RH 2020:2

Åklagaren yrkade att L.J. skulle dömas för utpressning enligt följande gärningsbeskrivning.

L.J. har genom olaga tvång förmått H.P. att till henne överföra sammanlagt 305 275 kr. Det olaga tvånget har bestått i att L.J. via sms hotat att ange H.P. för brott hos polisen om han inte överför pengar till henne. Tvånget har varit otillbörligt. Det hände någon gång mellan den 20 februari 2017 och den 18 augusti 2017 på okänd ort i Sverige. H.P:s handling innebar vinning för L.J. och skada för H.P. L.J. begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten (rådmannen Ingela Klinteberg med nämndemän) ogillade åtalet genom dom den 23 oktober 2018.

Sedan tingsrätten redovisat vad L.J. och H.P. hade uppgett i förhör samt konstaterat att det var utrett att H.P. under den aktuella brottstiden hade överfört sammanlagt 305 275 kr till L.J., anförde tingsrätten följande.

DOMSKÄL

– – –

Bestämmelsen om utpressning finns i 9 kap. 4 § brottsbalken. Av bestämmelsen framgår att den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade döms för utpressning. I bestämmelsen straffbeläggs den form av förmögenhetsöverföring som sker genom olaga tvång i stället för vilseledande. Det senare förfarandet straffbeläggs som bedrägeri. Det tvång som måste användas i bestämmelsen om utpressning är ett olaga tvång. Innebörden av olaga tvång klargörs i 4 kap. 4 § brottsbalken. Av den bestämmelsen framgår att den som genom misshandel eller annars med våld eller hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång. Av bestämmelsen framgår även att om någon med sådan verkan utövar tvång genom att hota att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna menligt meddelande om annan döms för olaga tvång om tvånget är otillbörligt. Skulle någon ha vilselett annan att tro att ett visst straffritt förfarande felaktigt är brottsligt och att en anmälan i förekommande fall skulle kunna göras och härigenom förmått annan att vidta åtgärd som innebär att en förmögenhetsöverföring sker, är en sådan gärning objektivt att bedöma som bedrägeri.

Åklagaren har i sin gärningsbeskrivning påstått att det olaga tvånget bestått i att L.J. har hotat att ange H.P. för brott. Som bevisning har åklagaren åberopat förutom förhör med H.P. och L.J. även bl.a. skriftlig bevisning i form av sms-konversation – – –. Under sakframställningen har åklagaren särskilt belyst vilka sms som hon menar har betydelse för åtalet. I sms-konversationen finns texter som är besvärande för L.J. Av meddelande – – – framgår att hon under förespegling att hon är I-M textat ”att det en gång var en kille som gjorde såhär mot L.J. och då fick jag anmäla han men han ville inte bli av med sitt jobb eller ja polisen inblandad så han gav L.J. 10 000 kr”. Det framgår vidare av ett annat sms – – – att samma påstådda person skriver att ”jag har många som skrivit oacceptabla grejer på sms till min dotter”, – – – ”jag hoppas att du förstår vad du skrivit” och ”inte få massor problem med skadestånd” samt andra subtila meddelanden av innebörd att ”lyssna och förstå” – – – och ”lösa tillsammans” – – –, ”jag är snäll förstör verkligen inget för dig”. Av ett svar från H.P. – – – framgår att han till L.J. skrivit ”det du håller på med är utpressning och olaga hot vilket inte heller är jättebra. Så är det något så får du gå till polisen”. Det sista meddelandet refererar till en längre konversation dem emellan av innebörd om pengar och samtal med en annan person – – –. H.P. har på uttrycklig förfrågan om vilket brott eller brottsligt förfarande som L.J. hotat att hon skulle anmäla honom för uppgett att det skulle röra sig om att han betalat 400 kr samt att han skrivit ”nja” som svar på en förfrågan från henne om foto och att han då blev nervös hur det kunde användas emot honom. Det är emellertid inget som hon har sagt till honom. I utredningen i målet finns synnerligen besvärande uttalanden från L.J. De innehåller subtila undertoner och ger ibland sken av att berätta historier om vad som skett med andra, vilka i själva verket skulle kunna avse hennes och H.P:s relation och agerande. Hon har vidare i meddelandena gett sig ut för att vara en annan person, vilket hon inledningsvis vid huvudförhandlingen förnekat att hon gjort men sedan ändrat sig. Det är ett synnerligen besvärande beteende för henne och kan ge upphov till obehaglighetskänslor och kan väl leda till att mottagaren av meddelandena kan i viss mån känna sig tvungen att agera på ett givet sätt. Emellertid innehåller inte meddelandena, varken sedda var för sig eller sammantaget, något påstående om att anmäla H.P. till polisen för brott. Förhöret med målsäganden eller den tilltalade klargör inte heller att sådana hot har sagts eller textats. På grund härav är det inte bevisat att L.J. använt sig av ett olaga tvång genom att hota att anmäla H.P. till polisen för brott på sätt som åklagaren påstått. Att hon genom sitt agerande har förmått honom att till henne betala pengar står utan tvivel. Det är dock inte bevisat att hon genom olaga tvång förmått honom att till henne betala pengar. Vid sådant förhållande och i avsaknad av alternativa gärningspåståenden är brottet utpressning inte bevisat. Åtalet ska därmed ogillas och L.J. frikännas.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma L.J. för i första hand utpressning och i andra hand bedrägeri. L.J. motsatte sig ändring.