2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Med upphävande av kungörelsen den 3 oktober 1829 angående

villkoren, varunder utländska män kunna förvärva och besitta fast

egendom i riket, och med ändring av vad lag eller författning i övrigt

innehåller stridande mot nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1

§•

Utländsk medborgare må ej utan Konungens för särskilt fall

givna tillstånd här i riket förvärva fast egendom eller förvärva eller

bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, ej heller i något

fall härstädes inmuta mineral fyndighet.

Vad sålunda är stadgat om utländsk medborgare skall ock till-

lämpas beträffande utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter

och stiftelser.

2

§.

Svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, svenskt

aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk eko­

nomisk förening må ej här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineral-

fyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

gruvdrift, utan att Konungen därtill givit bolaget eller föreningen allmänt

tillstånd eller tillstånd för särskilt fall.

Samma lag vare i fråga om svenskt aktiebolag, vars aktiebrev

skola vara ställda till viss man, om icke i bolagsordningen intagits för­

4

Äskas sådan prövning, eller vill någon jämlikt 2 § för särskilt fall

söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom

ett år från det fånget skedde. Försittes den tid, eller prövas fall som

i 4 § avses icke vara för handen och varder ej heller, om Konungens

tillstånd sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligger Konungens befallningshavande,

såframt ej förvärvet godkännes enligt 4 §, att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i sådant ärende, meddelas av

Konungen.

År i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts frågan om rätt

att förvärva egendom ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses

möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875

om lagfart å fång till fast egendom.

⁶

§•

Vad i 1 och 2 §§ är stadgat utgöre ej hinder för att medelst

inrop å exekutiv auktion förvärva fast egendom eller inmutad mineral­

fyndighet eller gruvlägenhet. 7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

7

§•

Fast egendom, som förvärvats enligt vad i 6 § sägs, skall åter

avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän tre år

förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, därest ej

dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka inroparen icke ägt att

utan Konungens tillstånd köpa egendomen annorledes än å exekutiv

auktion, upphört eller inroparen erhållit Konungens tillstånd att behålla

egendomen. Har sagda tid av tre år tilländalupit och visas ej att, dess­

förinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit Konungens

tillstånd att behålla egendomen, då skall, om ej av lagfartsprotokollet

framgår, att egendomen är avyttrad, Konungens befallningshavande,

med iakttagade av vad i 9 § stadgas, förordna, att egendomen skall

säljas å offentlig auktion efter vad nedan sägs. Å sådan auktion må

6

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

därefter, som Konungen för särskilt fall må efter ansökan bestämma,

vid äventyr att, om ej dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka

inroparen ej] ägt att utan Konungens tillstånd förvärva egendomen

annorledes än å offentlig auktion, upphört eller inroparen erhållit

Konungens tillstånd att behålla egendomen, försöks- eller gruvarbete,

som inroparen efter nämnda tid företager, skall vara utan verkan till

bevarande av rätt till fyndigheten eller gru vlägen heten.

11 §•

Företager någon å inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet,

för vars förvärvande eller bearbetande Konungens tillstånd enligt vad

ovan sägs erfordras, utan sadant tillstånd försöks- eller gruvarbete, vare

arbetet utan verkan till bevarande av rätt till fvndiffheten eller gruv­

lagen heten.

12

§.

Äger, då denna lag träder i kraft, svenskt aktiebolag, vars aktie­

brev skola vara ställda till viss man, här i riket fast egendom med en

areal av mer än tvåtusen hektar, häri icke inräknad å sådan egen­

dom belöpande andel i mark, som vid skifte lämnats odelad eller av­

satts för gemensamt behov, eller ock vattenfall eller del därav, varur

vid vanligt lågvatten uppenbarligen kunna uttagas mer än ettusen turbin-

hästkrafter, eller innehar sådant aktiebolag på grund av rättighet, som

förvärvats före denna lags trädande i kraft, inmutad mineralfyndighet,

stenkolsfyndighet eller gruvlägenhet, må aktier i bolaget, vilka vid

lagens ikraftträdande ägas eller äro tecknade av svenska medborgare,

bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser, eller vilka utgivas

i anledning av aktiekapitalets ökning, icke genom teckning eller över­

låtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, ej

heller av svenskt bolag eller svensk förening, som enligt 2 § allenast

med Konungens för särskilt tall givna tillstånd äger förvärva fast egen­

dom eller gruva; dock skall vad sålunda stadgats ej medföra inskränk­

ning i den aktieägare tillkommande rätt till teckning eller erhållande

av det antal nya aktier i bolaget, som svarar mot hans andel i det

förutvarande aktiekapitalet, eller inskränkning i den rätt att teckna eller

erhålla nya aktier, som vid denna lags trädande i kraft enligt bolags­

ordningen må tillkomma aktieägare.

Det åligger styrelsen att förse brev å sådana aktier, som äro

underkastade nämnda inskränkning, med påskrift härom och att i aktie-

8

eller som mot bättre vetande låter i aktieboken göra anteckning

i strid mot bestämmelsen i 12 § andra stycket första punkt en,

eller som uppsåtligen underlåter att iakttaga föreskriften i 12 §

andra stycket andra punkten,

eller som uppsåtligen låter i strid mot bestämmelsen i 12 §

andra stycket tredje punkten verkställa utdelning till aktieägare,

straffes med böter från och med femtio till och med tvåtusen

kronor eller fängelse.

Underlåter styrelseledamot i annat fall än nyss är sagt att

iakttaga föreskrift, som är meddelad i 12 § andra stycket första

eller andra punkten, straffes med böter från och med fem till och med

femhundra kronor.

4 Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

16

§.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fidla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

n §.

Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller

förvärvat eller bearbetar inmutad mineral fyndighet eller idkar gruvdrift,

vare, om han ej är i riket bosatt, pliktig att hava ett i orten bosatt

ombud, som är svensk medborgare och skall vid de tillfällen, då huvud­

mannen icke vistas i riket, äga att i angelägenheter, som röra fastig­

heten eller gruvan, å huvudmannens vägnar mottaga stämningar,

kallelser och andra delgivanden samt svara vid domstolar och hos

andra ämbetsmyndigheter. Det åligger ock utländsk medborgare, som

nu är nämnd, att hos Konungens befallningshavande i det län, där den

fasta egendomen eller gruvan är belägen, göra anmälan angående om­

budets namn och vistelseort samt beträffande ombyte av ombud. Iakt­

taga ej vad sålunda är stadgat, äge Konungens befallningshavande

i förekommande fall att med laga verkan utse ombud å utlänningens

vägnar.

Vad i första stycket stadgas om utländsk medborgare äge mot­

svarande tillämpning beträffande utländsk samfällighet eller stiftelse.

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Om vissa inskränkningar i rätten att inmuta mineralfyndighet eller

förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift är

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 92, 94, 105 och 132 §§ i lagen

den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 23, 54, 63, 91, 92, 94, 105 och 132 §§

i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag skola erhålla följande

ändrade lydelse:

23 §.

Ansökning om bolagets registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas

dels stiftarnas och styrelseledamöternas samt, där suppleanter i

styrelsen utsetts, deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels bolagets postadress,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

allenast av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller i förening,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda be­

fogenhet, varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn även­

som nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) stiftelseurkunden, försedd med påskrift om uppvisande, som i

9 § sägs, samt övriga i 14 § 2 mom. angivna handlingar, så ock

styrkta avskrifter av samtliga dessa handlingar;

2) av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokollet vid kon­

stituerande stämman, så ock, där annan stämma hållits, av det därvid

förda protokollet;

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

91 §.

Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen, att rätts­

förhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, eller att förbehåll, som

i 52 § 1 mom. sägs, i bolagsordningen intages, vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare föreDat sig därom. Om beslut, varigenom

i bolagsordningen intages förbehåll, som i 52 § 2 mom. sägs, gälle vad

i 4 mom. av denna § stadgas.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om grunderna

för utövande av rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma eller

om användande av bolagets vinst eller av bolagets behållna tillgångar

vid dess upplösning, så ock beslut om sådan ändring av bolagsordningen,

att däri intages förbehåll, som i 138 § sägs, eller att tiden för bolagets

bestånd förlånges, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare för­

enat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolags­

stämmor, därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles,

biträtts av samtliga röstande och dessa tillika företrätt minst tre fjärde­

delar av hela aktiekapitalet.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om föremålet

för bolagets verksamhet vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolags­

stämmor, därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles,

biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande och dessa tillika före­

trätt minst tre fjärdedelar av hela aktiekapitalet. I fråga om giltighet

av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att aktiekapitalet må

ökas, vare, där aktier med olika rätt finnas, lag, som nu är sagt; dock

erfordras, att de röstande, som biträtt beslutet, företrätt jämväl minst

tre fjärdedelar av varje särskilt slag av aktier.

Beslut om annan ändring av bolagsordningen vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, och å den

stämma, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

År för giltighet av beslut, varom nu är sagt, något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

Har i bolagsordningen intagits bestämmelse, enligt vilken annan

bestämmelse ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat med­

givande, må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens med­

givande ändras.

16

allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller

i förening, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom natio­

nalitet och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma eller ändrar likvidator

eller suppleant eller eljest någon, som, ensam eller i förening med annan,

berättigats teckna firman, sitt hemvist, skall ock därom anmälan för

registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans

riktighet, jämte bevis om tillstånd, som, efter ty i 104 § sägs, må vara

av Konungen meddelat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

132 §.

Med böter från och med femtio till och med två tusen kronor eller

fängelse straffes

1) stiftare, som mot bättre vetande i stiftelseurkunden, i tecknings-

lista eller i skriftlig handling, som åberopas i listan eller bifogas den­

samma eller eljest framlägges å konstituerande stämman, meddelar oriktig

uppgift;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering

mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, vilket

utan Konungens lov är ställt till innehavaren, eller i vilket aktie angives

lyda å mindre belopp än i denna lag är medgivet, eller i vilket mot

föreskriften i 26 § 2 mom. förbehåll, som där sägs, ej angivits;

4) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande

i skriftlig handling, som framlägges å bolagsstämma eller annorledes

hålles tillgänglig för aktieägarna, rörande bolagets angelägenheter med­

delar oriktig uppgift eller mot bättre vetande vare sig låter i aktieboken

göra anteckning i strid med bestämmelserna i 28 § 1 och 3 mom. eller

underlåter ombesörja, att förändring i äganderätt till aktie varder jämlikt

28 § 1, 2 och 3 mom. antecknad i aktieboken;

5) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med

bestämmelse i 54 § låter verkställa utbetalning till aktieägare;

6) styrelseledamot, som vid upprättande av balansräkning mot bättre

vetande förfar i strid med bestämmelserna i 56 §;

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag-

till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar skola erhålla följande ändrade lydelse:.

6

§•

Ansökning om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,

deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av styrelsen, vilken eller vilka, var .för sig eller gemen­

samt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda be­

fogenhet, varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn även­

som nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egen­

händiga, bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar av föreningens

stadgar ävensom, där ej vad i 65 § 1 mom. är stadgat äger tillämpning,

en med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

lörsedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt

avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, ut­

visande, att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller

annan handling, varav framgår, att styrelse blivit utsedd.

20

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom natio­

nalitet och hemvist.

Avgår ^ likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Penna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Innehar, då denna lag träder i kraft, annan än här i riket bosatt

svensk medborgare bemyndigande att teckna firman för förening, i vilken

an icke är styrelseledamot, likvidator eller suppleant för sådan, och

sökes ej inom. nittio dagar efter lagens ikraftträdande Konungens med-

givande för innehavaren att bibehållas vid bemyndigandet, eller varder

dylik ansökning, som gjorts inom nämnda tid, av Konungen avslagen,

upphöre bemyndigandet att gälla.

22

Gällande

lagstiftning.

a) Förbudet

för utlänning

att utan

Kungl. Maj:ts

tillstånd för­

värva fast

egendom.

Till fullgörande av detta uppdrag överlämnade kommittén den 5

februari 1908 — jämte förslag till ny lag om aktiebolag —- förslag

till lag angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärva fast

egendom eller idka gruvdrift.

Lagrådet, till vilket dessa båda förslag remitterades, avgav den

31 december 1909 utlåtande, däri lagrådet av anförda skäl förklarade

sig icke kunna tillstyrka en lagstiftning av den innebörd sistnämnda

förslag utvisade. Denna omständighet torde hava varit anledningen

till att berörda förslag icke i samband med förslaget till lag om aktie­

bolag framlades för 1910 års riksdag.

Sedan Eders Kungl. Maj:t den 30 augusti 1912 på hemställan av

den dåvarande chefen för justitiedepartementet beslutit, att den genom

riksdagens förenämnda skrivelse väckta frågan skulle upptagas till för­

nyad behandling, underkastades det tidigare förslaget till förbudslag

inom departementet omarbetning, delvis med biträde av särskild sak­

kunnig. Förevarande ärende synes därvid hava fortskridit så långt, att

ett omarbetat förslag i ämnet jämte några i samband därmed inom departe­

mentet uppgjorda förslag voro färdiga att underställas lagrådets gransk­

ning. Då jag ansett nämnda fråga böra upptagas till fortsatt handlägg­

ning, hava de sålunda uppgjorda förslagen lagts till grund härför; och

bär jag, efter granskning av förslagen, funnit mig kunna giva desamma

min anslutning. Jag anhåller nu att få för Eders Kungl Maj:t anmäla

detta ärende. Vad jag därvid kommer att anföra är jämväl i övrigt

väsentligen byggt på de tidigare utförda förarbetena i frågan.

Innan jag närmare ingår på innehållet i dessa lagförslag, torde en

kortfattad redogörelse böra lämnas för tillkomsten av de i riksdagens

skrivelse avsedda förbud och för de lagstiftningsåtgärder, som hittills

varit i ämnet ifrågasatta.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Med anledning av en till Kungl. Maj:t från dess befallningsha-

vande i Jönköpings län inkommen anmälan, att en utländsk undersåte

köpt ett hemman inom länet och där bosatt sig för att bearbeta ett

å hemmanets ägor befintligt brunstensbrott, infordrade Kungl. Maj:t

den 5 november 1828 från justitiekansler!! yttrande, huruvida efter då

gällande författningar det kunde anses vara tillåtet för utländska män

att utan erhållen svensk medborgarrätt eller Kungl. Maj:ts särskilda till­

stånd här i riket förvärva och besitta fast egendom, och i sådant fäll om

och vad förbud däremot lämpligen kunde meddelas. Högsta domstolens ut­

låtande i samma fråga inhämtades därefter genom remiss den 28 mars 1829.

24

utarbetande av förslag till ändringar i gruvestadgan funno stora

svårigheter möta att medelst lagstiftning på sådant sätt lösa dessa

varandra så motsatta strävanden, att de båda önskemålen vunnes.

Vad inmutningsrätten beträffade, ingrepe den dock så djupt i ägande­

rättsförhållandena, att den borde uteslutande förbehållas vårt lands

inbyggare, särskilt då ändamålet med densamma eller mineralfyndig-

heters upptäckande syntes kunna till fullo uppnås, även om den icke

utsträcktes till utlänningar, varemot en dylik rätt, given åt utlänningar,

skulle kunna framkalla mångahanda olägenheter och även missbrukas

till våda för landet. Däremot kunde det förutsättas, att, om utlänning

bleve skyldig att före förvärvande eller bearbetande av inmutad fyndighet

eller idkande av gruvdrift därtill inhämta Konungens tillstånd, sådant

tillstånd icke komme att honom medgivas, med mindre än att han till-

förbundes att underkasta sig svensk lag och svensk domstol, att låta sig

företrädas av i Sverige bosatt svensk undersåte, att för uppfyllande av sina

förbindelser ställa erforderlig säkerhet o. s. v., samt att under sådana

förhållanden några olägenheter ej vore att befara av lagbestämmelser i

angivna riktning.

I överensstämmelse härmed erhöll genom lagen den 20 okto­

ber 1899 gruvestadgans 68 § sin nuvarande lydelse, enligt vilken ut­

länning icke må i riket inmuta mineralfyndighet och ej heller äger, med

mindre än att Konungen funnit skäligt därtill lämna bifall, förvärva

eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Ifrågasätta

lagstiftnings­

åtgärder.

a) Vid 1850-

1851 års

riksdag.

Vid riksdagen 1850—1851 väcktes inom borgarståndet motion

om upphävande av Kungl. Maj:ts diskretionära befogenhet att meddela

utländsk undersåte rätt att förvärva och besitta fast egendom i riket.

Rikets ständer beslöto ock en skrivelse av innehåll, att utländsk man,

som ville bosätta sig i riket för att bruka eller besitta fast egendom,

icke borde erhålla tillstånd därtill, innan han blivit antagen till svensk

medborgare.

I infordrat yttrande fann högsta domstolen, att det väl i allmän­

het måste anses gagneligt och med god ordning överensstämmande, att

rättighet till brukande och besittande av fast egendom i riket icke till­

erkändes utländsk man, som icke blivit antagen till svensk medborgare,

men att likväl i enskilda fall omständigheter kunde inträffa, vilka för­

anledde undantag från en sådan regel. Någon ändring i det bestående

förhållandet kunde således icke tillstyrkas.

På de av högsta domstolen anförda skäl fann Kungl. Maj:t sig

icke kunna bifalla ständernas ifrågavarande förslag.

juridiska personer och merendels avsett bruks- och skogsegendomar.

Däri läge just. faran; det vore ej enskilda personer, som flyttade hit

och själva brukade egendomarne, utan fråga vore om spekulations­

affärer, avseende landets största naturliga tillgångar. Det kunde visser­

ligen medföra vissa fördelar, att penningar på sådant sätt inkomme och

att företagsamhet utvecklades, men dessa fördelar kunde köpas för dyrt.

Samhällets lugn och trygghet kunde äventyras, de ekonomiska fördelarna

kunde komma i kollision med nationella och politiska. Det vore för

övrigt ovisst, om icke även med avseende å de ekonomiska för­

delarna eu missräkning vore för handen, i det att vi för en ögonblicklig

vinst avhände oss dyrbara, oumbärliga förvärvskällor. Att så gott som

alla andra länder lämnat främlingar tillträdet fritt till förvärvande av

fast egendom betydde härvidlag ej mycket. Sveriges ekonomiska för­

hållanden vore just ägnade att inbjuda till spekulation av förberörda

art. Sverige vore i ekonomiskt hänseende så att säga på det första

utvecklingsstadiet. Oerhörda naturliga tillgångar funnes, men natur­

förhållandenas oginhet hade hittills hindrat dessa tillgångars vederbörliga

tillgodogörande och kapitalbildningen vore ringa. Under ett nytt ut­

vecklingsskede med goda kommunikationer finge dessa naturliga rike­

domar i skogar, malmfält, stenkolslager med mera en helt ny betydelse.

Invånare i främmande länder med stora kapital och låg räntefot frestades

därför att spekulera i dessa våra naturliga tillgångar och vunne lätte­

ligen framgång, i konkurrensen med våra egna kapitalsvaga medborgare.

Vid den tid, då tillgångarna på grund av förbättrade kommunikationer

stigit oerhört i värde, kunde dessa tillgångar vara i andras händer, och

den vinst, som vid försäljningarna uppkommit, motsvarades då av en

måhända mångdubbel förlust. De inhemska förhållandena kunde göras

till föremål för internationella underhandlingar ocli bestämmelser till nack­

del för den mindre och svagare statens självständighet. Det kunde icke

för Sverige vara ett angenämt rön, om dess lagstiftande myndigheter

eu dag, då de möjligen funnit nödigt att för skogsavverkning eller

gruvdrift stadga strängare bestämmelser, oförmodat funne sig hejdade

av anspråk och rättsfordringar, framställda av utländska egendomsägare

inom landet, vilka genom främmande makters sändebud sökte hävda sin

förmenta rätt och med hotande språk förhindra eu för deras intressen

menlig lagstiftning. Motionärerna föreslogo, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa, bland annat, huruvida icke vid be­

viljande åt utländska undersåtar av tillstånd att i riket besitta fast egen­

dom eller härstädes idka bergsbruk eller skogsavverkning kunde stadgas

såsom grundsatser,

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

d) Vid 1898

&rs riksdag.

e) Vid 1899

krs riksdag.

tillfallit, begära Kungl. Maj:ts tillåtelse därtill; varjämte i förslaget intagits

dels en erinran om ägarens förpliktelse att vara underkastad svensk lag

samt sålunda även möjligen blivande inskränkningar i nyttjanderätt

till skog, dels ock bestämmelse om skyldighet för ägaren att hava ett

i orten bosatt ombud. Vid förslagets remitterande till högsta dom­

stolen yttrade föredragande departementschefen, att han icke kunde till­

styrka sådan lags antagande, som riksdagen åsyftat. Däremot ville

han ej avråda, att bestämmelserna i ämnet sammanfattades i en förord­

ning, vilken såsom civillag stiftades av Kungl. Maj:t och riksdag

gemensamt. Rättigheten för utlänningar att förvärva svensk jord borde

icke vara fullkomligt okontrollerad. Särskilda politiska förhållanden

kunde i vissa fall göra en begränsning nödig, liksom det för landet

måste vara av vikt, att för redbarhet och soliditet mindre väl kända

personer eller bolag ej finge där bliva egendomsägare, men dessa och

dylika förhållanden prövades utan tvivel bäst av Kungl. Maj:t i de

särskilda fallen.

Det utarbetade förslaget framlades för 1874 års riksdag, men

förkastades i båda kamrarne efter en diskussion, varunder framhölls,

att genom detsammas antagande man ingenting skulle vinna utan sna­

rare förlora beträffande vad riksdagen åsyftat, eller inskränkning i

utlänningars egendomsförvärv.

Vid 1898 års riksdag väckte inom andra kammaren en motionär

förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t

ville taga i övervägande, huruvida icke inskränkning uti aktiebolags

rätt till förvärv av fast egendom på landsbygden funnes erforderlig,

samt att, därest Kungl. Maj:t prövade så vara fallet, Kungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och förelägga riksdagen förslag till lagstiftning härför.

Detta förslag grundades bland annat därpå att genom skogsaktiebolagens

jordförvärv stora områden av Sveriges jord redan övergått till utlänningar

eller kunde när som helst bliva utländsk egendom, om ock bolagen fort­

farande kallades svenska. Lagutskottet avstyrkte motionen, vilken, då

första kammaren biföll utskottets hemställan och andra kammaren

motionärens förslag, för den riksdagen förföll.

Vid 1899 års riksdag upprepade samme motionär sitt förslag,

vilket nu ernådde lagutskottets tillstyrkande. Utskottet förklarade sig

visserligen icke i allt kunna instämma med motionären, men fann sär­

skilt en av de synpunkter han framhållit vara förtjänt av det största

avseende. Utskottet ville sålunda uttala sin fullständiga anslutning till

de betänkligheter motionären framställt däremot, att Sveriges jord under

aktiebolagslagstiftningens skydd kunde mer och mer övergå i utlänningars

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

f) Vid 1900

års riksdag.

g) Norrlands-

kommittén.

praktiska svårigheter. Utskottet föreställde sig emellertid, att så icke

vore förhållandet. Bland flera utvägar i sådant avseende, vilka syntes

utskottet tänkvärda, kunde sålunda särskilt ifrågasättas att stadga ovill­

korligt förbud mot aktiers ställande på innehavaren, samt att över­

låtelse utan Kungl. Maj:ts tillstånd till utlänning av aktie i fastighets-

ägande bolag ansåges ogiltig. På dessa grunder ävensom på vissa

andra skäl hemställde utskottet, att riksdagen måtte, i skrivelse till

Kungl. Magt anhålla, att Kungl. Magt täcktes taga i övervägande,

huruvida icke, till tryggande av vårt lands sunda utveckling och vårt

oberoende av främmande inflytande, inskränkning uti aktiebolags rätt

till förvärv av fast egendom å vår landsbj-gd funnes erforderlig, och

att, därest Kungl. Maj:t prövade så vara fallet, Kungl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och förelägga riksdagen förslag härom.

Denna utskottets hemställan, vilken var enhällig, bifölls väl av

andra kammaren, men avslogs av första kammaren, vadan frågan även

vid denna riksdag förföll.

Samme motionär återupptog frågan i en motion vid 1900 års

riksdag. Lagutskottet avgav ett, även denna gång i nu förevarande del

enhälligt, utlåtande av samma innehåll som vid näst föregående riksdag,

och frågan fick i vardera kammaren enahanda utgång som då.

Sedan 1901 års riksdag i skrivelse hemställt, bland annat, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom lagstiftnings- eller

andra särskilda åtgärder den självägande jordbrukande befolkningens

ställning i Norrland och Dalarne kunde vidmakthållas och stärkas och

jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas, samt, så snart

ske kunde, för riksdagen framlägga de förslag, vartill förhållandena

kunde föranleda, tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, den s. k. norrlands-

kommittén, med uppdrag att verkställa utredning i nämnda hänse­

enden och därefter, i den män utredningen därtill gåve anledning, till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1902 anmälde norr-

landskommittén, att kommittén funnit det vara en angelägenhet av stor

vikt att tillse, det utländskt kapital icke i sådan form och omfattning

intresserades i svensk jord, att den inhemska jordbruksnäringens väl­

befinnande därigenom på ett eller annat sätt äventyrades. Det vore

särskilt genom förvärv av aktier i svenskt, jordägande aktiebolag

utlänningar för närvarande utan Kungl. Maj:ts tillstånd kunde förvärva

rättigheter till svensk fastighet, och, om än vådorna härav huvudsak­

ligen vore av politisk art, vore likväl berörda förhållande så till vida

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

32

på de vådor, som därav kunde befaras följa, hos mången hava framkallat

en önskan om ett sådant förbud.

Aven utskottet hade den uppfattningen, att en lagstiftningsåtgärd

i syfte att åvägabringa förbud eller inskränkt rätt för bolag med utländsk

delägare att utan Kungl. Majrts särskilda tillstånd förvärva fastighet eller

därmed likartad egendom vore nödig och nyttig. De skäl, som föranlett

utfärdandet av gällande förbud för enskild utländsk man i sådant avseende,

gjorde sig med särskild styrka gällande beträffande de mera omfattande

förvärv av fastigheter, vilka kunde göras av ett kapitalstarkt, visserligen

till formen svenskt, men faktiskt utländskt bolag.

Det* syntes dock böra tagas under övervägande, huruvida ej undan­

tag från den föreslagna bestämmelsens tillämpning i allt fall borde göras

beträffande tomt eller upplagsplats, mindre vattenfall eller annan dylik

lägenhet, då det ju vore obilligt och onödigt att fordra, att ett bolag,

vars verksamhet vore huvudsakligen av industriell natur utan samband

med ett vidsträcktare förvärv av fastighet eller gruvor, endast därför

att en eller annan aktie i detsamma innehades av utlänning, skulle vara

skyldigt att söka Kungl. Majrts samtycke för förvärvande av en sådan

mindre fastighet, varav det för sin verksamhet vore i behov. För verkan

av den ifrågasatta lagstiftningen vore det av vikt, att densamma finge

giltighet även med avseende å redan bestående bolag, i den mån detta

kunde finnas av omständigheterna påkallat och kunde ske utan kränkning

av enskild rätt. Att bolag, vari utländsk undersåte vore delägare, icke

finge utan Kungl. Majrts ‘tillstånd ingå såsom delägare i annat bolag,

som i riket ägde fastighet eller inmutad mineralfyndighet eller idkade

gruvdrift, syntes utskottet vara principiellt riktigt men måhända icke

böra utan undantag föreskrivas.

För att man skulle kunna medelst granskning av registerböcker

eller annorledes åstadkomma en tillförlitlig undersökning, huruvida

bland ett bolags aktieägare funnes någon utlänning, förutsattes, att

aktier alltid måste ställas till viss man.

På utskottets hemställan beslöt riksdagen — båda kamrarna utan

votering — att avlåta sin förut omnämnda skrivelse den 20 maj 1902,

och har riksdagen såsom motiv till den i skrivelsen gjorda hemställan

upptagit vad lagutskottet sålunda anfört.

I de utlåtanden överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befall-

ningshavande i länen avgivit över denna skrivelse hava framträtt

olika meningar. Sålunda hava Kungl. Majrts befallningshavande i

Södermanlands, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt

Kungl. Maj ds Nåd■ Proposition Nr 137.

34

eller gruvdriftsidkande aktiebolag hade kommittén avlåtit skrivelse med

begäran om upplysning, huruvida enligt bolagets aktieregister utländska

undersåtar ägde aktier i bolaget och, i så fall, om antalet utländska

aktieägare och sammanlagda beloppet av deras aktier.

Från bolagen, med undantag av omkring 60, hade svar inkommit.

De bolag, i vilka enligt de inkomna svaren funnos utländska delägare,

utgjorde 220 och hade sammanförts å en vid betänkandet fogad för­

teckning. Deras sammanlagda aktiekapital utgjorde 820,649,000 kronor,

varav 39,214,550 kronor ägdes av utlänningar. I 33 av dessa bolag

innehades aktierna till halva antalet eller därutöver av utlänningar.

I motiven till det avgivna lagförslaget anförde kommittén.

Då man framhållit de vådor, som kunde följa därav, att utlän­

ningar såsom delägare i svenska bolag skaffade sig rätt över fastig­

heter och gruvor här i riket, torde man närmast haft i sikto förhållan­

dena i Norrland och de där arbetande sågverks- och gruvbolagen.

Beträffande de övriga delarna av riket syntes några större farhågor för

utlänningars ökade inflytande icke råda. Sedan genom lagen den 4 maj

1906 förbud i allmänhet stadgats för aktiebolag att utan Kungl. Maj:ts

tillstånd förvärva fast egendom i vissa delar av Dalarne och Norrland,

torde således lagstiftning mot utlänningars förvärv av fast egendom

vara mindre av behovet påkallad, än förhållandet varit före denna lags

tillkomst.

Även om en lagstiftning i den av riksdagen ifrågasatta riktning

fortfarande finge anses nödig, vore dock en- sådan lagstiftning förenad

sned många betänkligheter och svår att göra fullt effektiv.

Beträffande dessa betänkligheter erinrade kommittén följande.

Användandet av utländskt kapital skulle försvåras eller rent av

förhindras. För bolag, som måste förvärva fastigheter, vore detta möj­

ligen av mindre betydelse, men för gruvdriften vore säkerligen utländskt

kapital nödigt. Därest det helt och hållet förbjödes utlänningar att

förvärva aktier uti bolag, som ägde fast egendom eller idkade gruv­

drift, skulle det utländska kapitalet ej endast avstängas från aktieteck­

ning, utan dylika bolags obligationer skulle därjämte sannolikt ej kunna

vinna avsättning å den utländska mai\knaden. Om bolaget vansköttes

eller av annan orsak ej bure sig, vore ju yttersta medlet för obliga-

tionsinnehavarna i regel att övertaga affären, men härifrån skulle ju de

utländska obligationsinnehavarna vara utestängda. Åven om man, så­

som ifrågasatt blivit, inskränkte förbudet därhän, att utlänningar ej

skulle få äga över eu viss del, en tredjedel eller en ljärdedel av aktierna,

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

36

Lagutskottet hade vid 1899, 1900 och 1901 års riksdagar såsom

eu utväg angivit en bestämmelse därom, att överlåtelse utan Kungl. Maj:ts

tillstånd till utlänning av aktie i fastighetsägande bolag skulle anses

ogiltig. Ej heller denna utväg vore tillfredsställande. Därest utlännings

törvärv av aktie 'skulle vara ogillt, så snart bolaget ägde iiågon som

helst fastighet, skulle detta innebära så gott som totalt förbud för ut­

länning att äga aktier i svenskt bolag, ty de flesta bolag ägde väl någon

fastighet (tomt, fabriksbyggnad eller upplagsplats), och i allt fäll skulle

ingen utlänning våga köpa aktie, då han alltid skulle hava svårt att

förvissa sig om att bolaget ej ägde någon dylik fastighet. Utskottets

mening torde emellertid ha varit, att stadgandet skulle avse endast bolag,

som ägde jordbruksfastighet. Om stadgandet inskränktes härtill, bleve

det säkerligen omöjligt att formulera detsamma så, att utlänningen på

förhand med visshet kunde veta, om han hade rätt att förvärva aktie i

bolaget. Svårligen skulle han våga att köpa aktie med risk att sedan en

gång i framtiden få köpet förklarat ogiltigt. I varje fall, då ringaste

tvivel kunde råda, om bolagets fastighet vore sådan, som med stadgandet

avsåges, skulle han söka Kungl. Maj:ts tillstånd till aktieköpet. Kungl.

Maj:t bleve måhända överlupen med ansökningar om tillstånd till aktieköp.

Kommittén hade emellertid på grund av det densamma lämnade

uppdrag ansett sig skyldig att, trots de angivna betänkligheterna och

svårigheterna, söka åstadkomma en lagstiftning i ämnet, för den händelse

Kungl. Maj:t och riksdagen skulle finna eu sådan lagstiftning av be­

hovet påkallad.

Denna lagstiftning kunde enligt kommitténs åsikt lämpligen byggas

på följande huvudgrunder.

Förhud meddelades för aktiebolag att utan Kungl. Maj:ts till­

stånd förvärva fast egendom eller inmuta, annorledes förvärva eller

bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Att utsträcka förbudet till handelsbolag eller föreningar syntes ej

vara behövligt. Handelsbolag, däri utlänning vore delägare, torde böra

anses vara underkastat bestämmelserna i kungörelsen den 3 oktober

1829 och 68 § i gällande gruvestadga; och att utlänningar, åtminstone

i större utsträckning, skulle bliva medlemmar i förening här i landet,

syntes knappast vara att befara.

Från förenämnda förbud borde göras först och främst det väsent­

liga undantag, att förbudet förklarades ej avse aktiebolag, som genom

att i sin bolagsordning intaga visst i förslaget angivet förbehåll i fråga

om rätt att förvärva aktier i bolaget förhindrade aktiernas övergång i

utlänningars händer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

38

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

varande art. och erinrat om vad kommittén anfört rörande behovet av

lagstiftning i ämnet — anfört följande.

Till vad kommittén anfört kunde läggas, att genom de mellan

staten och de stora norrländska gruvbolagen träffade avtal och därav

betingade åtgärder anledningen till den ifrågasatta lagstiftningen, såvitt

anginge dessa bolags förhållanden, syntes hava bortfallit. Vidare kunde

framhållas, att i det förslag till bestämmelser angående undersökning

och tillgodogörande av mineralfyndighet å viss kronojord (sådan som

ej innehades under ständig besittningsrätt eller vore till boställe anslagen),

vilket funnits bifogat Kungl. ivlaj:ts proposition till 1909 års riksdag med

förslag till ändringar i gruvestadgan in. in., intagits en föreskrift, att

gruvdrittstillstånd, varom i de föreslagna bestämmelserna stadgades, icke

finge meddelas annan än i Sverige bosatt välfrejdad svensk undersåte

eller ock behörigen registrerat svenskt aktiebolag, vars bolagsordning

foreskreve, att aktie icke Unge utan Kungl. Majrts tillstånd tecknas av

eller överlåtas åt andra än i Sverige bosatta svenska män, ävensom att

denna föreskrift skulle i tryck återgivas å samtliga aktiebreven. Därest

en föreskrift i sådant syfte bleve meddelad, torde även den komma

att verka . till att göra den föreslagna lagstiftningen mindre behövlig.

Slutligen erinrades, att, om en av lagrådet vid 50 § i förslaget

till lag om aktiebolag gjord hemställan vunne godkännande, möjlighet

bereddes för varje aktiebolag att i sin bolagsordning intaga förbehåll

om inskränkning i rätten för aktiebolag eller annan samfällighet eller

för utländsk man att genom teckning eller överlåtelse förvärva aktie.

(52 § 2 mom. i lagen om aktiebolag).

Då sålunda den i det föreliggande förslaget innefattade lagstiftning-

mötte de av kommittén framhållna betänkligheter, vilkas vikt icke torde

kunna underkännas, och behovet av en sådan lagstiftning genom åt­

skilliga inträdda förändrade förhållanden syntes vara väsentligen minskat

samt dessutom kunde ytterligare förringas dels genom sistberörda, av

lagrådet tillstyrkta anordning dels ock genom bestämmelser angående

tillstånd till gruvdrift å viss kronojord av huvudsakligen sådant innehåll,

so.m ovan angivits, funne lagrådet sig icke kunna tillstyrka en lag­

stiftning av den innebörd, förslaget utvisade.»

Sedan departementschefen därefter redogjort för de anmärkningar

mot förslagets särskilda bestämmelser, som lagrådet, därest en lagstift­

ning i ämnet ansåges erforderlig och önskvärd, framställt, samt erinrat

därom att Kungl. Maj:ts för 1910 års riksdag ånyo framlagda förslag

till vissa ändringar i gruvestadgan avslagits, och att härigenom frågan

bolag, förekomma därför endast i ringa omfattning och kunna redan

nu icke påräkna någon avsättning på den utländska marknaden. Åven

skogsbolagens obligationer lära hittills med få undantag hava försålts inom

landet. Vid övertagandet av obligationslån tillses naturligen, att den er­

bjudna realsäkerheten är sådan, att den även vid realisation under ogynn­

sammaste förhallanden kommer att täcka lånet. Frågan om möjligheten

att eventuellt övertaga och avveckla det låntagande bolagets tillgångar

och rörelse torde knappast kunna antagas spela någon väsentlig roll vid

beviljandet av ett obligationslån. År den erbjudna säkerheten sådan,

att behovet av dylikt övertagande framstår såsom mer eller mindre

sannolikt, lärer häri fastmer ligga tillräcklig anledning att vägra att

taga befattning med lånet. Här är ju för övrigt ej fråga om något

absolut förbud för utländska undersåtar att i form av aktiebolag eller

annorledes förvärva fast egendom eller gruvor utan blott om möjlig­

görande av kontroll å dylika förvärv.

Den form av utländsk kredit, som snarast kan komma att lida

något avsevärt avbräck genom den ifrågasatta lagstiftningen, torde vara

upptagandet av lan i utlandet emot aktier i jord- och gruvägande bo­

lag. Olägenheten härav synes emellertid icke vara särdeles stor.

Den lagstiftning, som här är i fråga, innebär endast en konsekvent

utveckling av det förbud för utlänning att i Sverige förvärva fäst egendom

eller idka gruvdrift utan särskilt tillstånd, som sedan lång tid tillbaka varit

gällande. Och det torde kunna med skäl förväntas, att man i utlandet skall

inse följdriktigheten därav, att om utländsk man icke äger här i landet utan

särskilt tillstånd direkt förvärva fast egendom eller mineralfyndighet, han

ej heller bör äga att kringgå detta förbud genom att verkställa förvärvet

medelst ett för ändamålet bildat bolag eller genom att ingå som del­

ägare i ett förut befintligt bolag. Att ett land, vars rikedom i mycket

väsentlig grad består i dess naturtillgångar av skogar, malmer och

vattenkraft, vilka det väl behöver som underlag för sin industri, försöker

genom kontrollåtgärder skydda de värdefullaste av dessa naturtillgångar

mot utländsk exploatering, är för övrigt en så naturlig sak, att en invänd-

ning från utlandet ej gärna kan vara befogad. I Norge, som i förevarande

avseende är i ett läge, mycket liknande vårt, har man genom lagar av år

1909, som sedermera i vissa avseenden skärpts och fullständigats, infört

mot utlänningar riktade, mycket rigorösa bestämmelser, särskilt med

hänsyn till förvärv av skogbärande mark, utan att detta veterligen föranlett

några repressalier i en eller annan form från utländsk makts sida. Faran

för ofördelaktiga reciprocitetsåtgärder eller internationella förvecklingar

vore utan tvivel större, om det vore fråga om att i allmänhet förhindra

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

42

den under åren 1912 ocdi 1913 företagna undersökningen av jordför­

hållandena i Värmlands läu har befunnits, att i 25 jordägande bolag, vilkas

sammanlagda aktiekapital utgör 44,470,500 kronor, utlänningar år 1910

ägde aktier till ett beiopp av 9,433,600 kronor, samt att utlänningar omedel­

bart eller medelbart disponerade aktiemajoriteten i 12 av dessa bolag, vilka

tillsammans ägde jordegendom med ett taxeringsvärde av 8,295,500 kronor.

Samtidigt hava utlänningar befunnits där vara ägare av jordbruksfastig­

heter, taxerings värderade till 3,270,100 kronor. Sammanlagda taxerings­

värdet å de jordbruksegendomar i nämnda län, över vilka utlänningar

omedelbart eller medelbart hade bestämmanderätten, uppgick alltså till

11,565,600 kronor. Även på andra trakter än i Norrland, Dalarne och

Värmland finnas stora skogstillgångar, som locka utlänningen, och den

möjlighet till kontroll å utländsk mans direkta förvärv av dessa till­

gångar, som för närvarande finnes, är fullständigt illusorisk särskilt be­

träffande de största förvärven, så länge lagens förbud kan kringgås

medelst köpets verkställande genom ett för ändamålet bildat bolag.

Vidare lära på senare tiden hava visat sig tendenser till utländsk spekulation

på våra torvmossar. Våra vattenfall torde efter de senaste årens fram­

steg på det elektrotekniska området utgöra mera begärliga spekulations-

föremål än förut. Och vad slutligen beträffar våra malmtillgångar, så

hava visserligen genom de mellan staten och de stora norrländska gruv-

bolagen träffade avtal och därmed sammanhängande åtgärder de rika

malmfälten i Norrbotten blivit i möjligaste mån tryggade mot utländskt

förvärv. Men den utländska spekulationen har i stället riktat sig på förvärv

av de mellansvenska malmfyndigheterna, särskilt järnmalmstillgångarna,

av vilka senare redan i början av år 1913 omkring en sjättedel var i utländsk

ägo, största delen på grund av inköp under åren 1910—1912. Åven efter

nämnda tid har det utländska förvärvet i någon mån fortgått. Dessa

inköp hava så gott som uteslutande skett genom aktieförvärv eller i varje

fall med anlitande av aktiebolagsformen och sålunda med förbigående

av Kungl. Maj:ts prövning. Det utländska förvärvet på detta område

är desto mera beklagligt, som ifrågavarande malmer å ena sidan äro

företrädesvis ägnade att användas för vår inhemska förädlingsindustri

och å andra sidan förefinnas i jämförelsevis ringa mängd, så att den

forcerade malmexport, som så gott som undantagslöst är syftet med och

följden av utlänningarnas förvärv, hotar att inom en relativt kort tid

uttömma fyndigheterna. Till närmare belysning av dessa allvarliga för­

hållanden tillåter jag mig åberopa av sakkunniga personer verkställda

utredningar, som torde få såsom bilagor fogas till detta protokoll.

Särskild uppmärksamhet förtjänar det förhållandet att vårt grann-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

44

s^yntes knappast vara att befara. Det är emellertid synnerligen ovisst,

om domstolarna, då lagfart å fång till fast egendom sökes för handels­

bolags räkning, i allmänhet ingå i undersökning, huruvida någon bolags­

man är utlänning, och i sådant fäll såsom villkor för lagfartens be­

viljande fordra bevis om Kungl. Maj:ts tillstånd till fånget. Och även

om det finge antagas att domstolarna i detta avseende öva tillsyn å

utlänningars medelbara fastighetsförvärv, är det givet att ingen som

helst begränsning av utlännings rätt att ingå i handelsbolag, utöver de

i allmänhet gällande, föranledes därav att bolaget äger och har lagfart

å fast egendom. Vad åter föreningar beträffar torde det visserligen

icke vara sannolikt, att under nuvarande förhållanden utlänningar skulle

i sådan omfattning bliva medlemmar i fastighetsägande föreningar, att

någon betänklighet däremot kunde möta ur förut berörda synpunkter.

Men oförnekligt är dock att, om utlänningar söka möjlighet att för­

värva fastighet här i landet, en fullt användbar utväg är att låta för­

värvet ske genom en svensk förening, i vilken de utöva bestämmande­

rätten. År föreningsändamålet så bestämt att lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar bär tillämpning, finnes för medlemmarna,

vilkas antal icke behöver överstiga fem, ingen begränsning med hän­

syn till nationaliteten; endast i fråga om styrelsen, som kan bestå av

blott en person, är stadgat, att ledamot skall vara här i riket bosatt

svensk medborgare, om ej Kungl. Maj:t för viss förening medgiver undan­

tag. Beträffande icke ekonomiska föreningar är friheten än större, då

om dem intet finnes i lag stadgat. De sålunda förefintliga möjlig­

heterna för utländskt inflytande torde i avseende å föreningar, liksom

även beträffande handelsbolag, få ökad betydelse, i den mån utlänningars

aktieförvärv i fastighetsägande aktiebolag begränsas. Det kan befaras

att, om man stänger den närmast till hands liggande utvägen att med

en juridisk person såsom mellanhand förvärva svensk egendom, utländska

spekulanter skola förstå att finna andra utvägar härtill, i första rummet

de nu angivna, om sådant icke genom lagstiftningen förhindras.

Då det gäller att till förut befintliga stadganden om utlänningars

omedelbara förvärv av viss egendom i vårt land foga andra, som avse

det medelbara förvärvet, framställer sig självmant det spörsmålet, huru­

vida de förra bestämmelserna äro tillfredsställande och böra lämnas

orubbade. Så torde knappast vara förhållandet. Vad i 1829 års kun­

görelse stadgas om att utländsk undersåte, som icke erhållit svensk

medborgarrätt, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd är berättigad att i riket

förvärva och besitta fast egendom avser enligt ordalydelsen endast ut­

ländska fysiska personer i undersåtlig ställning. Åven gruvestadgans

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

46

undantag-, tå anses nödvändigt: att angående förfarandet med arvfallen egen­

dom, som den utländske arvingen ej finge behålla, i den nya lagstift­

ningen meddela särskilda bestämmelser, för vilka det möter svårighet

att finna ett ur olika synpunkter fullt lämpligt innehåll.

_Yad i nämnda hänseende stadgas om fast egendom bör natur­

ligtvis gälla även inmutad mineralfyndighet och gruvlägenhet. •

Då i 15 kap. 1 och 2 §§ ärvdabalken finnas bestämmelser

om utlännings arvsrätt, vilka iorttarande skola äga tillämpning jämväl

i fråga om de nu berörda slagen av egendom, synes det vara lämpligt

att vid undantagets införande i 2 § lämna en hänvisning till dessa

bestämmelser.

I 3 § finnes motsvarighet till vad i de äldre bestämmelserna samt

1 § i aktiebolagskommitténs förslag är stadgat om rätt för Kungl. Maj:t

att medgiva undantag från förbudet att förvärva ifrågavarande slag av

egendom. Liksom för närvarande skall enligt föreliggande förslag till­

stånd till dylikt förvärv icke kunna givas utlänning annat än för visst

lall. Svenskt bolag eller svensk förening skall däremot även kunna er­

hålla allmänt tillstånd i sådant hänseende. Från förbudet för utlänning

att inmuta mineralfyndighet skall undantag fortfarande icke kunna göras.

Då Kungl. Maj:t lämnar utlänning tillstånd att äga och besitta

viss av honom inköpt fastighet här i riket, plägar såsom villkor härför

stadgas skyldighet för utlänningen att alltid hava ett i orten bosatt om­

bud, som är svensk undersåte och vid de tillfällen, då utlänningen icke

personligen uppehåller sig i riket, skall äga att i angelägenheter, vilka

röra fastigheten, såväl å hans vägnar mottaga stämningar, kallelser och

andra delgivanden som även vid domstolar och hos andra ämbets-

myndigheter å hans vägnar svara. I sådant avseende skall det, enligt

vad vidare brukar föreskrivas, åligga utlänningen att hos domstolen ej

mindre, då ansökning om lagfart göres, uppgiva ombudets namn och

vistelseort än ock sedermera anmäla inträffade ombyten av ombud, vid

äventyr att, i händelse föreskriften därom skulle finnas icke vara iakt­

tagen, vederbörlig myndighet må på anmälan i förekommande fall å

sökandens vägnar med laga verkan utse ombud. Slutligen plägar till­

fogas erinran om att utlänningen i avseende å fastigheten är under­

kastad svensk lag och således även den inskränkning i nyttjanderätt

till skog, som är eller framdeles kan varda stadgad.

Enligt 1874 års förslag skulle liknande bestämmelser om utlän­

nings skyldighet att ställa ombud och hans underkastelse under svensk

lag införas i själva förordningen. I det nuvarande förslaget hava

däremot icke några dylika stadganden upptagits. Åven utan särskild

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

fi och 7

intagna förbehåll, som utgör förutsättning för att aktiebolaget må för­

värva fastighet och därmed likställd egendom, vara ovillkorligt. I fråga

om förvärv av aktier i dylika bolag skulle alltså icke tinnas någon mot­

svarighet till den beträffande förvärv av fastighet m. m. medgivna

möjligheten att erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd till förvärvet. Någon

anledning att behandla det förra slaget av förvärv strängare än det

senare lär emellertid icke finnas, och det synes därför böra vara till­

räckligt, om förbehållet går ut på att aktie icke må utan Kungl. Majrts

för visst fall givna tillstånd förvärvas av andra rättssubjekt än de sär­

skilt angivna. Att den frihet, varav ett bolag kan komma i åtnjutande

genom ett sålunda modifierat förbehåll, även enligt det föreliggande för­

slaget vinnes genom ett ovillkorligt förbehåll ligger i sakens natur.

Erinras må att, som förbehållet mot utländskt förvärv enligt för­

slaget endast behöver avse förvärv genom teckning eller överlåtelse,

ett dylikt förbehåll icke utgör något hinder för att aktie övergår i ut­

ländsk ägo genom arv och även genom giftorätt.

Då förbehållet skall omfatta bl. a. att bolagets aktier icke må

förvärvas av andra handelsbolag än sådana, vari icke finnes utländsk

bolagsman, följer härav jämväl att ett handelsbolag med utländsk bolags­

man skall vara uteslutet från att förvärva aktier i ett aktiebolag, som är

berättigat till fastighets- och gruvförvärf.

Det nya förslagets 6 och 7 §§ motsvara 3 och 4 §§ i det tidigare

förslaget med en i vissa hänseenden vidgad omfattning.

De från 5 § i 1906 års norrländska förbudslag hämtade bestäm­

melser, som enligt det äldre förslaget skola gälla, när ett aktiebolag

vill för visst fäll söka Kungl. Maj:ts tillstånd att förvärva fastighet,

erhålla enligt det nu föreliggande förslaget tillämpning vid dylika ansök­

ningar ej blott av andra svenska bolag eller svenska föreningar utan

jämväl av utländska rättssubjekt. Åven en utlännings till Kungl. Magt,

ställda ansökning skall alltså inom ett år från det fånget skedde jämte

fangeshandlingen ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som

med eget utlåtande insänder handlingarna till Kungl. Maj:t; försittes

nämnda tid, skall fånget vara ogillt.

De sålunda föreslagna bestämmelserna tillgodose även ett önskemål,

som av riksdagen framställts genom skrivelse den 23 april 1915, i vilken

riksdagen, i anledning av väckt motion och under åberopande av vad

riksdagens lagutskott i däröver avgivet utlåtande anfört, anhållit, det

täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning för riksdagen framlägga

förslag till sådant tillägg till gällande bestämmelser angående utlännings

rätt att här i riket förvärva och besitta fäst egendom, att utlänning

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

50

Ett fullt verksamt skydd mot att utlänning, som kär i riket för­

värvat fast egendom, besitter den såsom ägare utan att därtill söka

Kungl. Maj:ts tillstånd torde beredas genom förslagets stadgande att,

såframt ansökning om sådant tillstånd ej göres inom ett år från fånget,

detta skall vara ogillt. Åven om, såsom i lagutskottets utlåtande antytts,

jämväl andra åtgärder för vinnande av berörda syfte skulle kunna ifråga­

sättas, synes anledning saknas att frångå den utväg, som förut i vår

rätt använts i jämförliga fall, då förvärvande av fast egendom gjorts

beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd.

Enligt det hittills brukliga förfarandet vid prövning av utlänningars

ansökningar om fastighetsförvärv inhämtas alltid Kungl. Maj:ts befall-

ningshavandes yttrande i dylika ärenden, och vid sådant förhållande

vinnes en lättnad i dessa ärendens handläggning därigenom att, såsom i

förslaget föreskrives, ansökningshandlingarna skola ingivas till befall-

ningshavanden.

§§•

8—10 §§ i nuvarande förslag innebära en utveckling av det tidi­

gare förslagets 6 §, som i sin ordning är i huvudsak hämtad från 6 §

i 1906 års norrländska förbudslag.

Såsom jag vid 2 § nämnt, avser föreliggande förslag en lindring

i gällande bestämmelser om utländskt‘förvärv såtillvida som enligt för­

slaget utlänning skall utan särskilt tillstånd äga att behålla arvfållen

fastighet eller gruva. Åven i ett annat hänseende är förslaget mindre

strängt än nuvarande lagstiftning, i det nämligen villkoret om särskilt

tillstånd eftergives jämväl för sådant utländskt förvärv, som’sker genom

inrop å exekutiv auktion. Utländska medborgare och andra utländska

rättssubjekt likställas enligt förslagets 8 § i detta avseende med svenska

bolag och föreningar. De förut angivna skälen för att ett dylikt undan­

tag^ ansetts erforderligt för de svenska rättssubjekten äga tydligen samma

giltighet beträffande utlänningar. Åven i fråga om dem gäller ju att,

då auktionsförrättaren måste omedelbart antaga eller förkasta det bud,

varvid utropet stannat, och Kungl. Maj:ts tillstånd till fånget alltså icke

kan avvaktas, inrop å exekutiv auktion skulle, utan berörda undantag,

kunna omöjliggöras för många fall, i vilka tillstånd med säkerhet varit

att påräkna. Givetvis är det ock med hänsyn till utlandet önskvärt att,

då nu kontrollen å utlänningars fastighets- och gruvförvärv i vissa av­

seenden utvidgas och skärpes, å andra sidan tillses att det utländska för­

värvet icke är underkastat inskränkningar, som synas i viss mån obilliga

eller ur säkerhetens synpunkt äro mindre behövliga. Någon större risk

torde ifrågavarande inköpsrätt, såsom regel förenad med skyldighet att

inom viss tid sälja det inköpta, icke vara ägnad att medföra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

52

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

avslutade undersökningen rörande den norrländska förbudslagstiftningeu

och dess verkningar, att år 1906 aktiebolag och andra bolag ägde icke

mindre än 5,362,251 hektar jordbruksfastighet i de norrländska länen och

viss del av Kopparbergs län, med ett taxeringsvärde av över 115 miljoner

kronor och motsvarande mer än 36 procent av all där i enskild ägo

varande jord. Av nämnda areal torde den ojämförligt största delen

tillhöra aktiebolagen. Och bifogade utredning av extra föredraganden

i kommerskollegium bergsingenjören G. Dillner visar, att av våra

gruvor 1,514 eller mer än hälften tillhöra aktiebolag. Att förbjuda

aktiebolag, däri utlänning kan vara delägare, att utan särskilt tillstånd

göra fastighets- och gruvförvärv men fortfarande lämna öppet för

utlänning att genom aktieköp förvärva de betydande naturtillgångar,

som redan äro i aktiebolags ägo, låter sig svårligen göra. Hela syftet

med den förevarande lagstiftningen skulle i sådant fall högst väsentligt

iörtelas. Man lär därför icke kunna stanna vid de av aktiebolagskom-

mittén föreslagna bestämmelserna, utan därutöver måste stadgas direkt

lörbud mot överlåtelse till utlänning eller sådant svenskt rättssubjekt,

där utländskt inflytande kan befaras, av aktier i bolag, som äga

naturtillgångar av mera betydande värde. Huru gränsen härvid skall

dragas, kan vara föremål för olika meningar. Med hänsyn till vikten

att skydda våra gruvor från utländsk exploatering torde det emellertid

vara nödvändigt att låta förbudet gälla samtliga gruvägande aktiebolag.

Vad angår aktiebolag, som äga jord eller vattenfall, torde det vara

tillräckligt att förbudet omfattar de bolag, som äga jord om mer än

2,000 hektars areal eller vattenfall, varur vid normalt lågvattenstånd

uppenbarligen kunna uttagas mer än 1,000 naturhästkrafter. År icke

hela vattenfallet bolaget tillhörigt, blir naturligen för förbudets tillämp­

lighet avgörande, huruvida nämnda vattenkraft kan uttagas ur den

bolaget tillhöriga del av fallet. Med normalt eller vanligt lågvatten

avses medeltalet av det kända lägsta vattenståndet för ett flertal år.

Hå det stundom kan vara svårt att efter nu angivna grunder bestämma

ett vattenfalls betydenhet, synes det vara lämpligt att genom ordet »uppen­

barligen» giva uttryck åt att förslaget icke åsyftar att träffa andra

vattenfall än dem, som otvivelaktigt fylla det föreskrivna måttet. Råder

ovisshet härom, lär bolaget kunna påräkna bifall till en, med stöd av

den Kungl. Maj:t tillagda dispensrätten, gjord framställning att Kungl.

Maj:t skall förklara hinder för aktiers försäljning icke möta.

Hen inskränkning av den fria förfoganderätten över aktierna i jord -

eller gruvägande bolag, som sålunda föreslås, vilar på samma grund som

den nu gällande inskränkningen i svensk jordägares och gruvägares frihet

•r>4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Det synes vara av vikt att beträffande aktiebolag, som är under­

kastat tillämpning av bestämmelserna i 12 §, finnes tillförlitlig och lätt

tillgänglig upplysning, såväl vilka aktier inskränkningen i förfogande­

rätten avser, som ock därom att påskrift å aktiebreven blivit vederbör­

ligen verkställd. Ett sådant bolag befinner sig i viss mån i annan

ställning än ett bolag, som genom ändring av bolagsordningen där

infört förbehåll till skydd för aktiestocken eller någon del därav mot

utländskt förvärv. Avser förbehållet endast en del av aktiestocken, torde

bolagsordningen enligt dess ändrade lydelse angiva numren å de av

förbehållet berörda aktierna. Att förbehållet antecknats å aktiebreven

skall enligt 94 § i aktiebolagslagen styrkas, innan beslutet om ändring

av bolagsordningen må registreras, och intyg om registrering innefattar

alltså även bevis om att påskrift å aktiebreven skett. 12 § däremot

förutsätter icke någon ändring av bolagsordningen, och det lämpligaste

sättet att fastslå vad tillämpningen av denna § innebär i avseende å

det särskilda bolaget synes vid sådant förhållande vara att ålägga styrelsen

att låta i aktieboken anmärka, vilka aktiebrev försetts med stadgad på­

skrift, samt genom bestämmelse om ansvar för underlåtenhet att fullgöra

denna förpliktelse bereda vitsord åt aktiebokens innehåll. Ur aktieboken

kan då med lätthet inhämtas säker upplysning i förevarande hänseenden.

Detta kan bland annat vara fördelaktigt för ett bolag, som på den

grund att aktiemajoriteten är och skall förbliva i svenska händer samt

svenskt herravälde i bolaget alltså är betryggat vill enligt 3 § söka

allmänt tillstånd att förvärva fastighet och därmed likställd egendom.

Om ett aktiebolag, för vilket bestämmelserna i 12 § gälla, upphör

att äga egendom av den såsom förutsättning härför angivna natur och

betydenhet, kan detta icke gärna få utan vidare medföra befrielse från

den stadgade inskränkningen i förfoganderätten över vissa aktier. Det

synes nämligen icke vara lämpligt, att bolagets ställning i detta hän­

seende skulle kunna växla efter bolagets egendomsinnehav, utan att

förändringen fastslås på ett betryggande sätt. Särskilt vore det betänk­

ligt, om ett bolag, som, enligt vad jag nyss nämnde, sökt och erhållit

allmänt tillstånd att förvärva fastighet m. m., skulle kunna endast genom

avyttring av bolaget förut tillhörig egendom frigöra sig från det band,

som utgjort grunden för tillståndet, samt bolagets aktier och därmed

förfoganderätten över sedermera inköpt egendom för framtiden finge

utan inskränkning övergå i utländska händer. Det torde därför böra

ankomma på Kungl. Maj:t att, om ett bolags egendomsinnehav ej vidare

är av förut angivna beskaffenhet, på ansökning av bolaget förordna,

att bestämmelserna i denna § ej skola äga tillämpning i fråga om bolaget.*'

1Ǥ.

Slutbestäm­

melsen.

Förslag till

lag omändrad

lydelse av

68 § i gruvc-

stadgan den

16 maj 1884.

Förslag till

lag innefat­

tande tillägg

till lagen den

28 juni 1895

om handels­

bolag och

enkla bolag.

den föreslagna lagens tillämpningsområde. En uttrycklig bestämmelse

härom torde emellertid böra meddelas, liksom för motsvarande fall skett

i 8 § av 1906 års norrländska förbudslag.

Sistnämnda lag och den nu föreslagna reglera delvis samma om­

råde, men i olika syften. Givetvis är det icke aArsett att genom den

nya lagen rubba giltigheten av de äldre bestämmelserna. Kunna i ett

föreliggande fall båda lagarna tillämpas, bör sådant äga rum; innehåller

den ena strängare bestämmelser, böra de gälla. För att undanröja varje

möjlighet till tvekan härom har i 16 § av föreliggande förslag stadgats,

att vad utöver dess bestämmelser är stadgat angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärva fast egendom skall fortfarande gälla.

I sakens natur ligger att förevarande lagstiftning, såsom ock aktie-

bolagskommittén föreslagit, skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

I slutbestämmelsen har, utöver föreskrift härom, införts stadgande

att bestämmelse i traktat, som med främmande makt avslutats före

denna lags trädande i kraft, skall lända till efterrättelse, även om be­

stämmelsen skulle strida mot vad i denna lag stadgas. Såsom jag förut

nämnt har man emellertid vid verkställda undersökningar av nuvarande

traktater icke funnit något fall, i vilket en dylik stridighet kan anses uppstå.

Om bestämmelserna angående utlännings förvärv av rätt till gruva,

enligt vad jag föreslagit, överflyttas till den nya lag, för vilken jag

nyss redogjort, bör 68 § gruvestadgan därefter endast innehålla en hän­

visning till denna. Sådan omredigering innefattas i ett förslag till lag

om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884.

Såsom jag förut antytt, böra enligt min mening i särskild lag

meddelas bestämmelser till begränsning av utlännings rätt att ingå

i handelsbolag, som äger fastighet eller gruva eller aktier i fastighets-

eller gruvägande aktiebolag. Då de förhållanden, under vilka en ut­

länning utan någon risk ur nu förevarande synpunkter kan få bliva

bolagsman, svårligen kunna på förhand bestämmas i lag, synes bästa

utvägen vara att låta utlännings inträde i handelsbolag bero av Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Att en utlänning enligt närings-

frihetsförordningen erhåller Kungl. Maj:ts tillstånd att driva näring

bär i riket skall alltså ej vidare' för honom medföra rätt till så­

dant inträde, utan härför skall erfordras särskilt medgivande av Kungl.

Maj:t, vilket emellertid naturligtvis, på ansökning därom, kan lämnas i

sammanhang med det förra tillståndet. Då en utlänning genom med­

lemskap i ett svenskt rättssubjekt obestridligen vinner en i viss mån

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

58

mot akties förvärvande, vara berättigat att utan särskilt tillstånd förvärva

fast egendom och idka gruvdrift. För att få sådan verkan måste för­

behållet gälla bolagets samtliga aktier. Avser det blott en del av

aktierna, torde emellertid, om denna del är så stor att svensk majoritet

i bolaget betryggas, härpå kunna grundas en ansökning om allmänt

tillstånd för bolaget enligt 3 § i samma förslag.

Tydligt är dock, att efter det bolaget bildats införande i bolags­

ordningen av nämnda förbehåll icke är tillfyllest, utan då jämväl måste

fordras att bolagets aktier icke innehavas av andra än som enligt för­

behållet må förvärva aktier i bolaget. Eljest skulle kunna inträffa, att

ett aktiebolag, vars aktier innehavas av utlänningar, genom införande i

bolagsordningen av nyssberörda förbehåll komme att erhålla oinskränkt

rätt att förvärva fast egendom och idka gruvdrift, något som uppenbar­

ligen icke är åsyftat. Denna brist synes mig lämpligast böra avhjälpas

därigenom, att till 94 § i aktiebolagslagen göres ett tillägg av innehåll,

att vid anmälan för registrering av sådan ändring i bolagsordningen,

att däri intages förbehåll, som i 52 § 2 mom. samma lag sägs, skall

fogas en av styrelsens ledamöter egenhändigt underskriven försäkran,

att enligt aktieboken de aktier, som förbehållet avser, icke innehavas av

andra än som enligt förbehållet må förvärva dessa aktier.

Detta stadgande omfattar varje slags förbehåll, som faller under

52 § 2 mom., och således icke endast det i förstberörda förslags 5 §

omnämnda. Att stadgandet alltså går längre än som vore behövligt

för tillgodoseende av nyss angivna ändamål sammanhänger med ett

annat ändringsförslag, till vilket jag nu anhåller att få övergå.

Enligt aktiebolagslagens 91 § kan eu sådan ändring av bolags­

ordningen, att däri intages förbehåll, som i 52 § 2 mom. sägs, ej ge­

nomföras, med mindre samtliga aktieägare därom förenat sig. Detta

innebär i själva verket att i de allra flesta fall en dylik ändring av

bolagsordningen är omöjlig att genomföra. Då det emellertid ligger i

det allmännas intresse, att sådant förbehåll i så stor utsträckning som

möjligt intages i särskilt fastighets- och gruvbolags bolagsordningar, bör

det tagas i övervägande, huruvida icke mindre stränga bestämmelser

skola meddelas om ändring av bolagsordningen i detta avseende. Jag

har trott, att man därvid bör kunna gå så långt, att en dylik ändring

i bolagsordningen må komma till stånd enligt 91 § 4 mom. och alltså

även därigenom att beslut om ändringen fattas å två på varandra

följande bolagsstämmor, därav minst eu ordinarie, och å andra bolags­

stämman 'biträdes av minst två tredjedelar av de röstande, dock under

förutsättning att garanti vinnes för att med dylikt majoritetsbeslut

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

59

icke genomdrives förbud iör utländska aktieägare att överlåta sina

aktier till andra utlänningar eller utländska juridiska personer. Denna

garanti vinnes, synes det mig, enklast genom den av mig nyss för­

ordade avfattningen av 94 § aktiebolagslagen, enligt vilken registrering

av sådan ändring av bolagsordningen, som nu är i fråga, icke skall

kunna ske, med mindre styrelsen avgiver försäkran, att de aktier, som

träffas av förbehållet, icke inneliavas av andra än som enligt förbehållet

må förvärva dessa aktier.

Därest man vill bibehålla aktiebolagslagens bestämmelser (se 26 §

2 mom. och 94 §), att då förbehåll, varom nu är fråga, införes i

bolagsordningen efter bolagets bildande, detsamma måste angivas i varje

brev å aktie, som förbehållet avser, och att, innan så skett, registrering

av ändringen i bolagsordningen ej må ske, — vilket ock, såsom aktie-

bolagskommittén framhållit, torde vara nödvändigt för att mot rätts­

förlust skydda dem, som icke få förvärva aktier — är det givetvis av

vikt att giva bolagen ett om möjligt osvikligt medel att tvinga aktie­

ägare att förete ifrågavarande aktiebrev för påteckning. Såvitt jag

kunnat finna, är det enda medel, som uppfyller detta villkor, ett lag­

stadgande av innehåll att, innan förbehållet antecknats a sadant aktie­

brev, utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej må äga

rum. En bestämmelse i denna riktning torde därför böra införas i aktie­

bolagslagens 54 § och i sammanhang därmed torde en jämkning böra

vidtagas i stadgandet uti samma lags 132 § 1 mom. under o).

De sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna i aktiebolagslagen

avse emellertid endast det fall, då ett aktiebolag i syfte att erhålla rätt att

utan inskränkning förvärva fast egendom eller idka gruvdrift i sin bolags­

ordning intager visst förbehåll med avseende å förvärv av aktie i bolaget.

Bestämmelserna komma således icke att få tillämpning å aktiebolag, vars

aktier, med hänsyn till beskaffenheten av den egendom bolaget äger vid

tiden för den ifrågasatta lagstiftningens trädande i kraft, skola vara under­

kastade den förut angivna legala inskränkningen i rätten att över

dem förfoga. Men givet är att även beträffande dessa senare aktiebolag

bör gälla, att brev å aktier, som äro underkastade nämnda inskränkning,

böra förses med påskrift därom samt att, innan aktiebrev försetts med

sådan påskrift, utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej må

äga rum. Bestämmelser härom finnas i andra stycket av 12 § i det

lagförslag, för vilket jag först redogjorde.

Jag anhåller att nu även få fästa uppmärksamheten på ett stadgande

i aktiebolagslagen, vilket, enligt vad erfarenheten redan visat, gör den

viktiga bestämmelsen, att till styrelseledamot icke må utan Kungl. Maj:ts

Kutiffl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

60

medgivande utses utländsk medborgare, skäligen ineffektiv. Härmed

åsyftar jag stadgandet i 63 §, att till firmatecknare må utses annan än

styrelseledamot; lagen lägger nämligen icke något hinder i vägen för

att till firmatecknare utom styrelsen utses utländsk medborgare. Då

en firmatecknares ställning såväl inåt som utåt i det närmaste samman­

faller med styrelsens, vinnes genom att till firmatecknare utse utländska

medborgare i huvudsak samma resultat som om till styrelse utsetts

utländska medborgare.

I sammanhang med de ändringar i aktiebolagslagen, vilka, i enlig­

het med vad jag förut anfört, synas böra komma till stånd, torde

därför lämpligen göras det tillägg till samma lags 63 §, att bemyndi­

gande, som där sägs, ej må meddelas annan än här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Konungen för särskilt fall det medgiver (jfr 5 § i

lagen om järnvägsaktiebolag den 22 juni 1911). Detta tillägg föran­

leder jämkningar av stadgandena i 23 och 105 §§ aktiebolagslagen.

De erforderliga bestämmelserna i berörda ämnen hava samman­

fattats i ett förslag till lag om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94,

105 och 132 §§ i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag till

lag om ändrad

lydelse av 6,

20 och 54 $$>'

i lagen den

22 juni 1911

om ekono­

miska

föreningar.

Till sist har jag att anmäla ett förslag till lag om ändrad lydelse

av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Syftet med detta förslag är att för ekonomiska föreningar stadga samma

begränsning i fråga om firmatecknares nationalitet som den nyss be­

träffande aktiebolag omförmälda.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda anmälda lagför­

slagen, vilka finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll, och hem­

ställde, att Kungl. Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regerings­

formen omförmäler, genom utdrag av protokollet över desamma inhämta

lagrådets utlåtande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet

N. Beite.

Kungl Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

61

Förslag

till

Lag

om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller gruva.

Med upphävande av kungörelsen den 3 oktober 1829 angående

villkoren, varunder utländska män kunna förvärva och besitta fast egen­

dom i riket, förordnas som följer:

1

§•

.Utländska medborgare, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller

stiftelser samt svenska bolag eller föreningar må ej i andra fall än

nedan stadgas här i riket förvärva fast egendom eller inmuta, annorledes

förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

2 §■

Arvsrätt till fast egendom, inmutad mineralfyndighet eller gruv-

lägenhet tillkomme utländsk medborgare enligt vad i ärvdabalken sägs.

Vad nedan stadgas gälle ej angående förvärv, som sker genom arv.

3 §■

Utländsk medborgare må av Konungen erhålla tillstånd för visst

fall att förvärva fast egendom eller förvärva eller bearbeta inmutad

mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Vad sålunda stadgas gälle ock

i avseende å utländska bolag, föreningar, andra samfalligheter och

stiftelser.

Konungen äge giva svenskt bolag eller svensk förening allmänt

tillstånd eller tillstånd för visst fall att förvärva fast egendom eller

inmuta, annorledes förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka

gruvdrift.

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

4

§•

Svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, må för­

värva fast egendom samt inmuta, annorledes förvärva eller bearbeta

mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

5

§•

Har svenskt aktiebolag, vars aktiebrev skola vara ställda till viss

man, i sin bolagsordning intagit förbehåll, att Titan Konungens för

visst fall givna tillstånd bolagets aktier icke må genom teckning eller

överlåtelse förvärvas av utländska medborgare, bolag, föreningar, andra

samfalligheter eller stiftelser, ej heller av andra svenska bolag eller

föreningar än sådana, som erhållit allmänt tillstånd enligt 3 §, eller

de, som avses i 15 § första stycket, eller handelsbolag, vari ej finnes

utländsk bolagsman, eller aktiebolag, som själva skola hava sina aktier

ställda till viss man och i bolagsordningarna intagit förbehåll som nu

är sagt, då äge bolaget förvärva fast egendom samt inmuta, annorledes

förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll varom

i första stycket är stadgat, må ej ske utan Konungens medgivande.

6

§•

Svenskt bolag eller svensk förening må förvärva hus, tomt, upp­

lagsplats, mindre stenbrott, grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre

torvmosse eller dylikt, om egendomen i den ordning 7 § stadgar prövas

vara behövlig för bolagets eller föreningens verksamhet.

i §•

Den i 6 § stadgade prövning åligge Konungens befallningshavande

i det län, där den fasta egendomen är belägen.

Åskas sådan prövning, eller vill någon jämlikt 3 § för visst fall

söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom

ett år från det fånget skedde. Försittes den tid, eller prövas fall som

i 6 § avses icke vara för handen, och varder ej heller, om Konungens

tillstånd sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligge Konungens befallningshavande,

såframt ej förvärvet godkännes enligt 6 §, att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i sådant ärende, meddelas av

Konungen.

År i enlighet med vad ovan i denna § sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

63

8

§•

Medelst inrop å exekutiv auktion må fast egendom eller inmutad

mineralfjndighet eller gruvlägenhet förvärvas av utländska medborgare,

bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser samt svenska

bolag eller föreningar.

9 §•

Fast egendom, som förvärvas enligt vad i 8 § sägs, skall, om ej

köparen enligt vad ovan stadgas även på annan grund äger att för­

värva egendomen, åter avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget

kan sökas förrän tre år förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit

laga kraft. Har nämnda tid tilländalupit, och framgår ej av lagfarts-

protokollet, att egendomen är avyttrad, förordne Konungens befallnings­

havande, att egendomen skall säljas å offentlig auktion efter vad nedan

sägs. Å sådan auktion må egendomen ej åter inropas av samma köpare.

Om vad sålunda stadgats skall erinran införas i det köpebrev, som

utfärdas i anledning av den exekutiva auktionen.

Av Konungens befallningshavande meddelat förordnande, som

64

nu är nämnt, vare gällande, ändå att egendomen finnes hava varit

av sagda köpare avyttrad eller sedermera avyttras. I övrigt skall så

anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt

28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens försäljning

till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall

försäljning ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider.

Vad i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördel­

ning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu

sägs, lämpas till egendomens ägare, och skall denne vara pliktig att

betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas

ur den försålda egendomen.

Har inropet av egendomen varit erforderligt för skyddande av

någon köparens fordran eller rättighet, varför egendomen häftar på

grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, give på

därom gjord ansökan Konungen, därest särskilt hinder ej möter, köparen

tillstånd att behålla egendomen eller ock anstånd, som må erfordras för

att egendomen skall kunna avyttras utan förlust. Sådan ansökan skall sist

inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingivas till Konungens

befallningshavande, som med eget utlåtande överlämnar den till Konungen;

och skall med förordnande, som enligt denna § ankommer på Konun­

gens befallningshavande, anstå till dess ansökningen av Konungen

prövats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

10

§.

Förvärvas mineralfyndighet eller gruvlägenhet enligt vad i 8 §

sägs, och äger ej köparen jämlikt ovan meddelade bestämmelser även

på annan grund att förvärva fyndigheten eller gruvlägenheten, skall

denna åter avyttras inom ett år efter det den exekutiva auktionen vunnit

laga kraft eller inom den längre tid därefter, som Konungen för visst

fall må efter ansökan bestämma.

Försöks- eller gruvarbete, som köparen efter nämnda tid före­

tager, vare utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller

gruvlägenheten.

ii §•

Företager någon försöks- eller gruvarbete å mineralfyndighet eller

gruvlägenhet, som han enligt ovan meddelade bestämmelser ej ägt att

förvärva, vare arbetet utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten

65

eller gruvlägenheten. Vad sålunda stadgas äge dock icke tillämpning

i fråga om fyndighet eller gruvlägenhet, vilken innehaves på grund av

rättighet, som förvärvats, innan denna lag trätt i kraft.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

12

§.

Äger, då denna lag träder i kraft, svenskt aktiebolag, vars aktier

skola vara ställda till viss man, här i riket fast egendom med en areal

av mer än tvåtusen hektar eller ock vattenfall eller del därav, varur

vid vanligt lågvatten uppenbarligen kunna uttagas mer än ett tusen natur­

hästkrafter, eller innehar sådant aktiebolag på grund av rättighet, som

förvärvats före denna lags trädande i kraft, mineral- eller stenkolsfyndig-

het eller gruvlägenhet, må aktier i bolaget, vilka vid lagens ikraftträdande

äro tecknade eller innehavas av svenska medborgare, bolag, föreningar,

andra samfälligheter eller stiftelser, eller vilka utgivas i anledning av

aktiekapitalets ökning, icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av

utländska medborgare, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller

stiftelser, ej heller av andra svenska bolag eller föreningar än sådana,

som erhållit allmänt tillstånd enligt 3 §, eller de, som avses i 15 §

första stycket, eller handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, eller

aktiebolag, som skola hava sina aktier ställda till viss man och i

bolagsordningarna intagit förbehåll som i 5 § sägs; dock med före vad

sålunda stadgats ej inskränkning i den aktieägare tillkommande före­

trädesrätt till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget,

som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet, ej heller

inskränkning i den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som vid

denna lags trädande i kraft enligt bolagsordningen må tillkomma aktie­

ägare.

Det åligger styrelsen att förse brev å sådana aktier, som äro under­

kastade ovan stadgade inskränkning i rätten att över dem förfoga,

med påskrift härom; och har styrelsen för nämnda ändamål att inom en

månad efter det denna lag trätt i kraft infordra samtliga dessa aktie­

brev. Innan aktiebrev blivit för styrelsen företett för ändamål, som

nu är sagt, må utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej

äga rum.

I aktieboken skall genom styrelsens försorg anmärkas, vilka aktie­

brev försetts med den i andra stycket stadgade påskrift.

År aktiebolag ej vidare innehavare av egendom, som i första

stycket, sägs, må på ansökning av bolaget Konungen förordna, att be-

Bihcing till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 116 käft. (Nr 137.)

9

66

stämmelserna i denna § icke skola äga tillämpning i fråga om bolaget.

I avseende å visst aktiebolag må Konungen ock i annat fall medgiva

undantag från den i första stycket stadgade inskränkning i förfogande­

rätten över vissa aktier.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 137.

13 §.

Underlåter ledamot i aktiebolags styrelse att iakttaga föreskriften

i 12 § andra stycket första punkten,

eller låter styrelseledamot uppsåtligen i strid mot bestämmelsen i

12 § andra stycket andra punkten verkställa utdelning till aktieägare,

eller låter styrelseledamot mot bättre vetande i aktieboken göra

anteckning i strid mot bestämmelsen i 12 § tredje stycket,

straffes med böter från och med femtio till och med tvåtusen

kronor eller fängelse.

Underlåter styrelseledamot i annat fall än nyss är sagt att iakt­

taga föreskrift, som är meddelad i 12 § tredje stycket, straffes med

böter från och med fem till och med femhundra kronor.

14 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

15 §.

Denna lag äger, såvitt angår svenska bolag och föreningar, icke

tillämpning i avseende å bankaktiebolag, solidariska bankbolag, spar­

banker, försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar eller andra

försäkringsföreningar, aktiebolag eller föreningar, som erhållit statslån

från egnaliemslånelonden, eller föreningar med ändamål att främja med­

lemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra

förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verk­

samhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt med­

lemmarna.

Med bolag avses i denna lag icke enkelt bolag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

67

16

§.

Vad utöver bestämmelserna i denna lag är stadgat angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom skall fort­

farande gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelse i traktat, som med främmande stat avslutats före

denna lags trädande i kraft, lände till efterrättelse, även om bestämmelsen

strider mot vad i denna lag stadgas.

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Om inskränkning i utländskt förvärv av rätt till gruva är särskilt

stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

69

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag.

Såsom tillägg till vad i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag är stadgat om handelsbolag förordnas som följer:

Utländsk medborgare må ej, ändå att han erhållit Konungens

medgivande att i riket idka näring, här sluta handelsbolag eller i

handelsbolag ingå, utan att han därtill erhållit Konungens tillstånd.

Sökes sådant tillstånd, skall visas, att angående bolagets slutande eller

inträde i bolaget träffats avtal, som omedelbart fullbordas genom till­

ståndets beviljande.

Vad sålunda stadgas om utländsk medborgare galle ock i avseende

å utländska bolag, föreningar, andra samfalligheter och stiftelser.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelse ' i traktat, som med främmande makt avslutats före

denna lags trädande i kraft, lände till efterrättelse, även om bestäm­

melsen strider mot vad i denna lag stadgas.

70

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i lagen

den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i

lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag skola erhålla följande ändrade

lydelse:

23 §.

Ansökning om bolagets registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas

dels stiftarnas och styrelseledamöternas samt, där suppleanter i

styrelsen utsetts, deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels bolagets postadress,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

allenast av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller i förening,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda be­

fogenhet, varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom

nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) stiftelseurkunden, försedd med påskrift om uppvisande, som i

9

§ sägs, samt övriga i 14 § 2 mom. angivna handlingar, så ock styrkta

avskrifter av samtliga dessa handlingar;

2) av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokollet vid kon-

statuerande stämman, så ock, där annan stämma hållits, av dot därvid

förda protokollet;

3) två på enahanda sätt, som under 2) sägs, till riktigheten styrkta

exemplar av bolagsordningen;

4) eu med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namn­

underskrifter försedd handling, innehållande dels uppgift, huru mycket

blivit tecknat, med avdrag ej mindre i anledning av överteckning, där

sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som av aktietecknare må hava

enligt 30 § förverkats och ej av annan övertagits, ävensom huru mycket

av det belopp, vartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blivit inbetalt, dels

ock försäkran, att den sålunda anmälda inbetalningen fullgjorts i pen­

ningar eller annat i enlighet med stiftelseurkundens bestämmelser;

5) bevis om tillstånd, som, efter ty i 3, 57 eller 63 § sägs, må

vara av Konungen meddelat.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

71

54 §.

Ej må till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets ned­

sättning, efter ty i 49 eller 50 § sägs, utbetalas annat än den vinst,

som förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista året, i den mån

vinsten ej skall avsättas till reservfonden.

Har sådant förbehåll träffats, som i 52 § 2 mom. sägs,^ må, innan

det jämlikt 26 § 2 mom. angivits å aktiebrevet, utdelning å den eller

de aktier, varå brevet lyder, ej äga rum.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid med vad ovan

stadgats eller med bestämmelse i bolagsordningen, vare de, som upp­

burit sådan utdelning, skyldiga att återbära densamma; och ansvare

därjämte de, som deltagit i beslutet, eu för alla och alla för en, för den

brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

63 §.

I bolagsordningen må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga

annan än styrelseledamot att teckna bolagets firma; och äge jämväl

bolagsstämman tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande. I

fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna bolagets firma, skall

tillämpas vad som enligt 58 och 59 §§ gäller beträffande styrelseledamot,

som äger teckna firman.

Bemyndigande, som i denna paragraf avses, må ej meddelas annan

än här i riket bosatt svensk medborgare, med mindre Konungen för

särskilt fall det medgiver.

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

91 §.

Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen, att rätts-

förhållaudet mellan redan utgivna aktier rubbas, eller att förbehåll, som

i 52 § 1 mom. sägs, i bolagsordningen intages, vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om grunderna

för utövande av rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma eller

om användande av bolagets vinst eller av bolagets behållna tillgångar

vid dess upplösning, så ock beslut om sådan ändring av bolagsordningen

att däri intages förbehåll, som i 138 § sägs, eller att tiden för bolagets

bestånd förlänges, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare för­

enat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolags­

stämmor, därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles

biträtts av samtliga röstande och dessa tillika företrätt minst tre fjärde­

delar av hela aktiekapitalet.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om föremålet

för bolagets verksamhet vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolags­

stämmor, därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles,

biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande och dessa tillika före­

trätt minst tre fjärdedelar av hela aktiekapitalet. 1 fråga om giltighet

av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att aktiekapitalet må

ökas, vare, där aktier med olika rätt finnas, lag, som nu är sagt; dock

erfordras, att de röstande, som biträtt beslutet, företrätt jämväl minst

tre fjärdedelar av varje särskilt slag av aktier.

Beslut om annan ändring av bolagsordningen vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats^ två

på,, varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, och å den

stämma, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Är för giltighet av beslut, varom nu är sagt, något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

Har i bolagsordningen intagits bestämmelse, enligt vilken annan

bestämmelse ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat medgivande,

må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgivande ändras!

94 §.

, .....

ändring av bolagsordningen skall av styrelsen oför­

dröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan

registrering skett.

73

Vid anmälan fogas, i två exemplar, av notarius publicus eller

med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet, ävensom, där fråga är

om beslut avseende sådan ändring av bolagsordningen, att däri in­

tages förbehåll, som i 52 § sägs, bevis att förbehållet blivit antecknat

å varje brev å aktie, som detsamma avser, samt, där förbehållet är

sådant, som i 52 § 2 mom. sägs, en av styrelsens ledamöter egen­

händigt underskriven försäkran, att enligt aktieboken de aktier, som för­

behållet avser, icke innehavas av andra än som enligt förbehållet må

förvärva dessa aktier. Styrelseledamöternas namnteckningar å denna

försäkran skola vara av vittnen styrkta.

105 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

bolaget trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig

eller i förening, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom natio­

nalitet' och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma eller ändrar likvidator

eller suppleant eller eljest någon, som, ensam eller i förening med annan,

berättigats teckna firman, sitt hemvist, skall ock därom anmälan för

registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans

riktighet, jämte bevis om tillstånd, som, efter ty i 104 § sägs, må vara

av Konungen meddelat.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

132 §.

Med böter från och med femtio till och med två tusen kronor

eller fängelse straffes

1) stiftare, som mot bättre vetande i stiftelseurkunden, i tecknings-

lista eller i skriftlig handling, som åberopas i listan eller bifogas den-

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml 116. höft. (Nr 137.)

10

samma eller eljest framlägges å konstituerande stämman, meddelar

oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering

mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, vilket

utan Konungens lov är ställt till innehavaren, eller i vilket aktie angives

lyda å mindre belopp än i denna lag är medgivet, eller i vilket mot

föreskriften i 26 § 2 mom. förbehåll, som där sägs, ej angivits;

4) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande

i skriftlig handling, som framlägges å bolagsstämma eller annorledes

hålles tillgänglig för aktieägarna, rörande bolagets angelägenheter med­

delar oriktig uppgift eller mot bättre vetande vare sig låter i aktieboken

göra anteckning i strid med bestämmelserna i 28 § 1 och 3 mom. eller

underlåter ombesörja, att förändring i äganderätt till aktie varder jämlikt

28 § 1, 2

och 3 mom. antecknad i aktieboken;

5) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med

bestämmelsen i 54 § 1 eller 2 mom. låter verkställa utbetalning till

aktieägare;

6) styrelseledamot, som vid upprättande av balansräkning mot

bättre vetande förfar i strid med bestämmelserna i 56 §;

7) revisor eller enligt 107 § förordnad god man, där han i berättelse

eller utlåtande eller annan handling, som framlägges å stämma eller

annorledes hålles tillgänglig för aktieägarna, mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift rörande bolagets angelägenheter eller uppsåtligen under­

låter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom

granskats;

8) revisor, som, därest han insett eller bort inse, att skada därav

kunnat följa, yppar något av vad vid granskningen av styrelsens för­

valtning eller bolagets räkenskaper kommer till hans kännedom, utan

att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag;

9) en var, som falskeligen avgiver sådan försäkran, som omför-

mäles i 76 § 2 mom.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från tryckeri Svensk författningssamling.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

75

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar skola erhålla följande ändrade lydelse:

6

§•

Ansökning om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

I sådån ansökning skola uppgivas

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,

deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av styrelsen, vilken eller vilka inom eller utom styrelsen,

var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda be­

fogenhet, varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom

nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två av notarius publicus eller med styrelseledamöternas. egen­

händiga, bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar av föreningens

stadgar ävensom, där ej vad i 65 § 1 mom. är stadgat äger tillämpning,

en med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

försedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

76

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt

avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar

utvisande, att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll

eller annan handling, varav framgår, att styrelse blivit utsedd.

2° §.

Jör ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående av en

eller flera ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med vad i denna lag är stadgat förvalta

föreningens angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan vare sig

inom. eller utom styrelsen att teckna föreningens firma (firmatecknare).

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i

styrelsens rätt att utse firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreuingssammanträde; dock må i stadgarna

kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot av densamma skall på

annat sätt utses.

r

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där

bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen,

ledamot av den samfälligliets eller stiftelses styrelse eller delägare i

samfälligheten vara ledamot av föreningens styrelse.

Ledamot av styrelsen, så ock firmatecknare, som utom styrelsen

utses, skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen

för viss förening medgiver undantag.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än två år. Styrelse­

ledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till

ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för

vilken lian blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger

det Övriga styrelseledamöter, såframt styrelsen ej är beslutför med kvar­

stående ledamöter eller enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall

forefinnas, att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten

att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom oför-

dröjligen göra anmälan för registrering.

54 §.

. Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

föreningen trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

77

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för

sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom natio­

nalitet och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Kunyl. Maj:t» Nåd. Proposition Nr 137.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Bilaga.

Till

Herr statsrådet och chefen för kung!, justitiedepartementet.

Till mitt besvarande har herr statsrådet i uppdrag av den 28 sist­

lidna december uppställt följande frågor:

1) Till vilken omfattning äro utlänningar ägare av mellansvenska

gruvor?

2) I vad mån fördelas äganderätten till svenska gruvor mellan

aktiebolag, andra bolag och enskilda personer?

Då jäg1 går att vördsamt söka besvara dessa frågor, vill jag först

framhålla, att den korta tid, som stått mig till buds för erforderliga

förarbeten, tydligtvis gjort, att de nedan lämnade siffrorna icke kunna

motsvara några större anspråk på noggrannhet, men torde de, detta

oaktat, kunna lämna en tillfyllestgörande översiktsbild över de omfrågade

förhållandena.

1. Omfattningen av det utländska gruvförvärvet inom den mellan­

svenska bergslagen.

De primäruppgifter, vilka lagts till grund för nedanstående sam­

manställning, hava i huvudsak erhållits genom Sveriges geologiska

undersökning, vilken under sistlidna år genom inhämtande av upp­

gifter . från respektive gruvförvaltningar verkställt en förberedande upp­

skattning av det utländska gruvförvärvet. Bekräftelse och en icke

oväsentlig komplettering av dessa uppgifter har jag förskaffat dels från

bergmästarne i mellersta distriktet och Gävle-Dala distrikt, och dels från

åtskilliga gruvexperter. Av dessa detaljuppgifter har nedanstående

tabellariska uppställning utarbetats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

79

Tabell I. Uppställning över järnmalmsgruvor i mellersta Sverige, vil/ca

ägas av utlänningar och huvudsakligen bearbetas för export.

L

ä

n.

Produktion av

exportduglig

malm

ton

Export 1911

ton

Sannolik

export sedan

anläggningarna

fulibordats

ton

Ungefärlig

malm area

kvadratmeter

Östergötlands län ..............................

_

_

_

400

Västmanlands län ..............................

60,450

55,000

80,000

4,000

Örebro län ............................................

50,800

17,000

150,000

26,000

Kopparbergs län ...................................

216,700

206,000

555,000

40,000

Summa

327,950

278,000

785,000

70,400

Härav motsvarande de tre sista

årens förvärv cirka..........................

535,000

53,400

Till ovanstående uppställning bör bemärkas, att den i fjärde

kolumnen angivna sannolika exporten beräknats i anslutning till läm­

nade uppgifter, jämförda med de anläggningar för gruvdrift och anrik­

ning, vilka redan äro verkställda vid de olika gruvorna eller äro för

dem planerade, samt att den i femte kolumnen angivna malmarean

närmast hänför sig till uppgifter från Sveriges geologiska undersökning.

Särskilt vill jag framhålla att i denna sammanställning icke äro med­

tagna de gruvor, vilka helt eller delvis ägas av järnverksbolag med

utländska intressenter. Såsom bekant äro utländska personer ensamma

ägare eller stora delägare i åtskilliga av våra järnverksbolag, vilka

bolag i sin tur äro intresserade i flera av våra större gruvfält. Då

emellertid dessa järnverksbolag så gott som uteslutande vid sina svenska

verk förädla den malm, som erhålles på deras gruvdelar, har jag icke

ansett skäligt göra detta indirekta utländska gruvbesittande likställt

med sådana gruvföretag med utländska ägare, vilka enbart arbeta på

malmexport. Å andra sidan har jag ej velat förbigå saken, då på

nämnda sätt utländskt inflytande har tillfälle att inom åtskilliga gruv-

bolag gorå sig kraftigt gällande.

Enligt Sveriges geologiska undersöknings uppskattning utgör malm-

arean för sådana järnmalmsfyndigheter i mellersta och södra Sverige,

som under senare tid bearbetats och kartlagts, omkring 325,000 kvadrat­

meter, under det malmarean för mindre kända järnmalmsgruvor bearbe­

tade under äldre tider uppskattats till minst 100,000 kvadratmeter, eller

80

sammanlagt 425,000 kvadratmeter. Enligt denna uppskattning, i vilken

dock icke Smålands Taberg, hittills ansedd såsom tekniskt mindre

användbar, medräknats, skulle sålunda det utländska gruvförvärvet, med

den säkerhet som ovanstående summariska överslagsräkning medgiver,

kunna uppskattas till omkring 17 procent av hela den tillgängliga malm­

arean inom mellersta och södra Sverige.

Med hänsyn till betydelsen av dessa utländska gruvförvärv i hjärtat

av vår bergslag vill jag i huvudsak inskränka mig till att citera ett

uttalande av en inom järnkontoret hösten 1908 tillsatt kommitté, vilken

haft att förbereda ett uttalande från järnkontoret till herr statsrådet

och chefen för civildepartementet rörande möjligheten att tillgodogöra

malmen i Luossavara malmfält för den svenska järntillverkningen.

Denna kommitté, som bestod av några av vår järnhanterings mest

framskjutna män, nämligen bruksdisponenten doktor E. J. Ljungberg,

kabinettskammarherren Aug. Herlenius, disponenten doktor Hj. Lund-

bohm, överingenjören doktor J. A. Brinell samt ingenjören J. A. Leffler,

yttrade bland annat angående den mellansvenska järnhanteringens fram­

tida malmbehov följande:

»Det är likväl att förutse, att ändrade förhållanden inträda, då

grängesbergsmalmerna i framtiden bliva utbrutna utan att ersättnings-

malmer i mellersta Sverige finnas att tillgå. Den svenska järnhan­

teringen måste då fylla en stor del av sitt behov med malmer från

Norrbotten. Vid denna tid har man säkerligen i brist på träkol nödgats

övergå till allmännare bruk av koks för tackjärnstillverkningen.

Järnverk, belägna inuti landet, kunna ej, då frågan blir om till­

verkning av järn medelst koks och norrbottensmalmer, tävla med verk,

anlagda vid kusten, vilka verk hava billigare malm- och kolfrakter.

Man kan därför säga, att ju längre de nuvarande järnverken hava tillgång

på billig malm i sin närhet t. ex. i Grängesberg, ju längre kunna de

motstå konkurrensen från vid kusten anlagda nya verk, eller ju längre

kunna de bibehållas på sin nuvarande plats och undgå att flytta till kusten.

För de nuvarande järnverken skulle det därför vara av synnerligt stor

vikt, om de sydsvenska malmerna kunde sparas för svensk järnhan­

tering, ty norrbottensmalmerna komma alltid, även efter tillkomsten

av en inlaudsbana, att draga så hög frakt till flertalet av nuvarande

järnverk, att deras användning i hög grad försvåras om ej helt och

hållet omöjliggöres.»

Härtill vill jag endast framhålla, att i den mån sådana utländska

järnverk, som hittills varit och äro större avnämare av svensk export­

malm, förvärva egna gruvor i Sverige, sådana förvärv, även om pro­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

81

duktionen från dem är mycket otillräcklig för ifrågavarande verka behov,

dock kunna bliva ganska hinderliga då verkens hittillsvarande svenska

leverantörer skola underhandla om uppgörandet av nya försälj uings-

kontrakt. Å andra sidan bör vederbörligen beaktas, att åtskilliga av

de utländska köpen hänföra sig till gruvor, vilka eljest med all sanno­

likhet ännu länge fått ligga oanvända, varvid sålunda de inkomster från

nyanläggningarna och brytningen, som nu uppstå, eljest icke på länge

kommit svenska verkstäder och svenska gruvarbetare till del.

Slutligen önskar jag för fullständighetens skull framhålla, att

under de senare åren ingen mer betydande fyndighet av annan malm

än järnmalm förvärvats av utlänningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

2. 1 vad mån fördelas äganderätten till svenska gruvor mellan

aktiebolag, andra bolag och enskilda personer?

För besvarande av denna fråga har jag gått till de primärupp­

gifter, som årligen genom bergmästarnes försorg insamlas och insändas

till kungl. kommerskollegium och vilka, i vad det rör i drift varande

gruvor och fältspatsbrott, återfinnas i kungl. kommerskollegii berättelse

över bergshanteringen senast för år 1911. Under sagda tid ställer

sig denna fördelning som tabell II utvisar.

Tabell II.

Gruvor och. fältspatsbrott tillhörande

enskilda ägare

aktiebolag

andra bolag

summa

Antal

°/o av

hela

antalet

Antal

°/o av

hela

antalet

Antal

°/o av

hela

antalet

Antal

7»

Bearbetade 1911 ...........

40

_

212

_

139

391

__

Ej bearbetade 1911..........

385

—

1,302

—

732

—

2.419

—

425

15.1

1,514

53.9

871

31.0

2,810

100

En fördelning av uppgifterna i tabell II för varje län närslutes

såsom bilaga. Slutligen bör framhållas, att de uppgifter, som ligga

till grund för sammanställningen i tabell II, icke angiva storleken av

Bihang till riksdagens protokoll

1916. 1

sand.

116

höft.

(Nr 137.)

11

82

varje särskild gruva, vilken naturligen varierar avsevärt. För en nog­

grann uppskattning av nu berörda fördelning hade säkerligen upp*

gifter angående respektive gruvors malmarea, om sådana överhuvud­

taget stå att anskaffa, varit väsentligen mera upplysande; dock har den

begränsade tiden för detta uttalande lagt hinder i vägen för undersök-,

ning i sådan riktning.

Stockholm den 22 januari 1913.

Vördsamt

Kung’.. Maj:t Nåd. Proposition Nr 137.

GUNNAR DILLNER.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

83

Uppställning över gruvor bearbetade under 1911.

L ä

n

Antal gruvor och fältspat®!

tillhörande

rott

_________ _

Summa

ensamma

ägare

aktie­

bolag

andra

bolag

Stockholms stad .....

.....................................

•

- !

_

1

__ i

Stockholms

län .......................

8

i

14

8

30

i

Uppsala

» .......................

_

5

16

21

Södermanlands

» .......................

4

7

1

12

Östergötlands

» ........ ..............

—

2

1

3

Jönköpings

» .......................

10

1

—

11

Kronobergs

» .......................

—

—

—

—

Kalmar

» .......................

—

—

Blekinge

» .......................

1

—

—

1 1

Kristianstads

» ...................... .

—

2

—

2

Malmöhus

» .......................

—

6

—

6 !

Hallands

» .......................

—

14

3

17

Göteborgs och Bohus

» .......................

4

12

5

21 1

Älvsborgs

y> .......................

5

6

—

Skaraborgs

» .......................

—

—

—

—

Värmlands

» .......................

—

18

1

19

Örebro

» .......................

2

34

35

71

Västmanlands

» ............... ........

—

17

21

38

Kopparbergs

5»

.......................

3

34

40

77

Gävleborgs

» ......................

—

—

4

4

Västernorrlands

» .......................

—

—

Jämtlands

» ......................

—

4

!

4

Västerbottens

» ......................

—

—

—

Norrbottens

» ......................

3

36

4

43

Summa! 40

212

139

| 391

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Gruvor fördelade efter ägare år 1911.

(Gruvor, ur vilka malm ej erhållits under redogörelseåret eller som ej bearbetats).

1

Län

J

Antal järngruvor

I

Summa

Andra gruvor

1

Summa

Total­

^summa

i

j en-

j

samma

ⁱ ägare

aktie­

bolag

andra

bolag

en­

samma

ägare

aktie­

bolag

andra

bolag

j Stockholms

län ...

.

21

19

40

14

14

—

54

1 Uppsala

1

3

4

•4 !

j Södermanlands

! 2

1

3

_

3 !

Östergötlands

»

! 5

5

—

10

25

25

351

Jönköpings

1 8

6

3

17

5

74

_

79

96 i

1 Kalmar

»

|

1

1

7

6

13

14 !

Kristianstads

»

i 1

1

1 1

| Älvsborgs

»

—

_

—

_

36

36

36 1

j Skaraborgs

»

—

—

_

11

11

11

Värmlands

» ...

33

56

89

20

12

9

41

130 !

j Örebro;

35

226

141

402

9

27

16

52

j Västmanlands

»

—

33

185

218

17

2

19

237

i Kopparbergs

^» ...

99

168

191

458

34

21

36

91

549

1 Gävleborgs

»

—

2

n

t

9

1

1

2

11

Västernorrlands

»

22

22

—

1

2

3

25 t

| Jämtlands

_

_

_

7

6

13

13 i

Västerbottens

»

—

_

16

16

!

9

7

16

32

Norrbottens

»

84

341

4

429 |

20

252

13

285

714

Summa 256

836

627

1,719 | 129

466

105

700 | 2,419

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

137.

85

Bilaga.

Till

Ilerr statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet.

Den 6 dennes har herr statsrådet anbefallt mig att avgiva yttrande

över exporten av järnmalm under de senaste åren, särskilt från södra

Sverige, samt rörande den påverkan, denna export kan röna av utländskt

förvärv av järnmalmsfält.

Sedan jag förberett detta ärende i samarbete med Sveriges geo­

logiska undersöknings malmgeolog, ingenjör F. R. Tegengren, vilken

jämväl utarbetat de bär bilagda exporttabellerna, får jag till besvarande

av herr statsrådets frågor vördsamt anföra följande.

Järnmalmsexporten från södra Sverige har som bekant under de

senaste årtiondena mångdubblats. Medan den på 1880-talet uppgick till

endast några tiotusental ton, stegrades den på 1890-talet till cirka en

halv miljon och utgjorde år 1911 något över 1 miljon ton. I dessa

exportkvantiteter ingå malmer av mycket olika fosforhalt och därav

betingad olika betydelse för den inhemska järnhanteringen, varför de

med hänsyn till de i skilda fall användbara förädlingsmetoderna lämp­

ligen kunna behandlas under följande tvänne huvudgrupper:

1. Fosforrika malmer. Malmer med mera än 0.06 procent fosfor,

användbara för förädling enligt de hasiska bessemer- och martinpro-

cesBerna.

2. Fosforfattiga malmer. Malmer med mindre än 0.0 6 procent

fosfor, användbara för förädling enligt de sura bessemer- och martin-

processerna samt enligt lancashiremetoden.

Dessa två grupper av malmer skola i det följande behandlas var

för sig.

86

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

I. Exporten av fosforrik malm.

Malmerna tillhörande denna grupp betraktades i äldre tider såsom

nästan värdelösa, enär de med då kända förädlingsprocesser lämnade ett

»kallbräckt» järn. Först med upptäckten av Thomas’ basiska process

(1878) vanns en metod för rationellt tillgodogörande av dessa malmer,

som från nämnda tid blivit alltmer efterfrågade. De stora norrbottniska

malmerna tillhöra övervägande denna typ. I södra Sverige bilda de

fosforhaltiga järnmalmerna ett fåtal, men jämförelsevis mycket betydande

fyndigheter, nämligen:

Grängesberg, approxim. påvisad återstående malmmängd 1908 ....................................... 50 milj. ton.1)

Idkerberg

>

»

»

»

>

6.0

>

»

Blötberget

»

*

»

»

*

3.5

»

>

Lekomberg

»

»

»

»

>

0.6

»

>

Samtliga dessa förekomster äro nu föremål för en omfattande

brytning, vars malmfångst nästan uteslutande exporteras, såsom framgår

av bilagda tabell 1.

Exporten från Grängesberg tog sin början redan 1882 och om­

fattade under perioden 1882—1899 3,690,806 ton. Under tiden 1900—

1911 har från Grängesberg exporterats 6,919,175 ton, således under

hela exportperioden 10,609,981 ton, alltså 16.8 procent av den ursprung­

liga malmmängden (= utbruten malm + påvisad återstående malm­

mängd).

Vid de tre övriga fälten begynte exporten omkring år 1900.

Från Idkerberg har till utgången av 1911 exporterats 446,951 ton,

d. v. s. 7.0 procent av den ursprungliga malmmängden. Motsvarande

siffror äro för Blötberget 1,007,572 ton och 23.4 procent, för Lekomberg

106,515 ton och 15.3 procent.

Export av järnmalm är en företeelse ägnad att skärskådas ur

statsekonomisk synpunkt, och den betydande exporten av fosforrik

malm

från södra Sverige bör givetvis följas med oavlåtlig uppmärksamhet från

statsmakternas sida, detta desto mer som med denna malm ej endast

järn utan även den för jordbruket begärliga fosforsyran går förlorad för

landet.

0 Denna beräkning sträckte sig till 350 meters djup. Senare har malmen an­

träffats på cirka 500 meters djup, varigenom den påvisade malmmängden vunnit en

mycket väsentlig, men ännu ej i detalj beräknad ökning. Samma anmärkning gäller i

viss mån även de tre andra, i detta sammanhang nämnda exportfälten.

87

Utförseln av malm från södra Sveriges största exportfält, Gränges­

berg, är lyckligtvis i någon mån begränsad genom det av 1907 års

Riksdags beslut fastställda avtalet mellan staten å ena sidan samt

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare Malmfält

samt trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund å den andra, i vilken

överenskommelses § 22 stadgas, att trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund förbinder sig att inskränka exporten av malm från do bolaget

tillhöriga gruvorna i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej

överstiger 050,000 ton samt efter år 1917 ej överstiger 450,000 ton

årligen.

Beträffande de tre övriga exportfälten (Idkerberg, Blötberget,

Lekomberg), som 1911 tillsammans representerade en export av cirka

200,000 ton, föreligger för närvarande ingen motsvarande statskontroll

mot eventuell ytterligare stegring av exporten.

Dessa fosforrika malmer, som i äldre tider ansågos nästan oanvänd­

bara för den svenska järnhanteringen, hava under de senaste två årtiondena

vunnit en hastigt ökad användning inom landet, såsom framgår av

tabellen sid. 16 i geologen Tegengrens här bilagda arbete »Järnmalms-

tillgångarna i mellersta och södra Sverige». Ståltillverkningen på basisk

botten, som 1893 uppgick till 23,467 ton, är 1910 mer än tiodubblad,

nämligen 279,374 ton. I betraktande av denna raskt tilltagande, in­

hemska konsumtion av fosforrik malm är den nu till cirka 840,000 ton

uppgående årliga exporten av sådan malm från södra Sverige ägnad att

inge allvarliga farhågor.

En fordran, som man ur stalsekonomisk synpunkt alltid torde

kunna ställa på ett exportfält, är att den årligen utbrutna malmkvanti­

teten ej skall vara alltför stor del av den totala påvisade malmmängden.

Jämföra vi ur denna synpunkt de sydsvenska exportfälten för fosforrik

malm med de stora norrbottniska förekomsterna, finna vi, att de förra

utbrytas i ett vida raskare tempo än de senare. Detta framgår av en

jämförelse mellan tabellerna 1 och 2. Från Grängesberg exporteras

årligen l.o—1.3 procent av den påvisade malmmängden. För Idkerberg

har motsvarande tal åren 1905—1910 varit 0.7—1.0 procent, för Blöt­

berget 2.2—3.9 procent och för Lekomberg 0.5—2.3 procent. Vid de

norrbottniska fälten är exportkvoten (förhållandet mellan årlig export

och påvisad malmmängd) väsentligen lägre och påfallande konstant, för

Kiirunavaara 0.2—0.3 procent, för Gellivare Malmberg 0.3—0.4 procent

och för Koskullskulle 0.5 procent. Denna jämförelse ger sålunda det

överraskande och beaktansvärda resultatet, att Kiirunavaara, som expor­

terar en malmmängd något större än hela det övriga Sveriges malm­

Kun yl. Maj:(s Nåd. Proposition Nr 137.

88

export, i proportion till sin malmreserv har den minsta exporten av

samtliga svenska exportfält för fosforrik malm. Exporten från Blötberget

är enligt ovanstående siffror tio gånger starkare forcerad än den från

Kiirunavaara.

Att de sydsvenska fyndigheterna av fosforrik malm utbrytas vida

hastigare än de norrbottniska är givetvis ur statsekonomisk synpunkt

att beteckna såsom ett missförhållande, då även de fosforrika malmerna

på senare tid vunnit en mycket avsevärd användning inom landet.

Den ojämförligt största av de hithörande sydsvenska förekomsterna,

Grängesberg, rörande vilken en mycket betydande ökning av den på­

visade malmmängden under förra året rapporterats, äges som bekant

till större delen av Grängesbergs Gruvaktiebolag, som utarrenderat sina

andelar i malmfältet till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, med

vilket staten år 1907 träffat avtal om viss begränsning av exporten.

De mindre exportfälten för fosforrik malm ägas helt eller till

övervägande del av utlänningar. Sålunda innehaves den för närvarande

bearbetade delen av Blötbergsfältet av Bergverksaktiebolaget Vulcanus, *)

vari aktiemajoriteten äges av firman W:m H. Muller i Rotterdam, Lekom-

bergsfältet äges av Gruvaktiebolaget Lekomberg, vars aktier tillhöra

Eisen- tmd Stahlwerk Hoesch i Dortmund, medan större delen av Idker-

bergsfältet. besittes av Gruvaktiebolaget Dalarne, vars aktier ägas av

Possehl & Co., Liibeck. Därjämte hava Bergverksaktiebolaget Vulcanus

och Gruvaktiebolaget Dalarne förlidet år förvärvat betydande reserver

av sådan malm i det norr om Blötberget belägna, för närvarande öde­

liggande Fredmundbergsfältet. Återstoden av detta malmfält äges

däremot till största delen av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.

Då i Bergslagen inga andra avsevärda förekomster av fosforrik

malm än de ovannämnda förekomma, synes det uteslutet, att utlänningar

skola kunna göra ytterligare förvärv av detta slag.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 137.

II. Exporten av fosforfattig malm.

Till de fosforfattiga malmernas grupp hör eu ofantlig mängd större

och mindre fyndigheter inom Bergslagen, av vilka de under senare

tid

bearbetade och kartlagda

år

1909 beräknades innehålla eu sammanlagd

påvisad malmmängd av cirka 60 miljoner ton jämte betydande, till sin

storlek ej fullt kända tillgångar; härtill komma mindre kända, under

') Återstoden ii ge? av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.

89

äldre tider bearbetade fyndigheter, minst 40 miljoner ton. Det är

dessa rena och sällsynt godartade malmer, som lämnat råmaterialet till

Sveriges berömda tillverkning av kvalitetsjärn, och förrådet av dessa

malmer har också under tidernas lopp blivit hårt anlitat, i det att till

slutet av år 191.1 cirka 74 miljoner ton fosforfattig malm blivit bruten

inom södra Sverige.

Alltsedan äldre tider har eu tämligen regelbunden export av järn­

malm ägt rum från Sverige till Finland. Denna utförsel har, som fram­

går av tabellen sid. 10 i Tegengrons ovan anförda arbete, under senare

årtionden uppgått till cirka 15,000 ton per år, och hela exporten till

Finland under perioden 1833—1910 uppgår till ett sammanlagt belopp

av 819,740 ton. Avsevärda delar av denna kvantitet härstamma från

Utö, vars malm har en fosforhalt av något mer än 0.oc> procent, medan

det övriga är fosforfattig malm från flera sydsvenska malmfält. Exporten

till Finland visar ingen tendens till stegring och torde näppeligen ge

anledning till några farhågor.

Under de senaste sex åren har det däremot begynt en hastigt

stegrad export av fosforfattig malm till andra länder, företrädesvis Tysk­

land. Såsom framgår av tabell 3, har exporten av fosforfattig malm

under perioden 1906—1911 mer än femdubblats och utgjorde sistnämnda

år cirka 173,000 ton. Med ledning av inhämtade upplysningar rörande

de utvidgningar av driften, som planeras vid exportfälten för fosfor­

fattig malm, torde det kunna förutses, att denna export inom helt få

år skall hava stegrats till cirka 400,000 ton per år, eu i sanning beak-

tansvärd kvantitet jämförd med hela den nuvarande produktionen av

fosforfattig malm i södra Sverige, som 1911 belöpte sig till cirka 1

miljon ton.

Vilka äro nu orsakerna till denna på de senaste åren igångsatta

och hastigt stegrade export, som hotar att i hög grad påskynda utbryt­

ningen av de fosforfattiga malmerna, vilka sedan gamla tider varit vår

järnhanterings styrka och företräde framför utlandet? Det kan näppe­

ligen vara en tillfällighet, att exporten av sydsvensk kvalitetsmalm tagit

fart efter åren 1907 och 1908, då genom Riksdagens beslut de norr­

bottniska malmfrågorna definitivt ordnades. Sedan möjligheten till

utländskt förvärv av norrbottniska järnmalmsfyndigheter blivit stängd

och den tillåtna exportkvantiteten disponerad, ha de senkomna köparna

av svensk järnmalm börjat att förse sig av södra Sveriges kvalitets-

malmer, som alltjämt i stor utsträckning ligga tillgängliga' för utländsk

spekulation. Vi stå sålunda nu inför den egendomliga situationen, att

det utländska inflytandet, som — med undantag av Koskullskulle —

Bihang till riksdagens potokoll 1916. 1 sand. 116 käft. (Nr 137.)

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

aldrig fick tillfälle att slå rot i Norrbotten, nu tränger in i våra gamla

bergslager i en utsträckning, som är ägnad att inge de allvarligaste farhågor.

En omständighet av betänkligaste art är också, att utlänningarna

för att trygga sitt tillträde till den svenska malmen på sista tiden inköpt

en hel dei fält förande fosforfattig malm, i främsta rummet Stråssa-

fältet — ett bland de mest betydande i Bergslagen — som förra året

försåldes till Oesterreicbische Berg- und Huttenwerke. Redan genom

de hittills avslutade försäljningarna torde cirka 15 å 20 procent av

Bergslagens fosforfattiga malmfyndigheter hava övergått i utländsk ägo,

och man har anledning befara, att ännu ytterligare överlåtelser av syd­

svenska järnmalmsfält till utländska köpare förberedas.

Dessa under åren 1910—1912 inträffade, talrika överlåtelser av

sydsvenska malmfält till utlänningar synas mig vara det mest elakartade

draget hos den under de senaste åren igångsatta exporten av kvalitets-

malm från Bergslagen, enär den omständigheten, att främmande staters

undersåtar uppträda som ägare till exportfälten, kan komma att för­

svåra eventuella framtida åtgärder för exportens begränsning. Att redan

nu på lagstiftningens väg inskränka malmexporten från södra Sverige

torde möta vissa betydande svårigheter, men det synes mig vara oav­

visligen nödvändigt, att statsmakterna vidtaga snabba och effektiva åtgär­

der för att stävja avyttrandet av svenska järnmalmsfält till utlänningar.

Stockholm den 21 februari 1913.

Vördsamt

J. G. ANDERSSON.

90

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Henrik Santesson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

91

Tabell l.

Exporten av fosforrik malm från södra Sverige åren 1900 1911.

1

i

i

1

Ar i

1

■

Grängesberg

sannolik återstående malm­

tillgång år 1908 (räknad

till 350 m. djup) c:a

50,100,000 ton

Blötberget

f

4

o- och Flygruvornas utmål

iämte Kompanigruvan; sanno­

lik återstående malmtillgång

år 1908 (räknad till 250 m.

djup) c:a 3,500,000 ton

Idk erberge

sannolik återstående i

tillgång år 1908 (rä

till 250 m. djup)

6

,

000,000

ton

nal ru­

til ad

c:a

fl

c3 orö

r*

W

A *

a

Lelcomberge

sannolik återstående

tillgång år 1908

(rå

till

200

m. djup)

580,000 ton

1

fångst : Export

ton

ton

t

Halm- |

k nåd

c:a

j

1

?,

«*

a

Malm­

fångst

ton

Export |

ton

E

x

p

o

rt

i

%

a

v

p

å

v

is

a

d

m

a

lm

ti

ll

g

å

n

g

.

Malm-

fångst

ton

'

Export 1

ton

E

x

p

o

rt

i

%

a

v

p

å

v

is

a

d

m

a

lm

ti

ll

g

&

n

g

Malm-

i

fångst !

ton

Export |

ton

1900

|

671,860

549,897

1.0

1

360 i

1

_

1

847

i

1901

670,246

579,976

l.l

19,124

9,912

0.2

5001)

-

—

471

|

1902

605,973

515,377

1.0

35,592

37,199

O.s

2,100

1,195

0.0

2

13,871

25,390

4.0

1903

714,383

587,209

l.l

72,547

80,886

1.8

20,374

19,063

0.3

16,271

14,350

2.1

1904

730,956

593,920

l.l

82,645

73,933

1.6

34,977

35,852

O.c

12,032

15,680

2.5

1

1905

777,776

591,417

1.2

95,187

94,593

2.2

50,687

48,662

0.8

13,110

13,600

2.3

1906

752,188

604,997

1.2

115,687

103’815

2.4

56,828

52,787

0.9

6,792

2,710

0.5

1907

752,220

641,994

1.3

113,778

108,066

2.6

47,174

46,946

0.8

1,925

5,777

1.0

1

1908

697,049

524,000

1.1

129,837

128’100

3.2

59,121

55,143

0.9

565

j -

1909

1

552,433

477,344

1.0

120,904

118,808

3.1

43,181

42,239

0.7

3,140

2,870

1 °-6

1910

|

787,891

613,588

1.3

144,853

138,203

3.9

69,660

62,370

i.i

6,668

6,730

* 1

1911

1

876,538

639,456

1.5

114,057

114,057’}

4.2

82,694

1

82,694’)

1.4

19,798

9,704

1

1

.»

1

Summa

1

-----------------

i 8,589,513

6,919,175

1,044,571

1,007,572

_

467,296

446,951

-

95,490

96,811

1 - 1

') Vfiggruvan.

T) Di det trots upprepade förfrågningar ej varit mig möjligt att bekomma uppgifter rörande 1911 års export från

Blötberget och Idkerberget, har jag nödgats att provisoriskt införa brytningssiffroma som exportsiffror för desse fält.

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

1 abett 2.

Järnmalmsexporten från Norrbotten åren 1906—1911. *)

1 ^j Kiirunavaara

påvisad tillgång 1910

i

740,000,000 ton

• År

I

.

....

Tuolluvaara

påvisad tillgång

1910 6,850,000 ton

Gellivare Malm­

berg

påvisad tillgång 1910

230,000,000 ton

Koskullskulle

påvisad tillgång 1910

40,000,000 ton

Malm­

export

ton

Malm-

export i

; ^°/o av

påvisad

1

tillgång

Malm­

export

ton

Malm­

export i

^°/o av

ⁱ påvisad

tillgång

Malm-

export

ton

ⁱ Malm­

export i

|

°/o

av

på visad

¹ tillgång

Malm­

export

ton

Malm- f

export i

°/o av

påvisad

tillgång

1906

1,602,252

0.2

37,696

0.5

1,015,159

0.1

199,308

0.5

1907

1,332,509

0.2

55,537

0.8

891,858

0.4

207,087

0.5

1908

1,610,957

0.2

46,577

0.7

838,893

0.4

199,577

0.5

1909 |

1,592,181

0.2

54,184

0.8

750,225

0.3

205,977

0.5

1910

|

2,053,560

0.3

50,085

0.8

976,878

0.4

266,970 4)

0.7

1911

2,226,925

0.3

49,766

0.7

1,123,073

0.5

243,059

l)

0.6

|

*) Malm fångs ten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

93

Tabell 3.

Exporten av fosforfattig malm åren 1906 — 1911.

Ton.

1906

1907

1908

1909

1910

1911

Carlvagnsfältet (i utländsk ägo)........

_

_

13,502

34,921

42,116

55,209

Ställbergsftlltet ........................................

20,714

24,301

23,474

18,046

24,524

19,976

Basttjärns gruvor ...................................

—

5,041

1,003

-

2,005

1,498

Kantorps gruvor (delvis i utländsk

ägo) ..........................................................

7,308

7,265

4,938

564

2,584

6,969

Stripafältet .................................................

-

-

—

13,000

31,700

43,600

Stråssafältet (i utländsk ägo) ............

-

—

12,000

18,000

22,000

17,000

Stribergsfältet ............................................

-

1,050

-

-

-

2,098

Riddarhyttefältet........................................

1,140

6,931

887

5,000

2,006

5,010

Summa ton

29,162

44,588

55,804

89,531

126,935

151,360

Härtill kommer exporten från några fält, från vilka siffror icke

erhållits, men vilken export enligt uppgifter i »Kalender för Sveriges

Bergshantering» 1912, torde hava stigit till ungefär nedanstående belopp: I

:

1906

1907

1908

1

1909

1910

1911

Holmstorps—Säbyfältet...............

—

c:a 7,400 c:a 15,000 c:a 15,000

Ingelshyttef&ltet .............................

..........

—

—

—

„ 2,700 ⁱ „

2,600

„

3,000

Sköttgruvefaltet

............................... ..........! —

—

„ 3,300 ¹ „

4,800

„

4,500

Summa ton — i —

jc:a 13,400 ! c:a 22,400 c:a 22,500

I ovanstående siffror ingår till en mindre del jämväl exporten till

Finland, vilken i sin helhet under det senaste årtiondet utgjort:

År

1901 ......... ........ 18,516 ton

1902 ......... ........ 16,717

77

„ 1903......... ........ 16,420

77

„ 1904......... ........ 12,592

77

„ 1905......... ........ 12,039

77

År

1906 ......... ....... 15,771

ton

„ 1907......... ....... 16,303

77

„ 1908......... ....... 15,694

77

„ 1909 ......... ....... 7,166

77

„ 1910......... ....... 14,593

77

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den

15 december 1915.

Närvarande:

Justitieråden BERGMAN,

S

jögren

.

Regeringsrådet

P^almgren,

Justitierådet

D^yberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitie-

departementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

2 juli 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller gruva,

lag om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884,

lag innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag,

lag om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i

lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, och

lag om ändrad lydelse av 6. 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen för lagärenden Herman Falk.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Behovet av en lagstiftning mot utlänningars rätt att här i riket

förvärva fast egendom eller idka gruvdrift torde icke kunna förnekas.

Mot en sådan lagstiftning hava i främsta rummet anförts betänkligheter av

nationalekonomisk och politisk art. Aven om, såsom departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet sökt påvisa, åt dessa betänklig­

95

heter icke nu kan tillmätas samma betydelse som tillförene, kvarstå

dock stora svårigheter vid åstadkommande av en effektiv lagstift­

ning på ifrågavarande område. Då man härvid icke kan åtnöja sig

med att rikta förbudet allenast mot utlänningars omedelbara förvärv

utan även måste tillse, att de icke genom att ingå som delägare i

aktiebolag eller andra sammanslutningar kunna vinna vad de åsyfta med

förvärvet, kan det icke undvikas, att genom en lagstiftning i ämnet

även svenska undersåtare rätt att under dylika former idka näring i

viss mån röner intrång. Det gäller därför att taga under allvarligt

övervägande, huruvida icke detta intrång i näringslivet med lör så stora

nackdelar, att dessa uppväga vad man vinner genom inskränkningarna

i utlänningarnas rätt till förvärv av den egendom, man vill skydda.

Tillika torde böra framhållas, att. lika litet vid den nu ifrågasatta som

vid annan förbudslagstiftning det lärer vara möjligt att åstadkomma

lagbestämmelser, som icke kunna på ett eller annat sätt kringgås, och

att ju mer man vill hindra ett sådant kringgående de-to vidlyftigare

och mera invecklade måste bestämmelserna bliva. Med hänsyn till vad

nu anförts kan man ej annat än ställa sig ganska betänksam gent emot

de remitterade förslagen. Vill man emellertid pa ifrågavarande område

genomföra eu lagstiftning byggd på de huvudgrunder, varpå nämnda

förslag vila, torde, såsom den följande granskningen lärer giva vid

handen, åtskilliga ganska betydande ändringar i de särskilda bestäm­

melserna vara erforderliga.

Justitieråd et Sjögren:

Vidkommande den föreslagna lagen om kontroll å vissa förvärv

av rätt till fast egendom eller gruva har jag funnit det remitterade för­

slagets utförande vara i åtskilliga delar förenat med så stora svårig­

heter, att jag nödgas ifrågasätta vissa ändringar, som föranleda en

tämligen genomgripande omarbetning av förslaget. Huru eu sådan

omarbetning bör ske, har jag sökt angiva vid granskningen av förslagets

särskilda bestämmelser.

Förslaget till lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom

eller gruva.

1 och 2 §§.

Lagrådet:

Med den avfattning, som 1 § erhållit, har det blivit nödigt att i

förslaget angiva de särskilda fall, i vilka de i 1 § omförmälda rätts­

Kung/.. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 137.

96

subjekten äga förvärva sådan egendom, som i förslaget avses. I följd

härav har man i förslaget nödgats upptaga även sådana bestämmelser,

som i och för sig betraktade måste anses självklara, t. ex. bestämmelsen

i 4 § ävensom i 8 §, så vitt denna avser svenska rättssubjekt. Då för­

slaget allenast åsyftar att stadga vissa inskränkningar i rätten att för­

värva fast egendom, gruva eller aktier, synes det lämpligare, att de

huvudsakliga bestämmelserna i förslaget så avfattas, att de omedelbart

giva vid handen, vilka dessa inskränkningar äro, medan däremot i övrigt

rätten att förvärva egendom såsom självklar lämnas oberörd. Om för­

slaget avfattas på detta sätt och sålunda de huvudsakliga bestämmelserna

erhålla formen av förbud i särskilt angivna fall, kommer lagens begrän­

sade syfte att framstå klarare. Med hänsyn till vad sålunda anförts

hemställes, att 1 § må utgå, samt att åt de huvudsakliga bestämmel­

serna i lagen må i formellt hänseende givas den avfattning, som ovan

antytts.

Vinner denna hemställan avseende, bör även första stycket av 2 §

utgå samt stadgandet angående arv få den plats, som dess egenskap

av undantagsbestämmelse påkallar. De skäl, som föranlett, att arv

undantagits från de föreslagna inskränkningarna i rätten att förvärva

egendom, torde gälla även i fråga om giftorätt och testamente. I anled­

ning härav synes höra föreskrivas, att vad i lagen stadgats om in­

skränkning i rätten att förvärva fast egendom, gruva eller aktier icke

skall äga tillämpning å förvärv medelst arv, giftorätt eller testamente.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

3-6 §§.

Justitieråden Bergman och Dyberg:

Vidkommande frågan, vilka rättssubjekt böra bliva föremål för

ifrågavarande lagstiftning, synes icke något vara att erinra mot det

remitterade förslaget, så vitt angår de utländska rättssubjekten.

' De svenska rättssubjekt förslaget avser utgöras av alla slags bolag

och föreningar med de i 15 § angivna undantagen. Vad härvid först

angår handelsbolag, intager förslaget den ståndpunkten, att sådant bolag,

vari finnes utländsk bolagsman, underkastas i förslaget närmare angivna

inskränkningar i dess verksamhet, varemot övriga handelsbolag äro

fritagna från dylika inskränkningar. Mot förslagets ståndpunkt härut­

innan synes ej något kunna anmärkas. Om emellertid ovan förordade

omläggning av lagförslagets uppställning vidtages, bör 4 § utgå och

allenast sådant svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman,

bliva föremål för bestämmelser i förevarande lag. I fråga om föreningar

97

synes behov ej förefinnas att ålägga ideella föreningar de inskränk­

ningar, som avses med denna lag. Inom dylika föreningar lärer ej

utländskt inflytande kunna göra sig gällande i den riktning, som lagen

vill motverka. Lagbestämmelserna torde således kunna begränsas till

att gälla allenast ekonomiska föreningar. Från dessa senare torde böra

undantagas de i förslagets 15 § uppräknade föreningarna. Motiven

giva vid handen, att de vanliga hypoteksföreningarna icke skola vara

inbegripna under stadgandet i sistnämnda paragraf. Dessa föreningar

torde dock vara att hänföra till de i paragrafen omförmälda föreningarna

med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom

att anskaffa lån åt medlemmarna. Med hänsyn till hypoteksförenin-

garnas organisation och verksamhet böra de också otvivelaktigt undan­

tagas från lagens bestämmelser. Detsamma bör gälla om järnkontoret.

Med så omfattande undantag från lagens tillämplighet å ekonomiska

föreningar kunde det måhända ifrågasättas att helt utesluta sådana för­

eningar från lagens tillämpningsområde. Detta synes dock ej tillrådligt,

enär i sådant fäll en alltför lätt tillgänglig utväg stode öppen för ut­

länningar att med en för ändamalet bildad ekonomisk förening såsom

mellanhand i strid med lagstiftningens syfte fritt förvärva egendom

här i landet. Såsom i det remitterade förslaget avsetts, kan den nya

lagen ej få tillämpning å enkla bolag. Med den av lagrådet för­

ordade förändrade uppställningen av lagförslaget blir det ^ dock ej

. nödigt att i lagen införa uttryckligt stadgande härom. Vad slut­

ligen angår aktiebolag, torde lagens inskränkande bestämmelser böra,

med iakttagande av de i förslagets 15 § angivna undantagen, bliva

tillämpliga å bolag, vilkas aktiebrev må ställas till innehavaren, samt

å de övriga bolag, vilka icke genom intagande i sin bolagsordning

av förbehåll, varom nedan vidare förmäles, lämnat erforderlig garanti

mot obehörigt utländskt inflytande rörande bolagets angelägenheter.

Beträffande de utländska rättssubjekten synes, i huvudsaklig över­

ensstämmelse med innebörden i det remitterade förslaget, böra i den

nya lagen såsom allmän regel stadgas, att utländskt rättssubjekt, som bär

avses, icke må här i riket inmuta mineralfyndighet eller utan Konungens

för varje särskilt fall givna tillstånd här i riket vare sig förvärva

fastighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka gruvdrift.

I motiven till förslagets 3 § har erinrats om, att vid Konungens

tillstånd för utlänning att äga och besitta fastighet här i landet plägat

fogas vissa villkor, bland dem ett om skyldighet för utlänningen dels

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 käft. (Nr 137.)

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

98

att alltid hava ett i orten bosatt ombud, som är svensk undersåte, och

som vid de tillfällen, då utlänningen icke personligen uppehåller sig i

riket, skall äga att i angelägenheter, vilka röra fastigheten, såväl å

huvudmannens vägnar mottaga stämningar, kallelser och andra del­

givanden som även vid domstolar och hos andra ämbetsmyndigheter å

hans vägnar svara, dels ock att hos domstolen ej mindre då ansökning

om lagfart göres uppgiva ombudets na nn och vistelseort än även seder­

mera anmäla ombyten av ombud, vid äventyr att, i händelse föreskriften

därom skulle finnas icke vara iakttagen, vederbörlig myndighet må på

anmälan i förekommande fall å utlänningens vägnar med laga verkan utse

ombud. I motiven har därjämte uttalats den meningen, att utan särskild

föreskrift Konungen fortfarande skulle äga att vid beviljande av tillstånd

till utländskt förvärv fästa villkor, och att innehållet i sådana villkor

lämpligare torde bestämmas i administrativ ordning än genom lag.

Med hänsyn till befogenheten hos det ombud, som det enligt nyssberörda

villkor ålegat utlänningen att utse, torde dock föreskrift om skyldig­

heten att utse sådant ombud böra intagas i förevarande lagforslag.

Föreskriften bör därvid utvidgas att omfatta jämväl det fallet, att ut­

länning erhåller Konungens tillstånd att förvärva eller bearbeta in­

mutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift; och torde det vara lämp­

ligast, att anmälan om ombudets namn och vistelseort göres hos

Kouungens befallningshavande i den ort, där den fastighet eller gruva,

tillståndet avser, är belägen.

Åt svenska bolag och föreningar har i förslaget lämnats något

större frihet än åt de utländska rättssubjekten. Visserligen skall såsom

huvudregel även för de svenska bolagen och föreningarna gälla, att de

icke utan Konungens tillstånd må i riket förvärva fastighet eller gruv­

egendom eller idka gruvdrift. Men från denna regel hava medgivits

vissa undantag till lättnad för de svenska bolagen och föreningarna i

fall, då sådant ansetts kunna ske utan fara för landets intressen. Undan­

tagen äro emellertid starkt begränsade, och för vinnande av nödig

rörelsefrihet utöver vad som följer av undantagen äro de svenska bo­

lagen och föreningarna hänvisade till en utväg, som beretts d'un däri­

genom, att Konungen skall kunna giva sådant bolag eller sådan före­

ning allmänt tdlstånd att förvärva fastighet eller gruvegendom eller

idka gruvdrift.

Att det svenska näringslivet icke genom ifrågavarande lagstiftning

varder betungat med hinderliga föreskrifter i högrQ grad, än lagstiftningens

syfte nödvändigt kräver, är, som förut framhållits, naturligtvis synnerligen

angeläget. Den utväg, som svenska bolag enligt förslaget i stor utsträck­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

99

ning måste tillita för att vinna nödig rörelsefrihet, nämligen sökande

hos Konungen av allmänt tillstånd till förvärv av egendom, är dock

ägnad att väcka avsevärda betänkligheter. Givetvis bör den prövning,

som till Konungen inkommande ansökningar av ifrågavarande art skola

undergå, så vitt sig göra låter ske efter objektiva och enhetliga grunder.

Det lärer emellertid ej vara möjligt att i lagen angiva de grunder, som

härvid skola tillämpas. Vid sådant förhållande kunna farhågorna för en

ojämn och växlande praxis under olika tider i fråga om meddelande av

allmänt tillstånd icke helt avvisas, och i betraktande av den inverkan,

som en olikhet i befogenheten att förvärva fastighet kan hava på kon­

kurrerande bolags verksamhet, måste det för sådana bolag ofta bliva en

svår olägenhet, om växlande åskådningar göra sig gällande vid av­

görandet av frågor om meddelande av allmänt tillstånd. Olägenheterna

av växlande praxis i dylika frågor framträda ock, om man besinnar, att

ett allmänt tillstånd icke gärna kan i något fall beviljas för all framtid

utan måste vara underkastat möjligheten att bliva återkallat. Men bort­

sett härifrån torde mot förslagets bestämmelser i nu förevarande del

med fog kunna anmärkas, att svenska bolags och föreningars ifråga­

varande rätt till förvärv, åtminstone i vad angår fast egendom, så vitt

möjligt bör direkt grunda sig å lag och icke göras beroende av

i administrativ ordning meddelat beslut.

Med hänsyn till vad nu anförts framstår det såsom önskvärt, att

man vid lösandet av den föreliggande frågan icke behövde hänvisa

svenska bolag och föreningar att söka allmänt tillstånd till de rättsför-

värv, varom fråga är. Detta synes ock utan åsidosättande av lagens

huvudsyfte kunna ske genom utvidgande av de fall, da fritt förvärv må

äga rum.

Vad angår aktiebolag, har enligt förslagets 5 § svenskt aktiebolag,

vars aktier skola vara ställda till viss man, berättigats fritt förvärva

fastighet och gruvegendom samt idka gruvdrift, så framt bolaget i sin

bolagsordning intagit förbehåll, att utan Konungens för visst fall givna

tillstånd bolagets aktier icke må genom teckning eller överlåtelse för­

värvas av vissa angivna rättssubjekt. Vid förslagets avfattande har det

ansetts nödigt, att dylikt förbehåll avser alla bolagets aktier. Detta

synes dock vara att gå för långt. Syftet med stadgandet måste vara,

att genom förbehållet övervägande utländskt inflytande å bolagets ange­

lägenheter skall vara utestängt. Nämnda syfte synes kunna med till­

räcklig säkerhet nås, om man uppställer allenast den fordran, att minst

en viss kvotdel av bolagets aktier eller, där enligt bolagsordningen alla

aktier icke medföra lika rösträtt, av samtliga aktiers hela rösttal skall

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

100

vara bunden. Kvotdelens storlek bör bestämmas i lagen och gränsen

sättas så lågt, som med bibehållande av nödig trygghet mot ett över­

vägande utländskt inflytande inom bolaget kan ske. Därest gränsen fast­

ställes på sådant sätt, blir det knappast något utrymme för Konungens

dispens från förbudet mot aktiernas fria cirkulation, vadan bestämmelsen

härom synes kunna utelämnas. Detta torde även vara lämpligt av annat

skäl. Ett bibehållande av denna bestämmelse lärer nämligen nödvändig­

göra ytterligare stadganden i förslaget för att bestämma vilken rätt

tillkommer den, till vilken överlåtelse skett, under tiden, intill dess

Konungens beslut rörande förvärvet meddelats; och vid reglerandet av

detta förhållande möta svårigheter, särskilt på grund av sammanhanget

med stadgandet i 52 § 2 mom. i lagen om aktiebolag.

Med förslaget lärer vara åsyftat, att från förbudet mot aktieförvärv

skola undantagas förvärv genom arv och giftorätt men ej förvärv genom

testamente. I överensstämmelse med den åsikt, som av lagrådet uttalats

vid 2 §, synes förbudet mot aktieförvärv här lika litet böra gälla för­

värv genom testamente som förvärv genom arv eller giftorätt. Därjämte

torde för aktieägare, som bekommit aktie genom arv, giftorätt eller

testamente, ifrågavarande förbud icke böra medföra inskränkning i rätten

till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget, som

svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet, eller i den rätt

att teckna eller erhålla nya aktier, som vid tiden för hans ursprungliga

aktieförvärv enligt bolagsordningen tillkommit aktieägare.

De rättssubjekt, mot vilka förbudet att förvärva aktier skall riktas,

torde böra bestämmas till de i förslagets 5 § uppräknade utländska rätts­

subjekten, sådana svenska ekonomiska föreningar, som ej falla under be­

stämmelsen i 15 §, svenska handelsbolag, vari finnes utländsk bolags­

man, samt sådana i 15 § ej avsedda svenska aktiebolag, vilkas aktier må

ställas till innehavaren, eller vilka, därest aktierna skola vara ställda till

viss man, ej i sin bolagsordning intagit förbehåll, som nu är i fråga,

jämte sådan bestämmelse angående ändring av bolagsordningen, som här

nedan skall vidare omtalas.

I fråga om förbehållets innehåll är slutligen att märka, att av

lagens stadgande därom bör otvetydigt framgå, att den i lagen an­

givna minimikvotdelen måste hänföra sig till storleken av aktiekapitalet

eller aktiernas rösttal vid varje tidpunkt allt framgent.

Ovan omnämnda bestämmelse angående ändring av bolagsord­

ning har avseende å det ämne, som behandlas i andra stycket av för­

slagets 5 §. Det förefaller, som om man, med anknytning till stad­

gandet i sjätte stycket av 91 § i lagen om aktiebolag, lämpligen skulle

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

102

något men för landets intressen icke behöver befaras därav, att bolaget

eller föreningen blir ägare till fast egendom av mindre utsträckning

eller eljest av mindre betydenhet. Olika meningar kunna råda om

huru gränserna för det fria förvärvet härvid böra uppdragas, men

säkert kunna de göras så rymliga, att hela mängden av närings-

idkande bolag, vilkas rörelse ej är fotad på innehav av fastighet i

större omfattning, blir i tillfälle att fritt förvärva för näringsdriften

nödig fast egendom. Den stora betydelsen härav för näringslivet i det

hela ligger i öppen dag. Därest ett stadgande av nu angiven innebörd

införes i lagen, torde för underlättande av utredningen i förekommande

frågor om lagfart å fång, som här avses, tillika böra föreskrivas, att

då lagfart sökes, skall till rätten ingivas en av delägare i handelsbolag

eller av styrelseledamöterna i aktiebolag eller förening egenhändigt

underskriven försäkran angående arealen av den fasta egendom, bolaget

eller föreningen äger, och storleken av vattenfall, som ingår i fånget.

Regeringsrådet Palmgren:

Med instämmande i vad justitieråden Bergman och Dyberg i övrigt

anfört lämnar jag utan erinran vad förslaget innehåller om rätt för

Konungen att giva svenskt bolag eller svensk förening s. k. allmänt

tillstånd att förvärva fast egendom eller inmuta, annorledes förvärva

eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Genom införandet

av den vidgade möjlighet för svenska aktiebolag till förvärv av fastighet

och gruvegendom, som bleve en följd av den ifrågasatta begränsningen

av det i 5 § avsedda förbehållet, skulle väl betydelsen av det allmänna

tillståndet förminskas men dock ej upphöra. Å andra sidan anser jag

berörda begränsning i och för sig så väl grundad, att densamma enligt

min mening bör komma till stånd, även om bestämmelsen angående

allmänt tillstånd bibehålies.

Justitierådet Sjögren:

Genom stadgandet i 3 § införes i lagstiftningen en hittills främ­

mande grundsats, ett koncession ssystem, varigenom i princip jämväl

svenska bolags och föreningars förvärv av fastighet och gruvegendom

göres beroende av Konungens tillstånd. Detta koncessionssystem har

icke införts för att möta de faror, som svenska bolags och föreningars

okontrollerade förvärvsverksamhet i och för sig kan medföra för det all­

männas intressen, utan endast i ändamål att förebygga faran av ett genom

dessa sammanslutningar förmedlat utländskt förvärv av sådan egendom,

som är av särskild vikt för landets näringsliv. Det tvång, som härigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

103

lägges på den inhemska samfärdseln, är således icke åsyftat, utan alle­

nast en följd av anordningar, som vidtagits i annat syfte. De hinder

och besvär, som genom förslagets bestämmelser skulle tillskyndas den

inhemska samfärdseln, äro enligt min uppfattning ägnade att framkalla

starka betänkligheter. De ifrågasatta anordningarna skjuta väsentligen

över målet; de syfta endast att motverka det utländska förvärvet, men

träffa i vidsträckt omfattning även det inhemska. De väsentliga in­

skränkningar, som stadgats i fråga om de svenska aktiebolagens rätt

att förvärva egendom, hade kunnat undvikas, om man för vinnande av

förslagets syfte lagt huvudvikten vid en begränsning av utlännings rätt

att förvärva aktier i dessa bolag.

Ett koncessionssystem i fråga om rätten till förvärv av fastighet

och gruvegendom kan väl icke helt och hållet undvaras, så framt det

syfte, varom nu är fråga, skall kunna vinnas i någon större utsträck­

ning. Men detta system bör i anslutning till nu gällande rätt så vitt

möjligt endast avse utländska medborgare och andra utländska rätts­

subjekt, som i första stycket av 3 § avses. Med utländska rätts­

subjekt torde emellertid i förevarande hänseende böra likställas svenska

aktiebolag, däri utlänningar såsom delägare redan iusatt större delen av

aktiekapitalet, ävensom sådana svenska bolag, däri utlänningar när som

helst kunna förvärva obegränsad delaktighet eller oinskränkt makt, utan

att sådant genom lagstiftning kan förhindras. Med utländskt rättssubjekt

bör sålunda i nu förevarande hänseende likställas svenskt aktiebolag, vars

aktiekapital till större delen, omedelbart eller medelbart, är på utländska

händer vid den tid, då lagen träder i kraft. Genom särskilda be­

stämmelser, som nedan skola angivas, kan och bör man sörja för

att aktieförvärv i svenska bolag för framtiden icke får ske okon­

trollerat. I fråga om svenska aktiebolag, vilkas aktiebrev må ställas

till innehavaren, äro sådana bestämmelser icke möjliga att träffa. Jäm­

väl dessa aktiebolag måste därför, oberoende av de nuvarande aktie­

ägarnas nationalitet, i förevarande hänseende underkastas enahanda kon-

cessionstvång som utländska rättssubjekt. Detsamma gäller om svenska

handelsbolag, däri finnes utländsk delägare; det kan icke genom lag­

stiftning förhindras, att den utländske delägaren vinner obegränsad makt

inom bolaget. Beträffande samtliga nu omförmälda svenska bolag

torde det emellertid undantagsvis kunna inträffa, att koncessionstvånget

utan nämnvärd fara kan eftergivas. Detta bör naturligtvis ankomma

på Konungens prövning. Det kan ock ifrågasättas, huruvida icke svenska

föreningar, vari utlänningar äro eller kunna bliva medlemmar, böra

underkastas enahanda inskränkningar som bolagen. Enligt förslaget bör

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

104

denna fråga i princip besvaras jakande. Häremot torde dock invändningar

kunna göras från två skilda synpunkter. Å ena sidan äro föreningar,

vare sig de bildats för ekonomisk verksamhet eller för annat ändamål,

föga ägnade att framkalla sådana faror, varom här är fråga; skogsavverk­

ning, vattenkraftsindustri och gruvdrift kunna icke lämpligen idkas under

form av föreningar. Och å andra sidan är föreningslagstiftningen icke

så anordnad, att den lämpar sig till grundval för inskränkande bestäm­

melser i nu ifrågavarande syfte; effektiviteten av förslagets stadgandei

denna del torde därför, på sätt vid 15 § skall angivas, vara ytterst ringa.

Bortser man tillsvidare från förslagets stadganden om svenska

föreningar, synas bestämmelserna i första stycket av 3 § samt i 4 §, i

enlighet med vad ovan sagts, lämpligen kunna ersättas med föreskrifter

av innehåll, att utlänning (utländsk medborgare eller annat utländskt

rättssubjekt) ej må utan Konungens tillstånd här i riket förvärva fast egen­

dom eller förvärva eller bearbeta inmutad mineral fyndighet eller idka gruv­

drift, ej heller i något fall härstädes inmuta mineralfyndighet, samt att vad

sålunda är stadgat om utlänning också skall, där ej Konungen på an­

sökan annorlunda förordnar, äga tillämpning å svenskt handelsbolag,

däri finnes utländsk delägare, å svenskt aktiebolag, vars aktiebrev

må ställas till innehavaren, ävensom å svenskt aktiebolag, vars aktie­

kapital vid lagens ikraftträdande till mer än hälften, efter ty aktieboken

utvisar, tillhör utländska rättssubjekt eller svenska bolag, som nu

nämnts. Stadgandet måste, vad angår handelsbolagen, kompletteras

genom bestämmelse, som meddelas i det särskilda förslaget till lag

innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag. Måhända kunde ock ifrågasättas en uttrycklig föreskrift

av innehåll, att där svenskt aktiebolag, vars aktiekapital vid lagens

ikraftträdande innehades till mer än hälften av utländska rättssubjekt

eller därmed likställda svenska bolag, gitter visa, att berörda förhållande

upphört, Konungen må förordna, att vad i lagen stadgats om inskränk­

ning i rätten att förvärva egendom icke vidare skall äga tillämpning å

bolaget. Genom en dylik föreskrift skulle dock endast för ett särskilt

viktigt fall meddelas en bestämmelse, som tydligen innefattas i den all­

männa regel, som ovan angivits.

Vad angår upptagande i lagen av föreskrift om skyldighet för

utländskt rättssubjekt, som med Konungens tillstånd förvärvat fastighet

eller gruvegendom härstädes, att här i riket hava ombud med lagstadgad

befogenhet, instämmer jag i vad av lagrådets övriga ledamöter yttrats.

Vidkommande andra stycket av 3 § kan anmärkas, att bestäm­

melsen om »allmänt tillstånd» torde vara ägnad att framkalla betänk­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

105

ligheter med hänsyn till den utsträckning, vari sådant tillstånd enligt

förslaget skall erfordras. En dylik koncession skulle för de bolag,

som erhålla sådan, skapa ett privilegium, som måste kännas tryckande

och måhända obilligt av dem, som representera konkurrerande bolag,

vilka icke lyckats erhålla samma förmån. I många fall torde eu

dylik koncession vara ett oundgängligt villkor för bolagets verk­

samhet. De bolag, som erhålla koncession, få därigenom en så stark

ställning, att konkurrensen för andra bolag blir omöjliggjord. Men

även det privilegierade bolagets ställning är osäker; koncessionen måste

på 'given anledning kunna när som helst återkallas. Den otrygghet,

som härav måste följa beträffande själva grunden för det privilegierade

bolagets verksamhet, är påtaglig. Någon kontroll över det sätt, varpå

privilegierade bolag driva sin verksamhet, är icke ifrågasatt och lärer

svårligen kunna anordnas. Vad angår det för visst fall givna tillståndet,

så är i och för sig mot bestämmelsen härom från juridisk ståndpunkt

intet att anmärka, under förutsättning att lagstiftningen i övrigt är så

anordnad, att dylik koncession endast behöver sökas av utländska rätts­

subjekt samt av sådana svenska bolag, som enligt vad ovan framhållits

böra underkastas samma koncessionstvång som utländska rättssubjekt.

Att i undantagsfall dessa svenska bolag böra efter Konungens förord­

nande kunna befrias från skyldigheten att söka koncession å varje sär­

skilt förvärv, har ovan anmärkts. Med hänsyn till vad sålunda blivit

anfört torde stadgandet i andra stycket av 3 § böra utgå.

I förslaget har beretts tillfälle för aktiebolagen att genom bestäm­

melse i bolagsordningen ställa sig utanför koncessionssystemet. Detta

har skett genom stadgandet i 5 §. De villkor, som här uppställas, äro

emellertid synnerligen betungande, då de förutsätta ändring i bolags­

ordning, utgivna aktiebrevs infordrande, påskrift å varje aktiebrev o. s. v.

Och redan den omständigheten, att en enda aktie innchaves av utländsk

man, hindrar bolaget att begagna sig av denna utväg. Detta förhål­

lande kunde föranleda föreskrift, att »allmänt tillstånd» skulle kunna

erhållas, då icke samtliga aktier, utan endast en viss kvotdel vore

skyddad mot faran att komma på utländska händer. Härpå är ock

förslaget väsentligen byggt. Detta framgår väl icke av stadgandet i

5 §, men följer av den föreslagna nya lydelsen av 94 § aktiebolagslagen.

Meningen är, att då betryggande bestämmelser i berörda avseende före­

ligga i bolagsordningarna, »allmänt tillstånd» skall erhållas. På sådant

sätt skulle alltså aktiebolagen vinna rätt att fritt förvärva fastighet och

gruvegendom, ändock att förutsättningarna för tillämpning av 5 § ej

äro för handen. Men detta måste, såsom ovan anmärkts, väcka betänk-

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 käft. (Nr 137.)

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

106

ligheter, så vitt »allmänt tillstånd» skall erfordras i den utsträckning,

som förslaget förutsätter. Den utväg, som sålunda anvisats åt aktie­

bolagen för vinnande av »allmänt tillstånd», är ock förenad med stora

praktiska olägenheter. Nuvarande svenska aktiebolag, som anse sig behöva

»allmänt tillstånd», synas i de flesta fall bliva nödsakade att ändra sina

bolagsordningar, infordra aktiebrev o. s. v. Därjämte kan anmärkas, att

de nya stadgandena i aktiebolagslagen, som fordras för genomförande

av de i förslaget avsedda ändringar i bolagsordningarna, råka i strid

med den i sakens natur liggande grundsats, att rättsförhållandet mellan

utgivna aktier icke genom beslut å bolagsstämma må rubbas utan satat-

liga aktieägarnas samtycke. Aven om man icke åt nu angivna särskilda

förhållanden vill tillerkänna en avgörande betydelse, kvarstår i allt fall

den allmänna anmärkning, att huru man än söker ordna de praktiskt

nödvändiga undantagen från den i andra stycket av 3 § givna regeln,

den inhemska samfärdseln i fråga om förvärv av fastighet och gruv­

egendom måste bliva beroende av koncession — vare sig allmän eller

speciell — i en utsträckning, som innebär en avgjord brytning med nu

rådande rättsuppfattning.

I anledning av dessa svårigheter anser jag mig böra ifrågasätta,

huruvida icke grundsatsen i 12 § av förslaget, såvitt densamma inne­

fattar förbud för utlänningar att utan Konungens tillstånd förvärva

aktier i svenska fastighets- och gruvaktiebolag, kunde komma till en så

vidsträckt användning, att koncessionstvånget vidkommande svenska

bolags förvärv av fastighet och gruvegendom kan inskränkas till sådana

svenska bolag, som enligt vad ovan sagts i förevarande hänseende måste

likställas med utländska rättssubjekt. En sålunda utsträckt användning

av grundsatsen i 12 § innebär naturligtvis icke, att berörda grundsats

skulle tillämpas å svenska aktiebolag utan åtskillnad. En nödig begräns­

ning vinnes, om i lag beredes möjlighet för aktiebolag att i sin bolags­

ordning införa bestämmelse, genom vilken bolaget betages möjligheten att

omedelbart eller genom förmedling av annat bolag förvärva sådan egendom,

som bör skyddas mot utländskt förvärv. Vidkommande betydenheten av

den egendom, som skulle skyddas, kunna naturligen råda skilda meningar,

enär förhållandena äro så olika i olika delar av landet samt inom skilda

näringsgrenar. Varken tomt i stad eller egentlig jordbruksfastighet på

landet torde emellertid behöva särskilt skyddas mot utländskt, genom

svenskt aktiebolag förmedlat förvärv. Gent emot vad i 12 § föreslagits

anser jag mig dock böra ifrågasätta ett väsentligen ökat skydd. Att

begränsa skyddet till fastigheter, som hava en areal av minst 2,000

hektar eller till vattenfall om 1,000 naturhästkrafter, synes mig icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

108

tillstånd skulle erfordras. För genomförande härav kunde det stadgas,

att där aktier överlåtas, till vilkas förvärv tillstånd erfordras, utdelning

å aktierna ej må lyftas, ej heller rösträtt å bolagsstämma för dem utövad,

innan det visats, att tillstånd till förvärvet lämnats eller att aktierna

överlåtits till någon, som utan tillstånd äger förvärva dem. Detsamma

skulle . gälla, då aktier i svenskt aktiebolag tecknats av den, som icke

utan tillstånd må förvärva dem.

"V ad sålunda är sagt avser endast överlåtelse (»frivillig överlåtelse»),

icke exekutivt förvärv. Sistnämnda slag av förvärv torde för de rätts­

subjekt, varom här är fråga, vara av mycket ringa praktisk betydelse.

För fullstäudighetens skull bör dock eu bestämmelse även härom givas.

Då förvärv å exekutiv auktion måste vara ovillkorligt, kunde stadgas,

att där utlänning eller svenskt bolag, som efter vad ovan sagts bör i fråga

om förvärv av fastighet och gruvegendom likställas med utländskt rätts­

subjekt, vill å sådan auktion inropa aktier, till vilkas förvärv tillstånd

erfordras, bevis om meddelat tillstånd skall vid auktionen företes, vid

äventyr att inropet eljest är ogillt. Ett undantagsstadgande för det fall,

att aktierna äro pantsatta, torde icke böra ifrågakomma. Däremot bör

i anledning härav, på sätt nedan vid 12 § skall angivas, en särskild

bestämmelse meddelas angående lagens tillämpning å äldre rättsför­

hållanden.

Då det ofta torde förekomma, att utländsk medborgare, som är

anställd hos svenskt aktiebolag, förvärvar enstaka aktier i bolaget, kunde

för sådant fall föreskrivas, att Konungens befallningshavande i det län,

där bolagets styrelse har sitt säte, finge åt sådan person på ansökan

meddela tillstånd att förvärva aktier i bolaget till visst mindre antal.

Vid prövningen av en dylik ansökan måste Konungens befallnings­

havande naturligtvis tillse, att icke genom bifall till ansökningen upp­

står fara, att makten inom bolaget övergår å utländska händer.

⁷

§■

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Byberg:

Om, på sätt ovan föreslagits, den i 6 § förutsatta prövningsrätten

borttages, kunna föreskrifterna i 7 §:s fem första stycken ersättas av

ett stadgande av innehåll, att den, som vill söka Konungens tillstånd

att förvärva fast egendom, skall inom viss angiven tid till Konungens

befallningshavande i det län, där den fasta egendomen är belägen, in­

giva sin ansökan jämte bestyrkt avskrift av fångeshandlingen, varefter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

8-10

§§.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dijberg:

Varder förslagets uppställning ändrad i den riktning, som av

lagrådet förordats, föranledes därav en annan avfattning av 8 §.

Med bestämmelsen i första punkten av förslagets 9 § torde vara

avsett att uttala, att fast egendom, som förvärvas enligt vad i 8 § sägs,

skall åter avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän

tre år förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, därest

ej dessförinnan antingen förhållande, på grund varav vid tiden för auk­

tionen inroparen icke ägt att utan Konungens tillstånd inköpa egen­

domen annorledes än å exekutiv auktion, upphört att föreligga eller ock

inroparen erhållit Konungens tillstånd att behålla egendomen. I anslut­

ning härtill torde andra punkten i paragrafen innebära, att om nämnda

tid av tre år tilländalupit och det ej visas, att dessförinnan hinder, som

nyss är sagt, blivit undanröjt eller inroparen erhållit Konungens tillstånd

att behålla egendomen, samt av lagfartsprotokollet, ej framgår, att egen­

domen är avyttrad, Konungens befallningshavande skall förordna om egen­

domens försäljning å offentlig auktion. För att giva bättre uttryck för

denna innebörd böra ifrågavarande bestämmelser erhålla en annan avfatt­

ning. Härtill bör lämpligen fogas en föreskrift, huru tillstånd att be­

hålla en å exekutiv auktion inropad fast egendom bör sökas.

I fråga om innebörden av stadgandet i första stycket av 10 §

torde gälla detsamma, som anförts beträffande första punkten i 9 §.

För försummelse från köparens sida att inom föreskriven tid åter avyttra

den å auktionen inköpta mineralfyndigheten eller gruvlägenheten har

icke ansetts böra stadgas samma påföljd som i 9 §, d. v. s. egendomens

försäljning genom Konungens befallningshavandes försorg. I stället

stadgas i andra stycket av 10 §, att försöks- eller gruvarbete, som

köparen efter nämnda tid företager, skall vara utan verkan till bevarande

av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten. Detta torde innebära, att

köparens nämnda arbete icke kan hindra gruvanläggningens sonande

och gruvrättighetens förverkande.

Det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida den stadgade på­

följden kan bliva så verksam, som därmed torde åsyftats.

Därest 39 § gruvestadgan komme att tolkas så, att köparen under

aret närmast efter det auktionen vunnit laga kraft finge med laga verkan

fullgöra arbetsskyldigheten jämväl för de fyra närmast följande åren,

in

skulle först efter utgången av det därpå följande kalenderåret gruvanlägg­

ningen kunna vara sönad. Köparen skulle således kunna under åtmin­

stone sex år bearbeta fyndigheten utan att behöva befara inmutning av

densamma från annat håll.

Det torde vidare icke vara säkert, att den föreslagna påfölj­

den får den avsedda verkan, i händelse köparen utarrenderar gruv­

egendomen till någon,* som äger att fritt bearbeta sådan, och denne

fullgör den föreskrivna arbetsskyldigheten.

Skulle inropet å den exekutiva auktionen omfatta allenast eu andel

i gruvan, torde påföljden kunna bliva utan all betydelse. Då en gruv­

anläggning endast i sin helhet torde kunna Bönås, lärer, om övriga delägare

fullgöra arbetsskyldigheten, ) något sonande av gruvanläggningen icke

kunna ifrågakomma.

På grund härav synes det kunna ifrågasättas, om det icke vore

lämpligare att såsom påföljd stadga, att köparen, om flera äro del­

ägare i gruvan, skall hava till dessa förverkat sin lott i gruvan och

dess tillhörigheter — detta i analogi med det i C5 § gruvestadgan

avsedda fallet, att delägare underlåter att betala tillskott — samt att,

om andra delägare icke finnas, det skall så anses, som hade vid den

föreskrivna tidens utgång gruvanläggningen blivit sönad och den på

mutsedeln grundade rätten förverkad.

Justitierådet Sjögren:

Förebilden till de i 8—10 §§ givna stadganden finnes i lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att för­

värva fast egendom. De skäl, som föranlett motsvarande synnerligen

invecklade bestämmelser i nämnda lag, synas emellertid föga tillämpliga

å nu ifrågavarande förhållanden. Faran att utländsk kredit skulle be­

viljas i ändamål att vid inträffande allmännare kris framkalla tvångs-

realisation torde vara ytterst ringa. Den utredning, som kräves för

ärendets prövning, är ock väsentligen olika. Med hänsyn härtill torde

saken i nu förevarande fall lämpligen böra ordnas på sådant sätt, att

sladgandena i 8 —10 §§ kunna ersättas av enklare bestämmelser. Då

vid exekutiv auktion äganderättsförvärvet icke kan göras. beroende av

en Konungens efterföljande prövning, synes man kunna föreskriva, att

Konungens tillstånd i detta fall bör inhämtas på förhand. Att tiden

härför kan bliva tämligen kort, kan icke vara avgörande. Icke heller

kan såsom skäl mot en dylik anordning anföras, att densamma för ut­

länningen skulle bliva alltför obekväm. Det föreligger icke något allmänt

svenskt intresse att för utlänning bana bred väg till ett dylikt förvärv.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

112

Det synes ock föga lämpligt att, såsom i förslaget skett, tillåta utlän­

ning att göra inrop, som medför ovillkorlig skyldighet att betala köpe­

skillingen, men endast villkorlig rätt till den inropade egendomen. Vare

sig man väljer den ena utvägen eller den andra, lärer för övrigt resul­

tatet, praktiskt sett, bliva ungefär detsamma. Inrop å exekutiv auktion

torde ytterst sällan komma att ske av utlänning. Vad om utlänning

sålunda sagts gäller ock om sådant svenskt bolafj, som enligt vad ovan

anmärkts bör likställas med utländskt rättssubjekt.

Emellertid bör undantag göras för det fall, att inrop ägt rum

för skyddande av inteckning eller fordran, som i 11 kap. 2 § jorda­

balken sägs. I detta fall bör icke blott inrop fritt få ske av utlän­

ning eller därmed likställt svenskt rättssubjekt, utan ock egendomen

av inroparen få förvärvas utan skyldighet att åter föryttra densamma.

Eu sådan anordning synes vara betingad av fastighetskreditens intresse.

Resultatet torde även på denna punkt, praktiskt sett, bliva unge­

fär detsamma, vare sig man väljer förslagets bestämmelser eller den

enklare utväg, som av mig ifrågasatts. Ty även enligt förslagets be­

stämmelser lärer inroparen i nu avsedda fall nästan undantagslöst få

behålla fastigheten, så länge han vill. Köpeanbud, som kunde läggas

till grund för Konungens prövning av frågan, huruvida ägaren kan utan

förlust sälja egendomen, lärer icke kunna anskaffas genom offentlig mvn-

dighets försorg. För prövning av nämnda fråga fordras ock angående

egendomens förvaltning en fullständig redovisning, som torde vara svår

att kontrollera. Vad i tredje stycket av 9 § i förslaget med »särskilt

hinder» avses är dunkelt. Om därmed åsyftas det fall, att inropet kan

antagas hava skett för att kringgå lagen, torde bestämmelsen komma att sakna

praktisk betydelse. Begränsar man i förevarande lag koncessionstvånget

i fråga om förvärv av fastighet på sätt av mig ifrågasatts, finnes i allt

fall icke tillräcklig anledning att taga bestämmelserna i 1906 års ovan

anförda lag till förebild; en samtidig tillämpning av båda lagarna blir

då mycket sällsynt. Det synes under denna förutsättning allenast böra, vad

fast egendom angår, föreskrivas, att där utlänning eller svenskt bolag, som

efter vad ovan sagts bör likställas med utländskt rättssubjekt, vill å exeku­

tiv . auktion inropa fast egendom här i riket, vid inropet skall företes

bevis om Konungens tillstånd till förvärvet, vid äventyr att inropet eljest

är ogillt, utan så är att inropet skett för att skydda inteckning eller fordran,

som i 11 kap. 2 § jordabalken sägs; och skulle i sådant fall vad i lagen

stadgats oln inskränkning i rätten att förvärva fast egendom icke äga

tillämpning å förvärvet.

I enlighet med vad sålunda ifrågasatts rörande fastighetsförvärv

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

114

även detta, när det sker, innan Konungens tillstånd till bearbetningen

erhållits, skall vara utan verkan i nyssnämnda avseende. Måhända bör

detta för tydlighetens skull utsägas i lagtexten.

Stadgandet i andra punkten av förslagets 11 § torde, såsom ut­

görande en övergångsbestämmelse, lämpligen böra flyttas till förslagets

föreskrift om lagens ikraftträdande och synes i sammanhang därmed

böra utvidgas att hänsyfta jämväl på förbudet för vissa svenska rätts­

subjekt att utan Konungens tillstånd bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka gruvdrift.

Justitierådet Sjögren:

De i 11 § meddelade bestämmelserna, som i huvudsak återgiva

motsvarande regler i gruvestadgan, äro visserligen mindre tillfredsställande,

men utan föregående utredning anser jag mig icke kunna ifrågasätta,

att i gruvlagstiftningen vidtagas större ändringar i detta sammanhang.

Dylika ändringar torde icke heller av nu förevarande förslag vara obe­

tingat påkallade, enär berörda bestämmelser, om ock bristfälliga, i allt

fall torde i stort sett vara tillräckliga för att avhålla från utländskt för­

värv av svensk gruvegendom utan Konungens medgivande. Jag får

därför allenast hemställa, att förevarande stadgande, som bör innehålla

bestämmelse om påföljden vid överträdelse av ovan vid 3—6 §§ angivna

förbud, må jämkas till full överensstämmelse med förbudet, varvid sär­

skilt må erinras, att detta förbud avser att begränsa icke blott rätten

att förvärva, utan även rätten att bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller gruvlägenhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

12 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyl er g:

*

Syftet med de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna eller

att skydda fastigheter och gruvor, som redan vid lagens ikraftträdande

tillhöra svenska aktiebolag, från att medelbart komma i utländsk ägo

genom aktieförvärv kan vinnas även på det sätt, att i ordningen för

vederbörande aktiebolag varder infört sådant förbehåll, som i 5 § avses.

Därest, såsom inom lagrådet ifrågasatts, nämnda förbehåll anses kunna

inskränkas till att omfatta allenast en viss kvotdel av aktiekapitalet eller

aktiernas hela rösttal, torde följdriktigheten kräva, att sedan i 12 § åsyftat

aktiebolag genomfört dylikt förbehåll, de aktier, som falla utanför den

116

i flertalet fall överstiger det angivna beloppet. Det torde även kunna

ifrågasättas, huruvida uttrycket »naturhästkrafter:» i det sammanhang,

vari det i paragrafen begagnas, kan anses lämpligt, och om det icke bör

utbytas mot något annat.

Varder 5 § ersatt av ett stadgande med det innehåll, som förut

antytts, föranledas därav vissa ytterligare ändringar i första stycket

av 12 §.

Enligt paragrafens andra stycke skulle utdelning å aktie kunna

ske, så snart aktiebrevet blivit för styrelsen företett. För säkerställande

av det åsyftade ändamålet synes dock böra föreskrivas, att aktiebrevet

skall av styrelsen förses med stadgad påskrift och anteckning härom

göras i aktieboken, innan utdelning å aktien må äga rum.

Det är tydligtvis förslagets mening, att bestämmelserna om styrel­

sens skyldighet att förse aktiebrev med påskrift och att om verkställd

påskrift göra anmärkning i aktieboken skola gälla även beträffande

aktiebrev, som kunna komma att utgivas i anledning av ökning av

aktiekapitalet, i den mån aktierna falla under den i paragrafen stadgade

begränsningen. Vid förslagets omarbetning bör tillses, att detta tydligare

framgår av ordalagen.

Justitierådet Sjögren :

I princip innefattas huvudstadgandet i första stycket av 12 § i

de bestämmelser, som angivits i min anmärkning till 3—6 §§ av för­

slaget. Så framt koncessionstvånget i fråga om förvärv av fastighet

och gruvegendom inskränkes i överensstämmelse härmed, skulle jämväl

de tre sista styckena av 12 § utgå. Av innehållet i övrigt av 12 §

bör däremot såsom allmän regel bibehållas bestämmelsen, att utlänning

och. svenskt bolag, som enligt vad ovan sagts bör med utländskt rätts­

subjekt likställas, må utan hinder av lagens bestämmelser äga rätt att

såsom aktieägare teckna eller erhålla det antal nya aktier i bolaget, som

svarar mot deras andel i det förutvarande aktiekapitalet. Likaså bör

bibehållas föreskriften, att utlänning och svenskt bolag, som bör lik­

ställas med utländskt rättssubjekt, må därutöver utan hinder av denna

lag behålla den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som vid lagens

trädande i kraft enligt bolagsordningen må tillkomma dem såsom aktie­

ägare.

Jämväl en annan bestämmelse i syfte att bevara förvärvad rätts­

ställning torde vara erforderlig. Av vedertagna grundsatser om nya

lagars tillämpning å äldre rättsförhållanden torde följa, att föreskrift bör

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137

.

118

Justitierådet Sjögren:

Av vad vid 3—6 §§ och 12 § av mig anförts framgår, att enligt

min mening de i 13 § meddelade straffbestämmelserna böra utgå. Där­

emot bör upptagas en föreskrift av innehåll,

att

ledamot av aktiebolags

styrelse, som mot bättre vetande låter verkställa utdelning i fall, då

sådan enligt vad vid 3—6 §§ anmärkts icke må lyftas, bör straffas med

böter från och med femtio till och med två tusen kronor eller fängelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

15 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Bestämmelsen i första stycket av denna paragraf torde innebära,

att vad ifrågavarande lagförslag innehåller om inskränkning i rätten för

vissa bolag och föreningar att förvärva fast egendom, inmuta mineral­

fyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

gruvdrift så ock att förvärva aktier i vissa bolag icke skall äga tillämp­

ning i avseende å de i paragrafen särskilt uppräknade bolagen och före­

ningarna. Däremot skall givetvis 12 §:s bestämmelse, att de aktier i* vissa

bolag, vilka vid lagens trädande i kraft äro tecknade eller innehavas av

svenska medborgare, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stif­

telser, icke må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländska

och vissa svenska rättssubjekt, gälla även i fråga om de aktier, som vid

nämnda tid äro tecknade eller innehavas av de i 15 § särskilt angivna

bolagen och föreningarna. För vinnande av större tydlighet i detta hän­

seende bör någon jämkning i paragrafens avfattning vidtagas.

Beträffande 15 § hänvisas i övrigt till vad rörande densamma anförts

under 3—6 §§.

Justitierådet Sjögren:

Att de bolag, som angivits i första stycket av 15 §, böra undan­

tagas från lagens bestämmelser, är otvivelaktigt. Men då inskränkningar

i rätten att förvärva egendom av mig förordats endast i fråga om ut­

ländska rättssubjekt och vissa svenska bolag, som på sätt ovan anmärkts

böra med dem likställas, följer härav, att enligt min mening i före­

varande stadgande icke behöva undantagas särskilda slag av svenska

föreningar.

^

Det har ovan av mig framhållits, att föreningslagstiftningen icke

är så anordnad, att den lämpar sig till grundval för inskränkande

120

16 §.

Justitierådet Sjögren:

I denna bestämmelse åsyftas att reglera förhållandet till lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärva fast egendom. Bestämmelsen föreskriver, att den tidigare lagen

skall fortfarande gälla. Då det uppenbarligen alls icke kan ifrågasättas,

att 1906 års lag skulle upphävas genom nu förevarande lagstiftning,

som fullföljer ett helt annat syfte, synes det överflödigt att lagfästa

detta förhållande. Att ett stadgande härom införts i förslaget torde

bero icke blott av den vid 1 § anmärkta uppställningen av förslagets

bestämmelser i det hela, utan även av den utsträckning, vari koncessions-

tvång i fråga om fastighetsförvärv enligt förslaget stadgats. Därest

emellertid i förevarande lag koncessionstvånget i fråga om förvärv av

fastighet inskränkes på sätt av mig ifrågasatts och följaktligen en sam­

tidig användning av båda lagarna blir mycket sällsynt, torde förevarande

bestämmelse utan fara för missförstånd kunna utgå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande.

Justitierådet Sjögren:

Det synes visserligen vara önskvärt, att tiden för lagens ikraft­

trädande må kunna bestämmas på sätt som föreslagits. Så framt

koncessionstvånget i fråga om förvärv av fastighet och gruvegendom

inskränkes i överensstämmelse med vad av mig ifrågasatts, torde också

lagen utan avsevärd olägenhet kunna träda i kraft genast efter utfär­

dandet. Därest åter berörda koncessionstvång bibebålles i den utsträck­

ning, som de föreslagna bestämmelserna giva vid handen, synes det

bliva nödigt att bereda ett icke obetydligt rådrum för vidtagande i

bolagsordningarna av de ändringar, som påkallas av det nya kon-

cessionssystemet.

Förslagets rubrik.

Lagrådet:

Då förslaget innebär inskränkning i rätten att förvärva icke endast

fast egendom eller gruva utan även aktier i vissa bolag, torde lagens

rubrik böra erhålla en avfattning, som bättre än i förslaget skett ger

uttryck åt detta innehåll.

122

mälas i 26 § 2 mom. Bestämmelsen bör fördenskull erhålla den inskränktare

omfattning, som i motiven avsetts.

Då bestämmelserna i förslagets 3 mom. icke passa för överträdande

av förbudet i 2 mom. och något behov av liknande påföljder för detta

fall icke torde förefinnas, hemställes, att det nya stadgandet i 54 § in­

föres såsom ett nytt andra moment till den nuvarande paragrafen.

Detta påkallar någon ändring i punkt 5 av förslagets 132 §.

Justitierådet Sjögren:

Därest på sätt av mig ifrågasatts genom lag införes förbud för

utlänning och sådana svenska bolag, som efter vad ovan sagts böra

likställas med utländska rättssubjekt, att förvärva aktier i svenska bolag,

bliva de av stadgandet i 5 § av det ovan först granskade lagförslaget

påkallade ändringarna i 54, 91, 94 och 132 §§ av aktiebolagslagen

obehövliga. Att den i 91 § föreslagna ändringen — den viktigaste av

berörda ändringar — är ägnad att i princip framkalla betänklighet, har

av mig vid granskningen av 3—6 §§ av nämnda lagförslag anmärkts.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

91 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Den föreslagna ändringen av denna paragraf avser, att beslut, som

innefattar sådan ändring av bolagsordningen, att förbehåll, som i 52 §

2 mom. sägs, intages i bolagsordningen, skall kunna fattas på det i

91 § 4 mom. angivna sättet, således även om icke samtliga aktieägare

förenat sig om beslutet. Såspm av det remitterade förslagets 94 §

2 mom., liksom av den nuvarande lydelsen av samma moment, framgår,

är det icke nödvändigt, att förbehållet avser bolagets alla aktier. Skall

det endast avse en del av dem, måste beslutet anses innefatta sådan

ändring av bolagsordningen, att rättsförhållandet mellan aktierna rubbas.

För giltigheten av ett dylikt beslut fordras enligt 91 § 1 mom., att

samtliga aktieägare förenat sig därom. En ändring jämväl i detta stad­

gande är således erforderlig, för att beslut om intagande i bolagsordning

av förbehåll, varom fråga är, skall kunna fattas på sätt i förslaget

avsetts.

Såsom nyss nämnts, behöver förbehåll enligt 52 § 2 mom. icke

omfatta alla aktierna. Har ändringen av bolagsordningen avsett in­