Prop. 1908:37

('med förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen',)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

1

N:o 37.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen , §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen ; gifven Stockholms slott den 7 februari 1908.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga följande 1 ö

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 28, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ II, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf af Honom ut­

nämnda, lagkunniga män, hvilka fullgjort hvad författningarna föreskrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och utgöra Konun­ gens högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver tolf, så vida ej

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N-.o 37.) 1

2

Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 inom. stadgar, besluta,

att högsta domstolen skall på »tidningar arbeta; och varde i sådant fall

såväl justitierådens antal med iakttagande af hvad ofvan är sagdt som

ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning bestämda.

2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jämlikt för­

fattningarna få hos Konungen fullföljas genom besvär i statsdepartementen,

skall i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad af Konungen

och Riksdagen samfälldt enligt den i 87 § 1 inom. stadgade ordning,

uppdragas minst sju af Konungen utnämnda män, som förvaltat civil be­

ställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas

regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Minst tre fjärdedelar af

hela antalet regeringsråd skola hafva fullgjort livad författningarna före­

skrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänst­

göring meddelas i omförmälda lag.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ 18.

Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att

kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra alla ansökningar,

att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa

laga tid, som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola af högsta

domstolen afgöras.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän förfrågnin­

gar om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra,

äge högsta domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.

§

21

.

Två ledamöter af högsta domstolen och en af regeringsrättens lag­

farna ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att afgifva utlåtande öfver de förslag till stif­

tande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar,

hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där så pröt-

vas nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter

af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som

uti 17 § 1 mom. sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

o

Närmare bestämmelser om tjänstgöringen i lagrådet meddelas i sär­

skild, af Konungen och Riksdagen jämlikt 87 § 1 inom. gemensamt be­ slutad lag.

§

22

.

l:o. Uti högsta — — — — stadgar. 2:o. I regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem leda­

möter, så ock af fyra, där tre af dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i Konun­

gens namn och med Dess höga underskrift eller under Dess sekret.

§ 25.

Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena be­

redas i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda fördel­ ning, höra.

§ 26.

Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt åter­

gifva ära och till kronan förverkadt gods. öfver ansökningar därom höre Konungen dock regeringsrätten, beträffande mål af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i andra mål högsta domstolen; och fatte Konungen Sina beslut uti statsrådet. På den brottslige — — — — (lika med nuvarande § 25) — — — — dömd.

§ 34.

Statsministern — — — — uppbära. Justitieråd eller rege­

ringsråd må ej tillika annat ämbete innehafva eller utöfva.

§ 87.

Ro. Riksdagen äger — — — — afgöras. Beslutar Riksdagen

för sin del någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflämnas förslag därom till Konungen, som inhäinte statsrådets och lag­ rådets tankar däröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riks­ dagen antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

vägra. Kan Konungen — — — — antagande. Finner Konungen

godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske Han statsrådets och

lagrådets yttrande däröfver, samt meddele Sin proposition tillika med be­

rörda yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riks­

dagsordningen sägs.

2:o. ' Riksdagen äge — — — — kyrkomöte, öfver förslag

angående dylik lag skola, på sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets

tankar inhämtas och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riks­

dagen meddelas. Har ej — — — — antagande.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna ölver-

vara högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens — —

— — äskar.

§

101

.

Skulle den oförmodade — — — — ära och egendom, eller

regeringsrätten eller eu eller flera af dess ledamöter funnes hafva af sådan

orsak vid pröfning af besvärsmål uppenbarligen orätt förfarit, vare justitie­

ombudsmannen •— — — — befordra.

§

102

.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af presi­

denten uti Konungens och rikets Svea. hofrätt, hvilken däruti före ordet,

presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen

fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de

äldsta justitieråd, äfvensom, i båda fallen, högste befälhafvaren öfver de i

hufvudstaden tjänstgörande' trupper, högste närvarande befälhafvaren för

den vid hufvudstaden förlagda delen af flottan, tvenne de äldsta råd i

Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier. Då antingen

justitiekansler en eller justitieombudsmannen finner sig befogad att högsta

'domstolen eller regeringsrätten samfälldt eller särskilda enderas ledamöter

inför riksrätten tilltala, äske han — — — — tjänst.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

5

och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några af högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter skola anses — — — — belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af högsta dom­

stolens eller regeringsrättens beslut, eller någon allmän öfverläggning där­ om uti nämnden förefalla.

§ 106.

Finner utskottet — — — — inför riksrätten, och gånge här­

med som i 101 och 102 §§ om tilltal emot regeringsrätten föreskrifves. Då statsi'ådets ledamöter — — — — varder.

Riksdagsordningen.

§ ii-

År någon missnöjd — — — — insända, för att i Dess rege­

ringsrätt skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott

eller val till utskott deltaga; ej heller — — — — förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser — — — — jämväl af lagrådets yttrande.

§ 69.

Lagtima Riksdag skall — —- — — döma, huruvida högsta dom­

stolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen be­

gångna fel och brott, hvarom regeringsformens 102 § handlar, likväl

kunna anses böra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag

den blifvit vald tillsammans.

Nämndens samtliga ledamöter — — — — föreskrifves.

1 enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående re­

geringsrättens ledamöter.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund af — — — — högsta domstolen, regeringsrätten,

lagrådet, nedre justitierevisionen — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakt­

tagas :

Att protokoll — — — — icke uppenbara.

Att ej några — — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — konfiskeras.

Att, i hvad

— — ■— — femtio riksdaler.

Det skall — —

— —- —- sexton skillingar.

Att protokoll —- — —

— sexton skillingar.

Att ingen — —

— — — sexton skillingar.

Att utdrag — —

— — — femtio riksdaler.

Att uppgifter —

— — —- femtio riksdaler.

Att de från

— —- — —- femtio riksdaler.

Att ansökning — — —

— femtio riksdaler.

Att sådant — — — —

— hufvudsaken.

I öfrigt — — —

— stadgadt är.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

7

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparternentsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott fredagen den 7 februari 1,908.

N afvalkande:

Hans excellens herr statsministern L

indman

,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Troll®, Statsråden: Albert Petersson,

A

lfred

P

etersson

,

Hederstierna, H

ammarskjöld

,

S\VARTZ, grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd, Malm.

Efter gemensam beredning med öfriga departementschefer anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson ånyo det af landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt.

Sedan föredragande departementschefen redogjort för betänkandets

innehåll, anförde han:

»Att pröfningen i högsta instans af administrativa besvärsmål bör iBehof vet af

största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kung!. Maj:t i statsrådet till annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertygande profning af visadt. Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt, Zärsmål med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ord-

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

57

.

Gränsen

mellan rege­

ringens och

regerings­

rättens be­

hörighet.

Behörighets­

frågans lös­

ning enligt

betänkandet

(kvalitativ

metod).

ningen framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade ut­

redning angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva

vid handen, att eu ny myndighet, eu ny domstol bör inrättas med hufvud­

saklig uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på

denna myndighet torde vara regeringsrätt, en benämning, hvarmed man

sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.

Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att

i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. 1 de förslag

om bildandet af eu sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit,

har det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings­

frågor skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga

öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,

att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en

annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade

skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens upp­

dragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har

någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan

regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen

svårlöst fråga.

Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den

princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten,

medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller

åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid

en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om

rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i be­

fordringsmål, där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för

rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna

hafva karaktären af rättstilläinpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma

mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i väg-

delningsmål, frågorna om och huru en väg bör indelas till allmänt underhåll.

Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet —- på det sätt, att hvarje

administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,

som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler

nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro

gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan eu sådan

pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast

rättstilläinpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en prelimi­

när dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Rege­

ringsrätten har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer

fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämp-

9

%het och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och rege­ ringen. Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller mindre del, till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Onekligen synes den sålunda föreslagna 'kvalitativa’ bestäm­

ningen af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda för­ delar. Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom all­ männa bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål skola pröfva^ af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underord­ nade myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet, om sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning. Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller undgå att verka tilltalande.

Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu

Olägenheter

föreliggande. fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 Mrvid-maj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes m i o- dock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man äfventyra^, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande mvn- digheten att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den före­ slagna norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid lämnar erforderlig ledning, Väsentligen hämtad från kommunallagarna, där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva

Bih. till Iiiksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

10

Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl eu

materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det

ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,

att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under

regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till före­

dragning i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komine

att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarp­

sinne blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade

betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den

tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regerings­

rättens kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma

en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. Eu domstol,

hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,

huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna

meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta

domstol.

Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,

med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter

som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.

Departe-

De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det

mentsche-

sätt, hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lag-

*7behörig-9

förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa den

hetsfrågan

an(jra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttöm-

tionsmetod).

mande fördelning af besvärsmål en i sådana, som i sin helhet afgöras af

regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.

Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,

genom eu uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till

den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.

Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen

om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,

men ej heller andra, icke kali strängt genomföras. Till eu början är

det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets

behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompe­

tens äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan

art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika

frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets

afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af

viktigare regeringsärenden ej kan häraf vållas. Skulle i något fall af­

görande! synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra

utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

11

vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regerings­ rätten öfverflyttas mål, Indika kunna synas i öfvervägande grad falla inom området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika mål nämner jag mål angående vägdelning, däld frågor om vägs egenskap af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regerings­ rätten anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa myndigheterna hafva eu mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplig hetsgrunder, exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga eu främmande syn­ punkt, att den skall sakna sinne för den själfständighet, det initiativ, som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses önskligt, att man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt.

Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regerings­

rätten uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvar- hålla alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och rege­ ringsrätten verkställas med ständig hänsyn till, att mål af hufvudsakligen rättslig ^karaktär höra komma under den administrativa domstolens pröf­ ning. A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen, i Indika afgörande! har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning, tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande af regeringsmakten. Men jämte dessa, två ledande grundsatser äro äfven andra omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka gällande i fråga om olika slag af mål.

Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen

kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verk­ ställa en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Magt i stats­ rådet afgärda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Magt i statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för åren 1899—-1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

57

.

dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren

1904—1906.»

Närmare

belysning

af departe­

ments­

chefens

förslag.

Befordrings­

mål.

Föredraganden lämnade nu en sammanfattande framställning af ta­

bellernas innehåll samt fortsatte härefter:

»Det torde tillåtas mig att, särskilt för vissa mer betydande slag af

mål, något redogöra för de skål, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit

bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam­

manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna

icke kommit till synes.

Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra

ägnade att afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet. Klart är emellertid, att

detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen

afgörande är ett medborgerligt val och

offentlig

myndighets åtgärd in­

skränker sig till en formell pröfning af valresultatet jämte eu auktorisation

däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsi-

storiella gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar

utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på

tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet

förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva

genom administrationen tillvaratagas.

På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande

af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Magt i statsrådet, om för­

slaget uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af

regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis

förslag till borgmästaretjänst.

Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af

läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman

verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän

förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,

är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskolelärare­

tjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen

å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröf­

ning, därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,

där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga

myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss

frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då be­

dömas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägenhet

inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den

bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

13

Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst

torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annor­ lunda med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nöd­ vändig förutsättning för, att eu viss förrättning kommer till stånd. Det typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning. För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befall- ningshafvandes beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik för­ rättning — frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens be­

falla ngshafvandes beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare. Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra till­ komma regeringen.

Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande

hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om disciplinär bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om tjänstemans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd under åtal.

En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, ut-

göres af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänste­ befattning. ^ Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet

att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på eu pröfning af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, sti- pendietillsättning sker uteslutande på grund af eu rättslig pröfning, måste betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas, att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ dom­ stols behandling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

14

Kungl. May.U Nåd. Proposition N:o 37.

Mål om le-

Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande

komisk lag-

myndighet, som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift-

stiftnings

ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig

karaktar.

natUrligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för

denna myndighets begagnande kan gifva anledning.

Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lots-

styrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordnings­

föreskrifter, reglementen och instruktioner för underlydande personal och

jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter

och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt

tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,

som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och

dylikt, kunna i besvärsväg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså

fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.

instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj-.ts

befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskole­

inspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel­

aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­

rätt yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det

omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verk­

samhet i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt

vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares

skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida

viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes

mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den admi­

nistrativa domstolen.

En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de

beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller före­

skrifter i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.

Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning, och besvär

komma då att erhålla eu mera underordnad betydelse. Detta är händelsen

ej blott när Kung]. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område

å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gäl­

lande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om

befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i siad eller

därmed likartad! ämne funnit ett stadgande behöflig!, som icke antagits

af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om

fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom

kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kung]. Maj:ts befallnings-

hafvandes godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare

15

syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas eller vara töranledt af framställning från vederbörande kommunala myn­ dighets sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för rikets städer.

Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande

befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut, hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstift­ ningsmakt böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är här ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Maj:ts befall­ ningshafvande jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska samtundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighets- föreningar tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, til­ låtelse till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkrings­ bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom inom ett län, och så vidare.

Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål,

i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Magt i statsrådet, och det­ samma gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta hithörande mål är fråga om rätt att idka vass rörelse eller näring eller om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd er­ fordras, således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud. Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller öfver penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åtgärder beträffande liflörsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning, med flera dylika.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

16

Skog smål.

I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas

genom besvär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero af den

åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande

myndigheten omfattar. Hvad särskild! angår målen om disposition af

skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna

antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed ana­

loga frågor i månget fall inkomma till Kung!'. Maj:t genom underställning

och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda

skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastnirsg eller

skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpts

eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kung!. Maj:ts

pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma

förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som

må tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs-

målen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den

omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

Mål rörande

En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,

rjiandferin-

som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin

gen.

och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det under­

dåniga betänkandet fram hålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till

försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med

mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att

mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra

afgöras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra forsaljnings-

rätf igheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver

rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regerings­

maktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att

tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.

Maj:t i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i

den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af

anbud å öfvertagande af försälj riingsrättigheter med flera dylika spörsmål måste

äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Byggnads-

Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och

vårdsmål

hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,

utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål

lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsmålen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

17

att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan

sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.

Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i

författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig

pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på

samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det

allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att

hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar

på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordnings-

och hälsovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad Vägmål och

beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men filning»-

det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta före­

komma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med

afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till

fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.

Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens

och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den

enda. möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskill­

nad icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten

att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,

indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hän­

seende typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses

innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under hvilka förutsätt-

ningår den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur

måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,

men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd

omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälio—

hetsgrunder.

. Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att

pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga

och. invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska

talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att

befria den från afgörandet af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflytt­

ning af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad

lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland

exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den

administrativa högsta domstolen.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

'

3

18

Eu omständighet, soin ej får förbises, är ock, att en öfverflytt­

ning af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsent­

ligaste hindret för en annan administrativ reform: den af lönereglerings-

kommittén föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål.

Härom torde jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.

Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän

väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten

bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning

för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila på en i viss mån annan

uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet, utan att

det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas regerin­

gen. Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af

viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t åt

sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.

Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga

betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga

frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller

skall förlora egenskapen af allmän väg.

Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde

det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af sär­

skilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från

vägens kant eller att uppsätta grind.

Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

MAI

om

ut-

I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk

på utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg

' vunnit Kungl. Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång._ Hit höra

anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järn­

vägs drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rätts­

förhållande af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för

sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men

det skulle åter icke väl öfverensstämma med regeringsrättens ställ­

ning, att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen

höra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade för­

valtningsmyndighetens beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes

lämpligt att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad

myndighets beslut i dylikt mål pröfvadt i administrativ ordning, innan

han såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gäl­

lande regler icke böra vidtagas.

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 37.

19

Mål om afiöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om

pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti

betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,

som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock

dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma

hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot stats­

kassan riktade anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de all­

männa domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pen­

sion, ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill

man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i

öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stad­

gande^ att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de

allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara väl­

grundad. De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma stats-

tjänaren, äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;

de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika rätts­

förhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven natur­

ligt, att de må göras gällande allenast i administrativ process; och eu sådan

uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §

rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves

och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott

häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, en

särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.

Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfver-

klagas, men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin

talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.

Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes an­

sökan, som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltnings­

myndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinal­

styrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals

vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att

skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanled-

ning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat

erbjudande att inga aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets

beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 37.

20

Speciell nio

tivering- til!

ennmeratiO'

nen.

Olika sätt

för dess

verkstäl­

lande.

afgå ras af Kung!. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskild! omnämnt

hvarje mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att

fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de

viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets för­

fattare, anser kunna och höra. öfverflyflas från regeringen till slutligt af­

görande hos regeringsrätten.

Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll

sålunda antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke

kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i eu särskild lag,

hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag.

Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, Indika mål skola

i enumerationen alses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller

de, hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvithet år 1856 fram­

lades af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det

då hyllande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt

såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens

bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till ta­

bellerna lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom

eu dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas,

öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hem­

falla under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras

under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar

däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det

underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda

gör anspråk på fullständighet.

Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara vådligast och

tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga

målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga,

affatta de allmänna regler, ‘ hvilka jag angifvit såsom normgifvande för

regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter

att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas åt regeringsrätten,

möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa

grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter

gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god

ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumerationens

verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf admi­

nistrativa besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar

kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen allt-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

21

jämt skall skapa nya fall. Anser man ensidigt, att dessa förbisedda eller

nya fall komma under bedömande af Kungl. Magt i statsrådet, bör enu-

merationen gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att

ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hänförliga

målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta

rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen

hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare

bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning och

som hos eu administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en blott

formell behandling. Det kan sålunda befaras, att eu regel, som läte hvarje

i lagen ej särskildt omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understun­

dom kunde leda därhän, att regeringsrätten komnie att behandla mål, hvilka

enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och eu

befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall

hänskjuta målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet synes icke

kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörig-

hetsgränser. Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra

något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den

administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att in­

fordra domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,

hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. 1 sådan händelse blifva

utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande

ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta eu

uppräkning af de mål, som falla inom området för regeringsrättens be­

hörighet. För att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver-

siktlig, torde målen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid

följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock

ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens inre sam­

hörighet.

Med det underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att

mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om

val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen, böra

af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsord­

ningen och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes

önskvärd!, att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompe­

tens, torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som

lämpligen kan med dem begynnas.

Enumeratio­

nen bär afse

mål, tillhö

-1

rande rege­

ringsrätten.

i. Mål om

riksdags­

mannaval

m. fl.

22

Kling v. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om

annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag

därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall

af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut

antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befatt­

ningar, afsägelser däraf, val af hufvudmän och styrelseledamöter i spar­

bank, och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett

val, sådant som här afses, och en omröstning inom kollegial myn­

dighet.

2.

Mål om

Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå

m<bes?uttS antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om bygg­

nader, som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor —-

ämnen, Indika regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas

dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun,

annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens be­

dömande skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige,

vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse.

Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets

författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut böra

pröfvas af Ivungl. Magt i statsrådet. 1 betänkandet äro de kommunala mål,

hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, ru­

bricerade såsom angående 'den lagliga giltigheten’ åt meddeladt beslut.

Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigad^ när man, såsom i betänkandet,

endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverklagas alle­

nast på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens

kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka

besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde

det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets

lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formu­

lering direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats

till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande.

Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt

upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse

göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emel-

lertid fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till

besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslu­

tet strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider

deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämp­

ningens enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande

i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål

23

är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myn­

dighet sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätter,

skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:t

i statsrådet.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala be­

svärsmål rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund

af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt

företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan

af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål be­

handlas på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å

menighets beslut.

Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,

och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så

till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskilt må här

framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskole-

undervisningens ordnande, och att beslut om fattigvårdssamhälles indelning

i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om

vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. 1

öfrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att

bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattig-

vårdsinrättning. Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de

fattigvårdsmål, hvilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista

instans.

1 detta sammanhang torde jag fä göra en allmän anmärkning be­

träffande enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,

såsom nyss är antydr i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,

samma mål kärr blifva att hänföra under flera af de i enumerationen

använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,

torde ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt

utan besvärliga och tyngande omskrifningar.

Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål

om sammankallande af menighet eller dess representation.

Måf om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensions-

målen. Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så om­

fattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade an­

språk utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om

löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru

och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fast-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3. Mål om

menighets

samman­

kallande.

4. Mål om

aflönings-

förmåner.

24

Mål om rese-

och trakta-

ments-

ersättning.

ställda löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl

föreslås af löneregleringskominittén att, med upphörande af den beslutande­

rätt, hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda

tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser

om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna dom­

stolarna. Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt

komme till stånd, dessa mål måhända borde behandlas af regeringsrätten

i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om

statstjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande

mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former.

Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och

aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bo­

stadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt,

synes böra särskilt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast

om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller

öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så för­

stås, att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skälig-

hetspröfning kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje

fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om

beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande

skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller

kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt

till provision för uppbörd af enskilda inrättningars utgifter likasom äfven

mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet.

Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt,

tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön

och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde

äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken 'mål om aflö-

ningsförmåner’. Att däremot tvister om landtmätares arfvodesråknin-

gar icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa

mål enligt gällande lag skola anhängiggöra genom stämning till domstol.

Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande regle­

menten brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter

till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock höra uttryck­

ligen angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän

anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner

som exempel understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstöds-

anstalt.

Mål om resekostnads- och traktamentsersättning torde böra nämnas sär­

skilda då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

25

kan sågas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller

eljest angå aflöningsförmåner.

Dessutom lärer höra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan

Mål om an-

ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag

till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkande^

statsmedel.

upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af stats­

medel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål

om ersättning af statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd af smitto­

sam sjukdom. . Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett

komplement till bestämmelsen om aflöningsförmåner. I fall, där det må­

hända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall

det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af stats­

medel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono­

fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen

den 17 juni 1904.

Jag liar förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämp­

ligt, att mål, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängig-

gjorda vid de allmänna domstolarna. Hvad angår nyss berörda ersätt-

ningsmål, synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämp­

ning af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,

hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning

för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättnings-

yrkande, som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga pri­

vaträttsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af

lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik af enu-

merationen.

Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om

ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverens­

stämma med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för

regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt

nämnda förslag besvär angående annan utbetalning af statsmedel än sådan

som på grund af gällande författning påyrkas’.

Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regerings-

Mål om

rätten upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka böra af regerings- statsbidrag.

rätten slutligen afgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller

till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folk­

bibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sed­

ligt afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga

skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna samman­

fattas under rubriken hnål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. Raft. '27.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 37.

4

5. Mål om

'tullbehand­

ling, beskatt­

nings■ och

räkenskaps-

mål.

som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande

författningar må bevilja eller skall på rekvisition utbetala’. När åter

Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas

fullgörande myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga,

huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet.

Några dylika fall finnas antecknade i tabellerna.

Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af

enumerationen som mål om taxering' till skatt eller annan afgift (bränn-

vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskyld er

eller andra avgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån.

Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga be­

tänkandet, nämner särskild! mål om kommunmedlems skyldighet att till

kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde

äfven med de af mig i öfrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig.

Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga

kommunala besvärsmål eller ock falla under nyss angifna, omfattande be­

teckning för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommun­

medlems bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör

själffallet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten.

Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller

redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning,

ordinarie såväl som extra ordinarie. \ idare höra hit mål om restitution

af utskylder, böter eller andra allmänna medel — t. ex. erlagd tull

samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för

kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mål torde, med afseende

å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirku­

läret den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redo­

visning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stif­

telsers inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sådana mål, fullföljda

i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning af

brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af be­

svären tillhöra regeringsrätten. Likaså måste fördelning till återbetalning

af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär anförts hos Kungl. Maj:t

under den tid, tabellerna omfatta —, anses böra i sista instans ankomma

på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i

sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål.

1 afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säker­

ligen mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

27

för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Majtts befall ni ngshafvandes

förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen tinnes föreskrifvet för sökande

af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att, på

sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betän­

kande framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen

må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare än

regeringen ätt handlägga dem i sista instans. Då de emellertid torde

vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifnings-

målen, lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hän­

förliga till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.

Mål om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9) lära ej äga

den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, Indika röra

jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med

afseende å fastigheter. 1 allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för

kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande fram­

ställning få betjäna mig af hänvisningar till densamma.

Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om 6

grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land­

skyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.

Väl är det sannt, att nu berörda mål icke ofta förekomma och att de med

åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt

äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af

regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda

från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt

angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestäm­

mande af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan, eller

då Kungl. Maj:t föreskrifvit, att afgäld skall bestämmas af skattlägg-

ningsmän.

Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde7.

kunna, med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om

fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jorde­

bok af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,

hvarom uppgift finnes. i jordebok införd. Härunder falla äfven de i

instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jord­

natur.

Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva

och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,

rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på

i. Mål om

grund­

skatter.

Jordeboks-

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet

att tillhöra domstol eller böra underställas Kungd. Maj:ts pröfning. En

dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten

böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter

rubriken för jordeboksmålen.

8

. Mål om

Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas,,så uppkomma

jorden iIlig-

oc]j a,llt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar rö­

rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mål

om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt

till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas

under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter

samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsverket.

1 sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med

de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och

besvär.

Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de

uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra

utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande

lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar.

Däremot synas det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans

'förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om

sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lots­

hemman in. in. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i hän­

delse värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lots-

hemmansfriheterna.

För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas

uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas.

Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt näm­

nas; likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg.

Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjutsväsendet, omtalas i § 3

inom. 2 e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild

prestation för skjutsväsendet, torde rubriken'mål rörande skjutsväsendet’ vara

tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifveri­

hållningen särskild nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke af-

sedda tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares

utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning.

Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförmälda kommunika-

tionsmål upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp

jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruk­

tionen § 4 mom. 2 b), c) och f)].

28

29

Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om

rättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast

sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de

fyra första punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning

allenast några anmärkningar att göra.

Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder

falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari

1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman

samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpe-

tuella arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskild^

så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som

omtalas i mom. 5 d), t, ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter

fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är

om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller

en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen

(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.

De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens

behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rät­

tigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster

eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande

och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att här­

under icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af

hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i be­

hållna skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställshafvaren.

Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna, när fråga

är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist föreligger,

huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upplåtelsebref

(dier på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det synes, att

gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmåner ofta

torde vara svår att uppdraga.

Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som

ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för­

märs i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges

omförande till skatte.

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be­

svärsmål angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen

eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under

stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,

vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

9. Mål om

rättigheter

till jord, som

ej tillhör

enskild.

10. Mål om]

skatteköp

m. m.

It. Ajsönd­

ring smål ;i

m. fl.

30

anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kung!. Maj :ts befallningshafvande

att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad

åborätt, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, be-

fallningshafvanden härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om

stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femte­

del af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,

som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser 'boställets, hemmanets

eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så

starka privata intressen som ägares eller a bos, synes mig frågan, huruvida

stamfastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt

— hvartill Kungi. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti

1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af

den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag

den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring

•ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för rege­

ringsrättens bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Majds

befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att

fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgöran-

det af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är en­

skild tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.

Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen sär­

skilt nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från

boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,

som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åbo­

rätt, kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905;

och aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifråga­

komma beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den

25 maj 1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den

administrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan för­

delning af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom

äldre afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om

dylik fördelning böra medtagas i uppräkningen.

I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida

'fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.

Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara

af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905

tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna

nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

31

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt lönereglerings-

kommitténs förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammar­

kollegiets beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af

kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen

Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,

hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten

upptagas för mål om rättigheter till jord, som ej tillhör enskild, om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och

äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag,

kammarkollegium blifva högsta instans.

Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka

icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas

i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera

vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägen­

heters upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,

än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4

mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löne-

regleringskommitténs betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade

till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter

vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl..

Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de

uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,

bör, enligt min mening, regeringen pröfva fråga såväl om antalet fjärdings-

män för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda

personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående

fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets

beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens be­

dömande.

Afvittrings- och storskiftesmål torde böra sättas som en grupp för

12

. Afvitt-

sig. Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är ringsmål.

en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.

På sätt i det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta

13

. Mål om

domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Maj:ts^[or.*w"ffe

befallningshafvandes åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars * rättning'

fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande

från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sam­

manföras med de mål om befallningshafvande!^ förordnande till viss för­

rättning, hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas

af regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

m

14. Regi-

I ett sammanhang torde höra upptagas mål om inmutning, om med-

Stremål3S delande af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka

i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra

till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regerings­

rätten lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af

fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda upp­

räkningen af register, som där blott har exemplifierande betydelse, nu

måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjuk­

kassa skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.

Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma

karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet

enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökas å reglemente för

sådan bank, har nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela

stadfästelsen, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbanks­

lagen samt med lag och författningar i öfrig!. Någon vidare pröfningsrätt

tillkommer ej befallningshafvande!). Det är tydligt, att detta fall ej är

fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkrings­

bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts be­

fallningshafvande att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse

med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestäm­

melser därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor

böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas

kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista

instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid

bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och re­

geringsrätten, det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla

och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre

konsekvensen.

15. Mål om

Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras

personliga

ma] om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i

mdenan trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sist­

nämnda rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betän­

kandet föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag särskildt

nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af

släktnamn höra äfven till denna grupp.

Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,

mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.

Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan

erinran.

33

I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande

i

särskilda

16. Bygg-

fall af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före- uhovårds

skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra sam- *

‘mål

**

hällens byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården

inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.

De byggnads- och hälsovårds mål, hvarom här är fråga, röra i all­

mänhet beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver sam­

hällets bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva

föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under rege­

ringsrättens bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera

barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder

kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud

eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i

statsrådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämnds beslut rörande

kvarters indelande i byggnadstomter.

Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl

17. Mål

om

flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk-

terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

ningsmål.

den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jäm­

likt folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om

kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan

uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från

föräldrar eller målsmän.

I anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstån­

gande från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej

hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsrättens

pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter

enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas ut­

tagande Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga

andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.

Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas

böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka

kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfven­

som böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.

Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal

representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan för­

samlings beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

34

förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom

kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdömdt.

Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda

ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfver-

trädelser. Med Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillsyn öfver penning-

inrättningar är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;

men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under

regeringens bedömande.

De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i

enumerationen särskilt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om

bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,

som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författ­

ningar rörande banker eller andra penninginrättningar.

Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej

vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista in­

stans jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.

Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga

mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.

Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det

underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till

regeringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t den 21 juni 1907,

efter betänkandets afgifvande, tillsatt en kommitté med uppgift, bland

annat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lös-

drifvares behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offent­

liga diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola

frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna

domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärk­

samma äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremål, torde, i

afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen

för dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.

Jag kan ej heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om

mål angående återkallelse af villkorligt medgifven frihet låta högsta dom­

stolen såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.

18. Hand-

Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex.

raCmål9S' för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat

genom viten framtvingas.

Ytterligare

Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara af-

k°regler?S"

slutad. Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag

har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upp-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

35

tågna mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning

skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Kungl. Maj:t

i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.

När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen

hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen

sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt

mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upp­

tagits för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att re­

geringsrätten är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande

natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enu­

merationen angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart

för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att

ett mål angår ämnen, af Indika något men ej alla uppräknats i lagen.

Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,

icke hafva något att skaffa med ett dyffikt mål.

Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför be­

svärens pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra

gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa

kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i

målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.

Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om

förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst

innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrko­

stämman.

Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra

sådana olägenheter, som jag trott vara förknippade med den i det under­

dåniga betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumera­

tionen vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.

Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att

underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regerings­

rätten gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,

däld skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen

skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.

Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om

vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i stats­

rådet ankomma, torde, pa sätt ock är iakttaget i den lag om regerings­

rätten, som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,

att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan

ansökning påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären

och griper ej in på området för denna.

Besvär

jämte an­

sökan.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Besvär i

underställ­

ningsmål.

Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag-

lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom under­

ställning inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under

Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de for­

mellt rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga

tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens

begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.

Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om

fastställelse å kommuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som

kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskridit sin

befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856

års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns

ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna

borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regerings­

rättens pröfning och afgörande. Eu dylik regel skulle emellertid medföra,

att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af

regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande

afseende torde alltså lagförslaget böra följas, m. a. o., regeringsrättens be­

hörighet att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jäm­

väl underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.

Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af

beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,

dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller

ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest

lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.

Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på

Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i under­

ställningsmål infordras.

Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på

betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad

med besvär, som regeringsrätten pröfva!, regeringsrätten bör hafva afgifvit sitt

utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt är,

att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären ledt

till det resultat, hvithet med ansökningen åsyftas.

Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts

beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning

ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.

I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det under­

dåniga betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöflig!,

men som synes mig väl värd t att till sitt väsentliga innehåll återupptagas,

37

då man vill gifva sådana regler enligt enumerationsmetoden. Jämlikt berörda

förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Maj:ts

pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan

rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning

funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af

hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till

lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gäl­

lande stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,

eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regerings­

rätten synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet

rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en

tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande

för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kva­

litativa gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga

betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af

mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för

besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning

en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,

att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Kungl. Maj:t i stats­

rådet och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat

sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med

lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.

Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig

dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af

regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till

alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.

Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbi­

gånget. Ej heller skall det möta svårighet' att, om ett verkligt behof

däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.

1 flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma eu eljest till

regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse

ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig

antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning

skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att in­

fordra den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,

att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.

Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke

behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

38

Skrifvelse

från Svenska

patent­

ombuds-

föreningen.

efter hvad jag förut sagt, skänkes enskilda klagande och underordnade myn­

digheter genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.

Hvilken af de ifrågavarande två metoderna än användes för bestämmandet

af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje

mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.

Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,

huru behörighetsfrågan blifvit löst.

I underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska

patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en blifvande

administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings-

ärenden. Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla

befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan

afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna

finna sin lösning. 1 sistnämnda hänseende framhållas särsbildt frågorna

om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att

på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt

patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfatt­

ning. Föreningen uttalar ock den önskan, att åtgörande! af besvärsmål i

patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af eu utredning i rent

tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden

äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap

däri får utöfva inflytande.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig

erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser

den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision

af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i

sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrifvelser har ock väckts fråga

om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande

framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med be­

rörda spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför

Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och

det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vun­

nits, vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.

Till regeringsrätten synes i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande

skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af

teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan

tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

39

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­

rätt, att denna skall, jämte det den blifver en högsta dömande instans,°få

till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till

ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu

att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens

skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en

åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes

kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla

utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen liggande lagförslag.

Frågan om ordnandet af en regeringsrättens laggranskande verk­

samhet är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om åtgärder

till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför

att i detta sammanhang få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken,

Högsta dom-

som af Kungl. Maj:t framlades för

1907

års riksdag, afsåg att minska

betsbörda!

arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisi-

bilis och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens

bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,

att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom

en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den upp­

fattning rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning

allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,

att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I så­

dant hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan

är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens lag-

granskningsarbete — att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt

eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med an-

sökningsärenden, och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.

Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda

proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat

tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att

Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,

som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att eu ök­

ning af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, an­

märktes af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen för­

slaget om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af

vissa klasser utaf mål från fullföljd har synts mig, om än möjligt att

genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

40

Lagpransle-

nvngen.

vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto

nödvändigare bar jag funnit det vara att tillse, i hvad mån högsta dom-

stolen må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess

egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på

sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kung!. Maj:t framhöll —

huruvida högsta domstolens laggranskande verksamhet må kunna upphöra

eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att

den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den

för lagskipningen val behöflig» arbetstiden.

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings­

formen omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af

justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig

att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se

den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för

upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet

af hvad i den svenska rätten är egenartad! och värdefullt. Säkerligen kan

det ej bestridas, att eu sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.

Och å andra sidan lärer det vara oneklig!, att genom justitieråd ens del­

tagande i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått

af erfarenhet om lagarnas tillkomst och sylten, som måste blifva till båt­

nad för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.

Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan

regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla

lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens om­

råde, till högsta domstolen de öfrig», kunde synas bjuda en tillfreds­

ställande lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i

lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två

lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet

skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskild! fall bestämma, till

hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — eu utväg,

som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar

komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en

fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade

grundsats skulle låta, högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med

sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess

dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra

en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897

—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med led­

ning af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bi-

41

laga B), bilda sig en föreställning om, i hvari mån granskningen af de

till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en

regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss ut­

talade mening.

Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för ut­

redningen af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige,

väcktes af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till

lif, att granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom

det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsoinråde eller tillhörde

Konungens ekonomiska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett

kollegium, sammansatt af ledamöter från högsta domstolen och regerings­

rätten och med sådan granskning till sin enda uppgift. En dylik delega­

tion, hvilken kunde benämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitie­

råd och ett regeringsråd, förordnade att för viss tid, exempelvis två år,

tjänstgöra i lagrevisionen. Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast

inom vissa gränser. För behandling af särskildt ärende utaf större vikt

skulle extra ordinarie bisittare kunna utses, högst tre. Yttrande från lag-

revisionen borde ovillkorligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas

i den uti § 87 regeringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det

ankomma på regeringens skön, om och af hvilken myndighet granskning

skulle verkställas.

Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man

kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva

gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.

Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd

af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbets­

tid af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning

den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggransk­

ning innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna med­

gifva någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett

antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle år­

ligen kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än

för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och

lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lag­

förslag, skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man

undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än

som skett genom §§ 87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag

af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl

ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisio­

nens tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och där-

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

6

42

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

för ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett in­

timare samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka

inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man

kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas be­

handling

inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulations­

tiden ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de

ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning

funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlig­

het att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.

Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast

till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med

nu angifna hufvudgrunder, delgaf jag högsta domstolens ledamöter det­

samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar

kunde, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta domstol

blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta, domstolens befattning

med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken rikt­

ning åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta dom­

stolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Sådant yttrande har nu blifvit. till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att

meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka

innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,

så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för nyssnämnda

yttrande och statistik, intagna i bilagorna C och D vid detta protokoll,

samt anförde vidare:

»De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den an­

ordning tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om lag­

granskningen, eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lag­

revision enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna

förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda

fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är

för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,

som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till fram­

gång. I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af

högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att dom­

stolen befrias från sin ^granskande verksamhet i den form, hvari den­

samma nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggransk­

ningen förlägges till en lagrevision.

43

_ Då benämningen la^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med

uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag

till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning

mot la grad.

Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola

utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages

åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta dom­

stolen utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som

skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att

deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.

Maj :t>; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma

kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.

Mot förslaget, att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lag­

rådet skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då

det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag

pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer

det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod

börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda

arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänst­

göringen under ärendets vidare behandling.

Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan

han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen

förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla för­

ordnande allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om

förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,

bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förf alistiden.

_ Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de

justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lag-

skipningen inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att

tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänst­

göring för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild

från justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,

torde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års

tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som

under eu tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik

tjenstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande

torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en

period gjort tjänst i lagrådet, böra modifieras sålunda, att minst ett

års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej

får åter utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det

i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre

antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan

äga rum redan efter två års förlopp.

Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänst­

göring i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år

eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl mo­

tiverad; och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år

eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så

lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring i lagrådet.

Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej

annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga

ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjemte det torde böra

bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra

i lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten

deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i

hans närvaro påbörjats.

Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde

ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma

om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,

när flera lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör till­

mötesgå regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behand­

ling. Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt gransk-

ningsarbete kan blifva tillfälligtvis skjutet åt sidan med hänsyn till ange­

lägenheten af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.

Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att

hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffen­

het böra bestämmas till inalles tre månader-

Af nu förordade stadgande!! angående lagrådet lärer endast det huf-

vudsakligaste böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde så­

lunda principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess upp­

gift angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande

tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.

Eu grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större

eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana an-

sökningsärenden, i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stad­

gande!! har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer

Kungl. Maj :t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd

i brottmål de viktigaste.

45

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta leda­

möter nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med

dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för an­

sökningar, som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven

andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande

af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta

af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem

erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i

högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning

med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänklig­

heter möta. Skall högsta domstolen ej vidare höras öfver nådeansökningar,

bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i

statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt jäm­

väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de

justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den

förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komme

att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande

revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras

minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att en

sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom

statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa

olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att

skyldigheten att närvara i justi ti ekonselj skulle i främsta rummet åläggas

de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt

min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. 1 allt

fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest

den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna

taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle

vara skyldig att på grund af remiss i särskild! fall afgifva yttrande

öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komme att taga

befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon

svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast

från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.

Med hänsyn till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från

den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i

nådeansökningarnas behandling medför särskild! ur synpunkten af kon­

tinuitet i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undan­

tagsfall yttrande öfver nådeansökning toi*de böra afgifvas af regerings­

rätten i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang

påvisa.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring

1 fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållandet

ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens

hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar

om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april

1810 beviljas af Kungl. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som

genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.

2 § giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om. lof

att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermåls-

balken) samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter all­

männa lagen eller dithörande författningar bero på Kungl. Maj:ts af­

görande i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synner­

ligen enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.

Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna

om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upp-

häfvas. Skulle afgörande! af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af

en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant

ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedö­

mande. Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta dom­

stolen den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som af­

skaffande! af domstolens i lag föreskrift^ befattning med nu omhandlade

ansökningsärenden skulle medföra. I sådant syfte torde förenämnda 1810

års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande

i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att an­

sökningar i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället

för till justi ti erevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för

nedre justi ti erevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade

lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som

afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.

Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott af-

gifver utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rö­

rande egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må

sökas ra. in., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar

om lagförklaring. Åf flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att

dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner

en sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egent­

liga verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,

dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats

olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga

47

rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har så­

lunda uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till

Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens

befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af

hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärs­

mål framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den

omständighet, att fideikommissmålen anhänggöras genom ansökan, gör inig

obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa

mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de

rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara

lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför

sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be­

rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för

justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kung]. Maj:t i statsrådet.

I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de

ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts

Råga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds

närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad

i detta afseende först angår lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfver-

tagit laggranskningen, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet

vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min mening*

ä,i emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytter­

ligare medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.

Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva

af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets

behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i stats­

rådets arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det

jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven

å nådemålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle in­

hämtas. Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,

att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att

vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl be­

träffande dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t

kan i. tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af

hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,

att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitie­

ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att

högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka

synts vala af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitie-

konseljen.

Skiftes-

målen.

48

Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regerings­

rättens sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga

nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen

att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa

ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga be­

tänkandet framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med

den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af

särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om

regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle

att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot

att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfver­

flyttande till regeringsrätten.

Afgift för

Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen

fullföljd af | högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland

esvarsm (jegg

jeclamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle

beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.

Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig värd beaktande.

Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej

kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas

inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde

man således för närvarande få lämna ur räkningen.

Antalet

Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande

justitieråd.

af lättnad i högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta

domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande ut­

göra 21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna

beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant

förhållande är en minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,

därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för när­

varande vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta dom­

stolen skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i

lagrådet.

Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 rege­

ringsformen, enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en

intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet

justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemen­

samt stiftad lag.

Högsta domstolens ledamöter synas i allmänhet anse, att, därest lag­

granskningen uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en

af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

49

veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del tagas

i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter, som föranledes

däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta domstolen antalet

ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem ledamöter, väsentligt minskas

och således under åtskilliga veckor, som nu äro afsedda för tjänstgöring

å femmansafdelning, tjänstgöringen måste bestridas af sju justitieråd.

I betraktande af dessa omständigheter torde i fråga om antalet veckor

för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda af delningar lämpligen

kunna föreskrifvas, att under den del af året, som ej upptages af

öfiiga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8 veckor på en

afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående tiden på två

afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan

bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle

tjänstgöra tillhopa 14 veckor.

Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta domstolens

tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast provisorisk,

med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitieråd ens antal och därmed

äfven antalet sessionsveckor skall minskas, eller om de nya stadgandena

skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för deras tillämpning.

Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnärmelsevis kunna bestämmas

någon tidpunkt, vid hvilken balansens afarbetande kan antagas hafva så

fortskridit, att inskränkning kan ske i justitierådens antal, synes det senare

vara att föredraga. Om och när sådant låter sig göra, kunna ju för­

ändrade stadganden utan längre tidsutdrägt bringas till stånd.

Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot för

den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen ej

lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut antydt, ej

lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränkningar i full-

följdsrätten eller anordningar, som medföra liknande verkan.

I fråga om högsta domstolen har jag slutligen att yttra mig an*

gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna

om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i

ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att

föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast

den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att så­

ledes målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.

Stadgan blef emellertid ej affattad i enlighet härmed, och detta har med­

fört de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande

stadgande så afFattas, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjutas till

plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

7

Plenimål.

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

såvidt jag kan finna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom

har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta

fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hänskjutande

till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens enhet, oftare

tillämpad ån under nuvarande förhållanden, då i tveksamt fall nödvändig­

heten af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela dess vidd kan

tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehandling skall äga rum

eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka den föreslagna föränd­

ringen. Att den afdelning, som beslutat plenum angående viss fråga, skall

vid domens meddelande vara skyldig iakttaga hvad om denna fråga blifvit

i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att uttryckligen föreskrifva.

Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några

ytterligare böra däri företagas såsom följd af andra, af mig föreslagna lag­

ändringar. Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där laga

hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej gäller

de justitieråd, hvilka göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår föreskriften,

att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfverlämnas till

plenum, dår sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni

till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna inskränkas

till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda föreskrift

synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas samlande

till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober månads

ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i midten af

september.

Regerings-

Jag torde nu hafva att underställa Eders Kungl. Maj:t de hittills

organisa-

förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed samman-

tion m. m.

hängande ämnen.

Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innehålles i

de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen till

afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid, som för

handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med någon säkerhet

låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag kunna förutsätta, att de

160 sessionsdagar, kvilka i betänkandet antagits vara fullt tillräckliga för

besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af nämnda antal mål äfven med

den omläggning af grunderna för regeringsrättens behörighet, som af mig

förordats. Regeringsrättens årliga tjänstgöringstid bör emellertid icke be­

räknas lägre än 40 veckor, motsvarande 200 sessionsdagar. Om nu, på

saft jag ifrågasatt, arbetet med handläggning af besvär blifver regerings­

rättens enda regelmässiga uppgift, torde det alltså vara ej blott utan be-

51

tänklighet, men ganska lämpligt att detta arbete något ökas utöfver hvad

som ligger i en öfverflyttning af mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.

Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa

mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt

regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i

dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att in­

draga mellaninstansen för åtskilliga mål, Indika äro af beskaffenhet att

böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskilt på

flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flott­

ning som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt

löneregleringskommitténs^ förslag skola från de lokala myndigheterna full­

följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar

mot eu sådan förenklad instansordning, hvilka från kollegiets sida fram­

ställts, väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder rege­

ringsrätten, ej Kungl. Maj:t i statsrådet.

Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,

hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt

att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk

den tid, som sysslandet med de från Kungl. Maj:t i statsrådet öfverflyttade

besvärsmålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de

ändamål, hvilka man genom inrättandet af en administrativ högsta domstol

närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol

uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda

åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken

af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig!. Måhända skulle

häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan 'i början af dess verk­

samhet uppstode en tyngande balans.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka en omständig­

het af intresse i fråga om enumerationens verkställande. Vissa af de mål,

hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onek­

ligen för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras

omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta, enumerationen. I

sådant hänseende kan erinras om de uti instruktionen för kammarkollegium

nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs

förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,

hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre

sällsynta i högsta instans.

För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom

mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit

öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upp-

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 37.

52

Beslut­

förhet.

råtta en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är

uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i lönereglerings-

kommitténs tryckta betänkande (del II, sidorna 52 57) och afser åren

1900—1902. En särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda för­

teckningarna och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t

afgjorda mål åt hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan

dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas

protokollet i detta ärende (bilaga E).

Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle

i debiterings- och beskattningsmal blifva högsta instans. Häremot hafva

dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har

ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan änd­

ring i afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning

af kammarrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma,

torde med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.

Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t

framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott

haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en rege­

ringsrätt och om förändringar i de underordnade administrativa myndig­

heternas organisation och verksamhet.

1 det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten skall

vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla fyra äro ense

om slutet. Eu sådan regel skiljer sig från motsvarande bestämmelse om

hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra domfört antal

äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i allo med hvad i

regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta domstolen.

Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens domförhet torde intet

vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad!,

synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,

skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet

råder inom domarekollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre an­

tal än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har

väl från betydande håll förnekats; men sadant undantag från regeln

om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings­

sättet hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å

regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses h\ ila på den be­

traktelse, att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten

af det i normala fall beslutför antalet, innebär garanti för en riktig

pröfning. 1 öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförhet

kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 31.

strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero

därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens af­

görande.

Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om åter­

kallelse af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regeringsrätten,

torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren. Väl

kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver behand­

ling under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval, när urtima

riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då sammanträda.

Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast spela någon roll

vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må kunna ordnas.

Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan under

en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af de fall, då

enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med fyra ledamöter,

synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott sju regeringsråd.

Af dessa skulle visserligen en, på grund af ledamotskap i lagrådet,

icke alls vara att påräkna för arbetet inom regeringsrätten, men det åter­

stående antalet synes dock vara tillfyllest, äfven i betraktande af den

suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifrågakomma.

angår regeringsrättens organisation i öfrig!, hänvisar jag till

underdåniga

Ferier.

Antal leda­

möter.

Hvad

det

utnämna

betänkandet

äfven icke

germgsrättens

behörighet

lagfarna

Möjligheten att kunna till regeringsråd

män torde vinna ökadt värde, därest re-

sträckes utom den rena rättstillämpningens

område.

Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag

hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att expe­

ditionscheferna näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena tjänst­

göring hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Konungen

förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän att, kanske

för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i något departe­

ment — exempelvis jordbruksdepartementet, om kammarkollegium upphör

att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan måhända en byrå­

chef hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål, som tillhöra

regeringsrättens pröfning.

Organisa­

tion i (ifrigt.

Målens be­

redning och

föredrag­

ning.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en re-

Ändringar

geringsrätt begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i af-1

t?*

seende å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i sam-

departe-

band härmed funnes påkallade. Sedermera har Riksdagen dels i skrifvelse sentens

den 19 maj 1905 hos Kung!. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag

tion.

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri

och sjöfart, dels i skrifvelse den 20 mars 1907 begärt att Kungl. Maj:t,

vid pröfningen af spörsmålet om ett sådant nytt departement, äfven ville

taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande

under detta eller annat departement, med angifvande i benämningen å

departementet af detta dess verksamhetsområde. Med skrifvelse den 10

april 1907 har vidare Svenska teknologföreningens styrelse öfverlämnat en

af föreningens andra sektion i mars 1907 fattad resolution, däri framhål-

les behofvet af nya departement för handel, industri och sjöfart samt för

kommunikationer och allmänna arbeten. Slutligen har jag ock att i detta

sammanhang anmäla särskilda skrifvelser från Stockholms köpmannaförenings

handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels­

kammaren i Göteborg, handelskammaren i Gäfle samt Smålands handels­

kammare. Samtliga dessa skrifvelser framhålla såsom ett önskemål, att

1905 års Riksdags förslag måtte upptagas till pröfning snarast möjligt

och framför sedermera väckta förslag om inrättande af nya statsdeparte­

ment. Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare hemställer tillika,

att vid sådan pröfning måtte tagas i öfvervägande, huruvida det icke bör

beredas möjlighet för departementschef att, utan föregående föredragning

inför Konungen, själf afgöra vissa ärenden. I denna hemställan har Små­

lands handelskammare instämt.

Det underdåniga betänkandet upptager till besvarande frågan, huru­

vida en minskning i de konsultativa statsrådens antal må i och för sig

anses påkallad eller försvarad med hänsyn till den lättnad i regeringens

arbete, som ernås genom att vissa af dess hittillsvarande uppgifter öfver-

tagas af en administrativ högsta domstol. Frågan besvaras nekande; och

de grunder, hvilka i betänkandet härför andragas, synas mig icke kunna

vederläggas. De vinna för öfrig! i styrka, därest, på sätt af mig ifråga­

satts, jämväl efter regeringsrättens bildande rättslig pröfning af besvärs­

mål fortfarande förekommer inom statsrådet.

Däremot synes det mig antagligt, att regeringsrättens inrättande

kan göra en ändrad fördelning af ärendena mellan statsdepartementen önsk­

värd och sålunda äga ett visst samband äfven med de frågor, hvilka ge­

nom Riksdagens förberörda två senaste skrifvelser underställts Kungl. Maj:ts

pröfning. Den utredning, som härutinnan erfordras, är väl ännu icke verk­

ställd, men det är min förhoppning, att förslag i dessa ämnen skola i en nära

framtid kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t. Och tydligt torde vara,

att inrättandet af en administrativ högsta domstol på intet sätt försvårar

lösningen af frågorna om de nya departementen, utan blott skall i sin

man underlätta ett tillmötesgående af de i riksdagsskrifvelserna uttalade

önskemålen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

55

Det fram hålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes

Konflikt-

i utlandet särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskon- iwris^iktion-

flikter mellan domstolarna, förvaltningsj urisdiktionen och administrationen,

alla. stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konflikt]uris­

diktionen hos oss syntes vara önskvärdt, och behofvet däraf kunde -anses

ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.

Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hän­

seende utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några

afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att

sådana skulle blifva mera att befara, sedan en regeringsrätt kommit till

stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta

några svårigheter att åt en konfliktdomstol förläna en lämplig samman­

sättning, synes mig frågan om reglering af konflikt]urisdiktionen vara i

andra afseenden rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna

frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betänkandet,

Speciell

ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, Indika grundlagsän- ™iiiverin2

dringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; och jag torde få tillfälle att

lagsändrin-

i _ sammanhang därmed underställa Eders Kungl. Maj ds pröfning äfven garna'

vissa hittills förbigångna spörsmål af saklig innebörd.

Att i § 7 regeringsformen göra ett förbehåll för ärenden, hvilkas

afgörande uppdrages åt regeringsrätten, och sålunda vitsorda deras egen­

skap af verkliga regeringsärenden synes mig ej rätt öfverensstämma med

den princip, som jag, på sätt förut är yttradt, anser böra följas vid ut-

stakningen af gränserna för regeringsrättens kompetens. Jag har i annat

sammanhang framhållit, att det nuvarande stadgandet i §17 regerings­

formen om ett högsta antal justitieråd torde böra utgå. De grundläggande

bestämmelserna om regeringsrätten, Indika lämpligen kunna intagas i ett

nytt moment af samma §, synas böra få eu motsvarande affattning.

I likhet med författaren af det underdåniga betänkandet anser jag,

att inrättandet af en ny högsta instans för administrativa mål, med be­

fogenhet jämväl att granska vissa lagar och författningar, icke bör för­

anleda någon inskränkning i högsta domstolens myndighet att afgifva lag­

förklaring. Uppenbart synes mig vara, att ej heller det af mig framställda

förslaget om ett lagråd påkallar någon förändring härutinnan.

56

Däremot lärer det ej låta väl förena sig med den sidoordnade ställ­

ning, som efter min uppfattning bör tillkomma regeringsrätten i förhål­

lande till högsta domstolen och Kungl. Maj:t i statsrådet, att högsta dom­

stolen äger återbryta dom och återställa försutten tid jämväl i mål af be­

skaffenhet att kunna tillhöra regeringsrättens slutliga pröfning. I öfver­

ensstämmelse med hvad tidigare varit föreslaget, torde § 18 regeringsformen

höra ändras så, att regeringsrätten beträffande sådana mål öfvertager högsta

domstolens behörighet uti ifrågavarande hänseende.

En motsvarande ändring torde böra vidtagas i stadgandet om högsta

domstolens hörande öfver nådeansökningar. Under 'brottmål’ i § 25 re­

geringsformen lära nämligen inbegripas äfven sådana mål om ansvar, som

nu afgöras hos Kungl. Maj:t i statsrådet, men hvilka jag antagit böra

öfverflyttas till regeringsrätten. Ansökningar att af nåd vinna befrielse

från värnpliktsböter blifva sålunda för närvarande öfverlämnade till före­

dragning i högsta domstolen; och i öfverensstämmelse härmed är i det

underdåniga betänkandet föreslaget, att yttrande öfver ansökan, som af

regeringsrätten hänskjutes till Kungl. Maj:t i statsrådet, icke skall afgifvas,

om ansökningen är af beskaffenhet att böra i högsta domstolen föredragas.

Äfven enligt de kompetensregler, som jag ansett mig böra föreslå till in­

tagande i den blifvande lagen om regeringsrätten, skulle det, därest rege­

ringsformens bestämmelser om Konungens benådningsrätt bibehölles oför­

ändrade, kunna inträffa, att regeringsrätten, högsta domstolen och Kungl.

Maj :t i statsrådet måste hvar i sin tur taga befattning med samma kanske

synnerligen enkla fråga om bötesansvar. Då detta ej vore rimligt, torde,

på sätt jag redan antydt, regeringsformen böra ändras så, att yttrande

öfver nådeansökan skall afgifvas af regeringsrätten beträffande sådana mål,

som äro af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i

andra mål af högsta domstolen.

Att jämväl i öfrigt regeringsrätten är att i konstitutionellt afseende

behandla iika med högsta domstolen, synes mig naturligt. De vid det

underdåniga betänkandet fogade förslag torde, såvidt afvikelse!' icke på­

kallas af hvad jag ofvan anfört i fråga om högsta domstolens befattning

med justitieärender! och regeringsrättens beslutförhet, härutinnan i allmän­

het böra följas.

Konungens

I en punkt — frågan om Konungens rösträtt i de mål, hvilkas före­

nt

röster,

dragning och afgörande "han finner för godt att öfvervara — är jag dock

tveksam, huruvida likställigheten mellan regeringsrätten och högsta dom­

stolen bör vinnas på det sätt, som i betänkandet föreslås, eller att Konun­

gen tillägges sådan rösträtt jämväl i regeringsrätten.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

57

Tvenne gånger, åren 1823 och 1840, bär Kungl. Maj:t till Riks­

dagen gjort framställning om upphäfvande af berörda, i § 21 regerings­

formen stadgade kungliga prerogativ. Propositionerna afslogos, hufvudsak­

ligen af det skäl att nationen sedan urminnes tider vore van att anse

högsta domaremakten såsom utöfvad af monarken; det vore därför fara

att, om folket icke finge i högsta domaremaktens beslut vörda Konungens

dom, försök möjligen skulle göras att hos Konungen pei’sonligen vinna

rättelse i förment liden orätt samt att sålunda ännu en instans kunde

uppstå. Med nya lagberedningen, hvilken i sitt så kallade principbetän­

kande om rättegångsväsendets ombildning påpekade önskvärdheten af det

kungliga prerogativets bortfallande, måste jag dock anse de åberopade

skälen för afslag å propositionerna vara, i allt fall numera, föga hållbara.

Kunde det redan i propositionen år 1840 sägas, att tidens fordringar gjorde

en närmare utveckling af ämnet för densamma öfverflödig, så synes det

nu vara en uppenbar anakronism att vid inrättandet af en ny domstol

stadga rätt för Konungen att deltaga i dess öfverläggningar och beslut.

Frågan är val af nästan uteslutande formell betydelse, och jag skulle ej

ansett nödigt eller lämpligt att ensamt för sig underställa Eders Kungl.

Maj:t ett förslag om upphäfvande af det ifrågavarande grundlagsbudet.

Men ställd inför alternativet att, för ernående af önskvärd likformighet

mellan regeringsrätten och högsta domstolen, föreslå antingen att utsträcka

stadgandets tillämpningsområde eller att helt och hållet upphäfva det,

finner jag mig böra välja den senare utvägen.

Befogenhet att afgifva lagförklaringar skulle, såsom förut är nämndt,

icke tillkomma regeringsrätten. Den önskade öfverensstämmelsen mellan

regeringsrättens och högsta domstolens ställning kan således icke utgöra

någon direkt anledning att upphäfva jämväl det stadgande, att Konungens

röster skola inhämtas och beräknas i alla. frågor om förklaringar öfver

lagen, änskönt han icke deltagit i högsta domstolens öfverläggningar där­

om. Skulle emellertid, på sätt jag i det föregående hemställt, fideikommiss­

målen blifva öfverflyttade från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats­

rådet, kommer nämnda stadgande att sakna all verklig betydelse, och för

dess bibehållande, sedan den principala bestämmelsen om Konungens två

röster bortfallit, torde näppeligen kunna anföras giltigt skäl. Därest åter

fideikommissmålen fortfarande skola behandlas såsom frågor om förklaring

af allmän lag, måste jag anse, att nu ifrågavarande stadgande lämnar rum

för välgrundad anmärkning. Alltjämt kommer det då att inträffa, att

Konungen nödgas jämte högsta domstolens ledamöter besluta i ett mål,

hvarom han icke velat med dem öfverlägga och på hvars utgång han

saknar all möjlighet att inverka. Det är ju nämligen blott därest justitie-

j

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

8

j

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

råden stannat fyra mot tve, som Konungens två röster kunna diktera

beslutet. Svårligen kan detta anses vara en tillfredsställande ordning.

Frånsedt alltså de ofta uttalade konstitutionella betänkligheterna vid

att Konungen kan i ärenden rörande lagförklaring öfverröstas af högsta

domstolen, medan han i samma ärenden har veto mot Riksdagen, anser

jag att, i sammanhang med den grundlagsändring jag nyss förordat, jäm­

väl nu ifrågavarande bestämmelse bör försvinna.

Hela nuvarande § 21 skulle sålunda utgå ur regeringsformen. Det

lediga rummet i paragrafföljden synes lämpligen kunna intagas af be­

stämmelserna om lagrådet. Om dessa bestämmelser lärer jag här blott

hafva att anmärka, att det regeringsråd, som förordnas till tjänstgöring

i lagrådet, ovillkorligen torde böra utses bland regeringsrättens lagfarna

ledamöter.

Då det nuvarande innehållet i § 26 regeringsformen skulle alldeles

bortfalla, torde stadgandet i § 25 dit öfverflyttas — med den förändring,

hvarom jag förut talat — och under sistnämnda paragrafnummer ingå en.

bestämmelse om ärendenas beredning till föredragning och afgörande i

regeringsrätten.

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för Eders

Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets grundlagar

än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen, regerings­

rätten och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa, samt till

lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte och i

1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fideikommisser.

Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskill­

nader, är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som

det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grund-

lagsreformen. Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att

verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grund­

lagsförslaget, att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga an­

tagandet af sistnämnda förslag.

Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta dom­

stol kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, för­

anleda ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag där­

till torde dock ej behöfva nu framläggas.

Under min föregående framställning har jag haft upprepade anled­

ning-ar påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste

i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan

lagen träder i kraft, men ännu ej 8ro i det skick att författningsför-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

59

slag kunnat underställas Eders

Kungl.

Maj:ts pröfning. Särskilt

i ~ .

.

..

xtjcij.ls piuiumy. oarsKiiat

har jag erinra! om den ifrågasätta förändrade organisationen af kam­

markollegium och kammarrätten och om det samband, som består

mellan denna reform och förslaget om eu regeringsrätt. Jag vill därför

nu betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen

men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af

nyssnämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst

inder för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol

i edan nu förelägges Riksdagen till principiell lösning'.»

Föredraganden uppläste nu förslag till

im il? fn,dra,dnjyde1ISe af §§ 17’ 18> 19’ 21’ 22> 23, 25, 26, 34, 87, 99,

101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riks­

dagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

2») lag angående Kungl. Majds högsta domstols tjänstgöring på

atdelnmgar;

°

° 1

3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj-ts

högsta domstols af delningar samfält;

4:o) lag om Kungl. Majds regeringsrätt;

5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Majds lagråd;

i ,

arK*ra8 lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863;

, J:o) o0™ ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 2

1

april 1810; och

... , 8:0) laf om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

Hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas-

„ M v^ande de under 2:o)-8:o) anmärkta förslag af den lydelse, bilagorna

1 ~ M vid detta protokoll utvisa.

ö

... Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte

förelaggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta

domstolens yttrande öfver förslagen i öfrigt måtte genom utdrag af pro­

tokollet inhämtas.

®

1

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31,

61

Bilaga A.

Tabeller,

upptagande hos Kungl. Maj:t i statsrådet afgjorda

besvärsmål^

1899

1906

.

to

V

>

i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

63 Ju.

Justitiedepartementet.

1899—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Justitiekanslersämbetet.

mål.

Målens beskaffenhet.

1 skiljande från stadsfiskalstjänst

(disciplinärmål).

mål

Målens beskaffenhet.

2 beslutsatt ej vidtaga åtgärd i an'

ledning al anmälan mot under­

ordnad myndighet.

Hofrätt.

4 förordnande af vikarie för tjänst­

ledig häradshöfding 1. borgmäs­

tare (i ett fall utan sökt inskränk­

ning i vikariens tjänstebefogen-

het).

1 beviljande af tjänstledighet utan

sökt rätt till återinträde.

Fångvårdsstyrelsen.

ersättning för _ fångforsling (In- 3 befordran,

struktionen lör fånggevaldiger

d. 21/is 1865; K. Br. d. 5/is 1887,

d. fVia 1888).

aflöningsförmåner.

afskedande af vaktbetjänt i anled­

ning af otillbörligt förhållande

(disciplinärmål).

Kammarkollegium.

4 flyttning af tingsställe.

2 ])lats för tingshusbyggnad.

1 föreläggande för visst tingslags

tmgshusbyggnadsskyldige

att

inom viss tid hafva verkställt

ombyggnad af tingshuset.

Ju. 64

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37,

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Ant“l

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet

mål.

1 föreläggande för tingshusbyggnads-

skyldige att inom viss tid upp

fora nytt tingshus, gemensamt

användande under byggnadstiden

för domsagans tre härader af det

ena häradets tingshus.

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).

Kammarratten.

26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan

om eftergift, som ej medgång).

Patent- och,

Registreringsverket.

104 vägrad registrering af varumärken.

Konungens

Befallningshafvande.

42 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning [däribland

mål om ersättning för tjänstgö­

ring såsom tolk, för utförande å

tjänstens vägnar af åtal, för hand­

läggning af mål såsom särskild

ordförande i häradsrätt,för tjänst­

göring såsom sakkunnig ledamot

af rådstufvurätt; godtgörelse för

utgifven ersättning åt vittnen

eller målsägare i brottmål, för

af magistrat förskjutna vittnes-

ersättningar, för utbetalda kost­

nader för fångtransport (i 6 fall

medgafs ersättning, hvarpå kla­

ganden ej hade rättsligt an­

språk)].

1 val af rådman.

1 skiljande från stadstjänarebefatt-

ning (disciplinärmål).

2 fånges anspråk på arbetsförtjänst;

fånges rätt att mottaga besök.

4 befordran (i ett fall förordnande

såsom stadsfiskal).

1 anmälan af fånge dels att stads­

fiskal och polisbetjänte begått

mened, dels att honom förvägrats

boklån från fängelsets bibliotek

m. m.

1 utländsk lösdrifvares hemsändande.

1 tingshus upplåtande till offentlig

förrättning.

65 Ju.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Magistrat.

2 uppgifven felaktighet vid borg­

mästarval.

Tvångsuppfostringsanstalts styrelse.

1 aflöningsförmåner.

Nedre Justitierevisionen.

1 befordringsmål (förordnande).

Landtförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Arméförvaltningen.

46 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning (Aflönings-

reglementet, K. K ang. dyrtids-

tillägg m. m.).

4 anmärkningsmål.

1 portionsersättning åt värnpliktig

under permission.

1 ersättning till länsveterinär för

besiktning af rus t håll shästar

(Taxa för veterinärs tjänsteför-

rättningar d. 19/io 1888).

1 ersättning för sjukhusvård åt värn­

pliktig (Tjänstgöringsregl. för

armén, Del I, Kap. VI).

4 rust- och rotehållare ålagda böter

för uraktlåtenhet att afhämta de

nummerhästar, hvilka af veder­

börande kommission för utackor-

dering blifvit klagandena tillde­

lade (besluten undanröjda såsom

olagliga).

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami.

2 befordran.

2 ersättning på grund af aftal (1

mål ang. godtgörelse på grund af

uteblifven leverans hänvisadt till

skiljemän).

1 kasserande af leverans.

1 utbekommande af visst, klaganden

af besiktningskommissionen till-

erkändt belopp såsom ersättning

för skada å till truppförband ut-

legda hästar.

1 Afd. 27 Raft.

L.

9

L. 66

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Kammarrätten.

255 anmärkningsmål.

1 restitution af för rusthåll erlagd

vakansafgift.

1 aflöningsförmåner (Kammarrätten

förklarade sig obehörig).

Målens beskaffenhet.

Kamm arkollegium.

3 åborätt till soldattorp å kronoall­

männing.

1 flyttning af soldattorp.

Konungens Befallningshafvande.

232 böter för försummad mönstring,

uteblifvande från inskrifnings-

förrättning, försummad adress­

anmälan m. m. (Yärnpliktslagen

d. b/e 1885, d. 12/e 1901, Inskrif-

ningsförordningen d. 22/i2 1892,

d. 5/i2 1901; Lag ang. mönstring

af hästar och fordon för utrönande

af bärens krigsberedskap d. 11/b

1900).

12 böter för vanvård af nummerhäst

(K. F. d. 2/9 1783, K. F. d. 9/3

1694, K. Res. d. 3/s 1727, § 32,

K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br.

d. 23/6 1806, Tjänstgöringsregl.

för armén, Del III, Kap. III,

§ 6).

56 rust- och rotehållares rättigheter

och skyldigheter.

1 restitution af erlagd rotevakans-

afgift (K. K. d. 29/n 1901 ang.

indelningsverkets upphörande).

5 rese- och traktamentsersättning.

6 disposition af roteringskassa (In­

struktionen för förvaltningen af

1 yrkande om ansvar och ersättning

för värnpliktigs hämtande till

vapenöfning (hänvisadt till ju-

stitiekanslern).

1 ifrågasatt förpliktande för häst-

uttagningsnämnd att uppgöra ny

förteckning öfver hästägare, hvil-

ka det åläge att lämna hästar

för krigsmaktens ställande på

krigsfot (afvisadt, rätt till besvär

ej medgifven).

1 ersättning för skador å till trupp­

förband utlegda hästar.

1 öfverflyttande af förvaltningen af

V ästmanlands regementes knekte-

legomedelskassa till K. B. i länet

(K. Br. d. 12/b 1905).

1 befrielse från inkvarteringsskyl­

dighet.

67

L.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

uddemantalskassorna iGfäfleborgs

län d. 7/s 1855), jfr sid. 70.

1 ansvar å uteblifven ledamot i in-

skrifningsrevision (K. F. d. 16/7

1886).

Målens beskaffenhet.

Direktionen öfver arméns pensionskassa.

3 skyldighet att erlägga pensions-

afgift [Regi. för arméns pensions­

kassa d. 26/2 1904, för arméns

änke- och pupillkassa].

1 rätt till pension.

1 återbärande af viss del utaf upp­

buren fyllnadspension.

Vissa militära myndigheter.

8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran,

skaffa antaglig rekryt, fällande

till vite för underlåtenhet häraf),

[K. K. ang. generalmönstringarna

vid arméns regementen och kårer

d. 7* 1887; K. Br. d. 14/s 1684

(2 st.), d. 16/s 1692; rotekon-

trakten],

1 ersättning för en störtad nummer­

häst [öfverlämnadt till Arméför-

valtmngen (Arméförvaltningens

Kung. d. 14/

j

1885, d. 28/ia 1888,

d. 3/t 1891 och d. *7u 1899)].

2 remontering (anmärkning mot för

rusthåll inköpt remont).

1 underhåll från Vadstena krigs-

manshuskassa (K. Br. d. 6/s 1881

och Arméförvaltningens Kung.

d. 14/s 1881 ang. förändring i be­

stämmelserna om underhåll från

kassan).

1 pensionsafgift.

L. 68

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37

.

Målens beskaffenhet.

18 indelt soldats rätt till afsked (K.

K. d. V* 1887, K. K. d. 2/i2 1905).

1 yrkande af icke vapenföra, hem-

förlofvade värnpliktige att ut­

bekomma penningbidrag (öfver-

lämnadt till arméförvaltningen).

1 ordningen i arrest (Tiänstgörings-

regl. för armén, De! I, Kap. X).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Andra.

1 felaktighet vid val af ledamot i

direktion öfver knektelegomedels-

kassa.

S.

Sjöförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Marinförv ältning en.

18 aflöningsförmåner (i ett fall bevil- 2 befordran,

jades inkvarteringsbidrag utöfver

gällande föreskrifter, i ett fall

tillika ansökan om gratifikation

eller löneförbättring).

5 rese- och traktamentsersättning.

2 skyldighet att erlägga eller sättet

för beräknande af retroaktiv

gratialafgift till flottans pen­

sionskassa.

1 rätt för f. d. sjöman att utbekom­

ma å sparbank innestående af-

löningsmedel (Regi. för flottan).

1 marinförvaltningens åtgärd att till

f

irotokollet anteckna sitt ogil-

ande af från officer inkommen

rapport.

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

3

1

1

Lotsstyr elsen.

aflöningsförmåner.

6

beslut om partiell återbäring af

lotsafgift (hänvisadt till domstol),

beräkning af ränta å retroaktiv

3

gratial afgift till flottans pen­

sionskassa.

befordran (i ett fall vägran att

antaga extra lots till ordinarie

på grund af klent färgsinne),

tillstånd^ till utförande af kajbygg­

nad i Ångermanälfven, anläggan­

de eller användande af brygga,

ang. skenet från tvä fiskefyrar,

villkor för användande af lotsplate

tilldelade lotskuttrar. (Tjänst-

göringsregl. för lotsverket d. 15/j

1881; K. F. ang. lotsverket d. 15/s

1881.)

Kammarkollegium.

1 roteringsskyldigbet.

1 ersättning åt ägare af lotshemman

för lotsningsprestationer utöfver

värdet af lotshemmansfrihehrna

(K. F. d. 9/7 1862 ang. lotshemman

m. m.).

1 löneförmåner åt lots från lotshem­

man (K. F. d. 9/7 1862; Tjänst-

göringsregl. för lotsverket).

Kammarrätten.

22 anmärkningsmål (i 4 fall eftergift,

i 2 ansökan därom afslagen).

Generaltullstyrelsen.

3 skeppsmätning (rätta dräktigheten, 1 ersättning för obehörigt förfarande

skyldighet till ommätning).

vid mätning (hänvisadt till dom­

stol).

Konungens Befallningshafvande.

75 värnpliktsböter (i 8 fall var med

besvären förenad ansökan om be­

frielse från fredsöfning).

S. 70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

8 syn å rotetorp.

1 rätt för innehafvare af båtsmans-

torp till byggnadsvirke och ved­

brand.

3 vakanssättning.

1 restitution af vakansafgifter (öfver-

lämnadt till Kammarrätten).

1 disposition af röteringskassa (In­

struktionen för uddemantalskas-

sorna i Gäfleborgs län d. 7/s 1855),

jfr sid. 67.

1 understöd åt värnpliktig för extra

tjänstgöring utöfver lagstadgad

tjänstgöringstid (återförvisadt).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen för K. flottans pensionskassa.

11 pensionsrätt (K. K. d. 2/i2 1904;

Regi. för pensionering af flottans

gemenskap d. s1/k> 1879).

5 pensionsafgift.

1 skyldighet att ingå såsom delägare

i kassan.

Direktion för navigationsskola.

1 aflöningsförmåner.

C.

Civildepartementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen.

2 aflöningsförmåner.

9 disciplinäråtgärd (i ett fall åter­

kallelse af förordnande för viss

tid).

1 reseersättning.

1 återbekommande af böter för kors-

bandsmissbruk.

19 befordran, tillsättning af tjänst.

1 pröfning af entreprenadanbud.

1 tillstånd att efter uppnådd pen­

sionsålder kvarstå i tjänsten.

1 skyldighet att under tjänstledighet

afstå viss del af lönen.

71

Regeringsrätten. Statsrådet.

mål1 Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

2 uteslutande ur tidningsregistret,

intagande i tidningstaxan och befordran såsom tidningskorsband (K. F. d. 27/

b

1904).

1 rätt att utbekomma postförsändel­

ser med viss ofullständig adress.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 37.

Telegrafstyrelsen.

2 aflöningsförmåner. 5 befordran. 1 disciplinärmål. 1 sökt utsträckning af tjänstgörings­

tiden vid telefonstation.

1 inregistrering af telegramadress

(Regi. för telegrambefordringen i riket d. 8/4 1904, § 11).

Järnväg sstyr elsen.

7 aflöningsförmåner. 16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsätt­

ning).

1 restitution af biljettlösen.

1 afsked med pension (i förtid). 21 befordran (i ett fall tolkning af

aftal om viss personals öfver- tagande vid inköp af enskild järnväg).

2 pröfning af leveransanbud. 1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägs­

styrelsen påyrkats någon rätt, endast gjorts framställning om visst medgifvande för framtiden).

1 tillstånd att försälja vissa biljetter

för statsbanorna.

1 giltighetsområde för länsmans fri­

biljett å statens järnvägar (tolk­ ning af K. Br.).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

1 rätt för enskild järnväg att an­

ordna ny hållplats (därjämte an­ sökan).

1 tåghastighet vid passerandet af en

växel.

72

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

17 rese- och traktamentsersättning o. d.

2 ersättning för utförande af eller

biträde vid rättsmedicinsk obduk­

tion (K. Stadg. 29/i 1886, §§ 4,

13).

1 ersättning för biträde vid värde­

ring i anledning af jordbyte (§ 5

i K. K. ang. nämndemäns rätt

till ersättning för extra förrätt­

ningar m. m. d. 30/i2 1863).

1 förbud att t. v. utöfva barnmorske-

yrket (Regi. för barnmorskor 28/n

1856. § 9).

2 lasarettsläkare meddeladt förstän­

digande, debitering af medicin

(disciplinärmål).

1 ersättning för kreatur, som ned-

slaktats på grund af smittosam

sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,

K. F. d. 23/9 1 887), jfr sid. 77,

92, 96.

1 ifrågasatt rätt till pension för sjuk­

sköterska.

19 befordran.

1 entledigande af t. v. förordnad

lasarettssyssloman.

1 fråga huruvida brunnsläkare skulle

för viss plats förordnas.

1 vägrad fastställelse af utaf stads­

fullmäktige antagen instruktion

för stadsläkare.

3 pröfning af leverans 1. entreprenad­

anbud.

1 rätt till inledande af vatten från

hospitals vattenledning i enskild

byggnad.

1 beräkning af semestertid (får under

ett år icke använd semester till­

godoräknas under det följande?).

1 anmälan mot läkare för utfärdande

af intyg att klaganden vore sin­

nessjuk.

1 tjänsteårsberäkning för extra pro­

vinsialläkare (fråga huruvida för

läkare antagen arfvodestaxa, stri­

dande mot Läkartaxan d. sl/io

1890, utgjorde hinder för tjänste­

årsberäkning).

Pdksför säkring sanstu Iten.

1 inträde såsom delägare i barnmor-

4 befordran.

skornas pensionsanstalt (Reglem.

4 utbetalning af lifränta, ersättning

d. S1/i2 1904).

för skada till följd af olycksfall

i arbete (Lag d. b/i 1901).

F ö rs ä k ring sinspektionen.

1 befordran.

1 lifförsäkringsbolags redovisning af

försäkringsfond (§§ 120—125 af

Lag om försäkringsrörelse d.

24/7 1903).

1 skyldighet för brandstodsförening

att vara underkastad bestäm-

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

^

Målens beskaffenhet.

melserna i Lag om försäkrings­ rörelse d. 24/7 1903 (besvären åter­ kallade).

1 vidtagande af vissa åtgärder i af­

seende å lifförsäkringsbolags rä­ kenskaper ock förvaltning.

Kammarrätten.

no

anmärkningsmål (i 28 beviljades

eftergift).

2 afskrifning af en postverkets ford­

ran).

2 debitering af utskylder (Bev.:F. O.,

kommun allagarna).

1 debitering af grundskatt för ett

boställe.

Statskontoret.

5 aflöningsförmåner (inkl. dyrtids-

tillägg).

2 reseersättning o. d.

Kammarkollegium.

76 vägmål (om egenskapen af allmän

väg, anläggning eller omlägg­ ning af väg, vägdelning, inkomst- och utgiftsstat för vägkassa, stats­ bidrag, vägskatt, grindmål (x/i 1899—S1/s 1900) jfr sid. 77, 92, 95.

9 flottningsmål (K. F. 31/i2 1880) jfr

sid. 76, 92 f., 95.

3 inrättande af allmän farled; för­

bud mot eller stadgande af villkor för begagnande vintertiden af dylik; åtgärder till förbättrande af viss allmän farled (K. F. d. _ S1/i2 1880). 1 inrättande af skjutsstation (K.

Stadg. d. 31/5 1878).

2 fastställelse af afsöndring (Lag d.

27/6 1896).

2 förordnande af fjärdingsman, be­

stridande af fjärdingsmanna- befattning (Lag d. 29/ä 1899).

C. 74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kommerskollegium.

1 dyrtidstillägg.

1 rätt till erhållande af styrmans-

1 ändring af fartygs namn.

bref (K. F. d. 22/n 1878).

1 utmalsläggning (hänvisadt till

domstol).

Patent- och Begist rening sverket.

38 vägradt patent.

1 befordran.

2 registrering af aktiebolag.

1

»

s> järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen (1899—8,/s 1900).

1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkes-

afkastning (K. F. d. 26/i 1894,

§§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att

vara ledamot af lasarettsdire k tion,

val af ledamot i dylik direktion

(Lasarettsstadg. d.

ls/io

1901).

2 beslut om anslag (fråga huruvida

landstinget öfverskridit sin be­

fogenhet).

2 tecknande af aktier i järnvägs­

aktiebolag (fråga om landstingets

befogenhet och om beslutet fattats

med erforderlig majoritet).

1 länslasaretts förändring till sjuk­

stuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af

pension.

75 C.

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val).

216 byggnadsmål [äfven mål, i hvilka

meddelats eller vägrats tillstånd

till visst byggnadsföretag eller

ock gifvits föreläggande (vid vite)

att vidtaga eller borttaga viss

anordning eller förbud mot fort­

sättning af visst byggnadsarbete;

jämväl inräknade 1 mål om för­

farande vid tomtmätning samt

12 mål om skyldighet att sten­

sätta gata, för samhälle att ut­

lägga gata, skyldighet att be­

kosta gatuläggning, gaturenhåll­

ning eller gatuunderhall, befogen­

het för magistrat att meddela

föreskrifter rörande omläggning

af gata, skyldighet för enskild

att utlägga trottoar till viss

bredd, att utlägga trottoar och

rån nsten utanför tomt] (By ggn ads-

stadgan; vederbörande bygg­

nadsordning).

4 skyldighet att fullgöra vid brand­

syn meddelade föreskrifter, viss

inrättnings förklarande för eld­

farlig (2).

53 förbud eller tillåtelse enligt Hälso­

vårdsstadgan.

12 förelägganden enligt Hälsovårds­

stadgan (t. ex. att utrymma bo­

stadslägenhet, anordna skilda led­

ningar från afloppsrör och vatten-

klosetter, tömma och rengöra

drankgraf, vidtaga vissa anord­

ningar inom slaktbod, borttaga

vissa anordningar invid bageri,

vidtaga åtgärder till förekom­

mande af vattendrags förorenande

genom spillvatten eller af andra

sanitära olägenheter, att inrätta

flera afträden i gård, föreläggande

40 befordran, förordnande, tillsättning

af tjänst.

79 fastställelse å menighets beslut

o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda

hälsovårdsstadgar, byggnadsord­

ning, brandordning, tomtindel­

ning. tomtreglering, matvaru-

stadga, lappby ordning, reglemente

för drätselkammare, sökt fast­

ställelse å indelning af socken­

vägar (afvisadt), villkor för järn­

vägsspårs nedläggande i gata,

renhållningsstadga, hamnord­

ning, reglemente för auktions­

kammare, stadga för elektriska

ledningar, reglemente för tings­

husnämnd, reglemente för erhål­

lande af vatten från stads vatten­

verk, bestämmelser rörande tri-

kinundersökning, taxa å afgifter

för plats till salustånd, sökt vites­

förbud mot försäljning af krams­

fågel, pensionering af tjänsteman,

underhåll af bro, regleringsplan

(i flera fall äfven kommunala

besvärsmål)].

28 tillämpning å visst område af ord-

ningsstadgan för rikets städer

eller därmed jämförlig stadga

(tillika underställning).

123 koncession 1. (vites)förhud, medde­

lande af ordningsföreskrifter o. dyl.

(t. ex. beviljande af torgdag, rätt

till utskänkning, förbud mot malt-

drycksförsäljning, förbud mot

skjutning, tillstånd till lotteri,

anläggning af bergbana, pant-

låneri, stenfiske i Öresund, sill­

fiske med not, upplag af eller

handel med sprängämnen eller

eldfarliga oljor, fridlysning af

visst område, utförande af mu-

C. 76

Antal

mål.

49

31

14

22

7

2

11

7

7

4

2

1

» Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

för kommun att skaffa lokal för

vård af difterisjuka personer),

debitering eller utmätning af ut-

skylder, restitution af kommunal-

utskylder.

rese- och traktamentsersättning.

disciplinärmål.

aflömngsförmåner (däraf i tre fall

ersättning för extra förrättning;

ersättning för upprättande af

vägtalslängd; ersättning såsom

ledamot i särskild nämnd enligt

Lag d. 24/b 1895 ang. anskaffande

af hästar och fordon för krigs­

maktens behof; 1 mål ang. skyl­

dighet för stad att lämna bostad

eller hushyra åt viss lärare hän-

visadt till domstol),

ersättning till kronofogdar och

länsmän för telefonafgifter (K. K.

d. 17/« 1904 ang. ersättning åt

kronofogdar och länsmän för

vissa utgifter äfvensom för tele­

fonafgifter).

flottningsmål (1899). Jfr sid. 73, 92,

95.

sökt handräckning för försörjnings-

pliktigs inställande eller hem-

förskaffande, för utbekommande

af böter (laga förfall), till verk­

ställighet af stadsfullmäktiges

beslut rörande arbetsinrättning,

för en persons inställande å arbets­

inrättning.

införande i handels- eller förenings-

registret.

statsbidrag till vägundersökningar

(3), till sjukkassa (4).

skyldighet till vaccinering (Regi.

för skyddskoppympningen i riket

d. 29/

d

1853).

restitution af böter,

afvittring (besvären återkallade).

Jfr sid. 96.

' mål

Målens beskaffenhet.

sik å vinstugor 1. gårdar i stad,

cirkusföreställning, fastställelse

af föreningsstadgar, förbud för

ångfartyg att anlöpa vissa bryg­

gor, elektriska anläggningar, as­

faltkokning, flyttning af drosk-

station? positivspelning, ångbåts­

trafik vintertiden, biljard, spräng­

ning, väganordning eller säker­

hetsanordningar vid järnvägs­

station, vitesförbud för ölut-

körare, tillstånd att upplåta lokal

för danstillställningar, förbud mot

danstillställning, tillåtelse till

skjutbana, platsanskaffningsbyrå,

tiden för öppenhållande af ser­

vera gslokal, vitesförbud mot

kvarstannande å utskänknings-

lokal, tillåtelse att idka bygg­

nadsverksamhet, att afstånga en­

skild bro, att vara automobil-

förare, att med automobil befara

vissa vägar eller frakta varor å

allmän landsväg, upplag af trä­

varor å tomt, tillstånd för lapp­

man att inflytta till viss by med

sina renar, förbud att intaga till­

fällig försäljningsplats å torg i

stad, rätt för utvandraragent att

använda viss person som ombud,

sökt tillstånd för järnväg att

omlägga en väg (bifall skulle i

detta fall vålla ändring i stads­

plan), sökt förbud mot fortsät­

tande af gatuarbete, af K. B.

meddelade föreskrifter i anled­

ning af utbruten epidemisk sjuk­

dom; rör. ordningen å utskänk-

ningsställe i stad m. fl. orter).

2 disposition af stadsjord, jordbyte

mellan stad och enskild person.

13 skyldighet till tjänstgöring eller

åtgärds vidtagande för magistrat,

kronofogde, länsman, härads-

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

1 ersättning för kreatur, nedslaktadt

i anledning af smittosam sjuk­ dom (K. F. d. 15/io 1897, K. F. d. 23/s 1887, Art. III) jfr sid. 72, 92, 96.

4 skyldighet för kommun att om­

händertaga sinnessjuk person, skyldighet att intagas å fattig­ gård.

11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till

Kam.koll., 2 ang. ändring i plan för allmän väg). Jfr sid. 73, 92, 95.

2 skyldighet för viss person att er­

sätta utfördt väglagningsarbete o (B. B 25. 8 o. 11). 1 återbäring af provision för debite­

ring, indrifning och redovisning af brandstodsmedel (K. ,K. d. 22/io 1886, § 6).

1 klagan af medellös person öfver

honom debiterade kostnader för delgifvande af stämning.

1 val af ombudsman hos brandstods­

bolag (afvisadt).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

skrifvare, fjärdingsman, kommu- nalstämmoordförande, klockare, hamnstyrelse, skyldighet att de­ bitera och uppbära vissa brand- stodsafgifter.

1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter

om ersättning i visst fall åt ut~ öfvare af fält.skärsyrket å viss ort.

1 beloppet af uppbördssäkerhet. 1 utskrifning från sinnessjukanstalt. 1 föreläggande att från hamn bort­

skaffa ett skeppsvrak (Landsh.- instr.).

9 godkännande af offentlig samlings­

lokal, antal platser i dylik, förbud mot teaters upplåtande för all­ mänheten (Ö.St.-Ämb:s Kung. d. *9/

b

1888).

2 byggnadsnämnds befogenhet att

besluta anmälan till åtal eller genom allmän åklagare anhängig­ göra talan om borttagande af viss inredning.

1 återbekommande af vittneslön m. m.

(enligt hofrätts beslut skulle statsverket vidkännas kostna­ derna för vittnesersättningarna. K. B. tillerkände klaganden en­ dast visst, hos K. B. deponeradt belopp).

2 sökt åläggande att åtala viss per­

son, anställande af åtal mot tjänsteman.

5 ordningen för fiske. 1 sökt inställande af laga skifte (på

grund af förment felaktighet).

1 landtmätares skiljande från förord­

nande på grund af jäf.

2 häktads (häktads konkursbos) rätt

att utfå penningar, tagna i förvar vid häktningen.

7 vägran af K. B., polismyndighet,

drätselkammare, kommunalstäm- moordförande, revisor för gransk-

C. 78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Regerin gsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

ning af kommunalstämmas räken­

skaper eller kommitté för af­

gifvande af förslag ang. regle­

ring af municipalsamhälle att

tillhandahålla vissa handlingar.

2 anbringande af grindar vid kors­

ning mellan järnväg och väg,

borttagande af landsvägsgrindar

vid korsning med järnväg (och

ersättande med grindar utan be­

vakning).

1 införande i länskungörelser af cir­

kulär från bergmästare.

1 bostadsförhållandena i viss stad

(målet desert; K. B:s öfverklagade

resolution och de af K. B. i målet

pröfvade handlingar ej bilagda

besvärsskriften).

1 behörighet att meddela förordnande

för af köpings kommunalnämnd

såsom polisbetjänte anställda

personer.

1 af drätselkammare enskild person

lämnadt tillstånd att å stadens

torg för viss tid uppföra en ba­

rack.

1 förständigande att till Ö.St.-Åmb.

redovisa vissa penningmedel (§ 143

Utsökningslagen).

1 skyldighet att anhängiggöra talan

om expropriation för en järnvägs­

anläggning (§ 24 i K. F. d. ä‘V4

1866).

1 framställning af trafikanter vid

enskild järnväg om upphäfvande

af en utaf järnvägens trafikchef

utfärdad tjänsteorder.

1 magistrats beslut att konstitutorial

(ej fullmakt) skulle å viss be­

fattning utfärdas.

1 giltigheten af träffad förlikning i

jordatvist.

2 åläggande för järnvägsaktiebolag

att vidtaga åtgärder till skyd-

79 C.

Antal

mål.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

^m&l Målens beskaffenhet.

dande af älfs stränder vid färj- ställe; anläggande af en järn­ vägsbro öfver Gröta älf.

1 sökt föreläggande för järnväg att

vidtaga åtgärder till förekom­ mande af hinder i trafiken å väg- och gatuöfvergång invid bangård (K. B. ansåg sig obehörig).

1 utseende af skiljeman i tvist om

brandskadeersättning (återför- visadt för meddelande af ny be­ svärshänvisning).

10 mål hänvisade till domstol, resp.

afvisade.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Finansdepartementet

1899—1906.

Generalpoststyrelsen (1899).

1 förening af tjänster.

Telegrafstyrelsen (1899).

1 befordran.

Kammarkollegium.

28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist 1 befordran (förordnande),

mellan enskilda om åborätt, på­ stående om åboledighet, anta­ gande af åbo å krononybygge; 2 mål hänvisade till domstol (K. Förbi. d. Vt 1752; K. Br. d. 2*/io 1782; K. Br. d. 5/2 1808; Kam. koll. Kung. d. 22/2 1808)1. Jfr sid. 83, 91.

F. 80

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

31

6

19

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

5

2

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

skatteomföring af krononybygge

(K. Br. d. % 1817 m. fl.),

skatteköp (K. K. d. l5/i2 1848;

K. Cirk. d. 19/s 1870).

jordeboksmål.

fastställelse af markegångspris.

restitution af penningafrad (fråga

huruvida viss afgäld utgör grund­

skatt eller arrende),

fördelning till återbetalning af lån

ur odlingslånefonden (återför-

visadt till K. B.). (K. Br. d.

27/b 1898.)

fråga om vissa lägenheters jord­

natur.

skyldighet att till statsverket ut­

göra ränta och lösen för krono­

tionde af vissa delar af förut­

varande hospitalshemman,

inlösen för statsverkets räkning

af kronotionde.

ersättning af statsmedel för utbe­

tald frälseränta af vissa hem-

mansdelar (K. K. d. 8/2 1888).

skattläggning af lägenheter å

grufskog (K. Br. d. 19/3 1828).

Statskontoret.

anmärkningsprovision å stämpel­

medel.

aktoratsprovision i balansmål,

utbekommande af begrafnings-

hjälp.

restitution af för mycket erlagd

stämpelafgift.

1 befordran.

2 pröfning af säkerhet för lån ur

manufäktursförlagsfonden.

1 utbetalning mot viss säkerhet af

lån från fonden för rederinärin­

gens befrämjande.

Kommerskollegium.

grufmål (vägrad matsedel; mat­

sedel å sönad grufva; utmåls-

läggning).

registrering åt fartyg, förändring

af fartygs namn (K. F. d. 27/n

1891).

3 befordringsmål (inkl. förordnande).

3 flyttning af marknad (Landshöfd.-

instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/«

1841 och Kommerskoll. Kung. d.

28/6 s. å.; K. Br. d. u/6 1788).

4 hvilostånd och villkoren därför.

81 F.

Antal

mål.

2009

25

61

35

6

5

1

1

1

4

118

42

1

1

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 af bergmästare föreskrifven åtgärd

betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten.

beskattningsmål.

taxering till afgift för brännvins-

förs älining.

mantalskrifnin gsmål.

anmärkningsmål,

afkortnings- eller afskrift) ingsmål.

restitution af erlagdt skattebelopp

(3; däraf 2 ang. för mycket er-

lagd . grundskatt), stämpelafgift

eller penningafrad.

debitering af annuitet å ett od-

lingslån.

stämpelförsäljare debiterad ränta

å icke i laga tid redovisade

stämpelmedel.

aktoratsarfvode.

mål, hänvisade till domstol eller

af Kammarrätten rätteligen af-

visade.

Generaltullstyrelsen.

tullbehandling.

vägrad restitution af tull vid åter-

utforgel eller vägrad tullfri åter-

införsel, återbetalning af tull.

restitution af böter enligt tull­

stadgan.

aflöningsförmåner.

6 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 förstärkt tullbevakning vid på kla­

gandens bekostnad anordnad tull­

station.

1 tillstånd för fartyg att från ut­

rikes ort direkt ingå till viss

lastageplats.

1 abandonnerande för tullen af ska-

dadt nederlagsgods.

2 utbekommande af auktionsmedel

för bärgadt gods, ersättning för

varor, sålda å tullauktion.

1 ersättning för gods, som genom

tullbetjänings förvållande för­

farits.

1 utländsk konsuls klagan öfver att

tulluppsyningsman i hans ställe

utfärdat sundhetspass.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

11

F. 82

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Patent- och Registreringsverket.

195 vägradt patent.

5 ansökan om patent förklarad för­

fallen.

1 förlängning af tiden för uppfin­

nings bringande till verkställig­

het inom riket.

12 registrering af aktiebolag 1. upp­

gift ang. aktiebolag.

4 registrering af mcnster och mo­

deller.

Domänstyrelsen (1899).

5 reseersättning.

1 kronoarrendators anspråk på er­

sättning för minskad virkes-

afkastning (hänvisadt till dom­

stol).

Konungens Refältning skafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel.

2 restitution af tillverkningsskatt för

brännvin, som exporteras (K. K.

d. 8/i2 1882).

8 arfvode till kontrollör vid malt-

krossning (K. F. d. 17/e 1903

§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid

denaturering af brännvin (K. F.

d. 10/u> 1890, § 14 i lydelse enligt

K. K d. 5/5 1899), godtgörelse

till tillsyningsman vid bränn-

vinsnederiag för på nederlaget

upplagd brännvinskvantitet (K.

Stadg. d. 23/9 1887), restitution

af kontrollkostnader, fråga huru­

vida brännvinskontrollörs arf­

vode tillkomme hans konkursbo

(hänvisadt till domstol).

26 registrering af förening för eko­

nomisk verksamhet, handels-

anmälan.

262 försäljning af spirituösa, vin och

maltdrycker (tillstånd till dylik

försäljning, antagande af anbud

å brännvinsförsäljning, inrät­

tande eller öfverlåtande af för­

sälj ningsrättigh et, in skränkning

eller utsträckning i tiden för

utöfning af försäljningsrättighet,

förbud mot utöfning af försälj­

ningsrättighet, ordnande af ut-

skänkningsrörelse i - stad, öfver­

flyttning af utskänkning till an­

nan lokal, fördelning af gemen­

sam rätt till minuthandel och

utskänkning, ifrågasatt privile­

gium å brännvinsförsäljnings-

rätt; vägrad ansvarsfrihet för

styrelse för spritbolag, anmärk­

ning mot spritbolags förvaltning,

åläggande för styrelse för dylikt

bolag att redovisa- visst af sty-

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

mål Målens beskaffenhet.

2 aflöningsförmåner, däraf ett mål

ang. skyldighet för stadskassör att återbära af honom innehållen ersättning för provision å bränn- vinsförsäljningsmedel (h ä.nvisadt till domstol).

13 rese- och traktamentsersättning.

9 val af ledamöter i bevillningsbe-

redning eller taxeringsnämnd, af ombud för markegångssätt­ ning, af sjömanshusdirektion, af ledamöter i styrelsen för spar­ bank och funktionärer inom sty­ relsen.

7 restitution af konsulatafgifter, af

afgift för rätt att i Sverige idka handel.

2 taxering och utmätning för oguldna

kommunalutskylder, båtsmäns debitering.

1 stämpelbeläggning å tillståndsbevis. 1 åborätt till krononybygge. Jfr sid.

79, 91.

1 allmänningsdelägares beslut rö­

rande förvaltningen af allmän- ningen (klaganden förmenade be­ slutet vara olagligen tillkommet och kränka hans enskilda rätt).

,

Målens beskaffenhet.

relsen såsom arfvode uttaget be- lopp).

1 tillstånd att sälja denatureradt

brännvin.

1 tillståndsbevis för maltkrossning

och tillverkning af maltdrycker.

1 förordnande af kontrollörer vid

maltdryckstillverkning.

12 tillstånd till gårdfarihandel (6),

pantlånerirörelse (5), verksamhet såsom kommissionär för anställ­ ning åt sjöfolk.

1 sökt ändring af firma för folkbank

och förklarande att sparbanks­ lagen vore å densamma tillämplig.

31 sparbanksmål [fastställelse af regle­

mente för sparbank, disposition af öfverskottsmedel eller reserv­ fond, anmärkning mot sparbanks förvaltning, sparbankskontors flyttning, beviljande af pension åt tjänsteman (2)]. (Lag. d. 29 ji 1892, §§ 3, 15, 21).

4 fastställelse af stadgar för förening

och dess understödsfond, regle­ mente för kassa, ändring af stad­ gar för lotteri.

2 behörighet att föra befäl å passa­

gerareångfartyg, återkallelse af meddeladt tillstånd att å dylikt fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n 1878 i lydelse enligt K. F. d. 6/s 1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och d. 7/n 1890).

2 indelning i bevillningsberednings-

distrikt.

1 framställning om entledigande af

ordförande i bevillningsbered- ning.

1 rätt för änka att taga del af hennes

aflidne mans själfdeklaration.

1 återställande af borgen för stäm­

peluppbörd.

F. 84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet. *

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 flyttning af marknad, ändrad be­

nämning å marknad (hänvisade

till Kommerskoll.).

2 utsyning af skog å f. d. bergsall-

männing (1899).

1 föreskrifter af inspektör öfver elek­

trisk anläggning (fråga huruvida

rätt till besvär öfver beslutet

vore medgifven).

1 utseende af skiljeman.

1 sökt tillstånd att bibehålla nytt-

janderätten till en lägenhet under

indraget boställe.

1 utbekommande af viss del af köpe­

skilling för exekutivt försåld

fastighet.

1 vägran att mot lösen utlämna ut­

drag af protokoll från utskänk-

ningsaktiebolags sammanträde.

4 utbekommande af jordägares andel

i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf

1 hänvisadt till domstol), rätt att

i stället för fullgörande af arbets-

skyldighet erlägga afgift för ut­

mål; återbekommande af enligt

§ 41 Grrufvestadgan erlagda af-

gifter för vissa grufvor (beroende

af tvist vid domstol).

1 kronoarrendators anspråk att lyfta

expropriationsmedek

1 förbud mot ändring af å kommunal­

stämma beslutad sträckning af

väg.

1 klagan öfver magistrats beslut att

utlysa extra bolagsstämma för

aktiebolag (ej upptaget till pröf­

ning).

1 utbekommande af medel, innestå-

ende å postsparbanksbok.

Postsparbanlcsstyr elsen.

85

F.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37:

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktion för pensionscinstalt.

17 rätt till pension (civilstatens pen-

sionsinrättning, handelsflottans pensionsanstalt).

1 beräkning af afgift för bibehållande

af delaktighet i civilstatens änke- och pupillfond.

1 rätt att utan erläggande af vidare

afgifter kvarstå såsom delägare i civilstatens pensionsinrättnings änke- och pupillfond.

1 utbetalning af, enligt klagandens

förmenande, förfallna pensions­ belopp från K. teatrarnas pen- sionsinrättning.

Ecklesiastikdepartementet.

1899—1906.

Medicinalstyrelsen.

2 reseersättning. 1 befordran. 1 klagan af badorts ägare att viss

person af medicinalstyrelsen för­ ordnats till läkare och ej till intendent vid badorten.

Kammarkollegium.

68 kommunala besvärsmål (byggnads­

frågor, debitering för byggnad, skolväsen, aflöningsförmåner).

64 löneförmåner för församlings präs­

terskap, kvrkobetj aning eller skollärare, skyldighet att bidraga till prästerskaps eller kyrkobe- tj anings aflöning, debitering af dylikt bidrag.

5 afsöndring från boställe. 1 framställning af kyrkoherde rö­

rande upplåtande på viss tid af mark från ett honom på lön an­ slaget boställe till byggnads­ tomter (återförvisadt).

2 af K. B. o. domkapitel församling

gifvet föreläggande att uppföra skolhus.

E.

E. 86

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

"y

Målens beskaffenhet.

1 afhysande från kyrkostad (af Kam.-

koll. rätteligen afvisadt).

1 optionsrätt till arrende af en kyrko-

lägenhet.

1 afgäldsbelopp för afsöndradt om­

råde.

1 fastställelse å församlings beslut

om afgäld till kyrka för ett

kyrkan tillhörigt, af kyrkoherden

disponeradt gatuhus.

3 sättet och villkoren för utarren­

dering af ett klaganden på lön

anslaget mensalhemman (K. Br.

d. 12/n 1858, d. n/7 1862); an­

tagande af arrendeanbud å stom­

hemman, arrendebelopp å ett till

klag. utarrenderadt område.

1 församlings skyldighet att till

domkapitlet redovisa vissa präst-

lönemedel.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 lagligheten af verkställd ekono­

misk besiktning å kapellpredi-

kantsboställe.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af van-

artade och i sedligt afseende

försummade barn.

10 aflöningsförmåner.

1 reseersättning.

1 vägran att utanordna af Konungen

beviljadt understöd till föreläs-

ningsförening (enär stadgade vill­

kor icke ansågos uppfyllda).

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).

5 debitering af utskylder till kyrka

och prästerskap.

2 skyldighet för församling att redo­

visa medel för expropriation af

jord från kyrkoherdeboställe, för

patronus att redovisa för kyrko­

tionde.

1 afskrifningsmål.

1 afkortningsmål.

87 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

2

102

218

2

71

32

18

1

31

7

8

5

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Domänstyrelsen.

redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogs-

skogslikvidmedel.

afkastning.

1 hnshållningsplan för kyrkohem­

man.

Konungens Befallningshafvande.

kommunala besvärsmål (häraf 14

öfverlämnade till Kam.koll., 6

af K. B. rätteligen afvisade,

1 återförvisadt).

statsbidrag till folkskoleväsendet

(i 53 fall dispens).

statsbidrag till kommunalbibliotek,

till vanartade eller i sedligt af­

seende försummade barns upp­

fostran (K. K. d. 1904).

förändring af släktnamn (K. E. d.

5/i2 1901).

aflöningsförmåner (6 öfverlämnade

till Kam.koll., 11 till Stats­

kontoret, 1 hänvisadt till dom­

stol).

reseersättning (4 mål öfverlämnade

till Statskontoret, 1 hänvisadt

till domstol).

ersättning för kostnader vid hand- .

lingars öfversändande till lands­

arkiv (K. K. d. 22/ä 1899, § 15,

K. Br. d. 24/b 1901).

(skol-)barns skiljande från hemmet.

fattigvårdsmål.

kyrkoskrifningsort, skyldighet att

aflämna flyttningsbetyg (K. F.

ang. kyrkoböckers förande d. 6/8

1894).

handräckning för inställande inför

kyrkoråd och för uttagande af

böter och viten, ålagda af kyrko­

råd för underlåtenhet att hör­

samma kallelse, för fattighjons

öfversändande till Norge (1).

2 tillämpning å visst område af

hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad.

3 fastställelse af särskilda ordnings-

stadgar, renhållningsstadga, reg­

lemente för välgörenhetsstiftelse.

1 föreläggande för kyrkostämmas

ordförande att afgifva statistisk

redogörelse öfver församlingens

räkenskaper.

1 köpeanbud å del af område, som

jämlikt Kungl. Maj ris medgif­

vande finge, fördeladt i tomter

från sälj as boställe.

1 skolråds förbud för folkskollärare

att låta två småskolebarn under­

visas i folkskolan (afvisadt af

K. B.).

1 understöd från en donationsfond

(afvisadt af K. B.).

E. 88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Eege ringsrätten.

Statsrådet.

ltJjl

Målens beskaffenhet.

mål

Målens beskaffenhet.

6 förbud och tillstånd enligt Hälso­

vårdsstadgan (1899).

1 vägran att taga befattning med

församlings begäran om anstånd

med uppförande af skolhus.

2 föreläggande för patronus att redo­

visa för kyrkans inkomster (K.

Cirk. d. 19/iä 1902).

1 föreläggande för församling att

vidtaga vissa åtgärder till be­

tryggande af kyrkans bestånd.

1 gäldande med statsmedel af läkares

sjukresa (Läkareinstruktionen d.

31/io 1890, Medicinalstyrelsens

Cirk. d. 28/2 1896).

3 påförande af afgift till präster­

skapets aflöning (däraf 2 öfver-

lämnade till Kam.koll.).

1 sökt åläggande för utmätningsman

att uttaga vissa utsbylder (af-

visadt).

1 utmätning för uttagande af kyrko­

tionde och landskyld (hänvisadt

till domstol).

Ecklesiastikt konsistorium, eller biskop.

98 kommunala besvärsmål (val m. m.).

45 disciplin ärmål (äfven varning),

kyrkotuktsmål.

1 församling af domkapitel meddeladt

föreläggande att afskeda lära­

rinna på grund af otillbörligt

förhållande (Folkskolestadgan §

23 mom. 1, § 18 mom. a).

1 afskedande af vaktmästare (Eforus).

6 aflöningsförmåner (i 1 mål dom­

kapitlet obehörigt; 1 mål öfver-

lämnadt till Statskontoret).

11 skillnad i trolofning, utfärdande

af skiljebref.

8 lysning till äktenskap, utfärdande

af lysningsattest.

9 anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif-

ningsort.

82 skolväsendets ordnande (däraf 32

kommunala besvärsmål; i vissa

fall underställning hos dom­

kapitlet, i andra domkapitlet

uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan

§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;

jfr K. F. d. 21/3 1862 ang. kyrko­

stämma m. m. § 2 mom. 1—4, § 46].

207 befordringsmål (däraf 28 ang. för­

slag och val till folkskollärare-,

klockare- eller organisttjänst;

tillika kommunala besvärsmål).

1 rätt för patronus att till kyrko­

herde kalla viss person (i anled­

ning af tvist om patronatsrätten

hänvisadt till domstol).

1 patronatsrätt (hänvisadt till dom­

stol).

89 E.

1

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

f

Målens beskaffenhet.

1 åtgärder för besättande af en e. o.

prästerlig befattning.

4 stipendieutdelning.

1 folkskollärares rätt till erhållande

af afsked vid viss tidpunkt (Folk­

skolestadgan § 30).

1 återkallande af missiv för e. o.

prästman.

1 uppsägning af på obestämd tid

antagen lärarinna.

6 tjänstledighet.

11 skyldighet till tjänstgöring.

3 af församlings kyrkoråd beslutad

instruktion för församlingens

organist.

3 förständigande för kyrkoherde att

vid inventering af vissa försam-

lingskassor tillhandahålla veder­

börliga handlingar och medel,

sökt föreläggande för skolråds-

o.rdförande att förete viss hand­

ling, vägran att lämna vissa upp­

gifter ur kyrkobok.

1 domkapitels beslut att föreskrifva

insändande af grafkassas räken­

skaper (därjämte ansökan).

1 revision af kyrko- och skolräken-

skaper.

1 rätt för vice pastor att flytta

pastorsexpedition från en till

annan annexförsamling.

1 vägran att uppläsa kungörelse.

1 begäran om syn å donationshem man.

1 användande af läroverks byggnads­

fond (Läroverksstadg. d. 1/n 1878

§ 125).

2 användande af räntemedel från

donationsfond.

1 äktenskapsjäf (Gr. B. 7:3; K. F. d.

”/# 1872, Lag d. 27e 1896).

1 admitterande till konfirmations­

undervisning.

1 hemställan att anskaffa ersättning

för inställda gudstjänster.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft.

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

sökt åläggande för församling att

fullgöra viss byggnadsskyldighet

å kyrkoherdeboställe.

E.

90

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

2 förening af tjänster, af skolråd

påyrkad skyldighet för folkskol­

lärare att” vid afskedstagande

från folkskollärartjänsten jämväl

frånträda därmed förenade kloc­

kare- och organistbefattningar

(Folkskolestadgan § 27, K. Stadg.

d. 4/e 1894).

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Konungens Befallningshafvande

3 kommunala besvärsmål (inköp af

orgel, delning af församlingen,

anställande af en skolläkare).

1 optionsrätt till stomhemman.

och

domkapitel eller biskop.

12 skolväsendets ordnande (däribland

äfven kommunala besvärsmål, 1

mål öfverlämnadt till Kam.-

koll.).

1 anställande och aflönande af pastors­

adjunkt (öfverlämnadt till Kam­

markoll.).

2 fastställelse af ritning till begraf­

ningsplats, till utvidgning af

kyrkogård (K. Er. d. 3/i° 1805,

d. 18/b 1849, Hälsovårdsstadgan

§

12

).

1 sökt befrielse från kyrkoherde­

boställes deltagande i ett dik-

ningsföretag (fråga, huruvida

K. F. d. 6/7 1849 vore tilllämplig).

3 aflöningsförmåner.

1 disciplinär bestraffning.

Universitetskanslern.

10 befordringsmål (inkl. förordnande).

10 stipendietil Isättning.

1 åläggande af viss tjänstgöring.

2 ifrågasatt upphäfvande af fakultets

beslut att godkänna viss examen.

1 öfverlåtelse af arrenderätten till

prebendeprästgård.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

aflöningsförmåner.

18 befordran (inkl. förslag).

1 hänvisning till visst läroverk för

undergående af mogenhetsexa­

men.

3 bedömande af lärjunges insikter

eller uppförande.

91

Antal

mål.

Regeringsrätte».

. Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Akademiskt konsistorium eller motsvarande myndighet.

Styrelse för lägre

1 aflöningsförmåner (öfverlämnadt

till statskontoret).

20 befordringsmål (förslag).

1 besparing af stipendium (Veten­

skapsakademien) .

1 tillstånd att rixbba fornlämning

(Vitterhets-, historie- och antikvi­

tetsakademien).

undervisningsverk.

31 befordringsmål.

1 skyldighet för lärare till viss

tjänstgöring.

1 förständigande att icke använda

viss undervisningsmetod.

1 bestämmande af begynnelse- och

slutdagar för terminer vid vissa

skolor.

Direktion för pensionskassa.

52 pensionsrätt eller pensions belopp.

1 anspråk på viss ersättning, fram-

ställdt af vice pastor i ett pas­

torat, af hvilket prästerskapets

änke- och pupillkassa då uppbar

inkomsterna.

Kuratorerna för Hviifeldtska stipendieinrättningen.

1 företrädesrätt till åboskap. Jfr 2 rätt att bryta sten å stipendie-

sid. 79, 83.

hemman och villkoren därför.

1 tvist mellan åbo och stipendie­

inrättningen om bättre rätt till

expropriationsmedel (hänvisadt

till domstol).

Diverse myndigheter.

1 ersättning för utbetalning och redo­

visning af Malmö barnhusfonds

medel (K. Br. d. 7* 1877, d.

22/2

1878).

1 befordringsmål.

1 stipendietillsättning.

9 underkännande i mogenhetsexamen.

2 underkännande i de skriftliga mo-

genhetspröfningarna.

Jo. 92

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

J or dforuksdepartementet.

74 1900-1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt

på grund af smittosam sjukdom

(K. F. ang. kammande af smitto-

samma sjukdomar bland hus­

djuren d. ®/ia 1898, §§ 39—42),

jfr sid. 72, 77, 96.

3 reseersättning (Taxa för veterinärs

tjänsteförrättning d. 19/io 1888

§ 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omlägg­

ning af allmän väg, egenskap af

allmän väg, vägdelning, under­

håll af väg, afsyning af väg,

inkomst- och utgiftsstat för väg-

kassa, skyldighet att utgöra väg­

skatt, debitering af vägskatt,

uppförande af byggnad utmed

väg, ordnande af vinterväghåll­

ning, ersättning för snöplogning,

anbringande af skyddsvärn eller

annan skyddsanordning, färj-

hållning, upphörande af skyldig­

het att erlägga bro- eller färj-

pengar vid öfverfart af viss bro

eller älf, statsbidrag, grindmål).

Jfr sid. 73, 77, 95.

72 flottningsmål (anordnande eller reg­

lering af allmän flottled, tillstånd

till flottning och villkoren därför,

lämnande eller återkallande af

tillstånd till viss anordning, sökt

1 ang. ett för längre tid sedan med-

deladt tillstånd att bygga i vat­

ten.

1 förbud mot skogsafverkning på

Grottland.

93 Jo.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Måltns beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

handräckning för borttagande af

timmerbom och förbud mot flott­

ning, reglering af flottning, upp­

tagande af sjunket virke, afsy­

ning af flottbyggnader, åtgärder

till betryggande af samfärdseln

mellan by och fritt vatten i

flottled, inrättande af virkes-

skiljningsställe eller vidtagande

af annan anordning ock kostna­

derna därför, förbud mot flottning

af visst virke m. m.). Jfr sid.

73, 76, 95.

25 fastställelse af jordafsöndring (K.

F. d. 6/s 1881, Lag d. 27/6 1896).

6 mantalsfördelning.

7 skjutsningsmål (skyldighet attvara

föreståndare vid skj utsstation

eller att bestrida skjutsning, då

entreprenad ej kommit till stånd,

förändring af gästgifveri till

skjutsstation, ordnande af skjuts-

ningsskyldighet, sammansättning

af skjutslag).

5 fördelning till återbetalning af lån

från odlingslånefonden för vatten-

afledningsföretag (K. K. d. 13/e

1845, K. K. d. a/n 1848).

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner.

3 reseersättning.

77

' anmärkningsmål.

Kammarrätten.

Domänstyr elsen.

3 reseersättning.

1 disciplinär åtgärd.

1 aflöningsförmåner.

3 ersättning för tjänsteförrättning

(Taxa på arfvode för skogsförrätt-

15 utsyning af skog, fastställelse af

hushållningsplan [däraf 1 mål

ang. fastställelse af hushållnings-

plan för boställe, 7 mål ang. ut­

syning af eller hushållningsplan

Jo. 94

Antal

mål.

1

1

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

ningar d. 12/ii 1875; K. K. ang.

kostnadsersättning till lands­

stats- och ecklesiastika tjänste­

män för en del resor in. m. d.

«/• 1899).

optionsrätt vid utarrendering af

kronolaxfiske (K. K. d. 10/u 1882

§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 18/7

1887).

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

för skog å lappmarkshemman och

2 mål ang. utsyning af under­

måligt virke å enskilda hemmans

skogar och fastställelse af afverk-

ningsberäkning för hy i Väster­

bottens län (K. F. d. 1903)],

(K. F. d. 26/i 1894, Domänsty­

relsens Cirk. d. 27/i 1903).

1 tillstånd att bryta sten å indraget

boställe.

1 tillstånd för j ägmästare att bo utom

reviret.

1 befordran.

1 förflyttning till annan tjänst.

4 antagande af anbud (köpeanbud å

' kronojord).

1 ersättning för skadade träd, som

ingått i försåldt virke från krono­

park.

1 utbekommande af köpeskilling för

beslagtaget virke.

1 begäran om öfverlåtelse af arrende

till kronohemman.

Statsrådet.

L cmätmäteristyrelsen.

3 befordran.

LandtbruJcsstyrelsen.

ersättning till distriktsveterinär 1 befordran,

för vissa tuberkulinundersök-

ningar.

Konungens Befallningshafvande.

fattigvårdsmål [kommuns beslut

att vägra fattigvård, skyldighet

att för viss egendom lämna sär-

skildt tillskott, fattigas kvar-

hållande å fattiggård, ersättning

för lämnad fattigvård, tvist mel­

lan socken och fattigvårdsrote,

ersättning åt länsman för fattigs

inställande, föreläggande för fat-

7 tillstånd till sj ösänkning, utdikning

af myr (Lag d. 2% 1879, §

13;

K. K. d. S1/i2 1879).

27 stadga för bedrifvande af fiske,

särskilda bestämmelser för visst

fiske, ordningsföreskrifter för

fiske, förbud mot fiske med not,

tillstånd till visst fiske, föränd­

ring af tid för visst fiske, till-

95 Jo.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

tigvårdsstyrelse att vidtaga vissa

anordningar vid fattigvård sin­

rättningen, flyttning af fattighus,

uppförande af nytt fattighus,

kostnad för vård och underhåll

af minderårig (Lag ang. uppfost­

ran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn d. 13/s

1902, §o 23, § 26 mom. 1)].

3 sökt tillstånd till ägostyckninaJLae:

d. «/• 1905).

1 allmänningsstyrelses beslut att ut­

arrendera fiske.

1 interimsflottning. Jfr sid. 73, 76, 92.

32 vägmål [val af vägstyrelse och

revisorer, vägskatt, dess debite­

ring och uppbörd, iståndsättande

af väg, rätt för järnväg att om­

lägga väg, ifrågasatt ställande af

säkerhet för svängbros under­

håll, verkställande af vägdelning,

statsbidrag, af K. B. meddeladt

åläggande för landtmätare att på

f

rund af felaktigheter på egen

ekostnad ånyo å marken utstaka

de särskilda väglotterna (utslaget

upphäfdt, hänvisning till domstol),

fördelning till underhåll af väg

å stads område (B. B. kap. 25, K.

Res. på städernas besvär d. 1(i/io

1723 och d. 17/i2 1724, K. Br. d.

Vn 1826, K. Cirk. s. d., (aflysning

af väg(Yäglagen,K. Br.d. 17/<il828

och Kam.koll. Kung. d. 9/& 1828

ang. rätt domstol i fråga om en­

skilda utfartsvägar för byar)

omläggning af väg, förslag om

anläggning af nya vägar, byg­

gande af vägbro], däraf 6 öfver-

lämnade till Kam.-koll. Jfr sid.

73, 77, 92.

20 reseersättning, ersättning för

tj änsteförrättning, aflöningsför-

måner.

Målens beskaffenhet.

stånd till användande af viss

fiskredskap.

2 rätt att upptaga i flottled sjunket

virke (öfverlämnade till Kam.­

koll.; § 18 Flottningsstadgan ej

tillämplig).

I tillstånd att kvarbo å viss krono­

mark.

5 disposition af sockens understöds-

fond.

1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik

vintertiden i farled.

1 antagande af köpeanbud.

1 ändring af reglemente för härads­

allmänning.

1 föreläggande att vidtaga vissa åt­

gärder för desinfektion i anled­

ning af svinsjuka.

2 fattigvårdsmål [sockens indelning

i fattigvårdsrotar, ändring af

dylik indelning (underställning

_ hos K. B.)].

19 inskränkning af gästgifvares rätt

att försälja vin och maltdrycker,

förbud mot försäljning af vin och

maltdrycker vid gästgifveri.

1 ersättning för synekostnad (hän­

visad! till domstol).

1 ny uppskattning af förbättring å

hemman genom sjösänkning (Lag

d. 2% 1879, § 6i).

1 sökt fyllnad i ägoområde för by

(erhållande af byn utaf Konun­

gens befallningshafvande tiller­

känd men vid afvittring den­

samma ej tilldelad jordareal).

1 jägmästare meddeladt föreläggande

att verkställa sådan undersök­

ning, som i § 2 af Lag om vård

af enskildas skogar d. 2i/i 1903

omförmäles (jfr K. K. d. */* 1906).

1 rätt att hugga vindfällen å all­

männing.

96

Målens beskaffenhet.

4 skjutsnin gemål (2 öfverlämnade till

Kam.-koll.; 2 om gästgifveris i

stad inskränkande till skjuts­

station och om godkännande af

gästgifvare).

8 afvittring (K. Stadg. om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker d.

80/ b

1873 in.

fl.). Jfr sid. 76.

1 beslagsprovision å köpeskilling för

olofligt afverkadt virke.

1 ersättning för nedslaktade djur

(svinsjuka) (K. F. d. 9 In 1898,

§§ 39—41) jfr sid. 72, 77, 92.

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

2 förvaltningen af häradsallmänning

' eller sockens besparingsskog.

1 eftergift å arrende för kungsgård

(K. K. d. 10/n 1882 p. 15, 21, 26).

1 föreläggande för sjösänkningsbolag

att företaga vissa arbeten..

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

Landsting.

1 beslut om entreprenadbidrag för

skjutshållning vid gästgifveri.

Alnarps landtbruksinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförätt­

ning.

Veterinärinstitutet.

1 stipendieutdelning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

97

I. Justitiödeparternentet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904--1906.

Justitiedepartementet

från

Justitiekanslern...............

Summa. Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

1

1

— . --

_

1

3

0.4

2

0.4

i

0.3

Hofrätt...............................

1

3

1

5

0.G

4

0.8

i

0.3

Nedre Justitierevisionen . .

1

1

0.1

i

0.3

Fångvårdsstyrelsen ....

3

2

3

2

2

3

15

1.9

10

2.0

5

1.7

Kammarkollegium ....

1

2

1

2

2

8

1.0

3

0.6

5

1.7

Statskontoret...................

i

1

2

0.3

2

0.4

Kammarrätten...................

2

3

i

3

7

3

7

26

3.2

9

1.8

17

5.7

Patent- o. registreringsverket

21

10

14

14

9

7

9

20

101

13.0

68

13.6

36

12.0

Konungens befalln.-hafvande

4

10

5

8

8

9

G

3

53

6.6

35

7.0

18

6.0

Magistrat...........................

1

1

2

0.3

1

0.2

1

0.3

Tvångsuppfostringsanstalts

styrelse ...........................

_

_

_

_

_

_

1

1

0.1

_

_

1

0.3

Summa

33

29

22

27

23

27

24

35

220

27.6

134

20.8

86

28.6

II. Landtförsvarsdepartementet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899--1906.

1899--1903.

1904--1906.

Landtförsvarsdepartementet

från

Arméförvaltningen ....

Summa. Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

1

5

10

9

13

8

9

8

63

7.9

38

7.6

25

8.3

Kammarkollegium ....

3

1

4

0.5

4

0.8

Kammarrätten...................

7

12

23

17

26

55

32

85

257

32.1

85

17.0

172

57.4

Konungens befalln.-hafvande

44

34

55

52

48

25

39

21

318

39.8

233

46.6

85

28.3

Direktionen öfver arméns

pensionskassa...............

1

1

2

1

_

5

0.6

4

. 0.8

1

0.3

Militär myndighet ....

1

3

4

4

7

2

14

1

36

4.5

19

3.8

17

5.7

Andra...............................

1

—-

1

0.1

1

0.2

_

Summa

57

55

93

84

95

90

95

1151

084

85.5

384

76.8

300

100. o

Bili. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

13

98

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 37.

III. Sjöförsvarsdepartementet.

1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904- 1906.

Sjöförsvarsdepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Marinförvaltningen ....

1

5

2

7

5

2

6

1

29

3.6

20

4.0

9

3.0

Lotsstyrelsen...................

1

1

2

3

2

3

1

3

16

2.0

9

1.8

7

2.3

Kammarkollegium ....

1

2

3

0.4

1

0.2

2

0.7

Kammarrätten...................

2

2

1

1

7

1

5

3

22

2.7

13

2.6

9

3.0

Generaltullstyrelsen ....

2

1

1

4

0.5

3

0.6

1

0.3

Konungens befalla.-hafvande

18

19

12

13

15

6

3

4

90

11.3

77

15.4

13

4.4

Direktionen öfver flottans

pensionskassa...............

2

1

3

2

3

3

3

17

2.1

11

2.2

6

2.0

Andra..............................

1

1

0.1

1

0.2

Summa

24

28

24

27

32

12

19

16

182

22.7

135

27.0

47

15.7

IV. Civildepartementet.

1899- 1906.

1901- 1906.

1899- 1903-

1901- 1903.

1904- 1906.

Civildepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Generalpoststyrelsen ....

Medicinalstyrelsen ....

3

4

5

3

6

5

10

9

9

2

7

7

3

8

11

38

54

.

4.7

6.7

34

46

5.6

7.6

21

33

4.2

6.6

17

25

5.7

8.3

17

21

5.7

7.0

Väg- och vattcnbyggn.-styr.

Telegrafstyrelsen...............

1

1

1

2

1

1

1

4

2

10

0.3

1.3

2

10

0.3

1.6

1

4

0.2

0.8

1

4

0.3

1.3

1

6

0.3

2.0

Järnvägsstyrelsen...............

4

4

6

8

5

6

8

10

51

6.4

43

7.1

27

5.4

19

6.3

24

8.0

Riksförsäkringsanstalten . .

2

4

3

9

1.1

9

1.5

2

0.4

2

0.7

7

2.3

1'örsäkringsinspektionen . .

2

1

1

4

0.5

4

0.7

4

1.3

Kammarkollegium ....

72

17

-

3

1

93

11.6

4

0.7

89

17.8

4

1.3

Statskontoret...................

2

2

2

1

7

0.9

5

0.8

7

1.4

5

1.7

Kommerskollegium ....

3

1

4

0.5

1

0.7

3

0.6

1

0.3

Kammarrätten...................

15

12

10

17

10

11

20

20

115

14.4

88

14.G

64

12.8

37

12.3

51

17.0

Patent- och registr.-verket .

32

9

1

42

5.2

1

0.1

42

8.4

1

0.3

Landtmäteristyrelsen . . .

1

1

0.1

1

0.2

Domänstyrelsen...............

1

1

0.1

1

0.2

~

Konungens befalln.-hafvande

186

148

143

152

152

144

138

175

1,238

154.8

904

150.6

781

156.2

447

149.0

457

152.4

Landsting...........................

1

2

3

1

7

0.9

6

1.0

6

1.2

5

1.7

1

0.3

Direktion för pensionsinrättn.

1

1

2

0.3

2

0.3

2

0.7

Summa

318

201

173

196

194

179

184

233

1.678

209.8

1,159

1932

1,082

2164

563

187.7

596

198.6

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

V. Finansdepartementet.

1899- 1906.

1901- 1906.

1899- 1903.

1901—1903.

1904- 1906. !

Finansdepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Generalpoststyrelsen . . .

1

_

r_

1

0.1

1

0.2

Telegrafstyrelsen...............

1

1

0.1

1

0.2

Kammarkollegium ....

9

3

13

3

7

29

15

15

94

11.8

82

13.7

35

7.0

23

7.7

59

19.8

Statskontoret.......................

1

1

2

3

1

8

1.0

6

1.0

7

1.4

5

1.7

1

0.3

Kommerskollegium ....

2

2

5

3

3

2

1

18

2.3

16

2.7

12

2.4

10

3.3

6

2.0

Kammarrätten...................

253

214

255

240

220

275

170

491

2,148

268.6

1,651

275.1

1,212

242.4

715

238.4

936

312.0

Generaltullstyrelsen ....

9

24

18

17

23

23

22

39

175

21.9

142

23.7

91

18.2

58

19.3

84

28.0 |

Patent- och. registr.-verket .

45

24

32

28

23

23

42

217

27.1

172

28.6

129

25.8

84

28.0

88

29.3

Domänstyrelscn...............

6

6

0.8

6

1.2

Konungens befalln.-hafvande

20

40

40

58

50

37

42

123

410

51.2

350

58.3

208

41.6

148

49.3

202

67.3

Direktion öfver pensionsinr.

2

1

5

5

7

20

2.5

18

3.0

3

0.6

1

0.3

17

5.7

Styrelsen för postsparbanken

1

1

0.1

1

0.2

1

0.3

Summa

.‘500

fiol

354

356

334

397

279

718

3,099

387.4

2,438

406.3

1.705

341.0

1,044

348.0

1,394

464.7

VI.

Ecklesiastikdepartementet.

1899- 1906.

1901- 1906.

1899- 1903.

1901- 1603.

1904—1906.

Ecklesiastikdepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905.1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Medicinalstyrelsen ....

4

4

0.5

4

0.8

• —

Kammarkollegium ....

18

23

19

17

19

17

15

21

149

18.6

108

18.0

96

19.2

55

18.3

53

17.7

Statskontoret...................

1

1

5

3

2

1

13

1.6

12

2.0

10

2.0

9

3.0

3

1.0

Kammarrätten...................

12

19

23

20

16

20

28

35

173

21.6

142

23.7

90

18.0

59

19.6

83

27.6

Domänstyrelsen .....

2

2

2

3

1

1

3

5

19

2.4

15

2.5

10

2.0

6

2.0

9

3.0

Konungens hefallu.-hafvande

66

54

44

79

64

78

64

71

520

65.0

400

66.7

307

61.4

187

62.3

213

71.0

Ecklesiastikt konsistorium .

46

44

61

80

72

71

76

65

515

64.4

425

70.8

303

60.6

213

71.0

212

70.7

K. B. och eckles.kons. gemen­

samt ...............................

6

2

1

4

1

1

1

4

20

2.5

12

2.0

14

2.8

6

2.0

6

2.0

Universitetskanslern . . .

3

2

Oö

5

1

4

6

4

28

3.5

23

3.8

14

2.8

9

3.0

14

4.7

Akad. kons. eller motsvarande

5

2

3

2

4

2

2

20

2.5

13

2.2

16

3.2

9

3.0

4

1.3

Ofverstyrelsen för rikets all­

männa läroverk ....

_

3

21

24

3.0

24

4.0

24

8.0

Styrelse för lägre undervis­

ningsverk .......................

2

2

2

10

3

8

7

1

35

4.4

31

5.2

19

3.8

15

5.0

16

5.3

Vetenskaps- eller Vitterhets­

akademien .......................

_

_

_

_

2

_

_

_

2

0.3

2

0.3

2

0.4

2

0.7

Direktion för pensionskassa

6

7

9

7

7

7

6

4

53

6.6

40

6.7

36

7.2

23

7.7

17

5.7

Kuratorerna för Hvitfeldtska

stiftelsen.......................

3

1

_

_

_

_

_

_

4

0.5

4

0.8

Andra...............................

1

1

2

8

2

14

1.7

14

2.3

1

2

0.4 1 2

0.7

12

4.0

Summa

174

158

168

233 194

1 213

217

236

1,593

199.1

1.261

210.2

j 927

| 185.4

595

198.3 | 666

222.0

100

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

VII. Jordbruksdepartementet.

J ordbruksdepartementct

från

Medicinalstyrelsen.......................

1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1900--1906.

1901--1906.

1900--1903.

1901--1903.

1904--1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

3

1

3

7

1.0

7

1.2

4

1.0

4

1.3

3

1.0

Kammarkollegium.......................

42

56

55

47

Öl

56

65

372

53.2

330

55.0

200

50.0

158

52.7

172

57.4

Statskontoret..............................

oO —

2

5

0.7

5

0.8

3

0.8

3

1.0

2

0.7

Kammarrätten...........................

6

9

9

17

17

7

12

77

11.0

71

11.8

41

10.3

35

11.7

36

12.0

Landtmäteristyrelsen...................

1

2

3

0.4

3

0.5

3

0.7

3

1.0

_

Domänstyrelseu..........................

5

7

3

3

2

5

10

35

5.0

30

5.0

18

4.5

13

4.3

17

5.7

Landtbruksstvrelsen...................

....

1

1

2

0.3

2

0.3

1

0.2

1

0.3

1

0.3

Konungens befallningshafvande . .

13

31

35

21

25

16

28

171

24.5

156

26.0

102

25.5

87

29.0

69

23.0

Landsting..................................

1

1

0.1

1

0.2

___

Styrelsen för landtbruks- o£h me-

jeriinstitutet vid Alnarp . . .

1

1

0.1

1

0.2

' --

1

0.3

Styrelsen för veteriuärinstitutet .

-

1

1

0.1

1

0.2

1

0.3

Summa

69

107

108

89

95

86

121

675

96.4

606

101. o

373

93.2

304

101.3

302

100.7

Anm. Enär jordbruksdepartementet ej var i verksamhet hela år 1900, hafva summa och medeltal för åren 1901—1903 och 1901—1906 upptagits.

VIII. Sammanfattningar.

1899--1906.

1901--1906.

1899--1903.

1901--1903.

1904 -1906.

Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal.

Justitiedepartementet ....

220

27.5

158

26.3

131

26.8

72

24.0

86

28.6

Landtförsvarsdcpnrtementet . .

684

85.5

572

95.3

384

76.8

272

90.7

300

100.0

Sjöförsvarsdepartementet . . .

182

22.7

130

21.7

135

27.0

83

27.7

47

15.7

Civildepartementet...............

1,678

209.8

1,159

.193.2

1,082

216.4

563

187.7

596

198.6

Finansdepartementet ....

3,099

387.4

2,438

406.3

1,705

341.0

1,044

348.0

1,394

464.7

Ecklesiastikdepartementet . .

1,593

199.1

1,261

210.2

927

185.4

595

198.3

666

222.0

Jordbruksdepartementet . . .

675

84.-1

606

101.o

373

74:6

304

101.3

302

100.7

Summa

8,131

1,016.4

6,324

1,054.0

4,740

948.0

2,933

977.7

3,391

1,130.3 1

| Justitiedepartementet . .

Landtförsvarsdepartementet

Sjöförsvarsdepartementet .

Civildepartementet . . .

Finansdepartementet . .

Ecklesiastikdepartementet

Jordbruksdepartementet .

Regeringsrätten.

Kung! Maj:t i statsrådet.

Summa. Medeltal.

%

af hela

antalet.

Summa.

Medeltal.

%

af hela

antalet.

1899-1906.

1899—1906.

202

25.25

91.82

18

2.25

8.18

670

83.75

97.95

14

1.75

2.05

168

21.0

92.31

14

1.75

7.69

1,227

153.4

73.12

451

56.4

26.88

2,730

341.3

88.09

369

46.1

11.91

1,086

135.7

68.17

507

63.4

31.83

566

70.6

83.45

109

13.6

16.55

6,649

831.0

81.75

1,482

185.2

18.25

Summa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

101

Bilaga B.

Förteckning

öfver

författningsförslag, hvarmed högsta domstolen tagit

befattning

1897 1906

.

(I kolumn angifva de främsta siffrorna antal dagar, siffrorna inom parentes årtal.)

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Ctiftennälsbalkeu.

Ändrad lydelse af 13: 4 G. B..........................................

3 (97)

_

Äkta makars egendomsförhållanden...............................

1 (97)

3 (98)

• --

(ändring i vissa delar af 6. B.;

ändrad lydelse af 1: 8 och 10: 13 H. B.;

»

>

» 70 § U. L.;

»

>

i 5 § 'Konkurslagen;

boskillnad;

ändring i vissa delar af K. F. huru gäld vid

dödsfall betalas skall m. m. >*/» 1862;

huru vid skillnad i äktenskap med makarnas bo

förhållas skall.m. m.)

Anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap

Vissa rättsförhållanden af internationell natur ...

1 (UT)

)

1(97)

— !

Äktenskaps afsilande inför svensk diplomatisk eller \ 14 (02)

1 (03)

konsulär ämbetsman i utlandet...........................

1

Ändrad lydelse af 15: 2 Gr. B..........................................

1 (03)

Ärfdabalken.

Oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder

1 (04)

1 (oi)

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

1 (97)

3 (97)

1 (98)

| 1(99)

1 (99)

5(02)

1 (03)

1 (Öl)

2 (02)

1 (02)

1 3(05)

1 (06)

2 (06)

| 15 (05)

1 (06)

1 19 (05) 1

\ 9 (06) /

2 (06)

Jordabalken.

Ändrad lydelse af 10 § i K. F. ang. lagfart 10/« 1875

Lagstiftning ang. tomt..................................................

(vissa bestämmelser i fråga om förändring af

tomts område:

ändrad lydelse af 18 § i Iv. F. ang. lagfart 16/6

1875;

hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad upp­

förts utöfver tomtgräns.)

Frälseräntas sammanläggning med jorden, hvaraf den

utgår.............................................. ... ......................

Ändrad lydelse af 13 § i K. F. ang. lagfart 16 c 1875

Samäganderätt.................................................................

(lag därom;

tillägg till 1 kap. J. B.;

vissa bestämmelser rörande försäljning af fastig­

het, däri omyndig äger del;

ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan;

»

j » 29 § i lagen om hemmansklyf­

ning, ägostyckning och jordafsöndring27/ol896.)

Förbud i vissa fall för bolag och förening för ekono­

misk verksamhet att förvärfva fast egendom . .

Samma ämne.....................................................................

Ändrad lydelse af 22 § i lagen om hemmansklyfning

m. in. 27/e 1896 .........................................................

Stadsplan och tomtindelning..........................................

Ändrad lydelse af 2 § i lagen ang. förändring af tomts

område S6/s 1899 ......................................................

Nyttjanderätt till fast egendom m. m. (Lagberedningens

förslag till J. B.)......................................................

(nyttjanderätt till fast egendom;

hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om nyttjanderätt till fast egendom;

servitut;

inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan

rätt;

inteckning i tomträtt;

ändrad lydelse af 17: 5 och 6 H. B.;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

103

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­ handling efter cir­ kulation.

proposi­

tion.

annat initiativ.

ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158

§§ U. L.;

> » > 39, 46, 47, 48, 49,50, 53, 55,56

och 57 §§ i K. F. ang. in­ teckning i fast egendom 16/e 1875;

> » > 2, 38 och 90 §§konkurslagen; > > > 1 och 3 §§ i K. F. i afseende

på handel och lösören etc. 2»/u 1845;

> » > 14 § i K. F. om tioårig pre­

skription m. m. 4,/s 1862;

» > » 65 § i lagen om dikning m. m.

*/« 1879;

» » > 4 § i lagen ang. hvad till fast

egendom är att hänföra 24/s 1895;

> > > 1 § i K. F. ang. särskilda pro­

tokoll öfver lagfarter, in­ teckningar och andra ären­ den 16/o 1875.)

Särskilda bestämmelser om arrende af viss jord å

landet inom Norrland och Dalarne....................... 8 (06)

1 (06)

Norsk undersåtes rätt att besitta fast egendom här i

riket.........................................................................

1 (06)

Grufvestadgan.

Ändrad lydelse af vissa §§..........................................

2 (97) —

» » » > »

..........................................

2 (99) 1 (99)

1 (99)

Ändrad lydelse af 1 och 8 §§......................................

1 (00) — 1 (01)

Inskränkning i inmutningsrätten.................................. Fortsatt tillämpning af hvad lagen 6/a 1902, inne-

— — —

1 (02)

fattande inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt .....................................................................

1 (03)

Samma ämne.....................................................................

1 (04)

» > .......

1 (05)

1 (05)

> 1> .......................

1 (06)

104

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Byggningabalken.

Ändring i vissa delar af K. F. om jordägares rätt

öfver- vattnet å lians grund 30/12 1880 ...................

1

(98)

1

(981

Rätt domstol i mål ang. jordägares rätt öfver vattnet

å hans grund .............................................................

1

(99)

1 (00)

Byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill

hörer, så ock af särskild sockenstufva...............

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

| -

1

(99)

underhåll af tingshus och häradsfängelse .... 1

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

underhåll af prästgård..........................................

—■

1 (00)

Tillägg till -K. F. ang. viss tid för klander af buse-

syn etc. 6/s 1849 ......................................................

1 (00)

Byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill

hörer, så ock af särskild sockenstufva...............

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

underhåll af prästgård..........................................

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

1(05)

underhåll af tingshus och häradsfängelse ....

Förekommande af vanhäfd å jordbruk i Norrland och

Dalarne.....................................................................

2 (00)

Jakt och fiske.

Rätt till jakt.....................................................................

Tillägg till lagen ang. tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd 25/i 1889 ......................................................

Ändring af 24: 13 S. L....................................................

>

3(991

1 (00)

' —

~

Samma ämnen.................................................................

1 (00)

1 (Öl)

Ändrad lydelse af 18 och 19 §§ i lagen om rätt till I

fiske 2,/e 1896 .........................................................

\ 1(01)

1 (02)

Ändrad lydelse af 24: 14 S. B........................................

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31'.

105

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

|

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning

efter cir­

kulation.

tion.

initiativ.

Laga skifte, hemmansklyfning m. m.

Ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning

in. m. 27/c 1896 ......................................

1 (98)

j Ändrade bestämmelser rörande afgäld från afsöndrad

1

lägenhet..............................................

3 (04)

,

-----

_

i Ändrad lydelse af 3, 6, 53, 66, 67, 101, 105, 110 och

j

117 §§ skiftesstadgan..........................................

| Förvaltning af allmänningsskogar, som vid laga skifte

4 (04)

1 (05)

afsatts för delägarnas gemensamma nytta ....

Inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning . . .

1 (0»1

1 (05)

j Aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet...............

Ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hem-

2 (00)

1 (00)

!

mausklyfning m. in. 27/e 1996 ...............................

1 (00)

__

Skogshushållning.

Yården af enskildes skogar..................................

Skyddsskogar och fjällskogar......................................

j Ändrad lydelse af 5 § i K. F. om ägors fredande etc.

5(02)

1 (02)

2 (03)

2 V i2 1857 ......................................

»

»

> 1 § i lagen ang. tiden för nyttjande-

rättsaftals bestånd 26/« 1889.

Väghållning.

Underhåll af vissa enskilda vägar på landet ....

Ändring af vissa delar af lagen ang. väghållningsbe-

3 (09)

1 (99)

svarets ntgörande på landet 23/io 1901...............

Öfvergångsbestämmelser för tillämpning af lagen 2%

5(04)

1 (04)

1 (05)

1905 om ändring i vissa delar af lagen ang. väg-

hållningsbesvärets utgörande på landet 23/io 1901

1 (00)

Byggande och underhåll af vissa enskilda vägar på

landet ...................................

io (oo) :

Bih. till Rilcsd. Prat. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft.

14

106

Kungl. Maj:ts 'Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

Elektriska anläggningar.

Tillägg till K. F. ang. jords eller lägenhets afstående

ning.

efter cir­

kulation.

tion.

initiativ.

|

.

för allmänt behof u/$ 1866 ..................................

i

2 (991

1(00)

Ändrad lydelse af 19: 13, 14 och 21 S. L....................

Yissa bestämmelser om elektriska ledningar ....

1(99)

1 (00)

Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar . . .

Ändrad lydelse af yissa §§ i S. L.................................

Ändrad lydelse af § 2 i K. F. ang. jords eller lägen-

| 3(01)

1 (III)

j 2(02)

hets afstående för allmänt behof u/i 1866 . . .

1 (Öl)

I

j Utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för

telegrafering eller telefonering utan tråd ....

1(04)

-- '

Lapplagarna.

j De svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige . . .

4 (971

| 1(98)

1 (98)

] Renmärken.........................................................................

1 (97)

! Ersättning för af järnvägståg skadad eller dödad ren

1 (031

1 (03)

1 (04)

(ändrad lydelse af 25 § i lagen om de svenska

lapparnes rätt till renbete i Sverige V? 98

och 6 § i lagen ang. ansvarighet för skada i

följd af järnvägsdrift.)

Förlängning af tiden, under hvilken K. F. % 1888

rörande de lappar, som med renar flytta emellan

de förenade konungarikena Sverige och Korge,

skall vara gällande..................................................

1 (98)

Samma ämne.....................................................................

1 (01)

> » ..............................................................

1 (04)

Öfverenskommelse rörande vissa förhållanden, som stå

i samband med upplösning af unionen (såvidt

angår flyttlapparnes rätt till renbete äfvensom

gemensamma vattendrag)......................................

2

(05)

Handelsbalken.

Ändrad lydelse af 17: 10

H. B...................................

1(97)

Köp och byte...........................•.....................................

Ändring i vissa delar af 9 kap. H.

B........................

1

25

(98)

2 (00)

>

> 38

§

konkurslagen . ...................................

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

107

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Köp och byte af lös egendom......................................

Ändrad lydelse af 166 § Sjölagen...........................

Ändring i vissa delar af 9 kap. H. B...........................

18 (03)

1 (04)

1(05)

»

»

>

»

> Uts. L.............................

1

Ändrad lydelse af 10, 27, 77 och 79 §§ i lagen om

aktiebolag 28/e 1895 ..................................................

1 (00)

1 (00)

Ändrad lydelse af 1, 11, 23 och 50 §§ i lagen om regi-

strerade föreningar för ekonomisk verksamhet S8/g

1895 .............................................................................

1 (02)

1 (02)

Ändrad lydelse af 6 § i lagen om registrerade förenin- I

gar för ekonomisk verksamhet 28/e 1895 ...............

Ändrad lydelse af 9 § i lagen ang. handelregister,

1 (04)

firma och prokura ls/7 1887 ..................................

Fullmakt att föra bolags talan......................................

1 (05)

1 (06)

(ändrad lydelse af 42, 44 och 61 §§ i lagen om

aktiebolag 28/e 1895;

»

»

» 25, 27 och 43 §§ 1 lagen om

registrerade föreningar för eko­

nomisk verksamhet 28/e 1895;

»

>

> 36, 38, 57, 86, 88 och 114 §§ i

lagen om försäkringsrörelse 24/» 1903;

ändring i vissa delar af lagen ang. solidariska

bankaktiebolag 18/9 1903;

ändring i vissa delar af lagen ang. bankaktiebolag

,8/9 1903.)

'

Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . .

1 (06)

(ändrad lydelse af 40 § i lagen om aktiebolag

28/e 1895;

»

s

» 23 § i lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet 28/e 1895.)

Växel- och sjörätt.

Vissa anvisningar......................................................

Ändrad lydelse af 10 § 4 mom. U. P...........................

[ 1(97)

Checklag......................................................

Ändrad lydelse af' 12 § U. L..................................

1(97)

»

»

> 10 § 4 mom, U. P............................

1

108

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31

.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir­

kulation.

tion.

initiativ.

Ändrad lydelse af B § Sjölagen..................................

1 O»)

Inteckning i fartyg..........................................................

(lag därom;

ändring i 10 och 17 kap. H. B.;

>

» vissa delar af lits. L.;

ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurs­

lagen ;

»

»

> 3, 12 och 52 §§ sjölagen:

>

»

> 14 §

i K, F. om tioårig pre­

skription m. m. 4/s 1862;

>

i

> 1 § i K. F. ang. särskilda pro­

tokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden 16/e 1875.)

13 (00)

1 (00)

1 (01)

Lagstiftning med anledning af unionsnpplösningen .

(vissa ändringar i sjölagen;

skyldighet för svensk domstol att upptaga sjö­

förklaring och verkställa undersökning ang.

sjöolycka, som drahbat främmande fartyg.)

Litterär, artistisk och industriell äganderätt.

Rätt att efterbilda konstverk......................................

l (06)

|

1 (97)

__

»

» återgifva fotografisk bild...............................

Beräkning i vissa fall af tid, som afses i K. IT. ang.

C

1 (97)

patent och i lagen om skydd för varumärken . .

Ändring i vissa delar af lagen ang. äganderätt till

1 (97)

skrift 10 s 1877 .........................................................

1 (97)

Ändrad lydelse af 25 § i K. F. ang. patent '•/* 1884 .

Skydd för vissa mönster och modeller.......................

1 (98)

s

Beräkning i vissa fall af tid, som afses i lagen om

skydd för vissa mönster och modeller...............

Ändrad lydelse af vissa §§ i K. F. ang. patent 16/ä

If

1 (99)

1884 .............................................................................

Ändrad lydelse af 1 kap. o § och 2 kap. 14 § i la-

o (01)

1 (02)

gen ang. äganderätt till skrift 10/s 1877 ....

Ändrad lydelse af 12 § i lagen om skydd för varu-

1 (03)

-- .

märken

bii

1884 ......................................................

1 (05)

Kungi. MajUs Nåd. Proposition N:o 37.

109

Bank- och försäkringsväsende.

Vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifnings-

rätt så ook ang. forum för riksbanken...............

Ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken . . . .

»

> ledamöter i styrelserna vid riks­

bankens afdelningskontor......................................

Vissa bestämmelser ang. enskilda banker, som afstått

från sedelutgifningsrätt............................................

Ändrad lydelse af § 31 i K. K. ang. enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar 12/6 1874 .

Ändrad lydelse af 18 § i lagen ang. bankaktiebolag

19In

1886 .......................................................

Försäkringsanstalter......................................................

(lag därom;

utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva för­

säkringsrörelse här i riket:

ändrad lydelse af 11: 16

R. B.;

»

>

>22: 14 och 23: 4 S. L.:

>

» 2 § i K. P. ang. handelsböcker

och handelsräkningar 4/s 1855;

ändrad lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,

firma och prokura ls/i 1887.)

Solidariska bankbolag m. m............................................

(bankbolag med solidarisk ansvarighet för del­

ägarna ;

bankaktiebolag;

indnstriförlagsbanker;

bankbolags med solidarisk ansvarighet för del­

ägarna, bankaktiebolags och sparbanks kon­

kurs ;

ändrad lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,

firma och prokura u/i 1887;

»

>

» 55 § i lagen om handelsbolag

och enkla bolag *®/e 1895;

tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva

sin rörelse utan af Konungen stadfäst regle­

mente.)

Vissa bestämmelser

ang. enskilda banker....................

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

2 (97)

.....

1 (98)

i

m

1

,

; i (99)

1

)

14 (oi)

1 (02)

-

1 (ÖB)

j 13 (02)

2 (02 i

1 (ÖB)

1 (.02) .

no

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

1

Föredrag-

j

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

\

j

Ändrad lydelse af 8

§

i lagen ang. handelsregister,

firma och prokura

is/i

1887 ..................................

1

(03)

(samma förslag som det under »solidariska bank­

bolag m. m.» anmärkta.)

j

Ändrad lydelse af 15

§

i lagen ang. sparbanker 29/7

1892 ............................................................................

1 (06)

I

I

Ändra! lydelse af vissa

§§

i lagen ang. solidariska

.

bankbolag

18/a

1903 .

^

..............................................

\

Ändrad lydelse af vissa

§§

i lagen ang. bankaktiebo-

lag

18/s

1903 .............................................. . • • • •

i

Ändrad lydelse af 1

§

i lagen ang. solidariskt bank-

1 (05)

1

bolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs

18/o

1903 .....................................................................

1

1

Strafflagar.

Krigsdomstolar och rättegången därstädes...................

Verkställighet i vissa fall af krigsdomstols icke laga

6 (97)

1 (98)

_

kraft ägande beslut..................................................

1

Ändrad lydelse

af

15:

24

S.

L...................................

Vissa bestämmelser om beräkning af strafftid ....

t

1

(97)

Ändrad lydelse af 1

§

i lagen ang. straffarbetes och

fängelsestraffs verkställande i enrum 29/7 1892

Ändrad lydelse af

§§

1 och 5 i K. F. ang. sättet

|

2(97!

huru förfaras skall med sådana personers anhål­

lande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i

ett af de förenade rikena Sverige och Norge samt

därefter afvika till det andra...............................

1

(97)

Ändrad lydelse af 86, 87 och 123

§§

S. L. för krigs-

makten......................................

1 (99)

1

(99)

»

>

»

15:

22

och

24

S.

L

..........................

1

(99)

»

»

> 18: lö S. L.......................................

Straffregister.....................................................................

1 1(99)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

in

Förslag, hvaröfver

j Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

j

Föredrag-

handling

proposi-

annat

1 mng.

efter cir­

kulation.

tion.

initiativ.

Minderåriga förbrytare..................................................

(ändrad lydelse af 5: 1 och 2 S. L.;

verkställighet af domstols förordnande om tvångs-

uppfostran;

vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rö­

rande minderåriga.)

3 (99)

1 (00)

1(02)

1 Ocker.................................................................................

2 (oo)

1(00)

1 (01)

• --

Ändrad lydelse af 4: 11 S. L.........................................

I Värnpliktslag (bestämmelser af kriminalrättslig na-

1 (01)

tur).............................................................................

Ändrad lydelse af 2 och 62 §§ S. L. för krigs-

1 (001

' --

makten.....................................................................

Verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom

1 (00)

1 (Öl)

icke laga kraft ägande utslag...............................

1 (01)

1(01)

!

Tillgodoräknande af häktningstid...............................

1 (02)

1 (03)

Ändrad lydelse af 11: 15 och 18: 15 S. L...................

1 (03)

1 (04)

1 (04)

>

>

» 25: 20 S. L.......................................

Tillämpning med afseende å elektrisk järnväg af be­

stämmelserna i lagen ang. ansvarighet för skada

2 (081

1 (041

i följd af järnvägsdrift ia/s 1886 ...........................

1 (03)

1 (03)

1 (04)

Ändring i 19 och 25 kap. S. L......................................

1 (04)

1 (041

Ändrad lydelse af 8: 25 S. L..........................................

1 (04)

Skärpning af frihetsstraff m. m.....................................

(ändring i vissa delar af S. L.;

straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i

enrum;

villkorlig frigifning;

>

straffdom;

ändrad lydelse af 1, 2, 4, 5 och 7 §§ i lagen om

straffregister 17/io 1900.)

Ändring i vissa S. L:s bestämmelser ang. förlust af

17 (04)

|

1 (05)

1 (0G)

(villkorlig

frigifning).

medborgerligt förtroende..........................................

Ändrad lydelse af 58 och 122 §§ S. L. för krigsmakten

Ändrad lydelse af 5 § i lagen om straffregister 17/io

|

1(04)

1900 .............................................................................

.

1 (05)

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . .

(vissa ändringar i S. L.;

upphäfvande af K. F. Va 1819:

ändrad lydelse af 7 § S. L. för krigsmakten.)

1 (0C)

1(06)

(vissa

ändringar

i 8. L.).

Vissa ändringar i 10 kap. S. L.....................................

Upphäfvande af 77 § S. L. för krigsmakten ....

Förhud för krigsmanskap att deltaga i vissa samman-

)

{ 1 (06)

komster..................................................................... !

1

Utsökningslagen.

i

Ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada,

förorsakad af ämbets- eller tjänsteman, som med

utsökningsmål har befattning...............................

| 3 (97)

1

(98)

1 (99)

Ändrad lydelse af 17: 1.1 H. B.......................................

»

»

» 85, 86, 143 och 164 §§ U. L.

. .

>

»

> 66 § U. L..........................................

>

>

> 3 § i lagen om ersättning af all-

1 (98)

männa medel etc. 10/V 1899 . .

1 (99)

1 (00)

>

>

» 65 § U. L. (och 30 § Konkurs-

lagen) .........................................................................

1 (04)

Rättegångsbalken.

Ändrad lydelse af 15: 2 B,. B.........................................

1(97)

Stämning.........................................................................

5

(98)

1(98)

2

(99)

(ändring i vissa delar af It. B. :

ändrad lydelse af 5 och 6 §§ i K. F. ang. änd­

ring i vissa fall af gällande bestämmelser

om häradsting 17/s 1872;

' ändrad lydelse af 17 § i lagen om handelsbolag

och enkla bolag 28/e 1895;

"Sed

»

>

» 41 § i lagen om aktiebolag

rå a

‘28U 1895;

§

3

'

»

»

> 24 § i lagen om registrerade

ni "

föreningar för ekonomisk

verksamhet 28/s 1895;

<1

påföljd i vissa fall’af parts uteblifvande i brott­

mål.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

113

I

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir­

kulation.

tion.

initiativ.

[ Internationell rätt..........................................................

(handräckning i vissa fall åt utländsk domstol;

vittnesförhör vid utländsk domstol;

ändrad lydelse af 3 § i lagen ang. skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk

domstol mot inländsk man ställa borgen för

kostnad och skada I9/n 1886;

verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut.)

Tillägg till K. T. om offentlighet vid underdomsto-

4 (98)

1 (99)

lama 2aA 1881..........................................................

1(98)

Fullföljd af talan.............................................................

(ändring i vissa delar af It. B.;

hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen ang. ändring i vissa delar af B. B.;

ändring i vissa delar af U. L.;

verkställighet i vissa fall af beslut, som ej vun­

nit laga kraft;

beräknande af fatalietid i visst fall.)

19 (98)

4 (00)

1(01)

| Domsagas kansli..............................................................

(lag därom;

ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen;

»

>

» 27 § i lagen om boskillnad J/r

1898;

»

>

> 9 § i K. F. huru gäld vid

dödsfall betalas skall m. m.

18/9 1862;

>

>

» 11 och 12 §§ i K.. F. om tio­

årig preskription m. m. 4/s 1862 )

Ändrad lydelse af 2 § K. F. ang. kungörande af ti­

den för allmänna tingssammanträden i vissa dom-

4 (99)

1 (99)

sagor m. m. 21/s 1884 ..............................................

Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. ersättning af all-

1 (99)

männa medel till vittnen i brottmål 4/s 1886 . .

1(00)

Tolks anlitande vid domstol..........................................

1(00)

1 (01)

Bevisning.........................................................................

(ändrad lydelse af 17 och 31 kap. R. B.:

>

»

> 5: 1 Ä. B.;

ändring i 14 kap. J. B.;

»

» K. F. ang handelsböcker m. m. 4/s 1855;

ändrad lydelse af 49 § U. L.)

9 (oo)

1(01)

__ |

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

15

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Konsularjurisdiktion......................................................

1(01)

Ändrad lydelse af 26: 1 R. B.........................................

1(02)

Förordnande af rättegångsbiträde åt häktad ....

Särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid

1(03)

|

1 (03)

2 (06)

behandling af handelsmål......................................

ändrad lydelse af 10: 32 R. B..................................

7 4 (04)

1(05)

1(05)

Ändrad lydelse af 12: 3 och 4 R. B..............................

2 (04)

1(05)

Minskning i H. D:s arbetsbörda..................................

(ändrad lydelse af 30 kap. R. B;

ändring i vissa delar af skiftesstadgan.)

1 1 (05) 1

\ 5 (06) /

1 (06)

Handräckning för fordrans utfående...........................

4 (06)

1 (06)

(lag därom;

ändrad lydelse af 14

§

U. L.;

>

»

> 4 § i K. F. om tioårig pre­

skription m. in. V* 1862.)

H. D:s tjänstgöring på afdelningar...............................

1 (97)

Samma ämne.....................................................................

Ändrad lydelse af § 6 mom. 5 och § 8 mom. 1 i in-

1(05)

struktionen för Nedre Jnstitierevisionen

30/12

1876

1(99)

Förnyad instruktion för Nedre Jnstitierevisionen . .

Ändrad lydelse af vissa

§§

i instruktionen för Nedre

2(01)

Jnstitierevisionen

18/n

1901...................................

1(05)

1(05)

K. F. ang. inteckning i fast egendom

16/e

1875.

Lagstiftning i syfte att förekomma obehörigt bruk af

vissa inteckningar......................................

1 (97)

1 (98)

_ *

(ändrad lydelse af 86

§ TJ.

L.;

ändring i vissa delar af K.. F. ang. inteckning i

fast egendom;

ändrad lydelse af 51

§

konkurslagen;

ändring i vissa delar i K. F. ang. jords eller lä­

genhets afstående för allmänt behof

u/t

1866;

ändrad lydelse af 71

§

i lagen om dikning m. m.

so/o 1879.)

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

115

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir­

kulation.

tion.

initiativ.

Rätt för ägare till afsöndra!! lägenhet att få inteck-

ning dödad ..............................................................

(ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i K. F. ang. in-

2 (02)

1(03)

— |

teckning i fast egendom;

>

>

> 104 § U. L.)

Ändrad lydelse af 38, 52 och 57 §§ i K. F. ang. in-

teckning i fast egendom..........................................

| 1(04)

1 (04)

Ändrad lydelse af 29 § i lagen om inteckning i fartyg

I0/s 1901.....................................................................

1

Konkurslagen.

Ändrad lydelse af 41 §..................................................

1 (97)

—-

»

>

> 67 >..................................................

1(98)

>

>

» 142 »..................................................

1(01)

>

>

» 15 >..................................................

1 (03)

>

>

> 60 och 144 §§ ...............................

1 (03)

Kyrkolag.

Svenska Likbränningsföreningens framställning om

ändring i gällande föreskrifter rörande likbränning

1 (97)

Tillägg till 15: 18 Kyrkolagen......................................

Ändring i 2: 3

>

......................................

| 1(97)

Rätt till erhållande af kyrklig vigsel i visst fall . .

Ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i K. F. ang. allmänt

1(97)

kyrkomöte 16/n 1863 ..............................................

Ändrad lydelse af 18 § i K. F. ang. främmande tros-

bekännare och deras religionsöfning 81/n> 1873 . .

. 1(97)

1(98)

K. F.31/io

Ändrad lydelse af 30 § i lagen ang. tillsättning af

prästerliga tjänster 26/io 1883 ...............................

1873

Yissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till

äktenskap (tillägg till 15: 19 Kyrkolagen) . . .

Ändrad lydelse af 3 mom. i K. F. om biskops- och

superintendentsval s% 1759 ..................................

1 (98)

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Ändrad lydelse af 8 § i K. F. 01/io 1873 ...................

1 (00)

Ecklesiastik boställsordning..........................................

Ändrad lydelse af 6 § i lagen ang. jordfästning 25/<>

14 (02)

1(02)

1894 .............................................................................

| 1(02)

Ändring i 2: 3 Kyrkolagen..........................................

Ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i K. F. 19/n 1863 . . . | 1(03)

>

>

> 3 § i lagen 20/’io 1883 ...................

Tillägg till § 9 i K. F. 10/n 1863 ...............................

Ändrad lydelse af 1 punkten af 3 § i lagen 25/s 1894

| 1(04)

i

Lagen om förvärfvande och förlust af

medborgarerätt.

1 Ändrad lydelse af 7 §..................................................

i

1(06)

Arbetarelagstiftning.

i Arbetsgifvares rätt att i visst fall göra afdrag & ar-

1

betstagares hos honom innnestående aflöning . .

1 (98)

| Ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete . .

j Ändrad lydelse af 17: 4 och 11 H. B............................

| 8(99)

1 (99)

} Samma ämnen..................................................................

16 (00)

1 (01)

1(01)

1 Medling i arbetstvister..................................................

| Ändrad lydelse af 23 § i lagen ang. ersättning för

1 (02)

skada till följd af olycksfall i arbete 6/? 1901 . .

1(04)

Medling i arbetstvister..................................................

1(06)

1 (06)

Öfriga författningsförslag.

Särskilda bestämmelser om järnvägsaktiebolag . . .

Explosiva varor (kap. 6 samt §§ 92—96 i upprättadt

1 (97)

förslag) .....................................................................

2 (97)

1(97)

Särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som

drifva lånerörelse......................................................

1 (98)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

117

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag­

ning.

Slutbe­

handling

efter cir­

kulation.

proposi­

tion.

annat

initiativ.

Tillsyn öfver vissa stiftelser............................................

3 (99)

1(99)

___

__

Tillverkning och beskattning af maltdrycker ....

Bestämmelser, som finnas upptagna i kap, 9 af upp-

4 (02)

rättadt förslag till tullstadga................................

5 (03)

1(03)

Handel med konstgjorda gödselmedel............................

1(03)

Kontroll å ängpannor........................................................

7 (04)

1(05)

Vissa bestämmelser om automobiltrafik........................

Lag i anledning af Sveriges anslutning till den inter-

4 (05)

1(05)

nationella godstrafikkonventionen ........

2 (05)

1 (05)

_

\

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

119

Bilaga C.

Protokoll vid sammanträde med högsta domstolens ledamöter

måndagen den 25 november 1907.

*

1 skrifvelse den 21 september 1907 hade herr statsrådet och chefen

för justitiedepartementet Albert Petersson, med bifogande af ett inom

departementet upprättadt förberedande utkast till grundlagsändringar in. m.

i och för inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt,

anmodat högsta domstolens äldste ledamot att inhämta och meddela depar­

tementschefen yttranden från högsta domstolens ledamöter, hvilka författ­

ningsändringar de, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta

domstol blefve inrättad, funne önskvärda beträffande högsta domstolens

befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvil.-

ken omfattning åtgärder i öfrigt enligt deras mening lämpligen borde vid­

tagas för att det måtte blifva högsta domstolen möjligt att utan menlig

tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Med anledning häraf hade högsta domstolens ledamöter med undan­

tag af justitierådet Wijkander, som af sjukdom var hindrad att infinna sig,

nu sammanträdt och afgåfvo hvar för sig följande yttranden:

Justitierådet Sundberg:

Med den provisoriska förstärkning af högsta domstolens arbetskrafter,

som skedde i enlighet med lagen den 20 juni 1905, afsåga att söka inom

rimlig tid nedbringa den då befintliga, alltför betydande balansen af oaf-

gjorda mål till sådan omfattning, som kunde öfverensstämma med den

rättssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb rättsskipning. Det

var emellertid uppenbart, såsom ock vid frågans behandling inom högsta

domstolen och i statsrådet uttryckligen betonades, att den provisoriska

förstärkningen icke kunde medföra afsedt resultat under annan förutsätt­

ning, än att verksamma lagändringar skyndsamt vidtoges i syfte att lindra

högsta domstolens arbetsbörda.

120

I sådant syfte föreslogos i nådig proposition till 1907 års riksdag

åtskilliga ändringar i 30 kapitlet rättegångsbalken, gående ut på dels vissa

inskränkningar i rätten att från hofrätt till konungen fullfölja talan i

vädjade mål och brottmål dels ock höjande af revisionsskillingen, genom

hviika åtgärder beräknades vara att förvänta en betydande minskning af

antalet inkommande revisionssaker och brottmål. Denna proposition vann

emellertid icke riksdagens bifall. Och någon minskning i högsta dom­

stolens arbetsbörda har ej heller på annat sätt skett, utan frågan om

hviika åtgärder böra vidtagas för att sätta domstolen i stånd att inom

rimlig tid afgöra dit fullföljda mål och ärenden är fortfarande olöst.

Det har ock visat sig, såsom vid dessa förhållanden var att vänta,

att effekten af den provisoriska åtgärd, som vidtogs år 1905, knappast

sträckt sig ens så långt som till att förhindra ökning af balansen. Under år

1906 minskades densamma visserligen något litet, nämligen — med bort­

seende af ansökningsärendena — från" 1,809 mål (däraf 1,042 revisions­

saker) till 1,753 mål (däraf 1,038 revisionssaker). Men, såvidt ännu kan

bedömas, kommer år 1907 att visa ett mycket ogynnsammare resultat.

Under de första tio månaderna af året bär nämligen antalet inkomna revi­

sionssaker uppgått till 40 mera än under motsvarande tid af år 1906; hvar­

emot, hufvudsakligen på grund af den under år 1907 förekomna vidlyf­

tigare och på andra göromål inkräktande laggranskningen, antalet afgjorda

mål under år 1907 understiger arbetsresultatet för år 1906, i det att,

medan under år 1906 till och med den 31 augusti meddelades 358 domar

och 544 utslag, motsvarande siffror den 31 augusti 1907 utgjort allenast

256 och 483. Af de siffror, som sålunda föreligga, synes afgjordt kunna

antagas, att vid slutet af år 1907 balansen kommer att ej obetydligt öfver­

stiga den vid årets början befintliga. Och då den arbetsbörda, som på-

hvilar högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i fråga om antalet på

domstolens behandling ankommande mål och ärenden som med hänsyn till

dessas beskaffenhet och omfattning, förefinnes den största sannolikhet för

att, äfven med bibehållande efter 1908 års utgång af omförmälda provi­

soriska förstärkning i arbetskrafterna, balansen af oafgjorda mål, hvilken

redan nu är så stor, att den i fråga om revisionssakerna motsvarar unge­

fär två års arbetsprodukt, för framtiden kommer att växa med årligen

stegradt belopp. Behofvet af lagändringar, som förmå att afhjälpa de rå­

dande missförhållandena, har således blifvit synnerligen trängande.

Jag instämmer till fullo i hvad som inom högsta domstolen den 13

december 1904, vid då förekommen behandling af den föreliggande frågan,

framhållits därom, att botemedlet i främsta rummet bör sökas i arbets­

bördans minskning, alldenstund å ena sidan det icke kan ifrågasättas högre

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

121

arbetsintensitet hos domstolsledamöterna, än som nu äger rum, samt å

andra sidan en stadigvarande ökning af ledamöternas antal och deras för­

delning till tjänstgöring på flera än två afdelningar äro förenade med

olägenheter åt sådan art, att dessa åtgärder böra komma i betraktande

endast i andra hand, för såvidt och i den mån det visar sig icke vara

möjligt att på annat sätt uppnå målet.

_Då det, med hänsyn till den utgång omförmälda proposition till 1907

års riksdag erhöll, icke torde vara skäl att nu ifrågasätta ett återupp­

tagande åt de i propositionen framlagda förslag, synes, såsom vid den

föreliggande frågans tidigare behandling inom högsta domstolen framhållits,

den utväg, som i första hand bör anlitas för arbetsbördans minskning,

vara att befria domstolen från befattning med ärenden, hvilka ligga utan­

för densammas egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, nämligen

granskning af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärencfen,

hvilkas afgörande tillkommer konungen i statsrådet.

Lag granskning en har med det rastlösa lagstiftningsarbete, som pågår

i vårt land, svällt ut mera än något annat af högsta domstolens arbets­

områden. Medan under femårsperioden 1871—1875 föredragningen af

lagförslag upptog i medeltal allenast 12 dagar årligen, steg medeltalet un­

der åren 1899—1903 till 45,6 dagar; och sedan dess har antalet dagar,

upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år 1905 och 56 år

1906. Under de tio första månaderna af år 1907 har sådan föredragning

pågått i 79 dagar; och man torde med säkerhet kunna beräkna, att vid

årets slut antalet föredragningsdagar under året kommer att uppgå till

minst 90 dagar, motsvarande 18 sessionsveckor. För de närmaste åren är

e.n ytterligare ökning häraf antagligen att motse med hänsyn till de många

synnerligen omfattande lagförslag, som för närvarande äro under utarbe­

tande inom lagberedningen samt af kommittéer och sakkunnige. Då här­

till kommer, att föredragningen af remitterade lagförslag ej kan uppskjutas

och denna således erhåller företräde framför annan föredragning samt att

laggranskningen af de däri deltagande ledamöterna kräfver ett betydande

hemarbete, är det uppenbart, i huru hög grad högsta domstolens dömande

verksamhet lider af den nuvarande anordningen och att en förändring här­

utinnan med det snaraste måste äga rum.

Närmast till hands synes härvid ligga att, på sätt vid frågans be­

handling inom högsta domstolen den 13 december 1904 föreslogs, alldeles

befria domstolen från laggranskningen. Då emellertid starka betänklig­

heter yppats mot att helt och hållet slita det nu bestående bandet mellan

lagstiftningen och lagskipningen samt afstå, från de fördelar, den af högsta

domstolen verkställda granskningen af lagförslag obestridligen medför, har

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Käft.

16

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

122

nu o-enom det med departementschefens skrifvelse öfverlämnade förslaget

tanken riktats på att, med bibehållande af lagförslags granskning genom

ledamöter af högsta domstolen, söka afskilja laggranskningen från dom­

stolens öfriga göromål på sådant sätt, att fortgången af domstolens dö­

mande verksamhet göres fullständigt oberoende af laggranskningens större

eller mindre omfattning; och har i sådant syfte ifrågasatts att, i samman­

hang med inrättande af en regeringsrätt, öfverflytta laggranskningen till

en särskild institution, en s. k. lagrevision, i hvilken ett visst antal justi­

tieråd skulle inträda såsom ledamöter för viss tid för att sedermera återgå

till sin dömande verksamhet.

Den utväg, på hvilken nämnda förslag söker lösa den svåra, frågan,

synes vara tillfredsställande. Med en sammansättning, såsom förslaget

innehåller, af 2 justitieråd och 1 regeringsråd samt för särskilda fall till­

kallade sakkunnige torde krafvet på insikt och erfarenhet hos de lag-

granskande vara ganska väl tillgodosedt. En så beskaffad lagrevision

torde ock från vissa synpunkter komma att erbjuda fördelar framför

den nuvarande anordningen. Med hänsyn nämligen till det mindre

antalet i granskningen deltagande och då dessa kunde odeladt ägna sig åt

granskningsarbetet, skulle det säkerligen icke möta någon svårighet att

åstadkomma önskligt samarbete, något, som nu knappast kan äga rum i

det öfvervägande antal fall, där cirkulation befinnes nödvändig.^

En tjänstgöringstid för justitieråden i lagrevisionen af, såsom före­

slagits, två år torde vara lämpligen afpassad. Det ligger emellertid makt

uppå att tillse, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrevi­

sionen, verkligen dessförinnan inom högsta domstolen förvärfvat erforder­

lig erfarenhet i lagskipning^ som ock att tjänstgöringen i lagrevisionen

icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring för samma leda­

möter, erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbe-

tet. För vinnande af dessa ändamål torde böra föreskrifvas, att justitie­

råd ej må tjänstgöra i lagrevisionen förr än han viss tid,, t. ex. två år,

beklädt justitierådsämbete och att den, som tjänstgjort i lagrevisionen

under en tvåårsperiod, ej må ånyo utses därtill, förr än efter förloppet af

viss tid, t. ex. fyra år, från tjänstgöringstidens slut. Billig hänsyn till de

äldre justitieråden torde ock kräfva, att de fritagas från skyldighet att

vara underkastade tjänstgöring i lagrevisionen, hvilken tjänstgöring kan

tänkas blifva mycket betungande. Sådan befrielse synes böra bestämmas

med hänsyn dels till viss uppnådd lefnadsålder, t. ex.o60 år, dels ock till

viss tjänstgöringstid såsom justitieråd, t. ex. 15 år. Åt högsta domstolen

torde öfverlämnas att, med iakttagande af angifna grunder, indela sina

ledamöter till tjänstgöring i lagrevisionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

123

Under förutsättning att en lagrevision varder inrättad i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad nu sagts, torde den ledighet, som högsta domsto­ lens medlemmar nu åtnjuta, kunna inskränkas med högst två veckor om året.

En rätt betydande arbetstid åtgår inom högsta domstolen för afgif­

vande af yttranden öfrer ansökningar om nåd i brottmål äfvensom öfver andra ansökningar, hvilkas slutliga pröfning sker af konungen i statsrådet. Antalet sådana ärenden utgjorde under åren 1899 — 1903 i årligt medeltal 618 och uppgick år 1904 till 637, år 1905 till 630 och år 1906 till 667. Deras behandling inom högsta domstolen har beräknats upptaga en tid af ungefär 5 sessionsveckor årligen. Då de flesta af dessa ärenden äro af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens yttrande ieke uppväger värdet af den arbetstid, de kräfva, torde högsta domstolens befattning med dem böra upphöra, dock med undantag för lifdöm- des nådeansökningar. Skulle eljest i något mera svårlöst fall högsta dom­ stolens yttrande anses erforderligt, finnes ju alltid möjlighet att genom särskild remiss inhämta sådant.

Blifva således ansökningar af förevarande art i regeln ej föremål för

behandling inom högsta domstolen, torde bestämmelsen om två justitieråds närvaro i justitiekonselj vid ansökningarnas slutliga profning fortfarande böra bibehållas. Däremot synes samma bestämmelse böra undergå sådan ändring, att vid behandling af lagärenden justitierådens närvaro ej må på­ kallas. Kommer en lagrevision till stånd, kan möjligen befinnas lämpligt, att vid justitierådens indelning till tjänstgöring skyldigheten att närvara i justitiekonselj i främsta rummet ålägges de justitieråd, hvilka äro leda­ möter i lagrevisionen.

Jag anser mig vidare höra förorda sådan författningsändring, att

högsta domstolen befrias från behandling af ärenden, som innefatta besvär öfver utslag, meddelade i skiftesmal. Dessa ärenden, hvilka hafva beräk­ nats upptaga högsta domstolens tid omkring 6 sessionsveckor årligen, sy­ nas vara af den natur, att de kunna öfverflyttas till den tilltänkta rege­ ringsrätten.

Synnerligen önskvärdt är att söka i någon mån hejda tillströmningen

till högsta domstolen af besvärsmål, särskildt de kriminella besvärsmålen, af hvilka många kunna röra sig om helt obetydliga intressen, men ändock vara ganska vidlyftiga och taga i anspråk en högst oskälig del af högsta domstolens arbetstid.

En lämplig utgallring af dessa mål synes kunna vinnas genom att

belägga fullföljden af dem till högsta domstolen med en afgift, mot­ svarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål. Visserligen bör icke ifrågasättas att på sådant sätt försvåra för en tilltalad, som blifvit till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

124

ansvar dömd, att få frågan om sin straffskuld dragen under högsta dom­

stolens pröfning. Men med iakttagande häraf torde i öfrig! icke kunna

anföras tillräckliga skäl för den åtskillnad i förevarande afseende, som

förefinnes mellan revisionssaker och andra mål.

Att vissa mellan parter tvistiga rättsfrågor skola fullföljas genom

besvär och icke i den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning, har

säkerligen icke sin grund däri, att man velat bespara klagandepart kost­

nader af nu ifrågavarande art. Rimlig anledning saknas'till denna lättnad

vid fullföljden af civila besvärsmål. Och att i brottmål uppkommen fråga

om skadestånd eller annan fråga af civil natur skall få, i olikhet med de

rena tvistemålen, afgiftsfritt dragas under högsta domstolens pröfning torde

numera så mycket hellre sakna fog, som det beror helt och hållet på

underrättens pröfning, huruvida ett vid underrätten behandladt mai skall

fullföljas i högre rätt såsom tvistemål eller såsom brottmål. Hvad åter

angår målsägares fullföljd af ansvarstalan, synes en följdriktig tillämpning

af den tanke, som ligger till grund för den år 1905 införda inskränk­

ningen i allmän åklagares rätt att fullfölja talan, leda därhän, att måls­

ägare helt och hållet afskäres från behörighet att i ansvarsfråga fullfölja

talan mot hofrätts utslag. Och någon obillighet kan fördenskull ej ligga

i att i stället fordra en viss afgift af målsägaren vid sådan fullföljd.

Jag anser alltså sådana författningsändringar böra vidtagas, att full­

följden af besvärsmål, civila och kriminella, belägges med en afgift till

lika belopp med den stadgade revisionsskillingen och under villkor i öfrigt,

svarande mot de för revisionsskilling gällande bestämmelser, dock med

befrielse härifrån för tilltalad, som är till ansvar dömd och i själfva an­

svarsfrågan fullföljer talan.

Högst sannolikt är, att härigenom skulle åstadkommas en ej obe­

tydlig minskning i antalet fullföljda besvärsmål. Att med någon grad af

tillförlitlighet uppskatta den vinst i arbetstid, som sålunda skulle tillföras

högsta domstolen, är dock gifvetvis ej möjligt.

Huruvida de åtgärder, hvilkas vidtagande jag nu ifrågasatt för åstad­

kommande af minskning i högsta domstolens arbetsbörda, äro tillräckliga

för att i framtiden, då den nu förefintliga balansen af oafgjorda mål blif­

va nedbragt till lämplig storlek, medgifva, att arbetet inom högsta dom­

stolen bedrifves på allenast två afdelningar, låter sig ej med säkerhet af­

göra. Uppenbart synes mig emellertid vara, att afarbetande af balansen

icke på sådant sätt kan äga rum, utan att för detta ändamål arbete på tre

afdelningar under större eller mindre del af året är oundgängligen nödvändigt.

Hvilket antal ledamöter, som för arbetets utförande erfordras, beror

på såväl huru lång tid af året arbete å tre afdelningar beräknas böra äga

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

125

rum som ock i hvad mån det anses gå för sig, att arbetet bedrifves å af­

delning, bestående af allenast fem ledamöter.

'

Då de af mig ifrågasatta åtgärder till lindrande af högsta domstolens

arbetsbörda — frånsedt hvad som yttrats angående lagförslag och skiftes­

mål — hufvudsakligen gå ut på att afskira tillströmningen till högsta

domstolen af ringare mål och i betraktande jämväl däraf, att de till högsta

domstolen fullföljda målen visat sig år för år tilltaga i omfång, torde

högre arbetsprodukt icke kunna medhinnas än i medeltal 15 mål i hvarje

sessionsvecka. Med beräkning häraf och med hänsyn till det ständigt växande

antalet af inkommande mål synes vara nödvändigt, om balansrås afarbe­

tande skall kunna tänkas vara verkställd inom något så när rimlig tid, att

arbete å tre afdelningar äger rum under så lång tid af hvarje°år, som

erfordras för att uppnå en årlig arbetstid af minst 100 sessionsveckor.

Såsom förut vid behandling af den föreliggande frågan framhållits,

tala starka skäl för att icke gifva alltför vidsträckt tillämpning åt grund­

lagens bud därom, att i högsta domstolen ringare mål få pröfvas och af­

göra af fem ledamöter, och således för att arbete å 5-inans-afdelning icke

må förekomma annat ån försavidt tillgång på ringare mål finnes till före­

dragning inför domstolen. Då, såsom nyss antydts, vid bifall till de af

mig föreslagna åtgärder tillgången på ringare mål kan väntas blifva min­

skad, torde för uppehållande af ifrågavarande grundlagsbud vara nödvän-

digt, att behandling af mål å 5-mans-afdelning beräknas förekomma alle­

nast i den omfattning, som för närvarande äger rum, eller i hvarje fall

endast obetydligt därutöfver. Erinras må härvid, att lagföredragnin^eu

nu sker så godt som uteslutande å 5-mans-afdelning.

Med fasthållande af denna synpunkt beträffande arbete å 5-mans-

afdelning och med beräkning af en arbetstid af minst 100 sessionsveckor

årligen, kan det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande, uppenbarligen

icke vinnas med ett antal af 18 justitieråd, förutom de justitieråd, som

skola tjänstgöra som ledamöter i lagrevisionen. Icke ens ett antal af

20 ledamöter synes kunna göra till fylles, enär med detta antal den er-

forderliga arbetstiden kan, äfven under förutsättning att på grund af leda*

möternas befrielse från laggranskningen deras ledighet inskränkes med 2

veckor årligen, uppnås endast på det sätt, att arbete å 5-mans-afdelning

äger . rum under 20 sessionsveckor. Det synes fördenskull icke kunna

undvikas,, att antalet dömande ledamöter bibehålies vid det nuvarande an­

talet justitieråd eller 21. Med detta antal kan, under nyss angifna förut­

sättning af inskränkning i ledigheten, tjänstgöringen så ordnas, att dom­

stolen erhåller 103 sessionsveckor under året utan att arbetet behöfver

bedrifvas å 5-mans-afdelning under längre tid än 14 veckor. På ;rrund

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

126

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

häraf anser jag det nuvarande antalet justitieråd böra ökas med så många

ledamöter, som erfordras för uppehållande af tjänstgöringen i lagrevisionen

eller eldigt det framlagda förslaget 2 justitieråd.

Genom bifall härtill skulle för en tid framåt, hvars längd ej nu kan

bedömas, högsta domstolen komma att under en del af året arbeta på tre afdel-

ningar. Bland de olägenheter, som härmed äro förenade, framträder skår-

past svårigheten att uppehålla enhet i lagskipning^^ För det fall, att

denna enhet sättes i fara, har i stadgan angående måls handläggning i

vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt den 20 juni 1905

anvisats den utväg att hänskjuta mål till afgörande i plenum. Gifvet är

emellertid, att domstolens sammanträdande till plenum medför en betyd­

lig förbrukning af arbetstid, särskildt på grund af de bestämmelser i stadgan,

hvilka icke tillåta hänskjutande till plenum annorledes än medelst öfver-

lämnande till samfälldt bedömande af ett mål i hela dess vidd, äfvensom

plenum påkallas allenast för pröfning af viss fråga, som uppkommit i ett

för öfrigt synnerligen vidlyftigt mål och som är af beskaffenhet att kunna

utgöra föremål för särskild omröstning. För att nu, utan allt för stort

inkräktande på de särskilda afdelningarnas arbetstid, stadgan skall kunna

vinna tillämpning i den mån, som önskligt är, synes mig en ändring i

densamma böra vidtagas på så sätt, att afdelning, som med anledning af

något inför afdelningen föredraget mål vill påkalla plenum, må äga att

till afgörande i plenum hänskjuta antingen målet i hela dess vidd eller

ock, därest afdelningen pröfvar så kunna ske, allenast viss i målet upp­

kommen fråga, för hvars afgörande plenum är erforderligt. Det torde

böra anmärkas, att en ändring i denna riktning jämväl ur andra syn­

punkter är högeligen önskvärd.

Slutligen må erinras, att då de af mig ifrågasatta åtgärderna er­

fordra ändring i gällande grundlag och således ej kunna komma till stånd

tidigare än under år 1909, ändring nu torde böra vidtagas i lagen an­

gående högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905

i syfte att den därigenom införda provisoriska anordningen må bibehållas

äfven någon tid efter 1908 års utgång.

Justitierådet Borgström:

Jag är ense med justitierådet Sundberg utom därutinnan att jag

anser anledning icke föreligga att nu upptaga det enligt min uppfattning

synnerligen svårlösta spörsmålet huruvida fullföljandet af underdånig talan

i besvärsmål bör beläggas med afgift, motsvarande den stadgade revisions-

skillingen.

127

Justitierådet Trygger: I fråga om sättet att nedbringa den befintliga balansen i högsta

domstolen och för framtiden förhindra uppkomsten af sådan vidhåller jag den mening, som jag vid granskningen förra året af förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken uttalade, nämligen att det åsyftade målet bäst vinnes genom att begränsa domstolens pröfning hufvudsakligen till rättsfrågan eller åtminstone inskränka rätten att föra ny bevisning i högsta instansen. Jag inser visserligen, att åtskilliga för­ ändringar i processen vid de lägre instanserna utgöra förutsättningar för en dylik reform, men dessa nya stadganden kunna hållas inom så mått­ liga gränser, att deras utarbetande icke behöfver afsevärdt fördröja refor­ mens ikraftträdande. Utom fördelen af en snabbare rättskipning skulle en dylik begränsning af domstolens pröfningsrätt i dit fullföljda mål jäm­ väl i det afseendet vara gagnande för rättskipningen inom vårt land, att högsta domstolens domslut efter all sannolikhet därefter blefve mera väg­ ledande för de lägre instanserna i deras lagtolkning. Den moraliska kraf­ ten hos dessa domslut blefve ock större, då domstolens pröfning sålunda komme att hufvudsakligen gälla ett område, där domstolens ledamöter måste anses äga större kompetens än de domare, som dömt i de lägre instanserna.

Genom en anordning, sådan som den nu ifrågasatta, blefve man

ock befriad från nödvändigheten att göra annan ändring i fråga om dom­ stolens befattning med lagstiftningen än den, som kan föranledas af in­ rättandet af en regeringsrätt. Att åter, på sätt blifvit föreslaget, för att vinna mera tid för högsta domstolens dömande verksamhet upprätta en s. k. lagrevision, bestående af, bland andra, två för en tid af 2 år till deltagande däri utsedde justitieråd, synes mig vara en åtgärd, så främ­ mande för den tanke, som ligger till grund för grundlagens bud om högsta domstolens deltagande i lagstiftningen, att den måste anses i realiteten innebära ett afskaffande af högsta domstolens laggranskning. Men dess värre skulle en dylik lagrevision, så vidt jag förstår, medföra något ännu betänkligare, nämligen antingen en förvandling af justitieministersämbetet till en kollegial myndighet och i samband därmed ett förflyktigande af det med ämbetet förenade ansvar för principtrogna och målmedvetna lagstiftningsinitiativ eller ock ett neddragande af den ställning, som bör tillkomma rikets högsta domare. Det förra blefve fallet, därest de i lag­ revisionen deltagande justitieråden, kanske i följd af sin särskilt fram­ stående förmåga, finge ett dominerande inflytande på lagstiftningen; det senare åter skulle inträffa, om dessa justitieråd icke mäktade fatta sin

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

128

uppgift högre än att de nedsjönke till ett slags formsättare af justitie­

ministerns lagstiftningstankar.

Af nu anförda skäl skulle jag föredraga, att laggranskningen helt

och hållet borttoges från högsta domstolen, framför det att eu lagrevision

af ifrågasatt art inrättades.

Ofvergår jag därefter till nådemål och öfriga ansökningsärenden,

instämmer jag i fråga om dem med justitierådet Sundberg, dock med

den modifikation beträffande de förstnämnda, att nådeansökan, som sker

i samband med fullföljd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad

ordning behandlas. Én dylik anordning är visserligen formelt sedt an­

griplig, men i realiteten erbjuder den afsevärda fördelar.

Hvad angår skiftesmål är jag ense med justitierådet Sundberg.

Likaledes synes det mig lämpligt, att nedsättande af en revisionsskillingen

motsvarande afgift föreskrifves jämväl i besvärsmål; dock må i kriminella

besvärsmål den tilltalades rätt till fullföljd icke göras däraf beroende.

Däremot torde i alla mål, med undantag af sådana, där hofrätt är första

instans, talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej böra få hos Kungl.

Maj:t fullföljas.

Beträffande till sist det af justitierådet Sundberg gjorda uppslaget

i fråga om förändrade bestämmelser angående måls hänskjutande till ple­

num, finner jag detta väl värdt beaktande.

Justitierådet Petrén:

I allt väsentligt är jag ense med justitierådet Sundberg. Emeller­

tid anser jag mig böra än ytterligare betona, att allenast under förut­

sättning att alla de af justitierådet Sundberg till minskande af högsta

domstolens arbetsbörda föreslagna åtgärder eller ock andra åtgärder af

motsvarande verkan varda vidtagna, grundad förhoppning finnes, att den

nu befintliga stora balansen skall med den föreslagna organisationen kunna

inom rimlig tid blifva afarbetad. Med hänsyn till den stegring af antalet

inkommande mål, som otvifvelaktigt är att förutse, synes det mig för öf-

rigt vara föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skola visa sig till­

räckliga, för att efter balansens afarbetande högsta domstolen må kunna,

såsom önskvärdt vore, med indelning till tjänstgöring på allenast två af-

delningar medhinna den domstolen påhvilande arbetsbörda. För att vinna

detta ändamål torde nog framdeles ytterligare åtgärder för arbetsbördans

minskning behöfva vidtagas, och lärer det därvid icke kunna undgås att

ånyo upptaga frågorna om stadgande af en summa revisibilis och om

revisionsskillingens höjande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

129

Justitieråd^ hänvisade vidare till följande af honom gjorda beräk­

ningar :

För bedömande af frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna äro

tillräckliga för att åstadkomma den nuvarande balansens afarbetande inom

rimlig tid, måste man taga hänsyn till — utom balansens storlek — dels

den arbetsprodukt, som kan medhinnas under hvarje sessionsvecka, och

dels det antal mål, som kan väntas skola årligen inkomma.

Hvad arbetsprodukten beträffar, så utgjorde denna — därest man

verkställer beräkningen så, att antalet afgjorda mål fördelas på de sessions-

dagar, då lagföredragning icke ägt rum — under de sista fem åren

(1902—1906) i medeltal 15,2 mål i veckan. Då emellertid en del af de dagar,

under hvilka enligt den officiella statistiken lagföredragning pågått, ej helt

och hållet upptagits häraf utan delvis användts för föredragning af mål,

är den sålunda beräknade arbetsprodukten något för hög. I själfva verket

torde ej hafva medhunnits öfver 15 mål i veckan. Såvidt ännu kan be­

dömas lärer ej heller under innevarande år bättre resultat komma att upp­

nås. Vid sådant förhållande och då, såsom erfarenheten gifver vid handen,

målen i genomsnitt blifva allt mera vidlyftiga och invecklade, kan man

enligt min mening ej beräkna att arbetsprodukten skall för framtiden

komma att i nämnvärd grad öfverstiga 15 mål i veckan, äfven under för­

utsättning att högsta domstolen befrias från ansökningsärenden. Skulle

åtgärder blifva vidtagna, som hindra tilloppet till högsta domstolen af

enklare mål, är det än tydligare att högre arbetsprodukt ej kan påräknas.

1 fråga om antalet inkommande mål visar statistiken, att detta sedan

lång tid tillbaka varit stadt i stegring. Så utgjorde — fattigvårdsmålen

frånräknade för den tid sådana fingo fullföljas till högsta domstolen —

de inkommande målen

1880-1884

1885-1889

1890-1894

1895-1899

1900-1904

1905 1906

i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal

1,129

1,178

1,201

1,200

1,228

1.341 1,338.

Hvad revisionssakerna enbart angår, så inkommo

under 1880-talet under 1890-talet

1900—1904

1905

1906

i årligt medeltal

i årligt medeltal i årligt medeltal

448

493

526

597

590.

Under innevarande år hafva till oktober månads utgång inkommit

40 revisionssaker mera än under motsvarande tid sistlidet år, hvaremot

antalet inkommande mål af andra slag synes hålla sig vid ungefär samma

siffra som i fjol. Hela antalet för år 1907 synes således böra beräknas

till omkring 1,380.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami, 1 Afd. 27 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

IT

130

Med de angifna siffrorna för ögonen kan man ej gärna antaga, att

ökningen nu skall upphöra, utan måste man vid alla beräkningar utgå

från att en ej obetydlig stegring af antalet inkommande mål jämväl för

framtiden är att förvänta.

Vid 1906 års slut utgjorde balansen 1,753 mål. Under år 1906

minskades balansen af revisionssaker med 4. Till den 1 november 1907

hafva gifvits 80 domar mindre än under samma tid 1906 och inkommit

40 revisionssaker mera. Således kan antagas att balansen af revisions*

saker under 1907 kommer att ökas med 116 (80+40—4).

Balansen af besvärs- och skiftesmål minskades under år 1906 med

52. Under tiden till den 1 september 1907 meddelades 61 utslag mindre

än under samma tid 1906. Antagligen komma, med hänsyn till den

myckna lagföredragningen, färre utslag än i fjol att gifvas jämväl under

årets sista °4 månader och minskningen i arbetsprodukt i fråga om ut­

slagen således under hela året blifva mera än 61. Om man emellertid

beräknar minskningen till endast 61 och antager antalet inkommande be­

svärs- och skiftesmål till detsamma som under år 1906, skulle under år

1907 balansen af besvärs- och skiftesmål ökas med 9 (61—52).

Hela balansen skulle således under år 1907 ökas med minst 125

mål och följaktligen vid 1907 års slut komma att utgöra minst 1,878 mål

(1,753+125).

1

För hvardera af åren 1908 och 1909 kan antalet inkommande mål

icke beräknas lägre än till det för 1907 antagna eller 1,380. Därest lag-

föredragningen, som under 1907 kommer att upptaga minst 18 veckor,

under 1908° och 1909 beräknas upptaga endast 15 veckor om året, skulle

arbetsprodukten under ett hvart af dessa båda år blifva 86X15 = 1,290

mål samt balansen under hvardera året ökas med 90 mål och således vid

1909 års utgång utgöra 2,058 mål -(1,878+90+90). Skulle de före­

slagna grundlagsändringarna komma att träda i kraft vid slutet af 1909

års°riksdag och högsta domstolen således under sommaren och hösten 1909

blifva befriad från lagföredragning och ansökningsärenden, bör resultatet

under år 1909 emellertid ställa sig gynsammare, så att balansen vid 1909

års slut i sådan händelse torde kunna beräknas till omkring 2,000 mål.

Därest balansen af skiftesmål (omkring 150 mål) vid 1909 års slut

kan öfverflyttas från högsta domstolen, minskas balansen till omkring

1,850 mål.

För tiden efter 1910 års början, då de föreslagna åtgärderna skulle

vara genomförda, synes följande beräkning kunna göras. På 103 sessions-

veckor medhinnas efter 15 mål i veckan 1,545 mål. Då högsta domstolen

befrias från ansökningsärenden, hvilka beräknats upptaga en tid af 5

Kungl.

Maj:ts

Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

131

veckor, skulle härtill komma ytterligare 75 mål och arbetsresultatet så­

ledes blifva 1,620 mål om året. Såsom förut antydts, torde det emellertid

icke vara sannolikt, att en så hög arbetsprodukt (omkring 153A mål i

veckan) i längden kan uppnås. Antalet inkommande mål torde efter fram­

räknande af skiftesmålen (81 år 1906) kunna beräknas till något öfver

1,300. Något ytterligare afdrag på grund af den. föreslagna afgiften för

fullföljd af besvärsmål anser jag ej böra göras, då den minskning, som

häraf uppkommer, sannolikt fullt uppväges däraf, att den ofvan angifna

arbetsprodukten 1,620 mål torde vara för högt beräknad. Den årliga

afarbetningen af balansen skulle således komma att utgöra omkring

300 mål.

På fyra år, d. v. s. till slutet af år 1913, skulle balansen alltså vara

nedbringad från 2,000 resp. 1,850 till 800 resp. 650 mål. Antagligen är

dock denna beräkning för sangvinisk och balansens nedbringande till

lämplig storlek kommer nog, särskildt med hänsyn till den sannolika ök­

ningen af antalet inkommande mål, att taga ett eller annat år längre tid.

Att redan nu söka bestämma någon tidpunkt, då antalet dömande justitie­

råd skulle börja att nedbringas under 21, synes därför icke tillrådligt.

Om inga andra åtgärder vidtagas än inrättande af den föreslagna

lagrevisionen och bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21,

skulle till en början kunna beräknas en årlig balansminskning af allra

högst 150 mål. Den årliga arbetsprodukten bör nämligen då, enligt hvad

ofvan angifvits, kunna uppskattas till 1,545 mål, under det att antalet in­

kommande mål, som i år synes komma att uppgå till 1,380, för år 1910

ej torde kunna beräknas till mindre än 1,400. Balansens nedbringande

till lämplig storlek skulle således kunna ske på omkring 10 år allenast

under den otroliga förutsättning att under hela denna tid antalet inkom­

mande mål icke ökades i någon afsevärd grad.

Antager man åter att de inkommande målen ökas med 15 om året,

blifver resultatet att vid 1920 års slut balansen skulle vara nedbringad

från 2,000 till 1,175 mål och att då åter eu ökning skulle börja.

Sätter man den årliga ökningen af inkommande mål till allenast 10,

skulle balansen vid 1924 års slut vara nedbringad till 800 för att då åter

börja stiga.

Det synes därför med största sannolikhet kunna förutsägas att, med

bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, den föreslagna

åtgärden att förlägga laggranskningen till en lagrevision icke enbart för

sig kommer att blifva tillräcklig för uppnående af det åsyftade ändamålet,

balansens afarbetande inom rimlig tid.

132

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg:

Jag instämmer med justitieråden Sundberg och Petrén men vill till

hvad af dem blifvit anfördt för min del lägga följande.

Hvad angår laggranskningen anser jag det böra framhållas, att den

nuvarande anordningen icke lämnar högsta domstolens, af lagskipnings-

göromålen strängt upptagna ledamöter möjlighet att åt nämnda gransk­

ning ägna så mycket arbete som enligt min uppfattning vore önskvärdt.

Då härtill kommer, att, såsom justitierådet Sundberg erinrat, samarbete

mellan högsta domstolens ledamöter icke i erforderlig omfattning kan

äga rum i det stora antal lagärenden, där cirkulation af handlingarna

finnes nödvändig, hyser jag intet tvifvel om, att, från lagstiftningssyn-

punkt sedt, den olägenhet, som skulle kunna anses ligga i den ifrågasatta

minskningen af antalet i granskningen deltagande justitieråd, mer än upp-

väges däraf, att dessa kunna så godt som uteslutande och under verk­

ligt samarbete ägna sig åt granskningen.

Beträffande behandlingen af nådeärenden finner jag mig desto hellre

böra biträda justitierådet Sundbergs förslag, som detta, äfven bortsedt från

den minskning i högsta domstolens arbetsbörda, som skulle följa af dess

genomförande, synes mig innebära fördelar. Enligt min uppfattning höra

i dessa ärenden lagskipningssynpunkter visserligen i väsentlig grad men icke

uteslutande göra sig gällande, och med hänsyn härtill anser jag det

önskvärdt, att behandlingens tyngdpunkt förlägges till justitiekonseljen

och icke, såsom nu lätt kan blifva fallet, till högsta domstolen. Att,

såsom man framkastat, växlande politiska åskådningar skulle, om högsta

domstolens yttranden bortfölle, kunna göra sig gällande vid nådefrågornas

afgörande, synes mig uteslutet redan med hänsyn till det inflytande på

afgörandet, som skulle tillkomma de i konseljen deltagande justitieråden,

ett inflytande som enligt sakens natur städse måste blifva af största

betydelse. Skulle emellertid, i motsats till hvad jag håller före, någon

ytterligare garanti i nämnda afseende finnas påkallad, synes eu sådan stå

att vinna genom tryckfrihetsförordningens ändrande därhän, att statsråds­

protokollen i nådeärenden blefve tillgängliga för allmänheten. Sant är

att ett bortfallande af högsta domstolens yttranden i nådeärenden skulle

i viss mån medföivi ökadt arbete för regeringen och särskilt för chefen

för justitiedepartementet; men häri kan jag från den af mig intagna ut­

gångspunkt icke se någon afgörande betänklighet mot justitierådet Sundbergs

förslag. Hos oss likasom i andra länder, om hvilkas statsförfattning jag

har mig något bekant, torde behandlingen af nådeärenden böra räknas

bland eu justitieministers hufvuduppgifter, och den omständigheten, att

hans och hans kollegers tid skulle, om den ifrågasatta ändringen genom­

fördes, kunna komma att i något högre grad än för närvarande upptagas

åt dessa ärenden, lärer ej kunna åberopas såsom skäl mot den föreslagna

anordningen, om denna i Girigt finnes rationell. Det har blifvit antydt,

att äfven efter upphäfvande af nuvarande grundlagsbud om högsta dom­

stolens yttrande i nådefrågor dylikt yttrande måhända skulle komma att

inhämtas i ett så stort antal fall, att den beräknade lindringen i dom­

stolens arbetsbörda i väsentlig grad uteblefve. Något dylikt synes mig

dock ej vara att befara, om innebörden af den ifrågasatta grundlagsför­

ändringen uppfattas så, som af mig blifvit framhållet. Remiss till högsta

domstolen torde då, liksom den för närvarande högst undantagsvis före­

kommer i fall, där domstolens yttrande ej är i grundlag föreskrifvet,

endast i sällsynta fall komma i fråga, helst om man, såsom jag för min

del förordar, undviker hvarje uttryckligt omnämnande i grundlagen af

dylikt yttrandes afgifvande i andra fall, än där fråga är om ' döds­

straff'.

I den skrifvelse, som innefattar Riksdagens svar a Kungl. Maj:ts

innevarande är framlagda förslag om ändring i vissa delar af 30 kap.

rättegångsbalken, har Riksdagen, med förkastande af nämnda förslag, gifvit

anvisning på vissa andra utvägar, som enligt Riksdagens mening kunde

ifrågakomma för afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan

högsta domstolens arbetsmaterial och domstolens arbetskrafter; och har

Riksdagen i sådant afseende ansett det böra tagas under öfvervägande,

bland annat, huruvida man icke, i stället för att, såsom Kungl. Maj:ts

förslag innebar, göra. rätten till fullföljd i högsta domstolen beroende af

ett visst penningevärde, skulle kunna från fullföljd utesluta vissa klasser

af mål. Ett steg i denna riktning, hvilket enligt min mening lämpligen

skulle kunna tagas, vore att, på sätt ett antal af högsta domstolens leda­

möter hemställde, då år 1904 frågan om åtgärder för balansens minsk­

ning förevar i domstolen, i allmänhet låta bero vid hofrättens utslag i

mål angående förseelser, som falla utom området för grundlag, allmän

strafflag, strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. 1 öfrigt

kan enligt urin tanke någon lämplig och effektiv begränsning af rätten

till ändringssökande i högsta domstolen icke vinnas på nämnda, af Riks­

dagen antydda väg. Eu inom justitiedepartementet utarbetad öfversikt

af utländsk lagstiftning i ämnet, hvilken tillhandahållits högsta domsto­

lens ledamöter, torde utvisa, att i hvarje fall de begränsningar af denna

art, som annorstädes genomförts eller föreslagits, icke lämpligen kunna

tjäna till förebild för svensk lagstiftning.

Till sist anser jag mig höra hemställa till öfvervägande, huruvida

icke, till förebyggande däraf, att åklagaretalan mot hofrätts utslag full­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

133

134

följes i andra fall, än där något verkligt samhällsintresse sadant kräfver,

och högsta domstolens arbetstid sålunda utan tillräckligt skäl upptages

med åklagaremål, stadgandet i 30 kap. 7 § rättegångsbalken bör undergå

någon jämkning, så att däraf fullt otvetydigt framgår, att dylik talan bör

ifrågakomma endast då det finnes synnerligen angeläget.

Justitierådet Silverstolpe:

Det enda verkligen effektiva medlet att åstadkomma jämvikt mellan

högsta domstolens arbetsprodukt och dit inkommande arbetsmaterial ut-

göres, enligt min tanke, af en lagstiftning, som väsentligt inskränker full­

följden af mål till högsta domstolen. Jag skulle därför helst velat nu

tillstyrka införande af en summa revisibilis, höjande af revisionsskillingens

belopp, inskränkning af allmän åklagares och målsägandes rätt att föra

klagan i brottmål, förbud att fullfölja talan allenast beträffande rättegångs­

kostnad o. s. v. Om en dylik lagstiftning, i hufvudsaklig öfverensstäm­

melse med det af Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års Riksdag

framlagda förslag, komme till stånd, skulle, såsom jag vid nämnda för­

slags granskning i högsta domstolen närmare framhållit, de åtgärder, som

i öfrigt kunde erfordras till förekommande af balans, icke behöfva blifva

synnerligen omfattande. Da emellertid Riksdagen förkastat detta förslag,

lärer väl tanken på eu sådan lagstiftning för närvarande få anses uteslu­

ten, och måste i så fall frågans lösning sökas i en annan riktning..

I första rummet synes härvid böra tagas i öfvervägande möjligheten

att befria högsta, domstolen från befattningen med vissa slag af ärenden.

De ärenden, som i sådant afseende nu torde kunna komma i fråga, åro

lagförslag, skiftesmål och ansökningsärenden.

Hvad lagförslagen beträffar anser jag högsta domstolens granskning

af desamma, såvidt de afse allmän civil- eller kriminallag, vara af största

betydelse för vinnande af visshet om deras praktiska tillämplighet. Jag

kan därför icke förorda, att högsta domstolen befrias från arbetet med

nämnda granskning, med mindre densamma öfverflyttas a en särskild in­

stitution af sådan sammansättning, att den i nyss angifna hänseende er­

bjuder samma trygghet som högsta domstolen. Den uti det öfverläm-

nade utkastet till grundlagsändringar föreslagna lagrevisionen fyller, enligt

min mening, härutinnan icke måttet. I granskningen af allmän civil-

och kriminallag skulle, om denna institution upprättades, kunna komma

att deltaga endast två personer med större erfarenhet i tillämpningen af

sådan lag, under det laggranskningen i högsta domstolen verkställes af

minst fem personer med dylik erfarenhet. Dessutom är det fara värdt,

att den i utkastet föreslagna rätten för Rungl. Maj:t att förordna ända

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

135

till tre extra ordinarie ledamöter i lagrevisionen skulle leda därhän, att

denna institution, däri de två justitieråden ofta kunde befinna sig i mi­

noritet, komme att i själfva verket nedsjunka till ställningen af en byrå

under justitiedepartementet. 1 alla händelser torde det vara uppenbart,

att ett uttalande af en så beskaffad institution icke skulle kunna erhålla

samma auktoritet som ett utlåtande af högsta domstolen. En så genom­

gripande och till sina följder oberäknelig åtgärd som att låta högsta

domstolens befattning med granskningen af förslag till allmän civil- och

kriminallag upphöra synes mig så mycket mindre böra vidtagas, som

därigenom icke längre kan vinnas det tillförene eftersträfvade önskemålet

att få högsta domstolens arbete begränsadt till allenast två af delningar.

Antalet inkommande mål är nämligen numera så stort, att äfven om

högsta domstolen befrias från all laggranskning och från behandlingen

af samtliga skiftesmål och sådana ansökningsärenden, hvilkas slutliga pröf­

ning sker af Konungen i statsrådet, två afdelningar icke medhinna att

afgöra återstående under året inkomna mål. På grund af det nu an­

förda finner jag mig böra afstyrka inrättandet af den föreslagna lag­

revisionen och hemställa, att högsta domstolens laggranskningsskyldighet

bibehålies i fråga om förslag till allmän civil- och kriminallag.

Däremot torde, om den ifrågasatta Regeringsrätten kommer till stånd

och erhåller lämplig sammansättning, å densamma kunna öfverflyttas skyl­

digheten att granska en del lagförslag, som falla utom den allmänna civil-

och kriminalrättens områden. Härigenom skulle kunna vinnas den för­

delen, att högsta domstolens laggranskningsarbete, som under innevarande

år företett en betänklig ökning, kunde begränsas till ungefärligen den tid,

detsamma under de föregående åren kraft, utgörande i medeltal för åren

1902—1906 56 dagar.

Hvad därefter angår skiftesmälen kunna desamma närmast hänföras

till administrativa ärenden, helst om däri uppkommande frågor af tviste­

måls natur blifva med större regelbundenhet, än nu är fallet, hänvisade

till särskilt utförande vid laga domstol. Vid sådant förhållande synas

betänkligheter icke böra möta att låta klagan i skiftesmål från ägodel-

ningsrätt fullföljas till administrativ myndighet, exempelvis landtmäteri-

styrelsen, möjligen förstärkt med en eller flere i skiftesfrågor erfarna

domare. Skulle någon ytterligare instans i dylika mål anses erforderlig,

därvid dock i alla händelser ägostyckningsmål samt frågor om fastställelse

å skiften och ägoutbyten borde vara uteslutna, torde denna instans böra

utgöras af den föreslagna regeringsrätten.

Vidkommande slutligen ansökning särendena synas såväl nådeansök-

ningar, hvilka göras utan samband med klagan i själfva målet eller det-

136

sammas underställning, som ansökningar om upplösning af äktenskap

eller äktenskapsförbindelse samt om tillstånd att ingå äktenskap kunna

i allmänhet utan högsta domstolens hörande afgöra^ af Kungl. Maj:t i

statsrådet under förutsättning, att stadgandet om två justitieråds närvaro

i konseljen vid dylika ärendens föredragning bibehålies och dessa justitie­

råd beredes tillfälle att deltaga i don förberedande behandling inom stats­

rådet, som dessa ärenden lära komma att underkastas. Äfven ansök­

ningar om rätt att försälja, utbyta eller inteckna egendom af fideikommiss­

natur torde utan olägenhet kunna behandlas i enahanda ordning och deras

afgörande sålunda förläggas från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats­

rådet. I alla dessa fall bör det likväl vara Kungl. Maj:t obetaget att, om ärendets

beskaffenhet därtill särskild! föranleder, inhämta högsta domstolens yttrande.

Af hvad ofvan blifvit anfördt rörande de inkommande målens antal

är redan klart, att äfven om högsta domstolen befrias från granskningen

af en del lagförslag, som icke hänföra sig till allmän civil- eller kriminal­

lag, samt från befattningar med skiftesmålen och med nyss angifna an-

sökningsärenden, de återstående målens afgörande icke kan medhinnas af

högsta domstolen, utan att densamma indelas till arbete på tre afdelnin-

gar. Då en fördelning af högsta domstolens arbete på tre afdelningar så­

lunda komme att blifva permanent, måste därvid, enligt min tanke, såsom

ett oeftergiflig! villkor uppställas, att å hvarje afdelning skola tjänstgöra

sju ledamöter,

allenast med det undantag, att vid behandling af lagären­

den ledamöternas antal kan, såsom nu, nedsättas till fem. Af de mål,

Indika efter frånskiljande af skiftesmålen och förenämnda ansökningsären-

den skulle återstå till handläggning, utgöres nämligen allra största delen

af sådana, som från hofrätterna dragas under högsta domstolens pröfning,

och det kan svårligen anses öfverensstämmande med reglerna för en god

instansordning att i någon större utsträckning låta målen i en högre in­

stans afgöras af samma antal domare som i den lägre. Vid de förhand­

lingar, som föregingo framläggandet af förslaget till nu gällande lag om

högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar, betonades inom högsta dom­

stolen uttryckligen den provisoriska karaktären af nuvarande anordning,

enligt hvilken en af högsta domstolens tre afdelningar är sammansatt af

endast fem ledamöter, och framhölls därvid af såväl mig som andra, att

om arbetet på tre afdelningar skulle fortgå någon längre tid, hvarje af­

delning borde bestå af sju ledamöter.

För uppehållande af tjänstgöringen på tre afdelningar med sju leda­

möter å hvarje erfordras, att högsta domstolens ledamotsantal ökas till

tjugufyra. Det kan visserligen ej förnekas, att olägenheter äro förknip­

pade med eu sådan ökning, såväl i afseende å upprätthållandet af nödig

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

137

enhet i lagskipningen som i fråga om möjligheten att till justitierådsbe-

fattningarna erhålla fullt kompetenta personer. För min del anser jag

dock dessa olägenheter „ mer än val uppvägas af den större trygghet be­

träffande målens grundliga pröfning, som måste ligga däri, att alla tre

afdelningarna äro sammansatta af sju ledamöter, och jag tvekar därför

icke att förorda vidtagandet af sådana författningsändringar, att en dylik

anordning kan blifva genomförd. Om högsta domstolen samtidigt befrias

från befattningen med de ärenden, som här ofvan föreslagits, och leda-

motsantalet vid granskning af lagförslag inskränkes till fem, kan för be­

handling af öfriga mål och ärenden beräknas en arbetstid å 7-mansafdel-

ningar af omkring 100 sessionsveckor, hvilken torde vara tillräcklig att

icke blott förhindra uppkomsten af vidare balans utan äfven efter hand

bortarbeta den nu befintliga.

Skulle framdeles en lagstiftning, hvarigenom fullföljden af mål till

högsta domstolen väsentligt inskränkes, komma till stånd, möter naturligt­

vis intet hinder att efter balansens bortarbetande, som då bör kunna ske

fortare, successivt i mån af ledamöters afgång nedbringa ledamotsantalet,

så att detsamma kommer att stå i lämpligt förhållande till den minskade

arbetsbördan.

Justitierådet Quensel:

Mot inrättande af en lagrevision i hufvudsak så anordnad, som i

chefens för justitiedepartementet utkast angifves, har jag intet att

invända, under den förutsättning likväl, att icke därigenom minskning

sker i det nuvarande antalet af 21 dömande ledamöter i högsta dom­

stolen.

1 betraktande af balansens nuvarande tillstånd och vanskligheten af

alla på förhand gjorda beräkningar angående densammas nedbringande

måste jag nämligen bestämdt förorda, att de tre justitierådsämbeten, som

provisoriskt inrättats för balansens afarbetande, måtte för sådant ändamål

bibehållas, till dess erfarenheten visat, att balansen verkligen nedbringats

till skälig storlek.

I händelse högsta domstolen såsom sådan befrias från laggransknin­

gen, anser jag justitierådens ledighet kunna något — med högst två veckor

— förkortas.

Beträffande öfriga åtgärder till lättande af högsta domstolens arbets­

börda åberopar jag min i högsta domstolen den 13 december 1904 uttalade

mening.

Bill. till Piksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft.

18

138

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justi tierådet Gr ef ber g:

Vid öfvervägande af frågan, om hvilka åtgärder böra vidtagas för

att högsta domstolen må kunna utan menlig tidgutdräkt behandla dit in­

komna mål och ärenden, har man att tillse, att lagskipningen skall kunna

hålla jämna steg med beräknade antalet inkommande mål och ärenden

samt därutöfver verka så, att den nuvarande betydliga balansen minskas.

Med hänsyn till de åsikter, som rörande denna fråga uttalats och gjort

sig gällande vid bestämmandet af justitierådens nuvarande antal och vid

behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag

angående ändring i vissa delar af 30 kapitlet rättegångsbalken, synes mig

hvarken någon vidare ökning af de i lagskipningen deltagande justitie-

rådens antal eller någon begränsning i rätten att fullfölja talan i vissa

mål och ärenden böra för närvarande ifrågasättas. Att från denna rätt

utesluta vissa klasser af mål synes mig vara en åtgärd, som innebär stora

svårigheter, såvidt klassindelningen skall följdriktigt genomföras och

sålunda all godtycklighet vid uppdragande af gränserna undvikas. Då det

icke gärna kan ifrågasättas annat, än att de från rätten till fullföljd

uteslutna klasserna skulle allenast vara mål af föga vikt och betydenhet,

kommer en dylik anordning i hvarje fall att ringa verka till en snabbare

rättskipning. En väsentlig höjning af revisionsskillingen skulle däremot

visserligen kraftigt bidraga till ernående af det afsedda målet, men då

ringa eller ingen utsikt tinnes att vinna bifall härtill, ehuru en sådan

åtgärd, såvidt icke denna afgift i och för sig saknar förnuftig grund, vore

fullt befogad till följd däraf, att penningvärdet betydligt fallit, lämnas

äfven denna utväg å sido.

Då det sålunda torde vara nödvändigt att välja andra medel än de

nyssnämnda för att befordra en snabbare lagskipning inom högsta in­

stansen, lär annan utväg i första hand ej kunna vinnas, än att högsta

domstolen 'befrias från all laggranskning. Ofverflyttas denna i stället på

en särskild lagrevision, torde det emellertid vara nödigt att i lagrevisionen

insätta två eller flera justitieråd, som något eller några år deltagit i arbetet

inom högsta domstolen, och vid sådant förhållande skulle en dylik an­

ordning föga eller alls icke bidraga till en snabbare lagskipning, med

mindre än ätt justitierådens antal ökades med det antal, som komme att

tjänstgöra i lagrevisionen. Det närvarande antalet justitieråd torde så­

lunda böra för lagskipningen tills vidare, på sätt här nedan angifves,

bibehållas och justitieråds tjänstgöring i lagrevisionen bestämmas växelvis

i viss ordning.

Högsta domstolens åliggande enligt särskilda författningar att af­

gifva utlåtanden i ansökningsärenden synes, utom beträffande nådeansök-

139

ningar, kunna upphöra. Hvad åter angår sistnämnda ansökningar torde

med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen bör väsentligt bidraga

till kontinuitet och jämnhet i utöfning af benådningsrätten, någon ändring

härutinnan ej böra ifrågakomma. Arbetet inom högsta domstolen har så

ordnats, att två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där

föredragits, icke föranledt någon tidsutdräkt med arbetets fortgång. Någon

ökad arbetskraft genom att justitieråden befrias från detta åliggande i fråga

om nådeansökningar är således icke att förvänta.

De betänkligheter, som möta emot anordningen med 5-mans-afdel-

ning, torde minskas, ifall å sådan afdelning i synnerhet behandlas ringare

mål och ärenden, samt afdelningen tillägges befogenhet att, då med af­

seende _ å yppade skiljaktiga meningar eller målets vikt och beskaffenhet

så pröfvas nödigt, för af görandet tillkalla två justitieråd, som enligt indel­

ningen äro fria från tjänstgöring, men skyldiga att på kallelse inträda så­

som suppleanter. Det är klart, att, såvidt man vill undvika att justitie-

rådens arbetsbörda härigenom i afsevärd mån ökas, en dylik åtgärd endast

i undantagsfall bör äga ruin. Detta syfte torde väsentligen befordras där­

igenom, att å 5-mans-afdelningen företrädesvis behandlas, utom ar.söknings-

ärenden och krigsrättsmål, mål och ärenden, som i allmänhet äro af ringa

vikt eller af föga invecklad beskaffenhet. Exempelvis synes hit kunna

räknas:

tvister om någon skall förklaras omyndig eller myndig eller om

förordnande eller entledigande af förmyndare;

mål af hvad beskaffenhet som helst, då fråga endast är om ersätt­

ning för rättegångskostnader;

mål om uppfostringsbidrag;

mål rörande brott och förseelser, vare sig emot allmän lag eller

särskild författning, med undantag af dels underställningsmål och dels mål,

däri någon hålles häktad eller är dömd till urbota straff eller åklagare

eller målsägande fullföljer talan emot öfverrätts utslag, hvarigenom den

tilltalade befriats från honom ådömd urbota bestraffning, eller däri någon

är tilltalad för brott, som är i lagen belagdt med dödsstraff, eller för brott

emot tryckfrihetsförordningen eller däri annan öfverrätt än krigsdomstol

dömt såsom första instans.

Skola skiftesmålen fortfarande handläggas i högsta domstolen, hvar­

till torde finnas grundade skäl, lär väl ej hinder i allmänhet möta att i

afgörandet af dessa mål deltaga endast 5 justitieråd.

Då antalet mål åt större omfång och mera invecklad beskaffenhet

under senare tider tillväxt och utan tvifvel kommer att fortfarande till­

växa, synes vanskligt antaga, att genom särskildt vidtagna åtgärder af-

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

verkningen af mål per vecka skulle kunna blifva större än nu är för­

hållandet.

Aren 1901—1905 (190(1 tillämpades den nya arbetsordningen) af-

gjordes inom högsta domstolen:

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

revisionssaker.................... 2,323, medeltal per år 465

skiftesmål........................ 397,

»

» »

79

civila besvär.................... 618,

»

» »

124

kriminella besvär .... 2,217,

>

» »

443

Summa 5,555,

»

» » 1,111

Af sessionstiden, 82 veckor per år, upptogos under samma 5-års-

pcriod i medeltal 10 veckor för lagföredragning. Då medeltalet afgärda

mål fördelas på återstående 72 veckor, uppgår antalet mål per vecka till

omkring 15,5. Det brutna talet minskas dock något, ifall man tager

hänsyn till, att nuvarande arbetsindelning tillämpades redan någon tid

hösten 1905.

Under år 1906 upptog lagföredragningen omkring 11 veckor och

antalet afgjorda mål, som utgjorde 1,394, fördelade på återstående sessions­

tiden 90 veckor, uppgick per vecka likaledes till 15,5.

Balanserade revisionssaker, skiftesmål och besvärsmål uppgingo vid

1906 års slut till.................................................................................1,753

hvaraf 1,038 utgjorde revisionssaker.

1906 inkomna mål uppgingo till ........................................ 1,338

Under 5-årsperioden 1902—1906 har antalet af inkomna

mål i medeltal ökats med............................................ 21

hvilken siffra nära nog motsvarar ökningen af revisions­

saker.

Summa 1,359.

Förutsattes enahanda ökning i medeltal under åren 1907—1909,

så inkomma under dessa tre år mål till ett antal af 3X1,359 4,077.

Summa 5,830.

Afverkningen under samma tre år med beräkning af 90 sessions-

veckor per år och 15,5 mål per vecka uppgår till . . ._._ • 4,185.

Således balans vid 1909 års utgång 1,645.

Tager man hänsyn till, att antalet inkommande mål fortfarande efter

1909 års utgång antagligen kommer att stegras, kan med den sessionstid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ,37.

141

för lagskipning»!, som för närvarande äger rum, någon minskning af

balansen ej antagas, utan tvärtom kommer denna efter några års förlopp

att ökas.

Utgår man åter ifrån att, såsom förordas, nuvarande arbetsindelning

under någon tid eller till och med 1909 års utgång bibehålies, men att

från och med 1910 högsta domstolen befrias från laggranskningen och

behandlingen af ansökningsärenden af här ofvan angifna slag, torde kunna

beräknas att härigenom vinnes för afgörande af mål 14 veckor, hvaraf 3

veckor anses tillkomma genom att högsta domstolens utlåtanden ej vidare

erfordras i nämnda ärenden.

A ofvan angifna balans vid 1909 ars utgång................ 1,645 mål

skulle härigenom den årliga afarbetningen utgöra 14X15,5 =217

och för tre år, räknade från och med 1910.................... 651.

Enär emellertid efter beräkning af nuvarande ses-

sionstid för lagskipning»), 90 veckor, antalet åtgjord;)

mål antages, på sätt ofvan anmärkts, för åren 1907—1909

uppgå till 4,185 samt antalet inkomna mål för åren 1910

—1912 måste, under antagande att i medeltal sker en

ökning af 21 mål, för dessa 3 år beräknas till 63 mål

utöfver det antal, som ansetts inkomma för åren 1907—

1909, eller till 4,077 -j- 63 = 4,140, så afarbetas vidare

å balansen............................................................................ 45

696 »

o

'

Återstående balans vid 1912 års utgång 949 mål.

Befrielse från laggranskningen och afgifvande! af utlåtanden öfver .

vissa ansökningsärenden är således icke tillfyllestgörande för att vid ut­

gången af år 1912 åter nedbringa de dömande justitierådens antal till 18.

Det torde därför anses nödigt att inskränka tiden, då justitieråden åtnjuta

ferier eller ledighet för hemarbete med skyldighet att på kallelse inställa

sig till tjänstgöring såsom suppleanter. Vid öfvervägande af frågan härom

bör emellertid tagas i betraktande, att arbetsintensiteten ökas genom att

mål komma att upptaga den tid, som förut användts för afgifvande af

utlåtanden i ansökningsärenden, och genom ofvan angifna anordning med

5-mans-afdelningen. Befrielsen från laggranskningen föranleder äfven att

längre tid måste användas för att taga kännedom om nya lagar och för­

fattningar. Det är således endast under förutsättning, att annan utväg ej

finnes att tillgå, som inskränkning i ledigheten kan tillstyrkas. Tjänst­

göringsskyldigheten torde dock i hvarje fall ej ökas med mera än två

veckor, motsvarande, enär ej gärna kan ifrågasättas att utsträcka arbetet

å 5-mans-afdelning, sex sessionsveckor å 7-mans-afdelning.

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Ifall så ordnas, kan ytterligare afgöras årligen 6X15,5 = 93 mål.

Den antagna balansen vid 1912 års utgång........................ 949 mål

komme då att minskas med........................................................ . 279 »

o

'

"

Återstående balans 670 mål

hvilket antal är betydligt mindre än hälften af de vid 1906 års slut balan­

serade målen samt vida understiger antalet af de för hvart och ett af åren

från och med 1888 balanserade målen.

Skall högsta domstolen med ett antal af 18 dömande ledamöter

kunna förebygga tillökning af en sålunda beräknad balans, förutsattes, att

antalet inkommande mål åtminstone, icke tillväxer. Då ett motsatt för­

hållande är sannolikt, torde förr eller senare framtvingas åtgärder, hvari­

genom en alltför stark tillströmning af mål hämmas. Om, såsom blifvit

ställdt i utsikt, vissa mål och ärenden, hvilka nu fullföljas i högsta dom­

stolen, öfverflyttas till en administrativ högsta instans, samt denna åtgärd

vidtages i en mera afsevärd mån, synes kunna antagas, att högsta dom­

stolen med nyssnämnda antal ledamöter skall förmå att en längre tid

framåt hålla balanserade mål och ärenden inom måttliga gränser.

Slutligen anmärkes, att under innevarande år lagföredragningen

redan upptagit vida längi’e tid än här ofvan för år beräknats. Fortfar

detta förhållande under de närmaste åren, följer naturligtvis däraf, att den

beräknade balansen, hvilken grundats, bland annat, därå, att under åren

1907—1909 till landöredragning skulle erfordras sammanlagdt 33 sessions-

O

O

O

o

veckor, icke oväsentligt ökas.

Justitierådet Grissel:

I fråga om behofvet af lagstiftningsåtgärder till minskning af högsta

domstolens arbetsbörda åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört.

I likhet med honom anser jag det vara oafvisligen nödvändigt, att

högsta domstolen snarast möjligt befrias från den domstolen enligt nu

gällande bestämmelser åliggande befattning med granskning af lagförslag;

och anser jag mig därför kunna instämma i förslaget att detta bestyr

måtte öfverflyttas till en särskild institution, den s. k. lagrevisionen,

organiserad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad han förordat.

I öfrigt får jag förklara:

att jag i fråga om ansökning särendena åberopar hvad justitierådet

Silverstolpe anfört,

att jag i fråga om skiftesman är ense med justitierådet Sundberg,

samt att jag hvad angår den väckta frågan att belägga fullföljden af

besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen, instämmer med

143

justitierådet Trygger; och är jag med honom ense jämväl beträffande full­

följden af mål, däri fråga är endast om rättegångskostnad.

I fråga om nödvändigheten att öka antalet justitieråd åberopar jag

hvad justitierådet Sundberg anfört.

Justitierådet Westring:

Jag instämmer i det väsentliga med justitierådet Sundberg, allenast

med följande modifikationer.

Beträffande ansökningsärendena anser jag lika med justitierådet

Silverstolpe, att högsta domstolens utlåtande bör afgifvas öfver nåde-

ansökningar, som förekomma i sammanhang med besvär, att äfven fidei­

kommissärenden böra öfver flyttas till afgörande i statsrådet på enahanda

sätt som öfriga ansökningsärenden, samt att såsom förutsättning för genom­

förande af den ifrågasatta nya anordningen i afseende å ansökningsärendena

bör gälla, att de justitieråd, som skola närvara vid dessa ärendens af­

görande i statsrådet, få deltaga i den förberedande behandling, som lärer

komma att inom statsrådet anordnas. För att förekomma, att härigenom

högsta domstolens arbetsordning alltför mycket rubbas, synes det böra

uppdragas i främsta rummet åt ledamöterna i lagrevisionen att i stats­

rådet öfvervara behandlingen af ansökningsärendena.

I fråga om förslaget att med afgift belägga fullföljden af talan i

besvärsmål förenar jag mig med justitierådet Borgström.

Justitierådet Bamstedt:

Jag biträder i hufvudsak hvad justitierådet Sundberg anfört utom

beträffande ansökningsärenden, i afseende hvarå jag delar justitierådet

Silverstolpes mening, samt förslaget att med afgift belägga fullföljd af

talan i besvärsmål och frågan om ändring i förfarandet vid måls hand­

läggning af högsta domstolens afdelningar samfälldt. I sistnämnda båda

frågor anser jag mig för närvarande ej kunna göra något bestämdt ut­

talande.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitierådet Bohman:

Beträffande frågan om högsta domstolens befattning med ansök­

ningsärenden delar jag den af justitierådet Silverstolpe uttalade åsikt.

1 öfrigt är jag i allt väsentligt ense med justitierådet Sundberg, dock att

jag instämmer i hvad justitierådet Trygger erinrat i frågan att belägga

tullföljden af besvärsmål med en revisionsskillingen motsvarande afgift.

o

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitierådet Billing:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg. I en punkt är jag

dock af annan mening än han, nämligen såvidt rörer frågan, huruvida.—

under förutsättning att högsta domstolen i regel befrias från befattning

med ansökningsärenden — bestämmelsen om tvenne justitieråds närvaro

vid dylika ärendens afgörande i statsrådet bör bibehållas. Det kan för­

väntas att i juridiskt tvifvelaktiga fall Kungl. Maj:t inhämtar högsta

domstolens yttrande och i sådan händelse synes justitieråds närvaro i kon­

seljen vara öfverflödig. I andra fall åter förutsättes, om annars hela an­

ordningen skall hafva någon reell betydelse, att de två justitieråd, som

skola närvara vid ärendes afgörande, dessförinnan deltaga i den förbere­

dande handläggningen af detsamma inom statsrådsberedningen, och det inses

lätt huru tidsödande och för lagskipningsarbetet inom högsta domstolen

eller arbetet i lagrevisionen störande ett dylikt arrangement måste blifva.

För min del anser jag mig därföre böra hemställa att i detta: hänseende nu

gällande bestämmelse upphäfves.

I likhet med justitierådet Silverstolpe anser jag det vara synnerligen

önskvärdt, att högsta domstolen befrias från befattningen med de ofta nog

förekommande ansökningsärendena rörande fideikommissegendom. Hand­

läggningen af dessa ärenden, hvilka ej sällan äro af ringa materiell bety­

denhet, synes med nu gällande procedur utgöra ett slöseri med tid och

krafter, som kunde bättre användas.

Justitierådet Thollander:

Utan att frångå den uppfattning, jag tillförene uttalat i fråga om

högsta domstolens befattning med laggranskningen, anser jag mig dock

icke under nuvarande förhållanden kunna afstyrka den föreslagna anord­

ningen med eu lagrevision.

Då därigenom en del af det arbete, som nu ofta måste förläggas

till den för hvila från arbete afsedda ledighetstid, blefve högsta domsto­

lens ledamöter besparad, kunde denna ledighetstid i någon mån, t. ex.

med 2 veckor, förkortas.

Beträffande nåd ansökningarna anser jag, att den garanti mot deras be­

handling från ensidig politisk synpunkt, som ligger i nuvarande anordning,

icke bör eftergifvas och att dessa ärenden således böra behandlas i nu

stadgad ordning.

Ansökningar om äktenskapsskillnad och om dispens synas mig där­

emot i regel kunna behandlas utan högsta domstolens medverkan.

Att" rubba den stadgade ordningen för afgifvande af lagförklaringar,

däri inbegripna fideikommissärenden, synes mig icke böra ifrågakomma.

145

Skiftesmålens öfverflyttning från högsta domstolen till den blifvande

regeringsrätten anser jag vara eu lämplig åtgärd till minskning af högsta domstolens arbete.

För öfrigt instämmer jag i justitierådet Petréns yttrande därom, att

man icke torde kunna undgå att framdeles ånyo upptaga frågorna om in­ förande af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande.

Justitierådet Claeson: Den genom regeringsformen bestämda anordning, att högsta

domstolen skall afgifva utlåtande öfver vissa lagförslag, har varit till oskattbart gagn för Sveriges land och folk. Många omogna eller mindre väl genomtänkta lagförslag hafva genom de yttranden, högsta domstolen öfver dem afgifvit, blifvit ställda i sin rätta belysning. I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har hög­ sta domstolen uppvisat, hurusom förslagen icke harmonierade med svensk rättsåskådning och våra säregna förhållanden. Det är ock naturligt, att högsta domstolen, som står i den intimaste beröring med rättsskipningen i riket och är i tillfälle att bättre än någon annan myndighet öfverskåda, huru lagtillämpningen ter sig i olika fall, skall vara särskild! lämpad för att öfverse och granska lagförslagen innan de slutligen pröfvas. Kändt är att under den långa tid, snart ett sekel, högsta domstolen afgifvit ut­ låtanden öfver lagförslagen, högsta domstolens yttranden tillvunnit sig en stor auktoritet och tillit, så att, sedan lagförslagen blifvit efter högsta domstolens anvisningar omarbetade, de vanligen antagits af Konung och Riksdag. Denna mödosamt förvärfvade auktoritet i ett viktigt samhälls­ intresse synes nu vara meningen att bortkasta. Enligt min åsikt är det ingalunda någon god regeringsgrundsats att nedrifva befintlig auktoritet. Staten krafvel' för sitt bestånd, att all auktoritet stödjes och befästes. Hvarje nedrifvande däraf bidrager att lossa samhällsfogarne.

Det är nu föreslaget, att det högsta domstolen förut ombetrodda

arbetet med granskning af lagförslag i stället skall öfverlämnas åt en lag­ revision, sammansatt af två justitieråd och ett regeringsråd samt vidare högst tre lagfarna män, hvilka senare skola vara extra ordinarie ledamö­ ter af lagrevisionen. Detta förslag synes mig ganska egendomligt. Med hänsyn därtill att högsta domstolen är öfverhopad med mål vill man be­ fria högsta domstolen från arbetet med laggranskningen för att högsta domstolen uteslutande må kunna ägna sig åt rättsskipningen. Men på samma gång vill man beröfva högsta domstolen två justitieråd, hvilka Ständigt skola vara upptagna på annat håll. Häri ligger enligt min me­ ning en motsägelse. Den sålunda föreslagna, hybrida formen för en lag-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

146

revision kan ingalunda af mig tillstyrkas. Genom att från högsta dom­

stolen låna två justitieråd vill man gifva sken åt, att högsta domstolen

medverkar vid lagstiftningsarbetet, oaktadt något utlåtande aldrig kommer

att utgå i högsta domstolens namn. Men tillika har man sörjt för att

justitierådens mening kan i lagrevisionen paralyseras därigenom, att extra

ordinarie ledamöter förordnas. Den närmaste framtiden kommer sanno­

likt att förete en period af jäsning och svallning i samhället i ännu hög­

re grad än den, i hvilken vi nu äro midt uppe, och det nervösa, forcerade

arbete, hvarmed allting nu skall bedrifvas, kommer att återverka på rege­

ringen. Täta växlingar inom densamma får man förmodligen bevittna,

och dylika växlingar komma helt säkert att mycket inverka på samman­

sättningen af de extra ordinarie ledamöterna i lagrevisionen.

Enligt min uppfattning bör högsta domstolen fortfarande taga del

i lagstiftningsarbetet. Men då detta är stadt i en rask utveckling, sjmes

högsta domstolens medverkan blott böra kräfvas i de viktigare delarne af

lagstiftningen, nämligen beträffande de lagar, hvilka afses i 87 § regerings­

formen. Däremot torde det öfverlämnas åt den blifvande regeringsrätten

att yttra sig öfver förslag till lagar och författningar rörande rikets all­

männa hushållning, om hvilka 89 § regeringsformen handlar.

Därest högsta domstolen vidare skall vara med om lagstiftnings­

arbete, torde en ytterligare ökning af justitierådens antal erfordras. Detta

synes kunna ske genom att bilda en ytterligare afdelning, hvilken har att

i främsta rummet afgifva yttranden öfver lagförslag och, om sådana ej

föreligga till behandling, afdöma vanliga i'ättegångsmål.

Emot en sådan ökning har invändts, att det skulle blifva svårare

att då uppehålla enheten i rättsskipningen i högsta instans. Denna an­

märkning tillerkänner jag för min del föga betydelse, ty svårigheterna i

detta hänseende ökas knappt nämnvärdt genom en mindre utvidgning af

högsta domstolen. Redan nu tjänstgöra stundom på en gång tre lagski­

pande afdelningar, och den af mig ifrågasatta fjärde afdelningen blir nog

i hög grad upptagen med lagstiftningsfrågor.

Jämväl har mot sådan ökning erinrats, att det skulle blifva svårt

att med lämpliga personer återbesätta lediga justitierådsämbeten. Under

de femton år jag dels i högsta domstolen, dels i statsrådet deltagit i öf-

verläggningar om befordringar till dessa ämbeten, och under hvilken tid

tjugo personer blifvit utnämnda till justitieråd, hafva vid nästan alla till­

fällen flera personer ifrågasatts såsom kompetenta. Då för åtskilliga år

tillbaka under loppet af tre månader icke mindre än fyra justitieråds­

ämbeten blefvo lediga, däraf två i följd af dödsfall, ett genom afskeds­

tagande efter uppnådd pensionsålder och ett därigenom, att innehafvaren

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

147

af detsamma inkallades i statsrådet, mötte ej svårigheter att erhålla lämp­ liga efterträdare. Det synes mig alltför pessimistiskt att förmoda att icke inom nedre justitierevisionen, rikets hofrätter, högskolornas juridiska fa­ kulteter, häradsrätterna och rådstufvurätterna fullt kvalificerade personer finnas att tillgå, när något justitierådsämbete skall återbesättas.

Beträffande nådeansökningar synes mig Konungens benådningsrätt

stå i så nära sammanhang med rättsskipningen, att jag ej kan tillstyrka, att högsta domstolen beröfvas sin grundlagsenliga rätt att yttra sig öfver desamma. Det föreslagna surrogatet, att två justitieråd skulle jämte che­ fen för justitiedepartementet och ett konsultativt statsråd behandla dessa ansökningar vågar jag ej tillråda.

Däremot har jag ej något att erinra vid att högsta domstolen be­

frias från att yttra sig öfver frågor rörande skillnad i äktenskap med flera ansökningsärenden, hvilka nu afgöras af Konungen i statsrådet, sedan hög­ sta domstolen afgifvit sitt utlåtande.

Högsta domstolens befattning med fideikommissärenden torde kunna

öfverflyttas till regeringsrätten.

Det synes mig tvifvelaktigt om behandlingen af skiftesmålen i sista

instans bör förläggas från högsta domstolen till regeringsrätten eller an­ nan myndighet. Visserligen skulle genom en sådan förflyttning mycken tid i högsta domstolen besparas för afdömande af egentliga rättstvister. Men skiftesmålen kräfva för sitt behöriga afgörande en viss förening: af

o o

o

juridisk skicklighet och praktisk blick, som blott är att förvänta hos do­ mare med större erfarenhet.

Synnerligen önskvärdt vore, om restriktiva åtgärder kunde vidtagas

för att förebygga att en mängd obetydliga mål fullföljas till högsta dom­ stolen. Då emellertid förslag i denna riktning, som förevarit vid 1907 års riksdag, icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och det är anledning för­ moda, att andra förslag i samma ämne, om de under närmaste tiden fram­ ställas, röna samma öde, synes mig att för närvarande ej något kan här­ utinnan åtgöras.

Justitierådet Lindbäck: Beträffande frågan om laggranskningsarbetets ordnande synes man

— med fasthållande såsom utgångspunkt att för afarbetande af balansen antalet i lagskipningen deltagande justitieråd fortfarande under sannolikt ganska lång tidrymd måste vara minst 21 — i främsta rummet böra taga under öfvervägande, om icke i högsta domstolen genom ökning af leda­ möternas antal till 26 kunde bildas en särskild afdelning af fem justitie­ råd, hvilka växelvis med högsta domstolens öfrige ledamöter under viss

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3

7.

tidsperiod exempelvis två år i sänder sysselsatte sig med granskningen af

lagförslag och endast å de antagligen kortare tider, då tillgång på sådant

arbete ej funnes, deltoge i behandlingen af mål och ärenden inom högsta

domstolen. Grenom en sådan anordning vunnes, bland annat, att laggransk­

ningen fortginge vid sidan af högsta domstolens öfriga verksamhet utan

att denna däraf lede hinder eller intrång; att högsta domstolens utlåtan­

den i lagärenden erhölle ökadt värde, när de.komme att framgå såsom

resultatet af samarbete mellan ledamöter, hvilka finge väsentligen ägna

sin tid och sina krafter åt en enda uppgift, laggranskningen; att denna

kunde bedrifvas med betydligt större skyndsamhet än som är möjligt

under nuvarande förhållanden, då arbetet med cirkulerande lagförslag ofta

fördröjes till följd af lagskipningsgörotnålen; samt att åt högsta domstolen

komme att i hufvudsakligen samma utsträckning som hittills bevaras det

tillfälle till förvärfvande af djupare insikt i lagarna och grunderna för

desamma, hvilket till stort gagn för högsta domstolens dömande verk­

samhet dess deltagande i lagstiftningsarbetet medför. Att åter, såsom

nu föreslagits, för ändamålet inrätta en lagrevision, bestående af två

justitieråd, en ledamot i den ifrågaställda regeringsrätten och vid behof

några tillfälligt adjungerade ledamöter kan, efter min uppfattning, icke

anses innebära en tillfredsställande lösning af spörsmålet. Högsta dom­

stolens laggranskande verksamhet har, såsom jag tror vara allmänt erkändt,

visat sig äga stor betydelse för lagstiftningen och i framstående grad

främjat dess utveckling i rätt riktning. Grunden härtill torde förnämligast

vara, att den vidsträckta öfverblick öfver hela lagväsendet och detsamma

vidlådande brister, som justitieråden genom sin tjänstgöring äro i tillfälle

att förvärfva, göra dem särskild! skickade att under samarbete med hvar­

andra fullgöra ifrågavarande lika svåra som maktpåliggande gransknings-

värf äfvensom att detta utöfvas af så stort antal justitieråd samfälldt, att

de olika synpunkter, ur hvilka frågorna kunna och böra skärskådas, i

regeln vinna tillbörligt beaktande. Det kan enligt min tanke icke för­

väntas, att ett lika godt resultat skall kunna ernås, i händelse gransknin­

gen anförtros åt en lagrevision, däri blott några justitieråd ägde säte

och stämma och de adjungerade ledamöterna, hvilka gifvetvis måste i ganska

stor utsträckning anlitas, ej i regeln torde komma att innehafva samma

fullt oafhängiga och opartiska ställning, som justitierådsämbetet medför.

En särskild anledning, som förpliktar till synnerlig varsamhet, innan man

beslutar att utbyta den gamla bepröfvade institutionen för laggranskning

mot en ny och opröfvad sådan, ligger däri, att under de närmaste decen­

nierna efter all sannolikhet så väl omfattande och viktiga delar af vårt

civila lagverk som ock vår i många hänseenden föråldrade allmänna straff­

149

lag komma att underkastas omdaning. Jag behöfver knappast erinra, af huru

stor vikt det måste vara att vid åvägabringande af så genomgripande för­

ändringar i den bestående rätten äga tillgång till de förnämsta krafter,

som stå att erhålla, icke allenast för de nya lagarnas utarbetande utan

ock för deras granskning. — Mot anordnande, på sätt ofvan blifvit an-

fördt, af en laggranskningsafdelning inom högsta domstolen torde knappast

med fog kunna göras annan invändning än att, med hänsyn till det större

antal ledamöter, hvaraf högsta domstolen i följd af sagda anordning skulle

bestå, understundom svårighet kunde yppas att rekrytera domstolen med

fullt lämpliga personer. För min del tror jag dock, att svårighet i detta

hänseende skall göra sig gällande endast undantagsvis och i hvarje hän­

delse icke i sådan grad, att man fördenskull bör öfvergifva tanken på lag­

granskningens bibehållande inom högsta domstolen. I öfrigt torde böra

beaktas att då under de tider af året, högsta domstolen är ordnad på tre

afdelningar, blott två suppleanter finnas att tillgå vid inträffande förfall

för någon eller några af de å berörda afdelningar tjänstgörande nitton

justitieråd och dessa suppleanter måste vara att påräkna för att lagskip-

ningsarbetet i högsta domstolen må kunna utan afbrott fortgå, det skulle

kunna inträffa att vid längre sjukdomsförfall för något af de i lagrevisio­

nen deltagande justitieråden blott ett justitieråd komme att deltaga i gransk­

ningen af måhända de viktigaste civila och kriminella lagförslag, hvilket

uppenbarligen vore särdeles olämpligt. Till förebyggande häraf torde

knappast gifvas något annat medel än att ytterligare en ledamotsplats

utöfver de två nya sådana platser, som lagrevisionen kräfde, borde inrättas

i högsta domstolen, på det att vid förfall för något af de i lagrevisionen

arbetande justitieråden suppleant alltid skulle kunna där inträda. Om och

i den mån det ej blefve af nöden att i lagrevisionen inkalla suppleant

skulle naturligtvis den nye ledamoten tjänstgöra i högsta domstolen, hvari­

genom den fördel bereddes att, när högsta domstolen arbetade på tre af­

delningar, den tredje af dessa endast i undantagsfall behöfde vara sam­

mansatt af allenast fem ledamöter.

För öfrigt är jag i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, utom

därutinnan att jag anser den ifrågasatta ändringen i stadgan den 20 juni

1905 ej lämpligen böra vidtagas, samt att jag biträder den af justitierådet

Trygger uttalade mening, att nådansökan, som sker i samband med full­

följd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas.

Skulle emellertid betänkligheter anses möta mot att låta föreskriften rö­

rande högsta domstolens hörande öfver nådansökningar, gjorda af andra

än till döden dömde eller utan samband med fullföljd af talan i högsta

domstolen, helt och hållet bortfalla, torde i hvarje fall någon olägenhet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

150

ej kunna följa däraf, att berörda föreskrift inskränktes så, att högsta dom­

stolens yttrande icke behöfde i regel afgifvas öfver dels förnyade ansök­

ningar om nåd, dels sådana ansökningar, som afsåge allenast befrielse från

eller nedsättning af bötesstraff, dels ock ansökningar rörande befrielse från

ådömd påföljd af förlust af medborgerligt förtroende, Kungl. Maj:t natur­

ligtvis obetaget att, med hänsyn till förekomna omständigheter, till högsta

domstolens hörande remittera jämväl nådansökningar af nu särskild! an-

gifven beskaffenhet.

Justitierådet Carlson:

Jag instämmer i justitierådet Sundbergs yttrande i hvad det angår

behofvet af lagstiftningsåtgärder i det i departementschefens skrifvelse

angifna syfte och biträder samma justitieråds förslag i fråga om lag­

ärenden.

Af de ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen afgifver utlå­

tande till Konungen i statsrådet, äro endast nådemålen och ansökningarna

om upplösning af äktenskap och äktenskapsförbindelser af någon betydelse

i nu ifrågavarande hänseende.

Sistnämnda grupp af ärenden torde vid en antagligen snart före­

stående revision af "lagstiftningen i ämnet blifva hänvisade till underdom­

stolarnas upptagande.

Hvad åter angår nådemålen torde kunna antagas, att dessa komma

att i någon mån minskas i följd af den nya lagstiftningen om villkorlig

straffdom och villkorlig frigifning.

Med afseende härå och då det enligt min mening skulle vara myc­

ket hinderlig! för arbetet i högsta domstolen eller lagrevisionen, om två

justitieråd skulle öfvervara ansökningsärendenas föredragning i statsråds­

beredningen, vill jag icke nu ifrågasätta någon inskränkning i högsta

domstolens skyldighet att afgifva utlåtande i dessa ärenden, utan föreslår

jag i stället upphäfvande af föreskriften om justitieråds närvaro vid dessa

ärendens föredragning i statsrådet.

Af största vikt är att söka åstadkomma en minskning af de inkom­

mande revisionssakerna, hvilkas antal fortfarande växer. Detta mål vinnes,

enligt min mening, säkrast och bäst genom en lämplig höjning af revi-

sionsskillingens belopp.

Beträffande brottmålen och öfriga mål, som från hofrätterna full­

följas genom besvär, anser jag en förändring i den riktning justitierådet

Sundberg angifvit vara ensidig och af behofvet påkallad.

Äfven om de nu ifrågasatta eller andra lika omfattande åtgärder

för minskande af högsta domstolens arbetsbörda kunna antagas komma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

151

till stånd under den närmaste tiden, torde det vara lämpligt att, för möj­

liggörande af en afarbetning af balansen, justitierådens antal och tjänst­

göring för närvarande bestämmas på sätt justitierådet Sundberg föreslagit.

Justitierådet Huss:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, dock att jag

ej biträder hvad han föreslagit i fråga om ändring i förfarandet vid måls

handläggning af högsta domstolens afdelningar samfäldt samt anser att

nådansökningar, som göras i sammanhang med fullföljd af talan i högsta

domstolen, böra i hittills stadgad ordning behandlas; och instämmer jag

uti hvad justitierådet Trygger anfört dels beträffande rätt att fullfölja

talan hos Kungl. Maj:t enbart i fråga om rättegångskostnad dels ock vid­

kommande förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål.

Justitierådet Lilienberg:

Förslaget om en lagrevision vill jag äfven gifva min röst, dock en­

dast under den uttryckliga förutsättning, att domstolens nuvarande tjänst­

göringstid icke genom borttagande af ledamöter minskas. I alla händelser

borde, om nämnda förslag icke antages, 89 § regeringsformen ändras,

så att domstolens yttrande ej erfordras i administrativa lagfrågor. Äfven

upphörandet af de obligatoriska utlåtandena i ansökningsärenden kan jag

tillstyrka; likaså skiftesmålens öfverflyttning, helst om det sker till en

särskild öfverdomstol. Men jag måste för min del se hela denna sak äfven

från andra synpunkter, som hittills allt för litet berörts.

Den för närvarande så godt som obegränsade rätten att fullfölja

mål från hofrätterna begagnas i den grad, att i det närmaste hvart 4:e

vademål och hvart 3:e brottmål dragés under högsta domstolens pröfning,

och detta oaktadt hofrätternas beslut fastställas i 80 procent af de förra

och naturligtvis ändå oftare i brottmålen. Men hvarken kostnader eller

besvär förmå att stäfja begäret att draga ut på tiden med rättegångar,

ofta af ringa vikt och värde. Dära-f följa stora kostnader för statsverket;

för målens föredragning måste hofrätterna beröfvas en stor mängd du­

gande krafter och för att reda undan denna massa af mål arbetar en för

våra förhållanden redan nu oformligt stor högsta domstol, som till alltför

stor dej är upptagen endast med bevisningsfrågor och obetydliga rättsfall.

Åtgärder, som Kungl. Maj:t vid senaste riksdag föreslog, för att

hämma detta starka tillflöde af mål, mötte endast motvilja, och det torde

därför förr eller senare blifva nödvändigt att inslå på en annan väg, men

detta icke blott för nu föreliggande ändamål. Vår domstolsorganisation

och processordning äro behäftade med fel, som äfven i och för sig fordra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

152

att afhjälpas. Såsom sådana vill jag påpeka de ofta förefintliga bristerna

i den sakliga utredningen och processledningen, brister, som inverka yt­

terst menligt på rättsfrågornas afgörande, och så den oerhörda långsam­

heten i såväl de civila som brottmålens behandling, en långsamhet, som

gemensamt vidlåder flertalet mål i alla tre instanserna och utgör en verk­

lig olycka för rättstillståndet i landet. Särskilt landtdomstolarna torde

behöfva förstärkning i både ett och annat afseende.

Om reformer, som alltför länge åsidosatts, blifva vidtagna till af­

löpande af ofvan antydda brister, skall säkert äfven inskränkningar kunna

göras i rätten att fullfölja målen i högsta domstolen, vare sig genom rent

förbud, t. ex. i de fall att båda de lägre instanserna kommit till samma

slut, eller genom bevisfrågans och rättsfrågans åtskiljande.

På denna väg, men enligt min öfvertygelse endast på denna, kan

den nu förevarande frågan lösas på ett verkligt tillfredsställande och var­

aktigt sätt.

Justitierådet Herslow:

Hvad angår förslaget om inrättande af en s. k. lagrevision, så

inser jag visserligen, i likhet med flera justitieråd, att denna anordning är

ägnad att medföra åtskilliga afsevärda olägenheter på samma gång den

ingalunda kan ersätta den laggranskning, som f. n. åligger högsta, dom­

stolen; men för den händelse den af mig i det den 13 dec. 1904 till då­

varande justitieministern afgifna, utlåtande förordade utvägen att, med änd­

ring af 89 § regeringsformen, befria högsta domstolen från befattning med

lagförslag af ekonomisk eller administrativ natur skulle befinnas sakna

utsikt att vinna framgång, finner jag, med hänsyn till nödvändigheten att

bereda högsta domstolen erforderlig tid till fyllande af dess egentliga upp­

gift, mig nödsakad att biträda berörda förslag.

Den af flera justitieråd gjorda framställning, att såsom villkor för

rättighet att i besvärsmål fullfölja talan skulle, med undantag för visst

fall, stadgas erläggande af en afgift, motsvarande revisionsskillingen i tvis­

temål, kan jag för min del icke förorda. Utom det att en dylik pålaga

skulle med revisionsskillingen dela den anmärkta olägenheten att verka

olika för ekonomiskt olika lottade parter, komme densamma säkerligen att

lika litet som revisionsskillingen med dennas nuvarande belopp vara i stånd

att förekomma obehörig fullföljd af talan.

Beträffande de öfriga åtgärder, som kunna komma ifråga för åstad­

kommande af jämvikt emellan högsta domstolens arbetsprodukt och dess

arbetsmaterial, har jag i mitt förutnämnda utlåtande redan sökt angifva

åtskilliga så beskaffade åtgärder och skulle därför nu kunna inskränka mig

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

153

till att hänvisa till hvad jag i samma utlåtande anfört. Särskildt vill i a o-

dock dåra! framhålla följande.

ö

Då, med hänsyn till den i allt raskare tempo tilltagande industriella

utvecklingen, rättegångarnas antal och omfång med säkerhet kunna antagas

skola allt mer och mer ökas, så torde, därest icke statsmakterna anse lin

hafva rad och tillfälle att allt framgent fortskrida på den hittills inskurna

vägen att gång efter annan med korta mellantider öka antalet af högsta

domstolens ledamöter, något annat fullt verksamt medel till åstadkommande

åt sagda jämvikt icke kunna uppletas än ett kraftigt begränsande af kate-

f.°

, de ig0r’ som få hos hö£sta domstolen fullföljas. Vid sådant

föikallande och enär högsta domstolens förnämsta uppgift måste vara att

i egenskap af central domstol för hela riket upprätthålla enheten och kon­

sekvensen i lagskipningen, synes den erforderliga reformen förnämligast

hora ga därpå ut, att högsta domstolen befrias från att sysselsätta sig med

sadana frågor, som från juridisk synpunkt sakna principiell betydelse, d

v. s. h vilkas afgörande icke kan bilda något prejudikat, i det att 'bedöman­

det åt desamma hvarken innefattar tolkning af visst lagbud eller faststäl­

lande af viss rättsgrundsats. Bland de frågor, som sålunda lämpligen

kunna afskiljas från högsta domstolens bedömande, torde frågan om fak­

tum den rena sakfrågan böra sättas i främsta rummet, enär pröf­

ning^ af densamma icke kan vara af prejudicierande betydelse, men är

den detalj af högsta domstolens arbete, som f. n. upptager dess mesta ar­

betstid, pa samma gång denna pröfning icke klöfver mer än den förmåga

af sundt omdöme, som väl måste förutsättas vara att finna hos enhvar

hvilken bhfvit ombetrodd att vara domare i första eller åtminstone andra

instansen. Om emellertid lagstiftaren i betraktande af den svaghet, som onek­

ligen vidlåder den nuvarande organisationen af eu stor del af våra underrätter

och jämväl med hänsyn till det otillfredsställande däri, att, i händelse en

annan uppfattning åt sakfrågan gjort sig gällande hos hofrätten än i un­

derrätten, det ovillkorligen skulle i denna del stanna vid hofrättens afgö­

rande, anser sig icke böra gå så långt som att helt och hållet befria hög­

sta domstolen från pröfning af sakfrågan, torde dock utan fara för rätte-

säkerheten en sådan befrielse, på sätt och under förutsättning som jag i

förrberorda utlåtande angifvit, kunna medgifvas i det fall att underrätt

och hofrätt i denna fråga kommit till samma slut.

,

1-öfrig!; synes högsta domstolens befattning med såväl tvistemål som

brottmål böra väsentligen återföras till den begränsning, som 1734 års lag­

stiftare anvisat åt högsta lagskipande myndigheten, nämligen att mera vara

en revisionsmstans än appellationsdomstol; och torde därjämte nödiga åtgärder

Bill. till Piksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 37.

20

böra vidtagas till undvikande såvidt möjligt af dubbel föredragning af ett

och samma mål.

...

Om en regeringsrätt kommer till stånd, synes densamma lämpligen

kunna öfvertaga handläggningen af ägodelningsrättsmålen i högsta domsto-

Det lärer vara nödvändigt, att det nuvarande antalet af justitieråd,

som sysselsätta sig med lagskipningen, bibehålies intilldess arbetsbalansen

i högsta domstolen blifvit nedbragt till rimligt omfång; men sedan sa

skett, torde, med införande af de af mig nu och i ofvannämnda utlåtande

förordade förändringar af högsta domstolens åligganden, uppkomsten åt

ny balans efter all sannolikhet vara för en längre framtid förebyggd, äf­

ven om justitierådens antal minskas till 16, fördelade på två atdelmngar.

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

In iidem

Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

Bilaga D.

Högsta Domstolen.

j

Inkomna mål och ärenden.

!

Civila:

revisionssaker........................................................

1860.

1861.

1862.

1863.

1864.

1865.

1866.

1867.

1868.

1869.

1870.

1871.

1872.

1873.

1874.

1875.

1876.j

1877.

1878.

1879.

1880.

1881.

1882.

1883.

1884.

1885.

1886.

|

1887. |

1888.

1889,

1890.

M

1891.

a) !

1892.

a)

1893.

1894

1895

1896.

1S97.

1898.

1899.

1900.

1901.

1902

1903.

I

1904.

!

I

1

1905.; 1906.

1907.

__

404

380

375

325

465

456

402

-146

518

494

541

503

516

518

455

606 j

428

480

442

419

510

455

478

420

444

406

433

473

441

466

495

471

457

1

524

j 454

j

510

471

537

1

1

543 1

546 i 496

479

558 1

557!

597 1

590

635 i

skiftesmål.................................................................

131

130

154

124

124

101

99

118

102

83

90

92

88

78

70

85

89

88

66

93

88

80

66

81

76

71

83

88

88

79

65

62

72

67 j 66

60

70

61 ! 57 I 89

,85

102

100 '

98 i

.128

81

93

fattigvårdsmål.......................................................

56

57

70

66

70

64

71

75

146

104

122

155

109

118

133

105

160

137

167

143

127

106 j 66

1

1

i

andra besvärsmål..............................................

f 98

140

135

132

141

124

136

213

163

140

146

136

132

130

124

128 !

165

114

91

104 i

97

113

149

129

136 !

134

157

162 i

ansökningar .............................................................

| 228

172

203

192

220

220

222

263

243

290

829 !

264

309

305

307

339 !

348 |

370

418

431

!

457

421

392

449 !

451

454

•175

511

1

Kriminella:

hemställda mål och besvärsmål . .

1.165

1,161

1,156

1.253

1,101

1,213

1.183

1.203

1,296

1,240

1.326 ! 1,317

1,312

1,181

987

1,037 I

999

978

S77

409

471

492

447

490

421

500

473

558

558

578

514

499

499

491 !

514

597 1

508

504

445

465

478

502

489 |

477;

482 i

510

4911

nådeansökningar.....................................

232

236

232

232

179

195

273

198

212

248

279

255

336

350

281

240

191

219

164

189 i 181 !

170

166

170

161:

andra ansökningar .................................

8

13

9

15

10

16

25

23

6

11

15

10

16

8

12 i

5 j 14 i

20 i 19

10 I 15

11

17

10

25 |

■ 176 |

192

167

|

Summa

1,700

1,671

1,685

1,702

1,690

1.770

1,684

1.767

1,916

1.817

1,957

1.912

1,972

1.834 1 1,582

1,794

1.586

1.610 ! 1.456

1,562

1,776

1.710

1,684:

um

1,605

1,751

1,819

1,848

1.936

2.029

1.906

1.968

1,948

1,912

1,812

1.886

1.772

1.794

1.779

1.850

1.774

1.807

1,900

1.905

1.971 j 2,005 2.059

Afbörda mål och ärenden.

De afskrifna däri inberäknade.

|

Civila:

revisionssaker........................................................

439

441

604

580

472

503

496

469

479

510

500

523

508

512

471

450;

529

519

477

397

426

483

438

469

446

407

358

403

441

397

424

495

465

432

429

352

516

469

630

561

548

426

514

356;

479 !

594

520 !

skiftesmål.................................................................

209

169

215

133

134

105

in

107

95

91

90

86

82

88

64

88 I

65

iso!

70

78

77

97

76

67

82

57

97

59

83

75

73

60

60

41

68

81

72

94

65

61

75

55

84

84:

99!

109

105!

fattigvårdsmål........................................................

~

30

68

45

83

60

68

68

54

84

157

119

125

166

104

90

134

121

124

154

158

165

108

100

44

4

-

— |

---I

__;

andra besvärsmål..............................................

|

89

131

120

123

153

133

136

155

173

159

147

127

133

142

116

95

130

214

113

100

no

118

105

127

.122 1

146 I

184

127

!

ansökningar .............................................................

204

202

179

193

232

218

216

249

251

275

322

286

296

311

299

342

342 j 376

417

437

448

429

385

*434

431

461;

497

193 !

i

Kriminella:

hemställda mål och besvärsmål . . .

1,370

1,331

1,363

1,256

1,257

1,307

1.213

1,250

1,234

1,290

1,283

1.318

1,317

1,166

982

954 i 1,052

1.027

919

| 405

424

479

463

461

434

499

407 ;

453

587

552

540

546

487

447

470

446

636

503

528

447

463

437

486

422;

459 •

557

535 j

nådeansökningar.....................................

1 224

236

225

244

178

195

266

193:

209

237

280

257

337

342

272

259

190

208

179

200

171

184

165

174

159 11

andra ansökningar .................................

.

1 8

15

12

14

9

15

24

26 i

5

11

7

19

17

4

10

4

14

21

.18

11

15

13

12

10

19 I

187;

190

.163;

Summa

2,018

1,941

2,182

1,969

1,863

1.915

1.820

1.826

1,808

1,891

1.873

1.927

1,937

1,834

1.562

1,575 | 1.706 1,744 1.534 1.459 1,595 1,752 1670 1,694 1,689 1,709 1,575 1 1.687 1.914 1,904 1,880 2 042 1,976 1725 1,767 1.599 2.047

1.793

1,971

1,813

1.830

1.585

1.779

1.593! 1,831 i 2,081

1,943

Balansex-ade mål och ärenden.

Civila:

revisionssaker........................................................

897

862

801

572

317

310

263

169

146

185

169

210

190

198

204

188

344 {

243

204 i

169

190

274

246

286

237

235

234

309

379

379

448

519

495

487

579

604

762

717

785

698

683

631

684

723

924 ! 1.042

1,038

1.153 :

skiftesmål................................................................. j

245

167

128

67

58

48

44

32

43

50

42

42

48

54

47 |

53

50 '

74

32

28

40

51

34

24

38

32

46

32;

61

66

70

62

64 i

76

102

100

79

77

14

36

64

74 |

1211

137

151 j

180

152

140 i

fattigvårdsmål........................................................

_

-1

” 1

-

30 i

19 J

44

27

37

33

36

58

120

67

70

100

43

57

100!

71

no

123

136

121 j

83,

81

47

4

—!

_

— !

--- 1

- - j

andra besvärsmål..............................................

;

!

f 37 !

46

60

69 ’

57

48 :

48

106

96;

77 I

76 :

85

i

84!

72;

80

113

148

48 :

26 j

30.j

17!

12,:

56

58 |

72

60

831

118 >

ansökningar............................................................

:

:

39

l

9;

33 j

32

;

20

22 |

28

42.

34

i

49

56 i

34;

47

41

49

46 I

52

46:

47!

4!

50 |

42!

49!

64 j

84!

77

55

ib I

Kriminella:

hemställda mål och besvärsmål. . .

:1,059

854

684

477;

474

318

!

224

j

194

147

|

209

159

|

202

201

192!

204

j

209

|

292

239

1

190

j

148

ioi

!

148

161

j

145

|

174

161

!

162

|

228!

333

304

330

1

304

|

257

|

269

313

357

sos!

380

381

1

298

|

316

i

331.

396

!

449)

504

527

480

486

1

nådeansökningar.....................................

1

:

u

14

21

'

9

10

10

1

17

j

22

!

25

j

36

!

35!

33 1

32

40

49

SO

J

si;

42

1

27

j

16

|

26

!

12

l

18

!

9

i

n il

17

|

Si

1

andra ansökningar................................

!

1

i

1

i

s

1

— i

i

2

s i

4

1

1

21

2!

10

|

1

j

- - |

4

|

6

!

7 i

7 1

6 |

7

6

6 I

4 I

9

1

9 i

15 tf

15

Summa

2.201

1.883

1,613 1,116

849

676

531

395

336

444

370

454

439' 474

|

4741

494

713 j

593

459

381

482

663

622

636

638

554

596

840 1

1.001 1,0231

1,148

1.174

1.100 !

1.072 1,259 1,304 1,591 1,316 1,317 1,125

1.162

1.106 ]

1.3281

1,449 1,7611

1.901 1

1,825

1,941

Lagföredragning, dagar

-1

~l -1

-1 ~

-1

-

13

7

23

7

10

28

|

28

36

!

33 1

37

25

13

20

30!

28

40

30

|

59

31

22

27

31

!

57

25

29!

33

38

67

38

48

31

!

74

37

50:

64 ■

56

1

') Eftermiddagstjänstgöring i december. 8) Eftermiddagstjänstgöring. Pingstferierna afskaffade.

Bihang till Riksd. Prot. 1908. I Sami. 1 Afd. 27 Häft.

20*

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 31.

157

Bilaga B.

År.

Mål ang. väg-, bro- och färjhållning

samt ang. grindar å allmän väg.

Mål ang. Hot: - och farleder.

Mål ang. skjutsanstalter och

skjutsning.

Till Kammar­

kollegium inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjord a besvär

öfver Kammar-

kollegii beslut.

Till Kammar­

kollegium inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjord a besvär

öfver Kammar-

kollegii beslut.

Till Kammar­

kollegium insomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kammar-

kollegii beslut.

Summa.

Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

1899 ....

196

_♦.

61

16

7

4

i

1900 ....

202

41

22

7

2

_

i

1901 ....

183

38

_

38

13

3

_

_

1902 ....

124

42

34

6

___

5

__

1903 ....

137

31

43

11

8

_

2

1904 ....

126

33

34

16

9

_

_

1905 ....

184

43

38

8

7

_

1

1908 ....

158

42

46

16

2

3

_

1,310

164 8

831

41.4

271

83.9

84

10.5

40

5.0

8

1.0

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Summa. Medel­

tal.

Beskattningsmål,

afgjorda af Kammarrätten . . . 1,063 824

791

963

969

1,497 930

760

7,797

974,6

>

>

i Knngl. Maj:t . . .

224 221

242

221

204

258 164

475

2,009

251,1

Brännvinstaxeringsmål

>

> Kammarrätten . . .

4

9

12

10

7

10

4

3

59

7,4

>

■P

Kungl. Maj:t . . .

5

1

4

4

4

3

1

3

25

3,1

**

20

158

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga F.

Förslag

till

Lag

angående Kung!. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj :ts

högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugutre justitieråd, af

hvilka två, enligt hvad därom är särskild! stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.

2 §.

Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdel­

ning, sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden

af året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.

3 §•

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens

handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den

ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §•

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta dom­

stolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldig­

heten.

159

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

5 §•

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens af-

delningar samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarige­

nom Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §8 17

18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, i04 och 106 re­

geringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryck­

frihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Makt

anmäldt.

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga G

.

Förslag

till

Stadga

angående må!s handläggning i vissa fall af Kungl. Wiaj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand­

läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar sam­

fälldt förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller

lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; da må afdel­

ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sadant pröfvas kunna

ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens

afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla

justitieråden med undantag åt dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant

afgörande deltaga.

Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri­

dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika

tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan före-

skrifvet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rå­

dande meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är atser ej mål, som från krigs-

domstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

161

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt af­

görande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti må­

nader.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106' regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Bill. till Riksd, Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häjt.

21

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga H.

.

F ö r s 1 a g-

till

Lag

om Kung!. !aj:ts regeringsrätt.

1

§•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af

hvilka en, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio

veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig

emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2

§•

Af de mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl. Maj:t full­

följas genom besvär i statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom

i 3 § sägs, till regeringsrättens upptagande och afgörande höra:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;

mål om val till ombud vid kyrkomöte;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät­

tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse;

2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,

som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg­

nads uppförande;

mål angående fattigvården;

3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

163

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an­

märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst

uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnad sersättning och

dylikt, om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning eller annan

sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån,

allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;

mål om resekostnads- och traktamentsersättning, om annan ersättning

af statsmedel, enligt därom gällande författningar;

mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon­

toret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar

må bevilja eller skall på rekvisition utbetala;

5:o) mål om tullbehandling;

mål om taxering till skatt eller annan afgift;

mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;

mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet

att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;

mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;

anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af­

kortning eller afskrifning;

mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,

undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;

mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårds-

afgifter;

mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;

6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed

jämförliga utskylder;

mål om markegångsprisen;

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute­

slutande ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, livilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och

egenskap;

8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga

mål rörande indelnings- och roteringsverk et;

mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten

af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen­

heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;

mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,

af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

164

vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva

grind, om tid för grinds öppenhållande;

mål rörande skjutsväsendet;

mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för

deras begagnande;

mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;

mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;

9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller stän­

dig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet

eller allmän inrättning;

mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen;

mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall

enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman

brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkanerläggas;

mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an­

slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende

upplåtas;

mål om optionsrätt till arrende;

mål om åtnjutande af de rättigheter, hvilka i afseende å de till

innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma

stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara veder­

börande förunnad e;

10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,

menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ­

ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;

mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;

ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad åborätt;

mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;

mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af

bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

12:o) afvittrings- och storskiftesmål;

13:o) mål om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande för­

ordnande till landtmäteriförrättning, vägdelning, syn rörande dikning,

vattenafledning, flottning eller annan dylik förrättning, om befallnings haf-

vandens åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång och

behöriga verkställighet, om landtmätares afstångande från rätt till nya

förordnanden;

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

165

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller

af mönster och modeller;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-

eller annat dylikt register, om anmälan att idka näring;

mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om

skeppsmätning;

15:o) mål om antagande af släktnamn;

mål om mantals- eller kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad

i trolofning, utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok;

16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller

föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna

hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller

andra samhällens byggnads- och brandväsen;

17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring;

mål om bötesansvar, om föreläggande eller utdömande af annat

vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud

enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande af straff;

18:o) handräckningsmål.

3 §.

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer

myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets

eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket

af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,

med eget utlåtande, öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts af­

görande i stasrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,

men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller

om vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut

i statsrådet ankomma, eller har beslut, hvarom i besvären är fråga, under­

ställts Kungl. Majt:s pröfning, vare det ej hinder för att regeringsrätten

pröfvar besvären.

166

Skall, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgjorda, ansök­

ning, som nyss är nämnd, föredragas inför Ivungl. Maj:t i statsrådet, af-

gifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.

Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,

att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,

hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, äge regeringsrätten att, med eget

utlåtande, underställa målet Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet.

5 §.

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Kungl. Maj:ts i statsrådet

bestämmande, "ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det

ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar

Kungl. Maj:t i statsrådet, efter regeringsrättens hörande.

[6

§.

Innan besvärsmål i regeringsrätten föredrages, skall det vara, genom

nödiga förklaringars och upplysningars inhämtande, af föredraganden berådt.

Finner regeringsrätten erforderligt, att ytterligare någon varder öfver

besvären hörd, meddele därom föreskrift. Om vittnesförhör, där sådant

äskats, äge regeringsrätten ock förordna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26,^34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

167

Bilaga I.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kung!. iV!aj:ts lagråd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De ordinarie ledamöterna af Kungl. Maj:ts lagråd skola, med iakt­

tagande af föreskrifterna i 2—5 §§, utses, de två justitieråden af högsta

domstolen och regeringsrådet af regeringsrätten. Där laga hinder icke

möter, böra alla justitieråden eller regeringsråden i sådant ärende deltaga.

2 §•

Tjänstgöringsperiod för ordinarie ledamot är två kalenderår. Har

vid tjänstgöringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats

men ej hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänst­

göringen under ärendets vidare handläggning.

3 §■

Afgår ordinarie ledamot från sitt justitieråds- eller regeringsråds-

ämbete, utses annan ledamot i hans ställe. Far han förfall, tjänstgöre

under tiden den därtill utses.

4 §•

Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år

beklädt justitierådsämbete.

168

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd

minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege­

ringsråd först två år efter periodens slut ånyo utses att där tjänstgöra.

5 §.

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne­

haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begifvande

utses att tjänstgöra i lagrådet.

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

6 §•

Lagrådets ordinarie ledamöter skola deltaga i handläggningen af alla

i lagrådet förekommande ärenden.

Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall

han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mai eller ärende, hva!

med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders

ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungi. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§H, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Första tjänstgöringsperioden för ordinarie ledamöter i lagrådet skall

utgå vid slutet af kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

169

Bilaga K.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående allmänt kyrko­

möte den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen

genom underdåniga besvär, som inom trettio dagar efter valet skola i

justitiedepartementet ingifvas, för att i Konungens regeringsrätt skynd­

samt föredragas och afgöras.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106'

1

’egerings-

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfri­

hetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

Bih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

22

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga L.

F ii r s I a g

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förorclnas, att den i förordningen angående äkten­

skapsskillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta dom­

stolens hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i

äktenskap skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning

skall ingifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitie-

revisionsexpeditionen utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17,

18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 re­

geringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

171

Bilaga M.

Förslag-

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring

uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag

af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse oeh förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendora kommer att iakttagas,

innehåller häremot stridande, förordnas härigenom, att ansökningar, som

afses i sagda förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter

regeringsrättens hörande, pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.