NJA 1993 s. 436

Domskäl

TR:n (rådmannen Ingvarsson, hovrättsassessorn Gladh och t f tingsfiskalen Thimfors) anförde i dom d 1 febr 1989:Yrkanden m m.

Anebys talan.

Aneby har yrkat att TR:n förpliktar Varnäs att till Aneby betala dels 721 870 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen fr o m d 15 dec 1985 tills betalning sker, dels 121 949 kr 42 öre utgörande ränta.

Varnäs har bestritt Anebys förstnämnda yrkande men har vitsordat 368 194 kr därav jämte yrkad ränta på det vitsordade beloppet. Varnäs har medgett yrkandet utgörande ränta. Dock har Varnäs med åberopande av kvittningsgill motfordran uppgående till högre belopp än Anebys yrkanden bestritt all betalningsskyldighet.

Varnäs talan.

Varnäs har - såsom dess talan slutligt bestämts - yrkat att Aneby förpliktas att till Varnäs betala 8 198 769 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 4 dec 1986 tills betalning sker.

Aneby har bestritt Varnäs' yrkande.

- - -Bakgrund.

Aneby Industrier försattes d 11 nov 1985 i konkurs. Genom ett d 15 nov 1985 dagtecknat köpeavtal förvärvade Varnäs Anebys rörelse och däri ingående tillgångar. - - -

(Ur köpeavtalet, som var fogat till TR:ns dom som bilaga, intages här: KÖPEAVTAL

Bakgrund

AB Aneby Industrier försattes i konkurs d 11 nov 1985. Bolaget är dominerande arbetsgivare inom Aneby kommun. En nedläggning av bolagets verksamhet har uppgivits medföra risk för sociala skadeverkningar inom kommunen och dessutom drabba husköpare hos bolaget, som är beroende av att få just ett Anebyhus som passar husgrunden. Värdet av tillgångarna i bolaget hänger också intimt samman med att inneliggande order som finns kan fullföljas. Detta förutsätter i sin tur att rörelsetillgångarna snabbt kan tas över av någon som fortsätter driften. Orderstocken vid konkursutbrottet var ca 150 mkr motsvarande ca 550 hus, varav 161 redan avropats för leverans.

Mot bakgrund härav har träffats följande avtal - - -.

Varnäs förvärvar Anebys rörelse och däri ingående tillgångar enligt nedanstående.

Egendom som överlåtes

- Industrifastigheten Aneby 1:594 i Bredestads socken, Aneby kommun

- Industritillbehör på fastigheten avseende såväl hustillverkningen som sågverksrörelsen

- Kontorsinventarier, verkstadsinventarier och fordon

- Rättigheter på grund av avtal med kunder, leverantörer och leasgivare

- Rättigheter på grund av hyresavtal avseende lokaler som disponeras av Anehy

- Rätten till Anebys firmanamn, tekniska och kommersiella dokumentation och immateriella tillgångar i övrigt

- Varulagret med undantag av som varulager redovisade fastigheter.

Köpeskilling

För industrifastigheten och industritillbehören på densamma utgör köpeskillingen 10 mkr, varav 6,5 mkr skall anses belöpa sig på industritillbehören och 3,5 mkr på fastigheten i övrigt.

För inventarierna och övrig egendom under punkten 3 utgör köpeskillingen 1,5 mkr.

För rättigheterna enligt punkterna 4-6 utgör köpeskillingen en krona.

För varulagret skall köpeskillingen bestämmas efter inventering per tillträdesdagen varvid följande priser skall tillämpas:

- För kuranta trävaror erlägges 800 kr per kubikmeter

- För övriga trävaror erlägges 400 kr per kubikmeter

- För aktuella byggvaror skall köpeskillingen vara 80 % av anskaffningspriset

- För övriga byggvaror skall köpeskillingen vara 40 % av anskaffningspriset

- För pågående arbeten skall köpeskillingen vara 75 % av inventerat värde.

Egendomen skall inventeras och värderas av parterna per tillträdesdagen. Kan parterna ej enas om vilka värden som skall gälla, skall värdena med bindande verkan för parterna fastställas av en av Handelskammaren i Jönköping utsedd värderingsman.

- - -

Rättigheter

Varnäs har för avsikt att fullgöra de order som finnes. Varnäs är dock icke förpliktad att överta orderstocken eller Anebys rättigheter på grund av avtal med kunder, leverantörer och andra. Skyldighet härtill uppkommer inte förrän Varnäs träffat direkta avtal med respektive motpart.

Det åligger Varnäs att på egen bekostnad tillse att erforderliga överlåtelser av rättigheter kan genomföras. Aneby lovar att medverka med erforderliga underskrifter av handlingar och intyg men ikläder sig inget ansvar för fullgörandet av avtalen.

- - -

Villkor i övrigt

Egendomen överlåtes i det skick den befinner sig på tillträdesdagen. Varnäs befriar Aneby från allt ansvar ifråga om egendomens beskaffenhet och skick - beträffande fastigheten även för dolda fel.

- -)

TR:ns dom fortsatte:

Parternas utveckling av talan och angivande av grunder såvitt gäller Anebys käromål.

Aneby har anfört: AB Aneby Industrier drev tillverkning av småhus och ett sågverk. Det fanns ca 160 anställda. Småhustillverkningen gällde dels styckehus, dels bostadsrätter där Aneby skaffade intressenter och förhandlade med kommuner m m. Småhusen producerades och såldes av Aneby, under det att mark och grundarbeten för husen utfördes genom underentreprenörer. I början av 1980-talet blev det en negativ utveckling för småhustillverkare. Det var hård konkurrens och ett högt ränteläge. Lånerestriktioner medförde att Aneby fick problem, och i okt 1985 inleddes ackordsförhandlingar med advokaten N.M., Jönköping, som god man. Denne tog upp förhandlingar med några tänkbara spekulanter, bl a med Varnäs. Dessa förhandlingar misslyckades, och d 11 nov 1985 försattes Aneby i konkurs på egen begäran. P-I.L. utsågs till konkursförvaltare. L.J. från Ackordscentralen reste till Aneby och förhandlade med representanter för fackföreningarna. Driften vid företaget stoppades. Det var angeläget att snabbt få fram någon köpare som kunde fortsätta driften. Den 14 nov besökte A.V. Aneby. Det påbörjades förhandlingar mellan honom och L.J. om överlåtelse av inkråmet i Aneby Industrier, vilket skulle omfatta byggnads- och sågverksrörelsen. L.J. lämnade samma eftermiddag P-I.L. uppgifter som P-I.L. behövde för att upprätta ett avtal mellan Aneby och Varnäs, vilket även avsåg varulagret. P-I.L. upprättade ett förslag till köpeavtal d 15 nov. I avtalet redogörs för de tillgångar som ingår i överlåtelsen. Avtalet undertecknades d 18-20 nov. Enligt avtalet skulle varulagret inventeras och värderas av parterna per tillträdesdagen d 20 nov 1985 och betalning erläggas senast d 15 dec 1985; kunde parterna inte enas om värdena skulle dessa med bindande verkan för parterna fastställas av en av Handelskammaren i Jönköping utsedd värderingsman. Denna avtalsbestämmelse är en skiljeklausul. Efter inventering av trävarulagret enades parterna om att dess värde var 5 125 200 kr. Parterna har inte kunnat enas om värdet av byggvarorna. Den av Handelskammaren i Jönköping utsedde värderingsmannen G.Å. har i ett d 15 april 1986 dagtecknat värderingsintyg fastställt värdet av varulagret till 8 904 869 kr, varav för trävaror 5 125 200 kr, för byggvaror 3 323 669 kr och för övrigt 456 000 kr. Varnäs hade således att i enlighet med värderingsintyget, som är en skiljedom, för varulagret betala 8 904 869 kr. - Varnäs betalade d 14 jan 1986 för varulagret 8 182 999 kr varav 5 125 200 kr för trävarorna, 456 000 kr för övrigt och resten, 2 601 799 kr, för byggvarorna.

Tvisten gäller således värdet av byggvarorna.

Eftersom parterna enligt köpeavtalet är bundna av den utsedde värderingsmannens värdering skall Varnäs betala ytterligare (3 323 669 - 2 601 799 =) 721 870 kr för byggvarorna. Ränta på beloppet skall betalas fr o m förfallodagen d 15 dec 1985.

Betalningen för varulagret skulle ha skett senast d 15 dec 1985 men skedde först d 14 jan 1986. Varnäs skall således betala ränta på det erlagda beloppet 8 182 999 kr enligt 6 § räntelagen för den tiden med 121 949 kr 42 öre.

Varnäs har anfört: Klausulen i köpeavtalet rörande värderingen av egendomen är inte en skiljeklausul. Följaktligen är värderingsintyget inte en skiljedom. Värderingen av byggvarorna är felaktig. I G.Å:s värdering av dessa ingår varor som inte är byggvaror, nämligen teknisk och kommersiell dokumentation. G.Å. har således värderat annan egendom än sådan som anges i avtalet. Hans värdering av den egendomen är därför inte bindande. Som i och för sig skälig resterande köpeskilling avseende byggvaror vitsordas 368 194 kr.

Aneby har genmält: Det ingår inte annat än byggvaror i den del av G.Å:s värdering som avser dessa. Om det fanns felaktigheter i G.Å:s värdering av byggvarorna borde Varnäs i enlighet med skiljemannalagens regler kommit med klanderinvändning inom 60 dagar från det Varnäs fick del av värderingsutlåtandet. Varnäs har inte gjort klanderinvändning inom den tiden.

Varnäs har replikerat: Varnäs har gjort invändning mot G.Å:s värdering inom 60 dagar från den dag Varnäs fick del av den. Skiljemannalagens regler är dock inte ens analogt tillämpliga beträffande ifrågavarande värdering. Skall G.Å:s uppdrag anses vara ett skiljemannauppdrag gällde det dock inte värdering av annan egendom än varulager, varför hans värdering av annan egendom är ogiltig. Slutligen har Varnäs gjort invändning mot G.Å:s värdering inom 60 dagar från delfåendet av den genom att sända ett telexmeddelande d 24 april 1986 till Aneby.Parternas uttveckling av talan och angivande av grunder såvitt gäller Varnäs' käromål.

Varnäs har anfört: Varnäs-gruppen är en koncern som har ca 600 anställda och 450 miljoner kr per år i omsättning. A.V. besökte Aneby två gånger under de ackordsförhandlingar som föregick konkursen. L.J. kontaktade A.V. d 13 nov, och de träffades och förhandlade d 14 nov. I samband med förhandlingarna fick A.V. information om orderstocken i Aneby, bl a en sammanställning över den. I sammanställningen har antecknats att antalet avropade hus var 161, motsvarande ett värde om ca 47 miljoner kr. A.V. hade gentemot facket åtagit sig att ta över minst 100 anställda hos Aneby. Det krävdes därför en produktion av minst 300 hus per år. I och med att 161 hus var avropade räknade A.V. med att produktionen för ett halvår framåt var täckt. Den inneliggande orderstocken och antalet avropade order var en väsentlig förutsättning för att Varnäs skulle överta Anebys rörelse. A.V. räknade med att de avropade husen skulle levereras, eftersom det är sällan någon köpare hoppar av ett avtal när avrop skett. Ett leveransavrop sker när alla praktiska detaljer för byggnationen ordnats såsom byggnadslov, finansiering, beställning av husgrund m m. Det har sedan visat sig att mindre än 10 procent av avropade order annullerats. I köpeavtalet angavs att Anebys orderstock vid konkursutbrottet d 11 nov 1985 motsvarade ca 550 hus, varav 161 redan avropats för leverans. Efter det att Varnäs tillträtt rörelsen har det framkommit att endast 62 hus då hade avropats för leverans. Av de 99 hus som i själva verket inte var avropade hade de flesta på ett felaktigt sätt i Anebys internstatistik sorterats in som inbokade för leverans. 89 av dessa hus avsåg bostadsrättsprojekt som Aneby planerade att genomföra utan att det fanns någon utomstående köpare. Dessa projekt befann sig endast på planeringsstadiet och kunde inte anses som order och ännu mindre som avropade order. - Aneby får anses ha lämnat utfästelse angående antalet order som var avropade för leverans. Med åberopande därav gör Varnäs gällande följande rättsliga grunder till stöd för sin talan.

Varnäs' ersättningsyrkande har beräknats på följande sätt. Den genomsnittliga beställningssumman per hus kan beräknas till 274 089 kr vartill kommer extra utrustning med genomsnittligt 10 000 kr. Leveransvärdet per hus blir således 284 089 kr. Direkta kostnader för produktionen av varje hus beräknas uppgå till 191 968 kr, varav 172 782 kr för material, 10 578 kr för arbetslöner till kollektivanställda, 7 608 kr för säljararvode och 1 000 kr energikostnader. Det s k täckningsbidraget per hus beräknas sålunda till 92 121 kr (284 089 - 191 968). Annullering av avropade kontrakt brukar uppgå till 10 procent. Av de 99 hus som felaktigt uppgavs som avropade kan således beräknas att Varnäs gått miste om möjligheten att leverera 89 st (99 - 0,10 x 99 = 89,1). Det sammanlagt förlorade täckningsbidraget uppgår till (89 X 92 121 =) 8 198 769 kr, vilket utgör det yrkade ersättningsbeloppet.

Aneby har anfört: Ifrågavarande köp är ett handelsköp. Om köparen vill åberopa fel eller brist åligger det honom enligt 52 § köplagen att genast meddela säljaren att han vill tala å felet. Varnäs har inte gjort det. - De uppgifter som lämnats av konkursförvaltaren i köpeavtalet beträffande antalet order och antalet avropade sådana är korrekta. Beträffande bostadsrätterna så var det AB Aneby Industriers interna projekt som bolaget självt organiserade. Varnäs kände till detta. Har sådana projekt inte fullföljts av Varnäs beror det på Varnäs' egna åtgärder. Vissa projekt har Varnäs fullföljt. Uppgifterna om antalet order och antalet avropade sådana är dock inte att anse som någon utfästelse. Köpeavtalet är en s k inkråmsöverlåtelse. Köpeskillingen för rättigheterna är 1 kr. De överlåtna rättigheterna omfattade bl a inneliggande order. I köpeavtalet har uttryckligen angetts att egendomen överlåts i det skick den befinner sig på tillträdesdagen och vidare har Varnäs friskrivit Aneby från allt ansvar beträffande den överlåtna egendomens beskaffenhet och skick. Aneby har inte heller lämnat någon utfästelse om de överlåtna rättigheternas kvalitet eller om antalet avropade order. - Enligt köplagens felregler har köparen rätt till nedsättning av köpeskillingen och om utfästelse lämnats rätt till skadestånd. Det påstådda felet utgörs av en avvikelse beträffande rättigheterna. Nedsättning av köpeskilling kan således endast komma i fråga beträffande den för dessa avtalade köpeskillingen 1 kr. Eftersom inte någon utfästelse lämnats föreligger inte någon skadeståndsskyldighet för Aneby. - Varken 36 § avtalslagen eller förutsättningsläran kan tillämpas vid sidan av köplagens regler i fråga om fel eller brist i den köpta egendomen. Antalet order och avropade order var inte någon väsentlig förutsättning för Varnäs' förvärv. Förvärvet var ett rent substansförvärv. I vart fall framstod det inte för Aneby att orderstockens storlek var en väsentlig förutsättning för Varnäs att ingå avtalet. - Nedsättning av köpeskilling eller skadestånd kan inte beräknas med tillämpning av schablonmässigt framräknat täckningsbidrag.

Varnäs har genmält: Genom ett brev d 21 april 1986, skrivet av advokaten H-E.M., har Varnäs reklamerat bristen i fråga om antalet order. Vidare har Aneby ingått i förhandlingar med Varnäs efter att ha mottagit det brevet, vilket styrks av ett brev d 28 april 1986 från Anebys konkursförvaltare till advokat M, och får därigenom anses ha avstått från att framställa invändning om för sen reklamation. - Friskrivningsklausulen i avtalet avser inte bristen i fråga om antalet order utan endast den köpta egendomens skick. Friskrivningsklausulen kan inte heller medföra att en tidigare i avtalet lämnad utfästelse återtas. Varnäs hade inte vid köpet någon kännedom om förfarandet med order och avropade order beträffande bostadsrättsprojekt och inte heller någon närmare kännedom om hur bostadsrättsprojekten arbetades fram och genomfördes.

Domskäl. Förhör under sanningsförsäkran har hållits med P-I.L., A.V. och C.V.. Vittnesförhör har hållits på Anebys begäran med L.J., direktören E.E. och fd marknadschefen G.K., på båda parters begäran med J.S. samt på Varnäs' begäran med platschefen R.F., direktören K.H. och auktoriserade revisorn G.A.. Dessa personer har lämnat följande uppgifter.

P-I.L.: Han är chef för Ackordscentralen i Göteborg och blev förordnad som konkursförvaltare när AB Aneby Industrier försattes i konkurs. Han hade tidigare inte någon kännedom om Aneby. Bolaget hade inställt betalningarna under ca en månad före konkursen. Under den tiden hade advokat N.M. varit förordnad som god man för att finna en ackordslösning. N.M. talade om vilka kontakter han haft med eventuella spekulanter. Bland dessa fanns Varnäs. P-I.L. känner A.V. sedan tidigare. P-I.L. hade själv inte möjlighet att resa till Aneby utan skickade sin medarbetare, L.J.. Det inledande skedet i en konkurs är oftast avgörande. Det skulle bli oerhörda risker för konkursboet att fortsätta driften, och L.J. fick därför instruktioner om att stoppa driften. L.J. skötte sedan förhandlingarna med A.V.. Den 14 nov ringde L.J. till P-I.L. och talade om vad han kommit överens om med A.V.. P-I.L. skrev då ett förslag till avtal på basis av de uppgifter han fick av L.J.. Nästa dag kom L.J. tillbaka till Göteborg och hade då med sig en del papper, bland annat ett vari orderstocken var angiven. P-I.L. tog då med dessa uppgifter i avtalet under rubriken "Bakgrund". Detta gjorde han för att motivera för andra intressenter varför försäljningen skedde så snabbt och utan att infordra anbud, vilket är det normala förfarandet vid försäljning av egendom från ett konkursbo. Orderstockens storlek hade inte diskuterats vid förhandlingarna mellan L.J. och A.V. före köpet. Huvudprincipen i avtalet var att konkursboet skulle friskrivas från allt ansvar. Varnäs måste själv träffa avtal med de olika husköparna och kunde inte räkna med att de avtal som fanns skulle fortsätta att gälla. Konkursboet iklädde sig inte något ansvar för att fullgöra avtalen. Uppgifterna i avtalet om att varulagrets värde skulle fastställas av värderingsman ifall parterna inte kom överens var ett sätt att undgå tidsödande tvister. Avsikten var att det värde som fastställdes av värderingsmannen skulle ha bindande verkan för parterna. P-I.L. skrev under avtalet för konkursboets räkning och skickade det till A.V. d 15 nov. På måndagen fick han ett telefax från Varnäs med vissa synpunkter på varulagret. Detta föranledde dock ingen justering av avtalet. Varnäs undertecknade avtalet och skickade tillbaka det till P-I.L. någon dag senare. Det visade sig sedan att de inte kunde komma överens om köpeskillingen för varulagret. P-I.L. tog då kontakt med Handelskammaren i Jönköping, som utsåg en värderingsman. - Hade orderstockens storlek haft någon betydelse för avtalets giltighet skulle P-I.L. ha tagit in uppgiften om den under rubriken "Villkor i övrigt" i avtalet.

A.V.: Han besökte Aneby Industrier vid tre tillfällen före köpet, varav två gånger under ackordsförhandlingarna. Det första besöket ägde rum lördagen d 2 nov. Han träffade då E.E., VD för Aneby. De tittade igenom fabriksanläggningen och han frågade E.E. hur orderläget var. E.E. sade att det fanns 550-600 order. Av dessa var något mer än hälften s k A-order, dvs mindre än ett år gamla. Man kunde därför räkna med ett bra leveransutfall beträffande A-orderna. Nästa besök ägde rum d 8 nov. Han träffade då representanter för de olika fackklubbarna. Vid samtalen med dessa framkom att facket väntade sig någon form av garanti från en blivande köpare. Den 13 nov ringde L.J. och talade om att Aneby försatts i konkurs. Han frågade om A.V. fortfarande var intresserad av att köpa bolaget. De kom överens om att träffas i Aneby nästa dag. När han kom dit var det en uppgiven stämning bland personalen. Flera hade blivit friställda och det var osäkert om rörelsen skulle fortsätta. A.V. diskuterade priset för köpet med L.J.. För att kunna fortsätta rörelsen var det nödvändigt att komma igång med driften så snart som möjligt. L.J. uppgav att 100 personer av personalen måste garanteras sysselsättning. Av någon på bolaget, troligen E.E., fick han en datalista med antalet order. Enligt listan skulle det finnas 161 hus som var avropade, vilket motsvarade ett värde av 47 miljoner kr. När han några dagar senare fick avtalet från P-I.L. stod där angivet att det fanns en orderstock om 550 hus, varav 161 avropade. Han litade på dessa siffror. Det var viktigt för honom att Aneby hade en bra orderstock och han uppfattade uppgiften som en garanti. För att kunna anställa 100 personer måste han kunna producera 300 hus om året. Han antog därför att orderstocken skulle räcka till denna produktion. Det visade sig senare att leveransavrop saknades beträffande ungefär 100 hus, varför produktionen fick minskas i motsvarande omfattning. I stället för beräknade 300 hus producerades endast 200 hus under påföljande år. Av de 100 personer som anställdes av Varnäs hade de flesta mycket lång uppsägningstid, varför det skulle ha medfört stora kostnader att säga upp dem. - Frågan om bostadsrättsprojekt var hela tiden diffus. Han uppfattade inte att leveranser till bostadsrättsföreningar förekom i någon större utsträckning. - Vid Varnäs' tillträde till den köpta egendomen rådde det en väldig oordning i Aneby. Det skulle levereras många hus före årsskiftet 1985/86. I febr 1986 blev det svårt med sysselsättningen, troligen för att säljarna inte kom i gång. I samband med att advokat H-E.M. skrev till P-I.L. kom en undersökning angående orderläget i gång.

C.V.: Hon är dotter till A.V. och har arbetat i Varnäsbolaget i fyra år. Hon var med vid besöket i Aneby d 8 nov då de gick runt på kontoret och fabriken. Det var viktigt för Varnäs att det fanns avropade order då bolaget tog på sig ansvaret för 100 anställda. I samband med att advokat H-E.M. reklamerade köpet gjorde hon en utredning beträffande hela orderstocken genom att jämföra inbetalda handpenningar med orderstocken. Detta skedde under sommaren 1986. Hon kom fram till att det fanns ca 350 order, varav ca 170 s k A-order. Hon tittade inte speciellt på bostadsrättsprojekten.

L.J.: Han är sedan 1970 anställd vid Ackordscentralen och arbetar bl a som handläggare i konkurser. När Aneby Industrier försattes i konkurs d 11 nov bad P-I.L. honom att resa till Aneby. L.J. åkte dit och talade med advokat N.M., som varit god man under bolagets betalningsinställelse. L.J. kände inte till något om bolaget och försökte därför ta reda på så mycket som möjligt. N.M. hade tidigare tagit fram en utredning av Reko Management angående bolaget och lämnat den till dem som var intresserade av att köpa bolaget. Bland dessa fanns A.V., som L.J. kände till sedan tidigare. L.J. stoppade driften i bolaget, men förstod att om något skulle kunna räddas i konkursen måste det ske snabbt. Den första dagen talade han med bolagets VD E.E., och med representanter för fackföreningen. Påföljande dag gick till stor del åt till att komma överens med Anebys bank, och följande dag till MBL- förhandlingar med facket. Han talade om för representanterna för fackföreningen att konkursförvaltaren skulle satsa på att så snart som möjligt försöka få tag på en köpare. Det normala förfarandet är att annonsera och vänta på anbud, men alla var överens om att detta skulle ta för lång tid. Fackföreningen ville att han i första hand skulle ta kontakt med A.V., och han ringde till denne samma dag. A.V. var fortfarande intresserad av bolaget, och de kom överens om att träffas i Aneby påföljande dag. Vid mötet med A.V. d 14 nov kom de överens om att köpet i första hand skulle gälla produktionsapparaten, dvs byggnader, inventarier och maskiner. Varulagret skulle tillträdas när det blivit inventerat. I övrigt diskuterades inte varulagret närmare. Han har inget minne av att de talade om orderstocken. På eftermiddagen ringde han till P-I.L. och talade om vad han kommit överens om med A.V.. Nästa dag åkte han tillbaka till Göteborg. Han hade då fått med sig en massa papper angående Aneby och gick igenom dessa tillsammans med P-I.L.. Bland handlingarna fanns ett papper med uppgifter om orderstocken som han inte sett tidigare. P-I.L. tog med uppgifterna om orderstocken i det avtal han skrev för att kunna motivera att han gjort försäljningen så snabbt utan att ha begärt in anbud.

E.E.: Han var VD för Aneby Industrier från 1972 till konkursen. Under 1980-talet blev konjunkturerna allt sämre och det var hård konkurrens inom småhusindustrin. Aneby försökte anpassa sig och började de sista åren före konkursen att syssla med bostadsrätter. En av de anställda, K.H., var den som främst ägnade sig åt detta. K.H. och de övriga säljarna uppvaktade kommunerna och diskuterade bostadsrättsprojekten med dem. Aneby upprättade då först ett principförslag där bolaget angav vilka hustyper som skulle byggas. Det måste vara minst fem hus för att en bostadsrättsförening skulle kunna bildas. Om kommunen sedan godtog förslaget innebar detta att den även accepterade Aneby som entreprenör. Både kommunen och Aneby skulle ha representanter i bostadsrättsföreningens styrelse. Det var oftast fråga om kommunala tomter, och kommunen lämnade då Aneby dispositionsrätt till tomterna. Anebys säljare anordnade sedan ett informationsmöte för spekulanter och ombesörjde en preliminär teckning av intressenter. Aneby ansåg att kommunen då hade gett Aneby i uppdrag att genomföra projektet och att det förelåg en beställning. Husen räknades därför som avropade hos Aneby. Det låg sedan i Anebys händer att genomföra projektet. Det som återstod var detaljprojektering, låneansökningar, anbud från underentreprenörer samt att göra upp en ekonomisk plan för bostadsrättsföreningen och att bilda densamma. Först när bostadsrättsföreningen var bildad kunde man definitivt teckna avtal med köparna. - Den 19 okt 1985 inställde Aneby betalningarna och advokat N.M. förordnades till god man för att söka finna en ackordslösning. Det förekom en hel del intressenter, mer eller mindre seriösa. Några veckor efter betalningsinställelsen ringde advokat N.M. till E.E. och bad honom kontakta A.V.. E.E. gjorde det, och han träffade sedan A.V. på företaget en lördag vid 10-tiden. De gick igenom industriområdet och satt sedan på kontoret och pratade. E.E. lämnade över den utredning som Reko Management gjort angående bolaget samt intern statistik över försäljning, leverans, orderstock och produktion. Lista över orderstocken brukade tas fram efter varje månad, och A.V. fick en lista som var daterad d 31 okt. E.E. talade om att enligt den interna statistiken fanns det d 31 okt 528 s k A-order, av vilka 110 var bostadsrätter. 160 hus var avropade; detta gällde både styckehus och bostadsrätter. E.E. framhöll för A.V. att bolaget själv bestämde vad som skulle genomföras beträffande bostadsrätterna och att dessa därför kunde anses säkrare än styckehusen. - Efter konkursen var det L.J. som höll i förhandlingarna med Varnäs. E.E:s uppgift blev då att ta fram uppgifter åt L.J.. Han gjorde bl a en förteckning över alla tomter som bolaget ägde. Han har inte sett den lista över orderstocken som är daterad d 13 nov. Orderstocken kan dock inte ha ändrats mycket från d 31 okt till konkursutbrottet.

R.F.: Han började på Aneby 1957 och har mest arbetat med inköp. När bolaget gick i konkurs blev han tillsagd av ekonomichefen att göra en inventering. Varje avdelning gjorde sin egen inventering, och han sammanställde sedan dessa och gjorde prissättningar. Inventeringen gällde allt som fanns i företaget. När värderingsmannen G.Å. senare skulle göra en värdering av byggvarorna skedde detta med hjälp av de inventeringslistor som R.F. gjort upp. G.Å. gick igenom listorna och frågade om R.F:s uppfattning. G.Å:s värdering upptog material som inte skulle värderas som byggvaror, exempelvis kataloger, och även en del material som inte längre kunde användas. R.F. vet inte om G.Å. vid sin värdering av byggvarorna har tagit hänsyn till att kataloger och en del annat material inte hörde till byggvaror.

J.S.: Han var anställd hos Aneby och övertog ansvaret för bostadsrättsprojekten i sept 1985. Aneby tog fram anbudsunderlag och gjorde upp kalkyler. Kommunen beviljade sedan dispositionsrätt på tomterna. När beslutet att bilda en bostadsrättsförening var klart ansåg Aneby att husen var beställda. Det fanns en planeringstavla på Anebys kontor där alla hus som skulle levereras sattes upp. Av praktiska skäl var det lämpligt att även ha bostadsrätter på denna tavla, då visst material till bostadsrättshusen måste beställas i god tid. Bostadsrätterna sattes upp på tavlan när Aneby fått dispositionsrätt på marken. Detalj planering och bildande av bostadsrättsförening sköttes internt av Aneby. Strax före leverans skrevs en avropsblankett även beträffande bostadsrätter. Medlemmar till en bostadsrättsförening kunde juridiskt inte bindas förrän det fanns en ekonomisk plan för föreningen och sådan fanns inte förrän nära byggstarten. En del av de vid konkursen planerade bostadsrätterna har blivit av. Orsaken till att några projekt inte genomförts har varit kostnadsöverväganden. I samband med konkursen var kunderna fria att annullera även de order som redan blivit avropade.

K.H.: Han började arbeta hos Aneby Industrier 1975 och blev 1982 försäljningschef. 1983 började bolaget att organisera bostadsrättsföreningar och sälja småhus till dessa. Det var främst han som höll i denna verksamhet. På entreprenadavdelningen fanns en minnestavla som registrerade projekten. Den var dock inte att anse som en ordertavla. På minnestavlan fanns noterat hur långt varje projekt kommit, varför det fanns allt mellan nyss påbörjade projekt till nästan färdiga. På ordermottagningen fanns en ordertavla där alla order sattes upp. Det är tänkbart att både styckehus och bostadsrättshus där sattes upp som avropade order. När det gäller styckehus görs avrop när huset skall gå i leverans. Kunden har då skrivit ett leveranstal, finansieringsfrågan är löst och projekteringen är klar. Vad gäller bostadsrätter gjordes avropen internt inom Aneby när projektet bedömdes som genomförbart. Som regel var det K.H. som skrev en avropsblankett beträffande bostadsrätterna. Alla leveransavtal som undertecknades var avsedda att gå i leverans. Det var K.H. som lämnade underlaget till datalistorna angående A- och B-order, avropade order m m. Bedömningen av om ett bostadsrättsprojekt var genomförbart skedde efter samma kriterier ända fram till konkursen.

G.A.: Han är auktoriserad revisor och chef för B:s revisionsbyrå i Örebro. Han har granskat det täckningsbidrag som Varnäs räknat fram och jämfört med handlingar hos Varnäs. Beräkningen verkar vara rimlig. Ett rimligt täckningsbidrag bör vara ca 90 000 kr per hus.

G.K.: Han började på Aneby 1960 och vid konkursutbrottet var han marknadsplanerare. I hans uppgifter ingick att marknadsföra bostadsrätterna. Våren 1985 hade bolaget ett fyrtiotal säljare anställda. Tillsammans med VD E.E. gjorde han upp en lista över vilka säljare som i första hand borde återanställas. I och med att säljarna slutade så försvann även delar av orderstocken, framför allt vad gällde styckehusen. Bostadsrättsprojekten var säkrare eftersom de drevs från huvudkontoret och det var mindre risk för annullering. Kommunens lämnade dispositionsrätt beträffande marken var dock tidsbegränsad. Den första tiden efter att Varnäs övertagit företaget var det fortfarande en vikande marknad inom småhusbranschen.

Parterna har åberopat omfattande skriftlig bevisning.

TR:ns bedömning.

Anebys talan gäller köpeskillingens storlek för de byggvaror som överläts genom köpeavtalet mellan parterna. Avtalet innehåller i den delen följande. Köpeskillingen för varulagret skall bestämmas efter inventering per tillträdesdagen, varvid priset för olika varutyper skall bestämmas på visst sätt. Vad gäller byggvaror skall köpeskillingen vara vissa procentsatser av anskaffningspriset. Egendomen skall inventeras och värderas av parterna. För det fall parterna inte kan enas om vilka värden som skall gälla, skall värdena med bindande verkan för parterna fastställas av en av Handelskammaren i Jönköping utsedd värderingsman.

Vid bedömningen av om denna avtalsbearämmelse utgör en skiljeklausul konstaterar TR:n följande. Ett skiljeavtal måste innehålla två moment, nämligen angivande av fråga, som utgör avtalets föremål, och förklaring att denna fråga med för parterna bindande verkan hänskjuts till skiljemäns avgörande. Skiljeavtalet utgör ett konsensualavtal. Det kan ingås muntligen och behöver inta följa några speciella språkliga konventioner. Det är exempelvis likgiltigt om skiljemännen betecknas som skiljemän, som gode män, som förlikningsmän, bara det av skiljeavtalet framgår att de skall fylla en sidan funktion som den vilken avses i skiljemannalagen. (Jfr Hassler, Skiljeförfarande, 1966 s 31, och Bolding, Skiljedom, 1962 s 71 f.)

TR:n finner att bestämmelsen i köpeavtalet om värdering av egendomen uppfyller kraven för ett skiljeavtal. Bestämmelsen ar därför en skiljeklausul.

G.Å. har av handelskammaren utsetts till värderingsman på grund av avtalet och G.Å. har avgett ett värderingsintyg beträffande bl a byggvarorna. Detta intyg är således en skiljedom och parterna är bundna av G.Å:s värdering såvida han inte värderat egendom som inte omfattas av uppdraget. R.F:s uppgifter tyder visserligen på att kataloger och annan teknisk dokumentation ingick i det inventeringsunderlag G.Å. hade till sitt förfogande vid sin värdering. Utredningen i målet ger dock inte tillräckligt stöd för att G.Å. inbegripit sådan egendom i det värde han åsatt byggvarorna. TR:n finner således inte utrett att G.Å. överskridit sitt uppdrag. Det kan också tilläggas att Varnäs inte klandrat G.Å:s värdering på sätt som anges i 21 § skiljemannalagen. G.Å:s värdering av byggvarulagret är således bindande för parterna såsom Aneby påstått.

Vid sådant förhållande är Varnäs skyldigt att betala resterande köpeskilling för byggvarorna enligt Anebys yrkande. Om räntan på det yrkade beloppet råder inte tvist. Varnäs har medgett Anebys yrkande i övrigt.

Varnäs' talan gäller tolkningen av vad som under rubriken "Bakgrund" i avtalet angetts angående Anebys orderstock. Av de uppgifter A.V., L.J. och P-I.L. lämnat framgår att orderstockens storlek inte diskuterades särskilt mellan A.V. och de båda sistnämnda. P-I.L., som avfattat avtalet, har uppgett att uppgifterna om orderstocken skrivits in närmast för att motivera den mycket snabba försäljningen av egendom som ingick i avtalet. Det förefaller också av P-I.L:s och L.J:s uppgifter att döma som om de inte hade hunnit skaffa sig annan information om orderstocken än som framgick av den handling därom som fanns bland de handlingar L.J. medförde efter sitt första besök i Aneby. A.V. hade enligt vad som framgår av E.E:s uppgifter före konkursen fått uppgifter angående orderstocken vid månadsskiftet okt-nov. När avtalet träffades var det fråga om att överlåta de produktiva tillgångarna i ett konkursbo. Avtalet innehåller en friskrivningsklausul, som befriar Aneby från allt ansvar i fråga om egendomens beskaffenhet och skick. Vidare talar vad som angivits under rubriken rättigheter i avtalet mot att Aneby skulle ha åsyftat att lämna någon utfästelse angående orderstockens kvalitet.

TR:n finner med hänsyn särskilt till nu angivna omständigheter att uppgifterna angående orderstocken under rubriken "Bakgrund" i avtalet inte skall anses som en utfästelse angående orderstockens storlek eller antalet order avropade för leverans. Grund för skadestånd föreligger således inte. Till följd av friskrivningsklausulen kan inte heller nedsättning av köpeskillingen ifrågakomma.

Det förhållandet att orderstockens storlek, såvitt framkommit, inte berörts mellan parterna vid de diskussioner som fördes innan avtalet träffades visar att orderstocken i vart fall för konkursboets företrädare inte framstått som en väsentlig förutsättning för att Varnäs skulle ingå avtalet. Varken 36 § avtalslagen eller förutsättningsläran kan därför tillämpas.

Till följd av det anförda skall Varnäs' talan ogillas. - - -

Domslut

Domslut.

Domskäl

HovR:ns domskäl. I HovR:n föreligger, som redan har nämnts, inte någon tvist om de av Aneby vid TR:n omstämda kapital- och räntebeloppen.

A. Grunderna för Varnäs' talan.

TR:n har i domen antecknat att Varnäs som grund för sitt skadeståndsyrkande åberopat bristen i antalet avropade order.

I HovR:n har Varnäs hävdat att grunden för skadeståndsyrkandet avser brist i den totala orderstocken och att TR:n felaktigt återgett denna grund.

Aneby har hävdat att TR:n rätt återgett grunden och att vad Varnäs nu anför innebär en otillåten taleändring.

Varnäs har i inlaga till HovR:n, daterad d 7 april 1989, anfört följande: "Såsom framgår av Varnäs' talan vid TR:n hävdar Varnäs att uppgiften om avropade order - men däremot ej uppgiften om den totala orderstocken - även är att anse såsom en utfästelse". Med hänsyn särskilt härtill saknas skäl för antagande att TR:n felaktigt återgett grunden. Vad Varnäs nu har hävdat innefattar således en taleändring, som inte kan tillåtas i HovR:n.

I enlighet med vad som sagts har HovR:n att bedöma samma grunder för parternas talan som har angetts i TR:ns dom.

B. Frågan om fel.

B 1 Frågan om fel beträffande bostadsrättsorder.

Varnäs har påstått: Den i köpeavtalet lämnade uppgiften att 161 order skulle vara avropade för leverans var felaktig, eftersom 89 av dessa order avsåg bostadsrättsprojekt som inte kan jämställas med avropade order. De 89 orderna avsåg leveranser till bostadsrättsprojekt som Aneby arbetat med för att få avsättning för sina produkter. Av dessa order kunde 43 inte alls fullföljas medan 46 fullföljdes vid senare tidpunkter och ofta på annat sätt än planerat. Det har varit vilseledande att beteckna orderna avseende bostadsrätter som avropade order. Dessa har inte varit juridiskt bindande, eftersom de utgjort en intern angelägenhet inom Aneby och i några fall inte ens följt de inom Aneby använda rutinerna för avrop av order.

Aneby har häremot hävdat att uppgifterna om antalet bostadsrättsorder vid konkursutbrottet var korrekt och har anfört: Inom Aneby togs en bostadsrättsorder upp som avropad när ordern stod inför sitt genomförande och det således var dags att planera in ordern i produktionen. De som avropade betecknade bostadsrättsorderna var kommersiellt likvärdiga med avropade styckehusorder.

Genom vittnesförhören med främst K.H. och J.S. finner HovR:n utrett att beteckningen avropade order beträffande bostadsrätter avsåg order som hade avropats helt internt inom Aneby och utan att det fanns något bindande avtal med någon utomstående beställare. Det har därför varit objektivt sett fel av Aneby att i köpeavtalet beteckna orderna som avropade.

B 2 Frågan om fel beträffande styckehusorder.

Varnäs har påstått att det fanns en brist på 10 avropade styckehusorder och har därvid anfört: I köpeavtalet angavs att det fanns 161 avropade order. Av dessa har 89 befunnits vara bostadsrättsorder. Det skulle följaktligen funnits 72 styckehusorder. I verkligheten fanns det bara 62 sådana order. Brist förelåg således med 10 styckehusorder. Felet i köpeavtalet uppkom av att Aneby utgick från en datalista som avsåg läget per d 1 nov 1985. Listan var felaktig på det viset att den upptog 6 order som i verkligheten inte var avropade. Under mellantiden skedde vidare leverans av 8 hus medan bara 4 nya avrop tillkom.

Aneby har bestritt att det funnits någon sådan brist som Varnäs påstår.

Aneby har inte närmare bemött Varnäs' påståenden. HovR:n finner inte anledning att ifrågasätta Varnäs' påstående om brist i antalet styckehusorder.

B 3 Frågan om Varnäs har känt till den verkliga innebörden av de 161 orderna.

Aneby har anfört: Varnäs kände redan före köpeavtalet till att en stor del av de som avropade betecknade orderna avsåg leveranser till färdiga eller planerade bostadsrättsföreningar. Varnäs insåg också eller borde ha insett att inte samma regelsystem gällde för sådana order som för order avseende styckehus, vilka var de vanligast förekommande. Under ackordsförhandlingarna gick A.V. igenom orderstatistiken med E.E. och fick då en datalista över de aktuella orderna samt även en analysrapport i koncept. Han fick samtidigt information om bostadsrättsordernas speciella beskaffenhet. Bostadsrätterna hade i datalistan getts en särskild beteckning "HK 110 hus". A.V. fick även upplysningar om bostadsrätterna strax före köpeavtalets upprättande, när hand 14 nov 1985 träffade E.E. och L.J.. Det var därför av föga intresse för Varnäs vilket antal avropade order som angavs i köpeavtalet.

Varnäs har häremot genmält att varken A.V. eller någon annan i företaget vid köpetillfället känt till att antalet avropade order var annat än vad som angavs i köpeavtalet. A.V. har vid förhör i HovR:n yttrat sig i överensstämmelse härmed.

E.E. har i HovR:n sagt att han redan under ackordsförhandlingarna informerade A.V. om bostadsrättsordernas speciella konstruktion och tillhandahöll den datalista som visade antalet avropade order per d 1 nov 1985.

HovR:n finner att Aneby inte har förmått visa att A.V. känt till verkligheten bakom uppgiften i köpeavtalet om antalet avropade order, när han undertecknade avtalet.

B 4 Frågan om frisk rivning skett.

I köpeavtalet har under rubriken "Rättigheter" antecknats följande: Varnäs har för avsikt att fullgöra de order som finnes. Varnäs är dock icke förpliktad att överta orderstocken eller Anebys rättigheter på grund av avtal med kunder, leverantörer och andra. Skyldighet härtill uppkommer inte förrän Varnäs träffat direkta avtal med respektive motpart. Det åligger Varnäs att på egen bekostnad tillse att erforderliga överlåtelser av rättigheter kan genomföras. Aneby lovar att medverka med erforderliga underskrifter av handlingar och intyg men ikläder sig inget ansvar för fullgörandet av avtalen. - Under rubriken "Villkor i övrigt" innehåller avtalet bl a följande: Egendomen överlåtes i det skick den befinner sig på tillträdesdagen. Varnäs befriar Aneby från allt ansvar i fråga om egendomens beskaffenhet och skick - beträffande fastigheten även för dolda fel.

Aneby har hävdat att Aneby på grund av friskrivningsklausulerna är fritt från ansvar för varje eventuellt felaktig uppgift i köpeavtalet.

Varnäs har sammanfattningsvis invänt att friskrivningsklausulerna är oförenliga med uppgiften om antalet avropade order och att friskrivningsklausuler därför inte har någon verkan i förevarande hänseende.

HovR:n gör följande bedömning.

Uppgiften om antalet av ropade order har lämnats i ingressen till avtalet. Friskrivningsklausulerna har fått plats längre in i avtalet och är avfattade i allmänna ordalag. HovR:n anser att friskrivningarna, om de skulle avse även uppgiften om antalet avropade order, borde ha skett i så tydliga ordalag att det stått klart för Varnäs att Aneby inte svarade för uppgiftens riktighet. Eftersom så inte har skett måste friskrivningsklausulerna anses sakna verkan såvitt de rör uppgiften om antalet avropade order.

C. Frågan om den felaktiga uppgiften är skadeståndsgrundande.

HovR:n finner att uppgiften om de som avropade betecknade orderna i köpeavtalet har varit väsentlig för Varnäs, som enligt avtalet hade för avsikt att fortsätta rörelsen och förband sig att erbjuda anställning åt sammanlagt minst 100 man. Detta måste Aneby ha insett.

Anbey får anses ha tillförsäkrat Varnäs att de 161 som avropade betecknade orderna var order från externa beställare eller därmed kommersiellt likställda order. Varnäs är på grund härav enligt 42 § 2 st köplagen - med förbehåll för frågan om reklamation - berättigat till skadestånd på grund av felet.

D. Frågan om reklamation skett i rätt tid.

Varnäs har i brev d 21 april 1986 första gången gjort anmärkning mot den av Aneby i köpeavtalet lämnade uppgiften om antalet avropade order.

Aneby har hävdat att reklamation skett för sent.

Varnäs har genmält att reklamation skett så snart det kunnat ske och att Aneby i vart fall inte får åberopa för sen reklamation eftersom Aneby med början i brev d 28 april 1986 har gett sig in på förhandlingar om fel beträffande avropade order.

Aneby har invänt att den efter reklamationen följande skriftväxlingen inte innebär förhandlingar i den aktuella frågan.

Efter reklamationsbrevet förekom det skriftväxling mellan parterna om antalet avropade order. Aneby har alltså gett sig in på förhandling om antalet avropade order och får därmed anses ha avstått från att göra reklamationsinvändning.

E. Frågan om beräkning av skadeståndet.

HovR:n finner att Varnäs är berättigat till ersättning för den förlust Varnäs kan anses ha lidit till följd av att det uppgivna antalet avropade order varit felaktigt.

I avtalet angavs att det fanns 161 avropade order. Av dessa var 89 s k bostadsrättsorder. Resten var styckehusorder, men 10 av dessa saknades. Vid beräkningen av sitt skadeståndskrav har Varnäs reducerat summan av felaktigt uppgivna order (99 st) med 10 procent för orderbortfall eller avrundat 10 st. För återstående 89 felaktiga order har Varnäs yrkat skadestånd för uteblivet täckningsbidrag som närmare framgår av TR:ns dom. Omkring hälften av bostadsrättsorderna blev aldrig fullföljda och återstoden av dem blev fullföljda sedan längre tid förflutit än Varnäs med hänsyn till köpeavtalets innehåll haft anledning räkna med och i många fall på ett från den ursprungliga planeringen avvikande sätt.

HovR:n anser att det verkliga bortfallet av bostadsrättsorder och ändringarna i genomförandet av dessa order kan ha berott på att Varnäs har gjort andra bedömningar av lönsamheten m m än Aneby. Det arbete som i planeringsskedet nedlagts på bostadsrättsorder som sedermera av en eller annan anledning ej förverkligades eller också genomfördes i ändrad form får antas ha representerat ett visst ekonomiskt värde för Varnäs, särskilt genom att kontaktvägar öppnats till kunderna och andra intressenter, vilket kunnat vara av betydelse för Varnäs' fortsatta verksamhet. Varnäs, som har tillgång till utredningsmaterialet, kan inte anses ha lämnat sådana uppgifter om de bortfallna orderna att den av Varnäs begagnade metoden för beräkning av sin förlust, dvs en schablonberäkning av uteblivna täckningsbidrag, utan vidare kan användas för att bestämma skadeståndets storlek. Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som föreligger vid beräkningen av Varnäs' förlust finner sig HovR:n hänvisad till en skälighetsbedömning när det gäller att bestämma skadeståndets storlek. Den bedömningen bör inte påverkas av att köpeskillingen för rättigheterna i avtalet upptagits till en krona. HovR:n finner att skadeståndet bör bestämmas till fyra miljoner kr.

Aneby är på grund av Varnäs' medgivande berättigat att av Varnäs utfå ett kapitalbelopp av 843 819 kr 42 öre (721 870 + 121 949:42). Parterna är ense om att, med den utgång som målet har fått, sistnämnda belopp skall avräknas från vad Varnäs har att fordra. Det kapitalbelopp som Aneby har att utge till Varnäs uppgår således till 3 156 180 kr 58 öre. Parterna är berättigade till ränta på kapitalbeloppen. De är ense om att avräkning skall ske även ifråga om ränta.

- - -

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns dom i huvudsaken förpliktar HovR:n AB Aneby Industriers konkursbo att till Varnäs-Invest AB betala 3 156 180 kr 58 öre jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen fr o m d 4 dec 1986 tills betalning sker, dock att avdrag skall göras med ett belopp som motsvarar ränta enligt 6 § räntelagen på 721 870 kr fr o m d 15 dec 1985.- - -.

Domskäl

Domskäl. Avgörande för bedömningen av, huruvida den överlåtna egendomen varit behäftad med fel, är i första hand vad som avtalats mellan parterna. I köpeavtalets ingress anges, under rubriken "Bakgrund", att 161 av de i den överlåtna orderstocken ingående orderna redan avropats för leverans. Uppgiften kan inte anses utgöra ett avtalsvillkor i vanlig mening. Innehållet i en ingress, vars funktion är att ange utgångspunkterna för avtalet, kan normalt förutsättas vara ostridigt mellan parterna. I förevarande fall har ingressen utformats ensidigt av Aneby, i syfte att motivera försäljningen för andra intressenter i egendomen. Varnäs bör i sådant fall ha haft rätt att utgå från att uppgiften var riktig, under förutsättning att omständigheterna inte föranlett annat.

Att en order "avropats" betyder, tolkat i och för sig, att köparen begärt leverans av tidigare beställd egendom. Uttrycket har också använts av Varnäs i denna mening. Aneby har emellertid, då det gällt bostadsrätter, i sin interna orderstatisktik använt uttrycket i en annan betydelse, nämligen avseende order som inbokats i produktionen. Konkursförvaltaren, som upprättat avtalet, har tagit uppgiften om antalet avropade order ur Anebys interna orderstatisktik och därför kommit att använda uttrycket "avropad" på ett objektivt felaktigt sätt. Såsom HovR:n funnit har Aneby inte visat att Varnäs insett vad som låg bakom uppgiften om antalet avropade order. Inte heller är förhållandena sådana att Varnäs bort inse misstaget.

På grund härav och då omständigheterna i övrigt inte ger anledning till någon annan bedömning skall avtalet anses ha omfattat 161 order där köparen begärt leverans. Eftersom antalet sådana order i själva verket endast uppgick till 62 har fel förelegat.

I avtalsvillkoren har, såsom brukligt är vid försäljning av egendom i ett konkursbo, intagits en friskrivningsklausul som befriar Aneby från allt ansvar i fråga om egendomens beskaffenhet och skick. Lämnade uppgifter kan i viss utsträckning neutraliseras genom friskrivning. En allmän friskrivning, gällande allt ansvar för fel, anses dock inte ha någon verkan mot positiva uppgifter. (Jfr t ex Hellner, Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, 1984, s 268, Rodhe, Obligationsrätt, 1956, § 25 vid not 50, Adlercreutz, Avtalsrätt II, 3 uppl 1991, s 100 ff.) Den i målet aktuella friskrivningsklausulen kan inte anses tillräckligt tydligt frånsäga Aneby ansvar för den i avtalets ingress lämnade uppgiften om antalet avropade order. Klausulen saknar därför verkan i detta avseende.

En förutsättning för att Varnäs skall ha rätt att göra påföljder gällande i anledning av felet är emellertid att Varnäs reklamerat i tid. Av utredningen framgår, att Varnäs har reklamerat bristen i fråga om antalet order i brev d 21 april 1986, dvs fem månader efter det att egendomen tillträddes. Med hänsyn inte minst till den stora betydelse som orderläget hade borde Varnäs betydligt tidigare ha märkt och påtalat denna brist. Reklamation har därför skett för sent.

Enligt en sedan länge gällande princip kan dock säljarens rätt att invända att köparen reklamerat för sent gå förlorad, om säljaren inlåter sig i förhandlingar med köparen, utan att anmärka något om att reklamationen skett för sent. (Se t ex Almén, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl av Eklund 1960, § 52 vid not 50 a och 51.) I litteraturen har framhållits, att denna ståndpunkt förefaller anmärkningsvärt sträng mot säljaren och att principen bör tillämpas med viss försiktighet. (Hellner, Speciell avtalsrätt I, Köprätt, 1982, s 193, Eklund, SvJT 1932 s 122. Jfr även Krüger, Norsk kontraktsrett, 1989, s 746 f.)

Av avgörande betydelse för principens tillämpning måste vara, huruvida säljaren genom sitt uppträdande har givit köparen särskild anledning att tro att han avstått från att göra invändning om för sen reklamation. Om säljaren ger sig in i en diskussion med köparen om det påstådda felet och därvid t ex föreslår en uppgörelse av ett eller annat slag, eller åtminstone håller frågan huruvida fel föreligger öppen, bör köparen ha rätt att utgå från, att säljaren inte senare kommer att avfärda köparens anspråk med en formell invändning om för sen reklamation.

I äldre rättspraxis har säljaren förlorat sin invändningsrätt beträffande för sen reklamation i fall där han efter reklamationen underhandlat med köparen angående återtagande eller utbyte av egendomen (se t ex NJA 1934 s 533, 1920 s 511, 1930 A 175 och 1925 A 120) eller angående prisnedsättning eller reglerande av saken på annat sätt (t ex NJA 1930 A 352 och 431, 1924 A 472, 1922 A 255 och 1920 A 398), liksom då han vidtagit eller erbjudit sig att vidta åtgärder för att avhjälpa felet (t ex NJA 1946 A 216,1945 A 261, 1923 A 498, 1922 A 165, 1920 A 557 och 1917 A 555) eller där han i mer allmänna ordalag erkänt att godset varit felaktigt (NJA 1914 s 147).

Om säljaren däremot från början intar en avvisande hållning och inskränker sig till att bemöta köparens anmärkningar kan det inte anses oskäligt att han bibehåller sin rätt att senare göra invändning om att reklamation skett för sent. (Jfr NJA 1951 s 254. Jfr även NJA 1920 s 178.)

I förevarande fall har Aneby svarat på Varnäs' reklamation i brev d 28 april 1986. I brevet tillbakavisas Varnäs' krav "såsom helt grundlöst". Tillbakavisandet motiveras bland annat med att den orderstock som fanns vid konkursutbrottet ej ingått i överlåtelsen, att det i avtalet förutsattes att Varnäs träffade direkt avtal med respektive kund och att konkursboet inte iklädde sig ansvar för fullgörandet av avtalet med kunden, samt att Varnäs var klart medveten om att endast en mindre del av orderstocken var ekonomiskt intressant att försöka ta över genom att träffa nya avtal med vederbörande husköpare. Därefter utväxlades ytterligare fyra brev mellan parterna, dock utan att Aneby berörde Varnäs' invändningar beträffande orderstockens storlek.

Den omständigheten att Aneby tillbakavisat och bemött de anmärkningar som Varnäs framställt utgör inte skäl att anse Aneby betagen möjligheten att invända att reklamation skett för sent. Anebys invändning härom skall alltså godtagas.

Varnäs har följaktligen, på grund av för sen reklamation, förlorat sin rätt att påtala fel i godset. Att Varnäs, utöver de köprättsliga felreglerna, också åberopat förutsättningsläran och 36 § avtalslagen till stöd för en jämkning av avtalet på grund av Varnäs' förutsättningar rörande egendomens beskaffenhet, kan inte leda till något annat resultat.

TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken fastställer HD TR:ns domslut.