2

Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 inom. stadgar, besluta,

att högsta domstolen skall på »tidningar arbeta; och varde i sådant fall

såväl justitierådens antal med iakttagande af hvad ofvan är sagdt som

ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning bestämda.

2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jämlikt för­

fattningarna få hos Konungen fullföljas genom besvär i statsdepartementen,

skall i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad af Konungen

och Riksdagen samfälldt enligt den i 87 § 1 inom. stadgade ordning,

uppdragas minst sju af Konungen utnämnda män, som förvaltat civil be­

ställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas

regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Minst tre fjärdedelar af

hela antalet regeringsråd skola hafva fullgjort livad författningarna före­

skrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänst­

göring meddelas i omförmälda lag.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ 18.

Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att

kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra alla ansökningar,

att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa

laga tid, som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola af högsta

domstolen afgöras.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän förfrågnin­

gar om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra,

äge högsta domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.

§

21

.

Två ledamöter af högsta domstolen och en af regeringsrättens lag­

farna ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att afgifva utlåtande öfver de förslag till stif­

tande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar,

hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där så pröt-

vas nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter

af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som

uti 17 § 1 mom. sägs.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

vägra. Kan Konungen — — — — antagande. Finner Konungen

godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske Han statsrådets och

lagrådets yttrande däröfver, samt meddele Sin proposition tillika med be­

rörda yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riks­

dagsordningen sägs.

2:o. ' Riksdagen äge — — — — kyrkomöte, öfver förslag

angående dylik lag skola, på sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets

tankar inhämtas och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riks­

dagen meddelas. Har ej — — — — antagande.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna ölver-

vara högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens — —

— — äskar.

§

101

.

Skulle den oförmodade — — — — ära och egendom, eller

regeringsrätten eller eu eller flera af dess ledamöter funnes hafva af sådan

orsak vid pröfning af besvärsmål uppenbarligen orätt förfarit, vare justitie­

ombudsmannen •— — — — befordra.

§

102

.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af presi­

denten uti Konungens och rikets Svea. hofrätt, hvilken däruti före ordet,

presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen

fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de

äldsta justitieråd, äfvensom, i båda fallen, högste befälhafvaren öfver de i

hufvudstaden tjänstgörande' trupper, högste närvarande befälhafvaren för

den vid hufvudstaden förlagda delen af flottan, tvenne de äldsta råd i

Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier. Då antingen

justitiekansler en eller justitieombudsmannen finner sig befogad att högsta

'domstolen eller regeringsrätten samfälldt eller särskilda enderas ledamöter

inför riksrätten tilltala, äske han — — — — tjänst.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen be­

gångna fel och brott, hvarom regeringsformens 102 § handlar, likväl

kunna anses böra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag

den blifvit vald tillsammans.

Nämndens samtliga ledamöter — — — — föreskrifves.

1 enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående re­

geringsrättens ledamöter.

Tryckfrihetsförordningen.

§ ².

4:o. I grund af — — — — högsta domstolen, regeringsrätten,

lagrådet, nedre justitierevisionen — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakt­

tagas :

Att protokoll — — — — icke uppenbara.

Att ej några — — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — konfiskeras.

Att, i hvad

— — ■— — femtio riksdaler.

Det skall — —

— —- —- sexton skillingar.

Att protokoll —- — —

— sexton skillingar.

Att ingen — —

— — — sexton skillingar.

Att utdrag — —

— — — femtio riksdaler.

Att uppgifter —

— — —- femtio riksdaler.

Att de från

— —- — —- femtio riksdaler.

Att ansökning — — —

— femtio riksdaler.

Att sådant — — — —

— hufvudsaken.

I öfrigt — — —

—

— stadgadt är.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

57

.

Gränsen

mellan rege­

ringens och

regerings­

rättens be­

hörighet.

Behörighets­

frågans lös­

ning enligt

betänkandet

(kvalitativ

metod).

ningen framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade ut­

redning angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva

vid handen, att eu ny myndighet, eu ny domstol bör inrättas med hufvud­

saklig uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på

denna myndighet torde vara regeringsrätt, en benämning, hvarmed man

sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.

Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att

i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. 1 de förslag

om bildandet af eu sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit,

har det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings­

frågor skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga

öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,

att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en

annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade

skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens upp­

dragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har

någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan

regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen

svårlöst fråga.

Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den

princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten,

medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller

åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid

en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om

rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i be­

fordringsmål, där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för

rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna

hafva karaktären af rättstilläinpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma

mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i väg-

delningsmål, frågorna om och huru en väg bör indelas till allmänt underhåll.

Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet —- på det sätt, att hvarje

administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,

som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler

nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro

gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan eu sådan

pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast

rättstilläinpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en prelimi­

när dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Rege­

ringsrätten har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer

fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämp-

10

Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl eu

materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det

ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,

att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under

regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till före­

dragning i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komine

att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarp­

sinne blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade

betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den

tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regerings­

rättens kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma

en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. Eu domstol,

hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,

huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna

meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta

domstol.

Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,

med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter

som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.

Departe-

De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det

mentsche-

sätt, hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lag-

*7behörig-9

förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa den

hetsfrågan

an(jra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttöm-

tionsmetod).

mande fördelning af besvärsmål en i sådana, som i sin helhet afgöras af

regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.

Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,

genom eu uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till

den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.

Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen

om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,

men ej heller andra, icke kali strängt genomföras. Till eu början är

det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets

behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompe­

tens äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan

art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika

frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets

afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af

viktigare regeringsärenden ej kan häraf vållas. Skulle i något fall af­

görande! synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra

utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

57

.

dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren

1904—1906.»

Närmare

belysning

af departe­

ments­

chefens

förslag.

Befordrings­

mål.

Föredraganden lämnade nu en sammanfattande framställning af ta­

bellernas innehåll samt fortsatte härefter:

»Det torde tillåtas mig att, särskilt för vissa mer betydande slag af

mål, något redogöra för de skål, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit

bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam­

manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna

icke kommit till synes.

Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra

ägnade att afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet. Klart är emellertid, att

detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen

afgörande är ett medborgerligt val och

offentlig

myndighets åtgärd in­

skränker sig till en formell pröfning af valresultatet jämte eu auktorisation

däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsi-

storiella gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar

utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på

tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet

förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva

genom administrationen tillvaratagas.

På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande

af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Magt i statsrådet, om för­

slaget uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af

regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis

förslag till borgmästaretjänst.

Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af

läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman

verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän

förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,

är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskolelärare­

tjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen

å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröf­

ning, därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,

där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga

myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss

frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då be­

dömas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägenhet

inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den

bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

14

Kungl. May.U Nåd. Proposition N:o 37.

Mål om le-

Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande

komisk lag-

myndighet, som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift-

stiftnings

ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig

karaktar.

natUrligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för

denna myndighets begagnande kan gifva anledning.

Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lots-

styrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordnings­

föreskrifter, reglementen och instruktioner för underlydande personal och

jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter

och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt

tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,

som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och

dylikt, kunna i besvärsväg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså

fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.

instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj-.ts

befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskole­

inspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel­

aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­

rätt yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det

omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verk­

samhet i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt

vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares

skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida

viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes

mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den admi­

nistrativa domstolen.

En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de

beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller före­

skrifter i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.

Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning, och besvär

komma då att erhålla eu mera underordnad betydelse. Detta är händelsen

ej blott när Kung]. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område

å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gäl­

lande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om

befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i siad eller

därmed likartad! ämne funnit ett stadgande behöflig!, som icke antagits

af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om

fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom

kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kung]. Maj:ts befallnings-

hafvandes godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

16

Skog smål.

I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas

genom besvär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero af den

åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande

myndigheten omfattar. Hvad särskild! angår målen om disposition af

skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna

antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed ana­

loga frågor i månget fall inkomma till Kung!'. Maj:t genom underställning

och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda

skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastnirsg eller

skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpts

eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kung!. Maj:ts

pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma

förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som

må tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs-

målen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den

omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

Mål rörande

En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,

rjiandferin-

som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin

gen.

och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det under­

dåniga betänkandet fram hålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till

försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med

mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att

mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra

afgöras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra forsaljnings-

rätf igheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver

rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regerings­

maktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att

tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.

Maj:t i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i

den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af

anbud å öfvertagande af försälj riingsrättigheter med flera dylika spörsmål måste

äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Byggnads-

Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och

vårdsmål

hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,

utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål

lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsmålen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

17

att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan

sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.

^{Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro} i

författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig

pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på

samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det

allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att

hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar

på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordnings-

och hälsovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad Vägmål och

beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men filning»-

det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta före­

komma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med

afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till

fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.

Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens

och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den

enda. möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskill­

nad icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten

att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,

indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hän­

seende typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses

innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under hvilka förutsätt-

ningår den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur

måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,

men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd

omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälio—

hetsgrunder.

. Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att

pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga

och. invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska

talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att

befria den från afgörandet af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflytt­

ning af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad

lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland

exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den

administrativa högsta domstolen.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

'

3

18

Eu omständighet, soin ej får förbises, är ock, att en öfverflytt­

ning af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsent­

ligaste hindret för en annan administrativ reform: den af lönereglerings-

kommittén föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål.

Härom torde jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.

Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän

väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten

bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning

för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila på en i viss mån annan

uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet, utan att

det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas regerin­

gen. Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af

viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t åt

sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.

Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga

betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga

frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller

skall förlora egenskapen af allmän väg.

Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde

det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af sär­

skilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från

vägens kant eller att uppsätta grind.

Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

MAI

om

ut-

I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk

på utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg

' vunnit Kungl. Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång._ Hit höra

anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järn­

vägs drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rätts­

förhållande af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för

sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men

det skulle åter icke väl öfverensstämma med regeringsrättens ställ­

ning, att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen

höra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade för­

valtningsmyndighetens beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes

lämpligt att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad

myndighets beslut i dylikt mål pröfvadt i administrativ ordning, innan

han såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gäl­

lande regler icke böra vidtagas.

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 37.

19

Mål om afiöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om

pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti

betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,

som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock

dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma

hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot stats­

kassan riktade anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de all­

männa domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pen­

sion, ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill

man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i

öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stad­

gande^ att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de

allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara väl­

grundad. De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma stats-

tjänaren, äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;

de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika rätts­

förhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven natur­

ligt, att de må göras gällande allenast i administrativ process; och eu sådan

uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §

rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves

och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott

häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, en

särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.

Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfver-

klagas, men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin

talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.

Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes an­

sökan, som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltnings­

myndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinal­

styrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals

vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att

skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanled-

ning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat

erbjudande att inga aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets

beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 37.

20

Speciell nio

tivering- til!

ennmeratiO'

nen.

Olika sätt

för dess

verkstäl­

lande.

afgå ras af Kung!. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskild! omnämnt

hvarje mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att

fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de

viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets för­

fattare, anser kunna och höra. öfverflyflas från regeringen till slutligt af­

görande hos regeringsrätten.

Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll

sålunda antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke

kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i eu särskild lag,

hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag.

Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, Indika mål skola

i enumerationen alses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller

de, hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvithet år 1856 fram­

lades af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det

då hyllande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt

såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens

bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till ta­

bellerna lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom

eu dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas,

öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hem­

falla under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras

under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar

däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det

underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda

gör anspråk på fullständighet.

Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara vådligast och

tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga

målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga,

affatta de allmänna regler, ‘ hvilka jag angifvit såsom normgifvande för

regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter

att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas åt regeringsrätten,

möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa

grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter

gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god

ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumerationens

verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf admi­

nistrativa besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar

kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen allt-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

21

jämt skall skapa nya fall. Anser man ensidigt, att dessa förbisedda eller

nya fall komma under bedömande af Kungl. Magt i statsrådet, bör enu-

merationen gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att

ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hänförliga

målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta

rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen

hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare

bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning och

som hos eu administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en blott

formell behandling. Det kan sålunda befaras, att eu regel, som läte hvarje

i lagen ej särskildt omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understun­

dom kunde leda därhän, att regeringsrätten komnie att behandla mål, hvilka

enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och eu

befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall

hänskjuta målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet synes icke

kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörig-

hetsgränser. Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra

något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den

administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att in­

fordra domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,

hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. 1 sådan händelse blifva

utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande

ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta eu

uppräkning af de mål, som falla inom området för regeringsrättens be­

hörighet. För att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver-

siktlig, torde målen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid

följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock

ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens inre sam­

hörighet.

Med det underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att

mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om

val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen, böra

af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsord­

ningen och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes

önskvärd!, att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompe­

tens, torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som

lämpligen kan med dem begynnas.

Enumeratio­

nen bär afse

mål, tillhö

-1

rande rege­

ringsrätten.

i. Mål om

riksdags­

mannaval

m. fl.

22

Kling v. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om

annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag

därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall

af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut

antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befatt­

ningar, afsägelser däraf, val af hufvudmän och styrelseledamöter i spar­

bank, och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett

val, sådant som här afses, och en omröstning inom kollegial myn­

dighet.

2.

Mål om

Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå

m<bes?uttS antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om bygg­

nader, som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor —-

ämnen, Indika regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas

dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun,

annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens be­

dömande skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige,

vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse.

Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets

författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut böra

pröfvas af Ivungl. Magt i statsrådet. 1 betänkandet äro de kommunala mål,

hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, ru­

bricerade såsom angående 'den lagliga giltigheten’ åt meddeladt beslut.

Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigad^ när man, såsom i betänkandet,

endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverklagas alle­

nast på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens

kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka

besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde

det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets

lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formu­

lering direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats

till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande.

Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt

upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse

göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emel-

lertid fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till

besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslu­

tet strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider

deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämp­

ningens enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande

i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål

23

är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myn­

dighet sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätter,

skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:t

i statsrådet.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala be­

svärsmål rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund

af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt

företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan

af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål be­

handlas på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å

menighets beslut.

Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,

och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så

till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskilt må här

framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskole-

undervisningens ordnande, och att beslut om fattigvårdssamhälles indelning

i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om

vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. 1

öfrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att

bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattig-

vårdsinrättning. Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de

fattigvårdsmål, hvilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista

instans.

1 detta sammanhang torde jag fä göra en allmän anmärkning be­

träffande enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,

såsom nyss är antydr i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,

samma mål kärr blifva att hänföra under flera af de i enumerationen

använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,

torde ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt

utan besvärliga och tyngande omskrifningar.

Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål

om sammankallande af menighet eller dess representation.

Måf om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensions-

målen. Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så om­

fattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade an­

språk utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om

löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru

och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fast-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3. Mål om

menighets

samman­

kallande.

4. Mål om

aflönings-

förmåner.

24

Mål om rese-

och trakta-

ments-

ersättning.

ställda löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl

föreslås af löneregleringskominittén att, med upphörande af den beslutande­

rätt, hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda

tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser

om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna dom­

stolarna. Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt

komme till stånd, dessa mål måhända borde behandlas af regeringsrätten

i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om

statstjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande

mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former.

Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och

aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bo­

stadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt,

synes böra särskilt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast

om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller

öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så för­

stås, att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skälig-

hetspröfning kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje

fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om

beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande

skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller

kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt

till provision för uppbörd af enskilda inrättningars utgifter likasom äfven

mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet.

Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt,

tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön

och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde

äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken 'mål om aflö-

ningsförmåner’. Att däremot tvister om landtmätares arfvodesråknin-

gar icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa

mål enligt gällande lag skola anhängiggöra genom stämning till domstol.

Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande regle­

menten brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter

till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock höra uttryck­

ligen angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän

anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner

som exempel understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstöds-

anstalt.

Mål om resekostnads- och traktamentsersättning torde böra nämnas sär­

skilda då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

25

kan sågas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller

eljest angå aflöningsförmåner.

Dessutom lärer höra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan

Mål om an-

ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag

till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkande^

statsmedel.

upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af stats­

medel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål

om ersättning af statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd af smitto­

sam sjukdom. . Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett

komplement till bestämmelsen om aflöningsförmåner. I fall, där det må­

hända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall

det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af stats­

medel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono­

fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen

den 17 juni 1904.

Jag liar förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämp­

ligt, att mål, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängig-

gjorda vid de allmänna domstolarna. Hvad angår nyss berörda ersätt-

ningsmål, synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämp­

ning af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,

hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning

för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättnings-

yrkande, som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga pri­

vaträttsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af

lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik af enu-

merationen.

Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om

ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverens­

stämma med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för

regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt

nämnda förslag besvär angående annan utbetalning af statsmedel än sådan

som på grund af gällande författning påyrkas’.

Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regerings-

Mål om

rätten upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka böra af regerings- statsbidrag.

rätten slutligen afgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller

till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folk­

bibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sed­

ligt afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga

skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna samman­

fattas under rubriken hnål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. Raft. '27.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 37.

4

5. Mål om

'tullbehand­

ling, beskatt­

nings■ och

räkenskaps-

mål.

som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande

författningar må bevilja eller skall på rekvisition utbetala’. När åter

Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas

fullgörande myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga,

huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet.

Några dylika fall finnas antecknade i tabellerna.

Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af

enumerationen som mål om taxering' till skatt eller annan afgift (bränn-

vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskyld er

eller andra avgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån.

Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga be­

tänkandet, nämner särskild! mål om kommunmedlems skyldighet att till

kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde

äfven med de af mig i öfrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig.

Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga

kommunala besvärsmål eller ock falla under nyss angifna, omfattande be­

teckning för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommun­

medlems bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör

själffallet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten.

Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller

redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning,

ordinarie såväl som extra ordinarie. \ idare höra hit mål om restitution

af utskylder, böter eller andra allmänna medel — t. ex. erlagd tull

samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för

kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mål torde, med afseende

å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirku­

läret den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redo­

visning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stif­

telsers inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sådana mål, fullföljda

i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning af

brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af be­

svären tillhöra regeringsrätten. Likaså måste fördelning till återbetalning

af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär anförts hos Kungl. Maj:t

under den tid, tabellerna omfatta —, anses böra i sista instans ankomma

på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i

sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål.

1 afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säker­

ligen mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen

26

“

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

27

för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Majtts befall ni ngshafvandes

förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen tinnes föreskrifvet för sökande

af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att, på

sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betän­

kande framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen

må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare än

regeringen ätt handlägga dem i sista instans. Då de emellertid torde

vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifnings-

målen, lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hän­

förliga till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.

Mål om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9) lära ej äga

den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, Indika röra

jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med

afseende å fastigheter. 1 allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för

kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande fram­

ställning få betjäna mig af hänvisningar till densamma.

Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om 6

grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land­

skyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.

Väl är det sannt, att nu berörda mål icke ofta förekomma och att de med

åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt

äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af

regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda

från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt

angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestäm­

mande af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan, eller

då Kungl. Maj:t föreskrifvit, att afgäld skall bestämmas af skattlägg-

ningsmän.

Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde7.

kunna, med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om

fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jorde­

bok af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,

hvarom uppgift finnes. i jordebok införd. Härunder falla äfven de i

instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jord­

natur.

Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva

och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,

rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på

i. Mål om

grund­

skatter.

Jordeboks-

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet

att tillhöra domstol eller böra underställas Kungd. Maj:ts pröfning. En

dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten

böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter

rubriken för jordeboksmålen.

8

. Mål om

Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas,,så uppkomma

jorden iIlig-

oc]j a,llt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar rö­

rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mål

om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt

till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas

under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter

samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsverket.

1 sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med

de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och

besvär.

Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de

uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra

utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande

lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar.

Däremot synas det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans

'förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om

sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lots­

hemman in. in. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i hän­

delse värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lots-

hemmansfriheterna.

För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas

uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas.

Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt näm­

nas; likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg.

Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjutsväsendet, omtalas i § 3

inom. 2 e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild

prestation för skjutsväsendet, torde rubriken'mål rörande skjutsväsendet’ vara

tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifveri­

hållningen särskild nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke af-

sedda tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares

utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning.

Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförmälda kommunika-

tionsmål upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp

jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruk­

tionen § 4 mom. 2 b), c) och f)].

28

29

Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om

rättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast

sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de

fyra första punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning

allenast några anmärkningar att göra.

Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder

falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari

1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman

samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpe-

tuella arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskild^

så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som

omtalas i mom. 5 d), t, ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter

fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är

om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller

en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen

(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.

De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens

behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rät­

tigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster

eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande

och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att här­

under icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af

hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i be­

hållna skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställshafvaren.

Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna, när fråga

är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist föreligger,

huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upplåtelsebref

(dier på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det synes, att

gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmåner ofta

torde vara svår att uppdraga.

Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som

ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för­

märs i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges

omförande till skatte.

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be­

svärsmål angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen

eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under

stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,

vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

9. Mål om

rättigheter

till jord, som

ej tillhör

enskild.

10. Mål om]

skatteköp

m. m.

It. Ajsönd­

ring smål ;i

m. fl.

30

anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kung!. Maj :ts befallningshafvande

att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad

åborätt, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, be-

fallningshafvanden härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om

stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femte­

del af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,

som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser 'boställets, hemmanets

eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så

starka privata intressen som ägares eller a bos, synes mig frågan, huruvida

stamfastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt

— hvartill Kungi. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti

1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af

den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag

den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring

•ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för rege­

ringsrättens bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Majds

befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att

fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgöran-

det af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är en­

skild tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.

Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen sär­

skilt nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från

boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,

som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åbo­

rätt, kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905;

och aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifråga­

komma beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den

25 maj 1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den

administrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan för­

delning af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom

äldre afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om

dylik fördelning böra medtagas i uppräkningen.

I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida

'fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.

Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara

af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905

tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna

nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

31

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt lönereglerings-

kommitténs förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammar­

kollegiets beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af

kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen

Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,

hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten

upptagas för mål om rättigheter till jord, som ej tillhör enskild, om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och

äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag,

kammarkollegium blifva högsta instans.

Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka

icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas

i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera

vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägen­

heters upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,

än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4

mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löne-

regleringskommitténs betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade

till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter

vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl..

Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de

uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,

bör, enligt min mening, regeringen pröfva fråga såväl om antalet fjärdings-

män för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda

personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående

fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets

beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens be­

dömande.

Afvittrings- och storskiftesmål torde böra sättas som en grupp för

12

. Afvitt-

sig. Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är ringsmål.

en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.

På sätt i det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta

13

. ^Mål om

domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Maj:ts^[or.*w"ffe

befallningshafvandes åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars * rättning'

fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande

från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sam­

manföras med de mål om befallningshafvande!^ förordnande till viss för­

rättning, hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas

af regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

m

14. Regi-

I ett sammanhang torde höra upptagas mål om inmutning, om med-

Stremål3S delande af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka

i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra

till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regerings­

rätten lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af

fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda upp­

räkningen af register, som där blott har exemplifierande betydelse, nu

måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjuk­

kassa skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.

Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma

karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet

enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökas å reglemente för

sådan bank, har nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela

stadfästelsen, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbanks­

lagen samt med lag och författningar i öfrig!. Någon vidare pröfningsrätt

tillkommer ej befallningshafvande!). Det är tydligt, att detta fall ej är

fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkrings­

bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts be­

fallningshafvande att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse

med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestäm­

melser därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor

böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas

kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista

instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid

bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och re­

geringsrätten, det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla

och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre

konsekvensen.

15. Mål om

Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras

personliga

ma] om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i

mdenan trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sist­

nämnda rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betän­

kandet föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag särskildt

nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af

släktnamn höra äfven till denna grupp.

Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,

mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.

Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan

erinran.

33

I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande

i

särskilda

16. Bygg-

fall af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före- uhovårds

skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra sam- *

‘mål

**

hällens byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården

inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.

De byggnads- och hälsovårds mål, hvarom här är fråga, röra i all­

mänhet beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver sam­

hällets bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva

föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under rege­

ringsrättens bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera

barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder

kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud

eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i

statsrådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämnds beslut rörande

kvarters indelande i byggnadstomter.

Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl

17. Mål

om

flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk-

terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

ningsmål.

den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jäm­

likt folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om

kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan

uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från

föräldrar eller målsmän.

I anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstån­

gande från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej

hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsrättens

pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter

enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas ut­

tagande Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga

andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.

Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas

böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka

kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfven­

som böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.

Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal

representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan för­

samlings beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

34

förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom

kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdömdt.

Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda

ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfver-

trädelser. Med Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillsyn öfver penning-

inrättningar är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;

men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under

regeringens bedömande.

De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i

enumerationen särskilt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om

bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,

som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författ­

ningar rörande banker eller andra penninginrättningar.

Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej

vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista in­

stans jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.

Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga

mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.

Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det

underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till

regeringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t den 21 juni 1907,

efter betänkandets afgifvande, tillsatt en kommitté med uppgift, bland

annat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lös-

drifvares behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offent­

liga diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola

frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna

domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärk­

samma äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremål, torde, i

afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen

för dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.

Jag kan ej heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om

mål angående återkallelse af villkorligt medgifven frihet låta högsta dom­

stolen såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.

18. Hand-

Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex.

raCmål9S' för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat

genom viten framtvingas.

Ytterligare

Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara af-

k°regler?S"

slutad. Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag

har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upp-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

35

tågna mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning

skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Kungl. Maj:t

i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.

När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen

hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen

sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt

mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upp­

tagits för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att re­

geringsrätten är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande

natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enu­

merationen angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart

för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att

ett mål angår ämnen, af Indika något men ej alla uppräknats i lagen.

Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,

icke hafva något att skaffa med ett dyffikt mål.

Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför be­

svärens pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra

gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa

kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i

målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.

Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om

förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst

innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrko­

stämman.

Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra

sådana olägenheter, som jag trott vara förknippade med den i det under­

dåniga betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumera­

tionen vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.

Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att

underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regerings­

rätten gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,

däld skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen

skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.

Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om

vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i stats­

rådet ankomma, torde, pa sätt ock är iakttaget i den lag om regerings­

rätten, som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,

att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan

ansökning påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären

och griper ej in på området för denna.

Besvär

jämte an­

sökan.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Besvär i

underställ­

ningsmål.

Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag-

lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom under­

ställning inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under

Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de for­

mellt rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga

tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens

begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.

Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om

fastställelse å kommuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som

kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskridit sin

befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856

års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns

ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna

borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regerings­

rättens pröfning och afgörande. Eu dylik regel skulle emellertid medföra,

att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af

regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande

afseende torde alltså lagförslaget böra följas, m. a. o., regeringsrättens be­

hörighet att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jäm­

väl underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.

Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af

beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,

dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller

ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest

lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.

Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på

Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i under­

ställningsmål infordras.

Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på

betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad

med besvär, som regeringsrätten pröfva!, regeringsrätten bör hafva afgifvit sitt

utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt är,

att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären ledt

till det resultat, hvithet med ansökningen åsyftas.

Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts

beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning

ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.

I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det under­

dåniga betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöflig!,

men som synes mig väl värd t att till sitt väsentliga innehåll återupptagas,

37

då man vill gifva sådana regler enligt enumerationsmetoden. Jämlikt berörda

förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Maj:ts

pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan

rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning

funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af

hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till

lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gäl­

lande stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,

eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regerings­

rätten synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet

rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en

tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande

för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kva­

litativa gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga

betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af

mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för

besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning

en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,

att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Kungl. Maj:t i stats­

rådet och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat

sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med

lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.

Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig

dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af

regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till

alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.

Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbi­

gånget. Ej heller skall det möta svårighet' att, om ett verkligt behof

däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.

1 flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma eu eljest till

regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse

ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig

antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning

skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att in­

fordra den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,

att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.

Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke

behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

38

Skrifvelse

från Svenska

patent­

ombuds-

föreningen.

efter hvad jag förut sagt, skänkes enskilda klagande och underordnade myn­

digheter genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.

Hvilken af de ifrågavarande två metoderna än användes för bestämmandet

af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje

mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.

Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,

huru behörighetsfrågan blifvit löst.

I underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska

patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en blifvande

administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings-

ärenden. Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla

befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan

afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna

finna sin lösning. 1 sistnämnda hänseende framhållas särsbildt frågorna

om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att

på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt

patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfatt­

ning. Föreningen uttalar ock den önskan, att åtgörande! af besvärsmål i

patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af eu utredning i rent

tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden

äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap

däri får utöfva inflytande.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig

erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser

den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision

af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i

sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrifvelser har ock väckts fråga

om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande

framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med be­

rörda spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför

Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och

det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vun­

nits, vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.

Till regeringsrätten synes i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande

skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af

teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan

tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

39

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­

rätt, att denna skall, jämte det den blifver en högsta dömande instans,°få

till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till

ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu

att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens

skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en

åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes

kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla

utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen liggande lagförslag.

Frågan om ordnandet af en regeringsrättens laggranskande verk­

samhet är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om åtgärder

till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför

att i detta sammanhang få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken,

Högsta dom-

som af Kungl. Maj:t framlades för

1907

års riksdag, afsåg att minska

betsbörda!

arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisi-

bilis och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens

bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,

att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom

en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den upp­

fattning rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning

allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,

att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I så­

dant hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan

är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens lag-

granskningsarbete — att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt

eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med an-

sökningsärenden, och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.

Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda

proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat

tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att

Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,

som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att eu ök­

ning af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, an­

märktes af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen för­

slaget om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af

vissa klasser utaf mål från fullföljd har synts mig, om än möjligt att

genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

40

Lagpransle-

nvngen.

vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto

nödvändigare bar jag funnit det vara att tillse, i hvad mån högsta dom-

stolen må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess

egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på

sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kung!. Maj:t framhöll —

huruvida högsta domstolens laggranskande verksamhet må kunna upphöra

eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att

den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den

för lagskipningen val behöflig» arbetstiden.

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings­

formen omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af

justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig

att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se

den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för

upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet

af hvad i den svenska rätten är egenartad! och värdefullt. Säkerligen kan

det ej bestridas, att eu sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.

Och å andra sidan lärer det vara oneklig!, att genom justitieråd ens del­

tagande i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått

af erfarenhet om lagarnas tillkomst och sylten, som måste blifva till båt­

nad för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.

Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan

regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla

lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens om­

råde, till högsta domstolen de öfrig», kunde synas bjuda en tillfreds­

ställande lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i

lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två

lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet

skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskild! fall bestämma, till

hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — eu utväg,

som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar

komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en

fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade

grundsats skulle låta, högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med

sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess

dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra

en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897

—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med led­

ning af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bi-

41

laga B), bilda sig en föreställning om, i hvari mån granskningen af de

till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en

regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss ut­

talade mening.

Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för ut­

redningen af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige,

väcktes af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till

lif, att granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom

det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsoinråde eller tillhörde

Konungens ekonomiska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett

kollegium, sammansatt af ledamöter från högsta domstolen och regerings­

rätten och med sådan granskning till sin enda uppgift. En dylik delega­

tion, hvilken kunde benämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitie­

råd och ett regeringsråd, förordnade att för viss tid, exempelvis två år,

tjänstgöra i lagrevisionen. Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast

inom vissa gränser. För behandling af särskildt ärende utaf större vikt

skulle extra ordinarie bisittare kunna utses, högst tre. Yttrande från lag-

revisionen borde ovillkorligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas

i den uti § 87 regeringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det

ankomma på regeringens skön, om och af hvilken myndighet granskning

skulle verkställas.

Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man

kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva

gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.

Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd

af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbets­

tid af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning

den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggransk­

ning innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna med­

gifva någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett

antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle år­

ligen kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än

för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och

lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lag­

förslag, skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man

undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än

som skett genom §§ 87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag

af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl

ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisio­

nens tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och där-

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

6

42

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

för ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett in­

timare samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka

inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man

kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas be­

handling

inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulations­

tiden ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de

ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning

funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlig­

het att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.

Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast

till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med

nu angifna hufvudgrunder, delgaf jag högsta domstolens ledamöter det­

samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar

kunde, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta domstol

blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta, domstolens befattning

med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken rikt­

ning åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta dom­

stolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Sådant yttrande har nu blifvit. till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att

meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka

innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,

så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för nyssnämnda

yttrande och statistik, intagna i bilagorna C och D vid detta protokoll,

samt anförde vidare:

»De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den an­

ordning tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om lag­

granskningen, eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lag­

revision enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna

förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda

fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är

för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,

som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till fram­

gång. I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af

högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att dom­

stolen befrias från sin ^granskande verksamhet i den form, hvari den­

samma nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggransk­

ningen förlägges till en lagrevision.

43

_ Då benämningen la^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med

uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag

till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning

mot la grad.

Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola

utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages

åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta dom­

stolen utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som

skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att

deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.

Maj :t>; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma

kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.

Mot förslaget, att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lag­

rådet skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då

det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag

pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer

det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod

börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda

arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänst­

göringen under ärendets vidare behandling.

Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan

han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen

förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla för­

ordnande allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om

förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,

bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förf alistiden.

_ Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de

justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lag-

skipningen inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att

tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänst­

göring för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild

från justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,

torde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års

tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som

under eu tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik

tjenstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande

torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en

period gjort tjänst i lagrådet, böra modifieras sålunda, att minst ett

års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej

får åter utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det

i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre

antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan

äga rum redan efter två års förlopp.

Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänst­

göring i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år

eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl mo­

tiverad; och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år

eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så

lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring i lagrådet.

Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej

annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga

ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjemte det torde böra

bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra

i lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten

deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i

hans närvaro påbörjats.

Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde

ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma

om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,

när flera lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör till­

mötesgå regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behand­

ling. Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt gransk-

ningsarbete kan blifva tillfälligtvis skjutet åt sidan med hänsyn till ange­

lägenheten af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.

Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att

hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffen­

het böra bestämmas till inalles tre månader-

Af nu förordade stadgande!! angående lagrådet lärer endast det huf-

vudsakligaste böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde så­

lunda principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess upp­

gift angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande

tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.

Eu grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större

eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana an-

sökningsärenden, i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stad­

gande!! har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer

Kungl. Maj :t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd

i brottmål de viktigaste.

45

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta leda­

möter nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med

dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för an­

sökningar, som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven

andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande

af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta

af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem

erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i

högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning

med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänklig­

heter möta. Skall högsta domstolen ej vidare höras öfver nådeansökningar,

bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i

statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt jäm­

väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de

justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den

förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komme

att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande

revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras

minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att en

sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom

statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa

olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att

skyldigheten att närvara i justi ti ekonselj skulle i främsta rummet åläggas

de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt

min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. 1 allt

fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest

den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna

taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle

vara skyldig att på grund af remiss i särskild! fall afgifva yttrande

öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komme att taga

befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon

svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast

från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.

Med hänsyn till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från

den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i

nådeansökningarnas behandling medför särskild! ur synpunkten af kon­

tinuitet i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undan­

tagsfall yttrande öfver nådeansökning toi*de böra afgifvas af regerings­

rätten i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang

påvisa.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring

1 fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållandet

ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens

hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar

om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april

1810 beviljas af Kungl. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som

genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.

2 § giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om. lof

att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermåls-

balken) samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter all­

männa lagen eller dithörande författningar bero på Kungl. Maj:ts af­

görande i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synner­

ligen enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.

Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna

om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upp-

häfvas. Skulle afgörande! af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af

en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant

ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedö­

mande. Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta dom­

stolen den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som af­

skaffande! af domstolens i lag föreskrift^ befattning med nu omhandlade

ansökningsärenden skulle medföra. I sådant syfte torde förenämnda 1810

års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande

i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att an­

sökningar i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället

för till justi ti erevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för

nedre justi ti erevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade

lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som

afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.

Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott af-

gifver utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rö­

rande egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må

sökas ra. in., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar

om lagförklaring. Åf flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att

dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner

en sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egent­

liga verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,

dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats

olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga

47

rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har så­

lunda uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till

Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens

befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af

hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärs­

mål framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den

omständighet, att fideikommissmålen anhänggöras genom ansökan, gör inig

obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa

mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de

rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara

lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför

sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be­

rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för

justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kung]. Maj:t i statsrådet.

I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de

ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts

Råga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds

närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad

i detta afseende först angår lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfver-

tagit laggranskningen, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet

vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min mening*

ä,i emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytter­

ligare medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.

Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva

af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets

behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i stats­

rådets arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det

jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven

å nådemålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle in­

hämtas. Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,

att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att

vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl be­

träffande dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t

kan i. tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af

hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,

att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitie­

ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att

högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka

synts vala af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Justitie-

konseljen.

Skiftes-

målen.

48

Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regerings­

rättens sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga

nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen

att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa

ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga be­

tänkandet framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med

den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af

särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om

regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle

att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot

att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfver­

flyttande till regeringsrätten.

Afgift för

Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen

^fullföljd af | högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland

esvarsm (jegg

jeclamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle

beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.

Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig värd beaktande.

Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej

kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas

inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde

man således för närvarande få lämna ur räkningen.

Antalet

Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande

justitieråd.

af lättnad i högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta

domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande ut­

göra 21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna

beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant

förhållande är en minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,

därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för när­

varande vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta dom­

stolen skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i

lagrådet.

Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 rege­

ringsformen, enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en

intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet

justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemen­

samt stiftad lag.

Högsta domstolens ledamöter synas i allmänhet anse, att, därest lag­

granskningen uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en

af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

49

veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del tagas

i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter, som föranledes

däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta domstolen antalet

ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem ledamöter, väsentligt minskas

och således under åtskilliga veckor, som nu äro afsedda för tjänstgöring

å femmansafdelning, tjänstgöringen måste bestridas af sju justitieråd.

I betraktande af dessa omständigheter torde i fråga om antalet veckor

för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda af delningar lämpligen

kunna föreskrifvas, att under den del af året, som ej upptages af

öfiiga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8 veckor på en

afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående tiden på två

afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan

bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle

tjänstgöra tillhopa 14 veckor.

Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta domstolens

tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast provisorisk,

med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitieråd ens antal och därmed

äfven antalet sessionsveckor skall minskas, eller om de nya stadgandena

skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för deras tillämpning.

Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnärmelsevis kunna bestämmas

någon tidpunkt, vid hvilken balansens afarbetande kan antagas hafva så

fortskridit, att inskränkning kan ske i justitierådens antal, synes det senare

vara att föredraga. Om och när sådant låter sig göra, kunna ju för­

ändrade stadganden utan längre tidsutdrägt bringas till stånd.

Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot för

den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen ej

lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut antydt, ej

lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränkningar i full-

följdsrätten eller anordningar, som medföra liknande verkan.

I fråga om högsta domstolen har jag slutligen att yttra mig an*

gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna

om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i

ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att

föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast

den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att så­

ledes målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.

Stadgan blef emellertid ej affattad i enlighet härmed, och detta har med­

fört de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande

stadgande så afFattas, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjutas till

plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

7

Plenimål.

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

såvidt jag kan finna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom

har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta

fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hänskjutande

till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens enhet, oftare

tillämpad ån under nuvarande förhållanden, då i tveksamt fall nödvändig­

heten af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela dess vidd kan

tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehandling skall äga rum

eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka den föreslagna föränd­

ringen. Att den afdelning, som beslutat plenum angående viss fråga, skall

vid domens meddelande vara skyldig iakttaga hvad om denna fråga blifvit

i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att uttryckligen föreskrifva.

Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några

ytterligare böra däri företagas såsom följd af andra, af mig föreslagna lag­

ändringar. Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där laga

hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej gäller

de justitieråd, hvilka göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår föreskriften,

att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfverlämnas till

plenum, dår sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni

till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna inskränkas

till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda föreskrift

synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas samlande

till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober månads

ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i midten af

september.

Regerings-

Jag torde nu hafva att underställa Eders Kungl. Maj:t de hittills

organisa-

förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed samman-

tion m. m.

hängande ämnen.

Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innehålles i

de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen till

afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid, som för

handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med någon säkerhet

låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag kunna förutsätta, att de

160 sessionsdagar, kvilka i betänkandet antagits vara fullt tillräckliga för

besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af nämnda antal mål äfven med

den omläggning af grunderna för regeringsrättens behörighet, som af mig

förordats. Regeringsrättens årliga tjänstgöringstid bör emellertid icke be­

räknas lägre än 40 veckor, motsvarande 200 sessionsdagar. Om nu, på

saft jag ifrågasatt, arbetet med handläggning af besvär blifver regerings­

rättens enda regelmässiga uppgift, torde det alltså vara ej blott utan be-

51

tänklighet, men ganska lämpligt att detta arbete något ökas utöfver hvad

som ligger i en öfverflyttning af mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.

Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa

mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt

regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i

dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att in­

draga mellaninstansen för åtskilliga mål, Indika äro af beskaffenhet att

böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskilt på

flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flott­

ning som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt

löneregleringskommitténs^ förslag skola från de lokala myndigheterna full­

följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar

mot eu sådan förenklad instansordning, hvilka från kollegiets sida fram­

ställts, väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder rege­

ringsrätten, ej Kungl. Maj:t i statsrådet.

Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,

hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt

att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk

den tid, som sysslandet med de från Kungl. Maj:t i statsrådet öfverflyttade

besvärsmålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de

ändamål, hvilka man genom inrättandet af en administrativ högsta domstol

närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol

uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda

åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken

af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig!. Måhända skulle

häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan 'i början af dess verk­

samhet uppstode en tyngande balans.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka en omständig­

het af intresse i fråga om enumerationens verkställande. Vissa af de mål,

hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onek­

ligen för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras

omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta, enumerationen. I

sådant hänseende kan erinras om de uti instruktionen för kammarkollegium

nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs

förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,

hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre

sällsynta i högsta instans.

För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom

mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit

öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upp-

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 37.

52

Beslut­

förhet.

råtta en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är

uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i lönereglerings-

kommitténs tryckta betänkande (del II, sidorna 52 57) och afser åren

1900—1902. En särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda för­

teckningarna och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t

afgjorda mål åt hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan

dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas

protokollet i detta ärende (bilaga E).

Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle

i debiterings- och beskattningsmal blifva högsta instans. Häremot hafva

dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har

ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan änd­

ring i afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning

af kammarrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma,

torde med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.

Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t

framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott

haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en rege­

ringsrätt och om förändringar i de underordnade administrativa myndig­

heternas organisation och verksamhet.

1 det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten skall

vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla fyra äro ense

om slutet. Eu sådan regel skiljer sig från motsvarande bestämmelse om

hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra domfört antal

äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i allo med hvad i

regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta domstolen.

Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens domförhet torde intet

vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad!,

synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,

skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet

råder inom domarekollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre an­

tal än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har

väl från betydande håll förnekats; men sadant undantag från regeln

om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings­

sättet hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å

regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses h\ ila på den be­

traktelse, att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten

af det i normala fall beslutför antalet, innebär garanti för en riktig

pröfning. 1 öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförhet

kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 31.

strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero

därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens af­

görande.

Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om åter­

kallelse af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regeringsrätten,

torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren. Väl

kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver behand­

ling under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval, när urtima

riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då sammanträda.

Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast spela någon roll

vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må kunna ordnas.

Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan under

en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af de fall, då

enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med fyra ledamöter,

synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott sju regeringsråd.

Af dessa skulle visserligen en, på grund af ledamotskap i lagrådet,

icke alls vara att påräkna för arbetet inom regeringsrätten, men det åter­

stående antalet synes dock vara tillfyllest, äfven i betraktande af den

suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifrågakomma.

angår regeringsrättens organisation i öfrig!, hänvisar jag till

underdåniga

Ferier.

Antal leda­

möter.

Hvad

det

utnämna

betänkandet

äfven icke

germgsrättens

behörighet

lagfarna

Möjligheten att kunna till regeringsråd

män torde vinna ökadt värde, därest re-

sträckes utom den rena rättstillämpningens

område.

Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag

hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att expe­

ditionscheferna näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena tjänst­

göring hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Konungen

förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän att, kanske

för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i något departe­

ment — exempelvis jordbruksdepartementet, om kammarkollegium upphör

att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan måhända en byrå­

chef hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål, som tillhöra

regeringsrättens pröfning.

Organisa­

tion i (ifrigt.

Målens be­

redning och

föredrag­

ning.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en re-

Ändringar

geringsrätt begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i af-1

t?*

seende å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i sam-

departe-

band härmed funnes påkallade. Sedermera har Riksdagen dels i skrifvelse sentens

den 19 maj 1905 hos Kung!. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag

tion.

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri

och sjöfart, dels i skrifvelse den 20 mars 1907 begärt att Kungl. Maj:t,

vid pröfningen af spörsmålet om ett sådant nytt departement, äfven ville

taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande

under detta eller annat departement, med angifvande i benämningen å

departementet af detta dess verksamhetsområde. Med skrifvelse den 10

april 1907 har vidare Svenska teknologföreningens styrelse öfverlämnat en

af föreningens andra sektion i mars 1907 fattad resolution, däri framhål-

les behofvet af nya departement för handel, industri och sjöfart samt för

kommunikationer och allmänna arbeten. Slutligen har jag ock att i detta

sammanhang anmäla särskilda skrifvelser från Stockholms köpmannaförenings

handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels­

kammaren i Göteborg, handelskammaren i Gäfle samt Smålands handels­

kammare. Samtliga dessa skrifvelser framhålla såsom ett önskemål, att

1905 års Riksdags förslag måtte upptagas till pröfning snarast möjligt

och framför sedermera väckta förslag om inrättande af nya statsdeparte­

ment. Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare hemställer tillika,

att vid sådan pröfning måtte tagas i öfvervägande, huruvida det icke bör

beredas möjlighet för departementschef att, utan föregående föredragning

inför Konungen, själf afgöra vissa ärenden. I denna hemställan har Små­

lands handelskammare instämt.

Det underdåniga betänkandet upptager till besvarande frågan, huru­

vida en minskning i de konsultativa statsrådens antal må i och för sig

anses påkallad eller försvarad med hänsyn till den lättnad i regeringens

arbete, som ernås genom att vissa af dess hittillsvarande uppgifter öfver-

tagas af en administrativ högsta domstol. Frågan besvaras nekande; och

de grunder, hvilka i betänkandet härför andragas, synas mig icke kunna

vederläggas. De vinna för öfrig! i styrka, därest, på sätt af mig ifråga­

satts, jämväl efter regeringsrättens bildande rättslig pröfning af besvärs­

mål fortfarande förekommer inom statsrådet.

Däremot synes det mig antagligt, att regeringsrättens inrättande

kan göra en ändrad fördelning af ärendena mellan statsdepartementen önsk­

värd och sålunda äga ett visst samband äfven med de frågor, hvilka ge­

nom Riksdagens förberörda två senaste skrifvelser underställts Kungl. Maj:ts

pröfning. Den utredning, som härutinnan erfordras, är väl ännu icke verk­

ställd, men det är min förhoppning, att förslag i dessa ämnen skola i en nära

framtid kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t. Och tydligt torde vara,

att inrättandet af en administrativ högsta domstol på intet sätt försvårar

lösningen af frågorna om de nya departementen, utan blott skall i sin

man underlätta ett tillmötesgående af de i riksdagsskrifvelserna uttalade

önskemålen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

55

Det fram hålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes

Konflikt-

i utlandet särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskon- iwris^iktion-

flikter mellan domstolarna, förvaltningsj urisdiktionen och administrationen,

alla. stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konflikt]uris­

diktionen hos oss syntes vara önskvärdt, och behofvet däraf kunde -anses

ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.

Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hän­

seende utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några

afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att

sådana skulle blifva mera att befara, sedan en regeringsrätt kommit till

stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta

några svårigheter att åt en konfliktdomstol förläna en lämplig samman­

sättning, synes mig frågan om reglering af konflikt]urisdiktionen vara i

andra afseenden rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna

frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betänkandet,

Speciell

ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, Indika grundlagsän- ™iiiverin2

dringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; och jag torde få tillfälle att

lagsändrin-

i _ sammanhang därmed underställa Eders Kungl. Maj ds pröfning äfven garna'

vissa hittills förbigångna spörsmål af saklig innebörd.

Att i § 7 regeringsformen göra ett förbehåll för ärenden, hvilkas

afgörande uppdrages åt regeringsrätten, och sålunda vitsorda deras egen­

skap af verkliga regeringsärenden synes mig ej rätt öfverensstämma med

den princip, som jag, på sätt förut är yttradt, anser böra följas vid ut-

stakningen af gränserna för regeringsrättens kompetens. Jag har i annat

sammanhang framhållit, att det nuvarande stadgandet i §17 regerings­

formen om ett högsta antal justitieråd torde böra utgå. De grundläggande

bestämmelserna om regeringsrätten, Indika lämpligen kunna intagas i ett

nytt moment af samma §, synas böra få eu motsvarande affattning.

I likhet med författaren af det underdåniga betänkandet anser jag,

att inrättandet af en ny högsta instans för administrativa mål, med be­

fogenhet jämväl att granska vissa lagar och författningar, icke bör för­

anleda någon inskränkning i högsta domstolens myndighet att afgifva lag­

förklaring. Uppenbart synes mig vara, att ej heller det af mig framställda

förslaget om ett lagråd påkallar någon förändring härutinnan.

56

Däremot lärer det ej låta väl förena sig med den sidoordnade ställ­

ning, som efter min uppfattning bör tillkomma regeringsrätten i förhål­

lande till högsta domstolen och Kungl. Maj:t i statsrådet, att högsta dom­

stolen äger återbryta dom och återställa försutten tid jämväl i mål af be­

skaffenhet att kunna tillhöra regeringsrättens slutliga pröfning. I öfver­

ensstämmelse med hvad tidigare varit föreslaget, torde § 18 regeringsformen

höra ändras så, att regeringsrätten beträffande sådana mål öfvertager högsta

domstolens behörighet uti ifrågavarande hänseende.

En motsvarande ändring torde böra vidtagas i stadgandet om högsta

domstolens hörande öfver nådeansökningar. Under 'brottmål’ i § 25 re­

geringsformen lära nämligen inbegripas äfven sådana mål om ansvar, som

nu afgöras hos Kungl. Maj:t i statsrådet, men hvilka jag antagit böra

öfverflyttas till regeringsrätten. Ansökningar att af nåd vinna befrielse

från värnpliktsböter blifva sålunda för närvarande öfverlämnade till före­

dragning i högsta domstolen; och i öfverensstämmelse härmed är i det

underdåniga betänkandet föreslaget, att yttrande öfver ansökan, som af

regeringsrätten hänskjutes till Kungl. Maj:t i statsrådet, icke skall afgifvas,

om ansökningen är af beskaffenhet att böra i högsta domstolen föredragas.

Äfven enligt de kompetensregler, som jag ansett mig böra föreslå till in­

tagande i den blifvande lagen om regeringsrätten, skulle det, därest rege­

ringsformens bestämmelser om Konungens benådningsrätt bibehölles oför­

ändrade, kunna inträffa, att regeringsrätten, högsta domstolen och Kungl.

Maj :t i statsrådet måste hvar i sin tur taga befattning med samma kanske

synnerligen enkla fråga om bötesansvar. Då detta ej vore rimligt, torde,

på sätt jag redan antydt, regeringsformen böra ändras så, att yttrande

öfver nådeansökan skall afgifvas af regeringsrätten beträffande sådana mål,

som äro af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i

andra mål af högsta domstolen.

Att jämväl i öfrigt regeringsrätten är att i konstitutionellt afseende

behandla iika med högsta domstolen, synes mig naturligt. De vid det

underdåniga betänkandet fogade förslag torde, såvidt afvikelse!' icke på­

kallas af hvad jag ofvan anfört i fråga om högsta domstolens befattning

med justitieärender! och regeringsrättens beslutförhet, härutinnan i allmän­

het böra följas.

Konungens

I en punkt — frågan om Konungens rösträtt i de mål, hvilkas före­

nt

röster,

dragning och afgörande "han finner för godt att öfvervara — är jag dock

tveksam, huruvida likställigheten mellan regeringsrätten och högsta dom­

stolen bör vinnas på det sätt, som i betänkandet föreslås, eller att Konun­

gen tillägges sådan rösträtt jämväl i regeringsrätten.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

57

Tvenne gånger, åren 1823 och 1840, bär Kungl. Maj:t till Riks­

dagen gjort framställning om upphäfvande af berörda, i § 21 regerings­

formen stadgade kungliga prerogativ. Propositionerna afslogos, hufvudsak­

ligen af det skäl att nationen sedan urminnes tider vore van att anse

högsta domaremakten såsom utöfvad af monarken; det vore därför fara

att, om folket icke finge i högsta domaremaktens beslut vörda Konungens

dom, försök möjligen skulle göras att hos Konungen pei’sonligen vinna

rättelse i förment liden orätt samt att sålunda ännu en instans kunde

uppstå. Med nya lagberedningen, hvilken i sitt så kallade principbetän­

kande om rättegångsväsendets ombildning påpekade önskvärdheten af det

kungliga prerogativets bortfallande, måste jag dock anse de åberopade

skälen för afslag å propositionerna vara, i allt fall numera, föga hållbara.

Kunde det redan i propositionen år 1840 sägas, att tidens fordringar gjorde

en närmare utveckling af ämnet för densamma öfverflödig, så synes det

nu vara en uppenbar anakronism att vid inrättandet af en ny domstol

stadga rätt för Konungen att deltaga i dess öfverläggningar och beslut.

Frågan är val af nästan uteslutande formell betydelse, och jag skulle ej

ansett nödigt eller lämpligt att ensamt för sig underställa Eders Kungl.

Maj:t ett förslag om upphäfvande af det ifrågavarande grundlagsbudet.

Men ställd inför alternativet att, för ernående af önskvärd likformighet

mellan regeringsrätten och högsta domstolen, föreslå antingen att utsträcka

stadgandets tillämpningsområde eller att helt och hållet upphäfva det,

finner jag mig böra välja den senare utvägen.

Befogenhet att afgifva lagförklaringar skulle, såsom förut är nämndt,

icke tillkomma regeringsrätten. Den önskade öfverensstämmelsen mellan

regeringsrättens och högsta domstolens ställning kan således icke utgöra

någon direkt anledning att upphäfva jämväl det stadgande, att Konungens

röster skola inhämtas och beräknas i alla. frågor om förklaringar öfver

lagen, änskönt han icke deltagit i högsta domstolens öfverläggningar där­

om. Skulle emellertid, på sätt jag i det föregående hemställt, fideikommiss­

målen blifva öfverflyttade från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats­

rådet, kommer nämnda stadgande att sakna all verklig betydelse, och för

dess bibehållande, sedan den principala bestämmelsen om Konungens två

röster bortfallit, torde näppeligen kunna anföras giltigt skäl. Därest åter

fideikommissmålen fortfarande skola behandlas såsom frågor om förklaring

af allmän lag, måste jag anse, att nu ifrågavarande stadgande lämnar rum

för välgrundad anmärkning. Alltjämt kommer det då att inträffa, att

Konungen nödgas jämte högsta domstolens ledamöter besluta i ett mål,

hvarom han icke velat med dem öfverlägga och på hvars utgång han

saknar all möjlighet att inverka. Det är ju nämligen blott därest justitie-

j

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

8

j

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

råden stannat fyra mot tve, som Konungens två röster kunna diktera

beslutet. Svårligen kan detta anses vara en tillfredsställande ordning.

Frånsedt alltså de ofta uttalade konstitutionella betänkligheterna vid

att Konungen kan i ärenden rörande lagförklaring öfverröstas af högsta

domstolen, medan han i samma ärenden har veto mot Riksdagen, anser

jag att, i sammanhang med den grundlagsändring jag nyss förordat, jäm­

väl nu ifrågavarande bestämmelse bör försvinna.

Hela nuvarande § 21 skulle sålunda utgå ur regeringsformen. Det

lediga rummet i paragrafföljden synes lämpligen kunna intagas af be­

stämmelserna om lagrådet. Om dessa bestämmelser lärer jag här blott

hafva att anmärka, att det regeringsråd, som förordnas till tjänstgöring

i lagrådet, ovillkorligen torde böra utses bland regeringsrättens lagfarna

ledamöter.

Då det nuvarande innehållet i § 26 regeringsformen skulle alldeles

bortfalla, torde stadgandet i § 25 dit öfverflyttas — med den förändring,

hvarom jag förut talat — och under sistnämnda paragrafnummer ingå en.

bestämmelse om ärendenas beredning till föredragning och afgörande i

regeringsrätten.

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för Eders

Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets grundlagar

än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen, regerings­

rätten och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa, samt till

lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte och i

1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fideikommisser.

Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskill­

nader, är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som

det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grund-

lagsreformen. Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att

verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grund­

lagsförslaget, att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga an­

tagandet af sistnämnda förslag.

Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta dom­

stol kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, för­

anleda ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag där­

till torde dock ej behöfva nu framläggas.

Under min föregående framställning har jag haft upprepade anled­

ning-ar påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste

i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan

lagen träder i kraft, men ännu ej 8ro i det skick att författningsför-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

59

slag kunnat underställas Eders

Kungl.

Maj:ts pröfning. Särskilt

i ~ .

.

..

^xtjcij.^ls piuiumy. oarsKiiat

har jag erinra! om den ifrågasätta förändrade organisationen af kam­

markollegium och kammarrätten och om det samband, som består

mellan denna reform och förslaget om eu regeringsrätt. Jag vill därför

nu betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen

men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af

nyssnämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst

inder för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol

i edan nu förelägges Riksdagen till principiell lösning'.»

Föredraganden uppläste nu förslag till

im il? fn,dra,dnjyde1ISe af §§ 17’ 18> 19’ 21’ 22> 23, 25, 26, 34, 87, 99,

101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riks­

dagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

2») lag angående Kungl. Majds högsta domstols tjänstgöring på

atdelnmgar;

°

° 1

3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj-ts

högsta domstols af delningar samfält;

4:o) lag om Kungl. Majds regeringsrätt;

5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Majds lagråd;

i ,

arK*ra8 lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863;

, J:o) o0™ ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 2

1

april 1810; och

... , 8:0) laf om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

Hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas-

„ M v^ande de under 2:o)-8:o) anmärkta förslag af den lydelse, bilagorna

1 ~ M vid detta protokoll utvisa.

ö

... Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte

förelaggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta

domstolens yttrande öfver förslagen i öfrigt måtte genom utdrag af pro­

tokollet inhämtas.

®

1

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

72

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

17 rese- och traktamentsersättning o. d.

2 ersättning för utförande af eller

biträde vid rättsmedicinsk obduk­

tion (K. Stadg. 29/i 1886, §§ 4,

13).

1 ersättning för biträde vid värde­

ring i anledning af jordbyte (§ 5

i K. K. ang. nämndemäns rätt

till ersättning för extra förrätt­

ningar m. m. d. 30/i² 1863).

1 förbud att t. v. utöfva barnmorske-

yrket (Regi. för barnmorskor 28/n

1856. § 9).

2 lasarettsläkare meddeladt förstän­

digande, debitering af medicin

(disciplinärmål).

1 ersättning för kreatur, som ned-

slaktats på grund af smittosam

sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,

K. F. d. 23/9 1 887), jfr sid. 77,

92, 96.

1 ifrågasatt rätt till pension för sjuk­

sköterska.

19 befordran.

1 entledigande af t. v. förordnad

lasarettssyssloman.

1 fråga huruvida brunnsläkare skulle

för viss plats förordnas.

1 vägrad fastställelse af utaf stads­

fullmäktige antagen instruktion

för stadsläkare.

3 pröfning af leverans 1. entreprenad­

anbud.

1 rätt till inledande af vatten från

hospitals vattenledning i enskild

byggnad.

1 beräkning af semestertid (får under

ett år icke använd semester till­

godoräknas under det följande?).

1 anmälan mot läkare för utfärdande

af intyg att klaganden vore sin­

nessjuk.

1 tjänsteårsberäkning för extra pro­

vinsialläkare (fråga huruvida för

läkare antagen arfvodestaxa, stri­

dande mot Läkartaxan d. sl/io

1890, utgjorde hinder för tjänste­

årsberäkning).

Pdksför säkring sanstu Iten.

1 inträde såsom delägare i barnmor-

4 befordran.

skornas pensionsanstalt (Reglem.

4 utbetalning af lifränta, ersättning

d. S1/i² 1904).

för skada till följd af olycksfall

i arbete (Lag d. b/i 1901).

F ö rs ä k ring sinspektionen.

1 befordran.

1 lifförsäkringsbolags redovisning af

försäkringsfond (§§ 120—125 af

Lag om försäkringsrörelse d.

24/7 1903).

1 skyldighet för brandstodsförening

att vara underkastad bestäm-

C. 74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kommerskollegium.

1 dyrtidstillägg.

1 rätt till erhållande af styrmans-

1 ändring af fartygs namn.

bref (K. F. d. 22/n 1878).

1 utmalsläggning (hänvisadt till

domstol).

Patent- och Begist rening sverket.

38 vägradt patent.

1 befordran.

2 registrering af aktiebolag.

1

»

s> järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen (1899—8,/s 1900).

1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkes-

afkastning (K. F. d. 26/i 1894,

§§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att

vara ledamot af lasarettsdire k tion,

val af ledamot i dylik direktion

(Lasarettsstadg. d.

ls/io

1901).

2 beslut om anslag (fråga huruvida

landstinget öfverskridit sin be­

fogenhet).

2 tecknande af aktier i järnvägs­

aktiebolag (fråga om landstingets

befogenhet och om beslutet fattats

med erforderlig majoritet).

1 länslasaretts förändring till sjuk­

stuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af

pension.

75 C.

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val).

216 byggnadsmål [äfven mål, i hvilka

meddelats eller vägrats tillstånd

till visst byggnadsföretag eller

ock gifvits föreläggande (vid vite)

att vidtaga eller borttaga viss

anordning eller förbud mot fort­

sättning af visst byggnadsarbete;

jämväl inräknade 1 mål om för­

farande vid tomtmätning samt

12 mål om skyldighet att sten­

sätta gata, för samhälle att ut­

lägga gata, skyldighet att be­

kosta gatuläggning, gaturenhåll­

ning eller gatuunderhall, befogen­

het för magistrat att meddela

föreskrifter rörande omläggning

af gata, skyldighet för enskild

att utlägga trottoar till viss

bredd, att utlägga trottoar och

rån nsten utanför tomt] (By ggn ads-

stadgan; vederbörande bygg­

nadsordning).

4 skyldighet att fullgöra vid brand­

syn meddelade föreskrifter, viss

inrättnings förklarande för eld­

farlig (2).

53 förbud eller tillåtelse enligt Hälso­

vårdsstadgan.

12 förelägganden enligt Hälsovårds­

stadgan (t. ex. att utrymma bo­

stadslägenhet, anordna skilda led­

ningar från afloppsrör och vatten-

klosetter, tömma och rengöra

drankgraf, vidtaga vissa anord­

ningar inom slaktbod, borttaga

vissa anordningar invid bageri,

vidtaga åtgärder till förekom­

mande af vattendrags förorenande

genom spillvatten eller af andra

sanitära olägenheter, att inrätta

flera afträden i gård, föreläggande

40 befordran, förordnande, tillsättning

af tjänst.

79 fastställelse å menighets beslut

o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda

hälsovårdsstadgar, byggnadsord­

ning, brandordning, tomtindel­

ning. tomtreglering, matvaru-

stadga, lappby ordning, reglemente

för drätselkammare, sökt fast­

ställelse å indelning af socken­

vägar (afvisadt), villkor för järn­

vägsspårs nedläggande i gata,

renhållningsstadga, hamnord­

ning, reglemente för auktions­

kammare, stadga för elektriska

ledningar, reglemente för tings­

husnämnd, reglemente för erhål­

lande af vatten från stads vatten­

verk, bestämmelser rörande tri-

kinundersökning, taxa å afgifter

för plats till salustånd, sökt vites­

förbud mot försäljning af krams­

fågel, pensionering af tjänsteman,

underhåll af bro, regleringsplan

(i flera fall äfven kommunala

besvärsmål)].

28 tillämpning å visst område af ord-

ningsstadgan för rikets städer

eller därmed jämförlig stadga

(tillika underställning).

123 koncession 1. (vites)förhud, medde­

lande af ordningsföreskrifter o. dyl.

(t. ex. beviljande af torgdag, rätt

till utskänkning, förbud mot malt-

drycksförsäljning, förbud mot

skjutning, tillstånd till lotteri,

anläggning af bergbana, pant-

låneri, stenfiske i Öresund, sill­

fiske med not, upplag af eller

handel med sprängämnen eller

eldfarliga oljor, fridlysning af

visst område, utförande af mu-

C. 76

Antal

mål.

49

31

14

22

7

2

11

7

7

4

2

1

» Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

för kommun att skaffa lokal för

vård af difterisjuka personer),

debitering eller utmätning af ut-

skylder, restitution af kommunal-

utskylder.

rese- och traktamentsersättning.

disciplinärmål.

aflömngsförmåner (däraf i tre fall

ersättning för extra förrättning;

ersättning för upprättande af

vägtalslängd; ersättning såsom

ledamot i särskild nämnd enligt

Lag d. 24/^b 1895 ang. anskaffande

af hästar och fordon för krigs­

maktens behof; 1 mål ang. skyl­

dighet för stad att lämna bostad

eller hushyra åt viss lärare hän-

visadt till domstol),

ersättning till kronofogdar och

länsmän för telefonafgifter (K. K.

d. 17/« 1904 ang. ersättning åt

kronofogdar och länsmän för

vissa utgifter äfvensom för tele­

fonafgifter).

flottningsmål (1899). Jfr sid. 73, 92,

95.

sökt handräckning för försörjnings-

pliktigs inställande eller hem-

förskaffande, för utbekommande

af böter (laga förfall), till verk­

ställighet af stadsfullmäktiges

beslut rörande arbetsinrättning,

för en persons inställande å arbets­

inrättning.

införande i handels- eller förenings-

registret.

statsbidrag till vägundersökningar

(3), till sjukkassa (4).

skyldighet till vaccinering (Regi.

för skyddskoppympningen i riket

d. 29/

d

1853).

restitution af böter,

afvittring (besvären återkallade).

Jfr sid. 96.

' mål

Målens beskaffenhet.

sik å vinstugor 1. gårdar i stad,

cirkusföreställning, fastställelse

af föreningsstadgar, förbud för

ångfartyg att anlöpa vissa bryg­

gor, elektriska anläggningar, as­

faltkokning, flyttning af drosk-

station? positivspelning, ångbåts­

trafik vintertiden, biljard, spräng­

ning, väganordning eller säker­

hetsanordningar vid järnvägs­

station, vitesförbud för ölut-

körare, tillstånd att upplåta lokal

för danstillställningar, förbud mot

danstillställning, tillåtelse till

skjutbana, platsanskaffningsbyrå,

tiden för öppenhållande af ser­

vera gslokal, vitesförbud mot

kvarstannande å utskänknings-

lokal, tillåtelse att idka bygg­

nadsverksamhet, att afstånga en­

skild bro, att vara automobil-

förare, att med automobil befara

vissa vägar eller frakta varor å

allmän landsväg, upplag af trä­

varor å tomt, tillstånd för lapp­

man att inflytta till viss by med

sina renar, förbud att intaga till­

fällig försäljningsplats å torg i

stad, rätt för utvandraragent att

använda viss person som ombud,

sökt tillstånd för järnväg att

omlägga en väg (bifall skulle i

detta fall vålla ändring i stads­

plan), sökt förbud mot fortsät­

tande af gatuarbete, af K. B.

meddelade föreskrifter i anled­

ning af utbruten epidemisk sjuk­

dom; rör. ordningen å utskänk-

ningsställe i stad m. fl. orter).

2 disposition af stadsjord, jordbyte

mellan stad och enskild person.

13 skyldighet till tjänstgöring eller

åtgärds vidtagande för magistrat,

kronofogde, länsman, härads-

C. 78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Regerin gsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

ning af kommunalstämmas räken­

skaper eller kommitté för af­

gifvande af förslag ang. regle­

ring af municipalsamhälle att

tillhandahålla vissa handlingar.

2 anbringande af grindar vid kors­

ning mellan järnväg och väg,

borttagande af landsvägsgrindar

vid korsning med järnväg (och

ersättande med grindar utan be­

vakning).

1 införande i länskungörelser af cir­

kulär från bergmästare.

1 bostadsförhållandena i viss stad

(målet desert; K. B:s öfverklagade

resolution och de af K. B. i målet

pröfvade handlingar ej bilagda

besvärsskriften).

1 behörighet att meddela förordnande

för af köpings kommunalnämnd

såsom polisbetjänte anställda

personer.

1 af drätselkammare enskild person

lämnadt tillstånd att å stadens

torg för viss tid uppföra en ba­

rack.

1 förständigande att till Ö.St.-Åmb.

redovisa vissa penningmedel (§ 143

Utsökningslagen).

1 skyldighet att anhängiggöra talan

om expropriation för en järnvägs­

anläggning (§ 24 i K. F. d. ä‘V4

1866).

1 framställning af trafikanter vid

enskild järnväg om upphäfvande

af en utaf järnvägens trafikchef

utfärdad tjänsteorder.

1 magistrats beslut att konstitutorial

(ej fullmakt) skulle å viss be­

fattning utfärdas.

1 giltigheten af träffad förlikning i

jordatvist.

2 åläggande för järnvägsaktiebolag

att vidtaga åtgärder till skyd-

F. 80

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

31

6

19

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

5

2

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

skatteomföring af krononybygge

(K. Br. d. % 1817 m. fl.),

skatteköp (K. K. d. l5/i² 1848;

K. Cirk. d. 19/s 1870).

jordeboksmål.

fastställelse af markegångspris.

restitution af penningafrad (fråga

huruvida viss afgäld utgör grund­

skatt eller arrende),

fördelning till återbetalning af lån

ur odlingslånefonden (återför-

visadt till K. B.). (K. Br. d.

27/^b 1898.)

fråga om vissa lägenheters jord­

natur.

skyldighet att till statsverket ut­

göra ränta och lösen för krono­

tionde af vissa delar af förut­

varande hospitalshemman,

inlösen för statsverkets räkning

af kronotionde.

ersättning af statsmedel för utbe­

tald frälseränta af vissa hem-

mansdelar (K. K. d. 8/2 1888).

skattläggning af lägenheter å

grufskog (K. Br. d. 19/3 1828).

Statskontoret.

anmärkningsprovision å stämpel­

medel.

aktoratsprovision i balansmål,

utbekommande af begrafnings-

hjälp.

restitution af för mycket erlagd

stämpelafgift.

1 befordran.

2 pröfning af säkerhet för lån ur

manufäktursförlagsfonden.

1 utbetalning mot viss säkerhet af

lån från fonden för rederinärin­

gens befrämjande.

Kommerskollegium.

grufmål (vägrad matsedel; mat­

sedel å sönad grufva; utmåls-

läggning).

registrering åt fartyg, förändring

af fartygs namn (K. F. d. 27/n

1891).

3 befordringsmål (inkl. förordnande).

3 flyttning af marknad (Landshöfd.-

instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/«

1841 och Kommerskoll. Kung. d.

28/6 s. å.; K. Br. d. u/6 1788).

4 hvilostånd och villkoren därför.

81 F.

Antal

mål.

2009

25

61

35

6

5

1

1

1

4

118

42

1

1

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 af bergmästare föreskrifven åtgärd

betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten.

beskattningsmål.

taxering till afgift för brännvins-

förs älining.

mantalskrifnin gsmål.

anmärkningsmål,

afkortnings- eller afskrift) ingsmål.

restitution af erlagdt skattebelopp

(3; däraf 2 ang. för mycket er-

lagd . grundskatt), stämpelafgift

eller penningafrad.

debitering af annuitet å ett od-

lingslån.

stämpelförsäljare debiterad ränta

å icke i laga tid redovisade

stämpelmedel.

aktoratsarfvode.

mål, hänvisade till domstol eller

af Kammarrätten rätteligen af-

visade.

Generaltullstyrelsen.

tullbehandling.

vägrad restitution af tull vid åter-

utforgel eller vägrad tullfri åter-

införsel, återbetalning af tull.

restitution af böter enligt tull­

stadgan.

aflöningsförmåner.

6 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 förstärkt tullbevakning vid på kla­

gandens bekostnad anordnad tull­

station.

1 tillstånd för fartyg att från ut­

rikes ort direkt ingå till viss

lastageplats.

1 abandonnerande för tullen af ska-

dadt nederlagsgods.

2 utbekommande af auktionsmedel

för bärgadt gods, ersättning för

varor, sålda å tullauktion.

1 ersättning för gods, som genom

tullbetjänings förvållande för­

farits.

1 utländsk konsuls klagan öfver att

tulluppsyningsman i hans ställe

utfärdat sundhetspass.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

11

F. 82

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Patent- och Registreringsverket.

195 vägradt patent.

5 ansökan om patent förklarad för­

fallen.

1 förlängning af tiden för uppfin­

nings bringande till verkställig­

het inom riket.

12 registrering af aktiebolag 1. upp­

gift ang. aktiebolag.

4 registrering af mcnster och mo­

deller.

Domänstyrelsen (1899).

5 reseersättning.

1 kronoarrendators anspråk på er­

sättning för minskad virkes-

afkastning (hänvisadt till dom­

stol).

Konungens Refältning skafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel.

2 restitution af tillverkningsskatt för

brännvin, som exporteras (K. K.

d. 8/i2 1882).

8 arfvode till kontrollör vid malt-

krossning (K. F. d. 17/e 1903

§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid

denaturering af brännvin (K. F.

d. 10/u> 1890, § 14 i lydelse enligt

K. K d. 5/5 1899), godtgörelse

till tillsyningsman vid bränn-

vinsnederiag för på nederlaget

upplagd brännvinskvantitet (K.

Stadg. d. 23/9 1887), restitution

af kontrollkostnader, fråga huru­

vida brännvinskontrollörs arf­

vode tillkomme hans konkursbo

(hänvisadt till domstol).

26 registrering af förening för eko­

nomisk verksamhet, handels-

anmälan.

262 försäljning af spirituösa, vin och

maltdrycker (tillstånd till dylik

försäljning, antagande af anbud

å brännvinsförsäljning, inrät­

tande eller öfverlåtande af för­

sälj ningsrättigh et, in skränkning

eller utsträckning i tiden för

utöfning af försäljningsrättighet,

förbud mot utöfning af försälj­

ningsrättighet, ordnande af ut-

skänkningsrörelse i - stad, öfver­

flyttning af utskänkning till an­

nan lokal, fördelning af gemen­

sam rätt till minuthandel och

utskänkning, ifrågasatt privile­

gium å brännvinsförsäljnings-

rätt; vägrad ansvarsfrihet för

styrelse för spritbolag, anmärk­

ning mot spritbolags förvaltning,

åläggande för styrelse för dylikt

bolag att redovisa- visst af sty-

F. 84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet. *

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 flyttning af marknad, ändrad be­

nämning å marknad (hänvisade

till Kommerskoll.).

2 utsyning af skog å f. d. bergsall-

männing (1899).

1 föreskrifter af inspektör öfver elek­

trisk anläggning (fråga huruvida

rätt till besvär öfver beslutet

vore medgifven).

1 utseende af skiljeman.

1 sökt tillstånd att bibehålla nytt-

janderätten till en lägenhet under

indraget boställe.

1 utbekommande af viss del af köpe­

skilling för exekutivt försåld

fastighet.

1 vägran att mot lösen utlämna ut­

drag af protokoll från utskänk-

ningsaktiebolags sammanträde.

4 utbekommande af jordägares andel

i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf

1 hänvisadt till domstol), rätt att

i stället för fullgörande af arbets-

skyldighet erlägga afgift för ut­

mål; återbekommande af enligt

§ 41 Grrufvestadgan erlagda af-

gifter för vissa grufvor (beroende

af tvist vid domstol).

1 kronoarrendators anspråk att lyfta

expropriationsmedek

1 förbud mot ändring af å kommunal­

stämma beslutad sträckning af

väg.

1 klagan öfver magistrats beslut att

utlysa extra bolagsstämma för

aktiebolag (ej upptaget till pröf­

ning).

1 utbekommande af medel, innestå-

ende å postsparbanksbok.

Postsparbanlcsstyr elsen.

E. 86

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

"y

Målens beskaffenhet.

1 afhysande från kyrkostad (af Kam.-

koll. rätteligen afvisadt).

1 optionsrätt till arrende af en kyrko-

lägenhet.

1 afgäldsbelopp för afsöndradt om­

råde.

1 fastställelse å församlings beslut

om afgäld till kyrka för ett

kyrkan tillhörigt, af kyrkoherden

disponeradt gatuhus.

3 sättet och villkoren för utarren­

dering af ett klaganden på lön

anslaget mensalhemman (K. Br.

d. 12/n 1858, d. n/7 1862); an­

tagande af arrendeanbud å stom­

hemman, arrendebelopp å ett till

klag. utarrenderadt område.

1 församlings skyldighet att till

domkapitlet redovisa vissa präst-

lönemedel.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 lagligheten af verkställd ekono­

misk besiktning å kapellpredi-

kantsboställe.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af van-

artade och i sedligt afseende

försummade barn.

10 aflöningsförmåner.

1 reseersättning.

1 vägran att utanordna af Konungen

beviljadt understöd till föreläs-

ningsförening (enär stadgade vill­

kor icke ansågos uppfyllda).

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).

5 debitering af utskylder till kyrka

och prästerskap.

2 skyldighet för församling att redo­

visa medel för expropriation af

jord från kyrkoherdeboställe, för

patronus att redovisa för kyrko­

tionde.

1 afskrifningsmål.

1 afkortningsmål.

87 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

2

102

218

2

71

32

18

1

31

7

8

5

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Domänstyrelsen.

redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogs-

skogslikvidmedel.

afkastning.

1 hnshållningsplan för kyrkohem­

man.

Konungens Befallningshafvande.

kommunala besvärsmål (häraf 14

öfverlämnade till Kam.koll., 6

af K. B. rätteligen afvisade,

1 återförvisadt).

statsbidrag till folkskoleväsendet

(i 53 fall dispens).

statsbidrag till kommunalbibliotek,

till vanartade eller i sedligt af­

seende försummade barns upp­

fostran (K. K. d. 1904).

förändring af släktnamn (K. E. d.

5/i2 1901).

aflöningsförmåner (6 öfverlämnade

till Kam.koll., 11 till Stats­

kontoret, 1 hänvisadt till dom­

stol).

reseersättning (4 mål öfverlämnade

till Statskontoret, 1 hänvisadt

till domstol).

ersättning för kostnader vid hand- .

lingars öfversändande till lands­

arkiv (K. K. d. 22/ä 1899, § 15,

K. Br. d. 24/^b 1901).

(skol-)barns skiljande från hemmet.

fattigvårdsmål.

kyrkoskrifningsort, skyldighet att

aflämna flyttningsbetyg (K. F.

ang. kyrkoböckers förande d. 6/8

1894).

handräckning för inställande inför

kyrkoråd och för uttagande af

böter och viten, ålagda af kyrko­

råd för underlåtenhet att hör­

samma kallelse, för fattighjons

öfversändande till Norge (1).

2 tillämpning å visst område af

hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad.

3 fastställelse af särskilda ordnings-

stadgar, renhållningsstadga, reg­

lemente för välgörenhetsstiftelse.

1 föreläggande för kyrkostämmas

ordförande att afgifva statistisk

redogörelse öfver församlingens

räkenskaper.

1 köpeanbud å del af område, som

jämlikt Kungl. Maj ris medgif­

vande finge, fördeladt i tomter

från sälj as boställe.

1 skolråds förbud för folkskollärare

att låta två småskolebarn under­

visas i folkskolan (afvisadt af

K. B.).

1 understöd från en donationsfond

(afvisadt af K. B.).

E. 88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Eege ringsrätten.

Statsrådet.

ltJjl

Målens beskaffenhet.

mål

Målens beskaffenhet.

6 förbud och tillstånd enligt Hälso­

vårdsstadgan (1899).

1 vägran att taga befattning med

församlings begäran om anstånd

med uppförande af skolhus.

2 föreläggande för patronus att redo­

visa för kyrkans inkomster (K.

Cirk. d. 19/iä 1902).

1 föreläggande för församling att

vidtaga vissa åtgärder till be­

tryggande af kyrkans bestånd.

1 gäldande med statsmedel af läkares

sjukresa (Läkareinstruktionen d.

31/io 1890, Medicinalstyrelsens

Cirk. d. 28/2 1896).

3 påförande af afgift till präster­

skapets aflöning (däraf 2 öfver-

lämnade till Kam.koll.).

1 sökt åläggande för utmätningsman

att uttaga vissa utsbylder (af-

visadt).

1 utmätning för uttagande af kyrko­

tionde och landskyld (hänvisadt

till domstol).

Ecklesiastikt konsistorium, eller biskop.

98 kommunala besvärsmål (val m. m.).

45 disciplin ärmål (äfven varning),

kyrkotuktsmål.

1 församling af domkapitel meddeladt

föreläggande att afskeda lära­

rinna på grund af otillbörligt

förhållande (Folkskolestadgan §

23 mom. 1, § 18 mom. a).

1 afskedande af vaktmästare (Eforus).

6 aflöningsförmåner (i 1 mål dom­

kapitlet obehörigt; 1 mål öfver-

lämnadt till Statskontoret).

11 skillnad i trolofning, utfärdande

af skiljebref.

8 lysning till äktenskap, utfärdande

af lysningsattest.

9 anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif-

ningsort.

82 skolväsendets ordnande (däraf 32

kommunala besvärsmål; i vissa

fall underställning hos dom­

kapitlet, i andra domkapitlet

uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan

§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;

jfr K. F. d. 21/3 1862 ang. kyrko­

stämma m. m. § 2 mom. 1—4, § 46].

207 befordringsmål (däraf 28 ang. för­

slag och val till folkskollärare-,

klockare- eller organisttjänst;

tillika kommunala besvärsmål).

1 rätt för patronus att till kyrko­

herde kalla viss person (i anled­

ning af tvist om patronatsrätten

hänvisadt till domstol).

1 patronatsrätt (hänvisadt till dom­

stol).

89 E.

1

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

f

Målens beskaffenhet.

1 åtgärder för besättande af en e. o.

prästerlig befattning.

4 stipendieutdelning.

1 folkskollärares rätt till erhållande

af afsked vid viss tidpunkt (Folk­

skolestadgan § 30).

1 återkallande af missiv för e. o.

prästman.

1 uppsägning af på obestämd tid

antagen lärarinna.

6 tjänstledighet.

11 skyldighet till tjänstgöring.

3 af församlings kyrkoråd beslutad

instruktion för församlingens

organist.

3 förständigande för kyrkoherde att

vid inventering af vissa försam-

lingskassor tillhandahålla veder­

börliga handlingar och medel,

sökt föreläggande för skolråds-

o.rdförande att förete viss hand­

ling, vägran att lämna vissa upp­

gifter ur kyrkobok.

1 domkapitels beslut att föreskrifva

insändande af grafkassas räken­

skaper (därjämte ansökan).

1 revision af kyrko- och skolräken-

skaper.

1 rätt för vice pastor att flytta

pastorsexpedition från en till

annan annexförsamling.

1 vägran att uppläsa kungörelse.

1 begäran om syn å donationshem man.

1 användande af läroverks byggnads­

fond (Läroverksstadg. d. 1/n 1878

§ 125).

2 användande af räntemedel från

donationsfond.

1 äktenskapsjäf (Gr. B. 7:3; K. F. d.

”/# 1872, Lag d. 27e 1896).

1 admitterande till konfirmations­

undervisning.

1 hemställan att anskaffa ersättning

för inställda gudstjänster.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 27 Håft.

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

sökt åläggande för församling att

fullgöra viss byggnadsskyldighet

å kyrkoherdeboställe.

E.

90

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

2 förening af tjänster, af skolråd

påyrkad skyldighet för folkskol­

lärare att” vid afskedstagande

från folkskollärartjänsten jämväl

frånträda därmed förenade kloc­

kare- och organistbefattningar

(Folkskolestadgan § 27, K. Stadg.

d. 4/e 1894).

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Konungens Befallningshafvande

3 kommunala besvärsmål (inköp af

orgel, delning af församlingen,

anställande af en skolläkare).

1 optionsrätt till stomhemman.

och

domkapitel eller biskop.

12 skolväsendets ordnande (däribland

äfven kommunala besvärsmål, 1

mål öfverlämnadt till Kam.-

koll.).

1 anställande och aflönande af pastors­

adjunkt (öfverlämnadt till Kam­

markoll.).

2 fastställelse af ritning till begraf­

ningsplats, till utvidgning af

kyrkogård (K. Er. d. 3/i° 1805,

d. 18/^b 1849, Hälsovårdsstadgan

§

12

).

1 sökt befrielse från kyrkoherde­

boställes deltagande i ett dik-

ningsföretag (fråga, huruvida

K. F. d. 6/7 1849 vore tilllämplig).

3 aflöningsförmåner.

1 disciplinär bestraffning.

Universitetskanslern.

10 befordringsmål (inkl. förordnande).

10 stipendietil Isättning.

1 åläggande af viss tjänstgöring.

2 ifrågasatt upphäfvande af fakultets

beslut att godkänna viss examen.

1 öfverlåtelse af arrenderätten till

prebendeprästgård.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

aflöningsförmåner.

18 befordran (inkl. förslag).

1 hänvisning till visst läroverk för

undergående af mogenhetsexa­

men.

3 bedömande af lärjunges insikter

eller uppförande.

91

Antal

mål.

Regeringsrätte».

. Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Akademiskt konsistorium eller motsvarande myndighet.

Styrelse för lägre

1 aflöningsförmåner (öfverlämnadt

till statskontoret).

20 befordringsmål (förslag).

1 besparing af stipendium (Veten­

skapsakademien) .

1 tillstånd att rixbba fornlämning

(Vitterhets-, historie- och antikvi­

tetsakademien).

undervisningsverk.

31 befordringsmål.

1 skyldighet för lärare till viss

tjänstgöring.

1 förständigande att icke använda

viss undervisningsmetod.

1 bestämmande af begynnelse- och

slutdagar för terminer vid vissa

skolor.

Direktion för pensionskassa.

52 pensionsrätt eller pensions belopp.

1 anspråk på viss ersättning, fram-

ställdt af vice pastor i ett pas­

torat, af hvilket prästerskapets

änke- och pupillkassa då uppbar

inkomsterna.

Kuratorerna för Hviifeldtska stipendieinrättningen.

1 företrädesrätt till åboskap. Jfr 2 rätt att bryta sten å stipendie-

sid. 79, 83.

hemman och villkoren därför.

1 tvist mellan åbo och stipendie­

inrättningen om bättre rätt till

expropriationsmedel (hänvisadt

till domstol).

Diverse myndigheter.

1 ersättning för utbetalning och redo­

visning af Malmö barnhusfonds

medel (K. Br. d. 7* 1877, d.

22/2

1878).

1 befordringsmål.

1 stipendietillsättning.

9 underkännande i mogenhetsexamen.

2 underkännande i de skriftliga mo-

genhetspröfningarna.

Jo. 92

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

J or dforuksdepartementet.

74 1900-1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt

på grund af smittosam sjukdom

(K. F. ang. kammande af smitto-

samma sjukdomar bland hus­

djuren d. ®/ia 1898, §§ 39—42),

jfr sid. 72, 77, 96.

3 reseersättning (Taxa för veterinärs

tjänsteförrättning d. 19/io 1888

§ 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omlägg­

ning af allmän väg, egenskap af

allmän väg, vägdelning, under­

håll af väg, afsyning af väg,

inkomst- och utgiftsstat för väg-

kassa, skyldighet att utgöra väg­

skatt, debitering af vägskatt,

uppförande af byggnad utmed

väg, ordnande af vinterväghåll­

ning, ersättning för snöplogning,

anbringande af skyddsvärn eller

annan skyddsanordning, färj-

hållning, upphörande af skyldig­

het att erlägga bro- eller färj-

pengar vid öfverfart af viss bro

eller älf, statsbidrag, grindmål).

Jfr sid. 73, 77, 95.

72 flottningsmål (anordnande eller reg­

lering af allmän flottled, tillstånd

till flottning och villkoren därför,

lämnande eller återkallande af

tillstånd till viss anordning, sökt

1 ang. ett för längre tid sedan med-

deladt tillstånd att bygga i vat­

ten.

1 förbud mot skogsafverkning på

Grottland.

93 Jo.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Måltns beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

handräckning för borttagande af

timmerbom och förbud mot flott­

ning, reglering af flottning, upp­

tagande af sjunket virke, afsy­

ning af flottbyggnader, åtgärder

till betryggande af samfärdseln

mellan by och fritt vatten i

flottled, inrättande af virkes-

skiljningsställe eller vidtagande

af annan anordning ock kostna­

derna därför, förbud mot flottning

af visst virke m. m.). Jfr sid.

73, 76, 95.

25 fastställelse af jordafsöndring (K.

F. d. 6/s 1881, Lag d. 27/6 1896).

6 mantalsfördelning.

7 skjutsningsmål (skyldighet attvara

föreståndare vid skj utsstation

eller att bestrida skjutsning, då

entreprenad ej kommit till stånd,

förändring af gästgifveri till

skjutsstation, ordnande af skjuts-

ningsskyldighet, sammansättning

af skjutslag).

5 fördelning till återbetalning af lån

från odlingslånefonden för vatten-

afledningsföretag (K. K. d. 13/e

1845, K. K. d. a/n 1848).

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner.

3 reseersättning.

77

' anmärkningsmål.

Kammarrätten.

Domänstyr elsen.

3 reseersättning.

1 disciplinär åtgärd.

1 aflöningsförmåner.

3 ersättning för tjänsteförrättning

(Taxa på arfvode för skogsförrätt-

15 utsyning af skog, fastställelse af

hushållningsplan [däraf 1 mål

ang. fastställelse af hushållnings-

plan för boställe, 7 mål ang. ut­

syning af eller hushållningsplan

Jo. 94

Antal

mål.

1

1

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

ningar d. 12/ii 1875; K. K. ang.

kostnadsersättning till lands­

stats- och ecklesiastika tjänste­

män för en del resor in. m. d.

«/• 1899).

optionsrätt vid utarrendering af

kronolaxfiske (K. K. d. 10/u 1882

§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 18/7

1887).

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

för skog å lappmarkshemman och

2 mål ang. utsyning af under­

måligt virke å enskilda hemmans

skogar och fastställelse af afverk-

ningsberäkning för hy i Väster­

bottens län (K. F. d. 1903)],

(K. F. d. 26/i 1894, Domänsty­

relsens Cirk. d. 27/i 1903).

1 tillstånd att bryta sten å indraget

boställe.

1 tillstånd för j ägmästare att bo utom

reviret.

1 befordran.

1 förflyttning till annan tjänst.

4 antagande af anbud (köpeanbud å

' kronojord).

1 ersättning för skadade träd, som

ingått i försåldt virke från krono­

park.

1 utbekommande af köpeskilling för

beslagtaget virke.

1 begäran om öfverlåtelse af arrende

till kronohemman.

Statsrådet.

L cmätmäteristyrelsen.

3 befordran.

LandtbruJcsstyrelsen.

ersättning till distriktsveterinär 1 befordran,

för vissa tuberkulinundersök-

ningar.

Konungens Befallningshafvande.

fattigvårdsmål [kommuns beslut

att vägra fattigvård, skyldighet

att för viss egendom lämna sär-

skildt tillskott, fattigas kvar-

hållande å fattiggård, ersättning

för lämnad fattigvård, tvist mel­

lan socken och fattigvårdsrote,

ersättning åt länsman för fattigs

inställande, föreläggande för fat-

7 tillstånd till sj ösänkning, utdikning

af myr (Lag d. 2% 1879, §

13;

K. K. d. S1/i2 1879).

27 stadga för bedrifvande af fiske,

särskilda bestämmelser för visst

fiske, ordningsföreskrifter för

fiske, förbud mot fiske med not,

tillstånd till visst fiske, föränd­

ring af tid för visst fiske, till-

95 Jo.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Målens beskaffenhet.

tigvårdsstyrelse att vidtaga vissa

anordningar vid fattigvård sin­

rättningen, flyttning af fattighus,

uppförande af nytt fattighus,

kostnad för vård och underhåll

af minderårig (Lag ang. uppfost­

ran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn d. 13/s

1902, §o 23, § 26 mom. 1)].

3 sökt tillstånd till ägostyckninaJLae:

d. «/• 1905).

1 allmänningsstyrelses beslut att ut­

arrendera fiske.

1 interimsflottning. Jfr sid. 73, 76, 92.

32 vägmål [val af vägstyrelse och

revisorer, vägskatt, dess debite­

ring och uppbörd, iståndsättande

af väg, rätt för järnväg att om­

lägga väg, ifrågasatt ställande af

säkerhet för svängbros under­

håll, verkställande af vägdelning,

statsbidrag, af K. B. meddeladt

åläggande för landtmätare att på

f

rund af felaktigheter på egen

ekostnad ånyo å marken utstaka

de särskilda väglotterna (utslaget

upphäfdt, hänvisning till domstol),

fördelning till underhåll af väg

å stads område (B. B. kap. 25, K.

Res. på städernas besvär d. 1(i/io

1723 och d. 17/i² 1724, K. Br. d.

Vn 1826, K. Cirk. s. d., (aflysning

af väg(Yäglagen,K. Br.d. 17/<il828

och Kam.koll. Kung. d. 9/& 1828

ang. rätt domstol i fråga om en­

skilda utfartsvägar för byar)

omläggning af väg, förslag om

anläggning af nya vägar, byg­

gande af vägbro], däraf 6 öfver-

lämnade till Kam.-koll. Jfr sid.

73, 77, 92.

20 reseersättning, ersättning för

tj änsteförrättning, aflöningsför-

måner.

Målens beskaffenhet.

stånd till användande af viss

fiskredskap.

2 rätt att upptaga i flottled sjunket

virke (öfverlämnade till Kam.­

koll.; § 18 Flottningsstadgan ej

tillämplig).

I tillstånd att kvarbo å viss krono­

mark.

5 disposition af sockens understöds-

fond.

1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik

vintertiden i farled.

1 antagande af köpeanbud.

1 ändring af reglemente för härads­

allmänning.

1 föreläggande att vidtaga vissa åt­

gärder för desinfektion i anled­

ning af svinsjuka.

2 fattigvårdsmål [sockens indelning

i fattigvårdsrotar, ändring af

dylik indelning (underställning

_ hos K. B.)].

19 inskränkning af gästgifvares rätt

att försälja vin och maltdrycker,

förbud mot försäljning af vin och

maltdrycker vid gästgifveri.

1 ersättning för synekostnad (hän­

visad! till domstol).

1 ny uppskattning af förbättring å

hemman genom sjösänkning (Lag

d. 2% 1879, § 6i).

1 sökt fyllnad i ägoområde för by

(erhållande af byn utaf Konun­

gens befallningshafvande tiller­

känd men vid afvittring den­

samma ej tilldelad jordareal).

1 jägmästare meddeladt föreläggande

att verkställa sådan undersök­

ning, som i § 2 af Lag om vård

af enskildas skogar d. 2i/i 1903

omförmäles (jfr K. K. d. */* 1906).

1 rätt att hugga vindfällen å all­

männing.

96

Målens beskaffenhet.

4 skjutsnin gemål (2 öfverlämnade till

Kam.-koll.; 2 om gästgifveris i

stad inskränkande till skjuts­

station och om godkännande af

gästgifvare).

8 afvittring (K. Stadg. om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker d.

80/ ^b

1873 in.

fl.). Jfr sid. 76.

1 beslagsprovision å köpeskilling för

olofligt afverkadt virke.

1 ersättning för nedslaktade djur

(svinsjuka) (K. F. d. 9 In 1898,

§§ 39—41) jfr sid. 72, 77, 92.

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

2 förvaltningen af häradsallmänning

' eller sockens besparingsskog.

1 eftergift å arrende för kungsgård

(K. K. d. 10/n 1882 p. 15, 21, 26).

1 föreläggande för sjösänkningsbolag

att företaga vissa arbeten..

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Antal

mål.

Landsting.

1 beslut om entreprenadbidrag för

skjutshållning vid gästgifveri.

Alnarps landtbruksinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförätt­

ning.

Veterinärinstitutet.

1 stipendieutdelning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

97

I. Justitiödeparternentet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904--1906.

Justitiedepartementet

från

Justitiekanslern...............

Summa. Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

1

1

— . --

—

—

_

1

3

0.4

2

0.4

i

0.3

Hofrätt...............................

1

3

—

—

—

—

—

1

5

0.G

4

0.8

i

0.3

Nedre Justitierevisionen . .

—

—

—

—

—

—

1

—

1

0.1

—

—

i

0.3

Fångvårdsstyrelsen ....

3

2

—

3

2

2

3

—

15

1.9

10

2.0

5

1.7

Kammarkollegium ....

1

2

—

—

—

1

2

2

8

1.0

3

0.6

5

1.7

Statskontoret...................

—

—

—

i

1

—

—

—

2

0.3

2

0.4

—

—

Kammarrätten...................

2

—

3

i

3

7

3

7

26

3.2

9

1.8

17

5.7

Patent- o. registreringsverket

21

10

14

14

9

7

9

20

101

13.0

68

13.6

36

12.0

Konungens befalln.-hafvande

4

10

5

8

8

9

G

3

53

6.6

35

7.0

18

6.0

Magistrat...........................

—

1

—

—

—

1

—

—

2

0.3

1

0.2

1

0.3

Tvångsuppfostringsanstalts

styrelse ...........................

_

—

_

_

_

_

_

1

1

0.1

_

_

1

0.3

Summa

33

29

22

27

23

27

24

35

220

27.6

134

20.8

86

28.6

II. Landtförsvarsdepartementet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899--1906.

1899--1903.

1904--1906.

Landtförsvarsdepartementet

från

Arméförvaltningen ....

Summa. Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa. Medel­

tal.

1

5

10

9

13

8

9

8

63

7.9

38

7.6

25

8.3

Kammarkollegium ....

3

1

—

—

—

—

—

—

4

0.5

4

0.8

—

—

Kammarrätten...................

7

12

23

17

26

55

32

85

257

32.1

85

17.0

172

57.4

Konungens befalln.-hafvande

44

34

55

52

48

25

39

21

318

39.8

233

46.6

85

28.3

Direktionen öfver arméns

pensionskassa...............

1

—

1

2

—

—

1

_

5

0.6

4

. 0.8

1

0.3

Militär myndighet ....

1

3

4

4

7

2

14

1

36

4.5

19

3.8

17

5.7

Andra...............................

—

—

—

—

1

—

—

—-

1

0.1

1

0.2

_

—

Summa

57

55

93

84

95

90

95

1151

084

85.5

384

76.8

300

100. o

Bili. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

13

98

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 37.

III. Sjöförsvarsdepartementet.

1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904- 1906.

Sjöförsvarsdepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Marinförvaltningen ....

1

5

2

7

5

2

6

1

29

3.6

20

4.0

9

3.0

Lotsstyrelsen...................

1

1

2

3

2

3

1

3

16

2.0

9

1.8

7

2.3

Kammarkollegium ....

—

—

1

—

—

—

—

2

3

0.4

1

0.2

2

0.7

Kammarrätten...................

2

2

1

1

7

1

5

3

22

2.7

13

2.6

9

3.0

Generaltullstyrelsen ....

—

—

2

1

—

—

1

—

4

0.5

3

0.6

1

0.3

Konungens befalla.-hafvande

18

19

12

13

15

6

3

4

90

11.3

77

15.4

13

4.4

Direktionen öfver flottans

pensionskassa...............

2

1

3

2

3

—

3

3

17

2.1

11

2.2

6

2.0

Andra..............................

—

—

1

—

—

—

—

—

1

0.1

1

0.2

—

—

Summa

24

28

24

27

32

12

19

16

182

22.7

135

27.0

47

15.7

IV. Civildepartementet.

1899- 1906.

1901- 1906.

1899- 1903-

1901- 1903.

1904- 1906.

Civildepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Generalpoststyrelsen ....

Medicinalstyrelsen ....

3

4

5

3

6

5

10

9

9

2

7

7

3

8

11

38

54

.

4.7

6.7

34

46

5.6

7.6

21

33

4.2

6.6

17

25

5.7

8.3

17

21

5.7

7.0

Väg- och vattcnbyggn.-styr.

Telegrafstyrelsen...............

—

1

1

1

2

1

1

1

4

2

10

0.3

1.3

2

10

0.3

1.6

1

4

0.2

0.8

1

4

0.3

1.3

1

6

0.3

2.0

Järnvägsstyrelsen...............

4

4

6

8

5

6

8

10

51

6.4

43

7.1

27

5.4

19

6.3

24

8.0

Riksförsäkringsanstalten . .

—

—

—

—

2

—

4

3

9

1.1

9

1.5

2

0.4

2

0.7

7

2.3

1'örsäkringsinspektionen . .

—

—

—

—

—

2

1

1

4

0.5

4

0.7

—

—

—

—

4

1.3

Kammarkollegium ....

72

17

-

—

—

3

1

—

93

11.6

4

0.7

89

17.8

—

—

4

1.3

Statskontoret...................

2

—

2

2

1

—

—

—

7

0.9

5

0.8

7

1.4

5

1.7

—

—

Kommerskollegium ....

3

—

—

—

—

—

1

—

4

0.5

1

0.7

3

0.6

—

—

1

0.3

Kammarrätten...................

15

12

10

17

10

11

20

20

115

14.4

88

14.G

64

12.8

37

12.3

51

17.0

Patent- och registr.-verket .

32

9

—

1

—

—

—

—

42

5.2

1

0.1

42

8.4

1

0.3

—

—

Landtmäteristyrelsen . . .

—

1

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

—

—

—

—

Domänstyrelsen...............

1

—

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

—

—

~

—

Konungens befalln.-hafvande

186

148

143

152

152

144

138

175

1,238

154.8

904

150.6

781

156.2

447

149.0

457

152.4

Landsting...........................

—

1

2

—

3

1

—

—

7

0.9

6

1.0

6

1.2

5

1.7

1

0.3

Direktion för pensionsinrättn.

—

—

—

—

—

1

—

1

2

0.3

2

0.3

—

—

—

—

2

0.7

Summa

318

201

173

196

194

179

184

233

1.678

209.8

1,159

1932

1,082

2164

563

187.7

596

198.6

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

V. Finansdepartementet.

1899- 1906.

1901- 1906.

1899- 1903.

1901—1903.

1904- 1906. !

Finansdepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Generalpoststyrelsen . . .

1

_

—

—

r_

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

—

—

—

—

Telegrafstyrelsen...............

1

—

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

1

0.2

—

—

—

—

Kammarkollegium ....

9

3

13

3

7

29

15

15

94

11.8

82

13.7

35

7.0

23

7.7

59

19.8

Statskontoret.......................

1

1

2

—

3

1

—

—

8

1.0

6

1.0

7

1.4

5

1.7

1

0.3

Kommerskollegium ....

—

2

2

5

3

3

2

1

18

2.3

16

2.7

12

2.4

10

3.3

6

2.0

Kammarrätten...................

253

214

255

240

220

275

170

491

2,148

268.6

1,651

275.1

1,212

242.4

715

238.4

936

312.0

Generaltullstyrelsen ....

9

24

18

17

23

23

22

39

175

21.9

142

23.7

91

18.2

58

19.3

84

28.0 |

Patent- och. registr.-verket .

—

45

24

32

28

23

23

42

217

27.1

172

28.6

129

25.8

84

28.0

88

29.3

Domänstyrelscn...............

6

—

—

—

—

—

—

—

6

0.8

—

—

6

1.2

—

—

—

—

Konungens befalln.-hafvande

20

40

40

58

50

37

42

123

410

51.2

350

58.3

208

41.6

148

49.3

202

67.3

Direktion öfver pensionsinr.

—

2

—

1

—

5

5

7

20

2.5

18

3.0

3

0.6

1

0.3

17

5.7

Styrelsen för postsparbanken

—

—

—

—

—

1

—

—

1

0.1

1

0.2

—

—

—

—

1

0.3

Summa

.‘500

fiol

354

356

334

397

279

718

3,099

387.4

2,438

406.3

1.705

341.0

1,044

348.0

1,394

464.7

VI.

Ecklesiastikdepartementet.

1899- 1906.

1901- 1906.

1899- 1903.

1901- 1603.

1904—1906.

Ecklesiastikdepartementet

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905.1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Medicinalstyrelsen ....

4

4

0.5

—

—

4

0.8

• —

—

—

Kammarkollegium ....

18

23

19

17

19

17

15

21

149

18.6

108

18.0

96

19.2

55

18.3

53

17.7

Statskontoret...................

1

—

1

5

3

2

—

1

13

1.6

12

2.0

10

2.0

9

3.0

3

1.0

Kammarrätten...................

12

19

23

20

16

20

28

35

173

21.6

142

23.7

90

18.0

59

19.6

83

27.6

Domänstyrelsen .....

2

2

2

3

1

1

3

5

19

2.4

15

2.5

10

2.0

6

2.0

9

3.0

Konungens hefallu.-hafvande

66

54

44

79

64

78

64

71

520

65.0

400

66.7

307

61.4

187

62.3

213

71.0

Ecklesiastikt konsistorium .

46

44

61

80

72

71

76

65

515

64.4

425

70.8

303

60.6

213

71.0

212

70.7

K. B. och eckles.kons. gemen­

samt ...............................

6

2

1

4

1

1

1

4

20

2.5

12

2.0

14

2.8

6

2.0

6

2.0

Universitetskanslern . . .

3

2

Oö

5

1

4

6

4

28

3.5

23

3.8

14

2.8

9

3.0

14

4.7

Akad. kons. eller motsvarande

5

2

3

2

4

2

—

2

20

2.5

13

2.2

16

3.2

9

3.0

4

1.3

Ofverstyrelsen för rikets all­

männa läroverk ....

_

—

—

—

—

—

3

21

24

3.0

24

4.0

—

—

—

—

24

8.0

Styrelse för lägre undervis­

ningsverk .......................

2

2

2

10

3

8

7

1

35

4.4

31

5.2

19

3.8

15

5.0

16

5.3

Vetenskaps- eller Vitterhets­

akademien .......................

_

_

_

_

2

_

_

_

2

0.3

2

0.3

2

0.4

2

0.7

—

—

Direktion för pensionskassa

6

7

9

7

7

7

6

4

53

6.6

40

6.7

36

7.2

23

7.7

17

5.7

Kuratorerna för Hvitfeldtska

stiftelsen.......................

3

1

_

_

_

_

_

_

4

0.5

—

—

4

0.8

—

—

—

—

Andra...............................

—

—

—

1

1

2

8

2

14

1.7

14

2.3

1

2

0.4 1 2

0.7

12

4.0

Summa

174

158

168

233 194

1 213

217

236

1,593

199.1

1.261

210.2

j ⁹²⁷

| 185.4

595

198.3 | 666

222.0