Prop. 2010/11:70
Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas
1
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 2011
Fredrik Reinfeldt
Maud Olofsson
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en el- eller naturgasleverantör som övertar leveranserna till en kund ska få göra detta 14 dagar efter en anmälan till nätföretaget. Det föreslås vidare nya bestämmelser som syftar till att stärka konsumenternas ställning på el- och naturgasmarknaderna.
Det föreslås strängare krav på avgränsning av transmissionsverksamhet, dvs. i huvudsak den överföring av el som sker på stamnätet och den överföring av gas som sker i högtrycksledningar. För att säkerställa att åtskillnadskraven är uppfyllda föreslås krav på certifiering av stamnätsföretag för el och transmissionsnätsoperatörer på naturgasmarknaden.
Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan med åtgärder för att förebygga diskriminerande beteende på marknaden ska inskränkas till att avse nätföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion eller handel. Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan ska utse en särskild övervakningsansvarig. El- och naturgasföretag som ingår i koncerner ska när de vänder sig till kunderna eller allmänheten vara skyldiga att tydligt ange vilken sorts verksamhet de bedriver – nätverksamhet eller produktion och handel.
Vidare föreslås nya bestämmelser om tidsfrister när det gäller tillsynsmyndighetens behandling av anmälningar mot nätföretag.
På naturgasområdet föreslås nya bestämmelser om slutna distributionssystem och tillträde till anläggningar för lagring av naturgas.
Det föreslås också att nätmyndigheten ska vara beslutande myndighet vid förhandsprövningen av elnätstariffer även när det gäller intäkter från stamledning, där prövningen enligt gällande bestämmelser ska göras av regeringen.
2
I propositionen föreslås nya lagar om certifiering av företag som bedriver överföring av el i stamledningar respektive naturgas genom högtrycksledningar. Vidare förslås ett antal ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra EU:s s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas.
I propositionen föreslås även att definitionen av intäktsram enligt ellagen förtydligas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011, med undantag för bestämmelserna om leverantörsbyte, som föreslås träda i kraft den 1 oktober samma år, och bestämmelserna om beslutande myndighet vid förhandsprövningen av elnätstariffer, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.
3
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 8 2 Lagtext ............................................................................................. 9 2.1 Förslag till lag om certifiering av stamnätsföretag för
el ..................................................................................... 9
2.2
Förslag till lag om certifiering av vissa naturgasföretag ................................................................ 13
2.3 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) ............. 18
2.4
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen
( 2005:403 ) ....................................................................... 34
3 Ärendet och dess beredning ........................................................... 46 4 Huvuddragen i det tredje inremarknadspaketet för el och
naturgas.......................................................................................... 48
5 Elmarknadsdirektivet ..................................................................... 49
5.1 Inledning.......................................................................... 49 5.2 Syfte, tillämpningsområde och definitioner .................... 49
5.3 Allmänna regler för organisationen av sektorn................ 50 5.4 Produktion ....................................................................... 56 5.5 Drift av överföringssystem .............................................. 57
5.6 Oberoende systemansvarig för överföring (ITO) ............ 60
5.7 Drift av distributionssystem ............................................ 60 5.8 Särredovisning av olika verksamheter samt
transparens i bokföringen ................................................ 63
5.9 Organisation av tillträde till systemet.............................. 63
5.10 Nationella tillsynsmyndigheter........................................ 64 5.11 Kundmarknader ............................................................... 74 5.12 Slutbestämmelser............................................................. 74
5.13 Regeringens överväganden.............................................. 77
6 EU-förordningen om villkor för tillträde till nät för
gränsöverskridande elhandel.......................................................... 79
6.1 Huvuddragen i förordningen ........................................... 79 6.2 Regeringens överväganden.............................................. 81
7 Byte av elleverantör ....................................................................... 83
8 Konsumentfrågor på elområdet...................................................... 87
8.1 Uppgifter om avtalsinnehåll ............................................ 87 8.2 Betalningssystem och förbud mot att missgynna konsumenter beroende på valt betalningssätt .................. 90
8.3
Möjlighet att byta elleverantör utan kostnad och rätt till slutfaktura inom sex veckor ....................................... 92
8.4 Företagens klagomålshantering ....................................... 93
8.5
Konsumentens rätt till information om ändrade
avtalsvillkor..................................................................... 95
9 Stamnätsföretag.............................................................................. 98
4
10 Åtskillnad av stamnätsföretag.......................................................100
10.1 Gällande rätt...................................................................100 10.2 Åtskilt ägande ................................................................101
10.3 Elproduktion knuten till driften av stamnätet.................105 10.4 Personell åtskillnad ........................................................106
10.5 Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter....................107
11 Certifiering av stamnätsföretag.....................................................108
11.1 Krav på certifiering ........................................................108 11.2 Förutsättningar för certifiering.......................................109
11.3 Förfarandet vid certifiering ............................................110 11.3.1 Certifiering efter ansökan..............................110
11.3.2 Omprövning av certifiering...........................111 11.3.3 Begäran om uppgifter....................................113
11.4 Certifiering i förhållande till tredje land ........................113 11.4.1
Särskilda krav i fråga om företag med anknytning till tredje land .............................113
11.4.2 Förfarandet vid certifiering ...........................114 11.4.3 Omprövning av certifiering...........................115
11.5 Överensstämmelse med riktlinjerna ...............................116
11.6 Tillsyn ............................................................................117 11.7 Överklagande .................................................................118
11.8 Verkställighetsföreskrifter..............................................119
12 Åtskillnad av distributionsnätsföretag ..........................................119
12.1 Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan..............119 12.2 Övervakningsansvarig....................................................121
12.3 Kommunikation och varumärkesprofilering ..................123
13 Beslutande myndighet vid förhandsprövning av nättariffer..........125 14 Nätmyndighetens tillsyn ...............................................................126 14.1
Tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet och förordning (EG) nr 714/2009 .........................................126
14.2 Behandling av klagomål.................................................127 14.2.1 Direktivens krav ............................................127
14.2.2 Tidigare bedömning ......................................127
14.2.3 Tidsfrister för handläggning enligt ellagen ...129
14.3 Överensstämmelse med riktlinjerna ...............................133
15 Undantag för nya sammanlänkningar ...........................................137
16 Gasmarknadsdirektivet .................................................................138
16.1 Inledning ........................................................................138 16.2 Syfte, tillämpningsområde och definitioner ...................138 16.3 Allmänna regler för organisationen av sektorn ..............138
16.4 Överföring, lagring och LNG.........................................145
16.5 Oberoende systemansvariga för överföring (ITO) .........150 16.6 Distribution och leverans ...............................................150 16.7 Särredovisning och transparens i bokföringen ...............152
16.8 Organisation av tillträde till systemet.............................152
16.9 Nationella tillsynsmyndigheter ......................................154 16.10 Kundmarknader..............................................................163
5
16.11 Slutbestämmelser........................................................... 163
16.12 Regeringens överväganden............................................ 165
17 EU-förordningen om villkor för tillträde till
naturgasöverföringsnäten ............................................................. 166 17.1 Huvuddragen i förordningen ......................................... 166
17.2 Regeringens överväganden............................................ 168
18 Byte av naturgasleverantör........................................................... 169 19 Konsumentfrågor på naturgasområdet ......................................... 172 19.1
Uppgifter om avtalsinnehåll och konsumentens rätt till information............................................................... 172
19.2 Betalningssystem och förbud mot att missgynna en
konsument beroende på valt betalningssätt ................... 173
19.3
Möjlighet att byta naturgasleverantör utan kostnad och rätt till slutfaktura inom sex veckor ........................ 174
19.4 Företagens klagomålshantering ..................................... 175 19.5 Konsumentens rätt till information om ändrade
avtalsvillkor................................................................... 176
20 Transmissionsnätsoperatörer på naturgasmarknaden ................... 177
21 Åtskillnad av transmissionsverksamhet på gasmarknaden........... 181
21.1 Gällande rätt .................................................................. 181 21.2 Åtskilt ägande................................................................ 182
21.3 Personell åtskillnad........................................................ 187 21.4 Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter ................... 188 21.5 Elproduktion knuten till elnätsverksamhet .................... 189
22 Certifiering av transmissionsnätsoperatörer................................. 190
22.1 Krav på certifiering ....................................................... 190 22.2 Förutsättningar för certifiering ...................................... 193
22.3 Förfarandet vid certifiering............................................ 194 22.3.1 Certifiering efter ansökan ............................. 194
22.3.2 Omprövning av certifiering .......................... 196 22.3.3 Begäran om uppgifter ................................... 197
22.4 Certifiering i förhållande till tredje land........................ 198 22.4.1 Särskilda krav i fråga om företag med anknytning till tredje land............................. 198
22.4.2 Förfarandet vid certifiering........................... 199
22.4.3 Omprövning av certifiering .......................... 199
22.5 Överensstämmelse med riktlinjerna .............................. 200
22.6 Tillsyn............................................................................ 200 22.7 Överklagande................................................................. 202
22.8 Verkställighetsföreskrifter............................................. 203
23 Åtskillnad av naturgasdistribution ............................................... 204
23.1 Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan ............. 204 23.2 Övervakningsansvarig ................................................... 206 23.3 Kommunikation och varumärkesprofilering.................. 207
24 Slutna distributionssystem ........................................................... 208 25 Tillträde till lagring ...................................................................... 210
6
26 Undantag för ny infrastruktur .......................................................212 27 Tillsyn på naturgasområdet...........................................................213 27.1 Tillsynsmyndighet enligt gasmarknadsdirektivet och
förordning (EG) nr 715/2009 .........................................213
27.2 Tillsynsmyndighetens behandling av klagomål .............214
27.3 Överensstämmelse med riktlinjerna ...............................217
28
EU-förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.................................................220 28.1 Byråförordningens huvuddrag .......................................220
28.2 Regeringens överväganden ............................................221
29 Definitionen av intäktsram ...........................................................221 30 Lissabonfördraget .........................................................................222
31 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................223
31.1 Lagen om certifiering av stamnätsföretag för el ............223 31.2 Lagen om certifiering av vissa naturgasföretag .............223
31.3 Ändringarna i ellagen .....................................................224 31.4 Ändringarna i naturgaslagen ..........................................225
32 Konsekvensanalys ........................................................................226
32.1 Inledning ........................................................................226
32.2 Energimarknadsinspektionen .........................................226 32.3 Svenska kraftnät.............................................................228 32.4 Övriga myndigheter .......................................................229
32.4.1 De allmänna förvaltningsdomstolarna...........229
32.4.2 Regeringskansliet ..........................................229
32.5 El- och naturgasföretag ..................................................229
33 Författningskommentar.................................................................233 33.1 Förslaget till lag om certifiering av stamnätsföretag
för el...............................................................................233
33.2
Förslaget till lag om certifiering av vissa naturgasföretag...............................................................242
33.3 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) .........252 33.4 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen
( 2005:403 )......................................................................271
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av
den 13 juli 2009 ..................................................................288
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
714/2009 av den 13 juli 2009 .............................................327
Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av
den 13 juli 2009 ..................................................................348
Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
715/2009 av den 13 juli 2009 .............................................391
Bilaga 5 Kommissionens beslut av den 10 november 2010 om
ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009.............................410
7
Bilaga 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
713/2009 av den 13 juli 2009............................................. 415
Bilaga 7 Sammanfattning av NELGA:s betänkande Tredje inre
marknadspaketet för el och naturgas ( SOU 2010:30 ) ........ 429
Bilaga 8 Nya el- och gasmarknadsutredningens lagförslag.............. 437 Bilaga 9 Förteckning över remissinstanserna vid
remissbehandlingen av betänkandet Tredje inre
marknadspaketet för el och naturgas ( SOU 2010:30 ) ........ 464
Bilaga 10 Sammanfattning av promemorian Avgränsning av
gasnätsverksamhet ............................................................. 465
Bilaga 11 Promemorians lagförslag ................................................... 466 Bilaga 12 Förteckning över remissinstanserna vid
remissbehandlingen av promemorian Avgränsning av
gasnätsverksamhet ............................................................. 473
Bilaga 13 Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss........................... 474 Bilaga 14 Förteckning över remissinstanserna vid
remissbehandlingen av utkastet till lagrådsremiss ............. 510
Bilaga 15 Energimarknadsinspektionens skrivelse ............................ 511
Bilaga 16 Energimarknadsinspektionens lagförslag........................... 512
Bilaga 17 Förteckning över remissinstanserna vid
remissbehandlingen av Energimarknadsinspektionens skrivelse ............................................................................. 514
Bilaga 18 Lagrådsremissens lagförslag .............................................. 515 Bilaga 19 Lagrådets yttrande.............................................................. 552
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 2011. ..... 555 Rättsdatablad........................................................................................ 556
8
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om certifiering av stamnätsföretag för el,
2. lag om certifiering av vissa naturgasföretag,
3. lag om ändring i ellagen (1997:857),
4. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
9
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om certifiering av stamnätsföretag för el
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av stamnätsföretag.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/20032.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).
Beslutande myndighet
3 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av nätmyndigheten.
2 kap. Krav på certifiering
1 § Ett stamnätsföretag får inte bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering enligt denna lag.
2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar om kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714).
10
3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till tredje land
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Inledande prövning
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
En certifiering ska gälla först från det att nätmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
3 § Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 framgår att nätmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att nätmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
Omprövning av certifiering
5 § Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om företaget uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
6 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 5 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att ett stamnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att
11
en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.
Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska nätmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser som gäller nätmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Begäran om uppgifter
9 § Europeiska kommissionen och nätmyndigheten får begära att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska nätmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
3 § Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
12
Omprövning av certifiering
5 § Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över stamnätsföretaget eller stamnätet.
6 § Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn
1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag följer denna lag.
2 § Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,
2. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
3. beslut om föreläggande enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
4 § Nätmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten efter den 2 mars 2013.
3. Ett stamnätsföretag får fortsätta att bedriva överföring av el i stamledningar till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om företaget har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.
13
2.2 Förslag till lag om certifiering av vissa naturgasföretag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer. Det som sägs i lagen om en transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20052.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).
Tillsyns- och beslutsmyndighet
3 § Den myndighet som utövar tillsyn över att 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403) följs är tillsynsmyndighet enligt denna lag.
4 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av tillsynsmyndigheten.
2 kap. Krav på certifiering
1 § En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar utan certifiering enligt denna lag. Detta gäller inte högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet ska vara certifierad.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
14
2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet, om kraven i 3 kap.2– 2 d §§naturgaslagen (2005:403) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till tredje land
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Inledande prövning
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
En certifiering ska gälla först från det att tillsynsmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Ett beslut om certifiering får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet.
3 § Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att beslutet och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
15
Omprövning av certifiering
5 § En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403).
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 5 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att en transmissionsnätsoperatör inte uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403).
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsoperatören inte längre uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403).
8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.
Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Begäran om uppgifter
9 § Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten får begära att från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida
16
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.2– 2 d §§naturgaslagen (2005:403), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
3 § Tillsynsmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
Omprövning av certifiering
5 § En transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnätsoperatören eller dennes transmissionsledningar.
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn
1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer följer denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
17
1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,
2. beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009,
3. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
4. beslut om föreläggande enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
4 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten efter den 2 mars 2013.
3. En transmissionsnätsoperatör får fortsätta att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om transmissionsnätsoperatören har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.
18
2.3 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2
dels att 5 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 18 § ska utgå,
dels att 1 kap. 5 a §, 2 kap. 10 §, 3 kap. 1 a och 17 §§, 5 kap. 3, 10–17, 20 och 21 §§, 8 kap. 6 och 9 §§ och 12 kap. 1, 1 a och 3 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas nitton nya paragrafer, 1 kap. 5 b §, 3 kap. 1 f–1 k, 17 a och 23 §§, 11 kap. 13–20 §§, 12 kap. 1 b och 14 §§, samt närmast före 3 kap. 23 §, 11 kap. 13 och 15–20 §§ och 12 kap. 14 § nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före 5 kap. 19 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Verkan av beslut”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 a §3
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod.
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod.
5 b §
Med stamnätsföretag avses i denna lag den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.
2 kap.
10 §4
Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav eller en juridisk person där denne har ett be-
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast ett stamnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande. Nätkoncession
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072). 2 Senaste lydelse av 5 kap. 18 § 2009:892. 3 Senaste lydelse 2009:892. 4 Senaste lydelse 1998:1651.
19
stämmande inflytande. Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
3 kap.
1 a §5
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Ett stamnätsföretag får inte heller bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen
1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller
2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
1 f §
Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
1 g §
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
5 Senaste lydelse 2005:1110.
20
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
1 h §
Det som anges i 1 g § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Det som anges i 1 g § första och andra styckena om företag som bedriver produktion av eller handel med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksamhet.
Vid tillämpningen av andra stycket ska elanvändaren anses vara nettoförbrukare om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. I produktionen ska vid beräkningen ingå den el elanvändaren själv producerar och dennes andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.
1 i §
Bestämmelserna i 1 f och 1 g §§ hindrar inte att ett stamnätsföretag bedriver sådan produktion av el som avses i 1 a § andra stycket eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.
21
1 j §
En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett stamnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.
1 k §
Om ett stamnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 1 f, 1 g och 1 j §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
17 §6
Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
6 Senaste lydelse 2005:404.
22
Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
17 a §
Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 17 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Nätföretaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Kommunikation med elanvändare och allmänheten
23 §
Om ett nätföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att
23
det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
5 kap.
3 §7
Beslut om fastställande av intäktsramen ska meddelas senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
Nätmyndigheten ska meddela beslut om fastställande av intäktsramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts vid fastställandet av ramen.
10 §8
På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan den beslutande myndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan nätmyndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
En ansökan om omprövning enligt första stycket ska lämnas in till nätmyndigheten. Ansökan ska handläggas skyndsamt.
En ansökan om omprövning ska handläggas skyndsamt.
11 §9
Den beslutande myndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
Nätmyndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
1. den nätkoncessionshavare som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek,
2. beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
7 Senaste lydelse 2009:892. 8 Senaste lydelse 2009:892. 9 Senaste lydelse 2009:892.
24
12 §10
En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka om att intäktsramen för perioden ska ökas.
En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka hos nätmyndigheten om att intäktsramen för perioden ska ökas.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in till nätmyndigheten.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
13 §11
Den beslutande myndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
Nätmyndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om den beslutande myndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om nätmyndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
14 §12
Vid omprövning enligt 12 eller 13 § ska den beslutande myndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fast-
Vid omprövning enligt 12 eller 13 § ska nätmyndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fast-
10 Senaste lydelse 2009:892. 11 Senaste lydelse 2009:892. 12 Senaste lydelse 2009:892.
25
ställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
ställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
15 §13
Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska den beslutande myndigheten, efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska nätmyndigheten, efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
En ansökan om omprövning ska ha kommit in till nätmyndigheten inom tre månader efter det att domstolens avgörande vunnit laga kraft.
16 §14
Den beslutande myndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
17 §15
Om det finns särskilda skäl, får den beslutande myndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
Om det finns särskilda skäl, får nätmyndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till nätmyndigheten senast tre månader efter den tillsynsperiod då intäkterna uppkommit.
20 §16
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna över-
13 Senaste lydelse 2009:892. 14 Senaste lydelse 2009:892. 15 Senaste lydelse 2009:892. 16 Senaste lydelse 2009:892.
26
eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
stigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
21 §17
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter genom nättariffer som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
8 kap.
6 §18
En elleverantör, som skall börja leverera el i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, ska anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En anmälan om att börja leverera el ska göras omedelbart.
En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall skall en anmälan enligt första stycket ske senast den
En elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt första stycket.
17 Senaste lydelse 2009:892. 18 Senaste lydelse 2006:926.
27
femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
9 §19
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten skall enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det skall ske.
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt efter en anmälan enligt 6 § första stycket får göra det från och med den dag då elleverantören övertar leveranserna.
I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad.
Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt skall börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt
19 Senaste lydelse 1999:770.
28
de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
11 kap.
Uppgifter i avtal
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur elleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
29
14 §
Ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla uppgifter om
1. nätkoncessionshavarens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. nätkoncessionshavarens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om nätkoncessionshavarens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
7. villkoren för ersättning om nätkoncessionshavaren inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur nätkoncessionshavaren på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Betalningssätt
15 §
En elleverantör får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.
Om en elleverantör eller en nätkoncessionshavare tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den förväntade förbrukningen.
Ändrade avtalsvillkor
16 §
En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett
30
särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
Prishöjningar
17 §
När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från elleverantören. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
Information om konsumentens rättigheter
18 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare som träffar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
På konsumentens begäran ska informationen lämnas på annat sätt.
Elleverantörer och nätkonces-
sionshavare ska på eller i samband med fakturor till konsumenter och i reklam som vänder sig till konsumenter antingen lämna den information som följer av första stycket eller hänvisa till att informationen finns på webbplatsen och på begäran tillhandahålls på annat sätt.
31
Byte av elleverantör
19 §
Ett byte av elleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av elleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.
Hantering av klagomål
20 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
12 kap.
1 §20
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7 och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/200321.
20 Senaste lydelse 2006:926. 21 EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714).
32
1 a §22
Ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.
Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i förordning (EG) nr 714/2009 prövas av regeringen.
Nätmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska i samband med överlämnandet offentliggöra sitt yttrande.
I fall som avses i artikel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009 ska regeringen meddela beslut efter yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
1 b §
I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
3 §23
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet eller som avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b § gäller omedelbart.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om det
1. avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,
2. avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller
3. har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första stycket.
22 Senaste lydelse 2005:404. 23 Senaste lydelse 2010:164.
33
Tidsfrister
14 §
Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2. innehåller ett påstående att en nätkoncessionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §.
Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt 3 kap. 6 § första stycket, 7 § första stycket, 11 § första och andra styckena, 14 § första stycket och 15 § första stycket samt 4 kap. 10 § första och tredje styckena.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011 i fråga om 8 kap. 6 och 9 §§, den 1 januari 2012 i fråga om 5 kap. 3 och 10–18 §§ och i övrigt den 1 augusti 2011.
2. Ett stamnätsföretag som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av stamnätsföretag för el får bedriva verksamhet utan hinder av 3 kap. 1 f och 1 g §§ till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
34
2.4 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 3 kap. 2 och 9 §§, 7 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 1, 3 och 5 §§ och 10 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas nitton nya paragrafer, 1 kap. 7 a §, 3 kap. 2 a–2 e, 10 och 11 §§, 6 kap. 3 a och 6 §§, 8 kap. 13–20 §§ och 10 kap. 1 a §, samt närmast före 3 kap. 11 § och 8 kap. 13 och 15–20 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
7 a §
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
3 kap.
2 §
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
2 a §
En transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073).
35
2 b §
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 c §
Det som anges i 2 b § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 2 a § och 2 b § första och andra styckena hindrar inte att en transmissionsnätsoperatör bedriver sådan produktion av el som avses i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen (1997:857) eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsoperatörens elektriska ledningsnät.
2 d §
En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning hos en transmissions-
36
nätsoperatör får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 e §
Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 2 a, 2 b och 2 d §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
9 §
Den som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen skall dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten skall ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
37
10 §
Ett företag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 9 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Företaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska
årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till tillsynsmyndigheten. Företaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Kommunikation med gasförbrukare och allmänheten
11 §
Om ett företag som bedriver överföring av naturgas och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda gasförbrukare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
6 kap.
3 a §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utformningen av tariffer för lagring av naturgas.
38
6 §
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 5 § i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet.
7 kap.
8 §
En leverantör av naturgas, som skall börja leverera naturgas till en uttagspunkt, skall omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt eller överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt, ska anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En anmälan om att börja leverera naturgas ska göras omedelbart.
En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket skall därvid ske senast en månad innan övertagandet skall ske.
En leverantör av naturgas får överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt första stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
39
9 §2
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna.
I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad.
Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
8 kap.
Uppgifter i avtal
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
2 Senaste lydelse 2009:581.
40
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt naturgasleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om naturgasleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur naturgasleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
14 §
Ett avtal mellan en konsument och ett företag som bedriver överföring av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. företagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. företagets åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om företagets priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
41
7. villkoren för ersättning om företaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur företaget på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Betalningssätt
15 §
En leverantör av naturgas får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.
Om en leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver överföring av naturgas tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den förväntade förbrukningen.
Ändrade avtalsvillkor
16 §
En naturgasleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
42
Prishöjningar
17 §
När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från naturgasleverantören. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
Information om konsumentens rättigheter
18 §
Naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas som tecknar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt.
Byte av naturgasleverantör
19 §
Ett byte av naturgasleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av naturgasleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande naturgasleverantörens leverans upphörde.
Hantering av klagomål
20 §
Leverantörer av naturgas och företag som bedriver överföring av naturgas ska ha fastställda rutiner
43
för hanteringen av klagomål från konsumenter.
9 kap.
1 §
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
3 §
Ett beviljat undantag enligt 1 § skall avse en viss bestämd tid.
Ett beviljat undantag enligt 1 § ska avse en viss bestämd tid.
Ett beslut om undantag skall förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
Ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
I ett beslut om undantag skall det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska gemenskapernas kommission.
I ett beslut om undantag ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
5 §
Ett beslut om undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission.
Ett beslut om undantag ska av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska kommissionen.
10 kap.
1 §3
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
3 Senaste lydelse 2008:901.
44
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20054.
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap.
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13– 20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.
1 a §
I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
3 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en anmälan enligt 4 § gäller omedelbart.
4 §
Om tillsynsmyndigheten får in en anmälan mot ett naturgasföretag med påstående att företagets anslutningsavgift eller tariff för överföring, lagring eller tillträde till förgasningsanläggning inte är objektiv eller ickediskriminerande, skall tillsynsmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Detsamma gäller vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten
Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2. innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §.
4 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
45
med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller ickediskriminerande.
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart.
Tidsfristerna gäller även vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller icke-diskriminerande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011 utom i fråga om 7 kap. 8 och 9 §§, som träder i kraft den 1 oktober 2011.
2. En transmissionsnätsoperatör som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av vissa naturgasföretag får bedriva verksamhet utan hinder av 3 kap. 2 § andra stycket, 2 a och 2 b §§ till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
46
3 Ärendet och dess beredning
Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas
Den 13 juli 2009 antogs det s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas av Europaparlamentet och rådet. Paketet består av två direktiv och tre förordningar.
Direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072), i det följande elmarknadsdirektivet, och direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073), i det följande gasmarknadsdirektivet, skulle i huvudsak genomföras i nationell lagstiftning senast den 3 mars 2011.
Förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15, Celex 32009R0714), förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36, Celex 32009R0715) samt förordning (EG) nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 14.8.2009, s. 1, Celex 32009R0713) trädde i kraft den 3 september 2009 och ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011.
Elmarknadsdirektivet och förordningen om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel återges i bilagorna 1 och 2. Gasmarknadsdirektivet och förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten återges i bilagorna 3 och 4. I bilaga 5 finns kommissionens beslut av den 10 november 2010 om ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (EUT L 293, 11.11.2010, s. 67, Celex 32010D0685).
Förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter återges i bilaga 6.
Den 30 juli 2009 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (dir. 2009:21) med uppdrag att följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas och lämna förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra Europeiska gemenskapens reviderade el- och gasmarknadsdirektiv samt, i förekommande fall, föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk i övrigt till Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande handel med el, förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten samt till den föreslagna förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. I uppdraget ingick också att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden och, om utredaren finner det lämpligt, lämna förslag till sådana förändringar. Den 4 maj 2010 överlämnade Nya el- och gasmarknadsutredningen (NELGA) sitt betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – Fortsatt europeisk harmonisering (SOU 2010:30).
47
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 7. Utredningens lagförslag återges i bilaga 8.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3529/E).
Med utgångspunkt i de förslag som hade lämnats av NELGA i fråga om genomförandet av artiklarna 9–11 i gasmarknadsdirektivet och de synpunkter som hade kommit in under remissbehandlingen utarbetades i Regeringskansliet promemorian Avgränsning av gasnätsverksamhet, i det följande promemorian. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 10. Promemorians lagförslag återges i bilaga 11.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3529/E).
Vidare utarbetades inom Regeringskansliet ett utkast till lagrådsremiss, Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas. Utkastets lagförslag finns i bilaga 13.
Utkastet till lagrådsremiss har remissbehandlats för att få ett bredare beredningsunderlag när det gäller frågor om byte av elleverantör (avsnitt 7), åtskillnad av stamnätsverksamhet (avsnitt 9 och 10), certifiering av stamnätsföretag för el (avsnitt 11), undantag för ny infrastruktur (avsnitt 15 och 26), kommunikation och varumärkesprofilering på naturgasmarknaden (avsnitt 23.3) och tillträde till lagring av naturgas (avsnitt 25). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 14. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3529/E).
Regeringen har under beredningen av förslaget även inhämtat synpunkter under hand från naturgasföretagen när det gäller formerna för byte av naturgasleverantör.
Definitionen av intäktsram
Den 5 maj 2010 lämnade Energimarknadsinspektionen in en skrivelse till Regeringskansliet med förslag till ändringar i ellagen (1997:857) i fråga om definitionen av intäktsram. Skrivelsen, utan bilaga, återges i bilaga 15. Energimarknadsinspektionens lagförslag finns i bilaga 16. Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 17. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3736/E).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 10 februari 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 18. Lagrådets yttrande finns i bilaga 19.
48
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Regeringen behandlar Lagrådets förslag i avsnitt 7, 11.3.2, 11.3.3, 18, 22.3.2 och 22.3.3 samt i författningskommentaren.
I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar gjorts.
4 Huvuddragen i det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas
Det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas syftar till att fullborda inrättandet av en gemensam inre marknad för el och naturgas. Paketet omfattar bl.a. nya och även mer detaljerade åtgärder som ska främja harmoniseringen och dess effekter. Vidare skapas en byrå för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (Agency for the Cooperation of Energy Regulators, ACER). Genom att harmonisera regelverket och främja utvecklandet av gränsöverskridande handel skapas förutsättningar för effektivt fungerande konkurrensutsatta marknader för el och naturgas.
Det tredje inremarknadspaketet omfattar åtgärder inom ett flertal områden, däribland åtgärder som syftar till att skapa en mer effektiv åtskillnad mellan transmissionsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet, bestämmelser som innebär ett utökat konsumentskydd samt ett mer detaljerat regelverk kring de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter och uppgifter. Även behovet av samarbete betonas, varvid ACER ges en viktig roll, framför allt när det gäller regelverket för gränsöverskridande sammanlänkningar.
Inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 och förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 skapas två organisationer, Entso för el (ENTSO-E) och Entso för gas (ENTSOG), som ska fungera som samarbetsorgan för de certifierade transmissionsföretagen för el och naturgas. Dessa organisationer har en viktig roll att fylla i harmoniseringen av det europeiska regelverket och kommer bl.a. att arbeta med att ta fram nätföreskrifter och investeringsplaner för de inre marknaderna för el och naturgas. Det tredje inremarknadspaketets processer utgår från att de aktörer som besitter relevant kompetens tar fram det mer detaljerade regelverket, vilket senare godkänns av ACER eller Europeiska kommissionen eller genom ett kommittéförfarande. Denna ansats används exempelvis vid utarbetandet av de nätföreskrifter som ska tas fram av ENTSO-E respektive ENTSOG.
49
5 Elmarknadsdirektivet
5.1 Inledning
I det följande ges en sammanfattande beskrivning av de huvudsakliga förändringar som följer av elmarknadsdirektivet tillsammans med en redovisning av de åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i svensk rätt.
Elmarknadsdirektivet ersätter Europarlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EGT L 176 15.7.2003, s 57, Celex 32003L0054). Det nya direktivet innehåller emellertid en rad bestämmelser som i sak är oförändrade i förhållande till det äldre direktivet. I dessa delar har regeringen i stort sett gjort samma bedömning som vid det tidigare genomförandet (jfr prop. 2004/05:62 s. 38–66). I vissa frågor har det dock visat sig nödvändigt med kompletterande lagstiftning för att leva upp till kraven i direktiv 2003/54/EG. I dessa delar hänvisas till regeringens propositioner Förhandsprövning av nättariffer (prop. 2008/09:141) och Avgränsning av elnätsverksamhet (prop. 2008/09:216).
5.2 Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Kapitel I i elmarknadsdirektivet (artiklarna 1 och 2) innehåller bestämmelser om syfte, tillämpningsområde och definitioner.
I artikel 1 i elmarknadsdirektivet anges att i direktivet fastställs gemensamma regler för produktion, överföring, distribution och leverans av el samt bestämmelser om konsumentskydd, i syfte att förbättra och integrera konkurrensutsatta elmarknader i gemenskapen. Direktivet innehåller vidare regler för elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till marknaden, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för beviljande av tillstånd och för driften av system. Direktivet innehåller slutligen krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsumenters rättigheter och klargör konkurrenskraven.
Artikel 2 innehåller 35 definitioner.
Elmarknadsdirektivets syfte och tillämpningsområde överensstämmer i huvudsak med den svenska ellagens syfte och tillämpningsområde. Bestämmelserna i kapitel I i direktivet föranleder således inte någon genomförandeåtgärd.
Det kan dock noteras att regeringen i regleringsbreven för budgetåret 2011 har gett Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), Statens energimyndighet, Elsäkerhetsverket och Energimarknadsinspektionen i uppdrag att inventera vilka termer, definitioner och begrepp som används i författningar som rör energiområdet (dnr N2010/8081/E, N2010/8139/E, N2010/8153/E och N2010/8140/E). Uppdraget ska bedrivas inom ramen för regelförenklingsarbetet och redovisas senast den 1 juli 2011.
50
5.3 Allmänna regler för organisationen av sektorn
Kapitel II i elmarknadsdirektivet (artiklarna 3–6) innehåller allmänna regler för organisationen av sektorn. I artikel 3 hänvisas till bilaga I som innehåller bestämmelser om konsumentskyddsåtgärder.
Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och skyddet av kunderna
Reglerna om konsumentskydd återfinns i artikel 3 i elmarknadsdirektivet samt i bilaga I till elmarknadsdirektivet.
Artikel 3 innehåller regler om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och om skyddet för kunderna. Det som anges här gäller alla kunder utom när det framgår av direktivet att regeln syftar till skydd av konsumenten. Artikeln motsvarar artikel 3 i direktiv 2003/54/EG och innehåller 16 punkter, att jämföra med 9 punkter i det tidigare direktivet.
Huvuddelen av bestämmelserna är redan genomförda i Sverige. Nedan redovisas de punkter där ändringar har skett eller nya bestämmelser tillkommit i förhållande till direktiv 2003/54/EG.
Allmännyttiga och samhällsomfattande tjänster
Artikel 3.2 och 3.3 har fått en något annorlunda lydelse utan att det tillkommit några nya krav som kräver genomförande i Sverige.
Rätt att välja elhandlare oberoende av medlemsstat
I artikel 3.4 stadgas att medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få sin elförsörjning tillhandahållen av en elhandlare, under förutsättning att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat elhandlaren är registrerad i, så länge elhandlaren följer gällande regler för handel och balans. Med avseende på detta ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden inte diskriminerar leveransföretag som redan är registrerade i en annan medlemsstat.
Det finns inga diskriminerande hinder för elleverantörer från andra medlemsstater att sälja el till elkunder i Sverige. Det krävs att företaget har etablerat en filial i landet och att det är registrerat hos Skatteverket. I övrigt måste företaget efterleva samma regler som de svenska leverantörerna.
Leverantörsbyte och förbrukningsuppgifter
I artikel 3.5, som är ny, slås fast att om en kund, under iakttagande av de avtalsenliga villkoren önskar byta elleverantör, den eller de berörda operatörerna genomför detta byte inom tre veckor. Vidare föreskrivs rätten att erhålla samtliga relevanta förbrukningsuppgifter. För konsumenter finns detta också reglerat i bilaga I till direktivet (se nedan).
51
Det svenska regelverket uppfyller inte i dag kravet om leverantörsbyte inom tre veckor. När det gäller de nödvändiga genomförandeåtgärderna hänvisas till avsnitt 7.
I Sverige har kunderna rätt att få del av sina relevanta förbrukningsuppgifter Skyldigheten för nätkoncessionshavaren att mäta och rapportera mängden överförd el framgår av 3 kap. 10 § ellagen samt förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el. Statens energimyndighet har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (STEMFS 2007:5), som närmare reglerar förfarandet. Denna del av punkten föranleder således inte någon åtgärd från regeringens sida.
Regler när en medlemsstat tillhandahåller ersättning eller exklusiva rättigheter
Artikel 3.6 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 3.4 i direktiv 2003/54/EG. Det har inte tillkommit några krav som kräver genomförande i Sverige.
Åtgärder för att skydda slutförbrukare
Artikel 3.7 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 3.5 i direktiv 2003/54/EG och är omformulerad i syfte att stärka konsumentskyddet.
Det stadgas bl.a. att varje medlemsstat ska definiera begreppet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom och bl.a. förbud mot avstängning av dessa kunder från leverans i kritiska situationer. Det finns dock inte något krav på medlemsstaterna att införliva en sådan skyddslagstiftning i ellagstiftningen om skyddet är ordnat på annat sätt.
I ellagen finns i dag skyddsregler som tar hand om de situationer då en konsument hotas av avstängning. Dessa bestämmelser innebär att överföringen inte får avbrytas om åtgärden medför en ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada och att de sociala myndigheterna ska underrättas vid en förestående avstängning så att det sociala skyddsnätet kan träda in. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är påkallat att i lag hänföra sig till termen ”utsatta kunder”. Däremot bör förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen innehålla en bestämmelse av innebörd att Energimarknadsinspektionen ska beakta de utsatta kunderna när den utför sina uppgifter. I det sammanhanget bör termen också definieras (jfr avsnitt 16.3).
Åtminstone för hushållskunder, dvs. konsumenter, ska medlemsstaternas åtgärder enligt artikel 3.7 omfatta det konsumentskydd som anges i direktivets bilaga I (se nedan).
Åtgärder mot energifattigdom
I artikel 3.8 i elmarknadsdirektivet anges att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställs. Som exempel på lämpliga åtgärder anges nationella energihandlingsplaner och förmåner inom de sociala trygghetssystemen och att stödja
52
energieffektivitetsförbättringar. Regeringen bedömer att bestämmelsen inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.
Angivande av elens ursprung och information om tvistlösning
Artikel 3.9 första stycket a och b samt andra och tredje styckena, som innehåller bestämmelser om elleverantörens skyldighet att lämna uppgifter om elens ursprung, överensstämmer i huvudsak med artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG.
I artikel 3.9 första stycket c finns ett nytt krav, som innebär att elleverantören är skyldig att på fakturan och i reklam som riktar sig till slutförbrukare informera om deras rättigheter och möjligheter till tvistlösning i händelse av tvist. Det finns i det svenska regelverket inte någon motsvarande bestämmelse, varför det är nödvändigt med lagstiftning. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 8.
Social och ekonomisk sammanhållning samt miljöskydd
Artikel 3.10 i elmarknadsdirektivet överensstämmer i sak med artikel 3.7 i direktiv 2003/55/EG och föranleder inga särskilda åtgärder.
Energieffektivisering
I artikel 3.11 åläggs medlemsstaterna att främja energieffektiviteten genom att starkt rekommendera att elföretagen optimerar kundernas elförbrukning Detta kan till exempel ske genom att de tillhandahåller energiförvaltning, erbjuder prissättningssystem som gynnar energieffektivisering eller genom att införa system med smarta mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.
Regeringen bedömer att bestämmelsen i punkten 11 för närvarande inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.
Kontaktpunkt för konsumenter
Genom artikel 3.12 i elmarknadsdirektivet har det tillkommit en skyldighet för medlemsstaterna att se till att det inrättas gemensamma kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning och möjligheter till tvistlösning i händelse av en tvist. Sådana kontaktpunkter kan vara en del av den allmänna konsumentupplysningen. I Sverige finns inte en sådan kontaktpunkt för konsumenter som avses i artikel 3.12. Frågan kräver inte reglering i lag. Regeringen avser därför att utse en kontaktpunkt för konsumenter i en annan ordning.
Effektiv behandling av klagomål och tvistlösning utanför domstol
I artikel 3.13 anges att medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism, t.ex. i form av en energiombudsman eller ett konsumentorgan, för effektiv behandling av klagomål och tvistlösning
53
utanför domstol. Regeringen bedömer att Sverige uppfyller detta dels genom den tillsyn som bedrivs av Energimarknadsinspektionen och Konsumentverket, dels genom att Allmänna reklamationsnämnden kan pröva tvister mellan konsumenter och elleverantörer. Några särskilda lagstiftningsåtgärder i anledning av artikel 3.13 är därför inte nödvändiga.
Möjlighet att inte tillämpa vissa bestämmelser i direktivet och medlemsstaternas skyldighet att informera kommissionen
Artikel 3.14 och 3.15 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 3.8 och 3.9 i direktiv 2003/55/EG och föranleder inga närmare överväganden.
Kontrollista
Artikel 3.16 riktar sig till EU-kommissionen som efter samråd med berörda intressenter ska fastställa en tydlig och kortfattad kontrollista för energianvändare med praktiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter.
Särskilt om konsumentskyddsåtgärder
I bilaga I till elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om konsumentskyddsåtgärder. Bilagan överensstämmer till stor del med bilaga A till direktiv 2003/54/EG. På några punkter har dock kraven på medlemsstaterna skärpts, och det finns även nya skrivningar. Som nämnts ovan är medlemsstaterna skyldiga att se till att skyddsåtgärderna enligt artikel 3.7 omfattar de konsumentskyddsåtgärder som anges i bilagan när det gäller hushållskunder. Utgångspunkten är sålunda att elkonsumenterna ska tillförsäkras de rättigheter som anges i bilaga I.
I den svenska versionen av bilaga I används termen ”elhandlare”, när det i den engelska texten står ”electricity service provider”. I bilaga A till direktiv 2003/54/EG användes beteckningen ”eltjänstleverantör”. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de aktörer som avses i de flesta fallen är inte endast elhandelsföretag utan även elnätsföretag.
I punkten 1 anges att de åtgärder som avses i artikel 3 ska tillförsäkra kunderna en rad rättigheter. Hit hör till en början rätten till ett avtal med eltjänstleverantören. i vilket en rad närmare angivna uppgifter ska finnas. Det som är nytt i förhållande till direktiv 2003/54/EG när det gäller avtalets innehåll är att det ska finnas information om konsumenträttigheter.
I sak innehåller punkten 1 även nyheter i följande avseenden. Konsumentens rätt till ett brett val av betalningssätt kompletteras med ett förbud mot oskälig diskriminering mellan olika kunder. Det anges vidare att eventuella system för förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen.
Eltjänstleverantören ska ge alla kunder en god standard såväl när det gäller tillhandahållandet av tjänster och som vid behandlingen av klagomål.
54
Konsumenterna ska ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att ge en elleverantör tillgång till sina mätaruppgifter. De ska vidare få klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan reglera sin egen förbrukning.
Kunden ska ha rätt till slutavräkning efter varje byte av elleverantör senast sex veckor efter det att bytet skett.
Regeringen bedömer att det finns skäl att mot bakgrund av de nya kraven införa bestämmelser i ellagen om innehållet i konsumentavtal, företagens skyldighet att tillhandahålla information, förbud mot att missgynna en konsument på grund av det betalningssätt konsumenten har valt, förskottsbetalning, företagens behandling av kundernas klagomål och rätten till slutavräkning inom sex veckor. I detta sammanhang finns det vidare skäl att uppmärksamma frågan om konsumentens rättigheter vid ändring av avtalsvillkor och möjligheten att byta elleverantör utan kostnad, även om elmarknadsdirektivet inte i denna del innebär någon ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG. Överväganden och förslag finns i avsnitt 8.
I punkten 1 h föreskrivs att konsumenterna ska ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter. Samma typ av skrivningar återfinns i artikel 3.5 b i elmarknadsdirektivet. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara skyldig att lämna ut dessa till ett företag med leveranstillstånd. Medlemsstaterna ska fastställa dels uppgifternas format, dels ett förfarande för elleverantör och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna.
I punkten 1 i slås fast att konsumenten ska ha rätt till klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska elkostnader tillräckligt ofta för att de ska kunna reglera sin egen elförbrukning. Vidare ska informationen lämnas inom en rimlig tid med hänsyn till kundens mätningsutrustning och det aktuella elavtalet. Hänsyn ska tas till kostnadseffektivitet och konsumenten ska inte betala ytterligare för denna tjänst.
Förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el innehåller regler om mätning och rapportering. I 16 § föreskrivs att mätresultatet i en uttagspunkt för en elanvändare som ingår i en förbrukningsprofil ska avse överförd el under högst en kalendermånad. Vidare stadgas i 17 § att nätkoncessionshavare ska rapportera mätresultat enligt 16 § till elanvändare, elleverantör och elproducent. Nätkoncessionshavaren är därmed skyldig att lämna ut mätuppgifterna till det leveransföretag som kunden träffar avtal med. Punkten 1 h föranleder därför inte någon vidare åtgärd.
I Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (STEMFS 2007:5) föreskrivs hur mätning och rapportering ska gå till, och vilket format som ska användas. I 6 kap. 8 § i STEMFS 2007:5 föreskrivs att mindre förbrukare av el, dvs. i huvudsak konsumenter, ska få tillgång till sina mätvärden senast vid fakturering. De mätvärden som redovisas ska dock vara månadsvisa; det ska framgå vad mätarställningen var vid varje månadsskifte. Företagen är enligt 3 kap. 11 § andra stycket ellagen förhindrade att ta ut någon avgift från användaren för att mäta och rapportera enligt föreskrifterna. Eftersom det är ovanligt i Sverige att fakturering av
55
elnätsavgifterna sker med en längre tidsintervall än varje kvartal, och uppgifterna som rapporteras är månadsvisa, anser regeringen att direktivets krav på konsumentens tillgång till förbrukningsuppgifter tillräckligt ofta för att kunna styra sin förbrukning är tillgodosett i Sverige. Däremot kan det finnas ett intresse för vissa elanvändare att få del av sina mätvärden varje månad, trots att faktureringen sker mer sällan. Regeringen överväger därför att införa en bestämmelse om att användaren alltid ska ha rätt att få del av mätvärdena varje månad, om användaren begär det. En sådan bestämmelse bör dock inte meddelas i lag utan kan med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 10 § tredje stycket ellagen föras in i förordningen om mätning, beräkning och rapportering av överförd el. Det finns inte skäl för att i detta hänseende göra någon åtskillnad mellan konsumenter och andra mindre förbrukare av el.
I punkten 2 i bilaga I finns en ny bestämmelse, där det stadgas att medlemsstaterna ska se till att system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt medverka på elmarknaden genomförs.
Regeringen bedömer att införandet av månadsvis mätning i Sverige för alla kunder med säkringsabonnemang upp till 63 ampere år 2009 innebär att Sverige redan i dag uppfyller kraven i punkten 2. Energimarknadsinspektionen slutförde nyligen ett uppdrag att vidare utreda frågor kring intelligenta nät och smarta mätare genom att överlämna rapporten Anpassning av elnäten till ett uthålligt energisystem – Smarta mätare och intelligenta nät (EI R2010:18). Rapporten bereds nu inom Regeringskansliet.
Övervakning av försörjningstryggheten
Artikel 4 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om övervakning av försörjningstryggheten, innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG.
Tekniska regler
I artikel 5 anges att medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler. De tekniska reglerna ska fastställa de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslutning till systemet av produktionsanläggningar, distributionssystem, direktanslutna konsumenters utrustning, sammanlänkningar för sammankoppling och direktledningar. De aktuella reglerna ska säkerställa att systemen är driftskompatibla, och de ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Den nybildade byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) får vid behov utfärda rekommendationer för hur dessa regler ska bli förenliga med varandra. Reglerna ska anmälas till kommissionen.
Artikel 5 är i huvudsak oförändrad i förhållande till direktiv 2003/54/EG. En nyhet är den roll som ACER ges. Några särskilda genomförandeåtgärder är inte nödvändiga.
56
Främjande av regionalt samarbete Artikel 6 i elmarknadsdirektivet innehåller nya bestämmelser om främjande av regionalt samarbete.
I artikel 6.1 behandlas medlemsstaternas och tillsynsmyndigheternas skyldighet att samarbeta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer. De regionala samarbetena är ett första steg mot en helt liberaliserad inre europeisk marknad för el. Främst ska samarbetet underlättas mellan de systemansvariga för överföringssystemen bl.a. i gränsöverskridande frågor. De geografiska områden som stipuleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 ska omfattas av denna skyldighet, men även andra områden får förekomma.
Artikel 6.2 handlar om ACER:s uppgifter och tydliggör att byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem för att de olika regionernas regelverk ska vara förenliga med målet att skapa en konkurrensutsatt inre marknad för el. ACER får rätt att utfärda rekommendationer om den anser att det krävs bindande regler för att få ett samarbete att fungera.
I artikel 6.3 stadgas att medlemsstaterna vid genomförandet av direktivet ska se till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säkerheten för nätet.
I artikel 6.4, slutligen, återfinns regler om vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystem som deltar i ett samriskföretag som inrättats för att genomföra samarbetet. Samriskföretaget ska upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. Planen ska underställas byråns godkännande. De övervakningsansvariga för de vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra kontrollera att planen följs.
Regeringen bedömer att några särskilda åtgärder inte är nödvändiga för att genomföra kraven i artikel 6.1–6.3.
NELGA har inte föreslagit någon reglering när det gäller kravet i artikel 6.4 att samriskföretag ska upprätta en övervakningsplan. Det finns i nuläget inga samriskföretag som är verksamma i Sverige. Regelverket behöver dock kompletteras i fråga om vad som ska gälla i en situation där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på den svenska elmarknaden. Utredningens förslag behöver kompletteras i denna del. Regeringen avser därför att utreda frågan.
5.4 Produktion
Kapitel III i elmarknadsdirektivet (artiklarna 7 och 8) innehåller bestämmelser om produktion.
57
Tillståndsförfarande för ny kapacitet Artikel 7 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om tillståndsförfarande för ny produktionskapacitet och motsvarar i huvudsak artikel 6 i direktiv 2003/54/EG. I artikel 7.2 finns nya bestämmelser, som relaterar till det arbete som skett på klimat- och miljöområdet. Några särskilda genomförandeåtgärder är inte påkallade i Sverige.
Anbudsförfarande för ny kapacitet Artikel 8 innehåller bestämmelser om anbudsförfarande för ny kapacitet för att trygga försörjningen. I sak överensstämmer bestämmelserna med artikel 7 i direktiv 2003/54/EG.
5.5 Drift av överföringssystem
Kapitel IV i elmarknadsdirektivet (artiklarna 9–16) innehåller bestämmelser om drift av överföringssystem.
I Sverige är Svenska kraftnät, som förvaltar stamnätet, systemansvarig för överföringssystemet (transmission system operator, TSO). Det bör anmärkas att systemansvarig för överföringssystemet i direktivets mening är någonting annat än systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen. I det följande används även termen ”stamnätsföretag” för systemansvarig för överföringssystemet.
Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem (TSO)
I artikel 9 i elmarknadsdirektivet anges de krav på åtskillnad och oberoende som ställs på en TSO. Grundläggande är att en aktör som ikläder sig rollen som TSO måste vara åtskild från produktion av eller handel med el.
Bestämmelserna i artikel 9 innebär att medlemsstaterna välja mellan tre olika lösningar på ägar- och åtskillnadsfrågan. Den första, som NELGA har beskrivit som en ”TSO-lösning”, är att ägaren av överföringssystemet och den som har bestämmanderätten över detsamma är samma juridiska person. Den andra möjligheten är en ”ISO-lösning” med en oberoende systemansvarig som föreslås av överföringssystemets ägare och som godkänns av EU-kommissionen. Det tredje alternativet i direktivet är en ”ITO-lösning”, där en oberoende systemansvarig för överföring inom samma koncern utses. För att kunna tillämpa såväl ISO- som ITOlösningen krävs att överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag.
De bestämmelser om avgränsning av elnätsverksamhet som i dag finns i ellagen uppfyller inte kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet. Det är således nödvändigt med lagstiftning i denna del. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 10.
58
Certifiering
I artikel 10 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av stamnätsföretag. Certifieringen innebär att tillsynsmyndigheten ska göra en förhandsprövning av att åtskillnadskraven i artikel 9 är uppfyllda och därefter fortlöpande kontrollera åtskillnaden i enlighet med de förfaranden som finns angivna i artikel 10 i direktivet och artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009.
Om överföringsverksamheten eller överföringssystemet kontrolleras av, eller kan komma att kontrolleras av, en eller flera personer från tredje land gäller mer rigorösa regler enligt artikel 11 i elmarknadsdirektivet. Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta tillsynsmyndigheten, som i sin tur utan dröjsmål ska underrätta EUkommissionen om sådana omständigheter.
Det saknas för närvarande bestämmelser om certifiering, godkännande och utnämning av systemansvariga för överföringssystem samt om certifiering i förhållande till tredjeländer. Bestämmelser om sådana förfaranden måste sålunda införas i svensk rätt. De närmare övervägandena och förslagen redovisas i avsnitt 11.
Uppgifter som åligger de systemansvariga för överföringssystemet (TSO) Artikel 12 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 9 i direktiv 2003/54/EG.
Kravet i artikel 12 a innebär en justering i förhållande till det tidigare direktivet genom att det nu anges att en TSO, utöver ansvaret för att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på överföring av el, ska driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön. Regeringen bedömer att detta i Sverige kommer till uttryck i de krav som ställs på nätföretagen i ellagen och bestämmelserna om miljöhänsyn i miljöbalken. I artikel 12 b finns en ny bestämmelse som innebär att den systemansvarige ska säkerställa tillräckliga resurser för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla tjänster. Inte heller i denna del krävs några särskilda genomförandeåtgärder.
I artikel 12 h finns ytterligare en nyhet i förhållande till direktiv 2003/54/EG. Där framgår att varje TSO ska ansvara för att inkassera kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 714/2009, att bevilja och administrera tredje parts tillträde och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde nekas, vilket ska övervakas av de nationella tillsynsmyndigheterna, varvid de systemansvariga för överföringssystemet, då de fullgör sina uppgifter enligt artikel 12, främst ska underlätta marknadsintegrationen. Regeringen bedömer att detta motiverar ändringar i förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät. I övrigt är inga åtgärder för genomförandet nödvändiga.
59
Oberoende systemansvariga och åtskillnad av ägare till överföringssystem
I artiklarna 13 och 14 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser som är relevanta i medlemsstater som tillämpar ISO-alternativet för åtskillnad (jfr ovan). Frågan om artiklarna kräver genomförandeåtgärder är således knuten till hur Sverige väljer att genomföra effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i direktivet. Överväganden och förslag i denna del redovisas i avsnitt 10.
Inmatning och balans Artikel 15 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 11 i direktiv 2003/54/EG men innebär även vissa ändringar. Tillsynsmyndigheten har nu en uttalad roll i att godkänna de kriterier som ska ligga till grund för fastställandet av inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar och utnyttjandet av sammanlänkningar.
Vad gäller inmatningsordningen i Sverige och i Norden styrs inmatningen av den nordiska elbörsen Nord Pool Spot och dess regelverk i kombination med de implicita auktioner som ligger till grund för verksamheten vid elbörsen. Detta innebär att den produktionsvolym som bjuds ut till pris som köparna är villiga att betala kommer att produceras. Producenterna matar från sina produktionsanläggningar in den kraft som sålts på nätet. Producenterna avgör själva vilka anläggningar som ska producera och i vilken ordning de ska nyttjas inom ramen för Nord Pool Spots regelverk.
Som ett resultat av den implicita handeln finns det därmed inte ett behov av en inmatningsordning för olika kraftslag. Nord Pool Spots regelverk garanterar att den handel som läggs fast genom Nord Pool Spot har tillgång till nödvändig överföringskapacitet.
Den momentana kraftbalansen hanteras på ett liknande marknadsbaserat sätt (reglerkraftsmarknaden) av de nordiska systemansvariga företagen.
Regeringen bedömer därför att artikel 15 i elmarknadsdirektivet inte föranleder någon åtgärd från Sveriges sida.
Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga för överföringssystem och ägare till överföringssystem
Artikel 16 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om konfidentiell behandling när det när det gäller systemansvariga för överföringssystem (TSO) och ägare till överföringssystem (TSOW). Artikel 16.1 första meningen motsvarar i huvudsak artikel 12 i direktiv 2003/54/EG.
Till detta har kommit ett förtydligande, som innebär att TSO:n i synnerhet inte ska röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion. Det anges vidare att för att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas, ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare och övriga delar av företaget inte har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent administrativa funktioner eller IT-funktioner.
60
Enligt artikel 16.2 får en TSO inte, i samband med anknutna företags försäljning eller köp av el, missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.
Av artikel 16.3 framgår att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldighet påverkar dock inte kravet att behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
Svenska kraftnät är en statlig myndighet och omfattas därför av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Regeringen bedömer att de grundläggande kraven på såväl öppenhet som sekretess är tillgodosedda genom den regleringen. Med hänsyn till att stamnätsföretaget är en myndighet framstår det i nuläget inte heller som påkallat att införa särskilda föreskrifter om förbud mot gemensamma funktioner. Om detta skulle komma att aktualiseras i framtiden, kan frågan regleras i förordning.
När det gäller offentliggörande av information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad bedömer regeringen att det inte behövs någon reglering i lag. Det bör dock anmärkas att regeringen avser att utreda förutsättningarna för en lagreglering när det gäller motsvarande krav i artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet, där de berörda aktörerna i Sverige är privata företag (se avsnitt 16.4).
5.6 Oberoende systemansvarig för överföring (ITO)
Kapitel IV i elmarknadsdirektivet (artiklarna 17–23) innehåller bestämmelser om oberoende systemansvariga för överföring (ITO). Bestämmelserna är nya i förhållande till direktiv 2003/54/EG. De detaljerade föreskrifterna i kapitlet syftar till att åstadkomma en effektiv åtskillnad och samma grad av oberoende som vid åtskilt ägande, men utan att ett vertikalt integrerat företag tvingas att avyttra sina tillgångar. Kapitlet har betydelse för de medlemsstater som väljer andra alternativ för effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i direktivet än åtskilt ägande. Regeringens närmare överväganden och förslag i fråga om effektiv åtskillnad redovisas i avsnitt 10.
5.7 Drift av distributionssystem
Kapitel VI i elmarknadsdirektivet (artiklarna 24–29) innehåller bestämmelser om drift av distributionssystem.
Utseende av systemansvariga för distributionssystemet Artikel 24 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om utseende av systemansvariga för distributionssystemet, innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG.
61
Uppgifter som åligger de systemansvariga för distributionssystemet Artikel 25 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om de uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystem. Artikeln överensstämmer i huvudsak med artikel 14 i direktiv 2003/54/EG.
Artikel 25.1 har dock fått en ny formulering. Där anges att den systemansvarige för distributionssystemet ska säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av energieffektivitet. Regeringen bedömer att även det omformulerade kravet är genomfört i Sverige genom de skyldigheter nätföretagen har enligt ellagen och miljöbalken.
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
Artikel 26 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet, överensstämmer i stora delar med artikel 15 i direktiv 2003/54/EG.
Artikel 26.2 d innebär emellertid en skärpning i fråga om de krav som ställs när det gäller upprättandet av övervakningsplan. Regeringen bedömer att detta föranleder ändringar i ellagens bestämmelser om övervakningsplan. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.1 och 12.2.
Vidare finns nya bestämmelser i artikel 26.3, där det till en början anges att medlemsstaterna ska se till att den systemansvarige för distributionssystemet som ingår i ett vertikalt integrerat företag övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Denna uppgift omfattas redan av Energimarknadsinspektionens tillsyn i fråga om övervakningsplanerna och föranleder därför ingen särskild åtgärd.
I artikel 26.3 stadgas också att vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem inte får, i synnerhet i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det integrerade företaget har. Regeringen bedömer att det är motiverat med lagstiftning i denna del. Överväganden och förslag finns i avsnitt 12.3.
Enligt artikel 26.4 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa artikel 26.1–26.3 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000 anslutna kunder eller levererar till små enskilda system. Detta innebär ingen skillnad i förhållande till direktiv 2003/54/EG. Sverige har i viss utsträckning utnyttjat möjligheten vid genomförandet av det tidigare direktivet. NELGA har föreslagit att regeringen ska utreda om gränsen för undantag för vertikalt integrerade företag ska sänkas. Regeringen bedömer dock att det saknas anledning att ta upp frågan till närmare övervägande i detta sammanhang.
62
Skyldighet till konfidentiell behandling för systemansvariga för distributionssystemet
Artikel 27 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om sekretess och innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG.
Slutna distributionssystem Artikel 28 i elmarknadsdirektivet är ny och innehåller bestämmelser om slutna distributionssystem. I artikel 28.1 ges medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva att den nationella tillsynsmyndigheten ska kunna klassificera vissa elsystem som slutna distributionssystem. För att system ska kunna klassificeras som slutna ska de distribuera el inom en geografiskt avgränsad kommersiell eller industriell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte distribuerar el till hushållskunder.
Vidare krävs att driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller att systemet huvudsakligen distribuerar el till ägaren eller den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.
Enligt artikel 28.2 får medlemsstaterna, om ett distributionssystem klassificeras som slutet, föreskriva att tillsynsmyndigheten undantar den driftsansvarige från skyldigheten att anskaffa energi för att täcka nätförluster och reservkapacitet inom sitt system. Vidare får tillsynsmyndigheten undanta det slutna systemet från skyldigheten att få tarifferna prövade innan de träder i kraft. Dock föreskrivs i artikel 28.3 att om någon av användarna av det slutna systemet kräver det ska tarifferna ändå prövas innan de träder i kraft.
I artikel 28.4 finns ett begränsat undantag från förbudet att ha hushållskunder anslutna till det slutna distributionssystemet. Ett mindre antal hushållskunder som har anställning hos eller liknande koppling till ägaren av distributionssystemet och som befinner sig inom området kan få leveranser av el från det slutna systemet under en begränsad tid.
I Sverige finns en möjlighet att bygga och driva mindre elsystem utan nätkoncession. Enligt 2 kap. 4 § första stycket ellagen får regeringen föreskriva undantag från kravet på koncession i fråga om vissa slag av ledningar och stationer eller i fråga om ledningar inom vissa områden. Detta regleras i förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), den s.k. IKN-förordningen.
Några särskilda genomförandeåtgärder är inte nödvändiga med anledning av artikel 28 i elmarknadsdirektivet.
Kombinerat systemansvar
Artikel 29 i elmarknadsdirektivet innehåller regler om kombinerat systemansvar. Kombinerat systemansvar, som innebär att en systemansvarig har ansvar för överförings- och distributionssystemen, förekommer inte i Sverige och kan inte heller antas bli aktuellt inom någon överblickbar framtid. Bestämmelserna saknar därför relevans för svenskt vidkommande.
63
5.8 Särredovisning av olika verksamheter samt transparens i bokföringen
Kapitel VII i elmarknadsdirektivet, Särredovisning av olika verksamheter samt transparens i bokföringen omfattar artiklarna 30 och 31. Bestämmelserna är i huvudsak oförändrade i förhållande till direktiv 2003/54/EG och föranleder inga genomförandeåtgärder.
5.9 Organisation av tillträde till systemet
Kapitel VIII (artiklarna 32–24) innehåller bestämmelser om organisation av tillträde till systemet.
Tillträde för tredje part Artikel 32 i elmarknadsdirektivet, som behandlar frågan om tredjepartstillträde, motsvarar i huvudsak artikel 20 i direktiv 2003/54/EG.
Artikel 32.2 har fått en delvis annan lydelse i förhållande till det tidigare direktivet. Liksom tidigare föreskrivs att den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig kapacitet. Enligt direktiv 2003/54/EG måste väl grundade skäl, som särskilt tog hänsyn till artikel 3, anföras för en sådan vägran. I elmarknadsdirektivet föreskrivs i stället att ”vederbörligen motiverade skäl”, som särskilt tar hänsyn till artikel 3 och ”som grundas på objektiva och tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier”, måste anges för en vägran.
Av 3 kap.6 och 7 §§ellagen framgår att ett den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till sin ledning eller sitt ledningsnät. Anslutning kan vägras bara om det finns särskilda skäl. Det är framför allt ledningens eller nätets kapacitet som kan påverka anslutningsskyldigheten. Regeringen bedömer att lagstiftningen uppfyller kravet att det ska finnas vederbörligen motiverade skäl för att nätföretaget ska kunna vägra anslutning. Kravet att skälen ska grundas på objektiva och tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier gäller redan i dag.
Ett ytterligare tillägg i förhållande till direktiv 2003/54/EG är att medlemsstaten eller, om medlemsstaten föreskrivit det, tillsynsmyndigheterna ska se till att kriterierna för vägrad anslutning tillämpas konsekvent samt att en systemanvändare som vägrats tillträde har tillgång till ett tvistlösningsförfarande. I Sverige är detta krav uppfyllt genom att nätmyndigheten enligt 3 kap.6 och 7 §§ellagen prövar tvister om anslutning på ansökan från en av parterna.
Öppnande av marknaderna och ömsesidighet Artikel 33 i elmarknadsdirektivet, som gäller öppnande av marknaderna och ömsesidighet, överensstämmer med artikel 21 i direktiv 2003/54/EG.
64
Direktledningar Artikel 34 i elmarknadsdirektivet, som gäller direktledningar, överensstämmer i sak med artikel 22 i direktiv 2003/54/EG.
5.10 Nationella tillsynsmyndigheter
Kapitel IX i elmarknadsdirektivet (artiklarna 35–40) innehåller bestämmelser om de nationella tillsynsmyndigheterna. Bestämmelserna kan i stor utsträckning genomföras genom förordningar, t.ex. genom att en hänvisning till direktiv 2003/54/EG byts ut mot en hänvisning till elmarknadsdirektivet. I det följande behandlas endast de delar närmare där det krävs att de svenska bestämmelserna ändras på andra sätt än genom rena uppdateringar av hänvisningar.
Tillsynsmyndighetens utnämning och oberoende
Artikel 35 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende och motsvarar artikel 23.1 första och andra meningarna i direktiv 2003/54/EG. Artikel 35 är dock betydligt mer utförlig.
I artikel 35.1 stadgas att varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet. Det krävs inga särskilda åtgärder för att genomföra detta krav. I Sverige fungerar den nätmyndighet som regeringen utsett enligt ellagen, dvs. Energimarknadsinspektionen, som nationell tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet.
I artikel 35.2 och 35.3 finns bestämmelser som saknar relevans i Sverige.
I artikel 35.4 anges att medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens oberoende och säkerställa att myndigheten utövar sina befogenheter på ett opartiskt och transparent sätt. I detta syfte ska vissa angivna åtgärder genomföras. Regeringen bedömer att kraven är uppfyllda genom de bestämmelser i 12 kap. 2 § regeringsformen som säkerställer förvaltningsmyndigheternas oberoende och de krav på oväld som kommer till uttryck bl.a. i reglerna om jäv i 11 § förvaltningslagen (1986:223).
Slutligen innehåller artikel 35.5 regler om att medlemsstaterna, för att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning, ska se till att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut oberoende av något politiskt organ. Medlemsstaten ska även se till att myndigheten har särskilda årliga budgetanslag med självständigt ansvar för den anslagna budgetens genomförande och tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter. Därvid ska medlemsstaten se till att ledamöterna i tillsynsmyndighetens styrelse eller, om sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska kunna förnyas en gång. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till tjänstefel enligt nationell lag.
Kraven i artikel 35.5 i elmarknadsdirektivet kräver enligt regeringens bedömning inga särskilda genomförandeåtgärder i Sverige. Det finns
65
dock skäl att något närmare beröra frågan om förordnandet av myndighetens ledning.
Ledningen för Energimarknadsinspektionen
Energimarknadsinspektionen är en enrådighetsmyndighet och leds av en generaldirektör, som anställs av regeringen.
För myndigheter i Sverige gäller i dag att om chefen för en förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen är anställd för en bestämd tid får denne enligt 33 § andra stycket lagen (1994:260) om offentlig anställning förflyttas till en annan statlig anställning om personen inte kan vara kvar på sin ursprungliga post. Förflyttningen får ske om det är påkallat av organisatoriska skäl eller om det annars är nödvändigt för myndighetens bästa. En generaldirektör som i förtid skiljs från sitt uppdrag kan därmed behålla sin inkomst till dess att personens anställningsperiod upphört. Dessa villkor torde därmed säkerställa inspektionens lednings, dvs. generaldirektörens, oberoende från ett ekonomiskt perspektiv.
I Sverige anställs myndighetschefer alltid för en bestämd tid. Bakgrunden till detta är dels att regeringen ska kunna upprätthålla en rörlighet i ledningen av statsförvaltningen, dels att det regelverk som finns om särskilda avgångsförmåner för bl.a. generaldirektörer i förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning förutsätter anställning för bestämd tid. En minsta anställningstid om sex år krävs för att förmånerna ska falla ut. Riktlinjerna för detta regelverk har godkänts av riksdagen i det s.k. verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr. 1986/87:226) samt i beslutet om en ny lag om offentlig anställning (prop. 1993/94:65, bet. 1993/94:AU16, rskr. 1993/94:257). Gällande policy för myndighetschefer innebär att de efter normalt två anställningsperioder om sex respektive tre år ska bli chefer för någon annan myndighet, om det är aktuellt med fortsatt anställning.
Den sedan länge etablerade praxis som nu har beskrivits innebär att syftet med de krav som ställs upp i artikel 35.5 i elmarknadsdirektivet i fråga om tillsynsmyndighetens ledning är tillgodosedda.
Tillsynsmyndighetens allmänna mål
I artikel 36 i elmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser om tillsynsmyndighetens allmänna mål. När myndigheten utför de uppgifter som anges i direktivet ska de vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till målen inom ramen för sina skyldigheter och uppgifter enligt artikel 37 (se nedan). Arbetet ska i förekommande fall ske i samarbete med andra nationella myndigheter, varvid konkurrensmyndigheterna nämns särskilt. Artikeln betonar att tillämpningen inte får inkräkta på de andra myndigheternas behörighet.
I artikel 36 framhålls bl.a. miljömässig hållbarhet, främjandet av energieffektivitet och produktion av el från förnybara energikällor som tillsynsmyndighetens allmänna mål. Till de allmänna målen hör också att utveckla den gränsöverskridande kapaciteten i syfte att främja gränsöver-
66
skridande handel och stärka den inre marknaden för el. Vidare berörs frågor som handlar om att stärka marknadens funktion samt att bidra till att stärka konsumenters ställning.
Några ändringar i sak av det gällande svenska regelverket är inte påkallade med anledning av artikel 36 i elmarknadsdirektivet.
Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter
I artikel 37 behandlas tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter.
I artikel 37.1 finns en förteckning över den nationella tillsynsmyndighetens skyldigheter indelade i 21 underpunkter (a–u). Dessa skyldigheter är i huvudsak sådana som redan i dag ligger på Energimarknadsinspektionen, antingen i dess egenskap av nätmyndighet eller genom särskilda bestämmelser i förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen. Av artikel 37.2 första stycket framgår att om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervakningsuppgifter som avses i artikel 37.1 utföras av andra myndigheter än tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndigheten så snart som möjligt. Enligt artikel 37.2 andra stycket ska tillsynsmyndigheten vid behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och nära samarbeta med andra relevanta nationella myndigheter när den fullgör de uppgifter som anges i artikel 37.1.
Artikel 37.1 i elmarknadsdirektivet föranleder närmare överväganden i fråga om följande uppgifter för tillsynsmyndigheten.
Av artikel 37.1 a framgår att den nationella tillsynsmyndigheten ska fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier, överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem. I Sverige har nätmyndigheten denna uppgift när det gäller distributionstarifferna. När det gäller överföringstarifferna, dvs. avgifterna för överföring av el på stamledning, är det emellertid regeringen som är beslutande myndighet. Frågan behandlas närmare nedan i anslutning till artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet.
Enligt artikel 37.1 c ska tillsynsmyndigheten samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna och med ACER. Det kan finnas skäl att komplettera Energimarknadsinspektionens instruktion med en uttrycklig bestämmelse om att inspektionen ska samarbeta med ACER i syfte att harmonisera regelverket för tillsyn av el- och naturgasmarknaderna inom EU. Någon reglering i lag är däremot inte påkallad.
Enligt artikel 37.1 e ska tillsynsmyndigheten lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna i medlemsstaterna, ACER och kommissionen. Rapporten ska omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som uppnåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp i denna artikel. För svenskt vidkommande innebär detta att Energimarknadsinspektionen ska sammanställa information även i frågor där andra myndigheter, t.ex. Konsumentverket, står för den praktiska tillsynen.
67
I artikel 37.1 h anges att det i tillsynsmyndighetens skyldigheter ingår att övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fastställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med andra behöriga myndigheter. Detta innefattar till en del frågor som ryms inom Svenska kraftnäts uppdrag som tillsynsmyndighet för frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Svenska kraftnät bör således, i enlighet med artikel 37.2 första stycket andra meningen i elmarknadsdirektivet, rapportera resultatet av sin tillsyn till Energimarknadsinspektionen. Detta kan regleras i myndighetsinstruktionen för Svenska kraftnät.
Enligt artikel 37.1 j ska tillsynsmyndigheten övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande och konkurrens på grossist- och konsumentnivå, även när det gäller elbörser, priser för hushållskunder, inklusive system för förskottsbetalning, andel kunder som byter elhandlare, andel kunder som får sina leveranser avstängda, avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hushållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvridning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla relevant information, och göra de berörda konkurrensmyndigheterna uppmärksamma på relevanta fall.
I Sverige hanteras dessa frågor i dag av flera olika myndigheter. Konsumentverket spelar en viktig roll genom sitt uppdrag som förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Enligt förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket ska verket bl.a. följa och analysera konsumenternas ställning på marknaderna samt vid behov vidta eller föreslå åtgärder. Sådana synpunkter och information bör när det är påkallat överlämnas till Energimarknadsinspektionen som ansvarar för att rapportera resultaten av övervakningen till EU-kommissionen.
Artikel 37.1 j rör även konkurrensförhållandena på elmarknaden. Konkurrensverket har det övergripande ansvaret för att övervaka konkurrensförhållandena oavsett marknad, medan Energimarknadsinspektionen ansvarar för rapporteringen enligt artikel 37.1 e. Myndigheterna kan därmed inom sina respektive ansvarsområden komma i besittning av information om sådana förhållanden eller beteenden på elmarknaden som kan ha en negativ inverkan på konkurrensen. Myndigheterna bör på lämpligt sätt informera varandra om dylika förhållanden.
Även artikel 37.1 k rör konkurrensförhållandena på elmarknaden genom att den avser övervakningen av om det förekommer begränsande avtalsvillkor som kan påverka större icke-hushållskunders möjligheter att teckna avtal med fler än en elhandlare samtidigt. Här nämns bl.a. exklusivitetsklausuler vilka generellt sett faller under bestämmelserna i konkurrenslagen (2008:579) och därmed inom Konkurrensverkets uppgifter, i de fall de föranleder konkreta tillsynsåtgärder. Verket kan därför komma i besittning av information om sådana avtalsvillkor.
I likhet med vad som anförts i anslutning till artikel 37.1 j bedömer regeringen att myndigheterna på lämpligt sätt bör bistå varandra genom att informera om dylika förhållanden.
Enligt artikel 37.1 t ska tillsynsmyndigheten övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42 (se nedan).
I artikel 37.2 tredje stycket föreskrivs att varken tillsynsmyndigheter eller ACER är bundna av tidigare praxis vad gäller eventuella
68
godkännande som de kan ge i enlighet med elmarknadsdirektivet. Bestämmelsen föranleder inga åtgärder i Sverige.
I artikel 37.3 i elmarknadsdirektivet behandlas de ytterligare skyldigheter tillsynsmyndigheten har när en oberoende systemansvarig (ISO) har utsetts enligt artikel 13 i direktivet. Då en ISO-lösning inte är aktuell för svensk del medför punkten inga åtgärder.
Av artikel 37.4 i elmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna får befogenheter att kunna utföra de skyldigheter som anges i artikel 37.1, 37.3 och 37.6 på ett effektivt och snabbt sätt. I fem underpunkter (a–e) anges vissa befogenheter som detta i varje fall ska innefatta. Regeringen bedömer att det som anges i artikel 37.4 inte medför att Energimarknadsinspektionens befogenheter behöver utökas i förhållande till vad som gäller enligt det nuvarande regelverket.
Kammarrätten i Stockholm har dock i sitt remissyttrande antytt att artikel 37.4 d i elmarknadsdirektivet kräver att den svenska lagen ändras.
Det finns därför skäl att behandla den punkten särskilt. I punkten d anges att tillsynsmyndigheten ska kunna besluta om sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt elmarknadsdirektivet eller enligt relevanta och rättsligt bindande beslut som fattats av tillsynsmyndigheterna eller ACER. Alternativt ska de kunna lämna förslag till en behörig domstol att besluta om dem. Sanktionerna ska kunna uppgå till tio procent av omsättningen. Enligt kammarrätten är en rimlig tolkning att detta innebär en begränsning av de belopp som medlemsstaterna kan döma ut i sanktioner mot företag som inte följer regelverket. Regeringen uppfattar dock kravet i artikel 37.4 d annorlunda än kammarrätten. Det som föreskrivs i artikel 37.4 är minimibefogenheter för tillsynsmyndigheten. Punkten d bör därför tolkas så, att tillsynsmyndigheten i varje fall ska ha möjlighet att föreslå eller besluta om sanktioner på upp till tio procent av omsättningen. Något hinder för medlemsstaten att sätta ett högre tak eller inget tak alls finns inte enligt regeringens bedömning.
När det gäller möjligheten att besluta om sanktioner även i fall företag inte fullgör sina skyldigheter enligt beslut som fattats av ACER bedömer regeringen att detta ryms inom tillsynsmyndighetens befogenheter enligt 12 kap. 3 § ellagen.
I artikel 37.5 i elmarknadsdirektivet anges tillsynsmyndigheternas särskilda skyldigheter och befogenheter när en oberoende systemansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel V i direktivet. Punkten har inte relevans för Sverige och föranleder inte någon åtgärd.
I artikel 37.6 anges att tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i tillräckligt god tid på förhand fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till näten (punkten a), tillhållande av balanstjänster (punkten b) och tillträde till gränsöverskridande infrastruktur (punkten c).
Artikel 37.6 a överensstämmer i sak med artikel 23.2 a i direktiv 2003/54/EG. Till skillnad från det direktivet tillåter emellertid inte elmarknadsdirektivet att det formella beslutet fattas av ett annat relevant organ på förslag av tillsynsmyndigheten (jfr artikel 23.3 i direktiv 2003/54/EG). När det gäller förhandsregleringen av nättariffer enligt artikel 27.6 a är det därför nödvändigt att ändra de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. ellagen om fastställande av intäktsram. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 13.
69
Artikel 37.6 b behandlar tillhandahållandet av balanstjänster. Dessa ska utföras så ekonomiskt som möjligt och ge goda incitament för nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag. Balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskriminering och bygga på objektiva kriterier. I Sverige sluter Svenska kraftnät avtal med de företag som tillhandahåller balanstjänster. Energimarknadsinspektionen ska godkänna metoderna för att utforma balansavtalet i förväg enligt 8 kap 4 a §. Villkoren i avtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Enligt regeringens bedömning krävs inte några förändringar i det svenska regelverket för att genomföra artikel 37.6 b.
Artikel 37.6 c behandlar tillträde till gränsöverskridande infrastruktur inklusive förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning. Enligt NELGA krävs inga förändringar i det svenska regelverket i denna del. Regeringen bedömer emellertid att ändringar kan vara påkallade. Det är dock nödvändigt att utreda frågan ytterligare före ett slutligt ställningstagande.
Av artikel 37.7 framgår att metoderna eller villkoren som avses i artikel 37.6 ska offentliggöras. Energimarknadsinspektionens beslut i frågor som rör nättariffer och balansavtal är offentliga. Därutöver har Energimarknadsinspektionen offentliggjort den schablonmetod inspektionen använder vid bedömning av anslutningsavgifternas skälighet. Nätföretagen är enligt 4 kap. 11 § ellagen skyldiga att på begäran lämna uppgift om sina nättariffer. Tariffen ska vidare offentliggöras till den del den avser avgifter och övriga villkor för överföring av el. Den systemansvariga myndigheten ska enligt 8 kap. 4 b § ellagen offentliggöra de villkor som tillämpas i balansavtalen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav när det gäller offentliggörande av metoder eller villkor för anslutning och nättillträde samt tillhandahållande av balanstjänster. När det gäller villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur avser regeringen att behandla frågan om offentliggörande samtidigt som den utreder behovet av en förhandsprövning.
Enligt artikel 37.8 ska tillsynsmyndigheterna, när det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller metoder och av balanstjänsterna, säkerställa att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området. Enligt regeringens bedömning ryms detta inom den nuvarande regleringen av anslutningsavgifter, tariffer och balansavtal.
I artikel 37.9 stadgas att tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssituationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning tillämpas. För detta ändamål ska de systemansvariga för överföringssystemen eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära ändringar av dessa regler.
Hanteringen av överbelastning regleras i förordning (EG) nr 714/2009. Energimarknadsinspektionen kommer att utöva tillsyn över efterlevnaden av förordningen på samma sätt som inspektionen i dag är tillsyns-
70
myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (se avsnitt 14.1). Av 12 kap. 2 § ellagen framgår att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Som redan nämnts får myndigheten även, enligt 3 § i samma kapitel, meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte krävs några särskilda genomförandeåtgärder i Sverige.
I artikel 37.10 stadgas att tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov begära att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen ändrar villkoren för att säkerställa att de är proportionerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Av 4 kap. 1 § ellagen framgår att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerade. Enligt 12 kap. 3 § ellagen får nätmyndigheten meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Energimarknadsinspektionen har därmed en sådan befogenhet som avses i den aktuella punkten.
Av artikel 37.10 framgår vidare att i händelse av att fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller godkänna preliminära överförings- och distributionstariffer, eller metoder härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från dessa preliminära tariffer eller metoder. Den svenska förhandsregleringen av nättariffer innebär att en intäktsram alltid ska fastställas i förväg för nätföretagens intäkter från nätverksamheten. Ramen kan omprövas bl.a. om den visat sig vara för stor eller för liten med hänsyn till senare inträffade förhållanden. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav.
I artikel 37.11 finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens handläggning av klagomål mot elnätsföretagen vad avser deras skyldigheter enligt direktivet. Det saknas i dag bestämmelser i ellagstiftningen som fullt ut uppfyller direktivets krav i denna fråga. Regeringen redovisar sina närmare överväganden och förslag till reglering i avsnitt 14.2.
Enligt artikel 37.12 får varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett beslut om metoder som fattats i enlighet med artikel 37 eller, om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna tarifferna eller metoderna, senast inom två månader efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra hinder för verkställighet.
Nätmyndighetens beslut om intäktsram kan överklagas, vilket framgår av 13 kap. 5 § ellagen. Av 23 § förvaltningslagen följer att ett skriftligt överklagande ska ha inkommit till den myndighet som meddelade beslutet inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Av 5 kap. 19 § ellagen framgår att beslut om intäktsram gälla utan hinder av att det överklagas. Enligt regeringens bedömning krävs inga förändringar i det svenska regelverket i denna del.
Artikel 37.13, som innehåller en bestämmelse om åtgärder för att förhindra missbruk av dominerande ställning, överensstämmer i sak med
71
artikel 23.8 första stycket i direktiv 2003/54/EG och föranleder inga särskilda genomförandeåtgärder.
Artikel 37.14 motsvarar artikel 23.9 i direktiv 2003/54/EG och gäller sanktioner mot överträdelser av bestämmelser om konfidentiell behandling av uppgifter. Regeringen bedömer att det inte krävs några särskilda genomförandeåtgärder.
I artikel 37.15 anges att klagomål enligt artikel 37.11 och 37.12 inte ska påverka rätten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella lagstiftningen. Bestämmelsen, som motsvarar artikel 23.11 i direktiv 2003/54/EG, föranleder inte några särskilda åtgärder.
I artikel 37.16 stadgas att tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för allmänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kommersiellt känsliga uppgifter ska bevaras. Den svenska offentlighetsprincipen säkerställer att tillsynsmyndighetens beslut är offentliga och därmed tillgängliga för allmänheten. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen ger Energimarknadsinspektionen möjlighet att behandla relevanta uppgifter konfidentiellt. Enligt 20 § förvaltningslagen gäller som huvudregel att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte föreligger något behov av förändringar av det svenska regelverket med anledning av denna punkt.
Av artikel 37.17 framgår att medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanismer på nationell nivå som ger den part som berörs av tillsynsmyndighetens beslut rätt att överklaga detta till ett organ som är oberoende av de berörda parterna och av någon regering. Regeringen bedömer att den svenska lagstiftningen uppfyller direktivets krav dels genom möjligheten att överklaga nätmyndighetens beslut hos allmän förvaltningsdomstol, dels genom möjligheten till rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.
Regelverk för gränsöverskridande frågor
I artikel 38 i elmarknadsdirektivet behandlas regelverket för gränsöverskridande frågor.
I artikel 38.1 stadgas att tillsynsmyndigheterna ska samråda och samarbeta nära med varandra. De ska även bistå varandra och byrån med sådan information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt elmarknadsdirektivet. Den mottagande myndigheten ska säkerställa att den information som utbyts fortsatt ska ha samma grad av konfidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade informationen.
I artikel 38.2 föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt för att främja skapandet av operativa arrangemang för att möjliggöra en optimal näthantering, främja gemensamma elbörser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att möjliggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten inom och mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas och leveranssäkerheten kan förbättras. Vidare ska myndigheterna samordna utvecklingen av nätföre-
72
skrifter som gäller för relevanta systemansvariga för överföringssystemet och för andra marknadsaktörer samt samordna utarbetandet av regler för hantering av överbelastning.
Av artikel 38.3 framgår att de nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja tillsynssamarbetet.
I artikel 38.4 anges att samarbetet enligt artikel 38.2 vid behov ska ske i nära samråd med andra berörda nationella myndigheter. Detta ska inte påverka deras specifika befogenheter.
Slutligen föreskrivs i artikel 38.5 att kommissionen under vissa förutsättningar får anta riktlinjer som anger i vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra och med ACER. Detta ska då ske enligt ett kommittéförfarandet.
Energimarknadsinspektionen har redan i dag i uppdrag att för Sveriges räkning delta i utvecklingen av marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU samt att arbeta med nordiska och övriga europeiska tillsynsmyndigheter i syfte att verka för en harmoniering av regelverket så att likvärdiga förutsättningar skapas på marknaden för el och naturgas inom Norden och EU (1 § 7 och 8 förordningen med instruktion för Energimarknadsinspektionen).
I fråga om kravet på konfidentiell behandling av uppgifter har NELGA pekat på att information mottagen från andra tillsynsmyndigheter kommer att falla in under de sekretessbestämmelser som finns i offentlighets- och sekretesslagen, bl.a. när det gäller uppgifter som rör enskilda företags ekonomiska förhållanden. Utredningen har bedömt att den s.k. utrikessekretessen inte torde vara tillämplig. Mot den bakgrunden har NELGA anfört att det kan finnas ett behov för de svenska tillsynsmyndigheterna att informera relevanta tillsynsmyndigheter i de nordiska och europeiska länder om de begränsningar som de svenska reglerna om offentlighet och sekretess innebär i detta sammanhang.
Regeringen utesluter inte att det kan vara påkallat att införa nya bestämmelser om sekretess med anledning av kravet i artikel 38.1 i elmarknadsdirektivet på konfidentiell behandling av uppgifter. Frågan behöver emellertid utredas närmare före ett slutligt ställningstagande.
Överensstämmelse med riktlinjerna Artikel 39 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser som innebär att en tillsynsmyndighet och EU-kommissionen kan begära att ACER yttrar sig i fråga om ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktivet eller i förordning (EG) nr 714/2009. Artikeln innehåller bestämmelser som anger hur processen ska fortgå samt vilka tidsfrister som gäller.
Kommissionen får också anta närmare riktlinjer om artikelns tillämpning inom ramen för ett kommittéförfarande enligt artikel 39.9.
Av artikel 39.6 följer att EU-kommissionen har rätt att begära att en tillsynsmyndighet återkallar eller ändrar ett beslut som inte stämmer överens med antagna riktlinjer. Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens begäran inom två månader och ska informera kommissionen om detta enligt artikel 39.8. För att säkerställa att den
73
svenska tillsynsmyndigheten kan följa ett beslut av kommissionen enligt artikel 39.6 krävs reglering i lag. Överväganden och förslag finns i avsnitt 14.3.
Bevarande av information
Artikel 40 i elmarknadsdirektivet innehåller nya bestämmelser om bevarande av information.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 40.1 kräva att elhandlarna håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystemet tillgängliga för de nationella myndigheterna i fem år. Här ingår de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen. Uppgifterna ska vara relevanta för de berörda myndigheternas fullgörande av sina uppgifter.
I artikel 40.2 föreskrivs vad uppgifterna ska omfatta. De ska innehålla information om relevanta transaktioner och omfatta uppgifter såsom löptid, tillhandahållande och fullgörande. Informationen ska även omfatta mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten. Den ska även omfatta specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.
Enligt artikel 40.3 får tillsynsmyndigheten besluta att göra delar av informationen tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. Detta gäller dock inte för information om finansiella instrument som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039).
I artikel 40.4 ges kommissionen rätt att anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras. Detta ska ske enligt ett kommittéförfarande.
Artikel 40.5 innehåller bestämmelser om transaktioner avseende elderivat mellan elhandlare å ena sidan och grossister och systemansvariga för överföringssystemet å andra sidan. Här anges att denna artikel ska tillämpas först när kommissionen antagit riktlinjer i enlighet med artikel 40.4.
I artikel 40.6 anges en begränsning för tillämpningen av artikeln genom att föreskriva att bestämmelserna i artikeln inte får skapa ytterligare skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i artikel 40.1 för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.
Avslutningsvis stadgas i artikel 40.7 att om de myndigheter som avses i artikel 40.1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG ska de myndigheter som är ansvariga enligt det direktivet tillhandahålla de begärda uppgifterna.
NELGA har pekat på att det i Sverige finns en rad bestämmelser om vilken information som ett företag ska spara. Sådana finns främst i bokföringslagen (1999:1078), men även andra relaterade regelverk kan
74
vara av intresse, liksom i relevanta fall det regelverk som styr de finansiella marknaderna, såsom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Som NELGA också har konstaterat saknas det emellertid i ellagstiftningen bestämmelser som anger vilken typ av information som elhandelsföretag ska spara samt vilka myndigheter som ska ha tillgång till denna. Med hänsyn till att det i artikel 40.1 finns ett uttryckligt krav att elhandelsföretagen ska ge den nationella tillsynsmyndigheten tillgång till den aktuella informationen anser regeringen att det är osäkert om den lagstiftning som utredningen har pekat på är tillräcklig för att helt uppfylla kraven i artikel 40. NELGA har emellertid bedömt att artikeln inte föranleder några förändringar i det svenska regelverket. Med hänsyn till detta och att remissinstanserna inte har tagit upp frågan saknas det beredningsunderlag som krävs för ett slutligt ställningstagande. Det är således nödvändigt att utreda frågan närmare.
5.11 Kundmarknader
Kapitel X i elmarknadsdirektivet med bestämmelser om kundmarknader omfattar endast artikel 41.
För att underlätta utvecklingen av välfungerande och transparenta kundmarknader för el i gemenskapen ska medlemsstaterna enligt artikel 41 första stycket i elmarknadsdirektivet se till att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distribution, elhandlare och kunder samt vid behov andra aktörer på marknaden fastställs. Härmed avses roller och ansvarsområden avseende avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, regler för utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter och mätningsansvar. I artikel 41 andra stycket anges att dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta kundernas och elhandlarnas nättillträde och granskas av tillsynsmyndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.
Av myndighetsinstruktionen framgår att Energimarknadsinspektionen bl.a. ska verka för en effektiv konkurrens på elmarknaden och stärka elkundernas ställning och möjliggöra aktiva valmöjligheter genom lättillgänglig och tillförlitlig information. Myndigheten har dock inte någon uttrycklig uppgift att sammanställa och offentliggöra rollbeskrivningar för elmarknadens aktörer. Regeringen bedömer att artikel 41 första och andra styckena i elmarknadsdirektivet kan genomföras genom ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen.
Enligt artikel 41 tredje stycket ska större icke-hushållskunder ha rätt att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt. Det svenska regelverket tillåter svenska elkunder att sluta avtal med fler än en elhandlare och uppfyller därmed direktivets krav även i denna del.
5.12 Slutbestämmelser
Kapitel XI i elmarknadsdirektivet (artiklarna 42–51) innehåller slutbestämmelser.
75
Skyddsåtgärder Artikel 42 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om skyddsåtgärder överensstämmer i sak med artikel 26 i direktiv 2003/55/EG.
Enligt artikel 42 första stycket får en medlemsstat, i händelse av en plötslig kris på energimarknaden, eller om personers, anordningars eller anläggningars fysiska trygghet eller säkerhet hotas, eller om ett systems integritet hotas, vidta tillfälliga skyddsåtgärder.
I andra stycket anges att åtgärderna ska orsaka minsta möjliga störning av den inre marknadens funktion och inte får vara mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svårigheter som har avstått. Enligt tredje stycket har den medlemsstat som vidtar åtgärderna en anmälningsskyldighet. Åtgärderna ska utan dröjsmål anmälas till andra medlemsstater och till kommissionen som får besluta om ändring eller upphävande i de fall konkurrensen snedvrids och åtgärderna strider mot det gemensamma intresset.
Vid genomförandet av direktiv 2003/54/EG medförde motsvarande krav i det direktivet inte några särskilda genomförandeåtgärder i Sverige. NELGA:s uppfattning är att det inte krävs några genomförandeåtgärder med anledning av artikel 42 i elmarknadsdirektivet med hänsyn till att svensk ellagstiftning inte innehåller några sådana bestämmelser som avses i artikeln. Regeringen bedömer emellertid att det finns sådana situationer där anmälningsskyldigheten kan aktualiseras. Situationer då manuell frånkoppling måste vidtas torde kunna medföra att anmälan ska göras enligt artikel 42. Som exempel kan nämnas att man begränsar ett frånkopplingsbehov i Sverige genom att omdirigera el och att det därigenom uppstår en påverkan på den inre marknaden. Manuell frånkoppling regleras i 8 kap. 2 § andra stycket ellagen. Även vissa elberedskapsåtgärder torde kunna omfattas av anmälningsskyldigheten. Det bör åvila den myndighet som får till uppgift att göra anmälan enligt artikeln att göra en bedömning av huruvida de åtgärder som vidtas påverkar den inre marknadens funktion på sådant sätt att de medför anmälningsskyldighet.
Som nämnts i avsnitt 5.10 ovan framgår av artikel 37.1 t i elmarknadsdirektivet att den nationella tillsynsmyndigheten ska övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42. Anmälningsskyldigheten enligt artikelns tredje stycke bör därför fullgöras av Energimarknadsinspektionen. Regeringen avser att föreskriva detta i förordning.
Lika villkor
I artikel 43 i elmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser om de åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa lika villkor i enlighet med direktivet. Den svenska ellagstiftningen innehåller inte några särskilda bestämmelser om lika villkor. Sådana bestämmelser är inte heller nödvändiga för att genomföra direktivet. Några genomförandeåtgärder är inte påkallade med anledning av artikel 43.
76
Undantag Artikel 44 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om undantag.
Artikel 44.1 innehåller bestämmelser om möjlighet till undantag från vissa bestämmelser i direktivet om det uppstår påtagliga problem för driften av de små enskilda systemen. Frågan saknar relevans för Sverige.
Artikel 44.2 första stycket behandlar vilka medlemsstater som inte omfattas av artiklarna 9, 26, 32 och 33.
I artikel 44.2 andra stycket anges att begreppet ”företag som bedriver produktions- eller elleveransverksamhet” i artikel 9.1 b inte omfattar slutförbrukare som bedriver verksamhet inom produktion eller leverans av el, antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att slutförbrukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i kontrollerande företag, är nettoförbrukare av el, uttryckt i årligt genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga affärsverksamhet. Bestämmelsen har betydelse för medlemsstater som väljer att införa åtskilt ägande av stamnätsverksamhet enligt artikel 9 i elmarknadsdirektivet. Behovet av genomförandeåtgärder i Sverige beror således på hur Sverige väljer att genomföra direktivets krav på effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssystemet (jfr avsnitt 5.5). Frågeställningen behandlas närmare i avsnitt 10.4.
Granskningsförfarande Artikel 45 överensstämmer i sak med artikel 27 i direktiv 2003/54/EG.
Kommitté
Av artikel 46 i elmarknadsdirektivet, som är ny i förhållande till direktiv 2003/54/EG, framgår att kommissionen ska biträdas av en kommitté. Artikeln kräver därför ingen åtgärd för Sveriges del vid införlivande av direktivet.
Rapportering Artikel 47 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om EUkommissionens rapportering till Europaparlamentet och rådet. Artikeln riktar sig till kommissionen och kräver därför inga genomförandeåtgärder i Sverige.
Upphävande Artikel 48 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om upphävande. Av bestämmelsen framgår att direktiv 2003/54/EG ska upphöra att gälla från och med den 3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser när det gäller införlivande och implementering av nämnda direktiv. Hänvisningar till direktiv 2003/54/EG ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
77
Införlivande Artikel 49 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om direktivets införlivande.
Av artikel 49.1 första och andra styckena framgår att medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 3 mars 2011. Medlemsstaterna ska genast underrätta EU-kommissionen om detta. Det framgår vidare att bestämmelserna ska tillämpas från och med den 3 mars 2011, med undantag av artikel 11 (certifiering i förhållande till tredjeländer), som medlemsstaterna ska tillämpa från och med den 3 mars 2013. I artikel 49.1 tredje stycket anges hur medlemsstaterna ska gå till väga när de antar bestämmelserna i direktivet. I artikel 49.2 anges att medlemsstaterna till kommissionen ska överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Ikraftträdande och adressater
Artiklarna 50 och 51 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om ikraftträdande av direktivet och om direktivets adressater. Det behöver inte vidtas några särskilda lagstiftningsåtgärder med anledning av artiklarna.
5.13 Regeringens överväganden
Regeringens överväganden innebär sammanfattningsvis följande.
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Elmarknadsdirektivets inledande bestämmelser om syfte, tillämpningsområde och definitioner kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Allmänna regler för organisationen av sektorn
För att uppfylla kraven i artikel 3.5 i elmarknadsdirektivet bör bestämmelserna om leverantörsbyte ändras så att ett byte kan genomföras inom tre veckor (se avsnitt 7).
En bestämmelse om utsatta kunder enligt artikel 3.7 i direktivet bör föras in i instruktion för Energimarknadsinspektionen.
Det är nödvändigt med anledning av artikel 3.9 första stycket c att införa bestämmelser om en skyldighet för elleverantörer att lämna information till elförbrukarna om tvistlösning (se avsnitt 8).
En kontaktpunkt för konsumenter enligt artikel 3.12 bör utses. Mot bakgrund av de konsumentskyddsåtgärder som anges i bilaga I till elmarknadsdirektivet bör nya bestämmelser om konsumentskydd föras in i ellagen (se avsnitt 8).
78
Slutligen bör Energimarknadsinspektionens och Svenska kraftnäts instruktioner i viss utsträckning ändras och kompletteras för att uppfylla bestämmelserna i kapitel II i elmarknadsdirektivet.
Frågan om övervakningsplan för samriskföretag (artikel 6.4) behöver utredas ytterligare.
Produktion
Den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i elmarknadsdirektivet i fråga om tillstånds- och anbudsförfaranden för ny kapacitet.
Drift av överföringssystem
Det krävs nya bestämmelser i lag för att genomföra kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet på åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem (se avsnitt 10).
Bestämmelser om certifiering av systemansvariga för överföringssystem i enlighet med artiklarna 10 och 11 måste införas (se avsnitt 11).
Svenska kraftnäts instruktion bör i viss utsträckning ändras och kompletteras för att uppfylla bestämmelserna i kapitel IV i elmarknadsdirektivet.
Drift av distributionssystem
Det krävs lagstiftning med anledning av de nya bestämmelserna om övervakningsplan i artikel 26 i elmarknadsdirektivet (se avsnitt 12.2). Vidare bör bestämmelser införas om kommunikation och varumärkesprofilering (se avsnitt 12.3).
Särredovisning av olika verksamheter samt transparens i bokföringen
Bestämmelserna om särredovisning är i huvudsak oförändrade i förhållande till direktiv 2003/54/EG och föranleder inga genomförandeåtgärder.
Organisation av tillträde till systemet
Den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav i fråga om organisation av tillträde till systemet.
Nationella tillsynsmyndigheter
Det är nödvändigt att ändra de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. ellagen om fastställande av intäktsram (se avsnitt 13).
Det krävs nya bestämmelser om nätmyndighetens behandling av klagomål (se avsnitt 14.2).
Det svenska regelverket behöver anpassas till kravet i artikel 39 i elmarknadsdirektivet att vissa beslut av tillsynsmyndigheten ska kunna ändras eller återkallas på begäran av EU-kommissionen (se avsnitt 14.3).
79
Följande frågor bör utredas ytterligare: – förhandsreglering av villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur (artikel 37.6 c i elmarknadsdirektivet),
– sekretess vid samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter (artikel 38.1),
– elhandelsföretagens skyldighet att bevara information (artikel 40).
Kundmarknader
Energimarknadsinspektionen bör få i uppdrag att sammanställa och offentliggöra rollbeskrivningar för aktörerna på elmarknaden.
Slutbestämmelser
Energimarknadsinspektionen bör få i uppgift att fullgöra skyldigheten att anmäla skyddsåtgärder enligt artikel 42 i elmarknadsdirektivet till övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen.
6 EU-förordningen om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel
6.1 Huvuddragen i förordningen
Allmänt
Förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 innehåller regler som rör
– certifiering av systemansvariga för överföringssystem, – Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso för el, ENTSO-E),
– ramriktlinjer för utarbetandet av allmänna villkor för gränsöverskridande överföring av el,
– byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER), – regionalt samarbete och regler om en kompensationsmekanism mellan systemansvariga för gränsöverskridande elhandel,
– principer för bestämmande av nationella nättariffer och upplysningar om sammanlänkningskapacitet, samt
– principer och riktlinjer för tilldelning av tillgänglig överföringskapacitet mellan nationella system.
ENTSO-E ges även i uppdrag att arbeta fram ”nätföreskrifter”. För svenskt vidkommande motsvarar innehållet i dessa nätföreskrifter närmast vad som i det nordiska samarbetet har kallats nätverkskoder, vilka behandlar mer operativa aspekter av hanteringen av överföringsförbindelser.
Förordning (EG) nr 714/2009 innehåller också regler om – undantag för nya sammanlänkningar,
80
– tillhandahållande av information till kommissionen, – samrådsförfaranden, – påföljder, och – bemyndiganden för kommissionen att utfärda riktlinjer. Artiklarna i förordning (EG) nr 714/2009 är i huvudsak utformade som principiella bestämmelser vilka ska definieras närmare genom riktlinjer framtagna av kommissionen samt av ACER.
Förhållandet till förordning (EG) nr 1228/2003
Förordning (EG) nr 714/2009 ersätter Europaparlamentets och rådets (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (EGT L 176, 15.7.2003, s. 1, Celex 32003R1228). Den är dock mer omfattande än den tidigare förordningen. I förordning (EG) nr 714/2009 är artiklarna 3–12 och 25 nya. Bilaga I reviderades redan 2006 och är därmed avsevärt förändrad i förhållande till förordning (EG) nr 1228/2003 i dess ursprungliga lydelse.
De nya bestämmelserna rör bl.a. certifiering av systemansvariga för överföringssystem, bildandet av ENTSO-E och dess uppgifter, framtagande av ramriktlinjer för utarbetande av allmänna villkor för överföring i de delar som rör gränsöverskridande frågor (transmission) och marknadsintegration, frågor rörande nätföreskrifter, ACER:s övervakningsuppgifter och regionalt samarbete.
Bilaga I omfattar riktlinjer för hantering och tilldelning av tillgänglig överföringskapacitet mellan nationella system. De reviderade riktlinjerna är mer detaljerade samt avspeglar den utveckling som skett på den inre marknaden både vad gäller marknaden som sådan samt vad gäller faktiska och potentiella hinder för dess fortsatta utveckling.
Nya organ
Inom ramen för det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas skapas dels det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el i form av ENTSO-E, dels en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER). Tillskapandet av båda dessa organ är en indikation på den vikt som tillmäts ett ökat samarbete och samordning i syfte att skapa en inre marknad för energi.
Särskilt om nätföreskrifterna
Det är i sammanhanget viktigt att notera att de nätföreskrifter som ska tas fram av ENTSO-E inte omfattar samma typ av frågeställningar som de föreskrifter som tas fram av Energimarknadsinspektionen. De nätföreskrifter som tas fram av ENTSO-E ska fokusera på frågeställningar som rör gränsöverskridande förbindelser och gränsöverskridande handel med el.
81
6.2 Regeringens överväganden
Inledning
En EU-förordning är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Det är endast då svensk rätt kan anses strida mot förordningen eller då förordningen föreskriver en skyldighet eller möjlighet att vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet som ändringar i svensk rätt aktualiseras.
I artikel 21 i förordning (EG) nr 714/2009 föreskrivs att den inte påverkar medlemsstaternas rätt att behålla och införa åtgärder som innehåller mer detaljerade bestämmelser än de som anges i förordningen och i de riktlinjer som kommissionen utfärdar.
I det följande redovisar regeringen de bestämmelser i förordning (EG) nr 714/2009 som föranleder lagstiftning eller andra åtgärder i Sverige.
En generell ändring som krävs är att hänvisningar i det svenska regelverket till förordning (EG) nr 1228/2003 ändras till att avse förordning (EG) nr 714/2009 (jfr avsnitt 14.1).
ENTSO-E
I artikel 4 i förordning (EG) nr 714/2009 anges att alla systemansvariga för överföringssystemen för el (stamnätsföretag) ska samarbeta på gemenskapsnivå genom ett europeiskt nätverk (ENTSO-E). I Sverige är stamnätsföretaget Svenska kraftnät. I förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät anges verkets övergripande verksamhetsområden. I dagsläget saknar instruktionen en explicit hänvisning till Svenska kraftnäts uppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 714/2009. En upplysning om att Svenska kraftnät i egenskap av stamnätsföretag har att utföra den systemansvariges uppgifter i enlighet med förordningens bestämmelser och riktlinjer bör införas i myndighetsinstruktionen.
Allmänna principer om hantering av överbelastning
I artikel 16.6 i förordning (EG) nr 714/2009 samt i punkten 6 i bilaga I anges hur stamnätsföretagen får använda de intäkter de får från kapacitetsfördelning, s.k. kapacitetsavgifter eller flaskhalsintäkter. Här anges bl.a. att de ska ha möjlighet att fondera dessa intäkter för att senare användas för motköp och för specifika fördefinierade investeringsprojekt, som bidrar till att lindra situationer med överbelastning. En sådan lindring kan antas ske på olika sätt genom förstärkningar av befintlig kapacitet eller genom helt nya investeringar i överföringskapacitet.
Vad gäller Sverige uppstår dessa flaskhalsintäkter i elbörsen Nord Pool Spots verksamhet när avvikelse råder mellan systempris och områdespris. Svenska kraftnät är mottagare av de intäkter som hänförs till prisområde Sverige.
Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk och utgör därmed en del av den svenska staten. Ett affärsverk ska i princip finansiera sin verksamhet genom intäkter från de tjänster eller produkter som verket erbjuder. Svenska kraftnäts verksamhet finansieras både genom avgifter och
82
genom statsbudgeten. Det är riksdagen som beslutar om ramarna för Svenska kraftnäts investerings- och finansieringsverksamhet. Beslut tas i samband med att statens budget antas. Svenska kraftnät ska tillämpa en årsvis cyklisk budgethantering (kassamässig budgethantering) samt redovisning. Denna metod tillåter inte att pengar flyttas från ett år till ett annat, dvs. fonderas mellan åren. Dessa regler gäller för staten som helhet.
Mot denna bakgrund har Svenska kraftnät hittills inte haft möjlighet att fondera flaskhalsintäkter från år till år. Därmed har det inte heller funnits möjlighet att öronmärka dessa intäkter för användning till motköp och till vissa fördefinierade investeringsprojekt som bidrar till att lindra överbelastningar.
I syfte att åstadkomma en möjlighet för Svenska kraftnät att fondera flaskhalsintäkter har regeringen i regleringsbrevet för Svenska kraftnät budgetåret 2011 gett verket rätt att undanta falskhalsintäkter från räntabilitets- och utdelningskravet för Svenska kraftnät (dnr N2010/8081/E). Detta innebär således att flaskhalsintäkter får fonderas hos Svenska kraftnät.
Nya sammanlänkningar Artikel 17 i förordning (EG) nr 714/2009 motsvarar artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003. I 12 kap. 1 a § ellagen finns bestämmelser om tillämpningen av den tidigare förordningen i Sverige. Dessa måste nu ändras. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 15.
Sanktioner
Bestämmelserna i artikel 22 i förordning (EG) nr 714/2009 innebär att medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i förordningen. Sanktionerna ska inte vara straffrättsliga. Det svenska regelverket omfattar sedan den 1 juli 2005 bestämmelser som innebär att Energimarknadsinspektionen i sin roll som tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 1 § fjärde stycket ellagen har möjlighet att påföra sanktioner i de fall bestämmelserna i förordning (EG) nr 1228/2003 inte följs. Sanktionsmöjligheten framgår av 12 kap. 3 § ellagen enligt vilken tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Det är även möjligt att förena ett föreläggande med vite. Sanktionsmöjligheterna gäller mot såväl privata som offentliga aktörer. För att ytterligare betona och tydliggöra Energimarknadsinspektionens roll som tillsynsmyndighet enligt förordningen om gränsöverskridande handel med el anser regeringen att även förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen bör kompletteras med en hänvisning till de uppgifter som följer av förordning (EG) nr 714/2009.
83
7 Byte av elleverantör
Regeringens förslag: En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt ska få göra detta 14 dagar efter en anmälan till nätkoncessionshavaren.
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt efter en sådan anmälan ska få göra det från och med den dag då elleverantören övertar leveranserna.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att det av lagen ska framgå att en anmälan till nätkoncessionshavaren ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras inom tre veckor från dagen för anmälan.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har tillstyrkt förslaget att det ska vara möjligt att byta elleverantör varje dag. Däremot anser Energimarknadsinspektionen att tidsfristen om tre veckor kan innebära en försämring för elkunderna, eftersom det i dag är möjligt att genomföra ett byte av elhandlare på 15 dagar. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att ett byte av elhandlare ska vara genomfört inom två veckor. Fortum har förordat att parterna ska kunna avtala om att leveransen ska övertas senare än treveckorsfristen. Fortum anser att själva lagförslaget är otydligt och kan tolkas som att ett övertagande även skulle kunna ske före fristens utgång. Fortum har vidare framhållit att i och med att bytet får ta tre veckor borde man kunna lösa nuvarande problem med ångrade leveranser p.g.a. ångerfristen i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59), DHL. Enligt Fortum är den stora utmaningen för branschen beträffande ändrade regler för leverantörsbyten att hinna göra ändringar i IT-systemen. Eftersom uppdateringarna i
EDIEL-anvisningarna görs den 1 april och den 1 oktober varje år så bör den 1 oktober 2011 vara ett lämpligt datum för ikraftträdande. Även
Svensk Energi har förordat detta datum. Svenska kraftnät har anfört att det är oklart vilka parter det är som åsyftas i NELGA:s förslag. Verket har vidare framhållit att det är viktigt att leverantörsbytet genomförs på ett sådant sätt att både den nya och den gamla elleverantören ges rimlig tid att upprätthålla förutsättningarna för den rapportering som bl.a. ligger till grund för balansavräkningen. Svenska kraftnät anser att det torde vara önskvärt att det åtminstone ges minst fem vardagar för rapportering innan leverantörsbytet sker. Konsumentverket har anfört att elhandelsföretagen för alla typer av avtal i dag har uppsägningstider som varierar från en månad upp till tre månader, vilket i praktiken omöjliggör ett byte inom tre veckor. För att möjliggöra elhandelsbyten inom den stipulerade tiden anser Konsumentverket att tiden för uppsägning därför bör regleras i lag till max tre veckor, åtminstone i fall där konsumenterna har avtal som inte är bundna i tid. Verket ifrågasätter vidare NELGA:s resonemang när det gäller ångerrätten enligt DHL och vill istället framhålla vikten av att värna om ångerrätten, särskilt som flertalet av de avtal som ingås mellan konsumenter och elhandlare sker just på distans.
84
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslås att bytet ska få ske tio vardagar efter en anmälan till nätkoncessionshavaren.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har föreslagit att det i lagen ska anges att bytet får ske senast två veckor efter anmälan. Svensk
Energi anser att tidsfristen för leverantörsbyten ska vara 14 dagar i stället för tio vardagar. Svensk Energi har vidare anfört att regeln om att den som övertar balansansvaret i en punkt får göra det från och med den dagen elleverantören övertar leveransen bör utvidgas så att det även vid påbörjande av leverans till en kund med timvis mätning blir möjligt att överta balansansvaret den dag leveransen påbörjas.
Skälen för regeringens förslag
Direktivets krav
Av artikel 3.5 a i elmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villkoren önskar byta elhandlare, den eller de berörda operatörerna genomför detta byte inom tre veckor. Som framgått i avsnitt 5.3 krävs det lagstiftning för att genomföra direktivet i denna del.
Gällande bestämmelser
Det finns bestämmelser om leverantörsbyte i 8 kap. 6 § ellagen. I första stycket föreskrivs att en elleverantör som ska börja leverera el i en uttagspunkt omedelbart ska anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. Av andra stycket framgår att en elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt bara får göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall ska en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.
Bestämmelsens utformning
Det bör framhållas att kravet i direktivet gäller de berörda operatörerna, dvs. nätkoncessionshavarna. Den svenska regleringen ska således säkerställa att nätkoncessionshavaren vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bytet inom en viss tid.
Av direktivet följer att ett byte ska genomföras inom tre veckor, vilket betyder bl.a. att möjligheten att överta leveranserna inte får begränsas till en viss enda dag i månaden. Ett ändamålsenligt sätt att genomföra direktivet är att göra det möjligt för elhandelsföretaget att överta leveranserna en viss tid efter anmälan till nätkoncessionshavaren.
Att byten genomförs utspritt över månaden kan också vara någonting positivt för en del av företagen. I dag förekommer det att företag får anställa extra personal över månadsskiften för att kunna hantera byten.
85
Tidsfristen
Som Energimarknadsinspektionen har påpekat är det i dag är möjligt att genomföra ett byte av elhandlare på 15 dagar. Det bör enligt regeringens bedömning vara möjligt för de berörda aktörerna att hantera ett byte med två veckors varsel även om begränsningen till en dag i månaden tas bort.
NELGA har pekat på komplikationer som kan följa av att konsumenter i vissa fall har rätt att ångra sitt val av elleverantör inom två veckor enligt distans- och hemförsäljningslagen (2005:59). Även Fortum Sverige AB har i sitt remissyttrande berört frågan. Ett krav på att bytet ska kunna genomföras två veckor efter elleverantörens anmälan innebär att aktörerna har i huvudsak samma möjligheter att hantera ångerveckorna som med dagens regelverk.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att en lämplig frist för att genomföra leverantörsbytet är 14 dagar från det att elleverantören lämnar in sin anmälan till nätkoncessionshavaren. Av Svensk Energis remissyttrande över förslaget i utkastet till lagrådsremiss framgår att det inte är förenat med några fördelar för företagen att bestämma tiden till tio vardagar. Även Energimarknadsinspektionen har pekat på att det kan vara förenat med svårigheter att upprätthålla en tidsgräns som är beroende av nationella helgdagar.
NELGA har föreslagit att det i lagen ska föras in en bestämmelse om att en anmälan till nätkoncessionshavaren ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. I 9 kap. 1 § i Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (STEMFS 2007:5) finns bestämmelser om anmälan vid påbörjande eller övertagande av elleverans. Där framgår bl.a. att elleverantören ska lämna uppgift om startdatum för elleverans. Regeringen bedömer att frågan är av sådan karaktär att den även i fortsättningen bör regleras genom förordning eller myndighetsföreskrifter snarare än genom en bestämmelse i ellagen.
Energimarknadsinspektionen har förordat att bestämmelsen får en utformning som tydligare visar att bytet får genomföras snabbare. Regeringen bedömer dock att en anmälan normalt bör göras senast två veckor före bytet och att detta bör återspeglas i lagtexten. Något formellt hinder för att bytet genomförs snabbare bör dock inte finnas.
Balansansvaret
NELGA har inte lämnat något förslag när det gäller övertagandet av balansansvaret vid byte av elleverantör. I dag gäller enligt 8 kap. 9 § ellagen att den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt får göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Regeringen bedömer att det är en naturlig följd av de ändrade bestämmelserna om leverantörsbyte att det blir möjligt att överta balansansvaret samtidigt som elleverantören övertar leveranserna. När det gäller övertagande av balansansvar i övriga fall bör ingen ändring ske.
Svensk Energi har anfört att regeln även bör gälla vid påbörjande av elleveranser. De aktuella föreskrifterna i 8 kap. 9 § ellagen gäller i dag bara då det verkligen är fråga om ett övertagande av balansansvaret, däremot inte då någon åtar sig balansansvaret i samband med att
86
elleverans till en ny kund påbörjas i uttagspunkten. Någon ändring i detta avseende är inte påkallad för att genomföra elmarknadsdirektivet. Det finns i lagstiftningsärendet inte heller underlag för en sådan ändring som Svensk Energi har förordat.
Viss fråga om bemyndiganden
Lagrådet har noterat att det i flera av de bestämmelser där det föreslås ändringar, bl.a. 8 kap. 6 § ellagen, sedan tidigare finns bemyndiganden där det föreskrivs att regeringen meddelar eller får meddela närmare föreskrifter i olika avseenden. Bemyndigandena är således utformade på det sätt som tidigare förekom närmast när det var fråga om att erinra om regeringens normgivningsbefogenhet enligt 8 kap. 13 § i den äldre regeringsformen. Det finns enligt Lagrådet anledning att under det fortsatta lagstiftningsarbetet eller i annat sammanhang närmare överväga och kommentera de ändringar i olika bemyndiganden som görs, ävensom att i övrigt se över de bemyndiganden som ellagen och naturgaslagen innehåller.
Regeringen bedömer att Lagrådet har fog för sin uppfattning att det i ellagen finns normgivningsbemyndiganden som bör ses över. Det saknas emellertid förutsättningar för att genomföra en sådan översyn inom ramen för det pågående lagstiftningsärendet. Regeringen avser att beakta frågan i samband med kommande ändringar i ellagen.
87
8 Konsumentfrågor på elområdet
8.1 Uppgifter om avtalsinnehåll
Regeringens förslag: Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas för att i förtid säga upp ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur elleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller ytterligare konsumentrelaterad information.
Även ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla motsvarande information, med undantag för uppgifter om avtalets löptid, förlängning och förtida uppsägning.
Information av elleverantörerna ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska i reklam som riktar sig till konsumenter samt i faktura som avser överföring eller leverans av el till konsumenter hänvisa till att konsumentrelaterad information finns på webbplatsen.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit bestämmelser som endast omfattar elleverantörer. NELGA har förutsatt att företagen åläggs att i reklam och fakturor hänvisa till informationen men inte lämnat något författningsförslag i den delen.
Remissinstanserna: Konsumentverket anser att det uttryckligen bör framgå av lagen att det vid gatuförsäljning ska överlämnas skriftlig information om avtalsvillkoren. Energimarknadsinspektionen har framhållit att det i elmarknadsdirektivets bilaga I dess engelska version talas om ”service provider” och att kraven därmed även bör omfatta nätkoncessionshavare. Fortum Sverige AB anser att den föreslagna bestämmelsen är onödig eftersom direktivets krav redan i dag uppfylls genom ett väl etablerat avtalssystem. Enligt Fortum är bestämmelsen för detaljerad.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i stort sett med regeringens. Enligt utkastet ska även nätkoncessionshavare till-
88
handahålla information om avtalsinnehållet innan avtalet ingås eller bekräftas.
Remissinstanserna: Svensk Energi har framhållit att det saknas anledning att ålägga nätkoncessionshavarna ett krav att tillhandahålla information innan avtalet ingås eller bekräftas.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 a stadgas att konsumenten ska ha rätt till ett avtal med sin ”elhandlare”. Vidare anges en rad uppgifter som alltid ska framgå av avtalet. Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål, ska anges på räkningen eller elföretagens webbplatser.
Enligt artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna se till att elhandlarna på eller i samband med fakturorna och i reklam som riktar sig till slutförbrukare anger information om deras rättigheter och möjligheter till tvistlösning i händelse av tvist.
Vilka elföretag berörs av kraven?
Bilaga I till elmarknadsdirektivet motsvarar bilaga A till Europarlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG. I den bilagan används emellertid beteckningen ”eltjänstleverantör” i stället för elhandlare. Det kan vidare konstateras att det i den engelska versionen av bilaga I talas om ”electricity service provider” regeringen uppfattar därför, i likhet med Energimarknadsinspektionen, att kraven omfattar inte bara elleverantörer utan, i tillämpliga delar, även elnätsföretag.
Skäliga avtalsvillkor
När det gäller kravet att avtalsvillkoren ska vara skäliga bedömer regeringen i likhet med NELGA att det saknas anledning att i ellagen (1997:857) införa ett generellt krav på skälighet för villkor i avtal mellan konsumenter och elföretag. Den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav i denna del genom de möjligheter till jämkning av avtalsvillkor som finns i 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Information till konsumenten
Den svenska elmarknaden fungerar i stort sett i enlighet med elmarknadsdirektivets intentioner när det gäller innehållet i avtal mellan
89
elföretag och konsumenter. Konsumentverket och branschorganisationen Svensk Energi har utarbetat allmänna avtalsvillkor som följs av de företag som är medlemmar i branschorganisationen. Regeringen bedömer dock att det är viktigt att även de elföretag som valt att stå utanför Svensk Energi och inte tillämpar de allmänna avtalsvillkoren tillhandahåller konsumenten information om avtalet i enlighet med elmarknadsdirektivets krav. En lagbestämmelse bör därför införas. Eftersom elnätsföretag oftast inte kommer i kontakt med konsumenterna innan överföringen av el påbörjas finns det inte skäl för att ålägga dem ett krav motsvarande det som bör gälla för elleverantörer, att tillhandahålla information om avtalet innan detta ingås eller bekräftas. Regeringen bedömer att det för nätföretagens del är tillräckligt om avtalet översänds till konsumenten snarast efter att överföringen påbörjats.
Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna införs i 11 kap.13, 14 och 18 §§ellagen.
Konsumenträttslig information
Enligt elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 a krävs även att elföretagen tillhandahåller viss konsumentrelaterad information om behandlingen av klagomål och konsumentens rättigheter. Informationen ska finnas i fakturor eller på webbplatser. Sådan information kan komma att bli ganska omfattande. Regeringen bedömer emellertid att det är tillräckligt om informationen finns tydligt angiven på företagens webbplats och att hänvisning till informationen sker i fakturorna. För att även konsumenter utan tillgång till Internet ska kunna ta del av informationen ska denna dock på begäran tillhandahållas på annat sätt.
Information om tvistlösning
Som redan nämnts finns enligt artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet en skyldighet för elleverantörer att lämna information om slutförbrukares rättigheter och möjligheter till tvistlösning. Regeringen bedömer att kravet bör ses i förhållande till den reglering som uttryckligen avser konsumentskydd.
Informationen om tvistlösning bör, liksom informationen om företagens egen klagomålshantering, kunna tillhandahållas i första hand på webbplatsen eller på begäran på annat sätt. För att tillgodose elmarknadsdirektivets krav måste dock företagen åläggas att i fakturor och i reklam åtminstone hänvisa till att informationen finns tillgänglig.
Det särskilda informationskravet avseende fakturorna i artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet träffar elleverantörerna, medan informationskravet i bilaga I omfattar både elleverantörer och nätföretag. Med den lösning som föreslås i propositionen, nämligen att informationen finns på webbplatsen, framstår det som rimligt att även kravet att i faktura hänvisa till informationen omfattar både elleverantörer och nätföretag.
90
8.2 Betalningssystem och förbud mot att missgynna konsumenter beroende på valt betalningssätt
Regeringens förslag: Elleverantörer ska inte få missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Om en elleverantör eller en nätkoncessionshavare tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter ska detta vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen.
NELGA:s förslag: Elleverantörer och nätkoncessionshavare förbjuds att diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt.
Elleverantörer och nätkoncessionshavare får bara ta ut förskott från en konsument när det finns skälig anledning att befara att konsumenten inte kommer att fullgöra sina betalningar. En begäran om förskott får avse fyra månaders förväntad förbrukning och förskottsbegäran måste avbrytas när konsumenten under en tid av åtta kalendermånader har fullgjort sin betalningsskyldighet.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt om det alls är skäligt att tillåta förskottsbetalning. Konsumentverket har anfört att även ställande av säkerhet och möjligheten att avbryta överföringen av el till följd av missad förskottsbetalning bör regleras. Även Energimarknadsinspektionen anser att företagens möjlighet att begära säkerhet bör regleras. Fortum Sverige AB har framhållit att NELGA:s förslag till reglering av förskottsbetalning innebär en överimplementering och att bestämmelsen i lagtexten bör hållas mindre detaljerad. Enligt Fortum bör förbudet mot icke-diskriminering beroende av valt betalningssätt bara träffa elleverantörer.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 d stadgas bl.a. att kunderna ska tillförsäkras ett brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan kunderna, samt att eventuella system för förskottsbetalning ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika elförbrukningen.
Val av betalningssätt
Någon bestämmelse som direkt tar sikte på att ett elföretag genom prissättning och andra villkor styr in konsumenterna i vissa betalnings- eller faktureringssätt finns inte i svensk rätt. Som angetts i avsnitt 5.3 bedömer regeringen att det finns skäl att mot bakgrund av de nya kraven i elmarknadsdirektivet införa bestämmelser i ellagen om förbud mot att missgynna en konsument på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Regeringen föreslår att en ny bestämmelse införs i 11 kap. 15 § första stycket ellagen.
91
Det är dock positivt för konsumenterna att elleverantörer och nätföretag tillhandahåller flera betalnings- och faktureringsalternativ så att t.ex. de konsumenter som är ovana vid Internet ges en möjlighet att ta emot fakturor genom posten.
Till skillnad från elleverantörerna så är nätföretagens prissättning redan reglerad genom bestämmelserna om nättariffer i 4 kap. ellagen. Av 4 kap. 1 § följer att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Bestämmelserna gäller oavsett om nätföretaget träffar avtal med en konsument eller en annan kund. Regeringen anser att det saknas anledning att när det gäller nätföretagen införa ytterligare en bestämmelse om icke-diskriminering av konsumenter beroende på valt betalningssätt.
System för förskottsbetalning
NELGA har föreslagit en reglering av elföretagens möjlighet att begära förskott vid befarat avtalsbrott från konsumentens sida. Regeringen konstaterar emellertid att kravet i bilaga I till elmarknadsdirektivet att eventuella förskottssystem ska vara skäliga har upptagits tillsammans med förbud mot vilseledande försäljningsmetoder och diskrimineringsförbudet. Kravet avseende system för förskottsbetalningar riktar således inte i första hand in sig på befarade framtida avtalsbrott. I dag är denna situation inte närmare reglerad i ellagen. Den finns dock omnämnd och reglerad i de allmänna avtalsvillkor som utarbetats mellan Konsumentverket och Svensk Energi.
Den reglering som NELGA har föreslagit går sålunda längre än elmarknadsdirektivet kräver. Regeringen uppfattar inte heller att det i nuläget finns något uttalat praktiskt behov av en särskild lagreglering i frågan. En bestämmelse om förskottsbetalning bör i stället utgå ifrån direktivets ordalydelse och säkerställa att förskottsbetalningen är skälig och grundas på den förväntade förbrukningen. Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 11 kap. 15 § andra stycket ellagen.
Särskilt om debitering utifrån insamlade mätvärden
Kammarrätten i Stockholm har pekat på frågan om förskottsbetalning alls ska tillåtas. Synpunkten är nära sammankopplad med frågan om det ska krävas att debitering sker utifrån faktisk förbrukning. Generella system med förskott torde numera vara ovanliga på den svenska elmarknaden eftersom mätvärden enligt Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (STEMFS 2007:5), de s.k. mätföreskrifterna, ändå ska rapporteras månadsvis. Enligt gällande standardavtal ska debitering ske efter faktisk förbrukning, om det inte föreligger särskilda skäl. Flera remissinstanser, däribland Konsumentverket och Energimarknadsinspektionen, har förordat att det ändå ska införas en lagbestämmelse så att elföretagen måste grunda sina fakturor på insamlade mätvärden. Enligt Konsumentverket visar statistik från Konsumenternas elrådgivningsbyrå att konsumenterna alltjämt upplever svårigheter med avstämningsfakturor.
NELGA har valt att inte gå vidare med ett förslag om att kräva att debiteringen ska ske utifrån insamlade mätvärden. Regeringen finner i
92
nuläget inte skäl att göra någon annan bedömning. Det kan anföras att ett förbud mot avstämningsfakturor och förskottsbetalning inte nödvändigtvis förbättrar för alla konsumenter. Ett sådant förbud skulle exempelvis omöjliggöra konsumentprodukter som fördelar konsumentens förväntade elkostnader jämnare över årets månader.
I stället bör direktivets krav i denna del uppfyllas genom en bestämmelse som stadgar att system med förskottsbetalning ska vara skäliga och grundas på den förväntade förbrukningen. En sådan bestämmelse hindrar en elleverantör från att kräva ett förskott som inte står i proportion till hur mycket el som förväntas förbrukas. Den hindrar också elleverantören från att beräkna förskottet på en oskäligt lång tidsperiod.
8.3 Möjlighet att byta elleverantör utan kostnad och rätt till slutfaktura inom sex veckor
Regeringens förslag: Ett byte av elleverantör ska alltid genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. Efter ett genomfört byte ska konsumenten få sin slutfaktura inom sex veckor från det att frånträdande elleverantör upphörde med leveranserna.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens. Remissinstanserna: Fortum Sverige AB har framhållit att nätföretagens kostnader för att genomföra leverantörsbytet redan i dag ska täckas av nättarifferna och att nätföretagen därför inte kan ta ut någon särskild avgift. Energimarknadsinspektionen har tillstyrkt förslaget men förordat att det förtydligas i lagtexten att det är slutfakturan som konsumenten ska ha fått del av inom sex veckor från det att frånträdande leverantör upphörde med leveranserna.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 e stadgas att kunderna ska tillförsäkras en rätt att byta elhandlare utan kostnad. Av punkten 1 j följer att kunden ska ha fått en slutavräkning senast sex veckor efter att bytet skett.
Liksom NELGA gör regeringen den bedömningen att kravet måste gälla genomförandet av bytesprocessen. Det finns inte anledning att hindra parterna från att inom ramen för sin avtalsfrihet träffa avtal med fast pris som löper under viss tid eller avtal om rörligt pris men för en bestämd tidsperiod. I ett sådant system måste det finnas en möjlighet för elleverantörerna att begära ersättning för den förlust som uppstår om konsumenten ändå vill bryta avtalet i förtid.
93
Rätten att byta elleverantör
En bestämmelse om rätten att byta elleverantör bör föras in i ellagen med utgångspunkt i direktivets krav. En sådan bestämmelse hindrar frånträdande elleverantör från att ålägga konsumenten särskilda straffavgifter eller administrativa avgifter och på så sätt hindra ett byte. Den hindrar också tillträdande leverantör från att debitera konsumenten administrativa avgifter för att hantera övertagandet av leveranserna. Även den nätkoncessionshavare som tillhandahåller överföringen av el till uttagspunkten träffas av en sådan bestämmelse, även om det redan i dag mot bakgrund av tariffregleringen inte torde vara möjligt för ett nätföretag att ta ut någon avgift av konsumenten för att genomföra bytesprocessen. Regeringen förslår att bestämmelsen införs i 11 kap. 19 § första stycket ellagen.
Slutfaktura
En uttrycklig bestämmelse bör införas om att konsumenten efter ett genomfört byte ska ha fått slutavräkningen inom sex veckor, eftersom en sådan reglering saknas i dag. Tidsfristen bör räknas från den dag då frånträdande elleverantör upphörde med leveranserna. Det bör förtydligas att det är slutfakturan, och inte bara en avräkning, som ska ha tillställts konsumenten inom sex veckor. Eftersom mätvärdena inhämtas åtminstone månadsvis bör ett sådant krav inte medföra någon särskild olägenhet eller kostnad för företagen. Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 11 kap. 19 § andra stycket ellagen.
8.4 Företagens klagomålshantering
Regeringens förslag: Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av konsumenternas klagomål. Hur klagomålshanteringen går till ska tydligt beskrivas på företagens webbplats och information om detta ska på begäran tillhandahållas på annat sätt.
NELGA:s förslag: Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av konsumenternas klagomål. Företagen ska ha en särskild skyldighet att lämna uppgifter om sin klagomålshantering till nätmyndigheten. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten, får meddela närmare föreskrifter om företagens lämnande av uppgifter.
Remissinstanserna: Enligt Fortum Sverige AB går utredningens förslag i denna del mycket längre än vad direktivet kräver. Fortum anser att bestämmelsen bör omformuleras utifrån direktivets bilagas ordalydelse.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen anser att det krävs en särskild föreskriftsrätt för att på ett tillfredsställande sätt kunna utöva
94
tillsyn över företagens klagomålshantering samt övervaka utvecklingen avseende klagomål.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
Genom elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 f har det tillkommit ett krav att alla kunder ska ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål från elleverantörens eller nätföretagets sida.
Det bör noteras att det av artikel 3.7 i elmarknadsdirektivet följer att konsumenter under alla förhållanden ska omfattas av de åtgärder som anges i bilaga I.
Behovet av lagstiftning
I dag finns inte något särskilt krav på hur elleverantörerna eller elnätsföretagen ska hantera konsumenternas klagomål. Det är viktigt att konsumenterna tillförsäkras en väl fungerande hantering av klagomål hos elföretagen. Dessa bör därför uttryckligen åläggas att upprätta fastställda rutiner för hur klagomålshanteringen ska gå till.
Många elleverantörer och elnätsföretag har redan i dag tydliga och fastställda rutiner kring klagomålshanteringen. Vissa större företag har dessutom inrättat särskilda kundombudsmän som konsumenten kan vända sig till, medan andra företag har andra lösningar. Att genom detaljreglering kräva av företagen att inrätta klagomålshanteringen på ett visst sätt skulle bli kostsamt för företagen och inte nödvändigtvis medföra någon förbättring för konsumenten. Det avgörande bör i stället vara att det finns en tydlig och genomarbetad process hos varje företag. Hur rutinerna ska se ut bör dock vara upp till det enskilda företaget att bestämma.
Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 11 kap. 20 § ellagen.
Information om klagomålshantering
Det är viktigt att konsumenterna nås av information om hur klagomålshanteringen går till hos det företag som man tecknar avtal med. Regeringen föreslår att elnätsföretag och elleverantörer ska tillhandahålla konsumenter viss konsumentrelaterad information på sin webbplats. Informationen ska på begäran tillhandahållas på annat sätt. Systemet kompletteras av att företagen åläggs att hänvisa till denna information dels i avtalet med konsumenten, dels i reklam som riktar sig till konsumenter, dels i faktura som avser överföring eller leverans av el till en konsument.
Tillsyn
NELGA har föreslagit att elföretagen ska ha en särskild skyldighet att lämna uppgifter om sin klagomålshantering till nätmyndigheten. I
95
propositionen föreslås emellertid att de aktuella bestämmelserna ska omfattas av nätmyndighetens vanliga tillsyn (se avsnitt 14.1). Myndigheten kommer därför att ha möjlighet att begära att få ta del av uppgifterna med stöd av 12 kap. 2 § ellagen.
8.5 Konsumentens rätt till information om ändrade avtalsvillkor
Regeringens förslag: En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet. De nya villkoren ska inte få börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
Elleverantören ska underrätta konsumenten om samtliga prishöjningar i den faktura som följer på prisändringen.
NELGA:s förslag: En elleverantör ska underrätta konsumenten i god tid före den dag de ändrade villkoren ska börja gälla. Underrättelse ska ske genom meddelande eller annonsering i dagspress. Konsumenten ska upplysas om en rätt att säga upp avtalet om villkorsändringen är till konsumentens nackdel. Om konsumenten säger upp avtalet och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av el får inte de nya villkoren träda i kraft för det befintliga avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det befintliga avtalet. En konsument får säga upp ett avtal som inte är tidsbestämt utan att påföras någon kostnad till följd av uppsägningen.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har anfört att kravet i elmarknadsdirektivet borde betyda att kunden ska kunna frånträda avtalet innan de nya avtalsvillkoren träder i kraft, något som bör gälla oavsett vilken avtalsform det är fråga om. Energimarknadsinspektionen menar att en underrättelse alltid ska gå direkt till kunden. Konsumentverket anser att utredningens förslag i flera hänseenden skulle medföra en försämring för konsumenten jämfört med vad som gäller idag. Enligt verket bör ett särskilt meddelande skickas till konsumenten och det bör framgå av lagen hur lång tid innan de nya villkoren träder i kraft som meddelandet ska skickas. Enligt Fortum Sverige AB är den föreslagna bestämmelsen alltför detaljerad och går längre än direktivets krav.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svensk Energi anser att den föreslagna tidsfristen om två månader är alltför lång och försvårar en prissättning av fasta priser som kommer att spegla utvecklingen på elbörsen. Enligt Svensk
Energi kommer elleverantörerna tvingas kompensera för den ökade risken det innebär att behöva bestämma priset lång tid innan det tillämpas.
96
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
Enligt elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 b ska kunderna tillförsäkras underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Eltjänstleverantörerna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta sina kunder direkt om varje avgiftshöjning, vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal faktureringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda avtal om de inte godtar de nya villkor som eltjänstleverantören meddelat.
Skyldigheten att underrätta konsumenten
Det är viktigt att konsumenten får del av information om att elleverantören avser att ändra avtalsvillkoren. Regeringen instämmer därför i NELGA:s bedömning att en särskild bestämmelse om detta bör införas i ellagen. Enligt regeringens bedömning krävs emellertid inte, som NELGA har föreslagit, någon särskild ordning där elleverantörerna förbjuds att tillämpa nya villkor gentemot de konsumenter som sagt upp avtalet. Det avgörande är i stället att konsumenten tillförsäkras rätten till information i god tid innan de nya villkoren träder i kraft, så att konsumenten har tid för att byta elleverantör.
Regeringen instämmer i de synpunkter som Konsumentverket anfört mot utredningens förslag att endast kräva information i god tid innan de nya villkoren börjar gälla. En sådan bestämmelse riskerar att leda till osäkerhet. Därför bör en bestämmelse med en absolut tidsfrist införas. Kravet kan uttryckas på så sätt att de nya villkoren inte får börja tillämpas förrän viss tid förflutit efter att meddelandet gått ut till konsumenten. Regeringen bedömer att en lämplig tidsfrist för företagen är två månader. En sådan frist motsvarar dessutom den som gäller fjärrvärmeföretag enligt 18 § fjärrvärmelagen (2008:263). I kombination med de nya krav som ska gälla för en snabbare bytesprocess (se avsnitt 7) kommer de allra flesta konsumenter ha gott om tid för att sätta sig in i de nya avtalsvillkoren och bedöma om man vill stå kvar i avtalsförhållandet eller söka upp en ny elleverantör att träffa avtal med. Som framgått i avsnitt 8.3 ska någon avgift inte få tas ut av konsumenten för att genomföra själva bytet. Samtliga villkorsändringar ska meddelas konsumenten. Det bör inte vara upp till företagen att bedöma om en förändring sker till nackdel eller inte för konsumenten.
Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna införs i 11 kap. 16 § ellagen.
Uppsägningstiden
Ett avtal som löper tills vidare kan alltid sägas upp av konsumenten, men samtliga företag torde tillämpa uppsägningstider. Enligt gällande standardavtal upphör ett avtal som löper tills vidare mellan en elleverantör och en konsument att gälla senast en månad efter att konsumenten
97
sagt upp avtalet. De allra flesta konsumenterna kommer därför att ha god tid för att sätta sig in i de nya villkoren samt eventuellt säga upp avtalet och byta leverantör innan de nya villkoren träder i kraft. Det finns emellertid företag som tillämpar längre uppsägningstider än en månad.
Konsumentverket har i sitt remissyttrande anfört att en maximal uppsägningstid bör regleras i ellagen. Regeringen delar uppfattningen att långa uppsägningstider kan ha en begränsande effekt på rörligheten på marknaden. För närvarande anser dock inte regeringen att det finns tillräckliga skäl eller beredningsunderlag för att särskilt reglera uppsägningstiden i ellagen. Frågan behöver dock följas och det kan finnas anledning att återkomma om det visar sig att fler företag på elmarknaden binder upp konsumenterna med långa uppsägningstider. Något krav att reglera uppsägningstiden följer inte av elmarknadsdirektivet.
Tidsbestämda avtal
En annan vanlig avtalsform på elmarknaden är avtal som löper under en bestämd tid. Sådana avtal bör enligt allmänna avtalsrättsliga principer inte kunna ändras ensidigt av elleverantören under den tid som avtalet löper. Ett sådant avtal får, om möjligt, istället sägas upp till villkorsändring, men i den situationen måste naturligtvis båda parter godkänna de nya villkoren. Den part som utan grund säger upp avtalet ensidigt kan komma att bli skadeståndsskyldig.
Det är inte uteslutet att elleverantören i avtalet kan ha förbehållit sig rätten att ensidigt ändra villkoren. De avtal det är fråga om kan emellertid komma att bli föremål för en prövning enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. I den bilaga som följer rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29, Celex 31993L0013) vilket genomförts genom bl.a. lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, nämns särskilt som ett oskäligt avtalsvillkor att näringsidkaren förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren utan något giltigt skäl som anges i avtalet. Listan har införlivats i svensk rätt på så sätt att den ska ligga till grund för tolkningen av om ett avtalsvillkor kan anses som oskäligt vid en rättslig prövning.
En särskild informationsskyldighet för vad som gäller när ett tidsbestämt avtal löper ut finns redan i 8 kap. 5 § ellagen. Sammantaget bedömer regeringen att det nya informationskravet endast bör omfatta avtal som löper tills vidare. Eftersom det inte bör öppnas upp för någon utökad möjlighet att ändra avtal som löper under viss tid anser regeringen, liksom Konsumentverket, att detta bör framgå av lagtexten.
Prishöjningar
Enligt regeringens bedömning bör en särskild bestämmelse införas som reglerar informationsplikten vid prishöjningar. När elleverantören åtagit sig att under viss tid leverera el till ett fast pris ska detta åtagande naturligtvis följas. Endast i undantagsfall kan utrymme lämnas för prisförändringsklausuler när leverantören åtagit sig att leverera till visst pris. Detta får anses omhändertaget av konsumentskyddslagstiftningen.
98
När det gäller avtal som löper tills vidare, liksom när konsumenten tecknat avtal för viss tid med s.k. rörligt pris, kan dock prisförändringar ske utan att avtalet behöver sägas upp. Det handlar då om prisförändringar som sker inom ramen för ett befintligt avtalsvillkor. Om elleverantören åtagit sig att leverera el till exempelvis ett pris motsvarande det s.k. spotpris som gäller på elbörsen, jämte visst påslag, kan den prisförändring som sker i takt med börsens utveckling inte anses utgöra en villkorsändring. En prishöjning ska ändå meddelas konsumenten. Kravet bör dock motsvara elmarknadsdirektivets minimikrav, dvs. att underrättelse ska ske senast vid efterföljande fakturering.
När det gäller avtal som löper tills vidare kan elleverantören utan att säga upp avtalet ändå ändra villkoren för hur priset beräknas eller ta ut ett större påslag än tidigare. Det blir då fråga om en sådan villkorsändring som ska meddelas konsumenten senast två månader i förväg.
Regeringen föreslår att den nya bestämmelsen införs i 11 kap. 17 § ellagen.
Elnätsföretagen
Det kan anföras argument för att även elnätsföretag borde åläggas ett likadant informationskrav. Elnätsföretagen står dock med hänsyn till sin monopolställning i förhållande till elanvändaren under en strängare tillsyn och deras prissättning faller under tariffregleringen i 4 och 5 kap. ellagen. Någon möjlighet för konsumenten att till följd av nya villkor byta elnätsföretag finns inte, annat än genom att flytta. Enligt regeringens bedömning skulle ett lagstadgat informationskrav för nätföretagen inte medföra någon förbättring för konsumenterna. Det bör dock framhållas att inte minst konsumenträtten ställer krav på elnätsföretagen. Enligt nu gällande standardavtal har de elnätsföretag som är medlemmar i Svensk Energi bl.a. åtagit sig att meddela prisförändringar i förväg, åtminstone genom annonsering i dagspress.
9 Stamnätsföretag
Regeringens förslag: Med stamnätsföretag ska i ellagstiftningen avses den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har framhållit att det är viktigt att förstå distinktionen mellan direktivens benämning ”systemansvarig för överföringssystem” och benämningen ”systemansvarig” i det svenska regelverket. Det måste klargöras vilka som omfattas av bestämmelserna om certifiering och tillsyn av TSO.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
99
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att definitionen av stamnätsföretag framstår som innehållslös eftersom begreppet stamnät inte har definierats i lagen. Enligt kammarrättens mening är en enklare lösning att ange att regeringen i förordning får utse ett stamnätsföretag. I elförordningen kan det då föreskrivas att Svenska kraftnät är stamnätsföretag.
Skälen för regeringens förslag: Med termen systemansvarig för överföringssystemet (transmission system operator, TSO) avses i elmarknadsdirektivet varje fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el (artikel 2.4). Överföring – eller transmission – är transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte leverans (artikel 2.3).
I Sverige utgörs överförings- eller transmissionssystemet av stamnätet, som ägs av staten och förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), som har koncession för nästan alla stamledningar. Svenska kraftnät fyller sålunda rollen som TSO och omfattas av elmarknadsdirektivets krav på effektiv åtskillnad och certifiering.
De nya kraven i fråga om systemansvariga för överföringssystem motiverar att det av lagtexten klart framgår vilken aktör det är som avses med kraven på åtskillnad och certifiering. Det bör därför för tydlighetens skull införas en särskild benämning på den aktör som träffas av elmarknadsdirektivets krav på en systemansvarig för överföringssystemet. Det är även viktigt att klart skilja på Svenska kraftnäts egenskaper av TSO respektive systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen. Med hänsyn till det etablerade språkbruket på elområdet i Sverige är ”stamnätsföretag” en lämplig beteckning.
Den som innehar nätkoncession för stamnätet är i Sverige att betrakta som systemansvarig för överföringssystemet i elmarknadsdirektivets mening. Av 2 kap. 10 § andra stycket ellagen framgår att nätkoncession för utlandsförbindelse, med något undantag, får beviljas endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav, dvs. i praktiken Svenska kraftnät. Kammarrätten i Stockholm har pekat på att begreppet stamnät inte har definierats i ellagen. Det kan i denna fråga konstateras att begreppet stamnät, som redan förekommer i ellagstiftningen, är väl inarbetat och tydligt avgränsat i elbranschen.
Som kammarrätten har anfört är en tänkbar lösning att låta regeringen i förordning utse ett stamnätsföretag. Detta skulle vara förenligt med föreskriften i artikel 10.2 i elmarknadsdirektivet att ett företag ska utses till systemansvarig för överföringssystem. Det måste emellertid också av lagstiftningen framgå vilka skyldigheter ett stamnätsföretag har. I Sverige är sådana skyldigheter som anges i elmarknadsdirektivet, bl.a. ansvaret för nätdriften, knutna till innehavet av nätkoncession. Det framstår inte som ändamålsenligt att parallellt med denna reglering införa särskilda – och i sak likadana – bestämmelser om stamnätsföretagets skyldigheter.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att benämningen ”stamnätsföretag” i ellagstiftningen, med utgångspunkt i beskrivningen i
100
nuvarande 2 kap. 10 § ellagen, bör avse den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav. En bestämmelse med denna innebörd föreslås i 1 kap. 5 b § ellagen.
10 Åtskillnad av stamnätsföretag
10.1 Gällande rätt
De svenska bestämmelserna om åtskillnad mellan elnätsverksamhet å den ena sidan och elproduktion och handel å den andra finns i 3 kap. ellagen (1997:857).
Enligt 3 kap. 1 a § första stycket ellagen får en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte bedriva produktion av eller handel med el. Av paragrafens andra stycke framgår dock att produktion av el får bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
Bestämmelserna i 3 kap. 1 a § ellagen avser verksamhet som bedrivs av samma juridiska person. Det finns således inget hinder mot att olika företag i samma koncern bedriver nätverksamhet respektive produktion av eller handel med el.
I 3 kap.1 b–1 e §§ellagen finns bestämmelser om funktionell åtskillnad mellan företag som bedriver nätverksamhet respektive elproduktion och handel inom samma koncern.
101
10.2 Åtskilt ägande
Regeringens förslag: Ett stamnätsföretag ska inte få bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
Det som nu har sagts om företag som bedriver produktion av eller handel med el ska inte gälla en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksamhet.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnätsföretag ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Bestämmelserna ska inte gälla kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
NELGA:s förslag: Överensstämmer med regeringens endast i fråga om förbudet mot att stamnätsföretaget bedriver produktion av eller handel med naturgas. NELGA har i övrigt bedömt att det i ellagen finns bestämmelser som motsvarar elmarknadsdirektivets krav på systemansvariga för överföringssystem.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har anfört att
NELGA inte har behandlat frågan om hur systemansvaret ska organiseras för de överföringsförbindelser som inte förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) och att det är mycket betydelsefullt att dessa frågor klargörs. Oberoende Elhandlare har anfört att kravet på åtskillnad i ägandet bör ställas även på distributionsnät.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska kraftnät har anfört att avgränsningarna i lagstiftningen måste ges en sådan utformning att det är tillåtet för
Svenska kraftnät att handla med el för att genomföra de motköp som används för att undvika överbelastning på stamnätet.
102
Skälen för regeringens förslag
Val av åtskillnadslösning
När det gäller stamnätsföretag innebär elmarknadsdirektivet en skärpning av kraven på åtskillnad mellan nätverksamheten å ena sidan och produktion av och handel med el å den andra. Medlemsstaterna ställs i princip inför valet mellan att införa fullständigt åtskilt ägande eller att införa en ordning där en ”oberoende systemansvarig” (ISO) eller en ”oberoende systemansvarig för överföring” (ITO) ansvarar för nätverksamheten. Därutöver finns utrymme för arrangemang som säkerställer ett mer effektivt oberoende än bestämmelserna om ITO. Alternativen till åtskilt ägande förutsätter att överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag.
Regeringen bedömer att Svenska kraftnät redan i dag uppfyller kraven på åtskilt ägande enligt artikel 9 i elmarknadsdirektivet. Det finns inte heller praktiska skäl som motiverar en ISO- eller ITO-lösning i Sverige, även om de formella förutsättningarna skulle finnas för att välja en sådan. Frågan är i stället vilka bestämmelser i lag som är nödvändiga för att Sverige ska anses ha genomfört elmarknadsdirektivet i denna del.
Åtskilt ägande enligt elmarknadsdirektivet
Åtskilt ägande innebär att nätägaren utses till systemansvarig (TSO) och att nätägaren är oberoende av leverans- eller produktionsintressen (skäl 11 i ingressen till elmarknadsdirektivet). I artikel 9.1 i elmarknadsdirektivet ställs en rad krav upp, som syftar till att genomföra åtskilt ägande. Medlemsstaterna ska se till att kraven är uppfyllda från och med den 3 mars 2012.
Förbud mot att samma personer utövar kontroll eller rättigheter
Av artikel 9.1 b framgår att samma personer inte får
– direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem, eller
– direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller över ett överföringssystem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
Enligt artikel 9.3 ska i detta sammanhang begreppet ”företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet” omfatta det som avses med detta begrepp i gasmarknadsdirektivet och termerna ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den mening som avses i det direktivet. Bestämmelserna om åtskillnad i artikel 9.1 b ska således tillämpas tvärsöver el- och gassektorn (jfr skäl 14 till elmarknadsdirektivet).
Enligt artikel 44.2 andra stycket finns ett särskilt undantag för nettoförbrukare. Där föreskrivs att i artikel 9.1 b ska begreppet ”företag som
103
bedriver produktions- eller leveransverksamhet” inte omfatta slutförbrukare som bedriver verksamhet inom produktion eller leverans av el, antingen direkt eller genom ett företag som de utövar kontroll över, antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att slutförbrukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i kontrollerade företag, är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga affärsverksamhet.
Rätten att utse styrelseledamöter (artikel 9.1 c)
Vidare föreskrivs i artikel 9.1 c att samma personer inte får, för en systemansvarig för överföringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
Personell åtskillnad (artikel 9.1 d)
I artikel 9.1 d finns en bestämmelse om personell åtskillnad som behandlas närmare i avsnitt 10.4.
Vad som avses med rättigheter
Av artikel 9.2 framgår att de rättigheter som avses i artikel 9.1 b och c i synnerhet ska omfatta rätten att rösta, befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget eller rätten att inneha ägarmajoriteten.
Generellt förbud mot kontroll
Av artikel 9.12 framgår att ett företag som bedriver någon av funktionerna produktions- eller leveransverksamhet inte under några omständigheter får kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rättighet gentemot ägarmässigt åtskilda systemansvariga för överföringssystem i medlemsstater som tillämpar artikel 9.1.
Det svenska regelverket
Kravet på åtskilt ägande, som i huvudsak ska gälla även i förhållande till naturgasmarknaden, innebär till en början att ett stamnätsföretag inte får bedriva produktion av eller handel med naturgas. Ett förbud för företag som bedriver överföring att bedriva produktion av eller handel med el finns redan i 3 kap. 1 a § första stycket ellagen.
Det bör vidare uttryckligen anges i ellagen att ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas. Bestämmelserna om kontroll i artikel 9.1 b och c i elmarknadsdirektivet förtydligar i viktiga avseenden vad kravet på
104
oberoende innebär. Kraven har ingen motsvarighet i den svenska ellagstiftningen. Det är således nödvändigt att införa tydliga bestämmelser som genomför elmarknadsdirektivet i denna del. Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 3 kap. 1 a § och 1 f –1 h § ellagen. Exemplifieringen i artikel 9.2 är däremot inte av sådan karaktär att den behöver komma till uttryck i författningstext.
Staten som ägare av stamnätsföretag och elhandelsföretag
Svenska staten äger dels stamnätet, som förvaltas av en särskild myndighet, dels Vattenfallskoncernen, som bedriver såväl regionnätsverksamhet som produktion av och handel med el. Staten, som är en juridisk person, kontrollerar sålunda både stamnätet och en del av den produktion av och handel med el som bedrivs i Sverige.
Elmarknadsdirektivet tillåter emellertid att en medlemsstat utövar sådan kontroll, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Av artikel 9.6 i direktivet framgår att vid tillämpningen av artikel 9 ska, om den person som avses i artikel 9.1 b–d är medlemsstaten eller ett annat offentligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över, å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som bedriver antingen produktions- eller leveransverksamhet, inte anses vara samma person eller samma personer.
Bestämmelsen i artikel 9.6 innebär att det är möjligt att låta olika delar av staten bedriva transmissionsverksamhet å ena sidan och produktion av eller handel med el å den andra. En förutsättning är dock att verksamheterna inte kontrolleras av samma offentliga organ. För att bestämmelsen över huvud taget ska vara meningsfull måste emellertid sådan kontroll som utövas av den högsta verkställande myndigheten i medlemsstaten vara undantagen. Syftet är i stället att förhindra att samma förvaltningsmyndighet eller samma enskilda beslutsfattare kontrollerar båda verksamheterna. För att förtydliga detta bör det av lagen framgå att den kontroll som utövas av staten genom regeringen inte omfattas av förbudet mot att samma personer utövar kontroll. Regeringen föreslår att en sådan bestämmelse införs i 3 kap. 1 h § första stycket ellagen.
Överföringsförbindelser som inte förvaltas av Svenska kraftnät
Den reglering som föreslås i propositionen innebär att den ordning som redan råder på den svenska elmarknaden även blir lagstadgad. Att det införs föreskrifter om åtskilt ägande av stamnätsverksamhet har inga nämnvärda praktiska konsekvenser för Svenska kraftnät eller elmarknaden i övrigt.
Energimarknadsinspektionen har anfört att det även är betydelsefullt att det klargörs hur systemansvaret ska organiseras för de överföringsförbindelser som inte förvaltas av Svenska kraftnät. Med hänsyn till att
NELGA inte behandlat frågan närmare saknar regeringen emellertid underlag bl.a. för att kunna bedöma vilka praktiska konsekvenser ändringar i det gällande regelverket skulle få för de aktuella överförings-
105
förbindelserna. Det saknas därför förutsättningar att ta upp frågan inom ramen för propositionen.
Svenska kraftnäts roll som systemansvarig myndighet Svenska kraftnät har påpekat att det måste vara tillåtet för verket att i dess roll som systemansvarig myndighet handla med el för att genomföra de motköp som används för att undvika överbelastning på stamnätet.
Förslagen i lagrådsremissen innebär i denna fråga ingen förändring i förhållande till de gällande bestämmelserna. De nya kraven på åtskillnad är i huvudsak ett förbud mot att ingå i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas. Svenska kraftnäts möjligheter att inom ramen för den egna verksamheten genomföra motköp påverkas inte.
10.3 Elproduktion knuten till driften av stamnätet
Regeringens förslag: Kravet på åtskilt ägande ska inte hindra att ett stamnätsföretag
– bedriver produktion av el som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott, eller
– ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. Enligt förslaget ska undantaget gälla ett företag i samma koncern som bedriver elproduktion som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott, förutsatt att produktionsföretaget inte levererar el till någon annan än stamnätsföretaget.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har föreslagit att undantaget utvidgas till att avse produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätet. Svenska kraftnät har anfört att den föreslagna lydelsen är alltför snäv med hänsyn till att dotterbolaget Svenska
Kraftnät Gasturbiner AB säljer systemtjänster till affärsverket som inte uppenbart faller inom ramen för avgränsningen.
Skälen för regeringens förslag: Den möjlighet som finns enligt 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen för nätföretagen att, trots förbudet mot produktion av el, producera el i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott är en viktig del i arbetet med att säkerställa en driftsäker elöverföring.
Undantaget har inte bedömts stå i strid med bestämmelserna i det gamla elmarknadsdirektivet, och det nya elmarknadsdirektivet innebär enligt regeringens bedömning inte någon skillnad i detta avseende.
Svenska kraftnät och de företag där staten genom Svenska kraftnät direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en
106
affärsverkskoncern. Ett av Svenska kraftnäts tre dotterbolag är Svenska Kraftnät Gasturbiner AB. Bolaget äger och förvaltar gasturbinkraftverk för att tillhandahålla reservkapacitet för driften av stamnätet. Bolagets elva gasturbiner ingår samtliga i Svenska kraftnäts snabba aktiva störningsreserv. Bolaget har inga anställda, utan verksamheten bedrivs med upphandlade tjänster. Verkställande direktören är anställd hos Svenska kraftnät. NELGA har noterat att bolaget inte bedriver kommersiell handel med el och att dess anläggningar endast utnyttjas av Svenska kraftnät vid störningar i kraftsystemet för att säkra driften. Svenska kraftnät är enligt utredningens bedömning inte vertikalt integrerat.
En sådan elproduktion som bedrivs genom Svenska Kraftnät Gasturbiner AB måste anses utgöra en integrerad del av en välfungerade nätverksamhet. Bolaget ägnar sig inte heller åt att producera eller sälja el på den konkurrensutsatta marknaden. Det är i dag möjligt för nätföretag att med stöd av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen själva bedriva verksamhet av liknande karaktär. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att kravet på åtskilt ägande inte utgör något hinder för att ett stamnätsföretag har ett dotterföretag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät. Detta bör uttryckligen framgå av lagens bestämmelser. För tydlighetens skull bör det även anges att bestämmelserna om åtskilt ägande inte hindrar att stamnätsföretaget bedriver sådan produktion av el som avses i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen. Regeringen föreslås att den nya bestämmelsen införs i 3 kap. 1 i § ellagen.
10.4 Personell åtskillnad
Regeringens förslag: En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett stamnätsföretag ska inte samtidigt få ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el, med undantag för ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslås att förbudet ska gälla den som har en ledande ställning i ett stamnätsföretag, såsom en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 9.1 d i elmarknadsdirektivet framgår att samma person inte får vara ledamot i styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och för en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. I Sverige finns ett motsvarande förbud i 3 kap. 1 b § andra stycket ellagen när det gäller nätföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst
107
100 000 elanvändare. Bestämmelsen uppfyller inte helt de krav som ställs upp i elmarknadsdirektivet. Det måste i Sverige införas ett krav på personell åtskillnad i fråga om stamnätsföretag oberoende av om företaget ingår i en koncern eller inte.
I Sverige bedrivs stamnätsverksamheten av ett statligt affärsverk. Bestämmelsen om personell åtskillnad bör få en utformning som gör att den är tillämplig oavsett vilken ledningsform stamnätsföretaget har.
Det kan anmärkas särskilt att det inte är nödvändigt att utsträcka förbudet till att omfatta företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Kravet på sektorsöverskridande åtskillnad i artikel 9.3 i elmarknadsdirektivet gäller inte den personella åtskillnaden enligt artikel 9.1 d.
Det är inte heller nödvändigt att låta förbudet omfatta sådana produktionsföretag som behandlas i avsnitt 10.3.
Regeringen föreslår att en ny bestämmelse om personell åtskillnad införs i 3 kap. 1 j § ellagen.
10.5 Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter
Regeringens förslag: Om ett stamnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, ska åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven på åtskilt ägande är uppfyllda inte få innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.7 i elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna se till att varken kommersiellt känsliga uppgifter, som innehas av en systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett vertikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Kravet saknar enligt regeringens bedömning praktisk betydelse utifrån svenska förhållanden.
För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har genomfört artikel 9 bör dock en bestämmelse som svarar mot kravet i artikel 9.7 föras in i 3 kap. 1 k § ellagen.
108
11 Certifiering av stamnätsföretag
11.1 Krav på certifiering
Regeringens förslag: Stamnätsföretag ska inte få bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit att nätkoncession inte ska få beviljas den som söker nätkoncession för linje som avser stamnätet eller större delen därav om inte certifiering har beslutats. En nätkoncession ska återkallas om den som innehar koncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav inte blir certifierad eller får certifieringen återkallad
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt den koppling som NELGA har gjort mellan certifiering som TSO och innehav av nätkoncessioner för linje. Kammarrätten anser att den svenska regleringen borde kunna utformas så att Energimarknadsinspektionen ges befogenheter att utse en systemansvarig organisation för stamnätet.
Organisationen får utses först då den har certifierats. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har anfört att när en statlig myndighet är TSO framstår motiven för en certifiering som mycket svaga. En sådan ordning stämmer inte heller särskilt väl överens med den svenska förvaltningsmodellen, eftersom den innebär att en statlig myndighet ska certifiera en annan.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav på certifiering
I artikel 10 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om utseende och certifiering av systemansvariga för överföringssystem. Av artikel 10.1 framgår att innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för överföringssystem ska det certifieras enligt ett särskilt förfarande, som regleras dels i artikel 10.4, 10.5 och 10.6 dels i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Enligt artikel 10.2 i elmarknadsdirektivet ska ett företag som äger ett överföringssystem och som av den nationella tillsynsmyndigheten, till följd av certifieringsförfarandet, intygas uppfylla kraven i artikel 9, av medlemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Som Svenska kraftnät har påpekat framstår motiven för en certifiering som mycket svaga i Sverige, där en statlig myndighet är TSO. Rege-
109
ringen konstaterar emellertid att ett särskilt certifieringsförfarande för stamnätsföretag måste införas för att Sverige ska anses ha genomfört elmarknadsdirektivet. Ett krav på certifiering bör därför ställas upp i lag för att ett stamnätsföretag ska få bedriva överföring av el i stamledningar.
NELGA har föreslagit att bestämmelser om certifieringsförfarandet ska införas i 12 kap. ellagen. Så länge det svenska stamnätet ägs av staten och förvaltas av en statlig myndighet kan en certifiering antas bli närmast en engångsföreteelse. Regeringen bedömer att förfarandet i stället bör regleras i en särskild lag för att inte onödan belasta ellagen med bestämmelser som sällan kommer att behöva tillämpas i praktiken.
Certifiering och nätkoncession Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt den koppling som NELGA har gjort mellan certifiering som TSO och innehav av nätkoncessioner för linje.
En genomförd certifiering kommer att vara ett krav för att ett stamnätsföretag ska få bedriva överföring av el i stamledningar. Ett beslut om certifiering är därför liktydigt med ett tillstånd att bedriva sådan verksamhet i stamnätet. Det framstår därför inte som nödvändigt att därutöver kräva ett formenligt beslut om att godkänna och utse en TSO för att elmarknadsdirektivets bestämmelser ska anses genomförda i Sverige.
Att, som NELGA har föreslagit, göra certifieringen till en förutsättning för koncession framstår inte som påkallat mot bakgrund av propositionens förslag. Något sådant krav följer inte heller av elmarknadsdirektivet.
11.2 Förutsättningar för certifiering
Regeringens förslag: Certifiering ska få beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar om kraven på åtskilt ägande är uppfyllda.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit att den som innehar, eller söker, koncession för stamnätet eller största delen därav ska ansöka om certifiering hos nätmyndigheten.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts avser certifieringen frågan om stamnätsföretaget uppfyller kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet, dvs. om företaget är oberoende från produktions- och leveransverksamhet. Som framgått i avsnitt 10.2 föreslås i propositionen att artikel 9 ska genomföras i svensk rätt genom bestämmelser om åtskilt ägande. I Sverige ska certifieringsförfarandet således innebära en prövning av om stamnätsföretaget uppfyller dessa krav.
110
Varje företag som avser att bedriva överföring av el i stamledningar bör kunna ansöka om certifiering.
11.3 Förfarandet vid certifiering
11.3.1 Certifiering efter ansökan
Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska pröva frågor om certifiering.
En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
En certifiering ska gälla först från det att nätmyndigheten har meddelat sitt slutliga beslut enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att det bör anges i författningstexten att ett beslut om certifiering inte gäller förrän det anmälts till EU-kommissionen. Det bör vidare anges att även ett ”tyst beviljande” ska anmälas till kommissionen. Företagarna har framhållit behovet av att underlätta och åtminstone ta hänsyn till företagens administrativa kostnader när föreskrifterna om certifiering utformas.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivet
I artikel 10 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om hur förfarandet för certifiering ska vara utformat. Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om certifiering inom fyra månader från den dag då stamnätsföretaget inkom med en anmälan (artikel 10.5). När denna period har löpt ut ska certifieringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om certifiering till EU-kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende beslutet (artikel 10.6).
Artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009. Där föreskrivs till en början att kommissionen
111
ska pröva tillsynsmyndighetens anmälan så snart som den mottagits och yttra sig till tillsynsmyndigheten inom två månader efter mottagandet. Kommissionen kan begära att byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) ska yttra sig om den nationella tillsynsmyndighetens beslut. I det fallet ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader. I avsaknad av ett yttrande från kommissionen inom de nämnda perioderna ska kommissionen anses inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
Av artikel 3.2 i förordningen framgår att den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från kommissionen och därvid ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande. Tillsynsmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
Nätmyndighetens handläggning
Elmarknadsdirektivets krav i fråga om handläggningstider när ett företag har ansökt om certifiering bör genomföras genom bestämmelser i lag. En ansökan om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering. Nätmyndigheten ska anmäla certifieringen till kommissionen.
Förordning (EG) nr 714/2009 är direkt tillämplig i Sverige. Det som föreskrivs i artikel 3.2 i förordningen kräver således ingen särskild lagstiftning. Det är emellertid lämpligt att hänvisning till bestämmelsen i förordningen införs i lagen om certifiering.
Certifieringens giltighet
Även det som sägs i artikel 10.5 i elmarknadsdirektivet om när beslutet om certifiering ska börja gälla motiverar lagstiftning. För att certifieringen ska gälla krävs därför ett slutligt beslut av nätmyndigheten enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009.
11.3.2 Omprövning av certifiering
Regeringens förslag: Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om stamnätsföretaget uppfyller kraven på åtskilt ägande.
En certifiering ska omprövas av nätmyndigheten efter en anmälan från stamnätsföretaget eller en begäran från Europeiska kommissionen eller om det annars finns anledning att anta att stamnätsföretaget inte uppfyller åtskillnadskraven. En omprövning ska ske på i huvudsak samma sätt som en prövning av en ansökan om ny certifiering.
Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om företaget inte längre uppfyller kraven.
112
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Nätmyndigheten ska enligt förslaget på eget initiativ fortlöpande kontrollera att en certifierad systemansvarig uppfyller kraven på åtskillnad. Energimarknadsinspektionen ska ges bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om hur certifieringsprocessen ska gå till samt hur den löpande övervakningen av de certifierade ska verkställas.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.3 i elmarknadsdirektivet framgår att systemansvariga för överföringssystemet ska anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller åtskillnadskraven till den nationella tillsynsmyndigheten.
I artikel 10.4 i elmarknadsdirektivet föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i artikel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de inleda ett certifieringsförfarande efter anmälan från den systemansvarige, på eget initiativ – om de får vetskap om att en planerad förändring kan leda till överträdelse av artikel 9 eller då de har anledning att misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett – samt efter en motiverad begäran från EU-kommissionen.
Enligt artikel 10.5 i elmarknadsdirektivet ska tillsynsmyndigheterna fatta beslut om certifiering inom fyra månader från dagen för anmälan eller begäran. En redogörelse för förfarandet lämnas ovan i avsnitt 11.3.1.
För att en omprövning ska kunna ske enligt elmarknadsdirektivets krav måste bestämmelser införas i Sverige om förutsättningarna för återkallelse av certifiering och förfarandet vid en sådan prövning. Vidare krävs stöd i lag för att stamnätsföretaget ska vara skyldig att självmant anmäla ändrade förhållanden till nätmyndigheten.
Lagrådet har särskilt pekat på att det inte av direktivet framgår något annat än att bestämmelserna om förfarandet vid omprövning bör omfatta samtliga tre fall, dvs. vid anmälan från stamnätsföretaget, vid begäran från EU-kommissionen och vid omprövning på nätmyndighetens initiativ. Regeringen delar i huvudsak den bedömningen. Den fyramånadersfrist som föreskrivs i artikel 10.5 i direktivet är dock uttryckligen knuten till den dag då företaget kom in med anmälan eller kommissionen överlämnade sin begäran. Regeringen bedömer därför att det inte av direktivet följer att en tidsfrist ska gälla även för handläggningen av omprövningsärenden som nätmyndigheten inleder om det finns anledning att anta att förutsättningarna i ellagen inte är uppfyllda.
Det är inte heller av andra skäl motiverat att införa en tidsfrist i sådana fall.
113
11.3.3 Begäran om uppgifter
Regeringens förslag: Europeiska kommissionen och nätmyndigheten ska från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få begära att få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
NELGA:s förslag: Energimarknadsinspektionen ska ges bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om hur den löpande övervakningen av de certifierade ska verkställas.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslogs att EU-kommissionen och nätmyndigheten skulle ha rätt att få upplysningarna och ta del av handlingarna.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.7 i elmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheterna och Europeiska kommissionen får begära sådan information från systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är relevant för fullgörandet av myndigheternas och kommissionens skyldigheter enligt artikel 10.
Som Lagrådet har framhållit saknas skäl att i denna del gå längre än vad elmarknadsdirektivet kräver. Det är därför tillräckligt att det i lagen anges att nätmyndigheten och kommissionen får begära viss angiven information.
11.4 Certifiering i förhållande till tredje land
11.4.1 Särskilda krav i fråga om företag med anknytning till tredje land
Regeringens förslag: I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land ska det krävas att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: I artikel 11 i elmarknadsdirektivet finns särskilda bestämmelser om certifiering i förhållande till tredje land.
Ordningen för certifiering är i dessa fall delvis en annan än den som föreskrivs i artikel 10. Bestämmelserna avser fall där personer från tredje land kan få kontroll över ett transmissionsnät eller en TSO.
114
Av artikel 11.3 i elmarknadsdirektivet framgår bl.a. att certifiering ska vägras om det inte visas att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9 i direktivet och att ett beviljande av certifiering inte kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlemsstaten och gemenskapen.
Bestämmelserna om certifiering i förhållande till tredje land saknar nuläget praktisk betydelse i Sverige, eftersom stamnätet ägs av staten. Det finns med andra ord inga aktörer som berörs av elmarknadsdirektivets krav i denna del. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har genomfört direktivet bör dock bestämmelser om tredjelandscertifiering införas.
Det bör således införas bestämmelser som tar sikte på personer från tredje land eller företag som kan komma att kontrolleras av sådana personer. En förutsättning för certifiering ska i sådana fall vara att certifieringen inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen
I artikel 11.3 b finns detaljerade krav på vilka omständigheter en prövningsmyndighet ska ha att ta hänsyn till. Det är lämpligt att sådana krav regleras genom förordning eller myndighetsföreskrifter snarare än i lag. Det bör således bli möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering.
11.4.2 Förfarandet vid certifiering
Regeringens förslag: Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska nätmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven på åtskilt ägande och om en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i artikel 11 i elmarknadsdirektivet är sådana att det är nödvändigt att införa särskilda bestämmelser om förfarandet när det gäller certifiering som begärs av en
115
person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land.
Enligt artikel 11.3 ska den nationella tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut om certifiering inom fyra månader. I artikel 11.4 föreskrivs att tillsynsmyndigheten utan dröjsmål ska anmäla beslutet till EUkommissionen tillsammans med all relevant information beträffande beslutet. Av artikel 11.5 framgår att medlemsstaterna ska se till att den berörda nationella myndigheten, innan beslut antas om certifiering, begär ett yttrande från kommissionen om huruvida den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9 och ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till gemenskapen.
EU-kommissionen ska enligt artikel 11.6 i elmarknadsdirektivet behandla en begäran så snart den mottagits. Inom två månader efter det att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från en annan utsedd behörig myndigheten, till den myndigheten. När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in synpunkter från ACER, berörd medlemsstat och berörda parter. Om kommissionen framställer en sådan begäran ska den ursprungliga tvåmånadersperioden förlängas med två månader. Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom de aktuella tidsramarna, ska den inte anses ha några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.
Den nationella tillsynsmyndigheten ska enligt artikel 11.8 i elmarknadsdirektivet anta sitt slutliga beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den period som avses i artikel 11.6.
Elmarknadsdirektivets krav bör omsättas i svenska föreskrifter om förfarandet hos nätmyndigheten. Av artikel 11.8 följer att nätmyndigheten har att meddela sitt slutliga beslut inom fyra månader från det att EU-kommissionen har mottagit en begäran oavsett om kommissionen yttrar sig eller inte. Om kommissionen begär in synpunkter blir tiden i stället sex månader. Nätmyndigheten måste mot denna bakgrund hålla sig underrättad om när kommissionen mottar begäran om yttrande och om kommissionen begär in synpunkter från ACER m.fl.
Vissa av de bestämmelser som finns i artikel 11 i elmarknadsdirektivet avseende förfarandet bör genomföras genom förordning eller myndighetsföreskrifter (se avsnitt 11.8).
11.4.3 Omprövning av certifiering
Regeringens förslag: Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över företaget eller stamnätet.
Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan. Prövningen ska ske på samma sätt som vid en ansökan om en ny certifiering.
Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven i fråga om åtskilt ägande eller försörjningstrygghet inte längre är uppfyllda.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.
116
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 11.2 i elmarknadsdirektivet framgår att en TSO ska underrätta tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kontroll över överföringssystemet eller den TSO:n.
Direktivets krav bör genomföras genom bestämmelser i lag. Tillsynsmyndigheten ska efter en anmälan pröva certifieringsfrågan i enlighet med det förfarande som beskrivits i avsnitt 11.4.2.
11.5 Överensstämmelse med riktlinjerna
Regeringens förslag: I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
NELGA:s bedömning: Det är inte förenligt med den svenska förvaltningslagen (1986:223) och de principer som ligger till grund för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.
Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 14.3. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 14.3 redovisas regeringens allmänna överväganden med anledning av kraven i artikel 39 i elmarknadsdirektivet, som bl.a. innebär att ett beslut av den nationella tillsynsmyndigheten kan ändras eller upphävas på begäran av EUkommissionen om det står i strid med de riktlinjer som avses i direktivet eller förordning (EG) nr 714/2009.
I artikel 3.5 i förordning (EG) nr 714/2009 anges att Europeiska kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2. Som framgått i avsnitt 11.3 ovan gäller de aktuella bestämmelserna bl.a. förfarandet hos den nationella tillsynsmyndigheten vid en certifiering enligt artikel 10 i elmarknadsdirektivet. Av artikel 11.10 i elmarknadsdirektivet framgår att EU-kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska följas vid tillämpningen av artikel 11.
Frågan om överensstämmelse med riktlinjer kan således bli aktuell när det gäller ett beslut om certifiering enligt såväl artikel 10 som artikel 11 i elmarknadsdirektivet. För att säkerställa att nätmyndigheten kan efterleva en begäran i enlighet med artikel 39 i elmarknadsdirektivet i fråga om ett sådant beslut bör det enligt regeringen i beslutet anges att det kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
117
11.6 Tillsyn
Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska utöva tillsyn över att stamnätsföretag följer lagens bestämmelser.
Nätmyndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för att lagen ska följas. Ett föreläggande ska få förenas med vite.
NELGA:s förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska meddela närmare föreskrifter om hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.
Remissinstanserna har inte berört frågan om tillsyn. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslogs att tillsynen även skulle omfatta företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen anser att det är av vikt att det finns bestämmelser om sanktioner för det fall att verksamheten drivs utan certifiering trots att sådan bort ske.
Skälen för regeringens förslag: I 12 kap. ellagen finns bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen. Med hänsyn till att det i lagrådsremissen föreslås att bestämmelserna om certifiering ska föras in i en särskild lag finns skäl att även beakta behovet av tillsyn över att stamnätsföretag och andra berörda följer bestämmelserna i den lagen.
Det kan till en början konstateras att huvuddelen av de bestämmelser som rör avgränsningen av elnätsverksamhet finns i ellagen och omfattas av tillsynsbestämmelserna där. De bestämmelser i den nya lagen om certifiering som kan motivera att det införs bestämmelser om tillsyn och sanktioner är förbudet mot att bedriva överföring av el utan certifiering och skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden till nätmyndigheten. Nätmyndigheten, dvs. Energimarknadsinspektionen, bör utöva tillsyn över att stamnätsföretag följer dessa bestämmelser.
En effektiv tillsyn förutsätter att nätmyndigheten kan meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa efterlevanden. Förelägganden bör kunna förenas med vite.
Energimarknadsinspektionen har pekat på att det inte föreslås några särskilda sanktioner om en ansökan om certifiering inte lämnas in.
Regeringen konstaterar till en början att de inte kan antas finnas något praktiskt behov av sanktioner när stamnätsföretaget är en statlig myndighet. Om det i framtiden blir aktuellt för en privat aktör att driva stamnätsverksamhet i Sverige får dock förbudet mot att bedriva verksamheten utan certifiering anses utgöra tillräckligt incitament för att lämna in en ansökan.
118
11.7 Överklagande
Regeringens förslag: I ärenden utan anknytning till tredje land ska följande beslut av nätmyndigheten få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
– beslut att inte bevilja certifiering, – beslut att återkalla en certifiering, och – beslut om förelägganden. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt. Nätmyndighetens slutliga beslut i fråga om en certifiering med anknytning till tredje land ska få överklagas hos regeringen.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Möjligheten att överklaga
Beslut i certifieringsfrågor är av sådan karaktär att de bör kunna överklagas. Möjligheten att överklaga bör dock endast gälla beslut som går nätföretaget emot. I sak gäller detta beslut att inte bevilja certifiering eller att återkalla en beviljad certifiering. Även förelägganden är av sådan ingripande karaktär att de bör kunna överklagas, oavsett om de förenas med vite eller inte.
Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol
Enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) gäller som allmän regel att beslut av förvaltningsmyndighet överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Det prövningsmyndigheten har att ta ställning till i ett certifieringsärende utan anknytning till tredje land är framför allt om kraven på åtskilt ägande är uppfyllda. Detta är en i allt väsentligt rättslig bedömning. Det framstår därför som naturligt att en eventuell överprövning sker i domstol. Det saknas även i övrigt skäl att ha en annan ordning än den som anges i förvaltningslagen.
Överklagande hos regeringen
När det gäller certifiering i förhållande till tredje land kan prövningen inte sägas vara av en i huvudsak rättslig natur. Av helt central betydelse är i stället frågan om vilken betydelse certifieringen har för försörjningstryggheten. De avvägningar som måste göras inom ramen för en sådan prövning är sådana att det bör ankomma på regeringen att pröva ett överklagande.
119
11.8 Verkställighetsföreskrifter
En rad bestämmelser i artiklarna 10 och 11 är sådana att föreskrifter i lagform varken är nödvändiga eller motiverade. Hit hör exempelvis bestämmelser om att tillsynsmyndigheten ska underrätta EU-kommissionen i olika frågor och att tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Vidare bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att i eller i samband med beslutet om certifiering ange vilka ledningar som ingår i det aktuella transmissionsnätet. Sådana aspekter av certifieringsförfarandet kan regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen.
12 Åtskillnad av distributionsnätsföretag
12.1 Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan
Regeringens förslag: Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan ska inskränkas till att avse nätföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med el.
NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen har föreslagit att kravet att upprätta övervakningsplan ska fortsätta åligga samtliga elnätsföretag. Företag som inte är vertikalt integrerade ska dock inte vara skyldiga att utse en övervakningsansvarig.
Remissinstanserna: Advokatsamfundet delar den uppfattning som framfördes i ett särskilt yttrande av experten chefsjuristen Bertil Persson att skyldigheten för nätföretag som inte är vertikalt integrerade att upprätta övervakningsplan kan avskaffas då institutet knappast fyller någon funktion. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att en enhetlig regel införs för skyldigheten att upprätta en övervakningsplan, ha en övervakningsansvarig samt kraven på kommunikation och varumärkesprofilering. Denna gräns bör vara fler än 20 000 kunder samt att företaget är vertikalt integrerat. Energimarknadsinspektionen har vidare anfört att syftet med övervakningsplaner bör tydliggöras.
Skälen för regeringens förslag
Kravet på övervakningsplan
Elmarknadsdirektivet innehåller krav på övervakningsplan i fråga om såväl stamnätsföretag som lokal- och regionnätsföretag (distributionsnätsföretag). I fråga om stamnätsföretag gäller kravet emellertid endast vertikalt integrerade företag. Som framgått i avsnitt 10 föreslås i propositionen att det i ellagen ska föras in krav på åtskilt ägande av stamnätsföretag. Någon skyldighet enligt elmarknadsdirektivet att ålägga ett sådant företag att upprätta övervakningsplan finns därför inte.
120
När det gäller distributionsnätsföretagen framgår kravet på övervakningsplan av artikel 26 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet. I artikel 26.2 finns en rad bestämmelser som ska säkerställa att distributionsnätsföretag som ingår i vertikalt integrerade företag är oberoende av annan verksamhet med avseende på sin organisation och sitt beslutsfattande (s.k. funktionell åtskillnad). Av artikel 26.2 d framgår att nätföretaget ska upprätta en övervakningsplan där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande beteende och se till att det kontrolleras att planen följs. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa artikel 26.2 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000 ansluta kunder eller levererar till små, enskilda system.
Den svenska lagstiftningen
Krav på övervakningsplan fanns även i artikel 15.2 d i direktiv 2003/54/EG. Bestämmelserna svarade i stort mot vad som föreskrivs i artikel 26.2 d i det nya elmarknadsdirektivet. I Sverige genomfördes kraven i denna del genom 3 kap. 17 § ellagen (1997:857). I den svenska lagstiftningen har emellertid kravet på övervakningsplan utsträckts till att omfatta alla nätkoncessionshavare, oavsett om det aktuella nätföretaget ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller inte.
I motiven till den nya bestämmelsen diskuterades möjligheten att utnyttja direktivets möjlighet till undantag (prop. 2004/05:62 s. 78). Regeringen konstaterade att ett undantag från bestämmelsen om åtskillnad i förlängningen kunde innebära att konkurrensförutsättningarna på marknaden inte blev lika för samtliga företag. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att det var viktigt att innehavare av distributionssystem aktivt arbetade med att säkerställa att de i alla lägen agerade objektivt och icke-diskriminerande. Därför borde de omfattas av kravet på upprättande av övervakningsplan.
Övervakningsplan för företag som inte är vertikalt integrerade
De överväganden som gjordes i samband med genomförandet av direktiv 2003/54/EG tar sålunda framför allt sikte på nätföretag som ingår i en koncern som även bedriver produktion av eller handel med el.
NELGA har inte föreslagit några ändringar när det gäller själva skyldigheten att upprätta övervakningsplan. Utredningen har dock föreslagit att det nya kravet i elmarknadsdirektivet att utse en övervakningsansvarig ska gälla endast vertikalt integrerade företag med hänvisning till att det framstår som alltför långtgående att ålägga även icke vertikalt integrerade företag denna skyldighet.
I ett särskilt yttrande har experten Bertil Persson anfört att kravet på övervakningsplan på företag som inte är vertikalt integrerade framstår som en onödig byråkratisk överbyggnad som inte fyller någon vettig funktion. I motsats till utredningen anser han därför att kravet kan tas bort. Advokatsamfundet har i sitt remissyttrande anslutit sig till denna
121
bedömning. Även Energimarknadsinspektionen har föreslagit att kravet ska gälla endast vertikalt integrerade företag.
Sammanfattning
I elmarknadsdirektivet finns inget krav på att ett stamnätsföretag som är ägarmässigt åtskilt från produktions- och leveransverksamhet ska upprätta en övervakningsplan. Med hänsyn till de nya och strängare krav på åtskillnad som föreslås när det gäller stamnätsföretag framstår också skälen för att behålla kravet på övervakningsplan i fråga om ett sådant företag som mycket svaga.
När det gäller distributionsnätföretag gäller kravet på övervakningsplan endast vertikalt integrerade företag. Den nuvarande regleringen i 3 kap. 17 § sträcker sig i detta avseende längre än kraven i såväl direktiv 2003/54/EG som det nya elmarknadsdirektivet. Det är också tveksamt om en övervakningsplan fyller någon praktisk funktion i fråga om företag som inte ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Att bibehålla den nuvarande ordningen framstår mot denna bakgrund inte som förenligt med regeringens målsättning att det ska vara enkelt att starta, driva och äga företag i Sverige.
Med hänsyn till det som nu har sagts bedömer regeringen att kravet på övervakningsplan i framtiden endast bör omfatta vertikalt integrerade företag. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att kravet endast ska gälla företag som har fler än 20 000 kunder. Det saknas emellertid underlag för att bedöma vilka konsekvenser en sådan nyordning skulle få för elmarknaden.
12.2 Övervakningsansvarig
Regeringens förslag: Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Nätföretaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska få meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att en grundläggande fråga är hur en anställd i verkligheten kan vara ”helt oberoende” av sin arbetsgivare. De föreskrifter om den övervakningsansvariges ställning som Energimarknadsinspektionen avses meddela kommer i denna fråga att få stor betydelse för elnätsföretagens tillämpning av bestämmelserna. Företagarna har anfört att det speciellt för små
122
företag kan vara svårt att frigöra personella resurser för dessa uppgifter, samtidigt som det är dyrt att anställa ytterligare en person.
Skälen för regeringens förslag: Av 3 kap. 17 § andra stycket ellagen framgår att en nätkoncessionshavare årligen ska upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten. I paragrafens fjärde stycke finns ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Elmarknadsdirektivet innebär en skärpning när det gäller de krav som ställs i fråga om övervakningsplanen. Den person eller det organ som ansvarar för att övervakningsplanen följs, den övervakningsansvarige, ska sålunda vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information om den systemansvarige för distributionssystemet och alla anknutna företag för att kunna utföra sitt uppdrag. Bestämmelserna om övervakningsplan i ellagen måste därför kompletteras för att svara mot direktivets krav.
Ett nätföretag bör till en början vara skyldigt att utse en särskild person som ansvarar för att övervakningsplanen upprättas och följs. Det bör uttryckligen anges att det är den övervakningsansvarige som ska upprätta den årliga rapporten och ge in den till nätmyndigheten.
När det gäller kravet att den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende bör detta inte förstås som att det måste röra sig om en helt utomstående person. Som NELGA har noterat kan man jämföra med de personuppgiftsombud som utses enligt personuppgiftslagen (1998:204) eller det uppdrag som en internrevisor har. Kravet på oberoende medför emellertid att den övervakningsansvarige måste utföra sitt uppdrag självständigt. För att det ska vara möjligt bör nätföretaget vara skyldigt att se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
För att säkerställa att den övervakningsansvarige har det oberoende som uppdraget kräver bör det vara möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten att meddela föreskrifter om utseende av övervakningsvarig och dennes uppgifter.
Direktivet ger utrymme för att undanta koncerner som har färre än 100 000 anslutna elkunder från kravet att utse en självständig övervakningsansvarig. Som Företagarna har antytt kan kravet uppfattas som betungande när det gäller små företag. Som angetts i avsnitt 12.1 föreslår emellertid regeringen att kravet på övervakningsplan ska inskränkas till att gälla endast företag som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Att införa begränsningar när det gäller skyldigheten att utse en övervakningsansvarig skulle innebära att artikel 26.3 skulle genomföras på olika sätt i fråga om vertikalt integrerade företag beroende på storleken av den aktuella koncernen. Regeringen finner inte skäl att göra någon sådan uppdelning.
Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna om övervakningsansvarig införs i 3 kap. 17 a § ellagen.
123
12.3 Kommunikation och varumärkesprofilering
Regeringens förslag: Om ett nätföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringen. Utredningen har föreslagit att ett nätföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare tydligt ska ange avsändarens identitet då det kommunicerar med kunder. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska få meddela ytterligare föreskrifter om hur avsändarens identitet ska anges.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att den av
NELGA föreslagna bestämmelsen har fått en avfattning som gör det svårt att utan tillgång till förarbeten förstå bestämmelsens syfte och avsedda tillämpning. Det kan enligt kammarrätten övervägas att utvidga skyldigheten att identifiera avsändaren även till elhandelsföretag. Enligt
Konkurrensverket och Konsumentverket bör kravet på tydlig information avseende vilket företag som kontaktar kunden gälla såväl nät- som handelsföretagen, och det bör inte finnas något undantag för företag med färre än 100 000 kunder. Även E.ON Sverige AB, Fortum Sverige AB och Vattenfall AB har förordat att bestämmelsen ska omfatta alla elnätsföretag. Fortum har anfört att kravet i NELGA:s förslag är otydligt samt att det är mycket tveksamt om detta omfattar direktivets krav. Fortum anser att otydligheten riskerar att öppna upp för kommunikation med flera avsändare. Oberoende Elhandlare anser att utredningens förslag är för otydligt och att det bör införas ett förbud mot att elnätsföretagen gör reklam och kundkommunikation tillsammans med elhandel.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
Av artikel 26.3 i elmarknadsdirektivet framgår till en början att om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att dennes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Det stadgas vidare att vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem i synnerhet inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, får ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
Kommunikation och varumärkesprofilering i praktiken
Kommunikation och varumärkesprofilering sker på många sätt bl.a. genom marknadsföring och kontakter genom kundtjänst. Syftet med
124
kommunikationen är dels att behålla befintliga kunder, dels att attrahera nya. Ett väl etablerat och respekterat varumärke utgör en viktig tillgång för ett företag. Förutsättningarna för att bygga ett starkt varumärke är generellt sett väl genomarbetade kommunikationsstrategier, som ofta tas fram till höga kostnader. Värdet av ett varumärke utgörs till en stor del av hur kunderna uppfattar ett företag, och det ingår i vad som också brukar beskrivas som ett företags goodwill.
Genomförandet i Sverige
För att genomföra bestämmelsen i artikel 26 i elmarknadsdirektivet om kommunikation och varumärkesprofilering krävs ny lagstiftning i Sverige. Med hänsyn till att en reglering kan komma att bli förhållandevis ingripande för de berörda företagen bör en utgångspunkt för genomförandet vara att inte gå längre än vad som är motiverat av syftet med bestämmelsen, nämligen att en energikoncern inte ska kunna dra otillbörlig nytta av den vertikala integrationen.
Ett förhållandevis enkelt sätt att uppnå syftet med direktivets krav är att inför ett förbud mot att vertikalt integrerade företag använder samma eller förväxlingsbara namn eller logotyper för sina elnätsföretag respektive sina elhandels- och produktionsföretag. Ett sådant förbud skulle emellertid innebära att de investeringar företagen har gjort i sina näringskännetecken sedan avregleringen 1996 riskerar att omintetgöras. Det är inte heller säkert att ett förbud mot att använda samma namn inom en koncern skulle bidra till att minska eventuell förvirring bland kunderna. I vissa sammanhang kan det också vara till fördel för kunden att veta att två företag ingår i samma koncern. Ett förbud framstår mot denna bakgrund som mer ingripande än vad elmarknadsdirektivet kräver.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det bör vara tillåtet för företag i samma koncern att använda sig av gemensamma näringskännetecken. En förutsättning är dock att detta sker på ett sätt som inte leder till att ett nätföretag blandas ihop med ett elhandelsföretag i samma koncern. För att undvika att skapa förvirring kring avsändarens identitet är det tillräckligt att det tydligt framgår om det är elnätsföretaget eller elhandelsföretaget som är avsändare. Det bör därför i anslutning till företagsnamnet anges vilken sorts verksamhet som företaget bedriver. Som flera remissinstanser har antytt bör även elhandelsföretag omfattas av regleringen för att minska utrymmet för sammanblandning.
Regeringen bedömer att syftet med regleringen bäst uppfylls om tydlighetskravet gäller såväl när ett företag vänder sig till enskilda elanvändare, dvs. sina kunder, som när det vänder sig till allmänheten, t.ex. i sin marknadsföring.
Regeringen föreslår att den nya bestämmelsen införs i 3 kap. 23 § ellagen.
Undantag
NELGA har föreslagit att Sverige när det gäller kommunikation och varumärkesprofilering ska utnyttja möjligheten att undanta koncerner med mindre än 100 000 anslutna kunder. Flera remissinstanser, bl.a.
125
Konkurrensverket och Konsumentverket, har gjort invändningar mot utredningens förslag i denna fråga.
Det är viktigt att upprätthålla en klar boskillnad mellan elhandelsverksamhet och nätverksamhet. Det är dock väsentligt att de minsta företagen på marknaden inte drabbas i onödan. Det kan finnas skäl att undanta små elkoncerner, om kravet på tydlighet i kommunikation och varumärkesprofilering får ekonomiska konsekvenser för företagen som inte står i proportion till fördelarna för elmarknadens funktion. Regeringen bedömer emellertid att tydlighetskravet med den utformning det fått i propositionen inte kan antas vara förenat med några sådana konsekvenser. Kravet bör således gälla alla vertikalt integrerade företag.
13 Beslutande myndighet vid förhandsprövning av nättariffer
Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska pröva frågor om intäktsramen även när det gäller intäkter från en stamledning.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen delar utredningens bedömning att EU:s regelverk kräver att det är reglermyndigheten som fastställer intäktsramen för samtliga elnätsföretag, dvs. även för Svenska kraftnät. Svenska kraftnät har avstyrkt förslaget och anfört att intäktsramen för stamnätet kommer att vara helt avgörande för om verket uppfylla det av regeringen fastställda avkastningskravet. Om nätmyndigheten fastställer intäktsramen för stamnätet betyder det därför att den i princip också överprövar regeringens krav på avkastning. Detta vore principiellt felaktigt.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 37.6 a i elmarknadsdirektivet framgår att det är den nationella tillsynsmyndigheten som ska ansvara för att fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för bl.a. anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder. Till skillnad från direktiv 2003/54/EG tillåter inte elmarknadsdirektivet att något annat organ svarar för fastställandet.
När det gäller förhandsprövningen av nättariffer har Sverige genomfört kraven i direktiv 2003/54/EG genom att de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod, en intäktsram, fastställs i förväg. Nätmyndigheten fastställer intäktsramen i fråga om lokalnät och regionnät. När det gäller stamnätet fattas beslutet av regeringen.
126
Kraven i elmarknadsdirektivet innebär att det inte längre finns något utrymme för att regeringen fastställer intäktsramen. För att direktivet ska anses vara korrekt genomfört måste ansvaret för att fastställa intäktsramen ligga på nätmyndigheten även när det gäller stamnätet. Svenska kraftnäts invändningar är inte av sådan beskaffenhet att de kan föranleda någon annan bedömning.
14 Nätmyndighetens tillsyn
14.1 Tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet och förordning (EG) nr 714/2009
Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av de nya bestämmelserna om konsumentskydd.
En upplysning förs in i ellagen om att nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. När det gäller konsumentskyddsbestämmelserna har utredningen föreslagit att tillsynen endast ska omfatta bestämmelser om den information till konsumenter som ska finnas på elföretagens webbplatser, rätten till förbrukningsuppgifter och företagens hantering av konsumenternas klagomål.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har påtalat att utredningen inte har tagit fram något förslag på att inspektionen ska ha en övervakningsskyldighet när det gäller bestämmelserna i 11 kap. ellagen.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 35.1 i elmarknadsdirektivet framgår att varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet. Som redovisats i avsnitt 5.10 krävs inga särskilda åtgärder för att genomföra detta krav. Nätmyndigheten, dvs. Energimarknadsinspektionen, fungerar i Sverige redan i dag som nationell tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet.
Av artikel 37.1 n i elmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheten, tillsammans med andra relevanta myndigheter, ska bidra till att konsumentskyddsåtgärderna är effektiva och genomförs. Nätmyndigheten utövar i dag inte tillsyn när det gäller de särskilda bestämmelserna i 11 kap. ellagen om överföring av leverans och el till konsumenter. I propositionen föreslås att nya föreskrifter ska införas i 11 kap. ellagen med anledning av de konsumentskyddsåtgärder som elmarknadsdirektivet föreskriver. Dessa bestämmelser bör enligt regeringen omfattas av nätmyndighetens tillsyn.
De tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35.1 i elmarknadsdirektivet är tillsynsmyndigheter även enligt förordning (EG) nr 714/2009. Någon
127
särskild lagstiftning krävs inte för att detta ska gälla i Sverige. För att tydliggöra att de sanktioner som anges i 12 kap. 3 § ellagen är tillämpliga även när det gäller efterlevanden av förordning (EG) nr 714/2009 bör det dock finnas en upplysning i ellagen om att nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt förordningen. En motsvarande upplysning finns i dag i 12 kap. 1 § fjärde stycket ellagen i fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel, som genom det tredje inremarknadspaketet har ersatts av förordning (EG) nr 714/2009.
14.2 Behandling av klagomål
14.2.1 Direktivens krav
Det finns i el- respektive gasmarknadsdirektivet bestämmelser som behöver genomföras genom ny lagstiftning när det gäller tillsynsmyndighetens behandling av klagomål mot systemansvariga (se avsnitt 5.10 och 16.9).
I artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet anges sålunda att varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings- eller distributionssystemet vad avser den systemansvariges skyldigheter i enlighet med direktivet får inge klagomålet till tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.
I artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet finns motsvarande krav i fråga om klagomål mot en systemansvarig för överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet.
Kraven i de nya direktiven är bara delvis en ändring i förhållande till det andra inremarknadspaketet för el och naturgas. Enligt artikel 23.5 i direktiv 2003/54/EG (andra elmarknadsdirektivet) gällde samma krav i fråga om handläggningen av klagomål avseende villkor, tariffer och metoder för anslutning och tillträde till nationella nät. I artikel 23.5 i direktiv 2003/55/EG (andra gasmarknadsdirektivet) fanns motsvarande bestämmelser för naturgasområdet. Det som är nytt i det tredje inremarknadspaketet är att området nu utökats till att gälla den systemansvariges skyldigheter ”i enlighet med detta direktiv”.
14.2.2 Tidigare bedömning
Med hänsyn till att kraven i fråga om handläggningen av klagomål i viktiga delar är oförändrade finns skäl att redogöra närmare för de överväganden som regeringen gjorde i samband med genomförandet av det andra inremarknadspaketet för el och naturgas. Regeringen fäste stort avseende vid vad Lagrådet hade anfört i sitt yttrande över den lagrådsremiss som föregick propositionen Ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72).
128
När det gällde ett förslag om att tvister om anslutning skulle prövas av tillsynsmyndigheten (3 kap. 1 § fjärde stycket i lagrådsremissens förslag till naturgaslag) anförde Lagrådet i huvudsak följande:
”Enligt sista stycket skall ’tvister’ om skyldigheter enligt paragrafen för den som innehar en naturgasledning prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Ordet ‘tvister’ för närmast tankarna till att det skulle vara fråga om sådana tvistemål som i normala fall handläggs av allmän domstol. Mot bakgrund av den övriga regleringen i lagen torde rättsförhållandet dock i själva verket vara förvaltningsrättsligt med den skillnaden att här talas om tvister, vilket inte tillhör vanligheten inom förvaltningsförfarandet.
Om innehavaren av en naturgasledning och den som vill få sin ledning ansluten inte kommer överens, kan den sistnämnde anmäla den andre hos tillsynsmyndigheten, dvs. den ‘tvistelösande’ myndigheten, med påstående om att denne inte fullgör sina skyldigheter enligt paragrafen. Förhållanden av denna art finns på många ställen i förvaltningsrätten. Om t.ex. en hyresvärd och en hyresgäst inte kommer överens i en fråga om hyresvärdens skyldighet att avhjälpa påstådda sanitära brister i lägenheten, kan hyresgästen hos den kommunala nämnd som handhar hälsovårdsfrågor påkalla ingripande för avhjälpande av olägenheterna. Likaså kan en fastighetsägare med åberopande av plan- och bygglagen begära att en byggnadsnämnd ingriper mot byggnadsåtgärder på en grannfastighet och meddelar beslut i saken.
Det framgår inte av lagrådsremissen vilket slags rättsmedel som skall användas för att göra tillsynsmyndigheten uppmärksam på den uppkomna ‘tvisten’. Utan uttryckliga regler kommer, liksom i fråga om hälsoskydds- eller byggnadsärenden, en anmälan att bli det naturliga medlet. Tidigare har inom förvaltningsrätten en anmälare inte ansetts förvärva partsställning i ärendet hos tillsynsmyndigheten; ärendet har nämligen ansetts angå endast en fråga mellan myndigheten och den som anmälts. Utvecklingen har emellertid gått dithän att partsställning numera tillerkänns en anmälare i allt större utsträckning, vilket särskilt kunnat märkas på byggnadsrättens område. Se t.ex. rättsfallen RÅ 1963 ref. 20 och 1966 ref. 17 samt uttalanden i SOU 1968:27 s. 86 och JO 1980/81 s. 468, 1990/91 s. 337. Den som med stöd av paragrafen begär ingripande av tillsynsmyndigheten bör därför kunna räkna med att få partsställning hos myndigheten. Den myndighet som avses i sista stycket kommer att intaga den ställning som tillsynsmyndigheten brukar i förvaltningsrättslig lagstiftning. Den kommer att kunna vidtaga åtgärder med anledning av enskilds anmälan eller ex officio. Vidare kommer den med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 3 § att kunna meddela förelägganden mot tredskande innehavare av naturgasledningar. Tillsynsmyndigheten blir med andra ord en normal förvaltningsmyndighet, vars beslut i vanlig ordning är överklagbara hos allmän förvaltningsdomstol.
Vad nu sagts hade också blivit resultatet om sista stycket över huvud taget inte funnits. De regler om myndighetens tillsynsbefogenheter som föreslås skola tas in i 6 kap. 1–3 §§ är i princip tillräckliga för att tillgodose enskilds intressen i det ifrågavarande fallet. Enligt Lagrådets
129
mening kan sista stycket således utgå. En anledning av helt och hållet formell art till att behålla sista stycket skulle möjligen vara att det i den svenska versionen av EU:s direktiv (artikel 21.2) talas om ‘tvister’ och en behörig myndighet för att lösa dessa.”
Mot bakgrund av vad Lagrådet uttalat och att det fanns en tillsynsmyndighet som utövade tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i el- respektive naturgaslagstiftningen fann regeringen att Sverige uppfyllde kraven i direktiven i fråga om rätten att ge in klagomål till en tvistlösande myndighet (prop. 2004/05:62 s. 63 och 123). Det var dock nödvändigt att även införa tidsfrister inom vilka tillsynsmyndigheten skulle fatta beslut. Så skedde genom nya bestämmelser i 3 kap.6 och 7 §§ellagen samt 10 kap. 4 § naturgaslagen (2005:403).
14.2.3 Tidsfrister för handläggning enligt ellagen
Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten, om anmälan har lämnats in av någon som har ett intresse i saken och innehåller ett påstående att en nätkoncessionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn.
Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
De nya bestämmelserna om tidsfrister ska inte gälla nätkoncessionshavarens skyldigheter i fall då det finns särskilda bestämmelser i ellagen om prövningen av tvister.
Ett föreläggande som nätmyndigheten meddelar med anledning av en anmälan ska gälla omedelbart.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
NELGA har dock föreslagit att reglerna om tidsfrister ska gälla även sådana bestämmelser i ellagen som inte omfattas av nätmyndighetens tillsyn.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har förordat att lagen mer tydligt bör reglera tillsynsmyndighetens uppgifter enligt artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet. Det kan enligt kammarrätten lämpligen ske så att det anges i fråga om vilka paragrafer i ellagen som tvistlösning i egentlig mening ska komma i fråga, dvs. där en part på begäran hos tillsynsmyndigheten ska kunna få ett rättsförhållande fastställt mot en annan enskild med bindande verkan. För övriga ärenden bör gälla att en anmälare har rätt att inom den fastställda tidsfristen få ett besked om anmälan har fog för sig och, i så fall, vilken åtgärd myndigheten avser vidta.
Förvaltningsrätten i Linköping har anfört att en reglering är nödvändig, både av allmänintresse och av de krav som uppställs i gasmarknadsdirektivet. Förvaltningsrätten har dock påpekat att ingen åtskillnad görs i den föreslagna lydelsen mellan beslut i det enskilda fallet och rena tillsynsbeslut från nätmyndigheten. Förvaltningsrätten ställer sig vidare
130
tveksam till dels om alla beslut som omfattas av bestämmelsen är av den karaktären att de bör kunna överklagas, dels om det är lämpligt att samtliga dessa beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten vill slutligen uppmärksamma frågan om datum för ikraftträdande. Flera av de bestämmelser som omfattas av 3 kap. 24 § om klagomål mot nätkoncessionshavare får ny lydelse per den 1 januari 2012, t.ex. 4 kap. 1 § ellagen. För det fall de föreslagna reglerna träder i kraft dessförinnan ges, såvitt förvaltningsrätten förstår, varje part möjlighet att inkomma med klagomål på sin nättariff, med möjlighet att överklaga nätmyndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol.
Fortum Sverige AB har anfört att enligt direktivet gäller klagomålen systemansvaret. Sverige har en systemansvarig myndighet, som har det övergripande ansvaret för den nationella balansen. Det finns dock vissa bestämmelser i ellagen som rör systemansvarsfrågor och som omfattar alla nätkoncessionshavare. Förslaget har dock räknat upp en mängd skyldigheter som nätkoncessionshavaren visserligen har, men inte i sin egenskap av systemansvarig. Så som förslaget ser ut skulle dessutom olika regler för överklagande gälla för samma bestämmelse beroende på om kundens klagomål gällde elnätsföretaget eller elhandelsföretaget.
Med en reglering i enlighet med direktivet där Energimarknadsinspektionen endast kan pröva frågor rörande nätkoncessionshavarens skyldigheter beträffande systemansvar skulle risken för parallella prövningsinstanser och därmed parallell praxis, som kan vara motstridig, undvikas. Fortum anser därför att tillvägagångssättet vid en tillämpning av artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet i stället borde vara att se över om det finns några regler i direktivet som rör systemansvaret och drabbar en enskild och där en enskild inte har någon klagorätt.
E.ON Sverige AB har anfört att den föreslagna bestämmelsen innehåller referenser till andra bestämmelser i ellagen som dels inte berör nätkoncessionshavare utan i stället elleverantörer, dels går utöver de skyldigheter som den systemansvarige har enligt bakomliggande elmarknadsdirektiv. Även E.ON har pekat på risken för parallell och motstridig praxisbildning. E.ON anser att en bestämmelse om klagomålshantering inte bör omfatta något utöver vad som anges i artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet, dvs. det som rör den systemansvariges skyldigheter i enlighet med direktivet.
Konsumentverket anser att förslaget om tvistlösningsförfarande är oklart och svårtolkat och vill poängtera vikten av att konsumenterna har tillgång till ett enkelt och snabbt tvistlösningsförfarande där de kan vända sig till en instans för samtliga frågor oavsett om det gäller tvister med elnätsföretaget eller elhandlaren och oavsett vilket belopp tvisten rör.
Energimarknadsinspektionen anser inte att tillsynsmyndigheten ska ha ett tvistlösande förfarande för enskilda konsumenters klagomål gentemot sitt nätföretag. Det blir en mycket märklig situation om Energimarknadsinspektionen ska lösa tvister och fatta bindande beslut om t.ex. klagomålshantering.
Svensk Energi har anfört att regelverket bör bli tydligare så till vida att det klart framgår till vilken instans den som vill klaga på nätkoncessionshavarens hantering ska vända sig. Om det öppnas upp för klaganden att vända sig till olika instanser finns risk för att instanserna skapar olika praxis.
131
Allmänna reklamationsnämnden har när anfört att det bör tydliggöras vilka tvistlösningsuppgifter som föreslås falla på tillsynsmyndigheten respektive nämnden.
Skälen för regeringens förslag
Utgångspunkter
Det är viktigt att hålla isär frågorna om, å ena sidan, tillsynsmyndighetens hantering av klagomål enligt artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet respektive artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet och, å andra sidan, det krav som finns artikel 3 i båda direktiven att medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism för att säkerställa effektiv behandling av klagomål och tvistlösning utanför domstol. Den sistnämnda bestämmelsen tar inte sikte på tillsynsmyndigheten i dess roll som ”tvistlösande myndighet” (jfr avsnitt 5.3 och 16.3).
Som angetts i avsnitt 14.2.2 har regeringen tidigare bedömt att Sverige uppfyllt kraven i det andra inremarknadspaketet för el och gas i fråga om rätten att ge in klagomål till en tvistlösande myndighet genom bestämmelserna om tillsyn i el- respektive naturgaslagen. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller motsvarande krav i de nya direktiven. Det är inte motiverat, vare sig med anledning av direktiven eller i övrigt, att ålägga tillsynsmyndigheten en ny funktion som prövningsmyndighet i tvister mellan enskilda och nätföretag. Myndighetens handläggning av anmälningar från enskilda ska även i fortsättningen ske inom ramen för dess vanliga tillsynsverksamhet. Innebörden av den nu föreslagna regleringen blir sålunda att en enskild som anmäler ett missförhållande till tillsynsmyndigheten har rätt att inom en viss tid få veta myndighetens bedömning och om myndigheten kommer att vidta någon tillsynsåtgärd.
Detta sagda innebär att det inte, som några remissinstanser har befarat, skapas något nytt utrymme för att parallella prövningar.
Bestämmelser om tidsfrister i ellagen
Med anledning av andra elmarknadsdirektivet har bestämmelser om tidsfrister införts i 3 kap.6 och 7 §§ellagen. Tidsramarna gäller nätmyndighetens prövning av tvister om anslutning till ledning eller ledningsnät. Kraven svarar mot vad som föreskrivs i artikel 37.11 i det nya elmarknadsdirektivet. Det är därför inte nödvändigt att ändra de aktuella bestämmelserna med anledning av direktivet. I övrigt finns emellertid inga bestämmelser i ellagen som uppfyller kraven i artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet. Det är alltså nödvändigt att införa nya bestämmelser om tidsfrister för handläggningen av klagomål.
Vilka skyldigheter omfattas?
I elmarknadsdirektivet anges att rätten att ge in klagomål gäller ”den systemansvariges skyldigheter enligt detta direktiv”. Den systemansvarige som avses är den systemansvarige för överförings- eller distri-
132
butionssystemet, dvs. ett nätföretag. I Sverige är den som har den som har nätkoncession enligt 2 kap. ellagen att betrakta som systemansvarig i direktivets mening. Med detta avses någonting annat än det ansvar som åligger den systemansvariga myndigheten enligt 8 kap. 1 § ellagen. Bestämmelsen i artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet tar således inte, som
Fortum Sverige AB har antytt, sikte på det övergripande ansvaret för den nationella balansen. Frågan är i stället vilka av nätföretagens skyldigheter enligt ellagen som kan sägas följa av elmarknadsdirektivet.
NELGA har föreslagit en bestämmelse där det uttryckligen anges vilka bestämmelser i ellagen som en anmälan ska hänföra sig till för att kravet på handläggning inom en viss tid ska gälla. Även Kammarrätten i
Stockholm har utgått ifrån att en sådan ordning är ändamålsenlig.
Det är emellertid i vissa fall svårt att på ett tydligt sätt avgränsa på vilket sätt nätföretagens skyldigheter enligt elmarknadsdirektivet kommer till uttryck i ellagen. Som ett exempel kan anföras skyldigheten enligt artikel 25.1 att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av energieffektivitet.
Artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet avser vidare klagomål från ”part”, dvs. en enskild som har ett intresse i frågan. De skyldigheter som nätföretagen har enligt direktivet och ellagstiftningen är till större delen av offentligrättslig karaktär. För den enskilde kan det också framstå som godtyckligt om hans eller hennes anmälan behandlas snabbare eller långsammare beroende på om en viss bestämmelse i ellagen går att föra tillbaka på elmarknadsdirektivet. Regeringen bedömer därför att det är en rimligare ordning att knyta tidsfristerna till den enskildes intresse i saken. Det avgörande bör med andra ord vara om den aktuella skyldigheten för nätkoncessionshavaren påverkar anmälarens rättsliga ställning eller om hans eller hennes intresse i saken särskilt har erkänts av rättsordningen.
Vilka klagomål ska omfattas av de nya bestämmelserna?
En viktig utgångspunkt är att tidsfristerna gäller ärenden inom ramen för nätmyndighetens vanliga tillsynsverksamhet. En grundläggande förutsättning är därför att anmälan gäller efterlevnaden av en bestämmelse som omfattas av nätmyndighetens tillsyn, t.ex. en fråga om skäligheten av ett företags nättariffer enligt 4 kap. ellagen. Som en följd av detta faller bestämmelserna i nuvarande 7, 10 och 11 kap. ellagen utanför det område där tidsfristerna ska gälla.
Det bör betonas att de nya bestämmelserna om tidsfrister inte inskränker de möjligheter som i dag finns att anmäla missförhållanden till nätmyndigheten. Även den som inte har ett intresse i saken är oförhindrad att göra en anmälan till nätmyndigheten. En sådan anmälan kommer dock inte att omfattas av tidsfristerna.
I några frågor är nätmyndigheten enligt ellagen skyldig att pröva tvister mellan enskilda och nätkoncessionshavare. Detta gäller tvister om anslutning (3 kap. 6 och 7 §§), kostnader för mätning (3 kap. 11 och 14 §§), ersättning vid inmatning av el (3 kap. 15 §) och nättariffer för mindre produktionsanläggningar (4 kap. 10 §). I sådana ärenden gäller
133
särskilda bestämmelser om handläggningen. Nätmyndighetens prövning i dessa fall bör inte omfattas av en allmän regel om tidsfrister.
Beslut ska gälla omedelbart
Enligt artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet ska tillsynsmyndighetens beslut vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande. De beslut där frågan har betydelse är tillsynsåtgärder som riktar sig mot nätföretaget. Ett föreläggande om rättelse enligt 12 kap. 3 § ellagen kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol enligt 13 kap. 5 § i samma lag. Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en sådan anmälan som avses i de nya bestämmelserna om tidsfrister bör därför gälla omedelbart.
14.3 Överensstämmelse med riktlinjerna
Regeringens förslag: I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. Enligt utredningen är det inte förenligt med den svenska förvaltningslagen (1986:223) och de principer som ligger till grund för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att utgångspunkten för den fortsatta beredningen bör vara att artikel 39.8 i elmarknadsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Kammarrätten har anfört att som medlemsstat i EU är Sverige skyldigt att genomföra de antagna direktivens bestämmelser i nationell lagstiftning och att de principer om s.k. negativ rättskraft för gynnande förvaltningsbeslut som utbildats i rättspraxis inte återfinns i förvaltningslagen och får vika för bestämmelser i speciallagstiftning. Förvaltningsrätten i Linköping har ställt sig tveksam till utredningens ställningstagande att inte förslå någon reglering i syfte att genomföra artikel 39.8 i elmarknadsdirektivet i svensk rätt. Statskontoret har anfört att en konflikt i ett sådant ärende kan äventyra relationen med ACER. Statskontoret har vidare pekat på att
Sverige kommer att ingå i ACER:s tillsynsnämnd och kan komma att ställa sig bakom krav på att andra länders tillsynsmyndigheter ska ändra sina beslut. Uppsala universitet har anfört att det i den kommande svenska lagstiftningen bör införas en tydlig möjlighet till återkallelse av besluten i det fall EU-kommissionen begär att tillsynsmyndigheten ska ändra sitt beslut. Sveriges advokatsamfund har konstaterat att med tanke på företrädesprincipen torde, i den mån de gemenskapsrättsliga bestämmelserna härom anses ha direkt effekt, den i direktiven fastslagna möjligheten för kommissionen att föranstalta om en omprövning ha företräde framför motstridiga nationella bestämmelser.
134
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I artikel 39 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om ett särskilt förfarande för att säkerställa att de beslut som fattas av nationella tillsynsmyndigheter överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktivet eller i förordning (EG) nr 714/2009.
Enligt artikel 39.1 i elmarknadsdirektivet får varje tillsynsmyndighet och Europeiska kommissionen begära ett yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) angående huruvida ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med riktlinjerna. Av artikel 39.6 b i direktivet framgår att förfarandet kan leda fram till ett beslut av kommissionen om att begära att den berörda tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts. Enligt artikel 39.8 ska tillsynsmyndigheten följa kommissionens beslut inom två månader och informera kommissionen om detta.
De riktlinjer som avses i artikel 39 i elmarknadsdirektivet är dels tillämpningsföreskrifter som utfärdas av EU-kommissionen, dels de riktlinjer som finns i bilaga I till förordning 714/2009. Kommissionen får utfärda riktlinjer enligt artikel 11.10, 14.3, 38.5, 39.9 och 40.4 i elmarknadsdirektivet och artikel 3.5, 6.11, 17.9 och 18.5 i förordning 714/2009.
Återkallelse av beslut
För att Sverige ska anses ha genomfört elmarknadsdirektivet korrekt krävs att det är möjligt för nätmyndigheten att ändra eller upphäva ett beslut, som myndigheten har meddelat, om kommissionen begär detta med hänvisning till att riktlinjerna inte har följts.
I Sverige har en förvaltningsmyndighet ofta möjlighet att ompröva sina beslut. Det finns sålunda utrymme för att ändra förbud, förelägganden och liknande beslut, som är betungande för den enskilde, i både mildrande och skärpande riktning. Avslagsbeslut binder inte heller myndigheten för framtiden. Gynnande beslut kan däremot återkallas bara under vissa förutsättningar. Ett sådant beslut kan bl.a. ändras till nackdel för den enskilde med stöd av ett förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. Ett exempel på återkallelseförbehåll är 21 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet, där det föreskrivs att det vid statligt stöd ska gälla som villkor att stödåtgärderna får upphävas eller ändras och stödet återkrävas om Europeiska kommissionen genom beslut som vunnit laga kraft eller Europeiska unionens domstol har funnit att stödet strider mot artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
På energiområdet kan noteras bestämmelserna 9 kap. naturgaslagen om undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt. Av 9 kap. 3 § tredje stycket framgår att i ett beslut om undantag enligt 1 § i samma kapitel ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av EUkommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 22.4 i andra gasmarknadsdirektivet, där det stadgas bl.a. att kommis-
135
sionen får kräva att den berörda tillsynsmyndigheten eller medlemsstaten ändrar eller återkallar ett beslut att bevilja ett undantag.
NELGA har, när det gäller genomförandet av artikel 39 i elmarknadsdirektivet, anfört att det inte är aktuellt att villkora beslut och hänvisat till att en sådan ordning skulle kunna innebära osäkerhet under en i princip obegränsad tid för den enskilde. Som flera remissinstanser har antytt är emellertid detta inte ett godtagbart skäl för att inte genomföra elmarknadsdirektivet.
För att avgöra om det är påkallat med bestämmelser om återkallelseförbehåll i ellagstiftningen krävs dock en genomgång av vilka riktlinjer som avses och vilka beslut av nätmyndigheten som kan bli aktuella.
Riktlinjer enligt elmarknadsdirektivet
I artikel 11 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer i fall där det finns en anknytning i tredje land. Frågan om överensstämmelse med riktlinjerna i denna del behandlas i avsnitt 11.5.
Artikel 14 i direktivet är inte relevant i Sverige, eftersom Sverige inte har valt den s.k. ISO-lösningen för åtskillnad av systemansvariga för överföringssystem (jfr avsnitt 10).
I artikel 38 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer att de riktlinjer som Europeiska kommissionen antar i sådana frågor inte kräver lagstiftning i Sverige. Inte heller de riktlinjer som gäller förfarandet enligt artikel 39 föranleder några närmare överväganden.
I artikel 40 finns bestämmelser som rör skyldigheten för elhandlare att bevara viss information. Europeiska kommissionen får enligt artikel 40.4 anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information, liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras. I propositionen föreslås ingen lagstiftning med anledning av artikel 40 (jfr avsnitt 5.10). Regeringen bedömer vidare att de riktlinjer som avses i artikel 40.4 är av sådan karaktär att frågan om att återkalla gynnande förvaltningsbeslut inte kan antas uppkomma i denna del.
Riktlinjer enligt förordning (EG) nr 714/2009
I artikel 3.5 i förordning (EG) nr 714/2009 anges att Europeiska kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2. Förfarandet gäller certifieringen av systemansvariga för överföringssystem och behandlas särskilt i avsnitt 11.5.
Enligt artikel 6.11 i förordningen får kommissionen i vissa fall på eget initiativ anta nätföreskrifter på de områdens som avses i artikel 8.6. Sådana föreskrifter kan omfatta bl.a. regler för elnätets driftsäkerhet och tillförlitlighet, nätanslutning samt tredjepartstillträde. De systemansvariga för överföringssystemen ska bedriva verksamheten i sina nät enligt dessa nätföreskrifter.
I artikel 17 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser om undantag för nya sammanlänkningar (jfr avsnitt 15). Enligt artikel 17.9
136
får EU-kommissionen anta riktlinjer för tillämpningen av villkoren om undantag om förfarandet i ärenden om undantag. I artikel 17.8 finns bestämmelser om att kommissionen får begära att den nationella myndigheten ska ändra eller återkalla beslut om beviljande av undantag. Med hänsyn till att de bestämmelserna är direkt tillämpliga i Sverige bedömer regeringen att det inte finns behov av kompletterande föreskrifter i denna del.
I artikel 18 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser om riktlinjer för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystemen. I riktlinjerna kan det också fastställas hur de bakomliggande principerna för fastställande av avgifter för producenter och konsumenter som tillämpas i de nationella tariffsystemen stegvis ska harmoniseras. Vid behov ska det även utarbetas riktlinjer för vilken lägsta harmoniseringsgrad som behövs för att uppnå förordningens syfte. Riktlinjer för hantering och tilldelning av tillgänglig överföringskapacitet i sammanlänkningar mellan nationella system fastställs i bilaga I till förordningen. Av artikel 18.5 framgår att EU-kommissionen får anta riktlinjer för de frågor som behandlas i artikel 18 och att den får ändra de riktlinjer som finns i bilaga I.
Nätmyndighetens gynnande beslut
Det åligger nätmyndigheten i dess roll som nationell tillsynsmyndighet enligt förordning (EG) nr 714/2009 att säkerställa att förordningen och de riktlinjer som har antagits i enlighet med artikel 18 i förordningen följs. I förordningen och dess bilaga I finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens granskning av den gränsöverskridande elhandeln. De beslut som tillsynsmyndigheten främst kan ha att meddela inom ramen för sin tillsynsverksamhet är de förelägganden som behövs för att trygga efterlevanden av förordningen. Sådana förelägganden är betungande för den enskilde. Det krävs därför ingen särskild reglering för att nätmyndigheten ska kunna ändra eller upphäva ett beslut om föreläggande.
Det är emellertid möjligt för EU-kommissionen att genom nya riktlinjer lägga andra uppgifter på nätmyndigheten. Det går därför inte att utesluta att det kan bli aktuellt för myndigheten att med tillämpning av riktlinjerna meddela besluta som är gynnande för den enskilde. Ett sådant beslut ska kunna ändras eller upphävas av nätmyndigheten efter ett sådant förfarande som anges i artikel 39 i elmarknadsdirektivet. För att säkerställa att så kan ske bör det i ellagen finnas en föreskrift om att beslut enligt riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska villkoras av att det inte ändras efter begäran av Europeiska kommissionen. En sådan bestämmelse behöver inte omfatta tillsynsåtgärder enligt 12 kap. ellagen, eftersom sådana beslut inte är gynnande för den enskilde. Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 12 kap. 1 b § ellagen.
137
15 Undantag för nya sammanlänkningar
Regeringens förslag: Ärenden om undantag för nya sammanlänkningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 ska prövas av regeringen efter yttrande av nätmyndigheten eller byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har inte lämnat något förslag när det gäller medverkan av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 17 i förordning (EG) nr 714/2009 framgår att beslut om undantag för nya sammanlänkningar ska fattas av den nationella tillsynsmyndigheten (artikel 17.4) eller byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) (artikel 17.5).
Medlemsstaterna får dock föreskriva att beslutet i stället ska fattas av ett relevant organ i medlemsstaten efter yttrande från tillsynsmyndigheten eller ACER (artikel 17.6). Yttrandet ska offentliggöras tillsammans med beslutet.
De nuvarande bestämmelserna i ellagen om beslut om undantag har tillkommit med anledning av motsvarande bestämmelser i artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003. Enligt den förordningen hade medlemsstaterna rätt att föreskriva att beslut om undantag skulle fattas av en behörig myndighet efter yttrande från tillsynsmyndigheten. I 12 kap. 1 a § föreskrivs sålunda att ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i förordning (EG) nr 1228/2003 prövas av regeringen. I paragrafens andra stycke föreskrivs att nätmyndigheten ska utreda ärendet och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska därvid offentliggöra sitt yttrande.
Som skäl för denna ordning anfördes i förarbetena (prop. 2004/05:62 s. 100) att en begäran om undantag för nya utlandsförbindelser naturligen kom att aktualiseras i samband med att en ansökan om nätkoncession för utlandsförbindelse gavs in. Med hänsyn till att beslut om en sådan koncession fattades av regeringen var det lämpligt att regeringen också prövade en begäran om undantag.
NELGA har föreslagit att beslut om undantag även i framtiden ska fattas av regeringen. Regeringen bedömer att de skäl som anförts för den gällande regleringen fortfarande har giltighet och finner inte skäl från att i sak frångå NELGA:s förslag. Utredningen har dock inte föreslagit några ändringar med anledning av den roll som ACER nu förutsätts fylla i samband med beslut om undantag. Bestämmelserna bör justeras så att det framgår att regeringen ska fatta sitt beslut efter yttrande av nätmyndigheten eller, i de fall som avses i artikel 17.5, ACER.
138
16 Gasmarknadsdirektivet
16.1 Inledning
I det följande ges en sammanfattande beskrivning av de huvudsakliga förändringar som följer av gasmarknadsdirektivet tillsammans med en redovisning av de åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i svensk rätt.
Gasmarknadsdirektivet ersätter Europarlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EGT L 176, 15.7.2003, s 57, Celex 32003L0055). Det nya direktivet innehåller emellertid en rad bestämmelser som i sak är oförändrade i förhållande till det äldre direktivet. I dessa delar har regeringen i stort sett gjort samma bedömning som vid det tidigare genomförandet (jfr prop. 2004/05:62 s. 100–127).
16.2 Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Gasmarknadsdirektivets första kapitel (artiklarna 1 och 2) innehåller bestämmelser om syfte tillämpningsområde och definitioner.
I artikel 1 i gasmarknadsdirektivet anges direktivets omfattning, som i materiellt hänseende är oförändrat i förhållande till direktiv 2003/55/EG. Med anledning av det äldre direktivet utvidgades tillämpningsområdet för naturgaslagstiftningen genom 1 kap.1 och 2 §§naturgaslagen.
NELGA har föreslagit att definitionen av naturgas i naturgaslagen ska justeras så att den svarar mot det som anges i artikel 1.2 i gasmarknadsdirektivet. Vad som åsyftas är att det ska vara säkert att föra in de aktuella gaserna i naturgassystemet. Det som sägs i direktivet utgör emellertid ingen förändring i förhållande till vad som anges i artikel 1.2 i direktiv 2003/55/EG när det gäller frågan om vilka gaser som omfattas. Av den nuvarande definitionen i 1 kap. 2 § naturgaslagen framgår att det ska vara tekniskt möjligt att använda gaserna i systemet. Detta måste anses innefatta ett krav på säkerhet. Regeringen finner därför inte skäl att ändra definitionen.
Artikel 2 i gasmarknadsdirektivet innehåller 36 definitioner och föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.
16.3 Allmänna regler för organisationen av sektorn
Kapitel II i gasmarknadsdirektivet innehåller allmänna regler för organisationen av sektorn och omfattar artiklarna 3–8.
Artiklarna 1 och 2 är i materiellt hänseende oförändrade. Artikel 3 innehåller bestämmelser om skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och konsumentskydd. Merparten av bestämmelserna i artikel 3 är redan genomförda i Sverige.
139
Åtgärder för att skydda slutförbrukare
Artikel 3.3 är omformulerad i syfte att stärka konsumentskyddet. En nyhet är att varje medlemsstat ska definiera begreppet ”utsatta kunder”, varvid det kan hänvisas till energifattigdom och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa kunder från leverans av gas i kritiska situationer. Det finns dock inte något krav på medlemsstaterna att införliva en sådan skyddslagstiftning i naturgaslagen om skyddet är ordnat på annat sätt.
I naturgaslagen finns i dag skyddsregler som tar hand om de situationer då en konsument hotas av avstängning av naturgas. Dessa bestämmelser innebär att överföringen inte får avbrytas om åtgärden medför en ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada och att de sociala myndigheterna ska underrättas vid en förestående avstängning så att det sociala skyddsnätet kan träda in. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är påkallat att i lag hänföra sig till termen ”utsatta kunder”. Däremot bör förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen innehålla en bestämmelse av innebörd att Energimarknadsinspektionen ska beakta de utsatta kunderna när den utför sina uppgifter. I det sammanhanget bör termen också definieras (jfr avsnitt 5.3).
Åtminstone för hushållskunder, dvs. konsumenter, ska medlemsstaternas åtgärder enligt artikel 3.3 omfatta det konsumentskydd som anges i direktivets bilaga I (se nedan).
Åtgärder mot energifattigdom
I artikel 3.4 i gasmarknadsdirektivet anges att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställs. Som exempel på lämpliga åtgärder anges nationella energihandlingsplaner och förmåner inom de sociala trygghetssystemen och att stödja energieffektivitetsförbättringar. Regeringen bedömer att bestämmelsen inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.
Rätt att välja leverantör
Bestämmelserna i artikel 3.5 i gasmarknadsdirektivet är nya och behandlar rätten att få sin naturgasförsörjning tryggad av en naturgasleverantör oberoende av vilken medlemsstat naturgasleverantören är registrerad i, allt under förutsättning att denne samtycker. Några hinder för företag från andra medlemsstater att etablera sig som leverantör i Sverige finns inte så länge som företagen uppfyller de krav som ställs på svenska naturgasleverantörer. Artikel 3.5 föranleder därför inte någon åtgärd.
Leverantörsbyte och förbrukningsuppgifter
I artikel 3.6 i gasmarknadsdirektivet anges att om en kund, under iakttagande av de avtalsenliga villkoren, önskar byta naturgasleverantör ska den eller de berörda operatörerna genomföra bytet inom tre veckor
140
och att kunden har rätt till samtliga relevanta förbrukningsuppgifter. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder garanteras dessa rättigheter på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång.
När det gäller leverantörsbyte uppfyller inte den gällande lagstiftningen i Sverige direktivets krav. De lagstiftningsåtgärder som krävs behandlas närmare i avsnitt 18.
Kravet att kunden ska ha rätt till förbrukningsuppgifter är tillgodosett genom bestämmelserna om mätning och rapportering i 3 kap. 7 § naturgaslagen och de föreskrifter som Energimarknadsinspektionen har meddelat i frågan (EIFS 2008:1). I fråga om konsumenter finns emellertid ytterligare bestämmelser om förbrukningsuppgifter i direktivets bilaga I (se nedan).
Även punkten 1 h i direktivets bilaga I behandlar kundernas tillgång till sina förbrukningsuppgifter. Kunden ska genom avtal och utan kostnad kunna ge en registrerad gashandlare tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara skyldig att lämna ut dem till det företaget. Regeringen bedömer att det inte krävs någon ytterligare åtgärd utan att kravet blir i praktiken detsamma som i artikel 3.6. Som framgått ovan är detta omhändertaget genom bestämmelserna om mätning och rapportering.
I punkten 1 i i bilagan stadgas att kunderna ska tillförsäkras klar och tydlig information om den faktiska gasförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan reglera sin egen gasförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos kundens mätningsutrustning. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffektivitet.
Det kan konstateras att de krav som finns när det gäller mätning, avläsningsfrekvens och rapportering för naturgas ser annorlunda ut än vad som gäller för elmarknaden. De närmare bestämmelserna finns i Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2008:1). Avläsningsfrekvensen beror på hur stor kundens årsförbrukning är. Av den utredning som Svenska Gasföreningen genomförde under 2009 framgår att det i Sverige finns ungefär 600 gaskunder som är dygnsavlästa, 1 200 kunder som är månadsavlästa och 16 500 kunder som är årsavlästa. Ungefär 15 500 kunder, som bor i flerbostadshus och använder gasspis, är inte avlästa alls utan betalar en fast årsavgift. NELGA har bedömt att någon ytterligare reglering när det gäller tillgång till förbrukningsuppgifter på naturgasmarknaden inte bör införas.
Mot bakgrund av att det framgår av kravet i direktivet att kapaciteten hos kundens mätningsutrustning ska beaktas så är det alltså bara ungefär 1 800 kunder som möjligen skulle kunna ta del av förbrukningsuppgifter månadsvis. Det kan dessutom antas att en förhållandevis stor andel av de kunder som blir avlästa dygns- eller månadsvis inte faller under konsumentdefinitionen och därmed inte omfattas av kravet i direktivets bilaga I. Sammantaget instämmer regeringen i NELGA:s bedömning att någon ytterligare reglering inte bör införas. Regeringen föreslår nedan att Energimarknadsinspektionen ges i uppdrag att bedöma om det finns skäl för att införa krav på s.k. smarta mätare för naturgaskunder. Om ett sådant krav skulle införas blir det också naturligt att kraven på mätning och rapportering skulle ändras.
141
Åtgärder för måluppfyllelse
Artikel 3.7, som innehåller bestämmelser om åtgärder för måluppfyllelse, innebär i materiellt hänseende ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG och föranleder inga åtgärder.
Energieffektivisering
I artikel 3.8 i gasmarknadsdirektivet åläggs medlemsstaterna att främja energieffektivitet genom att starkt rekommendera att naturgasföretagen optimerar kundernas gasförbrukning. Detta kan till exempel ske genom att de tillhandahåller energiförvaltning, utvecklar prissättningssystem som gynnar energieffektivisering eller genom att införa system med smarta mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt. Regeringen bedömer inte att bestämmelsen föranleder någon lagstiftningsåtgärd. I fråga om smarta mätare finns dock krav i bilaga I till direktivet, vilka behandlas nedan.
Kontaktpunkt för konsumenter
Genom artikel 3.9 i gasmarknadsdirektivet har det tillkommit en skyldighet för medlemsstaterna att se till att det inrättas gemensamma kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning och möjligheter till tvistlösning i händelse av en tvist. Sådana kontaktpunkter kan vara en del av den allmänna konsumentupplysningen. I artikel 3.9 andra stycket anges vidare att medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism, t.ex. i form av en energiombudsman eller ett konsumentorgan, för effektiv behandling av klagomål och tvistlösning utanför domstol.
I Sverige finns inte en sådan kontaktpunkt för konsumenter som avses i artikel 3.9. Frågan kräver inte reglering i lag. Regeringen avser att utse en kontaktpunkt för konsumenter i en annan ordning (jfr avsnitt 5.3).
När det gäller kravet att tillhandahålla en oberoende mekanism för behandling av klagomål och tvistlösning utanför domstol bedömer regeringen att Sverige uppfyller detta dels genom den tillsyn som bedrivs av Energimarknadsinspektionen och Konsumentverket, dels genom att Allmänna reklamationsnämnden kan pröva tvister mellan konsumenter och naturgasleverantörer. Några särskilda lagstiftningsåtgärder i anledning av artikel 3.9 andra stycket är därför inte nödvändiga.
Undantag från krav på tillståndsförfarande samt rapportering till kommissionen
Artikel 3.10 och 3.11, som behandlar undantag från krav på tillståndsförfarande samt rapportering till kommissionen, motsvarar artikel 3.5 och 3.6 i direktiv 2003/55/EG och är i materiellt hänseende oförändrade. Några särskilda lagstiftningsåtgärder är inte nödvändiga.
142
Kontrollista
Artikel 3.12 i gasmarknadsdirektivet riktar sig till EU-kommissionen som, efter samråd med berörda intressenter, ska fastställa en tydlig och kortfattad kontrollista för energianvändare med praktiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Medlemsstaterna ska se till att gashandlarna eller de systemansvariga för distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vidtar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den finns tillgänglig för allmänheten.
Bestämmelserna i artikel 3.12 föranleder enligt regeringens bedömning inga lagstiftningsåtgärder.
Särskilt om konsumentskyddsåtgärder
Bilaga I till gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om konsumentskyddsåtgärder.
I punkten 1, som i stor utsträckning har samma innehåll som bilaga A till direktiv 2003/55/EG, anges att de åtgärder som avses i artikel 3 ska tillförsäkra kunderna en rad rättigheter. Hit hör till en början rätten till ett avtal med naturgasföretaget i vilket en rad närmare angivna uppgifter ska finnas. Det som är nytt i förhållande till direktiv 2003/55/EG när det gäller avtalets innehåll är att det ska finnas information om konsumenträttigheter.
I sak innehåller punkten 1 även nyheter i följande avseenden. Konsumentens rätt till ett brett val av betalningssätt kompletteras med ett förbud mot oskälig diskriminering mellan kunder beroende på valt betalningssätt. Det anges vidare att eventuella system för förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen.
Naturgasföretagen ska ge alla kunder en god standard såväl när det gäller tillhandahållandet av tjänster som vid behandlingen av klagomål.
Konsumenterna ska ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att ge en naturgasleverantör tillgång till sina mätaruppgifter. De ska vidare få klar och tydlig information om den faktiska gasförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan reglera sin egen gasförbrukning.
Kunden ska ha rätt till slutavräkning efter varje byte av naturgasleverantör senast sex veckor efter det att bytet skett. Kundernas rätt till förbrukningsuppgifter och slutavräkning har kommenterats ovan.
Regeringen bedömer att det finns skäl att mot bakgrund av de nya kraven införa bestämmelser i naturgaslagen om innehållet i konsumentavtal, företagens skyldighet att tillhandahålla information, förbud mot att missgynna en konsument på grund av det betalningssätt konsumenten har valt, förskottsbetalning, klagomålshantering och rätten till slutavräkning. I detta sammanhang finns det vidare skäl att uppmärksamma frågor om konsumentens rättigheter vid ändring av avtalsvillkor och möjligheten att byta gashandlare utan särskild kostnad, även om gasmarknadsdirektivet i dessa delar inte innebär någon ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG. Överväganden och förslag finns i avsnitt 19.
143
Kraven avseende att konsumenten ska få tillgång till sina förbrukningsuppgifter och information om kostnad och förbrukning har berörts ovan.
Av punkten 2 i bilaga I framgår att medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt medverka på gasmarknaderna. Genomförandet att dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning, och bedömningen kan även avse vad för slags smarta mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva samt vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution. En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.
Någon lagstiftningsåtgärd är i nuläget inte påkallad när det gäller smarta mätare. Det är dock nödvändigt att genomföra den föreskrivna bedömningen. Energimarknadsinspektionen bör därför ges i uppdrag att göra en ekonomisk bedömning av de kostnader och den nytta de smarta mätarna för med sig för marknaden och konsumenten.
Tillståndsförfaranden
Artikel 4, som behandlar tillståndsförfaranden, är oförändrad jämfört med 2003/55/EG och har tidigare inte föranlett några ändringar av svensk lagstiftning
Övervakning av försörjningstryggheten
I artikel 5 finns bestämmelser om medlemsstaternas övervakning av försörjningstryggheten. Dessa är i materiellt hänseende oförändrade jämfört med direktiv 2003/55/EG.
Regional solidaritet Artikel 6 innehåller helt nya bestämmelser om regional solidaritet. I artikeln anges att medlemsstaterna, för att säkerställa försörjningstryggheten på den inre marknaden för naturgas, ska samarbeta i syfte att främja regional och bilateral solidaritet. Bestämmelserna i artikeln har sedan gasmarknadsdirektivets beslutades blivit överspelade genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 1, Celex 32010R0994), den s.k. gasförsörjningsförordningen, och kräver inga genomförandeåtgärder.
Främjande av regionalt samarbete
Den nya artikel 7 reglerar hur regionalt samarbete ska främjas Medlemsstaterna, liksom tillsynsmyndigheterna, är enligt artikel 7.1 skyldiga att samarbeta för att underlätta det regionala samarbete som på senare år har utvecklats mellan tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem på regional nivå. Främst ska samarbetet underlättas mellan
144
de systemansvariga för överföringssystemen bl.a. i gränsöverskridande frågor.
Energimarknadsinspektionen har uppgiften att för Sveriges räkning delta i utvecklingen av marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU. Energimarknadsinspektionen har även i uppdrag att samarbeta med nordiska och övriga europeiska tillsynsmyndigheter i syfte att verka för en harmonisering av regelverk så att likvärdiga förutsättningar skapas på marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU (1 § 7 och 8 förordningen [2007:1118] med instruktion för Energimarknadsinspektionen. I myndighetsinstruktionen anges även att Energimarknadsinspektionen inom sitt område ska fullgöra de uppgifter som följer av direktiv 2003/55/EG (1 § 6 b). Utöver den nödvändiga uppdateringen av myndighetsinstruktionen krävs inga nya föreskrifter i denna del.
Enligt artikel 7.2 ska även byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna, och den kan också utfärda rekommendationer om den anser att det krävs bindande regler för att samarbetet ska fungera. Bestämmelsen riktar sig till ACER.
I artikel 7.3 anges att medlemsstaterna ska se till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säkerheten för nätet. Tilldelningen av kapacitet sker via Dragör, som är beläget i Danmark, och som opereras av den danska systemansvarige, Energinet.dk. Det finns redan samarbetsavtal avseende systemdriften mellan det svenska och danska systemet.
I artikel 7.4 regleras vad som gäller om vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystem deltar i ett samriskföretag som inrättats för att genomföra samarbetet. I dessa fall ska samriskföretaget upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. Planen ska godkännas av ACER. De övervakningsansvariga hos de vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra kontrollera att planen följs.
Som framgår i avsnitt 21.2, föreslår regeringen att det ska införas åtskilt ägande på den svenska naturgasmarknaden. Något allmänt krav att upprätta övervakningsplan ska inte gälla i fråga företag som har genomfört åtskilt ägande. Det finns i nuläget inga samriskföretag som är verksamma i Sverige. Regelverket behöver dock kompletteras i enlighet med artikel 7.4 för att reglera vad som ska gälla i en situation där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på den svenska naturgasmarknaden.
NELGA har emellertid inte lämnat några förslag till särskilda bestämmelser om samriskföretag. Utredningens förslag behöver kompletteras i denna del. Regeringen avser därför att utreda frågan.
Tekniska regler Artikel 8 anger bl.a. att medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler.
145
Bortsett från ett tillägg, som riktar sig till ACER innebär artikeln ingen förändring i sak i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
16.4 Överföring, lagring och LNG
Kapitel III i gasmarknadsdirektivet (artiklarna 9–16) innehåller regler om överföring, lagring och kondenserad naturgas (LNG).
Åtskillnad av systemansvariga Artikel 9 i gasmarknadsdirektivet innehåller tolv punkter som beskriver de krav på effektiv åtskillnad och oberoende som ställs på överföringssystemet som sådant och på en systemansvarig för överföringssystemet (transmission system operator, TSO). I det följande används även termen ”transmissionsnätsoperatör” för systemansvarig för överföringssystem.
Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som systemansvarig för detta. Detta hindrar dock inte, enligt artikel 9.5, att två eller flera företag som äger överföringssystem bildar ett samriskföretag, som för de berörda överföringssystemen fungerar som systemansvarig i två eller flera medlemsstater. I ett sådant samriskföretag får inget annat företag ingå såvida det inte har godkänts som oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 14 eller som en oberoende systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel IV i direktivet.
Åtskilt ägande
Som framgått medger direktivet ett flertal sätt på vilket effektiv åtskillnad kan uppnås. Det åtskilda ägandet beskrivs i artikel 9.1–9.3 och 9.6. Regleringen av åtskilt ägande bygger på konceptet om kontroll som definieras närmare i artikel 2.36. Definitionen är hämtad från rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1, Celex 32004R0139), EG:s koncentrationsförordning. Med kontroll avses i direktivet rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag.
Som påpekats ovan riktar sig bestämmelserna om effektiv åtskillnad till både överföringssystemet och transmissionsnätsoperatören. NELGA har använt uttrycket ”TSO-lösning” som beteckning för det åtskilda ägandet enligt artikel 9.1–9.3 och 9.6.
Enligt artikel 9.1 råder förbud mot att någon från handel eller produktion direkt eller indirekt utövar kontroll över TSO eller överföringssystem och vice versa. Samma person(er) får inte utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder en TSO eller ett överföringssystem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver handel eller produktion. Vidare får inte samma person vara ledamot i styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget för både företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och en transmis-
146
sionsnätsoperatör eller ett överföringssystem. Innebörden av begreppet rättighet exemplifieras närmare i artikel 9.2 och ska i synnerhet omfatta rätten att rösta, befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget samt rätten att inneha ägarmajoriteten.
Enligt artikel 9.3 utvidgas åtskillnadskraven till att även omfatta åtskillnad i förhållanden till handel eller produktion enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072), det s.k. elmarknadsdirektivet, och vice versa.
Med person avses i direktivet enskilda personer, företag eller andra offentliga eller privata enheter. Av artikel 9.6 följer dock att statlig eller offentlig verksamhet inte ska anses som samma person om produktion eller handel respektive TSO eller överföringssystem drivs av två separata offentliga organ. Problematiken aktualiseras inte på den svenska naturgasmarknaden, eftersom den svenska staten inte äger något transmissionsnät för naturgas och inte heller bedriver produktion av eller handel med gas.
Kraven på åtskilt ägande gäller från och med 3 mars 2012.
Kommersiellt känsliga uppgifter
Artikel 9.7 behandlar skyddet av kommersiellt känsliga uppgifter. I det fall en transmissionsnätsoperatör tidigare har ingått i ett vertikalt integrerat företag, ska medlemsstaterna se till att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter enligt artikel 16 som innehas av transmissionsnätsoperatören inte överförs till företag som bedriver handel eller produktion.
Senareläggning av förbud
Om en TSO inte är ett vertikalt integrerat företag har medlemsstaterna även möjlighet att senarelägga förbuden i artikel 9.1 b och c, dvs. att samtidigt utöva kontroll över handel eller produktion och TSO eller överföringssystem samt att utse styrelseledamöter m.m. i båda verksamheterna. I detta fall medges i artikel 9.4 en förlängd övergångstid till och med 3 mars 2013. Bestämmelsen har tillkommit för att lösa en specifik situation i ett annat medlemsland och problematiken är inte aktuell för svensk naturgasmarknad.
Alternativ till åtskilt ägande
Gasmarknadsdirektivet innehåller alternativ som inte medför att vertikalt integrerade företag tvingas att sälja sina transmissionsnät eller sin transmissionsverksamhet. Alternativen gäller endast för överföringssystem som den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag.
Medlemsstaterna kan enligt artikel 9.8 välja att utse en oberoende systemansvarig (ISO) enligt artikel 14, följa bestämmelserna om oberoende systemansvariga för överföringssystem (ITO) i kapitel IV eller, enligt artikel 9.9 visa att det finns arrangemang som säkerställer att
147
transmissionsnätsoperatören faktiskt är mer oberoende än vad som föreskrivs i kapitel IV. I det senare fallet ska kommissionen på förhand kontrollera att befintliga arrangemang säkerställer ett mer effektivt oberoende än bestämmelserna i kapitel IV och fatta ett beslut om certifiering som tillsynsmyndigheten har att följa (artikel 9.10). Kommissionen får i detta fall ett större inflytande än vad som gäller vid en reguljär certifiering (jfr avsnitt 14.4.3).
Förtydliganden
Vertikalt integrerade företag som äger ett transmissionssystem får enligt artikel 9.11 inte hindras från att genomföra åtskilt ägande. Slutligen förtydligas i artikel 9.12 att företag som bedriver handel eller produktion inte under några omständigheter får utöva någon form av kontroll över en transmissionsnätsoperatör i en medlemsstat som tillämpar alternativet med åtskilt ägande.
Effektiv åtskillnad i Sverige
I naturgaslagen finns i dag bestämmelser om juridisk och personell åtskillnad samt särredovisning. Bestämmelserna uppfyller inte kraven i artikel 9 i gasmarknadsdirektivet. Det är således nödvändigt med lagstiftning i denna del. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 21.
Certifiering
I artikel 10 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer. Certifieringen innebär att tillsynsmyndigheten ska göra en förhandsprövning av att åtskillnadskraven i artikel 9 är uppfyllda och därefter fortlöpande kontrollera åtskillnaden i enlighet med de förfaranden som finns angivna i artikel 10 i direktivet och artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009.
Om överföringsverksamheten eller överföringssystemet kontrolleras av, eller kan komma att kontrolleras av, en eller flera personer från tredje land gäller mer rigorösa regler enligt artikel 11 i gasmarknadsdirektivet. Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta tillsynsmyndigheten, som i sin tur utan dröjsmål ska underrätta kommissionen om sådana omständigheter.
Det saknas för närvarande bestämmelser om certifiering, godkännande och utnämning av systemansvariga för överföringssystem samt om certifiering i förhållande till tredjeländer. Bestämmelser om sådana förfaranden måste sålunda införas i svensk rätt. De närmare övervägandena och förslagen redovisas i avsnitt 22.
Utseende av systemansvariga för lagringssystem och LNG-anläggningar Artikel 12 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om utseende av systemansvariga för lager och LNG-anläggningar. Bestämmelsen har, jämfört med direktiv 2003/55/EG, ändrats så att den inte längre reglerar
148
utnämnande av systemansvariga för överföringssystem, eftersom dessa nu ska certifieras och godkännas enligt de detaljerade bestämmelserna i artiklarna 10 och 11. Ändringen medför inte någon lagstiftningsåtgärd.
Uppgifter som åligger de systemansvariga för överförings-, lagrings- eller LNG-anläggningar Artikel 13 beskriver de uppgifter som åligger de systemansvariga för överförings-, lagrings- eller LNG-anläggningar. Svenska kraftnät har, med hänvisning till experten chefsjuristen Bertil Perssons särskilda yttrande, anfört att den av NELGA föreslagna implementeringen inte är korrekt. Bertil Persson har pekat på dels den nya bestämmelsen i artikel 13.2, dels på den i artikel 13.3 föreskrivna skyldigheten att fastställa transmissionsnätsägarnas avgifter för användande av deras nät för obalanser i energitillförseln på ett sätt som är förenligt med artikel 41.6
I artikel 13.2 finns en ny bestämmelse som innebär att varje systemansvarig för överföringssystem ska bygga upp en tillräcklig gränsöverskridande kapacitet för att integrera en europeisk överföringsstruktur för att tillgodose alla ekonomiskt rimliga och tekniskt genomförbara kapacitetsbehov och ta hänsyn till en tryggad gasförsörjning. Regeringen bedömer att dess generellt hållna krav ryms inom bestämmelsen i 3 kap. 1 § naturgaslagen, där det anges att den som bedriver överföring av naturgas ansvarar för drift och underhåll och vid behov, utbyggnad av sitt ledningssystem och, i tillämpliga fall, dess anslutning till andra ledningssystem.
Artikel 13.3, som gäller den systemansvariges regler om balans av överföringssystemet, överensstämmer i huvudsak med artikel 8.2 i direktiv 2003/55/EG, som har genomförts i Sverige genom 7 kap.5 och 6 §§naturgaslagen (2005:403). Frågan om fastställande av avgifter enligt artikel 41.6 behandlas i avsnitt 16.9 nedan.
Oberoende systemansvariga
Enligt artikel 14 i gasmarknadsdirektivet får den berörda medlemsstaten, baserat på förslag från ägaren till överföringssystemet, besluta att utse en oberoende systemansvarig (ISO). Genom detta alternativ uppnås en effektiv åtskillnad då överföringssystemets ägare mer eller mindre fråntas alla uppgifter utom de som är direkt kopplade till själva ägandet och som regleras i artikel 14.5. Den systemansvariges uppgifter enligt artikel 13 övertas i stället av ISO:n. Denne ska vara en aktör som uppfyller kraven på åtskilt ägande från annan verksamhet med handel eller produktion av gas eller el. Härigenom kan samma grad av oberoende uppnås som vid åtskilt ägande, men utan att ett vertikalt integrerat företag tvingas avyttra sina tillgångar.
Frågan om artikel 14 kräver genomförandeåtgärder är knuten till hur medlemsstaten väljer att genomföra effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i gasmarknadsdirektivet. Överväganden och förslag i denna del redovisas i avsnitt 21.
149
Åtskillnad av ägare till överföringssystem och systemansvariga för lagringssystem
I artikel 15 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om åtskillnad dels i fråga om ägaren till ett överföringssystem i det fall ISO-alternativet tillämpas, dels i fråga om systemansvariga för ett lagringssystem. En systemansvarig för lagringssystem definieras enligt artikel 2.10 i direktivet som varje fysisk eller juridisk person som bedriver lagringsverksamhet och som ansvarar för driften av en lagringsanläggning. Kraven motsvarar den funktionella åtskillnad som föreskrevs i artikel 9 i direktiv 2003/55/EG.
När det gäller ägare till överföringssystem är kraven i artikel 15 relevanta bara i medlemsstater som väljer att använda ISO-alternativet. Närmare överväganden i denna del redovisas i avsnitt 21.
I fråga om systemansvariga för lagringssystem finns sedan tidigare krav på juridisk och så kallad personell åtskillnad i 4 kap. 2 § naturgaslagen. Det saknas dock bestämmelser som fullt ut svarar mot det som stadgas i artikel 15 i gasmarknadsdirektivet. Det är därför nödvändigt att införa nya bestämmelser i den svenska lagstiftningen. NELGA har emellertid inte lämnat något författningsförslag i denna del. Det saknas därför i nuläget tillräckligt underlag för att föreslå en reglering. Regeringen avser att utreda frågan och återkomma med ett lagförslag.
Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga för överföringssystem och ägare till överföringssystem Artikel 16 i gasmarknadsdirektivet motsvarar i stort artikel 10 i direktiv 2003/55/EG. Det har emellertid tillkommit nya krav.
Av artikel 16.1 framgår sålunda, utöver vad som tidigare föreskrevs om sekretess, att berörda systemansvariga i synnerhet inte ska röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion. För att trygga efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information, ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare, inklusive i fall av en systemansvarig med kombinerat ansvar, den systemansvariga för distributionssystemet, och övriga delar av företaget inte heller har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent administrativa funktioner eller IT-funktioner.
Det kombinerade systemansvaret som bestämmelsen refererar till regleras i artikel 29. Där ges möjlighet att tillåta ett kombinerat systemansvar för överförings-, LNG-, lagrings- och distributionssystemen under förutsättning att den systemansvarige uppfyller kraven på effektiv åtskillnad. Den svenska naturgaslagen tillåter i dag ett kombinerat systemansvar. Regeringen bedömer därför att det är nödvändigt att införa ett förbud mot gemensamma funktioner i enlighet med artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet.
Vidare har det i artikel 16.3 tillkommit ett krav på att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en väl fungerande marknad ska offentliggöras. Även i denna del bedömer regeringen att lagstiftning är nödvändig.
150
NELGA har inte bedömt att några åtgärder behöver vidtas för att genomföra artikel 16 i gasmarknadsdirektivet. Inte heller remissinstanserna har berört frågan. Det saknas därför i nuläget underlag för en författningsreglering. Regeringen avser att utreda frågan och återkomma med ett förslag.
16.5 Oberoende systemansvariga för överföring (ITO)
Kapitel IV i gasmarknadsdirektivet, Oberoende systemansvariga för överföring (ITO), innehåller artiklarna 17–23. Bestämmelserna är nya i förhållande till direktiv 2003/55/EG. De detaljerade föreskrifterna i kapitlet syftar till att åstadkomma en effektiv åtskillnad och samma grad av oberoende som vid åtskilt ägande, men utan att ett vertikalt integrerat företag tvingas att avyttra sina tillgångar. Kapitlet har betydelse för de medlemsstater som väljer andra alternativ för effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i direktivet än åtskilt ägande. Regeringens närmare överväganden och förslag i fråga om effektiv åtskillnad redovisas i avsnitt 21.
16.6 Distribution och leverans
Kapitel V i gasmarknadsdirektivet (artiklarna 24–29) innehåller bestämmelser om distribution och leverans.
Utseende av systemansvariga för distributionssystemet
Artikel 24 i gasmarknadsdirektivet med bestämmelser om utseende av systemansvariga för distributionssystemet är oförändrad i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
Uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystemet Artikel 25 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om de uppgifter en systemansvarig för ett distributionssystem har. Artikel 25.1 är något omformulerad med krav på att främja energieffektivisering och att den systemansvariga ska se till att nätet har en långsiktig förmåga att uppfylla rimliga krav på distributionen samt att de systemansvariga på affärsmässiga villkor ska driva, underhålla och utveckla näten. Kraven på att främja energieffektivitet torde vara täckt av miljöbalkens bestämmelser. Övriga ändringar innefattas av nuvarande bestämmelser i 3 och 6 kap. naturgaslagen. Det saknas därmed behov av att ändra lagstiftningen.
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
I artikel 26 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om åtskillnad för systemansvariga för distribution.
Om den systemansvariga för distribution är en del av ett vertikalt integrerat företag ska denne, åtminstone vad avser juridisk form, organisa-
151
tion och beslutsfattande, vara oberoende av annan verksamhet utan samband med, distribution. Artikel 26.2 innehåller de kriterier som ska uppfyllas för att säkerställa oberoendet. De gällde även enligt direktiv 2003/55 EG Det fanns emellertid en möjlighet enligt det tidigare direktivet att undanta koncerner som hade färre än 100 000 anslutna kunder. Samma möjlighet finns nu genom artikel 26.4 i gasmarknadsdirektivet.
Sverige har utnyttjat möjligheten till undantag, vilket inneburit att de svenska naturgasdistributörerna helt har undantagits från kraven i delar av artikel 26.2. Vissa av kraven har dock omsatts i svensk lagstiftning genom bestämmelser i naturgaslagen om juridisk och personell åtskillnad (3 kap. 2 §) och skyldighet att upprätta en övervakningsplan (3 kap. 9 §).
Det nya gasmarknadsdirektivet innebär att det ställs strängare krav när det gäller upprättandet av övervakningsplan (artikel 26.2 d). Regeringen bedömer att de nya reglerna i denna del motiverar att de svenska bestämmelserna ses över. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 23.1 och 23.2.
Vidare finns nya bestämmelser i artikel 26.3, där det nu framgår att vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem inte får, i synnerhet i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det integrerade företaget har. Regeringen bedömer att det är motiverat med lagstiftning i denna del. Överväganden och förslag finns i avsnitt 23.3.
I ett ytterligare tillägg i artikel 26.3 anges att medlemsstaterna ska se till att de systemansvarige för distributionssystemen som ingår i ett vertikalt integrerat företag övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att de inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Denna uppgift omfattas redan av den tillsyn som bedrivs i fråga om övervakningsplanerna och föranleder därför ingen särskild åtgärd.
Skyldighet till konfidentiell behandling för systemansvariga för distributionssystemet Artikel 27 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om sekretess och är oförändrad.
Slutna distributionssystem
Artikel 28 i gasmarknadsdirektivet innehåller nya bestämmelser om undantag för slutna distributionssystem. Enligt artikel 28.1 får medlemsstaterna föreskriva att den nationella tillsynsmyndigheten ska kunna klassificera vissa gassystem som slutna distributionssystem. Om ett distributionssystem klassificeras som slutet får medlemsstaterna, enligt artikel 28.2 föreskriva att tillsynsmyndigheten undantar det slutna systemet från skyldigheten att få tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, godkända innan de träder i kraft. Användarna av det slutna systemet kan dock i samband med att undantaget beviljas, enligt artikel 28.3 alltid begära att tarifferna ses över och godkänns. Regeringen
152
bedömer att de undantag artikeln medger bör utnyttjas och utvecklar sina överväganden om hur detta ska ske i avsnitt 24.
Kombinerat systemansvar
I artikel 29 i gasmarknadsdirektivet har det genomförts konsekvensändringar i bestämmelserna om kombinerat systemansvar till följd av kraven på effektiv åtskillnad, och artikeln har även kompletterats med de undantag som gäller för Cypern, Luxemburg och Malta. Den svenska naturgaslagen tillåter i dag ett kombinerat systemansvar och ändringarna föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Det kombinerade systemansvaret kommenteras även ovan i samband med artikel 16 i direktivet.
16.7 Särredovisning och transparens i bokföringen
Kapitel VI i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om särredovisning och transparens i bokföringen. Bestämmelserna, som omfattar artiklarna 30 och 31, är oförändrade i materiellt hänseende, bortsett från en förtydligande hänvisning till de nationella tillsynsmyndigheterna som avses i artikel 39.1, och föranleder ingen lagstiftningsåtgärd.
16.8 Organisation av tillträde till systemet
Kapitel VII i gasmarknadsdirektivet (artiklarna 32–38) innehåller bestämmelser om organisationen av tillträde till systemet.
Tillträde för tredje part
Några materiella ändringar har inte gjorts i artikel 32, som innehåller bestämmelser om tredjepartstillträde.
Tillträde till lagring Artikel 33 behandlar tillträde till lager. I artikel 33.1 andra stycket finns ett nytt krav på att tillsynsmyndigheten eller medlemsstaterna ska fastställa vilka regler för tillträde som ska tillämpas för lagringsanläggningar och lagring av gas i rörledning. De ska vidare offentliggöra eller ålägga systemansvariga för lagringsanläggningarna och överföringssystem att offentliggöra, vilka lagringsanläggningar eller delar av sådana anläggningar respektive vilken lagring av gas i rörledning som tillhandahålls i enlighet med de olika förfaranden som anges i artikel 33.3 och 33.4.
Detta ska dock inte påverka medlemsstaternas möjlighet att välja mellan reglerat eller förhandlat tillträde.
Frågan om reglerat eller förhandlat tillträde behandlades i samband med genomförande av direktiv 2003/55/EG. Sverige valde alternativet med reglerat tillträde till lager. I 4 kap. 5 § naturgaslagen anges att den som innehar en lagringsanläggning eller en transmissionsledning är skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Enligt
153
6 kap. 2 § ska tariffer för lagring av naturgas vara skäliga objektiva och icke-diskriminerande. Tarifferna ska enligt 6 kap. 4 § offentliggöras och den systemansvarige ska också på begäran lämna skriftlig uppgift om tariffen på begäran. Tarifferna eller villkoren för tillhandahållande av lagringstjänsterna är föremål för Energimarknadsinspektionens tillsyn enligt 10 kap. 1 § naturgaslagen. Sverige har därmed infört reglerat tillträde till lagring i svenska lagringsanläggningar och transmissionsledningar. Genom lagstiftningen får även de kriterier enligt vilka det kan fastställas vilka regler som ska tillämpas för lagringen anses vara fastställda och offentliggjorda. Dessa regler omfattar all lagring i Sverige. Regeringen bedömer inte att det krävs några åtgärder för att genomföra kraven i artikel 33.1 bortsett från utformningen av tarifferna för lagring, som behandlas närmare i artikel 33.4. Överväganden och förslag i denna del finns i avsnitt 25.
Artikel 33.2, som innehåller vissa undantag från bestämmelserna i artikel 33.1, är oförändrad i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
Artikel 33.3, som behandlar förhandlat tillträde, är inte relevant för svenska förhållanden.
I artikel 33.4, som behandlar det reglerade tillträdet, finns nu ett krav på samråd med systemanvändarna i samband med utarbetandet av tarifferna eller metoderna för deras fastställande. Bestämmelser om samråd saknas i den nuvarande naturgaslagen och behöver införas. Överväganden och förslag finns i avsnitt 25.
Tillträde till tidigare led i rörledningsnätet
I artikel 34 finns bestämmelser om tillträde till tidigare led i rörledningsnätet, s.k. uppströmsledningar. Artikeln är oförändrad i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
Vägrat tillträde Artikel 35, som behandlar vägrat tillträde, innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
Ny infrastruktur
Artikel 36 behandlar undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt.
Större sådana projekt får på begäran undantas från direktivets bestämmelser om åtskillnad och tredjepartstillträde till reglerade tariffer samt balanstjänster. Bestämmelserna om förutsättningar för undantag och om förfarandet fanns redan i direktiv 2003/55/EG och har genomförts i svensk rätt genom 9 kap. naturgaslagen.
Bestämmelserna i artikel 36 innebär inga stora sakliga ändringar i förhållande till direktiv 2003/55/EG. Det har dock tillkommit bestämmelser om förfarandet som motiverar ändringar i den svenska lagstiftningen.
Enligt naturgaslagen beviljas undantag av regeringen efter att tillsynsmyndigheten yttrat sig och offentliggjort sitt yttrande. Det framgår sålunda av artikel 36.4 och 36.5 att det i vissa fall är ACER som har att
154
fatta beslutet om undantag. Medlemsstaterna får dock enligt artikel 36.7 föreskriva att det formella beslutet i stället ska fattas av ett relevant organ i medlemsstaten efter yttrande från ACER. Det har vidare införts mer detaljerade bestämmelser om förfarandet i artikel 36.6, 36.8 och 36.9.
NELGA har inte bedömt att det krävs några nya genomförandeåtgärder i anledning av artikel 36 i gasmarknadsdirektivet. Utredningen har därför inte utarbetat något författningsförslag. Remissinstanserna har inte berört frågan, som har praktisk betydelse för naturgasföretag som vill investera i ny infrastruktur. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det krävs ytterligare utredning innan ett förslag kan läggas fram.
Öppnande av marknaderna och ömsesidighet Artikel 37 som behandlar öppnande av marknader och ömsesidighet är i materiellt hänseende oförändrad och kräver ingen åtgärd.
Direktledningar
Även artikel 38 som behandlar direktledningar är i materiellt hänseende oförändrad och kräver ingen åtgärd.
16.9 Nationella tillsynsmyndigheter
Kapitel VIII, Nationella tillsynsmyndigheter, omfattar artiklarna 39–44. De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet i Sverige kan i stor utsträckning ske genom förordningar, t.ex. genom att en hänvisning till direktiv 2003/55/EG byts ut mot en hänvisning till gasmarknadsdirektivet. I det följande behandlas endast de delar närmare där det krävs att de svenska bestämmelserna ändras på andra sätt än genom rena uppdateringar av hänvisningar.
Tillsynsmyndighetens utnämning och oberoende
I artikel 39 finns bestämmelser om tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende. Artikeln motsvarar i huvudsak artikel 25.1 i direktiv 2003/55/EG. Bestämmelserna har preciserats när det gäller myndighetens oberoende ställning.
Av artikel 39.1 i gasmarknadsdirektivet framgår att varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet. Det krävs inga särskilda åtgärder för att genomföra detta krav. Tillsynsmyndigheten enligt naturgaslagen, dvs. Energimarknadsinspektionen, fungerar i Sverige som nationell tillsynsmyndighet enligt direktivet.
I artikel 39.2 och 39.3 finns bestämmelser om undantag från artikel 39.1. De saknar relevans i Sverige.
I artikel 39.4 anges att medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens oberoende och säkerställa att myndigheten utövar sina befogenheter på ett opartiskt och transparent sätt. I detta syfte ska vissa angivna åtgärder genomföras. Regeringen bedömer att kraven i artikeln är uppfyllda genom de bestämmelser i 12 kap. 2 § regeringsformen som
155
säkerställer förvaltningsmyndigheternas oberoende och de krav på opartiskhet som kommer till uttryck bl.a. i reglerna om jäv i 11 § förvaltningslagen (1986:223).
Av artikel 39.5 framgår att medlemsstaterna, för att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning, ska se till att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut oberoende av något politiskt organ. Medlemsstaten ska även se till att myndigheten har särskilda årliga budgetanslag med självständigt ansvar för den anslagna budgetens genomförande och tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter. Därvid ska medlemsstaten se till att ledamöterna i tillsynsmyndighetens styrelse eller, om sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska kunna förnyas en gång. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till tjänstefel enligt nationell lag.
Kraven i artikel 39.5 kräver enligt regeringens bedömning inga särskilda genomförandeåtgärder i Sverige. Det finns skäl att något närmare beröra frågan om förordnandet av myndighetens ledning. I den delen kan dock hänvisas till vad som anförts i avsnitt 5.10 med anledning av motsvarande bestämmelser i artikel 35.5 i elmarknadsdirektivet.
Tillsynsmyndigheternas allmänna mål Artikel 40 i gasmarknadsdirektivet behandlar tillsynsmyndighetens allmänna mål. Den är ny och anger åtta allmänna mål som myndigheten ska vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till. Myndigheten är skyldig att beakta dessa mål när den utför sina uppgifter enligt artikel 41 i direktivet (se nedan). Artiklarna kompletterar således varandra. Uppgifterna ska i förekommande fall utföras i samarbete med andra nationella myndigheter, varvid konkurrensmyndigheterna nämns särskilt. Artikeln betonar att tillämpningen inte får inkräkta på de andra myndigheternas behörighet.
I artikel 40 framhålls bl.a. miljömässig hållbarhet, främjandet av energieffektivitet och produktion av gas från förnybara energikällor. Till de allmänna målen hör också att utveckla den gränsöverskridanden kapaciteten i syfte att främja gränsöverskridande handel och stärka den inre marknaden för naturgas. Vidare berörs frågor som handlar om att stärka marknadens funktion och att bidra till att stärka konsumenternas ställning.
Några ändringar i sak av det gällande regelverket är inte motiverade med anledning av artikel 40 i gasmarknadsdirektivet.
Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter
I artikel 41 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om tillsynsmyndigheternas skyldigheter och befogenheter.
Artikel 41.1 innehåller en förteckning över de nationella tillsynsmyndigheternas skyldigheter indelade i 21 underpunkter (a–u). Dessa skyldigheter är i huvudsak sådana som redan i dag ligger på Energi-
156
marknadsinspektionen, antingen i dess egenskap av tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen eller genom särskilda bestämmelser i myndighetsinstruktionen. Av artikel 41.2 första stycket framgår att om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervakningsuppgifter som avses i artikel 41.1 utföras av andra myndigheter än tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndigheten så snart som möjligt. Enligt artikel 41.2 andra stycket ska tillsynsmyndigheten vid behov rådgöra med transmissionsnätsoperatörer och samarbeta med andra relevanta nationella myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i artikel 41.1.
Artikel 41.1 i gasmarknadsdirektivet föranleder närmare överväganden i fråga om följande uppgifter för tillsynsmyndigheten.
Av artikel 41.1 e framgår att tillsynsmyndigheten ska lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna i medlemsstaterna, ACER och kommissionen. Rapporten ska omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som uppnåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp i artikel 41. För Sveriges del innebär detta att Energimarknadsinspektionen ska sammanställa information även i frågor där andra myndigheter, t.ex. Konsumentverket, står för den praktiska tillsynen.
Enligt artikel 41.1 j ska tillsynsmyndigheten övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande och konkurrens på grossist- och slutförbrukarnivå, även när det gäller naturgasbörser, priser för hushållskunder, inklusive system för förskottsbetalning, andel kunder som byter gashandlare, andel kunder som får sina leveranser avstängda, avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hushållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvridning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla relevant information, och göra de berörda konkurrensmyndigheterna uppmärksamma på relevanta fall. I Sverige hanteras denna övervakning redan av olika myndigheter.
För uppgifterna under artikel 41.1 j spelar även Konsumentverket en viktig roll genom sitt uppdrag som förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Det är därmed rimligt att anta att Konsumentverket kan ha viktiga synpunkter och väsentlig information rörande de aktuella frågorna. Sådana synpunkter och information bör överlämnas till Energimarknadsinspektionen som ansvarar för att rapportera resultaten av övervakningen till EU-kommissionen.
Artikel 41.1 j rör även konkurrensförhållandena på gasmarknaden. Energimarknadsinspektionen verkar redan i dag för effektiv konkurrens på naturgasmarknaden. Det är dock Konkurrensverket som har det övergripande ansvaret för att övervaka konkurrensförhållandena oavsett marknad. Myndigheterna kan därmed inom sina respektive ansvarsområden komma i besittning av information om sådana förhållanden eller beteenden på gasmarknaden som kan ha en negativ inverkan på konkurrensen. Myndigheterna bör på lämpligt sätt informera varandra om dylika förhållanden.
Även artikel 41.1 k rör konkurrensförhållandena på gasmarknaden genom att den avser övervakningen av förekomsten av begränsande avtalsvillkor som kan påverka större icke-hushållskunders möjligheter att teckna avtal med fler än en gashandlare samtidigt. I likhet med vad som sagts i fråga om artikel 41.1 j bedömer regeringen att övervakningen
157
enligt artikel 41.1 k redan faller inom Energimarknadsinspektionens uppdrag, samtidigt som Konkurrensverket är den myndighet som har det övergripande ansvaret för att övervaka konkurrensförhållandena. Myndigheterna bör på lämpligt sätt informera varandra om dylika förhållanden.
I artikel 41.2 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet föreskrivs att eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller ACER i enlighet med direktivet inte ska påverka tillsynsmyndighetens vederbörligen motiverade framtida användning av sina befogenheter enligt artikel 41 eller sanktioner som åläggs av andra berörda myndigheter eller EU-kommissionen. Bestämmelsen föranleder inga åtgärder i Sverige.
I artikel 41.3 i gasmarknadsdirektivet behandlas de ytterligare skyldigheter tillsynsmyndigheten har när en oberoende systemansvarig (ISO) har utsetts enligt artikel 14. Då en ISO-lösning inte är aktuell för svensk del medför punkten inga åtgärder.
Av artikel 41.4 i gasmarknadsdirektivet framgår en skyldighet för medlemsstaterna att se till att tillsynsmyndigheterna har tillräckliga befogenheter så att de kan utföra sina uppgifter enligt artikel 41.1, 41.3 och 41.6. I fem underpunkter (a–e) anges vissa befogenheter som detta i varje fall ska innefatta. Regeringen bedömer att det som anges i artikel 41.4 inte medför att Energimarknadsinspektionens befogenheter behöver utökas i förhållande till vad som gäller enligt det nuvarande regelverket. När det gäller artikel 41.4 d finns dock skäl att peka på vad som anförts i avsnitt 5.10 om motsvarande krav i artikel 37.4 d i elmarknadsdirektivet.
I artikel 41.5 i gasmarknadsdirektivet behandlas de ytterligare skyldigheter tillsynsmyndigheten har när en oberoende systemansvarig för överföring (ITO) har utsetts enligt kapitel IV. Då en ITO-lösning inte är aktuell för svensk del medför punkten inga förändringar av regelverket.
Artikel 41.6 i gasmarknadsdirektivet motsvarar artikel 25.2 i direktiv 2003/55/EG och innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens förhandsprövning av villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, tillhandahållande av balanstjänster och tillträde till gränsöverskridande infrastruktur.
I artikel 41.6 a behandlas anslutning och tillträde till nationella nät, inbegripet transmissions- och distributionstariffer samt villkor och tariffer för tillträde till LNG-anläggningar. I denna del har inga ändringar gjorts i förhållande till direktiv 2003/55/EG. När det gäller anslutningsavgifter och överföringstariffer finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens förhandsprövning i 6 kap. 5 § naturgaslagen. Det finns däremot inga nationella föreskrifter i fråga om LNG-tariffer. Ett krav på förhandsprövning fanns även i fråga om dessa i direktiv 2003/55/EG men det har inte genomförts i svensk rätt. Naturgaslagen behöver därför kompletteras med bestämmelser om förhandsprövning av LNG-tariffer. NELGA har emellertid inte lämnat något förslag i denna del. Det är därför nödvändigt att komplettera beredningsunderlaget för att kunna återkomma med ett lagförslag.
Artikel 41.6 b gäller förhandsprövning av villkoren för balanstjänster. En bestämmelse om förhandsprövning av villkoren i balansavtalen finns i 7 kap. 5 § andra stycket naturgaslagen. Någon åtgärd är därför inte nödvändig.
158
Artikel 41.6 c behandlar villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur inklusive förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning. Swedegas AB är det gasnätsföretag i Sverige som innehar gränsöverskridande infrastruktur för naturgas. Även Svenska kraftnät kan beröras av bestämmelserna i sin egenskap av systemansvarig myndighet. Enligt NELGA krävs inga förändringar i det svenska regelverket i denna del. Regeringen bedömer emellertid att ändringar kan vara påkallade i denna del. Det är dock nödvändigt att utreda frågan ytterligare före ett slutligt ställningstagande.
Av artikel 41.7 följer att de metoder och villkor som avses i artikel 41.6 ska offentliggöras. Bestämmelser om offentliggörande finns i naturgaslagen i fråga om anslutningsavgifter (6 kap. 1 a §), tariffer för överföring, lagring och LNG (6 kap. 4 §) samt villkoren i balansavtal (7 kap. 6 §). När det gäller villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur avser regeringen att behandla frågan om offentliggörande samtidigt som den utreder behovet av en förhandsprövning.
I artikel 41.8 anges att tillsynsmyndigheten vid fastställandet eller godkännandet av tariffer eller metoder och av balanstjänsterna ska säkerställa att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen både på kort och lång sikt får lämpliga incitament att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området. Enligt regeringens bedömning ryms detta inom den nuvarande regleringen av anslutningsavgifter, tariffer och balansavtal.
I artikel 41.9 anges att tillsynsmyndigheten ska övervaka hur överbelastningssituationer hanteras inom nationella gasöverföringsnät och sammanlänkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning tillämpas. För detta ändamål ska de systemansvariga för överföringssystemen eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av överbelastning, inklusive kapacitetstilldelning, till de nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära ändringar av dessa regler.
Hanteringen av överbelastning regleras i förordning (EG) nr 715/2009. Energimarknadsinspektionen kommer att utöva tillsyn över efterlevnaden av förordningen på samma sätt som inspektionen i dag är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (se avsnitt 26.1). Av 10 kap. 2 § naturgaslagen framgår att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Som redan nämnts får myndigheten även, enligt 3 § i samma kapitel, meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte krävs några särskilda genomförandeåtgärder i Sverige.
Artikel 41.10 behandlar tillsynsmyndighetens befogenheter att begära förändringar i transmissions- och distributionsföretagens villkor, inklusive tariffer eller metoder. Vid förseningar ska tillsynsmyndigheten ha befogenhet att fastställa preliminära tariffer eller metoder och fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna senare kommer att avvika från det preliminära fastställandet. Tillsynsmyndigheten får enligt 10 kap. 3 § naturgaslagen meddela de
159
förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Enligt regeringens bedömning kommer inte några ytterligare åtgärder att krävas i denna del. Det kan dock noteras att Energimarknadsinspektionen i rapporten Förhandsprövning av gastariffer (EIR 2010:14) har föreslagit intäkter i gasnätverksamhet uttryckligen ska regleras på förhand genom en s.k. intäktsram på det sätt som ska ske i fråga om elnätstarifferna med början 2012. Om förslaget genomförs kommer regelverket att få en annan utformning även i de frågor som berörs av artikel 41.10 i gasmarknadsdirektivet.
I artikel 41.11 anges att varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings- lagrings- LNG- eller distributionssystemet i enlighet med detta direktiv får inge klagomål till tillsynsmyndigheten som i egenskap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet har mottagits. Denna period får förlängas med två månader om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Regeringen bedömer att direktivets krav i denna del kräver ändringar i naturgaslagen. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 26.2.
I artikel 41.12, som motsvarar artikel 25.6 i direktiv 2003/55/EG finns bestämmelser om klagomål mot tillsynsmyndighetens beslut om metoder som har fattats i enlighet med artikel 41 eller, om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna tarifferna eller metoderna. Hur och i vilken omfattning sådana bestämmelser ska införas beror på den metod som väljs för att tillgodose kraven i artikel 41.6. När det gäller tillsynsmyndighetens beslut om godkännande av metoder för bestämmande av överföringstariffer eller godkännande av villkoren för tillhandahållande av balanstjänst finns redan bestämmelser om överklagande i 11 kap. 4 § naturgaslagen. Som framgått ovan avser regeringen att utreda behovet av förhandsreglering av villkoren för tillträde till LNG-anläggningar och gränsöverskridande infrastruktur. I det sammanhanget måste även möjligheterna att överklaga tas upp till övervägande.
Bestämmelsen i artikel 41.13, som behandlar reglering, kontroll och transparens för att förhindra missbruk av dominerande ställning och underprissättning, innebär i sak ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/55 EG.
Artikel 41.14, som innehåller ett krav på sanktioner i fråga om sekretessbestämmelser, överensstämmer i sak med artikel 25.9 i direktiv 2003/55/EG.
Inte heller artikel 41.15, som rör rätten att överklaga enligt EU-rätten eller den nationella lagstiftningen, innebär någon ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
I artikel 41.16 anges att tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för allmänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kommersiellt känsliga uppgifter bevaras. Den svenska offentlighetsprincipen säkerställer att tillsynsmyndighetens beslut är tillgängliga för allmänheten. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ger inspektionen möjlighet att behandla känsliga uppgifter under sekretess. Enligt 20 § förvaltningslagen gäller som huvudregel att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot
160
någon enskild. Under vissa omständigheter kan skälen utelämnas, men myndigheten bör då på begäran av den som är part om möjligt upplysa om dem i efterhand. Några förändringar i regelverket krävs därmed inte.
Av artikel 41.17 framgår att det ska vara möjligt för en part som berörs av ett av tillsynsmyndighetens beslut att överklaga detta till ett oberoende organ. För svensk del innebär detta att tillsynsmyndighetens beslut ska kunna överklagas till domstol. I 11 kap. 4 § naturgaslagen finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. I propositionen föreslås dock att vissa beslut av tillsynsmyndigheten ska överklagas hos regeringen (se avsnitt 22.6). Regeringens beslut kan emellertid prövas av Högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut, om beslutet innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Mot denna bakgrund krävs inga ändringar i det gällande regelverket.
Regelverk för gränsöverskridande frågor Artikel 42 i gasmarknadsdirektivet behandlar regelverket för gränsöverskridande frågor.
I artikel 42.1 finns ett allmänt krav på samarbete och samråd mellan tillsynsmyndigheterna. Dessa ska även bistå varandra och byrån med sådan information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt direktivet. Vid utbyte av information ska den mottagande myndigheten säkerställa att informationen fortsatt har samma grad av konfidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade informationen.
Av artikel 42.2 framgår att tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt för att främja operativa arrangemang för en optimal näthantering, gemensamma gasbörser, fördelning av gränsöverskridande kapacitet och en tillräcklig sammanlänkningskapacitet inom och mellan regioner, inklusive ny kapacitet. Syftet är att utveckla konkurrensen och förbättra leveranssäkerheten både inom och mellan regioner. Vidare ska myndigheterna samordna utarbetandet av nätföreskrifter och nätverkskoder samt regler för hantering av överbelastning.
De nationella tillsynsmyndigheterna har enligt artikel 42.3 rätt att ingå samarbetsarrangemang med varandra för att främja tillsynssamarbetet.
Av artikel 42.4 framgår att de åtgärder som avses i artikel 42.2 vid behov ska vidtas i nära samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att det påverkar deras specifika befogenheter.
Europeiska kommissionen får slutligen i artikel 42.5 anta närmare riktlinjer om samarbetet under ett kommittéförfarande.
Som framgått i avsnitt 16.3 har Energimarknadsinspektionen redan i dag uppgiften att för Sveriges räkning delta i utvecklingen av marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU. Energimarknadsinspektionen har även i uppdrag att samarbeta med nordiska och övriga europeiska tillsynsmyndigheter i syfte att verka för en harmonisering av regelverk så att likvärdiga förutsättningar skapas på marknaderna för el
161
och naturgas inom Norden och EU. I myndighetsinstruktionen anges även att Energimarknadsinspektionen inom sitt område ska fullgöra de uppgifter som följer av direktiv 2003/55/EG. Utöver den nödvändiga uppdateringen av myndighetsinstruktionen krävs inga nya föreskrifter för att Energimarknadsinspektionen ska kunna fullgöra sina huvudsakliga uppgifter enligt artikel 42 i gasmarknadsdirektivet.
I fråga om kravet på konfidentiell behandling av uppgifter har NELGA pekat på att information mottagen från andra tillsynsmyndigheter kommer att falla in under de sekretessbestämmelser som finns i offentlighets- och sekretesslagen, bl.a. när det gäller uppgifter som rör enskilda företags ekonomiska förhållanden. Utredningen har bedömt att den s.k. utrikessekretessen inte torde vara tillämplig. Mot den bakgrunden har NELGA anfört att det kan finnas ett behov för de svenska tillsynsmyndigheterna att informera relevanta tillsynsmyndigheter i de nordiska och europeiska länder om de begränsningar som de svenska reglerna om offentlighet och sekretess innebär i detta sammanhang.
Regeringen utesluter inte att det kan vara påkallat att införa nya bestämmelser om sekretess med anledning av kravet i artikel 42.1 i gasmarknadsdirektivet på konfidentiell behandling av uppgifter. Frågan behöver emellertid utredas närmare före ett slutligt ställningstagande.
Överensstämmelse med riktlinjerna
Artikel 43 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser som innebär att en tillsynsmyndighet och EU-kommissionen kan begära att ACER yttrar sig i fråga om ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktivet eller i förordning (EG) nr 715/2009. Artikeln innehåller bestämmelser som anger hur processen ska fortgå samt vilka tidsfrister som gäller. Kommissionen får också anta närmare riktlinjer om artikelns tillämpning inom ramen för ett kommittéförfarande enligt artikel 43.9.
Av artikel 43.6 följer att EU-kommissionen har rätt att begära att en tillsynsmyndighet återkallar eller ändrar ett beslut som inte stämmer överens med antagna riktlinjer. Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens begäran inom två månader och ska informera kommissionen om detta enligt artikel 43.8. För att säkerställa att den svenska tillsynsmyndigheten kan följa ett beslut av kommissionen enligt artikel 43.6 krävs reglering i lag. Överväganden och förslag finns i avsnitt 26.3.
Bevarande av information
Artikel 44 i gasmarknadsdirektivet riktar sig till den konkurrensutsatta delen av marknaden och reglerar gashandelsföretagens skyldigheter att bevara information i fråga om transaktioner gällande gasleveransavtal och gasderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystem, lagring och LNG och hålla dem tillgängliga för de nationella myndigheterna under minst fem år. Uppgifterna ska bland annat omfatta löptid, tillhandahållande och fullgörande samt mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser samt metoder för att identifiera den
162
berörda grossisten. Den ska även omfatta sådan information om gasleveransavtal och gasderivat som inte har fullgjorts.
I artikel 2.34 i gasmarknadsdirektivet definieras ”avtal om leverans av gas” som ett avtal om leverans av naturgas som inte inbegriper ett gasderivat. Av artikel 2.35 framgår att ett gasderivat definieras som ett finansiellt instrument som anges i en av punkterna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och som avser naturgas.
Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt för myndigheterna att agera mot marknadsmissbruk genom att de i efterhand ska kunna undersöka och analysera marknadsaktörernas agerande på marknaden. De myndigheter som ska få tillgång till informationen är för svensk del Energimarknadsinspektionen, Konkurrensverket och Finansinspektionen samt därutöver kommissionen. Finansinspektionen blir också enligt artikel 44.7 skyldig att på begäran överlämna uppgifter till nämnda myndigheter när det gäller uppgifter som omfattas av direktiv 2004/39/EG. Detta beror på att de enheter som omfattas av det direktivet inte får åläggas några ytterligare skyldigheter visavi övriga myndigheter i fråga om uppgiftslämnande enligt artikel 44.6. Informationen kan göras tillgänglig för marknadsaktörerna, dock med de begränsningar som framgår av artikel 44.3. Punkten får dessutom inte tillämpas på information om finansiella instrument som omfattas av direktiv 2004/39/EG.
Kommissionen får utfärda närmare riktlinjer inom ramen för ett kommittéförfarande. Av artikel 44.5 framgår att artikeln inte får tillämpas i fråga om gasderivat förrän sådana riktlinjer har utfärdats.
I regelverket för naturgasmarknaden saknas det för närvarande bestämmelser som riktar sig till gashandelsföretag vilka anger vilken typ av information som gashandelsföretagen ska bevara och hålla tillgängliga för tillsynsmyndigheten på begäran. Det finns dock andra regelverk med bestämmelser om bevarande av information. Gashandelsföretag är underkastade bestämmelserna i bokföringslagen (1999:1078) och, i förekommande fall, det regelverk som styr de finansiella marknaderna, såsom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden.
För svensk del omfattar Finansinspektionens tillsyn endast de gashandelsföretag som utgör värdepappersbolag och som erbjuder investeringstjänster åt andra än den egna koncernen. Dessa företag är skyldiga att dokumentera sin verksamhet, vilket omfattar i vart fall delar av den information som efterfrågas i gasmarknadsdirektivet. Konkurrensverket får, enligt 5 kap. 1 § första stycket 1 konkurrenslagen (2008:579), ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, som verket behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt konkurrenslagen.
Enligt 10 kap. 2 § naturgaslagen har tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Som nämnts omfattar i dagsläget denna tillsyn inte gashandelsföretag. Av artikel 44.1 framgår att emellertid att skyldigheten för gashandelsföretagen att hålla informationen tillgänglig även ska inkludera de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen.
163
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det kan krävas lagstiftning för att Sverige ska uppfylla det som stadgas i artikel 44.1. NELGA har dock bedömt att det inte krävs några förändringar i det svenska regelverket. Det är därför nödvändigt att ta fram ytterligare beredningsunderlag före ett slutligt ställningstagande.
16.10 Kundmarknader
Kapitel IX i gasmarknadsdirektivet, med rubriken ”Kundmarknader”, omfattar endast artikel 45, som innehåller nya bestämmelser om rollerna och ansvarsområdena för gasnätsföretag, gashandelsföretag och kunder samt vid behov andra aktörer på marknaden. För att underlätta utvecklingen av väl fungerande och transparenta kundmarknader ska medlemsstaterna se till att rollerna och ansvarsområdena beskrivs och offentliggörs i fråga om avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, regler för utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter och mätningsansvar. Beskrivningarna ska utformas på ett sådant sätt att kundernas och gashandlarnas nättillträde underlättas, och de ska granskas av tillsynsmyndigheten eller andra relevanta myndigheter.
Regeringen bedömer att artikel 45 kan genomföras genom ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen. Någon reglering i lag är inte nödvändig.
16.11 Slutbestämmelser
Kapitel X i gasmarknadsdirektivet (artiklarna 46–56) innehåller slutbestämmelser.
Skyddsåtgärder
Artikel 46 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om skyddsåtgärder och innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2005/33/EG.
Lika villkor
I artikel 47 i gasmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser om lika villkor. De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa lika villkor i enlighet med direktivet ska vara förenliga med EU-rätten. Åtgärderna ska vara proportionerliga, icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara vidtas efter anmälan till EUkommissionen och med kommissionens medgivande.
Den svenska naturgaslagstiftningen innehåller inte några särskilda bestämmelser om lika villkor. Sådana bestämmelser är inte heller nödvändiga för att genomföra direktivet. Några genomförandeåtgärder är inte påkallade med anledning av artikel 47.
164
Undantag när det gäller take-or-pay-åtaganden, m.m. Artiklarna 48–51 i gasmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om take-or-pay-åtaganden, framväxande och enskilda marknader samt granskningsförfarande, innebär i materiellt hänseende ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG.
Rapportering Artikel 52 i gasmarknadsdirektivet innehåller närmare regler om kommissionens övervakning och rapportering. Enligt en ny bestämmelse i artikel 52.3 ska kommissionen särskilt granska i vilken utsträckning kraven på åtskillnad enligt ITO-lösningen i kapitel IV har kunnat säkerställa ett effektiv oberoende. En detaljerad rapport i frågan ska föreläggas
Europaparlamentet och rådet senast den 3 mars 2013. Artikeln föranleder inga genomförandeåtgärder i Sverige.
Upphävanden
Artikel 53 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om upphävande. Av dessa framgår att direktiv 2003/55/EG ska upphöra att gälla från och med den 3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser när det gäller införlivande och tillämpning av det direktivet. Hänvisningar till direktiv 2003/55/EG ska anses som hänvisningar till gasmarknadsdirektivet.
Införlivande Artikel 54 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om direktivets införlivande.
Av artikel 54.1 framgår att medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 3 mars 2011. Medlemsstaterna ska genast underrätta kommissionen om detta. Det framgår vidare att bestämmelserna ska tillämpas från och med den 3 mars 2011, med undantag av artikel 11 (certifiering i förhållande till tredjeländer), som medlemsstaterna ska tillämpa från och med den 3 mars 2013. I artikel 54.1 tredje stycket anges hur medlemsstaterna ska gå till väga när de antar bestämmelserna i direktivet. I artikel 54.2 anges att medlemsstaterna till kommissionen ska överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Ikraftträdande och adressater
Artiklarna 55 och 56 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om ikraftträdande av direktivet och om direktivets adressater. Några särskilda lagstiftningsåtgärder behövs inte med anledning av artiklarna.
165
16.12 Regeringens överväganden
Regeringens överväganden innebär sammanfattningsvis följande.
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Gasmarknadsdirektivets inledande bestämmelser om syfte, tillämpningsområde och definitioner kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Allmänna regler för organisationen av sektorn
En bestämmelse om utsatta kunder enligt artikel 3.3 i gasmarknadsdirektivet bör föras in i instruktionen för Energimarknadsinspektionen (jfr avsnitt 5.3).
Mot bakgrund av de konsumentskyddsåtgärder som anges i bilaga I till gasmarknadsdirektivet bör nya bestämmelser om konsumentskydd föras in i naturgaslagen (se avsnitt 19).
För att uppfylla kraven i artikel 3.6 i direktivet bör bestämmelserna om leverantörsbyte ändras så att ett byte kan genomföras inom tre veckor (se avsnitt 18).
Det bör göras en ekonomisk bedömning av kostnader och nytta med smarta mätare enligt bilaga I punkten 2.
En kontaktpunkt för konsumenter enligt artikel 3.9 bör utses (jfr avsnitt 5.3).
Frågan om övervakningsplan för samriskföretag (artikel 7.4) behöver utredas ytterligare.
Överföring, lagring och LNG
Det krävs nya bestämmelser i lag för att genomföra kraven i artikel 9 i gasmarknadsdirektivet på åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem (se avsnitt 21).
Det behöver införas bestämmelser om certifiering av systemansvariga för överföringssystem i enlighet med artiklarna 10 och 11 i direktivet (se avsnitt 22).
Följande frågor bör utredas ytterligare: – åtskillnad av systemansvariga för lagringssystem (artikel 15), och – konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga för överföringssystem och ägare till överföringssystem (artikel 16).
Distribution och leverans
Det är motiverat med lagstiftning med anledning av de nya kraven i fråga om övervakningsplan enligt artikel 26.2 d i gasmarknadsdirektivet (se avsnitt 23.2). Vidare bör bestämmelser införas om kommunikation och varumärkesprofilering som svarar mot artikel 26.3 i direktivet (se avsnitt 23.3). Det bör vidare finnas en möjlighet att undanta slutna distributionssystem från tariffregleringen i enlighet med artikel 28 (se avsnitt 24).
166
Särredovisning och transparens i bokföringen
Bestämmelserna om särredovisning och transparens i bokföringen föranleder ingen lagstiftningsåtgärd.
Organisation av tillträde till systemet
Det behöver införas nya bestämmelser om tarifferna för lagring med anledning av kraven i artikel 33.1 och 33.4 i gasmarknadsdirektivet (se avsnitt 25).
Regelverket om undantag för ny naturgasinfrastruktur behöver ändras med anledning av nya bestämmelser i artikel 36 i direktivet. Frågan behöver dock utredas ytterligare.
Nationella tillsynsmyndigheter
Bestämmelserna i naturgaslagen om tidsfrister för behandling av anmälningar mot naturgasföretag måste ändras med anledning av artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet (se avsnitt 27.2).
Det svenska regelverket behöver anpassas till kravet i artikel 43 i gasmarknadsdirektivet att vissa beslut av tillsynsmyndigheten ska kunna ändras eller återkallas på begäran av EU-kommissionen (se avsnitt 27.3).
Följande frågor bör utredas ytterligare: – förhandsreglering av villkoren för tillträde till LNG-anläggningar och gränsöverskridande infrastruktur (artikel 41.6 a och c och 41.7 i gasmarknadsdirektivet),
– sekretess vid samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter (artikel 42.1), och
– gashandelsföretagens skyldighet att bevara information (artikel 44).
Kundmarknader
Energimarknadsinspektionen bör få i uppdrag att sammanställa och offentliggöra rollbeskrivningar för aktörerna på gasmarknaden.
Slutbestämmelser
Gasmarknadsdirektivets slutbestämmelser föranleder inte någon särskild lagstiftningsåtgärd.
17 EU-förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten
17.1 Huvuddragen i förordningen
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om
167
upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 trädde i kraft 3 september 2009 och ska tillämpas från den 3 mars 2011.
I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av de huvudsakliga förändringar som följer av den nya förordning (EG) nr 715/2009. Som framgått innebär det tredje energimarknadspaketet och de organisationer som skapas inom ramen för paketet ett ökat samarbete och en ökad samordning i syfte att skapa en väl fungerande inre marknad för el och gas.
Liksom tidigare innebär förordning (EG) nr 715/2009 en närmare detaljreglering av hur transmissionsnätsoperatörer ska utöva sin verksamhet. De nya bestämmelserna omfattar även villkoren för tillträde till anläggningar för kondenserad naturgas (LNG) och de lagringsanläggningar som är föremål för reglerat eller förhandlat tillträde. Syftet med ändringarna är att underlätta uppkomsten av en väl fungerande och transparent grossistmarknad med en hög grad av försörjningstrygghet. Det regionala samarbetet mellan transmissionsnätsoperatörer regleras. Förordningen ska underlätta harmonisering av nättillträde för gränsöverskridande handel och fastställer principer för tariffer eller de metoder som används för att beräkna tariffer för tillträde till näten. Det blir inte längre tillåtet att använda speciella tariffer för transitering av gas. Principerna för kapacitetstilldelning, handel med kapacitet, hantering av överbelastning, balanseringsregler och avgifter för obalans regleras. Kraven på transparens skärps och de omfattar även lagringsanläggningar som inte är föremål för tredjepartstillträde.
Nyheterna i övrigt berör främst certifieringsproceduren, inrättandet av Entso för gas (ENTSOG), ACER:s övervakning av ENTSOG:s verksamhet och proceduren kring ACER:s framtagande av icke-bindande ramriktlinjer respektive ENTSOG:s framtagande av nätföreskrifter, vilken även involverar EU-kommissionen, medlemsstaterna och berörda intressenter. Proceduren beskrivs i artiklarna 6–7 och artikel 8.1. 8.2 och 8.5–8.7.
I avsnitt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2009 behandlas riktlinjer om transparens. Här beslutade kommissionen den 10 november 2010 om ändringar, som trädde i kraft den 1 december 2010. Ändringarna ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011. NELGA har därför inte kunnat beakta de ändrade kraven i sitt arbete.
Vidare kan nämnas att det för närvarande pågår ett fortsatt arbete med bärighet på förordningens bestämmelser. I sitt betänkande fann NELGA att det var oklart om Sverige i alla delar kan uppfylla kraven i förordning (EG) nr 715/2009. NELGA föreslog därför att den svenska marknadsmodellen skulle utredas närmare.
Regeringen beslutade 3 juni 2010 om kommittédirektiv för en utredning om den framtida hanteringen av systemansvar för gas m.m. (dir. 2010:60). I direktiven ingick bland annat att utreda om den svenska marknadsmodellen för naturgas behöver anpassa för att harmonisera med gällande regelverk inom EU och, om utredaren finner det lämpligt, lämna förslag till sådana förändringar. Utredningen har antagit namnet Framtida hantering av systemansvar för gas m.m. (N2010:05) och har att redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2011.
168
17.2 Regeringens överväganden
Inledning
En EU-förordning är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Medlemsstaterna har dock enligt artikel 25 i förordning (EG) nr 715/2009 rätt att behålla eller införa åtgärder som innehåller mer detaljerade bestämmelser än de som anges i förordningen med tillhörande riktlinjer. Några sådana bestämmelser har inte införts i svensk rätt. Det är endast i de fall svensk rätt strider mot förordningen som ändringar i den svenska lagstiftningen kommer att bli nödvändiga. Därutöver kan vissa anpassningar av regelverket i förordningar och instruktioner bli nödvändiga.
I propositionen redovisas därför endast de bestämmelser i förordning (EG) nr 715/2009 som regeringen anser medför behov av förändringar i det svenska regelverket.
En generell ändring som krävs är att hänvisningar i det svenska regelverket till förordning (EG) nr 1775/2005 ändras till att avse förordning (EG) nr 715/2009 (jfr avsnitt 26.1).
Tillsynsmyndigheter
Enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 715/2009 ska de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställa efterlevnaden av förordningen och dess riktlinjer. De ska samarbeta med varandra, med EU-kommissionen och med ACER. I Sverige är Energimarknadsinspektionen tillsynsmyndighet.
Sanktioner
Enligt artikel 27 ska medlemsstaterna fastställa regler för sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen Medlemsstaterna ska vidare vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Dessa sanktioner ska inte vara straffrättsliga.
EU-förordningens bestämmelser riktar sig till Svenska kraftnät i egenskap av systemansvarig myndighet för naturgas. Svenska kraftnät innehar dock inte något transmissionsnät utan detta innehas av privata aktörer på naturgasmarknaden. Förordningens bestämmelser riktar sig också till dem som innehar transmissionsnät, lager eller LNG-anläggningar vilket är privata aktörer på den svenska naturgasmarknaden. Dessa privata aktörer står under tillsyn av Energimarknadsinspektionen. Som framgått ovan ska tillsynen enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 715/2009 även omfatta bestämmelserna i förordningen, som är direkt tillämpligt i Sverige.
Tillsynsmyndigheten får enligt 10 kap. 3 § naturgaslagen meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite. För att tydliggöra att tillsynen omfattar den nya förordning (EG) nr 715/2009 och dessa sanktioner behöver hänvisningen i 10 kap. 1 § 2 naturgaslagen uppdateras till förordning (EG) nr 715/2209. Även
169
Energimarknadsinspektionens instruktion behöver uppdateras med hänvisning till förordning (EG) nr 715/2009,
I egenskap av systemansvarig myndighet för naturgas har Svenska kraftnät bl.a. ansvaret för den övergripande balanseringen och för den ekonomiska balansavräkningen. Villkoren för balanstjänsten skall enligt 7 kap. 5 § naturgaslagen godkännas på förhand av Energimarknadsinspektionen och är således underkastad inspektionens tillsyn och sanktionsmöjligheter. I sin egenskap av statlig myndighet står Svenska kraftnät också under Justitiekanslerns och Riksdagens ombudsmäns tillsyn. De sanktioner som de uppräknade instanserna kan göra gällande gentemot Svenska kraftnät torde vara tillräckliga för att säkerställa att förordningens bestämmelser efterlevs.
18 Byte av naturgasleverantör
Regeringens förslag: En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare ska få göra detta 14 dagar efter anmälan till innehavaren av naturgasledningen.
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en sådan anmälan ska få göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att det av lagen ska framgå att en anmälan till innehavaren av naturgasledningen ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras senast tre veckor från dagen för anmälan.
Remissinstanserna: Energigas Sverige och E.ON Sverige AB har förespråkat en skrivning som i huvudsak behåller nuvarande rutiner som anger att tidsbundna avtal behålls och som innebär att bytet är reglerat till månadsskiften. De har anfört det inte är skäligt att de ca 17 000 villakunder som är den grupp som främst avses i detta sammanhang ska bekosta en större revidering av nuvarande system för mätvärdesinsamling och rapportering som dessutom ganska nyligen utvecklats inom branschen. Energimarknadsinspektionen har tillstyrkt förslaget att det ska vara möjligt att byta gashandlare varje dag. Energimarknadsinspektionen har dock föreslagit att byte av naturgashandlare ska vara genomfört inom två veckor.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslås att bytet ska få ske tio vardagar efter en anmälan till nätkoncessionshavaren.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har föreslagit att det i lagen ska anges att bytet får ske senast två veckor efter anmälan.
170
Skälen för regeringens förslag
Direktivets krav
Av artikel 3.6 a i gasmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villkoren önskar byta gashandlare, den eller de berörda operatörerna genomför detta byte inom tre veckor. Någon lagstiftning som säkerställer att leverantörsbyte sker inom tre veckor finns inte. En sådan reglering måste därför införas för att genomföra gasmarknadsdirektivet i denna del.
Gällande bestämmelser
Det finns bestämmelser om leverantörsbyte i 7 kap. 8 § naturgaslagen (2005:403). Av första stycket i paragrafen framgår att en leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt, omedelbart ska anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. Enligt andra stycket får en leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket ska därvid ske senast en månad innan övertagandet ska ske.
Bestämmelsens utformning
Det bör framhållas att kravet i gasmarknadsdirektivet gäller de berörda operatörerna, dvs. ledningsinnehavarna. Den svenska regleringen ska således säkerställa att en innehavare av naturgasledning vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bytet inom en viss tid.
Av gasmarknadsdirektivet följer att ett byte ska genomföras inom tre veckor, vilket betyder bl.a. att möjligheten att överta leveranserna inte kan begränsas till en viss enda dag i månaden. Ett ändamålsenligt sätt att genomföra direktivet i denna del skulle vara att göra det möjligt för gashandelsföretaget att överta leveranserna en viss tid efter anmälan till ledningsinnehavaren. På elmarknaden finns förutsättningar för att införa en motsvarande ordning vid byte av elleverantör (se avsnitt 7).
Energigas Sverige och E.ON Sverige AB har antytt att nya rutiner kan få kännbara effekter på gaskundernas avgifter. Ett möjligt alternativ till att leverantörsbytet ska ske en viss tid efter anmälan är att behålla den nuvarande ordningen med fasta bytesdagar, under förutsättning att antalet dagar utökas. Regeringen har under beredningen inhämtat synpunkter under hand på en sådan reglering från naturgasföretagen. Det som därvid har framkommit talar emot att en sådan omreglering är bättre än alternativet utan fasta bytesdagar.
Med hänsyn till det anförda bedömer regeringen att det mest ändamålsenliga sättet att uppfylla kravet i gasmarknadsdirektivet är en ordning där en leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare får göra det en viss tid efter anmälan till innehavaren av naturgasledningen. Som Energimarknadsinspektionen har anfört bör ett byte kunna genomföras efter två veckor.
171
NELGA har föreslagit att det av lagen ska framgå att en anmälan ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. I 3 kap. 1 § i Energimarknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd om mätning och rapportering av överförd naturgas samt anmälan om leverans och balansansvar (EIFS 2008:1) finns bestämmelser om gasleverantörens anmälan vid påbörjande eller övertagande av gasleverans. Där framgår att anmälan bl.a. ska innehålla uppgift om startdatum för gasleverans. Regeringen bedömer att frågan är av sådan karaktär att den även i fortsättningen bör regleras genom förordning eller myndighetsföreskrifter snarare än genom en bestämmelse i naturgaslagen.
Energimarknadsinspektionen har förordat att bestämmelsen får en utformning som tydligare visar att bytet får genomföras snabbare. Regeringen bedömer dock att en anmälan normalt bör göras senast två veckor före bytet och att detta bör återspeglas i lagtexten. Något formellt hinder för att bytet genomförs snabbare bör dock inte finnas.
Balansansvaret
NELGA har inte lämnat något förslag när det gäller övertagandet av balansansvaret vid byte av gasleverantör. I dag gäller enligt 7 kap. 9 § naturgaslagen att den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt bara får göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Det är en naturlig följd av de ändrade bestämmelserna om leverantörsbyte att det också blir möjligt att överta balansansvaret samtidigt som gasleverantören övertar leveranserna. När det gäller övertagande av balansansvar i övriga fall bör ingen ändring ske.
Viss fråga om bemyndiganden
Lagrådet har noterat att det i flera av de bestämmelser där det föreslås ändringar, bl.a. 7 kap. 8 § naturgaslagen, sedan tidigare finns bemyndiganden där det föreskrivs att regeringen meddelar eller får meddela närmare föreskrifter i olika avseenden. Bemyndigandena är således utformade på det sätt som tidigare förekom närmast när det var fråga om att erinra om regeringens normgivningsbefogenhet enligt 8 kap. 13 § i den äldre regeringsformen. Det finns enligt Lagrådet anledning att under det fortsatta lagstiftningsarbetet eller i annat sammanhang närmare överväga och kommentera de ändringar i olika bemyndiganden som görs, ävensom att i övrigt se över de bemyndiganden som ellagen och naturgaslagen innehåller.
Regeringen bedömer att Lagrådet har fog för sin uppfattning att det i naturgaslagen finns normgivningsbemyndiganden som bör ses över. Det saknas emellertid förutsättningar för att genomföra en sådan översyn inom ramen för det pågående lagstiftningsärendet. Regeringen avser att beakta frågan i samband med kommande ändringar i naturgaslagen.
172
19 Konsumentfrågor på naturgasområdet
19.1 Uppgifter om avtalsinnehåll och konsumentens rätt till information
Regeringens förslag: Ett avtal mellan en konsument och en naturgasleverantör ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt naturgasleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas för att i förtid säga upp ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om naturgasleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur naturgasleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller ytterligare konsumentrelaterad information.
Även ett avtal mellan en konsument och ett företag som bedriver överföring av naturgas ska innehålla motsvarande information, med undantag för uppgifter om avtalets löptid, förlängning och förtida uppsägning.
Information av naturgasleverantörerna ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
Företagen ska på sina webbplatser tillhandahålla information om konsumentens rättigheter, klagomålshanteringen och tvistlösning.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Dock har
NELGA begränsat sitt förslag till att omfatta naturgasleverantörer.
Remissinstanserna: Konsumentverket har anfört att de synpunkter som anförts när det gäller implementeringen av elmarknadsdirektivet även gäller gasmarknadsdirektivet i tillämpliga delar.
Skälen för regeringens förslag: I gasmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 a stadgas att konsumenten ska ha rätt till ett avtal med sin ”gashandlare”. Vidare anges en rad uppgifter som alltid ska framgå av avtalet. Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas.
Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål, ska anges på räkningen eller företagens webbplatser.
I likhet med ellagen så anger naturgaslagen i dag inte vad ett avtal mellan en leverantör eller nätägare och en konsument ska innehålla. Vid en jämförelse med andra språkversioner framkommer det att termen ”gashandlare” i bilagan inte motsvarar det begrepp som finns uppräknat
173
under definitioner i direktivets artikel 2. Regeringen har i avsnitt 8.1 bedömt att elmarknadsdirektivet bör införlivas på så sätt att både leverantör och nätägare ska ta med vissa villkor i avtalet med en konsument, samt att leverantörerna ska lämna informationen senast i samband med att avtalet ingås eller bekräftas. Det finns inte någon anledning att göra en annan bedömning när det gäller gasmarknadsdirektivets krav. Även när det gäller direktivets krav på skälighet så gör sig det resonemang som redovisats i avsnitt 8 gällande. På samma sätt som för elföretagen bör ett särskilt krav ställas upp om att tillhandahålla viss konsumentrelaterad information, information som kan tillhandahållas på företagets webbplats. En skillnad mot elmarknadsdirektivet är att gasmarknadsdirektivet inte kräver att en särskild hänvisning till tvistlösning ska ske på fakturorna. Enligt regeringens bedömning finns det inte skäl för att i lag ålägga gasföretagen en sådan skyldighet.
Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 8 kap.13, 14 och 18 §§naturgaslagen.
19.2 Betalningssystem och förbud mot att missgynna en konsument beroende på valt betalningssätt
Regeringens förslag: Naturgasleverantörer ska inte få missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Om en naturgasleverantör eller ett företag som bedriver överföring av naturgas tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter ska detta vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen.
NELGA:s förslag: Naturgasleverantörer och gasnätsägare förbjuds att diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt. Naturgasleverantörer och gasnätsägare får bara ta ut förskott från en konsument när det finns skälig anledning att befara att konsumenten inte kommer att fullgöra sina betalningar. En begäran om förskott får avse fyra månaders förväntad förbrukning och förskottsbegäran måste avbrytas när konsumenten under en tid av åtta kalendermånader har fullgjort sin betalningsskyldighet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget särskilt. Konsumentverket har framhållit att synpunkterna på implementeringen av elmarknadsdirektivet gör sig gällande även för gasmarknadsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag: Gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 d stadgar att kunderna ska tillförsäkras ett brett val av betalningssätt som inte får medföra oskälig diskriminering mellan kunderna samt att eventuella system för förskottsbetalning ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen. Vidare ställs krav på att de allmänna villkoren ska vara skäliga och transparenta och att kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.
Kravet i gasmarknadsdirektivets bilaga I motsvarar det som ställs upp i bilagan till elmarknadsdirektivet. Regeringen har i avsnitt 8.2. bedömt att
174
kraven på såväl villkorens skälighet som att kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder får anses omhändertaget genom annan lagstiftning. Dock bör en bestämmelse införas som förbjuder naturgasleverantörerna att missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Det finns inte anledning att i nuläget gå så långt som utredningen föreslagit när det gäller att reglera möjligheterna till förskottsbetalning. Enligt regeringens bedömning räcker det med att föreskriva att en begäran om förskott ska vara skälig och grundas på den förväntade förbrukningen. Ett mer utförligt resonemang om detta finns i avsnitt 8.2. Samma skäl gör sig gällande när det gäller att reglera naturgasleverantörernas betalningssystem. När det gäller de kunder som inte blir individuellt avlästa får en förskottsbegäran, om en sådan överhuvudtaget aktualiseras, istället avse kostnaden för en viss tidsperiod.
Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 8 kap. 15 § naturgaslagen.
19.3 Möjlighet att byta naturgasleverantör utan kostnad och rätt till slutfaktura inom sex veckor
Regeringens förslag: Ett byte av naturgasleverantör ska alltid genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. Efter ett genomfört byte ska konsumenten få sin slutfaktura inom sex veckor från det att frånträdande leverantör upphörde med leveranserna.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget särskilt. Konsumentverket har framhållit att synpunkterna på implementeringen av elmarknadsdirektivet gör sig gällande även för gasmarknadsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag: I gasmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 e stadgas att kunderna ska tillförsäkras en rätt att byta gashandlare utan kostnad. Av punkten 1 j följer att kunden ska ha fått en slutavräkning senast sex veckor efter att bytet skett.
Gasmarknadsdirektivets krav, som återfinns i bilagan, motsvarar det krav som ställs upp i bilagan till elmarknadsdirektivet. I avsnitt 8.3 har regeringen instämt i den bedömning som NELGA har gjort och att det i ellagen bör införas en bestämmelse i konsumentkapitlet som tillförsäkrar konsumenterna en rätt att byta leverantör utan avgift. Samma skäl gör sig gällande när det gäller att implementera motsvarande krav i gasmarknadsdirektivet.
Energimarknadsinspektionen har enligt 17 och 17 a §§naturgasförordningen (2006:1043) rätt att meddela föreskrifter om mätning och rapportering av överförd naturgas. Av 3 kap. 7 § Energimarknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd om mätning och rapportering av överförd naturgas samt anmälan om leverans och balansansvar (EIFS 2008:1) följer att den avlämnande gasleverantören ska underrättas om förbrukning och mätarställning inom tio vardagar efter att den nye leverantören påbörjar leveranserna. Mot den bakgrunden borde det inte föranleda
175
några problem för företagen att ta fram en slutfaktura inom sex veckor från det att leveranserna upphörde. En bestämmelse med ett sådant krav, motsvarande den som införs i ellagen, kan därför införas även i naturgaslagens konsumentkapitel.
Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 8 kap. 19 § naturgaslagen.
19.4 Företagens klagomålshantering
Regeringens förslag: Naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas ska ha fastställda rutiner för hantering av konsumenternas klagomål. Hur klagomålshanteringen går till ska tydligt beskrivas på företagens webbplats och information om detta ska på begäran tillhandahållas på annat sätt.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit en särskild skyldighet för företagen att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten samt att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om uppgiftslämnandet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget särskilt. Konsumentverket har framhållit att synpunkterna på implementeringen av elmarknadsdirektivet gör sig gällande även för gasmarknadsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gasmarknadsdirektivets bilaga 1, punkten 1 f ska alla kunder tillförsäkras tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. De ska tillförsäkras en rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål från sin gashandlares sida. De ska också ha tillgång till förfaranden för tvistlösning utanför domstol.
Som anförts ovan bedömer regeringen att kravet i denna del omfattar konsumenter. Hur regeringen ser på kravet avseende en särskild tvistlösningsmekanism behandlas i avsnitt 26.2. Liksom för elleverantörer och elnätsföretag så finns det skäl för att i en särskild bestämmelse kräva av naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas att ta fram fastställda rutiner för hanteringen av konsumenternas klagomål. För att inte orsaka företagen alltför stora kostnader anser regeringen inte att det är nödvändigt att klagomålshanteringen standardiseras. Ett system där tillsynsmyndigheten föreskriver i detalj hur klagomålshanteringen ska se ut för det enskilda företaget behöver inte nödvändigtvis medföra en förbättring för konsumenterna. Det avgörande bör istället vara att det finns en tydlig och genomarbetad process hos varje företag.
Det är viktigt att konsumenterna nås av information om hur klagomålshanteringen går till hos det företag som man tecknar avtal med. Regeringen föreslår att naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas ska tillhandahålla konsumenter viss konsumentrelaterad information om detta på sin webbplats. Informationen ska på begäran tillhandahållas på annat sätt.
176
NELGA har föreslagit att naturgasföretagen ska ha en särskild skyldighet att lämna uppgifter om sin klagomålshantering till tillsynsmyndigheten. I propositionen föreslås emellertid att de aktuella bestämmelserna ska omfattas av tillsynsmyndighetens vanliga tillsyn (se avsnitt 26.2). Myndigheten kommer därför att ha möjlighet att begära att få ta del av uppgifterna med stöd av 10 kap. 1 § naturgaslagen.
19.5 Konsumentens rätt till information om ändrade avtalsvillkor
Regeringens förslag: En naturgasleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet. De nya villkoren ska inte få börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
Naturgasleverantören ska underrätta konsumenten om samtliga prishöjningar i den faktura som följer på prisändringen.
NELGA:s förslag: En naturgasleverantör ska underrätta konsumenten i god tid före den dag de ändrade villkoren ska börja gälla. Underrättelse ska ske genom meddelande eller annonsering i dagspress. Konsumenten ska upplysas om en rätt att säga upp avtalet om villkorsändringen är till konsumentens nackdel. Om konsumenten säger upp avtalet och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om leverans av naturgas får inte de nya villkoren träda i kraft för det befintliga avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det befintliga avtalet. En konsument får säga upp ett avtal som inte är tidsbestämt utan att påföras någon kostnad till följd av uppsägningen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget särskilt. Konsumentverket har framhållit att synpunkterna på implementeringen av elmarknadsdirektivet gör sig gällande även för gasmarknadsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gasmarknadsdirektivets bilaga
I punkten 1 b ska kunderna tillförsäkras underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Gastjänstleverantören ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta sina kunder direkt om varje avgiftshöjning, vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal faktureringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda avtal om de inte godtar de nya villkor som gastjänstleverantören meddelat.
Även detta krav motsvarar det krav som återfinns i bilagan till elmarknadsdirektivet. NELGA:s förslag överensstämmer med det förslag som lämnats när det gäller att i detta hänseende reglera elleverantörerna. Regeringen har i avsnitt 8.5 utvecklat varför det finns skäl för att lämna ett jämfört med NELGA:s delvis annorlunda förslag. Regeringen föreslår
177
i avsnitt 18 att möjligheterna till att genomföra ett snabbt byte av naturgasleverantör ska förbättras. Enligt förslaget kommer en konsument att varje dag i månaden kunna genomföra ett byte av naturgasleverantör, under iakttagande av den uppsägningstid som gäller enligt det befintliga leveransavtalet. Bytet ska genomföras utan att konsumenten åläggs någon avgift. Det blir alltså ett system som kommer att motsvara det system som gäller för byte av elleverantörer. Mot den bakgrunden bör gasmarknadsdirektivets krav i nu aktuellt hänseende införlivas på precis samma sätt som för elföretagen. Som anförts i avsnitt 8.5 så anser regeringen att direktivet bör implementeras genom att en bestämmelse med ett informationskrav införs. Konsumenterna kan alltid säga upp ett avtal som löper tills vidare. Leverantörsföretagen åläggs att senast två månader innan de avser att börja tillämpa de nya villkoren informera konsumenterna om detta. En särskild bestämmelse om information i samband med fakturering efter prishöjningar bör även införas. Även detta beskrivs mer utförligt i avsnitt 8.5.
Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 8 kap. 16 och 17 §§.
20 Transmissionsnätsoperatörer på naturgasmarknaden
Regeringens förslag: Med transmissionsnätsoperatör ska i naturgaslagstiftningen avses den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har framhållit att det är viktigt att förstå distinktionen mellan direktivens benämning ”systemansvarig för överföringssystem” och benämningen ”systemansvarig” i det svenska regelverket. Det måste klargöras vilka som omfattas av bestämmelserna om certifiering och tillsyn av TSO.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att det med transmissionsnätsoperatör ska avses den som innehar koncession för naturgasledning, med undantag för ledning som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas, eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
Remissinstanserna: Svenska kraftnät har anfört att det hade varit önskvärt med en bedömning av vilka konsekvenser det kan få att promemorians förslag till definition av transmissionsnätsoperatör avviker från gasmarknadsdirektivets definition av systemansvarig för överföringssystemet. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att med transmissionsnätsoperatör ska avses den som transporterar naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar undantaget
178
den del av högtrycksledningar som huvudsakligen används för distribution av naturgas men tillstyrkt förlaget när de gäller den systemansvariga myndigheten. E.ON Gas Sverige AB har anfört att förslaget går längre än gasmarknadsdirektivet kräver och att det i första punkten av definitionen borde anges att med transmissionsnätsoperatör avses den som transporterar naturgas genom ett nät som i huvudsak består av koncessionspliktiga högtrycksledningar med undantag för koncessionspliktiga naturgasledningar som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas. Enligt E.ON Gas Sverige AB innebär gasmarknadsdirektivets definition att om samma högtrycksledningar ingår i ett nät som till huvudsak består av ledningar för lokal distribution ska verksamheten över det samlade nätet vara att anse som distribution. Swedegas AB har anfört att definitionen av transmissionsnätsoperatör inte bör omfatta den systemansvariga myndigheten samt att definitionen, med utgångspunkt i det tredje inremarknadspaketets definition av transmission, bör avgränsas utifrån nätets funktion i stället för att kopplas till om ägaren har koncession. Plast- och Kemiföretagen har konstaterat att ett delat ägande av transmissionssystemet skapar dubblering av funktioner och inte kan sägas vara effektivt. Öresundskraft AB och Lunds Energikoncernen AB vill att allt överföringsnät, inklusive grenledningar, klassas som transmissionsnät och ägs av en aktör.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivets definitioner
Med termen systemansvarig för överföringssystemet (transmission system operator, TSO) avses i gasmarknadsdirektivet varje fysisk eller juridisk person som bedriver överföringsverksamhet och som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på gastransporter (artikel 2.4). Överföring – eller transmission – är transport, vars avsikt är tillhandahållande till kunder, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, undantaget tidigare led i rörledningsnätet och undantaget den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas (artikel 2.3).
Med system avses i gasmarknadsdirektivet varje överföringsnät, distributionsnät, LNG-anläggning eller lagringsanläggning som ägs eller drivs av ett naturgasföretag, inbegripet lagring av gas i rörledning och dess anläggningar för stödtjänster och sådana som tillhör anknutna företag och som är nödvändiga för att erbjuda tillgång till överföring, distribution och LNG (artikel 2.13).
Vissa utgångspunkter
Det finns inga starka skäl som talar för att i Sverige införa en reglering som går längre än vad gasmarknadsdirektivet kräver när det gäller åtskillnad av transmissionsverksamhet enligt artikel 9 i direktivet. Den
179
svenska regleringen bör därför få en utformning som gör att den endast omfattar sådana aktörer på naturgasmarknaden som är systemansvariga för överföringssystemet i direktivets mening.
Företag som innehar koncession för naturgasledning har behandlats som systemansvariga för överföringssystem vid genomförandet i Sverige av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG. I det direktivet definierades överföring (transmission) som transport, utom leverans, av naturgas genom ett nät av högtrycksrörledningar som inte ingår i ett tidigare led av rörledningsnätet till kunder.
De koncessionspliktiga ledningarna är högtrycksrörledningar. I vissa fall kan emellertid en ledning som innehas med koncession huvudsakligen användas för lokal distribution av naturgas. Transport av naturgas i en sådan ledning omfattas inte av det nya gasmarknadsdirektivets definition av överföring. Det finns inte heller i direktivet något krav på åtskilt ägande när det gäller sådan verksamhet. Det är mot denna bakgrund inte lämpligt att utgå endast från innehavet av koncessionspliktiga ledningar när de nya bestämmelserna om transmissionsverksamhet ska genomföras i Sverige.
En lämplig beteckning
Mot bakgrund av det som nu har redovisats går det inte att uteslutande ta innehavet av koncessionspliktiga ledningar som utgångspunkt för regleringen av de skyldigheter som gasmarknadsdirektivet lägger på en systemansvarig för överföringssystemet. Det bör vidare för tydlighetens skull införas en särskild benämning på de aktörer som omfattas av de aktuella kraven. Samtidigt framstår termen systemansvarig för överföringssystemet av flera skäl som olämplig i svensk författningstext, inte minst med hänsyn till att det med ”överföring av naturgas” i naturgaslagen (2005:403) avses ”överföring av naturgas för annans räkning genom såväl transmissionsledningar som distributionsledningar” (1 kap. 6 §). Termen ”transmission” är vidare allmänt accepterad bland dem som verkar på naturgasområdet i Sverige när det gäller sådan transport av naturgas i högtrycksledningar som i gasmarknadsdirektivets svenska version betecknas som ”överföring”. Även förkortningen ”TSO” för ”transmission system operator” är ofta använd. Mot denna bakgrund framstår ”transmissionsnätsoperatör” som en lämplig beteckning i den svenska författningstexten.
Definitionen av transmissionsnätsoperatör
Som framgått ovan har innehavare av koncession för naturgasledning hittills behandlats som transmissionsnätsoperatörer i Sverige. Flera remissinstanser har förordat en definition av transmissionsnätsoperatör som tydligare ansluter till gasmarknadsdirektivets definitioner. Energimarknadsinspektionen och E.ON Gas Sverige AB har antytt att transmissionsnätsoperatören bör definieras som någon som utför en viss
180
verksamhet genom ett i direktivet definierat nät. Även Svenska kraftnät har berört den aspekten särskilt.
E.ON Gas Sverige AB har förordat en definition som utgår ifrån det aktuella företagets befintliga nät taget som en helhet och som bortser från vilken teknisk utformning och funktion de enskilda delarna har tagna för sig. Enligt den tolkning av direktivet som bolaget har gjort är det möjligt att äga och bedriva långväga transport av naturgas i högtrycksledningar som inte används för lokal distribution utan att anses bedriva transmission, förutsatt att huvuddelen av nätföretagets samlade nät utgörs av ledningar som används för distribution. Regeringen uppfattar inte att det i direktivets text finns något tydligt stöd för en sådan tolkning. En sådan tillämpning skulle vidare kunna medföra att ett företag upphörde att vara en TSO endast genom att förvärva ett stort antal distributionsledningar. Dessutom skulle ett distributionsföretag kunna förvärva strategiskt viktiga transmissionsledningar utan att omfattas av kraven på effektiv åtskillnad.
Mot bakgrund av vad som framkommit under remissrundan, och för att det tydligt ska framgå att det svenska genomförandet inte går utöver vad gasmarknadsdirektivet kräver, bedömer regeringen att en lämplig utgångspunkt är att beskriva en transmissionsnätsoperatör som den som bedriver transmissionsverksamhet. Lagtexten bör utformas med gasmarknadsdirektivets definition av ”överföring” som grund. Det är dock påkallat att göra vissa språkliga anpassningar för att undvika onödiga tolkningstvister.
Transport av naturgas för annans räkning, såväl transmission som distribution, betecknas i naturgaslagen som ”överföring av naturgas”. Det som i artikel 2.3 beskrivs som ett nät kan enligt regeringens bedömning vara såväl en enskild högtrycksledning som flera ledningar. Det som i den svenska versionen av direktivet beskrivs som ”den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution” motsvaras i den engelska versionen av ”the part of high-pressure pipelines primarily used in the context of local distribution of natural gas”. Ett förtydligande kan göras utifrån den engelska lydelsen. Sammanfattningsvis bedömer regeringen att i den svenska naturgaslagstiftningen bör med transmissionsnätsoperatör avses den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Regeringen föreslår att en bestämmelse med definitionen införs i 1 kap. 7 a § naturgaslagen.
Den systemansvariga myndigheten
I Sverige finns det en aktör som inte är innehavare av koncession för naturgasledning men ändå handhar uppgifter som åligger en TSO enligt det nya gasmarknadsdirektivet. Svenska kraftnät är systemansvarig myndighet för naturgasmarknaden och ansvarar i denna egenskap för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet. Även Svenska kraftnät träffas av gasmarknadsdirektivets krav på effektiv åtskillnad och certifiering. Som
181
Swedegas AB har påpekat måste emellertid inte detta medföra att även den systemansvariga myndigheten definieras som transmissionsnätsoperatör.
21 Åtskillnad av transmissionsverksamhet på gasmarknaden
21.1 Gällande rätt
Kraven på åtskillnad enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG har i Sverige genomförts genom bestämmelser i 3 kap.2 och 9 §§ samt 4 kap. 2 §naturgaslagen (2005:403).
Av 3 kap. 2 § första stycket naturgaslagen framgår att ett företag som bedriver överföring av naturgas inte får bedriva handel med naturgas. Förbudet gäller såväl transmissions- som distributionsverksamhet. Enligt paragrafens andra stycke får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar koncession för naturgasledning samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas. Denna bestämmelse gäller inte distributionsföretag, eftersom Sverige i denna del har använt möjligheten enligt artikel 13.2 andra stycket i direktiv 2003/55/EG att undanta sådana företag om de har mindre än 100 000 anslutna kunder.
I 3 kap. 9 § naturgaslagen finns bestämmelser om övervakningsplan, av vilken det ska framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden.
182
21.2 Åtskilt ägande
Regeringens förslag: En transmissionsnätsoperatör ska inte få bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
En transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Bestämmelserna ska inte gälla kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
NELGA:s förslag: Överensstämmer med regeringens såtillvida att utredningen har föreslagit att naturgaslagen kompletteras i syfte att tydliggöra att ett företag som bedriver överföring av naturgas inte får bedriva produktion av eller handel med el. Utredningen har rekommenderat en TSO-lösning, dvs. åtskilt ägande, vilket i sak överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Swedegas AB har uppfattat att NELGA föreslagit ägarmässig åtskillnad men anfört att utredningens förslag inte fullt ut tar höjd för de krav som framgår av artikel 9.1 och 9.2 i gasmarknadsdirektivet. Swedegas AB anser att ett förtydligande måste göras. Energigas
Sverige har anfört att utredningens förslag till lagtext avseende ägarmässig ”unbundling” förefaller oklar. Energigas Sverige har betonat att någon ägarmässig åtskillnad av distributionsledningar ej ska ske och anser att den svenska lagstiftningen inte ska ställa mer långtgående krav på åtskillnad än vad gasmarknadsdirektivet kräver.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. E.ON Gas Sverige AB har dock anfört att det förhållandet att det görs avsteg från gasmarknadsdirektivets definition av systemansvarig för överföringssystemet medför strukturförändringar på den svenska naturgasmarknaden i sådan omfattning att det svenska systemet kommer att avvika från dem i våra grannländer (jfr avsnitt 20). Förändringarna föreslås dessutom genomföras på ett sätt som får betydande påverkan på ett enskilt rättssubjekt; detta utan att beröra frågan om hur gasmarknadsdirektivet kan implementeras på ett sätt som medför begränsad påverkan på enskilds äganderätt.
183
Skälen för regeringens förslag
Effektiv åtskillnad i Sverige
Som framgått i avsnitt 16.4 är det nödvändigt att i Sverige införa nya bestämmelser för att genomföra gasmarknadsdirektivets krav på effektiv åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem.
En medlemsstat har enligt gasmarknadsdirektivet rätt att välja alternativet åtskilt ägande på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt åtskilt ägande, eller om verksamheten bedrivs åtskilt av företaget, är det inte möjligt att i ett senare skede välja alternativet med en ISO enligt artikel 14 i direktivet eller en ”oberoende systemansvarig för överföring” (ITO) enligt kapitel IV. Medlemsstaten kan dock välja att tillämpa olika alternativ för effektiv åtskillnad för olika systemansvariga företag.
För närvarande finns på den svenska naturgasmarknaden tre aktörer som kan komma att beröras av reglerna om effektiv åtskillnad. Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB bedriver överföring av naturgas i högtrycksledningar. Svenska kraftnät är systemansvarig myndighet för naturgasmarknaden och ansvarar i denna egenskap för att den kortsiktiga balansen mellan inmatning och uttag av gas upprätthålls och för den ekonomiska balansavräkningen.
Svenska kraftnät har tilldelats en roll på den svenska naturgasmarknaden i enlighet med artikel 1 fjärde stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Där anges att medlemsstaterna får inrätta ett organ som ska genomföra en eller flera av de uppgifter som vanligen handhas av en systemansvarig för överföringssystem. Detta organ ska vara föremål för certifiering anligt artikel 3 i förordningen och utses i enlighet med artikel 10 i gasmarknadsdirektivet. En konsekvens av detta är att Svenska kraftnät ska behandlas som en transmissionsnätsoperatör vid tillämpningen av bestämmelserna om certifiering. Även Svenska kraftnät måste därför efterleva kraven på effektiv åtskillnad.
Swedegas AB ägs av EQT Infrastructure Fund. Det framstår i nuläget som att verksamheten bedrivs under former som svarar mot kraven på åtskilt ägande i gasmarknadsdirektivet. Även Svenska kraftnät uppfyller kraven.
E.ON Gas Sverige AB ingår i E.ON-koncernen, som även bedriver handel med och produktion av naturgas och el. Bolaget ingår sålunda i ett vertikalt integrerat företag och uppfyller inte kraven på åtskilt ägande. Om bolaget anses utgöra en transmissionsnätsoperatör, kan det således vara nödvändigt för koncernen att genomföra förändringar i verksamheten.
Sverige har i princip möjlighet att få till stånd en systemansvarslösning i enlighet med gasmarknadsdirektivets krav för vertikalt integrerade företag genom att utse en ISO på det sätt som föreskrivs i artikel 9.8 a. Vidare följer av artikel 9.8 b att Sverige kan tillämpa ITO-alternativet för ett sådant företag. Om Sverige väljer en sådan lösning kan effektiv åtskillnad komma att genomföras på olika sätt i fråga om Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB. NELGA har inte förespråkat någon sådan
184
ordning utan rekommenderat TSO-lösningen. De remissinstanser som yttrat sig över utredningens betänkande i denna del har inte förordat någon annan lösning.
NELGA har bedömt att det inte är en framkomlig väg att argumentera kring om det finns arrangemang som säkerställer ett mer effektivt oberoende än bestämmelserna i kapitel IV i gasmarknadsdirektivet.
Det har sålunda inte genom NELGA:s arbete eller remissbehandlingen framkommit att det finns vägande skäl att välja en annan ordning för effektiv åtskillnad än TSO-lösningen. Som framhålls i skäl 8 till gasmarknadsdirektivet är detta också helt klart en effektiv och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflikter och säkra försörjningstryggheten. Artikel 9 i gasmarknadsdirektivet bör därför genomföras i Sverige genom en ordning där en transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av produktion och handel i enlighet med direktivets bestämmelser om åtskilt ägande.
Bestämmelser om åtskilt ägande
Åtskilt ägande innebär att en transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el. I gasmarknadsdirektivet ställs en rad konkreta krav upp för att säkerställa ett sådant oberoende. Det bör mot denna bakgrund införas bestämmelser i naturgaslagen som klart svarar mot de krav som ställs upp i gasmarknadsdirektivet när det gäller åtskilt ägande.
De krav som ska vara uppfyllda för att åtskilt ägande ska anses föreligga enligt gasmarknadsdirektivet framgår av artikel 9.1–9.3, 9.6 och 9.12. I artikel 9.5 finns särskilda bestämmelser om samriskföretag, som inte behandlas särskilt i det följande. Det åligger de medlemsstater som väljer en lösning med åtskilt ägande att se till att kraven är uppfyllda fr.o.m. den 3 mars 2012.
Förbud mot att samma personer utövar kontroll
Av artikel 9.1 a framgår att varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som systemansvarig för överföringssystemet.
Av artikel 9.1 b framgår att samma personer inte får – direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem, eller
– direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller över ett överföringssystem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
Enligt artikel 9.3 ska i detta sammanhang begreppet ”företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet” omfatta det som avses med detta begrepp i elmarknadsdirektivet och termerna ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den mening som avses i det direktivet. Bestämmelserna om åtskillnad i artikel 9.1 b
185
ska således tillämpas tvärsöver el- och gassektorn (jfr skäl 11 till gasmarknadsdirektivet).
Enligt artikel 9.1 c får samma person inte, för en systemansvarig för överföringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
I artikel 9.1 d finns en bestämmelse om personell åtskillnad som behandlas närmare i avsnitt 21.3.
Enligt artikel 9.2 ska de rättigheter som avses i artikel 9.1 b och c i synnerhet omfatta rätten att rösta, befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget, eller rätten att inneha ägarmajoriteten.
I artikel 9.6 finns en bestämmelse som innebär att staten inte ska anses utgöra samma person om transmissionsverksamheten respektive produktion och handel kontrolleras av separata offentliga organ.
Av artikel 9.12 framgår att företag som bedriver någon av funktionerna produktions- eller leveransverksamhet inte under några omständigheter får kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rättighet gentemot systemansvariga för överföringssystem med åtskild ägare i medlemsstater som tillämpar artikel 9.1.
Skyddet för äganderätten
Att genomföra åtskilt ägande i enlighet med artikel 9 i gasmarknadsdirektivet innebär i praktiken att det blir omöjligt att inom samma koncern både äga en del av transmissionsnätet och bedriva produktion av eller handel med naturgas. Det kan således vara nödvändigt för koncernen att avyttra delar av verksamheten. Något bör i detta sammanhang sägas om det äganderättskydd som ställs upp i regeringsformen (RF) och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Enligt bestämmelsen om egendomsskydd i 2 kap. 15 § första stycket RF är vars och ens egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, dvs. tvångsövertagande av äganderätt eller annan särskild rätt med ekonomiskt värde. Enskilda är vidare skyddade mot s.k. rådighetsinskränkningar i användning av mark och byggnader. Inskränkningar i rätten att använda lös egendom faller däremot utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Förslagen i propositionen innebär inte att någon enskild frånhänds sin egendom genom ett tvångsövertagande. Förslagen innebär inte heller att enskildas användning av mark eller byggnad inskränks. Kravet på åtskilt ägande utgör med andra ord inte ett sådant intrång i äganderätten som avses i 2 kap. 15 § RF.
Hänsyn måste också tas till det egendomsskydd som följer av artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Enligt bestämmelsen har varje fysisk och juridisk person rätt till respekt för sin egendom. De får inte berövas rätten till sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens grund-
186
satser. Detta hindrar dock inte en stat från att genomföra sådan lagstiftning som är nödvändig bl.a. för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse.
E.ON Gas Sverige AB har anfört att promemorian inte berör frågan om hur gasmarknadsdirektivet kan implementeras på ett sätt som medför begränsad påverkan på enskilds äganderätt. Bolaget har framfört synpunkten i anslutning till frågan om definition av transmissionsnätsoperatör. Som framgått i avsnitt 20 utgår förslaget i propositionen från att den svenska regleringen i denna del inte ska gå längre än vad som är nödvändigt för att genomföra gasmarknadsdirektivet. Den valda åtskillnadslösningen ska således endast beröra den som är systemansvarig för överföringssystemet i gasmarknadsdirektivets mening.
Vid bedömningen av om en inskränkning av egendomsskyddet utgör ett brott mot Europakonventionen ska bl.a. prövas om det har skett en rimlig avvägning mellan det enskilda och det allmänna intresset. En inskränkning får inte innebära att den enskilde tvingas bära en oproportionerlig börda. Rätten till egendom får dock inte sällan stå tillbaka för andra hänsyn som vid en samlad avvägning anses mer skyddsvärda. En effektiv konkurrens på naturgasmarknaden framstår som särskilt viktig ur den inre marknadens perspektiv. För att uppnå en sådan konkurrens är det nödvändigt att göra en effektiv och tydlig åtskillnad mellan transmissionsverksamhet å en sidan och produktion av eller handel med naturgas å den andra. Ett hinder mot att inom samma koncern bedriva båda verksamheterna parallellt framstår inte som oproportionerligt ingripande i förhållande till vad som ska uppnås. Den föreslagna regleringen får sålunda anses förenlig med Europakonventionen.
Sammanfattning
Kravet på åtskilt ägande, som i huvudsak ska gälla även i förhållande till elmarknaden, innebär till en början att en transmissionsnätsoperatör inte får bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el. Ett förbud för företag som bedriver överföring att bedriva handel med naturgas finns redan i 3 kap. 2 § naturgaslagen.
Det bör vidare uttryckligen anges i lagen att en transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el. Bestämmelserna om kontroll i artikel 9.1 b och c förtydligar i viktiga avseenden vad kravet på oberoende innebär. Kraven har ingen motsvarighet i den svenska naturgaslagstiftningen. Det är således nödvändigt att införa tydliga bestämmelser som genomför gasmarknadsdirektivet i denna del. Exemplifieringen i artikel 9.2 är däremot inte av sådan karaktär att den behöver komma till uttryck i författningstext. Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 3 kap.2 a och 2 b §§naturgaslagen.
I Sverige bedriver inte staten transmissionsverksamhet eller produktion av eller handel med naturgas. Det finns dock ett värde i att åtskillnadsfrågorna regleras på ett enhetligt sätt på såväl naturgasmarknaden som elmarknaden. Det bör därför framgå av lagen att den kontroll som utövas av staten genom regeringen inte omfattas av förbudet mot att samma
187
personer utövar kontroll (jfr avsnitt 10.2). Regeringen föreslår att en bestämmelse om detta införs i 3 kap. 2 c första stycket naturgaslagen.
21.3 Personell åtskillnad
Regeringens förslag: En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning hos en transmissionsnätsoperatör ska inte samtidigt få ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna: Swedegas AB har anfört att NELGA inte har tagit höjd för att den aktuella företrädaren för det koncessionshavande företaget ej heller får på samma sätt företräda ett företag som bedriver produktion av naturgas eller el eller handel med el.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 9.1 d framgår att samma person inte får vara ledamot i styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. Det som anges i artikeln kan i stort anses gälla i Sverige genom den nuvarande bestämmelsen om personell åtskillnad i 3 kap. 2 § andra stycket naturgaslagen.
Bestämmelsen om personell åtskillnad bör emellertid få en utformning som gör att den är tillämplig även när transmissionsnätsoperatören har en annan ledningsform än den som i dag omfattas av 3 kap. 2 § andra stycket naturgaslagen. Kravet på åtskillnad måste vidare utsträckas till att gälla även företag som bedriver produktion av naturgas. Genom att kravet begränsas till att avse transmissionsnätsoperatörer undantas företag vars högtrycksledningar används i samband med lokal distribution.
Det är inte nödvändigt att utsträcka förbudet till att omfatta företag som bedriver produktion av eller handel med el. Kravet på sektorsöverskridande åtskillnad i artikel 9.3 i gasmarknadsdirektivet gäller inte den personella åtskillnaden enligt artikel 9.1 d.
Regeringen föreslår att bestämmelsen förs in i 3 kap. 2 d § naturgaslagen.
188
21.4 Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter
Regeringens förslag: Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas, ska åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven på åtskilt ägande är uppfyllda inte få innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.7 i gasmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna se till att varken kommersiellt känsliga uppgifter, som innehas av en systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett vertikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
Bestämmelsen bör ses i samband med de åtgärder som kan behöva vidtas för att omstrukturera en koncern med anledning av kraven på åtskilt ägande. Kravet bör inte uppfattas som ett generellt förbud för anställda hos en transmissionsnätsoperatör att vid en senare tidpunkt, oberoende av omstruktureringen, ansöka om anställning hos ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Förbudets adressat måste anses vara de berörda företagen. Det är alltså transmissionsnätsoperatören och andra företag i samma koncern som har att respektera förbudet när de vidtar åtgärder för att säkerställa effektiv åtskillnad.
Artikel 9.7 gäller ett vertikalt integrerade företag i gasmarknadsdirektivets mening, dvs. ett naturgasföretag eller en grupp av naturgasföretag där samma person eller personer direkt eller indirekt har rätt att utöva kontroll och där det berörda företaget eller den berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring, distribution, LNG eller lagring och minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas. Förbudet ska således inte utsträckas till att omfatta andra koncerner än sådana som bedriver såväl gasnätverksamhet som produktion av eller handel med naturgas.
En bestämmelse som svarar mot kravet i artikel 9.7, med beaktande av det som nyss har anförts, bör föras in i naturgaslagen. Regeringen föreslår att den införs i 3 kap. 2 e §.
189
21.5 Elproduktion knuten till elnätsverksamhet
Regeringens förslag: Kravet på åtskilt ägande ska inte hindra att en transmissionsnätsoperatör, som även utövar elnätsverksamhet,
– bedriver produktion av el som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott, eller
– ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsoperatörens elektriska ledningsnät.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan. Skälen för regeringens förslag: Det finns inget hinder för att en transmissionsnätsoperatör bedriver elnätsverksamhet. Som anförts i avsnitt 10.3 kan den möjlighet som finns enligt 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen (1997:857) för elnätsföretagen att producera el i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott vara en viktig del i arbetet med att säkerställa en driftsäker elöverföring. Regeringen bedömer att undantaget är förenligt med EU-rätten.
I propositionen föreslås att även den har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet ska behandlas som en transmissionsnätsoperatör vid tillämpningen av de nya bestämmelserna om certifiering. Även den aktören måste uppfylla kraven på åtskilt ägande. För närvarande är det Svenska kraftnät som har den aktuella uppgiften i sin egenskap av systemansvarig myndighet. Som framgått i avsnitt 10.3 utgör kraven på åtskillnad inte något hinder för att det inom affärsverkskoncernen bedrivs sådan elproduktion som är uteslutande motiverad av en ändamålsenlig drift av stamnätet.
För att det inte ska kunna råda någon tvekan om att det är möjligt för en transmissionsnätsoperatör att bedriva elnätsverksamhet på samma villkor som gäller för andra elnätsföretag enligt ellagen bör det av naturgaslagen framgå att kravet på åtskilt ägande inte hindrar att en transmissionsnätsoperatör bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av företagets elektriska ledningsnät. Kravet på åtskilt ägande bör inte heller utgöra något hinder för att en transmissionsnätsoperatör, som bedriver elnätsverksamhet, har ett dotterföretag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till nätdriften.
I de förslag som har remissbehandlats har det inte funnit någon uttrycklig motsvarighet till den bestämmelse som regeringen nu föreslår. Det har emellertid varit en tydlig utgångspunkt för de remitterade lagförslagen att kraven på åtskillnad inte hindrar att Svenska kraftnät fullgör sina uppgifter som systemansvarig myndighet för det nationella naturgassystemet och kan certifieras som transmissionsnätsoperatör. Beredningskravet får därför anses uppfyllt.
Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 3 kap. 2 c § andra stycket naturgaslagen.
190
22 Certifiering av transmissionsnätsoperatörer
22.1 Krav på certifiering
Regeringens förslag: En transmissionsnätsoperatör ska inte få bedriva överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar utan certifiering. Från detta krav ska högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution undantas. Även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet ska vara certifierad.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att koncession för naturgasledning inte ska få beviljas den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar om inte certifiering har beslutats. En koncession ska återkallas om den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar inte certifieras eller får certifieringen återkallad.
Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har anfört att när en statlig myndighet är TSO framstår motiven för en certifiering som mycket svaga. En sådan ordning stämmer inte heller särskilt väl överens med den svenska förvaltningsmodellen, eftersom den innebär att en statlig myndighet ska certifiera en annan.
Promemorians förslag: En transmissionsnätsoperatör ska inte få bedriva överföring av naturgas i en koncessionspliktig naturgasledning utan certifiering. Från detta krav ska ledningar som huvudsakligen används för lokal distribution undantas. Även den systemansvariga myndigheten ska vara certifierad.
Remissinstanserna: Svenska kraftnät saknar en bedömning av en situation där tillsynsmyndighetens beslut om certifiering skulle stå i konflikt med regeringens beslut att utse den systemansvariga myndigheten. Energimarknadsinspektionen har föreslagit det i lagbestämmelsen ska stå ”den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet” i stället för ”den systemansvariga myndigheten”.
E.ON Gas Sverige AB har anfört att förslaget bör kompletteras med bestämmelser rörande effekten av ett överföringsförbud. Swedegas AB har anfört att det bör införas ett krav på formenligt beslut om att godkänna och utse en certifierad transmissionsnätsoperatör till systemansvarig för överföringssystemet.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivets krav på certifiering
I artikel 10 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om hur systemansvariga för överföringssystem (TSO) ska utses och certifieras. Av artikel 10.1 framgår att innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för överföringssystem ska det certifieras enligt ett särskilt förfarande, som regleras dels i artikel 10.4, 10.5 och 10.6 dels i artikel 3 i
191
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Enligt artikel 10.2 ska ett företag som äger ett överföringssystem och som av den nationella tillsynsmyndigheten, till följd av certifieringsförfarandet, intygas uppfylla kraven i artikel 9, av medlemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Av artikel 1 fjärde stycket i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att medlemsstaterna får inrätta ett organ som ska genomföra en eller flera av de uppgifter som brukar handhas av den systemansvariga för överföringssystem. Detta organ ska vara föremål för certifiering enligt artikel 3 i förordningen och utses i enlighet med artikel 10 i gasmarknadsdirektivet. I Sverige fungerar Svenska kraftnät som ett sådant organ i och med att verket, i egenskap av systemansvarig myndighet, fullgör vissa av de uppgifter som ligger på en TSO enligt gasmarknadsdirektivet.
Som anförts i avsnitt 16.4 måste ett särskilt certifieringsförfarande för transmissionsnätsoperatörer införas för att Sverige ska anses ha genomfört gasmarknadsdirektivet.
Av artikel 1 fjärde stycket i förordning (EG) nr 715/2009 följer vidare att även den systemansvariga myndigheten måste certifieras. Som
Svenska kraftnät har påpekat framstår motiven för en certifiering som mycket svaga när en statlig myndighet är TSO. Certifiering är emellertid ett uttryckligt krav enligt förordningen. Svenska kraftnät har vidare pekat på situationen att tillsynsmyndighetens beslut om certifiering står i konflikt med regeringens beslut att utse den systemansvariga myndigheten. Regeringen bedömer att det saknas anledning att anta att en sådan situation skulle uppkomma i praktiken. Det saknas under alla förhållanden skäl att knyta några särskilda rättsverkningar till en certifiering när det gäller den systemansvariga myndigheten. Regeringen förutsätter att myndigheten vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven för certifiering, om det vid ett certifieringsförfarande skulle visa sig att förutsättningar saknas.
Som Energimarknadsinspektionen har antytt kan innebörden av bestämmelserna förtydligas genom att det uttryckligen anges att det är den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet som ska certifieras utöver transmissionsnätsoperatörerna.
En särskild lag
NELGA har föreslagit att bestämmelser om certifieringsförfarandet ska införas i 10 kap. naturgaslagen. Lagstiftningen kan emellertid få en mer överskådlig utformning genom att bestämmelserna om certifiering införs i en särskild lag om certifiering av vissa naturgasföretag. Som framgår av det följande kommer den aktuella lagstiftningen att bli så pass omfattande att den skulle ta upp oproportionerligt mycket utrymme i naturgaslagen.
192
Certifierings rättsverkningar
Avsikten med certifieringen är att säkerställa att den som bedriver transmissionsverksamhet efterlever kraven på effektiv åtskillnad. En genomförd certifiering bör därför vara ett krav för att en transmissionsnätsoperatör ska få bedriva överföring av naturgas i ett transmissionsnät, dvs. i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution. I samband med beslutet om certifiering bör tillsynsmyndigheten ta ställning till vilka ledningar som ingår i transmissionsnätet (jfr avsnitt 22.7).
Enligt Swedegas AB har en transmissionsnätsoperatör rätt att utses till systemansvarig för överföringssystemet. Regeringen konstaterar till en början att syftet med att utse en systemansvarig är att se till att den som äger ett transmissionsnät lever upp till de skyldigheter som enligt direktivet ligger på en TSO. Detta säkerställs i Sverige genom de krav som naturgaslagstiftningen ställer på innehavare av naturgasledningar. Det råder ingen ovisshet om vem som har driftansvaret för en ledning eller ett ledningsnät och därmed de skyldigheter som följer av naturgaslagen (jfr prop. 2004/05:62 s. 108). Ett formenligt beslut att utse ett företag till TSO framstår mot denna bakgrund inte som meningsfullt.
Med hänsyn till att regeringen föreslår att certifiering ska vara en förutsättning för att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledningar saknas skäl att, som NELGA har föreslagit, göra certifieringen till en förutsättning för koncession. Något sådant krav följer inte heller av gasmarknadsdirektivet.
Effekten av ett överföringsförbud E.ON Gas Sverige AB har pekat på de svårigheter överföringsförbudet kan innebära för slutkunderna om en transmissionsnätsoperatör inte blir certifierad eller att certifieringen återkallas. Regeringen konstaterar att förbudet får sin största betydelse när det gäller ledningar som ännu inte har tagits i drift. Om det redan finns anslutna kunder kan det av hänsyn till dessa vara svårt att genomdriva förbudet i praktiken, även om de formella förutsättningarna finns (jfr avsnitt 22.6).
Certifieringen ska emellertid ses i samband med reglerna om effektiv åtskillnad. Tillsynsmyndigheten kan ingripa mot en koncern som bedriver transmissionsverksamhet i strid med kravet på åtskilt ägande med stöd av bestämmelserna i 10 kap. naturgaslagen. Den problembild som E.ON Gas Sverige AB har pekat på måste mot den bakgrunden anses ha begränsad praktisk betydelse. Regeringen finner därför inte skäl att föreslå kompletterande bestämmelser rörande effekten av ett överföringsförbud.
193
22.2 Förutsättningar för certifiering
Regeringens förslag: Certifiering ska få beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet, om kraven på åtskilt ägande är uppfyllda.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit att den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar ska ansöka om certifiering hos tillsynsmyndigheten och att det för att bli certifierad ska krävas att ledningsinnehavaren uppfyller de nuvarande kraven på åtskillnad i naturgaslagen.
Remissinstanserna har inte särskilt berört frågan. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft någonting att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts avser certifieringen frågan om transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i artikel 9 i gasmarknadsdirektivet, dvs. om operatören är oberoende från produktions- och leveransverksamhet. Som framgått i avsnitt 21.2 föreslås i promemorian att artikel 9 ska genomföras i svensk rätt genom bestämmelser om åtskilt ägande. I Sverige ska certifieringsförfarandet således innebära en prövning av om transmissionsnätsoperatören uppfyller dessa krav.
Varje företag som avser att bedriva överföring av naturgas bör kunna ansöka om certifiering. Vidare måste den systemansvariga myndigheten kunna ansöka.
194
22.3 Förfarandet vid certifiering
22.3.1 Certifiering efter ansökan
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska pröva frågor om certifiering.
En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
Ett beslut om certifiering ska få förenas med villkor. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
En certifiering ska gälla först från det att tillsynsmyndigheten har meddelat sitt slutliga beslut enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att det bör anges i författningstexten att ett beslut om certifiering inte gäller förrän det anmälts till EU-kommissionen. Det bör vidare anges att även ett ”tyst beviljande” ska anmälas till kommissionen. Företagarna har framhållit behovet av att underlätta och åtminstone ta hänsyn till företagens administrativa kostnader när föreskrifterna om certifiering utformas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: E.ON Gas Sverige AB har anfört att certifieringsproceduren bör kompletteras med en möjlighet att redan före en formenlig certifieringsprocedur få besked huruvida tillsynsmyndigheten anser att ett visst bolag är att anse som transmissionsnätsoperatör. I samband därmed bör ett motiverat överklagbart beslut meddelas rörande vilka av sökandens ledningar som medför att sökanden anses utgöra en transmissionsnätsoperatör.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivet
I artikel 10 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om hur förfarandet för certifiering ska vara utformat. Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om certifiering inom fyra månader från den dag då transmissionsnätsoperatören inkom med en anmälan (artikel 10.5). När denna period har löpt ut ska certifieringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om certifiering till EU-kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende beslutet (artikel 10.6).
195
Artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009. Där föreskrivs till en början att kommissionen ska pröva tillsynsmyndighetens anmälan så snart som den har mottagits och yttra sig till tillsynsmyndigheten inom två månader efter mottagandet. Kommissionen kan begära att byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) ska yttra sig om den nationella tillsynsmyndighetens beslut. I det fallet ska tvåmånadersperioden förlängas med ytterligare två månader. I avsaknad av ett yttrande från kommissionen inom de nämnda perioderna ska kommissionen anses inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
Av artikel 3.2 i förordningen framgår att den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från kommissionen och därvid ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande. Tillsynsmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
Tillsynsmyndighetens handläggning
Gasmarknadsdirektivets krav i fråga om handläggningstider när ett företag har ansökt om certifiering bör genomföras genom bestämmelser i lag. En ansökan om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering. Tillsynsmyndigheten ska anmäla certifieringen till kommissionen.
Förordning (EG) nr 715/2009 är direkt tillämplig i Sverige. Det som föreskrivs i artikel 3.2 i förordningen kräver således ingen särskild lagstiftning. Det är emellertid lämpligt att hänvisning till bestämmelsen i förordningen införs i lagen om certifiering.
Villkor
Om det när de nya bestämmelserna träder i kraft finns transmissionsnätsoperatörer som inte har genomfört effektiv åtskillnad, bör de berörda koncernerna få möjligt att strukturera om verksamheten. Kraven behöver enligt gasmarknadsdirektivet inte efterlevas fullt ut förrän den 3 mars 2012. För att det ändå ska vara möjligt att ansöka om certifiering i samband med att det nya regelverket träder i kraft bör ett beslut om certifiering kunna förenas med villkor. Tillsynsmyndigheten bör sålunda kunna göra certifieringen beroende av att kravet på åtskilt ägande är uppfyllt vid en viss senare tidpunkt.
Certifieringens giltighet
Även det som sägs i artikel 10.5 i gasmarknadsdirektivet om när beslutet om certifiering ska börja gälla motiverar lagstiftning. För att certifieringen ska gälla krävs därför ett slutligt beslut av tillsynsmyndigheten enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009.
196
Möjlighet att få ett förhandsbesked E.ON Gas Sverige AB har väckt frågan om när och hur frågan om ett företag är en transmissionsnätsoperatör ska prövas om företaget inte självt anser sig vara det. Bolaget har föreslagit att det ska vara möjligt att få ett bindande besked från tillsynsmyndigheten i frågan om certifiering är nödvändig och att myndighetens beslut ska gå att överklaga.
Som antytts i avsnitt 22.1 omfattas frågan om ett företag efterlever bestämmelserna om effektiv åtskillnad av tillsynsbestämmelserna i 10 kap. naturgaslagen. Om tillsynsmyndigheten finner att ett företag är en transmissionsnätsoperatör och inte uppfyller kraven på åtskilt ägande, åligger det myndigheten att vidta tillsynsåtgärder. I det sammanhanget måste myndigheten redovisa grunden för åtgärderna. Ytterst kan det bli aktuellt att trygga efterlevanden genom förelägganden enligt 10 kap. 3 § naturgaslagen. Ett sådant beslut kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är påkallat att införa ett sådant särskilt prövningsförfarande som E.ON Gas Sverige AB har föreslagit.
22.3.2 Omprövning av certifiering
Regeringens förslag: En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven på åtskilt ägande.
En certifiering ska omprövas av tillsynsmyndigheten efter en anmälan från transmissionsnätsoperatören eller en begäran från Europeiska kommissionen eller om det annars finns anledning att anta att transmissionsnätsoperatören inte uppfyller åtskillnadskraven. En omprövning ska ske på i huvudsak samma sätt som en prövning av en ansökan om ny certifiering.
Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om operatören inte längre uppfyller kraven.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Tillsynsmyndigheten ska enligt förslaget på eget initiativ fortlöpande kontrollera att en certifierad systemansvarig uppfyller kraven på åtskillnad.
Energimarknadsinspektionen ska ges bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om hur certifieringsprocessen ska gå till och hur den löpande övervakningen av de certifierade ska verkställas.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.3 i gasmarknadsdirektivet framgår att systemansvariga för överföringssystemet ska anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller åtskillnadskraven till tillsynsmyndigheten.
I artikel 10.4 föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i
197
artikel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall inleda ett certifieringsförfarande:
– efter anmälan från den systemansvarige, – på eget initiativ, då de får vetskap om att en planerad förändring kan leda till överträdelse av artikel 9 eller då de har anledning att misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett, och
– efter en motiverad begäran från EU-kommissionen. Enligt artikel 10.5 ska tillsynsmyndigheterna fatta beslut om certifiering inom fyra månader från dagen för anmälan eller begäran. En redogörelse för förfarandet lämnas ovan i avsnitt 22.3.1.
För att en omprövning ska kunna ske enligt gasmarknadsdirektivets krav måste bestämmelser införas i Sverige om förutsättningarna för återkallelse av certifiering och förfarandet vid en sådan prövning. Vidare krävs stöd i lag för att transmissionsnätsoperatören ska vara skyldig att självmant anmäla ändrade förhållanden till tillsynsmyndigheten.
Lagrådet har särskilt pekat på att det inte av direktivet framgår något annat än att bestämmelserna om förfarandet vid omprövning bör omfatta samtliga tre fall, dvs. vid anmälan från transmissionsnätsoperatören, vid begäran från EU-kommissionen och vid omprövning på tillsynsmyndighetens initiativ. Regeringen delar i huvudsak den bedömningen. Den fyramånadersfrist som föreskrivs i artikel 10.5 i direktivet är dock uttryckligen knuten till den dag då företaget kom in med anmälan eller kommissionen överlämnade sin begäran. Regeringen bedömer därför att det inte av direktivet följer att en tidsfrist ska gälla även för handläggningen av omprövningsärenden som tillsynsmyndigheten inleder om det finns anledning att anta att förutsättningarna i naturgaslagen inte är uppfyllda. Det är inte heller av andra skäl motiverat att införa en tidsfrist i sådana fall.
22.3.3 Begäran om uppgifter
Regeringens förslag: Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten ska från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas få begära att få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
NELGA:s förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen har föreslagit att Energimarknadsinspektionen ska ges bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om hur den löpande övervakningen av de certifierade ska verkställas.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs att EU-kommissionen och tillsynsmyndigheten skulle ha rätt att få upplysningarna och ta del av handlingarna
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.7 i gasmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheterna och Europeiska kommissionen får begära sådan information från systemansvariga för överföringssystem
198
och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är relevant för fullgörandet av myndigheternas och kommissionens skyldigheter enligt artikel 10.
Som Lagrådet har framhållit saknas skäl att i denna del gå längre än vad gasmarknadsdirektivet kräver. Det är därför tillräckligt att det i lagen anges att tillsynsmyndigheten och kommissionen får begära viss angiven information.
22.4 Certifiering i förhållande till tredje land
22.4.1 Särskilda krav i fråga om företag med anknytning till tredje land
Regeringens förslag: I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land ska det krävas att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 11 i gasmarknadsdirektivet finns särskilda bestämmelser om certifiering i förhållande till tredje land.
Ordningen för certifiering är i dessa fall delvis en annan än den som föreskrivs i artikel 10. Bestämmelserna avser fall där personer från tredje land kan få kontroll över ett transmissionsnät eller en TSO.
I sak överensstämmer bestämmelserna helt med motsvarande föreskrifter i artikel 10 i elmarknadsdirektivet. Regeringen gör inga andra överväganden än dem som redovisats i avsnitt 11.4.1 i fråga om certifiering av stamnätsföretag, bortsett från att sannolikheten att regleringen ska får praktisk betydelse i Sverige är större när det gäller transmission av naturgas än när det gäller stamnätet för el.
199
22.4.2 Förfarandet vid certifiering
Regeringens förslag: Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven på åtskilt ägande och om en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Tillsynsmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Även i denna del kan hänvisas till motsvarande överväganden i fråga om stamnätsföretag för el (se avsnitt 11.4.2).
Vissa av de bestämmelser som finns i artikel 11 avseende förfarandet bör genomföras genom förordning eller myndighetsföreskrifter (se avsnitt 22.8).
22.4.3 Omprövning av certifiering
Regeringens förslag: En transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över operatören eller dennes transmissionsledningar.
Tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan. Prövningen ska ske på samma sätt som vid en ansökan om en ny certifiering.
Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven i fråga om åtskilt ägande eller försörjningstrygghet inte längre är uppfyllda.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot promemorians förslag.
200
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 11.2 i gasmarknadsdirektivet framgår att en TSO ska underrätta tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kontroll över överföringssystemet eller TSO:n. Artikeln överensstämmer med artikel 11.2 i elmarknadsdirektivet. De överväganden som redovisats i avsnitt 11.4.3 är därför tillämpliga även när det gäller transmissionsnätsoperatörer på naturgasmarknaden.
22.5 Överensstämmelse med riktlinjerna
Regeringens förslag: I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
NELGA:s bedömning: Det är inte förenligt med den svenska förvaltningslagen (1986:223) och de principer som ligger till grund för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.
Remissinstansernas synpunkter har redovisats i avsnitt 14.3. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i artikel 43 i gasmarknadsdirektivet innebär bl.a. att ett beslut av den nationella tillsynsmyndigheten kan ändras eller upphävas på begäran av EU-kommissionen om det står i strid med de riktlinjer som avses i direktivet eller förordning (EG) nr 715/2009. Regeringens allmänna överväganden i denna fråga redovisas i avsnitt 14.3 och 27.3.
I artikel 3.5 i förordning (EG) nr 715/2009 anges att Europeiska kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2. Som framgått i avsnitt 22.3 ovan gäller de aktuella bestämmelserna bl.a. förfarandet hos den nationella tillsynsmyndigheten vid en certifiering enligt artikel 10 i gasmarknadsdirektivet. Av artikel 11.10 i gasmarknadsdirektivet framgår att EU-kommissionen får anta riktlinjer där detaljer anges för förfarandet vid tillämpningen av artikel 11.
Frågan om överensstämmelse med riktlinjer kan således bli aktuell när det gäller ett beslut om certifiering enligt såväl artikel 10 som artikel 11 i gasmarknadsdirektivet. För att säkerställa att tillsynsmyndigheten kan efterleva en begäran i enlighet med artikel 43 i gasmarknadsdirektivet i fråga om ett sådant beslut bör det i beslutet anges att det kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
22.6 Tillsyn
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer följer lagens bestämmelser.
Tillsynsmyndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för att lagen ska följas. Ett föreläggande ska få förenas med vite.
201
NELGA:s förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska meddela närmare föreskrifter om hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.
Remissinstanserna har inte berört frågan om tillsyn. Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs att tillsynen även skulle omfatta företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Remissinstanserna: E.ON Gas Sverige AB har anmärkt att bolaget inte uppfattar att förslaget till bestämmelse om förelägganden innebär att tillsynsmyndigheten kan förelägga någon att ansöka om certifiering.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen anser att det är av vikt att det finns bestämmelser om sanktioner för det fall att verksamheten drivs utan certifiering trots att sådan bort ske.
Skälen för regeringens förslag: I 10 kap. naturgaslagen finns bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen. Med hänsyn till att det i promemorian föreslås att bestämmelserna om certifiering ska föras in i en särskild lag finns skäl att även beakta behovet av tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer följer bestämmelserna i den lagen.
Det kan till en början konstateras att huvuddelen av de bestämmelser som rör avgränsningen av gasnätsverksamhet finns i naturgaslagen och omfattas av tillsynsbestämmelserna där. De bestämmelser i den nya lagen om certifiering som kan motivera att det införs bestämmelser om tillsyn och sanktioner är förbudet mot att bedriva överföring av naturgas utan certifiering och skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten, dvs. Energimarknadsinspektionen, bör utöva tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer följer dessa bestämmelser.
En effektiv tillsyn förutsätter att tillsynsmyndigheten kan meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa efterlevanden. Förelägganden bör kunna förenas med vite. Som E.ON Gas Sverige AB har anmärkt kan ett föreläggande inte innefatta ett krav att någon ska ansöka om certifiering. Det måste emellertid i normalfallet antas ligga i transmissionsnätsoperatörens eget intresse att ansöka. Regeringen finner inte heller i övrigt skäl att föreslå andra sanktioner än de nu nämnda.
202
22.7 Överklagande
Regeringens förslag: I ärenden utan anknytning till tredje land ska följande beslut av tillsynsmyndigheten få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
– beslut att inte bevilja certifiering, – beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet slutligt,
– beslut att återkalla en certifiering, och – beslut om förelägganden. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt. Tillsynsmyndighetens slutliga beslut i fråga om en certifiering med anknytning till tredje land ska få överklagas hos regeringen.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: E.ON Gas Sverige AB har som sin uppfattning anfört att det inte ska krävas prövningstillstånd i kammarrätten.
Swedegas AB har anfört att det måste finnas en möjlighet till överprövning av ett beslut som innebär att en viss ledning inte omfattas av certifieringen.
Skälen för regeringens förslag
Möjligheten att överklaga
Beslut i certifieringsfrågor är av sådan karaktär att de bör kunna överklagas. Möjligheten att överklaga bör dock endast gälla beslut som går naturgasföretaget emot. I sak gäller detta till en början beslut att inte bevilja certifiering eller att återkalla en beviljad certifiering. Vidare bör beslut om villkor kunna överklagas. I den delen bör dock möjligheten att överklaga vara begränsad till att avse villkor som ska gälla efter det att EU-kommissionen har yttrat sig. Även förelägganden är av sådan ingripande karaktär att de bör kunna överklagas, oavsett om de förenas med vite eller inte.
En certifiering är i praktiken ett tillstånd att bedriva överföring av naturgas i ett transmissionsnät. I samband med beslutet bör tillsynsmyndigheten ta ställning till vilka ledningar som omfattas av transmissionsnätet med hänsyn till den underrättelse som ska ske till EUkommissionen. Transmissionsnätsoperatören är emellertid oförhindrad att bedriva överföring även i andra ledningar än dem som enligt tillsynsmyndigheten ingår i transmissionsnätet. Myndighetens ställningstagande i den delen har inte heller i övrigt rättsverkningar för transmissionsnätsoperatören. Med hänsyn till detta finns ingen anledning att, som
Swedegas AB har förordat, införa en särskild möjlighet att överklaga beslut som innebär att en viss ledning inte omfattas av certifieringen.
203
Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol
Enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) gäller som allmän regel att beslut av förvaltningsmyndighet överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Det prövningsmyndigheten har att ta ställning till i ett certifieringsärende utan anknytning till tredje land är framför allt om kraven på åtskilt ägande är uppfyllda. Detta är en i allt väsentligt rättslig bedömning. Det framstår därför som naturligt att en eventuell överprövning sker i domstol.
E.ON Gas Sverige AB har som skäl för att det inte ska krävas prövningstillstånd anfört att antalet överklaganden lär bli begränsat och att frågan om certifiering eller villkor kopplade till certifieringen kan få betydande ekonomisk betydelse för berörd part. Regeringen bedömer att detta inte är förhållanden som motiverar ett avsteg från den ordning som anges i förvaltningslagen.
Överklagande hos regeringen
När det gäller certifiering i förhållande till tredje land kan prövningen inte sägas vara av en i huvudsak rättslig natur. Av helt central betydelse är i stället frågan om vilken betydelse certifieringen har för försörjningstryggheten. De avvägningar som måste göras inom ramen för en sådan prövning är sådana att det bör ankomma på regeringen att pröva ett överklagande.
22.8 Verkställighetsföreskrifter
En rad bestämmelser i artiklarna 10 och 11 i gasmarknadsdirektivet är sådana att föreskrifter i lagform varken är nödvändiga eller motiverade. Hit hör exempelvis bestämmelser om att tillsynsmyndigheten ska underrätta EU-kommissionen i olika frågor och att tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Vidare bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att i eller i samband med beslutet om certifiering ange vilka ledningar som ingår i det aktuella transmissionsnätet. Sådana aspekter av certifieringsförfarandet kan regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen.
204
23 Åtskillnad av naturgasdistribution
23.1 Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan
Regeringens förslag: Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan ska inskränkas till att avse distributionsföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen har föreslagit att kravet att upprätta övervakningsplan ska fortsätta gälla samtliga företag som bedriver överföring av naturgas. Företag som inte är vertikalt integrerade ska dock inte vara skyldiga att utse en övervakningsansvarig.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund delar den uppfattning som framfördes i ett särskilt yttrande av experten chefsjuristen Bertil
Persson att skyldigheten för nätföretag som inte är vertikalt integrerade att upprätta övervakningsplan kan avskaffas då institutet knappast fyller någon funktion.
Skälen för regeringens förslag
Kravet på övervakningsplan
Gasmarknadsdirektivet innehåller krav på övervakningsplan i fråga om såväl transmissionsnätsoperatörer som företag som bedriver överföring av naturgas i distributionsledningar. I fråga om transmissionsnätsoperatörer gäller kravet emellertid endast vertikalt integrerade företag. Som framgått i avsnitt 21 föreslås i propositionen att det i naturgaslagen (2005:403) ska föras in krav på åtskilt ägande av transmissionsnätsoperatörer. Någon skyldighet enligt gasmarknadsdirektivet att ålägga ett sådant företag att upprätta övervakningsplan finns därför inte.
När det gäller distributionsföretagen framgår kravet på övervakningsplan av artikel 26 i gasmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet. I artikel 26.2 finns en rad bestämmelser som ska säkerställa att distributionsföretag som ingår i vertikalt integrerade företag är oberoende av annan verksamhet med avseende på sin organisation och sitt beslutsfattande (s.k. funktionell åtskillnad). Av artikel 26.2 d framgår att distributionsföretaget ska upprätta en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande beteende, och se till att det kontrolleras att planen följs. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa artikel 26.2 på integrerade naturgasföretag som har mindre än 100 000 ansluta kunder eller levererar till små, enskilda system.
Den svenska lagstiftningen
Krav på övervakningsplan fanns även i artikel 13.2 d i direktiv 2003/55/EG. Bestämmelserna svarade i stort mot vad som föreskrivs i artikel 26.2 d i det nya gasmarknadsdirektivet. I Sverige genomfördes
205
kraven i denna del genom 3 kap. 9 § naturgaslagen. I den svenska lagstiftningen har emellertid kravet på övervakningsplan utsträckts till att omfatta alla som bedriver överföring av naturgas, oavsett om det aktuella företaget ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller inte.
I motiven till den nya bestämmelsen diskuterades möjligheten att utnyttja direktivets möjlighet till undantag (prop. 2004/05:62 s. 156). Regeringen konstaterade att ett undantag från bestämmelsen om åtskillnad i förlängningen kunde innebära att konkurrensförutsättningarna på marknaden inte blev de samma för samtliga företag. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att det var viktigt att samtliga innehavare av naturgasledningar aktivt arbetade med att säkerställa att de i alla lägen agerade objektivt och icke-diskriminerande. Därför borde samtliga företag som bedrev överföring av naturgas omfattas av kravet på upprättande av övervakningsplan.
Övervakningsplan för företag som inte är vertikalt integrerade
Regeringen föreslår i lagrådremissen när det gäller motsvarande krav i elmarknadsdirektivet att skyldigheten att upprätta en övervakningsplan ska inskränkas till att avse elnätsföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med el. De skäl som redovisas för förslaget i avsnitt 12.1 är i allt väsentligt giltiga även när det gäller naturgasföretag.
I gasmarknadsdirektivet finns inget krav på att en transmissionsnätsoperatör som är ägarmässigt åtskilt från produktions- och leveransverksamhet ska upprätta en övervakningsplan. Med hänsyn till de nya och strängare krav på åtskillnad som föreslås när det gäller transmissionsnätsoperatörer framstår också skälen för att behålla kravet på övervakningsplan i fråga om ett sådant företag som mycket svaga.
När det gäller distributionsföretag gäller gasmarknadsdirektivets krav på övervakningsplan endast vertikalt integrerade företag. Den nuvarande regleringen i 3 kap. 9 § naturgaslagen sträcker sig i detta avseende längre än kraven i såväl direktiv 2003/55/EG som det nya gasmarknadsdirektivet. Det är också tveksamt om en övervakningsplan fyller någon praktisk funktion i fråga om företag som inte ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Att bibehålla den nuvarande ordningen framstår mot denna bakgrund inte som förenligt med regeringens målsättning att det ska vara enkelt att starta, driva och äga företag i Sverige.
Med hänsyn till det som nu har sagts bedömer regeringen att kravet på övervakningsplan i framtiden endast bör omfatta vertikalt integrerade företag.
206
23.2 Övervakningsansvarig
Regeringens förslag: Ett naturgasföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Företaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till tillsynsmyndigheten. Företaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens. Remissinstanserna: Företagarna har anfört att det speciellt för små företag kan vara svårt att frigöra personella resurser för dessa uppgifter, samtidigt som det är dyrt att anställa ytterligare en person.
Skälen för regeringens förslag: Av 3 kap. 9 § tredje stycket naturgaslagen framgår att den som bedriver överföring av naturgas årligen ska upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras samt ges in till tillsynsmyndigheten. I paragrafens fjärde stycke finns ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Gasmarknadsdirektivet innebär en skärpning när det gäller de krav som ställs i fråga om övervakningsplanen. Den person eller det organ som ansvarar för att övervakningsplanen följs, den övervakningsansvarige, ska sålunda vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information om den systemansvarige för distributionssystemet och alla anknutna företag för att utföra sitt uppdrag. Bestämmelserna om övervakningsplan i naturgaslagen måste därför kompletteras för att svara mot direktivets krav.
Ett naturgasföretag som har att upprätta en övervakningsplan bör till en början vara skyldigt att utse en särskild person som ansvarar för att övervakningsplanen upprättas och följs. Det bör uttryckligen anges att det är den övervakningsansvarige som ska upprätta den årliga rapporten och ge in den till tillsynsmyndigheten.
När det gäller kravet att den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende gör regeringen samma bedömning som i fråga om elnätsföretag (se avsnitt 12.2). Kravet på oberoende medför sålunda att den övervakningsansvarige måste utföra sitt uppdrag självständigt. För att det ska vara möjligt bör naturgasföretaget vara skyldigt att se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
För att säkerställa att den övervakningsansvarige har det oberoende som uppdraget kräver bör det vara möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om utseende av övervakningsvarig och dennes uppgifter.
207
Direktivet ger utrymme för att undanta koncerner som har färre än 100 000 anslutna elkunder från kravet att utse en självständig övervakningsansvarig. Som Företagarna har antytt kan kravet uppfattas som betungande när det gäller små företag. Som angetts i avsnitt 23.1 ovan föreslår emellertid regeringen att kravet på övervakningsplan ska inskränkas till att gälla endast företag som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Regeringen har inte funnit skäl att undanta små elkoncerner från motsvarande krav i elmarknadsdirektivet (se avsnitt 12.2). Det har inte framkommit några starka skäl till att en annan bedömning bör göras på naturgasområdet.
Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna om övervakningsansvarig införs i 3 kap. 10 § naturgaslagen.
23.3 Kommunikation och varumärkesprofilering
Regeringens förslag: Om ett företag som bedriver överföring av naturgas och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda gasförbrukare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har föreslagit att undantagsmöjligheten i artikel 26.4 i gasmarknadsdirektivet ska tillämpas avseende artikel 26.3 gällande förbudet för vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem att i samband med kommunikation och varumärkesprofilering ge upphov till förvirring.
Remissinstanserna: Enligt Konkurrensverket bör kravet på tydlig information avseende vilket företag som kontaktar kunden gälla såväl nät- som handelsföretagen, och det bör inte finnas något undantag för företag med färre än 100 000 kunder.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 26.3 i gasmarknadsdirektivet framgår till en början att om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att dennes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Det stadgas vidare att vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem i synnerhet inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, får ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
NELGA har föreslagit att Sverige ska utnyttja möjligheten att undanta koncerner med mindre än 100 000 anslutna kunder, vilket skulle innebära
208
att samtliga vertikalt integrerade naturgasföretag i Sverige kom att omfattas av undantaget. Det är emellertid viktigt att upprätthålla en klar boskillnad mellan handelsverksamhet och distributionsverksamhet. Utgångspunkten bör därför vara att gasmarknadsdirektivets krav på tydlighet i kommunikation och varumärkesprofilering ska genomföras i Sverige om det inte finns starka skäl som talar för att utnyttja undantaget. Ett sådant skäl kan vara att kravet får ekonomiska konsekvenser för företagen som inte står i proportion till fördelarna för energimarknadens funktion. I fråga om små elkoncerner har regeringen bedömt att tydlighetskravet, med den utformning det fått i propositionen, inte kan antas vara förenat med några sådana konsekvenser.
När det gäller utformningen av bestämmelser om kommunikation och varumärkesprofilering finns inte anledning att göra några andra överväganden än i fråga om motsvarande krav enligt elmarknadsdirektivet (se avsnitt 12.3). Om ett företag som bedriver överföring av naturgas och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda gasförbrukare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver. Med en sådan utformning kan regleringen inte antas vara förenad med sådana kostnader för de berörda företagen att det finns skäl att utnyttja möjligheten till undantag.
Regeringen förslår att bestämmelsen införs i 3 kap. 11 § naturgaslagen.
24 Slutna distributionssystem
Regeringens förslag: Regeringen ska få meddela föreskrifter om undantag från förhandsregleringen av anslutningsavgifter och överföringstariffer i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet.
NELGA:s förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen har föreslagit att ett slutet distributionssystem ska vara undantaget från kravet på koncession och kravet på tredjepartstillträde till näten.
Vidare ska ett slutet distributionssystem vara undantaget från kravet på reglering av tariffer. Det ska dock införas en bestämmelse som anger att om någon av användarna av det slutna systemet kräver det ska tarifferna ändå prövas innan de träder i kraft. Utredningen har också föreslagit att det i naturgaslagen (2005:403) ska införas en definition av slutna distributionssystem.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har avstyrkt förslaget om undantag från kravet på tredjepartstillträde för slutna distributionssystem med hänvisning till att förslaget inte är förenligt med gällande EU-rätt.
209
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivet
I artikel 28 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om slutna distributionssystem. Av artikel 28.1 framgår att medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyndigheterna, eller andra behöriga myndigheter, klassificerar som ett slutet distributionssystem ett system som distribuerar gas inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte levererar gas till hushållskunder, såvida vissa närmare angivna krav är uppfyllda. Det krävs sålunda att driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl eller att systemet distribuerar gas huvudsakligen till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning till ägaren eller den driftsansvarige.
Att ett system klassificeras som ett slutet distributionssystem får betydelse för regleringen av tarifferna för tillträde till systemet. Av artikel 28.2 framgår att medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyndigheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distributionssystem från kravet att transmissions- eller distributionstarifferna eller de metoder som använts för att beräkna dem måste godkännas av tillsynsmyndigheten innan de träder i kraft. Enligt artikel 28.3 ska dock de gällande tarifferna eller de metoder som använts för att beräkna dem ses över och godkännas av tillsynsmyndigheten om en användare av det slutna distributionssystemet begär det.
Enligt artikel 28.4 finns ett visst utrymme för leverans till hushållskunder, trots det som sägs i artikel 28.1. Undantag enligt artikel 28.2 ska kunna beviljas för tillfällig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och som befinner sig inom det område som får gas levererad genom ett slutet distributionssystem.
Undantag från koncession
NELGA har föreslagit att en uttrycklig bestämmelse om koncessionsfrihet för slutna distributionssystem. Utredningens lagförslag utgår emellertid från det lagförslag som har lagts fram av Energinätsutredningen i betänkandet Koncessioner för el- och gasnät (SOU 2009:48). Energinätsutredningens förslag är fortfarande föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Slutna distributionssystem utgörs av ledningar som inte kräver koncession enligt nu gällande bestämmelser. Regeringen bedömer därför att det i nuläget inte finns något behov av en sådan bestämmelse som NELGA har föreslagit.
Tredjepartstillträde
NELGA har föreslagit ett undantag från kravet på tredjepartstillträde till näten. Det framgår emellertid inte av artikel 28 i gasmarknadsdirektivet att ett slutet distributionssystem får undantas från kravet. Regeringen bedömer inte heller att det finns skäl att överväga ett sådant undantag.
210
Undantag från tariffregleringen
I 6 kap. 5 § naturgaslagen finns bestämmelser om förhandsprövning av de metoder som används för att utforma anslutningsavgifter och överföringstariffer. Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Bestämmelserna i paragrafen gäller den som bedriver överföring av naturgas i naturgaslagens mening. Av 1 kap. 6 § framgår att med ”överföring av naturgas” avses i lagen överföring av naturgas för annans räkning genom såväl transmissionsledningar som distributionsledningar.
Möjligheten att undanta slutna distributionssystem från förhandsprövningen är således utan betydelse när det gäller sådana ledningar inom hamn- och industriområden som uteslutande används för ledningsinnehavarens egen räkning (s.k. interna ledningsnät). Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det är tveksamt om möjligheten till undantag för slutna distributionssystem i nuläget har någon uttalad praktisk betydelse. Det är emellertid inte uteslutet att det i framtiden kan visa sig finnas ett sådant behov. Det bör därför finnas utrymme att undanta sådana distributionssystem från regleringen i 6 kap. 5 § naturgaslagen.
I artikel 28.1 finns förhållandevis detaljerade krav som ska vara uppfyllda för att ett distributionsnät ska kunna klassificeras som ett slutet distributionssystem. Det är vidare nödvändigt att utforma bestämmelser om undantag med utgångspunkt i svenska förhållanden. Regeringen bedömer att föreskrifter av detta slag bör meddelas i förordning i likhet med vad som gäller i fråga om undantag från kravet på koncession enligt 2 kap. 2 § tredje stycket naturgaslagen.
Regeringen föreslår att ett normgivningsbemyndigande införs i 6 kap. 6 § naturgaslagen.
25 Tillträde till lagring
Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om utformningen av tariffer för lagring av naturgas.
NELGA:s förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen har föreslagit att en bestämmelse införs i naturgaslagen som anger att tillsynsmyndigheten ska samråda med systemanvändarna i samband med utarbetandet av tarifferna eller metoderna för deras fastställande. En definition av begreppet systemanvändare bör införas i naturgaslagen.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har avstyrkt förslaget med hänvisning till att motsvarande bestämmelse inte finns för tariffer för överföring av naturgas. Svenska kraftnät har tillstyrkt förslaget men därutöver anfört att den föreslagna implementeringen av artikel 33 inte är korrekt och inte i överensstämmelse med gasmarknadsdirektivet.
211
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivet
I artikel 33 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om tillträde till lagring. Sverige har vid genomförandet av direktiv 2003/55/EG valt att införa ett förfarande med reglerat tillträde till lagring för tredje part. Denna ordning uppfyller i huvudsak det som föreskrivs i artikel 33 i gasmarknadsdirektivet. Det som är nytt och av betydelse för svenska förhållanden är till en början kravet i artikel 33.1 andra stycket att tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna ska fastställa och offentliggöra kriterier enligt vilka det kan fastställas vilka regler för tillträde som ska tillämpas för lagringsanläggningar och lagring av gas i rörledning. Som framgått i avsnitt 16.8 uppfylls detta krav redan genom den svenska lagstiftningen om reglerat tillträde till lagringsanläggningar och transmissionsledningar. Den nya bestämmelsen i artikel 33.4 att den myndighet som utarbetar tarifferna eller metoderna för deras fastställande ska samråda med systemanvändarna kräver dock ytterligare överväganden.
Regler för tillträde
NELGA har konstaterat att bestämmelser om att tillsynsmyndigheten ska fastställa vilka regler för tillträde som ska tillämpas för lagringsanläggningar och lagring av gas i rörledning bör införas i naturgaslagen (SOU 2010:30 s. 363). Utredningen har dock inte lämnat något författningsförslag som uppfyller direktivets krav i denna del.
Av 4 kap. 5 § naturgaslagen framgår att den som innehar en lagringsanläggning är skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Den som innehar en transmissionsledning för överföring av naturgas har motsvarande skyldighet. Skyldigheten att lagra naturgas föreligger inte om anläggningen eller ledningens saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl.
I 6 kap. naturgaslagen finns bestämmelser om tariffer för bl.a. lagring av naturgas. Av 6 kap. 2 § framgår att tarifferna ska vara skäliga, objektiva och icke-diskriminerande. I 3 § i samma kapitel finns ytterligare bestämmelser om utformningen av överföringstariffer. Däremot finns ingen sådan närmare reglering när det gäller tarifferna för lagring.
Regeringen bedömer att Sverige i huvudsak uppfyller kraven på att fastställa och offentliggöra kriterier för tillträde till lagring genom de bestämmelser som finns i 4 kap. 5 § naturgaslagen För att genomföra artikel 33.1 andra stycket i Sverige bör det emellertid införas en möjlighet för regeringen eller tillsynsmyndigheten att fastställa mer detaljerade kriterier för utformningen av lagringstariffer än dem som framgår av 6 kap. 2 § naturgaslagen. Ett lämpligt sätta att uppnå detta är att rege-
212
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar föreskrifter i frågan. Det kan noteras att det när gäller överföringstarifferna finns ett motsvarande bemyndigande i 6 kap. 3 § tredje stycket naturgaslagen.
Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 6 kap. 3 a § naturgaslagen.
Samråd
I artikel 33.4 finns ett krav att tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna ska samråda med systemanvändarna i samband med utarbetandet av tarifferna eller metoderna för deras fastställande. Regeringen föreslår i propositionen att utarbetandet ska ske genom föreskrifter om utformandet av lagringstarifferna. Frågan är därför om det krävs särskilda bestämmelser om samråd i samband med sådant föreskriftsarbete.
När det gäller bestämmelser om tarifferna som meddelas i förordning krävs enligt regeringens bedömning inga bestämmelser om samråd utöver det som föreskrivs om beredningen av regeringsärenden i 7 kap. 2 § regeringsformen.
Om regeringen i förordning bemyndigar tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om tarifferna, bör frågan om samråd regleras i anslutning till bemyndigandet. Några särskilda bestämmelser i lag är således inte påkallade.
26 Undantag för ny infrastruktur
Regeringens förslag: Vid investeringar i större nya naturgasinfrastrukturprojekt ska undantag kunna medges från de nya bestämmelserna om avgränsning av transmissionsverksamhet och om övervakningsansvarig.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 9 kap. naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser om undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt.
Vid investeringar i större nya naturgasinfrastrukturprojekt, inklusive väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infrastrukturer, kan undantag medges från naturgaslagstiftningens bestämmelser om juridisk och personell åtskillnad, om anslutning av naturgasledning, om överföring av naturgas, om mätning och rapportering av överförd naturgas, om anskaffande av energi, om övervakningsplan, om lagring av naturgas, om tillträde till förgasningsanläggningar, om anslutningsavgifter och tariffer
213
samt om övergripande systemansvar och balansansvar (3 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6–7 kap. naturgaslagen).
Bestämmelserna i 9 kap. naturgaslagen har tillkommit med anledning av artikel 22 i Europarlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet. Det som är nytt i gasmarknadsdirektivet är främst bestämmelserna om förfarandet vid beviljande av undantag. Som anförts i avsnitt 16.8 bedömer regeringen att det krävs ytterligare utredning innan ett författningsförslag kan läggas fram i den delen.
Bestämmelserna om undantag bör emellertid redan nu justeras med anledning av de ändringar som föreslås när det gäller avgränsningen av transmission av naturgas i förhållande till produktions- och leveransverksamhet och skyldigheten att upprätta övervakningsplan (se avsnitt 21 och 23). Ett beviljat undantag ska således kunna gälla även de nya kraven.
27 Tillsyn på naturgasområdet
27.1 Tillsynsmyndighet enligt gasmarknadsdirektivet och förordning (EG) nr 715/2009
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av de nya bestämmelserna om konsumentskydd.
En upplysning förs in i naturgaslagen om att tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevanden av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. När det gäller konsumentskyddsbestämmelserna har utredningen föreslagit att tillsynen endast ska omfatta bestämmelserna om den information till konsumenter som ska finnas på naturgasföretagens webbplats och naturgasnätsföretagens hantering av konsumenternas klagomål.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har påtalat att utredningen inte har tagit fram något förslag på att inspektionen ska ha en övervakningsskyldighet när det gäller bestämmelserna i 8 kap. naturgaslagen.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 39.1 i gasmarknadsdirektivet framgår att varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet. Som redovisats i avsnitt 16.9 krävs inga särskilda åtgärder för att genomföra detta krav. Energimarknadsinspektionen fungerar i Sverige som nationell tillsynsmyndighet enligt gasmarknadsdirektivet.
Av artikel 41.1 o i gasmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheten, tillsammans med andra relevanta myndigheter, ska bidra till att
214
konsumentskyddsåtgärderna är effektiva och genomförs. Den tillsyn som tillsynsmyndigheten i dag utövar enligt 10 kap. 1 § naturgaslagen omfattar inte bestämmelserna i 8 kap. om överföring av naturgas till konsumenter. I propositionen föreslås att nya föreskrifter ska införas i 8 kap. naturgaslagen med anledning av de konsumentskyddsåtgärder som gasmarknadsdirektivet föreskriver. Dessa bestämmelser bör omfattas av Energimarknadsinspektionens tillsyn.
Av 10 kap. 1 § första stycket 2 naturgaslagen framgår i dag att tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevanden av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. Den förordningen har genom det tredje inremarknadspaketet ersatts av förordning (EG) nr 715/2009. Bestämmelsen om tillsyn i naturgaslagen bör ändras i enlighet med detta.
27.2 Tillsynsmyndighetens behandling av klagomål
Regeringens förslag: Tidsfristerna enligt 10 kap. 4 § naturgaslagen ska gälla om någon som har ett intresse i saken lämnar in en anmälan till tillsynsmyndigheten med påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn.
Ett föreläggande som tillsynsmyndigheten har meddelat med anledning av en anmälan ska gälla omedelbart.
NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Remissinstanserna har inte särskilt behandlat behandlingen av klagomål på naturgasområdet. När det gäller motsvarande frågeställning på elområdet finns en redovisning av synpunkterna i avsnitt 14.2.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivet
Som framgått i avsnitt 16.9 finns det i gasmarknadsdirektivet bestämmelser som behöver genomföras genom ny lagstiftning när det gäller tillsynsmyndighetens behandling av klagomål mot systemansvariga.
I artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet anges sålunda att varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet vad avser den systemansvariges skyldigheter i enlighet med direktivet får inge klagomålet till tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.
Kravet i det nya gasmarknadsdirektivet är bara delvis en ändring i förhållande till motsvarande bestämmelse i artikel 25.5 i Europaparla-
215
mentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG. Det som är nytt är att området nu utökats till att gälla den systemansvariges skyldigheter ”i enlighet med detta direktiv”.
Utgångspunkter
När det gäller den bedömning som gjorde i samband med att direktiv 2003/55/EG genomfördes i Sverige hänvisas till avsnitt 14.2.2.
Det är viktigt att hålla isär frågorna om, å ena sidan, tillsynsmyndighetens hantering av klagomål enligt artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet och, å andra sidan, det krav som finns artikel 3 i direktivet att medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism för att säkerställa effektiv behandling av klagomål och tvistlösning utanför domstol. Den sistnämnda bestämmelsen, som behandlats i avsnitt 16.3, tar inte sikte på tillsynsmyndigheten i dess roll som ”tvistlösande myndighet”.
Som angetts i avsnitt 14.2 har regeringen tidigare bedömt att Sverige uppfyllt kraven i direktiv 2003/55/EG i fråga om rätten att ge in klagomål till en tvistlösande myndighet genom bestämmelserna om tillsyn i naturgaslagen. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller motsvarande krav i det nya gasmarknadsdirektivet. Det är inte påkallat, vare sig med anledning av direktivet eller i övrigt, att ålägga tillsynsmyndigheten en ny funktion som prövningsmyndighet i tvister mellan enskilda och naturgasföretag. Myndighetens handläggning av anmälningar från enskilda ska även i fortsättningen ske inom ramen för dess vanliga tillsynsverksamhet. Innebörden av regleringen blir sålunda att en enskild som anmäler ett missförhållande till tillsynsmyndigheten har rätt att inom en viss tid få veta myndighetens bedömning och om myndigheten kommer att vidta någon tillsynsåtgärd.
Detta sagda innebär att det inte, som några remissinstanser har befarat, skapas något nytt utrymme för att parallella prövningar.
Bestämmelser om tidsfrister i naturgaslagen
I 10 kap. 4 § naturgaslagen finns bestämmelser om tidsfrister, som har tillkommit med anledning av artikel 25.5 i direktiv 2003/55/EG. Tidsramarna gäller en anmälan mot ett naturgasföretag med påstående om att företagets anslutningsavgift eller tariff för överföring, lagring eller tillträde till förgasningsanläggning inte är objektiv eller ickediskriminerande. Kraven på handläggning inom viss tid svarar mot vad som föreskrivs i artikel 41.11 i det nya gasmarknadsdirektivet.
Kraven i artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet kan i Sverige uppfyllas genom att bestämmelserna om tidsfrister i 10 kap. 4 § naturgaslagen ändras så att de omfattar även andra anmälningar än sådana som rör tariffer.
Vilka skyldigheter omfattas?
I gasmarknadsdirektivet anges att rätten att ge in klagomål gäller ”den systemansvariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv”. Den
216
systemansvarige som avses är den systemansvarige för överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet. Med naturgaslagens terminologi svarar detta mot en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning.
NELGA har föreslagit en bestämmelse där det uttryckligen anges vilka bestämmelser i naturgaslagen som en anmälan ska hänföra sig till för att kravet på handläggning inom en viss tid ska gälla. Det är emellertid i vissa fall svårt att på ett tydligt sätt avgränsa på vilket sätt naturgasföretagets skyldigheter enligt gasmarknadsdirektivet kommer till uttryck i naturgaslagen. Som ett exempel kan anföras skyldigheten enligt artikel 25.1 att varje systemansvarig för ett distributionssystem ska säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på distribution av gas, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla ett säkert, tillförlitligt och effektivt system inom sitt område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av energieffektivitet.
Artikel 41.11 avser vidare klagomål från ”part”, dvs. en enskild som har ett intresse i frågan. De skyldigheter som naturgasföretagen har enligt gasmarknadsdirektivet och naturgaslagstiftningen är till större delen av offentligrättslig karaktär. För den enskilde kan det också framstå som godtyckligt om hans eller hennes anmälan behandlas snabbare eller långsammare beroende på om en viss bestämmelse i naturgaslagen går att föra tillbaka på gasmarknadsdirektivet. Regeringen bedömer därför att det är en rimligare ordning att knyta tidsfristerna till den enskildes intresse i saken. Det avgörande bör med andra ord vara om den aktuella skyldigheten för naturgasföretaget påverkar anmälarens rättsliga ställning eller om hans eller hennes intresse i saken särskilt har erkänts av rättsordningen.
Vilka klagomål ska omfattas av de nya bestämmelserna?
En viktig utgångspunkt är att tidsfristerna gäller ärenden inom ramen för tillsynsmyndighetens vanliga tillsynsverksamhet. En grundläggande förutsättning är därför att anmälan gäller efterlevnaden av en bestämmelse som omfattas av tillsynen enligt 10 kap. 1 § naturgaslagen.
Det bör betonas att de nya bestämmelserna om tidsfrister inte inskränker de möjligheter som i dag finns att anmäla missförhållanden till tillsynsmyndigheten. Även den som inte har ett intresse i saken är oförhindrad att göra en anmälan. En sådan anmälan kommer dock inte att omfattas av tidsfristerna.
Beslut om föreläggande ska gälla omedelbart
I dag gäller enligt 10 kap. 4 § tredje stycket naturgaslagen att tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart. Bestämmelsen bör förtydligas, så att det framgår att den endast gäller när tillsynsmyndigheten ingriper mot ett naturgasföretag med stöd av 10 kap. 3 §. Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en sådan anmälan som avses i de nya bestämmelserna om tidsfrister ska sålunda gälla omedelbart.
217
27.3 Överensstämmelse med riktlinjerna
Regeringens förslag: I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. Enligt utredningen är det inte förenligt med den svenska förvaltningslagen (1986:223) och de principer som ligger till grund för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.
Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 14.3.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivets krav
I artikel 43 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om ett särskilt förfarande för att säkerställa att de beslut som fattas av nationella tillsynsmyndigheter överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktivet eller i förordning (EG) nr 715/2009.
Enligt artikel 43.1 i gasmarknadsdirektivet får varje tillsynsmyndighet och Europeiska kommissionen begära ett yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) angående huruvida ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med riktlinjerna. Av artikel 43.6 b i direktivet framgår att förfarandet kan leda fram till ett beslut av kommissionen om att begära att den berörda tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts. Enligt artikel 43.8 ska tillsynsmyndigheten följa kommissionens beslut inom två månader och informera kommissionen om detta.
De riktlinjer som avses i artikel 43 i gasmarknadsdirektivet är dels tillämpningsföreskrifter som utfärdas av EU-kommissionen, dels de riktlinjer som finns i bilaga I till förordning 715/2009. Kommissionen får utfärda riktlinjer enligt artikel 6.4, 11.10, 15.3, 36.10, 42.5, 43.9 och 44.4 i gasmarknadsdirektivet och artikel 3.5, 6.11 och 23.2 i förordning 715/2009.
Återkallelse av beslut
För att Sverige ska anses ha genomfört gasmarknadsdirektivet korrekt krävs att det är möjligt för tillsynsmyndigheten att ändra eller upphäva ett beslut, som myndigheten har meddelat, om EU-kommissionen begär detta med hänvisning till att riktlinjerna inte har följts. Av skäl som anförts i avsnitt 14.3, när det gäller genomförandet av motsvarande krav i artikel 39 i elmarknadsdirektivet, kan detta innebära att vissa beslut av tillsynsmyndigheten bör innehålla förbehåll om att de kan ändras eller upphävas till följd av ett beslut av EU-kommissionen. För att avgöra om det är påkallat med bestämmelser om återkallelseförbehåll i naturgaslag-
218
stiftningen krävs dock en genomgång av vilka riktlinjer som avses och vilka beslut av den svenska tillsynsmyndigheten som kan bli aktuella.
Riktlinjer enligt gasmarknadsdirektivet
Bestämmelserna i artikel 6 i gasmarknadsdirektivet rör regional solidaritet och innebär ett åliggande för medlemsstaterna att samarbeta för att säkerställa försörjningstryggheten. Som framgått i avsnitt 16.3 har bestämmelserna i artikeln blivit överspelade genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.
I artikel 11 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer i fall där det finns en anknytning i tredje land. Frågan om överensstämmelse med riktlinjerna i denna del behandlas i avsnitt 22.5.
Artikel 15 i gasmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser dels om åtskillnad av ägare till överföringssystem när en oberoende systemansvarig (ISO) har utsetts, dels om åtskillnad av systemansvariga för lagringssystem. När det gäller ägare till överföringssystem är bestämmelsen inte relevant i Sverige, eftersom Sverige inte har valt den s.k. ISOlösningen för åtskillnad av systemansvariga för överföringssystem (jfr avsnitt 21.2). Som angetts i avsnitt 16.4 avser regeringen att utreda frågan om åtskillnad av systemansvariga för lagringssystem ytterligare och återkomma med ett lagförslag. I lagrådremissen görs inga ytterligare överväganden med anledning av artikel 15.3.
I artikel 36 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om undantag för ny infrastruktur. Motsvarande krav i direktiv 2003/55/EG har genomförts i Sverige genom 9 kap. naturgaslagen. Av 9 kap. 3 § tredje stycket framgår att i ett beslut om undantag ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av EU-kommissionen. Artikel 36.10 föranleder mot den bakgrunden inga ytterligare överväganden i propositionen. Det bör dock anmärkas att regeringen, som angetts i avsnitt 16.8, bedömer att det krävs ytterligare utredning i fråga om regelverket om undantag för ny infrastruktur.
I artikel 42 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer inte att de riktlinjer som Europeiska kommissionen antar i sådana frågor kräver lagstiftning i Sverige. Inte heller de riktlinjer som gäller förfarandet enligt artikel 43 föranleder några närmare överväganden.
I artikel 44 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser som rör skyldigheten för gashandelsföretag att bevara viss information. Europeiska kommissionen får enligt artikel 44.4 anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information, liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras. I propositionen föreslås ingen lagstiftning med anledning av artikel 44 (jfr avsnitt 16.9). Regeringen bedömer vidare att de riktlinjer som avses i artikel 44.4 är av sådan karaktär att frågan om att återkalla gynnande förvaltningsbeslut inte kan antas uppkomma i denna del.
219
Riktlinjer enligt förordning (EG) nr 715/2009
I artikel 3.5 i förordning (EG) nr 715/2009 anges att Europeiska kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2. Förfarandet gäller certifieringen av systemansvariga för överföringssystem och behandlas särskilt i avsnitt 22.5.
Enligt artikel 6.11 i förordningen får kommissionen i vissa fall på eget initiativ anta nätföreskrifter på de områdens som avses i artikel 8.6. Sådana föreskrifter kan omfatta bl.a. regler för gasnätets driftsäkerhet och tillförlitlighet, nätanslutning samt tredjepartstillträde. De systemansvariga för överföringssystemen ska bedriva verksamheten i sina nät enligt dessa nätföreskrifter.
I artikel 23 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser om riktlinjer för vilken grad av harmonisering som minst behövs för att uppnå förordningens syfte, med närmare uppgifter om bl.a. tjänster för tredjepartstillträde, principerna för mekanismerna för kapacitetstilldelning och tillhandahållande av information. Riktlinjer för sådana frågor finns i bilaga I till förordningen när det gäller transmissionsnätsoperatörer. Av artikel 23.2 andra stycket framgår att EU-kommissionen får anta riktlinjer för de frågor som behandlas i artikel 23.1 och att den får ändra de riktlinjer som finns i bilaga I.
Tillsynsmyndighetens gynnande beslut
Det åligger tillsynsmyndigheten i dess roll som nationell tillsynsmyndighet enligt förordning (EG) nr 715/2009 att säkerställa att förordningen och de riktlinjer som har antagits i enlighet med artikel 23 i förordningen följs. I förordningen och dess bilaga I finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens granskning av den gränsöverskridande handeln med naturgas. De beslut som tillsynsmyndigheten främst kan ha att meddela inom ramen för sin tillsynsverksamhet är de förelägganden som behövs för att trygga efterlevanden av förordningen. Sådana förelägganden är betungande för den enskilde. Det krävs därför ingen särskild reglering för att tillsynsmyndigheten ska kunna ändra eller upphäva ett beslut om föreläggande.
Det finns dock exempel på beslut av tillsynsmyndigheten som kan uppfattas som gynnande för den enskilde. Myndigheten kan sålunda bevilja en transmissionsnätsoperatör undantag från vissa skyldigheter enligt punkterna 3.4.4 och 3.4.5 i avsnitt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2009. Det är vidare möjligt för EU-kommissionen att genom nya riktlinjer lägga andra uppgifter på tillsynsmyndigheten. Det går därför inte att utesluta att det kan bli aktuellt för myndigheten att med tillämpning av riktlinjerna meddela besluta som är gynnande för den enskilde. Ett sådant beslut ska kunna ändras eller upphävas av tillsynsmyndigheten efter ett sådant förfarande som anges i artikel 43 i gasmarknadsdirektivet. För att säkerställa att så kan ske bör det i naturgaslagen finnas en föreskrift om att beslut enligt riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska villkoras av att det inte ändras efter begäran av Europeiska kommissionen. En sådan bestämmelse behöver inte omfatta tillsynsåtgärder enligt 10 kap. naturgaslagen, efter-
220
som sådana beslut inte är gynnande för den enskilde. Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 10 kap. 1 a § naturgaslagen.
28 EU-förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
28.1 Byråförordningens huvuddrag
Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byråförordningen) är nya.
Den gemensamma byrån (ACER) innebär en tydlig förstärkning av samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna, i Sverige Energimarknadsinspektionen, inom gemenskapen. Tillsammans med Entso för el (ENTSO-E) och Entso för gas (ENTSOG) som också skapas inom ramen för det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas utgör dessa tre organ en tydlig indikation på den vikt som tillmäts ett ökat samarbete och samordning i syfte att skapa en väl fungerande inre marknad för energi.
I byråförordningen anges hur ACER ska inrättas, dess rättsliga status och uppgifter. Byrån har till en början mer allmänna uppgifter som rör de syften för vilken den inrättats. Vidare har den uppgifter i fråga om samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem, i fråga om de nationella tillsynsmyndigheterna och angående regler och villkor för tillträde till och driftsäkerheten för gränsöverskridande infrastruktur. ACER har även i uppgift att övervaka el- och gassektorerna på den inre marknaden samt att lämna årliga rapporter om denna övervakning.
I byråförordningen ges ACER befogenhet att fatta beslut inom några områden, t.ex. att besluta om undantag och att yttra sig om de nationella certifieringsbesluten. Förordningen öppnar även för att byråns verksamhetsområden kan utvecklas genom andra uppdrag än de nu angivna. Sådana nya uppdrag ska inte omfatta befogenhet att fatta beslut.
Byråförordningen innehåller även bestämmelser om krav på samråd inom ACER:s verksamhet. I linje med den ökade tonvikten på transparens finns även bestämmelser kring tillgängligheten till information både för samrådsprocesser och för övrig verksamhet.
Byråförordningen utgör grunden för inrättandet av ACER och omfattar därmed även ett antal bestämmelser kring byråns organisation inklusive vad som åligger de styrande och övervakande organen, styrelsen, tillsynsnämnden, direktören och Överklagandenämnden. Även byråns finansiering och budget behandlas.
Det bör i detta sammanhang förtydligas att de s.k. nätföreskrifter som beskrivs i byråförordningen för svenskt vidkommande utgörs av nätverkskoder. Nätverkskoder motsvarar till stor del de regler, samarbetsformer och rutiner som återfinns i det svenska och nordiska regelverket,
221
t.ex. Nordic Grid Code 2007 (Nordisk Regelsamling) som omfattar reglerna för hanteringen av de nordiska överföringsförbindelserna.
28.2 Regeringens överväganden
En EU-förordning är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Det är endast då svensk rätt kan anses strida mot förordningen eller då förordningen föreskriver en skyldighet eller möjlighet att vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet som ändringar i svensk lagstiftning är nödvändiga.
Det är den svenska nationella tillsynsmyndigheten för el och naturgas, dvs. Energimarknadsinspektionen, som närmast kommer att beröras av byråns verksamhet.
För svenskt vidkommande utgör Energimarknadsinspektionen nationell tillsynsmyndighet för el och naturgas i enlighet med hänvisningarna till elmarknadsdirektivet och gasmarknadsdirektivet i artikel 1 i förordningen. Energimarknadsinspektionen är därmed den myndighet som berörs av arbetet inom ACER och som även åläggs vissa uppgifter genom byråförordningens bestämmelser.
Energimarknadsinspektionens verksamhet styrs genom förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen samt inspektionens regleringsbrev. I Energimarknadsinspektionens instruktion nämns att inspektionen ska fullgöra uppgifter som följer bl.a. av elmarknadsdirektivet, gasmarknadsdirektivet samt EU-förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. Det är därför lämpligt att komplettera myndighetsinstruktion med en upplysning om att Energimarknadsinspektionen även ska fullgöra uppgifter som följer av byråförordningen.
29 Definitionen av intäktsram
Regeringens förslag: Med intäktsram ska avses de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Fortum Distribution AB har dock förtydligat att det är mycket viktigt att tillsynsmetoden som Energimarknadsinspektionen arbetar fram tydligt omfattar alla relaterade kostnader för att säkerställa att intäkternas relaterade kostnader hanteras i regleringsmodellen.
Skälen för regeringens förslag: Förhandsregleringen av nättariffer, som ska tillämpas från och med den 1 januari 2012, innebär att de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod, en intäktsram, fastställs i förväg.
Intäktsramen ska täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamhet under tillsynsperioden och ge en rimlig avkastning på det kapital som
222
krävs för att bedriva verksamheten. Definitionen av intäktsram finns i 1 kap. 5 a § ellagen.
Intäktsramen ska under vissa förutsättningar kunna omprövas under eller efter tillsynsperioden. Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden avviker från intäktsramen, ska detta påverka intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Under arbetet med att genomföra den nya tillsynsmodellen har Energimarknadsinspektionen uppmärksammat att det finns ett behov av att förtydliga vilka intäkter i nätverksamheten det är som ska stämmas av mot den beräknade intäktsramen. Vid beräkningen av intäktsramen beaktas kostnader som är hänförliga till nätverksamheten. Det går att hitta exempel på när en kostnad kan komma att tas med vid beräkningen av intäktsramen samtidigt som en intäkt hänförliga till samma åtgärd inte beaktas vid bedömningen av om en avvikelse har skett från intäktsramen. Ett sådant möjligt exempel är kostnaden för att flytta en befintlig ledning. En snäv tolkning av vad som är intäkter genom nättariffer medför att avgiften som tas ut för att flytta ledningen inte beaktas vid tariffregleringen.
För att undanröja sådana otydligheter bör definitionen av intäktsram justeras något. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att definitionen ska omfatta ”intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten genom nättariffen och andra intäkter”. Regeringen bedömer emellertid att det går att använda den kortare skrivningen ”intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten” utan att detta innebär någon skillnad i sak.
30 Lissabonfördraget
Regeringens förslag: Bestämmelserna i naturgaslagen ska anpassas till Lissabonfördraget.
Skälen för regeringens förslag: Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen (Lissabonfördraget) trädde i kraft den 1 december 2009. Lissabonfördraget innehåller ändringar i och tillägg till de grundläggande fördragen och vissa protokoll som hör till dem. Fördraget om Europeiska unionen kvarstår i modifierad form medan fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) byter namn till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I Lissabonfördraget anges bl.a. att Europeiska unionen ersätter och efterträder Europeiska gemenskapen som juridisk person samt att Europeiska gemenskapernas kommission byter namn till Europeiska kommissionen.
I 9 kap. naturgaslagen (2005:403) finns det bestämmelser som hänvisar till Europeiska gemenskapernas kommission. Dessa bestämmelser bör anpassas till Lissabonfördraget.
223
31 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
31.1 Lagen om certifiering av stamnätsföretag för el
Regeringens förslag: Lagen om certifiering av stamnätsföretag för el ska träda i kraft den 1 augusti 2011.
Bestämmelserna om certifiering i förhållande till tredje land ska tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten efter den 2 mars 2013.
Ett stamnätsföretag ska få fortsätta bedriva överföring av el i stamledningar till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om företaget har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet på certifiering inte är uppfyllt.
NELGA:s förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har föreslagit att den som innehar koncession för stamnätet eller största delen därav när lagen träder i kraft omgående ska ansöka om certifiering. Nätmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Lagen om certifiering av stamnätsföretag för el bör träda i kraft så snart som möjligt. När det gäller certifiering i förhållande till tredje land framgår emellertid av artikel 49 i elmarknadsdirektivet att bestämmelserna ska tillämpas först fr.o.m. den 3 mars 2013. I denna del bör därför lagens bestämmelser tillämpas i sådana ärenden i vilka ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten den 3 mars 2013 eller senare.
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) kommer att behöva ansöka om certifiering enligt lagen. Det är nödvändigt med övergångsbestämmelser för att Svenska kraftnät ska kunna bedriva stamnätsverksamhet medan certifieringsförfarandet pågår. Förbudet mot att bedriva överföring i stamledningar utan certifiering bör inte gälla i fråga om ett företag som bedriver sådan överföring vid ikraftträdandet förrän certifieringsfrågan prövats slutligt. En förutsättning bör dock vara att företaget ansöker om certifiering före utgången av augusti månad 2011.
31.2 Lagen om certifiering av vissa naturgasföretag
Regeringens förslag: Lagen om certifiering av vissa naturgasföretag ska träda i kraft den 1 augusti 2011.
Bestämmelserna om certifiering i förhållande till tredje land ska tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten efter den 2 mars 2013.
En transmissionsnätsoperatör ska få fortsätta att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om transmissionsnätsoperatören har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet på certifiering inte är uppfyllt.
224
NELGA:s förslag: Den som innehar transmissionsledningar ska när lagen träder i kraft omgående ansöka om certifiering. Tillsynsmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.
Remissinstanserna har inte berört NELGA:s förslag i denna del särskilt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Lagen om certifiering av vissa naturgasföretag bör träda i kraft så snart som möjligt. När det gäller certifiering i förhållande till tredje land framgår emellertid av artikel 54 i gasmarknadsdirektivet att medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna fr.o.m. den 3 mars 2013. I denna del bör därför lagens bestämmelser tillämpas i sådana ärenden i vilka ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten den 3 mars 2013 eller senare.
När det gäller kravet på certifiering för att bedriva transmissionsverksamhet måste hänsyn tas till den omställningsperiod som vertikalt integrerade företag behöver för att strukturera om sin verksamhet. Förbudet mot att bedriva överföring i högtrycksledning utan certifiering bör inte gälla i fråga om ett företag som bedriver sådan överföring vid ikraftträdandet förrän certifieringsfrågan prövats slutligt. En förutsättning bör dock vara att företaget ansöker om certifiering före utgången av augusti månad 2011.
31.3 Ändringarna i ellagen
Regeringens förslag: Ändringarna i ellagen (1997:857) ska träda i kraft den 1 augusti 2011 utom i fråga om reglerna om byte av elleverantör och balansansvarig, som ska träda i kraft den 1 oktober 2011, och beslutande myndighet vid förhandsprövning av nättariffer, där bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2012.
Ett stamnätsföretag som har ansökt om certifiering ska få bedriva verksamhet utan hinder av kravet på oberoende av produktion och handel till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna: Svensk Energi och Fortum Sverige AB har framhållit att ändrade regler för leverantörsbyten kräver ändringar i ITsystemen. Eftersom uppdateringarna i EDIEL-anvisningarna görs den 1 april och 1 oktober varje år, bör den 1 oktober 2011 vara ett lämpligt datum för ikraftträdande.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svensk Energi har anfört att de nya bestämmelserna om leverantörsbyte bör träda i kraft den 1 april 2012.
Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i ellagen bör träda i kraft så snart som möjligt. I ett par frågor finns det dock starka praktiska hänsyn som talar för ett något senare ikraftträdande.
225
Som Svensk Energi och Fortum Sverige AB har framhållit bör de berörda företagen få möjlighet att anpassa sina rutiner till de nya föreskrifterna om leverantörsbyte. Svensk Energi har med anledning av förslaget i utkastet till lagrådsremiss anfört att bestämmelserna bör träda i kraft först den 1 april 2012. Med hänsyn till att elmarknadsdirektivet i denna del skulle vara genomfört den 3 mars 2011 bedömer regeringen att det inte finns utrymme för en så lång omställningsperiod. De nya bestämmelserna bör därför träda i kraft den 1 oktober 2011.
Regeringen kommer enligt de gällande bestämmelserna om förhandsreglering av nättariffer att fatta beslut om intäktsramen för Svenska kraftnät under den första tillsynsperioden, som börjar den 1 januari 2012. Det är inte lämpligt att med kort varsel ändra förfarandet redan med avseende på den tillsynsperioden. De nya bestämmelserna om beslutande myndighet bör därför träda i kraft först den 1 januari 2012.
Svenska kraftnät, som är det enda företag i Sverige som berörs av de nya bestämmelserna om åtskilt ägande, uppfyller enligt regeringens bedömning redan kraven på oberoende av produktion och handel. Det bör dock införas en övergångsbestämmelse som lämnar utrymme för att genomföra eventuella omstruktureringar av verksamheten under en övergångsperiod. Svenska kraftnät bör därför kunna bedriva verksamhet utan hinder av de nya kraven fram till och med den 2 mars 2012, då kraven på åtskilt ägande enligt elmarknadsdirektivet ska vara fullt genomförda i de medlemsstater som har valt den lösningen. En förutsättning bör dock vara att företaget ansöker om certifiering.
31.4 Ändringarna i naturgaslagen
Regeringens förslag: Ändringarna i naturgaslagen (2005:403) ska träda i kraft den 1 augusti 2011 utom i fråga om bestämmelserna om byte av naturgasleverantör och balansansvarig, som ska träda i kraft den 1 oktober 2011.
En transmissionsnätsoperatör som har ansökt om certifiering ska få bedriva verksamhet utan hinder av kravet på oberoende av produktion och handel till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens i fråga om övergångsbestämmelser.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i naturgaslagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Hänsyn måste emellertid tas till att det kommer att bli nödvändigt för aktörerna på gasmarknaden att se över sina rutiner för leverantörsbyten. Starka skäl talar därför för att de nya bestämmelserna i den delen bör träda i kraft först den 1 oktober 2011, då en sådan översyn kan antas vara genomförd.
Det åligger medlemsstaterna att se till att reglerna om åtskilt ägande tillämpas fullt ut fr.o.m. den 3 mars 2012. Redan dessförinnan måste det
226
certifieringsförfarande som beskrivs i artikel 10 i gasmarknadsdirektivet ha inletts. Det svenska övergångsbestämmelserna bör få en utformning som underlättar för företagen att utnyttja den övergångsperiod som direktivet tillåter. En transmissionsnätsoperatör som ingår i en koncern som även bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el ska således inte vara tvungen att uppfylla kravet på åtskilt ägande redan när de nya bestämmelserna träder i kraft. Företaget bör därför kunna bedriva verksamhet utan hinder av de nya kraven fram t.o.m. den 2 mars 2012. En förutsättning bör dock vara att transmissionsnätsoperatören ansöker om certifiering.
32 Konsekvensanalys
32.1 Inledning
I propositionen har regeringen presenterat sina förslag till åtgärder för att i den svenska lagstiftningen genomföra det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas Vidare föreslås en tydligare definition av begreppet intäktsram i ellagen, vilken dock inte bedöms medföra några konsekvenser.
Regeringens förslag påverkar främst Energimarknadsinspektionen, Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) och de enskilda el- och naturgasföretagen. Förslagen berör också i viss mån de allmänna förvaltningsdomstolarna.
32.2 Energimarknadsinspektionen
Energimarknadsinspektionens roll som tillsynsmyndighet
Energimarknadsinspektionen fungerar i dag som tillsynsmyndighet för el- och naturgasmarknaderna samt även för fjärrvärmemarknaden. El- respektive gasmarknadsdirektivet kräver dock att tillsynsmyndighetens oberoende förtydligas. Direktiven innehåller också mer utförliga bestämmelser om vad tillsynen ska omfatta. De nya kraven bedöms inte föranleda några utökade resursbehov för Energimarknadsinspektionen.
Konsumentskydd
Regeringen föreslår i propositionen ett antal åtgärder som syftar till att skydda konsumenten. Energimarknadsinspektionen kommer, tillsammans med andra berörda myndigheter, att få till uppgift att utöva tillsyn över att de nya bestämmelserna efterlevs. Energimarknadsinspektionen bedriver i dag inte någon tillsyn i fråga om de bestämmelser i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403) som särskilt gäller konsumenter. Regeringen bedömer att de företag som träffas av de nya konsumentskyddsbestämmelserna inte kommer att ha några svårigheter med att anpassa sig till de nya kraven i ellagen och naturgaslagen. Mot den bak-
227
grunden bedöms att Energimarknadsinspektionens utökade tillsynsplikt inte kommer att kräva särskilt stora resurser.
Åtskilt ägande och certifiering
För Energimarknadsinspektionen torde införandet av åtskilt ägande snarast underlätta tillsynen jämfört med dagens situation där tillsynen omfattar den funktionella och personella åtskillnaden. En tillkommande uppgift är dock certifieringen. Förfarandet med certifiering följer direkt av el- och gasmarknadsdirektiven samt tillhörande EU-förordningar.
Certifieringen innebär att Energimarknadsinspektionen initialt måste avsätta resurser för att hantera ansökningar, fatta preliminära och slutliga beslut samt förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende certifieringen. Därutöver behöver informationsinsatser genomföras och rutiner kring certifieringen tas fram. Behovet av resurser är dock begränsat med hänsyn till det ringa antal företag som kommer att behöva ansöka om certifiering.
Att endast ett fåtal företag är berörda innebär också att den fortlöpande övervakningen och eventuella omprövningar av certifiering inte kan antas bli särskilt resurskrävande. Förfarandet vid certifiering i förhållande till tredje land är något mer administrativt betungande. Ingenting tyder emellertid i dagsläget på att någon tredjelandscertifiering kommer att bli aktuell.
ACER
Energimarknadsinspektionen kommer även att behöva delta i samarbetet genom byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER). I dag sker liknande samarbete inom ramen för Council of European Energy Regulators (CEER) och European Regulators Group for Electricity and Gas (ERGEG). Energimarknadsinspektionen har också enligt sin instruktion uppgiften att för Sveriges räkning delta i utvecklingen av marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU. Energimarknadsinspektionen har även i uppdrag att verka för en harmonisering av regelverken så att likvärdiga förutsättningar skapas på marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU. Regeringen bedömer att de resurser som i dag tas i anspråk för nämnda samarbeten kan omfördelas till att omfatta även samarbetet inom ACER.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att Energimarknadsinspektionens totala resursbehov inte påverkas av de förslag som läggs fram i propositionen. Om förslagen medför nya arbetsuppgifter kan dessa hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
228
32.3 Svenska kraftnät
Åtskillnad och certifiering
Svenska kraftnät berörs av bestämmelserna om åtskillnad och certifiering av stamnätsföretag för el och transmissionsnätsoperatörer på naturgasmarknaden. Verket uppfyller redan i dag kraven på åtskilt ägande. Svenska kraftnät kommer att vid ett tillfälle behöva ansöka om certifiering för att kunna utföra sina uppgifter på el- och naturgasmarknaden. Det arbete som krävs för att ta fram en sådan ansökan bedöms ha en försumbar påverkan på Svenska kraftnäts kostnader.
Internationellt samarbete
Även Svenska kraftnät kommer att påverkas av ett ökat fokus på internationellt samarbete, framförallt inom ramen för ENTSO-E och ENTSOG.
Svenska kraftnät bedriver sedan länge ett betydande internationellt samarbete genom medlemskap i ett antal organisationer som behandlar tekniska, marknadsmässiga och ekonomiska aspekter av verksamhet med transmission. Detta samarbete finansieras i dag via stamnätstariffen för el och avgifter som tas ut av de balansansvariga för naturgas. Kostnaderna belastar således inte statsbudgeten. Det ökade samarbetet inom ENTSO-E och ENTSOG som följer av regeringens förslag torde påverka Svenska kraftnäts kostnader endast i begränsad utsträckning.
Flaskhalsintäkter
Regeringen bedömer även att en bestämmelse bör införas i förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät som tydliggör att Svenska kraftnät har uppdraget att inkassera kapacitetsavgifter (s.k. flaskhalsintäkter). Svenska kraftnät har i regleringsbrevet för budgetåret 2011 fått möjlighet att behålla dessa medel i verksamheten för att använda dem till att bibehålla eller öka kapaciteten på aktuell förbindelse, eller för mothandel. Förslaget om inkasserandet av flaskhalsintäkter utgör enbart ett förtydligande av den existerande hanteringsordningen och förväntas därmed inte medföra några särskilda konsekvenser. Möjligheten att fondera flaskhalsintäkter innebär att alla eller delar av de erhållna flaskhalsintäkterna får behållas i Svenska kraftnäts verksamhet över åren. Härigenom skulle Svenska kraftnät kunna minska sina upplåningskostnader för investeringar som syftar till att bygga bort flaskhalsarna. Värdet av detta för Svenska kraftnät beror på den framtida omfattningen av flaskhalsintäkter, vilka i dagsläget inte är möjliga att bedöma.
Sammanfattning
Förslagen i propositionen bedöms inte ha några anslagsmässiga konsekvenser när det gäller Svenska kraftnät.
229
32.4 Övriga myndigheter
32.4.1 De allmänna förvaltningsdomstolarna
Energimarknadsinspektionens slutliga beslut om certifiering föreslås kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Med hänsyn till det ringa antal aktörer som är berörda av kravet på certifiering kan antalet överklaganden – om några sådana över huvud taget skulle bli aktuella – antas bli ytterst litet. Regeringen bedömer att övriga förslag inte påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarna. Några ytterligare resurser behöver därför inte tillföras de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förslagen i propositionen.
32.4.2 Regeringskansliet
Beslut om tredjelandscertifiering föreslås kunna överklagas till regeringen. Det saknas i dagsläget indikationer på att en tredjelandscertifiering kommer att aktualiseras.
32.5 El- och naturgasföretag
Berörda företag
Förslagen i propositionen kommer att innebära konsekvenser för företag som verkar inom olika delar av el- och naturgasmarknaderna. Företagsgrupper som berörs är elleverantörer och elnätsföretag samt gashandelsföretag och gasnätsföretag.
Leverantörsbyte
De förändringar som föreslås i fråga om leverantörsbyten omfattar samtliga kunder. Regeringen föreslår att ett övertagande av leveranser ska genomföras av nätföretagen tio vardagar efter en anmälan, dvs. bytet ska inte längre ske en viss dag i månaden. Konsekvensändringar görs också i fråga om övertagande av balansansvar i samband med ett leverantörsbyte. Samtidigt som de nya bestämmelserna innebär behov av förändrade rutiner, undviker företagen arbetsanhopningar i samband med månadsskiften.
Även på naturgasmarknaden innebär det nya kravet avseende leverantörsbyten att systemen måste omarbetas. Där har system nyligen utvecklats som är utformade utifrån månadsvis hantering. Med hänsyn till att antalet kunder och leverantörsbyten är förhållandevis litet kan kravet på ändrade rutiner framstå som ganska betungande för gasnätsföretagen. Regeringen har under beredningen inhämtat synpunkter från naturgasföretagen på en alternativ lösning med flera fasta bytesdagar varje månad. Det som därvid framkommit har talat för att den nu föreslagna lösningen är den mest ändamålsenliga för att uppfylla gasmarknadsdirektivets tvingande krav.
För att i möjligaste mån minska företagens olägenhet samt ge dem tillfälle att ändra i rutiner och datasystem föreslås att ikraftträdandet i
230
denna del läggs vid en något senare tidpunkt än huvuddelen av lagändringarna.
Konsumentskydd
Regeringen har lagt fram ett antal förslag i syfte att förstärka och förtydliga konsumenternas ställning på el- och naturgasmarknaderna. Förslagen följer av tvingande bestämmelser i direktiven och behandlar bl.a. vad ett avtal ska innehålla, underrättelse till konsumenterna vid villkorsändringar, information om konsumentens rättigheter, rutiner för klagomålshantering, förbud mot diskriminering på grund av valt betalningssätt, förskottsbetalning, kostnadsfritt leverantörsbyte och slutfaktura.
Regeringen överväger också, när det gäller elmarknaden, att i förordning införa en bestämmelse om att användaren alltid ska ha rätt att få del av mätvärdena varje månad, om användaren begär det.
Förslagen har utformats så att företagens kostnadsökningar begränsas. Företagen ges därför möjlighet till att tillhandahålla viss information i första hand på sin webbplats. Genom att den särskilda informationsskyldigheten vid villkorsändringar utformats teknikneutralt, kan företagen meddela sig genom e-post till de kunder som godtagit att underrättas på detta sätt. I stor utsträckning följs redan i dag de nya bestämmelserna genom de standardavtal som tillämpas på marknaderna. Sammantaget bedöms därför företagens ökade kostnader till följd av de nya konsumentskyddsbestämmelserna bli begränsade.
Åtskillnad av transmissionsverksamhet
Direktiven gör det nödvändigt att i Sverige införa nya bestämmelser för effektiv åtskillnad för företag som bedriver transmissionsverksamhet. Konsekvenserna för Svenska kraftnät av kraven på åtskillnad och certifiering har berörts i avsnitt 31.3 ovan. Redovisningen närmast nedan behandlar därför endast naturgasmarknaden.
Åtskilt ägande innebär att transmissionsnätsoperatören ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el. Oberoendet regleras genom bestämmelser om förbud mot att utöva kontroll, rättigheter eller inflytande över en transmissionsnätsoperatör.
I dag finns det på den svenska naturgasmarknaden två gasnätsföretag som kan beröras av kraven på åtskilt ägande. Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB äger högtrycksledningar för naturgas och ansvarar bl.a. för drift och underhåll samt för att respektive system på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på gastransporter.
Swedegas AB ägs av EQT Infrastructure Fund och det framstår i dagsläget som om verksamheten bedrivs under åtskilt ägande från produktion av eller handel med naturgas och el. Svenska kraftnät uppfyller kravet på åtskilt ägande i fråga om naturgas och bedriver inte produktion av eller handel med el. E.ON Gas Sverige AB ingår i E.ONkoncernen, som även bedriver produktion av och handel med naturgas och el.
231
E.ON Gas Sverige AB är således vertikalt integrerat. E.ON-koncernen kan därför komma att behöva vidta åtgärder för att leva upp till de nya kraven på åtskilt ägande. Sådana åtgärder är en direkt följd av gasmarknadsdirektivets krav på åtskilt ägande och bedöms inte vara av administrativ karaktär. De nya kraven sträcker sig inte heller längre än vad direktivet kräver i detta avseende.
Certifiering
Transmissionsnätsoperatörer påverkas även av kravet på certifiering. Certifieringen innebär en förhandsprövning av att kravet på effektiv åtskillnad är uppfyllt. Detta innebär för svensk del åtskilt ägande. Förfarandet med certifiering följer direkt av tvingande bestämmelser i gasmarknadsdirektivet och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.
Certifieringsförfarandet kommer att innebära administration för de berörda aktörerna i samband med framtagande av ansökningar och underlag för dessa ansökningar. Regeringen bedömer emellertid att de administrativa kostnaderna knutna till certifieringen är av mycket begränsad omfattning.
När det gäller rapportering av ägarförhållanden torde uppgifterna redan finnas tillgängliga i årsredovisningar och liknande underlag. Det kommer också att vara möjligt att lämna in en ansökan om certifiering innan de nödvändiga åtgärderna för att uppnå åtskilt ägande har fullföljts.
Aktörerna blir även skyldiga att fortlöpande hålla Energimarknadsinspektionen informerad om planerade transaktioner som kan kräva en omprövning av certifieringen. Det kommer då bl.a. att röra sig om köp och försäljningar av företag eller andelar i företag.
Åtskillnad av distributionsverksamhet
Den svenska lagstiftningen för el och naturgas ställer i dag krav på att samtliga företag ska upprätta en övervakningsplan som redovisar vilka åtgärder som har vidtagits för att undvika diskriminerade beteende och se till att planen följs. Direktiven ställer nu krav på att en övervakningsansvarig utses för att utföra denna uppgift. Denne ska vara helt oberoende och ha tillgång till all nödvändig information för att utföra sitt uppdrag.
Regeringen föreslår att företagen ska utse en övervakningsansvarig som intar den självständiga ställning som direktiven kräver. Att en sådan person utses bedöms inte medföra några särskilda administrativa kostnader. Samtidigt föreslås att nuvarande skyldighet att upprätta en övervakningsplan begränsas till vertikalt integrerade företag. Genom åtgärden införs administrativa lättnader för vissa av de företag som tidigare har varit skyldiga att upprätta en sådan plan.
Direktiven innebär vidare förbud mot att vertikalt integrerade företag drar otillbörlig nytta av den vertikala integrationen vid kommunikation och varumärkesprofilering. De föreslagna lagbestämmelserna ställer endast som krav att företagen, när de vänder sig till kunder eller allmän-
232
heten, anger sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår om det är nät- eller handelsverksamheten som är avsändare. Gjorda investeringar i varumärken m.m. kommer därför inte att påverkas. Kravet på tydlighet har vägts mot fördelarna för energimarknadernas funktion. Regeringen har härvid bedömt att de begränsade ekonomiska konsekvenser som kan uppkomma motiveras av vikten av att upprätthålla en klar boskillnad mellan nät- och handelsverksamhet.
Tillträde till lagring
Naturgaslagen innehåller bestämmelser om att tarifferna för lagring av naturgas ska vara skäliga, objektiva och icke-diskriminerande. Tarifferna är föremål för Energimarknadsinspektionens tillsyn. För att genomföra gasmarknadsdirektivets krav på samråd i samband med utarbetande av tariffer föreslås att regeringen eller tillsynsmyndigheten får utfärda närmare föreskrifter på området. De nya bestämmelserna om tillsyn och transparens beträffande villkoren för tillträde till lagring berör ett område som sedan tidigare är reglerat. De föreslagna förändringarna är inte av sådan karaktär att de medför konsekvenser för berörda företag.
233
33 Författningskommentar
33.1 Förslaget till lag om certifiering av stamnätsföretag för el
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av stamnätsföretag.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.
Lagförslaget har tillkommit med anledning av de krav på certifiering som ställs upp i artiklarna 10 och 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet). Dessa krav avser enligt direktivets svenska lydelse ”systemansvariga för överföringssystem”. Av skäl som redovisas i avsnitt 9 föreslås att en sådan aktör i den svenska ellagstiftningen ska benämnas ”stamnätsföretag”.
I andra stycket finns en upplysning om att det finns bestämmelser om certifiering även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Dessa har direkt tillämpning i Sverige och ska således inte genomföras i nationell lagstiftning.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857) .
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).
Av första stycket framgår att ellagens (1997:857) terminologi används i lagen.
I andra stycket finns en definition av tredje land, varmed avses länder utanför EES-området.
Beslutande myndighet
3 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av nätmyndigheten.
Av artikel 10 i elmarknadsdirektivet framgår att det är den nationella tillsynsmyndigheten som har att pröva frågor om certifiering. I Sverige är
234
detta den nätmyndighet som avses i 1 kap. 7 § ellagen. Regeringen har utsett Energimarknadsinspektionen till nätmyndighet (1 § elförordningen [1994:1250])
Övervägandena finns i avsnitt 11.3.1.
2 kap. Krav på certifiering
1 § Ett stamnätsföretag får inte bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering enligt denna lag.
Av paragrafen framgår att ett stamnätsföretag måste certifieras för att kunna bedriva överföring av el i stamledningar. Med stamnätsföretag avses enligt 1 kap. 5 b § ellagen i den lydelse som föreslås i propositionen den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.
Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 10.1 i elmarknadsdirektivet, där det framgår att ett företag måste certifieras innan det godkänns och utses till systemansvarig för överföringssystem.
Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar om kraven i 3 kap. 1 a och 1 f – 1 j §§ ellagen (1997:857) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
Certifieringen ska säkerställa att stamnätsföretaget uppfyller kraven på effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i elmarknadsdirektivet. I propositionen föreslås att direktivet i denna del genomförs i Sverige genom att det införs krav på åtskilt ägande i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen. Därför föreskrivs i första stycket att dessa krav ska vara uppfyllda för att certifiering ska få beviljas. Det framgår också att certifiering beviljas på ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar. Det ställs sålunda inte upp något krav på att den som ansöker om certifiering redan ska vara stamnätsföretag.
I andra stycket finns en bestämmelse om särskilda krav i fråga om en sökande med anknytning till tredje land. Med anledning av artikel 11.3 i elmarknadsdirektivet föreskrivs att en certifiering i sådana fall inte får äventyra en trygg energiförsörjning i Europeiska unionen. Av artikel 11.8 framgår vidare att en medlemsstat har rätt att vägra certifiering när en sådan äventyrar en trygg energiförsörjning i den egna medlemsstaten eller en annan medlemsstat.
235
Med person avses såväl juridisk som fysisk person. Genom bemyndigandet i tredje stycket blir det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om vilka krav som ska gälla för certifiering när sökanden har anknytning till tredje land. Sådana föreskrifter kan vara påkallade med hänsyn till försörjningstryggheten inom unionen.
Övervägandena finns i avsnitt 11.2 och 11.4.1.
3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till tredje land
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Av paragrafen framgår att det i 4 kap. finns särskilda bestämmelser om förfarandet i fråga om sökande med anknytning till tredje land. Nätmyndigheten måste därför, när den inleder sin prövning, ta ställning till om ärendet gäller en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land.
Övervägandena finns i avsnitt 11.4.2.
Inledande prövning
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
En certifiering ska gälla först från det att nätmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Av första stycket framgår till en början att en fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Vidare föreskrivs att om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat ansökan. Denna bestämmelse har tillkommit med anledning av det som föreskrivs i artikel 10.5 första och andra meningen i elmarknadsdirektivet.
Bestämmelsen i andra stycket har tillkommit med anledning av artikel 10.5 tredje meningen i elmarknadsdirektivet. Där föreskrivs att tillsynsmyndighetens uttryckliga eller underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfarande som avses i artikel 10.6 har fullföljts. Detta innebär bl.a. att nätmyndigheten inte kan avgöra frågan om certifiering slutligt förrän Europeiska kommissionen har beretts tillfälle att yttra sig. I andra stycket föreskrivs mot denna bakgrund att certifieringen ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat sitt slutliga beslut enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009. Dessförinnan får certifieringen anses vara preliminär.
236
Av 2 kap. 1 § framgår att certifieringen är ett krav för att företaget ska få bedriva överföring av el i stamledningar. Ett slutligt beslut om certifiering är sålunda att betrakta som ett tillstånd att bedriva sådan verksamhet. Genom det slutliga beslutet om certifiering har stamnätsföretaget utsetts och godkänts som systemansvarig för överföringssystemet på ett sådant sätt som anges i artikel 10.1 i elmarknadsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 11.3.1. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
3 § Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 10.6 i elmarknadsdirektivet. Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009.
Nätmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 framgår att nätmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att nätmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
I första stycket finns en upplysning om att det i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser som ska tillämpas vid certifieringen.
Av andra stycket framgår att det i ett beslut om certifiering ska anges att det kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av EUkommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 39 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
Omprövning av certifiering
5 § Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om företaget uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f – 1 j §§ ellagen (1997:857) .
Bestämmelsen i paragrafen har tillkommit med anledning av artikel 10.3 i elmarknadsdirektivet, där det framgår att systemansvariga för överföringssystemet (stamnätsföretag) ska anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet till den nationella tillsyns-
237
myndigheten. I propositionen föreslås att artikel 9 genomförs genom nya bestämmelser om åtskilt ägande i 3 kap. ellagen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.2.
6 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 5 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att ett stamnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f – 1 j §§ ellagen (1997:857) .
Av paragrafen framgår när en beviljad certifiering ska omprövas. Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av det som föreskrivs i artikel 10.4 i elmarknadsdirektivet. En omprövning kan leda till att certifieringen återkallas enligt 7 §.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.2.
7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f – 1 j §§ ellagen (1997:857) .
I paragrafen regleras förutsättningarna för att återkalla en certifiering. Om ett certifierat stamnätsföretag inte längre uppfyller åtskillnadskraven, ska certifieringen återkallas.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.2.
8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.
Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska nätmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser som gäller nätmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
När det gäller förfarandet gör elmarknadsdirektivet inte skillnad på en ny ansökan och en omprövning av en redan beviljad certifiering. Prövningen ska därför ske i den ordning som föreskrivs i artikel 10.5 och 10.6. Det förfarande som beskrivs i paragrafen är därför i stort detsamma som vid en prövning enligt 2 och 3 §§. Fyramånadersfristen ska räknas från det att en anmälan från stamnätsföretaget eller en begäran från EUkommissionen kom in till nätmyndigheten. Om omprövningen sker på initiativ av nätmyndigheten enligt 6 § 3 gäller inte tidsfristen.
Artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 är tillämplig bl.a. när det gäller nätmyndighetens slutliga beslut i frågan om certifiering.
238
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.2. Bestämmelserna har utformats med beaktande av vad Lagrådet har anfört i sitt yttrande.
Begäran om uppgifter
9 § Europeiska kommissionen och nätmyndigheten får begära att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 10.7 i elmarknadsdirektivet. Möjligheten att begära uppgifter gäller inte bara stamnätsföretaget utan även företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.3. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört i sitt yttrande.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska nätmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
I detta kapitel finns bestämmelser om förfarandet för certifiering när det finns en anknytning till tredje land. De gäller i stället för bestämmelserna i 3 kap. när en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land ansöker om certifiering.
Första stycket har tillkommit med anledning av artikel 11.3 första meningen i elmarknadsdirektivet. Andra stycket svarar mot det som stadgas i artikel 11.4.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.4.2.
2 § Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f – 1 j §§ ellagen (1997:857) , och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Bestämmelsen i paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4.2, har tillkommit med anledning av artikel 11.5 i elmarknadsdirektivet.
239
Nätmyndighetens slutliga beslut
3 § Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
Första stycket ska ses mot bakgrund av det som stadgas i artikel 11.6 och 11.8 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 11.4.2.
Artikel 11.6 innehåller bestämmelser om handläggningen vid Europeiska kommissionen. Kommissionen ska avge sitt yttrande till den nationella tillsynsmyndigheten inom två månader efter det att den har tagit emot en sådan begäran som avses i 2 §. När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER), berörd medlemsstat och berörda parter. I ett sådant fall ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader. Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den nämnda perioden, ska den anses inte göra några invändningar mot nätmyndighetens beslut.
Av artikel 11.8 i elmarknadsdirektivet framgår att den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den period som avses i artikel 11.6.
I första stycket föreskrivs att nätmyndigheten ska meddela sitt beslut inom frister som beräknas med utgångspunkt i den tidpunkt när Europeiska kommissionen mottog myndighetens begäran. Det blir således nödvändigt för nätmyndigheten att ha kännedom om när mottagandet ägde rum. Myndigheten ska meddela sitt beslut inom de angivna tidsramarna oavsett om kommissionen avger något yttrande eller inte.
I andra stycket föreskrivs att ett beslut om certifiering ska villkoras. Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av artikel 39 i elmarknadsdirektivet. Frågan behandlas i avsnitt 11.5.
4 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
I paragrafen förtydligas när ett beslut om certifiering ska börja gälla. När det gäller beslutets rättsverkningar hänvisas till kommentaren till 3 kap. 2 §.
Omprövning av certifiering
5 § Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över stamnätsföretaget eller stamnätet.
240
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4.3, har tillkommit med anledning av artikel 11.2 i elmarknadsdirektivet.
6 § Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
I första stycket anges att en certifiering ska omprövas efter en anmälan från ett stamnätsföretag enligt 5 §. En omprövning ska i ett sådant fall ske enligt bestämmelserna i detta kapitel även om omständigheterna är sådana som kan föranleda en omprövning enligt 3 kap. 6 §. En omprövning kan leda till att certifieringen återkallas enligt 7 §.
Av andra stycket framgår att förfarandet vid omprövningen är detsamma som vid en ansökan om certifiering.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.4.3.
7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4.3, regleras förutsättningarna för att återkalla en certifiering. En återkallelse ska ske dels om kraven på åtskilt ägande inte längre är uppfyllda, dels om det inte framgår att en fortsatt certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i EU. Vidare kan förutsättningar för certifiering saknas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § tredje stycket.
5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn
1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag följer denna lag.
Enligt 12 kap. 1 § andra stycket ellagen utövar nätmyndigheten tillsyn över efterlevnaden bl.a. av bestämmelserna i 3 kap. ellagen om avgränsning av elnätsverksamhet. Tillsynen enligt den lagen omfattar sålunda även kraven på åtskillnad. Av 12 kap. 3 § ellagen framgår att tillsynsmyndigheten kan ingripa med förelägganden, som får förenas med vite, mot den som inte följer lagens bestämmelser. Den löpande kontrollen av att stamnätsföretaget uppfyller åtskillnadskraven kan således bedrivas med stöd av bestämmelserna i 12 kap. ellagen.
241
Bestämmelsen i paragrafen kan ses som ett komplement till den tillsyn som sker enligt ellagen. Den tar sikte på de krav som ställs på stamnätsföretaget i 2 kap. 1 §, 3 kap. 5 § och 4 kap. 5 §.
Övervägandena finns i avsnitt 11.6.
2 § Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.6, reglerar nätmyndighetens befogenheter om det fordras ett ingripande mot ett stamnätsföretag.
Överklagande
3 § Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,
2. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
3. beslut om föreläggande enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.7, finns bestämmelser om överklagande. De beslut som kan överklagas är nätmyndighetens slutliga beslut i certifieringsfrågor enligt 3 kap., om avgörandet innebär att certifiering inte beviljas eller att en beviljad certifiering återkallas, samt beslut om förelägganden.
4 § Nätmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.7, finns en bestämmelse om överklagande av nätmyndighetens beslut i fråga om en certifiering i förhållande till tredje land. Ett överklagande ska i sådana fall ske hos regeringen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten efter den 2 mars 2013.
3. Ett stamnätsföretag får fortsätta att bedriva överföring av el i stamledningar till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om företaget har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.
Av andra punkten framgår att bestämmelserna om certifiering i förhållande till tredje land ska tillämpas först i fråga om ärenden som inleds
242
från och med den 3 mars 2013 (jfr artikel 49.1 andra stycket i elmarknadsdirektivet).
Enligt tredje punkten kan ett stamnätsföretag, som har lämnat in en ansökan om certifiering till nätmyndigheten före utgången av augusti månad 2011, bedriva stamnätsverksamhet utan hinder av det som sägs i 2 kap. 1 § fram till dess att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i certifieringsfrågan.
Övervägandena finns i avsnitt 31.1.
33.2 Förslaget till lag om certifiering av vissa naturgasföretag
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer. Det som sägs i lagen om en transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.
Lagförslaget har tillkommit med anledning av de krav på certifiering som ställs upp i artiklarna 10 och 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet). Dessa krav avser enligt direktivets svenska lydelse ”systemansvariga för överföringssystem”. Av skäl som redovisas i avsnitt 20 föreslås att en sådan aktör i den svenska naturgaslagstiftningen ska benämnas ”transmissionsnätsoperatör”.
Den föreslagna regleringen ska även ses mot bakgrund av att medlemsstaterna enligt artikel 1 fjärde stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 får inrätta ett organ i enlighet med gasmarknadsdirektivet vilket ska genomföra en eller flera av de uppgifter som brukar handhas av systemansvariga för överföringssystem. Detta organ ska vara föremål för certifiering. I Sverige utförs de nämnda uppgifterna dels av de företag som innehar koncession för naturgasledning, dels av den systemansvariga myndigheten, som enligt 7 kap. 1 § naturgaslagen (2005:403) har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
I andra stycket finns en upplysning om att det finns bestämmelser om certifiering även i artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009. Dessa har direkt tillämpning i Sverige och ska således inte genomföras i nationell lagstiftning.
243
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403) .
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).
Av första stycket framgår att naturgaslagens terminologi används i lagen. Det innebär bl.a. att med transmissionsnätsoperatör avses den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
I andra stycket finns en definition av tredje land, varmed avses länder utanför EES-området.
Tillsyns- och beslutsmyndighet
3 § Den myndighet som utövar tillsyn över att 3 kap. 2 – 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) följs är tillsynsmyndighet enligt denna lag.
Med tillsynsmyndighet avses tillsynsmyndigheten enligt 1 kap. 9 § naturgaslagen. Det är emellertid möjligt för regeringen att utse flera myndigheter till tillsynsmyndighet enligt den lagen. För att det inte ska kunna råda någon oklarhet i frågan om vilken tillsynsmyndighet som avses anges att det är den myndighet som utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om åtskilt ägande. För närvarande är Energimarknadsinspektionen tillsynsmyndighet (34 § naturgasförordningen [2006:1043]).
4 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av tillsynsmyndigheten.
Av artikel 10 i gasmarknadsdirektivet framgår att det är den nationella tillsynsmyndigheten som har att pröva frågor om certifiering.
Övervägandena finns i avsnitt 22.3.1.
2 kap. Krav på certifiering
1 § En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar utan certifiering enligt denna lag. Detta gäller inte högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet ska vara certifierad.
244
Med transmissionsnätsoperatör avses enligt 1 kap. 7 a § naturgaslagen den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Av artikel 10.1 i gasmarknadsdirektivet framgår att ett företag måste certifieras innan det godkänns och utses till systemansvarig för överföringssystem. Som nämnts i kommentaren till 1 kap. 1 § gäller detta även för ett organ som ska genomföra en eller flera av de uppgifter som brukar handhas av systemansvariga för överföringssystem.
Utifrån svenska förhållanden innebär detta till en början att ett företag måste certifieras för att kunna bedriva överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar, med undantag för ledningar som huvudsakligen används i samband med lokal distribution. Detta kommer till uttryck i första stycket.
Vidare måste den systemansvariga myndigheten, som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet, certifieras. En bestämmelse om detta finns i andra stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 22.1.
2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet, om kraven i 3 kap. 2 – 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
Certifieringen ska säkerställa att transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven på effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i gasmarknadsdirektivet. I propositionen föreslås att direktivet i denna del genomförs i Sverige genom att det införs krav på åtskilt ägande i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen. Därför föreskrivs i första stycket att dessa krav ska vara uppfyllda för att certifiering ska få beviljas. Det framgår också att certifiering beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet. Det ställs sålunda inte upp något krav på att den som ansöker om certifiering redan ska vara transmissionsnätsoperatör.
245
I andra stycket finns en bestämmelse om särskilda krav i fråga om en sökande med anknytning till tredje land. Med anledning av artikel 11.3 i gasmarknadsdirektivet föreskrivs att en certifiering i sådana fall inte får äventyra en trygg energiförsörjning i Europeiska unionen. Av artikel 11.8 framgår vidare att en medlemsstat har rätt att vägra certifiering när en sådan äventyrar en trygg energiförsörjning i den egna medlemsstaten eller en annan medlemsstat.
Med person avses såväl fysisk som juridisk person. Genom bemyndigandet i tredje stycket blir det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om vilka krav som ska gälla för certifiering. Sådana föreskrifter kan vara påkallade med hänsyn till försörjningstryggheten inom unionen.
Övervägandena finns i avsnitt 22.2 och 22.4.1.
3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till tredje land
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Av paragrafen framgår att det finns särskilda bestämmelser om förfarandet i 4 kap. i fråga om sökande med anknytning till tredje land. Tillsynsmyndigheten måste därför, när den inleder sin prövning, ta ställning till om ärendet gäller en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land.
Övervägandena finns i avsnitt 22.4.2.
Inledande prövning
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
En certifiering ska gälla först från det att tillsynsmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Ett beslut om certifiering får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet.
Av första stycket framgår till en början att en fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Vidare föreskrivs att om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering. Denna bestämmelse har tillkommit med anledning av det som föreskrivs i artikel 10.5 i gasmarknadsdirektivet.
246
Bestämmelsen i andra stycket har tillkommit med anledning av artikel 10.5 tredje meningen i gasmarknadsdirektivet. Där föreskrivs att tillsynsmyndighetens uttryckliga eller underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfarande som avses i artikel 10.6 har fullföljts. Detta innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten inte kan avgöra frågan om certifiering slutligt förrän Europeiska kommissionen har beretts tillfälle att yttra sig. I andra stycket föreskrivs mot denna bakgrund att certifieringen ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat sitt slutliga beslut enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009. Dessförinnan får certifieringen anses vara preliminär.
Av 2 kap. 1 § första stycket framgår att certifieringen är ett krav för att företaget ska få bedriva överföring av naturgas i transmissionsnät. Ett slutligt beslut om certifiering är sålunda att betrakta som ett tillstånd att bedriva sådan verksamhet. Genom det slutliga beslutet om certifiering har naturgasföretaget utsetts och godkänts som transmissionsnätsoperatör på ett sådant sätt som anges i artikel 10.1 i gasmarknadsdirektivet.
Av tredje stycket framgår att en certifiering får förenas med villkor. Detta har särskild betydelse när det gäller en transmissionsnätsoperatör som inte uppfyller kraven på åtskilt ägande. Det blir på detta sätt möjligt för företaget att lämna in en ansökan om certifiering innan de nödvändiga åtgärderna för att uppnå åtskillnad har fullbordats. Tillsynsmyndigheten kan i ett sådant fall göra certifieringen avhängig av att åtskillnaden genomförs. Transmissionsnätsoperatören bör i sin ansökan redogöra för hur detta ska ske.
Övervägandena finns i avsnitt 22.3.1. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
3 § Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 10.6 i gasmarknadsdirektivet. Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att beslutet och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
Första stycket innehåller en upplysning om att det i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som ska tillämpas vid certifieringen.
247
Av andra stycket framgår att det i ett beslut om certifiering ska anges att det kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av EUkommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 43 i gasmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 22.5.
Omprövning av certifiering
5 § En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i 3 kap. 2 – 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) .
Bestämmelsen i paragrafen har tillkommit med anledning av artikel 10.3 i gasmarknadsdirektivet, där det framgår att systemansvariga för överföringssystemet (transmissionsnätsoperatörer) ska anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9 i direktivet till tillsynsmyndigheten. I propositionen föreslås att artikel 9 genomförs genom nya bestämmelser om åtskilt ägande i 3 kap. naturgaslagen.
Övervägandena finns i avsnitt 22.3.2.
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 5 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att en transmissionsnätsoperatör inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 – 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) .
Av paragrafen framgår när en beviljad certifiering ska omprövas. Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av det som föreskrivs i artikel 10.4 i gasmarknadsdirektivet. En omprövning kan leda till att certifieringen återkallas enligt 7 §.
Paragrafen behandlas i avsnitt 22.3.2.
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsoperatören inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 2 – 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) .
I paragrafen regleras förutsättningarna för att återkalla en certifiering. Om en certifierad transmissionsnätsoperatör inte längre uppfyller åtskillnadskraven, ska certifieringen återkallas.
Paragrafen behandlas i avsnitt 22.3.2.
8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från
248
Europeiska kommissionen kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.
Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
När det gäller förfarandet gör gasmarknadsdirektivet inte skillnad på en ny ansökan och en omprövning av en redan beviljad certifiering. Prövningen ska därför ske i den ordning som föreskrivs i artikel 10.5 och 10.6. Det förfarande som beskrivs i paragrafen är därför i stort detsamma som vid en prövning enligt 2 och 3 §§. Fyramånadersfristen ska räknas från det att en anmälan från transmissionsnätsoperatören eller en begäran från EU-kommissionen kom in till tillsynsmyndigheten. Om omprövningen sker på initiativ av tillsynsmyndigheten enligt 6 § 3 gäller inte tidsfristen.
Artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 är tillämplig bl.a. när det gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i frågan om certifiering.
Paragrafen behandlas i avsnitt 22.3.2. Bestämmelserna har utformats med beaktande av vad Lagrådet har anfört i sitt yttrande.
Begäran om uppgifter
9 § Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten får begära att från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 10.7 i gasmarknadsdirektivet. Möjligheten att begära uppgifter gäller inte bara i fråga om transmissionsnätsoperatörer utan även företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Paragrafen behandlas i avsnitt 22.3.3. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört i sitt yttrande.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
249
I detta kapitel finns bestämmelser om förfarandet för certifiering när det finns en anknytning till tredje land. De gäller i stället för bestämmelserna i 3 kap. när en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land ansöker om certifiering.
Första stycket har tillkommit med anledning av artikel 11.3 första meningen i gasmarknadsdirektivet. Andra stycket svarar mot det som stadgas i artikel 11.4.
Paragrafen behandlas i avsnitt 22.4.2.
2 § Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap. 2 – 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) , och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Bestämmelsen i paragrafen, som behandlas i avsnitt 22.4.2, har tillkommit med anledning av artikel 11.5 i gasmarknadsdirektivet.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
3 § Tillsynsmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
Första stycket, som behandlas i avsnitt 22.4.2, ska ses mot bakgrund av det som stadgas i artikel 11.6 och 11.8 i gasmarknadsdirektivet.
Artikel 11.6 innehåller bestämmelser om handläggningen vid Europeiska kommissionen. Kommissionen ska avge sitt yttrande till den nationella tillsynsmyndigheten inom två månader efter det att den har tagit emot en sådan begäran som avses i 2 §. När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER), berörd medlemsstat och berörda parter. I ett sådant fall ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader. Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den nämnda perioden, ska den anses inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
Av artikel 11.8 i gasmarknadsdirektivet framgår att den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den period som avses i artikel 11.6.
250
I paragrafen föreskrivs att tillsynsmyndigheten ska meddela sitt beslut inom frister som beräknas med utgångspunkt i den tidpunkt när Europeiska kommissionen mottog tillsynsmyndighetens begäran. Det blir således nödvändigt för myndigheten att ha kännedom om när mottagandet ägde rum. Myndigheten ska meddela sitt beslut inom de angivna tidsramarna oavsett om kommissionen avger något yttrande eller inte.
I andra stycket föreskrivs att ett beslut om certifiering ska villkoras. Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av artikel 43 i elmarknadsdirektivet. Frågan behandlas i avsnitt 22.5.
4 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
I paragrafen förtydligas när ett beslut om certifiering ska börja gälla. När det gäller beslutets rättsverkningar hänvisas till kommentaren till 3 kap. 2 §.
Omprövning av certifiering
5 § En transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnätsoperatören eller dennes transmissionsledningar.
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 22.4.3, har tillkommit med anledning av artikel 11.2 i gasmarknadsdirektivet.
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
I första stycket anges att en certifiering ska omprövas efter en anmälan från en transmissionsnätsoperatör enligt 5 §. En omprövning ska i ett sådant fall ske enligt bestämmelserna i detta kapitel även om omständigheterna är sådana som kan föranleda en omprövning enligt 3 kap. 6 §. En omprövning kan leda till att certifieringen återkallas enligt 7 §.
Av andra stycket framgår att förfarandet vid omprövningen är detsamma som vid en ansökan om certifiering.
Paragrafen behandlas i avsnitt 22.4.3.
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 22.4.3, regleras förutsättningarna för att återkalla en certifiering. En återkallelse ska ske dels om kraven på
251
åtskilt ägande inte längre är uppfyllda, dels om det inte framgår att en fortsatt certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i EU. Vidare kan förutsättningar för certifiering saknas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § tredje stycket.
5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn
1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer följer denna lag.
Enligt 10 kap. 1 § första stycket naturgaslagen utövar tillsynsmyndigheten tillsyn över efterlevnaden bl.a. av bestämmelserna i 3 kap. i samma lag om juridisk och personell åtskillnad. Tillsynen enligt naturgaslagen omfattar sålunda även kraven på åtskillnad. Av 10 kap. 3 § naturgaslagen framgår att tillsynsmyndigheten kan ingripa med förelägganden, som får förenas med vite, mot den som inte följer lagens bestämmelser. Den löpande kontrollen av att transmissionsnätsoperatörer uppfyller åtskillnadskraven kan alltså bedrivas med stöd av bestämmelserna i 10 kap. naturgaslagen.
Bestämmelsen i paragrafen kan ses som ett komplement till den tillsyn som sker enligt naturgaslagen. Den tar sikte på de krav som ställs på transmissionsnätsoperatörer i 2 kap. 1 §, 3 kap. 5 § och 4 kap. 5 §.
Övervägandena finns i avsnitt 22.6.
2 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 22.6, reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter om det fordras ett ingripande mot en transmissionsnätsoperatör.
Överklagande
3 § Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,
2. beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009,
3. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
4. beslut om föreläggande enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 22.7, finns bestämmelser om överklagande. Beslut som kan överklagas är tillsynsmyndighetens slutliga beslut i certifieringsfrågor enligt 3 kap., om avgörandet innebär att certi-
252
fiering inte beviljas eller att en beviljad certifiering återkallas, samt beslut om förelägganden. Vidare kan beslut om villkor för certifieringen överklagas, om de meddelas efter EU-kommissionens yttrande i ärendet.
4 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 22.7, finns en bestämmelse om överklagande av tillsynsmyndighetens slutliga beslut i fråga om en certifiering i förhållande till tredje land. Ett överklagande ska i sådana fall ske hos regeringen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten efter den 2 mars 2013.
3. En transmissionsnätsoperatör får fortsätta att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om transmissionsnätsoperatören har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.
Av andra punkten framgår att bestämmelserna om certifiering i förhållande till tredje land ska tillämpas först i fråga om ärenden som inleds från och med den 3 mars 2013 (jfr artikel 54.1 andra stycket i gasmarknadsdirektivet).
Enligt tredje punkten kan en transmissionsnätsoperatör, som har lämnat in en ansökan om certifiering till tillsynsmyndigheten före utgången av augusti månad 2011, bedriva transmissionsverksamhet utan hinder av det som sägs i 2 kap. 1 § fram till dess att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i certifieringsfrågan.
Övervägandena finns i avsnitt 31.2.
33.3 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)
1 kap. 5 a § Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod.
Paragrafen har ändrats för att tydliggöra att det är nätföretagets samlade intäkter från nätverksamheten som omfattas av intäktsramen. Det är sålunda inte bara de rena överförings- och anslutningsavgifterna som ingår utan även andra intäkter som härrör ur verksamheten, t.ex. arvode
253
vid flyttning av befintliga ledningar. Intäkter som inte är knutna till nätverksamheten, t.ex. avkastning på finansiella tillgångar, berörs inte av intäktsramen.
Övervägandena finns i avsnitt 29.
5 b § Med stamnätsföretag avses i denna lag den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.
I paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 9, införs och definieras termen stamnätsföretag.
2 kap. 10 § Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast ett stamnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant
företag har ett bestämmande inflytande. Nätkoncession får dock
beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
Inga ändringar föreslås i första stycket.
Andra stycket har ändrats med anledning av att den nya termen stamnätsföretag införs i lagen (1 kap. 5 b §). I sak görs ingen ändring.
3 kap. 1 a § En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el. Ett stamnätsföretag får
inte heller bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen
1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller
2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
Första stycket har ändrats. Av den andra meningen, som är ny, framgår att ett stamnätsföretag inte får bedriva produktion av eller handel med naturgas. Förbudet har tillkommit med anledning av de krav på åtskillnad som ställs upp i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet).
Inga ändringar föreslås i andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
254
1 f § Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
I paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 10.2, finns en grundläggande bestämmelse om oberoende för stamnätsföretag i förhållande till produktion av eller handel med el eller naturgas. Ett företag som bedriver sådan produktion eller handel får inte under några omständigheter kunna utöva kontroll över stamnätet. Vad oberoendet innebär förtydligas i viktiga avseenden i 1 g–1 j §§.
1 g § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som syftar till att genomföra kravet på åtskilt ägande enligt artikel 9.1 och 9.2 i elmarknadsdirektivet. Åtskilt ägande innebär i huvudsak att den som äger ett elnät är oberoende av leverans- eller produktionsintressen. Kraven i artikel 9 gäller den som ansvarar för stamnätet. Bestämmelserna i paragrafen gäller därför stamnätsföretag. Denna term definieras i 1 kap. 5 b §. Innehavare av koncession för regionledning eller område träffas inte av regleringen.
I första stycket föreskrivs att den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas inte får utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag. Av andra stycket framgår att den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag inte får utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas. Bestämmelserna i dessa stycken svarar mot artikel 9.1 b i elmarknadsdirektivet.
I tredje stycket föreskrivs att den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnätsföretag inte får utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 9.1 c i elmarknadsdirektivet.
Definitionen av kontroll, som finns i artikel 2.34 i elmarknadsdirektivet, är hämtad från rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (den s.k. koncentrationsförordningen). Uttrycket ska inte förstås på något annat sätt i paragrafen.
255
När det gäller tolkningen av vad som avses med rättigheter som inte får utövas kan viss ledning hämtas i artikel 9.2 i elmarknadsdirektivet. Där framhålls att dessa i synnerhet ska omfatta rätten att rösta, befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget och rätten att inneha ägarmajoriteten.
Bestämmelserna i paragrafen hindrar inte att exempelvis ett elhandelsföretag är minoritetsägare i ett stamnätsföretag som bedrivs i bolagsform. Elhandelsföretaget är emellertid i ett sådant fall förhindrat att utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet i strid med reglerna om åtskillnad. Ägandet måste alltså vara passivt.
Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
1 h § Det som anges i 1 g § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Det som anges i 1 g § första och andra styckena om företag som bedriver produktion av eller handel med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksamhet.
Vid tillämpningen av andra stycket ska elanvändaren anses vara nettoförbrukare om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. I produktionen ska vid beräkningen ingå den el elanvändaren själv producerar och dennes andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.
Av paragrafen framgår vissa undantag från de krav som ställs upp i 1 g §.
Av artikel 9.6 i elmarknadsdirektivet framgår att kravet på åtskilt ägande inte hindrar att staten bedriver såväl stamnätsverksamhet som produktion av eller handel med el eller naturgas, förutsatt att verksamheterna inte kontrolleras av samma offentliga organ. I detta sammanhang är inte regeringen att betrakta som ett offentligt organ i direktivets mening. Av första stycket framgår att det som sägs i 1 g § inte gäller kontroll eller rättigheter som utövas av staten genom regeringen. Det är däremot inte tillåtet för en förvaltningsmyndighet att kontrollera såväl ett stamnätsföretag som en el- eller naturgasleverantör.
Av andra stycket framgår att förbudet mot kontroll i 1 g § första och andra styckena inte gäller elproducenter eller elhandelsföretag som är nettoförbrukare av el, om värdet av den el som företaget säljer till utomstående är obetydligt i förhållande till den övriga näringsverksamheten.
I tredje stycket anges vad som ska gälla för att någon ska anses vara nettoförbrukare vid tillämpningen av andra stycket.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena har tillkommit med anledning av artikel 44.2 andra stycket i elmarknadsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
256
1 i § Bestämmelserna i 1 f och 1 g §§ hindrar inte att ett stamnätsföretag bedriver sådan produktion av el som avses i 1 a § andra stycket eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.
I paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 10.3, finns en bestämmelse om undantag från kraven på åtskilt ägande dels i fråga om sådan elproduktion som ett elnätsföretag får bedriva i egen regi enligt 1 a § andra stycket, dels i fråga om elproduktion som bedrivs av ett dotterföretag och som uteslutande är motiverad av nätdriften.
1 j § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett stamnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.
I paragrafen, som är ny, finns ett förbud för personer som företräder stamnätsföretaget att samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 9.1 d i elmarknadsdirektivet, där det anges att samma person inte får vara ledamot i styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och för en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. I ett aktiebolag har styrelseledamöterna, den verkställande direktören och andra firmatecknare en sådan ställning. Kravet träffar emellertid även andra legala ställföreträdare. Sålunda har exempelvis generaldirektören i Affärsverket svenska kraftnät en sådan ställning som avses i paragrafen.
För tydlighetens skull bör påpekas att om en person innehar någon av de tre angivna funktionerna eller en liknande funktion i ett stamnätsföretag får han eller hon inte ha någon av dessa funktioner i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
När det gäller företag som bedriver eldistribution finns en delvis motsvarande bestämmelse i 1 b § andra stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
1 k § Om ett stamnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 1 f, 1 g och 1 j §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 10.5, innehåller en bestämmelse som har tillkommit med anledning av artikel 9.7 i elmarknadsdirektivet.
257
Åtgärder som vidtas av företag i en koncern, där det bedrivs såväl stamnätsverksamhet som produktion av eller handel med el, för att säkerställa åtskilt ägande får inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Med kommersiellt känsliga uppgifter avses uppgifter i stamnätsverksamheten, vilka inte är allmänt kända och utgör en kommersiell fördel för annan aktör, i synnerhet företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Bestämmelsen riktar sig till företagen i den aktuella koncernen och avser de åtgärder företagen vidtar för att säkerställa effektiv åtskillnad. Det rör sig sålunda inte om något förbud mot att personal hos stamnätsföretaget i ett annat sammanhang söker anställning hos ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
17 § Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
I sak har paragrafen ändrats på så sätt att kravet på övervakningsplan enligt första stycket har inskränkts till att avse nätföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med el. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.
I andra stycket har rent språkliga ändringar gjorts. Nuvarande tredje stycket har utgått. En bestämmelse med i huvudsak motsvarande innehåll finns i 17 a § andra stycket.
Bemyndigandet i tredje stycket, som motsvarar nuvarande fjärde stycket, har ändrats till att avse endast föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten återfinns i 17 a § tredje stycket.
17 a § Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 17 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Nätföretaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
258
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en särskild övervakningsansvarig, som ska ha i uppdrag att bevaka att den övervakningsplan som ska finnas enligt 17 § upprättas och följs. Bestämmelserna om övervakningsansvarig har tillkommit med anledning av de nya kraven i artikel 26.2 d i elmarknadsdirektivet.
Av första stycket framgår till en början att det är nätföretaget som ska utse en övervakningsansvarig. Det finns inget hinder mot att företaget utser någon av sina anställda. Den övervakningsansvarige ska emellertid kunna utföra sitt uppdrag helt självständigt. Den person som utses bör mot denna bakgrund vara erfaren och ha god integritet och goda kunskaper inom området. Kravet på oberoende kommer även till uttryck i att nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Bestämmelserna i andra stycket svarar delvis mot nuvarande 17 § tredje stycket. I enlighet med elmarknadsdirektivets krav åligger det den övervakningsansvarige att årligen upprätta en rapport, som ska offentliggöras, över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten.
Av tredje stycket framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten. Sådana föreskrifter kan avse bl.a. krav att den övervakningsansvarige ska påpeka brister i hanteringen av övervakningsplanen för nätföretaget och lämna uppgifter till nätmyndigheten.
Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
23 § Om ett nätföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
Elmarknadsdirektivet innehåller en rad bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet. I Sverige är detta företag som bedriver region- eller lokalnätsverksamhet. Om ett sådant nätföretag är en del av ett vertikalt integrerat företag, dvs. en koncern där det även bedrivs produktion av eller handel med el, ska de olika verksamheterna hållas tydligt åtskilda. Bestämmelser om detta finns redan i ellagen.
Bestämmelsen i paragrafen, som är ny, har tillkommit med anledning av nya krav i elmarknadsdirektivet i fråga om åtskillnad. Nätföretaget ska inte kunna dra fördel av den vertikala integrationen för att snedvrida konkurrensen. I artikel 26.3 i direktivet stadgas mot denna bakgrund att vertikalt integrerade nätföretag inte får ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
Av paragrafen följer att om ett elnätsföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska såväl nätföretaget som elhandelsföretaget ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver. Kravet
259
gäller när företagen vänder sig till elanvändare och till allmänheten. Sålunda omfattas fakturor, information som bifogas fakturor, webbplatser, alla former av reklam och s.k. varumärkesprofilering.
Bestämmelsen hindrar inte att företag i samma koncern använder sig av ett gemensamt kännetecken. Företagen måste emellertid ange sin identitet på ett sätt som inte leder till oklarhet i frågan om företaget bedriver nätverksamhet eller elhandel. Ett lämpligt sätt att göra detta är att det i anslutning till den benämning under vilken företaget driver sin verksamhet (firman) tydligt anges om det är nätföretaget eller elhandelsföretaget som är avsändare.
Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
5 kap. 3 § Nätmyndigheten ska meddela beslut om fastställande av intäktsramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts vid fastställandet av ramen.
10 § På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan
nätmyndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsyns-
perioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
En ansökan om omprövning ska handläggas skyndsamt.
11 § Nätmyndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
1. den nätkoncessionshavare som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek,
2. beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
12 § En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka hos nätmyndigheten om att intäktsramen för perioden ska ökas.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
13 § Nätmyndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om nätmyndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får
260
myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
14 § Vid omprövning enligt 12 eller 13 § ska nätmyndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
15 § Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska nätmyndigheten , efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
En ansökan om omprövning ska ha kommit in till nätmyndigheten inom tre månader efter det att domstolens avgörande vunnit laga kraft.
16 § Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
17 § Om det finns särskilda skäl, får nätmyndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till nätmyndigheten senast tre månader efter den tillsynsperiod då intäkterna uppkommit.
I 3 och 10–17 §§ har ändringar gjorts som innebär att det alltid är nätmyndigheten som är beslutande myndighet i frågor om intäktsramen. Övervägandena finns i avsnitt 13.
20 § Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverk- samheten under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
21 § Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverk- samheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter
261
en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
Ändringar har gjorts i 20 och 21 §§ med anledning av att definitionen av intäktsram enligt 1 kap. 5 a § har justerats.
8 kap. 6 § En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller
överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, ska
anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En anmälan om att börja leverera el ska göras omedel-
bart.
En elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om byte av elleverantör, har ändrats med anledning av artikel 3.5 a i elmarknadsdirektivet.
Ändringarna i första stycket är av redaktionell karaktär. De sakliga ändringarna framgår av andra stycket. Där anges nu att en elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare 14 dagar efter en anmälan om bytet till berörd nätkoncessionshavare. Något krav att elleverantören ska anmäla övertagandet inom en viss tid efter avtalet med elanvändaren finns inte.
Inga ändringar har gjorts i tredje stycket. I fjärde stycket har endast en språklig ändring gjorts. I femte stycket har ”närmare” ersatts av ”ytterligare”. Normgivningsbemyndigandet har därmed utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
Övervägandena finns i avsnitt 7.
9 § Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt
efter en anmälan enligt 6 § första stycket får göra det från och med den dag då elleverantören övertar leveranserna.
I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första
dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
262
nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt
andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7, innehåller bestämmelser om övertagande av balansansvar.
I första stycket har ändringar gjorts med anledning av de nya bestämmelserna om leverantörsbyte. Den som övertar balansansvaret ska kunna göra det samtidigt som den nye elleverantören övertar leveranserna.
När det är fråga om ett övertagande av balansansvaret utan samband med ett leverantörsbyte gäller bestämmelserna i andra stycket, som i huvudsak motsvarar nuvarande första stycket.
Föreskrifterna i första och andra styckena gäller bara då det verkligen är fråga om ett övertagande av balansansvaret, däremot inte då någon åtar sig balansansvaret i samband med att elleverans till en ny kund påbörjas i uttagspunkten, dvs. i samband med att kunden flyttar, eller då någon åtar sig balansansvaret i en helt ny uttagspunkt eller i en uttagspunkt efter återinkoppling (prop. 1998/99:137 s. 53).
Tredje och fjärde styckena motsvarar nuvarande andra och tredje styckena och har endast justerats redaktionellt och språkligt.
11 kap.
13 § Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur elleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
263
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av de krav som ställs upp i elmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 a. Ändamålet med bestämmelsen är att säkerställa att konsumenten får information om de viktigaste villkoren i avtalet med elleverantören innan avtalet ingås.
Av första stycket första punkten framgår till en början att det av avtalet tydligt ska framgå vem elleverantören är och hur konsumenten kan komma i kontakt med företaget.
Enligt punkten 2 ska elleverantörens samtliga åtaganden gentemot konsumenten framgå, exempelvis att ett fast pris ska gälla för elleveranserna. Om elleverantören åtagit sig att t.ex. leverera el från förnybara energikällor ska även det ses som en del av åtagandet enligt avtalet.
Enligt punkten 3 ska det framgå när avtalet ingåtts och när elleverantören avser att överta leveranserna. Hänvisning ska enligt punkten 4 ske till var konsumenten kan hitta information om de priser som gäller vid varje tidpunkt samt övriga villkor.
Av punkten 5 följer att avtalet ska innehålla uppgift om det faktureringsintervall som har överenskommits. Även elleverantörens sätt att räkna fram uppgifterna i fakturan är en del av villkoren för fakturering och betalning. Om elleverantören tillämpar ett system med förskottsbetalning och i efterhand stämmer av fakturerat belopp gentemot den faktiska förbrukningen ska det tydligt framgå.
Enligt punkten 6 ska den tid som avtalet löper anges eller annars om det löper tills vidare. Om avtalet löper under viss tid ska det enligt punkten 7 anges hur avtalet förlängs och vad som gäller i dessa fall. Villkoren för uppsägning av avtalet, som ska finnas med enligt punkten 8, kan exempelvis gälla uppsägningstider och uppgift om elleverantören kräver skriftlig uppsägning.
Enligt punkten 9 ska det framgå hur ersättningen beräknas om konsumenten vill frånträda ett avtal i förtid, eller om detta kan ske utan kostnad för konsumenten. Elleverantören har en möjlighet att ta ut ersättning för den förlust som uppstår om avtalet frånträds under löpande avtalstid. Även om någon summa inte kan anges i avtalet ska principerna för hur ersättningen beräknas förklaras för konsumenten. Syftet är att konsumenten ska få en uppfattning om vad det kostar att i förtid avbryta avtalsförhållandet och därigenom kunna avgöra om det lönar sig att byta elleverantör trots ett befintligt tidsbestämt avtal.
I punkten 10 föreskrivs att det ska framgå vilka villkor som gäller för ersättning till konsumenten om elleverantören inte kan fullgöra sitt åtagande.
Elleverantören ska enligt 18 § tillhandahålla ytterligare information om bl.a. konsumenternas rättigheter enligt 11 kap. och vart konsumenterna ska vända sig med klagomål. Den informationen kan lämnas på webbplatsen, men en hänvisning dit ska enligt punkten 11 finnas med i den information som tillhandahålls i samband med att avtalet ingås.
I andra stycket anges att konsumenten ska få information om avtalets innehåll innan det ingås eller bekräftas. Även om avtalet ingås med hjälp av en mellanman måste informationen tillhandahållas konsumenten innan denne kan bekräfta avtalet.
264
En speciell situation är den när konsumenten anvisas en elleverantör enligt 8 kap. 8 §. Någon möjlighet för elleverantören att invänta att konsumenten bekräftar avtalet finns då inte. I stället gäller enligt 8 kap. 8 § fjärde stycket att elleverantören utan dröjsmål ska underrätta elanvändaren om de villkor som elleverantören avser att tillämpa och om den dag då leveransen påbörjas.
Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
14 § Ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla uppgifter om
1. nätkoncessionshavarens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. nätkoncessionshavarens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om nätkoncessionshavarens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
7. villkoren för ersättning om nätkoncessionshavaren inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur nätkoncessionshavaren på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Paragrafen är ny och har liksom 13 § tillkommit mot bakgrund av de krav som ställs upp i elmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 a. Trots den utformning som bestämmelsen fått i bilagan i dess svenska lydelse, där beteckningen ”elhandlare” används, är det tydligt att kraven även gäller när nätkoncessionshavare träffar avtal med konsumenter. Eftersom en nätkoncessionshavare inte kan binda konsumenten för en bestämd tid och dessutom är ensam om att kunna tillhandahålla överföringen av el till uttagspunkten, saknas dock i vissa fall skäl för att ställa upp sådana krav som enligt 13 § gäller för en elleverantör. Eftersom nätkoncessionshavaren knappast har möjlighet att kontakta konsumenten innan denne börjar ta ut el ur uttagspunkten saknas det skäl för att ålägga nätkoncessionshavaren ett krav att tillhandahålla information innan avtalet ingås. I övrigt hänvisas till kommentaren under 13 §.
Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
15 § En elleverantör får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.
Om en elleverantör eller en nätkoncessionshavare tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den förväntade förbrukningen.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av kraven i elmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 d.
Av första stycket följer att konsumenterna fritt ska kunna välja mellan de olika betalningssätt som elleverantörerna erbjuder utan att genom
265
oskäligt höga avgifter eller andra villkor tvingas in i en viss betalningsmodell eller ett visst faktureringssätt. Bestämmelsen hindrar dock inte att en elleverantör tar ut en något högre faktureringsavgift för de konsumenter som väljer ett för elleverantören dyrare faktureringssätt, så länge den högre avgiften är skälig och motsvarar kostnaden.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte nätkoncessionshavare. Att nätföretag inte får ställa upp oskäliga villkor beroende på valt betalningssätt följer i stället av 4 kap. 1 §.
I andra stycket stadgas att ett betalningssystem som bygger på förskottsbetalning ska vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen. Något förbud mot att fakturera konsumenter i förskott finns inte, även om detta torde vara ovanligt. Bestämmelsen kräver att förskottsfakturan beräknas utifrån den enskilde konsumentens förväntade förbrukning. Skälighetskravet tar främst sikte på att förskottsbegäran inte kan avse en alltför lång tidsperiod. Bestämmelsen omfattar både elleverantörer och nätkoncessionshavare.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
16 § En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av elmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 b. Paragrafen omfattar avtal som löper tills vidare mellan en elleverantör och en konsument. När det gäller avtal som löper under en viss tid kan elleverantören som huvudregel inte ensidigt ändra villkoren under avtalets löptid. En särskild informationsskyldighet gäller i stället enligt 8 kap. 5 § när en sådan avtalsperiod närmar sig sitt slut.
Av första stycket framgår att elleverantören måste underrätta konsumenten i förväg om ändringar i avtalsvillkoren. Med villkoren för ett avtal avses samtliga åtaganden för båda parter, såsom prissättning, faktureringssätt, uppsägningstider eller åtaganden att tillhandahålla el från en viss produktionskälla. Om avtalet är ett avtal om rörligt pris är dock en prisförändring som sker på föreskrivet sätt inte någon ändring av avtalsvillkoren. Inte heller en ändring av påförda energiskatter innebär att avtalet ändras. Ett informationskrav som även omfattar avtalsenliga prisförändringar följer dock av 17 §.
Underrättelse till konsumenten ska ske genom ett särskilt meddelande. Bestämmelsen är teknikneutral. Det är sålunda möjligt för elleverantören att underrätta kunden genom t.ex. ett e-postmeddelande. Det ligger dock i sakens natur att detta endast kan ske när konsumenten själv har anmält en e-postadress till elleverantören och godtagit att underrättas på detta sätt.
Samtliga villkorsändringar ska meddelas konsumenten, som samtidigt ska informeras om att han eller hon har rätt att säga upp avtalet. Av 19 § följer att den konsument som väljer att säga upp avtalet och träffa avtal
266
med en annan elleverantör ska få genomföra bytet utan att åläggas någon särskild avgift för detta.
Av andra stycket följer att elleverantören inte kan börja tillämpa de nya avtalsvillkoren förrän tidigast två månader efter det att meddelandet skickats till konsumenten. Det bör framgå redan av meddelandet vid vilken tidpunkt som de nya villkoren kommer att träda i kraft.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
17 § När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från elleverantören. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
Paragrafen, som är ny, har tillkommit med anledning av elmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 b.
Kravet att särskilt uppmärksamma konsumenten på en prishöjning omfattar situationen att elleverantören har meddelat nya villkor och höjt priset för elleveransen. Kravet gäller då utöver den informationsplikt som följer av 16 §. Även när priset höjs i enlighet med avtalet, t.ex. om priset är kopplat till elbörsens utveckling, ska elleverantören uppmärksamma konsumenten på prisändringen i samband med den efterföljande fakturan. Om konsumentpriset räknas fram utifrån ett genomsnittspris på elbörsen under en viss tidsperiod, får genomsnittspriset jämföras med föregående periods genomsnittspris. Det är inte nödvändigt att redogöra för börsens upp- och nedgångar under den period som faktureringen avser. Det är bara prishöjningar som omfattas av kravet på information, även om det kan ligga i elleverantörens intresse att uppmärksamma konsumenten när en sänkning av priset sker.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
18 § Elleverantörer och nätkoncessionshavare som träffar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
På konsumentens begäran ska informationen lämnas på annat sätt. Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska på eller i samband med fakturor till konsumenter och i reklam som vänder sig till konsumenter antingen lämna den information som följer av första stycket eller hänvisa till att informationen finns på webbplatsen och på begäran tillhandahålls på annat sätt.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet och direktivets bilaga I, punkten 1 a.
Av första stycket framgår att elleverantörer och nätkoncessionshavare är skyldiga att tillhandahålla konsumenter viss information. Informationen kan komma att bli ganska omfattande och det är därför tillräckligt att den finns tillgänglig på företagets webbplats. På begäran av en enskild
267
konsument ska dock enligt andra stycket informationen lämnas på annat sätt.
Den information det är fråga om är dels en allmän information om en konsuments rättigheter enligt detta kapitel, dels information om hur företaget har inrättat sin klagomålshantering. Information ska också finnas om den kontaktpunkt som regeringen utser samt vilka möjligheter som finns för en konsument att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden och Energimarknadsinspektionen. Enligt 13 och 14 §§ ska även ett avtal som träffas med en konsument innehålla en uppgift om att den nu aktuella informationen finns på webbplatsen.
I tredje stycket stadgas att elleverantörer och nätkoncessionshavare som fakturerar konsumenter eller utformar reklam riktad till konsumenter ska lämna den information som anges i första stycket antingen i fakturan eller reklamen eller annars hänvisa till att informationen finns på webbplatsen.
Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.4.
19 § Ett byte av elleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av elleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av kraven i artikel 3 i elmarknadsdirektivet och direktivets bilaga I, punkten 1 e och j.
Bestämmelsen i första stycket gäller såväl de berörda elleverantörerna som nätkoncessionshavaren. Bestämmelsen innebär ett förbud mot att ta ut någon avgift särskilt för att genomföra bytesprocessen eller avsluta avtalsförhållandet. Det finns däremot inte något hinder mot att den elleverantör som avslutar avtalsförhållandet med konsumenten tar ut den vanliga fakturaavgiften även i samband med upprättandet av slutfakturan.
Bytesprocessen förutsätter att konsumenten följer villkoren avseende det gällande avtalets löptid och uppsägningstid. Om konsumenten vill frånträda ett tidsbestämt avtal i förtid, eller ett tidsobestämt avtal utan att iaktta föreskriven uppsägningstid kan konsumenten bli skyldig att betala en avtalsenlig avgift till elleverantören. Hur denna avgift ska beräknas ska enligt 13 § första stycket 9 framgå av avtalet.
Av andra stycket framgår att den frånträdande elleverantören måste tillhandahålla konsumenten en slutfaktura inom sex veckor räknat från den dag då leveranserna upphörde.
Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
20 § Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av elmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 f. Bestämmelsen medför ett krav på elleverantörer och nätkoncessionshavare att ta fram fasta rutiner för att ta emot och hantera klagomål från konsumenter. Hur rutinerna ser ut och vart
268
konsumenten ska vända sig ska tydligt framgå av den konsumentrelaterade information som företaget enligt 18 § ska ange på sin webbplats.
Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
12 kap. 1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7
och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller efterlevnaden av
elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om
upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 .
Innehållet i första och andra styckena är oförändrat.
I tredje stycket görs en ändring som innebär att nätmyndighetens tillsyn också omfattar elleverantörers och nätkoncessionshavares skyldigheter enligt de nya bestämmelserna i 11 kap. 13–20 §§.
I fjärde stycket anges att nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Ändringen är föranledd av att den förordningen har ersatt förordning (EG) nr 1228/2003.
Övervägandena finns i avsnitt 14.1.
1 a § Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i förordning (EG) nr 714/2009 prövas av regeringen.
Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska i samband med överlämnandet offentliggöra sitt yttrande.
I fall som avses i artikel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009 ska regeringen meddela beslut efter yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
I första stycket har hänvisningen till förordning (EG) nr 1228/2003 bytts ut mot en hänvisning till motsvarande bestämmelser i förordning (EG) nr 714/2009.
Andra stycket har justerats språkligt.
269
I tredje stycket finns en ny bestämmelse, som har tillkommit med anledning av att det i vissa fall är byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) som ska meddela beslutet om undantag eller avge yttrande till det relevanta organet i medlemsstaten. Vilka dessa situationer är anges i artikel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009. Därför föreskrivs nu i tredje stycket att regeringen i sådana fall ska meddela beslut efter yttrande från ACER i stället för nätmyndigheten. Av artikel 17.6 andra meningen följer att ACER:s yttrande ska offentliggöras tillsammans med regeringens beslut i ärendet.
Övervägandena finns i avsnitt 15.
1 b § I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att nätmyndighetens beslut enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska villkoras av att beslutet inte ändras eller upphävs på begäran av EU-kommissionen. Bestämmelsen tar sikte på beslut som nätmyndigheten meddelar med tillämpning av riktlinjerna. Förelägganden och andra åtgärder som beslutas enligt reglerna i detta kapitel omfattas inte.
Paragrafen, som har tillkommit med anledning av artikel 39 i elmarknadsdirektivet, behandlas i avsnitt 14.3.
3 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om det
1. avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella
elsystemet,
2. avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller
3. har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första stycket.
Inga ändringar föreslås i första stycket.
I andra stycket har en ändring gjorts som innebär nätmyndighetens beslut om föreläggande med anledning av en anmälan enligt 14 § gäller omedelbart. Ändringen har gjorts med hänsyn till artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 14.2.
14 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2. innehåller ett påstående att en nätkoncessionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §.
270
Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt 3 kap. 6 § första stycket, 7 § första stycket, 11 § första och andra styckena, 14 § första stycket och 15 § första stycket samt 4 kap. 10 § första och tredje styckena.
Paragrafen är ny och har tillkommit med anledning av artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet, där det finns bestämmelser om vilka tidsfrister som ska gälla när en part lämnar in ett klagomål till tillsynsmyndigheten mot en systemansvarig för överförings- eller distributionssystemet.
Som anges i första stycket gäller paragrafen en anmälan från någon som har ett intresse i saken. De angivna tidsfristerna gäller alltså endast när anmälaren har rättigheter som berörs av en regelöverträdelse från nätkoncessionshavarens sida. Det bör dock betonas att bestämmelsen inte inskränker de möjligheter andra personer har att anmäla missförhållanden till nätmyndigheten.
Det bör vidare anmärkas att paragrafen inte innebär någon förändring i fråga om i vilka situationer nätmyndigheten kan ingripa mot ett försumligt nätföretag eller vilka medel myndigheten kan tillgripa. En anmälan ska således föranleda en bedömning av om det är motiverat med en åtgärd inom ramen för nätmyndighetens vanliga tillsynsverksamhet.
Nätmyndigheten ska normalt fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Av andra stycket framgår dock att tiden kan förlängas i vissa fall.
Av tredje stycket framgår att vissa av nätkoncessionshavarens skyldigheter är undantagna från bestämmelserna i paragrafen. När det gäller dessa skyldigheter finns särskilda bestämmelser om prövningen av tvister.
Övervägandena finns i avsnitt 14.2.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011 i fråga om 8 kap. 6 och 9 §§, den 1 januari 2012 i fråga om 5 kap. 3 och 10–18 §§ och i övrigt den 1 augusti 2011.
2. Ett stamnätsföretag som har ansökt om certifiering enligt lagen ( 2011:000 ) om certifiering av stamnätsföretag för el får bedriva verksamhet utan hinder av 3 kap. 1 f och 1 g §§ till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
Av första punkten framgår att huvuddelen av lagändringarna träder i kraft den 1 augusti 2011. De nya bestämmelserna om byte av elleverantör träder dock i kraft först den 1 oktober samma år för att göra det möjligt för företagen att lägga om sina rutiner. De ändringar i 5 kap. som innebär att nätmyndigheten ska fatta beslut om intäktsramen även när det gäller intäkter från stamledning träder i kraft den 1 januari 2012.
271
I andra punkten finns en bestämmelse som syftar till att göra det möjligt för vertikalt integrerade företag att genomföra övergången till åtskilt ägande fram till den 3 mars 2012, då kraven på åtskilt ägande ska vara fullt genomförda i de medlemsstater som har valt den lösningen. Ett stamnätsföretag, som ingår i en koncern som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas, kan under övergångstiden bedriva verksamhet trots att kraven på oberoende inte är uppfyllda. En förutsättning är dock att företaget ansökt om certifiering.
Övervägandena finns i avsnitt 31.3.
33.4 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
1 kap.
7 a § Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
I paragrafen, som är ny, definieras termen transmissionsnätsoperatör. I praktiken svarar uttrycket mot det som i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet) benämns systemansvarig för överföringssystemet. Transmissionsnätsoperatör har dock definierats som den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Lokal distribution bör förstås som överföring av naturgas till slutförbrukare inom ett begränsat område. Ett sådant område torde i de allra flesta fall vara lätt att avgränsa med hänsyn till distributionsnätens hittillsvarande uppbyggnad, som har skett genom utbyggnad inom orter med större befolkningskoncentrationer. De ledningar som undantas används sålunda inte för ”överföring” (transmission) i gasmarknadsdirektivets mening utan fungerar som en del av det lokala distributionsnätet. I direktivet undantas inte ledningar som används för regional distribution.
Definitionen behandlas i avsnitt 20.
3 kap. 2 § Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
272
Paragrafen har ändrats mot bakgrund av gasmarknadsdirektivets strängare krav på åtskillnad mellan transmissionsverksamhet å ena sidan och produktion och handel å den andra.
I första stycket har ingen ändring gjorts. Det nuvarande andra stycket har utgått ur paragrafen. En bestämmelse med i huvudsak motsvarande innehåll har införts i 2 d §. I andra stycket föreskrivs i stället att en transmissionsnätsoperatör inte får bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
Övervägandena finns i avsnitt 21.2.
2 a § En transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
I paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 21.2, finns en grundläggande bestämmelse om oberoende för transmissionsnätsoperatörer i förhållande till produktion av eller handel med naturgas eller el. Ett företag som bedriver sådan produktion eller handel får inte under några omständigheter kunna utöva kontroll över en transmissionsnätsoperatör. Vad oberoendet innebär förtydligas i viktiga avseenden i 2 b–2 d §§.
2 b § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som syftar till att genomföra kravet på åtskilt ägande enligt artikel 9.1 och 9.2 i gasmarknadsdirektivet. Åtskilt ägande innebär i huvudsak att den som äger ett naturgasnät är oberoende av leverans- och produktionsintressen. Kraven i artikel 9 gäller den som ansvarar för transmissionsnätet. Bestämmelserna i paragrafen gäller därför transmissionsnätsoperatörer. Denna term definieras i 1 kap. 7 a §. Innehavare av distributionsledningar är undantagna.
I första stycket föreskrivs att den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el inte får utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör. Av andra stycket framgår att den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör inte får utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el. Bestämmelserna i dessa stycken svarar mot artikel 9.1 b i gasmarknadsdirektivet.
273
I tredje stycket föreskrivs att den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör inte får utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 9.1 c i gasmarknadsdirektivet.
Definitionen av kontroll, som finns i artikel 2.36 i gasmarknadsdirektivet, är hämtad från rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (den s.k. koncentrationsförordningen). Uttrycket ska inte förstås på något annat sätt i paragrafen.
När det gäller tolkningen av vad som avses med rättigheter som inte får utövas kan viss ledning hämtas i artikel 9.2 i gasmarknadsdirektivet. Där framhålls att dessa i synnerhet ska omfatta rätten att rösta, befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget och rätten att inneha ägarmajoriteten.
Bestämmelserna i paragrafen hindrar inte att exempelvis ett gashandelsföretag är minoritetsägare i en transmissionsnätsoperatör. Gashandelsföretaget är emellertid i ett sådant fall förhindrat att utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet i strid med reglerna om åtskillnad. Ägandet måste alltså vara passivt.
Övervägandena finns i avsnitt 21.2.
2 c § Det som anges i 2 b § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 2 a § och 2 b § första och andra styckena hindrar inte att en transmissionsnätsoperatör bedriver sådan produktion av el som avses i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen (1997:857) eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsoperatörens elektriska ledningsnät.
I paragrafen anges vissa undantag från de krav som ställs upp i 2–2 b §§.
Av artikel 9.6 i gasmarknadsdirektivet framgår att kravet på åtskilt ägande inte hindrar att staten bedriver såväl transmissionsverksamhet som produktion av eller handel med naturgas eller el, förutsatt att verksamheterna inte kontrolleras av samma offentliga organ. I detta sammanhang är inte regeringen att betrakta som ett offentligt organ i direktivets mening. Av första stycket framgår att det som sägs i 2 b § inte gäller kontroll eller rättigheter som utövas av staten genom regeringen. Det är däremot inte tillåtet för en förvaltningsmyndighet att kontrollera såväl en transmissionsnätsoperatör som en el- eller naturgasleverantör.
I andra stycket finns en särskild bestämmelse som gäller en transmissionsnätsoperatör som även bedriver elnätsverksamhet. När det gäller ett sådant företag görs undantag från kraven på åtskilt ägande i fråga om sådan elproduktion som är motiverad av nätdriften. Övervägandena i denna fråga finns i avsnitt 21.5.
2 d § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning hos en transmissionsnätsoperatör
274
får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Paragrafen, som är ny, motsvarar i huvudsak nuvarande 2 § andra stycket. Bestämmelsen har dock justerats något, främst mot bakgrund av att kraven i artikel 9.1 d i gasmarknadsdirektivet ska tillämpas även i fråga om transmissionsnätsoperatörer som inte är privata rättssubjekt.
I artikel 9.1 d i gasmarknadsdirektivet anges att samma person inte får vara ledamot i styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och för en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. I ett aktiebolag har styrelseledamöterna, den verkställande direktören och andra firmatecknare en sådan ställning. Kravet träffar emellertid även andra legala ställföreträdare. Sålunda har exempelvis generaldirektören i Affärsverket svenska kraftnät en sådan ledande ställning som avses i paragrafen.
För tydlighetens skull bör påpekas att om en person innehar någon av de tre angivna funktionerna eller en liknande funktion i ett stamnätsföretag får han eller hon inte ha någon av dessa funktioner i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Övervägandena finns i avsnitt 21.3.
2 e § Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 2 a, 2 b och 2 d §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 21.4, innehåller bestämmelser som har tillkommit med anledning av artikel 9.7 i gasmarknadsdirektivet.
Åtgärder som vidtas av företag i en koncern, där det bedrivs såväl transmissionsverksamhet som produktion av eller handel med naturgas, för att säkerställa åtskilt ägande får inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Med kommersiellt känsliga uppgifter avses uppgifter i transmissionsverksamheten, vilka inte är allmänt kända och utgör en kommersiell fördel för annan aktör, i synnerhet företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Bestämmelsen riktar sig till företagen i den aktuella koncernen och avser de åtgärder företagen vidtar för att säkerställa effektiv åtskillnad. Det rör sig sålunda inte om något förbud mot att personal hos transmissionsnätsoperatören i ett annat sammanhang söker anställning hos ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
9 § Ett företag som bedriver överföring av naturgas och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller
275
handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
I sak har paragrafen ändrats på så sätt att kravet på övervakningsplan enligt första stycket har inskränkts till att avse ledningsinnehavare som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.
I andra stycket har endast rent språkliga ändringar gjorts. Nuvarande tredje stycket har utgått. En bestämmelse med i huvudsak motsvarande innehåll finns i 10 § andra stycket.
Bemyndigandet i tredje stycket, som motsvarar nuvarande fjärde stycket, har ändrats till att avse endast föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten återfinns i 10 § tredje stycket.
10 § Ett företag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 9 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Företaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till tillsynsmyndigheten. Företaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en särskild övervakningsansvarig, som ska ha i uppdrag att bevaka att den övervakningsplan som ska finnas enligt 9 § upprättas och följs. Bestämmelserna om övervakningsansvarig har tillkommit med anledning av de nya kraven i artikel 26.2 d i gasmarknadsdirektivet.
Av första stycket framgår till en början att det är det berörda naturgasföretaget som ska utse en övervakningsansvarig. Det finns inget hinder mot att företaget utser någon av sina anställda. Den övervakningsansvarige ska emellertid kunna utföra sitt uppdrag helt självständigt. Den person som utses bör mot denna bakgrund vara erfaren och ha god integritet och goda kunskaper inom området. Kravet på oberoende kommer även till uttryck i att naturgasföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
276
Bestämmelserna i andra stycket svarar delvis mot nuvarande 9 § tredje stycket. I enlighet med gasmarknadsdirektivets krav åligger det den övervakningsansvarige att årligen upprätta en rapport, som ska offentliggöras, över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till tillsynsmyndigheten.
Av tredje stycket framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten. Sådana föreskrifter kan avse bland annat krav att den övervakningsansvarige ska påpeka brister i hanteringen av övervakningsplanen för naturgasföretaget och lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten.
Övervägandena finns i avsnitt 23.2.
11 § Om ett företag som bedriver överföring av naturgas och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda gasförbrukare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
Gasmarknadsdirektivet innehåller en rad bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet. I Sverige är detta företag som bedriver överföring av gas i distributionsledningar. Om ett sådant företag är en del av ett vertikalt integrerat företag, dvs. en koncern där det även bedrivs produktion av eller handel med naturgas, ska de olika verksamheterna hållas åtskilda.
Bestämmelsen i paragrafen, som är ny, har tillkommit med anledning av nya krav i gasmarknadsdirektivet i fråga om åtskillnad. Distributionsföretaget ska inte kunna dra fördel av den vertikala integrationen för att snedvrida konkurrensen. I artikel 26.3 stadgas mot denna bakgrund att vertikalt integrerade distributionsföretag inte får ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
Av paragrafen följer att om ett distributionsföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska såväl distributionsföretaget som gashandelsföretaget ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver. Kravet gäller när företagen vänder sig till gasförbrukare och till allmänheten. Sålunda omfattas fakturor, information som bifogas fakturor, webbplatser, alla former av reklam och s.k. varumärkesprofilering.
Bestämmelsen hindrar inte att företag i samma koncern använder sig av ett gemensamt kännetecken. Företagen måste emellertid ange sin identitet på ett sätt som inte leder till oklarhet i frågan om företaget bedriver distributionsverksamhet eller gashandel. Ett lämpligt sätt att göra detta är att det i anslutning till den benämning under vilken företaget driver sin verksamhet (firman) tydligt anges att det är distributionsföretaget eller gashandelsföretaget som är avsändare.
Övervägandena finns i avsnitt 23.3.
277
6 kap.
3 a § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utformningen av tariffer för lagring av naturgas.
I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om utformningen av tariffer för lagring av naturgas. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 33.1 i gasmarknadsdirektivet. När det gäller tariffer för överföring finns bestämmelser om utformningen i 3 och 5 §§.
Paragrafen behandlas i avsnitt 25.
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 5 § i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet.
I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om undantag från förhandsregleringen av anslutningsavgifter och överföringstariffer i fråga om slutna distributionssystem.
Föreskrifter om undantag kan få praktisk betydelse framför allt när det gäller naturgasledningar inom hamn- och industriområden, förutsatt att ledningarna inte uteslutande används för överföring av gas för ledningsinnehavarens egen räkning. Förhandsregleringen enligt 5 § gäller endast den som bedriver överföring för annans räkning (jfr 1 kap. 6 §).
De närmare förutsättningarna för att undanta slutna distributionssystem från tariffregleringen framgår av artikel 28 i gasmarknadsdirektivet. Direktivets krav måste således beaktas vid utformningen av nationella föreskrifter om undantag.
Paragrafen behandlas i avsnitt 24.
7 kap. 8 § En leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt eller överta leveranserna till en naturgasförbrukare i
dennes uttagspunkt , ska anmäla detta till innehavaren av naturgas-
ledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En anmälan om att börja
leverera naturgas ska göras omedelbart.
En leverantör av naturgas får överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt första stycket .
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de
278
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om byte av naturgasleverantör, har ändrats med anledning av artikel 3.6 a i gasmarknadsdirektivet.
Ändringarna i första stycket är av redaktionell karaktär. De sakliga ändringarna framgår av andra stycket. Där anges nu att en naturgasleverantör får överta leveranserna till en naturgasförbrukare 14 dagar efter en anmälan om bytet till innehavaren av naturgasledningen. Något krav att leverantören ska anmäla övertagandet inom en viss tid efter avtalet med förbrukaren finns inte.
I tredje stycket har endast en språklig ändring gjorts. I fjärde stycket har ”närmare” ersatts av ”ytterligare”. Normgivningsbemyndigandet har därmed utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Övervägandena finns i avsnitt 18.
9 § Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna.
I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första
dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt
andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 18, innehåller bestämmelser om övertagande av balansansvar.
I första stycket har ändringar gjorts med anledning av de nya bestämmelserna om leverantörsbyte i 8 § andra stycket. Den som övertar balansansvaret ska kunna göra det samtidigt som den nye naturgasleverantören övertar leveranserna.
Bestämmelsen i andra stycket tar sikte på det fallet att balansansvaret övertas utan samband med leverantörsbyte.
Tredje och fjärde styckena motsvarar nuvarande andra och tredje styckena och har endast justerats redaktionellt.
279
8 kap.
13 § Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt naturgasleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om naturgasleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur naturgasleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av de krav som ställs upp i gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 a. Ändamålet med bestämmelserna är att säkerställa att konsumenten får information om de viktigaste villkoren i avtalet med naturgasleverantören innan avtalet ingås.
Av första stycket första punkten framgår till en början att det av avtalet tydligt ska framgå vem naturgasleverantören är och hur konsumenten kan komma i kontakt med företaget.
Enligt punkten 2 ska naturgasleverantörens samtliga åtaganden gentemot konsumenten framgå, exempelvis om ett fast pris ska gälla för gasleveranserna.
Enligt punkten 3 ska det framgå när avtalet ingåtts och när naturgasleverantören planerar att överta leveranserna.
Hänvisning ska enligt punkten 4 ske till hur konsumenten kan hitta information om de priser som gäller vid varje tidpunkt samt övriga villkor.
Av punkten 5 följer att avtalet ska innehålla uppgift om det faktureringsintervall som har överenskommits. Även naturgasleverantörens sätt att räkna fram uppgifterna i fakturan är en del av villkoren för fakturering och betalning. Om naturgasleverantören tillämpar ett system med förskottsbetalning och i efterhand stämmer av fakturerat belopp gentemot den faktiska förbrukningen ska det tydligt framgå.
Enligt punkten 6 ska den tid som avtalet löper anges eller annars om det löper tills vidare. Om avtalet löper under viss tid ska det enligt punkten 7 anges hur avtalet förlängs och vad som gäller i dessa fall.
280
Villkoren för uppsägning av avtalet, som ska finnas med enligt punkten 8, kan exempelvis gälla uppsägningstider och uppgift om naturgasleverantören kräver skriftlig uppsägning.
Enligt punkten 9 ska det framgå hur ersättningen beräknas om konsumenten vill frånträda ett tidsbestämt avtal i förtid eller om detta kan ske utan kostnad för konsumenten. Naturgasleverantören har en möjlighet att begära ersättning för den förlust som uppstår vid ett frånträdande under löpande avtalstid. Även om någon summa inte kan anges i avtalet ska principerna för hur ersättningen beräknas förklaras för konsumenten. Syftet är att konsumenten ska få en uppfattning om vad det kostar att i förtid avbryta avtalsförhållandet och därigenom kunna avgöra om det lönar sig att byta naturgasleverantör trots ett befintligt tidsbestämt avtal.
I punkten 10 föreskrivs att det ska framgå vilka villkor som gäller för ersättning till konsumenten om naturgasleverantören inte kan fullgöra sitt åtagande.
Naturgasleverantören ska enligt 18 § tillhandahålla ytterligare information om bl.a. konsumenternas rättigheter enligt detta kapitel och hur konsumenterna ska gå till väga för att lämna klagomål. Den informationen kan lämnas på webbplatsen, men en hänvisning dit ska enligt punkten 11 finnas med i den information som tillhandahålls i samband med att avtalet ingås.
I andra stycket anges att konsumenten ska få information om avtalets innehåll innan det ingås eller bekräftas. Även om avtalet ingås med hjälp av en mellanman måste informationen tillhandahållas konsumenten innan denne kan bekräfta avtalet.
En speciell situation är den när konsumenten anvisas en leverantör enligt 7 kap. 8 a § . Någon möjlighet för leverantören att invänta att konsumenten bekräftar avtalet finns då inte. I stället gäller enligt 7 kap. 8 a § fjärde stycket att leverantören utan dröjsmål ska underrätta gasförbrukaren om de villkor som leverantören avser att tillämpa och om den dag då leveransen påbörjas.
Övervägandena finns i avsnitt 19.1.
14 § Ett avtal mellan en konsument och ett företag som bedriver överföring av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. företagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. företagets åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om företagets priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
7. villkoren för ersättning om företaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur företaget på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Paragrafen är ny och har liksom 13 § tillkommit mot bakgrund av de krav som ställs upp i gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 a. Trots
281
den utformning som bestämmelsen fått i bilagan i dess svenska lydelse, där beteckningen ”gashandlare” används, är det tydligt att kraven även gäller när företag som bedriver gasnätsverksamhet träffar avtal med konsumenter. Eftersom företaget inte kan binda konsumenten för en bestämd tid och dessutom är ensamt om att kunna tillhandahålla överföringen av gas till uttagspunkten, saknas dock i vissa fall skäl för att ställa upp samma krav som enligt 13 § gäller för en naturgasleverantör. I övrigt hänvisas till kommentaren under 13 §. Eftersom företaget knappast har möjlighet att kontakta konsumenten innan denne börjar ta ut naturgas ur uttagspunkten saknas det skäl för att ålägga företaget ett krav motsvarande det som gäller för leverantörer, att tillhandahålla information innan avtalet ingås.
Övervägandena finns i avsnitt 19.1.
15 § En leverantör av naturgas får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.
Om en leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver överföring av naturgas tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den förväntade förbrukningen.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av kraven i gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 d.
Av första stycket följer att konsumenterna fritt ska kunna välja mellan de olika betalningssätt som naturgasleverantörerna erbjuder utan att genom oskäligt höga avgifter eller andra villkor tvingas in i en viss betalningsmodell eller ett visst faktureringssätt. Bestämmelsen hindrar dock inte att en naturgasleverantör tar ut en något högre faktureringsavgift för de konsumenter som väljer ett för företaget dyrare faktureringssätt, så länge den högre avgiften är skälig och motsvarar kostnaden.
I andra stycket stadgas att ett betalningssystem som bygger på förskottsbetalning ska vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen. Något förbud mot att fakturera konsumenter i förskott finns dock inte. Bestämmelsen kräver att förskottsfakturan beräknas utifrån den enskilde konsumentens förväntade förbrukning. För de konsumenter som inte blir individuellt avlästa får i stället ett eventuellt förskott avse en viss del av årskostnaden.
Skälighetskravet tar främst sikte på att begäran om förskott inte kan avse en alltför lång tidsperiod. Bestämmelsen omfattar både naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas.
Övervägandena finns i avsnitt 19.2.
16 § En naturgasleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
282
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 b. Paragrafen omfattar avtal som löper tills vidare mellan en naturgasleverantör och en konsument. När det gäller avtal som löper under en viss tid kan naturgasleverantören som huvudregel inte ensidigt ändra villkoren under avtalets löptid.
Av första stycket framgår att naturgasleverantören måste underrätta konsumenten i förväg om ändringar i avtalsvillkoren. Med villkoren för ett avtal avses samtliga åtaganden för båda parter, såsom prissättning, faktureringssätt och uppsägningstider. Om avtalet är ett avtal om rörligt pris är dock en prisförändring som sker på föreskrivet sätt inte någon ändring av avtalsvillkoren. Inte heller en ändring av påförda energiskatter innebär att avtalet ändras. Ett informationskrav som även omfattar avtalsenliga prisförändringar följer dock av 17 §.
Underrättelse till konsumenten ska ske genom ett särskilt meddelande. Bestämmelsen är teknikneutral. Naturgasleverantören kan således underrätta sina kunder genom t.ex. e-postmeddelanden. Det ligger dock i sakens natur att detta endast kan ske när konsumenten själv har anmält en e-postadress till naturgasleverantören och godtagit att underrättas på detta sätt.
Samtliga villkorsändringar ska meddelas konsumenten, som samtidigt ska informeras om att han eller hon har rätt att säga upp avtalet. Av 19 § följer att den konsument som väljer att säga upp avtalet och träffa avtal med en annan naturgasleverantör ska få genomföra bytet utan att åläggas någon särskild avgift för detta.
Av andra stycket följer att naturgasleverantören inte kan börja tillämpa de nya avtalsvillkoren förrän tidigast två månader efter det att meddelandet skickats till konsumenten. Det bör framgå redan av meddelandet vid vilken tidpunkt som de nya villkoren kommer att träda i kraft.
Övervägandena finns i avsnitt 19.5.
17 § När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från naturgasleverantören. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
Paragrafen, som är ny, har tillkommit med anledning av gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 b.
Kravet att särskilt uppmärksamma konsumenten på en prishöjning omfattar situationen att naturgasleverantören har meddelat nya villkor och höjt priset för gasleveransen. Kravet gäller då utöver den informationsplikt som följer av 16 §. Även när priset höjs i enlighet med avtalet, ska naturgasleverantören uppmärksamma konsumenten på prisändringen i samband med den efterföljande fakturan. Det är bara prishöjningar som omfattas av kravet på information, även om det kan ligga i naturgasleverantörens intresse att uppmärksamma konsumenten när en sänkning av priset sker.
Övervägandena finns i avsnitt 19.5.
283
18 § Naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas som tecknar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 a. Såväl naturgasleverantörer som företag som bedriver överföring av naturgas är skyldiga att tillhandahålla konsumenter viss information. Informationen kan komma att bli ganska omfattande, och det är därför tillräckligt att den finns tillgänglig på företagets webbplats. På begäran av en enskild konsument ska dock informationen lämnas på annat sätt.
Den information det är fråga om är dels en allmän information om en konsuments rättigheter enligt detta kapitel, dels information om hur företaget har inrättat sin klagomålshantering. Information ska också finnas om den kontaktpunkt som regeringen utser samt vilka möjligheter som finns för en konsument att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden och Energimarknadsinspektionen. Enligt 13 och 14 §§ ska även ett avtal som träffas med en konsument hänvisa till att denna information finns på webbplatsen.
Övervägandena finns i avsnitt 19.1.
19 § Ett byte av naturgasleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av naturgasleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande naturgasleverantörens leverans upphörde.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av kraven i artikel 3 i gasmarknadsdirektivet och direktivets bilaga I, punkten 1 e.
Bestämmelsen i första stycket gäller såväl de berörda naturgasleverantörerna som det företag som innehar naturgasledningen och genomför bytet. Bestämmelsen innebär ett förbud mot att ta ut någon avgift särskilt för att genomföra bytesprocessen eller avsluta avtalsförhållandet. Att den naturgasleverantör som avslutar avtalsförhållandet med konsumenten tar ut den vanliga fakturaavgiften även i samband med upprättandet av slutfakturan finns det inte något hinder mot.
Bytesprocessen förutsätter att konsumenten följer villkoren avseende det gällande avtalets löptid och uppsägningstid. Om konsumenten vill frånträda ett tidsbestämt avtal i förtid eller ett tidsobestämt avtal utan att iaktta föreskriven uppsägningstid, kan han eller hon bli skyldig att betala en avtalsenlig avgift till naturgasleverantören. Hur denna avgift ska beräknas ska enligt 13 § framgå av avtalet.
284
Av andra stycket framgår att den frånträdande naturgasleverantören måste tillhandahålla konsumenten en slutfaktura inom sex veckor räknat från den dag då leveranserna upphörde.
Övervägandena finns i avsnitt 19.3.
20 § Leverantörer av naturgas och företag som bedriver överföring av naturgas ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
Paragrafen är ny och har tillkommit mot bakgrund av gasmarknadsdirektivets bilaga I, punkten 1 f. Bestämmelsen medför ett krav på naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas att ta fram fasta rutiner för att ta emot och hantera klagomål från konsumenter. Hur rutinerna ser ut och vart konsumenten ska vända sig ska tydligt framgå av den konsumentrelaterade information som företaget enligt 18 § ska ange på sin webbplats.
Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
9 kap. 1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2 –2 d , 5, 6 och 8 –10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
I första stycket har ändringar gjorts med anledning av de nya bestämmelserna i 3 kap. 2 a–2 d och 10 §§. Undantag ska kunna beviljas även i fråga om dessa bestämmelser.
I andra och tredje styckena har inga ändringar gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 26.
3 § Ett beviljat undantag enligt 1 § ska avse en viss bestämd tid.
Ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
I ett beslut om undantag ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen .
Inga ändringar i sak föreslås i paragrafen.
I första och andra styckena har rent språkliga ändringar gjorts. I tredje stycket har ”Europeiska gemenskapernas kommission” bytts ut mot ”Europeiska kommissionen” för att anpassa bestämmelsen till Lissabonfördraget. Vidare har lydelsen ändrats så att det tydligare fram-
285
går att det inte är kommissionen som fattar själva beslutet om ändring eller upphävande.
5 § Ett beslut om undantag ska av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska kommissionen .
Paragrafen har anpassats till Lissabonfördraget på samma sätt som 3 §.
10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten
och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 .
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13–20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.
I första stycket 2 anges att tillsynen omfattar efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Ändringen är föranledd av att den förordningen har ersatt förordning (EG) nr 1775/2005.
I andra stycket görs en ändring som innebär att tillsynen också omfattar naturgasföretagens skyldigheter enligt de nya bestämmelserna i 8 kap. 13–20 §§.
Paragrafen behandlas i avsnitt 27.1.
1 a § I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att tillsynsmyndighetens beslut enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska villkoras av att det inte ändras eller upphävs efter begäran av EU-kommissionen. Bestämmelsen tar sikte på beslut som tillsynsmyndigheten meddelar med tillämpning av riktlinjerna. Förelägganden och andra åtgärder som beslutas enligt reglerna i detta kapitel omfattas inte.
Paragrafen, som har tillkommit med anledning av artikel 43 i gasmarknadsdirektivet, behandlas i avsnitt 27.3.
286
3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en anmälan enligt 4 § gäller omedelbart.
Inga ändringar föreslås i första stycket.
Andra stycket är nytt och motsvarar delvis nuvarande 4 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 27.2.
4 § Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmel- ser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 § .
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Tidsfristerna gäller även vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller icke-diskriminerande.
Paragrafen har ändrats med anledning av artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet, där det finns bestämmelser om vilka tidsfrister som ska gälla när en part lämnar in ett klagomål till tillsynsmyndigheten mot en systemansvarig för överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet.
Som anges i första stycket gäller paragrafen en anmälan från någon som har ett intresse i saken. De angivna tidsfristerna gäller alltså endast när anmälaren har rättigheter som berörs av en regelöverträdelse från naturgasföretagets sida. Tillsynsmyndigheten ska i sådana fall normalt fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Det bör dock betonas att bestämmelsen inte inskränker de möjligheter andra personer har att anmäla missförhållanden till myndigheten.
Det bör vidare anmärkas att förslaget inte innebär någon förändring i fråga om i vilka situationer tillsynsmyndigheten kan ingripa mot ett försumligt naturgasföretag eller vilka medel myndigheten kan tillgripa. En anmälan ska således föranleda en bedömning av om det är motiverat med en åtgärd inom ramen för myndighetens vanliga tillsynsverksamhet.
I andra stycket har endast en rent språklig ändring gjorts. Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar nuvarande första stycket andra meningen. Nuvarande tredje stycket har ersatts med en ny bestämmelse i 3 § andra stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 27.2.
287
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011 utom i fråga om 7 kap. 8 och 9 §§, som träder i kraft den 1 oktober 2011.
2. En transmissionsnätsoperatör som har ansökt om certifiering enligt lagen ( 2011:000 ) om certifiering av vissa naturgasföretag får bedriva verksamhet utan hinder av 3 kap. 2 § andra stycket, 2 a och 2 b §§ till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 augusti 2011 utom de nya reglerna om byte av naturgasleverantör och balansansvarig, som träder i kraft den 1 oktober 2011.
I andra punkten finns en bestämmelse som syftar till att göra det möjligt för vertikalt integrerade företag att genomföra övergången till åtskilt ägande under ordnade former fram till den 3 mars 2012, då kraven på åtskilt ägande ska vara fullt genomförda i de medlemsstater som har valt den lösningen. En transmissionsnätsoperatör, som ingår i en koncern som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el, kan under övergångstiden bedriva verksamhet trots att kraven på oberoende inte är uppfyllda. En förutsättning är dock att transmissionsnätsoperatören ansökt om certifiering.
Övervägandena finns i avsnitt 31.4.
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/72/EG
av den 13 juli 2009
om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och
sociala kommittén
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av yttrandet från Regionkommittén
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentlig
gjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 70 E, 24.3.2009, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av
den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den
25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
Den inre marknaden för el, som stegvis har genomförts i
hela gemenskapen sedan 1999, syftar till att skapa faktiska
valmöjligheter för alla kunder i Europeiska unionen, både
enskilda och företag, nya affärsmöjligheter och ökad han
del över gränserna, vilket ska leda till ökad effektivitet, kon
kurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna och
bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för el
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.
(
a
sådan inre marknad för el.
(3)
De friheter som Europeiska unionens medborgare garan
teras genom fördraget – bland annat, fri rörlighet för varor,
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster –
kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där
alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla hand
lare kan leverera fritt till sina kunder.
(4)
Det föreligger för närvarande hinder mot att sälja el på lika
villkor och utan diskriminering eller nackdelar i gemenska
pen. Framför allt finns det ännu inte något icke-
diskriminerande nättillträde eller någon myndighetstillsyn
som är lika effektiv i alla medlemsstater.
(5)
En trygg elförsörjning är av avgörande betydelse för sam
hällsutvecklingen i Europa, för genomförandet av en håll
bar klimatförändringspolitik samt för främjandet av
konkurrenskraften på den inre marknaden. I detta syfte bör
gränsöverskridande sammanlänkningar utvecklas ytterli
gare för att trygga försörjningen från alla energikällor till
mest konkurrenskraftiga priser för konsumenter och
näringsliv inom gemenskapen.
(6)
En välfungerande inre elmarknad bör ge producenterna
lämpliga incitament att investera i ny elproduktion, också
i el från förnybara energikällor, och då särskilt uppmärk
samma de mest isolerade länderna och regionerna på
gemenskapens energimarknad. En välfungerande marknad
bör också förse konsumenterna med lämpliga åtgärder för
att främja en mer effektiv energianvändning, och trygg
energiförsörjning är en förutsättning för detta.
(7)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med
titeln ”En energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen
av att fullborda den inre marknaden för el och skapa lika
villkor för alla elföretag i gemenskapen. Kommissionens
meddelanden av den 10 januari 2007 ”Om utsikterna för
den inre el- och gasmarknaden” och ”Utredning i enlighet
med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europe
iska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade att nuva
rande regler och åtgärder inte tillhandahåller den ram som
krävs för att målet om en välfungerande inre marknad ska
kunna uppnås.
5
5
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
n
e
a
p
a
k
s
tt
a
ll
it
ti
g
a
r
d
i
b
d
a
r
g
g
ö
h
i
r
h
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
(8)
För att trygga konkurrens och elförsörjning till mest kon
kurrenskraftiga pris bör medlemsstaterna och de nationella
tillsynsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande till
träde för nya elhandlare som levererar el från olika energi
källor samt för nya leverantörer av elproduktion.
(9)
Utan effektiv åtskillnad mellan nätverksamhet och verk
samheter som rör produktion och leverans (”effektiv
åtskillnad”) finns det en inneboende risk för diskrimine
ring, inte bara i samband med nätdriften utan även när det
gäller incitamenten för de vertikalt integrerade företagen
att göra de investeringar i näten som krävs.
(10)
De regler för rättslig och funktionell åtskillnad som anges i
direktiv 2003/54/EG har emellertid inte medfört någon
effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssys
tem. Därför uppmanades kommissionen vid Europeiska
rådets möte den 8 – 9 mars 2007 att utarbeta lagförslag för
effektiv åtskillnad mellan leverans och produktion, å ena
sidan, och nätverksamhet, å andra sidan.
(11)
Effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att man undanrö
jer incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskri
minera konkurrenterna i samband med nättillträde och
investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren
utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av
leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effektiv
och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflikter och
säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar
därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för
den inre gas- och elmarknaden
(1) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.
(
föringsnäten som det effektivaste verktyget för att främja
investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt
och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och trans
parens på marknaden. Vid åtskilt ägande bör det därför stäl
las krav på medlemsstaterna att säkerställa att en eller flera
personer inte kontrollerar ett produktionsföretag eller ett
elhandelsföretag samtidigt som den eller de utövar kontroll
över eller rättigheter gentemot en systemansvarig för över
föringssystemet eller ett överföringssystem. Omvänt bör
kontroll över ett överföringssystem eller en systemansvarig
för överföringssystemet utesluta möjligheten att utöva kon
troll över eller rättigheter gentemot ett produktionsföretag
eller ett elhandelsföretag. Inom dessa begränsningar bör ett
produktionsföretag eller ett elhandelsföretag kunna inneha
en minoritetsandel i en systemansvarig för ett överförings
system eller ett överföringssystem.
(12)
Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella
intressekonflikter mellan producenter, elhandlare och syste
mansvariga för överföringssystem för att skapa incitament
för nödvändiga investeringar och garantera nya marknads
aktörers tillträde inom ramen för ett transparent och
effektivt regelverk, samt bör inte skapa ett alltför betung
ande regelverk för de nationella tillsynsmyndigheterna.
(13)
Definitionen av begreppet ”kontroll” är hämtad från
rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari
2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s
koncentrationsförordning)
(2) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.
(
(14)
Eftersom åtskilt ägande i en del fall innebär att företag
måste omstruktureras bör de medlemsstater som beslutar
att tillämpa åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa
de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala
kopplingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmel
serna om åtskillnad tillämpas tvärsöver båda sektorerna.
(15)
Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är
helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och
förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma
person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för över
föringssystem eller ett överföringssystem och ett företag
som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av
samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse med
lemmar till en styrelse för en systemansvarig för ett över
föringssystem eller ett överföringssystem och inte heller
utöva kontroll över eller rättigheter gentemot ett produk
tionsföretag eller ett elhandelsföretag.
(16)
Inrättandet av systemansvariga eller systemansvariga för
överföringssystem vilka är oberoende av leverans- eller
produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt
integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättill
gångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning säk
ras, förutsatt att den oberoende systemansvarige (ISO) eller
den oberoende systemansvarige för överföring (ITO) utför
den systemansvariges samtliga uppgifter samt att detalje
rad reglering och omfattande myndighetstillsyn införs.
(17)
När ett företag som den 3 september 2009 äger ett överfö
ringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör med
lemsstaterna därför ges ett val mellan ägarskapsåtskild
systemansvarig för överföringssystemet (TSO) och infö
rande av oberoende systemansvariga eller oberoende
systemansvariga för överföring utan leverans- eller
produktionsintressen.
(18)
För att till fullo kunna tillvarata aktieägarnas intressen i
vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna
välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom
direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade
företagets aktier på aktier i nätföretaget och aktier i det
återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt
att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har
uppfyllts.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
5
/
1
1
2
L
.)
2
-
r
e
v
ö
v
a
e
d
n
a
g
ä
tl
i
k
s
t
å
ll
it
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/57
(19)
För att införandet av en oberoende systemansvarig eller
oberoende systemansvarig för överföring ska vara effektivt
bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna för den
oberoende systemansvarige för överföring ger ett lämpligt
regelverk för att garantera fungerande konkurrens, tillräck
liga investeringar, tillträde för nya aktörer på marknaden
och integration av elmarknaderna. Effektiv åtskillnad med
hjälp av reglerna för den oberoende systemansvarige för
överföring bör bygga på dels en pelare av organisatoriska
åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av systeman
svariga för överföringssystem, dels en pelare av åtgärder
avseende investeringar, anslutning av ny produktionskapa
citet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt
samarbete. Oberoendet för den systemansvarige för över
föring bör också bland annat säkerställas genom vissa
”avkylningsperioder”, under vilka ingen ledningsverksam
het eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till
samma information som den som erhållits i en ledande
ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade
företaget. Modellen för effektiv åtskillnad med hjälp av en
oberoende systemansvarig för överföring uppfyller de krav
som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8 och
9 mars 2007.
(20)
I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden
för el bör stora icke-hushållskunder ha rätt att välja elhand
lare och teckna avtal med flera olika elhandlare för att täcka
sitt elförsörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas mot
exklusivitetsklausuler som utesluter konkurrerande eller
kompletterande anbud.
(21)
En medlemsstat har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande
på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt fullstän
digt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alter
nativet med en oberoende systemansvarig eller en
oberoende systemansvarig för överföring. Företag som
bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet
får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över
eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över
föringssystem från en medlemsstat som har valt fullstän
digt åtskilt ägande.
(22)
Det kommer enligt detta direktiv att finnas olika typer av
marknadsorganisation på den inre marknaden för el. De
åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa
lika villkor på marknaden bör grunda sig på överordnade
krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med kommissio
nen om åtgärdernas förenlighet med fördraget och
gemenskapsrätten.
(23)
När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om
icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata
sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen
hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i
strid med det åtskilda ägandet eller med lösningen med en
oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon
rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller
beslutsfattande i både organ för systemansvariga för över
föringssystem eller överföringssystem och organ för pro
duktionsföretag eller elhandelsföretag. Under förutsättning
att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav uppfylls,
bör vid åtskilt ägande och lösningen med en oberoende
systemansvarig två skilda offentliga organ kunna kontrol
lera produktion och leverans å ena sidan och överföring å
den andra.
(24)
Effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å
andra sidan leverans och produktion bör gälla i hela
gemenskapen, för både gemenskapsföretag och icke-
gemenskapsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nät
verksamheten och å andra sidan leverans och produktion i
gemenskapen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsyns
myndigheterna ges befogenheter att vägra certifiering av
sådana systemansvariga för överföringssystem som inte
uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa
att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela gemenska
pen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn
till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om
certifiering. För att dessutom säkerställa att gemenskapens
internationella åtaganden respekteras, liksom solidariteten
och försörjningstryggheten inom gemenskapen, bör kom
missionen ha rätt att avge ett yttrande om certifiering avse
ende ägaren till eller den systemansvarige för ett
överföringssystem som kontrolleras av en eller flera perso
ner från tredjeländer.
(25)
En tryggad energiförsörjning är absolut nödvändig för den
allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippad
med en effektivt fungerande inre marknad för el och med
en integration av medlemsstaternas separata elmarknader.
Elförsörjningen till unionens medborgare kan enbart ske
genom ett nät. Fungerande elmarknader, och framför allt
de nät och andra tillgångar som är förknippade med elför
sörjningen, har en avgörande betydelse för den allmänna
säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för unions
medborgarnas välfärd. Personer från tredjeländer bör där
för endast tillåtas kontrollera ett överföringssystem eller en
systemansvarig för överföringssystem, om de uppfyller de
krav på effektiv åtskillnad som tillämpas inom gemenska
pen. Utan att det påverkar gemenskapens internationella
åtaganden anser gemenskapen att sektorn för överförings
system för el är mycket viktig för gemenskapen och att
ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när det gäller att
upprätthålla en tryggad energiförsörjning till gemenskapen
i syfte att förhindra hot mot den allmänna ordningen och
den allmänna säkerheten i gemenskapen och unionsmed
borgarnas välfärd. En trygg energiförsörjning till gemen
skapen kräver i synnerhet en bedömning av nätdriftens
oberoende, nivån på gemenskapens och enskilda medlems
staters beroende av energiförsörjning från tredjeländer
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
samt av hur både inhemsk och internationell handel och
energiinvesteringar behandlas i ett visst tredjeland. Försörj
ningstryggheten bör därför bedömas mot bakgrund av de
faktiska omständigheterna i varje enskilt fall samt de rät
tigheter och skyldigheter som uppkommer enligt interna
tionell rätt, särskilt de internationella avtalen mellan
gemenskapen och det berörda tredjelandet. Kommissionen
uppmanas att vid behov lägga fram rekommendationer för
förhandlingar om relevanta avtal med tredjeländer beträf
fande trygg energiförsörjning till gemenskapen, eller att ta
med de nödvändiga frågorna i andra förhandlingar med
dessa tredjeländer.
(26)
Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är
avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet.
Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts till
träde och investeringar är dock mindre på distributions
nivå än på överföringsnivå, eftersom nätbegränsningar och
produktions- eller leveransintressenas inflytande i allmän
het inte är så betydande på distributionsnivån som på över
föringsnivån. I enlighet med direktiv 2003/54/EG blev
rättslig och funktionell åtskillnad av systemansvariga för
distributionssystemet dessutom obligatorisk först från och
med den 1 juli 2007 och dess effekter på den inre mark
naden för el har ännu inte utvärderats. De regler om rätts
lig och funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan
leda till effektiv åtskillnad förutsatt att de definieras tydli
gare, genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att
skapa lika villkor i återförsäljarledet bör systemansvariga
för distributionssystem övervakas, så att de hindras från att
dra fördel av sin vertikala integration när det gäller kon
kurrensläget på marknaden, framför allt gentemot hus
hållskunder och små icke-hushållskunder.
(27)
Medlemsstaterna bör uppmuntra till en modernisering av
distributionsnät, exempelvis genom införandet av intelli
genta nät, som bör vara uppbyggda på ett sätt som
uppmuntrar till decentraliserad produktion och
energieffektivitet.
(28)
När det gäller små system kan det vara nödvändigt att stöd
tjänster tillhandahålls av systemansvariga för överförings
system som är sammanlänkade med små system.
(29)
För att undvika att små systemansvariga för distributions
system får en oproportionerlig ekonomisk och administra
tiv börda bör medlemsstaterna vid behov kunna undanta
berörda företag från krav på rättslig åtskillnad när det gäl
ler distributionen.
(30)
När ett slutet distributionssystem används för att skapa
optimal effektivitet i en integrerad energiförsörjning som
kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distribu
tionssystem upprätthålls i första hand för att användas av
systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den sys
temansvarige för distributionssystemet från skyldigheter
som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund
av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige
för distributionssystemet och systemets användare. Indu
striella och kommersiella platser samt platser där gemen
samma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer,
flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade
anläggningar eller kemiska industrianläggningar, kan inbe
gripa slutna distributionssystem på grund av att den verk
samhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad
karaktär.
(31)
Tillståndsförfarandena får inte leda till en administrativ
börda som är oproportionerlig i förhållande till elprodu
centernas storlek och eventuella inverkan. Obefogat
utdragna tillståndsförfaranden kan hindra nya aktörer att
komma in på marknaden.
(32)
Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa transpa
renta och icke-diskriminerande tariffer för tillträde till
näten. Tarifferna bör gälla alla användare av systemen, utan
diskriminering.
(33)
Genom direktiv 2003/54/EG infördes ett krav på med
lemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda
befogenheter. Erfarenheterna visar dock att tillsynens effek
tivitet ofta hämmas av att tillsynsmyndigheterna inte är till
räckligt självständiga gentemot staten, har otillräckliga
befogenheter och för liten handlingsfrihet. Därför uppma
nade Europeiska rådet vid sitt möte den 8–9 mars 2007
kommissionen att utarbeta lagstiftningsförslag för ytterli
gare harmonisering av medlemsstaternas energitillsyns
myndigheters befogenheter och förstärkning av deras
oberoende. Det bör vara möjligt för dessa nationella till
synsmyndigheter att omfatta både el- och gassektorn.
(34)
För att den inre marknaden för el ska kunna fungera kor
rekt behöver energitillsynsmyndigheterna kunna fatta
beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de måste också
vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller pri
vata intressen. Detta hindrar inte domstolsprövning och
parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon
stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens
godkännande av tillsynsmyndigheters budget utgöra ett
hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om till
synsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet
av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för
nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestäm
melser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett
lämpligt roterande system bidrar till den nationella tillsyns
myndighetens oberoende gentemot politiska eller ekono
miska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att
vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna
och styrelsens storlek.
(35)
För att säkerställa effektivt marknadstillträde för alla
marknadsaktörer, inklusive nya aktörer, krävs icke-
diskriminerande balansmekanismer som avspeglar
V
S
8
5
/
1
1
2
L
kostnaderna. När likviditetsnivån på elmarknaden väl är
tillräckligt hög, bör detta uppnås genom att man inför
sådana transparenta marknadsbaserade mekanismer för
försörjning och inköp av el som krävs för att uppfylla kra
ven på balans. Så länge likviditetsnivån på marknaden inte
är tillräckligt hög, bör de nationella tillsynsmyndigheterna
arbeta aktivt för att balanstarifferna ska vara icke-
diskriminerande och avspegla kostnaderna. Samtidigt bör
lämpliga incitament tillhandahållas för att balansera pro
duktion och förbrukning av el och för att inte äventyra sys
temet. Systemansvariga för överföringssystem bör göra det
lättare för slutförbrukare och sammanslutningar av slutför
brukare att medverka på reserv- och balansmarknader.
(36)
De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa
eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer
på grundval av ett förslag från den systemansvarige för
överförings- eller distributionssystemet eller på grundval av
ett förslag som en systemansvarig och nätanvändarna kom
mit överens om. Vid fastställandet eller godkännandet bör
de nationella tillsynsmyndigheterna se till att överförings-
eller distributionstarifferna är icke-diskriminerande och
avspeglar kostnaderna och samtidigt ta hänsyn till de lång
siktiga marginalkostnader för näten som går att undvika
med hjälp av distribuerad produktion och åtgärder för styr
ning av efterfrågan.
(37)
Energitillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta
bindande beslut avseende elföretag och antingen själva
besluta, eller föreslå att en behörig domstol beslutar, om
effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner
för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. Energitill
synsmyndigheterna bör även ges befogenhet att, oavsett
tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta beslut
om lämpliga åtgärder som säkerställer fördelar för kun
derna genom främjande av den effektiva konkurrens som
är nödvändig för att den inre marknaden för el ska fungera
korrekt. Införandet av virtuella elkraftanläggningar – dvs.
program för frigörande av el varigenom elföretag är skyl
diga att sälja eller ställa en viss elvolym till förfogande eller
medge åtkomst till en del av sin produktionskapacitet för
intresserade elhandelsföretag under en viss tidsperiod – är
en av möjliga åtgärder för att främja effektiv konkurrens
och säkerställa att marknaden fungerar korrekt. Energitill
synsmyndigheterna bör även ges befogenheter att bidra till
att säkerställa en hög standard på samhällsomfattande och
allmännyttiga tjänster som står i samklang med kraven på
öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett
verkligt effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser
bör varken påverka kommissionens befogenheter att til
lämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av
företagskoncentration med en gemenskapsdimension, eller
reglerna för den inre marknaden, såsom den fria rörlighe
ten för kapital. Det oberoende organ till vilket en part som
berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet har
rätt att överklaga kan vara en domstol eller annan rättslig
instans med befogenhet att genomföra en rättslig prövning.
(38)
Harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas
befogenheter bör inbegripa befogenheter att erbjuda elfö
retagen incitament och befogenheter att fastställa effektiva,
proportionerliga och avskräckande sanktioner för dessa
företag eller att föreslå en behörig domstol att besluta om
sådana sanktioner. Dessutom bör tillsynsmyndigheterna ha
befogenhet att begära in relevant information från elföre
tagen, göra lämpliga och tillräckliga undersökningar samt
lösa tvister.
(39)
Den inre marknaden för el har vissa brister när det gäller
likviditet och transparens, vilket hindrar effektiv resursför
delning, riskhantering och etablering av nya företag på
marknaden. Det finns ett behov av ökad konkurrens och
försörjningstrygghet genom att anslutning av nya kraftverk
till elnätet underlättas i samtliga medlemsstater, särskilt
genom att nya marknadsaktörer uppmuntras. Förtroendet
för marknaden, dess likviditet och antalet marknadsaktö
rer behöver öka, och därför måste tillsynen av företag verk
samma på området för elförsörjning stärkas. Sådana krav
bör inte påverka, och bör vara förenliga med, befintlig
gemenskapslagstiftning beträffande finansmarknaderna.
Tillsynsmyndigheterna för energisektorn och för finans
marknaden behöver samarbeta för att göra det möjligt för
varandra att få en överblick över berörda marknader.
(40)
Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven när det gäl
ler bevarande av information, bör byrån för samarbete
mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad genom Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av
den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete
mellan energitillsynsmyndigheter
(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(
an a
n
och Europeiska värdepapperstillsynskommittén (EVTK),
inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG
(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.
(
samråda och råda kommissionen om innehållet i dessa
riktlinjer. Byrån och EVTK bör också samarbeta för att
ytterligare utreda och ge råd i frågan om huruvida trans
aktioner med avtal om leverans av el och elderivat bör
omfattas av transparenskrav före eller efter handel och i så
fall hur dessa krav bör utformas.
(41)
Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit
detta, tillsynsmyndigheten bör uppmuntra utvecklingen av
avbrytbara leveransavtal.
(42)
Av rättvise- och konkurrensskäl samt indirekt för att skapa
arbetstillfällen bör industrin och handeln i hela gemenska
pen, inbegripet små och medelstora företag, och alla
9
5
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
,)
2
,
å
r
y
b
d
a
ll
k
d
e
n
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
unionsmedborgare som åtnjuter de ekonomiska fördelarna
med den inre marknaden också kunna åtnjuta en hög kon
sumentskyddsnivå, särskilt hushållskunder, och, när med
lemsstater anser det lämpligt, bör småföretag också kunna
komma i åtnjutande av garantier för tillhandahållande av
allmännyttiga tjänster, särskilt med avseende på försörj
ningstrygghet och skäliga tariffer. Dessa kunder bör också
ha rätt till valmöjligheter, rättvisa, representation och
mekanismer för tvistlösning.
(43)
Nästan alla medlemsstater har valt att säkerställa konkur
rensen på elproduktionsmarknaden genom ett transparent
tillståndsförfarande. Om tillräcklig elproduktionskapacitet
inte anläggs på grundval av tillståndsförfarandet, bör dock
medlemsstaterna se till att det finns en möjlighet att bidra
till att trygga försörjningen genom ett anbudsförfarande
eller ett liknande förfarande. Medlemsstaterna bör ha möj
lighet att, för att skydda miljön och gynna nya tekniska lös
ningar, se till att det finns möjlighet att upphandla ny
kapacitet genom ett anbudsförfarande grundat på offent
liggjorda kriterier. Sådan ny kapacitet omfattar bland annat
el från förnybara energikällor och kraftvärmeproduktion.
(44)
Av försörjningstrygghetsskäl bör balansen mellan tillgång
och efterfrågan på el i varje enskild medlemsstat bevakas,
varefter en rapport bör utarbetas om situationen i gemen
skapen som helhet med hänsyn till sammanlänkningska
paciteten mellan områden. Denna övervakning bör göras i
tillräckligt god tid, så att lämpliga åtgärder hinner vidtas
om försörjningstryggheten äventyras. Det faktum att nöd
vändig nätinfrastruktur, bland annat sammanlänkningska
paciteten, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil
elförsörjning. Underhåll och anläggning av nödvändig
nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapaciteten
och decentraliserad elproduktion, är viktiga förutsättningar
för att garantera en stabil elförsörjning.
(45)
Medlemsstaterna bör tillförsäkra hushållskunder och, när
medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag rätten att
få tillgång till el av en bestämd kvalitet till priser som kan
jämföras enkelt och klart samt är transparenta och rimliga.
För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i gemen
skapen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbun
det underrätta kommissionen om alla åtgärder som
vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommis
sionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som inne
håller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för
att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga
tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i
syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella
åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna
ska hålla hög kvalitet. Medlemsstaterna bör vidta de åtgär
der som är nödvändiga för att skydda utsatta kunder på
den inre marknaden för el. Sådana åtgärder kan variera allt
efter de särskilda omständigheterna i medlemsstaterna i
fråga och kan inbegripa specifika åtgärder avseende betal
ning av elräkningar eller mer generella åtgärder inom soci
alförsäkringssystemet. När samhällsomfattande tjänster
även tillhandahålls små företag, kan åtgärderna för att
säkerställa att dessa samhällsomfattande tjänster tillhanda
hålls vara olika för hushållskunder och små företag.
(46)
Respekt för kraven när det gäller allmännyttiga tjänster är
ett grundläggande krav i detta direktiv, och det är viktigt att
det i direktivet anges gemensamma minimikrav som upp
fylls av samtliga medlemsstater och som beaktar målen om
konsumentskydd, försörjningstrygghet, miljöskydd samt
likvärdiga konkurrensnivåer i samtliga medlemsstater.
Det är viktigt att kraven när det gäller allmännyttiga tjänster
kan tolkas på nationell grund, med beaktande av natio
nella omständigheter, om inte annat följer av
gemenskapslagstiftningen.
(47)
Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse en sistahandsel
handlare. Denne elhandlare kan vara försäljningsavdel
ningen i ett vertikalt integrerat företag som även fungerar
som distributör, under förutsättning att detta uppfyller kra
ven på åtskillnad i detta direktiv.
(48)
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå
målen när det gäller social och ekonomisk sammanhåll
ning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekono
miska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av
alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg.
Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att
säkerställa nödvändiga investeringar.
(49)
Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att full
göra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster
kan definieras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördra
get är medlemsstaterna enligt artikel 88.3 i fördraget skyl
diga att underrätta kommissionen om detta.
(50)
Kraven när det gäller allmännyttiga tjänster, inklusive sam
hällsomfattande tjänster, och de gemensamma miniminor
mer som är en följd av dem måste stärkas ytterligare för att
alla konsumenter, särskilt utsatta konsumenter, ska kunna
gynnas av konkurrensen och skäliga priser. Kraven på all
männyttiga tjänster bör definieras på nationell nivå och
med hänsyn till nationella omständigheter; gemenskaps
lagstiftningen bör emellertid respekteras av medlemssta
terna. Unionsmedborgarna och, när medlemsstaterna
finner det lämpligt, småföretagen bör garanteras allmän
nyttiga tjänster, i synnerhet försörjningstrygghet ochrim
liga tariffer. En viktig aspekt när det gäller leverans till
V
S
0
6
/
1
1
2
L
konsumenterna är tillgången till objektiva och transparenta
förbrukningsuppgifter. Konsumenterna bör således ha till
gång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande priser
och servicekostnader så att de kan begära in offerter från
konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsumen
terna bör även ha rätt att få ordentlig information om sin
energianvändning. Förskottsbetalningarna bör återspegla
den sannolika elförbrukningen och de olika betalningssys
temen bör vara icke-diskriminerande. Om konsumenterna
tillräckligt ofta ges information om energikostnaderna
kommer de att uppmuntras till att spara energi, eftersom
konsumenterna direkt ser effekterna av investeringar i
energieffektivitet och ändrat beteende. Ett fullständigt
genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvänd
ning av energi och om energitjänster
(1) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.
(
hänseende att kunna hjälpa konsumenterna att reducera
sina energikostnader.
(51)
Konsumenternas intresse bör stå i centrum för detta direk
tiv och tjänsternas kvalitet bör höra till elföretagens cen
trala ansvarsområden. Befintliga konsumenträttigheter
behöver stärkas och tryggas och bör innefatta ökad trans
parens. Konsumentskyddet bör säkerställa att alla konsu
menter inom gemenskapens utökade ansvarsområde kan
dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. Medlemssta
terna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsyns
myndigheterna, bör se till att konsumenträttigheterna
tillgodoses.
(52)
Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om
sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissio
nen bör, efter samråd med berörda intressenter, bland dem
medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna,
konsumentorganisationer och elföretag, fastställa en lättill
gänglig och användarvänlig kontrollista för energianvän
dare, där konsumenterna får praktiska upplysningar om
sina rättigheter. Alla konsumenter bör få denna kontrol
lista och den bör göras tillgänglig för allmänheten.
(53)
Energifattigdom är ett växande problem i gemenskapen.
De medlemsstater som berörs bör därför, om de ännu inte
gjort det, utarbeta nationella handlingsplaner eller andra
lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdomen, varvid
syftet bör vara att minska antalet personer som lever i
energifattigdom. Under alla omständigheter bör medlems
staterna säkra nödvändig energiförsörjning för utsatta kun
der. En integrerad metod skulle kunna användas, till
exempel inom socialpolitiken, och åtgärderna skulle kunna
vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre energieffekti
vitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone medge en
nationell politik till förmån för utsatta kunder.
(54)
Effektiva möjligheter till tvistlösning för alla konsumenter
borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna
bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling
av klagomål.
(55)
Det bör vara möjligt att basera införandet av system med
smarta mätare på en ekonomisk bedömning. Om det vid
en sådan bedömning skulle framgå att det endast är eko
nomiskt rimligt och kostnadseffektivt med sådana mätare
för konsumenter med en viss elförbrukning bör medlems
staterna ha möjlighet att ta hänsyn till detta när de bygger
ut systemen med smarta mätare.
(56)
Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utveck
lingen av nätet och investeringar i ny elproduktion.
(57)
Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka
för fungerande konkurrens och att olika elhandlare utan
svårighet får tillträde till marknaden samt att främja ny
elproduktionskapacitet för att konsumenterna verkligen
ska kunna dra full fördel av en liberaliserad inre marknad
för el.
(58)
Medlemsstaterna bör inför inrättandet av en inre marknad
för el främja integrationen av sina inhemska marknader
och samarbetet mellan systemoperatörer på gemenskaps
nivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de isole
rade system som bildar så kallade elöar, som fortfarande
existerar i gemenskapen.
(59)
Ett viktigt mål för detta direktiv bör vara att med hjälp av
ett sammanlänkat nät över hela gemenskapen utveckla en
verklig europeisk inre marknad för el, och tillsynsmyndig
heterna bör därför ha som en av sina huvuduppgifter att, i
förekommande fall i nära samarbete med byrån, sköta reg
leringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och
regionala marknader.
(60)
Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att garan
tera gemensamma bestämmelser för en verklig inre mark
nad för el och ett brett elutbud som är tillgängligt för alla.
Korrekta marknadspriser skulle i detta syfte ge incitament
till gränsöverskridande sammanlänkningar och investe
ringar i ny elproduktion, samtidigt som de på lång sikt
skulle leda till priskonvergens.
(61)
Tillsynsmyndigheterna bör också tillhandhålla information
om marknaden så att kommissionen kan utöva sin roll
som observatör och övervakare av den inre marknaden för
el och dess utveckling på kort, medellång och lång sikt,
1
6
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
a
tt
e
d
i
r
e
m
m
o
k
)
1
inklusive aspekter som produktionskapacitet, olika källor
för elproduktion, infrastruktur för överföring och distribu
tion, tjänsternas kvalitet, gränsöverskridande handel, han
tering av överbelastning, investeringar, grossist- och
konsumentpriser, marknadens likviditet samt miljö- och
effektivitetsförbättringar. Nationella tillsynsmyndigheter
bör underrätta konkurrensmyndigheterna och kommissio
nen om de medlemsstater där priserna utgör ett hinder för
konkurrensen och en väl fungerande marknad.
(62)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en full
ständigt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det där
för bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenska
pen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i
artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprinci
pen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som
är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(63)
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde
till nät för gränsöverskridande elhandel
(1) Se sidan 15 i detta nummer av EUT.
(
an
nen anta riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniserings
grad som krävs. Sådana riktlinjer, som utgör bindande
genomförandeåtgärder, är, även med avseende på vissa
bestämmelser i detta direktiv, ett användbart hjälpmedel
som snabbt kan ändras om det skulle behövas.
(64)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(65)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta de rikt
linjer som krävs för att den grad av harmonisering ska
kunna åstadkommas som behövs för att syftet med detta
direktiv ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en
allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det med nya icke
väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut
1999/468/EG.
(66)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel
ler som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel
lan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
(67)
Med tanke på omfattningen av ändringarna av direktiv
2003/54/EG är det av tydlighets- och rationaliseringsskäl
önskvärt att det görs en omarbetning av bestämmelserna i
fråga till en enda text i ett nytt direktiv.
(68)
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg
gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, över
föring, distribution och leverans av el, samt bestämmelser om
konsumentskydd, i syfte att förbättra och integrera konkurrens
utsatta elmarknader i gemenskapen. Det innehåller regler för
elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till markna
den, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för
beviljande av tillstånd och för driften av system. Det fastställer
även krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsumenters
rättigheter och klargör konkurrenskraven.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. produktion: framställning av el.
2. producent: en fysisk eller juridisk person som framställer el.
3. överföring: transport av el i sammanlänkade system med hög
spänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhan
dahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte
leverans.
4. systemansvarig för överföringssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov,
utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och,
i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system
och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla
rimliga krav på överföring av el.
5. distribution: transport av el i system med högspännings-,
mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande
till kunder, men inte leverans.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
2
6
/
1
1
2
L
r
ö
f
tt
a
a
n
r
e
t
a
t
s
s
m
e
l
d
e
m
s
a
r
t
n
u
m
p
p
u
)
3
.)
2
-
o
is
si
m
m
o
k
k
)
1
6. systemansvarig för distributionssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov,
utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område
och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra sys
tem och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan upp
fylla rimliga krav på distribution av el.
7. kund: grossist eller slutförbrukare av el.
8. grossist: varje fysisk eller juridisk person som köper el i syfte
att återförsälja den inom eller utanför det system i vilket per
sonen är etablerad.
9. slutförbrukare: kund som köper el för eget bruk.
10. hushållskund: kund som köper el för sin egen hushållsförbruk
ning och inte för kommersiell verksamhet eller
yrkesverksamhet.
11. icke-hushållskund: varje fysisk eller juridisk person, inklusive
producenter och grossister, som köper el som inte är avsedd
för egen hushållsförbrukning.
12. berättigad kund: kund som fritt kan välja elhandlare i den
mening som avses i artikel 33.
13. sammanlänkning: utrustning som används för sammanlänk
ning av elsystem.
14. sammanlänkat system: ett antal överförings- och distributions
system som kopplas samman med hjälp av en eller flera
sammanlänkningar.
15. direktledning: antingen en elledning som kopplar samman en
enskild produktionsplats med en enskild kund, eller en elled
ning som kopplar samman en elproducent och en elhandlare
så att dessa direkt kan försörja sina egna fastigheter, dotter
bolag och berättigade kunder.
16. ekonomisk rangordning: rangordning av källor som tillhanda
håller elleveranser enligt ekonomiska kriterier.
17. stödtjänst: varje tjänst som behövs för driften av ett
överförings- eller distributionssystem.
18. systemanvändare: varje fysisk eller juridisk person som levere
rar till eller får leveranser från ett överförings- eller
distributionssystem.
19. leverans eller handel: försäljning, inbegripet återförsäljning, av
el till kunder.
20. integrerat elföretag: ett vertikalt eller horisontellt integrerat
företag.
21. vertikalt integrerat företag: ett elföretag eller en grupp av elfö
retag där samma person(er) direkt eller indirekt har rätt att
utöva kontroll och där det berörda företaget eller den berörda
företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av
områdena överföring eller distribution och minst ett av områ
dena produktion eller leverans av el.
22. anknutet företag: ett anknutet företag enligt betydelsen i arti
kel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni
1983 grundat på artikel 44.2 g
(*) Titeln till direktiv 83/349/EEG har justerats med hänsyn till omnum
reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Ursprungligen hänvisades till artikel 54.3 g.
(
ställd redovisning
(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(
delsen i artikel 33.1 i samma direktiv och/eller ett företag
som tillhör samma aktieägare.
23. horisontellt integrerat företag: ett företag som bedriver verksam
het inom minst ett av områdena produktion för försäljning,
överföring, distribution eller leverans av el samt en annan
verksamhet utan anknytning till el.
24. anbudsförfarande: förfarande genom vilket planerade ytterli
gare behov och ersättningskapacitet täcks genom leveranser
från ny eller befintlig produktionskapacitet.
25. långtidsplanering: planering av investeringsbehovet i fråga om
produktions-, överförings- och distributionskapacitet på lång
sikt för att kunna tillmötesgå efterfrågan på el i systemet och
för att säkra leveranserna till kunderna.
26. litet enskilt system: varje system med en förbrukning på min
dre än 3 000 GWh under 1996, där mindre än 5 % av års
förbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra
system.
27. enskilt mikrosystem: varje system med en förbrukning på min
dre än 500 GWh under 1996 och där det inte finns någon
koppling till andra system.
28. tillförlitlighet: både leverans- och försörjningstrygghet i fråga
om el och teknisk säkerhet.
29. styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan: en övergripande
eller integrerad metod som syftar till att påverka elförbruk
ningens omfattning och den tidpunkt vid vilken elen förbru
kas för att därigenom minska förbrukningen av primärenergi
och toppbelastningar genom att i stället för investeringar i
ökad produktionskapacitet gynna investeringar i energieffek
tivitetsåtgärder eller andra åtgärder, såsom leveransavtal som
kan avbrytas, om det sistnämnda alternativet är mest effek
tivt och ekonomiskt med hänsyn till de positiva effekterna
för miljön och försörjningstrygghets- och distributionskost
nadsaspekterna av lägre energiförbrukning.
3
6
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
-
y
t
e
b
t
g
il
n
e
g
a
t
e
r
ö
f
e
s
s
e
r
t
n
i
tt
e
r
e
ll
e
/
h
c
o
,)
1
-
n
a
m
m
a
s
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
30. förnybara energikällor: förnybara icke-fossila energikällor
(vindkraft, solenergi, jordvärme, våg- och tidvattenenergi,
vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsan
läggningar och biogaser).
31. distribuerad produktion: produktionsanläggningar som är
anslutna till distributionssystem.
32. avtal om leverans av el: ett avtal om leverans av el, men som
inte inbegriper ett elderivat.
33. elderivat: ett finansiellt instrument som anges i en av punk
terna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om
marknader för finansiella instrument
(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(
34. kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var
för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller
rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande
inflytande på ett företag, särskilt genom
a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga till
gångar eller en del av dessa,
b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande
på sammansättningen av ett företags organ och dessas
voteringar eller beslut.
35. elföretag: varje fysisk eller juridisk person, med undantag för
slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verk
samheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller
inköp av el och som ansvarar för kommersiella och tekniska
arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa
verksamheter.
KAPITEL II
ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV SEKTORN
Artikel 3
Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och
skyddet av kunderna
1.
Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av
punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med
vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att elföretag
drivs i enlighet med principerna i detta direktiv för att uppnå en
konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar elmarknad, och
de får inte göra någon diskriminerande åtskillnad mellan dessa
företag när det gäller deras rättigheter eller skyldigheter.
2.
Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga
bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgo
dose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedri
ver verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga
tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygg
het, regelbundenhet i leveranserna, kvalitet och pris samt miljö
skydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara
energikällor och klimatskydd. Dessa åligganden ska vara klart
definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontroller
bara samt garantera att elföretag i gemenskapen kan nå ut till
nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörjnings
trygghet, styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan och för
att uppfylla de miljömål och mål för energi från förnybara ener
gikällor som avses i denna punkt får medlemsstaterna införa lång
tidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part kan komma
att ansöka om tillträde till systemet.
3.
Medlemsstaterna ska inom sitt territorium se till att alla hus
hållskunder, och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små
företag (det vill säga företag som har färre än 50 anställda och en
årlig omsättning eller balansomslutning som inte överstiger
10 miljoner EUR), har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill
säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till rimliga, lätt
och tydligt jämförbara, transparenta och icke-diskriminerande
priser. För att säkerställa leveranser av samhällsomfattande tjäns
ter får medlemsstaterna utse en sistahandselhandlare. Medlems
staterna ska ålägga distributionsföretagen att ansluta kunderna till
sina nät enligt villkor och tariffer som fastställts i enlighet med
förfarandet i artikel 37.6. Inget i detta direktiv får hindra med
lemsstaterna från att stärka hushållskundernas och de små och
medelstora förbrukarnas ställning på marknaden genom att
främja möjligheterna till frivillig samgång mellan företrädare för
dessa konsumentkategorier.
Första stycket ska genomföras på ett transparent och icke-
diskriminerande sätt och ska inte hindra öppnandet av markna
derna enligt vad som föreskrivs i artikel 33.
4.
Medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få sin
elförsörjning tillhandahållen av en elhandlare, under förutsättning
att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat elhandla
ren är registrerad i, så länge elhandlaren följer gällande regler för
handel och balans. Med avseende på detta ska medlemsstaterna
vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att adminis
trativa förfaranden inte diskriminerar leveransföretag som redan
är registrerade i en annan medlemsstat.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa
a) att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villko
ren önskar byta elhandlare, den eller de berörda operatörerna
genomför detta byte inom tre veckor, och
b) att kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta
förbrukningsuppgifter.
Medlemsstaterna ska se till att alla kunder garanteras de rättighe
ter som avses i leden a och b på ett icke-diskriminerande sätt i
fråga om kostnader, arbete eller tidsåtgång.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
6
/
1
1
2
L
.l
e
r
e
s
v
a
m
o
s
h
c
o
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/65
6.
Om det tillhandahålls ekonomisk ersättning, annan form av
ersättning och exklusiva rättigheter som en medlemsstat beviljar
för uppfyllandet av åliggandena i punkterna 2 och 3, ska detta ske
på ett icke-diskriminerande och transparent sätt.
7.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda
slutförbrukare, och de ska särskilt se till att utsatta kunder får till
räckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begrep
pet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom
och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa
kunder från elleverans i kritiska situationer. Medlemsstaterna ska
se till att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder respekte
ras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda slut
förbrukare i avlägsna områden. De ska säkerställa en hög
konsumentskyddsnivå, särskilt vad gäller transparens i fråga om
allmänna avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för
tvistlösning. Medlemsstaterna ska se till att berättigade kunder i
praktiken lätt kan byta till en ny elhandlare. Åtminstone när det
gäller hushållskunder ska dessa åtgärder omfatta dem som anges
i bilaga I.
8.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att
utfärda nationella energihandlingsplaner, föreskriva om förmåner
inom socialförsäkringssystemen för att utsatta kunder ska få den
elförsörjning de behöver, eller stödja energieffektivitetsförbätt
ringar för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställts, också i
samband med åtgärder mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder
ska inte hindra ett effektivt öppnande av marknaderna enligt vad
som föreskrivs i artikel 33 eller en välfungerande marknad, och
kommissionen ska i förekommande fall underrättas i enlighet
med bestämmelserna i punkt 15 i denna artikel. Sådan underrät
telse får även omfatta åtgärder som vidtas inom ramen för det all
männa socialförsäkringssystemet.
9.
Medlemsstaterna ska se till att elhandlarna på eller i sam
band med fakturorna och i reklam som riktar sig till slutförbru
kare anger följande:
a) Varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga bräns
lesammansättning som företaget använt under det gångna
året, på ett sätt som är begripligt och, på nationell nivå, tyd
ligt jämförbart.
b) Åtminstone hänvisning till befintliga referenskällor, t.ex.
webbsidor, där information finns tillgänglig för allmänheten
om den inverkan på miljön som elframställningen från den
sammanlagda bränslesammansättning som elhandlaren
använt under det föregående året har, åtminstone när det gäl
ler utsläpp av CO2 och radioaktivt avfall.
c) Information om deras rättigheter och möjligheter till tvistlös
ning i händelse av en tvist.
Vad gäller leden a och b i första stycket, för el som anskaffats på
en elbörs eller importerats från ett företag som är beläget utanför
gemenskapen, får aggregerade uppgifter som börsen eller företa
get tillhandahållit under föregående år användas.
Tillsynsmyndigheten eller annan behörig nationell myndighet ska
vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den information som
elhandlare tillhandahåller sina kunder i enlighet med denna arti
kel är tillförlitlig och att den, på nationell nivå, tillhandahålls på
ett tydligt och jämförbart sätt.
10.
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att uppnå målen
för social och ekonomisk sammanhållning samt miljöskydd, vil
ket vid behov ska inkludera åtgärder för styrning av
energieffektivitet/energiefterfrågan och metoder för att bekämpa
klimatförändringar samt försörjningstrygghet. Dessa åtgärder kan
särskilt omfatta lämpliga ekonomiska stimulansåtgärder, där så är
lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och
gemenskapsverktyg, för underhåll och anläggning av nödvändig
nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapacitet.
11.
För att främja energieffektiviteten ska medlemsstaterna
eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten
starkt rekommendera att elföretagen optimerar elförbrukningen,
till exempel genom att tillhandahålla energiförvaltning, utveckla
innovativa former för prissättning eller införa system med smarta
mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.
12.
Medlemsstaterna ska se till att det inrättas gemensamma
kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all
nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning
och möjligheter till tvistlösning i händelse av en tvist. Dessa
kontaktpunkter
kan
vara
en
del
av
allmänna
konsumentupplysningsställen.
13.
Medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende
mekanism, till exempel i form av en energiombudsman eller ett
konsumentorgan, för att säkerställa effektiv behandling av klago
mål och tvistlösning utanför domstol.
14.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmel
serna i artiklarna 7, 8, 32 och/eller 34, i den utsträckning som til
lämpningen av dessa, rättsligt eller i praktiken, skulle hindra
elföretagen från att fullgöra de förpliktelser som ålagts dem i det
allmänna ekonomiska intresset och i den mån som handelns
utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle
strida mot gemenskapens intressen. Gemenskapens intressen
omfattar bland annat konkurrens när det gäller berättigade kun
der i enlighet med detta direktiv och artikel 86 i fördraget.
15.
Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv infor
mera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att full
göra förpliktelserna att tillhandahålla samhällsomfattande och
allmännyttiga tjänster, inklusive konsument- och miljöskyddsåt
gärder, och om åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och
internationell konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undan
tag från detta direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år under
rätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder,
oavsett om de kräver undantag från detta direktiv eller ej.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
16.
Kommissionen ska, efter samråd med berörda intressen
ter, däribland medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe
terna, konsumentorganisationer och elföretag, samt, utifrån de
framsteg som hittills gjorts, med arbetsmarknadens parter, fast
ställa en klar och kortfattad kontrollista för energianvändare, med
praktiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Med
lemsstaterna ska se till att elhandlarna eller de systemansvariga för
distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vid
tar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett
exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den
finns tillgänglig för allmänheten.
Artikel 4
Övervakning av försörjningstryggheten
Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygg
het övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna
uppgift till de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35. Denna
övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och
efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efter
frågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläg
gas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att
täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller
flera elhandlares sida. De behöriga myndigheterna ska senast den
31 juli vartannat år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av
övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller
planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till
kommissionen.
Artikel 5
Tekniska regler
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier
definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler, i
vilka de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslut
ning till systemet av produktionsanläggningar, distributionssys
tem, direktanslutna konsumenters utrustning, sammanlänkningar
för sammankoppling och direktledningar fastställs. Dessa tekniska
regler ska säkerställa att systemen är driftskompatibla, och de ska
vara objektiva och icke-diskriminerande. Byrån får vid behov
utfärda lämpliga rekommendationer för att dessa regler ska bli
förenliga med varandra. Dessa regler ska anmälas till kommissio
nen i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsför
farande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och
beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
(
Artikel 6
Främjande av regionalt samarbete
1.
Medlemsstaterna liksom tillsynsmyndigheterna ska samar
beta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader
på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapan
det av en helt liberaliserad inre marknad. I synnerhet ska tillsyns
myndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller
medlemsstaterna främja och underlätta regionalt samarbete mel
lan de systemansvariga för överföringssystemen, bland annat i
gränsöverskridande frågor, för att skapa en konkurrensutsatt inre
marknad för el, verka för att lagar, föreskrifter och tekniska ramar
är konsekventa och underlätta integrationen av de isolerade sys
tem som bildar så kallade elöar, som fortfarande existerar i gemen
skapen. Det geografiska område som omfattas av detta regionala
samarbete ska omfatta samarbete inom geografiska områden i
enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG) nr 714/2009. Detta
samarbete får omfatta andra geografiska områden.
2.
Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndighe
terna och de systemansvariga för överföringssystemen för att de
olika regionernas regelverk ska vara förenliga med målet att skapa
en konkurrensutsatt inre marknad för el. Om byrån anser att det
krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska den utfärda
lämpliga rekommendationer.
3.
Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se
till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller
flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera
medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säker
heten för nätet.
4.
Om vertikalt integrerade systemansvariga för överförings
systemen deltar i ett samriskföretag som inrättats i syfte att
genomföra samarbetet, ska samriskföretaget upprätta och genom
föra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att för
hindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I
övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de
anställda har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och
beteenden som motverkar konkurrens. Planen ska underställas
byråns godkännande. De övervakningsansvariga för de vertikalt
integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska obero
ende av andra kontrollera att planen följs.
KAPITEL III
PRODUKTION
Artikel 7
Tillståndsförfarande för ny kapacitet
1.
Vid anläggning av ny produktionskapacitet ska medlemssta
terna använda ett tillståndsförfarande som ska genomföras enligt
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av
tillstånd att anlägga produktionskapacitet på deras territorium.
Vid fastställandet av lämpliga kriterier ska medlemsstaterna ta
hänsyn till
a) säkerhet och tillförlitlighet i elsystemet, elinstallationer och
tillhörande utrustning,
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
6
/
1
1
2
L
.)
1
b) skydd av folkhälsa och allmän säkerhet,
c) miljöskydd,
d) markanvändning och lokalisering,
e) användningen av allmän mark,
f) energieffektivitet,
g) typ av primärkällor,
h) sökandens specifika egenskaper, t.ex. teknisk, ekonomisk och
finansiell förmåga,
i) överensstämmelse med de åtgärder som vidtagits i enlighet
med artikel 3,
j) produktionskapacitetens bidrag till uppnåendet av gemen
skapens övergripande mål om att åtminstone 20 % av gemen
skapens slutliga energianvändning (brutto) år 2020 ska
komma från förnybara energikällor, i enlighet med artikel 3.1
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den
23 april 2009 om främjande av användningen av energi från
förnybara energikällor
(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(
k) produktionskapacitetens bidrag till utsläppsminskning.
3.
Medlemsstaterna ska se till att det finns särskilda tillstånds
förfaranden för liten decentraliserad produktion och/eller distri
buerad produktion, som tar hänsyn till deras begränsade storlek
och eventuella inverkan.
Medlemsstaterna får fastställa riktlinjer för detta särskilda till
ståndsförfarande. De nationella tillsynsmyndigheterna eller andra
behöriga nationella myndigheter, även planeringsmyndigheter,
ska se över dessa riktlinjer och får rekommendera ändringar.
Om medlemsstaterna har fastställt särskilda förfaranden för bevil
jande av markanvändning för stora nya infrastrukturprojekt som
avser produktionskapacitet, ska medlemsstaterna vid behov se till
att dessa förfaranden omfattar anläggandet av ny produktionska
pacitet och att de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och
inom en lämplig tidsram.
4.
Förfarandena och kriterierna för beviljande av tillstånd ska
offentliggöras. Om en ansökan om tillstånd avslås ska den
sökande informeras om skälen för avslagsbeslutet. Dessa skäl ska
vara objektiva, icke-diskriminerande, välgrundade och vederbör
ligen motiverade. Den sökande ska ha möjlighet att överklaga.
Artikel 8
Anbudsförfarande för ny kapacitet
1.
För att trygga försörjningen ska medlemsstaterna se till
att det genom ett anbudsförfarande eller ett annat förfarande
som är likvärdigt i fråga om transparens och icke-diskri
minering, grundat på offentliggjorda kriterier, finns möjlighet
att erbjuda ny kapacitet eller åtgärder för styrning av
energieffektiviteten/energiefterfrågan. Dessa förfaranden får dock
bara användas om den produktionskapacitet som anläggs med til
lämpning av tillståndsförfarandet eller de åtgärder som vidtas för
styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan inte är tillräckliga
för att säkerställa försörjningstryggheten.
2.
Medlemsstaterna får för att skydda miljön och gynna nya
tekniska lösningar se till att det finns möjlighet att upphandla ny
kapacitet genom ett anbudsförfarande grundat på offentliggjorda
kriterier. Ett sådant anbudsförfarande får gälla ny kapacitet eller
åtgärder för styrning av energieffektiviteten/energiefterfrågan. Ett
anbudsförfarande får dock bara användas om den produktions
kapacitet som anläggs med tillämpning av tillståndsförfarandet
eller de åtgärder som vidtas inte är tillräckliga för att uppnå dessa
mål.
3.
Närmare uppgifter om ett anbudsförfarande avseende pro
duktionskapacitet och åtgärder för styrning av energieffek-
tivitet/energiefterfrågan ska offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning senast sex månader före den sista dagen för inläm
nande av anbud.
Anbudsspecifikationerna ska göras tillgängliga i tillräckligt god tid
för att alla intresserade företag som är etablerade på en medlems
stats territorium ska kunna lämna in anbud.
I syfte att säkerställa transparens och icke-diskriminering ska
anbudsspecifikationerna innehålla en detaljerad beskrivning av
kontraktsspecifikationerna och det förfarande som ska följas av
alla anbudsgivare samt en uttömmande förteckning över de kri
terier som ska styra urvalet av anbudsgivare och tilldelningen av
kontrakt, inklusive stimulansåtgärder som omfattas av anbudsför
farandet, t.ex. subventioner. Dessa specifikationer får också avse
de områden som anges i artikel 7.2.
4.
I anbudsinfordringar avseende erforderlig produktionskapa
citet ska hänsyn också tas till anbud om elleveranser med lång
tidsgarantier från befintliga produktionsanläggningar, under
förutsättning att tilläggskrav kan tillgodoses på detta sätt.
5.
Medlemsstaterna ska utse en myndighet, ett offentligt organ
eller ett enskilt organ vars verksamhet inte omfattar elproduktion,
elöverföring, eldistribution eller elleveranser och som kan vara en
tillsynsmyndighet enligt artikel 35.1, att ansvara för organisation,
övervakning och kontroll av anbudsförfarandet i punkterna 1–4 i
den här artikeln. Om den systemansvarige för överföringssyste
met är helt oberoende av annan verksamhet utan ägarsamband
med överföringssystemet, får den systemansvarige utses till det
organ som ansvarar för organisation, övervakning och kontroll av
anbudsförfarandet. Denna myndighet eller detta organ ska vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att uppgifterna i anbu
den behandlas konfidentiellt.
7
6
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
h
c
o
,)
1
KAPITEL IV
DRIFT AV ÖVERFÖRINGSSYSTEM
Artikel 9
Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med
den 3 mars 2012.
a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som
systemansvarig för överföringssystemet.
b) Samma person(er) får inte
i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som
bedriver produktions- eller leveransverksamhet och
direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rät
tighet gentemot en systemansvarig för överföringssys
tem eller ett överföringssystem, eller
ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansva
rig för överföringssystem eller över ett överföringssys
tem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
c) Samma person(er) får inte, för en systemansvarig för överfö
ringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till
styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder
företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
d) Samma person får inte vara ledamot i styrelsen, tillsynsorga
net eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett
företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet
och för en systemansvarig för överföringssystem eller ett
överföringssystem.
2.
De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet
omfatta
a) rätten att rösta,
b) befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet
eller organ som juridiskt företräder företaget, eller
c) rätten att inneha ägarmajoriteten.
3.
I punkt 1 b ska begreppet ”företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet”, omfatta det som avses
med detta begrepp i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den
inre marknaden för naturgas
(1) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.
(
överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systeman
svarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den
mening som avses i det direktivet.
4.
Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c
till och med den 3 mars 2013, under förutsättning att den syste
mansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt inte
grerat företag.
5.
Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara full
gjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har
upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssys
temen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två
eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskfö
retaget såvida det inte har godkänts som oberoende systemansva
rig i enlighet med artikel 13 eller som en oberoende
systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel V.
6.
Vid tillämpningen av denna artikel ska, om den person som
avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offent
ligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över,
å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över
ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som
bedriver antingen produktions- eller leveransverksamhet, inte
anses vara samma person eller samma personer.
7.
Medlemsstaterna ska se till att varken sådana kommersiellt
känsliga uppgifter som avses i artikel 16, och som innehas av en
systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett ver
tikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansva
rig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
8.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte til
lämpa punkt 1.
I sådant fall ska den berörda medlemsstaten antingen
a) utse en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 13,
eller
b) följa bestämmelserna i kapitel V.
9.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säker
ställer ett mer effektivt oberoende för den systemansvarige än
bestämmelserna i kapitel V, får medlemsstaterna besluta att inte
tillämpa punkt 1.
10.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig
för överföringssystem enligt punkt 9 i denna artikel, ska det cer
tifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 10.4,
10.5 och 10.6 i detta direktiv och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 714/2009 enligt vilken kommissionen ska kontrollera att
befintliga arrangemang klart säkerställer ett mer effektivt obero
ende för den systemansvarige för överföringssystemet än bestäm
melserna i kapitel V.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
8
6
/
1
1
2
L
r
ö
f
g
ir
a
v
s
n
a
m
e
t
s
y
s
”
a
n
r
e
m
r
e
t
h
c
o
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/69
11.
Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssys
tem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder för att upp
fylla villkoren i punkt 1.
12.
Företag som bedriver någon av funktionerna produktions-
eller leveransverksamhet får inte under några omständigheter
kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rät
tighet gentemot ägarmässigt åtskilda systemansvariga för överfö
ringssystem i medlemsstater som tillämpar punkt 1.
Artikel 10
Utseende och certifiering av systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för
överföringssystem ska det certifieras enligt förfarandena i punk
terna 4, 5 och 6 i den här artikeln och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 714/2009.
2.
Ett företag som äger ett överföringssystem och som av den
nationella tillsynsmyndigheten, till följd av nedanstående certifie
ringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 9, ska av med
lemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för
överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för över
föringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggö
ras i Europeiska unionens officiella tidning.
3.
Systemansvariga för överföringssystemet ska till tillsyns
myndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att
kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansva
riga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i arti
kel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall
inleda ett certifieringsförfarande:
a) Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssys
temet i enlighet med punkt 3.
b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad föränd
ring när det gäller rättigheter gentemot eller inflytande över
ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan
leda till överträdelse av artikel 9, eller då de har anledning att
misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.
c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en
systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från
den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen över
lämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifie
ringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller
underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfa
rande som avses i punkt 6 har fullföljts.
6.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryck
liga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systeman
svarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse
kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i
förordning (EG) nr 714/2009.
7.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen får begära sådan
information från systemansvariga för överföringssystem och före
tag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är
relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.
8.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla
kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
Artikel 11
Certifiering i förhållande till tredjeländer
1.
Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansva
rige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera
personer från tredjeländer, ska tillsynsmyndigheten underrätta
kommissionen.
Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommis
sionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en
eller flera personer från tredjeländer får kontroll över ett överfö
ringssystem eller en systemansvarig för överföringssystem.
2.
Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta
tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle
leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kon
troll över överföringssystemet eller den systemansvarige för
överföringssystemet.
3.
Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certi
fiering av en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra
månader efter anmälan från den systemansvarige för överförings
systemet. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om det inte
visats
a) att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) för tillsynsmyndigheten eller annan behörig myndighet som
utsetts av medlemsstaten, att ett beviljande av certifiering inte
kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlems
staten och gemenskapen. När denna fråga beaktas ska till
synsmyndigheten eller annan behörig utsedd myndighet ta
hänsyn till
i) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende
på dessa tredjeländer enligt internationell rätt, inbegripet
avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är
part i och som rör trygg energiförsörjning,
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
ii) medlemsstatens rättigheter och skyldigheter med avse
ende på dessa tredjeländer, enligt avtal som ingåtts med
tredjeländerna i den mån avtalen överensstämmer med
gemenskapslagstiftningen, och
iii) andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet
och i det berörda tredjelandet.
4.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till
kommissionen, tillsammans med all relevant information beträf
fande beslutet.
5.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den
utsedda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsyns
myndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande
från kommissionen om huruvida
a) den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiför
sörjning till gemenskapen.
6.
Kommissionen ska behandla den begäran som avses i
punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader efter det
att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till
den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från
den utsedda behöriga myndigheten, till den myndigheten.
När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in syn
punkter från byrån, berörd medlemsstat och berörda parter. Om
kommissionen framställer en sådan begäran ska tvåmånaderspe
rioden förlängas med två månader.
Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den
period som avses i första och andra styckena ska den inte anses
ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
7.
När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som
utövas av en eller flera personer från tredjeländer kommer att
äventyra trygg energiförsörjning till gemenskapen, ska den beakta
a) de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de
berörda tredjeländerna, och
b) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende på
det eller de tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegri
pet avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är
part i och som rör trygg energiförsörjning.
8.
Den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga
beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den
period som avses i punkt 6. När den nationella tillsynsmyndighe
ten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommis
sionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra
certifiering när beviljande av certifiering äventyrar en trygg ener
giförsörjning i den egna medlemsstaten eller i en annan medlems
stat. När en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet
för att bedöma punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att den natio
nella tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstäm
melse med den behöriga myndighetens bedömning. Den
nationella tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissio
nens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga
beslutet avviker från kommissionens yttrande ska den berörda
medlemsstaten tillhandahålla och offentliggöra, tillsammans med
beslutet, skälen för detta beslut.
9.
Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att,
i överensstämmelse med gemenskapsrätten, utöva inhemsk rätts
lig kontroll för att skydda legitima intressen som rör allmän
säkerhet.
10.
Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som
ska följas vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att
komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfa
rande med kontroll som avses i artikel 46.2.
11.
Denna artikel, med undantag av punkt 3 a, ska också til
lämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt
artikel 44.
Artikel 12
Uppgifter som åligger de systemansvariga för
överföringssystemet (TSO)
Varje systemansvarig för överföringssystemet ska ansvara för
följande:
a) Att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rim
liga krav på överföring av el, att på affärsmässiga villkor och
med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och
utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem.
b) Att säkerställa tillräckliga resurser för fullgörandet av skyldig
heten att tillhandahålla tjänster.
c) Att bidra till försörjningstryggheten genom lämplig överfö
ringskapacitet och systemtillförlitlighet.
d) Att styra elkraftflödena i systemet, med beaktande av utby
ten med andra sammanlänkade system. Den systemansvarige
ska för detta ändamål ansvara för att kraftsystemet är säkert,
tillförlitligt och effektivt och därvid säkerställa att alla nöd
vändiga stödtjänster, även sådana som styrs av efterfrågan, är
tillgängliga i den mån som denna tillgänglighet är oberoende
av andra överföringssystem med vilket systemet är
sammanlänkat.
e) Att förse den systemansvarige för andra system med vilka
systemet är sammanlänkat med tillräcklig information för att
säker och effektiv drift, samordnad utveckling och driftskom
patibilitet i det sammanlänkade systemet ska kunna
säkerställas.
V
S
0
7
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/71
f) Att säkerställa att ingen diskriminerande åtskillnad görs mel
lan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare, i
synnerhet inte till förmån för anknutna företag.
g) Att förse systemanvändarna med den information som
behövs för att de ska kunna få effektivt tillträde till systemet.
h) Att inkassera kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen
för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för
överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG)
nr 714/2009, att bevilja och administrera tredje parts tillträde
och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde nekas, vil
ket ska övervakas av de nationella tillsynsmyndigheterna,
varvid de systemansvariga för överföringssystemet, då de full
gör sina uppgifter enligt denna artikel, främst ska underlätta
marknadsintegrationen.
Artikel 13
Oberoende systemansvariga (ISO)
1.
Om överföringssystemet tillhör ett vertikalt integrerat före
tag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte til
lämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på
förslag av överföringssystemets ägare (TSOW). En sådan utnäm
ning ska godkännas av kommissionen.
2.
Medlemsstaten får endast godkänna och utse en oberoende
systemansvarig om följande villkor är uppfyllda:
a) Den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 9.1 b,
c och d.
b) Den sökande har visat att den förfogar över nödvändiga eko
nomiska, tekniska, fysiska och mänskliga resurser för att
utföra sina uppgifter enligt artikel 12.
c) Den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätut
vecklingsplan som övervakas av tillsynsmyndigheten.
d) Överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra
sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska äga
ren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med det sökande
företaget och övriga relevanta enheter.
e) Den sökande har visat förmåga att fullgöra sina skyldigheter
enligt förordning (EG) nr 714/2009, inbegripet samarbete
mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk
och regional nivå.
3.
Företag som av tillsynsmyndigheten intygas uppfylla villko
ren i artikel 11 och punkt 2 i den här artikeln ska av medlems
staterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga.
Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta direktiv och
artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 11 i detta
direktiv ska tillämpas.
4.
Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja
och förvalta tredje parts tillträde, inbegripet inkasseringen av
avgifter för tillträde, kapacitetsavgifter och betalningar inom
ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga
för överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG)
nr 714/2009 samt att driva, underhålla och utveckla överförings
systemet och att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla
rimliga krav genom investeringsplanering. Vid utvecklingen av
överföringssystemet ska den oberoende systemansvarige ansvara
för planering (inbegripet tillståndsförfarande), uppförande och
idriftsättning av den nya infrastrukturen. I detta syfte ska den obe
roende systemansvarige agera som systemansvarig för överfö
ringssystemet i enlighet med detta kapitel. Överföringssystemets
ägare ska inte ansvara för att bevilja och förvalta tredje parts till
träde eller för investeringsplanering.
5.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska överfö
ringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:
a) Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete
och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina upp
gifter, i synnerhet all relevant information.
b) Finansiera de investeringar som den oberoende systemansva
rige har beslutat om och som godkänts av tillsynsmyndighe
ten, eller medge att finansieringen görs av någon berörd part,
inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsme
toden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn
digheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda
med överföringssystemets ägare och de andra berörda
parterna.
c) Stå för skadeståndsansvar i anslutning till nättillgångarna,
med undantag av den del av ansvaret som avser den obero
ende systemansvariges uppgifter.
d) Ge garantier för att underlätta finansieringen av utbyggnad av
nätet, med undantag av sådana investeringar där ägaren, i
enlighet med b, har medgivit att finansieringen görs av någon
berörd part, inklusive den oberoende systemansvarige.
6.
Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska i nära
samverkan med tillsynsmyndigheten ges alla relevanta befogen
heter för att på ett effektivt sätt kunna övervaka att ägaren av
överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.
Artikel 14
Åtskillnad av ägare till överföringssystem (TSOW)
1.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska ägare till
överföringssystem som ingår i vertikalt integrerade företag vara
oberoende av annan verksamhet som inte rör överföring, åtmins
tone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
För att säkerställa att den ägare till överföringssystemet som
avses i punkt 1 är oberoende ska följande minimikriterier gälla:
a) Personer som ansvarar för ledningen av ägaren till överfö
ringssystemet får inte ingå i företagsstrukturer i det integre
rade elföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den
dagliga driften när det gäller produktion, distribution eller
leverans av el.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos dem som ansvarar för ledningen av ägaren till
överföringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att
dessa personer kan agera självständigt.
c) Överföringssystemets ägare ska upprätta en övervaknings
plan, där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att mot
verka diskriminerande beteende, och se till att det
kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska det
anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att upp
fylla dessa mål. Den person eller det organ som ansvarar för
att övervakningsplanen följs ska till tillsynsmyndigheten
lämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de åtgär
der som vidtagits.
3.
Kommissionen får utfärda riktlinjer för att säkerställa att
överföringssystemets ägare i alla avseenden uppfyller villkoren i
punkt 2. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar
av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet
med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 46.2.
Artikel 15
Inmatningsordning och balans
1.
Utan att detta inverkar på leveranser av el som grundas på
avtalsförpliktelser, inklusive sådana som härrör från anbudsspe
cifikationerna, ska den systemansvarige för överföringssystemet,
när den systemansvarige har denna funktion, ansvara för inmat
ningsordningen mellan produktionsanläggningarna inom sitt
område och bestämma hur sammanlänkningar till andra system
ska utnyttjas.
2.
Inmatningsordningen mellan produktionsanläggningarna
och utnyttjandet av sammanlänkningar ska fastställas på grund
val av kriterier som ska godkännas av de tillsynsmyndigheterna
om de är behöriga och som måste vara objektiva, offentliggjorda
och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt som säkerställer att
den inre marknaden för el fungerar väl. I kriterierna ska den eko
nomiska rangordning som gäller el från tillgängliga installationer
för elproduktion, eller från överföring genom sammanlänkningar,
samt de tekniska begränsningarna i systemet beaktas.
3.
En medlemsstat ska ålägga de systemansvariga att, då de
avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar
som använder förnybara energikällor, agerar i enlighet med arti
kel 16 i direktiv 2009/28/EG. De får också ålägga den systeman
svarige att, då denne avgör inmatningsordningen mellan
produktionsanläggningar, ge kraftvärmeverk företräde.
4.
En medlemsstat får med hänsyn till försörjningstryggheten
bestämma att produktionsanläggningar som använder inhemska
källor för primärenergi ska prioriteras i en utsträckning som inte
under något kalenderår överstiger 15 % av den totala mängd pri
märenergi som behövs för att producera den el som förbrukas i
den berörda medlemsstaten.
5.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit
detta, eller medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för
överföringssystem uppfyller vissa minimikrav i fråga om under
håll och utveckling av överföringssystemet, inklusive dess
sammanlänkningskapacitet.
6.
Systemansvariga för överföringssystem ska anskaffa den
energi de behöver för att täcka energiförluster och reservkapaci
tet inom sina system i enlighet med transparenta, icke-
diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden närhelst
de har denna funktion.
7.
De regler för balans av elsystemet som fastställs av system
ansvariga för överföringssystemet ska vara objektiva, transparenta
och icke-diskriminerande, vilket även ska gälla för reglerna för de
avgifter för obalanser i energitillförseln som tas ut av användarna
av systemansvarigas nät. Villkor och bestämmelser, inklusive reg
ler och tariffer, för systemansvarigas tillhandahållande av sådana
tjänster ska fastställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeg
lar kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 37.6
och ska offentliggöras.
Artikel 16
Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga
för överföringssystem (TSO) och ägare till
överföringssystem (TSOW)
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska varje syste
mansvarig för och ägare till överföringssystem behandla kommer
siellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt,
och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten
som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskrimine
rande sätt. Den ska i synnerhet inte röja kommersiellt känsliga
uppgifter för övriga delar av företaget såvida inte detta är nödvän
digt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden
av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas,
ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare
och övriga delar av företaget inte har gemensamma funktioner,
t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent admi
nistrativa funktioner eller IT-funktioner.
V
S
2
7
/
1
1
2
L
2.
Den systemansvarige för överföringssystemet får inte, i sam
band med anknutna företags försäljning eller köp av el, missbruka
kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i
samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde
till systemet.
3.
Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens
och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldig
het påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga upp
gifter konfidentiellt.
KAPITEL V
OBEROENDE SYSTEMANSVARIG FÖR ÖVERFÖRING (ITO)
Artikel 17
Tillgångar, utrustning, personal och identitet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska vara
utrustad med alla de mänskliga, tekniska, fysiska och ekonomiska
resurser som är nödvändiga för att fullgöra sina skyldigheter enligt
detta direktiv och bedriva elöverföringsverksamhet, särskilt
följande:
a) Tillgångar som är nödvändiga för elöverföringsverksamhe
ten, bl.a. överföringssystem, ska ägas av den oberoende sys
temansvarige för överföring.
b) Personal som är nödvändig för elöverföringsverksamheten,
bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara
anställd hos den oberoende systemansvarige för överföring.
c) Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till
och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska
vara förbjuden. Detta ska dock inte hindra den oberoende
systemansvarige för överföring från att tillhandahålla tjäns
ter till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning
att
i) tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar
systemanvändarna, att de är tillgängliga för alla system
användare på samma villkor och inte inskränker, sned
vrider eller förhindrar konkurrensen avseende
produktion eller leverans, och
ii) villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har god
känts av tillsynsmyndigheten.
d) Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut
enligt artikel 20, ska tillräckliga ekonomiska resurser
för framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av
befintliga tillgångar göras tillgängliga för den oberoende
systemansvarige för överföring i god tid av det vertikalt inte
grerade företaget efter en vederbörlig begäran från den obe
roende systemansvarige för överföring.
2.
Elöverföringsverksamheten ska åtminstone omfatta följande
uppgifter utöver dem som anges i artikel 12:
a) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring och
hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.
b) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring
inom det europeiska nätverket av systemansvariga för över
föringssystem för el (”Entso för el”).
c) Bevilja och förvalta tredje parts tillträde på ett icke-
diskriminerande sätt mellan systemanvändare eller kategorier
av systemanvändare.
d) Uppbära alla avgifter som härrör från överföringssystemet,
bl.a. avgifter för tillträde, balansavgifter för stödtjänster, t.ex.
inköp av tjänster (balanskostnader, kompensation för
energiförluster).
e) Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt
och ekonomiskt överföringssystem.
f) Planera investeringar för att se till att systemet på lång sikt
kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera säkra
leveranser.
g) Inrätta lämpliga samriskföretag, bl.a. med en eller flera sys
temansvariga för överföringssystem, elbörser och andra rele
vanta aktörer, för att söka nå målen att vidareutveckla
regionala marknader eller underlätta liberaliseringen.
h) Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska
tjänster, redovisnings- och IT-tjänster.
3.
Oberoende systemansvariga för överföringssystem ska orga
nisera sig i en juridisk form enligt artikel 1 i rådets direktiv
68/151/EEG
(1) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samord
ning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i arti
kel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och
tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom
gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).
(
4.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte i sin
företagsprofil, kommunikationer, firmamärke och lokaler skapa
förvirring i fråga om det vertikalt integrerade företagets separata
identitet eller någon del därav.
5.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte dela
IT-system eller IT-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem
för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget,
och inte heller använda samma konsulter eller externa leverantö
rer för IT-system eller IT-utrustning och säkerhetssystem för
åtkomst.
6.
De oberoende systemansvariga för överförings räkenskaper
ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det verti
kalt integrerade företaget, eller någon del av detta.
3
7
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 18
Oberoende för den oberoende systemansvarige för
överföring
1.
Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet
enligt artikel 20 ska den oberoende systemansvarige för överfö
ring ha
a) faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade
företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för
att driva, underhålla eller utveckla nätet, och
b) befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt
genom lån och kapitalökning.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska agera så
att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att bedriva
överföringsverksamheten korrekt och effektivt samt för att
utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt
överföringssystem.
3.
Det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedri
ver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indi
rekt inneha aktier i den oberoende systemansvarige för överföring.
Den oberoende systemansvarige för överföring får varken direkt
eller indirekt äga aktier i något av det vertikalt integrerade företa
gets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverk
samhet eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska
förmåner från sådana dotterbolag.
4.
Den oberoende systemansvarige för överförings övergri
pande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa
ett effektivt oberoende för den oberoende systemansvarige för
överföring i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade
företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den oberoende
systemansvarige för överförings konkurrensbeteende i förhållande
till den oberoende systemansvarige för överförings dagliga verk
samhet och nätförvaltning, eller i förhållande till den verksamhet
som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingspla
nen enligt artikel 22.
5.
När oberoende systemansvariga för överföring fullgör sina
uppgifter enligt artiklarna 12 och 17.2 i detta direktiv och när de
följer artiklarna 14, 15 och 16 i förordning (EG) nr 714/2009 får
de inte diskriminera olika personer eller enheter och får inte
inskränka, snedvrida eller förhindra konkurrens i produktions-
eller leveransverksamhet.
6.
Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det
vertikalt integrerade företaget och den oberoende systemansva
rige för överföring, bl.a. lån från den oberoende systemansvarige
för överföring till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på
marknadsvillkor. Den oberoende systemansvarige för överföring
ska noggrant notera sådana kommersiella och ekonomiska för
bindelser och göra dem tillgängliga för tillsynsmyndigheten på
dennas begäran.
7.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska före
lägga för tillsynsmyndighetens godkännande alla kommersiella
och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget.
8.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska infor
mera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser som avses
i artikel 17.1 d och som finns tillgängliga för framtida investe
ringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.
9.
Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla hand
lingar som försvårar för eller förhindrar den oberoende system
ansvarige för överföring att fullgöra sina skyldigheter enligt detta
kapitel och får inte kräva att den oberoende systemansvarige för
överföring ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade före
taget för att fullgöra dessa skyldigheter.
10.
Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten att
det uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utses till
oberoende systemansvarig för överföring av den berörda med
lemsstaten. Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta
direktiv och artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 eller i arti
kel 11 i detta direktiv ska tillämpas.
Artikel 19
Oberoende för den oberoende systemansvarige för
överförings personal och företagsledning
1.
Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner,
och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning
och/eller ledamöter av den oberoende systemansvarige för över
förings administrativa organ ska fattas av den oberoende system
ansvarige för överförings tillsynsorgan, som utsetts i enlighet med
artikel 20.
2.
Identiteten hos och de villkor som reglerar tjänsteperioden,
dess varaktighet och uppsägningen för personer som utsetts av
tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer
med ansvar för verkställande företagsledning och/eller ledamöter
av den oberoende systemansvarige för överförings administrativa
organ samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänstepe
riod ska meddelas tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslut
som avses i punkt 1 ska endast vara bindande om tillsynsmyndig
heten inom tre veckor efter underrättelsen inte har gjort några
invändningar.
Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som
avses i punkt 1
a) om den hyser tvivel på det yrkesmässiga oberoendet hos en
utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller
är ledamot av något administrativt organ, eller
b) om den, vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, hyser
tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avbrytande.
3.
Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse eller
yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i
eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av
detta, eller med någon annan majoritetsaktieägare än den obero
ende systemansvarige för överföring får utövas under en treårs
period före utnämningen av personer med ansvar för
företagsledning och/eller ledamöter av den oberoende systeman
svarige för överförings administrativa organ, vilka omfattas av
denna punkt.
V
S
4
7
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/75
4.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte yrkesmässigt ha någon
position, något ansvar, något intresse eller någon affärsförbin
delse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med någon annan del av
det vertikalt integrerade företaget eller med dess
majoritetsaktieägare.
5.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte ha något intresse eller
erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från
någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den obe
roende systemansvarige för överföring. Deras lön får inte bero på
det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som
inte härrör från den oberoende systemansvarige för överföring.
6.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i den oberoende systemansvarige för överförings admi
nistrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndig
heten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras
tjänsteperiod.
7.
Efter avslutad tjänsteperiod hos den oberoende systeman
svarige för överföring får inte personer som ansvarar för företags
ledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa
organ yrkesmässigt ha någon position, något ansvar, något
intresse eller någon affärsförbindelse i eller med någon annan del
av det vertikalt integrerade företaget än den oberoende systeman
svarige för överföring, eller med dess majoritetsaktieägare under
en period på minst fyra år.
8.
Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som
ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i det
administrativa organet för den systemansvarige för
överföringssystemet.
De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är leda
möter i det administrativa organet för den systemansvarige för
överföringssystemet och som inte omfattas av punkt 3 får inte ha
utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant
verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex
månader före sin utnämning.
Första stycket i denna punkt och punkterna 4–7 ska gälla samt
liga personer som tillhör den verkställande ledningen samt dem
som rapporterar direkt till dessa personer i frågor som rör drift,
underhåll och utveckling av nätet.
Artikel 20
Tillsynsorgan
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska ha ett
tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig
inverkan på värdet på aktieägarnas tillgångar i den oberoende sys
temansvarige för överföring, särskilt beslut om godkännande av
de årliga och de mer långsiktiga finansieringsplanerna, den syste
mansvariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna.
De beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde omfat
tar inte sådana beslut som rör den dagliga verksamheten för den
oberoende systemansvarige för överföring och den dagliga för
valtningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att
utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 22.
2.
Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det
vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje
parts aktieägare och, om så föreskrivs i någon medlemsstats lag
stiftning, företrädare för andra intressenter såsom den oberoende
systemansvarige för överförings anställda.
3.
Artikel 19.2 första stycket och artikel 19.3–19.7 ska tilläm
pas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.
Artikel 19.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i
tillsynsorganet.
Artikel 21
Övervakningsplan och övervakningsansvarig
1.
Medlemsstaterna ska se till att den oberoende systemansva
rige för överföring upprättar och genomför en övervakningsplan
där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskrimi
nerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I
övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de
anställda har för att uppfylla dessa mål. Övervakningsplanen ska
underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det
påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervak
ningsansvarige oberoende övervaka att planen följs.
2.
Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig som ska
godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får vägra
att godkänna den övervakningsansvarige endast på grund av bris
tande oberoende eller yrkesmässig kapacitet. Den övervaknings
ansvarige kan vara en fysisk eller en juridisk person.
Artikel 19.2–19.8 ska tillämpas på den övervakningsansvarige.
3.
Den övervakningsansvarige ska ansvara för följande
åtgärder:
a) Övervaka genomförandet av övervakningsplanen.
b) Utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att
genomföra övervakningsplanen och överlämna den till
tillsynsmyndigheten.
c) Rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendatio
ner för övervakningsprogrammet och dess genomförande.
d) Underrätta tillsynsmyndigheten alla betydande överträdelser
i fråga om genomförandet av övervakningsplanen.
e) Rapportera till tillsynsmyndigheten om kommersiella och
ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade
företaget och den oberoende systemansvarige för överföring.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
4.
Den övervakningsansvarige ska förelägga tillsynsmyndighe
ten föreslagna beslut om investeringsplanen eller om enskilda
investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen
och/eller den oberoende systemansvarige för överförings behöriga
administrativa organ överlämnar dem till tillsynsorganet.
5.
När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman
eller genom omröstning bland det utsedda tillsynsorganets leda
möter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar
eller försenar investeringar, som enligt den tioåriga nätutveck
lingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre åren, ska den
övervakningsansvarige rapportera detta till tillsynsmyndigheten,
som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 22.
6.
De villkor som reglerar den övervakningsansvariges upp
drag eller anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet,
ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska
säkerställa den övervakningsansvariges oberoende, bland annat
genom att förse den övervakningsansvarige med de resurser som
krävs för uppdragets fullgörande. Under uppdragsperioden får
den övervakningsansvarige inte ha något annat yrkesmässigt upp
drag, ansvar eller intresse, direkt eller indirekt, i eller med
någon del av det vertikalt integrerade företaget eller dess
majoritetsaktieägare.
7.
Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera,
antingen muntligt eller skriftligt, till tillsynsmyndigheten och
ska ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller
skriftligt, till den oberoende systemansvarige för överförings
tillsynsorgan.
8.
Den övervakningsansvarige får delta i alla möten i den obe
roende systemansvarige för överförings företagsledning eller
administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolags
stämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där
följande frågor diskuteras:
a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i för
ordning (EG) nr 714/2009 vad avser tariffer, tjänster för
tillträde för tredje part, kapacitetstilldelning, överbelastnings
hantering, transparens, balans och sekundärmarknader.
b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla
överföringssystemet, bl.a. sammanlänkningar och investe
ringar i nätanslutningar.
c) Inköp eller försäljning av energi som krävs för överförings
systemets drift.
9.
Den övervakningsansvarige ska övervaka att den oberoende
systemansvarige för överföring följer artikel 16.
10.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla rele
vanta uppgifter och till den oberoende systemansvarige för över
förings kontor och till all information som är nödvändig för att
fullgöra sin uppgift.
11.
Efter tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorga
net säga upp den övervakningsansvarige. Tillsynsorganet ska på
anmodan av tillsynsmyndigheten säga upp den övervakningsan
svarige på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig
kapacitet.
12.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till den obero
ende systemansvarige för överförings kontor utan anmälan i
förväg.
Artikel 22
Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska varje år
till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan
som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrå
gan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Denna nät
utvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera
systemets ändamålsenlighet och säkra leveranser.
2.
Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt
a) för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfra
strukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de
kommande tio åren,
b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa
nya investeringar som ska verkställas under de kommande
tre åren, och
c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.
3.
När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas, ska den
oberoende systemansvarige för överföring göra rimliga antagan
den om utvecklingen av produktionen, leveranserna, förbruk
ningen och utbytet med andra länder med beaktande av
investeringsplanerna för regionala och gemenskapstäckande nät.
4.
Tillsynsmyndigheten ska ha öppna och transparenta sam
råd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den
tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som häv
dar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de
underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offent
liggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella
investeringsbehov.
5.
Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätut
vecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts
under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den
icke-bindande gemenskapsomfattande tioåriga nätutvecklings
plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 714/2009
(”gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan”). Om det uppstår
några tvivel om överensstämmelse med den gemenskapsomfat
tande nätutvecklingsplanen, ska tillsynsmyndigheten samråda
med byrån. Tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansva
rige
för
överföringssystemet
ändrar
sin
tioåriga
nätutvecklingsplan.
V
S
6
7
/
1
1
2
L
6.
Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomför
andet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.
7.
För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av
någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför den
nes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga
nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre
åren, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheten är skyl
dig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att
investeringen i fråga görs, om denna investering fortfarande är
relevant på grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:
a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verk
ställer investeringen.
b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investe
rare för investeringen.
c) Förpliktiga den oberoende systemansvarige för överföring att
godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga inves
teringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt
första stycket b får den kräva att den oberoende systemansvarige
för överföring godtar något eller några av följande alternativ,
nämligen
a) finansiering av tredje part,
b) konstruktion av tredje part,
c) egen utbyggnad av den nya tillgången i fråga,
d) egen drift av den nya tillgången i fråga.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska lämna inves
terarna all information som behövs för att göra investeringen, ska
koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på
bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av
investeringsprojektet.
Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyn
dighetens godkännande.
8.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter
enligt punkt 7 första stycket ska de relevanta tariffbestämmelserna
omfatta investeringskostnaderna i fråga.
Artikel 23
Beslutsbefogenhet avseende kopplingen av nya kraftverk
till överföringsnätet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inrätta
och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden för icke-
diskriminerande inkoppling av nya kraftverk till överföringssys
temet. Dessa förfaranden ska underställas de nationella
tillsynsmyndigheternas godkännande.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte ha
rätt att vägra ett nytt kraftverks inkoppling på grund av eventu
ella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet, t.ex. över
belastning i avlägsna delar av överföringssystemet. Den oberoende
systemansvarige för överföring ska lämna nödvändig information.
3.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte
ha rätt att vägra en ny anslutningspunkt på grund av att detta
leder
citetsökning i de delar av systemet som ligger närmast
anslutningspunkten.
KAPITEL VI
DRIFT AV DISTRIBUTIONSSYSTEM
Artikel 24
Utseende av systemansvariga för distributionssystemet
Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med
beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga
företag som äger eller är ansvariga för distributionssystem att utse
en eller flera systemansvariga för distributionssystemet. Medlems
staterna ska se till att de systemansvariga för distributionssyste
met handlar i överensstämmelse med artiklarna 25, 26 och 27.
Artikel 25
Uppgifter som åligger de systemansvariga för
distributionssystemet
1.
Den systemansvarige för distributionssystemet ska säker
ställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på
eldistribution, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och
utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt
område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av
energieffektivitet.
2.
Den systemansvarige får inte i något fall diskriminera mel
lan systemanvändare eller kategorier av användare av systemet, i
synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.
3.
Den systemansvarige för distributionssystemet ska förse sys
temanvändarna med den information de behöver för effektivt till
träde till och användning av systemet.
4.
En medlemsstat får ålägga den systemansvarige för distribu
tionssystemet att, då denne avgör inmatningsordningen mellan
produktionsanläggningar, prioritera anläggningar som använder
förnybara energikällor eller avfall, eller kraftvärmeverk.
7
7
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
-
a
p
a
k
g
i
d
n
ä
v
d
ö
n
d
i
v
r
å
t
s
p
p
u
m
o
s
r
e
d
a
n
t
s
o
k
e
r
a
g
il
r
e
tt
y
ll
it
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
5.
Systemansvariga för distributionssystemet ska anskaffa den
energi de behöver för att täcka energiförluster och reservkapaci
tet inom sina system i enlighet med transparenta, icke-
diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden, närhelst
de har denna funktion. Detta krav ska inte påverka användningen
av elektricitet som erhållits enligt avtal som ingicks före den
1 januari 2002.
6.
I det fall de systemansvariga för distributionssystemet ansva
rar för balans av eldistributionssystemet ska de av dem fastställda
reglerna härför, inklusive regler för de avgifter för obalanser i
energitillförseln som tas ut av användarna av deras nät, vara
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande. Villkor och
bestämmelser, inklusive regler och tariffer, för de systemansvari
gas tillhandahållande av sådana tjänster ska fastställas på ett icke-
diskriminerande sätt som avspeglar kostnaderna enligt en metod
som är förenlig med artikel 37.6 och ska offentliggöras.
7.
När den systemansvarige planerar en utveckling av distribu
tionsnätet ska hänsyn tas till sådana åtgärder för styrning av
energieffektivitet/energiefterfrågan eller distribuerad produktion
som kan komma att ersätta behovet av att uppgradera eller ersätta
elkapaciteten.
Artikel 26
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
1.
Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en
del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad
avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara obero
ende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa
regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet
av tillgångar i distributionssystemet från det vertikalt integrerade
företaget.
2.
Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systeman
svarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett
vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och
sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan
samband med distribution. För att uppnå detta ska följande mini
mikriterier gälla:
a) De personer som ansvarar för ledningen för den systeman
svarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstruk
turer i det integrerade elföretag som direkt eller indirekt
ansvarar för den dagliga driften avseende produktion, över
föring eller leverans av el.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos de personer som ansvarar för ledningen för
den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett
sätt som säkerställer att dessa personer kan agera
självständigt.
c) Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk
beslutanderätt, oberoende av det integrerade elföretaget, när
det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, under
håll eller utveckling av nätet. För detta ändamål ska den sys
temansvarige för distributionssystemet förfoga över de
resurser som krävs, inbegripet mänskliga, tekniska, fysiska
och ekonomiska resurser. Detta bör inte hindra förekomsten
av lämpliga samordningsmekanismer för att säkerställa att
moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga över
vakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar,
som regleras indirekt i enlighet med artikel 37.6, i ett dotter
bolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för moder
bolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det
motsvarande instrument som upprättas av den systemansva
rige för distributionssystemet och att fastställa övergripande
gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det ska
inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för den
dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppfö
rande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa
beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansie
ringsplanen eller motsvarande instrument.
d) Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta
en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidta
gits för att motverka diskriminerande beteende, och se till att
det kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska
anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att upp
fylla detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för
att övervakningsplanen följs (nedan kallad den övervaknings
ansvarige) ska till den tillsynsmyndighet som avses i arti
kel 35.1 överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras,
om de åtgärder som vidtagits. Den övervakningsansvarige
ska vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig
information om den systemansvarige för distributionssyste
met och alla anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.
3.
Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i
ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att den
nes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra
behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av
sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt
integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synner
het inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofile
ring, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet
som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
4.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1, 2
och 3 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000
anslutna kunder eller levererar till små, enskilda system.
Artikel 27
Skyldighet till konfidentiell behandling för
systemansvariga för distributionssystemet
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska den system
ansvarige för distributionssystemet behandla kommersiellt käns
liga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin
affärsverksamhet konfidentiellt, och ska förhindra att sådana upp
gifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt för
delaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.
V
S
8
7
/
1
1
2
L
Artikel 28
Slutna distributionssystem
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna eller andra behöriga myndigheter klassificerar som ett
slutet distributionssystem ett system som distribuerar el inom en
geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats
där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte, utan att det
påverkar tillämpningen av punkt 4, levererar el till hushållskun
der, såvida
a) driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är
integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller
b) systemet distribuerar el huvudsakligen till ägaren av eller den
driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning
till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distribu
tionssystem från
a) skyldigheten i artikel 25.5 att anskaffa energi för att täcka
energiförluster och reservkapacitet inom sitt system i enlig
het med transparenta, icke-diskriminerande och marknads
baserade förfaranden,
b) skyldigheten i artikel 32.1 att tarifferna, eller de metoder som
använts för att beräkna dem, är godkända innan de träder i
kraft i enlighet med artikel 37.
3.
Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande
tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på
begäran av en användare av det slutna distributionssystemet, ses
över och godkännas i enlighet med artikel 37.
4.
Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfäl
lig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos
eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och
som befinner sig inom det område som får el levererad genom ett
slutet distributionssystem.
Artikel 29
Kombinerat systemansvar
Artikel 26.1 ska inte hindra verksamheten för en systemansvarig
med kombinerat ansvar för överförings- och distributionssyste
men, under förutsättning att denne systemansvarige följer arti
kel 9.1, eller artiklarna 13 och 14, eller kapitel V, eller omfattas
av artikel 44.2.
KAPITEL VII
SÄRREDOVISNING AV OLIKA VERKSAMHETER SAMT
TRANSPARENS I BOKFÖRINGEN
Artikel 30
Tillgång till räkenskaper
1.
Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet de utser,
inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35, ska i den
utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter
ha tillgång till elföretagens räkenskaper i enlighet med artikel 31.
2.
Medlemsstaterna och varje utsedd behörig myndighet,
inklusive tillsynsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt käns
liga uppgifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att
sådan information offentliggörs om detta är nödvändigt för att de
behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.
Artikel 31
Särredovisning
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att säkerställa att elföretagens bokföring genomförs i enlighet
med punkterna 2 och 3.
2.
Elföretag ska, oberoende av ägartyp eller juridisk form, upp
rätta, låta revidera och offentliggöra sina årsredovisningar i enlig
het med de bestämmelser i nationell lagstiftning som avser
årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlighet
med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun
dat på artikel 44.2 g
(*) Rubriken på direktiv 78/660/EEG har anpassats för att ta hänsyn till
omnumreringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europe
iska gemenskapen i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Den ursprungliga hänvisningen gjordes till artikel 54.3 g.
(
bolag
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
(
Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsre
dovisning ska hålla en kopia av denna tillgänglig för allmänheten
på sitt huvudkontor.
3.
Elföretag ska i sin interna bokföring särredovisa överförings-
och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva
göra om verksamheterna bedrevs av separata företag, för att und
vika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av
konkurrensen. De ska också redovisa, eventuellt genom en sam
manställd redovisning, andra elverksamheter utan samband med
överföring eller distribution. Fram till den 1 juli 2007 ska de sär
redovisa leveranserna till berättigade kunder och leveranserna till
icke-berättigade kunder. Inkomster från äganderätt till
överförings- eller distributionssystemet ska specificeras i bokfö
ringen. Vid behov ska de upprätta en sammanställd redovisning
för annan verksamhet utanför elsektorn. Den interna bokföringen
ska omfatta en balansräkning och en resultaträkning för varje
verksamhetsgren.
4.
Den revision som anges i punkt 2 ska särskilt verifiera att
den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering
och korssubventioner uppfylls.
9
7
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
v
a
r
e
p
y
t
a
s
si
v
i
t
u
ls
k
o
b
s
r
å
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
KAPITEL VIII
ORGANISATION AV TILLTRÄDE TILL SYSTEMET
Artikel 32
Tillträde för tredje part
1.
Medlemsstaterna ska se till att det införs en ordning för tredje
parts tillträde till överförings- och distributionssystemen grundad
på offentliggjorda tariffer, som ska gälla för alla berättigade kunder
samt tillämpas objektivt och utan att någon diskriminerande åtskill
nad görs mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska se till att
dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är
godkända innan de träder i kraft i enlighet med artikel 37 samt att
tarifferna – och metoderna om endast dessa har godkänts – offent
liggörs innan de träder i kraft.
2.
Den systemansvarige för överförings- eller distributionssys
temet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig
kapacitet. Vederbörligen motiverade skäl, som särskilt tar hänsyn
till artikel 3 och som grundas på objektiva och tekniskt och eko
nomiskt motiverade kriterier, måste anges för en sådan vägran.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska se till att dessa kriterier tillämpas kon
sekvent och att en systemanvändare som vägrats tillträde har till
gång till ett tvistlösningsförfarande. Vid behov, och om tillträde
till systemet har vägrats, ska tillsynsmyndigheterna också se till att
den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet
tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle
krävas för att förstärka nätet. Den part som begär sådan informa
tion får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för till
handahållande av informationen.
Artikel 33
Öppnande av marknaderna och ömsesidighet
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande kunder är
berättigade:
a) Fram till den 1 juli 2004, de berättigade kunder som avses i
artikel 19.1–19.3 i direktiv 96/92/EG. Medlemsstaterna ska
senast den 31 januari varje år offentliggöra kriterierna för
fastställandet av vilka dessa berättigade kunder är.
b) Från och med den 1 juli 2004, samtliga icke-hushållskunder.
c) Från och med den 1 juli 2007, samtliga kunder.
2.
För att undvika bristande jämvikt när elmarknaderna
öppnas
a) får avtal om leverans av el med en berättigad kund inom en
annan medlemsstats system inte förbjudas, om kunden anses
berättigad i båda de berörda systemen, och
b) får kommissionen, med beaktande av situationen på mark
naden och det gemensamma intresset, i de fall där en trans
aktion som omfattas av led a vägrats på grund av att kunden
är berättigad endast i det ena av de båda systemen, ålägga den
vägrande parten att verkställa den begärda leveransen på
begäran av den medlemsstat där den berättigade kunden är
belägen.
Artikel 34
Direktledningar
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att göra det möjligt för
a) alla elproducenter och elhandlare som är etablerade inom
deras territorium att leverera till sina egna fastigheter, dotter
bolag och berättigade kunder genom en direktledning, och
b) alla berättigade kunder inom deras territorium att få leveran
ser via en direktledning från ett producentföretag och en
elhandlare.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av
tillstånd att uppföra direktledningar inom deras territorium. Dessa
kriterier ska vara objektiva och icke-diskriminerande.
3.
Möjligheten att leverera el genom en direktledning enligt
punkt 1 i den här artikeln ska inte påverka möjligheten att ingå
elavtal i enlighet med artikel 32.
4.
Medlemsstaterna får göra tillståndet att uppföra en direkt
ledning avhängigt antingen av att tillträde till systemet har vägrats
på grundval av artikel 32, eller av att ett tvistlösningsförfarande
enligt artikel 37 har inletts.
5.
Medlemsstaterna får vägra att meddela tillstånd till en direkt
ledning om ett sådant tillstånd skulle strida mot bestämmelserna
i artikel 3. Vederbörligen motiverade skäl ska anges för en sådan
vägran.
KAPITEL IX
NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER
Artikel 35
Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende
1.
Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet
på nationell nivå.
2.
Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsyns
myndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det
finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på
gemenskapsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i byrån i enlighet
med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 713/2009.
V
S
0
8
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/81
3.
Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utse till
synsmyndigheter för mindre system på ett geografiskt separat
område vars konsumtion 2008 understiger 3 % av den samlade
konsumtionen i den medlemsstat där området är beläget. Detta
undantag ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög
nivå för representation och kontakt på gemenskapsnivå i den till
synsnämnd som ingår i byrån i enlighet med artikel 14.1 i för
ordning (EG) nr 713/2009.
4.
Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens obero
ende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opar
tiskt och transparent sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till
att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den till
delas i enlighet med detta direktiv och tillhörande lagstiftning,
a) är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av alla
andra offentliga och privata organ,
b) att dess personal och de personer som svarar för dess ledning
i) agerar oberoende av marknadsintressen, och
ii) inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon
regering eller annat offentligt eller privat organ när de
utför sina tillsynsuppgifter. Detta krav inkräktar inte i
förekommande fall på ett nära samarbete med andra
berörda nationella myndigheter eller på de allmänna
politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte
avser tillsynsskyldigheter och tillsynsbefogenheter enligt
artikel 37.
5.
För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska
medlemsstaterna i synnerhet se till
a) att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut obero
ende av något politiskt organ och har särskilda årliga bud
getanslag med självständigt ansvar för den anslagna
budgetens genomförande och tillräckliga personella och eko
nomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och
b) att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om
sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses
för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska
kunna förnyas en gång.
Med avseende på första stycket b ska medlemsstaterna se till att
det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta
ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, med
lemmar av högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre
uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till fel
enligt nationell lag.
Artikel 36
Tillsynsmyndighetens allmänna mål
När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta
direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande
mål inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt
artikel 37, i förekommande fall i samarbete med andra relevanta
nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyndigheterna, och
utan att inkräkta på deras behörighet:
a) I nära samarbete med byrån, andra medlemsstaters tillsyns
myndigheter och kommissionen främja en konkurrenskraf
tig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för el i
gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för
samtliga kunder och elhandlare i gemenskapen, och se till att
det råder lämpliga villkor för att elnäten ska kunna fungera
effektivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga
målen.
b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala
marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led
a ska kunna uppnås.
c) Undanröja restriktioner för elhandeln mellan medlemsstater,
utveckla den kapacitet för gränsöverskridande överföring
som rimligen krävs för att tillgodose efterfrågan och förbättra
integreringen av nationella marknader som kan underlätta
för elflödet inom hela gemenskapen.
d) Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas
säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system
som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräck
lighet och, i linje med de allmänna energipolitiska målsätt
ningarna, främja energieffektivitet och integrering i både
överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig
produktion av el från förnybara energikällor och distribuerad
produktion.
e) Underlätta tillträde till elnätet för ny produktionskapacitet, i
synnerhet genom att undanröja hinder som skulle kunna för
hindra tillträdet för nya marknadsaktörer och för el produ
cerad från förnybara energikällor.
f) Säkerställa att systemansvariga och systemkunder får lämp
liga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka syste
meffektiviteten och främja marknadsintegreringen.
g) Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska mark
naden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och
bidra till att säkerställa konsumentskyddet.
h) Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfat
tande och allmännyttiga tjänster på elförsörjningens område,
bidra till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de pro
cesser för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter
elhandlare är kompatibla.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 37
Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter
1.
Tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter:
a) Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier,
överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräk
ning av dem.
b) Säkerställa att systemansvariga för och, i förekommande fall,
ägare av överförings- och distributionssystem, liksom elföre
tag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt övrig
relevant gemenskapslagstiftning, inbegripet i fråga om
gränsöverskridande aspekter.
c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyn
digheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda med
lemsstaterna och med byrån.
d) Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta
beslut som fattats av byrån och kommissionen.
e) Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur
dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna
i medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Rapporten ska
omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som upp
nåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp
i denna artikel.
f) Förhindra korssubventionering inom verksamhetsgrenarna
överföring, distribution och leverans.
g) Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för
överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera
en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är
förenliga med den gemenskapsomfattande nätutvecklings
plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 714/2009,
varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om
ändring av dessa investeringsplaner.
h) Övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och
tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fast
ställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och
leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med
andra behöriga myndigheter.
i) Övervaka graden av transparens, också i grossistpriser, och
säkerställa att elföretagen fullgör sina skyldigheter vad gäller
transparens.
j) Övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande
och konkurrens på grossist- och konsumentnivå, även när
det gäller elbörser, priser för hushållskunder, inklusive sys
tem för förskottsbetalning, andel kunder som byter elhand
lare, andel kunder som får sina leveranser avstängda,
avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hus
hållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvrid
ning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla
relevant information, och göra de berörda konkurrensmyn
digheterna uppmärksamma på relevanta fall.
k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, däri
bland exklusivitetsklausuler, som kan hindra större icke-
hushållskunder från att teckna avtal med mer än en
elhandlare samtidigt eller begränsa deras möjligheter att göra
detta och, om så är lämpligt, underrätta de nationella kon
kurrensmyndigheterna om sådana avtalsvillkor.
l) Respektera avtalsfriheten, både för avtal som kan avbrytas
och för långtidsavtal, förutsatt att dessa stämmer överens
med gemenskapslagstiftningen och gemenskapens politik.
m) Övervaka den tid som överförings- och distributionsföreta
gen behöver för att genomföra sammanlänkningar och
reparationer.
n) Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att
konsumentskyddsåtgärderna, inklusive åtgärderna i bilaga I,
är effektiva och genomförs.
o) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om
leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3 och
vid behov översända dessa rekommendationer till
konkurrensmyndigheterna.
p) Säkerställa tillgången till kundernas förbrukningsuppgifter,
tillhandahållandet för alternativ användning av ett lättbegrip
ligt harmoniserat format på nationell nivå för förbruknings
uppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana
uppgifter enligt led h i bilaga I.
q) Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldig
heter för systemansvariga för överföringssystem och distri
butionssystem, elhandlare och kunder samt andra
marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 714/2009;
r) Övervaka investeringarna i produktionskapacitet med avse
ende på försörjningstryggheten.
s) Övervaka tekniskt samarbete mellan gemenskapen och tred
jeländers systemansvariga för överföringssystemet.
t) Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42.
u) Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte
av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regio
nal nivå.
2.
Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervaknings
uppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än
tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är
resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndig
heten så snart som möjligt.
Utan att inkräkta på den specifika behörighet den har och i över
ensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsyns
myndigheten, samtidigt som den bevarar sin självständighet, vid
behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och,
när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella
myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i punkt 1.
V
S
2
8
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/83
Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller
byrån i enlighet med detta direktiv ska inte påverka dess veder
börligen motiverade framtida användning av sina befogenheter
enligt denna artikel eller sanktioner som åläggs av andra berörda
myndigheter eller kommissionen.
3.
Förutom de skyldigheter som tillsynsmyndigheten tilldelas
enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har
utsetts enligt artikel 13,
a) övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende
systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här arti
keln samt besluta om sanktioner då skyldigheterna inte full
görs i enlighet med punkt 4 d,
b) övervaka förbindelser och kommunikation mellan den obe
roende systemansvarige och överföringssystemets ägare för
att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina
skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som
tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansva
rige och överföringssystemets ägare vid klagomål som läm
nats av någondera parten i enlighet med punkt 11,
c) utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 13.2 c, för den
första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investe
ringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som pre
senteras årligen av den oberoende systemansvarige,
d) se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende
systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller
nätägarna som ger en adekvat ersättning för användning av
nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar däri, för
utsatt att de gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt,
e) ha befogenhet att utföra inspektioner, även oanmälda sådana,
i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och de obe
roende systemansvariga, och
f) övervaka användningen av kapacitetsavgifter som tas ut av
den oberoende systemansvarige i enlighet med artikel 16.6 i
förordning (EG) nr 714/2009.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
får befogenheter att kunna utföra de skyldigheter som anges i
punkterna 1, 3 och 6 på ett effektivt och snabbt sätt. För detta
ändamål ska tillsynsmyndigheten åtminstone få befogenheter att
a) fatta bindande beslut om elföretag,
b) göra undersökningar av elmarknadernas funktion och att
besluta om och införa nödvändiga och proportionerliga
åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att
marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyndig
heten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella
konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för
finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen
gäller konkurrenslagstiftningen,
c) begära den information från elföretagen som är relevant för
utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till vägran att
ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder som krävs
för att stärka nätet,
d) besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande
sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter
enligt detta direktiv eller enligt relevanta och rättsligt bin
dande beslut som fattats av tillsynsmyndigheterna eller byrån,
eller att föreslå en behörig domstol att besluta om sådana
sanktioner; detta ska inbegripa befogenhet att besluta om
eller att föreslå att det beslutas om sanktioner på upp till 10 %
av den systemansvariges årliga omsättning eller på upp
till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsätt
ning för den systemansvarige för överföringssystemet eller
det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna,
för att de inte uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv,
och
e) göra erforderliga undersökningar och relevanta befogenhe
ter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punk
terna 11 och 12.
5.
Utöver de skyldigheter och befogenheter som tilldelats till
synsmyndigheten enligt punkterna 1 och 4 när en oberoende sys
temansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel V,
ska tillsynsmyndigheten ha åtminstone följande uppgifter och
befogenheter:
a) Besluta om sanktioner enligt punkt 4 d för diskriminerande
beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget.
b) Övervaka kommunikationerna mellan den systemansvarige
för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företa
get i syfte att se till att den systemansvarige uppfyller sina
skyldigheter.
c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt inte
grerade företaget och den systemansvarige för överförings
systemet vad avser klagomål som framförts enligt punkt 11.
d) Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, bl.a.
lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den syste
mansvarige för överföringssystemet.
e) Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan det
vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för
överföringssystemet, på villkor att de följer marknadsvillkoren.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när
det anmälts av den övervakningsansvarige enligt artikel 21.4.
Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis på att inget dis
kriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt
integrerade företaget.
g) Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt
integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.
h) Överlåta den systemansvariges alla eller specifika uppgifter
på en oberoende systemansvarig som utsetts i enlighet med
artikel 13 när den systemansvarige upprepade gånger inte
uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid
upprepat diskriminerande beteende till förmån för det verti
kalt integrerade företaget.
6.
Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att tillräckligt lång tid
i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtmins
tone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för
a) anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive
överförings- och distributionstariffer eller deras beräknings
metoder; dessa tariffer eller metoder ska utformas så att nöd
vändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör
det möjligt att säkra nätens funktion,
b) tillhandahållande av balanstjänster, vilka ska utföras så eko
nomiskt som möjligt och ge nätanvändarna goda incitament
för nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag;
balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri
minering och bygga på objektiva kriterier, och
c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet för
faranden för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning.
7.
Metoderna eller villkoren som avses i punkt 6 ska
offentliggöras.
8.
När det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller
metoder och av balanstjänsterna ska tillsynsmyndigheterna säker
ställa att de systemansvariga för överförings- och distributions
systemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att
öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra
leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området.
9.
Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssi
tuationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar
och hur reglerna för hantering av överbelastning tillämpas. För
detta ändamål ska de systemansvariga för överföringssystemen
eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av
överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella
tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna får
begära ändringar av dessa regler.
10.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov
begära att de systemansvariga för överförings- och distributions
systemen ändrar villkoren, inbegripet de tariffer eller metoder
som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är proportio
nerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. I händelse
av att fastställandet av överförings- och distributionstariffer för
senas ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller
godkänna preliminära överförings- och distributionstariffer, eller
metoder härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensations
åtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från
dessa preliminära tariffer eller metoder.
11.
Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för
överförings- eller distributionssystemet vad avser den systeman
svariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får inge klago
målet till tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande
myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att kla
gomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader
om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den för
längda perioden får förlängas ytterligare om den klagande sam
tycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande så länge det
inte har upphävts vid ett överklagande.
12.
Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett
beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller,
om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna
tarifferna eller metoderna, får senast inom två månader efter
offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom
en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge
ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra
hinder för verkställighet.
13.
Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva meka
nismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra
missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till kon
sumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer
ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.
14.
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegri
pet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlig
het med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller
juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som
föreskrivs i detta direktiv inte har följts.
15.
Klagomål enligt punkterna 11 och 12 ska inte påverka rät
ten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella
lagstiftningen.
16.
Tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för
att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för all
mänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kom
mersiellt känsliga uppgifter ska bevaras.
V
S
4
8
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/85
17.
Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanis
mer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut
fattat av en tillsynsmyndighet rätt att överklaga till ett organ som
är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.
Artikel 38
Regelverk för gränsöverskridande frågor
1.
Tillsynsmyndigheterna ska nära samråda och samarbeta
med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan infor
mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter
enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts
ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av kon
fidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade
informationen.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt
för att
a) främja skapandet av operativa arrangemang för att möjlig
göra en optimal näthantering, främja gemensamma elbörser
och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att möj
liggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten,
inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och
mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas
och leveranssäkerheten kan förbättras, utan diskriminering
mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna,
b) samordna utvecklingen av alla nätföreskrifter som gäller för
relevanta systemansvariga för överföringssystemet och för
andra marknadsaktörer, och
c) samordna utvecklingen av regler för hanteringen av
överbelastning.
3.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå
samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja
tillsynssamarbetet.
4.
De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära
samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att detta
påverkar deras specifika befogenheter.
5.
Kommissionen får anta riktlinjer om i vilken utsträckning
tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra
och med byrån. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsent
liga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 46.2.
Artikel 39
Överensstämmelse med riktlinjerna
1.
Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett
yttrande från byrån angående huruvida ett beslut som fattats av
en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses
i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 714/2009.
2.
Byrån ska inom tre månader från dagen för mottagandet av
begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har
begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet
som har fattat det aktuella beslutet.
3.
Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte föl
jer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagan
det av yttrandet ska byrån informera kommissionen härom.
4.
Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om
den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet
och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överens
stämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förord
ning (EG) nr 714/2009 inom två månader räknat från dagen för
det beslutet.
5.
Om kommissionen, inom två månader efter att ha informe
rats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet
i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader
från dagen för beslutet, finner att det beslut som fattats av en till
synsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess
förenlighet med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i för
ordning (EG) nr 714/2009, får kommissionen besluta att under
söka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana
tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyn
digheten att yttra sig.
6.
Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterli
gare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett
slutgiltigt beslut om att
a) inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens
beslut, eller
b) begära att den berörda tillsynsmyndigheten ändrar eller åter
kallar sitt beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts.
7.
Om kommissionen inte beslutar att undersöka ärendet
ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tids
gräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att
den inte haft några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
8.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att
återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommis
sionen om detta.
9.
Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska
följas vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att
komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfa
rande med kontroll som avses i artikel 46.2.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 40
Bevarande av information
1.
Medlemsstaterna ska kräva att elhandlare under minst fem
år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande
elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga
för överföringssystemet tillgängliga för de nationella myndighe
terna, inklusive de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella
konkurrensmyndigheterna och kommissionen, för fullgörandet
av deras uppgifter.
2.
Uppgifterna ska innehålla information om relevanta trans
aktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgö
rande samt information om mängd, datum och tider för
verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera
den berörda grossisten liksom specificerad information om alla
elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.
3.
Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna
information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kom
mersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller
individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte til
lämpas på information om finansiella instrument som omfattas
av direktiv 2004/39/EG.
4.
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
får kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och vill
kor för bevarande av information liksom form och innehåll när
det gäller de uppgifter som ska bevaras. Dessa åtgärder, som avser
att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att kom
plettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 46.2.
5.
När det gäller transaktioner avseende elderivat mellan
elhandlare, å ena sidan, och grossister och systemansvariga för
överföringssystemet, å andra sidan, ska denna artikel tillämpas
först när kommissionen har antagit de riktlinjer som avses i
punkt 4.
6.
Bestämmelserna i denna artikel får inte skapa ytterligare
skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i punkt 1
för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.
7.
Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång
till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv
2004/39/EG, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direkti
vet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.
KAPITEL X
KUNDMARKNADER
Artikel 41
Kundmarknader
För att underlätta utvecklingen av välfungerande och transparenta
kundmarknader för el i gemenskapen, ska medlemsstaterna se till
att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för
överföringssystem, systemansvariga för distribution, elhandlare
och kunder samt vid behov andra aktörer på marknaden fastställs
med avseende på avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, regler för
utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter och
mätningsansvar.
Dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta
kundernas och elhandlarnas nättillträde och granskas av tillsyns
myndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.
Större icke-hushållskunder ska ha rätt att ingå avtal med flera
leverantörer samtidigt.
KAPITEL XI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 42
Skyddsåtgärder
I händelse av en plötslig kris på energimarknaden eller i fall av hot
mot personers, anordningars eller anläggningars fysiska trygghet
eller säkerhet eller mot ett kraftsystems integritet, får en medlems
stat tillfälligt vidta nödvändiga skyddsåtgärder.
Sådana åtgärder ska orsaka minsta möjliga störning av den inre
marknadens funktion och får inte vara mer omfattande än vad
som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svårighe
ter som har uppstått.
Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla dessa
åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får
besluta att den berörda medlemsstaten ska ändra eller upphäva
sådana åtgärder, i den utsträckning som de snedvrider konkurren
sen och negativt påverkar handeln på ett sätt som står i strid med
det gemensamma intresset.
Artikel 43
Lika villkor
1.
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa
lika villkor i enlighet med detta direktiv ska vara förenliga med
fördraget, särskilt artikel 30, och gemenskapslagstiftningen.
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionerliga,
icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara
vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens
medgivande.
3.
Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i
punkt 2 inom två månader efter anmälans mottagande. Denna
period ska börja dagen efter det att fullständig information har
erhållits. Om kommissionen inte handlat inom denna tvåmåna
dersperiod, ska det anses att kommissionen inte har några invänd
ningar mot de anmälda åtgärderna.
V
S
6
8
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/87
Artikel 44
Undantag
1.
Medlemsstater som efter det att detta direktiv har trätt i kraft
kan visa att det har uppstått påtagliga problem för driften av deras
små, enskilda system får till kommissionen ansöka om undantag
från tillämpliga bestämmelser i kapitlen IV, VI, VII och VIII, samt
kapitel III, till förmån för enskilda mikrosystem, i fråga om reno
vering, uppgradering och utvidgning av befintlig kapacitet, vilka
får beviljas av kommissionen. Kommissionen ska underrätta med
lemsstaterna om dessa ansökningar innan den fattar beslut, med
beaktande av respekten för konfidentialitet. Beslutet ska offentlig
göras i Europeiska unionens officiella tidning.
2.
Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg och/eller Malta.
Dessutom ska inte heller artiklarna 26, 32 och 33 gälla Malta.
I artikel 9.1 b ska begreppet ”företag som bedriver produktions-
eller leveransverksamhet” inte omfatta slutförbrukare som bedri
ver verksamhet inom produktion och/eller leverans av el, antingen
direkt eller genom ett företag som de utövar kontroll över,
antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att
slutförbrukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i
kontrollerade företag, är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt
genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som
de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga
affärsverksamhet.
Artikel 45
Granskningsförfarande
Om kommissionen i den rapport som avses i artikel 47.6 drar den
slutsatsen, mot bakgrund av det sätt på vilket tillträde till nätet
faktiskt har genomförts i en medlemsstat – vilket ger upphov till
fullt effektivt, icke-diskriminerande och obehindrat nättillträde –
att vissa skyldigheter som företag åläggs i enlighet med detta
direktiv (inklusive skyldigheterna när det gäller åtskillnad i rätts
ligt avseende för systemansvariga för distributionssystemet) inte
står i proportion till det mål som eftersträvas, får den berörda
medlemsstaten av kommissionen anhålla om befrielse från kravet
i fråga.
Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om
denna begäran och lämna all den relevanta information som är
nödvändig för att visa att den slutsats som dragits i rapporten om
att effektivt nättillträde säkerställs kommer att kvarstå.
Inom tre månader efter det att kommissionen har underrättats ska
den ta ställning till den berörda medlemsstatens begäran och vid
behov lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet om att
ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv. Kommissio
nen får i förslagen om att ändra direktivet föreslå att den berörda
medlemsstaten undantas från särskilda krav under förutsättning
att denna medlemsstat vid behov vidtar lika effektiva åtgärder.
Artikel 46
Kommitté
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm
melserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 47
Rapportering
1.
Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av
detta direktiv och ska senast den 4 augusti 2004 och därefter varje
år, överlämna en övergripande rapport till Europaparlamentet och
rådet om de framsteg som gjorts. Rapporten om framsteg ska
omfatta åtminstone följande:
a) Erfarenheter och framsteg som gjorts när det gäller att skapa
en fullbordad och fullt ut fungerande inre marknad för el och
de hinder som kvarstår för att uppnå detta mål, t.ex. i form
av dominerande marknadsställning, koncentrationer på
marknaden, underprissättning och beteenden som motver
kar konkurrens samt de effekter detta har i form av snedvrid
ningar på marknaden.
b) I vilken utsträckning kraven på åtskillnad och särredovisning
och tariffering i detta direktiv har lett till att tillträdet till
gemenskapens elnät blivit rättvist och icke-diskriminerande
och till att likvärdiga konkurrensnivåer har uppnåtts, samt
vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala följder öppnan
det av elmarknaden fått för kunderna.
c) En analys av frågor rörande systemens kapacitetsnivå och
försörjningstrygghet när det gäller el i gemenskapen, särskilt
den rådande och förväntade balansen mellan tillgång och
efterfrågan, med beaktande av den fysiska kapaciteten för
överföring mellan olika områden.
d) Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de åtgärder som
vidtagits i medlemsstaterna för att täcka efterfrågetoppar och
hantera brister i leveranser från en eller flera elhandlares sida.
e) Genomförandet av undantaget som föreskrivs i artikel 26.4 i
syfte att eventuellt revidera tröskeln.
f) En allmän bedömning av de framsteg som gjorts inom ramen
för de bilaterala förbindelserna med de tredjeländer som pro
ducerar och exporterar eller transporterar el, inbegripet vilka
framsteg dessa länder har gjort när det gäller integration av
marknaden, de sociala och miljömässiga konsekvenserna av
handel med el och tillträde till näten.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
g) Behovet av eventuella harmoniseringskrav som inte är kopp
lade till bestämmelserna i detta direktiv.
h) Det sätt på vilket medlemsstaterna i praktiken har genomfört
kraven om energimärkning i artikel 3.9, och det sätt på vil
ket eventuella rekommendationer från kommissionen i
denna fråga har beaktats.
Rapporten om framsteg får vid behov innehålla rekommendatio
ner, särskilt när det gäller räckvidden och villkoren för bestäm
melserna om märkning, till exempel hur det hänvisas till befintliga
referenskällor och innehållet i dessa källor samt särskilt om hur
informationen om den inverkan på miljön som elframställning
från olika energikällor har, åtminstone när det gäller utsläpp av
CO2 och radioaktivt avfall, skulle kunna göras tillgänglig på ett
sätt som är transparent och lättillgängligt samt möjliggör jämfö
relser inom gemenskapen, och om hur de åtgärder som vidtagits
i medlemsstaterna för att kontrollera tillförlitligheten hos den
information som tillhandahållits av elhandlare skulle kunna ratio
naliseras, och vilka åtgärder som skulle kunna motverka negativa
effekter
av
dominerande
marknadsställning
och
marknadskoncentration.
2.
Vartannat år ska den rapport om framsteg som avses i
punkt 1 även omfatta en analys av de olika åtgärder som vidtagits
i medlemsstaterna för att uppfylla skyldigheter när det gäller all
männyttiga tjänster, samt en bedömning av dessa åtgärders effek
tivitet och, i synnerhet, deras inverkan på konkurrensen på
elmarknaden. Rapporten får vid behov innehålla rekommendatio
ner om vilka åtgärder som bör vidtas på nationell nivå för att
uppnå en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna eller för att
förhindra en avskärmning av marknaden.
3.
Kommissionen ska senast den 3 mars 2013 som en del av
den allmänna översynen förelägga Europaparlamentet och rådet
en detaljerad särskild rapport om i vilken utsträckning kraven på
åtskillnad enligt kapitel V med framgång har kunnat säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de oberoende systemansvariga
för överföring, med faktisk och effektiv åtskillnad som riktmärke.
4.
För kommissionens bedömning enligt punkt 3 ska kommis
sionen särskilt beakta följande kriterier: rättvist och icke-
diskriminerande tillträde till nätet, effektiv reglering, utveckling av
nätet för att tillgodose marknadens behov, icke snedvridna inves
teringsincitament, utveckling av sammanlänkningsinfrastruktur,
effektiv konkurrens på gemenskapens energimarknader och säkra
leveranser i gemenskapen.
5.
När så är lämpligt och särskilt för det fall det i den detalje
rade särskilda rapport som avses i punkt 3 fastställs att villkoren
enligt punkt 4 inte har säkerställts i praktiken, ska kommissionen
lämna förslag till Europaparlamentet och rådet för att säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de systemansvariga för överfö
ringssystemen senast den 3 mars 2014.
6.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2006 överlämna en
detaljerad rapport till Europaparlamentet och rådet om framste
gen när det gäller att skapa en inre marknad för el. I rapporten ska
särskilt redovisas
— förekomsten av icke-diskriminerande nättillträde,
— fungerande tillsyn,
— utvecklingen av infrastrukturen för sammanlänkning och
läget beträffande försörjningstryggheten i gemenskapen,
— i vilken utsträckning de fullständiga fördelarna av att mark
naden öppnas tillfaller små företag och hushållskunder, sär
skilt i fråga om kvaliteten på de samhällsomfattande och
allmännyttiga tjänsterna,
— i vilken utsträckning marknaderna i praktiken är öppna för
verklig konkurrens, inbegripet aspekter som rör domine
rande marknadsställning, marknadskoncentration, underpris
sättning eller beteende som motverkar konkurrens,
— i vilken utsträckning kunderna verkligen byter elhandlare och
omförhandlar tariffer,
— prisutveckling, inbegripet leveransavgifterna, i förhållande
till i hur stor utsträckning marknaderna öppnas, och
— de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av detta direk
tiv vad gäller det verkliga oberoendet för systemansvariga i
vertikalt integrerade företag och huruvida andra åtgärder utö
ver funktionellt oberoende och särredovisning har utvecklats
vilkas effekt är likvärdig med rättslig åtskillnad.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att garantera hög kvali
tet på de allmännyttiga tjänsterna.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att säkerställa fullstän
digt och faktiskt oberoende för de systemansvariga för
distributionssystemet före den 1 juli 2007. Vid behov ska dessa
förslag, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen, även
avse åtgärder angående dominerande marknadsställning, mark
nadskoncentration och underprissättning eller beteende som mot
verkar konkurrensen.
Artikel 48
Upphävande
Direktiv 2003/54/EG ska upphöra att gälla från och med den
3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser
när det gäller tidsfrister för införlivande och tillämpning av
nämnda direktiv. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlig
het med jämförelsetabellen i bilaga II.
V
S
8
8
/
1
1
2
L
14.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/89
Artikel 49
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
3 mars 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 mars
2011, med undantag av artikel 11, som de ska tillämpa från och
med den 3 mars 2013.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 50
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 51
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
E. ERLANDSSON
Ordförande
BILAGA I
KONSUMENTSKYDDSÅTGÄRDER
1. Om inte annat följer av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets
direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal
(1) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.
(
5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
(2) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(
a
a) Rätt till ett avtal med sin elhandlare, i vilket följande anges:
— Elhandlarens namn och adress.
— De tjänster som tillhandahålls, kvalitet på de tjänster som erbjuds och tidpunkt för den ursprungliga
inkopplingen.
— De underhållstjänster som tillhandahålls.
— På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.
— Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt huruvida det ska vara tillåtet att från
träda ett avtal utan kostnad.
— Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet i händelse av
inkorrekt eller försenad fakturering.
— Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.
— Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål och all den information som
avses i denna punkt, tydligt angiven på räkningen eller elföretagens webbplatser.
Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan
avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska de upplysningar som avses i denna punkt
också tillhandahållas innan avtalet ingås.
b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning
om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Elhandlarna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta
sina kunder direkt om varje avgiftshöjning, vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakture
ringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda
avtal om de inte godtar de nya villkor som elhandlaren meddelat.
c) Transparent information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av eltjänster.
d) Brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan olika kunder. Eventuella system för
förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika elförbrukningen. Alla skillnader i villkor
och bestämmelser ska motsvara elhandlarens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren ska
vara skäliga och transparenta. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hin
der för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, till exempel att avtalen är onö
digt omfattande. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.
e) Möjlighet att byta elhandlare utan kostnad.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
0
9
/
1
1
2
L
:
e
d
n
a
jl
ö
f
a
n
r
e
d
n
u
k
a
r
k
ä
s
r
ö
fl
li
t
3
l
e
k
it
r
a
i
s
e
s
v
a
m
o
s
r
e
d
r
ä
g
t
å
e
d
k
s
,)
2
n
e
d
v
a
G
E
E
/
3
1
/
3
9
v
it
k
e
ri
d
s
t
e
d
å
r
h
c
o
)
1
f)
Tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kun
der ska framför allt ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål
från sin elhandlares sida. Sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol ska göra det möjligt att lösa tvister
snabbt och rättvist, helst inom tre månader, och när det är befogat ska de innefatta ett system för återbetalning
och/eller ersättning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommen
dation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för för
faranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol
(1) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
(
g) Information om sina rättigheter när det gäller samhällsomfattande tjänster om de har tillgång till samhällsomfat
tande tjänster enligt de bestämmelser som medlemsstaterna antagit i enlighet med artikel 3.3.
h) Tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge registrerade
leveransföretag tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara skyl
dig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfarande
för elhandlare och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas konsu
menten för denna tjänst.
i)
Klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska elkostnader tillräckligt ofta, så att de kan
reglera sin egen elförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos kun
dens mätningsutrustning och elprodukten i fråga. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffek
tivitet. Inga ytterligare kostnader får åläggas konsumenten för denna tjänst.
j)
Slutavräkning efter varje byte av elhandlare senast sex veckor efter det att bytet skett.
2. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt med
verka på elmarknaden. Genomförandet av dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla
kostnader och all nytta de för med sig för marknaden på lång sikt och den enskilda konsumenten eller av vad slags smarta
mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution.
En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.
Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna, eller ett behörigt organ som de utser, ta fram en tidsplan
med ett mål på upp till 10 år för genomförandet av system med smarta mätare.
Om uppsättningen av smarta mätare bedöms vara en framgång ska minst 80 procent av konsumenterna senast 2020 ha
ett intelligent mätarsystem.
Medlemsstaterna, eller en behörig myndighet som de utser, ska se till att de mätarsystem som ska tas i bruk på deras
territorier är driftskompatibla samt ta vederbörlig hänsyn till lämpliga standarder och bästa praxis samt vikten av att det
utvecklas en gemensam elmarknad.
1
9
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 2003/54/EG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
—
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 10
Artikel 9
Artikel 8
Artikel 10
—
Artikel 11
Artikel 9
Artikel 12
—
Artikel 13
—
Artikel 14
Artikel 11
Artikel 15
Artikel 12
Artikel 16
—
Artikel 17
—
Artikel 18
—
Artikel 19
—
Artikel 20
—
Artikel 21
—
Artikel 22
—
Artikel 23
Artikel 13
Artikel 24
Artikel 14
Artikel 25
Artikel 15
Artikel 26
Artikel 16
Artikel 27
Artikel 17
Artikel 29
Artikel 18
Artikel 30
Artikel 19
Artikel 31
Artikel 20
Artikel 32
Artikel 21
Artikel 33
Artikel 22
Artikel 34
Artikel 23.1 första och andra meningen
Artikel 35
—
Artikel 36
Artikel 23 (resten)
Artikel 37
—
Artikel 38
—
Artikel 39
—
Artikel 40
—
Artikel 41
Artikel 24
Artikel 42
V
S
2
9
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/93
—
Artikel 43
Artikel 25
—
Artikel 26
Artikel 44
Artikel 27
Artikel 45
—
Artikel 46
Artikel 28
Artikel 47
Artikel 29
Artikel 48
Artikel 30
Artikel 49
Artikel 31
Artikel 50
Artikel 32
Artikel 51
Bilaga A
Bilaga I
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
v
it
k
e
ri
d
a
tt
e
D
G
E
/
4
5
/
3
0
0
2
v
it
k
e
ri
D
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 714/2009
av den 13 juli 2009
om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG)
nr 1228/2003
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av Regionkommitténs yttrande
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentlig
gjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 75 E, 31.3.2009, s. 16) och Europaparlamentets ståndpunkt
av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av
den 25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
Den inre marknaden för el som steg för steg har genom
förts sedan 1999, syftar till att skapa faktiska valmöjlighe
ter för alla konsumenter i gemenskapen, både enskilda
medborgare och företag, nya affärsmöjligheter och ökad
handel över gränserna. Detta ska leda till ökad effektivitet,
konkurrenskraftiga priser och högre kvalitet på tjänsterna
samt bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för el
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.
(
förordning (EG) nr 1228/2003 av 26 juni 2003 om vill
kor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel
(5) EUT L 176, 15.7.2003, s. 1.
(
har i hög grad bidragit till att skapa en sådan inre marknad
för el.
(3)
Det finns dock för närvarande hinder för att sälja el i en
annan medlemsstat på lika villkor och utan diskriminering
eller andra nackdelar i gemenskapen. Framför allt finns det
ännu inte något icke-diskriminerande nättillträde eller
någon myndighetstillsyn som är lika effektiv i alla med
lemsstater, och isolerade marknader kvarstår.
(4)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”En
energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen av att full
borda den inre marknaden för el och skapa lika villkor för
alla elbolag i gemenskapen. Kommissionens meddelande
av den 10 januari 2007 ”Utsikterna för den inre el- och
gasmarknaden” och kommissionens meddelande ”Utred
ning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003
av de europeiska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade
att nuvarande regler och åtgärder varken skapar den ram
som krävs eller medför att det skapas sammanlänknings
kapacitet för att målet om en välfungerande, effektiv och
öppen inre marknad ska kunna uppnås.
(5)
Förutom att den gällande regleringen behöver genomföras
fullt ut bör den reglering av den inre marknaden för el som
anges i förordning (EG) nr 1228/2003 anpassas i enlighet
med dessa meddelanden.
(6)
Det krävs i synnerhet ett ökat samarbete och en ökad sam
ordning mellan de systemansvariga för överföringssyste
men för att utarbeta nätföreskrifter för tillhandahållande
och förvaltning av ett effektivt och transparent tillträde till
överföringsnäten över gränserna, samt en samordnad och
tillräckligt långsiktig planering och sund teknisk utveckling
av gemenskapens överföringsnät, inbegripet skapande av
sammanlänkningskapacitet, med vederbörlig hänsyn till
miljön. Dessa nätföreskrifter bör följa de ramriktlinjer av
icke-bindande karaktär (ramriktlinjer) som har utarbetats
av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,
som inrättats genom Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om en byrå
för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
(6) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(
an
kallad byrån). Byrån bör ges en roll när det gäller att på
grundval av faktiska omständigheter se över utkast till nät
föreskrifter, bland annat deras överensstämmelse med ram
riktlinjerna, och den bör kunna rekommendera att
kommissionen antar dem. Byrån bör lämpligen även få
utvärdera föreslagna ändringar av nätföreskrifterna och
bör kunna rekommendera att kommissionen antar dem.
De systemansvariga för överföringssystemen bör bedriva
verksamheten i sina nät enligt dessa nätföreskrifter.
(7)
För att elöverföringsnäten i gemenskapen ska kunna fung
era på bästa sätt och för att möjliggöra gränsöverskridande
handel med och leveranser av el, bör det upprättas ett
europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssys
temen för el (”Entso för el”). Arbetsuppgifterna för Entso
5
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
d
e
n
(
)
6
)
5
s
t
e
d
å
r
h
c
o
s
t
e
t
n
e
m
a
lr
a
p
a
p
o
r
u
E
h
c
o
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
för el bör genomföras i överensstämmelse med gemenska
pens konkurrensregler, som även fortsättningsvis ska gälla
för beslut av Entso för el. Entso för el:s uppgifter bör vara
väldefinierade och arbetssättet bör säkerställa effektivitet,
transparens och att Entso för el är representativt. Nätföre
skrifter som utarbetas av Entso för el är inte avsedda att
ersätta de nödvändiga nationella nätföreskrifterna för
inhemskt bruk. Eftersom större framsteg kan göras via
regionala insatser, ska de systemansvariga för överförings
systemen inrätta regionala nivåer inom den övergripande
samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten
på regional nivå överensstämmer med nätföreskrifter och
icke-bindande tioåriga nätutvecklingsplaner på gemen
skapsnivå. Medlemsstaterna bör främja samarbete och
övervaka nätets effektivitet på regional nivå. Det regionala
samarbetet bör vara förenligt med utvecklingen mot en
konkurrensutsatt och effektiv inre marknad för el.
(8)
Samtliga marknadsaktörer har ett intresse av det arbete
som förväntas av Entso för el. En effektiv samrådsprocess
är därför viktig och befintliga strukturer som inrättats för
att underlätta och effektivisera processen, exempelvis Ucte
(Union for the Coordination of Transmission of Electri
city), de nationella tillsynsmyndigheterna eller byrån bör
spela en viktig roll.
(9)
För att öka transparensen när det gäller hela elöverförings
nätet i gemenskapen bör Entso för el utarbeta, offentliggöra
och regelbundet uppdatera en gemenskapsomfattande tio
årig nätutvecklingsplan (gemenskapsomfattande nätutveck
lingsplan). Denna nätutvecklingsplan bör omfatta hållbara
elöverföringsnät och nödvändiga regionala sammanlänk
ningar som behövs på grund av kommersiella eller försörj
ningstrygghetsmässiga hänseenden.
(10)
I denna förordning bör de grundläggande principerna för
tariffsystem och tilldelning av kapacitet fastställas, samti
digt som förordningen bör möjliggöra antagande av rikt
linjer för ytterligare relevanta principer och metoder för att
främja en snabb anpassning till förändrade förhållanden.
(11)
På en öppen, konkurrensutsatt marknad bör systemansva
riga som via sina nät överför el över gränserna kompense
ras för kostnader i samband med detta av dem som är
systemansvariga för de överföringssystem från vilka de
gränsöverskridande kraftflödena härstammar och för de
system dessa flöden överförs till.
(12)
Betalningar och intäkter som uppstår genom kompensa
tionsbetalningar mellan systemansvariga bör beaktas när
de nationella nättarifferna fastställs.
(13)
Det faktiska belopp som betalas för gränsöverskridande
tillträde till systemet kan variera avsevärt, beroende på
vilka systemansvariga för överföringssystemen som berörs
och till följd av strukturella skillnader i de tariffsystem som
tillämpas i medlemsstaterna. En viss grad av harmonisering
är därför nödvändig för att undvika snedvridning av
handeln.
(14)
Ett ordentligt system med långsiktiga lokaliseringssignaler
är nödvändigt och bör grundas på principen att nivån på
avgifterna för nättillträde bör återspegla den balans mellan
produktion och förbrukning i det berörda området som
skapas på grundval av en differentiering av producenter
nas och/eller konsumenternas nättillträdesavgifter.
(15)
Det skulle vara olämpligt att tillämpa avståndsrelaterade
tariffer eller, förutsatt att det finns lämpliga lokaliserings
signaler, särskilda tariffer som endast betalas av exportörer
eller importörer utöver den allmänna avgiften för tillträde
till det nationella nätet.
(16)
En fungerande konkurrens på den inre marknaden för el
förutsätter icke-diskriminerande och transparenta avgifter
för användningen av nät och de sammanlänkande ledning
arna i överföringssystemet. Den tillgängliga kapaciteten för
dessa förbindelser bör vara de största möjliga som är för
enliga med säkerhetsstandarderna för säker nätdrift.
(17)
Det är viktigt att undvika att de olika säkerhets-, drifts- och
planeringsstandarder som används av de systemansvariga
i medlemsstaterna leder till snedvridning av konkurrensen.
Dessutom bör det råda transparens för marknadsaktörerna
vad gäller tillgänglig överföringskapacitet och de
säkerhets-, planerings- och driftsstandarder som påverkar
den tillgängliga överföringskapaciteten.
(18)
Marknadsövervakningen, som de senaste åren har utövats
av de nationella tillsynsmyndigheterna och av kommissio
nen, har visat att hittills gällande krav på transparens och
bestämmelser om tillträde till infrastruktur inte är tillräck
liga för att garantera en verklig, välfungerande, öppen och
effektiv inre marknad för el.
(19)
Lika tillgång till information om systemets fysiska status
och effektivitet är nödvändigt så att alla marknadsaktörer
har möjlighet att bedöma den övergripande situationen när
det gäller tillgång och efterfrågan och att identifiera orsa
kerna till förändringar av grossistpriset. Detta inbegriper
mer exakt information om elproduktion, tillgång och efter
frågan, vilket inbegriper prognoser, nät- och sammanlänk
ningskapacitet, kraftflöden och underhåll, balanshållning
och reservkapacitet.
V
S
6
1
/
1
1
2
L
(20)
För att öka förtroendet för marknaden måste marknadsak
törerna kunna vara säkra på att företag som missbrukar sin
ställning kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och
avskräckande sanktioner. De behöriga myndigheterna bör
ges befogenhet att göra en fullödig bedömning av påståen
den om missbruk av marknadsställning. Det är därför nöd
vändigt att ge de behöriga myndigheterna tillgång till
uppgifter om operativa beslut som fattas av elhandelsföre
tag. På elmarknaden fattas många relevanta beslut av pro
ducenterna, som bör hålla information om sådana beslut
lätt tillgänglig för de behöriga myndigheterna under en
fastställd period. De behöriga myndigheterna bör dess
utom regelbundet kontrollera att de systemansvariga för
överföringssystemen efterlever reglerna. Små producenter,
utan egentlig möjlighet att snedvrida marknaden, bör
undantas från det kravet.
(21)
Det bör finnas regler för användningen av intäkter som
härrör från hanteringen av överbelastning, såvida inte sam
manlänkningens särdrag motiverar ett undantag från dessa
regler.
(22)
Hanteringen av problemen med överbelastning bör ge kor
rekta ekonomiska signaler till de systemansvariga för över
föringssystemen och till marknadsaktörerna och grundas
på marknadsmekanismer.
(23)
Investeringar i viktig ny infrastruktur bör prioriteras, sam
tidigt som man bör se till att den inre marknaden för el
fungerar korrekt. För att kunna förstärka de positiva effek
terna av undantagna likströmslänkar med avseende på
konkurrensen och försörjningstryggheten bör det göras en
prövning av marknadens intresse i projektets planerings
fas och bestämmelser för att hantera överbelastning bör
antas. När likströmslänkar är dragna över mer än en med
lemsstats territorium bör byrån, som en sista åtgärd,
behandla ansökan om undantag i syfte att bättre beakta
dess gränsöverskridande följder och underlätta administra
tionen. Med tanke på den exceptionella riskprofilen för
dessa undantagna stora infrastrukturprojekt bör det ges
möjlighet att tillfälligt undanta företag med leverans- och
produktionsintressen från samtliga bestämmelser om
åtskillnad för de projekt som berörs. Undantag som bevil
jas i enlighet med förordning (EG) nr 1228/2003 fortsät
ter att gälla fram till det planerade slutdatum som fastställts
i beslutet om beviljande av undantag.
(24)
För att säkerställa att den inre marknaden för el fungerar
väl bör det införas förfaranden som ger kommissionen
möjlighet att anta beslut och riktlinjer om bl.a. tariffsystem
och kapacitetstilldelning, och som samtidigt säkerställer att
medlemsstaternas tillsynsmyndigheter är delaktiga i denna
process, i förekommande fall genom sin europeiska sam
manslutning. Tillsynsmyndigheterna har, tillsammans med
övriga berörda myndigheter i medlemsstaterna, en viktig
uppgift när det gäller att bidra till att den inre marknaden
för el fungerar väl.
(25)
De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att bestäm
melserna i denna förordning och riktlinjerna som antas
med stöd av denna förordning följs.
(26)
Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndighe
terna bör åläggas att förse kommissionen med relevant
information. Kommissionen bör behandla denna informa
tion konfidentiellt. Vid behov bör kommissionen kunna
begära in relevant information direkt från de berörda före
tagen, under förutsättning att de behöriga nationella myn
digheterna underrättas.
(27)
Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för
överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se
till att de tillämpas. Sanktionerna måste vara effektiva, pro
portionerliga och avskräckande.
(28)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna
förordning bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(29)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa
eller anta de riktlinjer som behövs för den nivå av harmo
nisering som minst krävs för att målen med denna förord
ning ska uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en allmän
räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna
förordning genom att komplettera den med nya icke
väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut
1999/468/EG.
(30)
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upp
rätta en harmoniserad ram för gränsöverskridande elhan
del, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt
för att uppnå detta mål.
(31)
Med tanke på de många ändringarna av förordning (EG)
nr 1228/2003 är det av tydlighets- och effektivitetsskäl
önskvärt att bestämmelserna i fråga omarbetas och ställs
samman till en enda ny förordning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
Syftet med denna förordning är
a) att fastställa rättvisa regler för gränsöverskridande elhandel,
och därmed stärka konkurrensen på den inre marknaden för
el, med beaktande av de nationella och regionala marknader
nas särdrag; detta kommer att innebära att det inrättas en
7
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
kompensationsmekanism för gränsöverskridande flöden av
el och att det införs harmoniserade principer för avgifter för
gränsöverskridande överföring och tilldelning av tillgänglig
kapacitet för sammanlänkningar mellan de nationella
överföringssystemen,
b) att underlätta genomförandet av en väl fungerande och trans
parent grossistmarknad med hög nivå av elförsörjningstrygg
het. Denna förordning innehåller mekanismer för att
harmonisera reglerna för gränsöverskridande elhandel.
Artikel 2
Definitioner
1.
För tillämpningen av denna förordning ska definitionerna i
artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av
den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre markna
den för el
(1) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.
(
a
n an
ning som ska ersättas med följande:
— sammanlänkning: en överföringsledning som passerar eller
sträcker sig över en gräns mellan medlemsstater och
som kopplar samman medlemsstaternas nationella
överföringssystem.
2.
Dessutom gäller följande definitioner:
a) tillsynsmyndighet: de tillsynsmyndigheter som avses i arti
kel 35.1 i direktiv 2009/72/EG.
b) gränsöverskridande flöde: ett fysiskt flöde av el i en medlems
stats överföringsnät som uppstår genom påverkan av
producent och/eller konsumentverksamhet utanför den med
lemsstaten på dess överföringsnät.
c) överbelastning: en situation där en sammanlänkning mellan
nationella nät för överföring på grund av kapacitetsbrist i
berörda sammanlänkningar och/eller nationella överförings
system inte kan ta emot alla de fysiska flöden som uppstår
genom internationell handel, som marknadsaktörerna
efterfrågar.
d) deklarerad export: avsändande av el från en medlemsstat på
grundval av det bakomliggande kontraktsvillkoret att ett
samtidigt motsvarande mottagande (deklarerad import) kom
mer att ske i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.
e) deklarerad transitering: situation då deklarerad export av el äger
rum och den utsedda transportvägen för transaktionen går
genom ett land där elen varken kommer att avsändas eller
samtidigt motsvarande mottagas.
f) deklarerad import: mottagande av el i en medlemsstat eller ett
tredje land som äger rum samtidigt som el avsänds (deklare
rad export) i en annan medlemsstat.
g) ny sammanlänkning: en sammanlänkning som inte är färdig
den 4 augusti 2003.
Endast när det gäller kompensationsmekanismerna mellan syste
mansvariga för överföringssystemen i artikel 13, ska, om två eller
flera medlemsstaters överföringsnät helt eller delvis ingår i en
enda kontrollenhet, hela kontrollenheten anses ingå i en av de
berörda medlemsstaternas överföringsnät, för att undvika att flö
den inom kontrollenheter anses som gränsöverskridande flöden
enligt första stycket b i den här punkten och ger anledning till
kompensationsbetalning enligt artikel 13. De berörda medlems
staternas tillsynsmyndigheter får avgöra vilken av de berörda
medlemsstaterna som kontrollenheten som helhet ska anses
tillhöra.
Artikel 3
Certifiering av systemansvariga för överföringssystemen
1.
Om kommissionen har mottagit en anmälan om certifiering
av en systemansvarig för överföringssystem i enlighet med arti
kel 10.6 i direktiv 2009/72/EG, ska den pröva denna anmälan så
snart som den mottagits. Inom två månader efter mottagandet av
en sådan anmälan ska kommissionen till den berörda nationella
tillsynsmyndigheten yttra sig om dess förenlighet med artikel 10.2
eller artikel 11, och artikel 9 i direktiv 2009/72/EG.
När det yttrande som avses i första stycket utarbetas kan kommis
sionen begära att byrån ska yttra sig om den nationella tillsyns
myndighetens beslut. I det fallet ska tvåmånadersperioden som
avses i första stycket förlängas med två månader.
I avsaknad av ett yttrande från kommissionen inom de perioder
som avses i första och andra styckena ska kommissionen anses
inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
2.
Efter mottagandet av ett yttrande från kommissionen ska
den nationella tillsynsmyndigheten inom två månader anta sitt
slutliga beslut om certifiering av den systemansvarige för överfö
ringssystemet och därvidlag ta största möjliga hänsyn till
kommissionens yttrande. Tillsynsmyndighetens beslut och kom
missionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
3.
Under förfarandet får tillsynsmyndigheterna och/eller kom
missionen när som helst begära sådana uppgifter från systeman
svariga för överföringssystemen och/eller företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet som är relevant för fullgö
randet av deras skyldigheter enligt denna artikel.
4.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla
kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
8
1
/
1
1
2
L
-
k
n
ä
l
n
a
m
m
a
s
v
a
n
e
n
o
it
i
n
if
e
d
r
ö
f
g
a
t
d
u
d
e
m
,
ll
ä
g
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/19
5.
Kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet
för tillämpningen av punkterna 1 och 2. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom
att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande
förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2.
6.
Om kommissionen har mottagit en anmälan om certifiering
av en systemansvarig för överföringssystem enligt artikel 9.10 i
direktiv 2009/72/EG ska den fatta ett beslut angående certifiering.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut.
Artikel 4
Europeiska nätverket av systemansvariga för
överföringssystemen för el (Entso för el)
Alla systemansvariga för överföringssystemen för el ska samar
beta på gemenskapsnivå genom Entso för el för att verka för att
den inre elmarknaden fullbordas och fungerar väl samt för att
gynna gränsöverskridande handel och säkerställa optimal förvalt
ning, samordnad drift och sund teknisk utveckling av det europe
iska elöverföringsnätet.
Artikel 5
Inrättande av Entso för el
1.
Senast den 3 mars 2011 ska de systemansvariga för över
föringssystemen för el till kommissionen och byrån lämna in ett
utkast till stadgar, en förteckning över medlemmar och ett utkast
till arbetsordning, inklusive regler för hur samrådet ska gå till mel
lan intressenterna i Entso för el som nu ska inrättas.
2.
Inom två månader efter mottagandet ska byrån, efter for
mellt samråd med organisationer som representerar samtliga
berörda parter, särskilt systemanvändare, inklusive kunder, lämna
ett yttrande till kommissionen om utkastet till stadgar, medlems
förteckningen och utkastet till arbetsordning.
3.
Kommissionen ska lämna ett yttrande om utkastet till stad
gar, medlemsförteckningen och utkastet till arbetsordning med
beaktande av det yttrande som byrån ska avge enligt punkt 2 och
inom tre månader efter mottagandet av byråns yttrande.
4.
Inom tre månader efter mottagandet av kommissionens ytt
rande ska de systemansvariga för överföringssystemen inrätta
Entso för el samt anta och offentliggöra dess stadgar och
arbetsordning.
Artikel 6
Utarbetande av nätföreskrifter
1.
Kommissionen ska, efter samråd med byrån, Entso för el
och de andra berörda intressenterna, årligen upprätta en förteck
ning över de i artikel 8.6 angivna områden som ska inbegripas i
utarbetandet av prioriterade nätföreskrifter.
2.
Kommissionen ska uppmana byrån att, inom en rimlig tids
frist som inte överstiger sex månader, lämna in en icke-bindande
ramriktlinje (ramriktlinje), i vilken det anges klara och objektiva
principer i enlighet med artikel 8.7 för utarbetande av varje all
mänt villkor för överföring som har anknytning till de områden
som anges i förteckningen över prioriterade nätföreskrifter. Varje
ramriktlinje ska bidra till icke-diskriminering, effektiv konkurrens
och en väl fungerande marknad. Efter en motiverad ansökan från
byrån får kommissionen förlänga denna period.
3.
Byrån ska på ett öppet och transparent sätt under en period
på minst två månader formellt samråda med Entso för el och med
de andra berörda intressenterna om ramriktlinjen.
4.
Om kommissionen anser att ramriktlinjen inte medverkar
till icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande
marknad, får den begära att byrån reviderar ramriktlinjen inom en
rimlig tidsfrist och lämnar in den till kommissionen på nytt.
5.
Om byrån underlåter att lämna in en ramriktlinje eller en
reviderad ramriktlinje inom den period som kommissionen angett
i punkt 2 eller 4, ska kommissionen utarbeta ramriktlinjen i fråga.
6.
Kommissionen ska uppmana Entso för el att för byrån lägga
fram nätföreskrifter som överensstämmer med den relevanta ram
riktlinjen inom en rimlig period som inte överstiger tolv månader.
7.
Inom tre månader efter mottagandet av en nätföreskrift, en
period under vilken byrån får hålla ett formellt samråd med
berörda parter, ska byrån avge ett motiverat yttrande till Entso för
el om nätföreskriften.
8.
Entso för el får ändra nätföreskriften efter byråns yttrande
och lämna in den på nytt till byrån.
9.
När byrån har förvissat sig om att nätföreskriften överrens
stämmer med den relevanta ramriktlinjen, ska den lämna nätfö
reskriften till kommissionen och får rekommendera att den antas
inom en rimlig tidsperiod. Om kommissionen inte antar nätföre
skriften ska den ange skälen till detta.
10.
Om Entso för el har underlåtit att utarbeta en nätföreskrift
inom den tidsperiod som kommissionen har fastställt enligt
punkt 6, får kommissionen uppmana byrån att utarbeta ett utkast
till nätföreskrift på grundval av den relevanta ramriktlinjen. Byrån
får inleda ytterligare ett samråd under utarbetandet av en nätfö
reskrift enligt denna punkt. Byrån ska lämna in ett utkast till nät
föreskrift som utarbetats enligt denna punkt till kommissionen
och får rekommendera att den antas.
11.
Kommissionen får på eget initiativ, om Entso för el har
underlåtit att utarbeta en nätföreskrift eller byrån har underlåtit att
utarbeta ett utkast till nätföreskrift enligt punkt 10, eller efter
rekommendation från byrån enligt punkt 9, anta en eller flera nät
föreskrifter på de områden som omfattas av artikel 8.6.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift
ska antas ska den under en period som inte understiger två måna
der samråda med byrån, Entso för el och alla berörda intressenter
om ett utkast till nätföreskrift. Dessa åtgärder, som avser att ändra
icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera
den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med
kontroll som avses i artikel 23.2.
12.
Denna artikel påverkar inte kommissionens rätt att anta
och ändra riktlinjerna enligt artikel 18.
Artikel 7
Ändring av nätföreskrifter
1.
Personer som kan ha intresse av en nätföreskrift som har
antagits i enlighet med artikel 6, inklusive Entso för el, systeman
svariga för överföringsnät, nätanvändare och konsumenter, får
föreslå byrån utkast till ändringar av denna nätföreskrift. Byrån får
också föreslå ändringar på eget initiativ.
2.
Byrån ska samråda med samtliga aktörer i enlighet med arti
kel 10 i förordning (EG) nr 713/2009. Efter detta förfarande får
byrån lägga fram motiverade förslag till ändringar för kommis
sionen, med en förklaring av hur förslagen är förenliga med de
mål för nätföreskrifterna som anges i artikel 6.2 i den här
förordningen.
3.
Kommissionen får med beaktande av byråns förslag anta
ändringar av alla nätföreskrifter som har antagits enligt artikel 6.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna
förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2.
4.
Överväganden rörande föreslagna ändringar enligt förfaran
det i artikel 23.2 ska begränsas till övervägande av aspekter i sam
band med den föreslagna ändringen. Sådana förslag till ändringar
påverkar inte andra ändringar som kommissionen kan komma att
föreslå.
Artikel 8
Uppgifter för Entso för el
1.
Entso för el ska utarbeta nätföreskrifter inom de områden
som anges i punkt 6 i den här artikeln på uppmaning av kom
missionen i enlighet med artikel 6.6.
2.
Entso för el får utarbeta nätföreskrifter inom de områden
som anges i punkt 6 för uppnåendet av de mål som anges i arti
kel 4 om dessa nätföreskrifter inte hänför sig till områden som
omfattas av en uppmaning från kommissionen till nätverket.
Dessa nätföreskrifter ska föreläggas byrån för yttrande. Entso för
el ska ta vederbörlig hänsyn till detta yttrande.
3.
Entso för el ska anta
a) gemensamma verktyg för säkerställande av samordning av
nätdriften under normala förhållanden och vid nödsituatio
ner, inklusive gemensamma kriterier för klassificering av
nätincidenter och forskningsplaner,
b) en icke-bindande gemenskapsomfattande tioårig nätutveck
lingsplan (den gemenskapsomfattande nätutvecklingspla
nen), inklusive en europeisk försörjningsprognos, vartannat
år,
c) rekommendationer för samordningen av det tekniska samar
betet mellan gemenskapens och tredjeländers systemansva
riga för överföringssystemen,
d) ett årsarbetsprogram,
e) en årsrapport,
f) årliga försörjningsprognoser för sommar och vinter.
4.
I den europeiska försörjningsprognos som avses i punkt 3
b ska anges elsystemets sammantagna tillräcklighet för den befint
liga och förväntade efterfrågan på el för den kommande femårs
perioden och för perioden 5–15 år räknat från datumet för den
prognosen. Den europeiska försörjningsprognosen ska bygga på
nationella försörjningsprognoser utarbetade av var och en av de
systemansvariga för överföringssystemen.
5.
Årsarbetsprogrammet enligt punkt 3 d ska innehålla en för
teckning och beskrivning av de nätföreskrifter som ska utarbetas,
en samordningsplan för nätdriften samt forsknings- och utveck
lingsverksamhet som ska utföras det året och en preliminär
tidsplan.
6.
De nätföreskrifter som avses i punkterna 1 och 2 ska
omfatta följande områden, med beaktande av regionala särdrag i
tillämpliga fall:
a) Reglerna för nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet, inklusive
regler för nätreservkapacitet i överföringssystem.
b) Regler för nätanslutning.
c) Regler för tredjepartstillträde.
d) Regler för informationsutbyte och balansavräkning.
e) Regler för driftskompatibilitet.
f) Rutiner och procedurer för störningssituationer.
g) Regler för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning.
h) Regler för elhandel avseende tillhandahållande av tjänster för
tillträde till nätet på teknisk nivå och på driftsnivå samt
systembalans.
V
S
0
2
/
1
1
2
L
i) Regler för transparens.
j) Balanshantering, inklusive regler för reservkraft för nätet.
k) Regler för harmoniserade avgiftsstrukturer för överföring,
inklusive lokaliseringssignaler och regler för kompensation
mellan systemansvariga för överföringssystem.
l) Energieffektivitet för elnät.
7.
Nätföreskrifterna ska utarbetas för gränsöverskridande nät
frågor och marknadsintegrationsfrågor och ska inte påverka med
lemsstaternas rätt att fastställa nationella nätföreskrifter som inte
har någon inverkan på den gränsöverskridande handeln.
8.
Entso för el ska övervaka och analysera tillämpningen av de
nätföreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i
enlighet med artikel 6.11 och deras inverkan på harmonisering av
regler som syftar till att underlätta marknadsintegrering. Entso för
el ska avlägga rapport till byrån och redovisa resultaten av analy
sen i den årliga rapport som avses i punkt 3 e i den här artikeln.
9.
Entso för el ska ställa all information till förfogande som
krävs för att byrån ska kunna genomföra uppgifterna enligt
artikel 9.1.
10.
Entso för el ska vartannat år anta och offentliggöra en
gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan. Den gemenskapsom
fattande nätutvecklingsplanen ska omfatta modellbeskrivningar
av det integrerade nätet, ett utvecklingsscenario, en europeisk för
sörjningsprognos samt en bedömning av systemets uthållighet.
Den gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen ska särskilt
a) bygga på nationella investeringsplaner, med beaktande av de
regionala investeringsplaner som avses i artikel 12.1, och,
i tillämpliga fall, på gemenskapsaspekter av nätplanering,
inbegripet riktlinjerna för transeuropeiska energinät i enlig
het med Europaparlamentets och rådets beslut
nr 1364/2006/EG
(1) EUT L 262, 22.9.2006, s. 1.
(
b) när det gäller gränsöverskridande sammanlänkningar, även
bygga på rimliga behov hos olika systemanvändare samt inte
grera de åtaganden på lång sikt från investerare som avses i
artikel 8 och artiklarna 13 och 22 i direktiv 2009/72/EG, och
c) identifiera investeringsluckor, särskilt med avseende på
gränsöverskridande kapacitet.
Beträffande led c i andra stycket kan en översyn av de faktorer
som på grund av skillnader i godkännandeförfaranden eller
godkännandepraxis hindrar en utbyggnad av den gränsöverskri
dande nätkapaciteten bifogas den gemenskapsomfattande
nätutvecklingsplanen.
11.
Byrån ska avge ett yttrande över de nationella tioåriga nätu
vecklingsplanerna i syfte att bedöma deras överensstämmelse med
den gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen. Om byrån kon
staterar att en nationell tioårig nätutvecklingsplan inte stämmer
överens med den gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen ska
den rekommendera att den nationella nätutvecklingsplanen eller
den gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen ändras på lämp
ligt sätt. Om en sådan nationell tioårig nätutvecklingsplan utarbe
tas i enlighet med artikel 22 i direktiv 2009/72/EG ska byrån
rekommendera den behöriga nationella tillsynsmyndigheten att
ändra den nationella tioåriga nätutvecklingsplanen i enlighet med
artikel 22.7 i det direktivet och informera kommissionen om detta.
12.
På begäran av kommissionen ska Entso för el lämna sina
synpunkter till kommissionen i samband med antagande av rikt
linjerna i enlighet med artikel 18.
Artikel 9
Byråns övervakningsuppgifter
1.
Byrån ska övervaka att Entso genomför sina uppgifter enligt
artikel 8.1, 8.2 och 8.3 och rapportera till kommissionen.
Byrån ska övervaka hur Entso för el genomför de nätföreskrifter
som har utarbetats enligt artikel 8.2 och de nätföreskrifter som
har utarbetats enligt artikel 6.1–6.10 men som inte har antagits
av kommissionen enligt artikel 6.11. Om Entso för el inte har
genomfört sådana nätföreskrifter ska byrån begära att Entso för el
avger en vederbörligen motiverad förklaring till varför detta inte
har skett. Byrån ska informera kommissionen om denna förkla
ring och avge ett yttrande över den.
Byrån ska övervaka och analysera genomförandet av de nätföre
skrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlighet
med artikel 6.11 och deras inverkan på harmoniseringen av de
regler som syftar till att underlätta marknadsintegrering samt på
icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande
marknad, samt rapportera till kommissionen.
2.
Entso för el ska lämna utkastet till gemenskapsomfattande
nätutvecklingsplan, utkastet till årsarbetsprogram med informa
tion om samrådsprocessen och övriga handlingar som avses i arti
kel 8.3 till byrån för yttrande.
Inom två månader efter mottagandet ska byrån lämna ett moti
verat yttrande, tillsammans med rekommendationer till Entso för
el och kommissionen, om byrån anser att utkastet till årsarbets
programmet eller utkastet till gemenskapsomfattande nätutveck
lingsplan som lagts fram av Entso för el inte medverkar till icke-
diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande
marknad eller till en tillräcklig grad av gränsöverskridande sam
manlänkningar med tillträde för tredjepart.
1
2
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 10
Samråd
1.
När Entso för el utarbetar nätföreskrifterna, utkastet till
gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan och årsarbetspro
grammet enligt artikel 8.1, 8.2 och 8.3, ska det i ett tidigt skede
och på ett öppet och transparent sätt ha omfattande samråd med
alla berörda aktörer på marknaden, särskilt med de organisatio
ner som företräder alla intressenter, i enlighet med de förfarande
regler som avses i artikel 5.1. Samrådet ska inkludera nationella
tillsynsmyndigheter och andra nationella myndigheter, elhandels-
och producentföretag, systemanvändare, inklusive kunder, syste
mansvariga för distributionssystemen, inklusive berörda bransch
organisationer, tekniska organ och intressentplattformar.
Samrådet ska ha till syfte att identifiera synpunkter och förslag
från alla berörda parter i beslutsprocessen.
2.
Samtliga dokument och protokoll från sammanträden med
anknytning till de samråd som avses i punkt 1 ska offentliggöras.
3.
Innan årsarbetsprogrammet och nätföreskrifterna enligt
artikel 8.1, 8.2 och 8.3 antas, ska Entso för el redovisa de syn
punkter som framförts under samrådsförfarandet och hur dessa
synpunkter har beaktats. Om synpunkterna inte har beaktats, ska
skälen till det anges.
Artikel 11
Kostnader
Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av Entso för el och
som avses i artiklarna 4–12 ska bäras av de systemansvariga för
överföringssystemen och tas med i avgiftsberäkningen. Tillsyns
myndigheterna ska godkänna dessa kostnader endast om de är
rimliga och proportionerliga.
Artikel 12
Regionalt samarbete mellan systemansvariga för
överföringssystemen
1.
De systemansvariga för överföringssystemen ska inleda
regionalt samarbete inom ramen för Entso för el för att bidra till
den verksamhet som anges i artikel 8.1, 8.2 och 8.3. De ska sär
skilt offentliggöra en regional investeringsplan vartannat år, och
får fatta investeringsbeslut baserade på denna regionala
investeringsplan.
2.
De systemansvariga för överföringssystemen ska främja
driftslösningar som säkerställer optimal hantering av nätet och
främja utvecklingen av energiutbyte, samordnad tilldelning av
gränsöverskridande kapacitet efter icke-diskriminerande mark
nadsbaserade metoder, med vederbörligt beaktande av fördelarna
med implicita auktioner för kortfristig tilldelning och integrering
av balansmekanismer och mekanismer för reservkraft.
3.
Kommissionen får i syfte att uppnå målen i punkterna 1
och 2 fastställa de regionala samarbetsstrukturernas geografiska
utsträckning med beaktande av befintliga regionala samarbets
strukturer. Varje medlemsstat får främja samarbete i mer än ett
geografiskt område. Den åtgärd som avses i första meningen, vil
ken avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning
genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2.
Kommissionen ska för detta ändamål samråda med byrån och
Entso för el.
Artikel 13
Kompensationsmekanism mellan systemansvariga för
överföringssystemen
1.
De systemansvariga för överföringssystemen ska få kom
pensation för kostnader som uppstår till följd av att de överför
gränsöverskridande flöden av el via sina nät.
2.
Den kompensation som avses i punkt 1 ska betalas av sys
temansvariga för de nationella överföringssystem från vilka de
gränsöverskridande flödena härstammar och de system för vilka
dessa flöden är avsedda.
3.
Kompensationsbetalningar ska göras regelbundet för en viss
tidigare period. Vid behov ska kompensationsbetalningarna jus
teras i efterhand för att spegla de faktiska kostnaderna.
Den första tidsperiod för vilken kompensationsbetalningar ska
göras ska fastställas enligt de riktlinjer som avses i artikel 18.
4.
Kommissionen ska fastställa de belopp som ska betalas i
kompensation. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga
delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 23.2.
5.
Omfattningen av gränsöverskridande flöden som överförts
och omfattningen av gränsöverskridande flöden som enligt sin
beteckning härstammar från och/eller är avsedda för nationella
överföringssystem, ska fastställas på grundval av faktiskt upp
mätta fysiska flöden av el under en given tidsperiod.
6.
De kostnader som uppstår till följd av överföring av gränsö
verskridande flöden ska fastställas på grundval av en långsiktig
uppskattning av framtida genomsnittliga faktiska kostnader med
beaktande av förluster, investeringar i ny infrastruktur och en
lämplig andel av kostnaderna för befintlig infrastruktur, om infra
strukturen används för överföring av gränsöverskridande flöden,
varvid särskild hänsyn ska tas till behovet att försörjningstrygg
heten garanteras. Vid beräkningen av de kostnader som uppkom
mit ska erkända metoder för kostnadsberäkning användas. De
vinster i nätet som uppkommer på grund av överföring av gränsö
verskridande flöden ska beaktas för att minska den erhållna
kompensationen.
V
S
2
2
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/23
Artikel 14
Avgifter för tillträde till näten
1.
De avgifter som tas ut av nätoperatörerna för tillträde till
näten ska vara transparenta, beakta behovet av nätsäkerhet och
spegla de faktiska kostnaderna, i den mån dessa kostnader mot
svaras av effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörers
kostnader, samt tillämpas på ett icke diskriminerande sätt. Avgif
terna får inte vara avståndsrelaterade.
2.
Vid behov ska den tariffnivå som tillämpas för producenter
och/eller konsumenter tillhandahålla lokaliseringssignaler på
gemenskapsnivå och beakta de nätförluster och överbelastningar
som orsakats, liksom investeringskostnader för infrastruktur.
3.
När avgifterna för nättillträde fastställs, ska följande beaktas:
a) Betalningar och intäkter som uppstår på grund av kompen
sationsmekanismen mellan de systemansvariga för
överföringssystemen.
b) Både faktiska betalningar som gjorts och mottagits, och betal
ningar som förväntas för kommande tidsperioder, som
beräknas på grundval av tidigare perioder.
4.
Fastställandet av avgifterna för nättillträdet enligt denna arti
kel får inte påverka de avgifter för deklarerad export och deklare
rad import som uppstår av den hantering av överkapacitet som
avses i artikel 16.
5.
Det får inte tas ut någon särskild nätavgift för enskild dekla
rerad eltransit.
Artikel 15
Tillhandahållande av information
1.
De systemansvariga för överföringssystemen ska upprätta
mekanismer för samordning och informationsutbyte i syfte att
säkerställa nätens säkerhet i samband med hantering av
överbelastning.
2.
De normer för säkerhet, drift och planering som tillämpas
av de systemansvariga för överföringssystemen ska offentliggö
ras. De offentliggjorda upplysningarna ska inbegripa en allmän
plan för beräkning av den sammanlagda överföringskapaciteten
och säkerhetsmarginalen för överföringen, som baseras på nätets
elektriska och fysiska egenskaper. Sådana planer ska godkännas
av tillsynsmyndigheterna.
3.
De systemansvariga för överföringssystemen ska offentlig
göra beräkningar av tillgänglig överföringskapacitet för varje dag,
och ange om tillgänglig överföringskapacitet redan reserverats.
Dessa beräkningar ska offentliggöras på bestämda tidpunkter före
själva överföringsdagen, och ska under alla omständigheter
omfatta beräkningar av kapaciteten för den kommande veckan
och den kommande månaden samt en kvantitativ indikation på
den förväntade tillgängliga kapaciteten och dess tillförlitlighet.
4.
De systemansvariga för överföringssystemen ska offentlig
göra relevanta uppgifter om aggregerade förbrukningsprognoser,
faktisk elförbrukning, tillgänglig produktionskapacitet och faktisk
produktion samt effektbalans, tillgänglig överföringskapacitet och
nyttjande av nätet inklusive sammanlänkningar. För tillgänglig
het och faktiskt nyttjande av små produktions- och förbruknings
enheter kan sammanlagda skattningar användas.
5.
Berörda marknadsaktörer ska tillhandahålla relevanta upp
gifter till de systemansvariga för överföringssystemen.
6.
Produktionsföretag som äger eller driver produktionstill
gångar, av vilken minst en produktionstillgång har en installerad
kapacitet på minst 250 MW, ska under fem år hålla alla uppgifter
per timme per anläggning som är nödvändiga för att det ska gå
att följa upp in- och utmatning till nätet samt budgivning vid
elhandel, sammanlänkningsauktioner, reservmarknader och OTC-
marknader tillgängliga för den nationella tillsynsmyndigheten.
Den information per anläggning och timme som ska lagras ska
minst omfatta uppgifter om tillgänglig produktionskapacitet och
bokade reserver, inklusive tilldelning av dessa reserver per anlägg
ning, vid tidpunkten för budgivningen och för elproduktionen.
Artikel 16
Allmänna principer om hantering av överbelastning
1.
Problem med överbelastning i nätet ska åtgärdas med icke-
diskriminerande, marknadsbaserade lösningar som ger effektiva
ekonomiska signaler till berörda marknadsaktörer och berörda
systemansvariga. Problem med överbelastning i nätet ska företrä
desvis lösas med metoder som inte bygger på transaktioner, dvs.
metoder som inte innefattar ett val mellan enskilda marknadsak
törers kontrakt.
2.
Förfaranden för att inskränka handeln får endast tillämpas i
nödfall när den systemansvarige för överföringsnäten tvingas
vidta omedelbara åtgärder och omdirigering eller motköp inte är
möjliga. Alla sådana förfaranden ska tillämpas på ett icke diskri
minerande sätt.
Utom vid fall av force majeure ska marknadsaktörer få kompen
sation för inskränkning av tilldelad kapacitet.
3.
Den maximala kapaciteten hos sammanlänkningarna
och/eller de överföringsnät som påverkar gränsöverskridande flö
den ska ställas till marknadsaktörernas förfogande och uppfylla
säkerhetsnormerna för säker nätdrift.
4.
Marknadsaktörerna ska i god tid före den relevanta opera
tiva perioden informera de berörda systemansvariga för överfö
ringssystemen huruvida de har för avsikt att använda tilldelad
kapacitet. Tilldelad kapacitet som inte utnyttjas ska återföras till
marknaden på ett öppet, transparent och icke diskriminerande
sätt.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
5.
De systemansvariga för överföringssystemen ska, i den mån
det är tekniskt möjligt, leda kapacitetsbehoven för elflöden i mot
satt riktning över den överbelastade sammanlänkningsförbindel
sen för att maximalt utnyttja kapaciteten hos denna förbindelse.
Med fullständig hänsyn tagen till driftsäkerheten ska handel som
minskar överbelastning aldrig avslås.
6.
Alla inkomster från tilldelning av sammanlänkning ska
användas för följande ändamål, nämligen
a) garantier för att den tilldelade kapaciteten faktiskt är tillgäng
lig, och/eller
b) nätinvesteringar för att bibehålla eller öka överföringskapa
citeten, särskilt sådana som avser nya sammanlänkningar.
Om intäkterna inte på ett effektivt sätt kan användas för ändamå
len i första stycket a och/eller b, får de, förutsatt att de berörda
medlemsstaternas tillsynsmyndigheter godkänner det, användas,
upp till ett högsta belopp som ska fastställas av dessa tillsynsmyn
digheter, som en intäkt som ska beaktas av tillsynsmyndigheterna
när de godkänner metoder för att beräkna nättariffer och/eller
fastställer dessa.
Den resterande delen av intäkterna ska placeras på ett separat
internkonto tills det blir möjligt att använda den för de ändamål
som avses i första stycket a och/eller b. Tillsynsmyndigheten ska
informera byrån om det godkännande som avses i andra stycket.
Artikel 17
Nya sammanlänkningar
1.
Tillsynsmyndigheterna får, på begäran och för en begrän
sad tidsperiod, bevilja undantag för nya likströmslänkar från
bestämmelserna i artikel 16.6 i denna förordning och artiklarna 9,
32, 37.6 och 37.10 i direktiv 2009/72/EG på följande samtliga
villkor:
a) Investeringen
stärker
konkurrensen
på
elförsörjningsområdet.
b) Den risknivå som är förenad med investeringen är sådan att
ett undantag är en förutsättning för att investeringen ska bli
av.
c) Sammanlänkningen måste ägas av en fysisk eller juridisk per
son som åtminstone till den juridiska formen är skild från de
systemansvariga inom vilkas system sammanlänkningen
kommer att byggas upp.
d) Debitering sker av sammanlänkningens användare.
e) Sedan det partiella öppnandet av marknaden i enlighet med
artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG
av den 19 december 1996 om. gemensamma regler för den
inre marknaden för el
(1) EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.
(
a n
a
kostnaderna för sammanlänkningen kunnat återvinnas som
del av avgifterna för användningen av de överförings-
eller
distributionssystem
som
sammanbinds
av
sammanlänkningen.
f) Undantaget får inte skada konkurrensen eller en effektivt
fungerande inre marknad för el, eller hindra att det reglerade
system till vilket sammanlänkningen är kopplad fungerar
effektivt.
2.
Punkt 1 ska i undantagsfall även tillämpas på växelströms
länkar, förutsatt att kostnaderna och riskerna för investeringarna
i fråga är särskilt höga i jämförelse med de kostnader och risker
som normalt är förknippade med en sammanlänkning, via en
växelströmslänk, mellan de nationella överföringssystemen i två
grannländer.
3.
Punkt 1 ska även tillämpas på väsentliga kapacitetsökningar
i befintliga sammanlänkningar.
4.
Tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska,
från fall till fall, besluta om det undantag som avses i punkterna 1,
2 och 3. Ett undantag får gälla hela eller delar av den nya sam
manlänkningens kapacitet, eller den befintliga sammanlänk
ningen med en väsentligt ökad kapacitet.
Inom två månader från det datum då en begäran om undantag
mottogs av den sista av de berörda tillsynsmyndigheterna får
byrån avge ett rådgivande yttrande till dessa tillsynsmyndigheter,
vilket kan ligga till grund för deras beslut.
När beslut fattas om att bevilja undantag, ska det i varje enskilt fall
övervägas om villkor måste anges för undantagets varaktighet och
för icke-diskriminerande tillträde till sammanlänkningen. När
dessa villkor fastställs ska särskild hänsyn tas till den ökade kapa
citet som ska byggas upp eller till ändringen av befintlig kapaci
tet, till projektets tidsplan och till nationella förhållanden.
Innan ett undantag beviljas ska tillsynsmyndigheterna i de berörda
medlemsstaterna fatta beslut om de regler och mekanismer som
ska gälla för hantering och tilldelning av kapacitet. Regler för han
tering av överbelastning ska inkludera en skyldighet att erbjuda
outnyttjad kapacitet på marknaden, och att användare av anlägg
ningen ska ges rätt att handla med sina avtalade kapaciteter på
andrahandsmarknaden. Vid bedömningen av de kriterier som
anges i punkt 1 a, b och f, ska resultaten av kapacitetstilldelningen
beaktas.
Om samtliga berörda tillsynsmyndigheter har enats om beslutet
om undantag inom sex månader ska de underrätta byrån om sitt
beslut.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
2
/
1
1
2
L
-
s
tf
ir
d
r
e
ll
e
-l
a
ti
p
a
k
v
l
e
d
n
e
g
i
r
h
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/25
Beslut om undantag, inklusive eventuella villkor enligt andra
stycket, ska motiveras och offentliggöras i vederbörlig ordning.
5.
Byrån ska fatta det beslut som avses i punkt 4
a) om inte samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kunnat nå
någon överenskommelse inom sex månader från den dag då
en begäran om undantag lades fram för den sista av dessa till
synsmyndigheter, eller
b) på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Innan byrån fattar ett sådant beslut ska den samråda med de
berörda tillsynsmyndigheterna och sökandena.
6.
Medlemsstaterna får, utan hinder av punkterna 4 och 5,
föreskriva att tillsynsmyndigheten eller byrån, alltefter omständig
heterna, ska avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det
relevanta organet i medlemsstaten inför det formella beslut. Detta
yttrande ska offentliggöras tillsammans med beslutet.
7.
Tillsynsmyndigheten ska efter mottagandet utan dröjsmål
översända en kopia av varje begäran om undantag till byrån och
till kommissionen för information. De berörda tillsynsmyndighe
terna eller byrån (de anmälande organen) ska utan dröjsmål
underrätta kommissionen om beslutet tillsammans med alla rele
vanta uppgifter som rör beslutet. Dessa uppgifter får överlämnas
till kommissionen i samlad form med möjlighet för kommissio
nen att fatta ett välgrundat beslut. Uppgifterna ska särskilt inne
hålla följande:
a) Detaljerad motivering som utgör grunden för att undantaget
beviljades eller nekades, inklusive de ekonomiska uppgifter
som motiverade behovet av ett undantag.
b) Den analys som har gjorts om hur beviljandet av undantaget
påverkar konkurrensen och den inre elmarknadens sätt att
fungera.
c) Skälen till tidsperioden och den del av den totala kapaciteten
i den ifrågavarande sammanlänkningen för vilken undanta
get har beviljats.
d) Resultatet
av
samrådet
med
de
berörda
tillsynsmyndigheterna.
8.
Kommissionen får, inom två månader efter mottagandet av
en anmälan enligt punkt 7, besluta om att begära att de anmä
lande organen ska ändra eller återkalla beslutet om beviljande av
ett undantag. Den tvåmånadersperioden kan förlängas med ytter
ligare två månader om kommissionen önskar ytterligare uppgif
ter. Denna ytterligare period ska inledas dagen efter det
fullständiga uppgifter mottagits. Den inledande tvåmånaderspe
rioden kan också förlängas efter godkännande av både kommis
sionen och de anmälande organen.
Om de begärda uppgifterna inte lämnas inom den period som
anges i begäran, ska anmälan anses vara återkallad om inte perio
den innan den löpte ut har förlängts efter godkännande av både
kommissionen och de anmälande organen, eller om de anmä
lande organen i ett vederbörligen motiverat meddelande har infor
merat kommissionen om att de anser att anmälan innehåller
fullständiga uppgifter.
De anmälande organen ska följa ett kommissionsbeslut om änd
ring eller återkallande av beslutet om undantag inom en månad
från dess antagande och de ska informera kommissionen därom.
Kommissionen ska behandla kommersiellt känslig information
konfidentiellt.
Kommissionens godkännande av ett beslut om undantag ska upp
höra att gälla efter två år från antagandet, om byggandet av sam
manlänkningen ännu inte har påbörjats, och efter fem år från
antagandet om sammanlänkningen inte har kunnat tas i drift, om
inte kommissionen fastslår att de eventuella förseningarna beror
på omfattande hinder som den person som beviljats undantaget
inte kan påverka.
9.
Kommissionen får anta riktlinjer för tillämpningen av de
villkor som avses i punkt 1 och fastställa det förfarande som ska
följas vid tillämpningen av punkterna 4, 7 och 8. Dessa åtgärder,
som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning
genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2.
Artikel 18
Riktlinjer
1.
I enlighet med principerna i artiklarna 13 och 14 ska vid
behov riktlinjerna för kompensationsmekanismen mellan syste
mansvariga för överföringssystemen innehålla följande:
a) Uppgifter avseende förfarandet för att fastställa vilka system
ansvariga för överföringssystemen som är skyldiga att betala
kompensation för gränsöverskridande flöden, inklusive när
det gäller uppdelning mellan systemansvariga för nationella
överföringssystem från vilka de gränsöverskridande flödena
härstammar och de system som dessa flöden är avsedda för,
i enlighet med artikel 13.2.
b) Uppgifter avseende det betalningsförfarande som ska tilläm
pas, inklusive fastställande av den första tidsperioden för vil
ken kompensation ska betalas, i enlighet med artikel 13.3
andra stycket.
c) Uppgifter avseende de metoder som ska användas för att
bestämma de överförda gränsöverskridande flöden, för vilka
ersättning ska betalas enligt artikel 13, vad avser både kvan
titet och typ av flöden, och beteckningen på omfattningen av
sådana flöden som härstammar från och/eller slutar i
enskilda medlemsstaters överföringssystem, i enlighet med
artikel 13.5.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
d) Uppgifter avseende de metoder som ska användas för att fast
ställa vilka kostnader och vinster som uppkommit till följd av
överföring av gränsöverskridande flöden, i enlighet med
artikel 13.6.
e) Uppgifter avseende behandlingen i samband med kompen
sationsmekanismen mellan systemansvariga för elflöden som
har sitt ursprung i eller slutar i länder utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
f) Nationella systemens delaktighet, när dessa är sammanlän
kade genom likströmsledningar, i enlighet med artikel 13.
2.
I riktlinjerna kan det också fastställas hur de bakomliggande
principerna för fastställande av avgifter för producenter och kon
sumenter (efter belastning) som tillämpas i de nationella tariffsys
temen stegvis ska harmoniseras, inklusive beaktandet av
kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för avgif
terna i de nationella näten och tillhandahållande av lämpliga och
effektiva lokaliseringssignaler i enlighet med principerna i
artikel 14.
Riktlinjerna ska sörja för lämpliga och effektiva harmoniserade
platsindikerande signaler på gemenskapsnivå.
En eventuell harmonisering i detta avseende ska inte hindra att
medlemsstaterna tillämpar mekanismer för att säkerställa att
avgifter för tillträde till nät som betalas av konsumenter (belast
ning) är jämförbara inom hela deras territorium.
3.
Vid behov ska det utarbetas riktlinjer för vilken lägsta har
moniseringsgrad som behövs för att uppnå denna förordnings
syfte, med närmare uppgifter om följande:
a) Uppgifter om tillhandahållande av information i enlighet
med principerna i artikel 15.
b) Uppgifter avseende bestämmelser om elhandel.
c) Uppgifter avseende bestämmelser om investeringsstöd för
sammanlänkningskapacitet inklusive lokaliseringssignaler.
d) De områden som anges i artikel 8.6.
I detta syfte ska kommissionen samråda med byrån och Entso för
el.
4.
Riktlinjer för hantering och tilldelning av tillgänglig överfö
ringskapacitet i sammanlänkningar mellan nationella system fast
ställs i bilaga I.
5.
Kommissionen får anta riktlinjer för de frågor som behand
las i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel. Den får ändra de rikt
linjer som avses i punkt 4 i den här artikeln, i enlighet med
principerna i artiklarna 15 och 16, framför allt för att de ska
omfatta detaljerade riktlinjer om samtliga metoder för kapacitets
tilldelning som används och för att se till att mekanismerna för
hantering av överbelastning utvecklas på ett sätt som överens
stämmer med målen för den inre marknaden. I samband med
sådana ändringar ska man vid behov fastställa sådana allmänna
regler om minimikrav på säkerhet och driftsnormer för använd
ning och drift av nätet som avses i artikel 15.2. Dessa åtgärder,
som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning
genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2.
När kommissionen antar eller ändrar riktlinjer, ska den
a) säkerställa att riktlinjerna tillhandahåller den lägsta harmoni
seringsgrad som krävs för att målen i denna förordning ska
uppnås och att de inte går utöver vad som är nödvändigt för
detta syfte, och
b) ange vilka åtgärder den har vidtagit för att bestämmelserna i
de tredje länder som ingår i gemenskapens elsystem ska över
ensstämma med riktlinjerna i fråga.
När kommissionen antar riktlinjer enligt denna artikel för första
gången, ska kommissionen säkerställa att de i ett enda utkast till
åtgärd täcker åtminstone de frågor som avses i punkt 1 a och d
samt punkt 2.
Artikel 19
Tillsynsmyndigheter
När tillsynsmyndigheterna genomför sina åligganden ska de
säkerställa att denna förordning och de riktlinjer som antagits
enligt artikel 18 följs. För att uppfylla syftena med denna förord
ning ska tillsynsmyndigheterna vid behov samarbeta med varan
dra, med kommissionen och med byrån i enlighet med kapitel IX
i direktiv 2009/72/EG.
Artikel 20
Tillhandahållande av information och konfidentialitet
1.
Medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna ska på begäran
förse kommissionen med all information som behövs för de
ändamål som avses i artiklarna 13.4 och 18.
Tillsynsmyndigheterna ska, särskilt för ändamål som avses i arti
kel 13.4 och 13.6, regelbundet lämna information om de kostna
der som faktiskt uppkommit genom nationella systemansvariga
för överföringssystemen samt lämna uppgifter och all relevant
information som hör samman med fysiska flöden i näten hos de
systemansvariga för överföringssystemen och kostnaderna för
nätet.
Kommissionen ska fastställa en rimlig tid inom vilken informa
tionen ska lämnas, med hänsyn till hur komplex och brådskande
den begärda informationen är.
2.
Om den berörda medlemsstaten eller tillsynsmyndigheten
inte lämnar den information som avses i punkt 1 inom den givna
tidsfrist som fastställts i enlighet med punkt 1 i denna artikel får
kommissionen begära all information som behövs för de ända
mål som avses i artiklarna 13.4 och 18 direkt från de berörda
företagen.
V
S
6
2
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/27
När kommissionen skickar en begäran om information till ett
företag, ska den samtidigt skicka en kopia av begäran till tillsyns
myndigheterna i den medlemsstat där företaget har sitt säte.
3.
I sin begäran om information enligt punkt 1 ska kommis
sionen ange den rättsliga grunden för begäran, den tidsfrist inom
vilken informationen ska lämnas, syftet med begäran samt de
sanktioner som är tillämpliga enligt artikel 22.2 om felaktig, ofull
ständig eller vilseledande information lämnas. Kommissionen ska
fastställa en rimlig tidsfrist med hänsyn till hur komplex och bråd
skande den begärda informationen är.
4.
Ägarna till företagen eller deras företrädare eller, om det rör
sig om juridiska personer, de personer som är bemyndigade att
företräda dem enligt lag eller enligt deras bolagsordning, ska
lämna den information som begärs. När jurister som är vederbör
ligen bemyndigade att agera tillhandahåller informationen på sina
klienters vägnar, ska klienten bära det fulla ansvaret om informa
tionen är felaktig, ofullständig eller vilseledande.
5.
Om ett företag inte tillhandahåller den begärda informatio
nen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, eller tillhan
dahåller ofullständig information, får kommissionen genom ett
beslut kräva att informationen tillhandahålls. I detta beslut ska
anges vilken information som krävs och en lämplig tidsfrist fast
ställas inom vilken den ska tillhandahållas. I beslutet ska anges de
sanktioner, som det stadgas om i artikel 22.2. I beslutet ska även
anges rätten att få beslutet prövat av Europeiska gemenskapernas
domstol.
Kommissionen ska samtidigt skicka en kopia av sitt beslut till till
synsmyndigheten i den medlemsstat där den berörda personen
har sin hemvist eller det berörda företaget sitt säte.
6.
Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska endast
användas för de ändamål som avses i artiklarna 13.4 och 18.
Kommissionen får inte röja information som den erhållit i enlig
het med denna förordning och som omfattas av tystnadsplikt.
Artikel 21
Medlemsstaternas rätt att besluta om mer detaljerade
åtgärder
Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas rätt att behålla
eller införa åtgärder som innehåller mer ingående bestämmelser
än dem som anges i denna förordning och i de riktlinjer som
avses i artikel 18.
Artikel 22
Sanktioner
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska med
lemsstaterna fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av
bestämmelserna i denna förordning och vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa att dessa bestämmelser följs. Sank
tionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de regler som
motsvarar bestämmelserna i förordning (EG) nr 1228/2003,
senast den 1 juli 2004 och ska utan dröjsmål meddela kommis
sionen eventuella ändringar som påverkar dem. Medlemsstaterna
ska underrätta kommissionen om de bestämmelser som inte mot
svarar bestämmelserna i förordning (EG) nr 1228/2003 senast
den 3 mars 2011 och ska utan dröjsmål meddela kommissionen
eventuella ändringar som påverkar dem.
2.
Kommissionen får genom beslut ålägga företag böter upp
till högst 1 % av företagets totala omsättning under det föregå
ende verksamhetsåret, om företaget uppsåtligen eller av vårdslös
het har lämnat felaktig, ofullständig eller vilseledande information
som svar på en begäran som gjorts enligt artikel 20.3 eller om
företaget inte lämnar information inom den tidsfrist som fast
ställts genom ett beslut som antagits med stöd av artikel 20.5 för
sta stycket.
När kommissionen fastställer bötesbeloppets storlek ska den ta
hänsyn till allvaret i underlåtelsen att uppfylla kraven i första
stycket.
3.
Sanktioner enligt punkt 1 och beslut som fattas med stöd av
punkt 2 ska inte vara straffrättsliga.
Artikel 23
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättas
genom artikel 46 i direktiv 2009/72/EG.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och
artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 24
Kommissionens rapport
Kommissionen ska övervaka genomförandet av denna förord
ning. Kommissionen ska i sin rapport enligt artikel 47.6 i direktiv
2009/72/EG även rapportera om de erfarenheter som gjorts vid
tillämpningen av denna förordning. I rapporten ska särskilt under
sökas i vilken utsträckning man genom förordningen lyckats se
till att villkoren för tillträde till nät för gränsöverskridande utbyte
av el är icke-diskriminerande och återspeglar kostnaderna i syfte
att bidra till kundernas valfrihet på en väl fungerande inre mark
nad för el och till en långsiktig försörjningstrygghet, samt även i
vilken mån effektiva lokaliseringssignaler har införts. Vid
behov ska rapporten åtföljas av lämpliga förslag och/eller
rekommendationer.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
L 211/28
SV
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 25
Upphävande
Förordning (EG) nr 1228/2003 ska upphöra att gälla den 3 mars
2011. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses
som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlig
het med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 26
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att
den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 3 mars 2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
E. ERLANDSSON
Ordförande
BILAGA I
RIKTLINJER FÖR HANTERING OCH TILLDELNING AV TILLGÄNGLIG ÖVERFÖRINGSKAPACITET MELLAN
NATIONELLA SYSTEM
1.
Allmänna bestämmelser
1.1 De systemansvariga för överföringsnäten (nedan kallade systemansvariga) ska sträva efter att godta alla kommersiella
transaktioner, inklusive sådana som inbegriper gränsöverskridande handel.
1.2 Om det inte finns någon överbelastning får det inte finnas någon begränsning av tillträdet till sammanlänkningen.
Där det ofta finns överbelastning behöver det inte finnas något permanent allmänt tilldelningsförfarande för tillträde
till en gränsöverskridande överföringstjänst.
1.3 Om schemalagda kommersiella transaktioner inte är förenliga med en säker nätdrift ska de systemansvariga minska
belastningen i enlighet med kraven på driftsäkerhet för elnätet samtidigt som de ska sträva efter att alla därmed sam
manhängande kostnader hålls på en ekonomiskt effektiv nivå. Korrigerande omdirigering eller motköp ska användas
om lågkostnadsåtgärder inte kan tillämpas.
1.4 Om strukturell överbelastning uppträder ska de systemansvariga omedelbart tillämpa i förväg fastställda och över
enskomna lämpliga metoder och arrangemang för hantering av överbelastning. Metoderna för hantering av överbe
lastning ska säkerställa att de fysiska kraftflöden som är förbundna med all tilldelad överföringskapacitet är förenliga
med nätsäkerhetsstandarderna.
1.5 De metoder som är fastställda för hantering av överbelastning ska ge effektiva ekonomiska signaler till marknadsak
törer och systemansvariga, främja konkurrensen och vara lämpade för regional tillämpning och tillämpning i hela
gemenskapen.
1.6 Vid hantering av överbelastning får det inte göras någon transaktionsbaserad åtskillnad. En särskild begäran om en
överföringstjänst får endast avslås om följande villkor gemensamt uppfylls, nämligen
a) de inkrementella fysiska kraftflöden som följer av godtagandet av denna begäran innebär att en säker drift av
elsystemet inte längre kan garanteras, och
b) det monetära värdet av denna begäran om förfaranden för hantering av överbelastning är lägre än varje annan
begäran som är avsedd att godtas för samma tjänst och på samma villkor.
1.7 Vid fastställande av lämpliga nätområden i och mellan vilka hantering av överbelastning ska gälla, ska de systeman
svariga vägledas av principerna om kostnadseffektivitet och minimering av negativ inverkan på den inre marknaden
för el. De systemansvariga får i synnerhet inte begränsa överföringskapaciteten för att lösa överbelastning inom sitt
eget kontrollområde, förutom av ovannämnda skäl och skäl som har med driftssäkerhet
(1) Med driftssäkerhet menas ”att överföringssystemet ligger inom överenskomna säkerhetsgränser”.
( a
situation uppstår ska de systemansvariga beskriva och på ett transparent sätt presentera den för alla systemanvän
dare. En sådan situation får godtas endast tills man funnit en långsiktig lösning. De systemansvariga ska för alla sys
temanvändare beskriva och på ett transparent sätt presentera den metod och de projekt som ska möjliggöra en
långsiktig lösning.
1.8 När nätet balanseras innanför kontrollområdet med hjälp av driftsåtgärder och omdirigering ska den systemansvarige
ta hänsyn till effekten av dessa åtgärder på de angränsande kontrollområdena.
1.9 Senast den 1 januari 2008 ska mekanismer för hantering av överbelastning av sammanlänkningskapaciteten flera
gånger dagligen (intradag-hantering) inrättas på ett samordnat sätt och i enlighet med säkra driftsvillkor för att maxi
mera handelsmöjligheterna och för att tillhandahålla gränsöverskridande balans.
9
2
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
n
a
d
å
s
n
e
m
O
.
a
r
ö
g
tt
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
1.10 De nationella tillsynsmyndigheterna ska regelbundet utvärdera metoderna för hantering av överbelastning, och sär
skilt se till att de principer och regler som inrättats i denna förordning och riktlinjer uppfylls i enlighet med de villkor
som fastställs av tillsynsmyndigheterna själva i enlighet med dessa principer och regler. En sådan utvärdering ska inbe
gripa samråd med alla marknadsaktörer och särskilda undersökningar.
2.
Metoder för hantering av överbelastning
2.1 För att underlätta en effektiv gränsöverskridande handel ska metoderna för hantering av överbelastning vara mark
nadsbaserade. I detta syfte ska kapaciteten endast tilldelas genom explicita (kapacitet) eller implicita (kapacitet
och energi) auktioner. Båda metoderna kan samexistera för samma sammanlänkning. För intradaglig handel kan kon
tinuerlig handel användas.
2.2 Beroende på konkurrensvillkoren kan det vara nödvändigt att mekanismerna för hantering av överbelastning tillåter
tilldelning av överföringskapacitet både på lång och kort sikt.
2.3 Vid varje kapacitetstilldelningsförfarande ska man tilldela en förutbestämd del av den tillgängliga överföringskapaci
teten plus eventuell återstående kapacitet som inte tidigare tilldelats och eventuell kapacitet som frigjorts av kapaci
tetsinnehavare från tidigare tilldelningar.
2.4 För att underlätta en effektiv konkurrens ska de systemansvariga optimera kapacitetens stabilitetsgrad, med beak
tande av de berörda systemansvarigas och marknadsaktörernas skyldigheter och rättigheter. En rimlig del av kapaci
teten får erbjudas marknaden med en lägre stabilitetsgrad, men de exakta villkoren för gränsöverskridande transporter
ska ständigt vara tillgängliga för marknadsaktörerna.
2.5 Tillträdesrättigheterna för tilldelning på lång och medellång sikt ska vara rättigheter för stabil överföringskapacitet.
Då rättigheterna nomineras ska omfattas av principen om att outnyttjad kapacitet går förlorad och principen om att
outnyttjad kapacitet måste säljas.
2.6 De systemansvariga ska definiera en lämplig struktur för tilldelning av kapacitet mellan olika tidsramar. Detta kan
inkludera ett alternativ för att reservera en minsta procentsats sammanlänkningskapacitet för daglig tilldelning eller
intradagtilldelning. Denna tilldelningsstruktur ska granskas av respektive tillsynsmyndigheter. Då de utarbetar sina för
slag ska de systemansvariga beakta
a) marknadernas egenskaper,
b) driftsvillkoren, t.ex. följderna av en nettoberäkning av fast angivna scheman,
c) harmoniseringsnivån för de procentsatser och tidsramar som antagits för de olika mekanismer för kapacitets
tilldelning som införts.
2.7 Kapacitetstilldelningen får inte innebära diskriminering mellan marknadsaktörer som vill använda sina rättigheter för
att utnyttja bilaterala leveranskontrakt eller lämna bud på elbörser. De högsta buden under en given tidsram ska vinna,
oavsett om de är implicita eller explicita.
2.8 I regioner där de finansiella terminselektricitetsmarknaderna är välutvecklade och har visat sig vara effektiva, kan all
sammanlänkningskapacitet tilldelas genom implicita auktioner.
2.9 Utom för nya sammanlänkningar som omfattas av ett undantag enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003 eller
artikel 17 i den här förordningen, är det inte tillåtet att fastställa reservationspriser inom ramen för
kapacitetstilldelningsmetoderna.
2.10 Alla potentiella marknadsaktörer ska i princip tillåtas att utan hinder delta i tilldelningsförfarandet. För att undvika att
skapa eller förvärra problem som beror på att en eller flera marknadsaktörer eventuellt kan använda sig av sin domi
nerande ställning, får de berörda tillsyns- och/eller konkurrensmyndigheterna i lämpliga fall införa allmänna begräns
ningar eller begränsningar för ett enskilt företag på grund av dess marknadsdominans.
2.11 Marknadsaktörerna ska ange sin användning av kapaciteten till de systemansvariga senast vid en fastställd tidsfrist för
varje tidsram. Tidsfristen ska fastställas på ett sådant sätt att de systemansvariga på nytt ska kunna tilldela oanvänd
kapacitet under nästa berörda tidsram – inbegripet intradagliga sessioner.
V
S
0
3
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/31
2.12 Kapaciteten ska kunna handlas fritt på sekundär basis, under förutsättning att den systemansvarige informeras till
räckligt lång tid i förväg. Om en systemansvarig vägrar genomföra en sekundär handel (transaktion) måste detta på
ett tydligt och transparent sätt meddelas och förklaras för alla marknadsaktörer av den systemansvarige och meddelas
tillsynsmyndigheten.
2.13 De finansiella konsekvenserna av att de skyldigheter som är förbundna med kapacitetstilldelning inte uppfylls ska
bäras av dem som är ansvariga för denna underlåtelse. Om marknadsaktörerna inte använder den kapacitet som de
har åtagit sig att använda eller, när det gäller kapacitet som utauktionerats explicit, inte handlar på sekundär basis eller
ger tillbaka kapaciteten i tid, ska de förlora rättigheterna till denna kapacitet och betala en avgift som avspeglar kost
naderna. Alla avgifter som avspeglar kostnaderna för outnyttjad kapacitet ska vara motiverade och proportionerliga.
På motsvarande sätt ska en systemansvarig som inte uppfyller sina skyldigheter vara skyldig att kompensera mark
nadsaktören för dennes förlust av kapacitetsrättigheter. Inga följdskador ska beaktas i detta hänseende. De viktigaste
begreppen och metoderna för att fastställa ansvar vid bristande fullgörande av åtagandena ska fastställas i förväg med
hänsyn till de finansiella följderna och ska granskas av den eller de berörda nationella tillsynsmyndigheterna.
3.
Samordning
3.1 Kapacitetstilldelningen vid en sammanlänkning ska samordnas och genomföras genom att de berörda systemansva
riga använder gemensamma tilldelningsförfaranden. Om de kommersiella utbytena mellan två länders systemansva
riga förväntas avsevärt påverka villkoren för de fysiska kraftflödena för en systemansvarig i ett tredje land, ska
metoderna för hantering av överbelastningar samordnas genom ett gemensamt förfarande för hantering av överbe
lastningar mellan alla berörda systemansvariga. De nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga ska säker
ställa att det inte sker någon ensidig utformning av förfarandet för hantering av överbelastningar som avsevärt
påverkar de fysiska kraftflödena i något av de andra näten.
3.2 Senast den 1 januari 2007 ska en gemensam samordnad metod för hantering av överbelastning och ett gemensamt
samordnat förfarande för kapacitetstilldelning till marknaden tillämpas minst varje år, månad och för påföljande dag
mellan länderna i följande regioner:
a) Norra Europa (dvs. Danmark, Sverige, Finland, Tyskland och Polen).
b) Nordvästra Europa (dvs. Benelux, Tyskland och Frankrike).
c) Italien (dvs. Italien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Slovenien och Grekland).
d) Centrala Östeuropa (dvs. Tyskland, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Österrike och Slovenien).
e) Sydvästra Europa (dvs. Spanien, Portugal och Frankrike).
f)
Storbritannien, Irland och Frankrike.
g) De baltiska staterna (dvs. Estland, Lettland och Litauen).
Vid en sammanlänkning som berör länder som tillhör fler än en region kan den metod som tillämpas för hantering
av överbelastning vara annorlunda för att säkerställa att den är kompatibel med de metoder som tillämpas i de andra
regioner som dessa länder tillhör. I detta fall ska de berörda systemansvariga föreslå vilken metod som ska granskas
av de behöriga tillsynsmyndigheterna.
3.3 De regioner som avses i punkt 2.8 får tilldela all sammanlänkningskapacitet genom tilldelning för påföljande dag.
3.4 I alla dessa sju regioner ska det fastställas kompatibla förfaranden för hantering av överbelastningar i syfte att skapa
en fullständigt integrerad europeisk marknad för el. Marknadsaktörerna ska inte konfronteras med inkompatibla regio
nala system.
3.5 I syfte att främja en rättvis och effektiv konkurrens och gränsöverskridande handel ska samordningen mellan de sys
temansvariga inom de regioner som anges i punkt 3.2 inkludera alla steg från kapacitetsberäkning och optimering av
tilldelningen till en säker drift av nätet, med tydlig ansvarsfördelning. I denna samordning ska särskilt följande ingå:
a) Användning av en gemensam överföringsmodell som på ett effektivt sätt hanterar de av varandra beroende
fysiska ”loop-flows” och som tar hänsyn till avvikelserna mellan de fysiska och kommersiella flödena.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
b) Tilldelning och nominering av kapacitet för att på ett effektivt sätt hantera de av varandra beroende fysiska
”loop-flows”.
c) Identiska skyldigheter för kapacitetsinnehavare att tillhandahålla information om deras avsedda användning av
kapaciteten, dvs. nominering av kapacitet (för explicita auktioner).
d) Identiska tidsramar och stängningstider.
e) Identisk struktur för tilldelning av kapacitet mellan olika tidsramar (t.ex. en dag, tre timmar, en vecka etc.) och i
fråga om sålda kapacitetsenheter (mängd kraft i MW, MWh, etc.).
f)
Konsekvent kontraktsram för marknadsaktörerna.
g) Kontroll av att flödena är förenliga med säkerhetskraven för nätet vad gäller driftsplanering och realtidsdrift.
h) Redovisning och fastställande av åtgärder för hantering av överbelastningar.
3.6 Samordningen ska även omfatta informationsutbyte mellan de systemansvariga. Karaktär, tidpunkter och frekvens för
informationsutbytet ska vara förenliga med verksamheten i punkt 3.5 och med elmarknadernas funktionssätt. Detta
informationsutbyte ska särskilt göra det möjligt för de systemansvariga att ställa en så bra prognos som möjligt om
läget i det globala elnätet för att de ska kunna utvärdera flödena i sina nät och de tillgängliga sammanlänkningska
paciteterna. Varje systemansvarig som samlar in information på andra systemansvarigas vägnar ska tillhandahålla de
deltagande systemansvariga resultaten av denna insamling.
4.
Tidsplan för marknadstransaktioner
4.1 Tilldelningen av den tillgängliga överföringskapaciteten ska ske i god tid i förväg. Före varje tilldelning ska de berörda
systemansvariga gemensamt offentliggöra den kapacitet som ska tilldelas med beaktande där så är lämpligt av den
kapacitet som frigjorts från eventuella stabila överföringsrättigheter och, om så är relevant, därmed förbundna net
toberäknade nomineringar tillsammans med de tidsperioder under vilka kapaciteten kommer att minskas eller inte
vara tillgänglig (t.ex. på grund av underhåll).
4.2 Med full hänsyn till nätsäkerheten ska nominering av överföringsrättigheter ske tillräckligt lång tid i förväg, före ses
sionerna för påföljande dag för alla relevanta organiserade marknader och före offentliggörandet av den kapacitet som
ska tilldelas enligt mekanismen för tilldelning påföljande dag eller intradagtilldelning. Nomineringarna av överförings
rättigheter i motsatt riktning ska vara nettoberäknade för att få en så effektiv användning av sammanlänkningen som
möjligt.
4.3 På varandra följande intradagtilldelningar av tillgänglig överföringskapacitet för dag D ska äga rum under dagarna D-1
och D, efter utfärdandet av angivna produktionsscheman eller faktiska produktionsscheman för påföljande dag.
4.4 Då de systemansvariga förbereder elnätsdriften för påföljande dag ska de utbyta information med systemansvariga för
angränsande nät. Denna ska inkludera information om deras planerade elnätstopologi, tillgängligheten och den beräk
nade tillverkningen av produktionsenheter och belastningsflöden. Syftet är att optimera användningen av hela nätet
genom driftsåtgärder som är förenliga med reglerna för säker elnätsdrift.
5.
Transparens
5.1 De systemansvariga ska offentliggöra alla relevanta uppgifter som avser tillgängligheten och användningen av nätet
och tillträdet till det, inbegripet en rapport om var och varför överbelastningarna finns, de metoder som används för
att hantera överbelastningarna och planerna för den framtida hanteringen av dem.
5.2 De systemansvariga ska offentliggöra dels en allmän beskrivning av den metod för hantering av överbelastningar som
tillämpas under olika förhållanden för att maximera den kapacitet som är tillgänglig för marknaden dels en allmän
beskrivning av hur den totala överföringskapaciteten beräknas för de olika tidsramarna med nätets elektriska och
fysiska karaktäristika som underlag. Beskrivningen ska bli föremål för granskning av tillsynsmyndigheterna i de
berörda medlemsstaterna.
5.3 De förfaranden som används för hantering av överbelastningar och kapacitetstilldelning, tillsammans med tiderna och
förfarandena för ansökan om kapacitet, en beskrivning av de produkter som erbjuds och skyldigheterna och rättig
heterna för både de systemansvariga och den part som ska erhålla kapaciteten (inbegripet skyldigheter vid bristande
fullgörande av åtagandena), ska beskrivas i detalj och på ett transparent sätt göras tillgängliga av de systemansvariga
för alla potentiella nätanvändare.
V
S
2
3
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/33
5.4 Säkerhetsstandarder för drift och planering ska ingå i den information som de systemansvariga ska offentliggöra i ett
öppet och offentligt dokument. Detta dokument ska även granskas av de nationella tillsynsmyndigheterna.
5.5 De systemansvariga ska offentliggöra alla relevanta uppgifter om gränsöverskridande handel på grundval av den bästa
möjliga prognosen. För att uppfylla denna skyldighet ska de berörda marknadsaktörerna tillhandahålla de systeman
svariga relevanta uppgifter. Det sätt som sådan information offentliggörs på måste granskas av tillsynsmyndighe
terna. De systemansvariga ska åtminstone offentliggöra följande:
a) En gång per år: information om den långsiktiga utvecklingen av överföringsinfrastrukturen och dess inverkan
på den gränsöverskridande överföringskapaciteten.
b) En gång per månad: månads- och årsprognoser över den överföringskapacitet som är tillgänglig för marknaden,
med beaktande av all relevant information som är tillgänglig för de systemansvariga vid beräkningen av prog
noserna (t.ex. den inverkan som sommar- och vintersäsongerna har på ledningarnas kapacitet, underhåll av elnä
tet, tillgängligheten av produktionsenheter, etc.).
c) En gång per vecka: veckoprognoser över den överföringskapacitet som är tillgänglig för marknaden, med beak
tande av all relevant information som är tillgänglig för de systemansvariga vid beräkningen av prognosen, t.ex.
väderprognosen, planerade underhållsarbeten på elnätet, tillgängligheten av produktionsenheter, etc.
d) Dagligen: den överföringskapacitet som är tillgänglig för marknaden för påföljande dag och intradag för varje
tidsenhet på marknaden, med beaktande av alla nettoberäknade nomineringar, produktionsscheman för påföl
jande dag, efterfrågeprognoser och planerade underhållsarbeten på elnätet.
e) Total kapacitet som redan har tilldelats, per tidsenhet på marknaden, och alla relevanta villkor enligt vilka denna
kapacitet får användas (t.ex. det pris som uppnåtts på auktionen, skyldigheter i fråga om hur kapaciteten ska
användas etc.), för att identifiera eventuell återstående kapacitet.
f)
Tilldelad kapacitet så snart som möjligt efter varje tilldelning, samt en indikation på de priser som betalats.
g) Total kapacitet som används, per tidsenhet på marknaden, omedelbart efter nomineringen.
h) Så nära realtid som möjligt: sammanlagda realiserade kommersiella och fysiska flöden, per tidsenhet på mark
naden, inklusive en beskrivning av effekterna av eventuella korrigeringsåtgärder vidtagna av de systemansvariga
(t.ex. begränsning) för att lösa nät- eller systemproblem.
i)
Förhandsinformation om planerade avbrott och information i efterhand för den föregående dagen om plane
rade och oplanerade avbrott för produktionsenheter som är större än 100 MW.
5.6 All relevant information ska vara tillgänglig på marknaden i god tid före förhandlingen av alla transaktioner (t.ex. tid
punkten för förhandling av årliga leveranskontrakt för industrikunder eller tidpunkten när buden måste lämnas på de
organiserade marknaderna).
5.7 Den systemansvarige ska offentliggöra relevant information om prognoserna för efterfrågan och produktion enligt
de tidsramar som anges i punkterna 5.5 och 5.6. Den systemansvarige ska också offentliggöra relevant information
som är nödvändig för den gränsöverskridande balansmarknaden.
5.8 När prognoserna offentliggörs ska efterhandsvärdena för prognosen också offentliggöras under den tidsperiod efter
vilken prognosen gäller eller senast följande dag (D + 1).
5.9 All information som offentliggörs av de systemansvariga ska vara tillgänglig gratis och på ett lättillgängligt sätt. Alla
uppgifter ska också vara tillgängliga genom ett lämpligt och standardiserat informationsutbyte som ska definieras i
nära samarbete med marknadsdeltagarna. Uppgifterna ska inbegripa information om tidigare tidsperioder (minst två
år), så att nya marknadsaktörer även får tillgång till sådana uppgifter.
5.10 De systemansvariga ska ha ett regelbundet utbyte av tillräckligt exakta uppgifter om nätet och belastningsflöden för
att göra det möjligt för varje systemansvarig att beräkna belastningsflödena i sitt berörda område. Samma uppsätt
ning uppgifter ska på begäran göras tillgängliga för tillsynsmyndigheterna och kommissionen. Tillsynsmyndighe
terna och kommissionen ska säkerställa att denna uppsättning uppgifter behandlas konfidentiellt, både av dem själva
och av alla konsulter som utför analysarbete för dem på grundval av dessa uppgifter.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
L 211/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
6.
Användning av kapacitetsintäkter vid överbelastning
6.1 Förfaranden för hantering av överbelastning för en i förväg angiven tidsram får generera intäkter endast vid överbe
lastning som uppstår under den tidsramen, utom då det handlar om nya sammanlänkningar som befriats från ett
undantag i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003 eller artikel 17 i den här förordningen. Förfarandet
för fördelningen av dessa intäkter ska granskas av tillsynsmyndigheterna och det får vare sig snedvrida tilldelnings
förfarandet till förmån för en part som begär kapacitet eller energi eller utgöra hinder för minskad överbelastning.
6.2 De nationella tillsynsmyndigheterna ska på ett transparent sätt redovisa hur de använder intäkterna från tilldelningen
av överföringskapacitet.
6.3 Intäkterna från överbelastning ska delas mellan de berörda systemansvariga i enlighet med kriterier som de berörda
systemansvariga kommer överens om och som granskas av respektive tilldelningsmyndighet.
6.4 De systemansvariga ska i förväg tydligt fastställa hur de ska använda eventuella intäkter från överbelastning som de
kan komma att erhålla och rapportera om den faktiska användningen av dessa intäkter. Tillsynsmyndigheterna ska
säkerställa att denna användning är förenlig med denna förordning och dessa riktlinjer och att de samlade intäkterna
från överbelastning som följer av tilldelningen av överföringskapaciteten används för ett eller flera av de tre ändamål
som beskrivs i artikel 16.6 i denna förordning.
6.5 Senast den 31 juli varje år ska tillsynsmyndigheterna offentliggöra en rapport i vilken beloppet av de intäkter som
samlats in under tolvmånadersperioden fram till och med den 30 juni samma år fastställs. I denna rapport ska det
även finnas med en beskrivning av hur dessa intäkter används samt en bekräftelse av att denna användning är fören
lig med denna förordning och dessa riktlinjer, och att de samlade intäkterna från överbelastning används för ett eller
flera av de tre föreskrivna ändamålen.
6.6 Intäkter från överbelastning för investeringar i syfte att behålla eller öka överföringskapaciteten ska helst användas
för specifika fördefinierade projekt som bidrar till att lindra den föreliggande överbelastningen och som även kan
genomföras inom en rimlig tid, särskilt vad gäller bemyndigandeförfarandet.
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/35
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Förordning (EG) nr 1228/2003
Denna förordning
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
—
Artikel 3
—
Artikel 4
—
Artikel 5
—
Artikel 6
—
Artikel 7
—
Artikel 8
—
Artikel 9
—
Artikel 10
—
Artikel 11
—
Artikel 12
Artikel 3
Artikel 13
Artikel 4
Artikel 14
Artikel 5
Artikel 15
Artikel 6
Artikel 16
Artikel 7
Artikel 17
Artikel 8
Artikel 18
Artikel 9
Artikel 19
Artikel 10
Artikel 20
Artikel 11
Artikel 21
Artikel 12
Artikel 22
Artikel 13
Artikel 23
Artikel 14
Artikel 24
—
Artikel 25
Artikel 15
Artikel 26
Bilaga
Bilaga I
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/73/EG
av den 13 juli 2009
om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv
2003/55/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av Regionkommitténs yttrande
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort
i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 70 E, 24.3.2009, s. 37) och Europaparlamentets ståndpunkt
av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av
den 25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
Den inre marknaden för naturgas, som stegvis har genom
förts i hela gemenskapen sedan 1999, syftar till att skapa
faktiska valmöjligheter för alla kunder i Europeiska unio
nen, både enskilda och företag, nya affärsmöjligheter och
ökad handel över gränserna, vilket ska leda till ökad effek
tivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjäns
terna och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(
a
skapa en sådan inre marknad för naturgas.
(3)
De friheter som Europeiska unionens medborgare garan
teras genom fördraget – bland annat fri rörlighet för varor,
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster –
kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där
alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla hand
lare kan leverera fritt till sina kunder.
(4)
Det föreligger emellertid för närvarande hinder mot att
sälja gas på lika villkor och utan diskriminering eller nack
delar i gemenskapen. Framför allt finns det ännu inte något
icke-diskriminerande nättillträde eller någon myndighets
tillsyn som är lika effektiv i alla medlemsstater.
(5)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med
titeln ”En energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen
av att fullborda den inre marknaden för naturgas och skapa
lika villkor för alla naturgasföretag i gemenskapen. Kom
missionens meddelanden av den 10 januari 2007 ”Om
utsikterna för den inre el- och gasmarknaden” och ”Utred
ning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003
av de europeiska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade
att nuvarande regler och åtgärder inte tillhandahåller den
ram som krävs för att målet om en välfungerande inre
marknad ska kunna uppnås.
(6)
Utan effektiv åtskillnad mellan näten och verksamheter
som rör produktion och leverans (”effektiv åtskillnad”),
finns det en risk för diskriminering, inte bara i samband
med nätdriften utan även när det gäller incitamenten för de
vertikalt integrerade företagen att göra de investeringar i
näten som krävs.
(7)
De regler för rättslig och funktionell åtskillnad som anges i
direktiv 2003/55/EG har emellertid inte medfört någon
effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssys
tem. Därför uppmanades kommissionen vid Europeiska
rådets möte den 8–9 mars 2007 att utarbeta lagförslag för
effektiv åtskillnad mellan leverans och produktion, å ena
sidan, och nätverksamhet, å andra sidan.
(8)
Effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att man undan
röjer incitamentet för vertikalt integrerade företag att dis
kriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och
investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren
utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av
leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effek
tiv och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflik
ter och säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet
hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om
utsikterna för den inre gas- och elmarknaden
(5) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.
(
ägande på överföringsnivå som det effektivaste verktyget
för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-
diskriminerande sätt och garantera ett rättvist nättillträde
för nya aktörer och transparens på marknaden. Vid åtskilt
ägande bör det därför ställas krav på medlemsstaterna att
säkerställa att en eller flera personer inte kontrollerar ett
produktions- eller gashandelsföretag samtidigt som den
eller de utövar kontroll över eller rättigheter gentemot en
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
9
/
1
1
2
L
tl
i
k
s
t
å
ll
it
)
5
tt
a
ll
it
ti
g
a
r
d
i
b
d
a
r
g
g
ö
h
i
r
h
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
systemansvarig för överföringssystemet eller ett överfö
ringssystem. Omvänt bör kontroll över ett överföringssys
tem eller en systemansvarig för överföringssystemet
utesluta möjligheten att utöva kontroll över eller någon
rättighet gentemot ett produktionsföretag eller ett gashan
delsföretag. Inom dessa begränsningar bör ett produktions
företag eller ett gashandelsföretag kunna inneha en
minoritetsandel i en systemansvarig för ett överföringssys
tem eller ett överföringssystem.
(9)
Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella
intressekonflikter mellan producenter, handlare och syste
mansvariga för överföringssystem för att skapa incitament
för nödvändiga investeringar och trygga nya marknadsak
törers tillträde inom ramen för ett transparent och effek
tivt regelverk samt bör inte skapa ett regelverk som är
alltför betungande för de nationella tillsynsmyndigheterna.
(10)
Definitionen av begreppet kontroll är hämtad från
rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari
2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s
koncentrationsförordning)
(1) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.
(
(11)
Eftersom åtskilt ägande i vissa fall innebär att företag måste
omstruktureras, bör de medlemsstater som beslutar att för
verkliga åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa de
relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopp
lingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmelserna om
åtskillnad dessutom tillämpas tvärsöver båda sektorerna.
(12)
Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är
helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och
förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma
person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för över
föringssystem eller ett överföringssystem och ett företag
som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av
samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse med
lemmar till en styrelse för en systemansvarig för ett över
föringssystem eller ett överföringssystem och inte heller
utöva kontroll över eller rättigheter gentemot ett produk
tionsföretag eller ett gashandelsföretag.
(13)
Inrättandet av systemansvariga eller systemansvariga för
överföringssystem vilka är oberoende av leverans- eller
produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt
integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättill
gångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning
säkras, förutsatt att den oberoende systemansvarige (ISO)
eller den oberoende systemansvarige för överföring (ITO)
utför den systemansvariges samtliga uppgifter samt att
detaljerad reglering och omfattande myndighetstillsyn
införs.
(14)
När ett företag som den 3 september 2009 äger ett över
föringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör
medlemsstaterna därför ges ett val mellan ägarskapsåtskild
systemansvarig för överföringssystemet (TSO) och infö
rande av oberoende systemansvariga eller oberoende sys
temansvariga för överföring utan leverans- eller
produktionsintressen.
(15)
För att till fullo kunna tillvarata aktieägarnas intressen i
vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna
välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom
direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade
företagets aktier på aktier i nätföretaget och aktier i det
återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt
att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har
uppfyllts.
(16)
För att införandet av en oberoende systemansvarig eller
oberoende systemansvarig för överföring ska vara effektivt
bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna för den
oberoende systemansvarige för överföring ger ett lämpligt
regelverk för att garantera fungerande konkurrens, tillräck
liga investeringar, tillträde för nya aktörer på marknaden
och integration av gasmarknaderna. Effektiv åtskillnad
med hjälp av reglerna för den oberoende systemansvarige
för överföring bör bygga på dels en pelare av organisato
riska åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av sys
temansvariga för överföring, dels en pelare av åtgärder
avseende investeringar, anslutning av ny produktionskapa
citet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt
samarbete. Oberoendet för den systemansvarige för över
föring bör också bland annat säkerställas genom vissa
”avkylningsperioder”, under vilka ingen ledningsverksam
het eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till
samma information som den som erhållits i en ledande
ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade
företaget. Modellen för effektiv åtskillnad med hjälp av en
oberoende systemansvarig för överföring uppfyller de krav
som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8 och
9 mars 2007.
(17)
I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden
för gas bör stora icke-hushållskunder ha möjlighet att välja
gashandlare och teckna avtal med flera gashandlare för att
täcka sina försörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas
mot exklusivitetsklausuler, som utesluter konkurrerande
eller kompletterande anbud.
5
9
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
(18)
En medlemsstat har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande
på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt fullstän
digt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alter
nativet med en oberoende systemansvarig eller en
oberoende systemansvarig för överföring. Företag som
bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet
får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över
eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över
föringssystem från en medlemsstat som har valt fullstän
digt åtskilt ägande.
(19)
Det kommer enligt detta direktiv att finnas olika typer av
marknadsorganisation på den inre marknaden för natur
gas. De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att
säkerställa lika villkor på marknaden bör grunda sig på
överordnade krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med
kommissionen om åtgärdernas förenlighet med fördraget
och gemenskapslagstiftningen.
(20)
När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om
icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata
sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen
hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i
strid med det åtskilda ägandet eller med lösningen med en
oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon
rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller
beslutsfattande i både organ för systemansvariga för över
föringssystem eller överföringssystem och organ för
produktionsföretag eller gashandelsföretag. Under förut
sättning att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav
uppfylls, bör vid åtskilt ägande och lösningen med en obe
roende systemansvarig två skilda offentliga organ kunna
kontrollera produktion och leverans å ena sidan och över
föring å den andra.
(21)
Effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å
andra sidan leverans och produktion bör gälla i hela
gemenskapen, för både gemenskapsföretag och icke-
gemenskapsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nät
verksamheten och å andra sidan leverans och produktion i
gemenskapen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsyns
myndigheterna ges befogenheter att vägra certifiering av
sådana systemansvariga för överföringssystem som inte
uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa
att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela gemenska
pen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn
till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om
certifiering. För att dessutom säkerställa att gemenskapens
internationella åtaganden respekteras, liksom solidariteten
och försörjningstryggheten inom gemenskapen, bör kom
missionen ha rätt att avge ett yttrande om certifiering avse
ende ägaren till eller den systemansvarige för ett
överföringssystem som kontrolleras av en eller flera perso
ner från tredjeländer.
(22)
En tryggad energiförsörjning är absolut nödvändig för den
allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippad
med en effektivt fungerande inre marknad för gas och med
en integration av medlemsstaternas separata gasmarkna
der. Gasförsörjningen till unionens medborgare kan enbart
ske genom ett nät. Fungerande öppna gasmarknader, och
framför allt de nät och andra tillgångar som är förknippade
med gasförsörjningen, har en avgörande betydelse för den
allmänna säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för
unionsmedborgarnas välfärd. Personer från tredjeländer
bör därför endast tillåtas kontrollera ett överföringssystem
eller en systemansvarig för överföringssystem, om de upp
fyller de krav på effektiv åtskillnad som tillämpas inom
gemenskapen. Utan att det påverkar gemenskapens inter
nationella åtaganden anser gemenskapen att sektorn för
överföringssystem för gas är mycket viktig för gemenska
pen och att ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när
det gäller att upprätthålla en tryggad energiförsörjning till
gemenskapen i syfte att förhindra hot mot den allmänna
ordningen och den allmänna säkerheten i gemenskapen
och unionsmedborgarnas välfärd. En trygg energiförsörj
ning till gemenskapen kräver i synnerhet en bedömning av
nätdriftens oberoende, nivån på gemenskapens och
enskilda medlemsstaters beroende av energiförsörjning
från tredjeländer samt av hur både inhemsk och interna
tionell handel och energiinvesteringar hanteras i ett visst
tredjeland. Försörjningstryggheten bör därför bedömas
mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i varje
enskilt fall samt de rättigheter och skyldigheter som upp
kommer enligt internationell rätt, särskilt de internationella
avtalen mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.
Kommissionen uppmanas att vid behov lägga fram rekom
mendationer för förhandlingar om relevanta avtal med
tredjeländer beträffande en trygg energiförsörjning till
gemenskapen, eller ta med de nödvändiga frågorna i andra
förhandlingar med dessa tredjeländer.
(23)
Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa transpa
renta och icke-diskriminerande tariffer för tillträde till
transport. Tarifferna bör gälla alla användare av systemen,
utan diskriminering. När lagringsanläggningar, lagring av
gas i rörledningar eller stödtjänster opererar på en tillräck
ligt konkurrensutsatt marknad kan tillträde medges på
grundval av transparenta och icke-diskriminerande mark
nadsbaserade mekanismer.
(24)
Det är nödvändigt att se till att systemansvariga för lag
ringssystemen är oberoende i syfte att förbättra tredje parts
tillträde till lagringsanläggningar när detta är tekniskt
och/eller ekonomiskt nödvändigt för att de ska kunna leve
rera till kunderna på ett effektivt sätt. Det är därför lämp
ligt att lagringsanläggningar drivs genom juridiskt skilda
enheter som har faktisk rätt att fatta beslut när det gäller de
tillgångar som behövs för att underhålla, driva och utveckla
lagringsanläggningarna. Det är också nödvändigt att öka
transparensen när det gäller lagringskapacitet som erbjuds
tredje part genom att förpliktiga medlemsstaterna att
V
S
6
9
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/97
fastställa och offentliggöra en icke-diskriminerande och
tydlig ram som omfattar lämpliga tillsynsformer för lag
ringsanläggningar. Denna förpliktelse bör inte kräva ett
nytt beslut beträffande reglerna om tillträde, men bör leda
till förbättrad transparens när det gäller reglerna om till
träde till lagring. Kravet på konfidentialitet för kommersi
ellt känslig information är särskilt viktigt när det gäller
uppgifter av strategisk karaktär eller när det finns endast en
enda användare av en lagringsanläggning.
(25)
Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är
avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet.
Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts till
träde och investeringar är dock mindre på distributions
nivå än på överföringsnivå, eftersom nätbegränsningar och
produktionsintressenas inflytande i allmänhet inte är så
betydande på distributionsnivån som på överföringsnivån.
I enlighet med direktiv 2003/55/EG blev rättslig och funk
tionell åtskillnad av systemansvariga för distributionssys
temet dessutom obligatorisk först från och med den 1 juli
2007 och dess effekter på den inre marknaden för natur
gas har ännu inte utvärderats. De regler om rättslig och
funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan leda till
effektiv åtskillnad förutsatt att de definieras tydligare,
genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att
skapa lika villkor i återförsäljarledet bör systemansvariga
för distributionssystem övervakas, så att de hindras från att
dra fördel av sin vertikala integration när det gäller kon
kurrensläget på marknaden, framför allt gentemot hus
hållskunder och små icke-hushållskunder.
(26)
Medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att främja
ökad användning av biogas och gas från biomassa, och
producenter av sådan gas bör ges icke-diskriminerande till
träde till gassystemet, förutsatt att detta tillträde är fören
ligt med de kontinuerligt relevanta tekniska föreskrifterna
och säkerhetsstandarderna.
(27)
För att undvika att små systemansvariga för distributions
system får en oproportionerlig ekonomisk och administra
tiv börda bör medlemsstaterna vid behov kunna undanta
berörda företag från krav på rättslig åtskillnad när det gäl
ler distributionen.
(28)
När ett slutet distributionssystem används för att trygga
optimal effektivitet i en integrerad energiförsörjning som
kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distribu
tionssystem upprätthålls i första hand för att användas av
systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den sys
temansvarige för distributionssystemet från skyldigheter
som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund
av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige
för distributionssystemet och systemets användare. Indu
striella och kommersiella platser samt platser där gemen
samma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer,
flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade
anläggningar eller kemiska industrianläggningar, kan inbe
gripa slutna distributionssystem på grund av att den verk
samhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad
karaktär.
(29)
Genom direktiv 2003/55/EG infördes ett krav på med
lemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda
befogenheter. Erfarenheterna visar dock att tillsynens effek
tivitet ofta hämmas av att tillsynsmyndigheterna inte är till
räckligt självständiga gentemot staten, har otillräckliga
befogenheter och för liten handlingsfrihet. Därför uppma
nade Europeiska rådet vid sitt möte den 8−9 mars 2007
kommissionen att utarbeta lagstiftningsförslag för ytterli
gare harmonisering av medlemsstaternas energitillsyns
myndigheters befogenheter och förstärkning av deras
oberoende. Det bör vara möjligt för dessa nationella till
synsmyndigheter att omfatta både el- och gassektorn.
(30)
För att den inre marknaden för naturgas ska kunna fung
era korrekt behöver energitillsynsmyndigheterna kunna
fatta beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de måste
också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller
privata intressen. Detta hindrar inte domstolsprövning och
parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon
stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens
godkännande av tillsynsmyndigheternas budget utgöra ett
hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om till
synsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet
av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för
nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestäm
melser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett
lämpligt roterande system bidrar till den nationella tillsyns
myndighetens oberoende gentemot politiska eller ekono
miska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att
vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna
och styrelsens storlek.
(31)
För att säkerställa effektivt marknadstillträde för alla mark
nadsaktörer, inklusive nya aktörer, krävs icke-
diskriminerande balansmekanismer som avspeglar
kostnaderna. Detta bör uppnås genom att man inför
sådana transparenta marknadsbaserade mekanismer för
försörjning och inköp av gas som krävs för att uppfylla
kraven på balans. De nationella tillsynsmyndigheterna bör
arbeta aktivt för att balanstarifferna ska vara icke-
diskriminerande och avspegla kostnaderna. Samtidigt bör
lämpliga incitament tillhandahållas för att balansera pro
duktion och förbrukning av gas och för att inte äventyra
systemet.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
(32)
De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa
eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer
på grundval av ett förslag från den systemansvarige för
överförings- eller distributionssystemet eller LNG-
anläggningar eller på grundval av ett förslag som en syste
mansvarig och nätanvändarna kommit överens om. Vid
fastställandet eller godkännandet bör tillsynsmyndigheten
se till att överförings- eller distributionstarifferna är icke-
diskriminerande och avspeglar kostnaderna och samtidigt
ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten
som går att undvika med hjälp av åtgärder för styrning av
efterfrågan.
(33)
Energitillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta
bindande beslut avseende naturgasföretag och antingen
själva besluta, eller föreslå att en behörig domstol beslutar,
om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktio
ner för naturgasföretag som inte fullgör sina skyldigheter.
Energitillsynsmyndigheterna bör även ges befogenhet att,
oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta
beslut om åtgärder som säkerställer fördelar för kunderna
genom främjande av den effektiva konkurrens som är nöd
vändig för att den inre marknaden för naturgas ska fung
era korrekt. Program för frigörande av gas är en av möjliga
åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa
att marknaden fungerar korrekt. Energitillsynsmyndighe
terna bör även ges befogenheter att bidra till att säkerställa
en hög standard på allmännyttiga tjänster som står i sam
klang med kraven på öppnande av marknaden, skydd för
utsatta kunder och ett verkligt effektivt konsumentskydd.
Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens
befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet
granskningen av företagskoncentration med en gemen
skapsdimension, eller reglerna för den inre marknaden,
såsom den fria rörligheten för kapital. Det oberoende
organ till vilket en part som berörs av ett beslut av en
nationell tillsynsmyndighet har rätt att överklaga kan vara
en domstol eller annan rättslig instans med befogenhet att
genomföra en rättslig prövning.
(34)
Harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas
befogenheter bör inbegripa befogenheter att erbjuda natur
gasföretagen incitament och befogenheter att fastställa
effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner
för dessa företag eller att föreslå en behörig domstol att
besluta om sådana sanktioner. Dessutom bör tillsynsmyn
digheterna ha befogenhet att begära in relevant informa
tion från naturgasföretagen, göra lämpliga och tillräckliga
undersökningar samt lösa tvister.
(35)
Investeringar i viktig ny infrastruktur bör kraftigt priorite
ras, samtidigt som man ser till att den inre marknaden för
naturgas fungerar korrekt. För att förstärka de positiva
effekterna på konkurrens och försörjningstrygghet
av undantagna infrastrukturprojekt bör det göras en pröv
ning av marknadens intresse i projektets planeringsfas, och
samtidigt bör bestämmelserna för hantering av överbelast
ning tillämpas. Om ett infrastrukturprojekt sträcker sig
över mer än en medlemsstats territorium bör byrån för
samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå
för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(
an
kallad byrån), i sista hand behandla ansökan om undantag
i syfte att bättre beakta dess gränsöverskridande följder och
underlätta administrationen. Med anledning av den excep
tionella riskprofil som kännetecknar genomförandet av de
undantagna större infrastrukturprojekten, bör det också
vara möjligt att tillfälligt bevilja företag med leverantörs-
och produktionsintressen partiella undantag från bestäm
melserna om åtskillnad för projekten i fråga. Med tanke på
försörjningstryggheten bör möjligheten till tillfälliga
undantag särskilt gälla nya rörledningar inom gemenska
pen som transporterar gas från tredjeländer till gemenska
pen. Undantag som beviljas i enlighet med direktiv
2003/55/EG fortsätter att gälla fram till det planerade slut
datum som fastställs i beslutet om beviljande av undantag.
(36)
Den inre marknaden för naturgas har vissa brister när det
gäller likviditet och transparens, vilket hindrar effektiv
resursfördelning, riskgardering och etablering av nya före
tag på marknaden. Förtroendet för marknaden, dess likvi
ditet och antalet marknadsaktörer måste öka, och därför
måste tillsynen av företag verksamma på området för gas
försörjning stärkas. Sådana krav bör inte påverka, och bör
vara förenliga med, befintlig gemenskapslagstiftning
beträffande finansmarknaderna. Tillsynsmyndigheterna för
energisektorn och för finansmarknaden behöver samarbeta
för att göra det möjligt för varandra att få en överblick över
berörda marknader.
(37)
Till övervägande del, och i stigande grad, importeras natur
gas till gemenskapen från tredjeländer. Gemenskapslag
stiftningen bör ta hänsyn till naturgassektorns särdrag,
exempelvis en viss strukturell stelhet som har sin grund i
koncentrationen av gashandlare, långsiktiga avtal och bris
ten på likviditet i slutkundsledet. Därför krävs ökad trans
parens, bland annat i fråga om prisbildning.
(38)
Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven när det gäl
ler bevarande av information, bör byrån och Europeiska
värdepapperstillsynskommittén (EVTK), inrättad genom
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
8
9
/
1
1
2
L
d
e
n
(
)
1
kommissionens beslut 2009/77/EG
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.
(
a
kommissionen om innehållet i dessa riktlinjer. Byrån och
EVTK bör också samarbeta för att ytterligare utreda och ge
råd i frågan om huruvida transaktioner med avtal om leve
rans av gas och gasderivat bör omfattas av transparenskrav
före och/eller efter handel och i så fall hur dessa krav bör
utformas.
(39)
Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit
detta, tillsynsmyndigheten bör uppmuntra utvecklingen av
avbrytbara leveransavtal.
(40)
Av försörjningstrygghetsskäl bör balansen mellan tillgång
och efterfrågan på gas i varje enskild medlemsstat bevakas,
varefter en rapport bör utarbetas om situationen i gemen
skapen som helhet med hänsyn till sammanlänkningska
paciteten mellan områden. Denna övervakning bör göras i
tillräckligt god tid, så att lämpliga åtgärder hinner vidtas
om försörjningstryggheten äventyras. Det faktum att nöd
vändig nätinfrastruktur, bland annat sammanlänkningska
paciteten, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil
gasförsörjning.
(41)
Medlemsstaterna bör, med beaktande av nödvändiga kva
litetskriterier, se till att biogas och gas från biomassa eller
andra typer av gas kan få icke-diskriminerande tillträde till
systemet under förutsättning att detta tillträde är perma
nent förenligt med relevanta tekniska bestämmelser och
säkerhetsstandarder. Dessa bestämmelser och standarder
bör säkerställa att det är tekniskt möjligt att på ett säkert
sätt föra in dessa gaser i och transportera dem genom sys
temet för naturgas och bör även omfatta deras kemiska
egenskaper.
(42)
Medlemsstaterna kommer också i fortsättningen att
behöva långsiktiga avtal för sin gasförsörjning, och gashan
delsföretagen bör kunna fortsätta att använda sådana avtal
så länge de inte motverkar målsättningen med detta direk
tiv och så länge de är förenliga med fördraget och dess
konkurrensregler. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn
till långsiktiga avtal vid planering av naturgasföretagens
leverans- och transportkapacitet.
(43)
För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i gemen
skapen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbun
det underrätta kommissionen om alla åtgärder som
vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommis
sionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som inne
håller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för
att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga
tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i
syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella
åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna
ska hålla hög kvalitet. Medlemsstaterna bör också se till att
kunderna, när de är anslutna till gassystemet, informeras
om sin rätt att få tillgång till gasförsörjning av en bestämd
kvalitet till rimliga priser. Åtgärder som vidtas av medlems
staterna för att skydda slutkonsumenten kan vara olika för
hushållskunder och för små och medelstora företag.
(44)
Respekt för kraven när det gäller allmännyttiga tjänster är
ett grundläggande krav i detta direktiv, och det är viktigt att
det i direktivet anges gemensamma minimikrav som upp
fylls av samtliga medlemsstater och som beaktar målen om
konsumentskydd, försörjningstrygghet, miljöskydd samt
likvärdiga konkurrensnivåer i samtliga medlemsstater. Det
är viktigt att kraven när det gäller allmännyttiga tjänster
kan tolkas på nationell grund, med beaktande av natio
nella omständigheter om inte annat följer av
gemenskapslagstiftningen.
(45)
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå
målen när det gäller social och ekonomisk sammanhåll
ning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekono
miska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av
alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg.
Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att
säkerställa nödvändiga investeringar.
(46)
Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att full
göra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster
kan definieras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördra
get är medlemsstaterna enligt artikel 88.3 i fördraget skyl
diga att underrätta kommissionen om detta.
(47)
Kraven när det gäller allmännyttiga tjänster och de gemen
samma miniminormer som är en följd av dem måste stär
kas ytterligare för att alla kunder, särskilt utsatta kunder,
ska kunna gynnas av konkurrensen och skäliga priser. Kra
ven på allmännyttiga tjänster bör definieras på nationell
nivå och med hänsyn till nationella omständigheter;
gemenskapslagstiftningen bör emellertid respekteras av
medlemsstaterna. Unionsmedborgarna och, när medlems
staterna finner det lämpligt, småföretagen, bör garanteras
allmännyttiga tjänster, i synnerhet försörjningstrygghet
och rimliga tariffer. En viktig aspekt när det gäller leverans
till konsumenterna är tillgången till objektiva och transpa
renta förbrukningsuppgifter. Konsumenterna bör således
ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande
priser och servicekostnader så att de kan begära in offerter
från konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsu
menterna bör även ha rätt att få ordentlig information om
sin energianvändning. Förskottsbetalningarna bör åter
spegla den sannolika naturgasförbrukningen och de olika
betalningssystemen bör vara icke-diskriminerande. Om
konsumenterna tillräckligt ofta ges information om ener
gikostnaderna kommer de att uppmuntras till att spara
energi, eftersom konsumenterna direkt ser effekterna av
investeringar i energieffektivitet och ändrat beteende.
9
9
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
a
d
å
r
h
c
o
a
d
å
r
m
s
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
(48)
Konsumenternas intresse bör stå i centrum för detta direk
tiv och tjänsternas kvalitet bör höra till naturgasföretagens
centrala ansvarsområden. Befintliga konsumenträttigheter
behöver stärkas och tryggas och bör innefatta ökad trans
parens. Konsumentskyddet bör säkerställa att alla konsu
menter inom gemenskapens utökade ansvarsområde kan
dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. Medlemssta
terna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsyns
myndigheterna, bör se till att konsumenträttigheterna
tillgodoses.
(49)
Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om
sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissio
nen bör, efter samråd med berörda intressenter, bland
annat medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe
terna, konsumentorganisationer och naturgasföretag, fast
ställa en lättillgänglig och användarvänlig kontrollista för
energianvändare, där konsumenterna får praktiska upplys
ningar om sina rättigheter. Denna kontrollista bör tillhan
dahållas alla konsumenter och göras tillgänglig för
allmänheten.
(50)
Energifattigdom är ett växande problem i gemenskapen.
De medlemsstater som berörs bör därför, om de ännu inte
gjort det, utarbeta nationella handlingsplaner eller andra
lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdomen, varvid
syftet bör vara att minska antalet människor som befinner
sig i en sådan situation. Under alla omständigheter bör
medlemsstaterna säkra nödvändig energiförsörjning för
utsatta kunder. En integrerad metod skulle kunna använ
das, till exempel inom socialpolitiken, och åtgärderna
skulle kunna vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre
energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone
medge en nationell politik till förmån för utsatta kunder.
(51)
Effektiva tvistlösningsmöjligheter för alla konsumenter
borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna
bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling
av klagomål.
(52)
Det bör vara möjligt att basera införandet av system med
smarta mätare på en ekonomisk bedömning. Om det vid
en sådan bedömning skulle framgå att det endast är eko
nomiskt rimligt och kostnadseffektivt med sådana mätare
för konsumenter med en viss gasförbrukning bör med
lemsstaterna ha möjlighet att ta hänsyn till detta när de
bygger ut systemen med smarta mätare.
(53)
Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utveck
lingen av nätet.
(54)
Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka
för fungerande konkurrens och att olika gashandlare utan
svårighet får tillträde till marknaden, för att konsumen
terna ska kunna dra full fördel av en liberaliserad inre
marknad för naturgas.
(55)
För att kunna bidra till försörjningstryggheten i solidarisk
anda mellan medlemsstaterna, särskilt i händelse av en kris
i energiförsörjningen, är det viktigt att tillhandahålla en
ram för regionalt, solidariskt samarbete. Detta samarbete
får, om medlemsstaterna beslutar så, främst förlita sig på
marknadsbaserade mekanismer. Samarbete för främjande
av regional och bilateral solidaritet får inte innebära en
oproportionerlig börda för eller leda till diskriminering
mellan marknadsaktörerna.
(56)
Medlemsstaterna bör inför inrättandet av en inre marknad
för naturgas främja integrationen av sina inhemska mark
nader och samarbetet mellan systemoperatörer på gemen
skapsnivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de
isolerade system som bildar så kallade gasöar, som fortfa
rande existerar i gemenskapen.
(57)
Ett viktigt mål för detta direktiv bör vara att med hjälp av
ett sammanlänkat nät över hela gemenskapen utveckla en
verklig inre marknad för naturgas, och tillsynsmyndighe
terna bör därför ha som en av sina huvuduppgifter att, i
förekommande fall i nära samarbete med byrån, sköta reg
leringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och
regionala marknader.
(58)
Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att säker
ställa gemensamma bestämmelser för en verklig inre
marknad för gas och ett brett gasutbud. Korrekta mark
nadspriser skulle i detta syfte ge ett incitament till gränsö
verskridande sammanlänkningar, samtidigt som det på
lång sikt skulle leda till priskonvergens.
(59)
Tillsynsmyndigheterna bör också tillhandahålla informa
tion om marknaden så att kommissionen kan utöva sin
roll som observatör och övervakare av den inre markna
den för naturgas och dess utveckling på kort, medellång
och lång sikt, inklusive aspekter som tillgång och efterfrå
gan, infrastruktur för överföring och distribution, tjänster
nas kvalitet, gränsöverskridande handel, hantering av
överbelastning, investeringar, grossist- och konsumentpri
ser, marknadens likviditet samt miljö- och effektivitetsför
bättringar. De nationella tillsynsmyndigheterna bör
underrätta konkurrensmyndigheterna och kommissionen
om medlemsstater där priserna utgör ett hinder för kon
kurrensen och en väl fungerande marknad.
V
S
0
0
1
/
1
1
2
L
(60)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en
fullständigt fungerande inre marknad för naturgas, inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna
och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan
gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets
principen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportio
nalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte
utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(61)
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde
till naturgasöverföringsnäten
(1) Se sidan 36 i detta nummer av EUT.
(
an
riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som
krävs. Sådana riktlinjer, som utgör bindande genomföran
deåtgärder, är, även med avseende på vissa bestämmelser i
detta direktiv, ett användbart hjälpmedel som snabbt kan
ändras om det skulle behövas.
(62)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(63)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta de rikt
linjer som krävs för att den grad av harmonisering ska
kunna åstadkommas som behövs för att syftet med detta
direktiv ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en
allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det med nya icke
väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut
1999/468/EG.
(64)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel
ler som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel
lan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
(65)
Med tanke på omfattningen av ändringarna av direktiv
2003/55/EG är det av tydlighets- och rationaliseringsskäl
önskvärt att det görs en omarbetning av bestämmelserna i
fråga till en enda text i ett nytt direktiv.
(66)
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg
gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1.
I detta direktiv fastställs gemensamma regler för överföring,
distribution, leverans och lagring av naturgas. Det innehåller reg
ler om naturgassektorns organisation och funktion, tillträde till
marknaden och de kriterier och förfaranden som ska tillämpas vid
beviljande av tillstånd för överföring, distribution, leverans och
lagring av naturgas samt drift av system.
2.
De bestämmelser som fastställs i detta direktiv för naturgas,
inbegripet kondenserad naturgas (LNG), ska även på ett icke-
diskriminerande sätt gälla biogas och gas från biomassa eller
andra typer av gas om det är tekniskt möjligt och säkert att föra
in dessa gaser i och transportera dem genom naturgassystemet.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. naturgasföretag: varje fysisk eller juridisk person, med undan
tag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av föl
jande verksamheter: produktion, överföring, distribution,
leverans, köp eller lagring av naturgas, inbegripet LNG, som
ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter
och/eller underhåll i samband med dessa verksamheter.
2. tidigare led i rörledningsnätet: varje rörledning eller nät av rör
ledningar som drivs och/eller byggs som en del av en anlägg
ning för olje- eller gasproduktion, eller som används för att
överföra naturgas från en eller flera sådana anläggningar till
en bearbetningsanläggning eller terminal eller slutlig land
ningsterminal vid kusten.
3. överföring: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kun
der, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i
huvudsak består av högtrycksrörledningar, undantaget tidi
gare led i rörledningsnätet och undantaget den del av hög
trycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal
distribution av naturgas.
4. systemansvarig för överföringssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver överföringsverksamhet och som ansva
rar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av över
föringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall,
dess sammanlänkningar till andra system och för att säker
ställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på
gastransporter.
1
0
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
r
ö
f
tt
a
a
n
r
e
t
a
t
s
s
m
e
l
d
e
m
s
a
r
t
n
u
m
p
p
u
)
3
.)
2
a
t
n
a
n
e
n
o
i
s
s
i
m
m
o
k
k
)
1
5. distribution: transport av naturgas genom lokala eller regio
nala rörledningsnät för tillhandahållande till kunder, men
inte leverans.
6. systemansvarig för distributionssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver distributionsverksamhet och som
ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av
distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga
fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att
säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav
på gasdistribution.
7. leverans eller handel: försäljning, inbegripet återförsäljning, av
naturgas, inbegripet LNG, till kunder.
8. gashandelsföretag eller gashandlare: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver leveransverksamhet.
9. lagringsanläggning: en anläggning som används för lagring av
naturgas och som ägs och/eller drivs av ett naturgasföretag,
inbegripet den del av en LNG-anläggning som används för
lagring men undantaget den del som används för produk
tionsverksamhet, och undantaget anläggningar som uteslu
tande är förbehållna systemansvariga för överföringssystemet
när de utför sina uppgifter.
10. systemansvarig för lagringssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver lagringsverksamhet och som ansvarar
för driften av en lagringsanläggning.
11. LNG-anläggning: en terminal som används för kondensering
av naturgas eller import, lossning och återförgasning av LNG,
inklusive stödtjänster och den tillfälliga lagring som krävs för
återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till över
föringssystemet, men undantaget den del av en LNG-
anläggning som används för lagring.
12. systemansvarig för en LNG-anläggning: varje fysisk eller juridisk
person som ägnar sig åt kondensering av naturgas eller
import, lossning och återförgasning av LNG och som ansva
rar för driften av en LNG anläggning.
13. system: varje överföringsnät, distributionsnät, LNG-
anläggning och/eller lagringsanläggning som ägs och/eller
drivs av ett naturgasföretag, inbegripet lagring av gas i rör
ledning och dess anläggningar för stödtjänster och sådana
som tillhör anknutna företag och som är nödvändiga för att
erbjuda tillgång till överföring, distribution och LNG.
14. stödtjänster: de tjänster som är nödvändiga för tillträdet till
och driften av överförings- eller distributionsnät eller LNG-
anläggningar och/eller lagringsanläggningar, inklusive lastba
lans, blandning och injektion av inerta gaser men undantaget
anläggningar som uteslutande är förbehållna systemansvariga
för överföringssystemet när de utför sina uppgifter.
15. lagring av gas i rörledning: lagring av gas genom kompression
i överförings- och distributionssystem för gas, men undanta
get anläggningar som är förbehållna systemansvariga för
överföringssystemet när de utför sina uppgifter.
16. sammanlänkat system: ett antal system som har länkats
samman.
17. sammanlänkning: en överföringsledning som passerar eller
sträcker sig över en gräns mellan två medlemsstater uteslu
tande i syfte att koppla samman dessa medlemsstaters natio
nella överföringssystem.
18. direktledning: en naturgasrörledning som kompletterar det
sammanlänkade systemet.
19. integrerat naturgasföretag: ett vertikalt eller horisontellt integre
rat företag.
20. vertikalt integrerat företag: ett naturgasföretag eller en grupp av
naturgasföretag där samma person(er) direkt eller indirekt har
rätt att utöva kontroll och där det berörda företaget eller den
berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett
av områdena överföring, distribution, LNG eller lagring och
minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas.
21. horisontellt integrerat företag: ett företag som bedriver verksam
het inom minst ett av områdena produktion, överföring, dist
ribution, leverans eller lagring av naturgas samt en annan
verksamhet utan anknytning till gas.
22. anknutet företag: ett anknutet företag enligt betydelsen i arti
kel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni
1983 grundat på artikel 44.2 g
(*) Titeln till direktiv 83/349/EEG har justerats med hänsyn till omnum
reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Ursprungligen hänvisades det till artikel 54.3 g.
(
ställd redovisning
(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(
sen i artikel 33.1 i samma direktiv och/eller ett företag som
tillhör samma aktieägare.
23. systemanvändare: varje fysisk eller juridisk person som levere
rar till eller får leveranser från systemet.
24. kund: grossist eller slutförbrukare av naturgas samt naturgas
företag som köper naturgas.
25. hushållskund: kund som köper naturgas för sin egen
hushållsförbrukning.
26. icke-hushållskund: kund som köper naturgas som inte är
avsedd för egen hushållsförbrukning.
27. slutförbrukare: kund som köper naturgas för eget bruk.
28. berättigad kund: kund som fritt kan välja gashandlare i den
mening som avses i artikel 37.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
2
0
1
/
1
1
2
L
-l
e
d
y
t
e
b
t
g
il
n
e
g
a
t
e
r
ö
f
e
s
s
e
r
t
n
i
r
e
ll
e
/
h
c
o
)
1
-
n
a
m
m
a
s
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
29. grossist: varje fysisk eller juridisk person, med undantag för en
systemansvarig för överförings- och distributionssystemet,
som köper naturgas i syfte att återförsälja den inom eller
utanför det system i vilket personen är etablerad.
30. långtidsplanering: naturgasföretags planering av leverans- och
transportkapacitet på lång sikt för att kunna tillmötesgå efter
frågan på naturgas i systemet, diversifiera källorna och säkra
leveranserna till kunderna.
31. framväxande marknad: en medlemsstat i vilken den första
kommersiella leveransen enligt det första långsiktiga avtalet
för naturgasleveranser genomfördes för kortare tid än tio år
sedan.
32. tillförlitlighet: både försörjningstrygghet i fråga om naturgas
och teknisk säkerhet.
33. ny infrastruktur: en infrastruktur som inte färdigställts senast
den 4 augusti 2003.
34. avtal om leverans av gas: ett avtal om leverans av naturgas, men
som inte inbegriper ett gasderivat.
35. gasderivat: ett finansiellt instrument som anges i en av punk
terna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om
marknader för finansiella instrument
(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(
naturgas.
36. kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var
för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller
rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande
inflytande på ett företag, särskilt genom
a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga till
gångar eller en del av dessa,
b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande
på sammansättningen av ett företags organ och dessas
voteringar eller beslut.
KAPITEL II
ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV SEKTORN
Artikel 3
Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och
skyddet av kunderna
1.
Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av
punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med
vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att naturgas
företag drivs i enlighet med principerna i detta direktiv för att
uppnå en konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar natur
gasmarknad, och de får inte göra någon diskriminerande åtskill
nad mellan dessa företag när det gäller deras rättigheter eller
skyldigheter.
2.
Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga
bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgo
dose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedri
ver verksamhet inom gassektorn att tillhandahålla allmännyttiga
tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygg
het, leveransernas regelbundenhet, kvalitet och pris samt miljö
skydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara
energikällor och klimatskydd. Dessa åligganden ska vara klart
definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontroller
bara samt garantera att naturgasföretag i gemenskapen kan nå ut
till nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörj
ningstrygghet, styrning av energieffektivitet och energiefterfrågan
och för att uppfylla de miljömål och mål för energi från förny
bara energikällor som avses i denna punkt får medlemsstaterna
införa långtidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part
kan komma att ansöka om tillträde till systemet.
3.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda
slutförbrukare och de ska särskilt se till att utsatta kunder får till
räckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begrep
pet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom
och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa
kunder från leverans av gas i kritiska situationer. Medlemsstaterna
ska se till att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder res
pekteras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda
slutförbrukare i avlägsna områden som är anslutna till gassyste
met. Medlemsstaterna får utse en sistahandsleverantör för kunder
anslutna till gasnätet. De ska säkerställa en hög konsumentskydds
nivå, särskilt i form av transparenta avtalsvillkor, allmän informa
tion och mekanismer för tvistlösning. Medlemsstaterna ska
säkerställa att berättigade kunder i praktiken lätt kan byta till en
ny gashandlare. Åtminstone när det gäller hushållskunder ska
dessa åtgärder omfatta dem som anges i bilaga I.
4.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att
utfärda nationella energihandlingsplaner, föreskriva om sociala
förmåner för att utsatta kunder ska få den energiförsörjning de
behöver eller stödja energieffektivitetsförbättringar för att åtgärda
energifattigdom där sådan fastställts, också i samband med åtgär
der mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder ska inte hindra ett
effektivt öppnande av marknaderna enligt vad som föreskrivs i
artikel 37 eller en välfungerande marknad, och kommissionen ska
i förekommande fall underrättas i enlighet med punkt 11 i denna
artikel. Kommissionen ska dock inte underrättas om åtgärder som
vidtas inom ramen för det allmänna socialförsäkringssystemet.
5.
Medlemsstaterna ska se till att alla kunder som är anslutna
till gasnätet har rätt att få sin gasförsörjning tillhandahållen av en
gashandlare, under förutsättning att denne samtycker, oberoende
av vilken medlemsstat gashandlaren är registrerad i, så länge gas
handlaren följer gällande handels- och balansregler och försörj
ningen tryggas. Därför ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder
som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden
inte innebär något hinder för leveransföretag som redan är regist
rerade i en annan medlemsstat.
3
0
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
r
e
s
v
a
m
o
s
h
c
o
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa
a) att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villko
ren önskar byta gashandlare, den eller de berörda operatö
rerna genomför detta byte inom tre veckor, och
b) att kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta
förbrukningsuppgifter.
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder garanteras de rät
tigheter som avses i första stycket a och b på ett icke-
diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång.
7.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå
målen för social och ekonomisk sammanhållning, miljöskydd,
däribland även metoder för att bekämpa klimatförändringar, samt
försörjningstrygghet. Dessa åtgärder kan särskilt omfatta lämpliga
ekonomiska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av
alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg, för
underhåll och anläggning av nödvändig nätinfrastruktur, inbegri
pet sammanlänkningskapacitet.
8.
För att främja energieffektiviteten ska medlemsstaterna eller,
om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten starkt
rekommendera att naturgasföretagen optimerar gasförbruk
ningen, till exempel genom att tillhandahålla energiförvaltning,
utveckla innovativa former för prissättning eller införa system
med smarta mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.
9.
Medlemsstaterna ska se till att det inrättas gemensamma
kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all
nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstift
ning och tvistlösningsmöjligheter i händelse av en tvist. Dessa
kontaktpunkter
kan
vara
en
del
av
allmänna
konsumentupplysningsställen.
Medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism,
till exempel i form av en energiombudsman eller ett konsument
organ, för att säkerställa effektiv behandling av klagomål och
tvistlösning utanför domstol.
10.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmel
serna i artikel 4 i fråga om distribution i den utsträckning som til
lämpningen av dessa rättsligt eller i praktiken skulle hindra
naturgasföretagen från att fullgöra de förpliktelser som ålagts dem
i det allmänna ekonomiska intresset, och i den mån som handelns
utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle
strida mot gemenskapens intressen. Gemenskapens intressen
omfattar bland annat konkurrens när det gäller berättigade kun
der i enlighet med detta direktiv och artikel 86 i fördraget.
11.
Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv infor
mera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att full
göra förpliktelserna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster,
inklusive konsument- och miljöskyddsåtgärder, och om
åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och internationell
konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undantag från detta
direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år underrätta kommis
sionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder, oavsett om
åtgärderna kräver undantag från direktivet eller ej.
12.
Kommissionen ska, efter samråd med berörda intressen
ter, däribland medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe
terna, konsumentorganisationer och naturgasföretag, fastställa en
klar och kortfattad kontrollista för energianvändare, med prak
tiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Medlems
staterna ska se till att gashandlarna eller de systemansvariga för
distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vid
tar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett
exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den
finns tillgänglig för allmänheten.
Artikel 4
Tillståndsförfarande
1.
När det krävs tillstånd (t.ex. licens, tillåtelse, koncession,
samtycke eller godkännande) för uppförande eller drift av natur
gasanläggningar, ska medlemsstaterna eller den behöriga myndig
het som de utser bevilja tillstånd att anlägga och/eller driva sådana
anläggningar, rörledningar och tillhörande utrustning inom sitt
territorium i enlighet med punkterna 2–4. Medlemsstaterna eller
av dem utsedd behörig myndighet får också, på samma villkor,
bevilja tillstånd att leverera naturgas och bevilja tillstånd för
grossister.
2.
Om medlemsstaterna har ett tillståndssystem ska de fast
ställa objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som ska upp
fyllas av företag som ansöker om tillstånd för att anlägga och/eller
driva naturgasanläggningar eller som ansöker om tillstånd att
leverera naturgas. De icke-diskriminerande kriterierna och förfa
randena för att bevilja tillstånd ska offentliggöras. Medlemssta
terna ska se till att tillståndsförfaranden för anläggningar,
rörledningar och tillhörande utrustning vid behov beaktar projek
tets betydelse för den inre naturgasmarknaden.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att skälen för avslag på
ansökan om tillstånd är objektiva och icke-diskriminerande och
att de meddelas den sökande. Skälen för sådana avslag ska med
delas kommissionen för kännedom. Medlemsstaterna ska införa
ett förfarande som ger den sökande möjlighet att överklaga ett
avslag.
4.
För att kunna utveckla områden som nyligen har börjat bli
försörjda, och för effektiv drift i allmänhet och utan att det påver
kar tillämpningen av artikel 38, får medlemsstaterna avslå en
ansökan om ytterligare tillstånd att anlägga och driva rörlednings
system för distribution inom något visst område efter det att
sådana ledningssystem har byggts eller föreslagits bli byggda inom
detta område och om befintlig eller föreslagen kapacitet inte är
mättad.
V
S
4
0
1
/
1
1
2
L
Artikel 5
Övervakning av försörjningstryggheten
Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygg
het övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna
uppgift till de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1. Denna
övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och
efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efter
frågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläg
gas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att
täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller
flera gashandlares sida. De behöriga myndigheterna ska senast
den 31 juli varje år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av
övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller
planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till
kommissionen.
Artikel 6
Regional solidaritet
1.
För att säkerställa försörjningstryggheten på den inre mark
naden för naturgas ska medlemsstaterna samarbeta i syfte att
främja regional och bilateral solidaritet.
2.
Detta samarbete ska omfatta situationer som leder till eller
som på kort sikt troligen kommer att leda till allvarliga avbrott i
leveranserna som påverkar en medlemsstat. Den ska innefatta
a) samordning av de nationella åtgärder för krissituationer som
nämns i artikel 8 i rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april
2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad
naturgasförsörjning
(1) EUT L 127, 29.4.2004, s. 92.
(
b) identifiering och, vid behov, utveckling eller uppgradering av
sammanlänkningar av el- och naturgasnät,
c) villkor och praktiska metoder för ömsesidigt stöd.
3.
Kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska hållas
informerade om sådant samarbete.
4.
Kommissionen får anta riktlinjer för regionalt samarbete i
en solidarisk anda. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska
antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll
som avses i artikel 51.3.
Artikel 7
Främjande av regionalt samarbete
1.
Medlemsstaterna liksom tillsynsmyndigheterna ska samar
beta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader
på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapan
det av en helt liberaliserad inre marknad. I synnerhet ska tillsyns
myndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller
medlemsstaterna främja och underlätta regionalt samarbete mel
lan de systemansvariga för överföringssystemen, bland annat i
gränsöverskridande frågor, för att skapa en konkurrensutsatt inre
marknad för naturgas, verka för att lagar, föreskrifter och tekniska
ramar är konsekventa och underlätta integrationen av de isolerade
system som bildar så kallade gasöar, som fortfarande existerar i
gemenskapen. Det geografiska område som omfattas av detta
regionala samarbete ska omfatta samarbete inom geografiska
områden i enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG)
nr 715/2009. Detta samarbete får omfatta andra geografiska
områden.
2.
Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndighe
terna och de systemansvariga för överföringssystem för att säker
ställa att de olika regionernas regelverk är förenliga med målet att
skapa en konkurrensutsatt inre marknad för naturgas. Om byrån
anser att det krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska
den utfärda lämpliga rekommendationer.
3.
Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se
till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller
flera integrerade system på regional nivå som omfattar två eller
flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av
säkerheten för nätet.
4.
Om vertikalt integrerade systemansvariga för överförings
systemen deltar i ett samriskföretag som bildats i syfte att genom
föra samarbetet, ska samriskföretaget upprätta och genomföra en
övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra
diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I övervak
ningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda
har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och beteende
som motverkar konkurrens. Planen ska underställas byråns god
kännande. De övervakningsansvariga hos de vertikalt integrerade
systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra
kontrollera att planen följs.
Artikel 8
Tekniska regler
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier
definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler, i
vilka de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslut
ning till systemet av LNG-anläggningar, lagringsanläggningar,
andra överförings- eller distributionssystem och direktledningar
fastställs. Dessa tekniska regler ska säkerställa att systemen är
driftskompatibla, och de ska vara objektiva och icke-
diskriminerande. Byrån får vid behov utfärda lämpliga rekom
mendationer för att dessa regler ska bli förenliga med varandra.
Dessa regler ska anmälas till kommissionen i enlighet med arti
kel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den
22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska
standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för infor
mationssamhällets tjänster
(2) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
(
5
0
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
2
,)
1
KAPITEL III
ÖVERFÖRING, LAGRING OCH LNG
Artikel 9
Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med
den 3 mars 2012.
a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som
systemansvarig för överföringssystemet.
b) Samma person(er) får inte
i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som
bedriver produktions- eller leveransverksamhet och
direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rät
tighet gentemot en systemansvarig för överföringssys
tem eller ett överföringssystem, eller
ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansva
rig för överföringssystem eller över ett överföringssys
tem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
c) Samma person(er) får inte, för en systemansvarig för överfö
ringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till
styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder
företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
d) Samma person får inte vara ledamot i styrelsen, tillsynsorga
net eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett
företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet
och en systemansvarig för överföringssystem eller ett
överföringssystem.
2.
De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet
omfatta
a) rätten att rösta,
b) befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet
eller organ som juridiskt företräder företaget, eller
c) rätten att inneha ägarmajoriteten.
3.
I punkt 1 b ska begreppet ”företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet” omfatta det som avses
med detta begrepp i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den
inre marknaden för el
(1) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.
(
föringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systemansvarig
för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den mening
som avses i det direktivet.
4.
Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c
till och med den 3 mars 2013, under förutsättning att den syste
mansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt inte
grerat företag.
5.
Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara full
gjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har
upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssys
temen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två
eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskfö
retaget såvida det inte har godkänts som oberoende systemansva
rig i enlighet med artikel 14 eller som en oberoende
systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel IV.
6.
Vid tillämpningen av denna artikel ska, om den person som
avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offent
ligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över,
å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över
ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som
bedriver antigen produktions- eller leveransverksamhet, inte anses
vara samma person eller samma personer.
7.
Medlemsstaterna ska se till att varken sådana kommersiellt
känsliga uppgifter som avses i artikel 16, och som innehas av en
systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett ver
tikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansva
rig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
8.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte til
lämpa punkt 1.
I sådant fall ska den berörda medlemsstaten antingen
a) utse en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 14,
eller
b) följa bestämmelserna i kapitel IV.
9.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säker
ställer att den systemansvarige för överföringssystemet faktiskt är
mer oberoende än vad som föreskrivs i bestämmelserna i kapi
tel IV, får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa punkt 1.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
0
1
/
1
1
2
L
-
r
e
v
ö
r
ö
f
g
ir
a
v
s
n
a
m
e
t
s
y
s
”
a
n
r
e
m
r
e
t
h
c
o
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/107
10.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig
för överföringssystem enligt punkt 9 i denna artikel, ska det cer
tifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 10.4,
10.5 och 10. 6 i detta direktiv och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 715/2009, enligt vilken kommissionen ska kontrollera att
befintliga arrangemang klart säkerställer ett mer effektivt obero
ende för den systemansvarige för överföringssystemet än bestäm
melserna i kapitel IV.
11.
Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssys
tem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder för att upp
fylla villkoren i punkt 1.
12.
Företag som bedriver någon av funktionerna produktions-
eller leveransverksamhet får inte under några omständigheter
kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rät
tighet gentemot systemansvariga för överföringssystem med
åtskild ägare i medlemsstater som tillämpar punkt 1.
Artikel 10
Utseende och certifiering av systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för
överföringssystem ska det certifieras enligt förfarandena i punk
terna 4, 5 och 6 i den här artikeln och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 715/2009.
2.
Ett företag som äger ett överföringssystem och som av den
nationella tillsynsmyndigheten, till följd av nedanstående certifie
ringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 9, ska av med
lemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för
överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för över
föringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggö
ras i Europeiska unionens officiella tidning.
3.
Systemansvariga för överföringssystemet ska till tillsyns
myndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att
kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansva
riga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i arti
kel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall
inleda ett certifieringsförfarande:
a) Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssys
temet i enlighet med punkt 3.
b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad föränd
ring när det gäller rättigheter gentemot eller inflytande över
ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan
leda till överträdelse av artikel 9, eller då de har anledning att
misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.
c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en
systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från
den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen över
lämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifie
ringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller
underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfa
rande som avses i punkt 6 har fullföljts.
6.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryck
liga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systeman
svarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse
kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i
förordning (EG) nr 715/2009.
7.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen har rätt att från
systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet begära sådan information
som är relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna
artikel.
8.
Tillsynsmyndigheten och kommissionen ska behandla kom
mersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
Artikel 11
Certifiering i förhållande till tredjeländer
1.
Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansva
rige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera
personer från tredjeländer, ska tillsynsmyndigheten underrätta
kommissionen.
Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommis
sionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en
eller flera personer från tredjeländer får kontroll över ett överfö
ringssystem eller en systemansvarig för överföringssystem.
2.
Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta
tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle
leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kontroll
över överföringssystemet eller den systemansvarige för
överföringssystemet.
3.
Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certi
fiering av en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra
månader efter anmälan från den systemansvarige för överförings
systemet. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om det inte
visas
a) att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) för tillsynsmyndigheten eller annan behörig myndighet som
utsetts av medlemsstaten, att ett beviljande av certifiering inte
kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlems
staten och gemenskapen. När denna fråga beaktas ska till
synsmyndigheten eller annan behörig utsedd myndighet ta
hänsyn till
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
i) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avse
ende på dessa tredjeländer enligt internationell rätt, inbe
gripet avtal med ett eller flera tredjeländer som
gemenskapen är part i och som rör trygg
energiförsörjning,
ii) medlemsstatens rättigheter och skyldigheter med avse
ende på dessa tredjeländer, enligt avtal som ingåtts med
tredjeländerna i den mån avtalen överensstämmer med
gemenskapslagstiftningen, och
iii) andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet
och i det berörda tredjelandet.
4.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till
kommissionen, tillsammans med all relevant information beträf
fande beslutet.
5.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den
utsedda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsyns
myndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande
från kommissionen om huruvida
a) den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiför
sörjning till gemenskapen.
6.
Kommissionen ska behandla den begäran som avses i
punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader efter det
att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till
den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från
den utsedda behöriga myndigheten, till den myndigheten.
När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in syn
punkter från byrån, berörd medlemsstat och berörda parter. I ett
sådant fall ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader.
Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den
period som avses i första och andra styckena ska den inte anses
ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
7.
När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som
utövas av en eller flera personer från tredjeländer kommer att
äventyra en trygg energiförsörjning till gemenskapen, ska den
beakta
a) de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de
berörda tredjeländerna, och
b) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende på
det eller de tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegri
pet avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är
part i och som rör en trygg energiförsörjning.
8.
Den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga
beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den
period som avses i punkt 6. När den nationella tillsynsmyndighe
ten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommis
sionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra
certifiering när beviljande av certifiering äventyrar en trygg ener
giförsörjning i den egna medlemsstaten eller i en annan medlems
stat. När en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet
för att bedöma punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att den natio
nella tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstäm
melse med den behöriga myndighetens bedömning. Den
tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissionens yttrande
ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga beslutet avviker
från kommissionens yttrande ska den berörda medlemsstaten till
handahålla och offentliggöra, tillsammans med beslutet, skälen
för detta beslut.
9.
Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att,
i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, utöva
inhemsk rättslig kontroll för att skydda legitima intressen som rör
allmän säkerhet.
10.
Kommissionen kan anta riktlinjer där detaljer anges för
förfarandet vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder,
som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom
att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande för
farande med kontroll som avses i artikel 51.3.
11.
Denna artikel, med undantag av punkt 3 a, ska också til
lämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt
artikel 49.
Artikel 12
Utseende av systemansvariga för lagringssystem
och LNG anläggningar
Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med
beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga
de naturgasföretag som äger lagringssystem eller LNG-
anläggningar att utse en eller flera systemansvariga för lagrings
system och LNG-anläggningar.
Artikel 13
Uppgifter som åligger de systemansvariga för överförings-,
lagrings- och/eller LNG-anläggningar
1.
Den som är systemansvarig för överförings-, lagrings-
och/eller LNG-anläggningar
a) ska på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till
miljön driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och
effektiva överförings-, lagrings- och/eller LNG-anläggningar
för att säkra en öppen marknad, samt säkerställa tillräckliga
resurser för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla
tjänster,
V
S
8
0
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/109
b) får inte diskriminera systemanvändare eller kategorier av sys
temanvändare, i synnerhet inte till förmån för anknutna
företag,
c) ska förse övriga systemansvariga för överförings-, lagrings-
och/eller distributionssystem och/eller systemansvariga för
en LNG-anläggning med den information som behövs för att
säkerställa att transport och lagring av naturgas kan ske på ett
sätt som är förenligt med säker och effektiv drift av det sam
manlänkade systemet,
d) ska förse systemanvändarna med den information de behö
ver för effektivt tillträde till systemet.
2.
Varje systemansvarig för överföringssystem ska bygga upp
en tillräcklig gränsöverskridande kapacitet för att integrera en
europeisk överföringsinfrastruktur för att tillgodose alla ekono
miskt rimliga och tekniskt genomförbara kapacitetsbehov och ta
hänsyn till en tryggad gasförsörjning.
3.
De regler om balans av gasöverföringssystemet som fast
ställs av de systemansvariga för överföringssystemen ska vara
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande, vilket även ska
gälla för reglerna om de avgifter som tas ut av systemanvändarna
för utnyttjande av de systemansvarigas nät för obalanser i energi
tillförseln. Villkor och bestämmelser, inklusive regler och tariffer,
för systemansvarigas tillhandahållande av sådana tjänster ska fast
ställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeglar de verkliga
kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 41.6 och
ska offentliggöras.
4.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit
detta, eller medlemsstaterna får begära att den systemansvarige för
överföringssystemet uppfyller vissa miniminormer i fråga om
underhåll och utbyggnad av överföringssystemet, inbegripet
sammanlänkningskapaciteten.
5.
Systemansvariga för överföringssystem ska anskaffa den
energi de behöver för att kunna utföra sin verksamhet på ett
transparent, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.
Artikel 14
Oberoende systemansvariga (ISO)
1.
Om överföringssystemet tillhör ett vertikalt integrerat före
tag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte til
lämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på
förslag av överföringssystemets ägare (TSOW). En sådan utnäm
ning ska godkännas av kommissionen.
2.
Medlemsstaten får endast godkänna och utse en oberoende
systemansvarig om följande villkor är uppfyllda:
a) Den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 9.1 b,
c och d.
b) Den sökande har visat att den förfogar över nödvändiga eko
nomiska, tekniska, fysiska och mänskliga resurser för att
utföra sina uppgifter enligt artikel 13.
c) Den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätut
vecklingsplan, som övervakas av tillsynsmyndigheten.
d) Överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra
sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska äga
ren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med det sökande
företaget och övriga relevanta enheter.
e) Den sökande har visat förmåga att fullgöra sina skyldigheter
enligt förordning (EG) nr 715/2009, inbegripet samarbete
mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk
och regional nivå.
3.
Företag som av tillsynsmyndigheten intygas uppfylla villko
ren i artikel 11 och i punkt 2 i den här artikeln ska av medlems
staterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga.
Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta direktiv och i
artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i artikel 11 i detta
direktiv ska tillämpas.
4.
Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja
och förvalta tredje parts tillträde, inbegripet inkasseringen av
tillträdes- och kapacitetsavgifter, och för att driva, underhålla och
utveckla överföringssystemet, samt för att säkerställa att systemet
på lång sikt kan uppfylla rimliga krav genom investeringsplane
ring. Vid utvecklingen av överföringssystemet ska den oberoende
systemansvarige ansvara för planering (inbegripet tillståndsförfa
rande), uppförande och idriftsättning av den nya infrastrukturen.
I detta syfte ska den oberoende systemansvarige agera som syste
mansvarig för överföringssystemet i enlighet med detta kapitel.
Överföringssystemets ägare ska inte ansvara för att bevilja och
förvalta tredje parts tillträde eller för investeringsplanering.
5.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska överfö
ringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:
a) Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete
och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina upp
gifter, i synnerhet all relevant information.
b) Finansiera de investeringar som den oberoende systemansva
rige har beslutat om och som godkänts av tillsynsmyndighe
ten, eller medge att finansieringen görs av någon berörd part,
inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsme
toden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn
digheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda
med överföringssystemets ägare och andra berörda parter.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
c) Stå för skadeståndsansvar i anslutning till nättillgångarna,
med undantag av den del av ansvaret som avser den obero
ende systemansvariges uppgifter.
d) Ge garantier för att underlätta finansieringen av en utbygg
nad av nätet, med undantag av sådana investeringar där äga
ren, i enlighet med led b, har medgett att finansieringen görs
av någon berörd part, inklusive den oberoende
systemansvarige.
6.
Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska i nära
samverkan med tillsynsmyndigheten ges alla relevanta befogen
heter för att på ett effektivt sätt kunna övervaka att ägaren av
överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.
Artikel 15
Åtskillnad av ägare till överföringssystem (TSOW) och
systemansvariga för lagringssystem
1.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska ägare till
överföringssystem och systemansvariga för lagringssystem som
ingår i vertikalt integrerade företag vara oberoende av annan verk
samhet som inte rör överföring, distribution och lagring, åtmins
tone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.
Denna artikel ska endast gälla lagringsanläggningar som är tek
niskt och/eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till
systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33.
2.
För att säkerställa att den ägare till överföringssystem och
den systemansvarige för lagringssystemet som avses i punkt 1 är
oberoende ska följande minimikriterier gälla:
a) De personer som ansvarar för ledningen av ägaren till över
föringssystemet och den systemansvarige för lagringssyste
met får inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade
naturgasföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den
dagliga driften när det gäller produktion eller leverans av
naturgas.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos de personer som ansvarar för ledningen av
ägaren till överföringssystemet och den systemansvarige för
lagringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att dessa
personer kan agera självständigt.
c) Den systemansvarige för lagringssystemet ska ha faktisk
beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföreta
get, när det gäller de tillgångar som behövs för drift, under
håll och utveckling av lagringsanläggningar. Detta ska inte
hindra förekomsten av lämpliga samordningssystem för att
säkerställa ett skydd för moderbolagets ekonomiska och för
valtningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller
avkastningen på tillgångar, som regleras indirekt i enlighet
med artikel 41.6, i ett dotterbolag. Detta ska särskilt göra det
möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansie
ringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av
den systemansvarige för lagringssystemet och att fastställa
övergripande gränser för dess dotterbolags skuldsättnings
nivå. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruk
tioner för den dagliga driften eller om enskilda beslut
beträffande uppförande eller uppgradering av lagringsanlägg
ningar, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den
godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.
d) Ägaren till överföringssystemet och den systemansvarige för
lagringssystemet ska upprätta en övervakningsplan, där det
anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskrimi
nerande beteende, och se till att planen följs. I övervaknings
planen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda
har för att uppfylla dessa mål. Den person eller det organ
som ansvarar för att övervakningsplanen följs ska till tillsyns
myndigheten lämna en årlig rapport, som ska offentliggöras,
om de åtgärder som vidtagits.
3.
Kommissionen får utfärda riktlinjer för att säkerställa att
överföringssystemets ägare och den systemansvarige för lagrings
systemet i alla avseenden uppfyller punkt 2 i denna artikel. Dessa
åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direk
tiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det före
skrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.
Artikel 16
Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga
för överföringssystem (TSO) och ägare till
överföringssystem (TSOW)
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter, ska varje syste
mansvarig för och ägare till överförings- och lagringssystem
och/eller LNG-anläggningar behandla kommersiellt känsliga upp
gifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt, och förhindra att
sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kom
mersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. Den ska i
synnerhet inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga
delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genom
föra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om
åtskillnad av information ska kunna säkerställas, ska medlemssta
terna säkerställa att överföringssystemets ägare, inklusive i fall av
en systemansvarig med kombinerat ansvar, den systemansvarige
för distributionssystemet, och övriga delar av företaget inte heller
har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning,
med undantag för rent administrativa funktioner eller
IT-funktioner.
2.
Systemansvariga för överförings- och lagringssystem
och/eller LNG-anläggningar får inte, i samband med anknutna
företags försäljning eller köp av naturgas, missbruka kommersi
ellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband
med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till
systemet.
V
S
0
1
1
/
1
1
2
L
3.
Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens
och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldig
het påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga upp
gifter konfidentiellt.
KAPITEL IV
OBEROENDE SYSTEMANSVARIGA FÖR ÖVERFÖRING (ITO)
Artikel 17
Tillgångar, utrustning, personal och identitet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska vara
utrustad med alla de mänskliga, tekniska, fysiska och ekonomiska
resurser som är nödvändiga för att fullgöra sina skyldigheter enligt
detta direktiv och bedriva gasöverföringsverksamhet, särskilt
följande:
a) Tillgångar som är nödvändiga för gasöverföringsverksamhe
ten, bl.a. överföringssystemet, ska ägas av den oberoende sys
temansvarige för överföring.
b) Personal som är nödvändig för gasöverföringsverksamheten,
bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara
anställd hos den oberoende systemansvarige för överföring.
c) Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till
och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska
vara förbjuden. Detta ska dock inte hindra den oberoende
systemansvarige för överföring från att tillhandahålla tjäns
ter till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning
att
i) tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar
systemanvändarna, att de är tillgängliga för samtliga sys
temanvändare på samma villkor och inte inskränker,
snedvrider eller förhindrar konkurrensen avseende pro
duktion eller leverans, och
ii) villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har god
känts av tillsynsmyndigheten.
d) Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut
enligt artikel 20, ska tillräckliga ekonomiska resurser för
framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av
befintliga tillgångar göras tillgängliga för den oberoende sys
temansvarige för överföring i god tid av det vertikalt integre
rade företaget efter en vederbörlig begäran från den
oberoende systemansvarige för överföring.
2.
Gasöverföringsverksamheten ska åtminstone omfatta föl
jande uppgifter utöver dem som anges i artikel 13:
a) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring och
hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.
b) Företräda den systemansvarige för överföringssystemet inom
det europeiska nätverket av systemansvariga för överförings
system för gas (”Entso för gas”).
c) Bevilja och förvalta tredje parts tillträde på ett icke-
diskriminerande sätt mellan systemanvändare eller kategorier
av systemanvändare.
d) Uppbära alla avgifter som härrör från överföringssystemet,
bl.a. avgifter för tillträde, balansavgifter för stödtjänster, t.ex.
gasbehandling, inköp av tjänster (balanskostnader, kompen
sation för energiförluster).
e) Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt
och ekonomiskt överföringssystem.
f) Planera investeringar för att se till att systemet på lång sikt
kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera säkra
leveranser.
g) Inrätta lämpliga samriskföretag, bl.a. med en eller flera sys
temansvariga för överföringssystem, gasbörser och andra
relevanta aktörer, för att söka nå målen att vidareutveckla
regionala marknader eller underlätta liberaliseringen.
h) Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska
tjänster, redovisnings- och IT-tjänster.
3.
Oberoende systemansvariga för överföring ska organisera
sig i en juridisk form enligt artikel 1 i rådets direktiv
68/151/EEG
(1) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samord
ning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i arti
kel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och
tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom
gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).
(
4.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte i
företagsprofil, kommunikationer, firmamärke och lokaler skapa
förvirring i fråga om den separata identiteten av det vertikalt inte
grerade företaget eller någon del därav.
5.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte dela
IT-system eller IT-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem
för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget,
och inte heller använda samma konsulter eller externa entrepre
nörer för IT-system eller IT-utrustning och säkerhetssystem för
åtkomst.
6.
De oberoende systemansvariga för överförings räkenskaper
ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det verti
kalt integrerade företaget, eller någon del av detta.
Artikel 18
Oberoende för den oberoende systemansvarige
för överföring
1.
Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet
enligt artikel 20 ska den oberoende systemansvarige för överfö
ring ha
1
1
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
a) faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade
företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för
att driva, underhålla eller utveckla nätet,
b) befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt
genom lån och kapitalökning.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska alltid
agera så att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att
bedriva överföringsverksamheten korrekt och effektivt samt för
att utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt
överföringssystem.
3.
Det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedri
ver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indi
rekt inneha aktier i den oberoende systemansvarige för överföring.
Den oberoende systemansvarige för överföring får varken direkt
eller indirekt äga aktier i något av det vertikalt integrerade företa
gets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverk
samhet eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska
förmåner från sådana dotterbolag.
4.
Den oberoende systemansvarige för överförings övergri
pande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa
ett effektivt oberoende för den oberoende systemansvarige för
överföring i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade
företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den oberoende
systemansvarige för överförings konkurrensbeteende i förhållande
till den oberoende systemansvarige för överförings dagliga verk
samhet och nätförvaltning, eller i förhållande till den verksamhet
som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingspla
nen enligt artikel 22.
5.
När oberoende systemansvariga för överföringssystem full
gör sina uppgifter enligt artiklarna 13 och 17.2 i detta direktiv
och följer artiklarna 13.1, 14.1 a, 16.2, 16.3, 16.5, 18.6 och 21.1
i förordning (EG) nr 715/2009 får de inte diskriminera olika per
soner eller enheter och får inte inskränka, snedvrida eller förhin
dra konkurrens i produktions- eller leveransverksamhet.
6.
Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det
vertikalt integrerade företaget och den oberoende systemansva
rige för överföring, bl.a. lån från den oberoende systemansvarige
för överföring till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på
marknadsvillkor. Den oberoende systemansvarige för överföring
ska noggrant notera sådana kommersiella och ekonomiska för
bindelser och göra dem tillgängliga för tillsynsmyndigheten på
dennas begäran.
7.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska före
lägga för tillsynsmyndighetens godkännande alla kommersiella
och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget.
8.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska infor
mera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser som avses
i artikel 17.1 d och som finns tillgängliga för framtida investe
ringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.
9.
Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla hand
lingar som försvårar för eller förhindrar den oberoende system
ansvarige för överföring att fullgöra sina skyldigheter enligt detta
kapitel och får inte kräva att den oberoende systemansvarige för
överföring ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade före
taget för att fullgöra dessa skyldigheter.
10.
Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten att
det uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utses till
oberoende systemansvarig för överföring av den berörda med
lemsstaten. Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta
direktiv och i artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i arti
kel 11 i detta direktiv ska tillämpas.
Artikel 19
Oberoende för den oberoende systemansvarige för
överförings personal och företagsledning
1.
Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner,
och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning
och/eller ledamöter av den oberoende systemansvarige för över
förings administrativa organ ska fattas av den oberoende system
ansvarige för överförings tillsynsorgan, som utsetts i enlighet med
artikel 20.
2.
Identiteten hos och de villkor som reglerar tjänsteperioden,
dess varaktighet och uppsägningen för personer som utsetts av
tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer
med ansvar för verkställande ledning och/eller ledamöter av den
oberoende systemansvarige för överförings administrativa organ
samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänsteperiod ska
meddelas tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslut som avses
punkt 1 ska endast vara bindande om tillsynsmyndigheten inom
en treveckorsperiod efter underrättelsen inte har gjort några
invändningar.
Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som
avses i punkt 1
a) om den hyser tvivel på det yrkesmässiga oberoendet hos en
utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller
är ledamot av något administrativt organ, eller
b) om den, vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, hyser
tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avbrytande.
3.
Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse och inget
yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i
eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av
detta, eller med någon annan majoritetsaktieägare än den obero
ende systemansvarige för överföring får utövas under en treårs
period före utnämningen av personer med ansvar för
företagsledning och/eller ledamöter av den oberoende systeman
svarige för överförings administrativa organ, vilka omfattas av
denna punkt.
4.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte yrkesmässigt ha någon
position eller något ansvar, något intresse eller någon affärsför
bindelse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med någon annan del
av det vertikalt integrerade företaget eller med dess
majoritetsaktieägare.
V
S
2
1
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/113
5.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte ha något intresse eller
erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från
någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den obe
roende systemansvarige för överföring. Deras lön får inte bero på
det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som
inte härrör från den oberoende systemansvarige för överföring.
6.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i den oberoende systemansvarige för överförings admi
nistrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndig
heten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras
tjänsteperiod.
7.
Efter avslutad tjänsteperiod hos den oberoende systeman
svarige för överföring får inte personer som ansvarar för företags
ledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa
organ yrkesmässigt ha någon position eller något ansvar, något
intresse eller någon affärsförbindelse med någon annan del av det
vertikalt integrerade företaget än den oberoende systemansvarige
för överföring, eller med dess majoritetsaktieägare under en
period på minst fyra år.
8.
Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som
ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i det admi
nistrativa organet för den oberoende systemansvarige för
överföring.
De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är leda
möter i det administrativa organet för den oberoende systeman
svarige för överföring och som inte omfattas av punkt 3 får inte
ha utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant
verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex
månader före sin utnämning.
Första stycket i denna punkt och punkterna 4–7 ska gälla samt
liga personer som tillhör den verkställande ledningen samt dem
som rapporterar direkt till dessa personer i frågor som rör drift,
underhåll eller utveckling av nätet.
Artikel 20
Tillsynsorgan
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska ha ett
tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig
inverkan på värdet på aktieägarnas tillgångar i den oberoende sys
temansvarige för överföring, särskilt beslut om godkännande av
de årliga och de långsiktiga finansieringsplanerna, den systeman
svariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna. De
beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde omfattar
inte sådana beslut som rör den dagliga verksamheten för den obe
roende systemansvarige för överföring och den dagliga förvalt
ningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att
utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 22.
2.
Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det
vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje
parts aktieägare och, om så föreskrivs i någon medlemsstats lag
stiftning, företrädare för andra intressenter såsom den oberoende
systemansvarige för överförings anställda.
3.
Artikel 19.2 första stycket och artikel 19.3–19.7 ska tilläm
pas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.
Artikel 19.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i
tillsynsorganet.
Artikel 21
Övervakningsplan och övervakningsansvarig
1.
Medlemsstaterna ska se till att den oberoende systemansva
rige för överföring upprättar och genomför en övervakningsplan
där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskrimi
nerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I
övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de
anställda har för att uppfylla dessa mål. Övervakningsplanen ska
underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det
påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervak
ningsansvarige oberoende övervaka att planen följs.
2.
Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig som ska
godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får vägra
att godkänna den övervakningsansvarige endast på grund av bris
tande oberoende eller yrkesmässig kapacitet. Den övervaknings
ansvarige kan vara en fysisk eller en juridisk person.
Artikel 19.2–19.8 ska tillämpas på den övervakningsansvarige.
3.
Den övervakningsansvarige ska ansvara för följande
åtgärder:
a) Övervaka genomförandet av övervakningsplanen.
b) Utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att
genomföra övervakningsplanen och överlämna den till
tillsynsmyndigheten.
c) Rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendatio
ner för övervakningsprogrammet och dess genomförande.
d) Underrätta tillsynsmyndigheten om betydande överträdelser
i fråga om genomförandet av övervakningsplanen.
e) Rapportera till tillsynsmyndigheten om kommersiella och
ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade
företaget och den oberoende systemansvarige för
övervakning.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
4.
Den övervakningsansvarige ska förelägga tillsynsmyndighe
ten föreslagna beslut om investeringsplanen eller om enskilda
investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen
och/eller den oberoende systemansvarige för överförings behöriga
administrativa organ överlämnar dem till tillsynsorganet.
5.
När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman
eller genom omröstning bland det utsedda tillsynsorganets leda
möter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar
eller försenar investeringar, som enligt den tioåriga nätutveck
lingsplanen skulle ha verkställts i nätet inom de följande tre åren,
ska den övervakningsansvarige rapportera detta till tillsynsmyn
digheten, som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 22.
6.
De villkor som reglerar den övervakningsansvariges upp
drag eller anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet,
ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska
säkerställa den övervakningsansvariges oberoende, bland annat
genom att förse den övervakningsansvarige med de resurser som
krävs för uppdragets fullgörande. Under uppdragsperioden får
den övervakningsansvarige inte ha något annat yrkesmässigt upp
drag, ansvar eller intresse, direkt eller indirekt, i eller med någon
del av det vertikalt integrerade företaget eller dess
majoritetsaktieägare.
7.
Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera,
antingen muntligt eller skriftligt, till tillsynsmyndigheten och ska
ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller skrift
ligt, till den oberoende systemansvarige för överförings
tillsynsorgan.
8.
Den övervakningsansvarige får delta i alla möten i den obe
roende systemansvarige för överförings företagsledning eller
administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolags
stämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där
följande frågor diskuteras:
a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i för
ordning (EG) nr 715/2009, särskilt vad avser tariffer, tjänster
för tillträde för tredje part, kapacitetstilldelning, överbelast
ningshantering, transparens, balans och sekundärmarknader.
b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla
överföringsnätet, bl.a. investeringar i nya transportförbindel
ser, i expanderad kapacitet och i optimering av befintlig
kapacitet.
c) Inköp eller försäljning av energi som krävs för överförings
systemets drift.
9.
Den övervakningsansvarige ska övervaka att den oberoende
systemansvarige för överföring följer artikel 16.
10.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla rele
vanta uppgifter och till den oberoende systemansvarige för över
förings kontor och till all information som är nödvändig för att
fullgöra sin uppgift.
11.
Efter tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorga
net säga upp den övervakningsansvarige. Tillsynsorganet ska på
anmodan av tillsynsmyndigheten säga upp den övervakningsan
svarige på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig
kapacitet.
12.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till den obero
ende systemansvarige för överförings kontor utan anmälan i
förväg.
Artikel 22
Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska varje år
till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan
som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrå
gan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Denna nät
utvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera
systemets ändamålsenlighet och säkra leveranser.
2.
Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt
a) för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfra
strukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de
kommande tio åren,
b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa
nya investeringar som ska verkställas under de kommande
tre åren, och
c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.
3.
När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas, ska den
oberoende systemansvarige för överföring göra rimliga antagan
den om utvecklingen av produktionen, leveranserna, förbruk
ningen och utbytet med andra länder med beaktande av
investeringsplanerna för regionala och gemenskapstäckande nät,
samt investeringsplaner för lagring och anläggningar för återför
gasning av LNG.
4.
Tillsynsmyndigheten ska ha öppna och transparenta sam
råd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den
tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som häv
dar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de
underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offent
liggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella
investeringsbehov.
5.
Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätut
vecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts
under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den
icke-bindande gemenskapsomfattande tioåriga investeringsplan
som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 715/2009 (”gemen
skapsomfattande nätutvecklingsplan”). Om det uppstår några
V
S
4
1
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/115
tvivel om överensstämmelse med den gemenskapsomfattande
nätutvecklingsplanen, ska tillsynsmyndigheten samråda med
byrån. Tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansvarige för
överföringssystemet ändrar sin tioåriga nätutvecklingsplan.
6.
Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomför
andet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.
7.
För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av
någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför den
nes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga
nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre
åren, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheten är skyl
dig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att
investeringen i fråga görs om den fortfarande är relevant på
grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:
a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verk
ställer investeringen.
b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investe
rare för investeringen.
c) Förpliktiga den oberoende systemansvarige för överföring att
godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga inves
teringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt
första stycket b får den kräva att den oberoende systemansvarige
för överföring godtar något eller några av följande alternativ,
nämligen
a) finansiering av tredje part,
b) konstruktion av tredje part,
c) egen utbyggnad av den nya tillgången i fråga,
d) egen drift av den nya tillgången i fråga.
Den systemansvarige för överföringssystemet ska lämna investe
rarna all information som behövs för att göra investeringen, ska
koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på
bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av
investeringsprojektet.
Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyn
dighetens godkännande.
8.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter
enligt punkt 7 första stycket ska de relevanta tariffbestämmelserna
omfatta investeringskostnaderna i fråga.
Artikel 23
Beslutsbefogenhet avseende koppling av
lagringsanläggningar, anläggningar för återförgasning av
LNG och industrikunder till överföringssystemet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inrätta
och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden och tarif
fer för icke-diskriminerande inkoppling av lagringsanläggningar,
anläggningar för återförgasning av LNG och kunder inom indu
strin till överföringssystemet. Dessa förfaranden ska underställas
de nationella tillsynsmyndigheternas godkännande.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte ha
rätt att vägra inkoppling av nya lagringsanläggningar, anlägg
ningar för återförgasning av LNG och industrikunder på grund av
eventuella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet eller
tillkommande kostnader som uppstår vid nödvändig kapacitets
ökning. Den oberoende systemansvarige för överföring ska säker
ställa att den nya förbindelsen har tillräcklig inmatnings- och
uttagskapacitet.
KAPITEL V
DISTRIBUTION OCH LEVERANS
Artikel 24
Utseende av systemansvariga för distributionssystemet
Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med
beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga
de företag som äger eller ansvarar för distributionssystem att utse
en eller flera systemansvariga för distributionssystemet, och de
ska se till att de systemansvariga handlar i överensstämmelse med
artiklarna 25, 26 och 27.
Artikel 25
Uppgifter som åligger systemansvariga för
distributionssystemet
1.
Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska säker
ställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på
distribution av gas, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla
och utveckla ett säkert, tillförlitligt och effektivt system inom sitt
område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av
energieffektivitet.
2.
Den systemansvarige för distributionssystemet får inte i
något fall diskriminera mellan systemanvändare eller kategorier
av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för sina anknutna
företag.
3.
Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse
övriga systemansvariga för ett distributions-, överförings- eller
lagringssystem eller systemansvariga för en LNG-anläggning med
den information som behövs för att säkerställa att transport och
lagring av naturgas sker på ett sätt som är förenligt med en säker
och effektiv drift av det sammanlänkade systemet.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
4.
Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse
systemanvändare med den information de behöver för effektivt
tillträde till och användning av systemet.
5.
När de systemansvariga för distributionssystem ansvarar för
balans av gasdistributionssystemet ska de av dem fastställda reg
lerna härför, inklusive regler för de avgifter för obalanser i ener
gitillförseln som tas ut av användarna av deras nät, vara objektiva,
transparenta och icke-diskriminerande. Villkor och bestämmelser,
inklusive regler och tariffer, för de systemansvarigas tillhandahål
lande av sådana tjänster ska fastställas på ett icke-diskriminerande
sätt som avspeglar de verkliga kostnaderna enligt en metod som
är förenlig med artikel 41.6 och ska offentliggöras.
Artikel 26
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
1.
Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en
del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad
avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara obero
ende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa
regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet
av tillgångar i distributionssystemet från det vertikalt integrerade
företaget.
2.
Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systeman
svarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett
vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och
sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan
samband med distribution. För att uppnå detta ska följande mini
mikriterier gälla:
a) De personer som ansvarar för ledningen för den systeman
svarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstruk
turer i det integrerade naturgasföretaget som direkt eller
indirekt ansvarar för den dagliga driften avseende produk
tion, överföring eller leverans av naturgas.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos de personer som ansvarar för ledningen för
den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett
sätt som säkerställer att dessa personer kan agera
självständigt.
c) Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk
beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföreta
get, när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga
drift, underhåll och utveckling av nätet. För detta ändamål
ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga
över de resurser som krävs, inbegripet mänskliga, tekniska,
ekonomiska och fysiska resurser. Detta bör inte hindra före
komsten av lämpliga samordningsmekanismer för att säker
ställa att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga
övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på till
gångar, som regleras indirekt i enlighet med artikel 41.6, i ett
dotterbolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för
moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller
det motsvarande instrument som upprättas av den system
ansvarige för distributionssystemet och att fastställa övergri
pande gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det
ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för
den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande upp
förande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa
beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansie
ringsplanen eller motsvarande instrument.
d) Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta
en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidta
gits för att motverka diskriminerande beteende, och se till det
kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska anges
vilka specifika skyldigheter de anställda har för att uppfylla
detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för att
övervakningsplanen följs (nedan kallad den övervakningsansva
rige) ska till den tillsynsmyndighet som avses i artikel 39.1
överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de
åtgärder som vidtagits. Den övervakningsansvarige ska vara
helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information
om den systemansvarige för distributionssystemet och alla
anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.
3.
Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i
ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att den
nes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra
behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av
sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt
integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synner
het inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofile
ring, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet
som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
4.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1,
2 och 3 på integrerade naturgasföretag som har mindre än
100 000 anslutna kunder.
Artikel 27
Skyldighet till konfidentiell behandling för
systemansvariga för distributionssystemet
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska varje syste
mansvarig för distributionssystem behandla kommersiellt käns
liga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin
affärsverksamhet konfidentiellt, och ska förhindra att sådana upp
gifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt för
delaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.
2.
Den systemansvarige för distributionssystemet får, i sam
band med anknutna företags försäljning eller köp av naturgas,
inte missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från
tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar
om tillträde till systemet.
V
S
6
1
1
/
1
1
2
L
Artikel 28
Slutna distributionssystem
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna eller andra behöriga myndigheter klassificerar som ett
slutet distributionssystem ett system som distribuerar gas inom en
geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats
där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte, utan att det
påverkar tillämpningen av punkt 4, levererar gas till hushållskun
der, såvida
a) driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är
integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller
b) systemet distribuerar gas huvudsakligen till ägaren av eller
den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknyt
ning till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distribu
tionssystem från kravet enligt artikel 32.1 att tarifferna eller de
metoder som använts för att beräkna dem måste godkännas innan
de träder i kraft i enlighet med artikel 41.
3.
Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande
tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på
begäran av en användare av det slutna distributionssystemet, ses
över och godkännas i enlighet med artikel 41.
4.
Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfäl
lig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos
eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och
som befinner sig inom det område som får gas levererad genom
ett slutet distributionssystem.
Artikel 29
Kombinerat systemansvar
Artikel 26.1 ska inte hindra verksamheten för en systemansvarig
med kombinerat ansvar för överförings-, LNG-, lagrings- och dist
ributionssystemen, under förutsättning att denne systemansvarige
följer artikel 9.1, eller artiklarna 14 och 15, eller kapitel IV, eller
omfattas av artikel 49.6.
KAPITEL VI
SÄRREDOVISNING OCH TRANSPARENS I BOKFÖRINGEN
Artikel 30
Tillgång till räkenskaper
1.
Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet de utser,
inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1och de
tvistlösningsmyndigheter som avses i artikel 34.3, ska i den
utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter
ha tillgång till naturgasföretagens bokföring i enlighet med
artikel 31.
2.
Medlemsstaterna och varje utsedd behörig myndighet,
inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1 och tvist
lösningsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt känsliga upp
gifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att sådan
information offentliggörs om detta är nödvändigt för att de behö
riga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.
Artikel 31
Särredovisning
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att säkerställa att naturgasföretagens bokföring utförs i enlig
het med punkterna 2–5. De naturgasföretag som kan beviljas
undantag från denna bestämmelse i enlighet med artikel 49.2
och 49.4 ska åtminstone genomföra sin interna bokföring i enlig
het med denna artikel.
2.
Naturgasföretag ska, oberoende av ägartyp eller juridisk
form, upprätta, låta revidera och offentliggöra sina årsredovis
ningar i enlighet med de bestämmelser i nationell lagstiftning som
avser årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlig
het med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978
grundat på artikel 44.2 g
(*) Titeln till direktiv 78/660/EEG har justerats med hänsyn till omnum
reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Ursprungligen hänvisades det till artikel 54.3 g.
(
av bolag
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
(
Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsre
dovisning ska hålla en kopia av denna tillgänglig för allmänheten
på sitt huvudkontor.
3.
Naturgasföretag ska i sin interna bokföring särredovisa verk
samhetsgrenarna överföring, distribution, LNG och lagring så
som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av sepa
rata företag, för att undvika diskriminering, korssubventionering
och snedvridning av konkurrensen. De ska också redovisa, even
tuellt genom en sammanställd redovisning, andra gasverksamhe
ter utan samband med överföring, distribution, LNG och lagring.
Fram till den 1 juli 2007 ska de särredovisa leveranserna till berät
tigade kunder och leveranserna till icke-berättigade kunder.
Inkomster från äganderätt till överförings- eller distributionsnä
ten ska specificeras i bokföringen. Vid behov ska de upprätta en
sammanställd redovisning för annan verksamhet utanför gassek
torn. Den interna bokföringen ska omfatta en balansräkning och
en resultaträkning för varje verksamhetsgren.
4.
Den revision som anges i punkt 2 ska särskilt verifiera att
den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering
och korssubventioner uppfylls.
7
1
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
r
e
p
y
t
a
s
si
v
i
t
u
ls
k
o
b
s
r
å
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
5.
Företagen ska i sin interna bokföring ange de regler för för
delningen av tillgångar och skulder, utgifter och inkomster samt
för avskrivningar som de följer vid upprättandet av den separata
bokföring som anges i punkt 3, utan att det påverkar tillämp
ningen av nationellt tillämpliga bestämmelser om bokföring.
Dessa interna regler får ändras endast i undantagsfall. Sådana änd
ringar ska anges och vara vederbörligen motiverade.
6.
Årsredovisningen ska i noter ange alla transaktioner av en
viss storlek som har genomförts med anknutna företag.
KAPITEL VII
ORGANISATION AV TILLTRÄDE TILL SYSTEMET
Artikel 32
Tillträde för tredje part
1.
Medlemsstaterna ska se till att det införs en ordning för
tredje parts tillträde till överförings- och distributionssystem och
LNG-anläggningar grundad på offentliggjorda tariffer, som ska
gälla för alla berättigade kunder, inbegripet gashandelsföretag,
och som ska tillämpas objektivt utan att någon diskriminerande
åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska se
till att dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna
dem, godkänns av en i artikel 39.1 avsedd tillsynsmyndighet
innan de träder i kraft i enlighet med artikel 41 samt att tarifferna
– och metoderna om endast dessa har godkänts – offentliggörs
innan de träder i kraft.
2.
Systemansvariga för överföringssystem ska, om det behövs
för att kunna utföra arbetsuppgifter bl.a. avseende gränsöverskri
dande överföring, ha tillträde till nät som tillhör andra systeman
svariga för överföringssystem.
3.
Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra att långsik
tiga avtal ingås i den mån de överensstämmer med gemenskapens
konkurrensregler.
Artikel 33
Tillträde till lagring
1.
Vad gäller organiseringen av tillträdet till lagringsanlägg
ningar och lagring av gas i rörledning samt stödtjänster får med
lemsstaterna, om detta är tekniskt och/eller ekonomiskt
nödvändigt för att tillhandahålla ett effektivt tillträde till systemet
för leverans till kunderna, välja att organisera detta tillträde i enlig
het med något eller båda av de förfaranden som anges i punk
terna 3 och 4. Förfarandena ska användas i enlighet med objektiva,
transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska fastställa och offentliggöra kriterier
enligt vilka det kan fastställas vilka regler för tillträde som ska til
lämpas för lagringsanläggningar och lagring av gas i rörledning.
De ska offentliggöra eller ålägga systemansvariga för lagringsan
läggningar och överföringssystem att offentliggöra, vilka lagrings
anläggningar eller delar av sådana anläggningar respektive vilken
lagring av gas i rörledning som tillhandahålls i enlighet med de
olika förfaranden som avses i punkterna 3 och 4.
Den skyldighet som avses i andra stycket första meningen ska inte
påverka medlemsstaternas valmöjlighet i enlighet med första
stycket.
2.
Bestämmelserna i punkt 1 gäller inte stödtjänster och tillfäl
lig lagring som rör LNG anläggningar och som krävs för
återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till
överföringssystemet.
3.
Vid förhandlat tillträde ska medlemsstaterna eller, om med
lemsstaterna föreskrivit detta, tillsynsmyndigheterna vidta nöd
vändiga åtgärder för att naturgasföretag och berättigade kunder, i
eller utanför det område som omfattas av det sammanlänkade
systemet, ska kunna förhandla om tillträde till lagringsanlägg
ningar och lagring av gas i rörledning, om detta är tekniskt
och/eller ekonomiskt nödvändigt för att tillhandahålla ett effek
tivt tillträde till systemet samt för organiseringen av tillträdet till
andra stödtjänster. Parterna ska vara skyldiga att i god anda för
handla om tillträde till lagring, lagring av gas i rörledning och
andra stödtjänster.
Avtalen om tillträde till lagring, lagring av gas i rörledning och
andra stödtjänster ska förhandlas fram med den berörda system
ansvarige för lagringssystemet eller med de berörda naturgasföre
tagen. Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit
detta, eller medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för
lagringssystemet och naturgasföretagen senast den 1 januari 2005
och därefter årligen offentliggör sina viktigaste kommersiella vill
kor för utnyttjandet av lagring, lagring av gas i rörledning och
andra stödtjänster.
Vid utarbetandet av dessa villkor ska de systemansvariga för
lagringssystemet och naturgasföretagen samråda med
systemanvändarna.
4.
Vid reglerat tillträde ska tillsynsmyndigheterna, om med
lemsstaterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att ge naturgasföretag och berät
tigade kunder, i eller utanför det område som omfattas av det
sammanlänkade systemet, rätt till tillträde till lagring, lagring av
gas i rörledning och andra stödtjänster på grundval av offentlig
gjorda tariffer och/eller andra villkor och skyldigheter, när tillträde
till lagring och lagring av gas i rörledning är tekniskt och/eller
ekonomiskt nödvändigt för att tillhandahålla ett effektivt tillträde
till systemet, samt för organiseringen av tillträdet till andra stöd
tjänster. I samband med utarbetandet av tarifferna eller metoderna
för deras fastställande ska tillsynsmyndigheterna, om medlems
staterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna samråda med sys
temanvändarna. Denna rätt till tillträde för berättigade kunder kan
ges genom att de får möjlighet att ingå leveransavtal med andra
konkurrerande naturgasföretag än systemets ägare och/eller den
systemansvarige eller ett anknutet företag.
V
S
8
1
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/119
Artikel 34
Tillträde till tidigare led i rörledningsnätet
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att se till att naturgasföretag och berättigade kunder, oavsett
var de befinner sig, i enlighet med denna artikel kan få tillträde till
tidigare led i rörledningsnätet, inbegripet anläggningar som ger
teknisk service som sammanhänger med sådant tillträde, förutom
de delar av sådana nät och anläggningar som används för lokal
produktion på den plats på fältet där gasen produceras. Åtgär
derna ska anmälas till kommissionen i enlighet med bestämmel
serna i artikel 54.
2.
Tillträde i enlighet med punkt 1 ska medges på det sätt som
medlemsstaterna har bestämt i överensstämmelse med relevanta
rättsliga instrument. Medlemsstaterna ska ha som mål att tillträ
det ska vara rättvist och öppet, att en konkurrensutsatt naturgas
marknad uppnås och att varje missbruk av dominerande ställning
undviks, varvid säkerhet och regelbundenhet i leveranserna, kapa
citet som är eller rimligtvis kan bli tillgänglig samt miljöskydd ska
beaktas. Följande får beaktas:
a) Behovet av att vägra tillträde där inkompatibiliteten mellan
tekniska specifikationer inte på ett rimligt sätt kan
övervinnas.
b) Behovet av att undvika svårigheter som inte på ett rimligt sätt
kan övervinnas och som kan inverka menligt på en effektiv,
befintlig och framtida kolväteproduktion, inbegripet den vid
fält med svag ekonomisk lönsamhet.
c) Behovet av att ta hänsyn till vederbörligen motiverade rim
liga behov av transport och bearbetning av gas, som ägaren
till eller den ansvarige för de tidigare leden i rörledningsnätet
har framfört, och till intressena hos alla andra användare av
tidigare led i rörledningsnätet eller relevanta bearbetnings-
eller hanteringsanläggningar som kan påverkas.
d) Behovet av att tillämpa nationella lagar och administrativa
förfaranden i överensstämmelse med gemenskapsrätten för
beviljande av tillstånd till produktion eller utbyggnad i tidi
gare led.
3.
Medlemsstaterna ska se till att tvistlösningsförfaranden
inrättas, däribland en myndighet som är oberoende av parterna
och har tillgång till all relevant information, så att tvister som rör
tillträde till tidigare led i rörledningsnätet kan lösas snabbt, med
beaktande av kriterierna i punkt 2 och det antal parter som kan
bli inblandade när det gäller att förhandla om tillträde till sådana
nät.
4.
Vid gränsöverskridande tvister ska de tvistlösningsförfaran
den tillämpas som gäller i den medlemsstat som har jurisdiktion
över de tidigare leden i rörledningsnätet till vilka tillträde vägras.
Vid gränsöverskridande tvister där flera medlemsstater täcker det
berörda systemet ska de berörda medlemsstaterna samråda med
varandra i syfte att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv
tillämpas konsekvent.
Artikel 35
Vägrat tillträde
1.
Naturgasföretag får vägra tillträde till systemet på grund av
bristande kapacitet, eller om tillträde till systemet skulle hindra
dem från att tillhandahålla sådana allmännyttiga tjänster som de
åläggs i enlighet med artikel 3.2, eller på grundval av allvarliga
ekonomiska och finansiella problem med take-or-pay-avtal som
har att göra med kriterierna och förfarandena i artikel 48 och det
alternativ som valts av medlemsstaterna i enlighet med arti
kel 48.1. Vederbörligen motiverade skäl ska ges för en sådan
vägran.
2.
Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att se till att det naturgasföretag som vägrar tillträde till syste
met på grund av bristande kapacitet eller otillräcklig anslutning
genomför nödvändiga förbättringar så långt detta är ekonomiskt
försvarbart, eller när en potentiell kund är villig att betala för det.
När medlemsstaterna tillämpar artikel 4.4 ska de vidta sådana
åtgärder.
Artikel 36
Ny infrastruktur
1.
Större nya gasinfrastrukturprojekt, dvs. sammanlänkningar,
LNG- och lagringsanläggningar, får på begäran undantas, under
en fastställd tid, från bestämmelserna i artiklarna 9, 32, 33, 34,
41.6, 41.8 och 41.10 om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Investeringen måste stärka konkurrensen vad gäller gasför
sörjning och försörjningstrygghet.
b) Den risknivå som är förenad med investeringen ska vara
sådan att investeringen inte skulle bli av om inte undantag
beviljades.
c) Infrastrukturen måste ägas av en fysisk eller juridisk person
som åtminstone vad avser juridisk form är skild från de sys
temansvariga inom vilkas system infrastrukturen kommer att
byggas upp.
d) Avgifter ska tas ut av användare av denna infrastruktur.
e) Undantaget får inte skada konkurrensen eller en effektivt
fungerande inre marknad för naturgas eller hindra det regle
rade system till vilket infrastrukturen är kopplad från att
fungera effektivt.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Punkt 1 ska även tillämpas på väsentliga kapacitetsökningar
i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastruk
turer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning.
3.
Den tillsynsmyndighet som avses i kapitel VIII får besluta,
från fall till fall, om det undantag som avses i punkterna 1 och 2.
4.
Om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en
medlemsstats territorium får byrån till de berörda medlemsstater
nas tillsynsmyndigheter, inom två månader från den dag då en
begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyn
digheter, lämna ett rådgivande yttrande som kan utgöra grund för
deras beslut.
När samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens
beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag
då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter ska
de informera byrån om detta.
Byrån ska utföra de uppgifter som i denna artikel tilldelas de
berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter
a) om alla de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå
någon överenskommelse inom sex månader från den dag då
begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsyns
myndigheter, eller
b) på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Alla de berörda tillsynsmyndigheterna får gemensamt begära att
den period som avses i tredje stycket led a ska förlängas med
högst tre månader.
5.
Innan beslutet fattas ska byrån samråda med relevanta till
synsmyndigheter och med de sökande.
6.
Ett undantag får gälla hela eller delar av den nya infrastruk
turens kapacitet eller av den befintliga infrastrukturens kapacitet,
om denna har ökat väsentligt.
Vid beslut om undantag ska det i varje enskilt fall övervägas om
villkor måste anges för undantagets varaktighet och för icke-
diskriminerande tillträde till infrastrukturen. När beslut om
sådana villkor fattas ska hänsyn särskilt tas till den ytterligare
kapacitet som ska byggas upp, eller förändringen av befintlig
kapacitet, samt till projektets tidsplan och till nationella
förhållanden.
Innan ett undantag beviljas ska tillsynsmyndigheten besluta om
vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldel
ning av kapacitet. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av
infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna
avtal om viss kapacitet innan tilldelningen av kapacitet i den nya
infrastrukturen sker, även för eget bruk. Tillsynsmyndigheten ska
kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär
en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden, och
att användare av infrastrukturen ges rätt att handla med sin avta
lade kapacitet på andrahandmarknaden. I sin bedömning av de
kriterier som anges i punkt 1 a, b och e, ska tillsynsmyndigheten
beakta resultaten av kapacitetstilldelningen.
Beslut om undantag, inklusive eventuella villkor enligt andra
stycket i denna punkt, ska motiveras och offentliggöras i veder
börlig ordning.
7.
Medlemsstaterna får, utan hinder av punkt 3, föreskriva att
tillsynsmyndigheten eller byrån, alltefter omständigheterna, ska
avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta
organet i medlemsstaten inför det formella beslut. Yttrandet ska
offentliggöras tillsammans med beslutet.
8.
Tillsynsmyndigheten ska så snart den mottagit en begäran
om undantag utan dröjsmål skicka en kopia av denna till kom
missionen. Beslutet ska omedelbart anmälas till kommissionen av
den behöriga myndigheten tillsammans med alla relevanta upp
lysningar om beslutet. Dessa upplysningar får överlämnas till
kommissionen i samlad form, vilket gör det möjligt för kommis
sionen att fatta ett välgrundat beslut. I synnerhet ska upplysning
arna innehålla följande, nämligen
a) detaljerade skäl på grundval av vilka tillsynsmyndigheten
eller medlemsstaten har beviljat eller vägrat undantaget till
sammans med en hänvisning till punkt 1, inklusive den eller
de relevanta led i den punkten som beslutet grundar sig på,
inklusive de ekonomiska upplysningar som motiverar beho
vet av undantaget,
b) den analys som har gjorts av hur undantaget kommer att
påverka konkurrensen och den inre naturgasmarknadens sätt
att fungera,
c) skälen till tidsperioden och den andel av den berörda gasin
frastrukturens totala kapacitet för vilken undantaget gäller,
d) om undantaget gäller en sammanlänkning, resultatet av sam
rådet med de berörda tillsynsmyndigheterna, och
e) infrastrukturens
bidrag
till
diversifieringen
av
gasförsörjningen.
V
S
0
2
1
/
1
1
2
L
9.
Senast två månader efter det att anmälan har mottagits får
kommissionen fatta ett beslut om att tillsynsmyndigheten ska
ändra eller återkalla beslutet att bevilja ett undantag. Den tvåmå
nadersperioden kan förlängas med ytterligare två månader under
vilka kommissionen samlar in ytterligare upplysningar. Denna
ytterligare period ska börja löpa dagen efter det att fullständiga
upplysningar har mottagits. Den inledande tvåmånadersperioden
kan även förlängas med både kommissionens och tillsynsmyndig
hetens medgivande.
Om de begärda upplysningarna inte tillhandahålls inom den
period som anges i begäran, ska anmälan anses vara återkallad om
inte perioden, innan den löpt ut, har förlängts efter medgivande
från både kommissionen och tillsynsmyndigheten, eller tillsyns
myndigheten, i ett vederbörligt motiverat meddelande, har infor
merat kommissionen om att den anser att anmälan är fullständig.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra
eller återkalla beslutet om undantag inom en månad och ska med
dela kommissionen i enlighet därmed.
Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behand
las konfidentiellt.
Kommissionens godkännande av ett beslut om undantag ska upp
höra att gälla efter två år från antagandet om byggandet av infra
strukturen ännu inte har påbörjats, och efter fem år från
antagandet om infrastrukturen inte har tagits i bruk, om inte
kommissionen beslutar att eventuella förseningar beror på omfat
tande hinder som den person som beviljats undantag inte har
kunnat påverka.
10.
Kommissionen får anta riktlinjer för tillämpningen av de
villkor som avses i punkt 1 och fastställa det förfarande som ska
följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv
genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.
Artikel 37
Öppnande av marknaderna och ömsesidighet
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande kunder är
berättigade:
a) Fram till den 1 juli 2004, de berättigade kunder som avses i
artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG
av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 1.
(
31 januari varje år offentliggöra kriterierna för fastställandet
av vilka dessa berättigade kunder är.
b) Från och med den 1 juli 2004, samtliga icke-hushållskunder.
c) Från och med den 1 juli 2007, samtliga kunder.
2.
För att undvika bristande jämvikt när gasmarknaderna
öppnas
a) får avtal om leverans med en berättigad kund inom en annan
medlemsstats system inte förbjudas, om kunden är berätti
gad i båda de berörda systemen, och
b) får kommissionen, med beaktande av situationen på mark
naden och det gemensamma intresset, i de fall där en trans
aktion som omfattas av led a vägrats på grund av att kunden
anses som berättigad endast i det ena av de två systemen,
ålägga den vägrande parten att verkställa den begärda leve
ransen på begäran av en av de två medlemsstaterna.
Artikel 38
Direktledningar
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att göra det möjligt för
a) naturgasföretag som är etablerade inom deras territorium att
leverera till berättigade kunder genom en direktledning, och
b) alla berättigade kunder inom deras territorium att få leveran
ser via en direktledning från naturgasföretag.
2.
Om det krävs tillstånd (t.ex. licens, tillåtelse, koncession,
samtycke eller godkännande) för uppförande eller drift av direkt
ledningar, ska medlemsstaterna eller den behöriga myndigheten
som de utser fastställa kriterier för beviljande av tillstånd för upp
förande eller drift av sådana ledningar inom sitt territorium.
Dessa kriterier ska vara objektiva, transparenta och icke
diskriminerande.
3.
Medlemsstaterna får göra tillståndet att uppföra en direkt
ledning avhängigt antingen av att tillträde till systemet har vägrats
på grundval av artikel 35, eller av att ett tvistlösningsförfarande
enligt artikel 41 har inletts.
KAPITEL VIII
NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER
Artikel 39
Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende
1.
Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet
på nationell nivå.
1
2
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
n
e
d
t
s
a
n
e
s
a
k
s
a
n
r
e
t
a
t
s
s
m
e
l
d
e
M
.)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsyns
myndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det
finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på
gemenskapsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i byrån i enlighet
med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 713/2009.
3.
Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utse till
synsmyndigheter för mindre system på ett geografiskt separat
område vars konsumtion 2008 understiger 3 % av den samlade
konsumtionen i den medlemsstat där området är beläget. Detta
undantag ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög
nivå för representation och kontakt på gemenskapsnivå i den till
synsnämnd som ingår i byrån i enlighet med artikel 14.1 i för
ordning (EG) nr 713/2009.
4.
Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens obero
ende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opar
tiskt och transparent sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till
att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den till
delas i enlighet med detta direktiv och tillhörande lagstiftning,
a) är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av alla
andra offentliga och privata organ,
b) att dess personal och de personer som svarar för dess ledning,
i) agerar oberoende av marknadsintressen, och
ii) inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon
regering eller annat offentligt eller privat organ när de
utför sina tillsynsuppgifter. Detta krav inkräktar inte i
förekommande fall på ett nära samarbete med andra
berörda nationella myndigheter eller på de allmänna
politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte
avser tillsynsskyldigheter och tillsynsbefogenheter enligt
artikel 41.
5.
För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska
medlemsstaterna i synnerhet se till
a) att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut obero
ende av något politiskt organ och har särskilda årliga bud
getanslag med självständigt ansvar för den anslagna
budgetens genomförande och tillräckliga personella och eko
nomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och
b) att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om
sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses
för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska
kunna förnyas en gång.
Med avseende på första stycket b ska medlemsstaterna se till att
det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta
ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, med
lemmar av högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre
uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till fel
enligt nationell lag.
Artikel 40
Tillsynsmyndigheternas allmänna mål
När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta
direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande
mål inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt
artikel 41, i förekommande fall i samarbete med andra relevanta
nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyndigheterna, och
utan att inkräkta på deras behörighet:
a) I nära samarbete med byrån, andra medlemsstaters tillsyns
myndigheter och kommissionen främja en konkurrenskraf
tig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för naturgas
i gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för
samtliga kunder och gashandlare i gemenskapen, och se till
att det råder lämpliga villkor för att gasnäten fungerar effek
tivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga målen.
b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala
marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led
a ska kunna uppnås.
c) Undanröja restriktioner för naturgashandeln mellan med
lemsstater, utveckla den kapacitet för gränsöverskridande
överföring som krävs för att tillgodose efterfrågan och för
bättra integreringen av nationella marknader som kan under
lätta för naturgasflödet inom hela gemenskapen.
d) Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas
säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system
som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräck
lighet och, i linje med de allmänna energipolitiska målsätt
ningarna, främja energieffektivitet och integrering i både
överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig
produktion av gas från förnybara energikällor och distribu
erad produktion.
e) Underlätta tillträde till nätet för ny produktionskapacitet, i
synnerhet genom att undanröja hinder som skulle kunna för
hindra tillträdet för nya marknadsaktörer och för gas från
förnybara energikällor.
V
S
2
2
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/123
f) Säkerställa att systemansvariga och systemanvändare får
lämpliga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka
systemeffektiviteten och främja marknadsintegreringen.
g) Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska mark
naden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och
bidra till att säkerställa konsumentskyddet.
h) Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfat
tande och allmännyttiga tjänster på naturgasområdet, bidra
till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de processer
för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter gashand
lare är kompatibla.
Artikel 41
Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter
1.
Tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter:
a) Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier,
överförings- eller distributionstariffer eller metoderna för
beräkning av dem.
b) Säkerställa att systemansvariga för och, i förekommande fall,
ägare av överförings- och distributionssystem, liksom natur
gasföretag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt
övrig tillämplig gemenskapslagstiftning, inbegripet i fråga om
gränsöverskridande aspekter.
c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyn
digheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda med
lemsstaterna och med byrån.
d) Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta
beslut som fattats av byrån och kommissionen.
e) Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur
dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna
i medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Rapporten ska
omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som upp
nåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp
i denna artikel.
f) Förhindra korssubventionering mellan verksamhetsgrenarna
överföring, distribution, lagring, LNG och leverans.
g) Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för
överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera
en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är
förenliga med den gemenskapsomfattande nätutvecklings
plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 715/2009,
varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om
ändring av dessa investeringsplaner.
h) Övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och
tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fast
ställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och
leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med
andra behöriga myndigheter.
i) Övervaka graden av transparens, också i grossistpriserna, och
säkerställa att naturgasföretagen fullgör sina skyldigheter vad
gäller transparens.
j) Övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande
och konkurrens på grossist- och slutförbrukarnivå, även när
det gäller naturgasbörser, priser för hushållskunder, inklusive
system för förskottsbetalning, andel kunder som byter gas
handlare, andel kunder som får sina leveranser avstängda,
avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hus
hållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvrid
ning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla
relevant information, och göra de berörda konkurrensmyn
digheterna uppmärksamma på relevanta fall.
k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, inbegri
pet exklusivitetsklausuler, som kan hindra större icke-
hushållskunder från att samtidigt teckna avtal med mer än en
gashandlare eller begränsa deras möjligheter att göra detta
och, om så är lämpligt, underrätta de nationella konkurrens
myndigheterna om sådana avtalsvillkor.
l) Respektera avtalsfriheten, både för avtal som kan avbrytas
och för långtidsavtal, förutsatt att dessa stämmer överens
med gemenskapslagstiftningen och överensstämmer med
gemenskapens politik.
m) Övervaka den tid som överförings- och distributionsansva
riga behöver för att genomföra sammanlänkningar och
reparationer.
n) Övervaka och granska villkoren för tillträde till lagring, lag
ring av gas i rörledningar och andra stödtjänster enligt arti
kel 33. Om reglerna för tillträde till lagring fastställs i enlighet
med artikel 33.3 ska denna uppgift inte omfatta granskning
av tariffer.
o) Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att
konsumentskyddsåtgärderna, inklusive åtgärderna i bilaga I,
är effektiva och genomförs.
p) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om
leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3 och vid
behov
översända
dessa
rekommendationer
till
konkurrensmyndigheterna.
q) Säkerställa tillgången till kundernas förbrukningsuppgifter,
tillhandahållandet för alternativ användning av ett lättbegrip
ligt harmoniserat format på nationell nivå för förbruknings
uppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana
uppgifter enligt led h i bilaga I.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
r) Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldig
heter för systemansvariga för överföringssystem och distri
butionssystem, gashandlare och kunder samt andra
marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 715/2009.
s) Övervaka att kriterierna för att avgöra om en lagringsanlägg
ning omfattas av artikel 33.3 eller 33.4 tillämpas korrekt.
t) Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 46.
u) Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte
av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regio
nal nivå.
2.
Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervaknings
uppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än
tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är
resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndig
heten så snart som möjligt.
Utan att inkräkta på den specifika behörighet den har och i över
ensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsyns
myndigheten, samtidigt som den bevarar sin självständighet, vid
behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och,
när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella
myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i punkt 1.
Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller
byrån i enlighet med detta direktiv ska inte påverka dess veder
börligen motiverade framtida användning av sina befogenheter
enligt denna artikel eller sanktioner som åläggs av andra berörda
myndigheter eller kommissionen.
3.
Förutom de skyldigheter som tillsynsmyndigheten tilldelas
enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har
utsetts enligt artikel 14,
a) övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende
systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här arti
keln samt besluta om sanktioner då skyldigheterna inte full
görs i enlighet med punkt 4 d,
b) övervaka förbindelser och kommunikation mellan den obe
roende systemansvarige och överföringssystemets ägare för
att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina
skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som
tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansva
rige och överföringssystemets ägare vid klagomål som läm
nats av någondera parten i enlighet med punkt 11,
c) utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 14.2 c, för den
första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investe
ringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som pre
senteras årligen av den oberoende systemansvarige,
d) se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende
systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller
nätägarna som ger en adekvat ersättning för användning av
nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar däri, för
utsatt att de gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt, och
e) ha befogenheter att utföra inspektioner, även oanmälda
sådana, i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och
oberoende systemansvariga.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
tilldelas befogenheter som gör det möjligt för dem att utföra de
uppgifter som anges i punkterna 1, 3 och 6 på ett effektivt och
snabbt sätt. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheten åtmins
tone få befogenheter att
a) fatta bindande beslut om naturgasföretag,
b) göra undersökningar av gasmarknadernas funktion och att
besluta om och införa nödvändiga och proportionerliga
åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att
marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyndig
heten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella
konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för
finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen
gäller konkurrenslagstiftningen,
c) begära den information från naturgasföretagen som är rele
vant för utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till
vägran att ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder
som krävs för att stärka nätet,
d) besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande
sanktioner för naturgasföretag som inte fullgör sina skyldig
heter enligt detta direktiv eller enligt relevanta och rättsligt
bindande beslut som fattats av tillsynsmyndigheten eller
byrån, eller att föreslå en behörig domstol att besluta om
sådana sanktioner; detta ska inbegripa befogenhet att införa
eller att föreslå att det beslutas om sanktioner på upp till 10 %
av den systemansvariges årliga omsättning eller på upp
till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsätt
ning för den systemansvarige för överföringssystemet eller
det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna,
för att de inte uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv,
e) göra erforderliga undersökningar och relevanta befogenhe
ter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punk
terna 11 och 12.
5.
Utöver de skyldigheter och befogenheter som tilldelats till
synsmyndigheten enligt punkterna 1 och 4 när en oberoende sys
temansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel IV,
ska tillsynsmyndigheten ha åtminstone följande skyldigheter och
befogenheter:
V
S
4
2
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/125
a) Besluta om sanktioner enligt punkt 4 d för diskriminerande
beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget,
b) Övervaka kommunikationerna mellan den systemansvarige
för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företa
get i syfte att se till att den systemansvarige uppfyller sina
skyldigheter.
c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt inte
grerade företaget och den systemansvarige för överförings
systemet vad avser klagomål som framförts enligt punkt 11.
d) Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, bl.a.
lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den syste
mansvarige för överföringssystemet.
e) Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan
det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige
för överföringssystemet, på villkor att de följer
marknadsvillkoren.
f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när
det anmälts av den övervakningsansvarige enligt artikel 21.4.
Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis på att inget dis
kriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt
integrerade företaget.
g) Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt
integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.
h) Överlåta den systemansvariges alla eller specifika uppgifter
på en oberoende systemansvarig som utsetts i enlighet med
artikel 14 när den systemansvarige upprepade gånger inte
uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid
upprepat diskriminerande beteende till förmån för det verti
kalt integrerade företaget.
6.
Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att tillräckligt lång tid
i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtmins
tone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för
a) anslutning och tillträde till nationella nät, inbegripet
överförings- och distributionstariffer, samt villkor och tarif
fer för tillträde till LNG-anläggningar; dessa tariffer eller
metoder ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten
och LNG-anläggningarna kan göras på ett sätt som gör det
möjligt att säkra nätens och LNG-anläggningarnas funktion
på längre sikt,
b) tillhandahållande av balanstjänster, vilket ska göras så eko
nomiskt som möjligt och ge goda incitament för nätanvän
darna att balansera sin inmatning och sitt uttag;
balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri
minering och bygga på objektiva kriterier, och
c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet för
faranden för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning.
7.
Metoderna eller villkoren som avses i punkt 6 ska
offentliggöras.
8.
När det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller
metoder och av balanstjänster ska tillsynsmyndigheterna säker
ställa att de systemansvariga för överförings- och distributions
systemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att
öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra
leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området.
9.
Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssi
tuationer hanteras inom nationella gasöverföringsnät och sam
manlänkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning
tillämpas. För detta ändamål ska de systemansvariga för överfö
ringssystemen eller marknadsaktörerna översända sina regler för
hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till
de nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndig
heterna får begära ändringar av dessa regler.
10.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov
begära att de systemansvariga för överförings-, lagrings-, LNG-
och distributionssystemen ändrar villkoren, inbegripet de tariffer
och metoder som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är
proportionerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.
Om reglerna för tillträde till lagring fastställs i enlighet med arti
kel 33.3 ska denna uppgift inte omfatta ändring av tariffer. Om
fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska
tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller godkänna
preliminära överförings- och distributionstariffer, eller metoder
härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder
om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från dessa pre
liminära tariffer eller metoder.
11.
Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för
överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet vad avser
den systemansvariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får
inge klagomålet till tillsynsmyndigheterna, som i egenskap av
tvistlösande myndigheter ska fatta ett beslut inom två månader
från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med
två månader om tillsynsmyndigheterna begär ytterligare upplys
ningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den
klagande samtycker till detta. Tillsynsmyndigheternas beslut ska
vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.
12.
Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett
beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller,
om tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samråda, mot de före
slagna tarifferna eller metoderna, får senast inom två månader
efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller
inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta,
inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte
utgöra hinder för verkställighet.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
13.
Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva meka
nismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra
missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till kon
sumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer
ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.
14.
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegri
pet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlig
het med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller
juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som
föreskrivs i detta direktiv inte har följts.
15.
Klagomål enligt punkterna 11 och 12 ska inte påverka rät
ten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella
lagstiftningen.
16.
Tillsynsmyndigheternas beslut ska vara fullt motiverade
för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för
allmänheten, samtidigt som den konfidentiella karaktären hos
kommersiellt känsliga uppgifter bevaras.
17.
Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanis
mer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut
fattat av tillsynsmyndigheten rätt att överklaga till ett organ som
är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.
Artikel 42
Regelverk för gränsöverskridande frågor
1.
Tillsynsmyndigheterna ska nära samråda och samarbeta
med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan infor
mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter
enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts
ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av kon
fidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade
informationen.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone på regio
nal nivå för att
a) främja skapandet av operativa arrangemang för att möjlig
göra en optimal näthantering, främja gemensamma gasbör
ser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att
möjliggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten,
inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och
mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas
och leveranssäkerheten kan förbättras utan diskriminering
mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna,
b) samordna utvecklingen av alla nätföreskrifter som gäller för
relevanta systemansvariga för överföringssystem och för
andra marknadsaktörer, och
c) samordna utvecklingen av reglerna för hanteringen av
överbelastning.
3.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå
samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja
tillsynssamarbetet.
4.
De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära
samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att detta
påverkar deras specifika befogenheter.
5.
Kommissionen får anta riktlinjer om i vilken utsträckning
tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra
och med byrån. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsent
liga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 51.3.
Artikel 43
Överensstämmelse med riktlinjerna
1.
Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett
yttrande från byrån angående huruvida ett beslut som fattats av
en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses
i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 715/2009.
2.
Byrån ska inom tre månader från dagen för mottagandet av
begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har
begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet
som har fattat det aktuella beslutet.
3.
Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte föl
jer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagan
det av yttrandet ska byrån informera kommissionen härom.
4.
Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om
den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet
och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överens
stämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förord
ning (EG) nr 715/2009 inom två månader räknat från dagen för
det beslutet.
5.
Om kommissionen, inom två månader efter att ha informe
rats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet
i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader
från dagen för beslutet, finner att det beslut som fattats av en till
synsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess
förenlighet med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i
förordning (EG) nr 715/2009 får kommissionen besluta att under
söka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana
tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyn
digheten att yttra sig.
V
S
6
2
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/127
6.
Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterli
gare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett
slutgiltigt beslut om att
a) inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens
beslut, eller
b) begära att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt
beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts.
7.
Om kommissionen inte beslutar att undersöka ärendet
ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tids
gräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att
den inte haft några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
8.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att
återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommis
sionen om detta.
9.
Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska
följas av tillsynsmyndigheterna, byrån och kommissionen när det
gäller hur de beslut som fattas av tillsynsmyndigheter stämmer
överens med de riktlinjer som avses i denna artikel. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv
genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.
Artikel 44
Bevarande av information
1.
Medlemsstaterna ska kräva att gashandelsföretag under
minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner
avseende gasleveransavtal och gasderivat med grossister, system
ansvariga för överföringssystem och systemansvariga för lagring
och LNG tillgängliga för de nationella myndigheterna, inklusive
de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrens
myndigheterna och kommissionen, för fullgörandet av deras
uppgifter.
2.
Uppgifterna ska innehålla information om relevanta trans
aktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgö
rande samt information om mängd, datum och tider för
verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera
den berörda grossisten liksom detaljerad information om gasle
veransavtal och gasderivat som inte fullgjorts.
3.
Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna
information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kom
mersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller
individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte til
lämpas på information om finansiella instrument som omfattas
av direktiv 2004/39/EG.
4.
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
får kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och vill
kor för bevarande av information liksom form och innehåll när
det gäller de uppgifter som ska bevaras. Dessa åtgärder, som avser
att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att kom
plettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 51.3.
5.
När det gäller transaktioner avseende gasderivat mellan gas
handelsföretag å ena sidan och grossister, systemansvariga för
överföringssystem och systemansvariga för lagring och LNG å
andra sidan, ska denna artikel tillämpas först när kommissionen
har antagit de riktlinjer som avses i punkt 4.
6.
Bestämmelserna i den här artikeln får inte skapa ytterligare
skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i punkt 1
för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.
7.
Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång
till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv
2004/39/EG, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direkti
vet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.
KAPITEL IX
KUNDMARKNADER
Artikel 45
Kundmarknader
För att underlätta utvecklingen av väl fungerande och transpa
renta kundmarknader i gemenskapen, ska medlemsstaterna se till
att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för överfö
ringssystem, systemansvariga för distribution, gashandelsföretag
och kunder, samt vid behov andra aktörer på marknaden, fast
ställs med avseende på avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, reg
ler för utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter
och mätningsansvar.
Dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta
kundernas och gashandlarnas nättillträde och granskas av tillsyns
myndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.
KAPITEL X
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 46
Skyddsåtgärder
1.
I händelse av en plötslig kris på energimarknaden eller i fall
av hot mot personers, anordningars eller anläggningars fysiska
trygghet eller säkerhet eller mot ett systems integritet, får en med
lemsstat tillfälligt vidta nödvändiga skyddsåtgärder.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Sådana åtgärder ska orsaka minsta möjliga störning av den
inre marknadens funktion och får inte vara mer omfattande än
vad som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svå
righeter som har uppstått.
3.
Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla dessa
åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får
besluta att den berörda medlemsstaten ska ändra eller upphäva
sådana åtgärder, i den utsträckning som de snedvrider konkurren
sen och negativt påverkar handeln på ett sätt som står i strid med
det gemensamma intresset.
Artikel 47
Lika villkor
1.
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa
lika villkor i enlighet med detta direktiv ska vara förenliga med
fördraget, särskilt artikel 30, och gemenskapslagstiftningen.
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionerliga,
icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara
vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens
medgivande.
3.
Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i
punkt 2 inom två månader efter anmälans mottagande. Denna
period ska börja dagen efter det att fullständig information har
erhållits. Om kommissionen inte handlat inom denna tvåmåna
dersperiod, ska det anses att kommissionen inte har några invänd
ningar mot de anmälda åtgärderna.
Artikel 48
Undantag när det gäller take-or-pay-åtaganden
1.
Om ett naturgasföretag råkar ut för, eller befarar att råka ut
för, allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter på grund av
de take-or-pay-åtaganden som har godkänts i ett eller flera avtal
om köp av gas, får det inge en ansökan om ett tillfälligt undantag
från artikel 32 till den berörda medlemsstaten eller den utsedda
behöriga myndigheten. Ansökan om undantag ska, beroende på
vad medlemsstaterna väljer, gälla enskilda fall och lämnas in
antingen före eller efter det att tillträde till systemet har vägrats.
Medlemsstaterna får också överlåta till naturgasföretaget att välja
mellan att lämna in en ansökan före eller efter det att tillträde till
systemet har vägrats. Om ett naturgasföretag har vägrat tillträde
ska ansökan läggas fram utan dröjsmål. Ansökningarna ska åtföl
jas av alla relevanta upplysningar om problemets art och omfatt
ning samt om de ansträngningar som naturgasföretaget har gjort
för att lösa problemet.
Om rimliga alternativa lösningar inte är tillgängliga och med
beaktande av punkt 3, får medlemsstaten eller den utsedda behö
riga myndigheten besluta att medge undantag.
2.
Medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten ska
utan dröjsmål anmäla sitt beslut om att bevilja undantag till kom
missionen, tillsammans med alla relevanta upplysningar som rör
detta undantag. Dessa upplysningar får överlämnas till kommis
sionen i samlad form, för att kommissionen ska kunna fatta ett
välgrundat beslut. Inom åtta veckor efter mottagandet av denna
anmälan får kommissionen begära att medlemsstaten eller den
utsedda behöriga myndigheten ändrar eller återkallar beslutet om
att bevilja undantag.
Om medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten inte
rättar sig efter denna begäran inom fyra veckor, ska ett slutgiltigt
beslut snarast fattas i enlighet med det rådgivande förfarande som
avses i artikel 51.2.
Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behand
las konfidentiellt.
3.
Vid beslut om de undantag som avses i punkt 1 ska med
lemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten samt kom
missionen särskilt ta hänsyn till följande kriterier:
a) Målet att uppnå en konkurrensutsatt gasmarknad.
b) Behovet av att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla allmän
nyttiga tjänster och att säkerställa försörjningstryggheten.
c) Naturgasföretagets ställning på gasmarknaden och det fak
tiska konkurrensläget på denna marknad.
d) Hur allvarliga de ekonomiska och finansiella svårigheter är
som naturgasföretagen och överföringsföretagen eller berät
tigade kunder råkar ut för.
e) Undertecknandedatum för och villkor i det eller de aktuella
avtalen, inbegripet i vilken utsträckning de tillåter föränd
ringar på marknaden.
f) De ansträngningar som har gjorts för att lösa problemet.
g) I vilken mån företaget, när det godtog take-or-pay-
åtagandena i fråga, rimligen kunde ha förutsett, med beak
tande av bestämmelserna i detta direktiv, att allvarliga
problem troligen skulle uppstå.
h) I hur hög grad systemet är anslutet till andra system samt i
vilken mån dessa system är driftskompatibla.
i) De effekter ett beviljande av ett undantag skulle få på den
korrekta tillämpningen av detta direktiv avseende en väl
fungerande inre marknad för naturgas.
V
S
8
2
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/129
Ett beslut om ansökan om undantag för take-or-pay-avtal som
ingåtts före den 4 augusti 2003 bör inte leda till en situation där
det är omöjligt att finna en ekonomiskt lönsam alternativ avsätt
ning. Allvarliga problem ska under alla omständigheter inte anses
föreligga om försäljningen av naturgas inte faller under nivån för
minimiköpgarantierna i take-or-pay-avtal om köp av naturgas,
eller om det ifrågavarande take-or-pay-avtalet kan anpassas eller
naturgasföretaget kan finna alternativa avsättningsmöjligheter.
4.
De naturgasföretag som inte har beviljats sådana undantag
som avses i punkt 1 får inte vägra, eller inte längre vägra, tillträde
till systemet på grund av take-or-pay-åtaganden som har godkänts
i ett avtal om köp av gas. Medlemsstaterna ska se till att de rele
vanta bestämmelserna i artiklarna 32–44 iakttas.
5.
Varje undantag som beviljas enligt ovanstående bestämmel
ser ska vara vederbörligen motiverat. Kommissionen ska offent
liggöra beslutet i Europeiska unionens officiella tidning.
6.
Kommissionen ska senast den 4 augusti 2008 lägga fram en
rapport med en översyn av de erfarenheter som har gjorts vid til
lämpningen av denna artikel, för att Europaparlamentet och rådet
i vederbörlig ordning ska kunna överväga i vilken utsträckning
artikeln behöver anpassas.
Artikel 49
Framväxande och enskilda marknader
1.
Medlemsstater som inte är direkt anslutna till det samman
länkade systemet i någon annan medlemsstat och som endast har
en extern huvudleverantör, får göra undantag från artiklarna 4, 9,
37 och/eller 38. Ett gashandelsföretag med en marknadsandel på
mer än 75 % ska betraktas som en huvudleverantör. Ett sådant
undantag ska upphöra automatiskt när någon av de omständig
heter som anges i detta stycke inte längre föreligger. Varje sådant
undantag ska anmälas till kommissionen.
Cypern får göra undantag från artiklarna 4, 9, 37 och/eller 38.
Detta undantag ska upphöra att gälla vid den tidpunkt då Cypern
inte längre räknas som en enskild marknad.
Artiklarna 4, 9, 37 och/eller 38 ska inte gälla Estland, Lettland
och/eller Finland fram till dess att någon av dessa medlemsstater
direkt ansluts till någon annan medlemsstats, med undantag för
Estland, Lettland, Litauen och Finland, sammanlänkade system.
Detta stycke påverkar inte tillämpningen av undantag enligt det
första stycket i denna punkt.
2.
En medlemsstat som uppfyller villkoren för att betecknas
som en framväxande marknad och som på grund av genomför
andet av detta direktiv skulle få allvarliga problem får göra undan
tag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24, 25.5, 26, 31, 32, 37.1
och/eller 38. Detta undantag ska upphöra automatiskt från och
med den tidpunkt medlemsstaten inte längre uppfyller villkoren
för att betecknas som en framväxande marknad. Varje sådant
undantag ska anmälas till kommissionen.
Cypern får göra undantag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24,
25.5, 26, 31, 32, 37.1 och/eller 38. Detta undantag ska upphöra
att gälla från och med den tidpunkt Cypern inte längre räknas
som en framväxande marknad.
3.
Den dag då undantaget som avses i punkt 2 första stycket
löper ut ska definitionen av berättigade kunder resultera i en öpp
ning av marknaden som motsvarar minst 33 % av den totala årliga
gasförbrukningen på den nationella gasmarknaden. Två år däref
ter ska artikel 37.1 b börja tillämpas och tre år därefter artikel 37.1
c. Fram till dess att artikel 37.1 b börjar tillämpas får den med
lemsstat som avses i punkt 2 i den här artikeln besluta att inte til
lämpa artikel 32 när det gäller stödtjänster och tillfällig lagring
för återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till
överföringssystemet.
4.
Om genomförandet av detta direktiv skulle orsaka allvarliga
problem inom ett geografiskt begränsat område i en medlemsstat,
i synnerhet när det gäller att utveckla infrastrukturen för överfö
ring och viktig distribution, och när syftet är att uppmuntra inves
teringar, får medlemsstaten ansöka hos kommissionen om ett
tillfälligt undantag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24, 25.5,
26, 31, 32, 37.1 och/eller 38 för utveckling inom detta område.
5.
Kommissionen kan bevilja undantag enligt punkt 4 med
beaktande särskilt av följande kriterier:
— Behovet av investeringar i infrastrukturen, vilka inte skulle
vara ekonomiskt lönsamma att genomföra på en konkur
rensutsatt marknad.
— Nivån på och avkastningsmöjligheterna för de investeringar
som krävs.
— Gassystemets storlek och utvecklingsnivå i det berörda
området.
— Utsikterna för den berörda gasmarknaden.
— Det berörda områdets eller den berörda regionens geogra
fiska utbredning och beskaffenhet samt socioekonomiska
och demografiska faktorer.
För annan gasinfrastruktur än distributionsinfrastruktur får ett
undantag beviljas endast om ingen gasinfrastruktur har etablerats
i detta område, eller om den är etablerad sedan kortare tid än tio
år. Det tillfälliga undantaget får inte utsträckas till längre än tio år
efter det att gas först levererades till området.
För distributionsinfrastruktur får ett undantag beviljas för en
period som inte överstiger 20 år från den tidpunkt då gas för för
sta gången levererades genom den nämnda infrastrukturen i
området.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
6.
Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg och/eller Malta.
7.
Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om ansök
ningar enligt punkt 4 innan ett beslut fattas i enlighet med punkt 5
med beaktande av respekten för konfidentialitet. Detta beslut,
samt de undantag som avses i punkterna 1 och 2, ska offentlig
göras i Europeiska unionens officiella tidning.
8.
Grekland får göra undantag från artiklarna 4, 24, 25, 26,
32, 37 och/eller 38 i detta direktiv för de geografiska områden
och den tid som anges i de licenser som Grekland har utfärdat,
före den 15 mars 2002 och i överensstämmelse med direktiv
98/30/EG, för utveckling av och ensamrätt till distributionsnät i
vissa geografiska områden.
Artikel 50
Granskningsförfarande
Om kommissionen i den rapport som avses i artikel 52.6 drar den
slutsatsen, mot bakgrund av det sätt på vilket tillträde till nätet
faktiskt har genomförts i en medlemsstat – vilket ger upphov till
fullt effektivt, icke-diskriminerande och obehindrat nättillträde –
att vissa skyldigheter som företag åläggs i enlighet med detta
direktiv (inklusive skyldigheterna när det gäller åtskillnad i rätts
ligt avseende för systemansvariga för distributionssystemet) inte
står i proportion till det mål som eftersträvas, får den berörda
medlemsstaten av kommissionen anhålla om befrielse från kravet
i fråga.
Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om
denna begäran och lämna all den relevanta information som är
nödvändig för att visa att den slutsats som dragits i rapporten om
att effektivt nättillträde säkerställs kommer att kvarstå.
Inom tre månader efter det att kommissionen har underrättats ska
den ta ställning till den berörda medlemsstatens begäran och vid
behov lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet om att
ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv. Kommissio
nen får i förslagen om att ändra detta direktiv föreslå att den
berörda medlemsstaten undantas från särskilda krav under förut
sättning att denna medlemsstat vid behov vidtar lika effektiva
åtgärder.
Artikel 51
Kommitté
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm
melserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 52
Rapportering
1.
Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av
detta direktiv och ska senast den 31 december 2004, och därefter
varje år, överlämna en övergripande rapport till Europaparlamen
tet och rådet om de framsteg som gjorts. Rapporten om framsteg
ska omfatta åtminstone följande:
a) Erfarenheter och framsteg som gjorts när det gäller att skapa
en fullbordad och fullt ut fungerande inre marknad för natur
gas och de hinder som kvarstår för att uppnå detta mål, t.ex.
i fråga om dominerande marknadsställning, koncentrationer
på marknaden, underprissättning och beteenden som mot
verkar konkurrens.
b) De undantag som beviljats enligt detta direktiv, inklusive
genomförandet av undantaget enligt artikel 26.4 i syfte att
eventuellt revidera tröskeln.
c) I vilken utsträckning kraven på åtskillnad och särredovisning
och tariffering i detta direktiv har lett till att tillträdet till
gemenskapens gasnät blivit rättvist och icke-diskriminerande
och till att likvärdiga konkurrensnivåer har uppnåtts, samt
vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala följder öppnan
det av gasmarknaden fått för kunderna.
d) En analys av frågor som rör systemens kapacitetsnivå och
försörjningstrygghet när det gäller naturgas i gemenskapen,
särskilt den rådande och förväntande balansen mellan efter
frågan och tillgång, med beaktande av den fysiska kapacite
ten för överföring mellan områden och utbyggnaden av
lagringsmöjligheter (inbegripet frågan om marknadsregle
ringens proportionalitet inom detta område).
e) Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de åtgärder som
vidtagits i medlemsstaterna för att täcka efterfrågetoppar och
hantera brister i leveranser från en eller flera gashandlares
sida.
f) En allmän bedömning av de framsteg som gjorts inom ramen
för de bilaterala förbindelserna med tredje länder som pro
ducerar och exporterar eller transporterar naturgas, inbegri
pet vilka framsteg dessa länder har gjort när det gäller
integration av marknaden, handel och tillträde till näten.
g) Behovet av eventuella harmoniseringskrav som inte är
knutna till bestämmelserna i detta direktiv.
Rapporten om framsteg får vid behov även innehålla rekommen
dationer och åtgärder för att motverka negativa effekter av domi
nerande marknadsställning och marknadskoncentration.
I rapporten kan kommissionen, i samråd med Entso för gas, även
undersöka om det är möjligt att de systemansvariga för överfö
ringssystem skapar en enda gemensam europeisk systemansvarig
för överföringssystem.
V
S
0
3
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/131
2.
Vartannat år ska den rapport om framsteg som avses i
punkt 1 även omfatta en analys av de olika åtgärder som vidtagits
i medlemsstaterna för att uppfylla skyldigheter när det gäller all
männyttiga tjänster, samt en bedömning av dessa åtgärders effek
tivitet och, i synnerhet, deras inverkan på konkurrensen på
gasmarknaden. Rapporten får vid behov innehålla rekommenda
tioner om vilka åtgärder som bör vidtas på nationell nivå för att
uppnå en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna eller för att
förhindra en avskärmning av marknaden.
3.
Kommissionen ska senast den 3 mars 2013 som en del den
allmänna översynen förelägga Europaparlamentet och rådet en
detaljerad särskild rapport om i vilken utsträckning kraven på
åtskillnad enligt kapitel IV med framgång har kunnat säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de oberoende systemansvariga
för överföring, med faktisk och effektiv åtskillnad som riktmärke.
4.
För kommissionens bedömning enligt punkt 3 ska kommis
sionen särskilt beakta följande kriterier: rättvist och icke-
diskriminerande tillträde till nätet, effektiv reglering, utveckling av
nätet för att tillgodose marknadens behov, icke snedvridna inves
teringsincitament, utveckling av sammanlänkningsinfrastruktur,
effektiv konkurrens på gemenskapens energimarknader och säkra
leveranser i gemenskapen.
5.
När så är lämpligt och särskilt för det fall det i den detalje
rade särskilda rapport som avses i punkt 3 fastställs att villkoren
enligt punkt 4 inte har säkerställts i praktiken, ska kommissionen
lämna förslag till Europaparlamentet och rådet för att säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de systemansvariga för överfö
ringssystemen senast den 3 mars 2014.
6.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2006 lägga fram en
detaljerad rapport inför Europaparlamentet och rådet om fram
stegen när det gäller att skapa en inre marknad för gas. I rappor
ten ska särskilt redovisas
— förekomsten av icke-diskriminerande nättillträde,
— fungerande tillsyn,
— utvecklingen av infrastruktur för sammanlänkning, villkoren
för transitering och läget beträffande försörjningstryggheten
i gemenskapen,
— i vilken utsträckning de fullständiga fördelarna av att mark
naden öppnas tillfaller små företag och hushållskunder, sär
skilt när det gäller kvaliteten på de allmännyttiga tjänsterna,
— i vilken utsträckning marknaderna i praktiken är öppna för
verklig konkurrens, inbegripet aspekter som rör domine
rande marknadsställning, marknadskoncentration, underpris
sättning eller beteende som motverkar konkurrensen,
— i vilken utsträckning kunderna verkligen byter gashandlare
och omförhandlar tariffer,
— prisutveckling, inbegripet leveransavgifterna, i förhållande
till i hur stor utsträckning marknaderna öppnas,
— huruvida tredje part har effektivt och icke-diskriminerande
tillträde till gaslagring om det är tekniskt och/eller ekono
miskt nödvändigt för att ge effektivt tillträde till systemet,
— de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av detta direk
tiv när det gäller det verkliga oberoendet för systemansvariga
i vertikalt integrerade företag och huruvida andra åtgärder
utöver funktionellt oberoende och särredovisning har utveck
lats vilkas effekt är likvärdig med åtskillnad i rättsligt
avseende.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att garantera hög kvali
tet på de allmännyttiga tjänsterna.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att säkerställa fullstän
digt och faktiskt oberoende för de systemansvariga för
distributionssystemet före den 1 juli 2007. Vid behov ska dessa
förslag, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen, även
avse åtgärder angående dominerande marknadsställning, mark
nadskoncentration och underprissättning eller beteende som mot
verkar konkurrensen.
Artikel 53
Upphävanden
Direktiv 2003/55/EG ska upphöra att gälla från och med den
3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser
när det gäller tidsfrister för införlivande och tillämpning av
nämnda direktiv. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlig
het med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 54
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
3 mars 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 mars
2011, med undantag av artikel 11, som de ska tillämpa från och
med den 3 mars 2013.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
L 211/132
SV
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 55
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 56
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
E. ERLANDSSON
Ordförande
BILAGA I
KONSUMENTSKYDDSÅTGÄRDER
1. Om inte annat följer av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv
97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal
(1) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.
(
om oskäliga villkor i konsumentavtal
(2) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(
a
a) Rätten till ett avtal med sin gashandlare i vilket följande ska anges:
— Gashandlarens namn och adress.
— De tjänster som tillhandahålls, kvalitet på de tjänster som erbjuds och tidpunkt för den ursprungliga
inkopplingen.
— De underhållstjänster som tillhandahålls.
— På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.
— Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt huruvida det ska vara tillåtet att från
träda ett avtal utan kostnad.
— Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller avtalad kvalitet, inbegripet i händelse av
inkorrekt eller försenad fakturering.
— Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.
— Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål och all den information som
avses i denna punkt, tydligt angiven på räkningen eller naturgasföretagens webbplatser.
Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan
avtalet ingås eller bekräftas. Då avtal ingås genom en mellanhand ska de upplysningar som avses i denna punkt
också tillhandahållas innan avtalet ingås.
b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning
om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Gashandlarna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta
sina kunder direkt om varje avgiftshöjning vid en lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakture
ringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda
avtal om de inte godtar de nya villkor som gashandlaren meddelat.
c) Transparent information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av gastjänster.
d) Brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan olika kunder. Eventuella system för
förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen. Alla skillnader i villkor
och bestämmelser ska motsvara gashandlarens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren
ska vara skäliga och transparenta. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana
hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, till exempel att avtalen är
onödigt omfattande. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.
e) Möjlighet att byta gashandlare utan kostnad.
f)
Tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kun
der ska framför allt ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål
från sin gashandlares sida. Sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol ska göra det möjligt att lösa tvister
snabbt och rättvist, helst inom tre månader, och när det är befogat ska de innefatta ett system för återbetalning
och/eller ersättning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommen
dation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för för
faranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol
(3) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
(
3
3
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
3
:
e
d
n
a
jl
ö
f
a
n
r
e
d
n
u
k
a
r
k
ä
s
r
ö
fl
li
t
3
l
e
k
it
r
a
i
s
e
s
v
a
m
o
s
r
e
d
r
ä
g
t
å
e
d
k
s
,)
2
3
9
9
1
li
r
p
a
5
n
e
d
v
a
G
E
E
/
3
1
/
3
9
v
it
k
e
ri
d
s
t
e
d
å
r
h
c
o
)
1
L 211/134
SV
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
g) Information till kunder som är anslutna till gassystemet om deras rättigheter att, enligt tillämplig nationell lagstift
ning, få tillgång till naturgas av en bestämd kvalitet till rimliga priser.
h) Tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge en registre
rad gashandlare tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara
skyldig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfa
rande för gashandlare och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas kon
sumenten för denna tjänst.
i)
Klar och tydlig information om den faktiska gasförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan
reglera sin egen gasförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos
kundens mätningsutrustning. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffektivitet. Inga ytterligare
kostnader ska åläggas konsumenten för denna tjänst.
j)
Slutavräkning efter varje byte av gashandlare senast sex veckor efter det att bytet skett.
2. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt med
verka på gasmarknaden. Genomförandet av dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla
kostnader och all nytta de för med sig på lång sikt för marknaden och den enskilde konsumenten eller av vad slags smarta
mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution.
En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.
Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna, eller ett behörigt organ som de utser, ta fram en tidsplan
för genomförandet av system med smarta mätare.
Medlemsstaterna, eller en behörig myndighet som de utser, ska se till att de mätarsystem som ska tas i bruk på deras
territorier är driftskompatibla samt ta vederbörlig hänsyn till lämpliga standarder och bästa praxis samt vikten av att det
utvecklas en gemensam marknad för naturgas.
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/135
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 2003/55/EG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
—
Artikel 6
—
Artikel 7
Artikel 6
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 9
Artikel 7
Artikel 10
—
Artikel 11
Artikel 7
Artikel 12
Artikel 8
Artikel 13
—
Artikel 14
—
Artikel 15
Artikel 10
Artikel 16
—
Artikel 17
—
Artikel 18
—
Artikel 19
—
Artikel 20
—
Artikel 21
—
Artikel 22
—
Artikel 23
Artikel 11
Artikel 24
Artikel 12
Artikel 25
Artikel 13
Artikel 26
Artikel 14
Artikel 27
Artikel 15
Artikel 29
Artikel 16
Artikel 30
Artikel 17
Artikel 31
Artikel 18
Artikel 32
Artikel 19
Artikel 33
Artikel 20
Artikel 34
Artikel 21
Artikel 35
Artikel 22
Artikel 36
Artikel 23
Artikel 37
Artikel 24
Artikel 38
Artikel 25.1 första och andra meningarna
Artikel 39
—
Artikel 40
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 25 (resten)
Artikel 41
—
Artikel 42
—
Artikel 43
—
Artikel 44
—
Artikel 45
Artikel 26
Artikel 46
—
Artikel 47
Artikel 27
Artikel 48
Artikel 28
Artikel 49
Artikel 29
Artikel 50
Artikel 30
Artikel 51
Artikel 31
Artikel 52
Artikel 32
Artikel 53
Artikel 33
Artikel 54
Artikel 34
Artikel 55
Artikel 35
Artikel 56
Annex A
Annex I
V
S
6
3
1
/
1
1
2
L
v
it
k
e
ri
d
a
tt
e
D
G
E
/
5
5
/
3
0
0
2
v
it
k
e
ri
D
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) Nr 715/2009
av den 13 juli 2009
om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG)
nr 1775/2005
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av Regionkommitténs yttrande
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort
i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 75 E, 31.3.2009, s. 38) och Europaparlamentets ståndpunkt
av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av
den 25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
Den inre marknaden för naturgas som steg för steg har
genomförts sedan 1999, syftar till att skapa faktiska val
möjligheter för alla kunder i gemenskapen, både enskilda
medborgare och företag, nya affärsmöjligheter och ökad
handel över gränserna. Detta ska leda till ökad effektivitet,
konkurrenskraftiga priser och högre kvalitet på tjänsterna
samt bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(
rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 septem
ber 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverförings
näten
(5) EUT L 289, 3.11.2005, s. 1.
(
a
marknad för naturgas.
(3)
Erfarenheterna från tillämpningen och övervakningen av
den första versionen av riktlinjerna för god praxis, som
forumet för europeiska tillsynsmyndigheter på gasområdet
(Madridforumet) antog 2002, visar att de regler som fast
ställs i dessa riktlinjer måste vara rättsligt bindande för
att verkligen tillämpas i alla medlemsstater och för att i
praktiken ge en minimigaranti för lika villkor för
marknadstillträde.
(4)
Madridforumet antog en andra version av de gemensamma
reglerna med titeln ”De andra riktlinjerna för god praxis”
vid sitt möte den 24 och 25 september 2003, och syftet
med denna förordning är att på grundval av dessa riktlin
jer fastställa grundläggande principer och bestämmelser för
tillträde till nätet och tjänster för tredjepartstillträde, han
tering av överbelastning, transparens, balans och handel
med kapacitetsrättigheter.
(5)
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler
för den inre marknaden för naturgas
(6) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.
(
binerat systemansvar för överföring och distribution.
Enligt reglerna i denna förordning krävs därför ingen änd
ring av uppbyggnaden av de nationella överförings- och
distributionssystem som överensstämmer med tillämpliga
bestämmelser i det direktivet.
(6)
Högtrycksrörledningar som kopplar lokala distributörer
till gasnätet och som inte huvudsakligen används i sam
band med lokal distribution ingår i förordningens
tillämpningsområde.
(7)
Det måste anges enligt vilka kriterier avgifterna för nättill
träde fastställs, så att det säkerställs att de fullt ut följer
principerna om icke-diskriminering, uppfyller behoven för
en väl fungerande inre marknad, tar full hänsyn till syste
mets funktionsduglighet och återspeglar de faktiska kost
naderna, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av
sådana som effektiva och strukturellt jämförbara nätope
ratörer har och är transparenta, samtidigt som en rimlig
avkastning på investeringar tillgodoses, vid behov med
hänsyn till tariffjämförelser av tillsynsmyndigheterna.
(8)
Vid beräkning av tariffer för tillträde till nät är det viktigt
att ta hänsyn till såväl faktiska kostnader, i den utsträck
ning dessa kostnader motsvaras av sådana som effektiva
och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och är trans
parenta, som till behovet av rimlig avkastning på investe
ringar och incitament till att uppföra ny infrastruktur,
bland annat särskilda bestämmelser för nya investeringar
enligt direktiv 2009/73/EG. I detta avseende, särskilt om
verklig konkurrens råder mellan olika delar av systemet,
kommer myndigheternas jämförelser mellan tarifferna att
vara relevanta.
(9)
Marknadsbaserade arrangemang, såsom auktioner, för att
fastställa tarifferna måste vara förenliga med bestämmel
serna i direktiv 2009/73/EG.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
3
/
1
1
2
L
-
m
o
k
tt
e
s
e
g
d
e
m
)
6
e
r
n
i
n
a
d
å
s
n
e
a
p
a
k
s
tt
a
ll
it
ti
g
a
r
d
i
b
d
a
r
g
g
ö
h
i
r
h
)
5
h
c
o
s
t
e
t
n
e
m
a
lr
a
p
a
p
o
r
u
E
h
c
o
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
(10)
Det krävs en minsta gemensam uppsättning tjänster för
tredjepartstillträde för att hela gemenskapen i praktiken
ska få en gemensam lägsta tillträdesnivå, så att det säker
ställs att tjänsterna för tredjepartstillträde är tillräckligt för
enliga och fördelarna med en väl fungerande inre
naturgasmarknad verkligen kan utnyttjas.
(11)
Det finns för närvarande hinder för att sälja gas på lika vill
kor utan diskriminering eller andra nackdelar i gemenska
pen. Framför allt finns det ännu inte något icke-
diskriminerande nättillträde eller någon myndighetstillsyn
som är lika effektiv i alla medlemsstater, och isolerade
marknader kvarstår.
(12)
Tillräcklig gränsöverskridande sammanlänkningskapacitet
för gas bör skapas och integrerade marknader främjas för
att fullborda den inre marknaden för naturgas.
(13)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”En
energipolitik för Europa” framhävs betydelsen av att full
borda den inre marknaden för naturgas och skapa lika vill
kor för alla naturgasbolag i gemenskapen. Kommissionens
meddelanden av den 10 januari 2007 ”Utsikterna för den
inre el- och gasmarknaden” och ”Utredning i enlighet med
artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska
gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade att nuvarande
regler och åtgärder varken skapar den ram som krävs eller
sörjer för skapandet av sammanlänkningskapacitet för att
målen för en välfungerande, effektiv och öppen inre mark
nad ska kunna uppnås.
(14)
Utöver ett omsorgsfullt genomförande av det nuvarande
regelverket är det lämpligt att anpassa den reglering av den
inre marknaden för naturgas som anges i förordning (EG)
nr 1775/2005 i enlighet med dessa meddelanden.
(15)
Det krävs i synnerhet ett ökat samarbete och en ökad sam
ordning mellan de systemansvariga för överföringssyste
men för att skapa nätföreskrifter, så att ett effektivt och
transparent tillträde till överföringsnäten över gränserna
kan säkerställas, och en samordnad och tillräckligt långsik
tig planering samt sund teknisk utveckling för gemenska
pens överföringsnät säkerställs, inbegripet skapande av
sammanlänkningskapacitet, med vederbörlig hänsyn till
miljön. Dessa nätföreskrifter bör följa de ramriktlinjer av
icke-bindande karaktär (ramriktlinjer) som har utarbetats
av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,
som inrättats genom Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrät
tande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyn
digheter
(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(
när det gäller att på grundval av faktiska omständigheter se
över utkast till nätföreskrifter, bland annat deras överens
stämmelse med ramriktlinjerna, och den bör kunna
rekommendera att kommissionen antar dem. Byrån
bör lämpligen även få utvärdera föreslagna ändringar av
nätföreskrifterna och bör kunna rekommendera att kom
missionen antar dem. De systemansvariga för överförings
systemen bör bedriva verksamheten i sina nät enligt dessa
nätföreskrifter.
(16)
För att gasöverföringsnäten i gemenskapen ska kunna
fungera på bästa sätt bör det upprättas ett europeiskt nät
verk av systemansvariga för överföringssystemen för gas
(”Entso för gas”). Arbetsuppgifterna för Entso för gas bör
genomföras i överensstämmelse med gemenskapens kon
kurrensregler, som även fortsättningsvis ska gälla för beslut
av Entso för gas. Entso för gas uppgifter bör vara väldefi
nierade och arbetssättet bör säkerställa effektivitet, trans
parens och att Entso för gas är representativt.
Nätföreskrifter som utarbetas av Entso för gas är inte
avsedda att ersätta de nödvändiga nätföreskrifterna för
inhemskt bruk. Eftersom större framsteg kan göras via
regionala insatser, ska de systemansvariga för överförings
systemen inrätta regionala nivåer inom den övergripande
samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten
på regional nivå överensstämmer med de allmänna villko
ren för överföring och icke-bindande tioåriga nätutveck
lingsplaner på gemenskapsnivå. Samarbetet på regional
nivå förutsätter att nätverksamheten effektivt skiljs från
produktions- och leveransverksamhet. Utan sådan åtskill
nad finns det risk för att det regionala samarbetet mellan
de systemansvariga för överföringssystemen leder till age
rande som begränsar konkurrensen. Medlemsstaterna bör
främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regio
nal nivå. Det regionala samarbetet bör vara förenligt med
utvecklingen mot en konkurrensutsatt och effektiv inre
marknad för gas.
(17)
Samtliga marknadsaktörer har ett intresse av arbetet i Entso
för gas. En effektiv samrådsprocess är därför viktig och
befintliga strukturer som inrättats för att underlätta och
effektivisera processen, exempelvis EASEE-Gas (European
Association for the Streamlining of Energy Exchange), de
nationella tillsynsmyndigheter eller byrån, bör spela en vik
tig roll.
(18)
För att öka transparensen när det gäller utvecklingen av
ett gasöverföringsnät i gemenskapen bör Entso för gas
utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en icke-
bindande gemenskapsomfattande tioårig nätutvecklings
plan (gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan). Denna
nätutvecklingsplan bör omfatta hållbara gasöverföringsnät
och nödvändiga regionala sammanlänkningar som behövs
på grund av kommersiella eller försörjningstrygghetsmäs
siga hänseenden.
7
3
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
ll
o
r
n
e
s
e
g
r
ö
b
n
å
r
y
B
.)
n
å
r
y
b
(
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
(19)
För att konkurrensen på grossistmarknaderna för flytande
gas ska kunna ökas, är det ytterst viktigt att handel med
naturgas kan bedrivas oavsett dess plats i systemet. Det
enda sättet att göra detta är att ge nätanvändarna frihet att
självständigt boka inmatnings- och uttagskapacitet och
därmed transportera naturgas genom områden i stället för
på avtalsenliga vägar. De flesta intressegrupperna medde
lade redan vid det sjätte forumet i Madrid den 30–31 okto
ber 2002 att de föredrar inmatnings- och uttagssystem.
Tarifferna bör inte vara beroende av transportrutten. Den
tariff som fastställs för en eller flera inmatningspunkter bör
därför inte ha samband med den tariff som fastställs för en
eller flera uttagspunkter och omvänt.
(20)
Hänvisningar till harmoniserade transportavtal i samband
med icke-diskriminerande tillträde till ett nät som innehas
av systemansvariga för överföringssystem innebär inte att
villkor i en särskild systemansvarigs transportavtal i en
medlemsstat måste vara desamma som hos en annan sys
temansvarig i denna medlemsstat eller i en annan med
lemsstat, om det inte har fastställts minimikrav som måste
uppfyllas i alla transportavtal.
(21)
Den avtalsbetingade överbelastningen i naturgasnätet är
betydande. Principerna för hantering av överbelastning och
kapacitetstilldelning för nya eller nyligen förhandlade avtal
baseras därför på frigörande av outnyttjad kapacitet,
genom att nätanvändarna får möjlighet att återförsälja eller
hyra ut avtalsenlig kapacitet i andra hand. Dessa principer
vilar också på de systemansvarigas skyldighet att erbjuda
marknaden outnyttjad kapacitet, med åtminstone en dags
framförhållning och möjlighet till frånkoppling. Med tanke
på den stora andelen befintliga avtal och behovet av att
skapa verkligt lika villkor mellan användare av ny och
befintlig kapacitet, bör dessa principer tillämpas för all
avtalskapacitet, även befintliga avtal.
(22)
Visserligen är fysisk överbelastning av näten för närvarande
inget stort problem i gemenskapen, men det kan komma
att ändras i framtiden. Därför är det viktigt att fastställa
grundläggande principer för hur kapaciteten ska tilldelas
vid sådan överbelastning.
(23)
Marknadsövervakningen, som de senaste åren har utövats
av de nationella tillsynsmyndigheterna och av kommissio
nen, har visat att kraven på transparens och bestämmelser
om tillträde till infrastruktur inte är tillräckliga för att
garantera en verklig, välfungerande, öppen och effektiv
inre marknad för gas.
(24)
Lika tillgång till information om systemets fysiska status
och effektivitet är nödvändigt så att alla marknadsaktörer
har möjlighet att bedöma den övergripande tillgångs- och
efterfrågesituationen och att identifiera orsakerna till för
ändringar av grossistpriset. Detta inbegriper mer exakt
information om tillgång och efterfrågan, nätkapacitet,
flöden och underhåll, balans, tillgänglighet samt lageran
vändning. Eftersom dessa uppgifter är av avgörande bety
delse för att marknaden ska kunna fungera väl, måste
restriktionerna för offentliggörande med hänvisning till
sekretess göras mindre stränga.
(25)
Kravet på konfidentialitet för kommersiellt känslig infor
mation är särskilt viktigt när det gäller uppgifter av kom
mersiellt strategisk karaktär för företaget, när det finns en
enda användare av en lagringsanläggning, eller när det gäl
ler uppgifter om uttagspunkter inom ett system eller under
system som inte är kopplat till något annat överförings-
eller distributionssystem utan till en enda industriell slut
förbrukare, om ett offentliggörande av sådana uppgifter
avslöjar konfidentiell information om denna kunds
produktionsprocess.
(26)
För att öka förtroendet för marknaden måste marknadsak
törerna kunna vara säkra på att företag som missbrukar sin
ställning kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och
avskräckande sanktioner. De behöriga myndigheterna bör
ges befogenhet att göra en fullödig bedömning av påståen
den om missbruk av marknadsställning. Det är därför nöd
vändigt att ge de behöriga myndigheterna tillgång till
uppgifter om operativa beslut som fattas av gashandelsfö
retag. På gasmarknaden meddelas alla dessa beslut de
systemansvariga i form av kapacitetsreservationer, nomi
neringar och genomförda flöden. De systemansvariga bör
hålla information om sådana beslut lätt tillgängliga för de
behöriga myndigheterna under en fastställd period. De
behöriga myndigheterna bör dessutom regelbundet kon
trollera att de systemansvariga för överföringssystemen
efterlever reglerna.
(27)
Tillgången på lagringsanläggningar för naturgas och fly
tande naturgas (LNG) är otillräcklig i vissa medlemsstater,
och genomförandet av befintliga regler måste därför för
bättras. En granskning utförd av Europeiska gruppen av
tillsynsmyndigheter för el och gas (ERGEG) visade att rikt
linjerna för god praxis för operatörer av lagringssystem
rörande tillträde för tredje part, vilka samtliga intressegrup
per hade enats om vid forumet i Madrid, inte tillämpas i
tillräcklig utsträckning och därför måste göras bindande.
(28)
De balanssystem för gas som systemansvariga för överfö
ringssystem tillämpar måste vara icke-diskriminerande och
transparenta, eftersom de är viktiga mekanismer, inte
minst för nya marknadsaktörer, som kan ha större pro
blem med att balansera sin samlade försäljningsportfölj än
etablerade företag på marknaden i fråga. Det är därför nöd
vändigt att införa regler som ser till att systemansvariga för
överföringssystem tillämpar sådana mekanismer på ett sätt
som är förenligt med icke-diskriminerande, transparenta
och effektiva villkor för tillträde till nätet.
(29)
Handeln med primära kapacitetsrättigheter är ett viktigt led
i utvecklingen av en konkurrensutsatt marknad och ska
pandet av likviditet. Denna förordning bör därför innehålla
grundläggande bestämmelser om sådan handel.
V
S
8
3
/
1
1
2
L
(30)
De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att de
bestämmelser som omfattas av denna förordning och de
riktlinjer som antas enligt förordningen följs.
(31)
Riktlinjerna i bilagan till denna förordning innehåller sär
skilda, detaljerade genomföranderegler, vilka bygger på de
andra riktlinjerna för god praxis. Om lämpligt kommer
dessa regler att vidareutvecklas med tiden, med beaktande
av skillnaderna mellan nationella gassystem.
(32)
När kommissionen föreslår ändringar av de riktlinjer som
bifogas denna förordning, bör den först samråda med alla
de relevanta parter som berörs av riktlinjerna, företrädda
av sina yrkesorganisationer, samt med medlemsstaterna i
Madridforumet.
(33)
Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndighe
terna bör åläggas att förse kommissionen med relevanta
uppgifter. Kommissionen bör behandla sådana uppgifter
konfidentiellt.
(34)
Denna förordning och de riktlinjer som antas i enlighet
med den får inte påverka tillämpningen av gemenskapens
konkurrensregler.
(35)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna
förordning bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(36)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa
eller anta de riktlinjer som krävs för att den grad av har
monisering ska kunna uppnås som är nödvändig för att
syftet med denna förordning ska kunna uppnås. Eftersom
dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra
icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat
genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar,
måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfaran
det med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(37)
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa
rättvisa regler för villkoren för tillträde till naturgasöverfö
ringsnäten, lagringsanläggningar och lagringsanläggningar
för flytande naturgas (LNG), inte i tillräcklig utsträckning
kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgär
der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för
draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går denna förordning inte utöver vad som är nöd
vändigt för att uppnå detta mål.
(38)
Med tanke på omfattningen av ändringarna av förordning
(EG) nr 1775/2005 är det av tydlighets- och effektivitets
skäl önskvärt att bestämmelserna i fråga omarbetas och
ställs samman till en enda ny förordning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
Syftet med denna förordning är
a) att fastställa icke-diskriminerande regler när det gäller villko
ren för tillträde till överföringssystem för gas, med hänsyn till
de nationella och regionala marknadernas särdrag, för att
säkerställa att den inre gasmarknaden fungerar väl,
b) att fastställa icke-diskriminerande regler när det gäller villko
ren för tillträde till anläggningar för flytande naturgas och
lagringsanläggningar, med hänsyn till de nationella och regio
nala marknadernas särdrag, och
c) att underlätta uppkomsten av en välfungerande och transpa
rent grossistmarknad med en hög grad av försörjningstrygg
het för gas och tillhandahålla mekanismer för harmonisering
av reglerna för nättillträde för gränsöverskridande handel
med gas.
Målen i första stycket inbegriper fastställande av harmoniserade
principer för tariffer eller för de metoder som används för att
beräkna dem, för tillträde till nät, men inte till lagringsanlägg
ningar, inrättande av tjänster för tredjepartstillträde och harmo
niserade principer för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning, beslut om krav på transparens, balansregler och
avgifter för obalans samt underlättande av handeln med kapacitet.
Denna förordning ska, med undantag av artikel 19.4, endast gälla
för lagringsanläggningar som omfattas av artikel 33.3 eller 33.4 i
direktiv 2009/73/EG.
Medlemsstaterna får inrätta ett organ i enlighet med direktiv
2009/73/EG, vilket ska genomföra en eller flera av de uppgifter
som brukar handhas av den systemansvariga för överföringssys
tem och för vilket kraven i denna förordning ska gälla. Detta
organ ska vara föremål för certifiering enligt artikel 3 i denna för
ordning och utses i enlighet med artikel 10 i direktiv 2009/73/EG.
Artikel 2
Definitioner
1.
I denna förordning avses med
1. överföring: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kun
der, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i
huvudsak består av högtrycksrörledningar, undantaget tidi
gare led i rörledningsnätet och undantaget den del av hög
trycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal
distribution av naturgas.
9
3
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2. transportavtal: avtal som den systemansvariga för överförings
systemet har ingått med en nätanvändare i syfte att göra
överföringen.
3. kapacitet: det maximala flöde, uttryckt i kubikmeter per tids
enhet eller som energienhet per tidsenhet, vilket nätanvända
ren har rätt till enligt bestämmelserna i transportavtalet.
4. outnyttjad kapacitet: de fasta kapaciteter som en nätanvändare
erhållit enligt ett transportavtal, men som denne användare
inte har nominerat vid den tidpunkt då den i avtalet fast
ställda fristen löper ut.
5. hantering av överbelastning: hantering av den systemansvarigas
kapacitetsportfölj, så att dels den tekniska kapaciteten utnytt
jas på bästa möjliga sätt och i högsta möjliga grad, dels even
tuella överbelastningar och flaskhalsar upptäcks i tid.
6. andrahandsmarknad: marknad där kapaciteten handlas men
som inte är den primära marknaden.
7. nominering: nätanvändarens förhandsmeddelande till den sys
temansvariga för överföringssystemet om det faktiska gas
flöde som nätanvändaren vill mata in i eller ta ut ur systemet.
8. renominering: senare meddelande om korrigerad nominering.
9. funktionsduglighet: läge där naturgasens tryck och kvalitet i ett
överföringsnät och även i nödvändig överföringsutrustning
befinner sig inom de övre och nedre gränser som den syste
mansvariga för överföringssystemet har fastställt, så att natur
gasöverföringen är tekniskt säkerställd.
10. balansperiod: den period inom vilken varje nätanvändare
måste utjämna uttaget av en viss mängd naturgas, uttryckt i
energienheter, genom att mata in samma mängd naturgas i
överföringsnätet i enlighet med transportavtalet eller de all
männa villkoren för överföring.
11. nätanvändare: kund eller potentiell kund till en systemansva
rig för överföringssystem samt systemansvariga för överfö
ringssystem, i den mån som det är nödvändigt för dem för att
kunna bedriva sin överföringsverksamhet.
12. avbrytbara tjänster: tjänster som den systemansvariga för över
föringssystemet tillhandahåller avseende avbrytbar kapacitet.
13. avbrytbar kapacitet: gasöverföringskapacitet som kan avbrytas
av den systemansvariga för överföringssystemet i enlighet
med villkoren i transportavtalet.
14. långfristiga tjänster: tjänster som den systemansvariga för
överföringssystemet tillhandahåller med en löptid på minst
ett år.
15. kortfristiga tjänster: tjänster som den systemansvariga för över
föringssystemet tillhandahåller med en löptid på mindre än
ett år.
16. fast kapacitet: gasöverföringskapacitet som avtalsenligt garan
teras som icke-avbrytbar av den systemansvariga för
överföringssystemet.
17. fasta tjänster: tjänster som tillhandahålls av den systemansva
riga för överföringssystemet avseende fast kapacitet.
18. teknisk kapacitet: största möjliga fasta kapacitet som den sys
temansvariga för överföringssystemet kan tillhandahålla nät
användarna, med beaktande av systemets funktionsduglighet
och överföringsnätets tekniska drift.
19. avtalad kapacitet: kapacitet som den systemansvariga för över
föringssystemet har tilldelat en nätanvändare genom ett
transportavtal.
20. tillgänglig kapacitet: den del av den tekniska kapaciteten som
ännu inte tilldelats och fortfarande finns tillgänglig i systemet.
21. avtalsbetingad överbelastning: situation där efterfrågan på fast
kapacitet överstiger den tekniska kapaciteten.
22. primär marknad: marknad för kapacitet där den systemansva
riga för överföringssystemet handlar direkt.
23. fysisk överbelastning: läge där efterfrågan på faktisk överföring
överstiger den tekniska kapaciteten.
24. anläggningskapacitet för flytande naturgas: kapacitet vid en LNG-
terminal för kondensering av naturgas eller import, avlast
ning och återställande av naturgas från LNG.
25. utrymme: den volym naturgas som en användare av en lag
ringsanläggning har rätt att använda för naturgaslagring.
26. produktionskapacitet: den takt i vilken en användare av en
lagringsanläggning har rätt att ta ut naturgas från
lagringsanläggningen.
27. inmatningskapacitet: den takt i vilken en användare av en
lagringsanläggning har rätt att mata in naturgas till
lagringsanläggningen.
28. lagringskapacitet: kombinationen utrymme, inmatningskapa
citet och produktionskapacitet.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av definitionerna i
punkt 1 i denna artikel ska de definitioner i artikel 2 i
direktiv 2009/73/EG som är relevanta för tillämpningen av denna
förordning tillämpas, med undantag av definitionen av överföring
i artikel 2.3 i det direktivet.
Definitionerna i punkt 1 leden 3–23 avseende överföring ska gälla
analogt för lagrings- och LNG-anläggningar.
V
S
0
4
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/41
Artikel 3
Certifiering av systemansvariga för överföringssystemen
1.
Om kommissionen har mottagit en anmälan om certifiering
av en systemansvarig för överföringssystem i enlighet med arti
kel 10.6 i direktiv 2009/73/EG, ska den pröva denna anmälan så
snart som den mottagits. Inom två månader efter mottagandet av
en sådan anmälan ska kommissionen till den berörda nationella
tillsynsmyndigheten yttra sig om dess förenlighet med artikel 10.2
eller artikel 11, och artikel 9 i direktiv 2009/73/EG.
När det yttrande som avses i första stycket utarbetas kan kommis
sionen begära att byrån ska yttra sig om den nationella tillsyns
myndighetens beslut. I detta fall ska den tvåmånadersperiod som
nämns i första stycket förlängas med två månader.
I avsaknad av ett yttrande från kommissionen inom de perioder
som nämns i första och andra styckena ska kommissionen anses
inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
2.
Efter mottagandet av ett yttrande från kommissionen ska
den nationella tillsynsmyndigheten inom två månader anta sitt
slutliga beslut om certifiering av den systemansvariga för överfö
ringssystemet och därvidlag ta största möjliga hänsyn till kom
missionens yttrande. Tillsynsmyndighetens beslut och
kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
3.
Under förfarandet får tillsynsmyndigheterna och/eller kom
missionen när som helst begära sådana uppgifter från systeman
svariga för överföringssystemen och/eller företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet som är relevanta för full
görandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.
4.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla
kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
5.
Kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet
för tillämpningen av punkterna 1 och 2. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom
att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande
förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
6.
Om kommissionen har mottagit en anmälan om certifiering
av en systemansvarig för överföringssystem i enlighet med arti
kel 9.10 i direktiv 2009/73/EG, ska den fatta ett beslut angående
certifiering. Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut.
Artikel 4
Europeiska nätverket av systemansvariga för
överföringssystemen för gas
Alla systemansvariga för överföringssystemen för gas ska samar
beta på gemenskapsnivå genom Entso för gas för att främja full
bordandet av en fungerande inre marknad för naturgas och gynna
gränsöverskridande handel och säkerställa optimal förvaltning,
samordnad drift och sund teknisk utveckling av det europeiska
naturgasöverföringsnätet.
Artikel 5
Inrättande av Entso för gas
1.
Senast den 3 mars 2011 ska de systemansvariga för över
föringssystemen för gas till kommissionen och byrån lämna in ett
utkast till stadgar, en förteckning över medlemmar och ett utkast
till arbetsordning, inklusive regler för hur samrådet mellan intres
senterna i Entso för gas som nu ska inrättas ska gå till.
2.
Inom två månader efter mottagandet ska byrån, efter for
mellt samråd med organisationer som representerar samtliga
berörda parter, särskilt systemanvändare, inklusive kunder, lämna
ett yttrande till kommissionen om utkastet till stadgar, medlems
förteckningen och utkastet till arbetsordning.
3.
Kommissionen ska lämna ett yttrande om utkastet till stad
gar, medlemsförteckningen och utkastet till arbetsordning med
beaktande av det yttrande som byrån ska avge enligt punkt 2 och
inom tre månader efter mottagandet av byråns yttrande.
4.
Inom tre månader efter mottagandet av kommissionens ytt
rande ska de systemansvariga inrätta Entso för gas samt anta och
offentliggöra dess stadgar och arbetsordning.
Artikel 6
Utarbetande av nätföreskrifter
1.
Kommissionen ska, efter samråd med byrån, Entso för gas
och de andra berörda intressenterna, årligen upprätta en förteck
ning över de i artikel 8.6 angivna områden som ska inbegripas i
utarbetandet av prioriterade nätföreskrifter.
2.
Kommissionen ska uppmana byrån att, inom en rimlig tids
frist som inte överstiger sex månader, lämna in en icke-bindande
ramriktlinje (ramriktlinje), i vilken det anges klara och objektiva
principer i enlighet med artikel 8.7 för utarbetande av varje nät
föreskrift som har anknytning till de områden som anges i för
teckningen över prioriterade nätföreskrifter. Varje ramriktlinje ska
bidra till icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fung
erande marknad. Efter en motiverad ansökan från byrån får kom
missionen förlänga denna period.
3.
Byrån ska på ett öppet och transparent sätt under en period
på minst två månader formellt samråda med Entso för gas och
med de andra berörda intressenterna om ramriktlinjen.
4.
Om kommissionen anser att ramriktlinjen inte medverkar
till icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande
marknad, får den begära att byrån reviderar ramriktlinjen inom en
rimlig tidsfrist och lämnar in den till kommissionen på nytt.
5.
Om byrån underlåter att lämna in en ramriktlinje eller en
reviderad ramriktlinje inom den period som kommissionen angett
enligt punkt 2 eller 4, ska kommissionen utarbeta ramriktlinjen
ifråga.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
6.
Kommissionen ska uppmana Entso för gas att för byrån
lägga fram nätföreskrifter som överensstämmer med den rele
vanta ramriktlinjen inom en rimlig period som inte överstiger tolv
månader.
7.
Inom tre månader efter mottagandet av en nätföreskrift, en
period under vilken byrån får hålla ett formellt samråd med
berörda parter, ska byrån avge ett motiverat yttrande till Entso för
gas om nätföreskriften.
8.
Entso för gas får ändra nätföreskriften efter byråns yttrande
och lämna in den på nytt till byrån.
9.
När byrån har förvissat sig om att nätföreskriften överrens
stämmer med den relevanta ramriktlinjen, ska den lämna nätfö
reskriften till kommissionen och får rekommendera att den antas
inom en rimlig tidsperiod. Om kommissionen inte antar nätföre
skriften ska den ange skälen till detta.
10.
Om Entso för gas har underlåtit att utarbeta en nätföre
skrift inom den tidsperiod som kommissionen har fastställt enligt
punkt 6, får kommissionen uppmana byrån att utarbeta ett utkast
till nätföreskrift på grundval av den relevanta ramriktlinjen. Byrån
får inleda ytterligare ett samråd under utarbetandet av en nätfö
reskrift enligt denna punkt. Byrån ska lämna in ett utkast till nät
föreskrift som utarbetats enligt denna punkt till kommissionen
och får rekommendera att den antas.
11.
Kommissionen får på eget initiativ, om Entso för gas har
underlåtit att utarbeta en nätföreskrift eller byrån har underlåtit att
utarbeta ett utkast till nätföreskrift enligt punkt 10, eller efter
rekommendation från byrån enligt punkt 9, anta en eller flera nät
föreskrifter på de områden som omfattas av artikel 8.6.
Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift
ska antas, ska den under en period som inte understiger två måna
der samråda med byrån, Entso för gas och alla berörda intressen
ter om ett utkast till nätföreskrift. Dessa åtgärder, som avser att
ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att kom
plettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 28.2.
12.
Denna artikel ska inte påverka kommissionens rätt att anta
och ändra riktlinjerna enligt artikel 23.
Artikel 7
Ändring av nätföreskrifter
1.
Personer som kan ha intresse av en nätföreskrift som har
antagits i enlighet med artikel 6, inklusive Entso för gas, system
ansvariga för överföringsnät, nätanvändare och konsumenter, får
föreslå byrån utkast till ändringar av denna nätföreskrift. Byrån får
också föreslå ändringar på eget initiativ.
2.
Byrån ska samråda med alla aktörer i enlighet med arti
kel 10 i förordning (EG) nr 713/2009. Efter detta förfarande får
byrån lägga fram motiverade förslag till ändringar för kommis
sionen, med en förklaring av hur förslagen i fråga är förenliga med
de mål för nätföreskrifterna som anges i artikel 6.2 i den här
förordningen.
3.
Kommissionen får, med beaktande av byråns yttrande, anta
ändringar av alla nätföreskrifter som har antagits enligt artikel 6.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna
förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
4.
Överväganden rörande föreslagna ändringar enligt förfaran
det i artikel 28.2 ska begränsas till övervägande av aspekter i sam
band med den föreslagna ändringen. Sådana förslag till ändringar
påverkar inte andra ändringar som kommissionen kan komma att
föreslå.
Artikel 8
Uppgifter för Entso för gas
1.
Entso för gas ska utarbeta nätföreskrifter inom de områden
som anges i punkt 6 i den här artikeln på uppmaning av kom
missionen i enlighet med artikel 6.6.
2.
Entso för gas får utarbeta nätföreskrifter inom de områden
som anges i punkt 6 för uppnåendet av de mål som anges i arti
kel 4, om dessa nätföreskrifter inte hänför sig till områden som
omfattas av en uppmaning från kommissionen till nätverket.
Dessa nätföreskrifter ska föreläggas byrån för yttrande. Entso för
gas ska ta vederbörlig hänsyn till detta yttrande.
3.
Entso för gas ska anta
a) gemensamma verktyg för säkerställande av samordning av
nätdriften under normala omständigheter och vid nödsitua
tioner, inklusive gemensamma kriterier för klassificering av
nätincidenter, och forskningsplaner,
b) en icke-bindande gemenskapsomfattande tioårig nätutveck
lingsplan (den gemenskapsomfattande nätutvecklingspla
nen), inklusive en europeisk försörjningsprognos,
vartannat år,
c) rekommendationer för samordningen av det tekniska samar
betet mellan gemenskapens och tredjeländers systemansva
riga för överföringssystemen,
d) ett årsarbetsprogram,
e) en årsrapport,
f) årliga försörjningsprognoser för sommar och vinter.
V
S
2
4
/
1
1
2
L
4.
I den europeiska försörjningsprognos som avses i punkt 3
b ska anges gassystemets sammantagna tillräcklighet för den
befintliga och förväntade efterfrågan på gas för den kommande
femårsperioden och för perioden 5–10 år räknat från datumet för
den prognosen. Den europeiska försörjningsprognosen ska bygga
på nationella försörjningsprognoser utarbetade av var och en av
de systemansvariga för överföringssystemen.
5.
Årsarbetsprogrammet enligt punkt 3 d ska innehålla en för
teckning och beskrivning av de nätföreskrifter som ska utarbetas,
en samordningsplan för nätverket samt forsknings- och utveck
lingsverksamhet som ska utföras det året och en preliminär
tidsplan.
6.
De nätföreskrifter som avses i punkterna 1 och 2 ska
omfatta följande områden, med beaktande av regionala särdrag i
tillämpliga fall:
a) Reglerna för nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet.
b) Regler för nätanslutning.
c) Regler för tredjepartstillträde.
d) Regler för informationsutbyte och balansavräkning.
e) Regler för driftskompatibilitet.
f) Rutiner och procedurer för störningssituationer.
g) Regler för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning.
h) Regler för gashandel avseende tillhandahållande av tjänster
för tillträde till nätet på teknisk nivå och på driftsnivå samt
systembalans.
i) Regler för transparens.
j) Balansregler, inklusive nätrelaterade regler om nominerings
förfarandet, regler för obalansavgifter och regler för opera
tionell balans mellan systemansvarigas överföringssystem.
k) Regler för harmoniserade avgiftsstrukturer för överföring.
l) Energieffektivitet för gasnät.
7.
Nätföreskrifterna ska utarbetas för gränsöverskridande nät
frågor och marknadsintegrationsfrågor och ska inte påverka med
lemsstaternas rätt att fastställa nationella nätföreskrifter som inte
har någon inverkan på den gränsöverskridande handeln.
8.
Entso för gas ska övervaka och analysera tillämpningen av
de nätföreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i
enlighet med artikel 6.11 och deras inverkan på harmoniseringen
av tillämpliga regler med syftet att underlätta marknadsintegre
ring. Entso för gas ska avlägga rapport till byrån och redovisa
resultaten av analysen i den årliga rapport som avses i punkt 3 e
i den här artikeln.
9.
Entso för gas ska ställa all den information till förfogande
som krävs för att byrån ska kunna genomföra uppgifterna enligt
artikel 9.1.
10.
Entso för gas ska vartannat år anta och offentliggöra en
gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan enligt punkt 3 b. Den
gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen ska omfatta
modellbeskrivningar av det integrerade nätet, ett utvecklingssce
nario, en europeisk försörjningsprognos samt en bedömning av
systemets uthållighet.
Den gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen ska särskilt
a) bygga på nationella investeringsplaner, med beaktande av
de regionala investeringsplaner som avses i artikel 12.1 och,
i tillämpliga fall, på gemenskapsaspekter av nätplanering,
inbegripet riktlinjerna för transeuropeiska energinät i enlig
het med Europaparlamentets och rådets beslut
nr 1364/2006/EG
(1) EUT L 262, 22.9.2006, s. 1.
(
b) när det gäller gränsöverskridande sammanlänkningar, även
bygga på rimliga behov hos olika nätanvändare samt inte
grera de åtaganden på lång sikt från investerare som avses i
artiklarna 14 och 22 i direktiv 2009/73/EG,
c) identifiera investeringsluckor, särskilt med avseende på
gränsöverskridande kapacitet.
Beträffande led c i andra stycket kan en översyn av de faktorer
som på grund av skillnader i godkännandeförfaranden eller
godkännandepraxis hindrar en utbyggnad av den gränsöverskri
dande nätkapaciteten bifogas den gemenskapsomfattande
nätutvecklingsplanen.
11.
Byrån ska se över de nationella tioåriga nätuvecklingspla
nerna i syfte att bedöma deras överensstämmelse med den gemen
skapsomfattande nätutvecklingsplanen. Om byrån konstaterar att
en nationell tioårig nätutvecklingsplan inte stämmer överens med
den gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanen ska den rekom
mendera att den nationella nätutvecklingsplanen eller den gemen
skapsomfattande nätutvecklingsplanen ändras på lämpligt sätt.
Om en sådan nationell tioårig nätutvecklingsplan utarbetas i
enlighet med artikel 22 i direktiv 2009/73/EG ska byrån rekom
mendera den behöriga nationella tillsynsmyndigheten att ändra
den nationella tioåriga nätutvecklingsplanen i enlighet med arti
kel 22.7 i det direktivet och informera kommissionen om detta.
12.
På begäran av kommissionen ska Entso för gas lämna sina
synpunkter till kommissionen i samband med antagande av rikt
linjerna i enlighet med artikel 23.
Artikel 9
Byråns övervakningsuppgifter
1.
Byrån ska övervaka att Entso för gas genomför sina uppgif
ter enligt artikel 8.1, 8.2 och 8.3 och rapportera till
kommissionen.
3
4
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
,)
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Byrån ska övervaka hur Entso för gas genomför de nätföreskrifter
som har utarbetats enligt artikel 8.2 och de nätföreskrifter som
har fastställts enligt artikel 6.1–6.10 men som inte har antagits av
kommissionen enligt artikel 6.11. Om Entso för gas inte har
genomfört sådana nätföreskrifter ska byrån begära att Entso för
gas avger en vederbörligen motiverad förklaring till varför detta
inte har skett. Byrån ska informera kommissionen om denna för
klaring och avge ett yttrande över den.
Byrån ska övervaka och analysera genomförandet av de nätföre
skrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlighet
med artikel 6.11 och deras inverkan på harmoniseringen av de
regler som syftar till att underlätta marknadsintegrering samt på
icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande
marknad, samt rapportera till kommissionen.
2.
Entso för gas ska lämna utkastet till nätutvecklingsplan,
utkastet till årsarbetsprogram med information om samrådspro
cessen och övriga handlingar som avses i artikel 8.3 till byrån för
yttrande.
Inom två månader efter mottagandet ska byrån lämna ett moti
verat yttrande, tillsammans med rekommendationer till Entso för
gas och kommissionen, om byrån anser att utkastet till årsarbets
programmet eller utkastet till gemenskapsomfattande nätutveck
lingsplan som lagts fram av Entso för gas inte medverkar till icke-
diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande
marknad eller till en tillräcklig grad av gränsöverskridande sam
manlänkningar med tillträde för tredjepart.
Artikel 10
Samråd
1.
När Entso för gas utarbetar nätföreskrifterna, utkastet till
gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan och årsarbetspro
grammet enligt artikel 8.1, 8.2 och 8.3, ska det i ett tidigt skede
och på ett öppet och transparent sätt ha omfattande samråd med
alla berörda aktörer på marknaden, särskilt med de organisatio
ner som företräder alla intressenter, i enlighet med de förfarande
regler som avses i artikel 5.1. Samrådet ska inkludera nationella
tillsynsmyndigheter och andra nationella myndigheter,
gashandels- och producentföretag, systemanvändare, inklusive
kunder, systemansvariga för distributionssystemen, inklusive
berörda branschorganisationer, tekniska organ och intressent
plattformar. Samrådet ska ha till syfte att identifiera synpunkter
och förslag från alla berörda parter i beslutsprocessen.
2.
Samtliga dokument och protokoll från sammanträden med
anknytning till de samråd som avses i punkt 1 ska offentliggöras.
3.
Innan årsarbetsprogrammet och nätföreskrifterna enligt
artiklarna 8.1, 8.2 och 8.3 antas, ska Entso för gas redovisa de
synpunkter som framförts under samrådsförfarandet och hur
dessa synpunkter har beaktats. Om synpunkterna inte har beak
tats, ska skälen till det anges.
Artikel 11
Kostnader
Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av Entso för gas och
som avses i artiklarna 4–12 ska bäras av de systemansvariga för
överföringssystemen och tas med i avgiftsberäkningen. Tillsyns
myndigheterna ska endast godkänna dessa kostnader endast om
de är rimliga och proportionerliga.
Artikel 12
Regionalt samarbete mellan systemansvariga för
överföringssystemen
1.
De systemansvariga för överföringssystemen ska inleda
regionalt samarbete inom ramen för Entso för gas för att bidra till
den verksamhet som avses i artikel 8.1, 8.2 och 8.3. De ska sär
skilt offentliggöra en regional investeringsplan vartannat år, och
får fatta investeringsbeslut baserade på denna regionala
investeringsplan.
2.
De systemansvariga för överföringssystemen ska främja
driftslösningar som säkerställer optimal hantering av nätet och
främja utvecklingen av energiutbyte, en samordnad tilldelning av
gränsöverskridande kapacitet genom icke-diskriminerande mark
nadsbaserade metoder, med vederbörligt beaktande av fördelarna
med implicita auktioner för kortfristig tilldelning och integrering
av balansmekanismer.
3.
Kommissionen får i syfte att uppnå målen i punkterna 1
och 2 fastställa de regionala samarbetsstrukturernas geografiska
utsträckning med beaktande av befintliga regionala samarbets
strukturer. Varje medlemsstat får främja samarbete i mer än ett
geografiskt område. Den åtgärd som avses i första meningen, vil
ken avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning
genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
Kommissionen ska för detta ändamål samråda med byrån och
Entso för gas.
Artikel 13
Tariffer för tillträde till nät
1.
De tariffer, eller de metoder som används för att beräkna
dem, vilka tillämpas av systemansvariga för överföringssystem
och har godkänts av tillsynsmyndigheterna enligt artikel 41.6 i
direktiv 2009/73/EG, samt de tariffer som offentliggjorts enligt
artikel 32.1 i det direktivet ska vara transparenta, ta hänsyn till
systemets funktionsduglighet och förbättring och återspegla de
faktiska kostnaderna, i den utsträckning kostnaderna motsvaras
av de kostnader som effektiva och strukturellt jämförbara näto
peratörer har och är transparenta, samtidigt som en rimlig avkast
ning på investeringar tillgodoses och vid behov tariffjämförelser
av tillsynsmyndigheterna beaktas. Tarifferna eller de metoder som
används för att beräkna dem ska tillämpas på ett icke-
diskriminerande sätt.
V
S
4
4
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/45
Medlemsstaterna får besluta att tarifferna också får fastställas
genom marknadsbaserade principer, såsom auktioner, förutsatt
att sådana principer och de intäkter som uppstår från dessa har
godkänts av tillsynsmyndigheten.
Tarifferna eller de metoder som används för att beräkna dem ska
underlätta effektiv gashandel och konkurrens och samtidigt hin
dra korssubventionering mellan nätanvändare samt ge incitament
till investeringar och upprätthållande eller skapande av driftskom
patibilitet för överföringsnät.
Tariffer för nätanvändare ska vara icke-diskriminerande och fast
ställas separat vid varje ingång till och utgång från överförings
systemet. Mekanismer för kostnadsfördelning och metoder för
fastställande av priser när det gäller inmatnings- och uttagspunk
ter ska godkännas av de nationella tillsynsmyndigheterna. Efter en
övergångsperiod, dvs. senast den 3 september 2011, ska med
lemsstaterna se till att nätavgifter inte beräknas på grundval av
avtal.
2.
Tariffer för tillträde till nät får varken begränsa marknadens
likviditet eller påverka den gränsöverskridande handeln mellan
olika överföringssystem. Om olika tariffstrukturer eller balansreg
ler skulle hindra handel mellan olika överföringssystem, ska de
systemansvariga, trots vad som anges i artikel 41.6 i direktiv
2009/73/EG, i nära samarbete med berörda nationella myndig
heter aktivt arbeta för enhetliga tariffstrukturer och avgiftsprinci
per, även när det gäller balans.
Artikel 14
Tjänster för tredjepartstillträde avseende systemansvariga
för överföringssystem
1.
Systemansvariga för överföringssystem ska
a) se till att på ett icke-diskriminerande sätt erbjuda samtliga
nätanvändare sina tjänster,
b) tillhandahålla både fasta och avbrytbara tjänster för tredje
partstillträde; priset på frånkopplingsbar kapacitet ska åter
spegla sannolikheten för avbrott,
c) erbjuda samtliga nätanvändare både lång- och kortfristiga
tjänster.
Vad gäller led a i första stycket ska erbjudandet, när en systeman
svarig för överföringssystemet erbjuder samma tjänster till olika
kunder, ske på samma kontraktsvillkor, antingen på grundval av
harmoniserade transportavtal eller en gemensam nätföreskrift
som godkänts av behörig myndighet i enlighet med förfarandet i
artikel 41 i direktiv 2009/73/EG.
2.
Transportavtal som ingås med annat än normalt startdatum
eller för kortare löptid än ett årligt standardtransportavtal får inte
leda till godtyckligt högre eller lägre tariffer som inte återspeglar
tjänstens marknadsvärde, i överensstämmelse med principerna i
artikel 13.1.
3.
Vid behov kan tjänster för tredjepartstillträde beviljas mot
lämpliga garantier från nätanvändare om att de är kreditvärdiga.
Sådana garantier får inte utgöra otillbörliga hinder för marknads
inträde och ska vara icke-diskriminerande, transparenta och
proportionerliga.
Artikel 15
Tjänster för tredjepartstillträde avseende anläggningar för
lagring och LNG
1.
Systemansvariga för överföringssystem avseende LNG och
lagring ska
a) erbjuda tjänster på icke-diskriminerande grund till alla nät
användare; särskilt om en systemansvarig för LNG- eller lag
ringssystem erbjuder samma tjänst till olika kunder ska detta
ske på likvärdiga avtalsvillkor,
b) erbjuda tjänster som är förenliga med användning av sam
manlänkade gastransportsystem och underlätta tillträdet
genom samarbete med de systemansvariga, och
c) offentliggöra relevant information, särskilt uppgifter om
tjänsternas användning och tillgänglighet inom en tidsram
som är förenlig med rimliga handelsbehov hos användare av
lagrings- och LNG-anläggningar, och den nationella tillsyns
myndigheten ska övervaka offentliggörandet.
2.
Varje systemansvarig för lagring ska
a) tillhandahålla både fasta och avbrytbara tjänster för tredje
partstillträde; priset på frånkopplingsbar kapacitet ska åter
spegla sannolikheten för avbrott,
b) erbjuda användare av lagringsanläggningar både lång- och
kortsiktiga tjänster, och
c) erbjuda användare av lagringsanläggningar både kombine
rade tjänster och separata tjänster när det gäller lagringsut
rymme, inmatningsförmåga och leveransförmåga.
3.
LNG- och lagringsanläggningsavtal ska inte leda till god
tyckligt högre tariffer, om de tecknas
a) utanför ett naturgasår med ett inledningsdatum som inte föl
jer standard, eller
b) med kortare varaktighet än standard för LNG- och lagrings
anläggningsavtal på årlig basis.
4.
Vid behov kan tjänster för tredjepartstillträde beviljas mot
lämpliga garantier från nätanvändare om att de är kreditvärdiga.
Sådana garantier får inte utgöra otillbörliga hinder för marknads
inträde och ska vara icke-diskriminerande, transparenta och
proportionerliga.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
5.
Avtalsenliga gränser för den nödvändiga minimistorleken
på LNG-anläggningens kapacitet och lagringskapaciteten ska
motiveras på grundval av tekniska restriktioner och ge små använ
dare av lagringsanläggningar möjlighet att få tillträde till
lagringstjänster.
Artikel 16
Principer för mekanismerna för kapacitetstilldelning och
förfarandena för hantering av överbelastning för
systemansvariga för överföringssystem
1.
Den maximala kapaciteten vid alla relevanta punkter som
avses i artikel 18.3 ska ställas till marknadsaktörernas förfogande,
med beaktande av systemets funktionsduglighet och effektiv
nätdrift.
2.
Den systemansvariga för överföringssystem ska tillämpa
och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta mekanis
mer för kapacitetstilldelning, vilka ska
a) skicka lämpliga ekonomiska signaler för en effektiv och
maximal användning av den tekniska kapaciteten, underlätta
investeringar i ny infrastruktur och underlätta gränsöverskri
dande handel med naturgas,
b) vara förenliga med marknadsmekanismerna, även på spot
marknader och centrala marknadsplatser, och samtidigt vara
flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor, och
c) vara förenliga med medlemsstaternas system för tillträde till
systemen.
3.
Den systemansvariga för överföringssystem ska genomföra
och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta förfaran
den för förvaltning av överbelastningar som underlättar gränsö
verskridande handel med naturgas på ett icke-diskriminerande
sätt på grundval av följande principer:
a) Vid avtalsbetingad överbelastning ska den systemansvariga
erbjuda outnyttjad kapacitet på den primära marknaden,
åtminstone med en dags framförhållning och på avbrytbara
villkor.
b) Nätanvändare ska ha rätt att återförsälja eller återuthyra sin
outnyttjade kapacitet på andrahandsmarknaden.
Vad gäller led b i första stycket får en medlemsstat begära att nät
användarna anmäler detta till den systemansvariga för överfö
ringssystemet eller att de informerar denne.
4.
Vid fysisk överbelastning ska icke-diskriminerande, transpa
renta mekanismer för kapacitetstilldelning tillämpas av den sys
temansvariga för överföringssystemet eller vid behov av
tillsynsmyndigheterna.
5.
Den systemansvariga för överföringssystemen ska med
jämna mellanrum utvärdera marknadens efterfrågan på nyinves
teringar. Vid planeringen av nyinvesteringar ska de systemansva
riga bedöma marknadsefterfrågan och ta hänsyn till
försörjningstryggheten.
Artikel 17
Principer för mekanismerna för kapacitetstilldelning och
förfarandena för hantering av överbelastning när det gäller
lagringsanläggningar och LNG-anläggningar
1.
Den maximala kapaciteten i lagrings- och LNG-
anläggningar ska ställas till marknadsaktörernas förfogande, med
beaktande av systemets funktionsduglighet och drift.
2.
Systemansvariga för LNG- och lagringssystem ska tillämpa
och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta mekanis
mer för kapacitetstilldelning, vilka ska
a) skicka lämpliga ekonomiska signaler för effektiv och maxi
mal användning av kapaciteten samt underlätta investeringar
i ny infrastruktur,
b) vara förenliga med marknadsmekanismerna, även på spot
marknader och centrala marknadsplatser, och samtidigt vara
flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor, och
c) vara kompatibla med det anslutna nätets tillträde till
systemen.
3.
Avtalen om LNG- och lagringsanläggningar ska omfatta
åtgärder för att förhindra kapacitetsupptagning genom beaktande
av följande principer, som ska gälla vid avtalsbetingad
överbelastning:
a) Den systemansvariga måste utan dröjsmål erbjuda outnytt
jad kapacitet i LNG- och lagringsanläggningar på den primära
marknaden; detta måste ske med åtminstone en dags fram
förhållning och på avbrytbara villkor när det gäller
lagringsanläggningar.
b) Användare av LNG- och lagringsanläggningar, vilka önskar
återförsälja avtalsenlig kapacitet på andrahandsmarknaden,
måste ha rätt att göra detta.
Artikel 18
Krav på transparens när det gäller systemansvariga för
överföringssystem
1.
Den systemansvariga för överföringssystem ska offentlig
göra närmare upplysningar om de tjänster som den erbjuder och
de villkor som är tillämpliga, tillsammans med de tekniska upp
gifter som krävs för att nätanvändarna ska kunna få effektivt
nättillträde.
2.
För att säkerställa transparenta, objektiva och icke-
diskriminerande tariffer och möjliggöra effektiv användning av
gasnätet, ska den systemansvariga eller de berörda nationella
myndigheterna offentliggöra rimlig och tillräcklig information
om grund, metod och struktur för tariffer.
3.
För de tillhandahållna tjänsterna ska varje systemansvarig
för överföringssystem regelbundet, löpande och på ett användar
vänligt standardiserat sätt offentliggöra numeriska uppgifter om
teknisk, avtalad och tillgänglig kapacitet för alla relevanta punk
ter, inklusive inmatnings- och uttagspunkter.
V
S
6
4
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/47
4.
De behöriga myndigheterna ska efter samråd med nätan
vändare godkänna de relevanta punkter i överföringssystemet om
vilka uppgifterna ska offentliggöras.
5.
Den systemansvariga för överföringssystem ska alltid lämna
de uppgifter som krävs enligt denna förordning i meningsfull,
kvantifierbar, tydlig och lättillgänglig form och på icke-
diskriminerande grund.
6.
Den systemansvariga för överföringssystem ska offentlig
göra förhands- och efterhandsinformation om tillgång och efter
frågan, grundad på nomineringar, prognoser och genomförda
flöden till och från systemet. Den nationella tillsynsmyndigheten
ska se till att all sådan information offentliggörs. Detaljerna i den
information som offentliggörs ska avspegla den information som
är tillgänglig för den systemansvariga.
Den systemansvariga ska offentliggöra de åtgärder som vidtas,
kostnader som uppstår och inkomster som skapas för att balan
sera systemet.
De berörda marknadsaktörerna ska överlämna de uppgifter som
anges i denna artikel till den systemansvariga.
Artikel 19
Krav på transparens när det gäller lagringsanläggningar
och LNG-anläggningar
1.
Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska
offentliggöra närmare upplysningar om de tjänster som de erbju
der och vilka villkor som är tillämpliga, tillsammans med de tek
niska uppgifter som krävs för att användare av LNG- och
lagringsanläggningar ska kunna få effektivt tillträde till LNG- och
lagringsanläggningar.
2.
För de tillhandahållna tjänsterna ska systemansvariga för
LNG- och lagringsanläggningar regelbundet, löpande och på ett
användarvänligt standardiserat sätt offentliggöra numeriska upp
gifter om avtalad och tillgänglig kapacitet i LNG- och
lagringsanläggningar.
3.
Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska all
tid lämna de uppgifter som krävs enligt denna förordning i
meningsfull, kvantifierbar, tydlig och lättillgänglig form och på
icke-diskriminerande grund.
4.
Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska
offentliggöra mängden gas i varje LNG- och lagringsanläggning
eller grupp av lagringsanläggningar, om detta motsvarar det sätt
på vilket systemanvändarna får tillträde, in- och utflöden samt till
gänglig kapacitet i anläggningen, även för de anläggningar som
inte har tredjepartstillträde. Informationen ska även förmedlas till
den systemansvariga för överföringssystem, som ska offentliggöra
de sammanlagda mängder per system eller undersystem vilka har
fastställts genom de relevanta punkterna. Informationen ska upp
dateras åtminstone varje dag.
I sådana fall där användaren av ett lagringssystem är den enda
användaren av en lagringsanläggning får användaren av lagrings
systemet lämna in en motiverad ansökan till den nationella till
synsmyndigheten om konfidentiell behandling av de uppgifter
som anges i första stycket. Om den nationella tillsynsmyndighe
ten drar slutsatsen att en sådan ansökan är berättigad, särskilt med
beaktande av behovet av att balansera vikten av legitimt skydd av
affärshemligheter vilkas avslöjande skulle inverka negativt på lag
ringsanvändarens övergripande affärsstrategi och målet att skapa
en konkurrenskraftig inre gasmarknad, kan myndigheten tillåta
den för lagringsanläggningen systemansvariga att under högst ett
år inte offentliggöra de uppgifter som anges i första stycket.
Andra stycket ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen
av skyldigheterna avseende meddelande till och offentliggörande
av den systemansvariga för ett överföringssystem, utom när de
aggregerade uppgifterna är identiska med de uppgifter i lagrings
systemet för vilka den nationella tillsynsmyndigheten har godkänt
att de inte offentliggörs.
5.
För att säkerställa transparenta, objektiva och icke-
diskriminerande tariffer och möjliggöra en effektiv användning av
infrastrukturen ska de systemansvariga för LNG- och lagringsan
läggningar eller relevanta tillsynsmyndigheter offentliggöra till
räcklig information om grund, metod och struktur för
infrastrukturtarifferna vid reglerat tredjepartstillträde.
Artikel 20
Systemansvarigas register
Systemansvariga för överföringssystem, LNG- och lagringsanlägg
ningar ska bevara all den information som anges i artiklarna 18
och 19 och i del 3 i bilaga I under fem år, så att de nationella myn
digheterna, bl.a. den nationella tillsynsmyndigheten, den natio
nella konkurrensmyndigheten och kommissionen kan få tillgång
till den.
Artikel 21
Balansregler och avgifter för obalans
1.
Balansreglerna ska vara rättvisa, icke-diskriminerande och
transparenta och bygga på objektiva kriterier. Balansreglerna ska
återspegla verkliga systembehov med hänsyn till de resurser som
den systemansvariga för överföringssystemet förfogar över.
Balansreglerna ska vara marknadsbaserade.
2.
För att nätanvändarna ska kunna vidta korrigerande åtgär
der i tid, ska systemansvariga för överföringssystem tillhandahålla
tillräcklig, läglig och tillförlitlig webbaserad information om nät
användarnas balansstatus.
Den information som tillhandahålls ska avspegla den nivå av
information som är tillgänglig för systemansvariga för överfö
ringssystem och den betalningsperiod för vilken obalanskostna
derna beräknas.
Ingen avgift ska tas ut för tillhandahållandet av information enligt
denna punkt.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
3.
Avgifterna för obalans ska så långt möjligt vara kostnads
baserade och samtidigt ge nätanvändarna incitament till att balan
sera sina gasinmatningar och gasuttag. De ska hindra
korssubventionering mellan nätanvändarna men får inte hindra
nya marknadsaktörer från att etablera sig på marknaden.
Beräkningsmetoden för avgifterna för obalans samt sluttarifferna
ska på lämpligt sätt offentliggöras av de behöriga myndigheterna
eller den systemansvariga för överföringssystemet.
4.
Medlemsstaterna ska se till att systemansvariga för överfö
ringssystem strävar efter att harmonisera balanssystemen och för
enkla balansavgifternas strukturer och nivåer för att underlätta
gashandeln.
Artikel 22
Handel med kapacitetsrättigheter
Varje systemansvarig för överföringssystem, LNG- och lagrings
anläggningar ska vidta rimliga åtgärder för att möjliggöra och
underlätta fri handel med kapacitetsrättigheter på ett transparent
och icke-diskriminerande sätt. Varje sådan systemansvarig ska ta
fram harmoniserade avtal och förfaranden för transport, LNG-
anläggningar och lagring för den primära marknaden för att
underlätta den sekundära handeln med kapacitet samt erkänna
sådan överlåtelse av primära kapacitetsrättigheter som har med
delats av systemanvändarna.
De harmoniserade avtalen och förfarandena för transport, LNG-
anläggningar och lagring ska meddelas tillsynsmyndigheterna.
Artikel 23
Riktlinjer
1.
Vid behov ska det utarbetas riktlinjer för vilken grad av har
monisering som minst behövs för att uppnå förordningens syfte,
med närmare uppgifter om följande:
a) Tjänster för tredjepartstillträde med en beskrivning av tjäns
ternas art, löptid och andra förutsättningar i enlighet med
artiklarna 14 och 15.
b) Principerna för mekanismerna för kapacitetstilldelning och
tillämpning av förfarandena för hantering av avtalsbetingad
överbelastning, i enlighet med artiklarna 16 och 17.
c) Tillhandahållande av information och fastställande av den
tekniska information som nätanvändarna måste ha för att få
effektivt tillträde till systemet och av alla punkter som är rele
vanta för uppfyllandet av kraven på transparens, inklusive de
uppgifter som ska offentliggöras vid alla relevanta punkter
och tidsplanen för offentliggörandet, i enlighet med artik
larna 18 och 19.
d) Tariffmetoden när det gäller gränsöverskridande naturgas
handel i enlighet med artikel 13.
e) De områden som behandlas i artikel 8.6.
I detta syfte ska kommissionen samråda med byrån och Entso för
gas.
2.
Riktlinjer för de frågor som behandlas i punkt 1 a, b och c
finns i bilaga I när det gäller de systemansvariga för
överföringssystemen.
Kommissionen får anta riktlinjer för de områden som behandlas i
punkt 1 och ändra de riktlinjer som avses i punkt 1 a, b och c.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna
förordning bland annat genom att komplettera den, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 28.2.
3.
Tillämpning och ändring av de riktlinjer som antas enligt
denna förordning ska återspegla olikheterna mellan de nationella
gassystemen och ska därför inte kräva enhetliga detaljerade vill
kor för tredje parts tillträde på gemenskapsnivå. I riktlinjerna får
dock de minimikrav fastställas som måste uppfyllas för att uppnå
sådana icke-diskriminerande och transparenta villkor för tillträde
till nätet som behövs för en inre marknad för naturgas, vilka sedan
får tillämpas mot bakgrund av olikheterna mellan de nationella
gassystemen.
Artikel 24
Tillsynsmyndigheter
När tillsynsmyndigheterna genomför sina åligganden enligt denna
förordning, ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att denna för
ordning och de riktlinjer som har antagits i enlighet med arti
kel 23 följs.
Vid behov ska de samarbeta med varandra, med kommissionen
och med byrån i enlighet med kapitel VIII i direktiv 2009/73/EG.
Artikel 25
Tillhandahållande av information
Medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna ska på begäran förse
kommissionen med all information som behövs för de ändamål
som avses i artikel 23.
Kommissionen ska fastställa en rimlig tid inom vilken informa
tionen ska lämnas, med hänsyn till hur komplex och brådskande
den begärda informationen är.
Artikel 26
Medlemsstaternas rätt att besluta om mer
detaljerade åtgärder
Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas rätt att
behålla eller införa åtgärder med mer detaljerade bestämmelser än
de som anges i denna förordning och i de riktlinjer som avses i
artikel 23.
V
S
8
4
/
1
1
2
L
14.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/49
Artikel 27
Sanktioner
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner vid
överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna
genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och
avskräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om
de regler som motsvarar bestämmelserna i förordning (EG)
nr 1775/2005 senast den 1 juli 2006 och ska utan dröjsmål med
dela kommissionen eventuella ändringar som påverkar dem. Med
lemsstaterna ska underrätta kommissionen om de bestämmelser
som inte motsvarar bestämmelserna i förordning (EG)
nr 1775/2005 senast den 3 september 2009 och ska utan dröjs
mål meddela kommissionen eventuella ändringar som påverkar
dem.
2.
Sanktionerna enligt punkt 1 ska inte vara straffrättsliga.
Artikel 28
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättas i
enlighet med artikel 51 i direktiv 2009/73/EG.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och
artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 29
Kommissionens rapport
Kommissionen ska övervaka genomförandet av denna förord
ning. Kommissionen ska i sin rapport enligt artikel 52.6 i direktiv
2009/73/EG även rapportera om de erfarenheter som gjorts vid
tillämpningen av denna förordning. I rapporten ska det särskilt
undersökas i vilken utsträckning man genom förordningen lyck
ats se till att villkoren för tillträde till gasnät är icke-
diskriminerande och återspeglar kostnaderna i syfte att bidra till
kundernas valfrihet på en väl fungerande inre marknad och till en
långsiktig försörjningstrygghet. Vid behov ska rapporten åtföljas
av lämpliga förslag och/eller rekommendationer.
Artikel 30
Undantag
Denna förordning ska inte vara tillämplig på följande:
a) Naturgasöverföringssystem som är belägna i medlemssta
terna under giltighetstiden för de undantag som beviljats i
enlighet med artikel 49 i direktiv 2009/73/EG.
b) Större ny infrastruktur, dvs. sammanlänkningar, LNG- och
lagringsanläggningar och väsentliga kapacitetsökningar i
befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infra
strukturer som möjliggör utveckling av nya källor för gasför
sörjning i enlighet med artikel 36.1 och 36.2 i
direktiv 2009/73/EG, vilka undantas från bestämmelserna i
artiklarna 9, 14, 32, 33, 34 eller 41.6, 41.8 och 41.10 i det
direktivet så länge som de undantas från de bestämmelser
som det hänvisas till i denna punkt, med undantag av arti
kel 19.4 i den här förordningen.
c) Naturgasöverföringssystem som har beviljats undantag i
enlighet med artikel 48 i direktiv 2009/73/EG.
Vad gäller led a i första stycket får medlemsstater som har bevil
jats undantag i enlighet med artikel 49 i direktiv 2009/73/EG hos
kommissionen ansöka om ett temporärt undantag från att til
lämpa denna förordning för en period på upp till två år från och
med det datum då undantaget i det ledet upphör att gälla.
Artikel 31
Upphävande
Förordning (EG) nr 1775/2005 ska upphöra att gälla den 3 mars
2011. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses
som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlig
het med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 32
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att
den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 3 september 2009.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
E. ERLANDSSON
Ordförande
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
BILAGA I
RIKTLINJER FÖR
1. Tjänster för tredjepartstillträde avseende systemansvariga för överföringssystem
1. Systemansvariga för överföringssystem (nedan kallade systemansvariga) ska erbjuda fasta och avbrytbara tjänster som
varar minst en dag.
2. Harmoniserade transportavtal och gemensamma nätföreskrifter ska utformas så att de underlättar handel med och åter
användning av avtalad kapacitet utan att hindra överlåtelse av kapacitet.
3. De systemansvariga ska utarbeta nätföreskrifter och harmoniserade avtal efter vederbörligt samråd med nätanvändarna.
4. De systemansvariga ska tillämpa standardiserade förfaranden för nominering och renominering. De ska ta fram infor
mationssystem och instrument för elektronisk kommunikation för att kunna tillhandahålla lämpliga uppgifter till nät
användarna och förenkla transaktioner såsom nominering, avtal om kapacitet och överlåtelse av kapacitetsrättigheter
mellan nätanvändare.
5. De systemansvariga ska harmonisera formaliserade förfaranden för bokning och svarstider i enlighet med bästa
branschpraxis för att göra svarstiderna så korta som möjligt. De ska tillhandahålla direktuppkopplade, bildskärmsba
serade system för kapacitetsbokning och bekräftelser samt förfaranden för nominering och renominering senast den
1 juli 2006, efter samråd med de berörda nätanvändarna.
6. De systemansvariga får inte ta ut särskilda avgifter av nätanvändarna för förfrågningar och transaktioner som hänger
ihop med transportavtalen och som handläggs enligt standardregler och standardförfaranden.
7. För förfrågningar som ger upphov till extraordinära eller orimliga kostnader, t.ex. på grund av att det krävs genom
förbarhetsstudier, får det tas ut särskilda avgifter, förutsatt att kostnaderna kan styrkas.
8. De systemansvariga ska samarbeta med andra systemansvariga och samordna underhållet av sina respektive nät, så att
nätanvändare och systemansvariga i andra områden drabbas av så få avbrott i överföringen som möjligt och för att se
till att försörjningstryggheten gagnar alla lika mycket, även i fråga om transitflöden.
9. De systemansvariga ska minst en gång om året vid en i förväg fastställd tidpunkt offentliggöra alla planerade under
hållsperioder som kan komma att påverka nätanvändarnas rättigheter enligt transportavtalen och i rimlig tid offent
liggöra den driftsrelaterade information som är kopplad till detta. Detta innebär att så snart som uppgifterna är
tillgängliga för de systemansvariga, ska de också utan dröjsmål och diskriminering offentliggöra eventuella ändringar i
de planerade underhållsperioderna och meddela oplanerat underhåll. Under underhållsperioderna ska de systemansva
riga regelbundet offentliggöra aktuell information om underhållet, förväntad varaktighet och förväntade effekter.
10. De systemansvariga ska varje dag föra protokoll om aktuellt underhåll och eventuella flödesstörningar. De ska på begä
ran ställa protokollen till den behöriga myndighetens förfogande. På begäran ska uppgifterna också lämnas till dem
som påverkas av störningarna.
2. Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning avseende
systemansvariga för överföringssystem samt tillämpningen av dessa vid avtalsbetingad överbelastning
2.1 Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning avseende systemansvariga för
överföringssystem
1. Mekanismerna för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning ska underlätta utvecklingen
av konkurrensen och likvidhandel med kapacitet. Mekanismerna ska vara marknadsanpassade, även på spotmarknader
och centrala marknadsplatser. De ska vara flexibla och kunna anpassas till nya marknadsvillkor.
2. Dessa mekanismer och förfaranden ska ta hänsyn till det berörda systemets integritet och till försörjningstryggheten.
V
S
0
5
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/51
3. Dessa mekanismer och förfaranden får varken stå i vägen för nya marknadsaktörer eller skapa orimliga hinder för mark
nadsinträde. De får inte hindra marknadsaktörerna, inbegripet nya marknadsaktörer och företag med liten marknads
andel, från att konkurrera effektivt med varandra.
4. Dessa mekanismer och förfaranden ska skicka lämpliga ekonomiska signaler för effektiv och maximal användning av
den tekniska kapaciteten samt underlätta investeringar i ny infrastruktur.
5. Nätanvändarna ska underrättas om vilken typ av omständigheter som kan påverka tillgängligheten när det gäller avta
lad kapacitet. Information om avbrott bör återspegla nivån på den information som är tillgänglig för den
systemansvariga.
6. Om det uppstår svårigheter med att uppfylla avtalsenliga leveransskyldigheter som är relaterade till systemets funk
tionsduglighet, bör de systemansvariga utan dröjsmål underrätta nätanvändarna och försöka finna en icke-
diskriminerande lösning.
De systemansvariga ska rådfråga nätanvändarna om förfaranden innan de genomförs och komma överens om dem med
tillsynsmyndigheten.
2.2 Förfaranden för hantering av överbelastning vid avtalsbetingad överbelastning
1. Om avtalad kapacitet inte utnyttjas, ska de systemansvariga göra denna kapacitet tillgänglig på den primära markna
den på avbrytbara villkor och genom avtal med olika löptider, om den relevanta nätanvändaren inte erbjuder denna
kapacitet på andrahandsmarknaden till ett rimligt pris.
2. Intäkter från överlåtelsen av den frigjorda avbrytbara kapaciteten ska delas enligt de regler som fastställts eller god
känts av den relevanta tillsynsmyndigheten. Dessa regler ska vara förenliga med effektiv och ändamålsenlig använd
ning av systemet.
3. De relevanta tillsynsmyndigheterna kan med hänsyn till rådande omständigheter fastställa ett rimligt pris för överlå
telsen av avbrytbar kapacitet.
4. Om det är lämpligt ska de systemansvariga göra rimliga ansträngningar för att på marknaden åtminstone erbjuda delar
av den outnyttjade kapaciteten som fast kapacitet.
3. Fastställande av de tekniska uppgifter som nätanvändare måste ha för att kunna få effektivt tillträde till sys
temet, fastställande av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens och de upp
gifter som ska offentliggöras vid alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet
3.1 Fastställande av de tekniska uppgifter som nätanvändare måste ha för att kunna få effektivt tillträde till systemet
De systemansvariga ska offentliggöra åtminstone följande uppgifter om sina system och tjänster:
a) En uttömmande beskrivning av alla tjänster som erbjuds och de avgifter som tas ut för dem.
b) Redogörelse för olika slag av transportavtal för dessa tjänster och, i förekommande fall, de allmänna villkoren för
överföring och/eller standardvillkoren för alla nätanvändares rättigheter och skyldigheter, inklusive harmonise
rade transportavtal och andra relevanta dokument.
c) De harmoniserade förfarandena för användning av överföringssystemet, inklusive definition av nyckelbegrepp.
d) Villkor för kapacitetstilldelning, hantering av överbelastning samt förfaranden för att motverka hamstring och
underlätta återanvändning.
e) De regler för kapacitetshandel på andrahandsmarknaden som gäller gentemot den systemansvariga.
f)
I förekommande fall, de flexibilitets- och toleransnivåer som utan särskild avgift inkluderas i transportavtalen och
andra tjänster samt den flexibilitet som erbjuds utöver detta med tillhörande avgifter.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
g) En ingående beskrivning av den systemansvarigas gassystem med uppgift om alla relevanta punkter som sam
manlänkar systemet med andra systemansvarigas system och/eller med gasinfrastruktur för exempelvis flytande
naturgas (LNG) och infrastruktur för stödtjänster enligt definitionen i artikel 2.14 i direktiv 2009/73/EG.
h) Information om gaskvalitet och tryckkrav.
i)
Reglerna för anslutning till det system som drivs av den systemansvariga.
j)
Information i god tid om föreslagna och/eller faktiska ändringar i fråga om tjänster eller villkor, inklusive de upp
gifter som avses i leden a–i.
3.2 Fastställande av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens
De relevanta punkterna ska åtminstone omfatta följande punkter:
a) Alla inmatningspunkter i den systemansvarigas nät.
b) De viktigaste uttagspunkterna och uttagszonerna med en samlad uttagskapacitet på minst 50 % av den totala
uttagskapaciteten i den systemansvarigas nät, inklusive alla uttagspunkter eller uttagszoner som omfattar mer än
2 % av nätverkets totala uttagskapacitet.
c) Alla punkter som sammanlänkar den systemansvarigas nät med andra överföringsnät.
d) Alla punkter som sammanlänkar den systemansvarigas nät med terminaler för LNG.
e) Alla viktiga punkter i den systemansvarigas nät, inklusive de punkter som sammanlänkar nätet med marknads
platser för gashandel. Alla punkter där man av erfarenhet kan räkna med fysisk överbelastning är att anse som
viktiga.
f)
Alla punkter som sammanlänkar den systemansvarigas nät med sådan infrastruktur som krävs för tillhandahål
landet av stödtjänster enligt definitionen i artikel 2.14 i direktiv 2009/73/EG.
3.3 Uppgifter som ska offentliggöras vid alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet
1. De systemansvariga ska på ett användarvänligt, standardiserat sätt och regelbundet/löpande, via Internet – vid alla rele
vanta punkter offentliggöra följande uppgifter om kapacitetsläget ned till dagliga perioder:
a) Högsta möjliga tekniska kapacitet för flöden i båda riktningar.
b) Total avtalad och avbrytbar kapacitet.
c) Tillgänglig kapacitet.
2. De systemansvariga ska för alla relevanta punkter offentliggöra tillgängliga kapaciteter för åtminstone 18 månader
framåt och uppdatera dessa uppgifter minst en gång i månaden eller ännu oftare, om nya uppgifter blir tillgängliga.
3. De systemansvariga ska dagligen offentliggöra uppdaterade uppgifter om tillgången till kortfristiga tjänster (för påföl
jande dag och påföljande vecka) på grundval av bland annat nominering, gällande avtalsenliga åtaganden och regel
bundna långtidsprognoser avseende tillgängliga årskapaciteter för upp till tio år framåt för alla relevanta punkter.
4. De systemansvariga ska löpande offentliggöra de historiska maximala och minimala värdena för varje månads kapa
citetsanvändning samt de årliga genomsnittsflödena i varje relevant punkt för de senaste tre åren.
5. De systemansvariga ska varje dag föra protokoll över de faktiska kumulerade flödena för minst tre månader.
6. De systemansvariga ska på ett effektivt sätt registrera alla kapacitetsavtal och all annan relevant information i samband
med beräkning och tillhandahållande av tillgängliga kapaciteter till vilka de relevanta nationella myndigheterna ska ha
tillgång för att kunna utföra sina åligganden.
V
S
2
5
/
1
1
2
L
14.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/53
7. De systemansvariga ska tillhandahålla användarvänliga instrument för beräkning av tariffer för tillgängliga tjänster och
för verifiering av tillgänglig kapacitet via Internet.
8. De systemansvariga som inte kan offentliggöra uppgifter enligt punkterna 1, 3 och 7 ska samråda med sina relevanta
nationella myndigheter och ta fram en handlingsplan för genomförande så snart som möjligt, dock senast den
31 december 2006.
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Förordning (EG) nr 1775/2005
Denna förordning
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
—
Artikel 3
—
Artikel 4
—
Artikel 5
—
Artikel 6
—
Artikel 7
—
Artikel 8
—
Artikel 9
—
Artikel 10
—
Artikel 11
—
Artikel 12
Artikel 3
Artikel 13
Artikel 4
Artikel 14
—
Artikel 15
Artikel 5
Artikel 16
—
Artikel 17
Artikel 6
Artikel 18
—
Artikel 19
—
Artikel 20
Artikel 7
Artikel 21
Artikel 8
Artikel 22
Artikel 9
Artikel 23
Artikel 10
Artikel 24
Artikel 11
Artikel 25
Artikel 12
Artikel 26
Artikel 13
Artikel 27
Artikel 14
Artikel 28
Artikel 15
Artikel 29
Artikel 16
Artikel 30
—
Artikel 31
Artikel 17
Artikel 32
Bilaga
Bilaga I
V
S
4
5
/
1
1
2
L
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 10 november 2010
om ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009
om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten
(Text av betydelse för EES)
(2010/685/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde
till naturgasöverföringsnäten (
1
), särskilt artikel 23.2, och
av följande skäl:
(1)
I förordning (EG) nr 715/2009 fastställs riktlinjerna för
fastställande av de tekniska uppgifter som nätanvändarna
måste ha för att kunna få effektivt tillträde till systemet.
(2)
I
riktlinjerna
bör
det
införas
krav
på
transparens
för
att
garantera effektivt tillträde till naturgasöverföringsnäten
och i praktiken ge en minimigaranti för lika villkor för
marknadstillträde.
(3)
De
åtgärder
som
föreskrivs
i
detta
beslut
är
förenliga
med
yttrandet från den kommitté som avses i artikel 28 i
förordning (EG) nr 715/2009.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Avsnitt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2009 ska ersättas
med texten i bilagan till detta beslut.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Det ska tillämpas från och med den 3 mars 2011.
Utfärdat i Bryssel den 10 november 2010.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
SV
11.11.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
293/67
( 1 ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 36.
BILAGA
”3. Fastställande
av
de
tekniska
uppgifter
som
nätanvändare
måste
ha
för
att
kunna
få
effektivt
tillträde
till
systemet, fastställande av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens och de
uppgifter som ska offentliggöras vid alla relevanta punkter samt tidsplanen för offentliggörandet
3.1 Fastställande
av
de
tekniska
uppgifter
som
nätanvändare
måste
ha
för
att
få
effektivt
tillträde
till
systemet
3.1.1 F o r m f ö r o f f e n t l i g g ö r a n d e
1. De systemansvariga för överföringsssystem (nedan kallade systemansvariga) ska tillhandahålla alla uppgifter som
avses i punkterna 3.1.2 och 3.3.1–3.3.5 på följande sätt:
a) På en webbplats som är tillgänglig för allmänheten utan kostnad och utan krav på registrering eller annan
anmälan hos den systemansvariga.
b) Regelbundet/fortlöpande; frekvensen ska anpassas till de ändringar som äger rum och tjänstens längd.
c) På ett användarvänligt sätt.
d) På ett tydligt, mätbart, lättillgängligt och icke-diskriminerande sätt.
e) I nedladdningsbart format som möjliggör kvantitativa analyser.
f) Med konsekvent användning av enheter, varvid framför allt kWh (med en förbränningsreferenstemperatur på
298,15 K) utgör enheten för energiinnehåll och m
3
(vid 273,15 K och 1,01325 bar) volymenhet. Den konstanta
omräkningsfaktorn för energiinnehåll ska anges. Utöver ovannämnda format kan även andra enheter användas
för offentliggörandet.
g) På medlemsstatens officiella språk och på engelska.
2. De systemansvariga ska tillhandahålla detaljerade uppgifter om faktiska ändringar av alla sådana uppgifter som
avses i punkterna 3.1.2 och 3.3.1–3.3.5 vid lämplig tidpunkt så snart de finns tillgängliga för dem.
3.1.2 I n n e h å l l e t i o f f e n t l i g g ö r a n d e t
De systemansvariga ska offentliggöra åtminstone följande uppgifter om sina system och tjänster:
a) En detaljerad och uttömmande beskrivning av de olika tjänster som erbjuds och de avgifter som tas ut för dem.
b) Olika typer av transportavtal som kan ingås för dessa tjänster.
c) Nätföreskrifter och/eller standardvillkor som fastställer samtliga nätanvändares rättigheter och skyldigheter,
däribland följande:
1. Harmoniserade transportavtal och andra relevanta dokument.
2. Om det är relevant för nättillträdet: uppgifter om relevanta parametrar för gaskvalitet för alla relevanta
punkter, i enlighet med vad som fastställs i punkt 3.2 i denna bilaga, däribland minst bruttovärmevärdet och
Wobbetalet samt uppgifter om ansvarsfrågan och nätverksanvändarnas kostnader för konvertering om gasen
inte motsvarar dessa specifikationer.
3. Om det är relevant för nättillträdet: information om tryckkrav för alla relevanta punkter.
4. Förfarandet i händelse av avbrott i avbrytbar kapacitet, däribland i tillämpliga fall tidpunkt, omfattning och
rangordning av enskilda avbrott (exempelvis proportionellt eller enligt principen ’först in, sist avbruten’).
d) De harmoniserade förfarandena för användning av överföringssystemet, inklusive definition av nyckelbegrepp.
e) Villkor för kapacitetstilldelning, hantering av överbelastning samt förfaranden för att motverka hamstring och
underlätta återanvändning.
f) De regler för kapacitetshandel på andrahandsmarknaden som gäller gentemot den systemansvariga.
g) Regler om balansering och metod för beräkning av avgifter för obalans.
h) I förekommande fall de flexibilitets- och toleransnivåer som utan särskild avgift inkluderas i transporttjänsterna
och i andra tjänster, samt den flexibilitet som erbjuds utöver detta med tillhörande avgifter.
SV
L 293/68
Europeiska unionens officiella tidning
11.11.2010
i) En ingående beskrivning av den systemansvarigas gassystem med uppgift om relevanta sammanlänknings
punkter enligt definitionen i punkt 3.2 i denna bilaga samt namnet på dem som är driftsansvariga för de
sammanlänkade systemen eller anläggningarna.
j) Reglerna för anslutning till det system som drivs av den systemansvariga.
k) Information om nödmekanismer, i den mån som det faller inom den systemansvarigas ansvarsområde, exem
pelvis åtgärder som kan leda till att kundgrupper kopplas bort från nätet, och andra allmänna ansvarsregler
som gäller för den systemansvariga.
l) Förfaranden för sammanlänkningspunkter som systemansvariga kommit överens om som är av betydelse för
nätanvändares tillträde till de berörda överföringssystemen och som avser nätets driftskompatibilitet, förfaran
den för nominering och matchning samt andra förfaranden som fastställer bestämmelser om tilldelning av
gasflöden och balansering, inkluderat de metoder som tillämpas.
m) De systemansvariga ska offentliggöra en detaljerad och uttömmande beskrivning av den metod och det för
farande som tillämpas för beräkning av den tekniska kapaciteten, däribland information om de parametrar som
använts och viktiga förutsättningar.
3.2 Fastställande av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens
1. De relevanta punkterna ska åtminstone omfatta följande punkter:
a) Alla inmatnings- och uttagspunkter till och från ett överföringsnät som drivs av en systemansvarig, med
undantag för uttagspunkter som är anslutna till en enskild slutförbrukare och med undantag för inmatnings
punkter som är direkt kopplade till en enskild producents produktionsanläggning som är belägen inom EU.
b) Alla inmatnings- och uttagspunkter som sammanlänkar de systemansvarigas balanseringsområden.
c) Alla punkter som sammanlänkar den systemansvarigas nät med en LNG-terminal, fysiska marknadsplatser för
gashandel, lagrings- och produktionsanläggningar, såvida inte dessa produktionsanläggningar omfattas av un
dantag enligt punkt a.
d) Alla punkter som sammanlänkar en viss systemansvarigs nät med sådan infrastruktur som krävs för tillhanda
hållandet av stödtjänster enligt definitionen i artikel 2.14 i direktiv 2009/73/EG.
2. Information till enskilda slutförbrukare och till produktionsanläggningar, som inte omfattas av definitionen av
relevanta punkter enligt punkt 3.2.1 a, ska offentliggöras i samlad form, åtminstone per balanseringsområde.
Kumuleringen av enskilda slutförbrukare och av produktionsanläggningar, som inte omfattas av definitionen av
relevanta punkter enligt punkt 3.2.1 a, ska vid tillämpning av denna bilaga betraktas som en relevant punkt.
3. I de fall då punkter mellan två eller flera överföringsansvariga sköts enbart av de berörda överföringsansvariga, utan
någon som helst avtalsenlig eller funktionsmässig inblandning från systemanvändare, eller då punkter förbinder ett
överföringssystem med ett distributionssystem och det inte finns någon avtalsbetingad överbelastning vid dessa
punkter, ska systemansvariga när det gäller dessa punkter undantas från skyldigheten att offentliggöra de krav som
förtecknas i punkt 3.3 i denna bilaga. Den nationella tillsynsmyndigheten får kräva att de systemansvariga ska
offentliggöra de krav som förtecknas i punkt 3.3 i denna bilaga för grupper av eller alla de undantagna punkterna. I
dessa fall ska informationen, om den är tillgänglig för den systemansvariga, offentliggöras i samlad form på lämplig
nivå, åtminstone per balanseringsområde. Denna kumulering av dessa punkter ska, vid tillämpning av denna bilaga,
betraktas som en relevant punkt.
3.3 Uppgifter som ska offentliggöras för alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet.
1. De systemansvariga ska för alla relevanta punkter offentliggöra sådana uppgifter som företecknas i leden a–g för
samtliga tjänster och stödtjänster som tillhandahålls (framför allt information om blandning, ballastning och
konvertering). Dessa sifferuppgifter ska offentliggöras i form av numeriska uppgifter, med tim- eller dagsbaserade
perioder – som motsvarar den minsta referensperioden för kapacitetsbokning, nominering och renominering samt
den minsta betalningsperiod för vilken avgifterna för obalans beräknas. Om den minsta referensperioden avviker
från en daglig period ska den information som anges i leden a–g också tillgängliggöras för den dagliga perioden.
Denna information och uppdateringarna ska offentliggöras så snart den systemansvariga har tillgång till dem
(’nästan i realtid’).
a) Teknisk kapacitet för flöden i båda riktningar.
b) Total avtalad fast och avbrytbar kapacitet i båda riktningar.
c) Nomineringar och renomineringar i båda riktningar.
d) Tillgänglig fast och avbrytbar kapacitet i båda riktningar.
e) Faktiska fysiska flöden.
SV
11.11.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
293/69
f) Planerat och faktiskt avbrott i avbrytbar kapacitet.
g) Planerade och oplanerade avbrott i fasta tjänster och information om återupprättande av fasta tjänster (t.ex.
systemunderhåll och trolig varaktighet för avbrott på grund av underhåll). Planerade avbrott ska offentliggöras
minst 42 dagar i förväg.
2. Uppgifter i enlighet med punkt 3.3.1 a, b och d ska offentliggöras åtminstone 18 månader i förväg för alla
relevanta punkter.
3. De systemansvariga ska löpande offentliggöra historiska uppgifter om kraven i punkt 3.3.1 a–g för de senaste fem
åren.
4. De systemansvariga ska dagligen offentliggöra uppmätta värden för bruttovärmevärdet eller Wobbetalen vid alla
relevanta punkter. Preliminära uppgifter ska offentliggöras senast tre dagar efter respektive gasdag. De slutgiltiga
uppgifterna ska offentliggöras inom tre månader efter utgången av respektive månad.
5. De systemansvariga ska årligen för alla relevanta punkter offentliggöra tillgänglig kapacitet, bokad och teknisk
kapacitet för alla år för vilka kapacitet har avtalats plus ett år och åtminstone för de kommande tio åren. Dessa
uppgifter ska uppdateras åtminstone varje månad och oftare om det inkommer nya uppgifter. Offentliggörandet ska
återspegla den tidsperiod för vilken kapacitet erbjuds på marknaden.
3.4 Uppgifter
som
ska
offentliggöras
om
överföringssystemet
och
tidsplanen
för
offentliggörandet.
1. De systemansvariga ska se till att den kumulerade kapacitet som erbjuds och avtalas på andrahandsmarknaden (dvs.
som säljs från en nätanvändare till en annan nätanvändare) – om denna information är tillgänglig för den system
ansvariga – offentliggörs och uppdateras varje dag. Dessa uppgifter ska specificera följande:
a) Sammanlänkningspunkt där kapaciteten säljs.
b) Typ av kapacitet, t.ex. inmatning, uttag, fast, avbrytbar.
c) Kapacitetsnyttjanderättens mängd och längd.
d) Typ av försäljning, t.ex. överföring eller tilldelning.
e) Totala antalet transaktioner/överföringar.
f) Eventuella andra villkor som den systemansvariga känner till och som nämns i punkt 3.3.
I den mån som sådan information tillhandahålls av en tredje part ska systemansvariga undantas från denna
bestämmelse.
2. De systemansvariga ska offentliggöra harmoniserade villkor enligt vilka de accepterar kapacitetsöverföringar (t.ex.
överföringar och tilldelningar). Dessa bestämmelser måste inkludera följande:
a) En beskrivning av standardiserade produkter som kan säljas på andrahandsmarknaden.
b) Ledtid för genomförande/godkännande/registrering av transaktioner på andrahandsmarknaden. Vid förseningar
måste anledningen offentliggöras.
c) Anmälan av säljaren eller den tredje part som avses i punkt 3.4.1 till den systemansvariga om säljarens och
köparens namn och kapacitetsuppgifter i enlighet med punkt 3.4.1.
I den mån som sådan information tillhandahålls av en tredje part ska systemansvariga undantas från denna
bestämmelse.
3. Varje systemansvarig ska, när det gäller balanseringen av systemet, senast en månad efter att balansperioden löpt ut,
tillhandahålla varje nätanvändare för varje balansperiod volymuppgifter om den specifika preliminära obalansen och
om kostnaderna per enskild nätanvändare. Slutgiltiga uppgifter om kunder som mottagit leveranser enligt standar
diserade belastningsprofiler kan tillhandahållas upp till 14 månader senare. I den mån som sådan information
tillhandahålls av en tredje part ska systemansvariga undantas från denna bestämmelse. När sådana uppgifter till
handahålls ska kommersiellt känsliga uppgifter behandlas konfidentiellt.
SV
L 293/70
Europeiska unionens officiella tidning
11.11.2010
4. När tredje parter erbjuds flexibilitetstjänster utöver toleransnivåerna ska systemansvariga offentliggöra dagliga pro
gnoser om den maximala flexibilitetsmängden för nästkommande dag, bokad flexibilitet och den flexibilitet som
marknaden förfogar över nästkommande gasdag. Den systemansvariga ska i slutet av varje gasdag dessutom
offentliggöra efterhandsinformation om det kumulerade nyttjandet av varje flexibilitetstjänst. Om den nationella
tillsynsmyndigheten är övertygad om att sådan information skulle kunna ge utrymme för potentiellt missbruk från
nätanvändarnas sida, får den bevilja den systemansvariga undantag från denna skyldighet.
5. De systemansvariga ska offentliggöra, per balanseringsområde, gasmängden i överföringssystemet i början av varje
gasdag och den beräknade gasmängden i överföringssystemet i slutet av varje gasdag. Den beräknade gasmängden
för slutet av gasdagen ska uppdateras varje timme under hela gasdagen. Om avgifter för obalans beräknas varje
timme ska den systemansvariga offentliggöra gasmängden i överföringssystemet i timbaserade perioder. Alternativt
ska systemansvariga offentliggöra, per balanseringsområde, alla användares kumulerade obalans i början av varje
balanseringsperiod och den beräknade kumulerade obalansen för alla användare i slutet av varje gasdag. Om den
nationella tillsynsmyndigheten är övertygad om att sådan information skulle kunna ge utrymme för potentiellt
missbruk från nätanvändarnas sida, får den bevilja den systemansvariga undantag från denna skyldighet.
6. De systemansvariga ska tillhandahålla användarvänliga verktyg för beräkning av tariffer.
7. De systemansvariga ska på ett effektivt sätt registrera alla kapacitetsavtal och all annan relevant information i
samband med beräkning och tillhandahållande av tillgänglig kapacitet; de relevanta nationella myndigheterna ska ha
tillgång till dessa uppgifter under minst fem år, i synnerhet vad gäller enskilda nomineringar och avbrott. De
systemansvariga ska bevara dokumentation om all relevant information som fastställs i punkt 3.3.4 och 3.3.5 under
minst fem år och vid behov ge tillsynsmyndigheterna tillgång till informationen. Båda parterna ska respektera
principen om bevarande av affärshemligheter.”
SV
11.11.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
293/71
I
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) Nr 713/2009
av den 13 juli 2009
om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av Regionkommitténs yttrande
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentlig
gjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 75 E, 31.3.2009, s. 1) samt Europaparlamentets ståndpunkt av
den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den
25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”En
energipolitik för Europa” framhävdes vikten av att full
borda de inre marknaderna för el och naturgas. En av de
viktigaste åtgärderna för att nå detta mål var enligt med
delandet att förbättra regelverket på gemenskapsnivå.
(2)
En oberoende rådgivande grupp för el och gas, kallad Euro
peiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas
(Ergeg), inrättades genom kommissionens beslut
2003/796/EG
(4) EUT L 296, 14.11.2003, s. 34.
(
a
n
a
och samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndighe
ter och mellan dessa myndigheter och kommissionen, i
syfte att konsolidera de inre marknaderna för el och natur
gas. Denna grupp består av företrädare för de nationella
tillsynsmyndigheter som inrättats enligt Europaparlamen
tets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003
om gemensamma regler för den inre marknaden för el
(5) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.
(
och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG
av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas
(6) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(
(3)
Ergegs verksamhet har alltsedan dess inrättande bidragit till
utvecklingen av inre marknader för el och naturgas. Det
erkänns dock allmänt i branschen och har även föreslagits
av Ergeg att det frivilliga samarbetet mellan nationella till
synsmyndigheter borde äga rum inom en gemenskaps
struktur med tydliga befogenheter och behörighet att fatta
enskilda tillsynsbeslut i en rad specifika fall.
(4)
Vid sitt möte den 8 och 9 mars 2007 uppmanade Europe
iska rådet kommissionen att föreslå åtgärder för att inrätta
en oberoende mekanism för samarbete mellan nationella
tillsynsmyndigheter.
(5)
Medlemsstaterna bör ha ett nära samarbete och undanröja
hindren för gränsöverskridande handel med el och natur
gas för att uppnå målen i gemenskapens energipolitik. Uti
från en konsekvensbedömning rörande vilka resurser som
skulle krävas för en central enhet drogs slutsatsen att en
oberoende central enhet på lång sikt skulle erbjuda fler för
delar än andra alternativ. En byrå för samarbete mellan
energitillsynsmyndigheter (nedan kallad byrån) bör inrättas
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
6
)
5
g
n
i
n
d
r
o
m
a
s
,
d
å
r
m
a
s
tt
ä
lr
e
d
u
tt
r
ö
f
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
för att täppa till luckorna i bestämmelserna på gemen
skapsnivå och bidra till väl fungerande inre marknader för
el och naturgas. Byrån bör också göra det möjligt för natio
nella tillsynsmyndigheter att stärka sitt samarbete på
gemenskapsnivå och, på grundval av ömsesidighet, delta i
utövandet av gemenskapsrelaterade uppgifter.
(6)
Byrån bör se till att den tillsyn som utförs av nationella till
synsmyndigheter enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemen
samma regler för den inre marknaden för el
(1) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.
(
paparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den
13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre mark
naden för naturgas
(2) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.
(
a
na
n
kompletteras på gemenskapsnivå. I detta syfte måste
byråns oberoende gentemot el- och gasproducenter, syste
mansvariga för överförings- och distributionssystem, såväl
offentliga som privata, och konsumenter garanteras, och
byråns åtgärders förenlighet med gemenskapslagstift
ningen, dess tekniska och tillsynsrelaterade kapacitet samt
transparens, demokratiska kontrollansvar och effektivitet
säkerställas.
(7)
Byrån bör övervaka det regionala samarbetet mellan syste
mansvariga för överföringssystem inom sektorerna för el
och gas samt verksamheten inom det europeiska nätver
ket av systemansvariga för överföringssystem för el (nedan
kallat Entso för el) och det europeiska nätverket av system
ansvariga för överföringssystem för gas (nedan kallat Entso
för gas). Byrån är nödvändig för att samarbetet mellan de
systemansvariga för överföringssystemen ska kunna bli
effektivt och transparent på ett sätt som gynnar de inre
marknaderna för el och naturgas.
(8)
Byrån bör, i samarbete med kommissionen, medlemssta
terna och relevanta nationella myndigheter, övervaka de
inre marknaderna för el och naturgas och vid behov under
rätta Europaparlamentet, kommissionen och nationella
myndigheter om sina resultat. Byråns övervakningsupp
drag bör inte överlappa eller hindra den övervakning som
utförs av kommissionen eller nationella myndigheter, sär
skilt inte av de nationella konkurrensmyndigheterna.
(9)
Byrån har som en viktig uppgift att utarbeta icke-bindande
ramriktlinjer som nätföreskrifterna måste vara förenliga
med. Det anses också vara lämpligt och förenligt med
byråns syfte att den deltar i översynen av nätföreskrifter
(både när de utarbetas och vid ändringar) för att säkerställa
att de är förenliga med ramriktlinjerna, innan den rekom
menderar kommissionen att anta dem.
(10)
Det bör skapas en integrerad struktur där de nationella till
synsmyndigheterna kan medverka och samarbeta. Denna
struktur bör underlätta en enhetlig tillämpning av lagstift
ningen om de inre marknaderna för el och naturgas i hela
gemenskapen. I fall som berör mer än en medlemsstat bör
byrån få befogenhet att anta enskilda beslut. Denna befo
genhet bör under vissa omständigheter omfatta tekniska
frågor, regelverket för el- och naturgasinfrastruktur som
förbinder eller kan förbinda minst två medlemsstater, samt,
som en sista utväg, undantag från reglerna för den inre
marknaden för nya sammanlänkningar av elnät och ny
gasinfrastruktur som är belägen i mer än en medlemsstat.
(11)
Eftersom byrån har överblick över de nationella tillsyns
myndigheterna, bör den kunna ge kommissionen, andra
gemenskapsinstitutioner och nationella tillsynsmyndighe
ter råd i alla frågor som har anknytning till det syfte för vil
ket den har inrättats. Den bör också informera
kommissionen när den anser att samarbetet mellan syste
mansvariga för överföringssystem inte ger de nödvändiga
resultaten eller när en tillsynsmyndighet vars beslut strider
mot riktlinjerna inte på lämpligt sätt följer upp byråns ytt
rande, rekommendation eller beslut.
(12)
Byrån bör även kunna ge rekommendationer som hjälper
tillsynsmyndigheter och marknadsaktörer att utbyta bästa
praxis.
(13)
Byrån bör rådfråga berörda parter vid behov och ge dem
rimliga möjligheter att kommentera föreslagna åtgärder,
till exempel nätföreskrifter och nätverksregler.
(14)
Byrån bör bidra till genomförandet av riktlinjerna om tran
seuropeiska energinät i enlighet med Europaparlamentets
och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september
2006 om riktlinjer för transeuropeiska energinät
(3) EUT L 262, 22.9.2006, s. 1.
(
skilt när den avger sitt yttrande om de icke-bindande
gemenskapsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna
(de gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanerna) i
enlighet med artikel 6.3 i denna förordning.
(15)
Byrån bör bidra till insatser för förbättrad
energiförsörjning.
(16)
Byråns organisation bör motsvara de särskilda behoven i
fråga om reglering på energiområdet. I synnerhet bör de
nationella tillsynsmyndigheternas speciella roll beaktas till
fullo och deras oberoende garanteras.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
2
/
1
1
2
L
-
r
ä
s
,)
3
v
o
h
e
b
d
i
v
h
c
o
t
g
il
t
e
d
r
o
s
d
r
o
m
s
)
2
-
o
r
u
E
h
c
o
)
1
(17)
Byråns styrelse bör få nödvändiga befogenheter att upp
rätta budgeten, kontrollera hur den genomförs, utarbeta en
arbetsordning, anta budgetförordningar och utse direktö
ren. Ett rotationssystem bör tillämpas vid utbyte av de sty
relsemedlemmar som utses av rådet, så att det säkerställs
att medlemsstaternas medverkan balanseras över tiden.
Styrelsen bör agera oberoende och opartiskt i allmänhetens
intresse och inte söka eller följa politiska instruktioner.
(18)
Byrån bör få nödvändiga befogenheter att utföra sitt till
synsuppdrag på ett effektivt, transparent, välgrundat och
framför allt oberoende sätt. Byråns oberoende gentemot el-
och gasproducenter samt systemansvariga för överförings-
och distributionssystem utgör inte bara en huvudprincip
för god samhällsstyrning utan också ett fundamentalt vill
kor för att säkra marknadens förtroende. Tillsynsnämn
dens medlemmar bör således, utan att detta påverkar deras
agerande på sina respektive nationella myndigheters väg
nar, agera oberoende av alla marknadsintressen, undvika
intressekonflikter och varken söka eller följa instruktioner
eller acceptera rekommendationer från någon medlems
stats regering, från kommissionen eller från något annat
offentligt eller privat organ. Tillsynsnämndens beslut bör
samtidigt vara förenliga med gemenskapslagstiftningen på
energiområdet, såsom den inre marknaden för energi, samt
miljö- och konkurrensområdet. Tillsynsnämnden bör rap
portera sina yttranden, rekommendationer och beslut till
gemenskapsinstitutionerna.
(19)
När byrån har behörighet att fatta beslut bör berörda par
ter av processekonomiska skäl ha rätt att överklaga till en
överklagandeinstans, som bör utgöra en del av byrån men
vara oberoende av dess administrativa och beslutsrelate
rade struktur. I kontinuitetens intresse bör reglerna för
utnämning eller förnyande av överklagandenämndens
ledamöter göra det möjligt att byta ut endast en del av
dessa ledamöter. Överklagandenämndens beslut kan över
klagas till Europeiska gemenskapernas domstol.
(20)
Byrån bör främst finansieras genom Europeiska unionens
allmänna budget, genom avgifter och genom frivilliga
bidrag. I synnerhet bör de medel som för närvarande anslås
av tillsynsmyndigheter för samarbete på gemenskapsnivå
fortsätta att vara tillgängliga för byrån. Gemenskapens
budgetförfarande bör fortsätta att gälla när det gäller alla
bidrag som belastar Europeiska unionens allmänna budget.
Granskningen av räkenskaper bör vidare göras av revi
sionsrätten, i enlighet med artikel 91 i kommissionens för
ordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november
2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan
som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom)
nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska
gemenskapernas allmänna budget
(1) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.
(
(21)
Efter det att byrån har inrättats bör dess budget kontinu
erligt utvärderas av budgetmyndigheten, med hänsyn till
byråns arbetsbörda och resultat. Budgetmyndigheten bör
säkerställa att bästa effektivitetsstandard uppnås.
(22)
Byrån bör ha högt kvalificerad personal. Särskilt bör den
kunna dra nytta av kompetens och erfarenheter hos per
sonal som utstationeras av de nationella tillsynsmyndighe
terna,
kommissionen
och
medlemsstaterna.
Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemen
skaperna (tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren
för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, fast
ställda i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG)
nr 259/68
(2) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.
(
av Europeiska gemenskapernas institutioner för tillämp
ningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren
bör gälla för byråns personal. Styrelsen bör i samförstånd
med kommissionen anta lämpliga tillämpningsföreskrifter.
(23)
Byrån bör tillämpa de allmänna regler för allmänhetens till
gång till handlingar som tillämpas av gemenskapens organ.
Styrelsen bör vidta praktiska åtgärder för att skydda kom
mersiellt känsliga uppgifter och personuppgifter.
(24)
Byrån bör i lämpliga fall vara ansvarig inför Europaparla
mentet, rådet och kommissionen.
(25)
Länder som inte är medlemmar i gemenskapen bör kunna
delta i byråns arbete i enlighet med lämpliga avtal som
ingås av gemenskapen.
(26)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna
förordning bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(3) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(27)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta nöd
vändiga riktlinjer för de situationer då byrån blir behörig
att besluta om regler och villkor för tillträde till och drift
säkerhet för gränsöverskridande infrastruktur. Eftersom
dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra
icke väsentliga delar av denna förordning genom att kom
plettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas
i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll
i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
3
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
3
t
m
a
s
n
e
m
e
g
s
ti
g
a
t
n
a
m
o
s
r
e
sl
e
m
m
ä
t
s
e
b
h
c
o
,)
2
.)
1
(28)
Kommissionen bör, senast tre år efter att den första direk
tören har börjat sin tjänstgöring och därefter vart fjärde år,
översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om
byråns specifika uppgifter och uppnådda resultat, tillsam
mans med eventuella lämpliga förslag. I rapporten bör
kommissionen föreslå ytterligare uppgifter för byrån.
(29)
Eftersom målen för denna förordning, nämligen nationella
tillsynsmyndigheters medverkan och samarbete på gemen
skapsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt
för att uppnå dessa mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS
Artikel 1
Syfte
1.
Genom denna förordning inrättas en byrå för samarbete
mellan energitillsynsmyndigheter (nedan kallad byrån).
2.
Byråns syfte ska vara att bistå de tillsynsmyndigheter som
avses i artikel 35 i direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om
gemensamma regler för den inre marknaden för el
(1) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.
(
a
kel 39 i direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemen
samma regler för den inre marknaden för naturgas
(2) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.
( a
gemenskapsnivå utöva de tillsynsuppgifter som utförs i medlems
staterna och vid behov samordna deras verksamhet.
3.
Byrån ska inrymmas i kommissionens lokaler till dess att
dess egna lokaler är färdiga.
Artikel 2
Rättslig status
1.
Byrån ska vara ett gemenskapsorgan med status som juri
disk person.
2.
Byrån ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rätts
kapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella
lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och
fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.
3.
Byrån ska företrädas av sin direktör.
Artikel 3
Sammansättning
Byrån ska bestå av
a) en styrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 13,
b) en tillsynsnämnd, som ska ha de uppgifter som anges i
artikel 15,
c) en direktör, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 17,
d) en överklagandenämnd, som ska ha de uppgifter som anges
i artikel 19.
Artikel 4
Byråns akter
Byrån ska
a) avge yttranden och rekommendationer till systemansvariga
för överföringssystem,
b) avge
yttranden
och
rekommendationer
till
tillsynsmyndigheter,
c) avge yttranden och rekommendationer till Europaparlamen
tet, rådet eller kommissionen,
d) fatta enskilda beslut i specifika fall enligt artiklarna 7, 8 och 9,
och
e) översända icke-bindande ramriktlinjer (nedan kallade ramrikt
linjer) i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om
villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel
(3) Se sidan 15 i detta nummer av EUT.
(
och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde
till naturgasöverföringsnäten
(4) Se sidan 36 i detta nummer av EUT.
(
KAPITEL II
UPPGIFTER
Artikel 5
Allmänna uppgifter
Byrån får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommis
sionen, eller på eget initiativ, avge yttranden eller en rekommen
dation till Europaparlamentet, rådet och kommissionen i alla
frågor som har anknytning till de syften för vilka den har inrättats.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
/
1
1
2
L
.)
4
)
3
å
p
tt
)
2
-i
t
r
h
c
o
)
1
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/5
Artikel 6
Uppgifter i fråga om samarbetet mellan systemansvariga
för överföringssystem
1.
Byrån ska avge ett yttrande till kommissionen om utkasten
till stadgar för, förteckningarna över ledamöter i och utkasten till
arbetsordningar för Entso för el i enlighet med artikel 5.2 i för
ordning (EG) nr 714/2009 respektive Entso för gas i enlighet med
artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2009.
2.
Byrån ska övervaka verksamheten inom Entso för el enligt
artikel 9 i förordning (EG) nr 714/2009 och inom Entso för gas
enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 715/2009.
3.
Byrån ska avge ett yttrande
a) till Entso för el i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG)
nr 714/2009 och Entso för gas enligt artikel 8.2 i förordning
(EG) nr 715/2009 om nätföreskrifter, och
b) till Entso för el enligt artikel 9.2 första stycket i förordning
(EG) nr 714/2009 och Entso för gas enligt artikel 9.2 första
stycket i förordning (EG) nr 715/2009 om utkastet till årlig
verksamhetsplan, utkastet till den gemenskapsomfattande
nätutvecklingsplanen och andra relevanta handlingar som
avses i artikel 8.3 i förordning (EG) nr 714/2009 och arti
kel 8.3 i förordning (EG) nr 715/2009, med beaktande av
målen om icke-diskriminering, effektiv konkurrens och väl
och säkert fungerande inre marknader för el och naturgas.
4.
Byrån ska på grundval av faktiska omständigheter avge ett
motiverat yttrande och rekommendationer till Entso för el, Entso
för gas, Europaparlamentet, rådet och kommissionen, om den
anser att det utkast till årlig verksamhetsplan eller utkastet till den
gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan som lagts fram för
den enligt artikel 9.2 andra stycket i förordning (EG) nr 714/2009
och artikel 9.2 andra stycket i förordning (EG) nr 715/2009 inte
bidrar till icke-diskriminering, genuin konkurrens och en väl
fungerande marknad eller en tillräcklig nivå av gränsöverskri
dande sammanlänkningar till vilka tredje part har tillträde, eller
inte överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i direktiv
2009/72/EG och förordning (EG) nr 714/2009 eller direktiv
2009/73/EG och förordning (EG) nr 715/2009.
Byrån ska delta i utarbetandet av nätföreskrifter i enlighet med
artikel 6 i förordning (EG) nr 714/2009 och artikel 6 i förordning
(EG) nr 715/2009.
Byrån ska lägga fram ett utkast till icke-bindande ramriktlinje för
kommissionen, när den åläggs att göra detta enligt artikel 6.2 i
förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 6.2 i förordning (EG)
nr 715/2009. Byrån ska se över den icke-bindande ramriktlinjen
och lägga fram den på nytt för kommissionen, när den åläggs att
göra detta enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 714/2009 eller
artikel 6.4 i förordning (EG) nr 715/2009.
Byrån ska avge ett motiverat yttrande till Entso för el eller Entso
för gas om nätföreskriften i enlighet med artikel 6.7 i förordning
(EG) nr 714/2009 eller artikel 6.7 i förordning (EG) nr 715/2009.
Byrån ska lägga fram nätföreskriften för kommissionen och får
rekommendera att den antas i enlighet med artikel 6.9 i förord
ning (EG) nr 714/2009 eller artikel 6.9 i förordning (EG)
nr 715/2009. Byrån ska utarbeta och lägga fram ett utkast till nät
föreskrift för kommissionen, när den åläggs göra detta enligt arti
kel 6.10 i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 6.10 i
förordning (EG) nr 715/2009.
5.
Byrån ska avge ett motiverat yttrande till kommissionen, i
enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 714/2009 eller arti
kel 9.1 i förordning (EG) nr 715/2009, om Entso för el eller Entso
för gas inte har genomfört en nätföreskrift som har utarbetats i
enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 714/2009 eller arti
kel 8.2 i förordning (EG) nr 715/2009 eller en nätföreskrift som
har fastställts i enlighet med artikel 6.1–6.10 i dessa förordningar
men inte har antagits av kommissionen enligt artikel 6.11 i dessa
förordningar.
6.
Byrån ska övervaka och analysera genomförandet av de nät
föreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlig
het med artikel 6.11 i förordning (EG) nr 714/2009 och i
artikel 6.11 i förordning (EG) nr 715/2009, och deras inverkan på
harmoniseringen av de regler som syftar till att underlätta mark
nadsintegrering samt på icke-diskriminering, verklig konkurrens
och en väl fungerande marknad, samt rapportera till
kommissionen.
7.
Byrån ska övervaka hur genomförandet av projekten för att
skapa ny sammanlänkningskapacitet fortskrider.
8.
Byrån ska övervaka genomförandet av de gemenskapsom
fattande nätutvecklingsplanerna. Om den upptäcker brister i över
ensstämmelse mellan en sådan plan och dess genomförande ska
den undersöka orsakerna till dessa brister och ge rekommenda
tioner till de berörda systemansvariga för överföringssystem och
nationella tillsynsmyndigheter eller andra behöriga organ med
målet att genomföra investeringarna i enlighet med de gemen
skapsomfattande nätutvecklingsplanerna.
9.
Byrån ska övervaka det regionala samarbete mellan system
ansvariga för överföringssystem som avses i artikel 12 i förord
ning (EG) nr 714/2009 och artikel 12 i förordning (EG)
nr 715/2009 och ta vederbörlig hänsyn till resultatet av detta
samarbete när den utformar sina yttranden, rekommendationer
och beslut.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 7
Uppgifter i fråga om de nationella tillsynsmyndigheterna
1.
Byrån ska anta enskilda beslut i tekniska frågor, när sådana
beslut föreskrivs i direktiv 2009/72/EG, direktiv 2009/73/EG, för
ordning (EG) nr 714/2009 och förordning (EG) nr 715/2009.
2.
Byrån får i enlighet med sin verksamhetsplan eller på begä
ran av kommissionen ge rekommendationer som hjälper tillsyns
myndigheter och marknadsaktörer att utbyta bästa praxis.
3.
Byrån ska skapa en struktur inom vilken de nationella till
synsmyndigheterna kan samarbeta. Den ska främja samarbete
mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och mellan tillsyns
myndigheter på regional nivå och gemenskapsnivå och ta veder
börlig hänsyn till resultatet av detta samarbete när den utformar
sina yttranden, rekommendationer och beslut. Om byrån anser
att bindande regler för ett sådant samarbete krävs, ska den lämna
lämpliga rekommendationer om detta till kommissionen.
4.
På begäran av en tillsynsmyndighet eller kommissionen ska
byrån, på grundval av faktiska omständigheter, avge ett yttrande
om huruvida ett beslut som har fattats av en tillsynsmyndighet
överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktiv
2009/72/EG, direktiv 2009/73/EG, förordning (EG) nr 714/2009
eller förordning (EG) nr 715/2009 eller med andra relevanta
bestämmelser i dessa direktiv och förordningar.
5.
Om en nationell tillsynsmyndighet inte inom fyra månader
från mottagandedagen följer ett sådant yttrande från byrån som
avses i punkt 4, ska byrån informera kommissionen och berörd
medlemsstat om detta.
6.
När en nationell tillsynsmyndighet i ett specifikt fall har
svårt att tillämpa de riktlinjer som avses i direktiv 2009/72/EG,
direktiv 2009/73/EG, förordning (EG) nr 714/2009 eller förord
ning (EG) nr 715/2009, får den be byrån om ett yttrande. Efter
samråd med kommissionen ska byrån avge ett yttrande inom tre
månader efter mottagandet av begäran.
7.
Byrån ska fatta beslut om regler och villkor för tillträde till
och driftsäkerhet för el- och gasinfrastruktur som förbinder eller
kan förbinda minst två medlemsstater (gränsöverskridande infra
struktur), i enlighet med artikel 8.
Artikel 8
Uppgifter angående regler och villkor för tillträde till och
driftsäkerheten för gränsöverskridande infrastruktur
1.
För gränsöverskridande infrastruktur ska byrån besluta om
sådana tillsynsfrågor som ligger inom de nationella tillsynsmyn
digheternas behörighet, vilket kan innefatta regler och villkor för
tillträde och driftsäkerhet, endast
a) om de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna inte har
kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från
den dag då ärendet förelades den sista av dessa tillsynsmyn
digheter, eller
b) på gemensam begäran av de nationella behöriga
tillsynsmyndigheterna.
De behöriga nationella tillsynsmyndigheterna kan gemensamt
begära att den period som avses i led a förlängs med en period på
högst sex månader.
När den utarbetar sitt beslut, ska byrån höra de nationella tillsyns
myndigheterna och de systemansvariga för berörda överförings
system och informeras om förslag och anmärkningar från
samtliga berörda systemansvariga för överföringssystemen.
2.
Reglerna och villkoren för tillträde till gränsöverskridande
infrastruktur ska inbegripa
a) ett förfarande för kapacitetstilldelning,
b) en tidsram för tilldelningen,
c) fördelning av kapacitetsavgifter, och
d) avgifter som tas ut av användare av infrastrukturen enligt
artikel 17.1 d i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 36.1
d i direktiv 2009/73/EG.
3.
När ett fall har hänskjutits till byrån enligt punkt 1 ska byrån
a) lämna sitt beslut inom högst sex månader, och
b) får om nödvändigt lämna ett interimsbeslut för att säkerställa
att försörjningstryggheten eller infrastrukturens driftsäkerhet
skyddas.
4.
Kommissionen får anta riktlinjer för de situationer då byrån
blir behörig att besluta om regler och villkor för tillträde till och
driftsäkerhet för gränsöverskridande infrastruktur. Dessa åtgärder,
som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning
genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 32.2 i denna
förordning.
V
S
6
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/7
5.
Om den reglering som avses i punkt 1 också omfattar
undantag enligt betydelsen i artikel 17 i förordning (EG)
nr 714/2009 eller artikel 36 i direktiv 2009/73/EG, ska det inte
ske någon kumulation av de tidsfrister som anges i denna förord
ning och de tidsfrister som anges i nämnda bestämmelser.
Artikel 9
Övriga uppgifter
1.
Byrån får besluta om sådana undantag som föreskrivs i arti
kel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009. Byrån får också besluta
om sådana undantag som föreskrivs i artikel 36.4 i direktiv
2009/73/EG när den berörda infrastrukturen är belägen på flera
medlemsstaters territorium.
2.
Byrån ska på begäran av kommissionen i enlighet med arti
kel 3.1 andra stycket i förordning (EG) nr 714/2009 och arti
kel 3.1 andra stycket i förordning (EG) nr 715/2009 avge ett
yttrande om beslut av nationella tillsynsmyndigheter om
certifiering.
Byrån får, under de klart angivna omständigheter som kommis
sionen föreskriver i riktlinjer som antas enligt artikel 18 i förord
ning (EG) nr 714/2009 eller artikel 23 i förordning (EG)
nr 715/2009 och i frågor som har anknytning till det syfte för vil
ket den har inrättats, ges andra uppdrag som inte innebär befo
genhet att fatta beslut.
Artikel 10
Samråd och transparens
1.
Byrån ska när den utför sina uppgifter, särskilt vid utarbe
tandet av ramriktlinjer enligt artikel 6 i förordning (EG)
nr 714/2009 eller artikel 6 i förordning (EG) nr 715/2009 samt
vid förslag till ändringar av nätföreskrifter enligt artikel 7 i dessa
förordningar, tidigt ha omfattande, öppna och transparenta sam
råd med marknadsaktörerna, de systemansvariga för överförings
systemen, konsumenterna, slutanvändare och, där så är relevant,
konkurrensmyndigheterna, utan att deras respektive behörighet
åsidosätts, särskilt när dess uppgifter berör de systemansvariga för
överföringssystemen.
2.
Byrån ska se till att allmänheten och eventuella berörda par
ter får objektiv, tillförlitlig och lätt tillgänglig information, fram
för allt om resultaten av dess arbete, när så är lämpligt.
Samtliga dokument och protokoll från de samrådsmöten som
hålls i samband med utarbetandet av ramriktlinjer enligt artikel 6
i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 6 i förordning (EG)
nr 715/2009 eller i samband med ändringar av nätföreskrifterna
enligt artikel 7 i dessa förordningar ska offentliggöras.
3.
Innan ramriktlinjer enligt artikel 6 i förordning (EG)
nr 714/2009 eller artikel 6 i förordning (EG) nr 715/2009 antas
och innan ändringar föreslås till nätföreskrifterna enligt artikel 7 i
dessa förordningar ska byrån ange hur de synpunkter som har
framförts under samrådsförfarandet har beaktats; om synpunk
terna inte har beaktats, ska skälen till detta anges.
4.
Byrån ska på sin webbplats offentliggöra åtminstone dag
ordningarna, bakgrundsdokumenten och, om lämpligt, mötes
protokollen från de sammanträden som hålls av styrelsen,
tillsynsnämnden och överklagandenämnden.
Artikel 11
Övervakning av och rapportering om elsektorn och
naturgassektorn
1.
Byrån ska, i nära samarbete med kommissionen, medlems
staterna och relevanta nationella myndigheter, inklusive natio
nella tillsynsmyndigheter, och utan att det påverkar
konkurrensmyndigheternas befogenheter, övervaka de inre mark
naderna för el och naturgas, särskilt slutkundspriserna på el och
naturgas, tillträdet till nätet, inklusive tillgången till el producerad
från förnybara energikällor, och respekten för konsumenternas
rättigheter enligt direktiv 2009/72/EG och direktiv 2009/73/EG.
2.
Byrån ska offentliggöra en årsrapport om resultaten från
den övervakning som avses i punkt 1. I rapporten ska byrån kart
lägga eventuella faktorer som hindrar fullbordandet av de inre
marknaderna för el och naturgas.
3.
När byrån offentliggör sin årliga rapport kan den avge ett
yttrande till Europaparlamentet och kommissionen om vilka
åtgärder som skulle kunna vidtas för att avlägsna de hinder som
avses i punkt 2.
KAPITEL III
ORGANISATION
Artikel 12
Styrelse
1.
Styrelsen ska bestå av nio ledamöter. Varje ledamot ska ha
en suppleant. Två ledamöter och deras suppleanter ska utses av
kommissionen, två ledamöter och deras suppleanter ska utses av
Europaparlamentet och fem ledamöter och deras suppleanter ska
utses av rådet. En ledamot av Europaparlamentet får inte vara
ledamot i styrelsen. Mandatperioden för ledamöterna i styrelsen
och deras suppleanter ska vara fyra år och kunna förlängas en
gång. För det första mandatet ska dock denna period vara sex år
för hälften av ledamöterna och deras suppleanter.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Styrelsen ska utse sin ordförande och vice ordförande bland
sina ledamöter. Vice ordföranden ska automatiskt ersätta ordfö
randen, om denne inte kan utföra sitt uppdrag. Ordförandens och
vice ordförandens mandatperioder ska vara två år och kunna för
längas en gång. Ordförandens och vice ordförandens mandatpe
rioder ska dock under alla omständigheter genast upphöra när de
inte längre är styrelseledamöter.
3.
Styrelsemöten ska sammankallas av ordföranden. Ordföran
den för tillsynsnämnden eller en person som har utsetts av till
synsnämnden och direktören ska utan rösträtt delta i
överläggningarna, om inte styrelsen beslutar något annat i fråga
om direktören. Styrelsen ska ha ordinarie möten minst två gånger
om året. Den ska även ha möte på ordförandens initiativ, på begä
ran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av
dess ledamöter. Styrelsen får bjuda in en person med potentiellt
relevanta åsikter som observatör till sina möten. Styrelseledamö
terna får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträ
das av rådgivare eller experter. Styrelsens sekretariat ska
tillhandahållas av byrån.
4.
Styrelsen ska fatta beslut med två tredjedelars majoritet
bland de närvarande ledamöterna, om inget annat anges i denna
förordning. Varje ledamot och varje suppleant ska ha en röst
5.
I arbetsordningen ska det finnas mer detaljerade regler för
a) omröstningen, särskilt villkoren för hur en ledamot kan
handla på en annan ledamots vägnar, samt om lämpligt reg
ler om beslutsmässighet, och
b) rotationssystemet vid utbyte av de styrelsemedlemmar som
utses av rådet, så att det säkerställs att medlemsstaternas
medverkan balanseras över tiden.
6.
En styrelseledamot får inte vara ledamot i tillsynsnämnden.
7.
Styrelseledamöterna ska förbinda sig att handla oberoende
och opartiskt i allmänhetens intresse, utan att söka eller följa poli
tiska instruktioner. Varje styrelseledamot ska i detta syfte avge en
skriftlig åtagandeförklaring och en skriftlig intresseförklaring, där
de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle
kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte före
ligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka
negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska offentliggö
ras varje år.
Artikel 13
Styrelsens uppgifter
1.
Styrelsen ska efter att ha hört tillsynsnämnden och fått dess
positiva yttrande i enlighet med artikel 15.2 utse direktören i
enlighet med artikel 16.2.
2.
Styrelsen ska formellt utse tillsynsnämndens ledamöter i
enlighet med artikel 14.1.
3.
Styrelsen ska formellt utse överklagandenämndens ledamö
ter i enlighet med artikel 18.1 och 18.2.
4.
Styrelsen ska se till att byrån utför sitt uppdrag och de upp
gifter den tilldelas i enlighet med denna förordning.
5.
Styrelsen ska före den 30 september varje år, efter samråd
med kommissionen och godkännande från tillsynsnämnden i
enlighet med artikel 15.3, anta byråns arbetsprogram för det
kommande året och överlämna det till Europaparlamentet, rådet
och kommissionen. Detta arbetsprogram ska antas utan att det
årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.
6.
Styrelsen ska anta och vid behov se över ett flerårigt pro
gram. Översynen ska grunda sig på en utvärderingsrapport från
en oberoende extern expert inkallad av styrelsen. Dessa dokument
ska offentliggöras.
7.
Styrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med
artiklarna 21–24.
8.
Styrelsen ska efter godkännande från kommissionen besluta
om mottagande av legat, gåvor eller bidrag från andra källor i
gemenskapen eller eventuella frivilliga bidrag från medlemssta
terna eller tillsynsmyndigheterna. I det yttrande som styrelsen ska
avge enligt artikel 24.5 ska finansieringskällor enligt denna punkt
uttryckligen nämnas.
9.
Styrelsen ska i samråd med tillsynsnämnden ha disciplinära
befogenheter över direktören.
10.
Styrelsen ska vid behov utarbeta byråns tillämpningsföre
skrifter för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna i enlighet med
artikel 28.2.
11.
Styrelsen ska anta praktiska åtgärder vad gäller tillgång till
byråns handlingar i enlighet med artikel 30.
V
S
8
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/9
12.
Styrelsen ska anta och offentliggöra en årsrapport om
byråns verksamhet på grundval av det utkast till årsrapport som
avses i artikel 17.8 och senast den 15 juni varje år överlämna den
rapporten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisions
rätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regi
onkommittén. Årsrapporten om byråns verksamhet ska innehålla
ett oberoende avsnitt, godkänt av tillsynsnämnden, om byråns
tillsynsverksamhet under det aktuella året.
13.
Styrelsen ska anta och offentliggöra sin arbetsordning.
Artikel 14
Tillsynsnämnd
1.
Tillsynsnämnden ska bestå av
a) företrädare på hög nivå för tillsynsmyndigheterna enligt arti
kel 35.1 i direktiv 2009/72/EG och artikel 39.1 i direktiv
2009/73/EG och en suppleant per medlemsstat från anställd
personal på hög nivå vid dessa myndigheter,
b) en företrädare för kommissionen utan rösträtt.
Endast en företrädare per medlemsstat från den nationella tillsyns
myndigheten får ingå i tillsynsnämnden.
Varje nationell tillsynsmyndighet ska ha ansvaret för att nominera
en suppleant från den nationella tillsynsmyndighetens aktuella
personal.
2.
Tillsynsnämnden ska utse en ordförande och en vice ordfö
rande bland sina ledamöter. Vice ordföranden ska ersätta ordfö
randen, om denne inte kan utföra sitt uppdrag. Ordförandens och
vice ordförandens mandatperioder ska vara två och ett halvt år
och kunna förlängas. Ordförandens och vice ordförandens man
datperioder ska dock under alla omständigheter genast upphöra
när de inte längre är ledamöter i tillsynsnämnden.
3.
Tillsynsnämnden ska fatta beslut med två tredjedelars majo
ritet bland de närvarande ledamöterna. Varje ledamot eller supp
leant ska ha en röst.
4.
Tillsynsnämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbets
ordning, i vilken det ska finnas mer detaljerade regler för omröst
ningen, särskilt villkoren för hur en ledamot kan handla på en
annan ledamots vägnar samt om lämpligt regler om beslutsmäs
sighet. I arbetsordningen kan det fastställas särskilda arbetsmeto
der för behandling av frågor som uppstår i samband med
regionala samarbetsinitiativ.
5.
Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska
tillsynsnämnden utan att skyldigheterna för de medlemmar som
agerar för sina respektive tillsynsmyndigheters räkning åsidosätts
agera oberoende och inte söka eller ta emot instruktioner från
någon medlemsstats regering, från kommissionen eller från något
offentligt eller privat organ.
6.
Tillsynsnämndens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.
Artikel 15
Tillsynsnämndens uppgifter
1.
Tillsynsnämnden ska avge ett yttrande till direktören om de
yttranden, rekommendationer och beslut enligt i artiklarna 5, 6,
7, 8 och 9 som övervägs för antagande. Tillsynsnämnden ska
dessutom inom sitt kompetensområde vägleda direktören, när
denne utför sina uppgifter.
2.
Tillsynsnämnden ska avge ett yttrande till styrelsen om den
kandidat som ska utses till direktör enligt artiklarna 13.1 och 16.2.
Tillsynsnämndens beslut i detta avseende ska fattas med tre fjär
dedelars majoritet av dess ledamöter.
3.
Tillsynsnämnden ska, i enlighet med artiklarna 13.5
och 17.6 och i linje med det preliminära förslag till budget som
har upprättats enligt artikel 23.1, godkänna byråns arbetsprogram
för det kommande året och före den 1 september varje år lägga
fram det för antagande av styrelsen.
4.
Tillsynsnämnden ska godkänna det fristående avsnittet om
tillsynsverksamheten i årsrapporten, i enlighet med artik
larna 13.12 och 17.8.
5.
Europaparlamentet kan bjuda in, med full respekt för per
sonens oberoende, tillsynsnämndens ordförande eller vice ordfö
rande att göra ett uttalande inför dess ansvariga utskott och
besvara frågor från detta utskotts ledamöter.
Artikel 16
Direktör
1.
Byrån ska ledas av sin direktör, som ska handla i enlighet
med vägledningen enligt artikel 15.1 andra meningen och, när det
föreskrivs i denna förordning, tillsynsnämndens yttranden. Utan
att det påverkar styrelsens och tillsynsnämndens respektive roller
i förhållande till direktörens uppgifter får direktören inte söka
eller ta emot instruktioner från någon regering, från kommissio
nen eller från något annat offentligt eller privat organ.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Styrelsen ska efter ett positivt yttrande från tillsynsnämnden
på grundval av meriter, kunskaper och erfarenheter som är rele
vanta för energisektorn utse en direktör från en förteckning över
minst tre kandidater, vilka föreslagits av kommissionen efter en
offentlig inbjudan till intresseanmälan. Den kandidat som styrel
sen väljer kan före utnämningen anmodas att göra ett uttalande
inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor
från utskottsledamöterna.
3.
Direktörens mandatperiod ska vara fem år. Under de nio
månaderna före periodens utgång ska kommissionen göra en
utvärdering. Vid denna utvärdering ska kommissionen framför
allt undersöka
a) direktörens arbetsinsats, och
b) byråns uppgifter och behov under de närmaste åren.
Utvärderingen enligt led b ska genomföras med biträde av en obe
roende extern expert.
4.
Styrelsen får, på förslag av kommissionen, efter att ha gått
igenom och största möjliga hänsyn har tagits till utvärderingen
och tillsynsnämndens yttrande om denna utvärdering och endast
i de fall där det kan motiveras på grund av byråns uppgifter och
behov, förlänga direktörens mandatperiod en gång med högst tre
år.
5.
Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt
att förlänga direktörens mandatperiod. Under den månad som
föregår förlängningen av mandatperioden kan direktören uppma
nas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamen
tet och besvara frågor från detta utskotts ledamöter.
6.
Om mandatperioden inte förlängs, ska direktören sitta kvar
till dess att en efterträdare har utsetts.
7.
Direktören kan endast avsättas från sin post genom ett
beslut av styrelsen, efter det att tillsynsnämndens positiva yttrande
har erhållits. Styrelsens beslut i detta avseende ska fattas med en
majoritet av tre fjärdedelar av dess ledamöter.
8.
Europaparlamentet och rådet kan uppmana direktören att
lägga fram en rapport om utförandet av sina uppgifter. Europa
parlamentet kan även uppmana direktören att göra ett uttalande
inför behörigt utskott och besvara frågor från detta utskotts
ledamöter.
Artikel 17
Direktörens uppgifter
1.
Direktören ska företräda och leda byrån.
2.
Direktören ska förbereda styrelsens arbete. Direktören ska
utan rösträtt delta i styrelsens arbete.
3.
Direktören ska anta och offentliggöra de yttranden, rekom
mendationer och beslut enligt artiklarna 5, 6, 7, 8 och 9 vilka har
fått tillsynsnämndens positiva yttrande.
4.
Direktören ska ha ansvaret för att genomföra byråns årliga
arbetsprogram under vägledning av tillsynsnämnden och under
styrelsens administrativa kontroll.
5.
Direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att
byrån fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synner
het omfattar antagande av interna administrativa instruktioner
och publicering av meddelanden.
6.
Varje år ska direktören utarbeta ett utkast till byråns arbets
program för det följande året och lägga fram det för tillsynsnämn
den, Europaparlamentet och kommissionen senast den 30 juni.
7.
Direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag till budget för
byrån enligt artikel 23.1 och genomföra byråns budget i enlighet
med artikel 24.
8.
Varje år ska direktören utarbeta ett utkast till årsrapport
med ett fristående avsnitt om byråns tillsynsverksamhet och ett
avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor.
9.
När det gäller byråns personal, ska direktören utöva de befo
genheter som föreskrivs i artikel 28.3.
Artikel 18
Överklagandenämnd
1.
Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex
suppleanter, vilka ska väljas bland nuvarande eller tidigare perso
nal i högre ställning från de nationella tillsynsmyndigheterna,
konkurrensmyndigheterna eller andra nationella institutioner eller
gemenskapsinstitutioner med relevant erfarenhet av energisek
torn. Överklagandenämnden ska utse en ordförande. Överklagan
denämndens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet av minst
fyra av dess sex ledamöter. Överklagandenämnden ska samman
kallas vid behov.
2.
Överklagandenämndens ledamöter ska formellt utses av sty
relsen på förslag av kommissionen, efter en offentlig inbjudan till
intresseanmälan och efter samråd med tillsynsnämnden.
V
S
0
1
/
1
1
2
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/11
3.
Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska
vara fem år. Perioden kan förlängas. Överklagandenämndens
ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De ska inte
vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra
uppgifter inom byrån, dess styrelse eller tillsynsnämnd. Överkla
gandenämndens ledamöter får inte avsättas under sin mandatpe
riod, så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel
och styrelsen efter samråd med tillsynsnämnden fattar beslut om
detta.
4.
Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några
överklagandeförfaranden, om de har personligt intresse i dessa,
om de tidigare varit inblandade som företrädare för en av parterna
i förfarandena eller om de var med om att fatta det beslut som
överklagas.
5.
Om en ledamot i överklagandenämnden av något av de skäl
som avses i punkt 4 eller av något annat skäl anser att en annan
ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska den först
nämnda ledamoten informera överklagandenämnden om detta.
En part i överklagandeförfarandet får invända mot att en ledamot
i överklagandenämnden deltar i överklagandeförfarandet, om par
ten anser att något av de skäl som avses i punkt 4 föreligger eller
misstänker att ledamoten är partisk. En invändning får inte base
ras på ledamotens nationalitet och ska även avvisas om parten i
överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl
till invändning, har vidtagit åtgärder i förfarandet, förutom even
tuella
invändningar
angående
överklagandenämndens
sammansättning.
6.
Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som
ska vidtas i de fall som anges i punkterna 4 och 5 utan att den
berörda ledamoten deltar. Vid beslutet ska den berörda ledamo
ten ersättas av sin suppleant. Om suppleanten befinner sig i en lik
nande situation ska ordföranden utse en ersättare bland de
tillgängliga suppleanterna.
7.
Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att
handla oberoende och i allmänhetens intresse. De ska i detta syfte
avge en skriftlig åtagandeförklaring och en skriftlig intresseförkla
ring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen
som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det
inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna
inverka negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska
offentliggöras varje år.
Artikel 19
Överklaganden
1.
Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet de nationella
tillsynsmyndigheterna, får överklaga ett beslut enligt artikel 7, 8
eller 9 vilket riktar sig till den personen eller ett beslut som, trots
att det riktar sig till en annan person, direkt och personligen berör
den personen.
2.
Överklagandet med motivering ska sändas skriftligen till
byrån inom två månader efter det att beslutet har meddelats den
berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader
efter att byrån offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska
fatta beslut om överklagandet inom två månader efter att det
ingivits.
3.
Ett överklagande enligt punkt 1 får inte medföra att beslu
tet upphävs. Överklagandenämnden får däremot upphäva til
lämpningen av det ifrågasatta beslutet, om den anser att
omständigheterna motiverar det.
4.
Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överkla
gandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska vid behov
inbjuda parterna i överklagandeförfarandet att inom angivna tids
frister lämna synpunkter på meddelanden från nämnden eller på
inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i
överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra en muntlig
framställan.
5.
Överklagandenämnden får i enlighet med denna artikel
utöva alla befogenheter som ingår i byråns behörighetsområde
eller hänskjuta fallet till behörigt organ inom byrån. Det behöriga
organet ska vara bundet av överklagandenämndens beslut.
6.
Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin
arbetsordning.
7.
Överklagandenämndens beslut ska offentliggöras av byrån.
Artikel 20
Talan vid förstainstansrätten och vid domstolen
1.
Talan får väckas vid förstainstansrätten eller vid domstolen
i enlighet med artikel 230 i fördraget för att bestrida ett beslut
som fattats av överklagandenämnden eller, när denna inte är
behörig, av byrån.
2.
Om byrån inte fattar något beslut, får en passivitetstalan
väckas vid förstainstansrätten eller vid domstolen i enlighet med
artikel 232 i fördraget.
3.
Byrån ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att
rätta sig efter förstainstansrättens eller domstolens dom.
KAPITEL IV
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 21
Byråns budget
1.
Byråns inkomster ska särskilt bestå av följande:
a) Ett bidrag från gemenskapen, vilket tas upp i Europeiska
unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt).
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
b) De avgifter som betalas till byrån enligt artikel 22.
c) Sådana eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller
tillsynsmyndigheterna som avses i artikel 13.8.
d) Sådana legat, gåvor eller bidrag som avses i artikel 13.8.
2.
Byråns utgifter ska täcka personal-, administrations-,
infrastruktur- och driftskostnader.
3.
Byråns inkomster och utgifter ska vara i balans.
4.
För varje budgetår, vilket ska sammanfalla med kalender
året, ska det göras prognoser över byråns samtliga inkomster och
utgifter och dessa ska tas upp i dess budget.
Artikel 22
Avgifter
1.
Avgifter ska betalas till byrån när det begärs beslut om
undantag enligt artikel 9.1.
2.
De avgifter som avses i punkt 1 ska fastställas av
kommissionen.
Artikel 23
Upprättande av budgeten
1.
Direktören ska senast den 15 februari varje år utarbeta ett
preliminärt förslag till budget, vilket ska omfatta de förutsedda
driftskostnaderna och arbetsprogrammet för nästa budgetår, och
överlämna detta preliminära förslag till budget till styrelsen till
sammans med en preliminär tjänsteförteckning. Varje år ska sty
relsen på grundval av direktörens preliminära förslag till budget
göra en beräkning av byråns inkomster och utgifter för nästa bud
getår. Senast den 31 mars ska styrelsen överlämna denna beräk
ning samt ett förslag till tjänsteförteckning till kommissionen.
Innan denna beräkning antas, ska direktörens förslag överlämnas
till tillsynsnämnden, som kan avge ett motiverat yttrande om
förslaget.
2.
Kommissionen ska överlämna beräkningen som avses i
punkt 1 tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska
unionens allmänna budget till Europaparlamentet och rådet
(nedan kallade budgetmyndigheten).
3.
Utgående från denna beräkning ska kommissionen i det pre
liminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta
upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bak
grund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta
Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artikel 272
i fördraget.
4.
Budgetmyndigheten ska anta byråns tjänsteförteckning.
5.
Styrelsen ska upprätta byråns budget. Budgeten ska bli slut
giltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt
har antagits. Vid behov ska byråns budget justeras i enlighet med
Europeiska unionens allmänna budget.
6.
Styrelsen ska utan dröjsmål meddela budgetmyndigheten
sin avsikt att genomföra varje projekt som kan ha betydande kon
sekvenser för finansieringen av byråns budget, särskilt projekt
som rör fastigheter, exempelvis hyra eller köp av byggnader. Sty
relsen ska även underrätta kommissionen om sådana planer. Om
en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande,
ska den inom två veckor efter mottagandet av information om ett
projekt meddela byrån sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om
inget yttrande inkommer, får byrån fullfölja det planerade
projektet.
Artikel 24
Genomförande och kontroll av budgeten
1.
Direktören ska fungera som utanordnare och genomföra
byråns budget.
2.
Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska
byråns räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och
revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt
rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvalt
ningen under budgetåret i fråga. Byråns räkenskapsförare ska
också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekono
miska förvaltningen till Europaparlamentet och rådet senast den
31 mars följande år. Kommissionens räkenskapsförare ska sedan
konsolidera institutionernas och de decentraliserade organens
preliminära redovisningar i enlighet med artikel 128 i rådets för
ordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med
budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna bud
get
(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(
3.
Senast den 31 mars efter utgången av varje budgetår ska
kommissionens räkenskapsförare till revisionsrätten överlämna
byråns preliminära redovisningar och rapporten om budgetför
valtningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret.
Rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvalt
ningen ska också överlämnas till Europaparlamentet och rådet.
4.
Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om
byråns preliminära redovisningar enligt artikel 129 i budgetför
ordningen ska direktören på eget ansvar upprätta byråns slutliga
redovisningar och överlämna dem till styrelsen för yttrande.
5.
Styrelsen ska avge ett yttrande om byråns slutliga
redovisningar.
6.
Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska direktö
ren tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga
redovisningarna till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och
revisionsrätten.
7.
De slutliga redovisningarna ska offentliggöras.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
2
1
/
1
1
2
L
.)
n
e
g
n
i
n
d
r
o
r
ö
ft
e
g
d
u
b
(
)
1
8.
Senast den 15 oktober ska direktören förse revisionsrätten
med ett svar på dess iakttagelser. Direktören ska även sända en
kopia av sitt svar till styrelsen och kommissionen.
9.
Direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlig
het med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga fram alla upp
gifter som behövs för att förfarandet för beviljande av
ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.
10.
Europaparlamentet ska före den 15 maj år n + 2, på
rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalifice
rad majoritet, bevilja direktören ansvarsfrihet för budgetens
genomförande budgetår n.
Artikel 25
Finansiella bestämmelser
Styrelsen ska utarbeta byråns finansiella bestämmelser efter sam
råd med kommissionen. Dessa bestämmelser får avvika från för
ordning (EG, Euratom) nr 2343/2002, om de särskilda behoven
för driften av byrån kräver det, dock endast om kommissionen
samtycker i förväg.
Artikel 26
Bestämmelser om bedrägeribekämpning
1.
För bekämpning av bedrägeri, korruption och all annan
olaglig verksamhet ska bestämmelserna i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om
utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribe
kämpning (Olaf)
(1) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.
(
an
2.
Byrån ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av
den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unio
nens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om
interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedräge
ribekämpning (Olaf)
(2) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.
(
ser för all personal vid byrån.
3.
Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstru
ment som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig
bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får
genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar
från byrån samt hos de anställda som ansvarar för att fördela
dessa utbetalningar.
KAPITEL V
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 27
Privilegier och immunitet
Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och pri
vilegier ska tillämpas på byrån.
Artikel 28
Personal
1.
Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren och de bestäm
melser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas
institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställ
ningsvillkoren ska gälla för byråns personal, inbegripet dess
direktör.
2.
Styrelsen ska, i samförstånd med kommissionen och i enlig
het med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta lämpliga
tillämpningsföreskrifter.
3.
Byrån ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som
tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna
och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt
anställningsvillkoren.
4.
Styrelsen får införa bestämmelser som gör det möjligt för
nationella experter från medlemsstaterna att utstationeras till
byrån.
Artikel 29
Byråns ansvar
1.
Vid utomobligatoriskt ansvar ska byrån ersätta skada som
orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i
enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för
medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av
sådana skador ska avgöras av domstolen.
2.
Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar
gentemot byrån ska regleras av de relevanta bestämmelser som
gäller för byråns personal.
Artikel 30
Tillgång till handlingar
1.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar
(3) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(
ska tillämpas på handlingar som finns hos byrån.
2.
Senast den 3 mars 2010 ska styrelsen anta bestämmelser för
tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001.
3.
De beslut som fattas av byrån i enlighet med artikel 8 i för
ordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom att klagomål
framförs till ombudsmannen eller genom att talan väcks vid dom
stolen, i enlighet med villkoren i artikel 195 respektive artikel 230
i fördraget.
3
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
)
3
-l
e
m
m
ä
t
s
e
b
a
g
il
p
m
ä
l
a
t
n
a
t
r
a
b
l
e
d
e
m
o
h
c
o
)
2
.
n
å
r
y
b
r
ö
f
a
ll
ä
g
g
n
i
n
k
n
ä
r
k
s
n
i
t
u
)
1
Artikel 31
Deltagande av tredjeländer
1.
Byrån ska vara öppen för deltagande av tredjeländer som
har ingått avtal med gemenskapen varigenom de har antagit och
tillämpar gemenskapslagstiftningen på energiområdet och i til
lämpliga fall gemenskapens miljö- och konkurrenslagstiftning.
2.
I dessa avtal ska det finnas regler om arten och omfatt
ningen av samt förfarandena för dessa länders deltagande i byråns
verksamhet, inklusive bestämmelser om finansiella bidrag och
personal.
Artikel 32
Kommitté
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och
artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 33
Språkordning
1.
Bestämmelserna i rådets förordning nr 1 av den 15 april
1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekono
miska gemenskapen
(1) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.
a
2.
Styrelsen ska fatta beslut om byråns interna språkordning.
3.
De översättningar som krävs för byråns verksamhet ska till
handahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens
organ.
KAPITEL VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 34
Utvärdering
1.
Kommissionen ska med biträde av en oberoende extern
expert utvärdera byråns verksamhet. Denna utvärdering ska inne
fatta de resultat som byrån har uppnått och dess arbetsmetoder,
mot bakgrund av dess mål, uppdrag och uppgifter enligt denna
förordning och dess årliga arbetsprogram. Utvärderingen ska
bygga på ett omfattande samråd i enlighet med artikel 10.
2.
Kommissionen ska överlämna den utvärdering som avses i
punkt 1 till byråns tillsynsnämnd. Tillsynsnämnden ska utfärda
rekommendationer rörande ändringar av denna förordning, byrån
och arbetsmetoderna till kommissionen, som får överlämna dessa
rekommendationer, tillsammans med sin egen ståndpunkt samt
lämpliga förslag, till Europaparlamentet och rådet.
3.
Kommissionen ska lägga fram den första utvärderingen för
Europaparlamentet och rådet senast tre år efter det att den första
direktören har börjat sin tjänstgöring. Kommissionen ska däref
ter lägga fram en utvärderingsrapport minst vart fjärde år.
Artikel 35
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
1.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det
att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2.
Artiklarna 5–11 ska tillämpas från och med den 3 mars
2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
PÅ RÅDETS VÄGNAR
E. ERLANDSSON
Ordförande
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
1
/
1
1
2
L
.
n
å
r
y
b
å
p
s
a
p
m
ä
ll
it
k
s
)
1
(
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
429
Sammanfattning av NELGA:s betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30)
Bakgrund
Nya el- och gasmarknadsutredningen (utredningen) har i uppdrag att genomföra det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas i det svenska regelverket. Utredningens uppdrag utgör en del av det arbete inom EU som syftar till att skapa en gemensam inre marknad för el och naturgas. Paketet omfattar bl.a. nya och även mer detaljerade åtgärder som ska främja harmoniseringen och dess effekter. Därutöver skapas även en byrå för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna (ACER). Genom att harmonisera regelverket och främja utvecklandet av gränsöverskridande handel skapas förutsättningar för effektivt fungerande konkurrensutsatta marknader för el och naturgas.
Det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas utgörs avföljande rättsakter:
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet).
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (elförordningen).
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet).
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (gasförordningen).
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byråförordningen).
Det tredje paketet omfattar åtgärder inom flera områden. Däribland åtgärder som syftar till att skapa en mer effektiv åtskillnad mellan transmissionsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet, bestämmelser som innebär ett utökat kundskydd, samt ett mer detaljerat regelverk kring nationella tillsynsmyndigheters befogenheter och uppgifter. Även behovet av samarbete betonas, varvid byrån för samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter på el och naturgasområdet (ACER) som nu inrättas ges en viktig roll. Inom ramen för el- och naturgasförordningarna skapas två organisationer, Entso för el (ENTSO-E) och Entso för gas (ENTSOG), som ska fungera som samarbetsorgan för de certifierade transmissionsföretagen inom el och naturgas. Dessa organisationer har en viktig roll att fylla i harmoniseringen av det europeiska regelverket och kommer bl.a. att arbeta med att ta fram nätverkskoder och investeringsplaner för de inre marknaderna för el och naturgas.
Det tredje marknadspaketets processer utgår från att de aktörer som besitter relevant kompetens tar fram det mer detaljerade regelverket för rutiner och rekommendationer etc. vilket sedan ska
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
430
noteras/godkännas/fastställas av ACER och/eller kommissionen. Denna ansats används exempelvis vid utarbetandet av de nätföreskrifter som ska arbetas fram av ENTSO-E respektive ENTSOG. Utredningen väljer att använda beteckningen nätverkskoder för elmarknaden då denna bättre avspeglar detta regelverks funktion för svenskt vidkommande.
Uppdraget
Utredningens uppdrag är att ta fram sådana förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra elmarknadsdirektivet och gasmarknadsdirektivet i det svenska regelverket. Därutöver har utredningen även i uppgift att föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk i övrigt med anledning av förordningen om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande handel med el, förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten samt till förordningen om inrättandet av en byrå för sam- arbete mellan tillsynsmyndigheterna. Uppdraget omfattar även att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden. Kända faktiska förhållanden på de svenska marknaderna för el och naturgas ligger till grund för utredningens analys.
Utredningens förslag avser förändringar i ellagen, naturgaslagen, elförordningen och naturgasförordningen. Därutöver föreslås även förändringar i Energimarknadsinspektionens, Svenska kraftnäts, Energimyndighetens, Konsumentverkets samt Konkurrensverkets instruktioner. Utredningen föreslår även en ny förordning om certifiering – certifieringsförordningen.
Utredningen väljer att begränsa regelförändringarna till ett minimum, dvs. utredningen föreslår endast förändringar nödvändiga för att uppfylla direktivens uttalade krav. Detta förhållningssätt innebär exempelvis att de allmänna avtalsvillkor som utgör praxis för stora delar av de berörda företagen legat till grund för många av utredningens förslag rörande konsumentskydd. Utredningen lägger även stor vikt vid att konsumenternas rättigheter tryggas i enlighet med det tredje paketets intentioner.
Det tredje inre markandspaketet för el och naturgas
Elmarknads- och gasmarknadsdirektiven, samt el- och gasförordningarna Förstärkt och förtydligad ställning för kunderna
Direktiven talar ibland om konsumenter i den svenska bemärkelsen konsument som fysisk person, ibland om kunder varvid avses samtliga kunder, dvs. både juridiska och fysiska personer. Vissa av utredningens förslag berör bara konsumenterna men andra berör hela kundkollektivet. Det finns stora likheter mellan de reviderade el- och gasmarknadsdirektiven bl.a. vad gäller konsumentfrågor.
Sverige tillämpar redan i dagsläget bestämmelser liknande de som direktiven anger inom ramen för de allmänna avtalsvillkor som tillämpas av flertalet företag på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen har i
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
431
möjligaste mån valt att föreslå bestämmelser som överensstämmer med befintlig praxis i syfte att undvika större kostnadsökningar än nödvändigt för de berörda företagen.
Utredningen har lagt ett flertal förslag vars syfte är att förstärka och förtydliga kundernas ställning på el- och naturgasmarknaderna. Flera förslag rör relationen mellan konsumenter och el- eller gashandelsföretag respektive el- eller gasnätsföretag. Utredningen föreslår att ett avtal mellan en konsument och en el- eller gasleverantör ska innehålla uppgifter om leverantörens namn, adress och telefonnummer, leverantörens åtagande gentemot konsumenten, datum när avtalet ingåtts, var konsumenten kan finna information om leverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser, när fakturering ska ske och med vilket intervall, den tid som avtalet löper, vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet om det löper under en viss tid, villkoren för uppsägning av avtalet, principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid, villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på felaktig eller försenad fakturering och vad som gäller när preliminär fakturering i större utsträckning än vad som avtalats skett, hur ett tvistlösningsförfarande enligt ellagen respektive naturgaslagen inleds samt konsumentens övriga rättigheter gentemot el- och naturgasleverantören. Här rör det sig i huvudsak om en kodifiering av befintliga allmänna avtalsvillkor. Utredningen föreslår en bestämmelse som anger att en konsument får säga upp ett avtal om leverans av el eller naturgas utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen. Denna rätt avser avtal som inte är tidsbestämda.
Utredningen föreslår även att företagen ska informera konsumenterna innan en villkorsändring träder i kraft, samt att konsumenterna ska ha rätt att utan kostnad häva avtalet om de inte accepterar villkorsändringen. Genom att föreslå att avisering av villkorsändringar ska ske innan de träder i kraft avviker utredningen från direktivens bestämmelser i denna punkt.
Ett ytterligare förslag innebär att det på fakturan ska finnas en hänvisning till företagets hemsida där det ska finnas information om var det finns möjligheter till tvistlösning. Företagens hemsida ska även innehålla information om konsumenternas rättigheter.
Utredningen föreslår bestämmelser som begränsar hur länge företagen kan ta ut förskottsbetalning samt när det ska ske en förnyad prövning av om kravet på förskottsbetalning ska kvarstå. För naturgaskonsumenter innebär bestämmelsen att tiden för hur länge företagen kan ta ut förskottsbetalning förkortas. Även principer för hur man ska beräkna förskottsbetalningen föreslås.
Utredningen föreslår ett förbud mot diskriminerande avtalsvillkor beroende av valt betalningssätt i syfte att undvika diskriminering mellan olika grupper av konsumenter. Utredningen föreslår även att konsumenter ska få en slutfaktura inom sex veckor vid byte av el- eller gasleverantör.
Utredningen lägger även ett förslag om en förkortning av bytesprocessen för el- och naturgasleverantörer till tre veckor. Enligt utredningens bedömning innebär detta förslag att företagens IT-system och rutiner måste anpassas för att kunna hantera den förkortade tiden för
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
432
bytesprocessen. Utredningens förslag avser själva bytesprocessen, dvs. den tid det längst får ta att genomföra en leverantörsbyte.
Utredningen föreslår även att det ska införas regler som innebär en skyldighet för el- och gashandelsföretag samt el- och gasnätsföretag att ha en väl fungerande klagomålshantering. Energimarknadsinspektionen ska vara tillsynsmyndighet och övervaka företagens klagomålshantering.
Utredningen föreslår även en bestämmelse som innebär att elnätföretagen är skyldiga att tillhandhålla konsumenten information om dennes elförbrukning minst en gång per månad. Uppgifterna måste vara tillgängliga per kalendermånad samt vara tillgängliga på ett sådant sätt att samtliga kunder har möjlighet att ta del av dem. Utredningen har övervägt motsvarande bestämmelse för naturgas, men mot bakgrund av förhållandena på den svenska naturgasmarknaden valt att inte lägga ett sådant förslag.
Utredningen föreslår även att elnätsföretag med fler än 100 000 anslutna kunder som ingår i vertikalt integrerade koncerner ska ange avsändaren i samband med kommunikation med en eller flera kunder. Syftet är att det ska vara tydligt när det är monopolföretaget inom en koncern som är avsändare och när det är övriga företag för att undvika förvirring om avsändaren. För att inte gå utöver direktivens krav har utredningen valt att avgränsa bestämmelsen till enbart elnätsföretag. I syfte att inte i onödan fördyra för mindre företag föreslår utredningen att undantaget för företag med färre än 100 000 anslutna kunder ska tillämpas.
Utredningen föreslår också att alla vertikalt integrerade el- och gasnätsföretag oavsett antal anslutna kunder ska utse en övervakningsansvarig som ska ansvara för företagets övervakningsplan. Den övervakningsansvarige kan utses inom företaget.
För att underlätta tillträde till elnäten föreslår utredningen att elnätsföretagen ska avge motiverade beslut i de fall de vägrar tillträde för tredje part till nätet eller vägrar överföra el för annans räkning på sitt nät. Härmed blir det lättare för den som vägrats tillträde att bedöma om det finns anledning att klaga på beslutet.
Utredningen föreslår att en definition av utsatta kunder ska tas in i el- respektive naturgaslagen.
Åtskillnad
Mot bakgrund av direktivens nya och mer detaljerade regler kring åtskillnad föreslår utredningen bl.a. krav på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och produktion och/eller handel med gas, respektive åtskillnad mellan gasnätsverksamhet och produktion och/eller handel med el.
Utredningen har lagt förslag rörande reglerna kring åtskillnad på naturgasmarknaden. Naturgaslagen bör kompletteras med en bestämmelse som anger att ett företag som bedriver överföring av naturgas inte får bedriva produktion och/eller handel med naturgas eller annan typ av gas som är tekniskt möjlig och säker att föra in i naturgassystemet. Den del av bestämmelsen som är ny rör produktion och omfattar även biogasproduktion.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
433
Certifiering
Utredningen föreslår även bestämmelser som innebär att transmissionsföretag och andra relevanta aktörer ska ansöka om certifiering. Bestämmelserna om certifiering är att viktiga från ett europeiskt perspektiv då de avses bidra till att åtskillnadsreglerna vad gäller transmissionsföretag upprätthålls på den inre marknaden.
De certifierade företagen kommer att delta i arbetet i ENTSO-E och ENTSOG. Vad gäller naturgas föreslår utredningen även bestämmelser som rör certifiering i förhållande till tredje land.
Slutna distributionssystem m.m.
Utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser om slutna distributionssystem i naturgaslagen. Förslaget avser att befästa dagens väl fungerande praxis samtidigt som det bidrar till en ökad tydlighet och långsiktighet för marknadens aktörer. Vad beträffar lagring av naturgas föreslår utredningen att en bestämmelse införs i naturgaslagen som anger att tillsynsmyndigheterna ska samråda med systemanvändarna i samband med utarbetandet av tarifferna för lager och för lagring i transmissionsledning eller metoderna för deras fastställande.
Energimarknadsinspektionen
Det tredje energimarknadspaketet omfattar bestämmelser som syftar till att harmonisera och säkerställa tillsynsmyndigheternas oberoende och självständighet. Energimarknadsinspektionen kommer att få nya uppgifter samtidigt som befintliga uppgifter påverkas vad gäller omfattning och nivå. För att säkerställa att Energimarknadsinspektionen ska ha möjlighet att genomföra dessa uppgifter är det viktigt att inspektionen ges tillgång till nödvändiga resurser och kompetens.
Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionens instruktion ska uppdateras med hänvisningar till de reviderade el- och gasmarknadsdirektiven och gasförordningen samt kompletteras med hänvisningar till elförordningen och byråförordningen.
Utredningen föreslår att inspektionens chef ska förordnas för en period av fem till sju år samt att förordnandet endast ska kunna förnyas vid ett tillfälle.
Utredningen lägger ett förslag som innebär att varje part som har ett klagomål mot ett el- eller gasnätföretag avseende dennes skyldigheter enligt ellagen respektive naturgaslagen får klaga hos Energimarknadsinspektionen som ska fatta beslut inom två månader. Besluten ska gälla omedelbart och vara överklagbara. De nya bestämmelserna omfattar inte tvister som redan är reglerade i ellagen. Energimarknadsinspektionen ska även hantera de nya reglerna om certifiering som beskrivits ovan. Förslagen innebär även att inspektionen ska offentliggöra beskrivningar av roller och ansvarsområden för företag som bedriver nätverksamhet för el eller naturgas, el- eller naturgashandlare och kunder samt vid behov andra aktörer. Utredningen föreslår även att Energimarknadsinspektionen ska fatta beslut om intäktsramar för stamnätet.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
434
Vad gäller byråförordningen så kommer Energimarknadsinspektionen i sin egenskap av nationell tillsynsmyndighet att delta i byråns arbete.
Svenska kraftnät
Utredningen föreslår att Svenska kraftnäts instruktion ska kompletteras med bestämmelser som tydliggör att Svenska kraftnät ska inkassera kapacitetsavgifter (s.k. flaskhalsintäkter), delta i utvecklingen av regionala marknader för el och naturgas inom Norden och EU, delge Energimarknadsinspektionen resultatet av sin tillsyn över det nationella elsystemets driftssäkerhet samt utföra de uppgifter som åligger den systemansvariga för överföringssystem för el enligt elförordningen. Utredningen föreslår att Svenska kraftnät ska få möjlighet att fondera kapacitetsavgifterna från år till år för att använda dem till att bibehålla eller öka kapaciteten på aktuell förbindelse eller för mothandel. Givet dagens förutsättningar kan Svenska kraftnät förväntas delta i arbetet i ENTSO-E och ENTSOG i egenskap av certifierat företag.
Övriga myndigheter
Utredningens förslag berör även Energimyndigheten, Konsumentverket samt Konkurrensverket. Energimyndigheten föreslås bistå Svenska kraftnät och andra certifierade systemansvariga med hjälp vad gäller energiprognoser för el och naturgas. Vad gäller Konsumentverket innebär utredningens förslag i huvudsak att Konsumentverket ska bistå Energimarknadsinspektionen med information om konsumenterna på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen föreslår även att Konkurrensverkets instruktion ändras så att verket nu ska bistå Energimarknadsinspektionen med underlag vid inspektionens årliga rapportering om el- och naturgasmarknaderna.
Övriga organisationer
Utredningen föreslår att Konsumenternas elrådgivningsbyrå ska utses till kontaktpunkt för konsumenterna vad gäller el- och gashandelsfrågor, samt el- och gasnätsfrågor.
Direktiven innehåller även bestämmelser som anger att konsumenter ska ha tillgång till ett tvistlösningsinstitut utanför domstol med ett snabbt, enkelt och billigt förfarande. Utredningen gör bedömningen att den befintliga hanteringen vid ARN är tillfyllest och att det i dagsläget inte finns anledning att förändra regelverket i denna del.
Övrigt
Direktiven omfattar även krav på att en nationell tillsynsmyndighet ska ändra bindande beslut då kommissionen finner att beslutet i fråga inte överensstämmer med riktlinjerna i direktiven eller förordningarna. Sammantaget är det utredningens bedömning att det inte vore förenligt med den svenska förvaltningslagen och de principer som ligger till grund
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
435
för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.
Byråförordningen
Byråförordningen är ny och omfattar bestämmelser som dels rör byråns inrättande och organisation, dels rör dess uppgifter.
ACER får bl.a. till uppgift att stärka tillsynen över marknaderna och agera som tvistlösande i vissa frågor som rör gränsöverskridande förbindelser. Byrån har möjlighet att under vissa omständigheter fatta beslut inom några av de områden som vanligen tillfaller de nationella tillsynsmyndigheterna. Det nya regelverket omfattar även bestämmelser som anger hur vissa frågor ska processas. Byrån har här en viktig roll i det att den ska avge yttrande rörande flera frågor.
Många uppgifter omfattas av bestämmelserna i övriga rättsakter i paketet och berör förutom ACER även kommissionen, nationella tillsynsmyndigheter samt ENTSO-E och ENTSOG. Dessa uppgifter har hanterats med utgångspunkt från de förstnämnda direktiven och förordningen vad gäller förslag till ny och förändrad lagstiftning. Här föreslår utredningen endast att Energimarknadsinspektionens instruktion ska kompletteras med en hänvisning till byråförordningen.
Det kommer även att vara möjligt för medlemsstaterna att utstationera personal i form av nationella experter vid byrån. En sådan utstationering torde vara av intresse för Sverige.
Nya utredningar på naturgasmarknaden och elmarknaden föreslås
Med anledning av bestämmelserna i det tredje paketet föreslår utredningen även att vissa frågor bör utredas vidare.
På naturgasmarknaden anser utredningen att hanteringen av systemansvaret skyndsamt bör utredas. Syftet är att identifiera nödvändiga förändringar i det svenska regelverket för att möjliggöra en hantering av systemansvaret i enlighet med gasmarknadsdirektivets TSO-lösning. Även den svenska marknadsmodellen för naturgas bör utredas i mer detalj för att avgöra om den behöver anpassas för att harmonisera med gällande regelverk inom EU. En viktig fråga är hur hanteringen av systemansvaret och valet av marknadsmodell kan bidra till att effektivisera den svenska naturgasmarkanden och bidra till att öka möjligheterna till konkurrens på den inre marknaden.
Vad gäller elmarknaden föreslår utredningen en översyn av gränsen för undantaget på elmarknaden för vertikalt integrerade företag som gäller för företag med färre än 100 000 anslutna elkunder. Syftet med översynen är att undantaget bättre ska avspegla de faktiska förhållandena på den svenska marknaden där undantaget i dag omfattar alla utom ca fem företag.
Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionen ska utvärdera införandet av smarta mätare för el och naturgas och bedöma de kostnader och den nytta dessa för med sig för såväl marknaden som konsumenten.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 7
436
Vid en sådan bedömning är det viktigt att notera att förhållandena på el- och naturgasmarknaderna skiljer sig åt på ett flertal punkter.
Ökade krav på åtskillnad på naturgasmarknaden
Utöver genomförandet av det tredje inre marknadspaketet har utredningen även i uppdrag att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden.
Utredningen gör bedömningen att motsvarigheten till de genomförda ändringarna i ellagen inte torde vara nödvändiga vad gäller transmissionsverksamheten på naturgasmarknaden. Oavsett att de skulle kunna bidra till att tydliggöra effekterna av en väl fungerande åtskillnad och ett väl fungerande oberoende, anser utredningen emellertid inte att detta i sig utgör tillräcklig grund för att införa nya regler för transmissionsföretag på naturgasmarknaden.
Finansiering
Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionens behov av utökade resurser fortsatt finansieras genom inspektionens anslag, vilket även föreslås omfatta ersättningen till den kontaktpunkt som föreslås utses för konsumenterna på el- och naturgasmarknaderna.
Svenska kraftnäts kostnader för internationellt samarbete kommer att på samma sätt som tidigare täckas av stamnätstariffen. De uppgifter som därutöver åläggs Svenska kraftnät torde rymmas inom verkets befintliga ramar.
Uppdragen att utreda systemansvaret och marknadsmodellen för naturgas samt översynen av gränsen för undantag för företag med färre än 100 000 anslutna kunder på elmarknaden torde till stor del inrymmas i den utredningsverksamhet som bedrivs inom departementet eller Energimarknadsinspektionen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
437
Nya el- och gasmarknadsutredningens lagförslag
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 2 kap 10 §, 2 kap. 18 §, 3 kap 1 a §, 3 kap. 6 §, 3 kap. 7 §, 3 kap. 9 §, 3 kap. 17 §, 5 kap. 18 §, 8 kap. 6 §, 12 kap. 1 § och 12 kap. 1 a § ska ha följande lydelse
dels att det i lagen ska införas 14 nya paragrafer, 1 kap 8 §, 3 kap. 17 a §, 3 kap. 23 §, 3 kap. 24 §, 11 kap. 13–20 §§, 12 kap 1 b §, och 12 kap. 14 §,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 23 § ska lyda ”Kommunicering med kunder”, rubriken närmast före 3 kap. 24 § ska lyda ”Nätmyndighetens hantering av klagomål mot nätkoncessionshavare”, rubriken närmast före 11 kap. 13 § ska lyda ”Elavtal”, rubriken närmast före 11 kap. 16 § ska lyda ”Information om konsumentens rättigheter”, rubriken närmast före 11 kap. 17 § ska lyda ”Förskottsbetalning”, rubriken närmast före 11 kap 18 § ska lyda ”Byte av elleverantör och förbrukningsuppgifter”, rubriken närmast före 11 kap. 20 § ska lyda ”Klagomålshantering”, rubriken närmast före 12 kap. 1 b § ska lyda ”Nätmyndighetens ledning” samt att rubriken närmast före 12 kap. 14 § ska lyda ”Certifiering”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
Definitioner
8 §
Med utsatta kunder avses de elkonsumenter som är berättigade till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) .
2 kap. Nätkoncession m.m.
Förutsättningar för meddelande av nätkoncession
10 §
Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav eller en juridisk person där denne har ett bestämmande inflytande.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
438
Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
Nätkoncession får inte beviljas den som söker nätkoncession för linje som avser stamnätet eller större delen därav om inte certifiering enligt 12 kap. 14 § har beslutats.
Överlåtelse och upphörande av nätkoncession
18 §
En nätkoncession skall återkallas helt eller delvis,
1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,
2. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen, eller
3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen.
En nätkoncession ska återkallas helt eller delvis,
1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,
2. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen,
3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen, eller
4. om den som innehar koncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav inte blir certifierad eller får certifieringen återkallad enligt 12 kap. 14 §.
Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Avser nätkoncessionen en utlandsförbindelse, prövas dock frågan om återkallelse av regeringen.
3 kap. Nätverksamhet m.m.
Avgränsning av nätverksamhet
1 a §
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen
1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller
2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
439
En juridisk person som har nätkoncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Skyldighet att ansluta anläggning
6 §
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen. Om anslutning vägras, ska koncessionshavaren skriftligen motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende ska fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
7 §
Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.
Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet. Om anslutning vägras, ska koncessionshavaren skriftligen motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
440
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende ska fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
Skyldighet att överföra el
9 §
Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning.
Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning. Om överföring vägras, ska koncessionshavaren skriftligt motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på
Överföringen av el skall vara av god kvalitet.
Överföringen av el ska vara av god kvalitet.
En nätkoncessionshavare är skyldig att avhjälpa brister hos överföringen i den utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som skall vara uppfyllda för att överföringen av el skall vara av god kvalitet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet.
Upprättande av övervakningsplan
17 §
Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Den som har nätkoncession ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det Av övervakningsplanen ska det
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
441
framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.
Koncessionshavaren ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten ska offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten. Då en övervakningsansvarig utsetts enligt 17 a § ska denne ansvara för att rapporten upprättas samt ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
17 a §
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern, vari det också ingår företag som bedriver produktion eller handel med el, ska utse en övervakningsansvarig. Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och självständigt svara för att den övervakningsplan som stadgas i 17 § har upprättats på rätt sätt samt att den följs av nätföretaget.
Den övervakningsansvarige ska påpeka de brister i hanteringen av övervakningsplanen han finner för nätföretaget. Den övervakningsansvarige ska vid behov samråda med nätmyndigheten om hur bestämmelserna om övervakningsplanen ska tillämpas.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras och ges in till nätmyndigheten.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
442
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utnämnandet av den övervakningsansvarige och dennes uppdrag.
Kommunicering med kunder
23 §
Ett företag som avses i 1 b § ska tydligt ange avsändarens identitet då det kommunicerar med kunder.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om hur avsändarens identitet ska anges.
Nätmyndighetens hantering av klagomål mot nätkoncessionshavare
24 §
Om nätmyndigheten får in en anmälan mot en nätkoncessionshavare med påstående om att koncessionshavaren inte efterlever någon av bestämmelserna i 3 kap. 9 a §, 9 d §, 10 §, 16 §, 23 §, 4 kap. 1–6 §§, 8–9 a §§, 11 §, 8 kap. 4 §, 4 d–10 §§, 12 och 13 §§ samt 11 kap. ska nätmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten.
Om nätmyndigheten behöver begära in ytterligare uppgifter för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader. Om sökanden medger det, får myndigheten förlänga tiden med den ytterligare tid som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut ska gälla omedelbart.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
443
5 kap. Skälighetsbedömning av nätkoncessionshavares intäkter
18 §
Nätmyndigheten är beslutande myndighet enligt 3, 10–13 och 15– 17 §§. När det gäller intäkter från en stamledning är dock regeringen beslutande myndighet.
Nätmyndigheten ska lämna förslag till beslut som rör intäktsramen för en stamledning till regeringen för prövning. Regeringen ska förkasta eller godta förslaget.
Regeringens beslut ska offentliggöras. Nätmyndighetens förslag ska framgå av beslutet.
Nätmyndigheten är beslutande myndighet enligt 3, 10–13 och 15– 17 §§.
8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.
Balansansvar
6 §
En elleverantör, som skall börja leverera el i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt ska omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall skall en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.
En elleverantör kan överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt varje dag i månaden. En anmälan enligt första stycket ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras inom tre veckor från dagen för anmälan.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
444
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första och andra styckena.
11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el
till konsumenter
Avtal om leverans av el
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress och telefonnummer,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. datum när avtalet ingåtts,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser,
5. när fakturering ska ske och med vilket intervall,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet i fråga om avtal som löper under en viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på
a) felaktig eller försenad fakturering och
b) vad som gäller när preliminär fakturering har skett i större utsträckning än vad som avtalats,
11. hur ett tvistlösningsförfarande enligt denna lag inleds, samt
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
445
12. konsumentens övriga rättigheter gentemot elleverantören.
Information om avtalets innehåll ska lämnas till konsumenten innan avtal ingås. En skriftlig bekräftelse på att avtal har ingåtts och vad som avtalats ska lämnas till konsumenten snarast efter avtalets ingående.
14 §
Elleverantörer eller nätkoncessionshavare får inte diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt.
15 § Om elleverantören ändrar avtalsvillkoren, ska konsumenten underrättas om ändringen i god tid före den dag då de ändrade villkoren ska börja gälla. Sådan underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i den dagstidning som har störst spridning i den kommun där leveransen sker och med information på elleverantörens webbplats. I underrättelsen ska en upplysning lämnas om att konsumenten har rätt att säga upp avtalet om avtalsvillkoren förändrats till nackdel för konsumenten och vad konsumenten i sådant fall har att iaktta.
Vad som stadgas i första stycket ska inte gälla vid förändringar som är hänförliga till skatter eller avgifter till det allmänna.
Om konsumenten säger upp avtalet på grund av ändrade avtalsvillkor och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av el, får ändringarna inte träda i kraft för det aktuella avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det gamla avtalet.
En konsument får säga upp ett avtal om elleverans, som inte är
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
446
tidsbestämt, utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen.
Information till konsumenten
16 §
Information om konsumentens rättigheter enligt detta kapitel ska finnas angiven på elleverantörens och på nätkoncessionshavarens webbplats. Informationen ska på konsumentens begäran kunna lämnas på annat sätt. Informationen ska vara tydlig.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om den information som konsumenten har rätt till enligt första stycket.
Förskottsbetalning
17 §
En elleverantör eller nätkoncessionshavare som har skälig anledning att befara att en konsument inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har rätt att begära förskottsbetalning för försäljning eller överföring av el.
Om förskottsbetalning har begärts enligt första stycket får förskottet inte utgöra ett större belopp än vad som motsvarar fyra månaders beräknade avgifter för leveransen eller överföringen.
Har konsumenten under en tid av åtta kalendermånader från det att förskottsbetalning första gången betalades i rätt tid fullgjort sina betalningsförpliktelser ska kravet på förskottsbetalning avbrytas.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
447
Byte av elleverantör
18 §
Ett byte av elleverantör i enlighet med 8 kap. 6 § andra stycket ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. I det fall en konsument byter elleverantör under löpande avtalstid kan konsumenten bli skyldig att ersätta frånträdande elleverantör.
Vid byte av elleverantör i enlighet med 8 kap. 6 § andra stycket ska konsumenten ha fått en slutavräkning senast inom sex veckor från dagen då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.
Rätt till förbrukningsuppgifter
19 §
Konsumenten har rätt till sina förbrukningsuppgifter en gång per kalendermånad från nätkoncessionshavaren. Konsumenten ska utan kostnad och på ett enkelt sätt få del av förbrukningsuppgifterna. Uppgifterna ska lämnas per uttagspunkt. Det är den som är abonnent i uttagspunkten som har rätt till uppgiften.
Klagomålshantering
20 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av klagomål från konsumenter.
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska till nätmyndigheten lämna uppgifter om sin hantering av klagomål från konsumenter.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om lämnandet av uppgifter enligt andra stycket.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
448
12 kap. Tillsyn m.m.
Tillsynsmyndigheter m.m.
1 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. 1–15 §§, 17 och 18 §§, och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
1 a §
Ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.
Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.
Nätmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska därvid offentliggöra sitt yttrande.
Nätmyndighetens ledning
1 b §
Regeringen ska förordna generaldirektören för nätmyndigheten för en period av fem till sju år. Förordnandet kan endast förnyas en gång.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
449
Certifiering
14 §
Den som innehar, eller söker, koncession för stamnätet eller största delen därav ska ansöka om certifiering hos nätmyndigheten.
För att bli certifierad krävs att nätföretaget uppfyller bestämmelserna i 3 kap. 1 a–1 d §§. En certifiering ska återkallas av nätmyndigheten om nätföretaget inte längre uppfyller kraven i andra stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar föreskrifter om certifieringsprocessen samt hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.
13 kap. Övriga bestämmelser
Överklagande
5 §
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14, 15 och 24 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15– 17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8, 11 och 14 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
450
2. Den som innehar koncession för stamnätet eller största delen därav när denna lag träder i kraft ska omgående ansöka om certifiering i enlighet med bestämmelserna i 12 kap. 14 §. Nätmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
451
Förslag till lag om ändring av naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 2 kap. 14 §, 3 kap. 2 §, 3 kap. 5 §, 3 kap. 6 §, 3 kap. 9 §, 6 kap. 5 §, 7 kap. 8 §, 10 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas 16 nya paragrafer 1 kap. 8 a §, 8 b § och 10 §, 2 kap. 8 a §, 3 kap. 10–11 §§, 8 kap. 13–19 §§, 10 kap. 3 a §, 14– 15 §§,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 10 § ska lyda ”Utsatta kunder”, rubriken närmast före 3 kap. 11 § ska lyda ”Tillsynsmyndighetens hantering av klagomål mot naturgasföretag”, rubriken närmast före 8 kap. 13 § ska lyda ”Avtal om leverans av naturgas”, rubriken närmast före 8 kap. 16 § ska lyda ”Information till konsumenter”, rubriken närmast före 8 kap. 17 § ska lyda ”Förskottsbetalning”, rubriken närmast före 8 kap. 18 § ska lyda ”Byte av leverantör av naturgas”, rubriken närmast före 8 kap. 19 § ska lyda ”Klagomålshantering”, rubriken närmast före 10 kap. 3 a § ska lyda ”Tillsynsmyndighetens ledning”, rubriken närmast före 10 kap. 14 § ska lyda ”Certifiering”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Inledande bestämmelser
Definitioner
2 §
Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet.
Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser i den mån det är tekniskt möjligt och säkert att använda dessa gaser i naturgassystemet.
Med naturgas avses även flytande (kondenserad) naturgas.
8 a §
Med systemanvändare avses i denna lag varje fysisk eller juridisk person som levererar natur- gas till eller får leveranser av naturgas från naturgassystemet.
8 b §
Med slutet distributionssystem avses i denna lag en naturgasledning eller ett nät av naturgasledningar som uteslutande används för att överföra naturgas inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
452
och där överföring av naturgas inte sker till konsumenter.
Utsatta kunder
10 §
Med utsatta kunder avses de naturgaskonsumenter som är berättigade till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) .
2 kap. Koncession
Allmänt om koncession
1 §
En naturgasledning får inte byggas eller användas utan tillstånd (koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en naturgasledning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning, markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas innan koncession har meddelats.
Koncession krävs inte för en naturgasledning som är belägen efter en mät- och reglerstation.
Koncession krävs inte för en naturgasledning
1. vars huvudsakliga användning är att överföra naturgas till slutförbrukare inom ett avgränsat geografiskt område, eller
2. som utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant.
För att omfattas av undantaget från koncession enligt andra stycket punkten 2 ska driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna vara integrerad av tekniska skäl eller av säkerhetsskäl, eller att systemet huvudsakligen distribuerar naturgas till ägaren eller den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning till ägaren av systemet eller den driftsansvarige för systemet.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på koncession enligt första stycket i fråga om vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag av åtgärder med naturgasledningar.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet medge undantag från kravet
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
453
på koncession enligt andra stycket. Undantag ska ges för en bestämd tid.
8 a §
Koncession får inte beviljas den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar om inte certifiering enligt 10 kap. 14 § har beslutats.
Återkallelse av koncession
14 §
En koncession får återkallas helt eller delvis
1. om den berörda ledningen eller anläggningen inte har använts under tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller
2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda ledningens eller anläggningens drift.
2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda ledningens eller anläggningens drift, eller
3. om den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar inte certifieras enligt 10 kap. 14 § eller får certifieringen återkallad.
3 kap. Skyldigheter för innehavare av naturgasledningar
Juridisk och personell åtskillnad
2 §
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
454
Anslutning av naturgasledning m.m.
5 §
Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen.
Skyldighet föreligger inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som
1. uteslutande används för egen räkning, eller
2. utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant system.
Överföring av naturgas
6 §
Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som
1. uteslutande används för egen räkning, eller
2. utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant system.
Övervakningsplan
9 §
Den som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen skall dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som
Den som bedriver överföring av naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
455
vidtagits. Rapporten skall ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren.
vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren. Då en övervakningsansvarig utsetts enligt 10 § ska denne ansvara för att rapporten upprättas samt ges in till tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
10 §
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern, vari det också ingår företag som bedriver produktion eller handel med naturgas, ska utse en övervakningsansvarig. Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och självständigt svara för att den övervakningsplan som anges i 9 § har upprättats på rätt sätt samt att den följs av nätföretaget.
Den övervakningsansvarige ska påtala brister i hanteringen av övervakningsplanen för nätföretaget. Den övervakningsansvarige ska vid behov samråda med tillsynsmyndigheten om hur bestämmelserna i övervakningsplanen ska tillämpas.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras och ges in till tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utnämnande av den övervakningsansvarige och dennes uppdrag.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
456
Tillsynsmyndighetens hantering av klagomål mot naturgasföretag
11 § Om tillsynsmyndigheten får in en anmälan mot en innehavare av naturgasledning eller en innehavare av förgasningsanläggning med påstående om att företaget inte efterlever någon av bestämmelserna i 3–4 kap., 7 kap. 4–9 §§ och 12 och 13 §§ samt 8 kap. denna lag ska tillsynsmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten.
Om tillsynsmyndigheten behöver begära in ytterligare uppgifter för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader. Om sökanden medger det, får myndigheten förlänga tiden med den ytterligare tid som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Tillsynsmyndighetens beslut ska gälla omedelbart.
6 kap. Anslutningsavgifter och tariffer
Tariffer för överföring, lagring och förgasning
2 §
Tariffer för överföring och lagring av naturgas samt för tillträde till en förgasningsanläggning skall vara skäliga, objektiva och icke-diskriminerande.
Tariffer för överföring och lagring av naturgas samt för tillträde till en förgasningsanläggning ska vara skäliga, objektiva och ickediskriminerande.
Tillsynsmyndigheten ska i fråga om tariffer för lagring av naturgas samråda med systemanvändarna vid utarbetandet av tarifferna eller metoderna för deras fastställande.
5 §
Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.
Godkännande skall lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller
Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
457
kraven på att den skall vara objektiv och icke-diskriminerande.
kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
När det gäller en naturgasledning som utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant krävs godkännande enligt första stycket endast om en kund begär det.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, skall myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället skall tilllämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart.
Tillsynsmyndigheten skall delge sådana beslut enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och tredje styckena gäller omedelbart.
Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
7 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar
Övergripande systemansvar
8 §
En leverantör av naturgas, som skall börja leverera naturgas till en uttagspunkt, skall omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket skall därvid ske senast en månad innan övertagandet skall ske.
En leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt, ska omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas kan överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt varje dag i månaden. En anmälan enligt första stycket ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras senast tre veckor från dagen för anmälan.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleveran-
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleveran-
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
458
törers skyldigheter enligt första stycket.
törens skyldigheter enligt första och andra styckena.
8 kap. Särskilda bestämmelser om överföring av naturgas till
konsumenter
Avtal om leverans av naturgas
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress och telefonnummer,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. datum när avtalet ingåtts,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser,
5. när fakturering ska ske och med vilket intervall,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet i fråga om avtal som löper under en viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på
a) felaktig eller försenad fakturering och
b) vad som gäller när preliminär debitering har skett i större utsträckning än vad som avtalats,
11. hur ett tvistlösningsförfarande enligt denna lag inleds, samt
12. konsumentens övriga rättigheter gentemot naturgasleverantören.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
459
Information om avtalets innehåll ska lämnas till konsumenten innan avtal ingås. En skriftlig bekräftelse på att avtal har ingåtts och vad som avtalats ska lämnas till konsumenten snarast efter avtalets ingående.
14 §
En leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver gasnätsverksamhet får inte diskriminera mellan konsumenter beroende av valt betalningssätt.
15 § Om en leverantör av naturgas ändrar avtalsvillkoren, ska konsumenten skriftligen underrättas om ändringen i god tid före den dag då de ändrade avtalsvillkoren ska börja gälla. Sådan underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i den dagstidning som har störst spridning i den kommun där leveransen sker och med information på naturgasleverantörens webbplats. I underrättelsen ska en upplysning lämnas om att konsumenten har rätt att säga upp avtalet om avtalsvillkoren ändras till nackdel för konsumenten och vad konsumenten i sådant fall har att iaktta.
Vad som stadgas i första stycket ska inte gälla vid ändringar som är hänförliga till skatter eller avgifter till det allmänna.
Om en konsument säger upp avtalet på grund av ändrade avtalsvillkor och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av naturgas får ändringarna inte träda i kraft för det aktuella avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det gamla avtalet.
En konsument får säga upp ett avtal om leverans av naturgas,
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
460
som inte är tidsbestämt, utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen.
Information till konsumenter
16 §
Information om konsumentens rättigheter enligt detta kapitel ska finnas angiven på naturgasleverantörens och på företag som bedriver gasnätsverksamhets webbplats. Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt. Informationen ska vara tydlig.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om den information som konsumenten har rätt till enligt första stycket.
Förskottsbetalning
17 §
En leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver naturgasnätsverksamhet som har skälig anledning att befara att en konsument inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har rätt att begära förskottsbetalning för försäljning eller överföring av naturgas.
Om förskottsbetalning har begärts enligt första stycket får förskottet inte utgöra ett större belopp än vad som motsvarar fyra månaders beräknade avgifter för leveransen eller överföringen.
Har konsumenten under en tid av åtta kalendermånader från det att förskottsbetalning första gången betalades i rätt tid fullgjort sina betalningsförpliktelser ska kravet på förskottsbetalning avbrytas.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
461
Byte av leverantör av naturgas
18 §
Ett byte av naturgasleverantör enligt 7 kap. 8 § ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. I det fall en konsument byter naturgasleverantör under pågående avtalstid kan konsumenten bli skyldig att ersätta frånträdande leverantör.
Vid byte av naturgasleverantör enligt 7 kap. 8 § ska konsumenten ha fått en slutavräkning senast inom sex veckor från dagen då leveransen av naturgas upphörde.
Klagomålshantering
19 §
Leverantörer av naturgas och naturgasnätsföretag ska ha fastställda rutiner för hantering av klagomål från konsumenter.
Leverantörer av naturgas och naturgasnätsföretag ska tillsynsmyndigheten lämna uppgifter om sin hantering av klagomål från konsumenter.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om lämnandet av uppgifter enligt andra stycket.
10 kap. Tillsyn m.m.
Tillsyn
1 §
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnät. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
462
7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap. Lag (2008:901).
7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap. med undantag för 16 § och 19 §. Lag (2008:901).
Tillsynsmyndighetens ledning
3 a §
Regeringen ska förordna generaldirektören för tillsynsmyndigheten för en period av fem till sju år. Förordnandet kan endast förnyas en gång.
Certifiering
14 § Den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar ska ansöka om certifiering hos tillsynsmyndigheten.
För att bli certifierad krävs att den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar uppfyller bestämmelserna i 3 kap. 2 §.
En certifiering ska återkallas av tillsynsmyndigheten om den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar inte längre uppfyller kraven i andra stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om certifieringsprocessen samt hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.
15 § Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om
1. sökanden inte uppfyller bestämmelserna enligt 3 kap. 2 §, eller
2. om sökanden inte kan visa att ett beviljande av certifiering inte kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i Sverige och Europeiska unionen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 8
463
11 kap. Övriga bestämmelser
Överklagande
4 §
Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 3 kap. 11 §, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7, 10, och 14–15 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Lag (2006:646).
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Den som innehar transmissionsledningar ska när denna lag träder i kraft omgående ansöka om certifiering i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 14 §. Tillsynsmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 9
464
Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av betänkandet Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30)
Riksrevisionen, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Domstolsverket, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens fastighetsverk, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Förvaltningsrätten i Linköping, Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket, Boverket, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Konsumentverket, Regelrådet, Sveriges kommuner och landsting, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges advokatsamfund, Svenskt näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Skogsindustrierna, Näringslivets Regelnämnd, Energigas Sverige, Oberoende elhandlare, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), SKGS, Konsumenternas Elrådgivningsbyrå, Sveriges konsumenter, Fastighetsägarna Sverige, Skogsägarna, Svensk Elbrukarförening, Svensk vindenergi, Svensk vindkraftförening, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Villaägarnas riksförbund och Nord Pool Spot AB.
Härutöver har Swedegas AB, Vattenfall AB, Fortum Sverige AB, E.ON Sverige AB och Allmänna reklamationsnämnden inkommit med yttrande
Prop. 2010/11:70 Bilaga 10
465
Sammanfattning av promemorian Avgränsning av gasnätsverksamhet
I denna promemoria, som har upprättats inom Näringsdepartementet, finns förslag till ändringar i naturgaslagen (2005:403) samt förslag till en ny lag om certifiering av vissa naturgasföretag. Förslagen syftar till att genomföra artiklarna 9–11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet).
Promemorians författningsförslag har tagits fram med utgångspunkt i de förslag och rekommendationer som har lämnats av Nya el- och gasmarknadsutredningen (NELGA) i betänkandet Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30) samt de synpunkter som har kommit in under remissbehandlingen av betänkandet. Syftet med promemorian är att komplettera utredningens förslag när det gäller utformningen av de bestämmelser om effektiv åtskillnad av transmissionsverksamhet som måste införas i naturgaslagen med anledning av artikel 9 i gasmarknadsdirektivet. Promemorian innehåller även ett förslag till lag om certifiering i enlighet med artiklarna 10 och 11 i direktivet.
Promemorians förslag innebär att artikel 9 i gasmarknadsdirektivet genomförs genom nya regler om åtskilt ägande av transmissionsnätsoperatörer. En transmissionsnätsoperatör måste vidare certifieras för att få bedriva överföring av naturgas i transmissionsledningar. En förutsättning för certifiering är att kraven på åtskilt ägande är uppfyllda. För att underlätta nödvändiga omstruktureringar föreslås vissa övergångsbestämmelser
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
466
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om certifiering av vissa naturgasföretag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20052.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Tillsynsmyndighet
3 § Den myndighet som utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403) är tillsynsmyndighet enligt denna lag.
2 kap. Krav på certifiering
1 § En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva överföring av naturgas i en koncessionspliktig naturgasledning, som inte huvudsakligen används för lokal distribution, utan certifiering enligt denna lag. Även den systemansvariga myndigheten ska vara certifierad.
2 § Certifiering får beviljas endast om kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
467
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare krav för certifiering.
3 kap. Förfarandet vid certifiering Inledande bestämmelser
1 § Tillsynsmyndigheten ska pröva frågan om certifiering på ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i transmissionsledningar eller av den systemansvariga myndigheten.
I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land gäller i övrigt bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Handläggningen hos tillsynsmyndigheten
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
En certifiering får förenas med villkor.
3 § Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende certifieringen.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att beslutet och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
5 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Omprövning av certifiering
6 § En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403).
7 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 6 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
468
3. om det annars finns anledning att anta att en transmissionsnätsoperatör inte uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403).
8 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsoperatören inte längre uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403).
9 § I ett omprövningsärende ska 2 och 3 §§ tillämpas. Det som där föreskrivs om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 6 § eller en begäran från Europeiska kommissionen.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Skyldighet att lämna uppgifter
10 § Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten har på begäran rätt att från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas få de upplysningar och ta del av de handlingar som krävs för att bedöma förutsättningarna för certifiering.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Handläggningen hos tillsynsmyndigheten
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål översända utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen i frågan om
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
3 § Tillsynsmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har mottagit en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
469
4 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
Omprövning av certifiering
5 § En transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnätsoperatören eller dennes transmissionsledningar.
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som där sägs om ansökan ska ha motsvarande tillämpning i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 1 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Övriga bestämmelser Tillsyn
1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer och företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas följer denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Tillsynsmyndighetens beslut att avslå en ansökan om certifiering enligt 3 kap. 2 §, slutliga beslut enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 och beslut enligt 2 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
4 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 3 § får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 3 mars 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 § andra stycket, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten från och med den 3 mars 2013.
3. Det som sägs i 2 kap. 1 § ska inte gälla den som är transmissionsnätsoperatör vid ikraftträdandet och ansöker om certifiering enligt 3 kap. 1 § förrän certifieringsfrågan har prövats slutligt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
470
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 8 a § och 3 kap. 2 a–2 c §§.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
8 a §
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som
1. innehar koncession för naturgasledning, med undantag för ledning som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas, eller
2. har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
3 kap.
2 §
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
2 a §
En transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
471
med naturgas eller el får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 b §
Den som har en ledande ställning hos en transmissionsnätsoperatör, såsom en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare, får inte samtidigt ha en sådan ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 c §
Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas, får inte åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 2 a och 2 b §§ är uppfyllda innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
1. Denna lag träder i kraft den 3 mars 2011.
2. En transmissionsnätsoperatör som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av vissa naturgasföretag får bedriva
Prop. 2010/11:70 Bilaga 11
472
verksamhet utan hinder av 3 kap. 2 § andra stycket och 2 a § till dess att certifieringsfrågan har prövats slutligt, dock längst till och med den 2 mars 2012.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 12
473
Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av promemorian Avgränsning av gasnätsverksamhet
Affärsverket svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen, Statens energimyndighet, Konkurrensverket, Energigas Sverige, Företagarna, Plast- och Kemiföretagen, Svenskt Näringsliv, E.ON Gas Sverige AB och Swedegas AB.
Härutöver har Öresundskraft AB och Lunds Energikoncernen AB inkommit med ett yttrande.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
474
Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss
Förslag till lag om certifiering av stamnätsföretag för el
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av stamnätsföretag.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/20032.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2 kap. Krav på certifiering
1 § Ett stamnätsföretag får inte bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering enligt denna lag.
2 § Certifiering får beviljas endast om kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
3 kap. Förfarandet vid certifiering Inledande bestämmelser
1 § Nätmyndigheten ska pröva frågan om certifiering på ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
475
I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land gäller i övrigt bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Handläggningen hos nätmyndigheten
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
3 § Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende certifieringen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 framgår att nätmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att nätmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
5 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Omprövning av certifiering
6 § Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida företaget uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
7 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 6 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att ett stamnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
8 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
9 § I ett omprövningsärende ska 2 och 3 §§ tillämpas. Det som där föreskrivs om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 6 § eller en begäran från Europeiska kommissionen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
476
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser som gäller nätmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Skyldighet att lämna uppgifter
10 § Europeiska kommissionen och nätmyndigheten har på begäran rätt att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och ta del av de handlingar som krävs för att bedöma förutsättningarna för certifiering.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Handläggningen hos nätmyndigheten
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska nätmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål översända utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen i frågan om
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
3 § Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har mottagit en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
Omprövning av certifiering
5 § Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över stamnätsföretaget eller stamnätet.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
477
6 § Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som där sägs om ansökan ska ha motsvarande tillämpning i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 1 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Övriga bestämmelser Tillsyn
1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag och företag som bedriver produktion av eller handel med el följer denna lag.
2 § Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering vid en prövning enligt 3 kap.,
2. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
3. beslut enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
4 § Nätmyndighetens beslut vid en prövning enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 § andra stycket, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten från och med den 3 mars 2013.
3. Det som sägs i 2 kap. 1 § ska inte gälla ett företag som är stamnätsföretag vid ikraftträdandet och ansöker om certifiering enligt 3 kap. 1 § förrän certifieringsfrågan har prövats slutligt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
478
Förslag till lag om certifiering av vissa naturgasföretag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer. Det som i lagen sägs om en transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20052.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Tillsynsmyndighet
3 § Den myndighet som utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403) är tillsynsmyndighet enligt denna lag.
2 kap. Krav på certifiering
1 § En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar utan certifiering enligt denna lag. Detta gäller inte högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet ska vara certifierad.
2 § Certifiering får beviljas endast om kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403) är uppfyllda.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
479
I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
3 kap. Förfarandet vid certifiering Inledande bestämmelser
1 § Tillsynsmyndigheten ska pröva frågan om certifiering på ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land gäller i övrigt bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Handläggningen hos tillsynsmyndigheten
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
En certifiering får förenas med villkor.
3 § Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende certifieringen.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att beslutet och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
5 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
480
Omprövning av certifiering
6 § En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403).
7 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 6 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att en transmissionsnätsoperatör inte uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403).
8 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsoperatören inte längre uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403).
9 § I ett omprövningsärende ska 2 och 3 §§ tillämpas. Det som där föreskrivs om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 6 § eller en begäran från Europeiska kommissionen.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Skyldighet att lämna uppgifter
10 § Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten har på begäran rätt att från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas få de upplysningar och ta del av de handlingar som krävs för att bedöma förutsättningarna för certifiering.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Handläggningen hos tillsynsmyndigheten
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål översända utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen i frågan om
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.2–2 b §§naturgaslagen (2005:403), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
481
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
3 § Tillsynsmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har mottagit en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
Omprövning av certifiering
5 § En transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnätsoperatören eller dennes transmissionsledningar.
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som där föreskrivs om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 1 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Övriga bestämmelser Tillsyn
1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer och företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas följer denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering vid en prövning enligt 3 kap.,
2. beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009,
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
482
3. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
4. beslut enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
4 § Tillsynsmyndighetens beslut vid en prövning enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 § andra stycket, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten från och med den 3 mars 2013.
3. Det som sägs i 2 kap. 1 § ska inte gälla den som är transmissionsnätsoperatör vid ikraftträdandet och ansöker om certifiering enligt 3 kap. 1 § förrän certifieringsfrågan har prövats slutligt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
483
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2
dels att 5 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 18 § ska utgå,
dels att 1 kap 5 a §, 2 kap. 10 §, 3 kap. 1 a och 17 §§, 5 kap. 3, 10–17, 20 och 21 §§, 8 kap. 6 och 9 §§, 12 kap. 1 och 1 a §§ och 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det lagen ska införas tjugo nya paragrafer, 1 kap. 5 b §, 3 kap. 1 f–1 k, 17 a och 23 a §§, 11 kap. 12–20 §§, 12 kap. 1 b, 14 och 15 §§, samt närmast före 3 kap. 23 §, 11 kap. 13 § och 12 kap. 14 § nya rubriker av följande lydelse och närmast före 5 kap. 19 § en ny rubrik som ska lyda ”Verkan av beslut”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 5 a §3
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod.
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod.
5 b §
Med stamnätsföretag avses den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.
2 kap.
10 §4
Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav eller en juridisk person där denne har ett bestämmande inflytande. Nät-
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast ett stamnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande. Nätkoncession får dock beviljas även
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072). 2 Senaste lydelse av 5 kap. 18 § 2009:892. 3 Senaste lydelse 2009:892. 4 Senaste lydelse 1998:1651.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
484
koncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
3 kap.
1 a §5
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Ett stamnätsföretag får inte heller bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen
1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller
2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
1 f §
Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
1 g §
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnätsföretag får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
5 Senaste lydelse 2005:1110.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
485
1 h §
Det som anges i 1 g § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Det som sägs i 1 g § första och andra styckena om företag som bedriver produktion av eller handel med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksamhet.
Vid tillämpningen av andra stycket ska elanvändaren anses vara nettoförbrukare om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. I produktionen ska i detta sammanhang ingå den el elanvändaren själv producerar och dennes andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.
1 i §
Utan hinder av det som föreskrivs i 1 f och 1 g §§ får ett stamnätsföretag ingå i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el, om produktionen är sådan som avses i 1 a § andra stycket, förutsatt att produktionsföretaget inte levererar el till någon annan än stamnätsföretaget.
1 j Den som har en ledande ställning i ett stamnätsföretag, såsom en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare, får inte samtidigt ha en sådan ställning i ett företag som bedriver
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
486
produktion av eller handel med el med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.
1 k §
Om ett stamnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, får inte åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 1 f, 1 g och 1 j §§ är uppfyllda innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
17 §6
Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
6 Senaste lydelse 2005:404.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
487
17 a §
Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 17 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att övervakningsplanen upprättas och följs. Nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Nätföretaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Kommunikation med elanvändare och allmänheten
23 §
Om ett nätföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om hur ett företags identitet ska anges enligt första stycket.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
488
5 kap.
3 §7
Beslut om fastställande av intäktsramen ska meddelas senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
Nätmyndigheten ska meddela beslut om fastställande av intäktsramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts vid fastställandet av ramen.
10 §8
På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan den beslutande myndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan nätmyndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
En ansökan om omprövning enligt första stycket ska lämnas in till nätmyndigheten. Ansökan ska handläggas skyndsamt.
En ansökan om omprövning ska handläggas skyndsamt.
11 §9
Den beslutande myndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
1. den nätkoncessionshavare som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek,
2. beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
Nätmyndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
1. den nätkoncessionshavare som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek,
2. beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
12 §10
En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka om att
En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka hos nätmyn-
7 Senaste lydelse 2009:892. 8 Senaste lydelse 2009:892. 9 Senaste lydelse 2009:892. 10 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
489
intäktsramen för perioden ska ökas.
digheten om att intäktsramen för perioden ska ökas.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in till nätmyndigheten.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
13 §11
Den beslutande myndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
Nätmyndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om den beslutande myndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om nätmyndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
14 §12
Vid omprövning enligt 12 eller 13 § ska den beslutande myndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
Vid omprövning enligt 12 eller
13 § ska nätmyndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
11 Senaste lydelse 2009:892. 12 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
490
15 §13
Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska den beslutande myndigheten, efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska nätmyndigheten, efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
En ansökan om omprövning ska ha kommit in till nätmyndigheten inom tre månader efter det att domstolens avgörande vunnit laga kraft.
16 §14
Den beslutande myndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
17 §15
Om det finns särskilda skäl, får den beslutande myndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
Om det finns särskilda skäl, får nätmyndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till nätmyndigheten senast tre månader efter den tillsynsperiod då intäkterna uppkommit.
20 §16
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
13 Senaste lydelse 2009:892. 14 Senaste lydelse 2009:892. 15 Senaste lydelse 2009:892. 16 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
491
21 §17
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter genom nättariffer som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
8 kap.
6 §18
En elleverantör, som skall börja leverera el i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, ska anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. Anmälan om påbörjande av leverans ska ske omedelbart.
En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall skall en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.
En elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt tio vardagar efter anmälan enligt första stycket.
17 Senaste lydelse 2009:892. 18 Senaste lydelse 2006:926.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
492
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
9 §19
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten skall enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det skall ske.
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt efter en anmälan enligt 6 § första stycket får göra det från och med den dag då elleverantören övertar leveranserna. I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt skall börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
19 Senaste lydelse 1999:770.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
493
11 kap.
Konsumentskydd
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas för att i förtid säga upp ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur elleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
14 §
Ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla uppgifter om
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
494
1. nätkoncessionshavarens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. nätkoncessionshavarens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om nätkoncessionshavarens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
7. villkoren för ersättning om nätkoncessionshavaren inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur nätkoncessionshavaren på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
15 §
En elleverantör får inte diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt.
Om en elleverantör eller en nätkoncessionshavare tillämpar system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen.
16 §
En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
495
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att ett meddelande enligt första stycket har skickats.
17 §
När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den efterföljande fakturan. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
18 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare som träffar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt.
Elleverantörer och nätkonces-
sionshavare ska på eller i samband med fakturor till konsumenter och i reklam som vänder sig till konsumenter antingen lämna den information som följer av första stycket eller hänvisa till att informationen finns på webbplatsen och på begäran tillhandahålls på annat sätt.
19 §
Ett byte av elleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av elleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
496
20 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
12 kap.
1 §20
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7 och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/200321.
1 a §22
Ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.
Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 prövas av regeringen.
Nätmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten skall
Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska
20 Senaste lydelse 2006:926. 21 EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714). 22 Senaste lydelse 2005:404.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
497
därvid offentliggöra sitt yttrande. därvid offentliggöra sitt yttrande. I fall som avses i artikel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009 ska regeringen dock meddela beslut efter yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
1 b §
I ett beslut av nätmyndigheten enligt riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
Tidsfrister
14 §
Om någon som har ett intresse i saken lämnar in en anmälan till nätmyndigheten med påstående att en nätkoncessionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §, ska nätmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten.
Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt 3 kap. 6 § första stycket, 7 § första stycket, 11 § första och andra styckena, 14 första stycket och 15 § första stycket samt 4 kap. 10 § första och tredje styckena.
15 §
Nätmyndighetens beslut enligt 14 § gäller omedelbart.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
498
13 kap.
5 §23
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14, 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8, 11 och 14 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011 i fråga om 8 kap. 6 och 9 §§, den 1 januari 2012 i fråga om 5 kap. 3 och 10–18 §§ och i övrigt den 1 juli 2011.
2. Ett stamnätsföretag som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av stamnätsföretag för el får bedriva verksamhet utan hinder av det som anges i 3 kap. 1 f och 1 g §§ till dess att certifieringsfrågan har prövats slutligt, dock längst till och med den 2 mars 2012.
23 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
499
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 3 kap. 2 och 9 §§, 7 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 1, 3 och 5 §§ och 10 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det lagen ska införas sjutton nya paragrafer, 1 kap. 7 a §, 3 kap. 2 a–2 c, 10 och 11 §§, 6 kap. 3 a och 6 §§, 8 kap. 13–20 §§ och 10 kap. 1 a §, samt närmast före 3 kap. 11 § och 8 kap. 13 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
7 a §
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
3 kap.
2 §
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
2 a §
En transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
500
bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 b §
Den som har en ledande ställning hos en transmissionsnätsoperatör, såsom en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare, får inte samtidigt ha en sådan ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 c §
Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas, får inte åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 2 a och 2 b §§ är uppfyllda innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
501
9 §
Den som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen skall dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten skall ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
10 § Ett företag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 9 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att övervakningsplanen upprättas och följs. Företaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget. Den övervakningsansvarige ska
årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till tillsynsmyndigheten. Naturgasföretaget ska offentliggöra rapporten.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
502
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Kommunikation med gasförbrukare och allmänheten
11 §
Om ett företag som bedriver överföring av naturgas och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig enskilda gasförbrukare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om hur ett företags identitet ska anges enligt första stycket.
6 kap.
3 a §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utformningen av tariffer för lagring av naturgas.
6 §
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 5 § i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
503
7 kap.
8 §
En leverantör av naturgas, som skall börja leverera naturgas till en uttagspunkt, skall omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt eller överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt, ska anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. Anmälan om påbörjande av leverans ska ske omedelbart.
En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket skall därvid ske senast en månad innan övertagandet skall ske.
En leverantör av naturgas får överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt tio vardagar efter anmälan enligt första stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
9 §2
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna. I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter
2 Senaste lydelse 2009:581.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
504
övertagandet senast en månad innan det ska ske.
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
8 kap.
Konsumentskydd
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt naturgasleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas för att i förtid säga upp ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om naturgasleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
505
11. hur naturgasleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
14 §
Ett avtal mellan en konsument och ett företag som bedriver överföring av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. företagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. företagets åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om företagets priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
7. villkoren för ersättning om företaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur företaget på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås.
15 §
En leverantör av naturgas får inte diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
506
Om en leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver överföring av naturgas tillämpar system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen.
16 § En naturgasleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att ett meddelande enligt första stycket har skickats.
17 §
När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den efterföljande fakturan. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
18 §
Naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas som tecknar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
507
19 §
Ett byte av naturgasleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av naturgasleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande naturgasleverantörens leverans upphörde.
20 §
Leverantörer av naturgas och företag som bedriver överföring av naturgas ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
9 kap.
1 §
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 c, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
3 §
Ett beviljat undantag enligt 1 § skall avse en viss bestämd tid.
Ett beviljat undantag enligt 1 § ska avse en viss bestämd tid.
Ett beslut om undantag skall förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
Ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
I ett beslut om undantag skall det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska gemenskapernas kommission.
I ett beslut om undantag ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
508
5 §
Ett beslut om undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission.
Ett beslut om undantag ska av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska kommissionen.
10 kap.
1 §3
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20054.
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap.
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13–20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.
1 a §
I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska kommissionen.
4 §
Om tillsynsmyndigheten får in en anmälan mot ett naturgasföretag med påstående att företagets anslutningsavgift eller tariff för överföring, lagring eller tillträde till förgasningsanläggning inte är objektiv eller icke-diskriminerande, skall tillsynsmyndigheten
Om någon som har ett intresse i saken lämnar in en anmälan till tillsynsmyndigheten med påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn
3 Senaste lydelse 2008:901. 4 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 13
509
fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Detsamma gäller vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller ickediskriminerande.
enligt 1 §, ska tillsynsmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Detsamma gäller vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller ickediskriminerande.
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011 utom i fråga om 7 kap. 8 och 9 §§, som träder i kraft den 1 oktober 2011.
2. En transmissionsnätsoperatör som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av vissa naturgasföretag får bedriva verksamhet utan hinder av det som anges i 3 kap. 2 § andra stycket och 2 a § till dess att certifieringsfrågan har prövats slutligt, dock längst till och med den 2 mars 2012.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 14
510
Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av utkastet till lagrådsremiss
Kammarrätten i Stockholm, Konsumentverket, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen, Statens energimyndighet, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Energigas Sverige, Oberoende Elhandlare och Näringslivets Regelnämnd.
Härutöver har E.ON Gas Sverige AB och Swedegas AB inkommit med yttrande.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 15
511
Energimarknadsinspektionens skrivelse
Förslag till ändring i ellagen (1997:857)
Genom de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2010 (SFS 2009:892) i bl.a. 5 kap. ellagen införs förhandsreglering av elnätstariffer i Sverige. De samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod ska fastställas i förväg (prop. 2008/09 :141 s. 30) i stället för som idag, i efterhand. Den första tillsynsperioden enligt 5 kap. 1 § börjar den 1 januari 2012.
I korthet innebär den nya tillsynsmetoden att nätmyndigheten (Energimarknadsinspektionen) ska, för varje nätföretag, i förväg fastställa en skälig intäktsram för en tillsynsperiod som enligt huvudregeln är fyra år. (När det gäller intäkter från en stamledning är dock regeringen beslutande myndighet. Nätmyndigheten ska lämna förslag till beslut som rör intäktsramen för en stamledning till regeringen för prövning som ska förkasta eller godta förslaget.)
Efter tillsynsperioden ska myndigheten göra en avstämning utifrån det faktiska utfallet i nätverksamheten. Om de samlade intäkterna under en tillsynsperiod är högre eller lägre än den fastställda intäktsramen, ska intäktsramen för följande tillsynsperiod justeras i motsvarande mån i höjande eller sänkande riktning. Enligt 5 kap. 6 § ellagen ska intäktsramen täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamhet under tillsynsperioden och ge en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att bedriva verksamheten (kapitalbas).
Hos Energimarknadsinspektionen har det under beredningen av den nya tillsynsmetoden uppkommit en fråga om vilka intäkter i nätverksamhet det är som ska stämmas av mot den beräknade intäktsramen. Efter en närmare utredning i ärendet har Energimarknadsinspektionen funnit att den nuvarande definitionen av intäktsram till sin ordalydelse tycks ha fått en snävare betydelse än vad som måste ha varit lagstiftarens intentioner med utformningen av regelverket. Detta förhållande skulle vid en strikt tolkning av ellagen, kunna resultera i att nätföretagen berättigas till högre intäkter än vad som annars skulle ha vara fallet till förfång för elanvändarna.
För att lagstiftningen till sin ordalydelse bättre ska stämma överens med lagstiftarens intentioner föreslår Energimarknadsinspektionen att vissa förtydliganden sker i 1 kap. 5 a § samt 5 kap.20–21 §§ellagen. Förslag till ändringar samt en närmare analys av problemställningen återfinns i bifogad bilaga. Energimarknadsinspektionen har som en del i beredningen av nämnda bilaga inhämtat synpunkter från branschen via branschorganisationen Svensk Energi. Såvitt Energimarknadsinspektionen kunnat bedöma delar Svensk Energi Energimarknadsinspektionens inställning om behovet av föreslagna lagändringar.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 16
512
Energimarknadsinspektionens lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997 :857) att 1 kap. 5 a § och 5 kap. 20 och 21 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 5 a §
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod.
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten genom nättariffer och andra intäkter under en tillsynsperiod.
5 kap. 20 §
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten genom nättariffer och andra intäkter under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
5 kap. 21 §
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten genom nättariffer och andra intäkter under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter genom nättariffer som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens samlade intäkter från nätverksamheten genom nättariffer och andra intäkter som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget
Prop. 2010/11:70 Bilaga 16
513
den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställs av Riksbanken med tillägg av femton procentenheter.
ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställs av Riksbanken med tillägg av femton procentenheter.
Denna lag träder i kraft den xxx
Prop. 2010/11:70 Bilaga 17
514
Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av Energimarknadsinspektionens skrivelse
Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Konsumentverket, Sveriges kommuner och landsting, Svenskt näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Svensk energi, HSB Riksförbund, Oberoende elhandlare, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Fastighetsägarna Sverige, Villaägarnas riksförbund och Konsumenternas Elrådgivningsbyrå.
Härutöver har Fortum Distribution AB inkommit med yttrande.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
515
Lagrådsremissens lagförslag
Lagtext
Förslag till lag om certifiering av stamnätsföretag för el
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av stamnätsföretag.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/20032.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Beslutande myndighet
3 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av nätmyndigheten.
2 kap. Krav på certifiering
1 § Ett stamnätsföretag får inte bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering enligt denna lag.
2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar om kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
516
3 kap. Förfarandet vid certifiering Företag med anknytning till tredje land
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Inledande prövning
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
3 § Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 framgår att nätmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att nätmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
5 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Omprövning av certifiering
6 § Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om företaget uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
7 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 6 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att ett stamnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
8 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
517
9 § I ett omprövningsärende ska 2 och 3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 6 § eller en begäran från Europeiska kommissionen.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser som gäller nätmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Skyldighet att lämna uppgifter
10 § Europeiska kommissionen och nätmyndigheten har på begäran rätt att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och ta del av de handlingar som krävs för att bedöma förutsättningarna för certifiering.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska nätmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.1 a och 1 f–1 j §§ellagen (1997:857), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
3 § Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
518
Omprövning av certifiering
5 § Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över stamnätsföretaget eller stamnätet.
6 § Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn
1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag och företag som bedriver produktion av eller handel med el följer denna lag.
2 § Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,
2. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
3. beslut om föreläggande enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
4 § Nätmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten efter den 2 mars 2013.
3. Ett stamnätsföretag får fortsätta att bedriva överföring av el i stamledningar till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om företaget har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
519
Förslag till lag om certifiering av vissa naturgasföretag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer. Det som sägs i lagen om en transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet.
Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20052.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403).
Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Tillsyns- och beslutsmyndighet
3 § Den myndighet som utövar tillsyn över att 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403) följs är tillsynsmyndighet enligt denna lag.
4 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av tillsynsmyndigheten.
2 kap. Krav på certifiering
1 § En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar utan certifiering enligt denna lag. Detta gäller inte högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet ska vara certifierad.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
520
2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet, om kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.
3 kap. Förfarandet vid certifiering Företag med anknytning till tredje land
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.
Inledande prövning
2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsynsmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.
Ett beslut om certifiering får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet.
3 § Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att beslutet och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
5 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
521
Omprövning av certifiering
6 § En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403).
7 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva en certifiering
1. efter en anmälan enligt 6 §,
2. efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller
3. om det annars finns anledning att anta att en transmissionsnätsoperatör inte uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403).
8 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsoperatören inte längre uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403).
9 § I ett omprövningsärende ska 2 och 3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 6 § eller en begäran från Europeiska kommissionen.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Skyldighet att lämna uppgifter
10 § Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten har på begäran rätt att från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas få de upplysningar och ta del av de handlingar som krävs för att bedöma förutsättningarna för certifiering.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen (2005:403), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
522
Tillsynsmyndighetens slutliga beslut
3 § Tillsynsmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut enligt 3 §.
Omprövning av certifiering
5 § En transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnätsoperatören eller dennes transmissionsledningar.
6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt 5 §.
I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt 5 §.
7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven enligt 2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.
5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn
1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer och företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas följer denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Överklagande
3 § Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,
2. beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009,
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
523
3. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och
4. beslut om föreläggande enligt 2 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
4 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till tillsynsmyndigheten efter den 2 mars 2013.
3. En transmissionsnätsoperatör får fortsätta att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om transmissionsnätsoperatören har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
524
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2
dels att 5 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 18 § ska utgå,
dels att 1 kap 5 a §, 2 kap. 10 §, 3 kap. 1 a och 17 §§, 5 kap. 3, 10–17, 20 och 21 §§, 8 kap. 6 och 9 §§ och 12 kap. 1, 1 a och 3 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det lagen ska införas nitton nya paragrafer, 1 kap. 5 b §, 3 kap. 1 f–1 k, 17 a och 23 §§, 11 kap. 13–20 §§, 12 kap. 1 b och 14 §§, samt närmast före 3 kap. 23 §, 11 kap. 13 och 15–20 §§ och 12 kap. 14 § nya rubriker av följande lydelse och närmast före 5 kap. 19 § en ny rubrik som ska lyda ”Verkan av beslut”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 a §3
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod.
Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod.
5 b §
Med stamnätsföretag avses i denna lag den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.
2 kap.
10 §4
Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav eller en juridisk person där denne har ett bestämmande inflytande. Nätkonces-
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast ett stamnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande. Nätkoncession får dock beviljas även
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072). 2 Senaste lydelse av 5 kap. 18 § 2009:892. 3 Senaste lydelse 2009:892. 4 Senaste lydelse 1998:1651.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
525
sion får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
3 kap.
1 a §5
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Ett stamnätsföretag får inte heller bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen
1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller
2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
1 f §
Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
1 g §
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
5 Senaste lydelse 2005:1110.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
526
1 h §
Det som anges i 1 g § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Det som anges i 1 g § första och andra styckena om företag som bedriver produktion av eller handel med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksamhet.
Vid tillämpningen av andra stycket ska elanvändaren anses vara nettoförbrukare om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. I produktionen ska vid beräkningen ingå den el elanvändaren själv producerar och dennes andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.
1 i §
Bestämmelserna i 1 f och 1 g §§ hindrar inte att ett stamnätsföretag bedriver sådan produktion av el som avses i 1 a § andra stycket eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.
1 j
En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett stamnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
527
med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.
1 k §
Om ett stamnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, får inte åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 1 f, 1 g och 1 j §§ är uppfyllda innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
17 §6
Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
6 Senaste lydelse 2005:404.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
528
17 a §
Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 17 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att övervakningsplanen upprättas och följs. Nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Nätföretaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Kommunikation med elanvändare och allmänheten
23 §
Om ett nätföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
5 kap.
3 §7
Beslut om fastställande av intäktsramen ska meddelas senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
Nätmyndigheten ska meddela beslut om fastställande av intäktsramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar.
7 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
529
Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts vid fastställandet av ramen.
10 §8
På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan den beslutande myndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
På ansökan av nätkoncessionshavaren om omprövning kan nätmyndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 12 § eller om det annars finns särskilda skäl.
En ansökan om omprövning enligt första stycket ska lämnas in till nätmyndigheten. Ansökan ska handläggas skyndsamt.
En ansökan om omprövning ska handläggas skyndsamt.
11 §9
Den beslutande myndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
Nätmyndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om
1. den nätkoncessionshavare som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek,
2. beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
12 §10
En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka om att intäktsramen för perioden ska ökas.
En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka hos nätmyndigheten om att intäktsramen för perioden ska ökas.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in till nätmyndigheten.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
Ansökan ska handläggas skyndsamt.
13 §11
Den beslutande myndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut,
Nätmyndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns
8 Senaste lydelse 2009:892. 9 Senaste lydelse 2009:892. 10 Senaste lydelse 2009:892. 11 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
530
om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om den beslutande myndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut. Om nätmyndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessionshavaren.
14 §12
Vid omprövning enligt 12 eller 13 § ska den beslutande myndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
Vid omprövning enligt 12 eller 13 § ska nätmyndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden. Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa 6–9 §§ och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.
15 §13
Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska den beslutande myndigheten, efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för en nätkoncessionshavare och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för en annan nätkoncessionshavare, ska nätmyndigheten, efter ansökan av den senare nätkoncessionshavaren, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för denne.
12 Senaste lydelse 2009:892. 13 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
531
En ansökan om omprövning ska ha kommit in till nätmyndigheten inom tre månader efter det att domstolens avgörande vunnit laga kraft.
16 §14
Den beslutande myndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det avgörandet har vunnit laga kraft.
17 §15
Om det finns särskilda skäl, får den beslutande myndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
Om det finns särskilda skäl, får nätmyndigheten på ansökan av en nätkoncessionshavare medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare perioder.
En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till nätmyndigheten senast tre månader efter den tillsynsperiod då intäkterna uppkommit.
20 §16
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.
21 §17
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter genom nättariffer under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Om en nätkoncessionshavares samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens
Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av nätkoncessionshavarens
14 Senaste lydelse 2009:892. 15 Senaste lydelse 2009:892. 16 Senaste lydelse 2009:892. 17 Senaste lydelse 2009:892.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
532
samlade intäkter genom nättariffer som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
samlade intäkter från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.
8 kap.
6 §18
En elleverantör, som skall börja leverera el i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, ska anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En anmälan om att börja leverera el ska göras omedelbart.
En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall skall en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.
En elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
18 Senaste lydelse 2006:926.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
533
9 §19
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten skall enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det skall ske.
Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt efter en anmälan enligt 6 § första stycket får göra det från och med den dag då elleverantören övertar leveranserna. I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd innehavare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt skall börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
11 kap.
Uppgifter i avtal
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
19 Senaste lydelse 1999:770.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
534
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur elleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
14 §
Ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla uppgifter om
1. nätkoncessionshavarens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. nätkoncessionshavarens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om nätkoncessionshavarens priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
535
7. villkoren för ersättning om nätkoncessionshavaren inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
8. hur nätkoncessionshavaren på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Betalningssätt
15 §
En elleverantör får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.
Om en elleverantör eller en nätkoncessionshavare tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den förväntade förbrukningen.
Ändrade avtalsvillkor
16 §
En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
536
Prishöjningar
17 §
När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från elleverantören. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
Information om konsumentens rättigheter
18 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare som träffar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
På konsumentens begäran ska informationen lämnas på annat sätt.
Elleverantörer och nätkonces-
sionshavare ska på eller i samband med fakturor till konsumenter och i reklam som vänder sig till konsumenter antingen lämna den information som följer av första stycket eller hänvisa till att informationen finns på webbplatsen och på begäran tillhandahålls på annat sätt.
Byte av elleverantör
19 §
Ett byte av elleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
537
Vid byte av elleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.
Hantering av klagomål
20 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
12 kap.
1 §20
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7 och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/200321.
1 a §22
Ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöver-
Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i förordning (EG) nr 714/2009 prövas av regeringen.
20 Senaste lydelse 2006:926. 21 EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714). 22 Senaste lydelse 2005:404.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
538
skridande elhandel prövas av regeringen.
Nätmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska i samband med överlämnandet offentliggöra sitt yttrande. I fall som avses i artikel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009 ska regeringen dock meddela beslut efter yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
1 b §
I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
3 §23
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet eller som avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b § gäller omedelbart.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om det
1. avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,
2. avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller
3. har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första stycket.
Tidsfrister
14 §
Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
23 Senaste lydelse 2010:164.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
539
2. innehåller ett påstående att en nätkoncessionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §.
Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt 3 kap. 6 § första stycket, 7 § första stycket, 11 § första och andra styckena, 14 första stycket och 15 § första stycket samt 4 kap. 10 § första och tredje styckena.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011 i fråga om 8 kap. 6 och 9 §§, den 1 januari 2012 i fråga om 5 kap. 3 och 10–18 §§ och i övrigt den 1 juli 2011.
2. Ett stamnätsföretag som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av stamnätsföretag för el får bedriva verksamhet trots 3 kap. 1 f och 1 g §§ till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
540
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 3 kap. 2 och 9 §§, 7 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 1, 3 och 5 §§ och 10 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det lagen ska införas nitton nya paragrafer, 1 kap. 7 a §, 3 kap. 2 a–2 e, 10 och 11 §§, 6 kap. 3 a och 6 §§, 8 kap. 13–20 §§ och 10 kap. 1 a §, samt närmast före 3 kap. 11 § och 8 kap. 13 och 15–20 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
7 a §
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
3 kap.
2 §
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
En transmissionsnätsoperatör får inte bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el.
2 a §
En transmissionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
541
2 b §
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en transmissionsnätsoperatör.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över en transmissionsnätsoperatör, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos en transmissionsnätsoperatör, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 c §
Det som anges i 2 b § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.
Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 2 a § och 2 b § första och andra styckena hindrar inte att en transmissionsnätsoperatör bedriver sådan produktion av el som avses i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen (1997:857) eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsoperatörens elektriska ledningsnät.
2 d §
En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknade ställning hos en transmissions-
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
542
nätsoperatör får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 e §
Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas, får inte åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 2 a, 2 b och 2 d §§ är uppfyllda innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsoperatören till ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
9 §
Den som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen skall dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten skall ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
543
10 §
Ett företag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan enligt 9 § ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att övervakningsplanen upprättas och följs. Företaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.
Den övervakningsansvarige ska
årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till tillsynsmyndigheten. Naturgasföretaget ska offentliggöra rapporten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Kommunikation med gasförbrukare och allmänheten
11 §
Om ett företag som bedriver överföring av naturgas och ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda gasförbrukare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.
6 kap.
3 a §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utformningen av tariffer för lagring av naturgas.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
544
6 §
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 5 § i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet.
7 kap.
8 §
En leverantör av naturgas, som skall börja leverera naturgas till en uttagspunkt, skall omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt eller överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt, ska anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En anmälan om att börja leverera naturgas ska göras omedelbart.
En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket skall därvid ske senast en månad innan övertagandet skall ske.
En leverantör av naturgas får överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt första stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
545
9 §2
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna. I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
8 kap.
Uppgifter i avtal
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt naturgasleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor,
2 Senaste lydelse 2009:581.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
546
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,
7. vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning om naturgasleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
11. hur naturgasleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.
14 §
Ett avtal mellan en konsument och ett företag som bedriver överföring av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. företagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,
2. företagets åtagande gentemot konsumenten,
3. när avtalet träffas,
4. var konsumenten kan finna information om företagets priser och övriga villkor,
5. villkoren för fakturering och betalning,
6. villkoren för uppsägning av avtalet,
7. villkoren för ersättning om företaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
547
8. hur företaget på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.
Betalningssätt
15 §
En leverantör av naturgas får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.
Om en leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver överföring av naturgas tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den förväntade förbrukningen.
Ändrade avtalsvillkor
16 §
En naturgasleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.
De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.
Prishöjningar
17 §
När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från naturgasleverantören. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
548
Information om konsumentens rättigheter
18 §
Naturgasleverantörer och företag som bedriver överföring av naturgas som tecknar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om
1. konsumentens rättigheter,
2. hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål, och
3. vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning.
Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt.
Byte av naturgasleverantör
19 §
Ett byte av naturgasleverantör ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.
Vid byte av naturgasleverantör ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då den frånträdande naturgasleverantörens leverans upphörde.
Hantering av klagomål
20 §
Leverantörer av naturgas och företag som bedriver överföring av naturgas ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från konsumenter.
9 kap.
1 §
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
549
större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
3 §
Ett beviljat undantag enligt 1 § skall avse en viss bestämd tid.
Ett beviljat undantag enligt 1 § ska avse en viss bestämd tid.
Ett beslut om undantag skall förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
Ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
I ett beslut om undantag skall det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska gemenskapernas kommission.
I ett beslut om undantag ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
5 §
Ett beslut om undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission.
Ett beslut om undantag ska av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska kommissionen.
10 kap.
1 §3
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/20054.
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i
3 Senaste lydelse 2008:901. 4 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
550
7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap.
7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13– 20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.
1 a §
I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran Europeiska kommissionen.
3 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en anmälan enligt 4 § första stycket gäller omedelbart.
4 §
Om tillsynsmyndigheten får in en anmälan mot ett naturgasföretag med påstående att företagets anslutningsavgift eller tariff för överföring, lagring eller tillträde till förgasningsanläggning inte är objektiv eller ickediskriminerande, skall tillsynsmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Detsamma gäller vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller ickediskriminerande.
Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2. innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §.
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart.
Tidsfristerna gäller även vid anmälan mot den systemansvariga
Prop. 2010/11:70 Bilaga 18
551
myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller icke-diskriminerande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011 utom i fråga om 7 kap. 8 och 9 §§, som träder i kraft den 1 oktober 2011.
2. En transmissionsnätsoperatör som har ansökt om certifiering enligt lagen (2011:000) om certifiering av vissa naturgasföretag får bedriva verksamhet trots 3 kap. 2 § andra stycket, 2 a och 2 b §§ till dess att ett slutligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft, dock längst till och med den 2 mars 2012.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 19
552
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-03-10
Närvarande: F.d. justitierådet Inger Nyström, f.d. regeringsrådet Lars
Wennerström och justitierådet Eskil Nord.
Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas
Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2011 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om certifiering av stamnätsföretag för el,
2. lag om certifiering av vissa naturgasföretag,
3. lag om ändring i ellagen (1997:857),
4. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Andreas Lindholm och rättssakkunnige Jonas Manole.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås nya lagar om certifiering av företag som bedriver överföring av el i stamledningar respektive naturgas genom högtrycksledningar. Vidare föreslås ett antal ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra EU:s s.k. tredje inremarknadspaket för el och naturgas.
Förslaget till lag om certifiering av stamnätsföretag för el
3 kap. 2 och 5 §§
Av 2 § framgår bland annat att om nätmyndigheten inte har meddelat beslut inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten ska myndigheten anses ha beviljat ansökan. Av 5 § framgår dock att en certifiering ska gälla först sedan myndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut i certifieringsfrågan som avses i 3 kap. 4 §, dvs. efter det att Europeiska kommissionen yttrat sig. Med hänsyn till det nära samband som föreligger mellan bestämmelserna i 2 och 5 §§ förordar Lagrådet att innehållet i 5 § får bilda ett andra stycke i 2 § av följande lydelse:
En certifiering ska gälla först från det att nätmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.
3 kap. 9 §
Paragrafen gäller för förfarandet vid omprövning av certifiering. Avsikten är att förfarandet vid en omprövning enligt 7 § ska motsvara förfarandet vid den inledande prövningen av en fråga om certifiering.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 19
553
Varken av direktivet eller av den föreslagna lagtexten framgår något annat än att paragrafen bör omfatta samtliga punkter i 7 §. Förfarandet enligt 2 och 3 §§ kan dock inte tillämpas fullt ut, vilket i lagtexten markerats på så sätt att en anmälan enligt 6 § ska hanteras enligt förfarandet för ansökan "i tillämpliga delar". Enligt Lagrådets mening är det tydligare om det anges vad som ska tillämpas och vad som inte ska tillämpas. Paragrafens första stycke skulle kunna förtydligas genom att ges följande lydelse:
Vid en omprövning enligt 7 § av en beviljad certifiering ska det förfarande som beskrivs i 2 och 3 §§ tillämpas, med följande avvikelser:
1. certifieringen ska anses bestå ifall fyramånadersfristen i 2 § försuttits,
2. någon anmälan enligt 3 § ska inte göras om omprövningen avslutats inom fyramånadersfristen i 2 § med en återkallelse av certifieringen.
3 kap. 10 §
Av paragrafens underrubrik "Skyldighet att lämna uppgifter" framgår att syftet med paragrafen är att slå fast en skyldighet för ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el att lämna vissa angivna uppgifter på begäran av Europeiska kommissionen eller nätmyndigheten. Det kan vidare antecknas att nätmyndigheten enligt 5 kap. 2 § får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas och att ett sådant föreläggande får förenas med vite.
En jämförelse mellan förevarande paragraf och den artikel den sägs motsvara, artikel 10.7 i elmarknadsdirektivet, ger vid handen att paragrafen går längre än vad direktivet kräver. I artikeln sägs nämligen endast att tillsynsmyndigheterna och kommissionen får begära viss i artikel 10 angiven information.
Mot nu angivna bakgrund föreslår Lagrådet att paragrafen justeras så att den närmare ansluter till artikel 10.7 genom att ges t.ex. följande lydelse:
Europeiska kommissionen och nätmyndigheten får begära att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.
Godtas detta förslag bör även underrubriken före paragrafen ändras. Den skulle förslagsvis kunna lyda: Begäran om uppgifter.
Prop. 2010/11:70 Bilaga 19
554
Förslaget till lag om certifiering av vissa naturgasföretag
3 kap. 9 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 3 kap. 9 § i förslaget till lag om certifiering av stamnätsföretag för el.
3 kap. 10 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 3 kap. 10 § i förslaget till lag om certifiering av stamnätsföretag för el.
Viss fråga om bemyndiganden
I flera av de bestämmelser i ellagen och naturgaslagen där det i lagrådsremissen föreslås ett antal ändringar finns sedan tidigare ett antal bemyndiganden där det föreskrivs att regeringen meddelar eller får meddela närmare föreskrifter i olika avseenden (se bland annat 8 kap. 6 § ellagen och 7 kap. 8 § naturgaslagen). Bemyndigandena är således utformade på det sätt som tidigare förekom närmast när det var fråga om att erinra om regeringens normgivningsbefogenhet enligt 8 kap. 13 § i den äldre regeringsformen (jfr Lavin, Lagrådet och den offentliga makten, 2001, s. 74 f). Bemyndigandena har i stort bibehållits i de nu aktuella paragraferna men på ett par ställen har ordet ”närmare” som just ger uttryck för att fråga är om verkställighetsföreskrifter fått utgå utan att detta särskilt kommenterats annat än som att fråga skulle vara om endast redaktionella ändringar (se 3 kap. 17 § och 8 kap. 6 §ellagen samt 3 kap. 9 § och 7 kap. 8 §naturgaslagen). Mot bakgrund härav – samt med beaktande av de bestämmelser som nu gällande regeringsform innehåller rörande delegering av riksdagens normgivningsmakt och regeringens befogenheter att självständigt meddela föreskrifter – finns det anledning att under det fortsatta lagstiftningsarbetet eller i annat sammanhang närmare överväga och kommentera de ändringar i olika bemyndiganden som görs, ävensom att i övrigt se över de bemyndiganden som ellagen och naturgaslagen innehåller.
I övrigt föranleder förslagen inte någon erinran.
555
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 2011.
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Olofsson, Larsson, Carlgren, Hägglund, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Hatt.
Föredragande: Statsrådet Olofsson.
Regeringen beslutar proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas.
556
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EUregler
Lag om certifiering av stamnätsföretag för el
2 kap. 2 § 32009L0072
Lag om certifiering av vissa naturgasföretag
2 kap. 2 § 32009L0073
Lag om ändring i ellagen (1997:857)
3 kap. 17 och 17 a §§ samt 8 kap. 6 och 9 §§
Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
3 kap. 9 och 10 §§,
6 kap. 3 a och 6 §§
samt 7 kap. 8 och 9 §§