Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i sjölagen (l89lz35 s. 1). Genom änd- ringen vidgas möjligheterna för en borgenär att erhålla kvarstad på ett fartyg i syfte att säkerställa fordringar som är förenade med sjöpanträtt i fartyget. Härigenom skapas bättre förutsättningar än för närvarande att undvika preskription av sådana fordringar.

Ändringen föreslås träda i kraft den ljuli 1988.

] Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 77

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Förslag till Lag om ändring i sjölagen (11891135 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 248 & sjölagen (1891:35 s. 1)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse ["t'ir'e.rl(1g0n lydelse

248 &

Sjöpanträtt i fartyg upphör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid kvarstad eller utmätning. som sedermera ätföljes av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd. Preskriptionstiden kan icke förlängas eller avbrytas men skall dock ej löpa medan laga hinder möter mot att. fartyget belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Vad i första stycket sägs om verkan av säkerställd utmätning gäller också när fartyg skall säljas exekutivt under konkurs eller enligt 11) å andra stycket. om försäljning begärts och fartyget tagits ur drift.

För en _f'ardran som är förenad med sjö/maträtt [fartyg får doms-ml förordna om krarsmd på jiirtyju'l enligt [5 kap. ] # rättegångsbalken även om det inte _linnx risk för att matlmrtcn undandrar sig att betala sku/dan.

Denna lag träderi kraft den 1 juli. 1988.

' Lagen omtryckt 1985: 176.

IJ

• Sida 3
•  Original

2. Allmän motivering

Mitt förslag: Kvarstad på ett fartyg skall kunna beviljas. om det yrkas av en borgenär som har en fordran som är förenad med sjöpanträtt i fartyget enligt 244 & SjöL. En förutsättning är att borge- nären har visat sannolika skäl för sin talan. Däremot skall det inte krävas att övriga förutsättningar för kvarstad enligt 15 kap. l &" RB är uppfyllda.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan inledningsvis har anfört följer det av 2485 SjöL att sjöpanträtt i fartyg preskriberas ett år efter det att fordringen uppkom. Preskriptionen kan bara brytas genom kvarstad eller utmätning som sedermera åtföljs av exekutiv försäljning av fartyget.

Sjöpanträttcn har medvetet getts en så kort preskriptionstid som ett år på grund av kreditförhållandena inom sjöfartsnäringen. närmast hänsynen till fartygets kreditsäkerhctsvärde. Panträtten kan göras gällande av borge- nären endast genom att pantobjektet säljs exekutivt efter beslut om kvar- stad eller utmätning. Det är således inte tillräckligt att borgenären väcker talan mot fartygsägaren. Inte heller bryter fordringserkännande eller krav panträttens preskription.

De problem som uppkommer genom den nu beskrivna ordningen har fokuserats genom det nämnda avgörandet av högsta domstolen år 1986._l det fallet gällde det statens fordran enligt lagen (19701741) om statlig lönegaranti i konkurs vilken. till viss del var förenad med sjöpanträtt i ett fartyg som hade överlåtits av konkursgäldenären. Denna situation kan givetvis sägas vara något speciell. Vid överläggningarna har emellertid framhållits att problemet har en generell räckvidd. Detta hänger samman med den korta tidsfrist som står borgenären till buds för att få sin fordran realiserad (jfr Christer Rune i SvJT 1986 s. 376 f.). En tvist i saken hinner sannolikt sällan avgöras före preskriptionstidens utgång.

Enligt min mening har gäldenären i nuvarande rätt ett alltför stort utrym- me att på borgenärens bekostnad undandra sig att infria dennes fordran. Det räcker noga taget med att gäldenären på någon inte uppenbart obefo-

• Sida 5
•  Original

gad grund bestrider käromålet och i övrigt förhåller sig passiv för att sjöpanträttsfordn'ngen skall hinna preskriberas och gäldenären undgå att betala fordran med fartyget. Om kvarstad inte kan utverkas eller preskrip- tionen avbrytas på annat sätt, riskerar SjöL:s regler om sjöpanträtt att bli verkningslösa. Detta är självfallet inte en acceptabel ordning.

Sverige är anslutet till 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek (prop. 1973z42. LU 22, rskr. 272, SFS 197311064). och SjöL:s regler i 11 kap. bygger på konventionens bestämmelser. Av de nordiska länderna har även Danmark och Norge tillträtt 1967 års konven- tion. Finland har valt att stå utanför konventionen men har i likhet med de övriga nordiska länderna genomfört lagstiftning som motsvarar konven- tionsregleringen.

Med hänsyn till Sveriges anslutning till 1967 års konvention går det inte att ändra förutsättningarna för preskription i 248 & SjöL utan att Sverige kommer i konflikt med sina folkrättsliga åtaganden. Däremot synes det vara fullt möjligt att ändra förutsättningarna för att erhålla kvarstad. Som jag redan har nämnt gäller för närvarande enligt 15 kap. l & RB att kvar- stad kan beviljas om det skäligen kan befaras att gäldenären genom att avvika. skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden.

Jag förordar därför att möjligheterna att erhålla kvarstad utvidgas i förhållande till vad som gäller i dag. när ändamålet med åtgärden är att säkerställa en sjöpanträtt. Kvarstad bör således kunna beviljas utan annan kvarstadsgrund än att åtgärden begärs av en fordringshavare som till säkerhet för sin fordran kan åberopa en sjöpanträtt och att borgenären visat sannolika skäl för sin talan. Däremot bör inte krävas att de övriga kvarstadsgrundcrna i 15 kap. l & RB är uppfyllda. Käranden skall alltså inte behöva göra antagligt att det föreligger viss risk att svaranden avviker, skaffar undan egendom eller på annat aktivt sätt undandrar sig att betala skulden.

En regel motsvarande den som jag här förordar finns redan i Norge. I Tvangsfullbyrdelsesloven 14 kap. 245 5 andra stycket stadgas således att ”arrest i skib kan besluttes uten saerlig arrestgrund. naar det begjaeres av en fordningshavare som har panteret i skibet. og hans fordring er forfaldt". I finsk rättspraxis medges kvarstad regelmässigt under samma förutsätt- ningar. Också enligt den danska retsplejeloven kan kvarstad ("arrest") meddelas utan någon särskild "arrestgrund" under förutsättning att ford- ringen är förfallen. Denna regel gäller generellt och är alltså inte begränsad till sådana fordringar som är förenade med sjöpanträtt i fartyg.

Vid de överläggningar som har hållits i lagstiftningsärendet har det förelegat enighet om att de åtgärder som jag nu har förordat är angelägna och ändamålsenliga. Sammantaget finner jag det således väl motiverat att genomföra en reglering av angivet slag. De nya bestämmelserna bör i enlighet med vad lagrådet har förordat tas in i 248 & SjöL. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen (avsnitt 4).

Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1988. Några särskilda över- gångsbcstämmelser torde inte behövas.

• Sida 6
•  Original

3. Upprättat lagförslag

] enlighet med vad jag nu har anfört .har inom justitiedepartementet upprät- tats förslag till lag om ändring i sjölagen (1891 :35 s. 1").

4. Specialmotivering

I lagrådsremissen anförde jag att en reglering i rättegångsbalken skulle medföra vissa lagtekniska fördelar. Genom att ta in de nya bestämmelser- na i 15 kap. l 5 skulle det vara ställt utom allt tvivel att övriga bestämmel- ser i kapitlet, dvs. även de som talar om en åtgärd som har beviljats enligt ]. .? eller3 # (se 8 å). också gäller beträffande det slags kvarstad det här är fråga om.

Det är givetvis i och för sig också en fördel med att ha alla bestämmelser som reglerar kvarstadsinstitutet samlade på ett ställe. Även intresset av att bibehålla den nordiska rättslikheten i den sjörättsliga lagstiftningen skulle kunna tala för att de nya bestämmelserna tas in i RB.

Som jag framhöll i remissprotokollet kan det emellertid samtidigt sägas att en bestämmelse som endast gäller en viss typ av mål passar mindre väl in i "RB eftersom balken i princip inte bör belastas med regler som har mer begränsad räckvidd. Jag har således förståelse för lagrådets inställning att den nya regeln bör tas in i SjöL och vill därför inte motsätta mig den lösning lagrådet har förordat. Bestämmelsen bör dock utformas något annorlunda än vad lagrådet har föreslagit.

248 &

Sjöpanträtt i fartyg upphör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av exekutiv förSäljning av fartyget. blivit säkerställd. Preskriptionstiden kan icke förlängas eller avbrytas men skall dock ej löpa medan laga hinder möter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Vad i första stycket sägs om verkan av säkerställd utmätning gäller också när fartyg skall säljas exekutivt under konkurs eller enligt 10 å andra stycket. om försäljning begärts och fartyget tagits ur drift.

För en fordran som är förenad med sjöpanträtt i fartyg får domstol förordna om kvarstad på fartyget enligt [5 kap. l ä rättegångsbalken även om det intefinns riskför att motparten undandrar sig att betala Skulden.

Genom bestämmelserna i det nya tredje stycket görs det klart att kvarstad för säkerställande av en fordran som är förenad med sjöpanträtt kan beviljas utan att det föreligger någon sådan risk för undandragande som anges i 15 kap. l & RB. Av hänvisningen till den bestämmelsen följer att borgenären emellertid på vanligt sätt måste visa sannolika skäl för att han har en fordran av angivet slag, vilken är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan ordning.

Att borgenärens fordran normalt måste vara förfallen till betalning eller

• Sida 7
•  Original

kunna förväntas bli detta innan dom i ett redan anhängigt mål hinner meddelas, torde även utan uttryckligt stadgande följa av gällande rätt (jfr Gullnäs m.fl.. Rättegångsbalken I, 13: 13 foch 1516 f).

Genom utformningen av bestämmelsen görs klart att också denna form av kvarstad anses grundad på 15 kap. 1 & RB. låt vara att förutsättningarna för ett förordnande är annorlunda. Det innebär bl. a. att de bestämmelser i 15 kap. RB som hänvisar till förordnanden enligt ] & gäller även kvarstad som har meddelats med stöd av förevarande bestämmelseri SjöL.

I klargörande syfte har också särskilt angetts att förordnandet om kvar- stad endast kan avse det fartyg som sjöpanträtten gäller i. Det är alltså inte möjligt att under de förutsättningar som anges i förevarande paragraf förordna om kvarstad på annan egendom än det aktuella fartyget.

Ett särskilt problem som bör uppmärksammas i detta sammanhang och som har berörts i det i avsnitt 1 nämnda avgörandet av högsta domstolen är verkningarna i processuellt hänseende av att säkerhet ställs. Enligt 15 kap. 8 & RB skall en åtgärd som har beviljats enligt bl.a. 1 & omedelbart hävas. om säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden ställs eller det annars inte längre finns skäl för åtgärden.

Gäldenären kan alltså genom att ställa säkerhet uppnå att kvarstaden hävs. Eftersom endast kvarstad som följs av exekutiv försäljning medför preskriptionsbrott kan. om säkerhet ställs och kvarstadcn hävs, preskrip- tion ändå komma att inträda.

Om en svarande, som inte är personligen betalningsansvarig utan såsom pantgäldenär endast svarar med fartyget för sjöpanträttsfordringen. önskar ställa säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden. torde säkerheten få ställas för betalning av det belopp som skulle ha utgått om sjöpanträtten inte hade preskriberats. Tvisten kommer då i fortsättningen att avse en annan rättsföljd än betalning ur fartyget.

Denna komplikation bör kunna lösas genom att käranden i dessa fall utformar sin talan så att hans yrkande avser antingen betalning ur fartyget eller. subsidiärt. ur den säkerhet som kan komma att ställas. Säkerheten, normalt en banks proprieborgen, kan härvid anknytas till en utfästelse av svaranden att personligen svara för det belopp som var sjöpantberättigat per kvarstadsdagen. Reglerna om ändring av talan i 13 kap. RB torde inte heller hindra ett sådant förfarande.

Det är för övrigt sannolikt att en domstol — vid tvist härom mellan parterna — inte skulle godta en säkerhet. om den inte täckte även det fallet att sjöpanträtten preskriberas under rättegången. En sådan säkerhet bör därför inte kunna åberopas av svaranden för att få ett beslut om kvarstad hävt. Under dessa förutsättningar skulle alltså inte uppkomma något pro- blem av det slag som har berörts.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).

• Sida 8
•  Original

6. Beslut . Prop. 1987/88: 77

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och__beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 9
•  Original

Bilaga ]