NFS 2018:3

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

¹

NFS 2018:3

Utkom från trycket

den 25 juni 2018

Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om

användande av fångstredskap;

beslutade den 14 juni 2018

Med stöd av 12 och 15 §§jaktförordningen (1987:905) föreskriver¹ Natur-

vårdsverket följande.

Omfattning och syfte

1 § Dessa föreskrifter gäller användandet av såväl dödande fångstredskap som

fångstredskap som inte dödar.

2 § Bestämmelserna i dessa föreskrifter syftar till att tillräcklig hänsyn tas till

djurskydd, säkerhet och selektivitet vid användandet av fångstredskap. Detta

medför att särskilda villkor för användandet inte längre behöver användas i

samband med beslut enligt 11 § tredje stycket jaktförordningen (1987:905) om

godkännande av fångstredskap.

3 § Dessa föreskrifter ersätter villkor för användande uppställda i beslut om

godkännande av fångstredskap enligt 11 § tredje stycket jaktförordningen

(1987:905) meddelade före ikraftträdandet av föreskrifterna.

Definitioner

4 § De beteckningar som används i dessa föreskrifter har samma betydelse som

i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905).

I övrigt har nedanstående beteckningar följande betydelse:

Fångstredskap: anordning utformad för att fånga eller döda vilt.

Dödande fångstredskap: anordning utformad för att döda vilt.

Fångstredskap som inte dödar: anordning utformad för att fånga och hålla

kvar vilt.

Selektivt fångstredskap: fångstredskap som i huvudsak fångar den arten/de

arterna eller individerna av en art som redskapet har godkänts för.

Vittjande: omhändertagande av fångst.

Bevakning: övervakning genom fysisk närvaro.

Bifångst: fångst av annan art eller individ än vad redskapet har godkänts för.

¹Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9

september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter

och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

2

NFS 2018:3

Nät: textilnät eller liknande med syfte att snärja in fångat vilt, dock inte slagnät

(typgodkänt fångstredskap L 17) för fångst av bland annat duvhök.

Invasiv främmande art: främmande art vars introduktion eller spridning har

konstaterats hota eller negativt inverka på biologisk mångfald och relaterade

ekosystemtjänster.

Invasiv främmande art av unionsbetydelse: en art som upptagits på bilagan

till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1141 av den 13 juli

2016 om antagande av en förteckning över invasiva främmande arter av uni-

onsbetydelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1143/2014².

Invasiv främmande art av medlemsstatsbetydelse: en invasiv främmande art,

som inte är av unionsbetydelse, men som enligt svenskt beslut kräver åtgärder

på medlemsstatsnivå i enlighet med artikel 3.4 i förordning (EU) nr 1143/2014

av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och

spridning av invasiva främmande arter³.

Larmanordning: teknik/mekanik som möjliggör att användaren får kännedom

om att fångstredskapet har lösts ut.

Allmänna krav

5 § För att få användas ska ett fångstredskap vara tillverkat i enlighet med

Naturvårdsverkets beslut om typgodkännande. Om visst materialslag eller

dimension som anges i beslut om typgodkännande inte längre saluförs ska

likvärdigt alternativ ha använts i tillverkningen.

6 § Ett fångstredskap ska hållas i sådant skick att det inte avviker från spe-

cifikationen av godkänd konstruktion. Material- och funktionskontroll av

fångstredskapet, i synnerhet gilleranordningen, ska ske regelbundet, dock minst

en gång per månad under den tid fångstredskapet används. För fångstredskap

som enbart fångar råttor, möss eller en invasiv främmande art ska motsvarande

kontroll ske minst var tredje månad under den tid fångstredskapet används.

7 § Fångstredskap som används ska, vare sig de är gillrade eller inte, väder-

beständigt märkas med typbeteckning samt med användarens namn, adress

och telefonnummer. Alternativt kan fångstredskapet märkas med användarens

identitetsnummer om Naturvårdsverket har anvisat ett system för sådana iden-

titetsnummer. Märkning behövs inte om fångstredskapet används i hus, gård

eller trädgård.

8 § Fångstredskap som inte dödar ska placeras så att fångat vilt skyddas mot

väder och andra omständigheter som kan orsaka onödigt lidande.

9 § Fångstredskap som inte används vid jakt eller som åtel ska iordningställas

så att det inte kan fånga vilt eller utgöra fara för människor eller egendom.

²EUT L 189/4, 14.7.2016, s. 4-8 (Celex 32017R1263)

³EUT L 317/35, 4.11.2014, s. 35 (Celex 32014R1143)

³

NFS 2018:3

Avlivning av fångat vilt

10 § Avlivning av fångat vilt är ett led i jakten och ska ske så att viltet inte

utsätts för onödigt lidande.

11 § Vid avlivning med skjutvapen ska skjutvapnets kaliber och ammunition

anpassas till viltarten och viltets storlek. Viltet ska skjutas så att hjärnan träf-

fas och skadas på ett sådant sätt att viltet förlorar medvetandet och inte återfår

medvetandet innan viltet dött.

Krav på selektiv fångst

12 § Användande av fångstredskap ska ske så att risken för bifångst minimeras.

13 § Bifångst ska återges friheten om den bedöms kunna fortsätta leva utan

onödigt lidande.

14 § Om ett sällskapsdjur har fångats i fångstredskap och är allvarligt skadat

finns bestämmelser om avlivning i 30 § djurskyddslagen (1988:534).

Fångst av invasiv främmande art

15 § Fångst och bifångst av vilt som tillhör en invasiv främmande art av uni-

onsbetydelse eller medlemsstatsbetydelse får inte återges friheten. Den som

fångat, eller misstänker att den fångat, sådant vilt ska snarast kontakta ansvarig

myndighet, eller den som på myndighets uppdrag vidtar utrotnings- eller han-

teringsåtgärder gällande en invasiv främmande art, för besked om hur viltet

ska hanteras. Om omständigheterna inte medger att besked kan inhämtas ska

viltet avlivas.

Utöver vad som anges i första stycket får ansvarig myndighet, eller den som

på myndighets uppdrag vidtar utrotnings- eller hanteringsåtgärder gällande en

invasiv främmande art, hantera fångat sådant vilt på annat sätt.

När fångstredskap som inte dödar får användas

16 § Fångstredskap som inte dödar får endast användas mellan den 1 augusti

och den 15 april. Detta gäller inte vid myndigheters beslut om skyddsjakt, vid

skyddsjakt enligt bilaga 4 till jaktförordningen (1987:905) eller vid jakt som

sker med stöd av 31 och 32 §§jaktförordningen (1987:905).

Vittjande av fångstredskap som inte dödar

17 § Den som använder fångstredskap som inte dödar ska undvika att vilt är

fångat under onödigt lång tid i fångstredskapet.

Allmänt råd till 17 §:

Fångstredskap som inte dödar bör utrustas med larmanordning för att kunna

vittjas snabbt efter fångst.

4

NFS 2018:3

18 § Fångstredskap som inte dödar och som är avsett för fångst av fågel ska

vittjas minst en gång per dygn. Ett vittjande ska alltid ske på kvällen.

19 § Fångstredskap som inte dödar och som är avsett för fångst av däggdjur

ska vittjas minst en gång per dygn. Ett vittjande ska alltid ske på morgonen.

Om fångsten avser iller, mink, hermelin, vessla, sork eller råtta ska vittjande

ske minst två gånger per dygn, morgon och kväll. Om fångsten avser möss ska

vittjande ske minst var femte timme.

20 § För fångstredskap avsett för vildsvin gäller dessutom följande.

1. Fångstredskapet ska utrustas med larmanordning.

2. Fångstredskapet får endast betas med oförädlat vegetabiliskt foder.

3. Fångstredskapet ska ställas in så att ingångsöppningen som mest är 55

cm hög.

21 § Fotsnara för rödräv ska vittjas minst två gånger per dygn, morgon, senast

vid gryningen, och kväll.

22 § Fångstredskap som har utrustats med larmanordning ska vittjas snarast

möjligt efter det att larmanordningen har gett utslag.

Bevakning och vittjande av nät

23 § Nät ska stå under ständig bevakning och vittjas omgående efter det att

fångst har skett.

Utbildningspliktigt användande m.m.

24 § Fotsnara för rödräv får endast användas av personer som har genomgått

en särskild utbildning anordnad av svensk jägarorganisation, eller motsvarande

utländsk utbildning som med avseende på djurskydd och säkerhet är likvärdig

den svenska. Utbildningen ska innehålla åtminstone följande moment:

1. olika typer av fotsnaror och hur dessa ska underhållas och justeras, och

2. korrekt utplacering och handhavande av fotsnara.

25 § Fotsnara för rödräv får endast användas i Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelsen får besluta om undantag för

vissa områden om det är motiverat för skydd av hotade djurarter.

26 § Slagfälla för att döda bäver får endast användas av personer som har

genomgått en särskild utbildning anordnad av svensk jägarorganisation, eller

motsvarande utländsk utbildning som med avseende på djurskydd och säker-

het är likvärdig den svenska. Utbildningen ska innehålla åtminstone följande

moment:

1. artkännedom om bäver och utter, och

2. korrekt utplacering och handhavande av fångstredskapet, särskilt avse-

ende säkerhet och selektivitet.

⁵

NFS 2018:3

27 § Ripsnara får endast användas av personer som har genomgått en särskild

utbildning anordnad av svensk jägarorganisation, eller motsvarande utländsk

utbildning som med avseende på djurskydd och säkerhet är likvärdig den

svenska. Utbildningen ska innehålla åtminstone följande moment:

1. hur man tillverkar ripsnaror och hur dessa ska underhållas och justeras,

och

2. korrekt utplacering och handhavande av ripsnara.

Tillståndspliktigt användande

28 § Tillstånd från länsstyrelsen krävs vid jakt med fångstredskap

1. som dödar bäver,

2. där levande fågel används i syfte att locka och fånga vilt av annan art,

3. som fångar sådana falkar, vråkar, hökar och ugglor som avses i 33 §

jaktförordningen (1987:905) samt duvhök.

Länsstyrelsens beslut om tillstånd får förenas med ytterligare villkor utöver

vad som framgår av dessa föreskrifter.

Länsstyrelsens tillståndsgivning enligt första stycket punkten 2 ska vara res-

triktiv.

29 § Länsstyrelsen får ge tillstånd enligt 28 § punkten 1 under förutsättning att

1. tillståndet i första hand syftar till att förebygga eller förhindra skada

orsakad av bäver, och

2. användandet sker selektivt och att risken för bifångst av t.ex. utter därmed

minimeras.

Vidare får länsstyrelsen medge tillstånd att använda fångstredskap för bäver om

det är motiverat av djurskyddsskäl enligt 40 b § jaktförordningen (1987:905). I

sådana fall krävs inte att förutsättningarna enligt första stycket 1 är uppfyllda.

30 § Länsstyrelsen får ge tillstånd enligt 28 § punkten 2 under förutsättning att

1. användandet avser en särskilt angiven plats och under en begränsad tid,

2. fåglar som används som lockbete har tillräckligt utrymme, tillgång till

nödvändigt skydd från ogynnsamma väderförhållanden och annat vilt

såsom predatorer samt tillgång till vatten och föda, och

3. det behövs för att skydda vilt som ingår i näringsverksamhet.

31 § Länsstyrelsen får ge tillstånd enligt 28 § punkten 3 under förutsättning att

1. det är motiverat med hänsyn till människors hälsa och säkerhet,

2. andra förvaltningsåtgärder är uttömda och

3. det behövs för att skydda vilt som ingår i näringsverksamhet.

6

NFS 2018:3

32 § Fångade rovfåglar får frisläppas på annan plats efter att berörd markägare

och jakträttshavare lämnat sitt medgivande.

Dödande fångstredskap

33 § För användande av dödande fångstredskap som inte behöver tillstånd

enligt 28 § gäller följande.

1. Om fångstredskapet placeras lägre än 1,5 m ovan mark och avståndet

mellan ingångshål och utlösningsanordning är mindre än 30 cm, ska det

vara försett med en minst 30 cm lång, högst 10 cm bred och 12 cm hög

ingångstunnel, fast angjord framför fångstredskapets ingångshål.

2. Fångstredskap försett med trampgiller får inte betas på trampplattan.

3. Fångstredskap försett med betesgiller får endast betas på gillret.

4. Stockfälla för mård ska alltid placeras minst 1,5 meter ovan mark och

fritt i förhållande till större sten eller sluttning i terräng.

5. Fångstredskap försett med betesgiller ska placeras lutande eller hängande

i 45 graders vinkel.

Fångstredskap avsedda för fångst av råttor, möss, sorkar och mullvadar samt

stockfälla för mård omfattas inte av bestämmelserna enligt punkten 1.

Fångst av vilt som rymt från vilthägn

34 § Utan tillstånd får fångst av märkt vilt som rymt från vilthägn ske i särskilt

iordningställda återfångstanordningar. Med märkt vilt likställs vilt som på annat

sätt med säkerhet kan identifieras som härrörande från hägnet.

35 § Vilt som av misstag fångas i återfångstanordning ska omedelbart släppas

fritt. Om vilt som tillhör en invasiv främmande art av unionsbetydelse eller med-

lemsstatsbetydelse fångas i återfångstanordningen gäller bestämmelserna i 15 §.

Transport och förvaring av fångat vilt

36 § Utan hinder av vad som föreskrivs i 12 a § första stycket jaktförordningen

(1987:905) får

1. fasan, rapphöna, gräsand, kråka, kaja, skata och tamduva (stadsduva) som

fångats i enlighet med bestämmelserna i jaktförordningen, tillfälligt kvarhål-

las och förvaras i fångstredskap i syfte att locka och fånga frilevande fåglar

av samma art,

2. fasaner, rapphöns och gräsänder som fångats i enlighet med bestämmelserna

i jaktförordningen transporteras till, och hållas i, vilthägn eller liknande anlägg-

ning under hela året för att användas i avelssyfte,

3. vilt som fångats i fångstredskap tillfälligt förvaras i samband med transport

för att avlivas på annan plats,

4. sådana falkar, vråkar, hökar och ugglor som avses i 33 § jaktförordningen

(1987:905) och som fångats med stöd av tillstånd från länsstyrelsen tillfälligt

förvaras i samband med transport för att frisläppas på annan plats, och

5. vilt som fångats för vetenskapligt ändamål tillfälligt transporteras och förvaras

i samband med fångsten.

⁷

NFS 2018:3

Undantag

37 § Naturvårdsverket får i det enskilda fallet medge undantag från kraven i

dessa föreskrifter. Undantag får förenas med villkor.

__________

Ikraftträdande

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 augusti 2018.

Naturvårdsverket

BJÖRN RISINGER

Gunilla Ewing Skotnicka

(Naturavdelningen)