2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 (nr 12 s. 1) om

handräckning åt utländsk domstol.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 örn handräckning

åt utländsk domstol, 4 § i nedan angiven del, skola erhålla följande ändrade

lydelse:

¹ §•

Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos dom­

stol här i riket örn vidtagande av någon till rättegången hörande åtgärd, såsom

upptagande av ed, anställande av förhör med part, vittne eller sakkunnig,

granskning av skriftlig handling eller besiktning av annat föremål, och varder

framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad till den svenska

domstolen, skall den äskade handräckningen lämnas efter ty i denna lag sägs.

Vad sålunda stadgats åge dock ej tillämpning, där fråga är örn ansvar för

gärning, som har karaktär av politiskt brott eller som icke är i svensk lag

belagd med straff. Ej heller må i mål örn ansvar för brottslig gärning hand­

räckning meddelas för parts hörande på ed.

Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell myn­

dighet.

4 S.

Möter---- —---------— fullgöra.

Avser mål, däri handräckning äskats, ansvar för brottslig gärning, give

rätten eller domaren i god tid den utländska domstolen underrättelse, vilken'

dag ärendet skall förekomma. Sådan underrättelse skall ock eljest lämnas,

där den utländska domstolen därom framställt begäran.

4

Kungl. Maj :ts proposition nr 5.

avtal ej annat föranledde, det borde lämnas till domstolen att i varje särskilt

fall pröva, huruvida i dylika mål äskad åtgärd skulle vidtagas eller

icke. Erfarenheten har emellertid visat, att svenska domare med åberopande av

lagens begränsning ej sällan ställa sig avvisande till framställning örn hållan­

de av vittnesförhör i brottmål, något som obestridligen kan vålla svårig­

heter i internationellt hänseende, särskilt i de fall då traktatmässig förpliktelse

att vidtaga den begärda åtgärden föreligger. Men även då någon skyldighet

av antydd beskaffenhet icke förefinnes, överensstämmer det med internationell

sedvänja, såsom i motiven till 1899 års lag erinras, att som regel de sär­

skilda staternas domstolar lika litet i brottmål som i andra mål undandraga

sig att meddela äskad handräckning. Vid sådant förhållande torde det vara

påkallat att stadga skyldighet för svenska domstolar att i allmänhet till­

handagå med handräckning enligt nämnda lag jämväl uti mål angående an­

svar för brottslig gärning. De skiljaktigheter som, på sätt i omförmälda

motiv framhålles, möjligen förefinnas mellan svensk och utländsk uppfattning

rörande åtalade gärningars straffvärdhet, lära numera icke kunna anses inne­

fatta avgörande skäl mot en dylik utvidgning av 1899 års lags tillämplighets­

område.

Från skyldigheten att i brottmål lämna handräckning av ifrågavarande slag

göres i de flesta fördragen undantag beträffande politiska förbrytelser. Lika

litet som enligt allmänt antagna grundsatser utlämning må ske för brott, som

äga politisk karaktär, lika litet har det tydligen synts lämpligt att genom hand­

räckning lämna medverkan till utredning av dylika brott. Denna begränsning i

förpliktelsen bör uppenbarligen komma till uttryck jämväl i lagstiftningen.

Att däri utmärka, vad som skall förstås med politiskt brott, synes ej tillråd­

ligt; så har ej heller skett i lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av för­

brytare. Bedömandet av detta spörsmål lärer, med ledning av doktrin och

praxis, få ske på grundval av förhållandena i varje särskilt fall. Anmärkas

må, att såsom politiskt brott torde böra behandlas gärning, vilken, utan att

helt och hållet vara av dylik natur, dock övervägande äger sådan karaktär.

Liksom beträffande politiska förbrytelser torde i mål rörande ansvar för

gärning, som enligt svensk lag är straffri, åtgärd av ifrågavarande slag icke

böra ifrågakomma; att handräckningsvis medverka till att en för dylik gärning

tilltalad ådrages straffpåföljd, skulle mången gång vara stötande. Också med-

gives i vissa fördrag uttryckligen, att i fråga örn sådana handlingar undantag

må ske från den allmänna regeln örn handräcknings meddelande, och i samtliga

fördrag göres för övrigt förbehåll, att lagstiftningen i det land, där den be­

gärda åtgärden skall äga rum, icke lägger hinder i vägen därför.

I mål örn ansvar för brottslig gärning lärer handräckning icke böra med­

delas för parts hörande på ed.

Det synes icke finnas skäl att, på sätt som gäller beträffande utlämnings-

lagen, begränsa ifrågavarande lags räckvidd till att avse allenast brott fal­

lande under allmän strafflag eller under sjölagen. Ej heller föreligger i före­

varande fall anledning att såsom villkor för handräcknings meddelande fordra,

att straffet för gärningen i fråga kan nå upp till ett visst mått.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

.

Förslag

till

Lag

angående iindrad lydelse ay 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 (nr 12

s. 1) om handräckning åt utländsk domstol.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 örn handräck­

ning åt utländsk domstol, 4 § i nedan angiven del, skola erhålla följande änd­

rade lydelse:

1

§•

Har i mål eller ärende, vari ej är fråga örn ansvar för gärning, som icke är

i svensk lag belagd med straff eller som äger karaktär av politiskt brott, ut­

ländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket örn vidtagande av

någon till rättegången hörande åtgärd, såsom upptagande av ed, anställande av

förhör med part, vittne eller sakkunnig, granskning av skriftlig handling eller

besiktning av annat föremål, och varder den framställning genom utrikesde­

partementet överlämnad till den svenska domstolen, skall den äskade handräck­

ningen lämnas, efter ty i denna lag sägs.

I mål örn ansvar för brottslig gärning må handräckning ej meddelas för

parts hörande på ed.

Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell myn­

dighet.

4 §.

Möter---------- fullgöra.

Avser mål, däri handräckning äskats, ansvar för brottslig gärning, give

rätten eller domaren i god tid den utländska domstolen underrättelse, vilken

dag ärendet skall förekomma. Sådan underrättelse skall ock eljest lämnas,

där den utländska domstolen därom framställt begäran.

8

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Mart Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 december 1929.

Närvarande:

Statsministern

L^indman,

ministern för utrikes ärendena

T^rygger,

statsråden

L^ubeck, B^eskow, L^undvik, B^orell, ^von S^teyern, M^almberg, L^indskog,

B^issmark, J^ohansson, D^ahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 23 december

1929 avgivna yttrande över det den 13 december 1929 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899

(nr 12 s. 1) örn handräckning åt utländsk domstol.

Föredraganden hemställer, att förslaget, vilket av lagrådet lämnats utan an­

märkning, måtte — efter det bestämmelserna i 1 § undergått en

ut

redaktio­

nella synpunkter önskvärd omläggning — genom proposition föreläggas 1930

års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den ly­

delse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.