2

Kungl. Marits proposition nr 200.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1934,

på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,

därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, överstigit

50,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten inbegripes härvid även

förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga harn,

därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk

juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämn­

da förordning omförmäld stiftelse.

2

§.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i för­

hållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara för­

mögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stad­

gas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall

hans omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskatt­

ningsår, varom i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga

förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för

ifrågavarande beskattningsår enligt angivna förordning fastställda be­

skattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett

belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock

minst, åttio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej

för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande åttio procent av

den skattepliktiga förmögenheten.

4

taxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6

§.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxe­

ras till dylik skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

7 %.

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från

skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas

jämväl i fråga örn särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8

§.

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet

eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott be­

löper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 §.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom för-

mäles i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis

skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyl­

dighet enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas

till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock

att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad,

av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda be­

skattningsbara förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskatt­

ningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Yad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring

i dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmö­

genhetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning.

10

§.

1 morn. Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efter­

rättelse med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes

stadgat.

2 mom. För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än

en kommun, för varje kommun skall föras längd rörande taxering till sär­

skild skatt å förmögenhet enligt denna förordning. Av taxeringsnämnd

beslutad taxering till dylik skatt införes i längden med angivande av den

skattskyldiges namn och beloppet av beskattningsbar förmögenhet. Bö­

rande dylik längd skall vad i taxeringsförordningen i fråga örn in­

komstlängd finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dock att längd för taxering till särskild skatt å förmögenhet ej skall offent­

ligen framläggas inom vederbörande kommun.

Har särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av taxerings­

nämnd påförts person, som icke avgivit deklaration eller uppgift till led­

ning för taxeringen och som därtill icke anmanats, skall taxeringsnämn­

dens ordförande ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna pos­

ten tillsända den skattskyldige underrättelse härom.

Av prövningsnämnd skall för taxering till särskild skatt å förmögenhet

enligt denna förordning föras särskild ändringslängd. Dylik längd föres

av den mellankommunala prövningsnämnden särskilt för varje län. Vid

motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 98, 99, 105 och 106 §§ taxe­

ringsförordningen skall vad som hänför sig till ändringslängd avse änd­

ringslängd rörande taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna

förordning, dock att sistnämnda längd ej skall offentligen framläggas

inom vederbörande kommun.

3 mom. Vad i 2 mom. finnes stadgat skall icke äga tillämpning beträf­

fande skattskyldig, som skall taxeras till särskild skatt å förmögenhet en­

ligt denna förordning i Stockholm. Vid taxering av dylik skattskyldig

skall i inkomstlängden införas uppgift örn den till särskild skatt å förmö­

genhet enligt denna förordning beskattningsbara förmögenheten.

4 mom. Kätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning

skall ej tillkomma kommun.

Kätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall

tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vid­

tagas den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, som därav må föranledas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 141. § 1 mom. samt 143 § 1 och 2

mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt

räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

5

6

Kungl. May.ts proposition nr 200.

11

*.

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, en­

ligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författnings­

samling.

8

a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar

och utländska bolag ävensom för stiftelser, som enligt de för desamma

gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss fa­

miljs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, ut­

gör grundbeloppet:

för den----------- tre procent av det beskattningsbara beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

24 $.

För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,

såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift

dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans

lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av

eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 13 §.

Förhållande som avses i 13 § f) kan tänkas föreligga, då det är sanno­

likt att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav

komma att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen

eller denne närstående person. Den omständigheten, att äganderätten

skilts från rätten till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta

mera som en, exempelvis för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad

yttre form än som en anordning åsyftande att åstadkomma en verklig

överflyttning av de förmåner, innehavet av förmögenheten kan anses

medföra.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, en­

ligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författnings­

samling; dock skall 13 § i sin nya lydelse jämte anvisningen till densam­

ma tillämpas först i avseende å 1935 års taxering.

10

Kungl. Majlis proposition nr 200.

90 §.

1 mom. Har taxeringsnämnden — — — till denne.

2 moni. Har självdeklaration----------- därtill anmanats.

3 mom. Skall i fråga om stiftelse grundbelopp för statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt beräknas enligt 18 § a) förordningen örn dylik skatt,

åligger det taxeringsnämndens ordförande att ofördröjligen i rekommen­

derat brev med allmänna posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

4 moni. Underrättelse, som ovan i denna paragraf omförmäles, skall in­

nefatta upplysning örn vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

128 $.

2 mom. Den som —-------hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats be­

hörig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåten­

het förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust

av talan, grundbelopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknas

enligt 18 § a) förordningen örn dylik skatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts,

såvitt angår denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att

stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden

före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av

länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i

Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövnings-

nämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, en­

ligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författnings­

samling.

12

särskild skatt å förmögenhet, varefter jag övergår till de föreslagna änd­

ringarna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

i taxeringsf härdningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Rörande förslaget till särskild skatt å förmögenhet lämnade jag en kort­

fattad redogörelse vid anmälan inför Kungl. Majit av inkomstberäkning­

en för nästkommande budgetår. Jag anförde därvid, att skatten skulle

enligt förslaget erläggas av fysiska personer samt vissa juridiska per­

soner. Beskattningen skulle dock endast drabba förmögenhet, som över­

stege 50,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten skulle härvid, i

anslutning till vad som i motsvarande hänseende gällde vid den nuva­

rande förmögenhetsbeskattningen, inbegripas även förmögenhet tillhörig

den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt för­

ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skulle taxe­

ras därför. Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet vore lågt i förhållande till förmögenheten, skulle i skattelind-

ringssyfte vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten tilläm­

pas viss reduktionsregel. Skatten skulle uttagas efter en progressiv skala,

enligt vilken skattesatsen stege från 1 promille för den del av den beskatt­

ningsbara förmögenheten, som överstege 50,000 kronor men icke 150,000

kronor, till 5 promille för den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstege 3,000,000 kronor.

Allmänna synpunkter.

I de inkomna yttrandena hava gjorts vissa uttalanden rörande lämplig­

heten av att uttaga det för balansering av skattebudgeten erforderliga

beloppet av 12 miljoner kronor genom den ifrågasatta särskilda skatten

å förmögenhet.

Kammarrätten yttrar:

»En extra skatt å förmögenhet infördes i vårt skattesystem genom 1932

års förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna skatt,

som icke är logiskt inordnad i skattesystemet, motiverades på sin tid med

det rådande ekonomiska nödläget och förklarades skola äga blott tillfällig

karaktär. Dock anses den ur budgetära synpunkter alltjämt vara erfor­

derlig. Det nu framlagda förslaget örn en särskild skatt å förmögenhet,

är enligt kammarrättens mening att betrakta såsom ytterligare ett steg

i riktning emot ett sönderbrytande i visst avseende av vårt skattesystem.

Redan av denna anledning nödgas kammarrätten uttala starka betänklig­

heter mot förslaget. Härvid anser sig kammarrätten kunna åberopa vad

vederbörande departementschef yttrade år 1919, då det gällde att i sam­

band med utbyggandet av den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskat­

ten ur budgeten avlägsna den dåvarande extra inkomst- och förmögen­

hetsskatten. Han anförde därvid bland annat, att man såsom en synner­

13

ligen stor fördel måste betrakta den omständigheten att skatteskalan och

avdragens anordnande med avseende å den ordinarie skatten gjorde det

möjligt att låta den extra inkomstskatten bortfalla. Hinder kunde icke

möta att uttaga erforderligt belopp i inkomstskatt genom användande av­

en enda skatteform. Då alltså rörligheten i nuvarande inkomst- och för­

mögenhetsskatt vid dess införande motiverades därmed, att man därige­

nom skulle kunna undgå extra skatter, anser kammarrätten, att man icke

utan synnerligen tvingande skäl bör godtaga ett sådant avsteg, som här

ifrågasättes, från en god och vedertagen princip.

I detta sammanhang kan kammarrätten icke underlåta att framhålla,

att förmögenhet av den storlek, varom här är fråga, för närvarande är

skattebelagd icke blott genom statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

extra inkomst- och förmögenhetsskatt utan även genom kommunal pro­

gressivskatt och utjämningsskatt, enär samtliga dessa skatter vila på ett

enhetligt underlag, nämligen taxeringen till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt. Örn nu förmögenhet skulle bliva på föreslaget sätt föremål

jämväl för en fristående särskild skatt, skulle man komma att på detta

område samordna ett flertal olika beskattningsprinciper.

Förslaget innebär, såsom förut antytts, en avsevärd skärpning av be­

skattningen av den privata förmögenheten. Kammarrätten har så sent

som år 1932 angivit sin ståndpunkt i denna fråga vid avgivande av utlå­

tande över bolagsskatteberedningens betänkande med förslag till ändrade

bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföre-

tag. Enär det gives osökt anledning att anknyta till vad kammarrätten

i detta sammanhang yttrade, torde det vara befogat att bär ingå något

närmare på kammarrättens motivering för sitt ställningstagande till be­

redningens förslag i avseende å förmögenhetsbeskattning.

Bolagsskatteberedningens förslag gick ut på, bland annat, en höjning

av förmögenhetsdelen vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

från Ve o till 1ho. Därvid uttalade beredningen, att höjningen icke kunde

betecknas såsom anmärkningsvärt kraftig, åtminstone icke vid ungefär

dåvarande utdebiteringsprocent (145 procent) och oförändrade skatteska­

lor. Skulle däremot utdebiteringsprocenten ökas mera avsevärt eller ska­

lorna skärpas, kunde en höjning av förmögenhetsdelen medföra en väl

kraftig skärpning av skattesatserna för förmögenheter inom de högre in­

tervallerna. Kammarrätten fann sig för sin del nödsakad avstyrka den

ifrågasatta höjningen av förmögenhetsdelen och anförde såsom skäl här­

för huvudsakligen följande.

Kammarrätten funne den omständigheten, att en skärpt förmögenhets­

beskattning i stor utsträckning komme att gå ut över bland annat i jord­

bruksfastigheter och därtill hörande inventarier nedlagd förmögenhet, ut­

göra ett synnerligt starkt skäl mot en höjning av förmögenhetsdelen, sär­

skilt under rådande konjunkturer. En skärpt förmögenhetsbeskattning,

vilken även komme att drabba oräntabel och mindro räntabel förmögen­

het, syntes vid en samtidig höjning av skatteskalorna kunna befaras

leda till minskning av förmögenheten, vilket ur nationalekonomisk syn­

punkt vore ägnat att väcka betänkligheter. Icke minst borde beaktas, att

den av beredningen anvisade utvägen att genom skärpning av förmögen­

hetsbeskattningen och höjning av skatteskalorna uttaga ersättning för

större delen av den genom bolags- och föreningsbeskattningens omlägg­

ning minskade skatteintäkten syntes kammarrätten vara förenad med sa

allvarliga praktiska olägenheter, att det kundo ifrågasättas, huruvida

denna viig, även örn normala konjunkturer voro rådande, skulle leda till

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

14

målet. Att en dylik skärpning av skattetungan skulle medföra ökad

frestelse till skattesvek och kapitalflykt ur landet kunde enligt kammar­

rättens mening icke betvivlas. De kretsar av skattskyldiga, som komme

att drabbas av det största skattetrycket, hade förmodligen ofta affärsför­

bindelser och ekonomiska intressen även utom riket. Det kunde befaras,

att en alltför bård beskattning skulle inleda dessa skattskyldiga i fres­

telse att genom placering av förmögenhet utom riket undandraga sig

skattekontroll från de svenska myndigheternas sida. För övrigt stöde det

en skattskyldig fritt att genom utbetalande av periodiska understöd eller

utskiftning av förmögenheten till barn och andra närstående eller genom

andra fullt lagenliga åtgärder minska det sammanlagda skattetrycket å

förmögenheten och dess avkastning. Det kunde enligt kammarrättens

mening befaras, att den merinkomst, som beredningen beräknat komma

att tillföras statsverket genom höjning av förmögenhetsdelen och sam­

tidigt därmed företagen skärpning av skatteskalorna, till stor del komme

att »stanna på papperet», även örn de ekonomiska förhållanden, som legat

till grund för beredningens beräkningar, alltjämt vore för handen.

Vad kammarrätten vid detta tillfälle anförde såsom skäl emot en skärp­

ning av förmögenhetsbeskattningen i en eller annan form vill kammar­

rätten vid bedömande av nu förevarande spörsmål understryka. Vid fram­

läggandet av bolagsskatteberedningens förslag åberopades såsom försvar

för den föreslagna skärpningen av beskattningen för fysiska personer, att

denna skulle tjäna ett produktivt syfte därigenom, att bland annat bola­

gens beskattning lindrades. Men det nu föreliggande förslaget förut­

sätter icke någon motsvarande lindring för andra kategorier skattskyl­

diga. Det må vidare erinras, att efter det kammarrätten avgav sitt ovan

citerade utlåtande, utdebiteringsprocenten vid statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt år 1933 höjts med tjugu enheter till 165 procent och att

man jämväl för nästa budgetår räknar med samma höga procentsats. Dess­

utom föreligger förslag till innevarande års riksdag örn en fördubbling

av utjämningsskatten, vilket såsom ovan anförts även innebär ökning av

förmögenhetsbeskattningen. Skatteförmågan hos de kategorier skatte-

dragare, som för två år sedan räknades till de mest bärkraftiga skatte-

objekten, är härigenom och genom annan beskattning redan hårt anlitad.

Kapitalets avkastning har också avsevärt nedgått. Huruvida det under

sådana förhållanden kan anses lämpligt att pålägga kapitalet en ny sär-

beskattning, kan med fog ifrågasättas.

Mot det nu föreliggande förslaget må dessutom anmärkas, att en be­

skattning, anordnad i enlighet med detta, icke i tillräcklig grad tager

hänsyn till skatteförmågan. Den sammanlagda belastningen av denna

skatt jämte förut gällande förmögenhetsbeskattning kan komma att för

person med relativt stor förmögenhet men ingen eller ringa inkomst

bliva avsevärt hårdare än för person med mindre förmögenhet men större

inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Av det ovan anförda torde framgå, att kammarrätten vid sitt ställ­

ningstagande till frågan örn införande av den föreslagna fristående för­

mögenhetsskatten funnit sig böra taga huvudsaklig hänsyn till, å ena

sidan faran av en skärpning i förmögenhetsbeskattningen över huvud

taget och å den andra det betänkliga i att skärpningen genomföres på

sådant sätt, att enhetligheten i vårt skattesystem ytterligare rubbas.

Statsfinansiella synpunkter hava däremot icke varit för kammarrätten

vägledande. Skulle det emellertid för statsregleringen för budgetåret

16

Kungl. Majlis proposition nr 200.

Till vidare utveckling av sin ståndpunkt anför länsstyrelsen:

»År 1922 hava inkomstskattesakkunniga och år 1931 bolagsskattebered-

ningen upptagit spörsmålet om en höjning av den år 1910 beslutade för­

mögenhetsbeskattningen. Inkomstskattesakkunniga ifrågasatte, örn icke

den dåvarande förmögenhetsbeskattningen redan vore så tung, att någon

skärpning av densamma icke kunde tillrådas. Bolagsskatteberedningen

föreslog en höjning av den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt ingående förmögenhetsdelen från 1/60 till 1/60 och uttalade

samtidigt, att höjningen icke kunde betecknas såsom anmärkningsvärt

kraftig vid ungefär dåvarande utdebiteringsprocent (145). Utdebiterings-

procenten utgör emellertid för budgetåret 1933/1934 165 och föreslås för

nästkommande budgetår till samma procentsats. En av länsstyrelsen

verkställd provtaxering utvisar, bland annat, att den höjning av förmö­

genhetsbeskattningen, som skulle hava uppkommit enligt bolagsskat-

teberedningens förslag, allenast utgör en bråkdel av den höj­

ning, som skulle uppstå enligt det föreliggande förslaget. Höjningen

av inkomst- och förmögenhetsskatten enligt förstnämnda förslag skulle

nämligen för de personer, som varit föremål för provtaxeringen, utgöra

allenast 5,335 kronor, under det den tillfälliga förmögenhetsskatt, som

skulle påföras samma personer enligt sistnämnda förslag, utgör 32,341

kronor. I allmänhet torde enighet råda därom, att skatt å fonderad inkomst

av nationalekonomiska skäl bör påläggas med största varsamhet. Väl

synes av den föreliggande utredningen framgå, att förmögenheten i

några stater är hårdare beskattad än i Sverige, men detta förhållande

bör icke få fördunkla det faktum att i flera länder, bland andra England,

Frankrike och Belgien, icke förekommer någon allmän förmögenhets­

skatt. För Sveriges vidkommande borde enighet kunna råda därom, att

det i allas intresse är att eftersträva att förmögenheten icke utan mycket

tungt vägande skäl belastas med skatt utöver den, som enligt nu gällan­

de författningar utgår».

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar sig icke hava något att i

princip erinra mot en höjning av skatten å förmögenhet, som motsvarade

den ökning i skattekraften innehav av förmögenhet kunde anses medföra

Emellertid ansåge länsstyrelsen, att, örn rättvis förmögenhetsbeskattning

skulle kunna uppnås, det vore nödvändigt, att skattesatserna gjordes rör­

liga och korresponderande med skatten å inkomst. I föreliggande förslag

vore emellertid skattesatserna fasta och syntes avvägda icke huvudsak­

ligen med hänsyn till de skattskyldigas skatteförmåga utan framför allt

med hänsyn till bristen i årets budget. På grund av de statsfinansiella skäl,

som åberopats, ansåge sig länsstyrelsen dock icke böra avstyrka att

för innevarande år en sådan skärpning av förmögenhetsbeskattnin­

gen vidtoges, att den erforderliga skatteinkomsten härigenom er-

hölles. I fråga örn sättet för anordnandet av den nya förmögenhets­

beskattningen kunde länsstyrelsen icke tillstyrka vad som föreslagits, enär

därigenom de skattskyldigas förmögenhetsförhållanden utlämnades åt of­

fentligheten. Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det också oklokt att

sönderbryta det skattesystem, som nu gällde, då möjlighet torde finnas att

inom det nuvarande systemets ram, exempelvis genom progressiv höjning

18

källor efter avräknande av s. k. allmänna avdrag, lägges en sextiondedel av

förmögenheten. Sedan från det härigenom uppkomna taxerade beloppet

skett s. k. ortsavdrag, erhålles det beskattningsbara beloppet, i för­

hållande vartill följande skatter beräknas, nämligen statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal pro­

gressivskatt och utjämningsskatt. Huvudskälet till denna för Sverige sär­

egna anordning av förmögenhetsbeskattningen är, enligt vad som fram­

går av förarbetena till 1910 års skatteförfattningar, att härigenom vinnes,

att skatten å förmögenhet blir beroende ej allenast av förmögenhetens utan

även av den taxerade årsinkomstens storlek. En och samma förmögenhet

kan sålunda alltefter inkomstens storlek bliva underkastad en mycket olika

belastning. Hur härmed närmare förhåller sig framgår i viss utsträck­

ning av de i bilaga 5 intagna tabellerna.

Den sammankoppling av förmögenhet och inkomst, som sålunda enligt

nu gällande anordning av förmögenhetsbeskattningen äger rum, är betin­

gad av den ifrågavarande beskattningens egenskap att utgöra ett varak­

tigt led i skattesystemet. Annorlunda ställer sig spörsmålet örn relationen

mellan förmögenhet och inkomst när fråga är örn en beskattning, som av­

ser att täcka ett tillfälligt behov. Att göra en sådan beskattning i

högre eller mindre grad beroende av en tillfälligt osedvanligt hög eller

låg inkomst för förmögenhetens ägare synes icke böra ifrågakomma. Av

skäl, som närmare utvecklas i den till grund för författningsförslagen lig­

gande promemorian, bör likväl viss jämkning i beskattningen vidtagas i de

fall, där inkomsten måste anses låg i förhållande till förmögenheten, var­

jämte viss hänsyn bör tagas till omfattningen av försörjningsplikten. Till

frågan örn huru denna anknytning till inkomst och försörjningsplikt lämp­

ligen bör anordnas återkommer jag i det följande.

Även med hänsyn därtill,att fråga är om ett statligt budgetbehov och det

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ut­

gör grund för beräkning av den kommunala progressivskatten, synes

det mindre lämpligt att uttaga det nu erforderliga beloppet ge­

nom höjning av förmögenhetsdelen. För att undvika att en höjning' av

förmögenhetsdelen bomme att inverka på den kommunala progressiv­

skatten, skulle man vara nödsakad fastställa ett särskilt beskattningsbart

belopp till ledning för beräkning av dylik skatt, något som ju skulle

medföra omgång vid taxeringsarbetet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag att den ifrågasatta

skatten å förmögenhet ej lämpligen kan gestaltas annorlunda än som en

från den övriga beskattningen fristående förmögenhetsskatt. Enligt vad

som torde framgå av det redan nämnda ligger det icke något oegentlig!

i att skatt å förmögenhet tillfälligt kommer att uttagas efter två olika me­

toder. Tvärtom synes det riktiga vara att anordna den tillfälliga skatten

efter en särskild, just för en sådan skatt lämpad metod. Det synes

angeläget att betona, att anordnandet av en fristående skatt å förmo-

Kungl. May.ts proposition nr 200.

Dvpartem en fs

chefen.

ten normalt kunnat betalas ur avkastningen. Genom försämringen av

jordbrukets ekonomiska bärkraft hava emellertid möjligheterna att er­

lägga förmögenhetsskatt för fideikommiss i jordbruksfastighet medelst

avkastningen av sådan fastighet avsevärt förminskats. En skärpning av

förmögenhetsbeskattningen för fideikommiss kan därför komma att

drabba fideikommissinnehavarne obilligt hårt. Icke minst gäller detta

då amortering av arvsskatt pågår. Under sådana förhållanden torde böra

tagas under övervägande, huruvida icke fideikommissen böra undan­

tagas från den ifrågasatta förmögenhetsskatten. Eljest måste andra tek­

niska utvägar sökas t. ex. så, att fideikommissrättens värde beräknas så­

som örn den fideikommitterade egendomen tillfallit fideikommissinne­

havaren med nyttjanderätt. Utan invändning är dock ej heller denna

form för förmögenhetsbeskattningen.»

Enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i

fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet den som innehar

fast eller lös egendom med fideikommissrätt likställas med ägare, en be­

stämmelse, som, i vad den avser fideikommissrätt till fast egendom, gällt

sedan tillkomsten av nuvarande förmögenhetsbeskattning. Det synes

icke påkallat att i anledning av en tillfällig skärpning av skatten å för­

mögenhet införa en annan regel för den ordinarie förmögenhetsbeskatt­

ningens del, även örn man därigenom kunde ernå att för den tillfälliga

beskattningens del skatten å fideikommiss mildrades. Jag anser det ej

heller befogat, att, som länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasatt, helt un­

dantaga fideikommissen från den särskilda förmögenhetsskatten, enär

ju en fideikommissrätt kan representera en förmån av betydande ekono­

miskt värde. Mera fog kunde finnas för det av länsstyrelsen alternativt

framförda förslaget att för den särskilda skattens vidkommande upptaga

fideikommissrätt till ett lägre värde än det, vartill den enligt statsskatte-

förordningens regler skall uppskattas. En dylik för fideikommissinnehava­

ren förmånligare beräkningsgrund infördes föregående år vid arvsbeskatt­

ningen genom regeln att vid nämnda beskattning fideikommissrätt skall

betraktas såsom nyttjanderätt. Tillräckliga skäl synas emellertid icke

förefinnas för att vid den särskilda förmögenhetsbeskattningen avvika från

den ståndpunkt, statsskatteförordningen intager rörande värdering av fidei­

kommiss. En väsentlig olikhet rörande belastningens storlek föreligger

ju mellan deuna skatt och arvsskatten. Att beakta i förevarande avseen­

de är bland annat den omständigheten, att skatteunderlaget för den sär­

skilda förmögenhetsskatten avses skola undergå reducering för fall att

inkomsten är låg, något som särskilt torde få betydelse i fråga örn mindre

räntabla jordbruk. Förbises må ej heller, att örn man läte värdet av

fideikommissrätt beräknas med motsvarande tillämpning av statsskatte-

förordningens regler rörande uppskattning av nyttjanderätts värde,

rena tillfälligheter kunde komma att spela stor roll, enär i så fall fidei­

kommissrättens värde skulle uppskattas till kapitaliserade värdet av

avkastningen under beskattningsåret.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

22

Departements­

chefen.

hänvisade länsstyrelsen till följande aktuella taxeringsfall. C. ägde en

skattepliktig förmögenhet å 4,029,853 kronor. Det beskattningsbara belop­

pet utgjorde 65,650 kronor, motsvarande efter 4 procent ränta en för­

mögenhet av 1,641,250 kronor. 80 procent av den skattepliktiga förmögen­

heten utgjorde 3,223,882 kronor, som sålunda enligt förslaget skulle ut­

göra det beskattningsbara förmögenhetsbeloppet. Örn, såsom antagits i för-

slaget, 4 procent ränta vöre att räkna såsom normal avkastning, borde

av detta exempel framgå, att minimigränsen för den beskattningsbara

förmögenheten borde väsentligt sänkas. Fog funnes för den slutsat­

sen, att av förmögenheten för landet i dess helhet skulle efter före­

slagna grunder komma att uttagas en sammanlagd skatt till icke ovä­

sentligt högre belopp än det, som förutsatts skola på denna väg anskaf­

fas för statsregleringen 1934/1935. Även örn man såge allenast till beho­

vet av medel för täckande av brist i budgeten, torde därför större hän­

syn än som skett kunna tagas till kapitalets avkastning oell därmed till

skatteförmågan.

Med hänsyn till det starka inflytande, som inkomsten utövar enligt

gällande metod för förmögenhetens beskattning, synes det, såsom jag för­

ut utvecklat, ej vara lämpligt att ifrågavarande skatt uttages efter nämnda

metod. Såsom jag tillika framhållit bör likväl skatten ej göras helt obero­

ende av inkomsten, utan bör vid en i förhållande till förmögenheten låg in­

komst jämkning i skattebelastningen vidtagas. Av skäl, som närmare utveck­

lats i den vid de remitterade författningsförslagen fogade promemorian,

bör jämkningen inträda vid en jämförelsevis högre inkomst beträffande

smärre förmögenheter än i fråga örn större sådana. Förutom vid in­

komsten synes även visst avseende böra fästas vid omfattningen av fol­

sdr jningsplikten.

En jämförelsevis enkel metod att taga hänsyn till såväl inkomstens stor­

lek som omfattningen av försörjningsplikten, samtidigt som större lätt­

nad medgives beträffande små förmögenheter än i fråga örn större sådana,

är att anknyta till det för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fast­

ställda beskattningsbara beloppet. Att i det beskattningsbara beloppet

ingår viss del av förmögenheten är icke något i förevarande avseende

oegentligt; tvärtom är det just denna omständighet som medför att hän­

syn automatiskt kommer att tagas till förmögenhetens storlek. Den i före­

varande avseende i 2 § upptagna regeln innebär, att reducering inträder,

då det beskattningsbara beloppet understiger 4 procent av förmögenhe­

ten. Vid mycket stora förmögenheter, i fråga om vilka ortsavdragen

hava relativt liten betydelse, svarar ett beskattningsbart belopp av 4

procent av förmögenheten mot en taxerad inkomst av cirka 2 1/s procent

av förmögenheten; reducering äger alltså icke rum då den taxerade inkom­

sten överstiger den nu angivna. Vid mera måttliga förmögenheter inträder

reduceringen vid en jämförelsevis högre taxerad inkomst. Är t. ex. förmo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

23

Senheten 100,000 kronor och ortsavdraget 1,920 kronor (man, hustru och 2

harn i ortsgrupp III), börjar reduceringen vid en taxerad inkomst av cirka

5,200 kronor eller cirka 5.2 procent av förmögenheten. Anknöte man

däremot, såsom länsstyrelsen i Örebro län föreslagit, till den taxerade in­

komsten eller till det beskattningsbara beloppet minskat med förmögen-

hetsdelen, kunde man icke ernå ett automatiskt hänsynstagande till för­

mögenhetens storlek. Man vore i stället hänvisad till att använda olika

reduktionsregler för förmögenheter av olika storlek, något som icke skul­

le medföra samma enkelhet i tillämpningen som den av mig föreslagna

metoden.

Vid bedömande av reduktionsregelns verkan måste fasthållas, att siff­

ran 80 procent icke hänför sig till minskningen av förmögenhetsskatten

utan avser beräkningen av den beskattningsbara förmögenheten. Skat­

ten kommer nämligen att minskas procentuellt mera än den beskatt­

ningsbara förmögenheten, dels på grund av skatteskalans progressivitet,

dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den beskattnings­

bara förmögenheten som överstiger 50,000 kronor. I vissa fall, nämligen

i fråga örn förmögenheter närmast över 50,000 kronor, kan reduktions-

regeln medföra full skattefrihet.

Angående ixtformningen av skatteskalan vill jag omnämna att, då be-

ax’betningen av de vid 1930 års folkräkning erhållna förmögenhetsupp­

gifterna ännu blott i mera begränsad omfattning färdigställts, beräk­

ningen av skatteskalan måst i första hand grunda sig på de vid 1920 års

folkräkning framkomna förmögenhetsuppgifterna. I den mån så kun­

nat ske har emellertid jämförelse ägt rum med undersökningsresultaten

från 1930 års folkräkning. Med hänsyn till de förändringar, förmögen­

heterna kunna antagas hava undergått sedan år 1920, ävensom svårighe­

ten att exakt beräkna, i huru stor utsträckning beskattningsunderlaget

kommer att minskas genom reduktionsregeln, måste naturligen en viss

osäkerhet vidlåda beräkningarna. Vid skatteskalans utformning har

emellertid tillbörlig hänsyn tagits till berörda förhållande.

Föreskrifterna i 3 § stå ej, såsom en av de hörda myndigheterna förme­

nat, i motsättning till föreskriften i 1 § att särskild skatt a förmögenhet

skall erläggas, därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 50,000

kronor. Den genom sistnämnda föreskrift tillskapade skatteplikten har

nämligen betydelse som tekniskt hjälpbegrepp vid utformningen av för­

ordningens bestämmelser. Att nämnda skatteplikt icke blir aktuell da

väl den skattepliktiga men ej den beskattningsbara förmögenheten över­

stiger 50,000 kronor följer av 3 §.

Taxering m. m.

Enligt det remitterade förslaget skulle taxeringen till den särskilda

skatten å förmögenhet ske i samma ordning som taxeringen till statlig

Kungl. Martts proposition nr 200.

24

inkomst- oell förmögenhetsskatt. Taxeringen till den nya förmögenhets­

skatten skulle alltså i första hand verkställas av taxeringsnämnderna. För­

slaget upptog bestämmelse örn att i inkomstlängden skulle vid taxeringen

införas uppgift örn den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten.

Rörande förslaget i denna del förekomma i remissyttrandena utförliga

uttalanden.

Kammarrätten anför:

»Taxering till ifrågavarande skatt skulle i första hand anförtros åt

taxeringsnämnd och anteckning örn den beskattningsbara förmögenheten

införas, i inkomsttaxeringslängden. Härom yttras i den remitterade pro­

memorian, att då taxeringslängderna enligt tryckfrihetsförordningen vore

offentliga handlingar, skulle alltså de uppgifter rörande vissa personers

förmögenhet, som vore erforderliga för verkställande av taxering enligt

den föreslagna förordningen, jämväl bliva offentliga, något som man vid

en förmögenhetsskatt i den fristående beskattningens form icke syntes

kunna undvika. 'Erinras kan därom’ — heter det vidare i promemorian

— 'att 1914 års värnskatt var så anordnad, att man vid jämförelse med den

vanliga taxeringen medelst en tämligen enkel räkneoperation kunde i viss

utsträckning få fram den skattskyldiges förmögenhet. Anordningen inne­

bär sålunda ingen nyhet’.

Utan att inlåta sig på spörsmålet örn den ifrågavarande räkneopera­

tionen var 'tämligen enkel’ eller huruvida den fordrade matematiska och

skattetekniska kunskaper, måste kammarrätten ur saklig synpunkt göra

en bestämd invändning emot den jämförelse med taxeringen till värnskatt

år 1914 som här skett. Enligt värnskatteförordningen skulle, därest för­

mögenhet förelåge, denna antecknas å deklarationen eller, ifall deklara­

tion icke avlämnats å särskild inlaga till värnskattenämnden, varemot

i värnskattelängden anteckning skulle göras om skattebeloppet med mera

men icke örn förmögenhet.

Enligt det nu förevarande förslaget skall en var direkt ur taxerings-

längden kunna inhämta upplysning örn en persons förmögenhet. Då ett

dylikt prisgivande av förmögenhetsuppgifter åt offentligheten på ett be­

tänkligt sätt skulle tangera grunderna för tryckfrihetsförordningens sek­

retessbestämmelser i detta avseende, anser sig kammarrätten böra av­

styrka förslaget örn införande i taxeringslängden av förmögenhetsuppgif­

ter.»

Överståthållarämbetet förklarar, att ämbetet hyste betänklighet mot

den konsekvensen av den nu ifrågasatta skatten å förmögenhet, att den till

denna skatt skattepliktiga förmögenheten måste antecknas i taxerings­

längden och härmed den sekretess, varmed deklarations innehåll i detta

avseende för närvarande vore omgiven, så gott som helt och hållet för­

svunne. Denna sekretess vore nämligen icke utan betydelse vid strävan­

det att erhålla ett förbättrat deklarationsförfarande.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

»Förslaget till förordning örn särskild skatt å förmögenhet synes vara

avfattat under den förutsättningen, att författningen skall antagas av

riksdagen på ett mycket tidigt stadium av riksdagsarbetet. Endast under

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kungl. May.ts proposition nr 200.

25

donna förutsättning är det möjligt att blivande författning skall kunna

utfärdas å sådan tid, att den kan hinna tillämpas av taxeringsnämnderna

i samband med deras vanliga arbete. Nämnderna börja på vissa håll sina

sammanträden redan under mars månad. Det förefaller därför knappast

möjligt att taxeringsnämnderna skola jämsides med sitt vanliga arbete

kunna åsätta särskild skatt å förmögenhet. En tänkbar utväg är då att

låta taxeringen till dylik skatt i första instans ankomma på prövnings-

nämnd. I detta län, där antalet till dylik skatt skattskyldiga torde vara

jämförelsevis begränsat, torde ur arbetssynpunkt ej möta oöverkomliga

svårigheter att låta prövningsnämnden såsom första instans verkställa

taxeringen. Den allvarliga olägenheten av att låta ifrågavarande taxe­

ring lösryckas från den vanliga ordningen behöver dock ej påpekas. En

annan möjlighet är att bereda taxeringsnämnd tillfälle att för dylik taxe­

rings verkställande sammanträda efter utgången av den för taxerings­

år betet eljest föreskrivna tiden. I båda fallen måste särskilda kostnader

beräknas. Vilkendera av dessa anordningar än väljes, torde det bliva

nödvändigt att låta taxeringen till särskild skatt å förmögenhet antecknas

i en särskild längd, enär med hänsyn till debiteringsarbetet beträffande

inkomst- och förmögenhetsskatten den vanliga taxeringslängden måste

vara att tillgå för debiteringsförrättaren under tiden för taxeringen till

särskild skatt ä förmögenhet. Det torde ock knappast finnas plats för

införande av den särskilda skatten i de vanliga längderna. Ett ytterligare

skäl till att anordna en särskild längd är att det icke förefinnes något

egentligt behov av att offentliggöra taxeringarna till den särskilda skat­

ten genom längdernas offentliga framläggande i kommunen. Fast hellre

bör, med hänsyn till de skattskyldigas intresse av att deras förmögenhets­

förhållanden icke onödigtvis bringas till allmän kännedom, sådant fram­

läggande undvikas. Framläggandet synes kunna ersättas med ett under­

rättelseförfarande i de fall, då taxeringen sker utan ledning av deklara­

tion. Föreligger deklaration, behöves icke särskild underrättelse i annat

fall än då avvikelse från deklarationen göres, men för dylika fall är skyl-

dighet att underrätta redan föreskriven. I fråga örn felaktig tillämpning

av 2 § näst sista stycket lärer extra ordinär besvärsrätt böra finnas så­

som för annat uppenbart förbiseende vid taxering. Uttryckligt stadgande

härom synes böra intagas i 10 §.»

Länsstyrelsen i Örebro lån anför:

»Beträffande taxeringsförfarandet föreslås, att taxeringen skall ske i

samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Detta innebär, att taxeringen skall i första hand verkställas av taxerings­

nämnderna. Det har med anledning härav ansetts nödvändigt, att be­

skattningsbara förmögenheten införes i inkomsttaxeringslängden. Då

dessa längder enligt tryckfrihetsförordningen äro offentliga handlingar,

skulle följden bliva, att uppgifterna rörande vissa personers förmögenhet

bleve offentliga. Du offentliggörande av de uppgifter, som skattskyldiga

avlämna till ledning för egen taxering, måste anses strida mot såväl grun­

derna för tryckfrihetsförordningen och taxeringsförordningens bestäm­

melser härutinnan som emot de skattskyldigas berättigade krav på att

deras uppgifter särskilt rörande förmögenheten icke utlämnas åt offent­

ligheten, finner länsstyrelsen sig böra på det kraftigaste avstyrka att

taxeringsförfarandet anordnas på sätt föreliggande förslag angiver. Även

av det skälet, att hela upplagan av taxeringslängder för nästkommande

taxeringsår föreligger tryckt och däri icke finnas upptagna kolumner för

skatten, är förslaget olämpligt.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

En jämförelse med 1914 års värnskatt kan icke anses riktig, då denna

skatt var så anordnad, att för erhållande av förmögenheten fordrades en

så pass invecklad räkneoperation, att densamma icke kunde verkställas

av andra än med matematiska och skattetekniska kunskaper väl utrusta­

de personer, och det resultat, som även med sådan sakkunskap kunde er­

hållas, icke återgav verkliga förmögenheten. Skulle det nu framlagda

förslaget genomföras, kunde en var nära nog direkt ur taxeringslängden

inhämta upplysning örn förmögenhetens storlek.

Då det sålunda enligt länsstyrelsens mening är av utomordentlig vikt,

att beloppet av den beskattningsbara förmögenheten icke offentliggöres,

synes en sådan anordning för påförande av skatten böra väljas, att dylikt

offentliggörande undvikes. Några hinder eller svårigheter för en sådan

anordning finnas icke. I den inom finansdepartementet utarbetade pro­

memorian rörande skatten ifråga anföres, att, även örn den vä­

gen att låta taxeringen företagas först av prövningsnämnderna synts

framkomlig, det dock befunnits lämpligare att låta taxeringen till skatten

ske i samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt, d. v. s. av taxeringsnämnderna. Frågan, huruvida taxeringen

skall verkställas av taxeringsnämnd eller av prövningsnämnd, kan må­

hända anses vara av mera underordnad betydelse. Emot förslaget att

ålägga taxeringsnämnderna detta arbete kan emellertid bland annat an­

föras, att dessa nämnder redan nu äro så överhopade av arbete, att svå­

righeter icke sällan möta att i rätt tid få arbetet färdigt, samt att det ut­

gående arvodet för taxeringsarbetet icke på långt när utgör skälig ersätt­

ning för det arbete, som redan nu åligger dem och att sålunda ökat arbete

icke bör dem åläggas utan möjlighet att bereda ökad ersättning.

Länsstyrelsen kan icke undgå att finna, att vissa skäl tala för att taxe­

ringen överlåtes åt länsprövningsnämnderna. Det förberedande arbetet

bomme då att utföras av landskontoret, som har rutinerad personal till

sitt förfogande. Den ökning av arbetet, som härigenom skulle uppstå,

torde knappast böra avskräcka, då landskontoret ändock har att granska

taxeringarna före prövningsnämndens sammanträde och dess arbete kunde

i hög grad underlättas genom en föreskrift, som ålade taxeringsnämndens

ordförande att samtidigt med deklarationernas översändande till lands­

kontoret insända en förteckning, upptagande numret ä de deklarationer,

vari redovisades förmögenhet till belopp, som kunde bliva föremål för till­

fällig skatt.

Skulle det emellertid finnas lämpligare, att taxeringen verkställes av

taxeringsnämnd, behöver därav ingalunda följa, att grundlagens skydd

mot offentliggörande av förmögenheten måste eftersättas. Avsikten med

deri i förslaget intagna bestämmelsen därom, att beskattningsbara förmö­

genheten skall införas i inkomstlängden, torde uteslutande vara att lämna

debiteringsförrättaren underrättelse örn de grunder, efter' vilka skatt skall

påföras. Detta ändamål bör- emellertid lika väl kunna vinnas därigenom,

att de skattskyldiga, som taxeras till särskild skatt å förmögenhet, upp­

föras i särskild längd eller intagas i protokoll och att uppgifter i sådan

längd eller sådant protokoll tillerkännas samma skydd mot offentlighet,

som nu i grundlagen och taxeringsförordningen tillerkännes de uppgifter,

vilka av de skattskyldiga lämnas i deklarationerna.

Samma förfarande bör tillämpas och samma skydd mot offentlighet läm­

nas för det fall, att taxeringens verkställande finnes böra överlåtas åt

prövningsnämnd.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

27

Da fastställandet av den beskattningsbara förmögenheten förutsätter

Departement

*.

genomgång av deklarationerna och bedömande av de i desamma förekom- CÄe^"'

mande förmögenhetsuppgifterna, måste nämnda fastställande ske genom

taxering och kan ej ordnas såsom en debiteringsfråga. Det enk­

laste synes vara att låta denna taxering verkställas av taxerings­

nämnderna under deras ordinarie sammanträdestid, vilket jämväl

ur kostnadssynpunkt torde ställa sig fördelaktigast. Anmärkas kan,

att i flertalet taxeringsdistrikt å landsbygden blott ett fåtal personer torde

komma i fråga för taxering till särskild skatt å förmögenhet. Rörande

Stockholm föreligger det särskilda förhållandet att, örn taxeringen överlå-

tes till prövningsnämnden, dubbla debetsedlar måste utfärdas, med därav

följande ej obetydliga omgång vid uppbörden. Debetsedlarna i Stockholm

utfärdas nämligen i regel på grundval av taxeringsnämndernas beslut.

Rörande det i det remitterade författningsutkastet föreslagna taxerings-

förfarandet hava i remissyttrandena anförts betänkligheter härutinnan, att

enligt nämnda förfarande förmögenheternas storlek komme att i vissa fall

framgå av offentliga handlingar. Givet är att ett offentliggörande av

förmögenhetssiffrorna ur vissa synpunkter synes mindre tilltalande, även

örn fråga är örn ett begränsat antal skattskyldiga. Betydelsen av ett dy­

likt offentliggörande torde dock ej böra överdrivas. Jag har förut fram­

hållit att, i jämförelse med de starka skäl som tala för att anordna den

föreslagna förmögenhetsbeskattningen i den fristående skattens form,

förevarande spörsmål måste tillerkännas underordnad vikt.

De i de avgivna yttrandena förekommande uttalandena hava emeller­

tid föranlett mig att föreslå, att taxeringen till särskild skatt å förmö­

genhet icke skall införas i inkomstlängden utan i en särskild för dylik taxe­

ring avsedd längd, vilken icke såsom inkomstlängden skall offentligen fram­

läggas i vederbörande kommun. Såsom länsstyrelsen i Uppsala län an­

märkt, förefinnes det icke något egentligt behov att offentliggöra taxe­

ringarna till den särskilda skatten genom längdernas offentliga framläg­

gande i kommunen. Jämväl med hänsyn till det hårt belastade utrymmet

i inkomstlängden —■ i det remitterade förslaget torde hava avsetts att an­

giva den beskattningsbara förmögenheten i anmärkningskolumnen — synes

fördelaktigt att införa taxeringen i en särskild längd. På samma sätt sy­

nas av prövningsnämnd vidtagna ändringar i taxeringen till ifrågavaran­

de skatt böra införas i en särskild ändringslängd, vilken ej helle]- skall

offentligen framläggas i kommunen. I den särskilda längden torde böra

införas den skattskyldiges namn ävensom den beskattningsbara förmö­

genheten. Att låta taxeringsnämnden införa i stället för den beskatt­

ningsbara förmögenheten det uträknade skattebeloppet blir ej av större

betydelse i fråga örn sekretessens bevarande. Då de i den särskilda läng­

den förekommande uppgifterna ej kunna betraktas såsom till ledning för

taxering avlämnade uppgifter torde tryckfrihetsförordningens bestäm­

melser icke lägga hinder i vägen för att de offentliggöras. Frågan i vad

28

mån i deklarationerna förekommande uppgifter få införas i taxerings­

längd behandlas naturligen icke på något som helst sätt av tryckfrihets­

förordningen utan avgöres i taxeringsförfattningarna.

Har av taxeringsnämnd särskild skatt å förmögenhet påförts person,

som icke avgivit deklaration och ej därtill anmanats, torde underrättelse

örn taxeringen böra tillställas denne.

Beträffande i Stockholm hemmahörande skattskyldiga synes likväl

taxeringen till särskild skatt å förmögenhet böra införas i inkomstläng­

den. I fråga örn Stockholm äro inkomstlängd och uppbördslängd kombi­

nerade i en handling, varför det skulle ställa sig mindre praktiskt att in­

föra taxeringen i en särskild längd. De i taxeringsförordningen förekom­

mande bestämmelserna örn längdernas offentliga framläggande i kommu­

nen avse ej Stockholms stad. Då alltså särskild längd ej skall föras av

taxeringsnämnd för nämnda skattskyldiga, bör ej heller av mellankommu-

nala prövningsnämnden föras särskild ändringslängd rörande ifrågavaran­

de taxering. Av sist omförmälda nämnd vidtagen taxeringsåtgärd beträf­

fande i Stockholm hemmahörande skattskyldiga skall i stället införas i den

vanliga, av nämnden för Stockholm förda ändringslängden.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt införande av uttryckligt stad­

gande därom, att i fråga örn felaktig tillämpning av 2 § näst sista stycket

extra ordinär besvärsrätt borde finnas såsom för annat uppenbart förbise­

ende vid taxering. Då emellertid enligt 10 § taxeringsförordningens bestäm­

melser örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse beträffande taxering till särskild

skatt å förmögenhet och då alltså på grund härav i 123 § taxeringsförord­

ningen förekommande bestämmelse örn extra ordinär besvärsrätt vid up­

penbart förbiseende blir tillämplig i fråga örn taxering till den nya förmö­

genhetsskatten, synes särskilt stadgande i förevarande avseende ej vara

erforderligt.

De för tillämpning av förordningen ytterligare erforderliga föreskrif­

ter, som enligt 10 § i förordningen uppdragits åt Kungl. Majit att utfärda,

hänföra sig bland annat till uppbörden. I detta avseende vill jag fram­

hålla att det är avsett, att uppbörden av skatten i dess helhet skall äga rum

år 1934 och att den sålunda ej skall bliva föremål för uppdelning på två

terminer. Med hänsyn till skattens karaktär av tillfällig synes en dylik

uppdelning, som skulle förorsaka vissa tekniska svårigheter, icke erfor­

derlig.

I anledning av i yttrandena gjorda påpekanden har jag vidtagit viss

ändring rörande den i utkastet ifrågasatta lydelsen av 1 §, i syfte att tyd­

ligt utmärka att den genom förordningen föreslagna särskilda skatten å

förmögenhet avser år 1934.

Kungl. Majlis 'proposition nr 200.

Kungl. Majlis proposition nr 200.

29

Förslagen till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till förordning om

ändring i vissa delar av taxeringsförordningen.

De remitterade förslagen till ändringar i förordningen om statlig in­

komst- oell förmögenhetsskatt och i taxeringsförordningen hänföra sig i

huvudsak till beskattningen av s. k. familjestiftelser och till beskattningen

av förmögenhet, varav annan än ägaren åtnjuter avkastningen.

S. k. familjestiftelser äro enligt gällande regler att i beskattningsavse­

ende behandla som övriga stiftelser. Grundbeloppet för den statliga in­

komst- och förmögenhetsskatten utgör alltså 3 procent av det beskattnings­

bara beloppet, d. v. s. statsskatten är för ifrågavarande stiftelser propor­

tionell. Liksom andra stiftelser åtnjuta de s. k. familjestiftelserna frihet

från kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Enligt de föreslagna

ändringarna i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle

emellertid nu berörda stiftelser bliva skyldiga att erlägga dylik skatt efter

den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan ävensom kom­

munal progressivskatt och utjämningsskatt. Omläggningen i beskattnin­

gen hänför sig enligt författningstexten till stiftelser, vilka enligt för de­

samma gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

I fråga örn beskattningen av förmögenhet, varav annan åtnjuter av­

kastningen, har i det remitterade utkastet till ändringar i förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt föreslagits viss komplettering

av i berörda avseende gällande bestämmelser. Enligt detta förslag skall så­

lunda i 13 § nämnda förordning införas stadgande, att i fråga örn skyldighet

att erlägga skatt för förmögenhet med ägare likställes den som i enlighet

med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekono­

miska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillkommer stiftelsen. Tillika har föreslagits att, då sä

ej redan följer av bestämmelserna i övrigt i berörda författningsrum, med

ägare skall likställas den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande förelig­

ger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas

såsom förmögenhetens ägare. I en anvisning till 13 § har utvecklats den

närmare innebörden av sistnämnda bestämmelse. I de nytillkomna fal­

len i 13 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt får en­

ligt utkastet förmögenhet aldrig beräknas högre än till tjugufem gånger

det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföre­

gående beskattningsår.

Bestämmelserna örn skyldighet för familjestiftelse att erlägga statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt efter progressiv skala ävensom kommunal

progressivskatt och utjämningsskatt hava föreslagits skola träda i tillämp

30

Kungl. May.ts proposition nr 200.

ning redan vid 1934 års taxering. De ifrågasatta ändringarna rörande be­

skattning av förmögenhet varav annan åtnjuter avkastningen hava avsetts

skola tillämpas först vid 1935 års taxering.

Vad sålunda föreslagits har gjorts till föremål för uttalanden av de

flesta av de hörda myndigheterna.

Kammarrätten anför bland annat:

»Vad angår den föreslagna ändringen av statsskatteförordningen är

uppenbart, att örn en tendens hos skattskyldiga verkligen gjort sig gäl­

lande att genom inrättande av så kallade familjestiftelser eller genom

fördelning av äganderätt och nyttjanderätt på olika händer söka ernå en

från lagstiftarens sida icke avsedd skattelättnad, det är angeläget att ge­

nomföra sådana författningsändringar, att dylika transaktioner icke kom­

ma att medföra någon fördel i beskattningshänseende. Men tillvaron av

en dylik tendens har, såvitt kammarrätten kunnat finna, icke blivit åda­

galagd. Då härtill kommer, att förslaget innebär genomgripande änd­

ringar av saklig innebörd, för vilka motiveringen är knapphändig och

vilkas följdverkningar äro svåröverskådliga, anser sig kammarrätten icke

kunna tillstyrka förslaget.»

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

»I 13 § förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av förordnin­

gen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt nämnes under e) såsom

stiftelses ändamål ’att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekono­

miska intressen’. Det vill synas som örn i likhet med vad som säges i 18 §

a) samma förordning orden 'eller bestämda personers’ böra tilläggas.

I och för sig synes erinran icke höra göras mot förslaget i nämnda 13 §

e) att den som njuter avkastningen av en stiftelses förmögenhet skall

med avseende å skyldighet att utgöra förmögenhetsskatt för stiftelsens

förmögenhet likställas med ägare, då han med hänsyn till föreliggande för­

hållanden skäligen hör betraktas såsom förmögenhetens ägare, men det

är icke uteslutet, att bristande korrespondens mellan stiftelsens beskatt­

ning och den fysiska personens beskattning kan inträda, särskilt örn de

hava olika hemortskommuner. Till förebyggande av att stiftelsen beskat­

tas för förmögenhet, som tages under beskattning hos den till avkastnin

gen berättigade, synes böra stadgas skyldighet för den nämnd, som taxe­

rar avkastningens mottagare, att underrätta nämnden i stiftelsens hem­

ortskommun, därest denna är en annan än mottagarens hemortskommun,

örn grunderna för beräkningen av den hos mottagaren beskattade delen

av stiftelsens förmögenhet. Önskvärt är även att omfattningen av den

objektiva skatteplikten beträffande en sådan stiftelses tillgångar, i den

mån dessa skola beskattas hos stiftelsen, preciseras, särskilt, för det fall

att endast del av avkastningen tillfaller annan.

Länsstyrelsen i Örebro län anmärker:

»De föreslagna ändringarna av förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt och av taxeringsförordningen synas hava fog för sig.

Väl finner länsstyrelsen den utredning, varpå förslaget örn dessa ändrin­

gar grundats, mindre allsidig och uttömmande än som för ett bestämt ställ

ningstagande erfordrats, men då frågan torde sakna större räckvidd och de

föreslagna ändringarna få anses innebära materiellt riktiga skatteprinei

per, vill länsstyrelsen icke framställa erinran emot förslaget i dessa delar.

Dock tillåter sig länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida anledning finnes att

i föreliggande sammanhang upptaga dessa frågor till avgörande och ■—

såsom en följd därav — huruvida någon del av dessa ändringar höra träda

i tillämpning förrän vid 1935 års taxering.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har förklarat sig icke hava något att

erinra mot de föreslagna ändringarna i nu ifrågavarande författningar.

I förevarande sammanhang torde böra omnämnas en av riksräkenskaps-

verket i en den 7 februari 1934 dagtecknad skrivelse hos Kungl. Maj:t gjord

hemställan, att Kungl. Majit ville till riksdagen framlägga förslag örn ut­

trycklig bestämmelse i taxeringsförordningen, att det skall åligga be-

skattningsnämnd att i inkomstlängd angiva, till vilken av de i 18 § stats-

skatteförordningen omförmälda kategorier skattskyldiga andra juridiska

personer än aktiebolag vid taxering hänförts. I skrivelsen anföres, att

vid granskning av taxeringslängder m. m. inom riksräkenskapsverket det

stundom visat sig, att oklarhet förelegat, huruvida andra juridiska per­

soner än aktiebolag av vederbörande beskattningsnämnder hänförts till

den ena eller andra av de kategorier skattskyldiga, som angåves i 18 § a)—

e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Härav hade

svårighet uppstått att bedöma, huruvida vid granskningen framställda

anmärkningar avsett taxering eller debitering. Med hänsyn till att riks-

räkenskapsverkets granskningsrätt beträffande ifrågavarande skattskyl­

diga påförd skatt omfattade allenast debiteringen, vore det emellertid av

betydelse att taxeringsländerna inneliölle alla för debiteringens behöriga

verkställande och kontrollerande erforderliga uppgifter. Jämlikt princi­

perna för gällande skattelagstiftning torde det böra åvila taxeringsmyn­

digheterna att träffa avgörande rörande ifrågavarande juridiska personers

natur.

Beskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt av ideella föreningar och stiftelser har utformats enligt den

grundsatsen, att hos dem skall uttagas samma skatt som rätteligen bort

träffa deras intressenter, därest dessa själva direkt beskattats. Med hän­

syn till att intressenterna i allmänhet torde utgöra statsskatt efter den läg­

sta procentsats, som återfinnes i skatteskalan för enskilda personer,

d. v. s. 3 procent, har för föreningar och stiftelser grundbeloppet

bestämts till 3 procent av det beskattningsbara beloppet. Emellertid

synes denna skattetariff vara mindre lämplig, då fråga är örn

stiftelser som väsentligen avse att tillgodose släktintressen eller eljest

mera privata intressen. Beträffande dylika stiftelser — vilka stun­

dom kunna hava avsevärd inkomst och förmögenhet samtidigt som in­

tressenterna äro ett fåtal — synes mera riktigt att uttaga statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt efter för enskilda personer gällande grunder. Så­

som i den remitterade promemorian anförts, torde en ökad tendens att

skapa stiftelser av ifrågavarande slag kunna konstateras. Anledning synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

31

Departement

chefen

.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

därför föreligga att vidtaga den ändring i gällande bestämmelser, att för

nu omförmälda stiftelser grundbeloppet för statlig inkomst- oell förmögen­

hetsskatt beräknas efter den i 18 § a) förordningen örn dylik skatt intagna

progressiva skalan. Därjämte torde kommunal progressivskatt och utjäm-

ningsskatt böra påföras dessa stiftelser. Till stiftelser, som skola beskattas

på nu föreslaget sätt, torde böra räknas till särskild fideikommisstiftelse

avsatta medel, som ej ingå i det egentliga fideikommisset.

Enligt praxis lära stundom stiftelser av ifrågavarande slag vara fri-

tagna från förmögenhetsskatt, under det att den som åtnjuter avkastnin­

gen av stiftelsens tillgångar beskattas för det med hänsyn till hans åter­

stående levnadsålder kapitaliserade värdet av samma avkastning. Enär

förevarande stiftelser framstå blott såsom en särskild form för privat egen­

doms förvaltning, torde på sätt i utkastet ifrågasatts mottagaren av avkast­

ningen böra skatta för berörda tillgångar såsom ägare. I författningsförsla-

get har den härutinnan förekommande bestämmelsen inskränkts till att av­

se egendom, vars avkastning tillfaller »viss familj eller vissa familjer». Full

motsvarighet föreligger sålunda ej till uttryckssättet i 18 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, där fråga är örn stiftelser, som

hava att tillgodose även »bestämda personers» ekonomiska intressen.

Denna skillnad har gjorts med tanke exempelvis på det fall, att

från stiftelsen utgår avkastning till en stiftarens förutvarande tjänare, i

vilket fall det ansetts obilligt att i fråga örn skattskyldighet för förmögen­

het likställa mottagaren av avkastningen med ägare. Utgår stiftelses av­

kastning icke till medlemmar av viss familj eller vissa familjer utan i en­

lighet med stiftelses ändamål till »bestämda personer», kan den föreslagna

bestämmelsen, att i fråga örn skattskyldighet för förmögenhet med ägare i

visst fall likställes den som skäligen bör betraktas såsom sådan, bliva till­

lämplig.

Sistberörda bestämmelse avser att — i den mån genom gällande föreskrif­

ter så ej redan sker — förebygga verkan av transaktioner från de skatt­

skyldigas sida avseende att genom fördelning av äganderätt och nyttjande­

rätt på olika händer ernå lindring i beskattningen. Man torde kunna utgå

från att den möjlighet att i visst avseende komma till rätta med försök

att undandraga sig skatt för förmögenhet, som sålunda skapats för be-

skattningsnämnderna, blott i undantagsfall skall behöva utnyttjas.

Redan av den omständigheten, att beskattningen av stiftelser utformats

enligt den s. k. enkelbeskattningens princip, följer att stiftelse ej är skatt­

skyldig för förmögenhet, som tages till beskattning hos den som åtnjuter

avkastningen av densamma.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit anser jag att i taxe-

ringsförordningen bör införas bestämmelse, att, såvitt angår annan juri­

disk person än oskift dödsbo, svenskt aktiebolag och solidariskt bank­

bolag, i inkomstlängden angives enligt vilken av de i 18 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt angivna punkter grundbelop-

33

pet för dylik skatt skall beräknas. I följd härav erfordras icke något sär­

skilt stadgande rörande utmärkande i inkomstlängden av s. k. familje­

stiftelser, utan torde det i det remitterade utkastet föreslagna tillägget till

86 § taxeringsförordningen kunna utgå. Härav nödvändiggöres åter viss

omformulering av den i utkastet föreslagna lydelsen av 90 och 123 §§

sistnämnda förordning.

I överensstämmelse med vad länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasatt, före­

slår jag införande i 84 § taxeringsförordningen av bestämmelse, att taxe­

ringsnämnd vid tillämpning av stadgandet i 13 § e) förordningen örn stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, då stiftelsen skall taxeras av an­

nan taxeringsnämnd, underrätta denna nämnd örn taxeringsåtgärden

ifx-åga.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepar­

tementet utarbetade förslag till

dels förordning örn särskild skatt å förmögenhet,

dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373),

dels ock förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

•den 28 september 1928 (nr 379),

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riks­

dagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Henna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprin-

sen-Regenten bifalla, och skall till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Bihang till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 200.

3

1

l-J} *

!'

• !

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

35

Bilaga 1.

P. M.

Under förarbetena till 1934 års statsverksproposition har inom finans­

departementet fråga uppkommit att för budgetåret 1934/1935 en särskild

skatt å förmögenhet skulle uttagas. Härvid har förutsatts, att på denna

väg skulle för statsregleringen 1934/1935 anskaffas ett belopp av 12 miljo­

ner kronor. Ifrågavarande skatt skulle erhålla den fristående förmögen­

hetsskattens form och avse blott förmögenheter över en tämligen hög mi­

nimigräns. Den särskilda förmögenhetsbeskattningen skulle icke medföra

någon rubbning i de allmänna grunderna för den ordinarie förmögenhets­

beskattningen, utan borde såsom hittills i det till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt taxerade beloppet inräknas en sextiondedel av den skatte­

pliktiga förmögenheten.

_ I anledning härav har inom finansdepartementet utarbetats ett förslag

till förordning örn särskild skatt å förmögenhet samt förslag till vissa där­

med sammanhängande författningsändringar.

1 det följande skall i korthet redogöras för de synpunkter, som legat till

grund vid utarbetandet av nämnda förslag.

Inledningsvis må beröras skillnaden mellan den gällande anordningen

för förmögenhetens beskattning samt en förmögenhetsbeskattning i form

av fristående förmögenhetsskatt.

Karakteristiskt för den nuvarande beskattningen av förmögenhet i Sve­

rige är, att densamma sammankopplats med inkomstbeskattningen. Skat­

ten å förmögenhet blir i anledning härav beroende av bl. a. den taxerade

inkomstens storlek. Den taxerade inkomstens betydelse i fråga örn skatten

å själva förmögenheten kan vara mycket stor. Sammankopplingen med

inkomsten medför bl. a., att den progressivitet, som skatten å enbart för­

mögenheten företer i förhållande till förmögenhetens storlek, blir vid stora

inkomster obetydlig 1.

Även ortsavdragen utöva inflytande rörande beskattningen av förmö­

genhet. Nämnda avdrag kunna under vissa omständigheter fritaga för­

mögenhet av rätt avsevärd storlek från beskattning *

2.

En fristående förmögenhetsskatt anknyter i sin rena form enbart till

förmögenheten. Även örn en förmögenhetsskatt principiellt gestaltas som

en fristående skatt, är emellertid ej uteslutet att låta inkomsten, familjens

storlek eller andra omständigheter utöva visst inflytande på skatten. Så

har i flera fall skett i utlandet. Stundom innebär denna anknytning till

inkomsten m. m. allenast, att under vissa betingelser det minimibelopp för

' Exempelvis är vid en inkomst å 500,000 kronor förmögenhetsskatten för förmögenhet

å 1,383,000 kronor, 3,010,000 kronor och 8,568,000 kronor respektive 4.97, ^4.97 och 5.04

promille av förmögenheten. (Fråga är härvid om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

165 procent, kommunal progressivskatt, 100 procent, utjämningsskatt, 100 procent, och

extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett ortsavdrag å 1,920 kronor har förutsatts.)

2 Därest^ exempelvis skattskyldig i ortsgrupp V med hustru och sex barn icke har någon

inkomst (såsom på grund av utebliven aktieutdelning och förlust å förvärvskälla), är förmö­

genhet intill ett belopp av 229,200 kronor undantagen från beskattning.

Skillnaden

mellan för­

mögenhets­

skatt enligt

gällande

grunder

och

fristående

förmögen­

hetsskatt.

Allmänna

synpunkter

rörande ge­

staltningen

av en sär­

skild skatt å

förmögenhet.

Subjektiv

skattskyldig­

het.

Här i riket

bosatta fysiska

personer m. fl.

Ideella före­

ningar och

stiftelser.

förmögenhet, som tages till beskattning, liöjes. I andra fall är fråga örn

längre gående modifikationer.

Det bifogade förslaget till förordning rörande särskild skatt å förmögen­

het innebär av skäl, som skola i det följande närmare utvecklas, att skatten

bestämmes i vissa fall med hänsyn till det till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet.

Det hänsynstagande till bl. a. den taxerade inkomsten, som sålunda

enligt förslaget skett vid den särskilda skatten å förmögenhet, är icke så

långt gående som anknytningen vid den gällande förmögenhetsbeskattnin­

gen till inkomsten. Emellertid torde böra beaktas, att spörsmålet örn och

i vad mån en förmögenhetsskatt bör anknytas till inkomsten ligger annor­

lunda till vid en såsom varaktig avsedd förmögenhetsbeskattning än vid

en förmögenhetsbeskattning av mera tillfällig karaktär. Vid en tillfällig

skatt kan anknytningen nämligen avse en tillfälligt hög eller låg inkomst,

med hänsyn vartill det vid en dylik beskattning kan synas mindre riktigt

att göra anknytningen till inkomsten så långt gående som vid en varaktig

skatt, där i längden tillfälligheter rörande inkomsten utjämna sig.

Härefter skola några allmänna synpunkter angivas rörande utform­

ningen av förslaget till särskild skatt å förmögenhet.

36

Kungl. Majds proposition nr 200.

Fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets ut­

gång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i

riket bosatta, böra, liksom vid den nuvarande förmögenhetsbeskattningen

är fallet, naturligen träffas av den särskilda skatten å förmögenhet. Frå­

gan örn gränsen för skattepliktens inträde kommer att behandlas i samband

med skattetariffen.

Ideella föreningar och stiftelser skatta enligt förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt för all den förmögenhet, de vid beskattnings­

årets utgång ägt. Undantagna äro kyrkor, akademier, vetenskapliga sam­

fund, fromma stiftelser m. fl. institutioner, uppräknade i 7 § statsskatteför-

ordningen. Ideella föreningar och stiftelser utgöra icke kommunal pro­

gressivskatt och utjämningsskatt, ej heller extra inkomst- och förmögen­

hetsskatt.

Hörande den finansiella betydelsen av en förmögenhetsbeskattning av

ideella föreningar och stiftelser förefinnes icke någon utarbetad statistik.

Emellertid kan omnämnas, att, enligt för 1933 års riksdags särskilda ut­

skott vidtagna undersökningar rörande 1932 års taxering, det sammanlagda

grundbeloppet för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beträffande i

18 § e) statsskatteförordningen åsyftade juridiska personer (utom sprit-

handelsbolag), d. v. s. huvudsakligen ideella föreningar och stiftelser, med

utgångspunkt från taxeringskalendern approximativt uppskattats till nå­

got mindre än 400,000 kronor 1. Denna siffra torde visserligen böra uppta­

gas med försiktighet, men ger dock vid handen, att den avlastning beträf­

fande den särskilda skatten å förmögenhet i skattebördan för fysiska per­

soner, som ett medtagande vid nämnda skatt av ideella föreningar och stif­

telser skulle åstadkomma, ej är av så stor betydelse. Påpekas kan, att en

dylik avlastning blir i så måtto orättvis, att den väl kan komma att drabba

1 Taxerade belopp linder 4,000 kronor samt vissa taxerade belopp i intervallet 4,000 -8,000

kronor ingå ej i kalkylen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

37

sådana personer utan förmögenhet eller med mindre dylik, som äro intres­

senter i föreningarna och stiftelserna, men ej alla mindre förmögna per­

soner.

En förmögenhetsbeskattning av ideella föreningar och stiftelser kan tän­

kas avse alla dylika till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

juridiska personer nied förmögenhet över något visst lågt minimum eller

blott de mera förmögna föreningarna och stiftelserna. Beträffande det se­

nare alternativet må anmärkas, att det, bortsett från den minskade omgång

vid taxeringsarbetet, som ett avskiljande av de mindre förmögna förenin­

garna och stiftelserna skulle medföra, knappast är befogat att göra en dylik

skillnad, enär frågan bör bedömas med hänsyn till föreningarnas eller stif­

telsernas intressenter. Förhållandena äro sålunda ej analoga med dem som

gälla för enskilda personer.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då beskattningen av många av

ifrågavarande juridiska personer i allmänhet tillhör de mera omtvistade

beskattningsspörsmålen synas ideella föreningar och stiftelser i princip

icke böra inbegripas under den särskilda skatten å förmögenhet.

Särskild uppmärksamhet påkalla emellertid stiftelser, som avse att till­

godose familjeintressen eller eljest mera privata intressen. Olika former

av dylika stiftelser finnas. Ett icke ovanligt fall lärer vara, att en person,

som icke hyser tilltro till sina harns ekonomiska förmåga att handhava

egendom, vill säkerställa sina barnbarn och för detta ändamål överlåter

egendom till en särskilt upprättad stiftelse. Viel barnets död skall stiftel­

sen upplösas och egendomen tillfalla barnbarnen, medan under tiden dess­

förinnan avkastningen av egendomen skall tillfalla upplåtaren resp.

hans barn, eller ock, såsom stundom lärer ske, fonderas. Vidare böra upp­

märksammas sådana stiftelser, som lia att utbetala avkastningen till an­

höriga till stiftaren under deras livstid men därefter till något allmän­

nyttigt ändamål. Andra stiftelser kunna hava att samtidigt tillgodose dels

familjeintressen dels ideella syften. Erinras kan att, enligt vad vid till­

komsten av den nya testamentslagen uttalats, den begränsning i rätten att

upprätta fideikommiss, som vidtagits genom nämnda lag, icke får åsido­

sättas genom upprättande av stiftelse.

Vad inkomstbeskattningen beträffar betraktas vad som uppbäres från en

stiftelse såsom periodiskt understöd, örn och i den mån det i stadgarna är

föreskrivet, att stiftelsens intäkter skola för all framtid eller för viss tid

tillfalla vissa familjer eller bestämda personer, och avräknas dylikt perio­

diskt understöd vid beräkning av stiftelsens inkomst. Stiftelsen skattar i

princip för sin inkomst och förmögenhet efter den för ideella föreningar och

stiftelser gällande proportionella skattefoten. I praxis förekommer, att då

fråga är örn förmögenhet, varav avkastningen tillkommer annan, densam­

ma icke inräknas i stiftelsens skattepliktiga förmögenhet. När vad som

uppbäres från stiftelse har karaktären av ränta eller förmån, varom i 9 §

1 mom. g) statsskatteförordningen stadgas, kan enligt praxis, då vederbör­

liga förutsättningar äro förhanden, mottagaren av räntan etc. få skatta

för det kapitaliserade värdet av det belopp, han årligen uppbär.

Stiftelser, som enligt sina stadgar hava till huvudsakligt ändamål att

tillgodose vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

utgöra i vissa fall egentligen blott en särskild form för fysiska personers

egendomsförvaltning och stå i andra fall oskifta dödsbon nära. Med hän­

syn härtill samt för att hindra, att dylika stiftelser bildas i syfte att min­

ska förmögenhetsskatten, synes lämpligt att låta dylika stiftelser under­

Besparings-

»kogar.härads-

•llmänningar

m. m.

FöraUkrings-

anstalter.

kastas den särskilda skatten å förmögenhet efter samma skala som skall

gälla för beskattning av fysiska personers förmögenhet.

Frågan, huru den ordinarie statliga beskattningen av förevarande stif­

telsers inkomst och förmögenhet bör anordnas, har, enligt uttalande under

törarbetena till 1928 års skattelagar ’, icke givits definitiv lösning, utan

bär man tänkt sig att upptaga densamma till ny behandling, örn den er-

hölle större räckvidd än hittills varit fallet. Införandet av en särskild

skatt å förmögenhet synes, då viss tendens till ökning av ifrågavarande

stiftelser lärer hava gjort sig gällande, giva anledning att vidtaga en reg­

lering av hithörande förhållanden beträffande den ordinarie förmögen­

hetsskatten. Salunda föreslås, att stiftelser, som enligt för desamma gäl­

lande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, underkastas

den för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gällande progressiva ska­

lan, ävensom att dylika stiftelser skola utgöra kommunal progressivskatt

och utjämningsskatt. Jämväl föreslås, att i fråga örn skyldighet att er­

lägga skatt för förmögenhet med ägare likställes den, som i enlighet med

stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekono­

miska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögen­

het, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen. När sistnämnda bestäm­

melse trätt i kraft kommer den att automatiskt gälla även den särskilda

förmögenhetsskatten.

Ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsall-

männingar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självstän­

digt för delägarnas gemensamma räkning, äro skattskyldiga för förmögen­

het enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, men ej

enligt förordningarna örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal

progressivskatt och utjämningsskatt. Då härvid är fråga örn korporatio­

ner, som utöva ekonomisk verksamhet till förmån för fysiska personer, vil­

kas förmögenhet i allmänhet lärer understiga det beträffande den särskilda

förmögenhetsskatten ifrågasatta minimum, synas de icke böra underkastas

dylik skatt.

Den statliga beskattningen av försäkringsanstalter, som driva livförsäk­

ringsrörelse, åsyftar i viss mån beskattning av förmögenhet. Utgångs­

punkten för den s. k. ränteskatten har nämligen varit, att hos försäkrings-

anstalten beskatta försäkringstagarnas räntor å inlevererade premier

m. m. för kapitalförsäkringar till i princip det belopp, som försäkringsta­

garna i genomsnitt skulle erlagt, bl. a. i förmögenhetsskatt, om de i stäl­

let beskattats själva. Man kan dock knappast siffermässigt angiva, vil­

ken roll hänsynstagandet till förmögenheten spelat vid utformningen

av gällande bestämmelser i förevarande avseende, beträffande vilka en

vägledande synpunkt varit, att desamma icke skulle medföra någon stör­

re rubbning i fråga örn försäkringsanstalternas förutvarande sammanlag­

da skattebörda.

Med hänsyn till den speciella form, vari beskattningen av ifrågavarande

förmögenhetstillgångar framträder, synes knappast lämpligen erbjuda sig

någon med den mera tillfälliga karaktären av den ifrågasatta förmögen­

hetsbeskattningen förenlig utväg att låta de tillgångar, varom nu är frå­

ga, d. v. s. premiereserv och premieåterbäringsreserv för kapitalförsäkrin­

gar, omfattas av denna beskattning. Även här gäller, att en skatteökning

skulle i huvudsak träffa personer med ringa förmögenhet. Den övervä- 1

38

Kungl. Majlis proposition nr 200.

1 Se yttrande av 1924 års skatteberedning, intaget i prop. 1927 : 102, sid. 191.

40

Jordbruksfastighet — liksom annan fastighet — uppskattas vid förmö-

genhetsberäkningen enligt gällande föreskrifter regelmässigt till det taxe­

ringsvärde, som vid beskattningsårets utgång varit åsatt fastigheten.

I utlandet förekommer, att vid uppskattningen av förmögenhet mark, sorn

användes i lant- eller skogsbruk, upptages till viss del av värdet1. En

dylik reducering vid den särskilda skatten å förmögenhet av jordbruksfas­

tighets taxeringsvärde torde vara möjlig även för det fall, att taxeringen

till skatten sker med utgångspunkt från de nuvarande deklarationsupp­

gifterna. Ökningen av taxeringsarbetet torde icke bliva synnerligen be­

tydande, i allt fall icke, örn vid reduceringen jordbruksvärde och skogsvär-

de jämställas. Fråga skulle ju nämligen vara blott om ägare av jordbruks­

fastighet med förmögenhet över ett tämligen högt minimum.

Man synes knappast — åtminstone icke med utgångspunkt från hittills

kända förhållanden — kunna med fog göra gällande, att en dylik reduce­

ring vore motiverad med hänsyn till relationen mellan de taxeringsvärden,,

som skulle läggas till grund för skatten, d. v. s. 1933 års taxeringsvärde, och

de verkliga saluvärdena, därvid naturligen fråga är örn för budgetåret

1934 1935 avsedd särskild skatt å förmögenhet. Någon ingående utredning

rörande utfallet av årets fastighetstaxering föreligger visserligen ännu

icke. ^ Vissa siffror hava dock publicerats i en av byråchefen E. Höijer för

1933 ars riksdags särskilda utskott vidtagen undersökning. Dessa siffror

motsäga icke den uppfattning, som man med hänsyn till bl. a. de för­

beredande åtgärder, som vidtogos för att få taxeringarna korrekta, kun­

de hava anledning antaga såsom riktig, nämligen att taxeringsvärdena i

allmänhet icke i avsevärdare grad överstiga fastigheternas saluvärden.

Det skulle emellertid kunna framhållas, att ett hänsynstagande vid den

särskilda skatten å förmögenhet därtill, att avkastningen av lantbruksfas-

tighet i jämförelse med avkastningen av andra kapitalföremål ofta vöre

procentuellt lag och att sa särskilt i anledning av nuvarande jordbrukskon­

junkturer i stor utsträckning vore fallet, lämpligen borde ske i den form,

att vid förmögenhetsberäkningen jordbruksfastighet medtoges icke till hela

taxeringsvärdet utan blott till ett reducerat taxeringsvärde.

Emellertid kan häremot anföras, att därest man genom en reducering av

taxeringsvärdet vill ernå, att skattelindring beredes i de fall, då avkastnin­

gen av jordbruksfastighet är procentuellt låg, den nu ifrågasatta metodeu

såtillvida är mindre lämplig, att densamma medför skattelindring även i de

fall, då avkastningen icke är låg. Jämväl synes mindre riktigt att in­

skränka ett eventuellt medgivande om nedsättning av skatten allenast

till jordbruksfastighet. De synpunkter till förmån för en reducering av

dylik fastighets värde, vilka nu berörts, torde i själva verket rationellare

tillgodoses genom begränsning av själva skattens storlek, ett spörsmål som

skall närmare behandlas i det följande.

Vid den gällande förmögenhetsbeskattningen räknas icke som tillgång

lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk

och bekvämlighet. Emellertid kan anmärkas, att vid den norska extra or­

dinarie förmögenhetsskatten dylik egendom medräknas som tillgång, i dea

mån värdet överstiger 50,000 kronor. Till ledning härför skola särskilda

deklarationsuppgifter lämnas.

1 Härvid åsyftas förmögenhetsbeskattningen i schweiziska kantonen Zurich, vid vilken

mark, som användes i lant- eller skogsbruk, upptages till •’/« av saluvärdet. — beträffande

tyska arvsskatten föreskrevs för är 1932, att i anledning av ändrade konjunkturer lantbruks-

fastighet m. m. skulle upptagas till 80 % av det uppskattade värdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

41

I riksdagen Ilar vid olika tillfällen motionerats om att inre lösören för

personligt bruk skulle i viss utsträckning medtagas vid förmögenhetsberäk-

ningen. Emot en dylik utökning av förmögenhetsbeskattningen har emel­

lertid anförts bl. a., att densamma icke har någon egentlig statsfinan-

siell betydelse, varjämte man pekat på värderingssvårigheterna. Be­

rörda synpunkter hava även betydelse, därest man vid den särskilda skatten

å förmögenhet, skulle vilja medtaga inre lösören för personligt bruk, i dea

mån värdet överstiger visst belopp. Beaktas må jämväl, att i så fall är

nödvändigt —• forså vida man vid taxeringen för skatten skall utgå från

de ordinarie deklarationerna — att särskilda deklarationsuppgifter röran­

de dylika lösören avgivas.

Vad egendom under f ideikommissrätt angår, må i anledning av den vid

1933 års riksdag beslutade ändringen rörande arvsbeskattningen framhål­

las, att spörsmålet ligger väsentligen annorlunda till vid en vanlig förmö­

genhetsbeskattning än vid skatt å arv. Införandet av en särskild skatt å

förmögenhet synes ej utgöra tillräcklig anledning att vidtaga ändring i

nu gällande bestämmelser, vilka antagits så nyligen som vid 1930 års,

riksdag.

Därest en person åtnjuter avkastningen av viss egendom, medart ägande­

rätten tillkommer en annan, är ägaren fritagen från beskattning för egen­

domen. Som tillgång räknas nämligen icke rätt till förmögenhet, varav

annan för närvarande åtnjuter avkastningen (9 § 2 mom. d) statsskatte-

förordningen). Anledningen härtill är naturligen den, att det ansetts

obilligt att en person, som icke är i stånd att draga avkomst från sin egen­

dom, skall skatta för densamma. Ägaren skattar sålunda icke ens för det

värde, äganderätten efter avdrag av rätten till avkastningen represente­

rar.

Beträffande den som åtnjuter avkastningen gäller åter följande.

Efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av

förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, så ock

annan, vilken äger sådan rätt i fråga örn förmögenhet, vartill äganderät­

ten tillagts hans avkomling, likställas i beskattningsavseende med ägare

(13 § c) statsskatteförordningen). Förmögenhetsskatt uttages alltså i dessa

fall hos den, som äger uppbära avkastningen, för egendomens hela värde.

Tillkommer avkastning av egendom eljest någon för livstid eller är dy­

lik rätt upplåten för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter

beskattningsårets utgång, beskattas den som uppbär avkastningen för det

efter 5 procent kapitaliserade värdet av det belopp, rättigheten motsvarat

under beskattningsåret. Är fråga örn livstidsupplåtelse och understiger

värdet av vad den berättigade årligen må åtnjuta 1,000 kronor, föreligger

dock skattefrihet. Vid upplåtelser på livstid sker beräkningen av kapital­

värdet enligt vissa författningen bifogade, med hänsyn till genomsnittliga

återstående livslängden uppställda tabeller. Kapitalvärdet av avkastnin­

gen är naturligen gemenligen mindre än egendomens fulla värde. Ute­

bliver ett beskattningsår avkastningen (t. ex. i fråga örn aktier), undgår

egendomen för det året helt förmögenhetsbeskattning.

Åtnjuter slutligen vederbörande avkastningen för tid, som utlöper inom

fem år efter beskattningsårets utgång, utgör han icke förmögenhetsskatt

för rätten till avkastningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

42

Kungl. Majlis proposition nr 200.

Skattefri fren.

Allmänna syn­

punkter röran­

de skatte-

fotens gestalt­

ning.

Regeln, att såsom ägare anses den som under sin livstid äger åtnjuta av­

kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts hans avkomling,

har bl. a. den betydelsen, att den lägger hinder i vägen för en skatt­

skyldig att genom att överlåta äganderätten av egendom till sin avkom­

ling men själv under sin livstid behålla rätten till avkastningen ernå lind­

ring i skattebördan. En dylik transaktion kunde vid nuvarande förmö­

genhetsbeskattning under vissa förutsättningar ställa sig fördelaktig. Läg­

ger författningen sålunda för det kanske viktigaste fallet hinder i vägen

för en skattskyldig att genom att fördela äganderätt och rätt till avkast­

ning å olika personer ernå en obehörig lindring av skattebördan, så åter­

stå dock andra likartade möjligheter. Dessa möjligheter få ökad bety­

delse örn förmögenhetsskatten skärpes. Det kan sålunda finnas anledning

att i samband med påläggande av särskild skatt å förmögenhet taga före­

varande förhållanden under särskild prövning. I detta avseende må upp­

märksammas den vid den danska förmögenhetsbeskattningen gällande

regeln, att när den som har rätt till den framtida besittningen av ett ka­

pital är descendent till eller arvsberättigad efter räntetagaren, ränteta-

garen skattar för hela förmögenheten. Enligt motiven har denna bestäm­

melse tillkommit för att förhindra, att en familjs medlemmar undandraga

sig förmögenhetsbeskattningen med hjälp av transaktioner, enligt vilka

en av medlemmarna njuter räntan, medan kapitalet skall tillhöra andra.

Emellertid kan mot införandet i Sverige av en sådan regel anmärkas

bl. a. att vid sådana mellan anhöriga företagna förfoganden, som kun­

na anses vara fullt lojala, densamma kan medföra att den som blott åt­

njuter avkastning av egendom kommer att skatta för egendomens hela

värde, trots att något reellt motiv därtill icke föreligger. I stället synes

riktigare att direkt hänföra sig till de fall, då skiljandet mellan ägande­

rätten och rätten till avkastningen framstår mera såsom en yttre form för

•egendomsförvaltning än en disposition av egentlig reell innebörd. Med

denna utgångspunkt har föreslagits införande i 13 § statsskatteförordnin-

gen av bestämmelse därom, att den som äger åtnjuta avkastningen av

förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer annan, skall, utom för öv­

riga i nämnda författningsrum angivna fall, likställas med ägare, därest

sådana förhållanden föreligga, att han finnes skäligen böra betraktas så­

som sådan, varjämte i en anvisning till berörda paragraf närmare utveck­

lats de synpunkter som i förevarande avseende böra vara vägledande för

beskattningsmyndigheterna. Som förut nämnts föreslås tillika, att med

ägare skall likställas även den som i enlighet med stiftelses ändamål att

tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under

sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderät­

ten tillkommer stiftelsen. Förevarande stadganden bliva, sedan de trätt

i kraft, tillämpliga även i avseende å den särskilda skatten för förmögen­

het.

Vissa allmänna synpunkter skola nu meddelas rörande spörsmålet huru

skattefoten vid den ifrågasatta fristående förmögenhetsskatten bör ge­

staltas.

Därvid må till en början beröras vilken betydelse principen, att skatt

skall utgå efter vederbörandes förmåga, kan hava i nämnda avseende.

För inkomstbeskattningens del har nämnda princip vanligtvis ansetta

medföra en progressiv skattefot. Man resonerar härvid så, att skatteför-

mågan stiger hastigare än inkomsten. Skulle man med utgångspunkt från

skatteförmågeprincipen komma till en progressiv skattefot även i fråga

43

om förmögenhetsskatten, måste gälla, att skatteförmågan stiger hastigare

än förmögenheten. Härmed förstås dock icke, att skatteförmågan skall i

varje fall vara större vid en högre förmögenhet än vid en lägre. Så är

icke heller i verkligheten händelsen. Skatteförmågan anses nämligen bero

på även andra faktorer än förmögenhet, såsom inkomst, barnantal o. s. v.

Detta medför, att skatteförmågan för en person med större förmögenhet

kan vara lägre än för en person med mindre förmögenhet, exempelvis där­

för, att den mindre förmögenheten är förenad med en större inkomst. Pro­

blemet är i stället, om förmögenheten oberoende av övriga förhållanden,

m. a. o. självständigt för sig betraktad, indicerar en i förhållande till dess

storlek progressivt stigande skatteförmåga. Till ytterligare förtydligan­

de må nämnas, att fråga härvid icke är örn den olikhet i skatteförmågan,

som kan följa av att en större förmögenhet giver en absolut taget större

inkomst än en mindre förmögenhet — hänsyn härtill tages genom inkomst­

beskattningen — utan spörsmålet gäller, örn den ökning i skatteförmågan,

som föranledes därav, att inkomsten härrör av förmögenhet (d. v. s. just

av att förmögenhet finnes), är proportionell mot förmögenheten eller icke.

Någon närmare utredning av detta problem har, såvitt tillgänglig litte­

ratur rörande skatteprogressiviteten synes utvisa, icke företagits inom

finansvetenskapen, vare sig fråga är örn en förmögenhetsbeskattning över­

huvudtaget eller, såsom i förevarande sammanhang är fallet, örn en för­

mögenhetsbeskattning som ställes vid sidan av en redan existerande så­

dan. Man torde dock av den nutida finansvetenskapliga litteraturen kun­

na utläsa, att man ej -— åtminstone icke i allmänhet -— varit av den me­

ningen, att skatteförmågeprincipen skulle fordra en proportionell skatte-

fot vid förmögenhetsskatten; snarast synes man hava haft sympatier för

en progressiv slcattefot.

Uppmärksamheten må ock fästas på den med nutida höga skattesatser

alltmer framträdande tendensen inom finansläran att vid skatteproble­

mens lösning lägga särskild vikt vid de ekonomiska och sociala verknin­

garna av de alternativa möjligheter, som därvid erbjuda sig. Anlägger

man en dylik synvinkel på frågan örn skattefoten vid den projekterade

förmögenhetsskatten, framstår problemets innebörd såsom en fråga, vilka

verkningar av olika alternativ rörande skattefotens anordnande äro mest

önskvärda. Härvid äro att beakta verkningar i avseende å den enskilde

skattskyldiges konsumtion, sparande och kapitalinnehav; verkningar som

avhänga icke enhart av själva skattens storlek utan även av vederböran-

des inkomst, levnadsbeliov och övriga skatter (däribland den nuvarande

förmögenhetsskatten m. m.). Bakom dessa primära skatteverkningar

ligga mera allmänna verkningar av ekonomisk och social natur. Att det

ur berörda synpunkter skulle kunna framställas någon befogad anmärk­

ning mot en inom vissa gränser progressiv förmögenhetsskatt kan ej an­

tagas.

Spörsmålet vid vilket förmögenhetsbelopp förmögenhetsskatt skall börja

Vid vilket för­

utgå, är bl. a. en fråga, i vilken mån skattefrihet för särskild skatt b™boEenhgekt^1'1

å förmögenhet skall medgivas. Att beakta är, att även en jämförelsevis förmögenhet^

liten förmögenhetsskatt för de små förmögenheterna statsfinansiellt kan

skatt börja

betyda rätt mycket, nämligen på grund av den relativa talrikheten av utgå?

dessa förmögenheter.

Frågan örn hur minimum skall bestämmas äger ett visst samband med

de taxeringstekniska synpunkterna. Ju högre minimum är, desto mindro

omfattande blir taxeringsår betet. Skall man vid taxeringen till den sär­

skilda skatten å förmögenhet utgå ifrån de nuvarande deklarationerna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Beducering av

skatten Tid

särskilda om­

ständigheter.

talar till förmån för ett kanske jämförelsevis högt minimum även den om­

ständigheten, att deklarationsmaterialet för ägare av förmögenheter av

lägre storlek stundom torde vara mindre fullständigt, medan beträffande

förmögnare personer ett mera fullgott material torde föreligga.

Tagas de nuvarande deklarationerna till utgångspunkt för taxeringen

till den särskilda skatten, bör i fråga örn i riket hemmahörande fysiska

personer minimum bestämmas till minst 30.000 kronor, utgörande sextio

gånger det belopp, vid vilket deklarationsplikt börjar, d. v. s. 000 kronor.

Vid ett beräknat taxerat belopp under G00 kronor är deklarationsplikt för

handen blott under vissa förutsättningar (nämligen då vederbörande näst­

föregående år taxerats eller ock skulle taxeras till kommunal inkomstskatt

för minst 600 kronors inkomst).

Enligt det bifogade förslaget till förordning örn särskild skatt å förmö­

genhet inträder skyldighet att utgöra dylik skatt, då förmögenheten över­

stiger 50,000 kronor.

Som i det föregående omnämnts förefinnas vid den utländska förmö­

genhetsbeskattningen föreskrifter, enligt vilka vid låg inkomst, ömmande

omständigheter etc. skattelättnad inträder. Nedan skall diskuteras, huru­

vida den ifrågasatta särskilda skatten å förmögenhet bör förenas med

någon dylik föreskrift.

Därvid må till en början något beröras de åsyftade bestämmelserna vid

förmögenhetsbeskattningen i utlandet.

Största räckvidden hava bestämmelser av samma art som de år 193T

med den danska förmögenhetsbeskattningen införlivade. Vid denna gäl­

ler nämligen fr. o. lia. budgetåret 1933/1934, att, då den uppskattade (an­

satte) inkomsten för ett beskattningsår utgör mindre än tre procent av

förmögenheten, förmögenhetsskatten nedsättes med feni procent för varje

tva promille eller del därav, varmed den uppskattade inkomsten under­

stiger tre procent av förmögenheten. Förefinnes icke någon inkomst,

nedsättes förmögenhetsskatten med 80 procent.

Nämnda stadgande^ hava ersatt en år 1927 antagen bestämmelse, att

förmögenhetsskatten icke skulle med mer än 50 procent överstiga den del

av den statliga inkomstskatten, som föll å inkomst, vilken kunde beräk­

nas härröra av förmögenhet. Nedsättning av skatten på grund av denna

bestämmelse, vilken synes hava varit ganska svårtillämplig, ägde blott

rum, då särskild begäran därom framställdes.

Vid sidan av regeln, att förmögenhetsskatten nedsättes, då inkomsten

understiger tre procent, förefinnes vid den danska förmögenhetsskatten en

särskild reduktionsregel beträffande förmögenheter icke överstigande

100,000 kronor. I fråga örn dylik förmögenhet nedsättes nämligen förmö­

genhetsskatten enligt skatteskalan med */*, då inkomsten understiger 2,000

kronor, nied 2/s då inkomsten utgör 2,000—3,500 kronor samt med V» då

inkomsten utgör 3,500—4,500 kronor. Dessa föreskrifter medföra för för­

mögenheter, icke överstigande 100,000 kronor, en reducering, som inträder

under mera vidgade förutsättningar än den förut angivna reduceringen.

Beträffande den norska extra ordinarie förmögenhetsskatten har år

1933 införts den bestämmelsen, att då det totala skattebeloppet till stat

och kommun (inkl. extra förmögenhetsskatten) överstiger 75 procent av

den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara in­

komsten, den extra ordinarie förmögenhetsskatten bortfaller i sådan ut­

sträckning, att totala skattebördan icke överstiger 75 procent av inkom­

sten.

Till ifrågavarande kategori av bestämmelser höra regler, att vid låg

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

45

inkomst, försörjningsplikt eller eljest ömmande omständigheter ett högre

minimum för skattepliktens inträde än det vanliga skall gälla.

I förevarande sammanhang må jämväl i korthet redogöras för en av

bolagsskatteberedningen föreslagen begränsning av gällande förmögen­

hetsbeskattning för fall av låg taxerad inkomst. Bolagsskatteberedningen

ifrågasatte nämligen att, oavsett örn den av beredningen diskuterade höj­

ningen av förmögcnhetsdclen till 1Uo genomfördes eller ej, föreskrift borde

införas därom, att för fysiska personer, bosatta här i riket, förmögenhets-

delen ej skulle uppföras med högre belopp än det vartill den taxerade

inkomsten uppgått. Rörande beredningens motiv till nämnda förslag må

hänvisas till beredningens betänkande del I, sid. 214 f.

Den sålunda av bolagsskatteberedningen föreslagna regeln innebär, att

då den taxerade inkomsten understiger förmögenlietsdelen, d. v. s. 12/s

procent av förmögenheten, förmögenlietsdelen reduceras för att, därest

icke någon taxerad inkomst finnes, icke alls tagas i beräkning. Då in­

komst saknas, utgår alltså icke förmögenhetsskatt.

I vissa av de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna ytt­

randena har införandet av ifrågavarande spärregel avstyrkts. Därvid

har bl. a. anmärkts, att det vore mindre riktigt att i de rätt vanliga

fall, då personer med kanske betydande förmögenhet ej deklarerade in­

komst, de helt och hållet skulle undgå förmögenhetsskatt. Man har även

anfört, att det framstode som föga rationellt, att för en person, som t. ex.

under slutet av år 1931 ärvt en förmögenhet och icke under nämnda år

åtnjutit den därav härflutna inkomsten, skyldigheten att i slutet av år

1932 och under våren 1933 utgöra förmögenhetsskatt skulle göras beroen­

de av huruvida han under år 1931 åtnjutit inkomst av annan förvärvs­

källa. Vidare har framhållits, att det föreslagna stadgandet öppnade

en utväg för mindre nogräknade skattskyldiga att uppnå icke avsedd

skattelindring. En omarbetning av stadgandet i syfte att förebygga icke

önskvärda verkningar därav torde — enligt vad kammarrätten uttalade

— svårligen kunna åstadkommas, nied mindre stadgandet utbyttes mot

synnerligen invecklade bestämmelser.

För avgörande av huruvida inkomst eller eljest andra omständigheter

än förmögenheten själv böra utöva inflytande i fråga örn den särskilda

skatten å förmögenhet, må erinras örn att verkningarna utav en enbart

av förmögenhetsbeloppet normerad skatt bliva i fråga örn förmögenheter

av en och samma storlek olika vid olika inkomst. I ett fall tillgripes för

skattens gäldande inkomst, som eljest skulle sparats, i ett annat fall kan

vederbörande anse sig nödsakad inskränka sin konsumtion, i ett tredje

fäll måste själva förmögenheten tagas i anspråk för skattens betalning.

Möjligheten av att själva förmögenheten måste tillgripas är större örn

iörmögenlieten är förbunden mod en liten inkomst än örn den är förenad

med en stor sådan.

Vidare är att beakta, att en skatt, som utgår enbart i förhållande till

förmögenhetens storlek, väl kan vara godtagbar i fråga om mera räntabelt

kapital, medan den beträffande kapital, som gemenligen lämnar låg av­

kastning, kan ställa sig mindro lämplig, nämligen med hänsyn till risken

av inskränkning i produktionen.

Skäl för att vid en förmögenhetsskatt taga hänsyn även till inkomsten

föreligga sålunda. Fråga är här örn inkomsten i dess helhet, icke blott

inkomsten av kapital. I den män man åsyftar att motverka, att skatten

46

Kungl. Majlis proposition nr 200.

för mycket inkräktar på konsumtionen eller medför kapitalförtäring, sy­

nes nämligen riktigt att taga hänsyn till den skattskyldiges liela inkomst

och ej allenast till kapitalinkomsten (som t. ex. vid jordbruk ej är hela

jordbruksintäkten, utan blott den del, som ej utgör ersättning för jord­

brukarnas eget arbete). En regel, som föreskriver reducering vid låg

kapitalinkomst tillgodoser dock naturligen i viss mån nämnda synpunk­

ter. I den mån åter man åsyftar att förhindra de menliga påföljderna

av en hård belastning av kapital, som lämnar låg inkomst, är givetvis

tillräckligt att taga hänsyn blott till inkomsten av kapital. En anknyt­

ning till kapitalinkomsten synes emellertid redan med hänsyn till de

taxeringstekniska svårigheter man därvid möter, speciellt beträffande

kapitalinkomstens särskiljande, vara utesluten.

Ifrågasättas kan, örn man vid förmögenhetsskatten bör taga hänsyn

även till den skattskyldiges försörjningsplikt o. dyl. Härvid kan an­

märkas, att, under förutsättning av samma inkomst och förmögenhet,

risken för att förmögenhetsskatten skall medföra en minskning av själva

förmögenheten kan vara större, örn den skattskyldige har stor familj

att försörja än örn han är ensamstående. En dylik risk är dock givetvis

mindre örn inkomsten är mycket stor. Även ur den synpunkten att, vid

lika inkomst och förmögenhet, skatten hårdare träffar en skattskyldig

med stor familj än en ensamstående skattskyldig, synes ett hänsynsta­

gande till familjeförhållandena vara motiverat. Icke heller denna syn­

punkt är av större vikt då fråga är örn mera betydande förmögenheter.

Beträffande frågan örn själva metoden för en anknytning till inkom­

sten samt till försörjningsplikt o. dyl., må anföras följande.

Regler, som medföra skattenedsättning för det fall att totalinkomsten,

utan avräknande från densamma av skattefria avdrag, i förhållande till

förmögenheten eller absolut taget är låg, taga uppenbarligen icke hän­

syn till försörjningsplikt o. dyl. Bland dylika regler märkes den ovan­

nämnda, vid den danska förmögenhetsskatten år 1933 införda regeln

rörande reduktion av förmögenhetsskatten, därest den uppskattade in­

komsten understiger tre procent av förmögenheten. Enligt denna regel

inträder givetvis beträffande alla förmögenheter minskning av skatten

under enahanda förutsättning. Emellertid är att märka, att reducering­

en synes böra inträda vid en jämförelsevis högre inkomst beträffande

smärre förmögenheter än i fråga örn större förmögenheter, försåvitt ej

skatten är så låg, att med hänsyn härtill en reducering ej är av större

betydelse. Risken för att skatten medför en minskning av själva för­

mögenheten kan nämligen vid små förmögenheter föreligga även vid en

i förhållande till förmögenheten hög inkomst. Skattens inverkan på kon­

sumtionen torde blott i fråga örn mindre eller mera måttliga förmögen­

heter kunna hava betydelse, men där även vid jämförelsevis stor inkomst.

Den angivna danska regeln står också vid sidan av föreskrifter, enligt

vilka, i fråga örn förmögenheter upp till 100,000 kronor, nedsättning av

skatten gradvis inträder, då inkomsten understiger 4,500 kronor. Örn så­

som i Danmark specialregeln för smärre förmögenheter göres så kraftigt

gående, att den vid dylik förmögenhet för de flesta fall utesluter tillämp­

ningen av den generella regeln, blir den omgång i taxeringsarbetet, som

kan förorsakas av att två spärregler finnas, av icke alltför stor betydelse.

Såsom nedan anmärkes, kan man genom att vid spärren anknyta till det

Taxering

m. m.

till förmögenheten i dess helhet. Även skatteskalans progressivitet ver­

kar till, att reduceringen av själva skatten blir kraftigare än vad an­

förda procenttal utvisar. Vid små förmögenheter går reduceringen med

hänsyn till det beskattningsbara beloppets storlek i vissa fall så långt, att

fullständig skattefrihet ernås.

Vissa olägenheter kunna vara förbundna med en regel som förbinder

den särskilda skatten å förmögenhet med inkomsttaxeringen. Härutinnan

är att påpeka, att inkomsten icke alltid kan förutsättas vara riktigt upp­

skattad. På grund av förmögenhetsskattens sammankoppling med in­

komsten medför detta, att även förmögenhetsskatten kan bliva oriktig.

Tillika är att beakta, att sammankopplingen kan inbjuda till att genom

särskilda åtgärder söka få ned inkomsttaxeringen, vilket ju har bety­

delse såväl för den särskilda förmögenhetsskattens del som för den stat­

liga. och kommunala beskattningen i övrigt. Åtgärder i ifrågavarande

syfte kunna helt hålla sig inom lagens råmärken. Olägenheter av nu

angiven art hava åberopats som skäl mot den av bolagsskatteberedningen

föreslagna spärren. Denna gick emellertid så långt, att full skattefrihet

inträdde, örn icke någon inkomst var för handen. Olägenheterna torde

vara av mindre valör, örn fråga är örn en reduktionsregel, vilken, såsom

den ifrågasatta, medför en tämligen försiktig reducering. De mindre

lämpliga verkningar, som i allt fall kunna uppstå, torde uppvägas av de

fördelar, spärren erbjuder.

Vid upprättande av ifrågavarande författningsförslag har övervägts

huruvida taxeringen till skatten skulle i första hand anförtros åt taxe­

ringsnämnderna eller eventuellt åt prövningsnämnderna. Även örn den

vägen, att låta taxeringen företagas först av prövningsnämnderna, synts

framkomlig, har emellertid befunnits lämpligare att låta taxeringen" till

.skatten ske i samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt. Därvid har naturligen förutsatts, att den särskilda

skatten å förmögenhet skall kunna av 1934 års riksdag antagas å sådan

tid, att taxering till skatten kan nämnda år verkställas av taxerings­

nämnderna innan deras arbete avslutats. Enär skatten blott avser för­

mögenheter, överstigande 50,000 kronor, kan den ej komma att avse andra

personer än dem, som äro skyldiga att avlämna deklaration. Beträf­

fande taxeringsförfarandet synes i huvudsak böra gälla samma regler

som i fråga örn den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Över

taxeringsnämnds beslut rörande särskild skatt å förmögenhet bör sålun­

da i vanlig ordning få anföras besvär hos prövningsnämnd, liksom be-

svärsförfarandet i övrigt bör ansluta sig till vad i detta avseende gäller

i fråga örn den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Även debi­

tering och uppbörd synes böra ske i den för nämnda skatt föreskrivna

ordning.

Det bifogade förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet

upptager bestämmelse därom, att i inkomstlängden skall införas den s. k.

beskattningsbara förmögenheten. Detta förmögenlietsbelopp motsvaras

av den verkliga förmögenheten, där ingen reduktion med hänsyn till det

för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ägt

rum, men i annat fall av den sålunda reducerade förmögenheten. Av in­

komstlängden kommer sålunda den verkliga förmögenheten att framgå,

där ej reduceringsregeln trätt i tillämpning; genom jämförelse med det

beskattningsbara beloppet kan avgöras, örn sistnämnda fall är för lian-

48

Kungl. Majda proposition nr 200.

5

o

Förslaget till förordning om ändrad lydelse ur vissa delar ar förord­

ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innefattar bl. a. änd­

ring av 13 § i sistnämnda förordning. De i författningsförslaget i

13 § a)—d) införda föreskrifterna motsvara de hittills gällande, dock

har för det fall, att någon åtnjuter avkastning av egendom, vartill ägan

derätten tillagts hans avkomling, utsagts, att med avkomling skall jäm­

ställas adoptivbarn och adoptivbarns avkomling. För de synpunkter, som

ligga till grund för de under e) och f) omförmälda stadgandena, har förut

i korthet redogjorts. Till förekommande av obilliga verkningar har an­

setts erforderligt att stadga, att föreskrifterna under e) och f) ej må för­

anleda till att förmögenhetstillgången ifråga beräknas högre än till 25

gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under

nästföregående beskattningsåret. Ändringarna rörande 13 § hava ansetts

böra träda i kraft först vid 1935 ars taxering.

18 § a) statsskatteförordningen föreslås, i enlighet med vad tidigare

anförts, skola ändras därhän, att författningsrummet kommer att avse

även stiftelser, vilka hava tili huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Berörda ändring synes böra träda i tillämpning redan vid 1934 års taxe­

ring. I och med överflyttningen av ifrågavarande stiftelser till i 18 §

a) upptagna kategori av skattskyldiga, komma med hänsyn till formule­

ringen av 2 § förordningen örn kommunal progressivskatt berörda stif­

telser att automatiskt underkastas skyldighet att utgöra dylik skatt även­

som utjämningsskatt.

Rörande 24 § föreslås en omformulering i syfte att utmärka, att den

i paragrafen föreskrivna begränsningen rörande ansvarigheten för in­

komst- och förmögenhetsskatt skall gälla även skatt för förmögenhet, som

påföres oskift dödsbo för det beskattningsår varunder dödsfallet inträffat.

Rörande förslaget till förordning örn ändring i vissa delar ar taxerings­

förordningen må anmärkas följande. Av taxeringslängden bör tydligt

framgå, huruvida stiftelse, som taxerats till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt, ansetts hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen och

sålunda skall underkastas den progressiva skattefoten. För den skull

Ilar föreslagits införande i 86 § taxeringsförordningen av bestämmelse

därom, att vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall beträffande dylik stiftelse i inkomstlängden anmärkas skattens

grundbelopp, uträknat enligt den progressiva skalan.

Därest stiftelse hänförts till sådan stiftelse, varom nu sagts, skulle med

tillämpning av gällande regler stiftelsen ej erhålla underrättelse härom.

Då stiftelsen ej heller hade rätt att i den i 124 § angivna ordning anföra

besvär däröver, att stiftelsen ansetts vara sådan, att den progressiva ska­

lan skulle gälla för densamma, kunde rättsförlust uppsta. För den skull

har ansetts nödigt att i 90 § taxeringsförordningen föreskriva att stif­

telse, som hänförts till sådan stiftelse, varom i 18 § a) statsskatteförord­

ningen sägs, skall av taxeringsnämndens ordförande erhålla underrättel­

se därom. Tillika har ansetts böra i 123 § 2 mom. taxeringsförordningen

föreskrivas, att då stiftelsen ej erhållit dylik underrättelse, stiftelsen

skall åtnjuta extra ordinär besvärsrätt under samma förutsättningar

som gälla för det fall, att underrättelse örn avvikelse från deklaration ej

erhållits.

Stockholm i finansdepartementet den 30 december 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

51

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas tills vidare

årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordnin­

gen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögen­

het vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före

den 1 mars under taxeringsåret, överstigit 50,000 kronor. I den skatte­

pliktiga förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den

skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förord­

ningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras

därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk

juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämn­

da förordning omförmäld stiftelse.

2

*.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i för­

hållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara för­

mögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stad­

gas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall

hans omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskatt­

ningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga

förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för

ifrågavarande beskattningsår enligt angivna förordning fastställda be­

skattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett

belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock

minst åttio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej

för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den.

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande åttio procent av

den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bort­

faller.

3 *.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men

icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara för­

mögenheten, som överstiger 50,000 kronor;

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 %o av återstoden

300.000 »

»

500,000 » : 400 »

» 300,000 »

» 3 %0 »

»

500.000 »

» 1,000,000

» : 1,000 »

» 500,000 »

» 4%0 »

1,000,000 kr.

: 3,000 »

»1,000,000 »

» 5 %0 »

»

4 §.

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedö-

mes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda

förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för ma­

karna gemensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje

stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara be­

loppet. Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara för­

mögenheten samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögen­

heter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande till-

lämpning.

5 §.

1 morn. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 morn. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till

ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å

förmögenhet enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad

till sådan skatt, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å

förmögenhet enligt denna förordning att utgå med det belopp, som ge­

nom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik efter­

taxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6

§.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxe­

ras till dylik skatt.

7 i

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från

skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas

jämväl i fråga örn särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8

§.

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § i förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet

eller delägare i skiftat dödsbo allenast för val av skatten å hans lott be­

löper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 200.

53

9 §.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom för-

mäles i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis

skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyl­

dighet enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas

till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock

att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad,

av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda be­

skattningsbara förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskatt­

ningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring

i dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmö­

genhetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning.

10

§.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna

förordning, under iakttagande av följande särskilda föreskrifter.

I inkomstlängden skall vid taxeringen införas uppgift örn den till sär­

skild skatt å förmögenhet enligt denna förordning beskattningsbara för­

mögenheten.

Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning skall ej

tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall

tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet en­

ligt denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan

skatt.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vid­

tagas den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, som därav må föranledas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 141 § 1 mom. samt 143 § 1 och 2

mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt

räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11

§•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, dä förordningen, en­

ligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författnings­

samling.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

förordning örn ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373).

Härigenom förordnas, att 13, 18 och 24 §§ förordningen om statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 skola, 18 § i nedan

angiven del, erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anvisningarna

till nämnda förordning skall införas en anvisning till 13 § av nedan an­

givna lydelse:

13 %.

I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med

ägare :

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kal­

lad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller

ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten

upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmö­

genhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn

eller adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta

avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, var­

till äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger,

att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas så­

som förmögenhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmö­

genheten beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkast­

ningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

18 $.

Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss i särskild ordning be­

stämd procent av ett för den skattskyldige fastställt grundbelopp, som

uträknas enligt nedan angivna grunder.

a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska förenin­

gar och utländska bolag ävensom för stiftelser, som enligt de för desamma

gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss fa­

miljs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, ut­

gör grundbeloppet:

för den----------- tre procent av det beskattningsbara beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

56

_ såvitt angår stiftelse, som omförmäles i 18 § a) förordningen om stat­

lig inkomst- ock förmögenhetsskatt, taxerat belopp, beskattningsbart be­

lopp och skattens grundbelopp, samt

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, bo­

lagets kapital, belopp, för vilket jämlikt 7 § g) förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, beskattnings­

bart belopp, skatteprocent därå och skattens grundbelopp;

dels i avseende å-------— taxeringslängden införas.

Närmare föreskrifter — — — Kungl. Majit.

Taxeringslängderna underskrivas —------- och ledamöter.

90 §.

1 merni. Har taxeringsnämnden ----------- till denne.

2 morn. Har självdeklaration----------- därtill anmanats.

3 mom. Har vid taxeringen stiftelse åsatts grundbelopp enligt 18 § a)

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxe­

ringsnämndens ordförande att ofördröjligen i rekommenderat brev med

allmänna posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

4 moro. Underrättelse, som ovan i denna paragraf omförmäles, skall in­

nefatta upplysning örn vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

123 §.

2 mom. Den som —-------hos kammarrätten.

Har stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig själv­

deklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet före­

kommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av ta­

lan, vid taxeringen åsatts grundbelopp enligt 18 § a) förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts,

såvitt angår denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att

stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden

före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av

länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i

Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövnings-

nämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, en­

ligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författnings­

samling.

58

Kungl. Marits proposition nr UDO.

denna att såvitt tvaga är om etter skattens införande verkställda nyemis­

sioner i huvudsak träffa låntagaren, enär räntorna å nya obligationer

kunna väntas höjda med i stort sett den förutsedda framtida kupongskat­

tens belopp. Vad åter angår redan utfärdade obligationer kan antagas,

att en kupongskatt träffar i huvudsak dem som äga obligationerna vid

den tidpunkt, när den nya merbeskattningen blir känd. Dessas framtida

nettoavkastning minskas, och på den grund sjunker omedelbart obliga­

tionernas kapitalvärde (skatten amorteras). Vad angar frågan örn en sär­

skild kupongskatt å aktieutdelningar utom inkomstbeskattningens ram,

kan antagas, att denna skulle i huvudsak stanna å aktieägarna och verka

såsom annan merbeskattning ä industrien (t. ex. genom skatt a aktiebo­

lag). En viss omedelbar nedgång av aktiekurserna beträffande redan be­

fintliga aktier såsom en följd av den försämrade räntabiliteten torde vara

att förutse. Kupongskatterna å såväl aktieutdelningar som räntor å nyut-

färdade industriobligationer skulle summariskt sett båda träffa aktie­

ägarna, därvid dock vore att märka, att marknaden för placeringar i dessa

papper representerade en så stor del av kapitalmarknaden, att antagligen

ej räntefoten skulle ökas med hela skattebeloppet. Infördes skatter vid

källan å all kapitalavkastning, skulle däremot ej någon övervältning inom

landet vara att förutse. Infördes merbeskattning av kapitalavkastning

ej genom beskattning vid källan utan genom beskattning direkt hos kapi­

talisten, skulle resultatet bliva i huvudsak detsamma som beträffande

skatter vid källan, men med den skillnaden att det, vad angår progres­

siva skatter, skulle vara svårt att bedöma efter vilken skattenivå jäm­

viktsläget beträffande räntefoten skulle komma att inställa sig.

I andra huvudavdelningen behandlas möjligheten att i Sverige införa

särskild skatt å förmögenhetsavkastning.

Vad angår frågan örn personlig skatt a förmögenhetsavkastning fram-

liålles till en början, att hänsyn måste tagas till i Sverige redan före­

kommande merbeskattning av dylik avkastning. En allmän merbeskatt­

ning av förmögenhetsavkastning inbegripes principiellt i den svenska för­

mögenhetsskatten. Vid sidan härav finnas merskatter a förmögenhetsin-

komster av speciella slag, t. ex. dubbelbeskattningen av aktieinkomster

och inkomster genom ekonomiska föreningar så ock den kommunala fas­

tighetsskatten, i den mån det därigenom beskattade beloppet ej motsvaras

av inkomst, samt skogsaccisen.

1 valet mellan olika former av allmän merskatt a förmögenhetsavkast­

ning synes den som direkt träffar denna inkomst vara den ur principiell

synpunkt i längden bästa, under förutsättning att även sådan avkastning,

som visar sig i materiellt utbyte, skall medräknas i avkastningen (t. ex.

innehav av smycken etc.). Vill man med en tillfällig skatt göra ett tvär­

snitt genom hela kategorien av förmögenhetsägare, finnas däremot goda

skäl att föredraga beskattning av förmögenhet framför merbeskattning av

förmögenhetsinkomst, därför att avkastningen kan på grund av tillfälliga

förhållanden vara en annan än normalt. Är det fråga örn sådan merbe­

skattning av kapitalavkastning, som avses att bliva varaktig, bör tagas i

övervägande, örn den ej av praktiska skäl bör i sin helhet anordnas i en

enda form. Vid en tillfällig merbeskattning av förmögenhetsavkastning

ligger saken annorlunda. Genom att en särskild skatteform väljes beto­

nas skattens mera tillfälliga karaktär, vilket kan tänkas utöva en rätt

stor psykologisk inverkan, bl. a. på förmögenhetsinnehavarna, som vid en

skatt, vars tillfälliga natur betonats, bliva mindre benägna att företaga

dispositioner till skattens undgående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

59

Personlig merbeskattning av förmögenhetsavkastning synes kunna äga

rum efter i huvudsak två metoder: 1) den direkta metoden, enligt vilken

man söker få fram den faktiska avkastningen av olika slags förmögen-

hetstillgångar oell upptager denna inkomst till högre belopp än det verk­

liga; samt 2) den indirekta metoden, enligt vilken man söker få fram den

avkastning, som anses ej vara att hänföra till förmögenhetsavkastning,

och medräknar denna med lägre belopp än det verkliga. Även mellau-

former mellan de håda metoderna äro tänkbara.

I promemorian genomgås härefter de olika slagen av förvärvskällor

vid den svenska inkomstbeskattningen med särskild hänsyn till frågan,

i vad mån i desamma ingår förmögenhetsavkastning. I samband där­

med behandlas jämväl spörsmålet, i vad mån gäldränta hänför sig till de

olika förvärvskällorna.

Därefter undersökes möjligheten att vid tillämpning av den direkta me­

toden ur varje förvärvskälla urskilja vilket belopp som bör betraktas så­

som förmögenhetsavkastning. Det framgår, att ett sådant urskiljande be-

träffande flera förvärvskällor möter stora svårigheter och ej kan åstad­

kommas med nuvarande deklarationsuppgifter. I anslutning härtill un­

dersökes möjligheten att vid ifrågavarande beskattning undantaga vissa

slag av avkastning — exempelvis av jordbruksfastighet — och såmedelst

åstadkomma en differentiering mellan olika slag av förmögenhetsinkom-

ster. Undersökningen giver vid handen, att även ett sådant urskiljande

möter stora tekniska svårigheter; de olika förvärvskällorna gå i varandra,

och de nuvarande gränsbestämningarna m. m. skulle få en betydelse, som

ej vore avsedd. Även gäldränteavdragets fördelning representerar häl­

en betydelsefull praktisk svårighet.

En tillämpning av den indirekta metoden — ungefär sådan som denna

vöre utformad i England — skulle sannolikt i praktiken ställa sig enklare

än användande av den direkta metoden, men även här nödgades man göra

vissa antaganden och fastställa schabloner. Örn man ville provisoriskt

införa en reform i angivet syfte, vore den enklaste utvägen att merheskatta

vad som ej ansåges utgöra arbetsinkomst.

Eventuell lagstiftning med det angivna syftet kunde ej komma i tillämp

ning vid 1934 års taxering med hänsyn bl. a. till behovet av ändrade de

klarationsformulär.

I ett särskilt kapitel behandlas frågan örn kupongskatt a aktieutdelnin­

gar såsom särskild skatt vid sidan av inkomstskatten. Då en sådan be­

skattning verkar praktiskt taget såsom en skatt på själva bolaget ä den

vinst, som utdelas, kommer frågan om dess berättigande att praktiskt ta­

get sammanfalla med frågan örn den svenska industriens skattebelastning

i förhållande till motsvarande belastning utomlands. Den s. k. bolags-

skatteberedningen hade efter en jämförelse med utlandet kommit till det

resultatet att den svenska industrien vore jämförelsevis alltför hårt be­

skattad. Av denna beredning hade framlagts ett förslag till kupongskatt

a aktieutdelningar men med huvudsaklig karaktär av att utgöra ett inte­

grerande led i gällande inkomstbeskattning. Detta förslag kunde tjäna

som teknisk förebild för ett eventuellt förslag örn fristående kupongskatt

a aktieutdelningar. En fristående kupongskatt vore emellertid tekniskt

lättare att anordna än den av beredningen föreslagna skatten.

Vad angår frågan om fristående kupongskatt å obligationsräntor fram

hålles, att en dylik skatt skulle innebära både praktiskt och principiellt

en nyhet i svenskt skattesystem. Vid bedömande av en dylik skatt måste

mycken hänsyn tågås till skattens verkan, lil. a. den förut berörda örn

60

Kungl. Martts proposition nr 200.

ständigheten, att verkan blir helt olika beträffande gamla och nya obli­

gationer. Vad angår redan befintliga obligationer kunde det måhända

anses mindre lämpligt att nu införa en beskattning av personer i utlan­

det, då den tysta förutsättningen vid obligationernas utsläppande otvivel­

aktigt varit framtida skattefrihet och en efterföljande beskattning skulle

kunna skada våra framtida lånemöjligheter. För räntor å nya obligatio­

ner kan man däremot, örn man vill, uttaga kupongskatt även av personer

i utlandet, vilket dock betyder en högre låneränta, varför ej de utländska

obligationsägarna utan de svenska låntagarna i huvudsak träffas av skat­

ten. Kupongskatt å obligationsräntor vore olämplig som en tillfällig

anordning. Frågan örn skattefrihet är vad angår kupongskatt på obliga­

tionsräntor mycket viktig och bör även den betraktas olika för gamla och

nya obligationer. Vad angår gamla obligationer måste nämligen denna

fråga bedömas med hänsyn till obligationsägaren men vad angår nya obli­

gationer med hänsyn till obligationsutfärdaren. Beträffande obligations­

lån från utländska stater med kupongskatt har i stor utsträckning frihet

från kupongskatten uttryckligen måst utfästas. För den tekniska utform­

ningen av eventuell kupongskatt å obligationsräntor kan vad som gäller

beträffande kupongskatt å aktieutdelningar väsentligen tillämpas, men

frågan blir mer komplicerad, örn utländska obligationsräntor skola med­

tagas under skatten.

I promemorian göras slutligen vissa kalkyler å vad eventuell skatt å

förmögenhetsavkastning skulle kunna tänkas under olika förutsättningar

inbringa. Kalkylerna angivas emellertid vara synnerligen osäkra.

Stockholm i februari 1934.

Carl W. V. Kuylenstierna.

62

Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.

Beskattning

ao förmögen­

het vid sidan

av

den ordi­

när xeinkomst-

^och förmögen­

hetsskatten

till staten.

emot en dylik anordning av förmögenhetsbeskattningen anmärkte departe­

mentschefen till en början, att därigenom lämnades åsido förmögenhet,

som icke gav någon avkastning. Vidare hänvisade departementschefen

till svårigheten att speciellt beträffande inkomst av fast egendom sär­

skilja vad som kunde anses härröra av förmögenhet. Den av departe­

mentschefen valda utvägen lämnar icke rum för dessa anmärkningar.

Densamma skulle kunna karakteriseras sa. att inkomsten ökas — icke

med viss del av den verkliga inkomsten av förmögenhet — utan med

viss del av en efter en allmän schablon beräknad avkastning. Schab­

lonen innebar, att avkastningen skulle antagas utgöra 5 procent av för­

mögenheten. Då en ytterligare förutsättning var, att fonderad inkomst

skall bära V» högre skattebörda än inkomst av arbete, blev tillägget till

inkomsten ‘/a av 5 procent av förmögenheten - 1.67 procent eller 1 /«*, av

förmögenheten. Med detta system undgår man svårigheten att uppskatta

förmögenhetsavkastningens verkliga belopp, varjämte ernås, att förmö­

genhet utan avkastning blir föremål för beskattning.

Varför valdes då ej i stället en fristående förmögenhetsskatt! Även

en dylik blir ju oberoende av förmögenhetens faktiska avkastning. Ett

skäl som kan anföras till förmån för det gällande systemet är ju etet, att

man vid detsamma undgår att prisgiva förmögenhetsuppgifterna för

offentligheten. Denna synpunkt synes likväl icke återfinnas varken i

prop. nr 88 eller i departementschefens kammaranföranden, men kan ju

det oaktat hava varit av betydelse vid hans ställningstagande. I stället

framhöll departementschefen till förmån för den föreslagna anordningen

— i propositionen mera antydningsvis, i debatten med skärpa — att det­

samma medförde, att skatten ä förmögenhet blev beroende ej allenast av

förmögenhetens utan även av den taxerade årsinkomstens storlek. Denna

inverkan sker i den riktningen, att ett och samma förmögenhetsbelopp

blir hårdare beskattat ju större den taxerade inkomsten är. Samma skäl

åberopades av vederbörande riksdagsutskott, som i anledning av en mo­

tion till förmån för en fristående förmögenhetsskatt uttalade, att den före­

slagna förmögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållanden

kunde antagas i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av för­

mögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.

Vid sidan av den förmögenhetsbeskattning, som sker genom den ordinarie

inkomst- och förmögenhetsskatten, har förmögenheten underkastats be­

skattning genom extra ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatter (åren

19181, 1919, 1932 och 1933) ävensom genom kommunal progressivskatt och

utjämningsskatt. I varje fall är härvid fråga örn en på taxeringen till

den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten grundad beskattning.

Avvikande anordnad var den beskattning av förmögenheten, som ägde

rum genom värnskatten (beslutad år 1914, Svensk förf.-saml. nr 284). Värn­

skatten, som var utformad i syfte att drabba de bättre situerade, utgick

nämligen på grundval av den taxerade inkomsten med tillägg av Vio av

förmögenheten. Progressiviteten var kraftigare än vid inkomst- och för­

mögenhetsskatten. Taxering till värnskatt företogs under senare delen

av år 1914 av särskilda värnskattenämnder och grundades i legel på 1914

års deklarationer. Skatten skulle erläggas år 1915. dock ägde skattskyl­

dig rätt att inbetala skattebeloppet med V ett vart av åren 1915—1917.

I propositionen rörande värnskatten (1914:85) diskuterades möjlighe­

ten av att låta den extra beskattningen av förmögenhet ske i formen av

1 Förutom extra ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs för detta år en särskild

tilläggsskatt till den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten.

Kungl. Majda proposition nr 200.

63

en fristående förmögenhetsbeskattning. Vederbörande departementschef

aberopade emellertid gentemot den fristående beskattningen samma skäl

som anfördes av departementschefen år 1910, det nämligen, att förmögen­

hetsskatten borde vara beroende även av inkomstens storlek. Skattebör­

dan borde, enligt vad i propositionen anmärktes, avvägas med hänsyn till

<len skattdragandes ekonomiska ställning som en helhet, icke efter varje

del för sig utan hänsyn till den andra delen.

I det av Landén föreslagna kommunala skattesystemet ingick en pro­

portionell fristående förmögenhetsskatt.

Eiserman och v. ^Volckers förslag till kommunal beskattning upptog

bl. a. en progressiv kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt. Grund­

valen för denna var inkomsten med tillägg av 7«o av förmögenheten.

Utredning rörande förmögenhetsbeskattningen har företagits av de s. k.

inkomstskattesakkunniga i ett år 1922 avlämnat betänkande (ej tryckt, re­

fererat i bolagsskatteberedningens betänkande, sid. 192 ff.).

Enligt lämnade direktiv ålåg de sakkunniga bl. a. att avgiva ytt­

rande örn oell i vad mån en skärpning av förmögenhetsbeskattningen,

därest en sådan skärpning av statsfinansiella skäl funnes önskvärd,

kunde anses i övrigt av förhållandena påkallad eller eljest lämplig.

Härutinnan anförde de sakkunniga i huvudsak följande: Enligt de sak­

kunnigas mening hade teoretiskt ovederläggliga skäl icke kunnat före­

bringas för att vid sidan av inkomstbeskattningen beskatta förmögen­

heten såsom sådan. På grund härav och enär vidare en dylik beskatt­

ning av samlat kapital ur nationalekonomisk synpunkt alltid vore ägnad

att väcka betänkligheter, därest den ledde till kännbar minskning av na­

tionalförmögenheten, måste en förmögenhetsbeskattning av mera varaktig

art nödvändigtvis hållas inom mycket måttliga gränser. Det syntes de sak­

kunniga kunna ifrågasättas, örn icke den dåvarande förmögenhetsbeskatt­

ningen (1919 års tariff, förhöjd med 75 procent), redan vore så tung, att

någon skärpning av densamma icke borde kunna tillrådas. De sakkun­

niga hänvisade i detta avseende till av de sakkunniga företagna beräk­

ningar angående förmögenhetsbeskattningens tyngd i vissa antagna fall

samt förmögenhetsskattens sammanlagda avkastning. Dessa beräkningar

gåve enligt de sakkunnigas mening vid handen, att den statliga och kom­

munala inkomst- och förmögenhetsbeskattningen innebure en mycket kraf­

tig beskärning av den samlade nationalinkomsten, ovillkorligen ledande

till en betänklig minskning av sparkapitalet och till en därav föranledd

ökad svårighet att genom beskattning av dessa skattekällor anskaffa i

framtiden erforderliga skattemedel.

De sakkunniga hade vidare att taga i övervägande, huruvida det för

framtiden kunde befinnas ändamålsenligt och lämpligt att ordna förmö­

genhetsbeskattningen genom en självständig, från sitt nuvarande sam­

manhang med inkomstbeskattningen frigjord förmögenhetsskatt. På

grund av sin begränsade tid inskränkte sig de sakkunniga till vissa all­

männa uttalanden rörande spörsmålet ifråga. Dessa uttalanden hava in­

nebörden av en rekommendation för den fristående beskattningen. De

sakkunniga framhölle inledningsvis, att vid sistnämnda skatteform be

skattningen av förmögenhet lätt kunde statistiskt klarläggas, örn än denna

praktiska fördel vore av mera sekundär betydelse. Vidare uttalade de

sakkunniga, att vid den gällande anordningen av förmögenhetsbeskatt­

ningen merskatten å förmögenhetsinkomst bleve, i procent räknad, ytterst

ojämn och särskilt inom de lägre inkomstgrupperna mycket stor. Så länge

som skatteskalan vore så modest anlagd som vid inkomst- och förmögen-

Senare ko/n-

mittéutred-

ningar.

Inkomst­

skattesak­

kunniga.

64

Kungl. Majlis proposition nr 200.

hetsbeskattningens införande, spelade detta icke någon nämnvärd roll,

men då skatteprogressionen oell därmed beskattningens tyngd blivit i be­

tydande grad skärpta, måste missförhållanden av dylik art och omfattning

tillmätas en starkt ökad betydelse. Dessa olägenheter kunde med säker

het undvikas vid en självständig förmögenhetsbeskattning. Slutligen an­

märkte de sakkunniga, att vid den fristående beskattningen icke behövde

upprätthållas den »knappast hållbara fiktionen», att inkomst av annat

slag än förmögenhet bleve mera skattekraftig då den förenades med

kapitalinkomst. Vid den fristående beskattningen undginge man även

den fiktionen, att all förmögenhet gåve en till 5 procent beräknad avkast­

ning, utan kunde man i stället bygga på själva förmögenhetsbesittningen,

»vilken i och för sig är ett tecken på välstånd utöver det som arbetsför­

mågan och arbetsmöjligheterna kunna skapa och tillräckligt att motivera

en särheskattning av förmögenheten vid sidan av skatten på inkomst».

Boiagsakatte-

Förmögenhetsbeskattningen i Sverige har gjorts till föremål för över-

beredningen.

vägande jämväl av bolagsskatteberedningen i dess år 1931 avgivna betan

kande. Bolagsskatteberedningen, som föreslagit viss lindring av aktie-

bolagsbeskattningen, har som utväg att erhålla ersättning för den härav

föranledda minskningen av skatteintäkterna anvisat höjning av skatten å

förmögenhet i förening med skärpning av skatteskalan för fysiska perso­

ner. Beredningen har därvid ifrågasatt höjning av förmögenhetsdelen

till 1/so alternativt 9/soo.

I betänkandet diskuteras (sid. 196 ff.) huruvida det nuvarande systemet

för beskattning av förmögenheten lämpar sig för uttagande av en för ge­

nomförande av beredningens förslag örn lättnad i bolagens beskattning

erforderlig ökad beskattning. Beredningen framhåller därvid bl. a., att

en icke oväsentlig förtjänst hos det gällande systemet vore, att det­

samma medgåve uttagande av förhållandevis hög förmögenhetsskatt i de

fall, då en relativt liten förmögenhet vore förenad med en stor inkomst,

liksom att i de fall, då förmögenheten lämnade låg avkastning, skattesat­

sen bleve lägre än i händelse avkastningen, procentuellt taget, vore större.

Detta läte sig icke göra med en självständig förmögenhetsskatt. Bered­

ningen uttalade vidare, att en fristående skatt kunde oftare än den med

inkomstskatten kombinerade förmögenhetsskatten leda till att själva för­

mögenheten måste tillgripas för skattebetalningen. Det gällande systemet

syntes i det stora hela kunna försvaras. I varje fall kunde ett system med

fristående förmögenhetsbeskattning icke utan vidare betecknas såsom så

klart överlägset det nuvarande systemet, att beredningen hade anledning

att taga initiativ till en omläggning av förmögenhetsbeskattningen enbart

för att möjliggöra en överflyttning av en del av bolagens skattebörda å

ägarna av förmögenhet. En dylik omläggning borde f. ö. baseras på färs­

kare statistiskt material än vad som stöde beredningen till buds, nämligen

på 1930 års folkräkningsmaterial.

Beträffande den av beredningen ifrågasatta höjningen av förmögenhets­

delen till Vso uttalade beredningen, att höjningen icke kunde betecknas

såsom anmärkningsvärt kraftig, åtminstone icke vid ungefär dåvarande

utdebiteringsprocent (145 %) och oförändrade skatteskalor. Skulle där­

emot utdebiteringsprocenten ökas mera avsevärt eller skalorna skärpas,

kunde en höjning av förmögenhetsdelen medföra en väl kraftig skärpning

av skattesatserna för förmögenheter inom de högre intervallerna.

Ehuru en höjning av förmögenhetsdelen till Vso blott till en del kompen­

serar den föreslagna lättnaden i bolagens beskattning, har beredningen icke

ifrågasatt ytterligare höjning av förmögenhetsdelen och ej heller direkt

65

berört verkningarna av en dylik ytterligare höjning. Vid bedömande av

beredningens ställning måste ihågkommas det sammanhang, vari bered­

ningen behandlar förmögenhetsbeskattningen; denna ses ju under syn­

vinkeln av att åstadkomma ersättning för genom lindring i aktiebolagens

beskattning föranledd minskning av skatteintäkterna.

Oavsett förslaget örn förmögenhetsbeskattningens skärpning föreslog be­

redningen införande av bestämmelse därom, att — vad angår fysiska per­

soner — förmögenhetsdelen icke fick överstiga den taxerade inkomsten.

Avsikten härmed var att åstadkomma skattelindring för fall att den skatt­

skyldige har en i förhållande till förmögenhetens storlek ringa inkomst

eller ock ingen sådan.

Stockholm den BO december 1938.

E. Thore.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 saini. Nr 200.

o

66

Kungl. Majlis proposition nr 200.

Statlig be­

skattning.

Bilaga 4.

Förmögenhetsbeskattningen i vissa utländska stater.

Efterföljande översikt innefattar en redogörelse för förmögenhetsbe­

skattningen i vissa stater. Fråga är därvid om en efter totalförmögen­

heten normerad, årligen utgående beskattning. Hänsyn har sålunda icke

tagits till s. k. speciella förmögenhetsskatter, d. v. s. skatter å blott viss

förmögenhet, ej heller till arvsbeskattningen. Nämnas kan emellertid,

att arvsskatt förefinnes i samtliga de stater, översikten omfattar, utom

Österrike. Översikten avser icke heller att redogöra för sådan merbe-

skattning av kapitalinkomst, som sker i annan form än genom en all­

män förmögenhetsskatt. Emellertid hava i ett par fall vissa upplys­

ningar härutinnan lämnats.

Där ej annat angivits, har tagits hänsyn till under tiden till och med

den 30 juni 1933 utkommande författningar.

Norge.

I Norge förefinnes vid sidan av den statliga progressiva inkomstskat­

ten en fristående förmögenhetsskatt. Inkomst- och förmögenhetsbe­

skattningen daterar sig från år 1892, men undergick en genomgripande

omgestaltning år 1911. Förmögenhetsskatten var till en början propor­

tionell, men är sedan år 1913 progressiv. Nuvarande skatteskala har

gällt sedan år 1921.

Från och med år 1921 har tillkommit en extra ordinarie förmögenhets­

skatt, som medför en synnerligen kraftig belastning av större förmögen­

heter. Den extra ordinarie förmögenhetsskatten antogs första gången

för en tidrymd av tio år, men giltighetstiden har senare förlängts ett år

i sänder. För budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 har skatten nedsatts

med 20 resp. 30 procent.

Underkastade den ordinarie förmögenhetsskatten äro icke blott in­

ländska fysiska personer, utan även inländska aktiebolag, sparbanker,

ekonomiska föreningar och ömsesidiga aktiebolag. Dessa skatta för all

sin förmögenhet. Därjämte skatta i utlandet hemmahörande aktiebolag

för i Norge befintlig egendom.

Som förmögenhet räknas »vad efter gängse priser utgör verkliga vär­

det av den skattskyldiges fasta och lösa egendom jämte utestående ford­

ringar efter avdrag av gäld». Avgörande för värderingen är sålunda

principiellt saluvärdet. Värdet av fast egendom bestämmes oberoende

av det saluvärde, som framkommer genom taxeringen för kommunal

egendomsskatt (detta saluvärde har en något annorlunda innebörd). Lant­

brukare behöva ej skatta för utsäde, som erfordras för gårdens drift un­

der det kommande året.

Då aktier inräknas i fysisk persons förmögenhet och förmögenhets­

skatt därjämte utgår av aktiebolag, är aktieförmögenhet underkastad

dubbel beskattning.

Beräkningen hänför sig regelmässigt till den 1 januari under taxerings­

året.

67

Förmögenhetsskatt utgår för inländska fysiska personer, sparbanker

och ekonomiska föreningar efter följande skiktskala:

Kungl. May.ts proposition nr 200.

För de första

10,000 kronor ...........

Förmögenhetsskatt

i promille

0.3 0

»

påföljande 40,000

» ...........

..................... 0.5 0

»

»

50,000

» ...........

..................... 1.00

»

»

50,000

» ...........

..................... 1.50

»

50,000

» ........... .................... 2

»

»

100,000

» ...........

..................... 2.5 0

»

»

200,000

» ........... .................... 3

»

500,000

» ...........

3.50

»

»

1,000,000

» ............ .................... 4

»

»

2,000,000

» ........... .................... 5

» överskjutande belopp............................................ 6.

Förmögenhet under 5,000 kronor är fritagen från beskattning. För­

mögenhet mellan 5,000 och 20,000 kronor är endast underkastad förmögen­

hetsskatt, då vederbörandes inkomst är så stor, att därå utgår inkomst­

skatt. Förmögenhet på 20,000 kronor och däröver är alltid underkastad

beskattning (fråga är blott om fysiska personer).

För aktiebolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag utgör förmögen­

hetsskatten 2 promille av förmögenheten.

Taxering till förmögenhetsskatt sker på grundval av deklarationer, ge­

mensamma för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Den extra ordinarie förmögenhetsskatten träffar huvudsakligen in­

ländska fysiska personer. Inländska juridiska personer äro icke under­

kastade densamma. I fråga örn vad med skattepliktig förmögenhet för­

stås gälla principiellt samma regler som för den ordinarie förmögenhets­

skatten. Vid den extra ordinarie skatten ingår emellertid i förmögen­

heten inre lösöre (vilket icke alltid är fallet vid den ordinarie skatten),

dock blott i den mån värdet av lösöret överstiger 50,000 kronor.

Den extra ordinarie förmögenhetsskatten utgår efter följande skala:

För de första

125,000 kronor .............

Förmögenhetsskatt

i procent

»

påföljande 75,000

» ............. .................... 0.4

»

»

100,000

» ............. .................... 0.5

»

»

100,000

» .............

0.6

»

»

200,000

»

............. .................... 0.7

»

»

200,000

» ............. .................... 0.8

»

200,000

»

............. .................... 0.9

»

»

250,000

»

............. .................... 1.0

»

»

250,000

»

............. .................... 1.1

»

»

500,000

» ............

1.2

»

»

1,000,000

»

............. .................... 1.3

»

»

2,000,000

»

............

.................... 1.4

»

»

2,000,000

»

............. .................... 1.5

»

»

3,000,000

»

............. .................. 1.75

»

»

5,000,000

» ............

.................... 2

»

»

5,000,000

» ............. .................. 2.2 5

»

»

5,000,000

»

.............

2.5

»

»

5,000,000

»

............. .................... 2.75

»

överskjutande belopp

....................

3.

68

Kungl. Majda 'proposition nr 200.

Kommunal

beskattning.

Statlig be-

⁹

hanning.

För utländska sammanslutningar, som skatta för i Norge befintlig

egendom, utgör skatten 0.5 procent.

Beträffande budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 har, som nämnts, före­

skrivits, att den extra ordinarie förmögenhetsskatten skall utgå, med ett

med 20 resp. 30 procent nedsatt belopp.

Därest för skattskyldig totala skattebeloppet till stat och kommun (inkl.

den extra ordinarie förmögenhetsskatten) överstiger 75 procent av den

till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, skall den extra ordi­

narie förmögenhetsskatten bortfalla i sådan utsträckning, att totala skatte­

beloppet icke överstiger 75 procent av inkomsten. Sistnämnda föreskrift

har införts år 1933.

Taxeringen till extra inkomst- och förmögenhetsskatt sker på grund­

val av de vanliga deklarationerna. Taxeringen granskas av en för hela

riket gemensam högsta nämnd.

Ursprungligen kunde den extra ordinarie förmögenhetsskatten till viss

större del betalas genom överlåtelse av obligationer och aktier efter fast­

ställda värden. Emellertid hava föreskrifterna härutinnan upphävts1.

Även den norska kommunalbeskattningen inrymmer en allmän för­

mögenhetsskatt. Primärkommun äger nämligen upptaga dylik skatt

med visst av kommunalstyrelsen bestämt belopp per 1,000 kronor för­

mögenhet, därvid emellertid friheten att bestämma utdebiteringsprocen-

ten är begränsad. I fråga örn subjektiv och objektiv skattskyldighet

överensstämmer i princip den kommunala förmögenhetsskatten med den

statliga ordinarie förmögenhetsskatten. I motsats till vad gäller vid

statsbeskattningen betraktas emellertid aktier i regel ej som förmögen­

het hos aktieägaren (så är fallet blott beträffande aktier i utländska bo­

lag, i Norges bank m. m.).

I regel tages förmögenhet till beskattning i den kommun, där den skatt­

skyldige bor, dock beskattas förmögenhet, nedlagd i fast egendom eller

rörelse som hänför sig till fast egendom, i den kommun där egendomen

är belägen.

Den kommunala förmögenhetsskatten får icke utgöra mer än 3 och ej

mindre än 1 krona per 1,000 kronor. I vissa fall får skatten dock höjas

till 4 kronor per 1,000 kronor. Samma skattesatser skola gälla för fy­

siska och juridiska personer.

Danmark.

Den danska statsbeskattningen inrymmer vid sidan av den allmänna

inkomstskatten en fristående förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten,

som infördes år 1903, var till en början proportionell med låg skattefot

(0.6 promille). År 1912 förändrades skattefoten till progressiv (maximum

^1.25 promille). Under världskriget undergick skatteskalan kraftiga höj­

ningar för att åren 1919—1922 uppvisa en högsta skattesats av 25 promille

(enligt skiktskala). Sistnämnda år fick skatteskalan sin nuvarande ut­

formning.

Förmögenhetsskatten avser icke inhemska juridiska personer. För ut­

ländska personer och sammanslutningar omfattar skatteplikten blott i Dan­

mark befintlig egendom.

’ Inkomstskatten och deli ordinarie förmögenhetsskatten uppgick år 1930/1931 till 06.ö mil­

joner kronor och den extra ordinarie förmögenhetsskatten samma år till ^11.2 miljoner kronor.

— Den ordinarie inkomstskatten för fysiska personer utgår efter en starkt progressiv skala

som börjar med 1.0 procent och slutar med 40 procent.

Kungl. Majda proposition nr 20o.

69

Förmögenheten värderas principiellt efter saluvärdet. Fast egendom

uppskattas med utgångspunkt från det till taxering för ejendomsskyld

fastställda värdet (denna taxering sker på grundval av saluvärdet).

Kreatur värderas på grundval av vissa av landsoverskatterådet publi­

cerade genomsnittspriser. Värdepapper upptagas till börsvärdet.

Värderingen hänför sig principiellt till förhållandena den 1 januari

under taxeringsåret.

Förmögenhet under 10,000 kronor är fri från skatt.

För förmögenhet mellan 10,000 kronor och 15,000 kronor uppgår skat­

ten till 0.65 promille.

För större förmögenheter utgår skatten efter följande skala:

Förmögenhet,

Skatt för

förstnämnda

Skatt för

mellanliggande

kr.

belopp,

kr.

belopp,

promille

15,000—

20,000

.............. 10

1

20,000— 80,000 ............. ............. 15

2

30,000—

50,000

.............. 35

3

50,000— 100,000

95

5

100,000— 200,000 ............. ............. 345

7

200,000— 500,000

............. 1,045

10

500,000—1,000,000

............. 4,045

13

1,000,000— .............. ............. 10,545

16

Beträffande i utlandet hemmahörande personer och sammanslutningar

får dock skatten icke understiga 2 promille.

Skattens storlek är emellertid i viss mån beroende även av vederbö-

randes inkomst. Med hänsyn till inkomsten inträder befrielse från för­

mögenhetsskatt eller reducering av densamma enligt följande regler1:

1) Förmögenhet mellan 10,000 kronor och 15,000 kronor är fritagen från

förmögenhetsskatt, därest den skattskyldiges totalinkomst ej är så stor,

att därå uttages inkomstskatt. — Det minimibelopp, vartill inkomst skall

uppgå för att tagas till beskattning, varierar efter orts- och familjeför­

hållanden m. m.

2) Vid förmögenhet, icke överstigande 100,000 kronor undergår för­

mögenhetsskatten reducering enligt följande schema:

Inkomst,

Förmögenhetsskatten

kr.

nedsättes till

—

2,000

......................................................................................................................................................................

*/5

2,000—3,500 ....................................................................... »/,

3,500—4,500 ....................................................................... Yr,

Fråga är örn totalinkomsten (den ansatte inkomst), utan avräknande

från densamma av skattefria avdrag.

3) De under 1) och 2) omförmälda reglerna innebära, att lättnad i

förmögenhetsskatten medgives vid en med hänsyn till det absoluta be­

loppet ringa totalinkomst (och fråga ej är örn större förmögenheter).

Emellertid gäller jämväl, att förmögenhetsskatten undergår reducering,

för det fall att inkomsten icke överstiger viss låg procent av förmögen­

heten. Då inkomsten för ett beskattningsår utgör mindre än tre procent

Föreskrifterna ha blott avseende a i Damnark hemmahörande personer.

70

Kunell. Majlis proposition nr 200.

Kommunal

beskattning.

av förmögenheten, nedsättes nämligen förmögenhetsskatten enligt skalan

med fem procent för varje två promille eller del därav, varmed inkomsten

understiger tre procent av förmögenheten. Förefinnes icke någon in­

komst, nedsättes förmögenhetsskatten med 80 procent. Är inkomsten

sålunda exempelvis 2 procent av förmögenheten, utgör reduceringen 5

procent för varje 2 promille, varmed 2 procent understiger 8 procent,

eller — då skillnaden mellan 2 och 8 procent utgör 10 promille — 5 pro­

cent X 5 = 25 procent. Med inkomst förstås icke inkomst speciellt av

förmögenhet utan den uppskattade totalinkomsten (den ansatte in­

komst). Förenämnda redulctionsregel är att tillämpa oberoende av huru

stor förmögenheten är. Därest reglerna under 2) och 3) medföra redu­

cering av förmögenhetsskatten i olika utsträckning, tillämpas den regel,

som ger största lättnaden.

Regeln under 3) gäller fr. o. m. budgetåret 1933/1934. Densamma ersatte

en år 1927 antagen bestämmelse, att förmögenhetsskatten icke fick med

mer än 50 procent överstiga den del av den statliga inkomstskatten, som

föll å inkomst, vilken kunde beräknas härröra av förmögenhet. Nämn­

da föreskrift, som icke synes lättillämplig, tog sikte på förhållandet mel­

lan förmögenheten och inkomsten särskilt av denna.

I deklarationen för den statliga inkomstskatten skall lämnas uppgift

även rörande förmögenheten.

Den danska kommunalbeskattningen inrymmer icke någon allmän för­

mögenhetsskatt. Däremot äger kommun rätt att vid beräkning av den

till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten förhöja bl. a. in­

komsten av kapital. Dylik inkomst kan nämligen beräknas till högst 150

procent av verkliga beloppet1.

Finland.

I Finland förefinnes vid sidan av dea allmänna statliga inkomstskat­

ten en fristående statlig förmögenhetsskatt. Berörda skatter, som båda

äro progressiva, datera sig från år 1920.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt äro i första hand finska med­

borgare samt finska sammanslutningar, anstalter och stiftelser. Dessa

skatta principiellt för hela sin förmögenhet. Förutom att en aktieägare

utgör förmögenhetsskatt för sina aktier, skattar sålunda aktiebolaget för

all sin förmögenhet. Skattesatserna äro desamma för fysiska och juri­

diska personer.

Skyldighet att utgöra förmögenhetsskatt åvilar vidare utlänningar och

utländska sammanslutningar för i Finland befintlig förmögenhet.

Såsom tillgång räknas icke möbler, husgeråd, konstverk o. dyl., ej hel­

ler andel i lantbruksfastighets spannmåls- och foderskörd, som förbrukas

till utfodring av för lägenheten nödiga dragare och boskap. Vid beräk­

ning av aktiebolags förmögenhet gäller, att som gäld icke må betraktas

aktie- eller andelskapital eller reservfond. Förmögenheten skall upp­

skattas till »gängse pris». Anmärkas kan, att det icke förekommer i

1 För budgetåret 1932/1933 beräknades förmögenhetsskatten till 28 miljoner kronor,

medan inkomstskatten upptogs till 62 miljoner kronor. Skattesatserna vid den statliga in­

komstskatten stiga från 2 procent till 25 procent. För juridiska personer gälla särskilda

regler.

Ilen ordinarie

fo-rmtigenhets -

skatten.

kunna ske, föreslog kommittén viss nedsättning av förmögenhetsskatten

å aktiebolag. Någon ändring rörande förmögenhetsbeskattningen av

dessa har emellertid ännu icke företagits1.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Nederländerna.

Allmän förmögenhetsskatt har förekommit i Nederländerna sedan år

1892. Skatten stod ursprungligen vid sidan av en inkomstskatt, som icke

omfattade inkomst av kapital. Dylik inkomst beskattades alltså genom

förmögenhetsskatten, för vilken skattefoten var sådan, att inkomst av

kapital i allmänhet beskattades hårdare än annan inkomst. År 1914 in­

fördes en all inkomst omfattande progressiv inkomstskatt, i samband

varmed förmögenhetsskatten sänktes. Förmögenhetsskatten är i huvud­

sak proportionell. Den f. n. gällande skatteskalan daterar sig från år

1919 (den ordinära skattesatsen höjdes nämnda år från O.r» promille till 1

promille).

Sedan år 1914 hava procentuella tillägg till deu ordinarie förmögen­

hetsskatten utgått till statsverket med varierande belopp. Dessa tillägg-

ingå numera till en fond för statsskuldens amortering (leeningfonds).

Förutom genom den ordinarie förmögenhetsskatten och tilläggen till

densamma är totalförmögenheten underkastad beskattning genom den

s. k. försvarsskatten I (verdedigingsbelasting I). Härvid är fråga örn en

förmögenhetsbeskattning, som härrör från tiden för världskriget och

ursprungligen blott avsåg en kortare period. Tiden för dess giltighet

har emellertid flera gånger förlängts, örn än beskattningen nu icke är så

kraftig som från början var fallet. Försvarsskatten I är f. n. bestämd

att utgå t. o. m. budgetåret 1933/1934. Skatten är i motsats till den or­

dinarie förmögenhetsskatten progressiv.

Inländska juridiska personer äro icke underkastade förmögenhetsbe­

skattning.

Beträffande den närmare utformningen av den ordinarie förmögen­

hetsskatten (vermogensbelasting) må anmärkas.

Skyldiga att utgöra förmögenhetsskatt äro dels i Nederländerna boende

fysiska personer, för all sin förmögenhet, dels i utlandet hemmahörande

fysiska och juridiska personer för i Nederländerna befintlig egendom.

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten undantagas bl. a. hus­

geråd o. dyl., dock ej guld och silversaker, pärlor och ädelstenar, då vär­

det överstiger 2,000 florine!1.

Fast egendom uppskattas till saluvärdet (allmän fastighetstaxering, av­

seende saluvärdet, förekommer icke); värdepapper efter en offentlig fast­

ställd »prijscourant». Värderingen hänför sig principiellt till beskatt­

ningsårets början (beskattningsåret löper i regel från den 1 maj till den

30 april).

Förmögenhet under 16,000 floriner är fri från beskattning. För förmö­

genhet mellan 16,000 och 30,000 floriner utgör skatten 2 floriner för varje 1

1 För år 1926 beräknades förmögenhetsskatten till 105 miljoner mark, medan inkomst­

skatten samma år upptogs till 378 miljoner mark. Större delen av förmögenhetsskatten lär

belöpa å aktiebolagen (enligt statistiska uppgifter från år 1926 avsåg 64.7 procent av för­

mögenhetsskatten aktiebolagen). Den för inkomstskatten gällande skalan upptar skatte­

satser från 0.4— 20.o procent, vilken sistnämnda skattesats avser inkomster å 1,500,000 mark

eller däröver. Skalan gäller både för fysiska och juridiska personer.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

läggsprocent till den ordinarie förmögenhetsskatten. Tillägget får icke

överstiga i fråga örn provinserna 40 procent och i fråga om primärkom­

munerna 50 procent. Ifrågavarande tillägg synas icke uttagas i full ut­

sträckning.

Sedan år 1931 utgår därjämte ett tillägg å den ordinarie förmögenhets­

skatten till den s. k. Gemeentefonds (en slags kommunal skatteutjämnings-

fond). Tillägget utgör 50 procent av den ordinarie förmögenhetsskattens

belopp.

Tyskland.

Före världskriget utgick icke någon årligen återkommande förmögen­

hetsskatt till riket i dess helhet, utan förekom dylik beskattning blott i

delstaterna. Riket var nämligen huvudsakligen hänvisat till indirekt be­

skattning. Arvsskatt uttogs dock både av riket och delstaterna.

En tillfällig beskattning av bl. a. större förmögenheter vidtogs genom

den år 1911 beslutade försvarsskatten.

Under världskriget upptog riket åtskilliga extra ordinära skatter, dock

ej förmögenhetsskatt (men väl skatt på förmögenhetstillväxt).

Efter fredsslutet undergick det tyska beskattningsväsendet en genom­

gripande omgestaltning, i det att den direkta beskattningen av inkomst

och förmögenhet förbehölls riket. Utvecklingen härutinnan var avslutad

år 1925, då bl. a. en lag örn förmögenhetsskatt till riket antogs. Dessför­

innan, nämligen år 1922, hade pålagts en hög progressiv engångsavgift

å förmögenhet, vilken avgift dock på grund av valutafallet fick helt

liten betydelse.

1925 års lag örn förmögenhetsskatt ersattes år 1931 med en ny lag i

samma ämne. De år 1925 beslutade skattetarifferna bibehöllos därvid i hu­

vudsak oförändrade. På den senaste tiden synes ej hava vidtagits annan

viktigare åtgärd beträffande förmögenhetsbeskattningen, än att en för

budgetåret 1932/1933 beslutad nedsättning av förmögenhetsskatten med 20

procent bestämts att gälla även för påföljande budgetår (jfr nedan).

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt äro både fysiska och juridiska

personer. För att den härigenom uppkommande dubbelbeskattningen av

aktieförmögenheter skall mildras är emellertid stadgat, att värdet av

aktier i inländska aktiebolag skall upptagas blott till halva börsvärdet

hos aktieägaren. Åtskilliga allmännyttiga institutioner äro fritagna från

förmögenhetsskatt. I Tyskland ej hemmahörande personer och samman­

slutningar skatta blott för i Tyskland belägen egendom.

Närmare bestämmelser örn vad med förmögenhet förstås ävensom örn

förmögenhetens värdering givas i Reichsbewertungsgesetz. I förmögen­

heten inräknas icke husgeråd, men däremot i vissa fall konstverk. För­

mögenheten skall i allmänhet upptagas till saluvärdet (das gemeine Wert).

Beträffande dels egendom, som användes i lant- eller skogsbruk eller träd­

gårdsskötsel, dels bebyggd fastighet, som tjänar bostads- eller industriella

ändamål, lägges dock avkastningsvärdet (Ertragswert) till grund för för­

mo ge nhetsberäkningen. Avkastningsvärdet fås genom kapitalisering efter

4 procent av den normala årsavkastningen. Uppskattning av avkastnings­

värdet sker i regel för en period av sex år. På begäran av den skatt­

skyldige kan i stället för avkastningsvärdet saluvärdet läggas till grund

för värderingen.

Aktiebolags förmögenhet uppskattas till aktiestockens totala börsvärde.

Taxering till förmögenhetsskatt företages principiellt för tre budgetår

75

(1 april—31 mars) i sänder. Värderingen hänför sig till den 1 januari

kalenderåret före det första budgetåret i serien. För perioden 1931—1934

hänför sig dock värderingen till förhållandena den 1 januari 1931. Om­

taxering äger rum, därest ändring inträder i totalförmögenhetens en

gång fastställda värde med mer än Vio eller med mer än 50,000 mark.

Hänsyn tages därvid ej till värdeändringar, som bero på förskjutningar

rörande de allmänna ekonomiska förhållandena.

Skatten utgår efter en normal skattesats av 5 mark per 1,000.

Emellertid föreskrivas avvikande skattesatser dels för förmögenhet un­

der 50,000 mark dels för förmögenhet över 250,000 mark, på det sätt, att

skatten kan anses utgå efter följande skala (ej skiktskala):

Kungl. Majus proposition nr 2()0.

Förmögenhet,

mark

F ö nn öge n hetsskatt,

promille

—

30,000 ............................................. 3

30.000—

50,000

4

50.000— 250,000 ............................................. 5

250.000— 500,000

5.5

500.000— 1,000,000

6

1.000. 000—2,500.000

6.6

2,500,000—5.000,000

7

5.000. 000—

7.5

För förmögenhet, som av delstat eller kommun gjorts till föremål för

avkastningsbeskattning (Ertragssteuer), är dock maximala skattesatsen

5 promille.

Förmögenhet under 20,000 mark är i allmänhet fritagen från skatt.

Hå förmögenheten utgör högst 30,000 mark och årsinkomsten samtidigt

icke överstiger 4,000 mark, utgår icke någon skatt, därest den skattskyl­

dige är arbetsoförmögen eller över 60 år gammal (fråga är härvid örn i

Tyskland hemmahörande fysiska personer). Nämnda inkomstgräns för-

höjes till 5,000 mark, därest dylik skattskyldig har två eller flera minder­

åriga barn.

År 1929 förhöjdes förmögenhetsskatten med 8 procent, men detta till-

lägg gällde allenast för ett år.

Beträffande såväl budgetåret 1932/1933 som budgetåret 1933/1934 har

föreskrivits, att förmögenhetsskatten skall utgå med ett med 20 procent

nedsatt belopp.

För förmögenketstaxeringen avgives särskild deklaration. Skatten er­

lägges i regel genom fyra årliga inbetalningar.

Förmögenhetsskatten kompletteras sedan år 1931 genom den s. k. Eeichs-

fluchtsteuer. Denna drabbar — med vissa undantag — personer, som

efter den 31 mars 1931 utflyttat från Tyskland. Skatten utgör 25 pro­

cent av vederbörandes förmögenhet och uttages i regel vid utflyttandet

ur riket1.

1 Förmögenhetsskatten uppgick år 1927/1928 till 442 miljoner mark. Inkomstskatten å

fysiska personer (Einkommensteuer) samt aktiebolagsskatten (Körperschaftsteuer) gav samtidigt

cirka 800 miljoner mark. Skattesatsen för »Einkommensteuer» stiger enligt skiktskala till

40 procent.

76

Kungl. May.ts proposition nr ‘200.

Österrike

.

årligen återkommande förmögenhetsskatt infördes i Öster-

rikef först år 1924. Skatten betecknas i vederbörande författning som en

inkomstskatten kompletterande skatt å produktiv förmögenhet. Ifråga­

varande skatt är dock ej en förmögenhetsskatt i vanlig mening. Som för­

mögenhet gäller nämligen det belopp, som fås genom kapitalisering av

avkastningen av olika förmögenhetsdelar.

Som skattepliktig förmögenhet anses:

1) Förmögenhet nedlagd i lantbruk och skogsbruk. Förmögenhetsvärdet

utgör 10 gånger nettointäkten av lant- eller skogsbruket (för ägare av ut

hyrd fastighet 20 gånger avkastningen).

2) och 3) Obebyggda fastigheter, som användas på inkomstbringande

sätt, samt bebyggda fastigheter’, ej använda i jordbruk eller rörelse. För­

mögenhetsvärdet motsvarar 20 gånger nettoavkastningen.

4) Förmögenhet, nedlagd i rörelse av viss art. Som förmögenhet anses

10 gånger avkastningen av rörelsen.

5) Kapitalförmögenhet av annat slag. Förmögenhetsvärdet utgör 20

gånger avkastningen.

Beräkning av avkastningen sker på grundval av inkomsttaxeringen un­

der samma kalenderår, varunder taxeringen till förmögenhetsskatt äger

rum.

Avräkning för gäld sker i allmänhet på det sättet, att vid beräkning av

nettoavkastningen räntorna avdragas.

Grunden till den olikhet i fråga örn kapitaliseringsprocenten, som före­

ligger, är att man velat taga hänsyn till den större eller mindre grad, vari

intäkt av olika slag kan anses härröra speciellt av förmögenhet.

Som synes är skatten egentligen att betrakta som en merskatt på in­

komst av kapital.

Undantagen från beskattning är »förmögenhet» under 36,000 schilling.

För förmögenhetsbelopp mellan 36,000 schilling och 360,000 schilling utgör

skatten V*—2 promille. För förmögenhetsbelopp över 360,000 schilling upp­

går skatten till 3 promille1

2.

Genom den s. k. Budgetsanierungsgesetz av år 1931 beslöts att t. o. m. ut­

gången av år 1933 upptaga bl. a. en extra förmögenhetsskatt, utgörande

50 procent av den ordinarie förmögenhetsskatten.

Italien.

Ben statliga inkomstbeskattningen i Italien inrymmer bl. a. vissa skat­

ter pa olika inkomstarter ävensom en allmän progressiv inkomstskatt.

Genom förstnämnda skatter beskattas inkomst enligt följande skattesatser:

7.5 procent för inkomst av lantbruk och inkomst av boningshus; 20 procent

för rena kapitalinkomster; 14 procent för inkomster, som uppkomma ge­

nom samverkan av kapital och arbete, exempelvis inkomster av närings-

företag; 8—12 procent för arbetsinkomster. Inkomst av kapital beskattas

alltså hårdare än annan inkomst. Ben progressiva inkomstskatten gör­

icke med hänsyn till belastningen någon åtskillnad mellan olika slag av

inkomst.

1 Redogörelsen haniel' sig till den 31 december 1932.

2 1 österrikisk schilling = 0.52 kronor (guldparitet).

Kungl. Majlis proposition nr 200.

77

Någon allmän årligen återkommande förmögenhetsskatt förefinnes icke

i Italien. År 1919 infördes emellertid en förmögenhetsavgift, som ehuru

den i första hand var tänkt som en engångsavgift, dock genom bestäm­

melserna för dess utgörande i viss mån erhållit karaktären av en årligen

återkommande förmögenhetsskatt. Skatten är starkt progressiv med synner­

ligen höga skattesatser (från 4.so procent—50 procent). Densamma får

emellertid erläggas genom årliga inbetalningar under 20 år (ursprungli­

gen 30 år). Då förmögenheten till viss större del utgöres av lös egendom,

är betalningsperioden 10 år. Därest den skattskyldige så önskar, kan hela

skatten erläggas på en gång, därvid vissa lättnader åtnjutas.

Ifrågavarande förmögenhetsskatt har bibehållits av den fascistiska re­

gimen. Densamma ingår i den ordinarie budgeten.

Skattens genomförande i praktiken lär lida av vissa bristfälligheter.

Schweiz.

Beskattningen av inkomst och förmögenhet tillkommer av ålder kan­

tonerna. Först under kriget fick edsförbundet rätt att upptaga dylik skatt

genom införande år 1915 av en krigsskatt, vilken år 1920 ersattes med

en ny utomordentlig krigsskatt. Sistnämnda krigsskatt, som beräknades

för perioder örn fyra år i sänder, upphörde emellertid att gälla i och med

utgången av år 1932. Krigsskatterna inrymde ett antal olika skattearter,

bl. a. skatt å förmögenhet. Förmögenhetsskatten enligt 1920 års krigsskatt

utgick efter en progressiv skala med skattesatser från ^0.25—6 promille av

förmögenheten, för år räknat.

I fråga örn förmögenhetsbeskattningen i kantonerna må endast berö­

ras förhållandena i Basel-Stadt, Genéve och Zurich.

Basel-Stadt.

Det kantonala beskattningssystemet inrymmer bl. a. en förmögenhets­

skatt, avseende fysiska personer och vissa juridiska personer (ej aktie­

bolag) ävensom en kapitalskatt, avseende aktiebolag m. fl.

Förmögenhetsskatten avser principiellt totalförmögenheten, alltså även

aktier. I förmögenheten inräknas dock ej husgeråd, ej heller till ett värde

av 10,000 fr. redskap, verktyg och maskiner, som användas i yrke eller

annan förvärvsverksamhet.

Förmögenhet, som ej uppgår till ett belopp av 5,000 fr., är undantagen

från beskattning. För personer med för sitt levnadsuppeliälle otillräck­

liga inkomster (olme ausreichende Erwerb) ävensom för föräldralösa min­

deråriga barn är emellertid minimum 10,000 fr. I fråga örn änkor höjes mi­

nimigränsen under vissa förutsättningar till 30,000 fr.

Skatten utgår efter en progressiv skala (antagligen ej skiktskala), med

från 1 till (5 promille stigande skattesatser. Skatteskalan återgives del­

vis här nedan.

Förmögenhet,

francs

Förmögenhetsskatt,

promille

5,000—

20,000

1.0

80,000— 100,000 .............................................

1.8

200.000— 250,000

3.0

450.000— 500,000

4.0

700.000 —

750,000

5.0

900.000

1.000.000

5.8

1,000,000—

.......................................... (i.o

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kantoual be­

skattning.

Kommunal

beskattning.

Taxeringen sker för två år i sänder. Jämkning i uppskattningen kan

linder mellantiden ske i vissa fall.

Kapitalskatten avser aktiebolags aktiekapital jämte reserverna. Skatte­

satsen utgör i allmänhet 0.5—2 promille.' Förutom genom kapitalskatten

beskattas aktiebolagen genom en avkastningsskatt.

Genéve.

Den direkta kantonala beskattningen innefattar bl. a. skatt på fysiska

och juridiska personers inkomst och förmögenhet. Olika skatteformer

gälla för fysiska och juridiska personer.

Fysiska personer beskattas genom progressiv inkomstskatt samt för­

mögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten avser principiellt totalförmögen­

heten, dock undantagas bl. a. husgeråd, vetenskapliga och konstnärliga

samlingar samt, till ett värde av 3,000 fr., i näring eller yrke använda döda

och levande inventarier.

Beträffande förmögenhetens värdering kan anmärkas, att värdet av

hyresfastighet upptages till den på visst sätt beräknade genomsnittshy-

ran under tre år, kapitaliserad efter 5 procent. Värdet av lantbruksfas-

tighet erhålles genom kapitalisering likaledes efter 5 procent av arrende­

summan (la valeur locative), men kan det sålunda beräknade värdet i

vissa fall undergå reducering. Obebyggda tomter o. dyl. upptagas till 80

procent av saluvärdet.

Befriade från förmögenhetsskatt äro personer, som äro oförmögna att

försörja sig, under förutsättning att deras förmögenhet icke överstiger

10,000 fr. för det fall att de icke hava försörjningsplikt gentemot annan,

samt 20,000 fr. för det fall att försörjningsplikt gentemot annan före­

finnes. Underkastade skatt äro ej heller personer, vars såväl förmögen­

het som beskattningsbara inkomst icke överstiger 5,000 fr.

Skatten utgår efter följande skiktskala:

Förmögenhet,

francs

1

—

100,000

100 ^, 001 ^— 200,000

200.001— 400,000

400.001— 600,000

600.001— 800,000

800,001—

Förmögenhetsskatt,

promille

1.75

.... 2

2.50

3

3.50

Aktiebolag och vissa andra juridiska personer äro underkastade dels

skatt å nettoinkomsten dels en kapitalskatt. Kapitalskatten utgår med

0.75 å 1.50 promille av det skattepliktiga kapitalet.

övriga juridiska personer beskattas efter reglerna för fysiska personer

(beträffande kooperativa föreningar m. m. gälla särskilda regler).

Det kantonala beskattningssystemet upptager även en partiell förmö­

genhetsskatt, nämligen en skatt på inom kantonen belägen fast egendom.

Skatten uppgår till 0.5—2 promille av egendomens värde.

Kommunerna äga rätt att upptaga tilläggsskatt (centimes additionnels)

till den kantonala skatten av bl. a. fysiska och juridiska personers för­

mögenhet.

Kunell. Maj:ts proposition nr 200.

79

Ztirich.

Vid den direkta kantonala beskattningen skiljer man emellan beskatt­

ningen av fysiska personer och beskattningen av juridiska personer. Så­

väl fysiska som juridiska personer utgöra skatt å förmögenhet, ehuru

efter olika grunder.

Fysiska personer beskattas genom dels en progressiv inkomstskatt dels

en kompletterande förmögenhetsskatt (Ergänzungssteuer).

Till grund för nämnda förmögenhetsskatt ligger principiellt totalför­

mögenheten, värderad till saluvärdet. Mark (Grundstucke), som användes

i lant- eller skogsbruk, upptages dock blott till 3/4 av värdet. Från skatte­

plikt fritages till ett sammanlagt värde av 10,000 fr. maskiner, verktyg

och instrument, som äro erforderliga för utövning av yrke och hantverk

(inkl. lantbruksdrift), jämte i egen industriell verksamhet (Gewerbebetrieb)

framställda och där förbrukade produkter. Vidare undantagas husgeråd

o. dyl.

I fråga örn personer med ingen eller nedsatt förvärvsförmåga kan vid

beräkning av den beskattningsbara förmögenheten avräknas ett belopp

av högst 10,000—30,000 fr.

Skatten utgår efter följande skiktskala:

Förmögenhet,

Förmögenhetsskatt,

francs

promille

— 500,000

............................................. 1.5

500,001—1,000,000 ............................................. 2

1,000,000--

............................................. 2.5

Aktiebolag och föreningar med ekonomiskt syfte äro underkastade dels

en avkastningsskatt (Ertragssteuer) dels en kapitalskatt (Kapitalsteuer).

Sistnämnda skatt utgår i regel med 1.5 promille av det skattepliktiga ka­

pitalet (vilket för aktiebolag motsvaras av det inbetalta aktiekapitalet med

tillägg av reserver).

Övriga juridiska personer beskattas efter reglerna för fysiska personer.

De sålunda angivna skattesatserna kunna av kantonalrådet likformigt

procentuellt höjas eller sänkas för perioder örn tre år i sänder.

Den kommunala beskattningen innefattar bl. a. procentuella tillägg till

den kantonala förmögenhetsskatten och avkastningsskatten.

England.

Någon allmän förmögenhetsskatt förefinnes icke i England. Däremot sker

vid den statliga inkomstskatten (income tax) en gradering mellan ofon-

derad inkomst (earned income) och fonderad inkomst (unearned income),

i det att vid beräkning av ofonderad inkomst fråndrages Ve av inkomsten,

dock högst 250 pund sterling.

Spörsmålet örn införande av en årlig förmögenhetsskatt kan knappast

sägas hava varit närmare övervägt i England. Däremot har mycket de­

batterats lämpligheten av att likvidera skulderna från Världskriget med

tillhjälp av en hög engångsavgift å förmögenhet (capital levy).

Kantonal

beskattning.

Kommunal

beskattning.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Frankrike.

Ej heller i det franska skattesystemet ingår någon allmän förmögen­

hetsskatt. Den franska allmänheten har överhuvudtaget reagerat starkt

mot införande av skatter, byggda på de personliga inkomst- och förmögen­

hetsförhållandena. De direkta statsskatterna bestå av ett system av skat­

ter på olika inkomstarter, en komplementär inkomstskatt för fysiska per­

soner samt vissa specialskatter.

Belgien.

De direkta statsskatterna i Belgien bestå av vissa skatter på olika in­

komstarter ävensom en supplementär skatt på fysiska personer (anknuten

till vissa yttre tecken på skatteförmåga, såsom bostadens och möble­

mangets hyresvärde, avlöningen av tjänare, nyttjandevärde av hästar och

automobiler m. m.). Någon allmän årligen återkommande förmögenhets­

skatt förefinnes ej i Belgien.

Ehuru jämväl i Belgien en engångsavgift å förmögenhet för likvidering

av krigsskulden varit på tal, har någon dylik icke blivit pålagd.

Amerikas förenta stater.

Någon förmögenhetsbeskattning förekommer icke till unionen. Genom

den federala inkomstskatten blir förmögelihetsinkomst i viss utsträckning

högre beskattad än arbetsinkomst på grund av ett speciellt skatteavdrag

för denna senare. Huru detta avdrag är konstruerat, må här förbigås.

Delstaternas viktigaste skattekälla, »general property tax», träffar vis­

serligen i första hand fast egendom, men kan i en del fall få karaktären

av en allmän förmögenhetsskatt, då den i viss utsträckning avser även

annan egendom. Grunden för skattepliktens omfattning och egendomsvär­

denas uppskattning variera mycket inom de olika staterna, liksom även

de tillämpade skattesatserna.

Stockholm den 30 december 1933.

E. Thore.

Vid utarbetande av förevarande redogörelse har kommit till användning bl. a. Kent:

Kormuesbeskatning efter endel fremmede lands skattelovgivning. Vissa av de statistiska

uppgifterna hava hämtats från »Finanzen und Steuern im In- nnd Ausiand (1930), utgiven

av Statistischen Reichsamt, Berlin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

81

Bilaga 5.

Tabeller rörande förmögenhetsbeskattningen i Sverige och i

utlandet m. m.

Rörande förmögenhetsbeskattningen i Sverige och i utlandet hava upp­

gjorts bifogade tabeller 1—6.

Tabellerna 1—i, avseende den svenska förmögenhetsbeskattningen, hava

uträknats under den förutsättningen, att förmögenhetsdelen utgör översta

delen av det taxerade beloppet. I enlighet härmed kan inkomstskatten

definieras som det belopp, vilket med tillämpning av nuvarande beskatt-

ningsgrunder, d. v. s. nuvarande ortsavdrag och skatteskalor skulle er­

hållas, örn det taxerade beloppet vore lika med den för statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten utan något tillägg för förmö­

genhet. Förmögenhetsskatten bestämmes som skillnaden mellan hela

skatten och den på angivet sätt definierade inkomstskatten.

I vissa av tabellerna har lämnats uppgift örn den genomsnittliga för­

mögenhetsbeskattningen enligt en av dr T. Jansson för bolagsskatte-

beredningen härutinnan verkställd undersökning. Vid Janssons under­

sökning, som baserats på vid 1920 års folkräkning erhållna siffror röran­

de enskilda personers år 1921 redovisade inkomster och förmögenheter,

har beräknats medelskattesatserna för vissa storleksgrupper av förmö­

genhet, bl. a. vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens,

den kommunala progressivskattens och utjämningsskattens grundbelopp

enligt nu gällande skalor samt de vid 1921 års taxering faktiskt förekom­

mande skattefria avdragen. Medelförmögenheten inom berörda storleks­

grupper utgöras av de förmögenhetsbelopp, tabellerna upptaga. Dessa

hava alltså lagts till grund för ifrågavarande tabeller för att vid dem

kunna utnyttja Janssons siffror. Att observera är emellertid, att skatte­

satserna enligt Janssons undersökning egentligen icke hänföra sig till de

angivna förmögenhetsbeloppen, utan de utgöra genomsnittssiffror för

storleksgrupper av förmögenheter; förmögenhetsbeloppen beteckna medel­

förmögenheten inom dessa storleksgrupper1.

Tabellerna 1 och 2 utvisa den beräknade skatten å förmögenhet vid olika

kombinationer av förmögenheter och i absoluta belopp angiven taxerad

inkomst.

Därvid är fråga örn dels (tabell 1) i den statliga inkomst- och förmögen­

hetsskattens grundbelopp ingående beräknad skatt å förmögenhet dels ock

(tabell 2) i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst-

och förmögenhetsskatten, kommunala progressivskatten och utjämnings-

1 Vilka storleksgrupper av förmögenhet, ifrågavarande belopp för medelförmögenhet svara

mot, framgår av nedanstående uppställning:

Medelför­

mögenhet

Storleksgrapp

Medelför­

mögenhet

Storleksgrapp

Medelför­

mögenhet

Storleksgrapp

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

4,000

- 9,000

67,600

50,000 - 99,000

687,000

500,000- 999,000

13,700

10,000—19,000

136,000

100,000—199,000

1,383,000

1,000,000—1,999,000

23,800

20,000-29,000

242,000

200,000—299,000

3,016,000

2,000,000 - 4,999,000

37,500

30,000-49,000

380,000

300,000—499,000

8,568,000

5,000,000—

Bihang lill riksdagens protokoll

1 sami. Nr

200.

6

82

Kungl. Marits proposition nr 200.

skatten ingående beräknad sammanlagd skatt å förmögenhet, under förut­

sättning att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med 165

procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten utgå

med 100 procent av resp. grundbelopp.

Tabellerna hava uträknats under förutsättning av ett ortsavdrag å 1,920

kronor (man, hustru och två barn i ortsgrupp III).

Tabellerna 3 och 4 utvisa förmögenhetsskatten vid olika kombinationer

av förmögenhet och i procent av förmögenheten angiven taxerad in­

komst. Härvid är fråga örn den sammanlagda beräknade skatt å förmögen­

het som avses i tabell 2.

Av förenämnda tabeller utvisar tabell 3 skatt å förmögenhet i absoluta

tal och i promille av förmögenheten samt tabell 4 skatt å förmögenhet i

procent av den taxerade inkomsten.

Även dessa tabeller hava uträknats under förutsättning av ett ortsav­

drag å 1,920 kronor (man, hustru och två barn i ortsgrupp III).

Tabell 5 innefattar en jämförelse mellan beskattningen av förmögenhet i

Sverige och i vissa utländska stater.

Fråga är i tabellen örn den årliga beskattningen av totalförmögenheten,

evad denna beskattning sker, såsom i Sverige, enligt den metoden, att

till inkomsten lägges viss del av förmögenheten, eller, såsom i ifråga­

varande utländska stater, i form av en fristående förmögenhetsbeskatt­

ning. Anmärkas kan, att vid bedömande av den årliga förmögenhetsskat­

tens betydelse i ett land det är av vikt att taga hänsyn jämväl till be­

skattningen av inkomst samt till arvsbeskattningen. Några uppgifter

rörande dylik beskattning hava dock ej medtagits här.

Tabellens siffror rörande de utländska staterna avse allenast stats-

beskattningen. Till den i vissa av dessa stater förekommande kommu­

nala förmögenhetsbeskattningen, därom blott knapphändiga statistiska

uppgifter förelegat, har ej tagits hänsyn.

Beträffande siffrorna för de olika staterna må anmärkas.

Sverige. Siffrorna för Sverige, i vad fråga är örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressivskatt, avse

genomsnittsbelastningen enligt den av dr T. Jansson verkställda, förut

omförmälda undersökningen. Beträffande den extra ordinarie förmögen­

hetsskatten, som ej omfattas av berörda undersökning, ävensom i fråga örn

den föreslagna särskilda skatten å förmögenhet har beräkningen skett un­

der antagande, att, förutom förmögenheten, förefunnits en taxerad in­

komst lika med 5 procent av förmögenheten och har jämväl förutsatts

ett ortsavdrag å 1,920 kronor.

Skattesatserna äro sålunda i viss utsträckning genomsnittliga för Sve­

riges vidkommande, men avse beträffande de utländska staterna natur­

ligen just de angivna förmögenhetsbeloppen. En jämförelse mellan för­

mögenhetsbeskattningen i Sverige och i utlandet kan med hänsyn till

den svenska förmögenhetsbeskattningens natur blott bliva ungefärlig.

Norge. Fråga är i tabellen örn den sammanlagda belastningen av or­

dinarie och extra ordinarie förmögenhetsskatt; den sistnämnda, såsom för

budgetåret 1933/1934 föreskrivits, reducerad med 30 procent.

Danmark. Hänsyn har icke tagits till de regler, som för fall av abso­

lut eller relativt taget låg inkomst medföra reducering av skatten.

Nederländerna. Fråga är i tabellen örn sammanlagda beloppet av or­

dinarie förmögenhetsskatt, därå till den s. k. Leeningfonds utgående till-

lägg å 55 procent samt försvarsskatt I.

83

Tyskland. Skattebeloppen äro beräknade med hänsyn till den för bud­

getåret 1933/1934 föreskrivna reduceringen av 20 procent.

Hänsyn bar icke tagits till den ytterligare belastning, aktieförmögenhet

kan vara underkastad genom förmögenhetsbeskattning av aktiebolag. I

vad mån i förevarande länder aktiebolag äro underkastade förmögenhets­

skatt framgår av bilaga 4.

Tabell 6 utvisar beloppet av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. fl.

skatter vid förmögenheter av olika storlek, under förutsättning att en taxe­

rad inkomst lika med 5 procent av förmögenheten förefinnes. Jämväl här

har ett ortsavdrag å 1,920 kronor förutsatts. Fråga är i detta fall icke

enbart den beräknade skatten för förmögenhet, utan om den sammanlagda

skatten för inkomst och förmögenhet.

För internationella jämförelser beträffande belastningen av arbetsin­

komst och kapitalinkomst hänvisas till N. Wohlin: Jämförande undersök­

ning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa län­

der m. m. (publicerad i bolagsskatteberedningens betänkande).

Stockholm i februari 1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

E. Thore.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tab. 1. Skatt å förmögenhet i Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i absoluta belopp angiven taxerad inkomst, m. m.

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp ingående skatt å förmögenhet.

För­

mögen­

het,

kr.

Taxerad

inkomst

Maximala

beloppet

av i grund­

beloppet

ingående

skatt å för­

mögenhet

Genom­

snittlig

i grund­

beloppet

ingående

skatt å

förmögen­

het (enligt

Jansson)

0 kr.

i 5,000 kr.

1

; 20,000 kr.

100,000

kr.

250,000

kr.

500,000

kr.

I den statliga inkomst- ock förmögenhetsskattens grundbelopp

ingående skatt å förmögenhet

i absoluta tal (kr.)

4,000

—

1: 80

2: 4 0

4: 20

6: 00

7: 20

10: 00

1: 00

13,700

—

6: 60

8: 80

15: 40

22: 00

26:

4

0

34: 25

4: 00

23,800

—

11: 70

15: 60

27: 80

39: oo

46: 80

59: 50

9: 00

37,500

—

18: eo

24: 80

43: 40

62: o o

74: 40

93: 7 5

16; oo

67,600

—

33: oo

44: 80

78: 40

112: o o

134: 40

169: 00

35: o o

136,000

5: 10

67: so

90: 40

158: 20

226: oo

271: 20

340: oo

86: o o

242,000

34: 60

120: 90

172: 7 0

293: 60

403: oo

483: 60

605: o o

186: 00

380,000

103: 60

189: 90

287:7 0

477: 60

633: oo

759: 60

950: oo

342: o o

687,000

257:10

379: 2 0

543:7 0

887: 20

1,143:00

1,374: oo

1,717: 50

735: 00

1,383,000

708: 60

894: 90

1,125: 40

1,815: 20

2,305: oo

2,766: oo

3,457: 50

1,826: oo

3,016,000

2,142: 80

2,379: 20

2,831:80

3,992: oo

5,026: o o

6,031: 20

7,540: oo

4,856: oo

8,568,000

8,893: 6 0

9,230: 00 10,008: 00 12,700: o o 15,179: 20 17,535: 20 21,420: oo 17,393: oo

i promille av förmögenheten

4,000

—

0.4 6

0.6 0

1.06

1.50

1.80

2.50

0.2 4

13,700

—

0.48

0.64

1.12

1.61

1.93

2.50

0.2 9

23,800

—

0.49

0.66

1.15

1.64

1.97

2.60

0.36

37,500

—

0.50

0 60

1.16

1.65

1.98

2.50

0.43

67,600

—

0.50

0.66

1.16

1.66

1.99

2.60

0.52

136,000

0.04

0.50

0.66

1.16

1.66

1.99

2.60

0.63

242,000

0.14

0.50

0.71

1.21

1.67

2.oo

2.50

0.7 7

380,000

0.27

0.50

0.76

1.26

1.67

2.oo

2.50

0.90

687,000

0.3 7

0.66

0.7 9

1.29

1.67

2.oo

2.50

1.07

1,383,000

0.61

0.6 6

0.81

1.31

1.67

2,oo

2.50

1.32

3,016,000

0.71

0.7 9

0.94

1.32

1.67

2.oo

2.50

1.61

8,568,000

1.04

1.08

1.17

1.48

1.77

2.06

2.50

2.03

j

Kungl. May.ts proposition nr 200.

85

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten,

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ingående sammanlagd skatt å förmö­

genhet, under förutsättning att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med

165 procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten med 100 procent

av resp. grundbelopp.

Tab. 2. Skatt å förmögenhet i Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i absoluta belopp angiven taxerad inkomst, m. m.

För­

mögen­

het,

kr.

Taxerad

inkomst

Maximala

beloppet

av i ifråga­

varande

skatter

ingående

skatt å

för­

mögenhet

Genom­

snittlig

i ifråga­

varande

skatter

ingående

skatt å för­

mögenhet

(enligt

Jansson)1

0 kr.

5,000 kr. 20,000 kr.

100,000

kr.

250,000

k,

500,000

kr.

Summa

skatt

å förmögenhet

i absoluta tal (kr.)

4,000

—

2: 97

6:19

13: 03

16: 30

18: 2 8

23: oo

2: 00

13,700

—

10: 89

23:15

45: ll

59: 7 7

65: 6 9

79: oo

7: 00

23,800

—

19: 3 0

42: 26

80: 02

105: 28

115: 49

138: oo

15: 00

37,500

—

30: 6 9

66: 22

126: 6 4

168: 43

184: 89

217: o o

29: oo

67,600

—

56: 7 7

120: 0 5

228: 56

304: 2 7

333: 28

392: oo

66: oo

136,000

8: 41

119: 87

243: 06

461: 4 6

613: 97

673: 88

788: oo

178: oo

242,000

56: 9 2

220: 23

459:15

861: 91

1,094:15

1,200:4 7

1,402: oo

411: oo

380,000

173: 44

363: 83

756: 23

1,410: 84

1,718: 98

1,886: 5 4

2,201:00

781: oo

687,000

475: 91

799: 23

1,417: 03

2,632: Sl

3,106: 6 2

3,411:

7 7

3,979: oo

1,721: oo

1,383,000

^1,599: 7 B

2,140: 65

3,039: 21

5,401: 85

6,261: 2 5

6,868: 5 7

8,010: o o

4,336: oo

3,016,000

5,525: 02

6,265: os

7,894: 64 11,896: 13 13,653: 9 7 14,977: ss 17,468: oo 11,149: 00

8,568,000 25,339: 2 4 26,427: 68 29,008: 53 36,136: 2 6 40,277: 68 43,213: os 49,623: o o 37,438: oo

i promille av förmögenheten

4,000

—

0.7 4

1.25

3.26

4.08

4.57

5.79

0.4 0

13,700

—

0.79

1.69

3.29

4.36

4.79

5.7 9

0.4 9

23,800

—

0.81

1.78

3.86

4.42

4.85

5.7 9

0.62

37,500

—

0.82

1.78

3.38

4.49

4.93

5.79

0.76

67,600

—

0.84

1.78

3.38

4.50

4.98

5.79

0.98

136,000

O.oo

0.88

1.79

3.39

4.51

4.96

5.79

1.31

242,000

0.24

0.91

1.90

3.50

4,6 2

4.96

5.79

1.70

380,000

0.46

0.96

1.99

3.71

4.52*

4.96

5.79

2.06

687,000

0.69

1.16

2.06

3.83

4.52

4.97

5.79

2.51

1,383,000

1.16

1.50

2.2 0

3.91

4.68

4.97

5.7 9

3.13

3,016,000

1.88

2.08

2.62

3.94

4.63

4.97

5.7 9

3.7 0

8,568,000

2.96

3.06

3.88

4.22

4.70

5.04

5.7 9

4.37

1 Den extra inkomst- och förmögenhetsskatten ej inberäknad.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten,

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ingående sammanlagd skatt å förmö­

genhet, under förutsättning att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med

165 procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten med 100 procent

av resp. grundbelopp.

Tab. 3. Skatt å förmögenhet i Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i procent av förmögenheten angiven taxerad inkomst.

För­

mögen­

het,

kr.

Taxerad inkomst i procent av förmögenheten

Maximala

beloppet

av i ifråga­

varande

skatter

ingående

skatt å för­

mögen­

het

Genom­

snittlig i

ifråga­

varande

skatter in­

gående

skatt å för­

mögenhet

(enligt

Jansson)1

0%

1%

3%

5 %

7 %

10%

Summa skatt å förmögenhet

i absoluta tal (kr.)

4,000

—

—

—

—

—

—

23: 00

2: 00

13,700

—

—

—

—

—

—

79: 00

7: 00

23,800

—

—

—

—

2: 9 7

9: 41

138: 00

15: 00

37,500

—

—

—

13: 86

15: 8 5

28: 71

217: 00

29: 00

67,600

—

27: 72

44: 06

55: 44

63: 44

392: oo

66: 00

136,000

8: 41

42: 07

114: 54

127: 44

142: 8 4

205: 99

788: o o

178: oo

242,000

56: 92

167: ot

241: 58

352: 99

421: 10

521: 07

1,402: oo

411: oo

380,000

173: 44

346: 59

552: 24

734:78

818: 40

964: 98

2,201: oo

781: oo

687,000

475: 91

883: 47

1,430: 96

1,704: 33

1,934: 38

2,333: 8 9

3,979: oo

1,721: o o

1,383,000

1,599: 75

2,744: 18

3,923: 2 6

4,698: 86

5,290: 10

5,640: 36

8,010: oo

4,336: oo

3,016,000

5,525: 02

8,714: 90 11,563: 45 12,790: 36

13,662: 22 14,462:14 17,468: oo 11,149: o o

8,568,000 25,339: 24 35,152: 2 7 40,393: 84 42,597: o 7 44,859: 12 47,266: 80 49,623: o o 37,438: o o

i

promille av förmögenheten

4,000

—

—

—

—

—

—

5.79

0.40

13,700

—

—

—

—

—

—

5.7 9

0.49

23,800

—

—

—

—

0.12

0.4 0

5.79

0.62

37,500

—

—

—

0.37

0.41

0.77

5.79

0.7 6

67,600

—

—

0.41

0.6 5

0.82

0.94

5.79

0.98

136,000

0.06

0.31

0.84

0.94

1.06

1.51

5.79

1.81

242,000

0.2 4

0.69

1.00

1.46

1.74

2.15

5.7 9

1.70

380,000

0.46

0.91

1.45

1.93

2.15

2.54

5.7 9

2.0 5

687,000

0.6 9

1.29

2.08

2.48

2.82

3.40

5.79

2.61

1,383,000

1.16

1.98

2.84

3.40

3.88

4.08

5.79

3.13

3,016,000

1.83

2.89

3.83

4.24

4.53

4.80

5.79

3.70

8,568,000

2.96

4.10

4.71

4.97

5.21

5.62

5.79

4.37

1 Den extra inkomst- och förmögenhetsskatten ej inberäknad.

88

Tab. 5. Jämförelse mellan beskattningen av för-

Anm.

Förvandlingen av utländska myntsorter till svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Sver i g e

Förmögenhet,

kr.

Statlig

inkomst- och

förmögenhets­

skatt,

165%

Extra

inkomst- och

förmögenhets­

skatt (vid 5

%

inkomst med

1,920 kr.

familjeavdrag)

Utjäm­

nings,

skatt,

200

%

(enligt

förslag)

Summa

Särskild skatt

å förmögenhet

enl.förslag(vid

5 % inkomst

med 1,920 kr.

familje-

avdrag)

Kommu­

nal pro­

gressiv-

skatt,

100 %

Norge

Förmögenhetsskatt

4,000

1: 58

—

0: 02

1: 60

—

0: 03

—

13,700

6: 55

—

0: 12

6: 67

—

0:17

4: 85

23,800

14:12

—

0: 35

14: 47

—

0: 52

9: 90

37,500

26: 59

—

1: 08

27: 62

—

1: 55

16: 75

67,600

57: 9 9

—

4: 19

62:18

1 4: 00

6: 28

40: 60

136,000

141: 46

0: 90

18: 22

160: 58

86: oo

27: 33

157: 80

242,000

307: 46

46: 55

51: 54

405: 55

284: oo

77: 32

710: o o

380,000

564: 30

107: 20

108: 30

779: 80

640: oo

162: 4 5

1,634: oo

687,000

1,212: 89

300: 85

254:19

1,767: 93

1,748: o o

381: 28

4,199: 7 0

1,383,000

3,012:17

806; 75

661: 7 6

4,480: 68

4,915: 00

991:64

11,494: 10

3,016,000

8,012: oo

2,010: 4 0

1,568: 82 11,590: 72

13,080: 0 0

2,352: 48

33,399: 80

8,568,000

28,698: 51

5,712: oo

4,369: 6 8 38,780: 19

40,840: o o

6,554: 5 2 125,379: oo

Förmögenhetsskatt

4,000

0.3 9

—

0.0 o

0.39

—

O.oi

—

13,700

0.4 8

—

O.oi

0.49

—

O.oi

0.35

23,800

0.59

—

O.oi

0.60

—

0.02

0.42

37,500

0.71

—

0.03

0.7 4

—

0.04

0.45

67,600

0.8 6

—

0.06

0.92

0. 06

0.09

0.6 0

136,000

1.04

O.oi

0.18

1.18

0. 63

0.2 0

1.16

242,000

1.27

0.19

0.21

1.67

1. 17

0.32

2.93

380,000

1.48

0.28

0.29

2.05

1. 68

0.43

4.80

687,000

1.77

0.44

0.3 7

2.58

2. 54

0.65

6.11

1,383,000

2.17

0.58

0.48

3.28

3. 55

0.72

8.31

3,016,000

2.66

0.67

0.52

3.85

4. 84

0.78

11.07

8,568,000

3.85

0.67

0.51

4.58

4. 7 7

0.77

14.68

Reduktionsregeln tillämpad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

89

mögenhet i Sverige och vissa utländska stater.

kronor har skett på grundval av guldpariteten.

Damnark

Nederländerna

Tyskland

S c h w e i z

Finland

Basel-Stadt

Genéve

Ziirich

i

svenska kronor.

—

0: 59

—

—

3: 60

6: 30

5: 40

8: 9 0

2: 68

—

—

13: 68

23:

94

20: 52

22: 60

8: 68

—

55: 4 7

28: 51

41: 68

35: 64

57: 50

22: 8 3

46: 60

119: 47

52: 4 2

65: 6 2

56:16

183: oo

67:49

104: 62

270: 2 8

120: 58

117:18

100: 44

597: oo

263: 7 8

227: 28

544:o i

379: o i

252:72

203: 04

1,465: oo

755:31

458: 2 8

1,063: 84

822: 58

514:8o

362: 88

2,845: o o

1,652: 76

841: 96

1,670: 07

1,593: 65

904: 32

578: 88

6,476: oo

3,871:3 0

1,878: 62

3,293: 91

3,983: 90

2,009: 52

1,193: 7 6

16,673: oo

9,586: 2 0

4,844: 88

7,187:65

8,294: 4 0

4,791: 60

2,916: o o

42,801: oo

24,127: 92

13,987: 32

16,884: 88

18,092:16

11,324: 16

6,998: 4 0

131,633: oo

68,543: 30

54,208: 7 8

51,403: 31

51,408: oo

33,534: 00

20,880: o o

promille av förmögenheten.

—

0.15

—

—

0.9 0

1.75

1.35

0.6 5

0.20

—

—

1.00

1.76

1.50

0.95

0.86

—

2.33

1.20

1.75

1.50

1.68

0.60

1.24

3.19

1.40

1.75

1.50

2.71

1.00

1.65

4.oo

1.78

1.75

1.60

4.39

1.94

1.67

4.oo

2.79

1.86

1.50

6.05

3.12

1.89

4.4 0

3.40

2.18

1.50

7.49

4.3 5

2.22

4.4 0

4.19

2.88

1.52

9.43

5.64

2.73

4.79

5.80

2.93

1.74

12.06

6.98

3.60

5.20

6.oo

3.46

2.11

14.19

8.00

4.64

5.60

6.oo

3.75

2.82

15.86

8.oo

6.83

6.oo

6.oo

3.91

2.4 4

Bihang till riksdagens protokoll 193A. 1 sami. Nr 200.

7

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tab. 6. Beloppen av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. fl. skatter vid

förmögenbeter av olika storlek, under antagande av att taxerad inkomst, lika

med 5 procent av förmögenheten, förefinnes.

(Ortsavdrag 1,920 kronor.)

Förmögenhet,

kr.

Taxerad in­

komst, 5%

av förmö­

genheten,

kr.

Inkomst,

och för­

mögenhets­

skatt,

165 %, kr.

Extra in­

komst- och

förmögen­

hetsskatt,

kr.

Utjäm-

ningsskatt,

200 %

(enl. för­

elag), kr.

Summa,

kr.

Särskild

skatt å för­

mögenhet

(enl. för­

slag), kr.

Kommunal

progressiv­

skatt,

100 %,kr.

4,000....................

200

13,700....................

680

—

—

—

—

—

—

23,800....................

1,190

—

—

—

—

—

—

37,500....................

1,870

13: 8 6

—

—

13: 86

—

—

67,600....................

3,380

80: 19

—

—

80: 19

1 4: oo

—

136,000....................

6,800

305: 91

0: 90

10: 00

316: 81

86: oo

15: 00

242,000....................

12,100

709: 50

68: 76

48: oo

826: 2 5

284: oo

72: oo

380,000....................

19,000

1,357: l?

219: 00

159: 38

1,735: 45

640: o o

239: o o

687,000....................

34,350

3,094: o 8

707: 60

484: 67

4,286: 3 5

1,748: oo

727: oo

1,383,000....................

69,150

8,171:46

2,246: 20

1,608: o o

12,025: 66

4,915: o o

2,412: o o

3.016,000..................

150,800

23,159: 73

6.547: 20

5,168: o o

34,874: 93 13,080: oo

7,749: oo

8,568,000....................

428,400

^{91,407: 36 21,352:} 80

^{17,049:3 3 129,809:} 49

40,840: o o 25,574: o o

1 Reduktionsregeln tillämpad.

340406. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.