RH 2022:17

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Theodor Elander) anförde i dom den 6 november 2020 följande.

DOMSKÄL

Enligt Eskilstuna Energi & Miljö AB har det funnits ett avtal mellan bolaget och B.L. eftersom B.L. har ägt den aktuella fastigheten och eftersom fastigheten har varit ansluten till elnätet. Enligt bolaget följer B.L:s skyldighet att betala för att vara ansluten till elnätet direkt eller indirekt av 8 kap.8 och 8 e §§ellagen och av punkten 5.2 i de allmänna villkoren.

Det är ostridigt att någon förbrukning av el inte har skett under den tid som B.L. ägde fastigheten. Eskilstuna Energi & Miljö AB har inte påstått att ett avtal har uppstått mellan bolaget och B.L. genom någon form av kommunikation eller liknande. I stället bygger talan på att B.L. redan i egenskap av fastighetsägare är skyldig att betala för anslutningen till nätet. Av 8 kap.8 och 8 e §§ellagen följer visserligen att en elanvändare som saknar leveransavtal med en elleverantör av berörd nätkoncessionshavare ska anvisas en elleverantör och att elanvändaren är betalningsskyldig för el som förbrukats i enlighet med det anvisade avtalet. Av ordalydelsen följer dock inte att den som förvärvar en fastighet där det sedan tidigare finns en anläggning per automatik ska anses ha ett avtal med nätkoncessionshavaren i en situation där någon el aldrig förbrukas efter förvärvet.

Eskilstuna Energi & Miljö AB har till stöd för sin tolkning av bestämmelserna i ellagen anfört att de utgör ett skydd för elnätet som sådant och syftar till att hindra att den som är ansluten till elnätet undviker att göra rätt för sig gentemot ägaren av elnätet. Om den som förvärvar en fastighet inte vill ingå avtal med nätkoncessionshavaren kan nätkoncessionshavaren emellertid låta denne välja mellan att teckna ett avtal eller att bli frånkopplad från elnätet. B.L. har anfört att han, ställd inför det valet, skulle ha begärt att bli frånkopplad i stället för att ingå ett avtal med bolaget.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten inte att det av lag och/eller avtal följer att B.L. är betalningsskyldig gentemot Eskilstuna Energi & Miljö AB. Att Eskilstuna tingsrätt till synes har gjort en annan bedömning i ett liknande fall förändrar inte detta (se de av Eskilstuna Energi & Miljö AB åberopade avgörandena i målen FT 102-19 och FT 104-19). – – –

DOMSLUT

Käromålet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Erik Mosesson och Henrik Matz samt tf. hovrättsassessorn Louise Berkelius, referent) anförde i dom den 20 juni 2022 följande.

DOMSKÄL

Frågan om betalningsskyldighet grundad på avtal

Som tingsrätten redogjort för är det i målet ostridigt att B.L. blev ägare till den aktuella fastigheten år 2006 samt att någon förbrukning av el aldrig skedde under den tid som B.L. ägde fastigheten. Bolaget har gjort gällande att det funnits ett avtalsförhållande mellan parterna som grundat betalningsskyldighet eftersom B.L. har ägt fastigheten och då fastigheten varit ansluten till elnätet. I den frågan gör hovrätten följande bedömning.

Bolaget har inte gjort gällande att det ingåtts något skriftligt eller uttryckligt muntligt avtal mellan parterna. De allmänna avtalsvillkoren (Nät 2012 K) som åberopats kan dock inte i sig anses utgöra avtalsinnehåll om det inte är visat att det föreligger ett bakomliggande avtalsförhållande mellan parterna. För att ett avtal ska anses slutet konkludent, eller underförstått, redan genom ägandet av fastigheten krävs att respektive parts avtalsavsikt kommit till ett för motparten uppfattbart uttryck (jfr Adlercreutz, Gorton och Lindell-Frantz, Avtalsrätt I, 14 uppl., 2016, s. 26 f.).

Av det bekräftelsebrev som skickats från bolaget till B.L. framgår att det är daterat den 15 mars 2018 och avser abonnemang som B.L. ska ha tecknat den 16 mars 2015. Hovrätten noterar härvid att bolaget gjort gällande att betalningsskyldighet förelegat alltsedan B.L. blev ägare till fastigheten år 2006. B.L. har invänt att det aldrig funnits något avtal mellan parterna, att han varit av uppfattningen att fastigheten varit bortkopplad från elnätet och att abonnemangstecknande därför aldrig varit aktuellt. Det saknas utredning om de närmare omständigheterna kring hur abonnemangstecknandet 2015 skulle ha skett. Mot denna bakgrund är det inte visat att B.L. fått kännedom om bolagets partsavsikt eller att han känt till att det ens kan ha förelegat något avtalsförhållande gentemot bolaget. Hovrätten finner därför sammantaget att det saknas utredning till stöd för att parterna har ingått eller kan anses ha ingått ett avtal som grundar betalningsskyldighet för nätavgifter.

Frågan om betalningsskyldighet enligt lag

Bolaget har även gjort gällande att betalningsskyldighet för att vara ansluten till elnätet följer direkt eller indirekt av 8 kap.8 och 8 e §§ellagen. Hovrätten gör i denna del följande överväganden.

Enligt bestämmelserna ska, som tingsrätten redogjort för, en elanvändare som saknar leveransavtal med en elleverantör av berörd nätkoncessionshavare anvisas en elleverantör och elanvändaren är, för den tid han saknat elleverantör, betalningsskyldig till den anvisade leverantören för el som förbrukats. Av förarbetena framgår att bestämmelserna i praktiken bara blir tillämpliga då en elanvändare flyttar in i en ny bostad och omedelbart börjar ta ut el trots att denne inte har träffat avtal med någon elleverantör (prop. 2008/09:168 s. 50 f.). Syftet med denna reglering är inte i första hand att tillförsäkra elanvändaren el utan att tvinga elanvändaren att göra rätt för sig ekonomiskt (prop. 1998/99:137 s. 52).

Bestämmelserna syftar således till att reglera den situation som uppstår när en elanvändare börjat ta ut el men ännu inte har hunnit träffa ett leveransavtal, alternativt att el har levererats från annan än den anvisade leverantören. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att detta förhållande ska kunna pågå under obestämd tid, utan endast till dess att ett avtal har träffats (jfr Hovrätten för Västra Sveriges dom den 10 december 2012 i mål T 1562–12). Eftersom bestämmelserna i praktiken endast kan bli tillämpliga vid ett nytillträde saknas förutsättningar för att med stöd av dessa ålägga betalningsskyldighet annat än i ett inledande skede.

Regleringen i 8 kap.8 och 8 e §§ellagen tar emellertid endast sikte på skyldigheten att betala till elleverantör för el som förbrukats under viss tid. Frågan är därmed om motsvarande gäller gentemot nätkoncessionshavaren avseende skyldigheten att betala för anslutning till elnätet.

Det saknas uttryckliga bestämmelser i ellagen som reglerar skyldigheten att betala för att vara ansluten till elnätet. I 11 kap. 14 § ellagen föreskrivs vilka uppgifter som ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla. Till skillnad mot vad som gäller vid avtal mellan en konsument och en elleverantör enligt 13 § i samma kapitel finns det dock inget krav på att information om avtalsvillkoren och uppgifterna ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås. Detta har motiverats med att en nätkoncessionshavare knappast har möjlighet att kontakta konsumenten innan denne börjar ta ut el ur uttagspunkten. För nätföretagens del är det enligt förarbetena därför tillräckligt om avtalet översänds till konsumenten snarast efter att överföringen påbörjats. (Se prop. 2010/11:70 s. 89 och 264.)

Med beaktande av det som nu angetts framgår det av nämnda bestämmelser i ellagen att lagstiftningen bygger på att avtal träffas med konsumenten. Eftersom en nätkoncessionshavare är ensam om att kunna tillhandahålla överföringen av el till den aktuella uttagspunkten kan det dock i praktiken sägas bli fråga om en kontraheringsplikt för konsumenten gentemot nätkoncessionshavaren i de fall denne vill kunna ta ut el. Detta förutsätter likväl att ett avtal ingås och det kan, liksom tingsrätten funnit, inte anses följa av ellagen att den som förvärvar en fastighet där det sedan tidigare finns en elanslutning per automatik ska anses ha ett avtal med nätkoncessionshavaren i en situation där någon el aldrig förbrukats efter förvärvet.

I praktiken torde frågan om betalningsskyldighet mot endast nätkoncessionshavaren sällan uppkomma eftersom konsumenten vanligtvis tar ut el och betalar för något som faktiskt förbrukas, vilket i sig förutsätter en nätanslutning. Om någon el inte förbrukas men en anslutning finns är det enligt hovrättens mening ändå en förutsättning för betalningsskyldighet mot nätkoncessionshavaren att avtal träffas. Det saknas således förutsättningar för att ålägga en konsument betalningsskyldighet endast med stöd av ellagen, annat än möjligen inledningsvis när avtal ännu inte hunnit ingås på motsvarande sätt som gäller gentemot en elleverantör. Om förvärvaren av en fastighet inte vill ingå avtal med nätkoncessionshavaren kan denne välja att bli frånkopplad från elnätet. I de fall någon el inte förbrukas och en nätkoncessionshavare inte ingår avtal med konsumenten snarast efter tillträde kan det dock inte krävas att konsumenten på något sätt ska ansvara för att avtal ingås, eller att betalningsskyldighet kan åläggas konsumenten för tid som denne varit ansluten till elnätet men det inte funnits något avtal.

Sammanfattning av hovrättens bedömning och hovrättens slutsats

För att B.L. ska anses betalningsskyldig gentemot bolaget för nätavgifter krävs att det är visat att parterna träffat avtal om detta. Det saknas utredning till stöd för att sådant avtal har ingåtts. Eftersom det inte heller följer av lag att B.L. redan i egenskap av fastighetsägare skulle vara betalningsskyldig för nätavgifter ska bolagets överklagande avslås. Tingsrättens dom ska därmed fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.