RH 2019:16

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Helga Hullman samt nämndemännen Per Eckerbom, Midia Hassan och Emil Hellman) anförde i dom den 22 september 2017 följande.

DOMSKÄL

- - -

Skuld

Det framgår av utredningen att K.M. gjort olovliga överföringar om sammanlagt 26 450 000 kr på det sätt åklagaren påstått, att bolagen har återfått sammanlagt 7 056 998 kr samt att det sammanlagda utestående beloppet är 19 393 002 kr. K.M. har påstått att han ur egna medel betalat 806 998 kr till B. under det felaktiga påståendet att bolaget hade gjort en vinst uppgående till detta belopp. Tingsrätten konstaterar att detta påstående inte har motbevisats. Det är vidare klarlagt att K.M. använt pengarna till spel, riskfyllda investeringar, konsumtion och återbetalning av tidigare tagna lån.

K.M. har gjort gällande att bolagen inte har drabbats av någon slutlig skada eftersom hans avsikt hela tiden har varit att endast låna pengarna, att han genom sitt aktieinnehav har ekonomisk förmåga att återbetala skulderna samt att han redan har träffat en överenskommelse med bolagen som innebär att han kommer att hålla bolagen skadelösa. Åklagaren har invänt att den omständigheten att K.M. haft över ett år på sig att återbetala skulderna men inte har gjort det innebär att skadan måste anses vara slutlig.

K.M:s påstående om att hans avsikt endast var att låna pengar av bolagen vinner stöd av den handling som innehåller en anteckning om de "kortfristiga fordringar" som W. hade mot T.H.AB om 19 000 000 kr för räkenskapsåret 2016 och som K.M:s ekonomiassistent enligt åklagarens påstående fick i uppgift av K.M. att anteckna för att hålla reda på hans skulder genom att föra en sidobokföring avseende de olovliga transaktionerna. Att avsikten var att återbetala pengarna får vidare stöd av att K.M. före den tid som åtalet avser återbetalade de pengar som han då tog från bolagen. K.M:s uppgifter innebärande att han har ekonomisk förmåga att återbetala skulderna samt att han har gjort upp med bolagen på ett sätt som innebär att de kommer att hållas skadelösa är inte sådana som ska lämnas utan avseende och de har inte motbevisats av åklagaren. Den omständigheten att inget av bolagen för någon skadeståndstalan mot K.M. ger dessutom ett visst stöd åt K.M:s uppgifter. Visserligen har det gått ca ett och ett halvt år utan att K.M. har återbetalat sin skuld men inget har framkommit i utredningen som ger anledning till att inte godta K.M:s förklaring till tidsfördröjningen. Vid sådana förhållanden kan det inte anses visat annat än att K.M:s avsikt vid varje olovlig transaktion var att han skulle återbetala beloppen samt att han också är på väg att reglera alla sina skulder gentemot bolagen. Med beaktande härav kan skadan inte anses vara slutlig. Visat är emellertid att K.M:s förfaranden har medfört beaktansvärd risk för slutlig förlust om ca 19 miljoner kr.

Det är således bevisat att K.M. har gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman i tre fall. Brotten ska rubriceras som grova på de skäl åklagaren angett, dock med undantag för påståendet att huvudmännen tillfogats betydande och synnerligen kännbar skada, ett påstående som enligt vad tingsrätten ovan funnit inte har visats.

Påföljd

Frågan är vilket straffvärde den samlade brottsligheten har. Vid bedömningen av straffvärdet ska samtliga omständigheter vid brotten beaktas. Tingsrätten fäster vikt särskilt vid följande.

Storleken av det sammanlagda beloppet som K.M. olovligen hanterat och storleken av den riskerade skada som hans förfaranden har lett till talar i sig för att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i tre eller fyra år.

Åklagaren har gjort gällande att B. till följd av K.M:s förfaranden hade en sådan ekonomisk situation att bolaget skulle ha gått i konkurs om det inte hade kunnat ta upp ett lån om 20 miljoner kr i juni 2016. K.M. har motsatt sig påståendet att bolaget skulle ha varit konkursmässigt. K.M. har visserligen berättat att bolaget utan de medel som han överförde i maj 2016 skulle ha haft svårt att klara den löpande verksamheten. Att bolaget tog upp ett lån om 20 miljoner kronor talar vidare också med viss styrka för att bolagets ekonomiska situation var prekär. Med beaktande av att åklagaren inte har presenterat någon utredning om bolagets ekonomiska ställning kan tingsrätten, trots dessa omständigheter, inte anse att åklagaren har styrkt sitt påstående, som därför inte heller kan påverka bedömningen av straffvärdet i skärpande riktning.

Att K.M. endast lånat pengarna samt att han inte har orsakat bolagen någon slutlig skada talar för att straffvärdet måste bli avsevärt lägre än om K.M. haft uppsåt till och också orsakat bolagen en slutlig skada.

K.M. har gjort gällande att hans ägande i bolagen var betydande. Åklagaren har inte motsagt denna uppgift som därför måste tas för god. Det får därför anses visat att K.M., genom sina förfaranden, indirekt har skadat sig själv. Denna omständighet talar för att straffvärdet av den samlade brottsligheten måste anses bli lägre än om K.M:s förfaranden riktats endast mot tredje man.

Som ovan konstaterats är det utrett i målet att K.M. ombad sin ekonom-assistent att föra en sidobokföring avseende hans skulder mot bolagen för år 2016. K.M:s förfaranden har vidare inte präglats av någon särskild förslagenhet. Dessa omständigheter talar för att straffvärdet av den samlade brottsligheten måste anses bli lägre än om K.M. hade försökt att dölja sina förehavanden eller om han hade handlat särskilt förslaget.

K.M. har berättat om den svåra ekonomiska och psykiska situation som han hamnade i och hur han till följd av spelmissbruket kom att tappa sitt omdöme. - - - K.M:s psykiska ohälsa kombinerad med hans missbruks- och spelmissbruksberoende måste således anses ha varit den huvudsakliga orsaken till hans brottslighet. Denna omständighet talar för ett lägre straffvärde av den samlade brottsligheten.

Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter samt vad som i övrigt framkommit finner tingsrätten att straffvärdet av den samlade brottsligheten motsvarar fängelse i två år.

Frågan är vilken påföljd som ska bestämmas. Straffvärdet om två års fängelse talar starkt för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Det är dock inte fråga om återfall och brottslighetens art är inte heller sådan att den oavsett straffvärdet bör föranleda ett fängelsestraff. Frågan är då om det finns särskilda omständigheter som, trots det höga straffvärdet, leder till att annan påföljd bör väljas. Härvid ska rätten enligt 30 kap. 4 § brottsbalken beakta sådana omständigheter som anges i 29 kap. 5 § brottsbalken.

Det står i målet klart att K.M. har förlorat sitt arbete till följd av brotten och det får också hållas för visst att han inte kommer att kunna försörja sig som ekonomichef eller liknande i framtiden. K.M. har vidare varit belagd med reseförbud sedan januari 2017. Det framgår vidare av utredningen att polisanmälan skedde i början av juni 2016. - - - K.M. har, utan att bli motsagd, uppgett att han under hela utredningstiden varit polisen be-hjälplig så gott han kunnat. K.M. har gjort gällande, även det utan att bli motsagd, att han kommer att förlora hela sitt livs besparing i och med att han återbetalar sina skulder till bolagen. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter anser tingsrätten att straffmätningsvärdet av den samlade brottsligheten motsvarar fängelse i ett år tre månader.

30 kap. 9 § brottsbalken föreskriver, såvitt nu är av relevans, följande. Vid val av påföljd ska rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan rätten beakta om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet, om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med hans brottslighet samt om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten.

Det höga straffvärdet utesluter i och för sig inte att påföljden bestäms till skyddstillsyn förenad med särskild behandlingsplan. Av ett i målet inhämtat yttrande från frivården framgår i huvudsak följande. - - - . Frivården har funnit att en behandlingsplan med merparten av insatserna i öppenvård är bäst gagnad att möta K.M:s behov. Frivården har då beaktat barnperspektivet, vilket socialtjänsten ser som mycket angeläget, samt att de pågående vårdkontakterna med psykiatri och beroendeenhet i form av familjesamtal inte bryts. Ett tydligt samband mellan brottslighet och K.M:s beroendeproblematik föreligger. Frivården föreslår att K.M. döms till skyddstillsyn förenad med särskild behandlingsplan. Den behandlingsplan som frivården har utarbetat är bilagd domen. K.M. har förklarat att han är väldigt motiverad att följa behandlingsplanen. Tingsrätten anser att behandlingsplanens innehåll svårligen kan anses vara så ingripande som i och för sig krävs med tanke på det höga straffvärdet som den samlade brottsligheten har. Med beaktande av frivårdens bedömning och vad som framkommit om K.M:s personliga omständigheter anser tingsrätten ändå att alldeles särskilda skäl föreligger för att bestämma påföljden till skyddstillsyn med den särskilda behandlingsplan som frivården upprättat. Det alternativa fängelsestraffet ska bestämmas till ett år tre månader.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde K.M. för trolöshet mot huvudman, grovt brott enligt 10 kap. 5 § första och andra styckena brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2016 till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse 1 år 3 månader ha dömts ut.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Hesser, hovrättsrådet Mari-Ann Roos, referent, tf. hovrättsassessorn Golshanak Fatahian samt nämndemännen Kjell Hedlund och Raouf Ayoub) anförde i dom den 29 november 2018 följande.

DOMSKÄL

Utredningen

Det nya vittnet K-A.R. har uppgett i huvudsak följande. - - -

Skuld

För trolöshet mot huvudman döms enligt 10 kap. 5 § brottsbalken (i den lydelse som gällde under den i åtalet aktuella tidsperioden, SFS 1986:123) den, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. Vid bedömande huruvida brottet är grovt ska särskilt beaktas, om gärningsmannen brukat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada. Med skada avses ekonomisk skada. Skaderekvisitet är uppfyllt, så snart gärningen inneburit en omedelbar skada för huvudmannen, vilket betyder att brottet fullbordas vid denna tidpunkt. En senare ersättning från gärningsmannen till huvudmannen annullerar med andra ord inte skadan. Skadan anses omedelbar även i de fall, då beaktansvärd fara för slutlig förlust föreligger redan vid tidpunkten för gärningen (Bäcklund m.fl., Brottsbalken [9 november 2018, Zeteo], kommentaren till 10 kap. 5 §).

Av utredningen i målet framgår att K.M. genom olovliga och icke-affärsmässiga dispositioner i B., W. och R. överfört de belopp som åklagaren gjort gällande. Detta har lett till en beaktansvärd risk för skada genom bl.a. en omedelbart överhängande risk för konkurs i W., vilket i sin tur skulle ha fått stora negativa ekonomiska följdverkningar för såväl moderbolaget B. som R. (som med anledning av K.M:s olovliga över-föring hade en fordran på B.). Av K-A.R:s uppgift framgår att skadan beräknats till ca 30 miljoner kr. Det förhållandet att K.M. dels under den i åtalet aktuella perioden gjort vissa återbetalningar för att undvika upptäckt, dels drygt två år efter att hans agerande uppdagades ingått en förlik-ning påverkar inte bedömningen av vilken omedelbar skada bolagen drabbats av i samband med de olovliga transaktionerna. Det saknas därmed anledning att pröva vilken slutlig förlust som bolagen drabbats eller riskerat att drabbas av.

När det gäller rubriceringen av den brottslighet K.M. gjort sig skyldig till konstaterar hovrätten att Högsta domstolen i ett antal avgöranden uttalat att enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas inte medför att brottsligheten bedöms vara systematisk på det sätt som krävs för att det ska vara fråga om grovt brott (NJA 2016 s. 1143 och NJA 2018 s. 378 samt Högsta domstolens avgörande den 13 juli 2018 i mål nr B 4680-17). I mål B 4680-17 [anm. NJA 2018 s. 634] uttalade Högsta domstolen vidare, när det gäller frågan om brottsligheten är att anse som systematisk i gradindelningshänseende, att det som regel bör krävas någon form av brottsplan eller i allt fall att upprepningarna framstår som en påräknelig fortsättning på tidigare gärning eller gärningar (p. 21). Att brotten har upprepats kan dock, enligt samma avgörande, sammantaget med andra omständigheter föranleda att brotten ska bedömas som grova (p. 21).

Var och en av de av K.M. gjorda 19 överföringarna utgör ett fullbordat brott vilket får till följd att det rör sig om flerfaldig brottslighet. Även om det rört sig om ett flertal överföringar visar utredningen inte att brotten utgjort led i någon brottsplan eller att överföringarna annars kännetecknas av sådan förslagenhet att det systematiska inslaget leder till att brottsligheten bör bedömas som grov. Storleken på överföringarna har varierat från som lägst 200 000 kr (4 st.) till, som mest, 8 500 000 kr (1 st.). Elva av transaktionerna har omfattat en miljon kr eller mera och fyra har omfattat 250 000-500 000 kr. Hovrätten anser, till skillnad från tingsrätten, att K.M. genom sitt agerande har förorsakat B. och W. synnerligen kännbar skada och R. betydande skada. Detta sammantaget med den omständighe-ten att K.M. genom de upprepade överföringarna grovt missbrukat sin förtroendeställning gör att brotten bör bedömas som grova.

Påföljd

Enligt hovrätten motsvarar straffvärdet av den brottslighet K.M. döms för fängelse i två år och sex månader. Åklagaren har emellertid vitsordat att K.M. lämnat uppgifter som varit av väsentlig betydelse för utredningen av brotten, vilket med beaktande av 29 kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken leder till att straffmätningsvärdet får anses motsvara fängelse i två år.

Det höga straffvärdet gör att det krävs särskilda skäl för att välja någon annan påföljd än fängelse. Ett sådant skäl kan enligt 30 kap. 9 § brottsbalken vara om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat förhållande som kräver vård i väsentlig grad har bidragit till brottsligheten och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten. I förevarande fall har K.M. visserligen förklarat att han hamnat i ett spelmissbruk, men såvitt framkommit har spelmissbruket uppkommit som en följd av att K.M. börjat låna stora summor från de i målet aktuella bolagen i ett försök att klara sin privatekonomi. Spelmissbruket synes alltså ha varit följden av ett - missriktat men dock - försök att återbetala de olovliga lånen snarare än det som lett till brottsligheten. Detta sammantaget med det förhållandet att den för K.M. uppgjorda behandlingsplanen, som bl.a. endast innehåller två månaders vistelse på behandlingshem, inte kan anses tillräckligt ingripande gör att hovrätten bedömer att det saknas förutsättningar för någon annan påföljd än fängelse. Med beaktande av vad K.M. undergått till följd av tingsrättens dom på skyddstillsyn med särskild behandlingsplan ska fängelsestraffets längd bestämmas till nio månader. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att hovrätten bestämmer påföljden till fängelse i 9 månader.