RH 2019:20
Den omständigheten att ett flygbolag tillbakavisat en passagerares krav på kompensation enligt förordning (EG) nr 261/2004 har inte ansetts hindra flygbolaget från att sedan talan väckts invända att passageraren reklamerat för sent.
Attunda tingsrätt
E.B. (käranden) ansökte om stämning i tingsrätten och yrkade att Turkish Airlines Inc. (Turkish Airlines) skulle åläggas att betala ersättning (kompensation) enligt flygpassagerarförordningen med 400 euro samt ränta till följd av en flygförsening. Hon åberopade till stöd för sitt yrkande att hon hade köpt en flygresa mellan Stockholm och Dalaman via Istanbul som skulle utföras av Turkish Airlines. Flygningen mellan Stockholm och Istanbul blev försenad och käranden anlände till Dalaman mer än tre timmar senare än ankomsttiden enligt den ursprungliga tidtabellen. Hon gjorde därför gällande att hon hade rätt till kompensation enligt flygpassagerarförordningen.
Käranden uppgav att hon reklamerade förseningen till Turkish Airlines den 12 maj 2017 via ett webbformulär på flygbolagets hemsida. Turkish Airlines återkom den 15 maj 2017 med svar. Flygbolaget tillbakavisade inte reklamationen som för sent inkommen utan gav sig enligt käranden in i förhandlingar med henne om orsaken till förseningen. Käranden gjorde gällande att Turkish Airlines genom sitt uppträdande indirekt hade medgett betalningsansvar och gett henne anledning att tro att flygbolaget hade avstått från att göra en invändning om för sen reklamation. Käranden menade därför att Turkish Airlines hade förlorat sin rätt att framställa en reklamationsinvändning. - - -
Turkish Airlines motsatte sig yrkandet och anförde bl.a. följande. Käranden hade inte framställt krav på kompensation inom skälig tid. Vid flygförseningar ska krav på kompensation framställas inom två månader för att anses ha framställts inom skälig tid. Den aktuella förseningen inträffade den 30 april 2015 och käranden framställde sitt krav på kompensation först den 30 maj 2017. Turkish Airlines menade därför att käranden hade försuttit sin rätt till kompensation enligt flygpassagerarförordningen. Turkish Airlines förnekade att bolaget hade medgett betalningsansvar eller avstått från sin rätt att tillbakavisa kärandens krav. Flygbolaget förnekade vidare att det hade invaggat käranden i tron att det avstått från att göra en reklamationsinvändning. Turkish Airlines gjorde därför gällande att det inte förlorat rätten att framställa en sådan invändning.
Domskäl
Tingsrätten (beredningsjuristen Erik Kottmeier) anförde i dom den 5 juli 2018 följande.
DOMSKÄL
I målet är det ostridigt mellan parterna att käranden den 30 april 2015 skulle flyga med Turkish Airlines mellan Stockholm och Dalaman via Istanbul och att flygningen blev försenad med över tre timmar. I enlighet med artikel 5 och 7 i flygpassagerarförordningen samt EU-domstolens dom den 19 november 2009 i de förenade målen C-402/07 och C-432/07 är utgångspunkten därför att käranden har rätt till kompensation med yrkat belopp. Tingsrätten har dock att pröva huruvida käranden har reklamerat förseningen inom skälig tid och, om så inte är fallet, huruvida Turkish Airlines har förlorat sin rätt att framställa en reklamationsinvändning.
Har reklamation skett inom skälig tid?
En förutsättning för att en passagerare ska ha rätt till kompensation enligt flygpassagerarförordningen är att passageraren inom skälig tid har lämnat ett meddelande till flygbolaget att han eller hon kräver ersättning för förseningen (reklamation). En reklamation inom två månader efter resans avslutande anses alltid ha lämnats inom skälig tid. Detta utesluter dock inte att skälig tid i något fall kan överstiga två månader (se Högsta domstolens dom den 15 mars 2018 i mål nr T 2659-17). I förevarande fall är det ostridigt mellan parterna att reklamation till Turkish Airlines skedde drygt två år efter den aktuella flygningen. Det har inte framkommit några omständigheter som motiverar att reklamation skedde först efter nämnda tid. Käranden kan därför inte anses ha reklamerat inom skälig tid.
Har Turkish Airlines förlorat sin rätt att invända för sen reklamation?
För det fall att en säljare efter framställt krav underlåter att direkt invända för sen reklamation utan i stället ger sig in i en förhandling med köparen om påstått fel och därvid t.ex. föreslår en uppgörelse av ett eller annat slag eller åtminstone håller frågan huruvida fel föreligger öppen, kan säljarens rätt att invända att köparen har reklamerat för sent gå förlorad. Om säljaren däremot redan från början intar en avvisande hållning har rätten att invända för sen reklamation i regel inte gått förlorad (se NJA 1993 s. 436). Enligt tingsrätten måste samma princip tillämpas i förhållandet mellan passagerare och flygbolag.
Det har i målet inte framkommit annat än att Turkish Airlines första gången framställde invändning om för sen reklamation i samband med handläggningen i tingsrätten. Av e-postmeddelanden som har getts in i målet framgår att Turkish Airlines innan målet inleddes vid tingsrätten tillbakavisade kärandens krav på den grunden att förseningen berodde på ATC-restriktioner samt ombord- och avstigning av passagerare med rörelsehinder. Av handlingarna framgår att Turkish Airlines kontinuerligt har intagit en avvisande hållning till kärandens krav. Endast den omständigheten att Turkish Airlines har underlåtit att direkt invända för sen reklamation utan i stället motsatt sig kravet på grund av, som det får förstås, extraordinära omständigheter kan enligt tingsrätten inte medföra att Turkish Airlines har förlorat sin rätt att senare framställa en invändning om att kravet inte har framställts inom skälig tid. Turkish Airlines har därför inte förlorat sin rätt att invända för sen reklamation.
Mot bakgrund av att käranden inte har framställt reklamation inom skälig tid och att Turkish Airlines inte har förlorat sin rätt att framställa en reklamationsinvändning ska kärandens talan ogillas.
- - -
Hovrätten
E.B. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes talan i tingsrätten.
Turkish Airlines Inc. (Turkish Airlines) motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Parterna åberopade samma omständigheter och utvecklade sin talan på samma sätt som i tingsrätten. E.B. godtog tingsrättens bedömning att hon hade reklamerat för sent.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Dirke samt hovrättsråden Thomas Kaevergaard, referent, och Marianne Lishajko) anförde i dom den 4 mars 2019 följande.
DOMSKÄL
Allmänna utgångspunkter
Som framgår av tingsrättens dom är parterna överens om att E.B. ankom till sin slutdestination mer än tre timmar efter utsatt tid samt att förseningen berättigar henne till ersättning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 (flygpassagerarförordningen). Turkish Airlines har dock motsatt sig anspråket och gjort gällande att E.B. inte reklamerat förseningen inom skälig tid. E.B. har invänt att Turkish Airlines förlorat sin rätt att invända mot den för sent framställda reklamationen. Frågan i hovrätten är om Turkish Airlines genom sitt uppträdande gett E.B. särskild anledning att tro att bolaget avstått från att göra gällande en invändning om för sen reklamation.
Reklamationsskyldighet
Flygpassagerarförordningen och rättspraxis ger flygpassagerare rätt till ekonomisk ersättning vid bl.a. försenade flygningar. Rätten till ersättning bortfaller dock enligt svensk rätt om en flygpassagerare inte reklamerar till flygbolaget inom skälig tid. Vad som utgör skälig tid får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. En reklamation inom två månader efter resans avslutande anses dock alltid ha lämnats inom skälig tid (se NJA 2018 s. 127).
Förlust av rätten att invända mot för sen reklamation
Enligt en sedan länge gällande princip på kontrakträttens område kan rätten att invända mot en för sent framställd reklamation gå förlorad om säljaren genom sitt uppträdande har gett köparen särskild anledning att tro att han avstått från att göra invändning om för sen reklamation. Om säljaren ger sig in i en diskussion med köparen om det påstådda felet och därvid t.ex. föreslår en uppgörelse av ett eller annat slag, eller åtminstone håller frågan om fel föreligger öppen, bör köparen ha rätt att utgå från att säljaren inte senare kommer att avfärda köparens anspråk med en formell invändning om för sen reklamation. Om säljaren däremot från början intar en avvisande hållning och inskränker sig till att bemöta köparens anmärkningar kan det inte anses oskäligt att säljaren bibehåller sin rätt att senare göra invändning om att reklamation skett för sent. (Se NJA 1993 s. 436.)
Det har i den köprättsliga doktrinen hävdats att säljarens förhandlingar med köparen, utan förbehåll för rätten att göra reklamationsinvändning, även fortsättningsvis kan komma att medföra förlust av möjligheten att göra en sådan invändning. Det har t.ex. framhållits att säljaren uttryckligen kan avstå från att göra en reklamationsinvändning genom att i förhandlingar beträffande en uppgörelse med köparen göra klart att säljaren, om en uppgörelse uteblir, inte kommer att åberopa för sen reklamation. I sådana fall måste avståendet från reklamationsinvändningen vara otvetydig. Det kan även tänkas att det framgår av omständigheterna att säljaren genom sitt uppträdande vid förhandlingar underförstått måste anses ha avstått från möjligheten att göra en reklamationsinvändning. Så kan bli fallet om säljaren ger sig in i realitetsförhandlingar med köparen som gör att det med fog kan uppfattas som ett konkludent avstående av rätten att göra reklamationsinvändning. Det har vidare framhållits att det förmodligen krävs att säljaren gjort vissa medgivanden om ansvar under förhandlingarna för att säljaren ska avskäras från möjligheten att invända att reklamationen skett för sent. (Se Jan Rambergs kommentar till NJA 1993 s. 436, Köprättsliga reklamationsregler och konkurrerande rättsgrunder, Zeteo 2017-04-26, Jan Ramberg m.fl., Allmän köprätt, Zeteo 2016-05-04, s. 159, Jan Ramberg m.fl., Köplagen, Zeteo 2018-10-26, kommentaren till 32 §, och Jan Ramberg m.fl., Internationella köplagen, Zeteo 2018 11 07, kommentaren till artikel 40, samt Torgny Håstad, Köprätt och annan kontraktsrätt, 6 uppl., 2009, s. 103.)
Det nu sagda har ansetts gälla även för konsumentköp och konsumenttjänster (se t.ex. Svante O. Johansson, Konsumenttjänstlagen, Zeteo 2018-04-10, kommentaren till 17 §, och Jan Ramberg m.fl., Konsumentköplagen, Zeteo 2018-10-26, kommentaren till 23 §). Det finns inget belägg för att förhållandena vid flygtransport av passagerare som är konsumenter skulle vara så särpräglade i förhållande till det konsumenträttsliga området i övrigt att det för dessa finns skäl för någon särlösning av den aktuella frågan.
Har Turkish Airlines förlorat rätten att invända mot den för sent framställda reklamationen?
Av utredningen i målet framgår att Turkish Airlines har mottagit E.B:s reklamation avseende den försenade flygningen bl.a. via ett ifyllt webbformulär på flygbolagets hemsida. Turkish Airlines har sedan skriftligen motsatt sig hennes krav utan att samtidigt invända mot den för sent framställda reklamationen. I sitt svar har Turkish Airlines i stället grundat tillbakavisandet på förekomsten av extraordinära omständigheter. Några ytterligare omständigheter till stöd för att Turkish Airlines förlorat rätten att invända mot den för sent framställda reklamationen har inte åberopats av E.B.
Turkish Airlines kan inte genom sitt handlande anses ha gett sig in i en förhandling med E.B. om hennes anspråk. Turkish Airlines kan inte heller anses ha gjort några medgivanden om ansvar eller i övrigt gjort klart att bolaget inte kommer att åberopa för sen reklamation senare under processens gång. I stället har Turkish Airlines från början intagit en avvisande hållning till E.B:s krav.
Sammanfattningsvis kan Turkish Airlines uppträdande inte ha gett E.B. särskild anledning att tro att bolaget avstått från att göra invändning om för sen reklamation. Turkish Airlines har därför inte förlorat sin rätt att åberopa att reklamationen har gjorts för sent, vilket är ostridigt. Turkish Airlines är därmed inte skyldigt att betala ersättning med anledning av den försening som E.B. drabbades av. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras.
DOMSLUT
1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.