MSBFS 2012:5
Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (Meddelande 1988:2) om alarmering av högre befäl vid kommunal räddningstjänst upphör härmed att gälla. Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. Allmänna råd är inte tvingande utan deras funktion är att förtydliga innebörden i en lag, förordning eller myndighetsföreskrifter och att ge generella rekommendationer om tillämpningen av sådana regler. Allmänna råd är markerade med grå bakgrund. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Myndigheten för samhällsskydd och
beredskaps författningssamling
1
Utgivare: Key Hedström, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
ISSN 2000-1886
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
Utkom från trycket
den 22 november 2012
Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps
allmänna råd om ledning av insatser i kommunal
räddningstjänst;
beslutade den 9 november 2012.
Dessa allmänna råd behandlar ledning av insatser i kommunal räddnings-
tjänst, inklusive planering, organisering och genomförande av sådana
räddningsinsatser. De behandlar både kommunens och länsstyrelsens
ledning av räddningsinsatser.
Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (Meddelande
1988:2) om alarmering av högre befäl vid kommunal räddningstjänst upphör
härmed att gälla.
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. Allmänna råd är
inte tvingande utan deras funktion är att förtydliga innebörden i en lag,
förordning eller myndighetsföreskrifter och att ge generella rekommenda-
tioner om tillämpningen av sådana regler.
Allmänna råd är markerade med grå bakgrund.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
KJELL WAHLBECK
Stefan
Svensson
(Avdelningen för utbildning, övning och beredskap)
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
2
Kommunens bedömning av skyldigheten att inleda
räddningsinsats
Kommunen har genom 1 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor
(LSO) en skyldighet att genomföra räddningsinsatser vid olyckor och
överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på
människor, egendom eller miljön.
Som en direkt följd av denna skyldighet måste kommunen ha förmåga att
kontinuerligt kunna bedöma när en räddningsinsats ska inledas. Denna
förmåga måste kommunen ha oavsett hur man löst uppgiften om ingående
och utgående alarmering.
För att kunna bedöma om skyldighet föreligger att inleda räddningsinsatser
bör kommunen ha en planering för hur dessa bedömningar ska göras,
inklusive frågor om prioritering av resurser.
Om det vid ingående alarmering inte finns tillräckligt tydliga indikationer på
en inträffad olycka eller tillräckligt med information för att besluta om
räddningsinsatsers inledande och genomförande bör kommunen själv
försöka skaffa nödvändig kännedom om händelsen.
Kommunens planering och organisering av
räddningsinsatser
Enligt 1 kap. 1 § LSO är syftet med lagen att i hela landet bereda
människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de
lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor.
Som följer av 3 kap. 8 § LSO ska kommunen ha ett handlingsprogram för
räddningstjänst.
Enligt 1 kap. 6 § LSO ska kommunerna och de statliga myndigheterna som
ansvarar för verksamhet enligt lagen samordna verksamheten samt
samarbeta med varandra och med andra som berörs.
Enligt 1 kap. 3 § LSO ska räddningstjänsten planeras och organiseras så att
räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett
effektivt sätt.
Enligt 3 kap. 10 § LSO ska kommunen när en räddningsinsats är avslutad se
till att olyckan undersöks för att i skälig omfattning bland annat klarlägga
hur insatsen har genomförts.
Kommunens planering och organisering av räddningsinsatser bör utgå från
det handlingsprogram för räddningstjänst kommunen ska upprätta enligt
3 kap 8 § LSO. Planering och organisering bör även ske med utnyttjande av
uppföljning och utvärdering från tidigare genomförda räddningsinsatser och
olycksundersökningar.
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
3
Kommunens planering för ledning av räddningsinsatser bör inkludera
förmåga att ta emot stöd från andra kommuner och statliga myndigheter, att
medverka i andra kommuners och statliga myndigheters räddningsinsatser,
samt samverkan i övrigt med dessa eller med andra som berörs.
Kommunen bör ha, eller kunna få tillgång till, förmåga till ledning för att
hantera flera räddningsinsatser samtidigt. Kommunerna bör samarbeta för
att tillgängliga räddningsresurser hanteras på ett sådant sätt att såväl kort-
siktiga som långsiktiga behov och krav tillfredsställs.
Kommunen bör ha förmåga att bedöma och anpassa ledning och användning
av resurser i förhållande till riskbilden i kommunen, behovet av beredskap
och pågående räddningsinsatser. Denna bedömning och anpassning bör ske
kontinuerligt.
Effektiviteten vid räddningsinsatser är beroende av en rad faktorer, såsom
planering, organisering, kompetens, övning, utrustning, ledning och
samverkan. Tidsaspekten har i de flesta fall en mycket central betydelse för
effektiviteten och denna faktor är därför särskilt nämnd i lagtexten.
Länsstyrelsens planering och organisering av kommunal
räddningstjänst vid omfattande räddningsinsatser
Enligt 4 kap. 10 § första stycket LSO får regeringen, i fråga om omfattande
räddningsinsatser, föreskriva eller i ett särskilt fall besluta att en länsstyrelse
eller annan statlig myndighet får ta över ansvaret för räddningstjänsten i en
eller flera kommuner. Om en sådan myndighet har tagit över ansvaret utses
räddningsledare av denna myndighet.
Enligt 4 kap. 33 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) får
länsstyrelsen, om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal
räddningstjänst, ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som
berörs av insatserna. Som följer av 4 kap. 34 § FSO ska länsstyrelsen
upprätta de planer som behövs efter att ha hört kommunerna och berörda
myndigheter i länet.
Detta innebär att när länsstyrelsen tagit över ansvaret för den kommunala
räddningstjänsten ansvarar länsstyrelsen för ledning och utförande av
samtliga räddningsinsatser i den eller de berörda kommunerna samt för att
beredskapen upprätthålls.
Som framgår av 1 kap 6 § LSO ska kommunerna och de statliga myndig-
heterna som ansvarar för verksamhet enligt lagen samordna verksamheten
samt samarbeta med varandra och med andra som berörs.
Länsstyrelsen bör kontinuerligt kunna bedöma om den ska ta över ansvaret
för kommunal räddningstjänst i berörda kommuner vid omfattande
räddningsinsatser, samt ha en planering för hur bedömningen och
övertagandet ska genomföras. Bedömningen av ett eventuellt övertagande
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
4
bör ske i samarbete med de berörda kommunerna. Innan länsstyrelsen
beslutar om att överta ansvaret för räddningstjänsten bör länsstyrelsen pröva
om det är tillräckligt att bistå de berörda kommunerna med t.ex. lednings-
stöd och informationsinsatser.
Länsstyrelsens planering för kommunal räddningstjänst vid omfattande
räddningsinsatser bör baseras på de regionala förhållandena.
Länsstyrelsen bör ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst vid
omfattande räddningsinsatser när en eller flera drabbade kommuner inte
själva har förmåga att ensamma eller i samverkan med andra utföra
räddningsinsatser på ett tillfredställande och effektivt sätt i enlighet med de
krav LSO ställer.
Något av följande förhållanden bör föreligga för att länsstyrelsen ska ta över
ansvaret för kommunal räddningstjänst vid omfattande räddningsinsatser.
Det ställs större krav på ledning än vad de berörda kommunerna har
förmåga till.
Berörda kommuner har stora svårigheter att samverka och samordna
verksamheten sinsemellan eller med statliga myndigheter.
Berörda kommuner kan inte få överblick över eller tillgång till de
resurser som är nödvändiga för insatsen.
Det ställs så stora krav på uthållighet att de berörda kommunerna inte
klarar att upprätthålla sin beredskap.
En eller flera kommuner begär att länsstyrelsen tar över ansvaret.
Syftet med bestämmelsen om länsstyrelsens övertagande av ansvaret för
räddningstjänsten vid omfattande räddningsinsatser är att insatserna ska
genomföras så effektivt som möjligt.
Med planering baserad på de regionala förhållandena menas att planeringen
kan utgå från kommunernas handlingsprogram för räddningstjänst och bland
annat omfatta behovet av att upprätthålla samhällsviktiga funktioner.
Sådana samhällsviktiga funktioner kan vara vatten- och elförsörjning,
kommunikationssystem, skolor, vård, omsorg samt transporter. Även
historiskt eller biotopiskt värdefulla miljöer eller frågor som normalt berör
mycket stora delar av en kommun eller flera kommuner kan innefattas.
Länsstyrelsens förmåga att kontinuerligt kunna bedöma om den ska ta över
ansvaret syftar till att åtgärden ska kunna initieras i god tid för att ge den
effekt som eftersträvas.
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
5
Räddningschef och räddningsledare
Enligt 3 kap. 16 § LSO ska det i en kommun finnas en räddningschef som
ansvarar för att räddningstjänsten är ändamålsenligt ordnad. Räddnings-
chefen är räddningsledare men får utse någon annan som uppfyller de
behörighetskrav för att vara räddningsledare som regeringen eller utsedd
myndighet bestämt.
Som framgår av 4 kap. 10 § LSO och 4 kap 33 § FSO ska länsstyrelsen
utse räddningsledare om länsstyrelsen tar över ansvaret för kommunal
räddningstjänst vid omfattande räddningsinsatser.
Som följer av 3 kap 9 § LSO ska det vid varje räddningsinsats finnas en
räddningsledare som leder insatsen. Avsikten med att en räddningsledare
ska utses är att räddningsinsatsen ska bli så effektiv som möjligt och att det
inte får råda någon tvekan om vem som leder insatsen.
Räddningschefen bör se till att det i kommunen finns kontinuerlig förmåga
att ändamålsenligt fördela resurser till räddningsinsatser i förhållande till
risker i kommunen och behovet av beredskap. Om länsstyrelsen tagit över
ansvaret för kommunal räddningstjänst bör länsstyrelsen göra detta.
Den geografiska placeringen av räddningsledare och övriga lednings-
funktioner bör anpassas utifrån behovet av ledning. Om en räddningsledare
ansvarar för flera räddningsinsatser samtidigt, bör lämpligheten i detta
prövas i varje enskilt fall.
Länsstyrelsen bör i sin planering förbereda och säkerställa vilka som kan
komma ifråga som räddningsledare och andra ledningsfunktioner om
länsstyrelsen tar över ansvaret för kommunal räddningstjänst.
Bestämmelserna i LSO syftar bland annat till att ge förutsättningar för
korrekt myndighetsutövning vid räddningsinsatser. Ledning av räddnings-
insatser innefattar befogenheter som på ett påtagligt sätt kan påverka
enskildas fri- och rättigheter. Befogenheterna medför därför skyldigheter för
den som leder insatsen. Dessa befogenheter och skyldigheter regleras i
3 kap. 9 §, 6 kap. 1, 2 och 7 §§ LSO samt 3 kap. 7 § FSO. Om en räddnings-
insats berör mer än en kommuns område måste berörda kommuner även
bestämma vilken kommun som ansvarar för ledning av räddningsinsatsen.
Frågor som då berörs kan till exempel vara planering av resursförsörjning
och samverkan med andra myndigheter, bland annat beroende på att det kan
pågå flera samtidiga räddningsinsatser. Då en länsstyrelse bestämmer vem
som ska leda en räddningsinsats, enligt 3 kap 16 § LSO, innebär detta inte
att länsstyrelserna tar över ansvaret för kommunal räddningstjänst.
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
6
Ledning av räddningsinsatser
LSO innehåller inga detaljregler om ledning av räddningsinsatser men
lagens syfte och övergripande mål enligt 1 kap, 1 och 3 §§ LSO ger en yttre
ram för räddningstjänstens verksamhet.
Ledning av räddningsinsatser bör ske kontinuerligt och omfatta att initiera,
utforma, styra, följa upp och avsluta räddningsinsatser samt att kontinuerligt
bedöma och väga risker och hjälpbehov mot andra pågående räddnings-
insatser och behovet av beredskap.
Räddningsinsatsers genomförande bör anpassas efter händelseutvecklingen
och utgå från det faktiska behovet.
Räddningsledaren bör ansvara för att målen med insatsen uppnås, inom
ramarna för räddningschefens avsikter och övergripande mål.
Vid fördelning av ledningsuppgifter mellan olika funktioner bör
förhållandet mellan dessa funktioner vara tydligt. Fördelningen av
ledningsuppgifter bör baseras på förhållandena vid räddningsinsatsen och
tillgängliga resurser. Ledningsorganisationer bör utformas så att detta
uppmärksammas och tillvaratas.
Ledningsuppgifter som avses är bland annat att fördela uppgifter till de olika
organisatoriska delar som skapas av resurser knutna till räddningsinsatsen.
Ledningsorganisationen bör utformas så att olika uppgifter genomförs
samordnat mot uppställda mål.
Personalens kompetens
Genom 3 kap 9 § FSO regleras de formella behörighetskraven för
räddningsledare. Utöver dessa krav ska räddningsledare även uppfylla de
grundläggande kompetenskrav som följer av 3 kap 14 § LSO.
Enligt 3 kap. 14 § LSO ska den personal, som för kommunens räkning har
att planera, leda, genomföra och följa upp räddningsinsatser, genom
utbildning och erfarenhet ha den kompetens som behövs.
Vid bemanningen av kommunens organisation för räddningstjänst och dess
personal för ledning bör kommunen ta hänsyn till behovet av kompetens för
respektive befattning, lokala förhållanden i kommunen samt de särskilda
behov som kan förutses finnas vid enskilda insatser. Organisationens
samlade förmåga att leda bör också beaktas.
De som utses till räddningsledare vid omfattande räddningsinsatser bör
utöver räddningsledarbehörighet och grundläggande kompetens ha förmåga
att leda större organisationer, ha god kunskap om länsstyrelsens roll,
organisation och uppdrag i dessa situationer samt de regionala
förhållandena.
Allmänna råd
MSBFS
2012:5
7
Utgångspunkten för behov av kompetens och organisationens struktur är att
detta anpassas utifrån förväntade behov. Behovet av kompetens behöver
också bedömas utifrån kravet på korrekt myndighetsutövning vid räddnings-
insatser, som följer av de olika typer av händelser som kan inträffa utifrån
kommunens riskbild.
Behovet av kompetens kan förändras samtidigt som kunskaper och
färdigheter kan försämras över tiden. Vidareutbildning och övning är
naturliga sätt att möta behovet av att hålla kompetensen på rätt nivå.
Övning och utbildning bör ske regelbundet för att upprätthålla den
kompetens och förmåga att leda arbetet som behövs i samband med
räddningsinsatser.
Övningar bör vara av varierande karaktär och omfatta all berörd personal.
Övningarna bör omfatta både de enskildas förmåga och organisationens
samlade förmåga. Övningarna bör även omfatta förmågan att samverka med
andra organisationer.