Prop. 1938:258

('med förslag till omlägg\xad ning av den direkta statsbeskattningen m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr '258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till omlägg­

ning av den direkta statsbeskattningen m. m.; given Stockholms slott den 12 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep­ tember 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

3) förordning örn särskild skatt å förmögenhet; 4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt;

5) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr 375) om utjämningsskatt;

6) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) örn skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bank­ bolags tillgångar;

7) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379);

8) förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom. förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva;

9) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

10) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad;

11) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse i Stockholm;

12) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) örn skolstyrelse i vissa kommuner;

13) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

14) förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863 (nr 20 s. 1) angående mantalspenningarnes utgörande; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 258-

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

15) förordning om upphävande av kungörelsen den 26 augusti 1873 (nr 48

s. 1) angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän sjuk-

vårdsavgift;

dels ock besluta, att sådan särskild avgift, varom förmäles i § 58 förnyade

stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket,

icke må av skoldistrikt upptagas för senare år än 1938.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Kungl. Majlis proposition nr 258.

3

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 20 §, 25 § 1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 30 §

4 morn., 48 § 2 morn., 69 § och 70 § 1 mom. samt anvisningarna till 20, 22,

25, 28, 29, 35, 36, 41 och 48 §§ kommunalskattelagen den 28 september 19281

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

20

§.

Vid beräkningen —------- och bibehållande.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges------- -— eller uppfostran;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av

den skattskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller

hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra

arbetspersonalen;

ränta å — — — till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten------------ är underkastad;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av fastighetsäga­

ren tillhöriga maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten;

ränta å — — — nedlagt kapital.

Medlem av —------- såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening------------ såsom kapitaltillskott.

28 §.

1 mom. Till intäkt av — ------- som intäkt av rörelse.

2 mom. Ersättning på grund av försäkring av egendom skall anses såsom

intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen, därest denna

försålts, skolat hänföras till sådan intäkt.

Avser ersättningen försäkring för förlust av fartyg, står det den skatt­

1 Senaste lydelse av 25 § 1 mom. och av anvisningarna till 22, 25, 36 och 48 §§ se SFS

1930: 190, av 30 § 4 mom. se SFS 1934: 294 samt av anvisningarna till 29 § se SFS 1937: 662.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

skyldige fritt att upptaga densamma, i den mån den överstiger värdet av

det förlorade fartyget sådant detta värde befanns efter vederbörliga avskriv­

ningar, såsom intäkt under det beskattningsår, då den influtit, eller något av

de två följande åren, eller fördelad på dessa tre år; dock må ersättningen,

i den mån den använts för anskaffande av annat eller andra fartyg, icke

upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än det varunder den så­

lunda använts.

(Se vidare anvisningarna.)

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten —------- maskiner, inventarier och dylikt;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren

tillhöriga maskiner oqh andra inventarier eller, om dylik tillgång är under­

kastad hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången;

värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet;

värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, som byggnad,

vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad;

värdeminskning å naturtillgångar----------- till kapitalförlust.

30 §.

4 morn. För partihandelsbolag, som avses i förordningen angående för­

säljning av rusdrycker, skall nettointäkten av handel med rusdrycker, däl­

den enligt här ovan givna bestämmelser skulle beräknats till högre belopp,

anses utgöra 5 procent å försäljningssumman för under beskattningsåret för­

sålda rusdrycker med undantag för vara, vid vars försäljning bolaget enligt

avtal med staten icke äger tillgodoräkna sig handelsvinst.

För systembolag, varom förmäles i nyssnämnda förordning, skall netto­

intäkten av utminutering av rusdrycker, där den enligt här ovan givna be­

stämmelser skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 7 procent å för­

säljningssumman för under beskattningsåret utminuterade rusdrycker.

För utövare----------- försålda tobaksvaror.

För aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag skall

nettointäkten av verksamheten, där den enligt ovan meddelade bestämmel­

ser skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra för aktiebolaget tipstjänst

12 procent å summan av bolagets aktiekapital och reservfond samt för sven­

ska penninglotteriet aktiebolag 12 procent å summan av bolagets aktiekapi­

tal, reservfond och garantifond.

48 §.

2 morn. Skattskyldig fysisk — -------- 500 kronor.

Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors

inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Fa-

miljeavdraget utgör,------------ 200 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

5

Skattskyldig, som----------- för hustru.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med var­

andra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt nu

givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för

barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas nedåt

till jämna tjugutal kronor.

69 §.

Å svensk------------ kommunalt ändamål.

Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar jämväl sådan persons hustru

samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos

honom.

(Se vidare anvisningarna.)

70 §.

1 morn. Person, som -------------- stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medbor­

gare.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs------------46 § 2 mom.

2. Hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som deltagit i

den skattskyldiges förvärvsverksamhet, anses ej tillhöra arbetspersonalen,

med mindre barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föran­

leder skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet vid taxeringsårets in­

gång (se 65 §).

3. Såsom allmänna-------------heller skogsvårdsavgift.

4. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse hänvisas

till punkt 10 av anvisningarna till 29 §. Vad där stadgats------- — andra

förvärvskällor.

till 22 §.

1.

Såsom driftkostnad------------ räkna som driftkostnad.

2. Avdrag medgives----------- av jordägaren (jfr punkt 7 av anvisningarna

till 29 §).

Såsom för------------ nödig bostadsbyggnad.

3. Såsom speciella---------- (se 20 §).

4.

Har skog------------det ursprungliga.

5. Har växande------------ skogens försäljning.

6. Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet

å fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen. Därest barnet ej fyllt 18 år,

gäller detta dock allenast under förutsättning att barnets inkomst av arbete

eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Hemmavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen.

(Jfr 20 § och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn, som anses tillhöra arbetspersonalen, taxeras självt för den inkomst,

det kan hava haft i avlöning och naturaförmåner eller eljest, varemot för­

äldrarna få göra avdrag såsom för annan arbetshjälp. För harn, som icke

anses tillhöra arbetspersonalen, får intet dylikt avdrag göras, även om bar­

net deltagit i arbetet, varav följer, att lön och underhåll åt barnet ej heller

skall upptagas såsom inkomst för barnet. Den lindring i föräldrarnas skatt­

skyldighet, som medgives för sådant barn, regleras genom ortsavdragen (se

48 §).

7.

Till avdragsgill------------försumpning m. m.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om •—------- fri bostad.

2. Avdrag för —- — -— under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier får ske

på sätt och i den ordning, som enligt punkt 3 a—c av anvisningarna till 29 §

gäller om avdrag för värdeminskning å dylika tillgångar i rörelse. Fasta

maskiner och andra inventarier, för vilka ej enligt punkt 5 av anvisningarna

till 10 § redovisats särskilt maskinvärde, skola dock inräknas i byggnadens

värde och således bliva föremål för avskrivning enligt punkt 2 här ovan,

med rätt för beskattningsnämnd att i samförstånd med den skattskyldige

bestämma, att värdeminskningsavdrag å tillgång, vars värde ej inräknas i

särskilt maskinvärde men tidigare varit inräknat i sådant värde, alltjämt

skall beräknas såsom för inventarier.

4.

Därest brandförsäkring------------40

»

5.

För värdeminskning — —- — till 24 §.

till 28 §.

1.

Till intäkt------------hans rörelse. Däremot räknas icke hit sådan in­

täkt, som till den skattskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utan­

för vad som normalt är att anse såsom driftinkomst, såsom exempelvis vid

avyttring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen

avsedda fastigheter eller andra tillgångar — angående för sådant bruk av­

sedda maskiner och andra inventarier så ock patenträtter och liknande tids­

begränsade rättigheter se dock andra och tredje styckena här nedan -— eller

vid avyttring av rörelsen själv. Den intäkt, som erhålles genom en dylik,

oberoende av rörelsen verkställd avyttring, skall tagas i betraktande vid in­

komstberäkningen för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet och be­

dömas efter de för denna förvärvskälla stadgade grunder.

Med avseende å intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk avsedda

maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminsk­

ningsavdrag hänföras till byggnad (se punkt 7 av anvisningarna till 29 §),

skall gälla följande. Ar den skattskyldige aktiebolag, ekonomisk förening,

7

ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank, skall intäkten upptagas såsom

intäkt av rörelse. För annan skattskyldig skall däremot intäkten upptagas

såsom intäkt av rörelse i den mån sådant följer av punkt 3 d av anvisnin­

garna till 29 § men för övrigt såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt 35 § förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst

föreligga. Intäkt vid avyttring av patenträtt eller liknande tidsbegränsad

rättighet skall för såväl aktiebolag och med dem likställda som andra skatt­

skyldiga upptagas såsom intäkt av rörelse i den mån sådant följer av punkt

5 av anvisningarna till 29 § men eljest, i den mån skattepliktig realisations­

vinst föreligger, såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

I enlighet med det anförda skall en skattskyldig, som driver jordstyck-

ningsrörelse eller eljest idkar handel med fastigheter, såsom intäkt av

rörelsen upptaga vad som influtit vid försäljning av sådan fastighet eller

del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för

dess innehavande, varefter frågan om och i vad mån nettointäkt uppstått

genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet

under beskattningsåret. Örn ett industriaktiebolag avyttrar någon för den

industriella verksamheten avsedd fastighet, skall vad av försäljningssum­

man belöper å sådana till fastigheten hörande maskiner och andra inven­

tarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till bygg­

nad, upptagas såsom intäkt av rörelse, varemot återstående delen av försälj­

ningssumman skall upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

därest de i 35 § angivna förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst

föreligga. Är däremot fråga om industriell verksamhet, som utövas av en­

skild person, skall vid avyttrande av någon för verksamheten avsedd fastig­

het i allmänhet försäljningssumman beskattas såsom intäkt av tillfällig för­

värvsverksamhet i den mån förutsättningarna för skattepliktig realisations­

vinst föreligga. Avser i nu nämnt fall avyttringen jämväl till fastigheten hö­

rande maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värde­

minskningsavdrag hänföras till byggnad, skall jämlikt punkt 3 d av anvis­

ningarna till 29 § alltid såsom intäkt av rörelse upptagas vad som vid av­

yttringen återbekommits av de å dem förut gjorda avskrivningarna, medan

försäljningsvinst i övrigt upptages såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksam­

het i den mån förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

2.

Ränteintäkt samt------------ i rörelsen.

3. Har innehavare--------— av rörelse.

4.

Har skattskyldig —• *------- skolat upptagas såsom intäkt av rörelse.

5.

Såsom intäkt av rörelse skall även upptagas ersättning på grund av

försäkring mot utebliven dylik intäkt.

I vissa fall-------- — för bolaget.

(3. Har i------------ till 38 §).

till 29 §.

1.

Har annan — —- — särskild förvärvskälla.

2.

Har aktiebolag------- — till avdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

3. a. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigva­

rande bruk avsedda inventarier avdrages i regel genom årliga väraeminsk-

ningsavdrag. Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vilket van­

ligen kan anses vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av

högst tre år, må dock under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för

dess anskaffande.

b. Genom värdeminskningsavdrag fördelas en tillgångs anskaffningsvär­

de såsom omkostnad på ett antal år i följd med belopp så avpassade att an­

skaffningsvärdet kan i sin helhet avdragas under den tidrymd tillgången be­

räknas vara ekonomiskt användbar (tillgångens varaktighetstid). Det årliga

värdeminskningsavdraget bör normalt bestämmas enligt avskrivningsplan

till viss bråkdel av anskaffningsvärdet. Kan utredning icke förebringas örn

anskaffningsvärdet eller örn de avdrag som därå tidigare ägt rum, må avdra­

get beräknas till viss procent å bokförda värdet eller å annat värde, som

med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må, såvitt angår skattskyldig som för handels-

böcker, endast där utredning företes om hur mycket av anskaffningsvärdet

sorn kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende ske med större belopp än

som under beskattningsåret avskrivits i räkenskaperna. Den omständigheten

att utredning i nu angivna avseende icke företes skall dock ej utgöra hinder

för skattskyldig att tillgodonjuta avdrag, som redan tidigare skett i räken­

skaperna men da ej gjorts vid beskattningen, därest det påvisas hur stor

skiljaktighet i sistnämnda avseende föreligger och avdraget eljest är behö­

rigt.

Vid bestämmande av tillgångs varaktighetstid skall hänsyn tagas till om­

ständigheter, som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen beräk­

nas bliva begränsad till kortare tid än som kan antagas svara mot dess för­

brukning genom slitning eller dyl., såsom exempelvis då tillgången anskaffats

för utnyttjande av en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller

av ett särskilt arbetstillfälle, eller då tillgången kan väntas bliva såsom oeko­

nomisk utbytt mot ny tillgång, innan den blir utsliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde skall anses, då tillgången förvärvats

genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga kostnaden

för dess anskaffande och, då tillgången annorledes övergått till rörelsen, dess

allmänna saluvärde vid tiden för övergången. Har tillgång i samband med

förvärv av den rörelse, vari den nyttjas, förvärvats annorledes än genom

köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall dock, örn ej särskilda

omständigheter till annat föranleda, såsom anskaffningsvärde för tillgången

anses det belopp som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet för överlå­

taren, eller, om vid förvärv av rörelsen på grund av arv eller testamente

stämpelplikt beräknats efter lägre belopp, det belopp efter vilket stämpel­

plikt sålunda beräknats. Skulle det i något fall befinnas, att den skattskyl­

dige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyl­

dige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes

rimligt, och kan det antagas att detta skett för att åt någon av dem bereda

9

obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig

mån jämkas.

c. Värdeminskningsavdrag med större belopp än enligt reglerna under

b må såvitt angår där avsedd tillgång åtnjutas i den man sadant följer av ne­

dan angivna särskilda bestämmelser.

Jämkning av värdeminskningsavdragen med hänsyn till rörelsens växlan­

de resultat må för skattskyldig som företer utredning örn hur mycket som

kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet av anskaffningsvärdet ske på det

sätt, att örn denne, i överensstämmelse med sina räkenskaper, för ett år gjort

avdrag med mindre belopp än enligt värdeminskningsplanen, han ina för

senare år utöver avdrag enligt planen tillgodonjuta det resterande avdraget,

i den mån motsvarande avdrag då skett i räkenskaperna.

Har skattskyldigs rörelse för visst år utvisat förlust eller så ringa över­

skott, att den skattskyldige vid beräkning av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan belöpande värdeminsk-

ningsavdraget, må han tillgodoräkna sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller, enligt beskattningsnämnds särskilda be­

prövande, dessförinnan utöver avdrag enligt planen. I andra fall än nu sagts

må på ett år i beskattningsavseende belöpande värdeminskningsavdrag, som

den skattskyldige ej kunnat utnyttja vid beräkning av sin nettointäkt av

rörelse, icke göras ett följande år. Skattskyldig skall anses hava kunnat vid

beräkning av nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag även

i den mån underskott å förvärvskällan kunnat utnyttjas vid taxeringen till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt under allmänna avdrag, innan av­

drag skett för underskott å övriga förvärvskällor samt för utskylder.

Ådagalägger skattskyldig, att värdet av tillgång nedgått avsevärt mer än

som motsvarar sammanlagda beloppet av tidigare verkställda och på året

belöpande värdeminskningsavdrag, äger han tillgodoräkna sig härav för­

anlett större avdrag än enligt avskrivningsplanen; dock må ej med tillämp­

ning av detta stadgande värdet å tillgången nedbringas till lägre belopp än

det bokförda värdet.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög kostnad för tillgång

betingats därav att den skolat utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller

för en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller av annan lik­

nande omständighet, må avdrag för sådant överpris eller sådan merkostnad,

i den mån motsvarande avdrag under beskattningsåret skett i räkenskaper­

na, göras vid inkomstberäkningen, även örn värdet av tillgången vid be­

skattningsårets slut ej nedgått till det efter avskrivningen återstående belop­

pet.

d. Då tillgång, varom här är fråga, avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring av tillgången, men skall å andra sidan såsom

intäkt av rörelse upptagas vad som vid dylik avyttring må hava återbe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

10

Kungl. Majlis proposition nr 258.

kommits av belopp, för vilka avdrag i beskattningsavseende åtnjutits. Med

avyttring likställes det fall, att tillgång uttages ur rörelsen för att tillföras

annan rörelse, som utgör särskild förvärvskälla, eller för att nyttjas för

annat ändamål. Att beträffande skattskyldig, som avses i punkt 4 här nedan,

belopp som erhålles vid avyttring av tillgång av nu ifrågavarande slag skall

i sin helhet ingå i intäkten av rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna

till 28 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller

sparbank må, efter därom hos beskattningsnämnd framställt yrkande, berät­

tigas att tills vidare åtnjuta avdrag för värdeminskning å maskiner eller

andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i enlighet med de i räken­

skaperna gjorda avskrivningarna, oavsett om dessa äro 1 överensstämmelse

med reglerna i punkt 3. Sådan fri avskrivning må tillgodonjutas endast där

tillfredsställande utredning föreligger om vad som återstår i beskattnings­

avseende oavskrivet av anskaffningsvärdet å här ifrågavarande tillgångar

samt dessa ävensom avskrivningar å desamma i den skattskyldiges räkenska­

per och i företedd utredning redovisas på sådant sätt, att trygghet föreligger

att vid avyttring av tillgångarna framdeles möjligen uppkommande vinster

ej skola undgå taxering. Uppfyller den skattskyldige dessa betingelser, må

rätt att tillgodonjuta fri avskrivning icke förvägras honom, såvida ej särskilda

förhållanden i avseende å den skattskyldiges rörelse därtill föranleda.

Den omständigheten att vid fri avskrivning värdeminskningsavdragen vid

beskattningen sålunda skola överensstämma med avdragen enligt räken­

skaperna utgör ej hinder för skattskyldig att efter övergång till fri avskriv­

ning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig från tiden före

övergången resterande, i räkenskaperna gjorda men ej vid beskattningen

åtnjutna avdrag antingen inom ramen för avskrivningsplan som avses i

punkt 3 eller, med beskattningsnämnds särskilda medgivande, på en gång

eller enligt särskild av beskattningsnämnd godkänd avskrivningsplan av­

seende en tid av högst tio år. Efter övergång till fri avskrivning må dock

i intet fall sådant avdrag tillgodonjutas, som avses i punkt 3 c tredje stycket.

Har den skattskyldige icke kunnat vid taxeringen utnyttja på visst år belö­

pande avdrag som upptagits i sådan särskild avskrivningsplan som nyss

sagts, må detta avdrag icke tillgodoföras honom för senare år.

Har före övergång till fri avskrivning skattskyldig vid taxeringen tillgodo­

räknats större värdeminskningsavdrag än enligt räkenskaperna, skall, för

åstadkommande av överensstämmelse mellan tillgångens återstående värden

enligt räkenskaperna och i beskattningsavseende, det belopp, varmed tillgån­

gens värde sålunda i beskattningsavseende understiger värdet enligt räken­

skaperna, upptagas såsom intäkt under det första beskattningsår, för vilket

fri avskrivning åtnjutes, eller, om den skattskyldige hellre vill, med en

tredjedel för nämnda beskattningsår och ett vart av de två närmast följande

åren. Örn belopp, varom nu är fråga, för något av sagda år skulle helt

eller delvis undandragas beskattning genom utnyttjande vid inkomstberäk­

ningen av avdrag, som eljest ej kunna utnyttjas, skall dock beloppet i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

11

uppföras såsom intäkt för det första år, då dylikt förhållande ej föreligger.

Vid tillämpning av detta stycke skall även sådant på tidigare år enligt värde-

minskningsplan belöpande värdeminskningsavdrag, som den skattskyldige

ej kunnat utnyttja, anses hava tillgodoräknats honom.

5. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och lik­

nande tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnyttjande

vid en av honom driven tillverkning, undergått på grund av minskning av-

giltighetstiden. Beträffande värdeminskningsavdrag för dylik tillgång skola

föreskrifterna i punkt 3 äga motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller liknande rättighet, vilken rörelseidkare tillgodogör sig ge­

nom att överlåta exploateringen därav till annan, är att anse såsom vara i

rörelse och skall följaktligen icke behandlas enligt regeln i denna punkt

utan enligt reglerna för dylik tillgång.

Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknande

rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde

kan anses i verkligheten begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag

sålunda medgives, skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna äga motsva­

rande tillämpning.

6. Avdrag för värdeminskning å aktier, andelar och liknande tillgångar

må äga rum allenast där värdeminskningen ej är att likställa med kapital­

förlust.

7. Avdrag medgives ock för värdeminskning å byggnad, vilken är av­

sedd för användning i ägarens rörelse. Avdraget bör bestämmas till viss

procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kun­

na utnyttjas. Är på grund av särskilda omständigheter byggnadens värde

för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill ta­

gas. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är örn byggnad för utnyttjande

av en begränsad malmfyndighet, eller då å annans grund belägen byggnad,

som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall av jord­

ägaren lösas. I fråga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas

endast ett fåtal år, må byggnadskostnaden i sin helhet avdragas för det

år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum.

I byggnads värde inräknas ej värdet å fasta maskiner och andra till bygg­

naden hörande inventarier, för vilka enligt punkt 5 av anvisningarna till 10 §

särskilt maskinvärde redovisats vid fastighetstaxeringen eller, såvitt fråga är

om tillgångar, vilka ännu ej varit föremål för fastighetstaxering, bör redovisas

vid sådan taxering. Å dem tillämpas reglerna i punkterna 3 och 4. Rörande

avdrag för värdeminskning å övriga maskiner, inventarier m. m., vilkas värde

inräknas i byggnadsvärde som fastställts vid fastighetstaxering, tillämpas där­

emot de för värdeminskning å byggnad meddelade bestämmelserna. Ilar på

grund av vad nu sagts tillgång en gång hänförts till maskiner, inventarier

eller dvl., skall den, såvida ej beskattningsnämnd i samförstånd nied den

skattskyldige annorlunda bestämmer, alltfort behandlas såsom dylik tillgång,

ändå alt den sedermera ej inbegripes i särskilt maskinvärde.

Hinder möter ej att, där utredning rörande anskaffningsvärde som avses i

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

punkt 3 här ovan förebringas, för byggnad, vilken är avsedd för användning

i ägarens rörelse, beräkna värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplan

på sätt i nämnda punkt angives. Utrangeras eller nedrives byggnad, för vil­

ken värdeminskningsavdrag sålunda beräknats, får avdrag ske för vad som

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier o. dyl. i samband med

utrangeringen eller rivningen.

8.

För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom

gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i form av årlig avskrivning med skä­

ligt belopp, som så avpassas, att anskaffningsvärdet blir till fullo avdra­

get under den tid tillgången beräknas räcka. Härvid iakttages, att i anskaff­

ningsvärdet inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv

av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som nedlagts för fyndighetens ex­

ploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva eller an­

läggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dyl., allt i den mån dessa kost­

nader icke fått avdragas såsom kostnader i den löpande driften.

9. Såsom speciella------------ icke avdragas (se 20 §).

10. I anslutning ------------ såsom kapitalförlust.

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, gäller vad

om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till

22

§).

12. En ekonomisk----------- föreningarnas medlemsantal.

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvis­

ningarna till 28 § sägs rörande beskattning i vissa fall såsom intäkt av rörelse

av vad som erhålles vid avyttring av maskiner eller andra inventarier, vilkas

värde icke enligt punkt 7 av anvisningarna till 29 § inräknas i värdet av

byggnad.

2. Har vid----------- anvisningarna till 28 §).

3. Har egendom------------ sistnämnda fång.

till 36 §.

1. Vid beräkning ------------ stämpelkostnader m. m. Har den skattskyl-

dige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av den avyttrade egen­

domen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttrin­

gen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse,

omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får-----------annan

förvärvskälla.

2. För att------------överstigit lotterivinsten.

3. I punkt — — — annan förvärvskälla.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

till 41 §.

1. Inkomst av----------- och skulder.

För skattskyldig — — — stadgade grunder. Den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rö­

relse — såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat, handelslager, penning-

förvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel

i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. — skall endast om särskilda om­

ständigheter därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.

Vad här----------- års inkomstberäkning.

2.

I fråga------------eller terminsvis.

till 48 §.

1. Vad i-----------av beskattningsåret.

2. Av bestämmelserna------------ nämnda avdrag.

3. Till ledning------------ 140 kronor.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 48 § 2 mom. sista stycket gäller, att en

var av föräldrarna skall för barn som där sägs erhålla halvt familjeavdrag

— räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör — såvitt det icke

visas eller av omständigheterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls

eller endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall

den andre av föräldrarna vara berättigad till hela avdraget för barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande eftertaxering till kommunalskatt, som skolat utgöras enligt

kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande

äga tillämpning.

Vid tillämpning av bestämmelserna i anvisningarna till 29 § rörande vär-

deminskningsavdrag iakttages följande:

där fråga är om förhållanden, som hänföra sig till tiden före denna lags

ikraftträdande, må sådan utredning beträffande anskaffningsvärde anses

tillfyllest, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet fin­

nes skälig och möjlig att åstadkomma;

vad i punkt 3 c tredje stycket stadgas om rätt för skattskyldig att vid be­

räkning av inkomst av rörelse tillgodonjuta avdrag för värdeminskning, som

tidigare ej kunnat utnyttjas, äger ej tillämpning å avdrag som belöpt å be­

skattningsår, för vilket taxering ägt rum före år 1933;

där skattskyldig vid beskattningen tillgodoräknade avdrag, som ej skett i

räkenskaperna, till väsentlig del hänföra sig till taxeringar före ar 1939, skail

vid tillämpning av punkt 4 tredje stycket, där beskattningsnämnd det med­

giver, skattskyldig kunna upptaga motsvarande belopp till beskattning för­

delat på flera än tre år.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 18 § förordningen den 28

september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola upphöra

att gälla, att 4 och 15 §§, 16 § 1 morn., 17, 18, 20 och 26 §§, 27 § 1 mom.

samt anvisningarna till 9 och 10 §§ nämnda förordning1 skola erhålla änd­

rad lydelse, samt att till förordningen skall fogas en ny tabell, betecknad så­

som tabell V, allt på sätt nedan angives:

i §■

Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika

förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 § första stycket, av­

drag ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att underskott

å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom eller deltagande i lotteri, må avdragas endast om och i den mån den

skattskyldiges inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår;

allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här i

riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäk­

ring och för annan personförsäkring, allt i den omfattning, som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

15 §.

Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läg­

gas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en

etthundradedel av nans och i förekommande fall hans omyndiga barns skat­

tepliktiga förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller alle­

nast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkom­

sten eller en etthundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda------------ kronor, bortfaller.

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1930:191 och av 18 § se SFS 1934: 291.

15

16 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles,

att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och

familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper,

som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kro­

nors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag.

Grundavdraget för skattskyldig, som nu nämnts, och familjeavdraget för

hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp I: 600 kronor; i ortsgrupp II: 640

kronor; i ortsgrupp III: 680 kronor; i ortsgrupp IV: 720 kronor; samt i

ortsgrupp V: 760 kronor. Familjeavdraget för vartdera av de två första

barnen, för vilka avdrag åtnjutes, utgör i ortsgrupp I: 460 kronor; i orts­

grupp II: 500 kronor; i ortsgrupp III: 540 kronor; i ortsgrupp IV: 580 kro­

nor; samt i ortsgrupp V: 620 kronor. Familjeavdraget för ett vart av de

övriga barnen utgör i ortsgrupp I: 700 kronor; i ortsgrupp II: 760 kronor;

i ortsgrupp lil: 820 kronor; i ortsgrupp IV: 880 kronor; samt i ortsgrupp V:

940 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husförestånda­

rinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änk­

ling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilka han varit

berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarin­

nan med hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru.

För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) be­

stämmes ortsavdraget (grundavdrag) på sätt framgår av en vid denna för­

ordning fogad tabell V. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I:

minst 14,000 kronor; i ortsgrupp II: minst 14,300 kronor; i ortsgrupp III:

minst 14,600 kronor; i ortsgrupp IV: minst 14,900 kronor; samt i ortsgrupp

V: minst 15,200 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt

nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag

för barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas

nedåt till jämna tjugutal kronor. Bestämmelsen örn högre avdrag för det

tredje och de följande barnen skall därvid tillämpas för fadern och modern

var för sig, så att hänsyn tages blott till det antal barn som av var och en

av dem helt eller delvis underhålles.

17 §.

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara belopp skall, med iakttagande av

vad nedan i 19 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna

grunder.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 16 g 1 mom. andra

stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

skattningsåret, skall det taxerade beloppet minskas, förutom med statligt

ortsavdrag,

om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla

summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och, *

om det taxerade beloppet ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med

hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter ortsavdraget.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närståen­

de än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämför­

lig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande

den skattskyldiges taxerade belopp minskas med ytterligare ett belopp av

högst 1,000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör för

skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbart belopp.

3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbart belopp

upptagas det taxerade beloppet minskat med statligt ortsavdrag och, i fall

som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter beskattningsnämndens

beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1,000 kronor.

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör det

taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.

5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller nå­

gon del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade belopp icke upp­

går till 600 kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret: då det beräknade beskattningsbara beloppet uppgår till

minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då det beräknade taxerade beloppet uppgår till

minst 100 kronor.

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 258.

18 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skatt­

skyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av i 2 mom. angivna

grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kro­

nor, med i 3 mom. angivna tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt).

Med familjestiftelse avses stiftelse, som enligt de för densamma gällande

stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa famil­

jers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgöra:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 4.5 pro­

cent av det beskattningsbara beloppet;

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

17

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3.000 men icke 6,000 kr.: 135 kr. för 3,000 kr. och 5.5% av återstoden;

6.000 kr.

: 300 »

» 6,000 »

» 6-5% »

»

;

b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska för-

säkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländ­

ska juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

tio procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för andra skattskyldiga än dem som avses under a) och b) här ovan:

fem procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 2 pro­

cent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000

kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

10,000 meri icke

15,000 kr.:

40 kr. för

10,000 kr. och

4

%

av återstoden;

15,000

25,000

240

»

»

15,000

» »

8 % »

> ;

25,000

>

40,000

2>

1,040

»

25,000

» »

12%

»

» ;

40,000

»

»

60,000

>

2,840

>/

40,000

»

T>

16 %

»

»

;

60,000

»

100,000

» :

6,040

»

»

60,000

20%

»

» ;

100,000

»

»

200,000

» :

14,040

>

100,000

» »

24 %

»

» ;

200,000 kr.

38,040

»

200,000

J>

2>

28%

»

»

20

§.

För varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)

och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt skall för det året utgå.

26 §.

A svensk------------bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,

därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

27 §.

1 mom. Person, som —--------stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

Anvisningar

till 9 och 10 §§.

1. Tillgång, som------- — under året.

2. Såsom affärsbruk------------ i detalj.

Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom

ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl

för förmögenhetsberäkningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 258.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

I fråga om ------------rörelse angivet.

3. Är fordran------------värde (10 §).

4. Rättighet skall------------ årets utgång.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande eftertaxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat

utgöras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess

hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Kungl. Majis proposition nr 258.

19

Tabell V, utvisande för ensamstående skattskyldig taxerat belopp minskat med

ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 17 § 2 mom. andra stycket

(s. k. avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är det angivna återstående

beloppet Jämväl beskattningsbart belopp.

Ortsavdraget vid visst taxerat belopp erhålles följaktligen genom att från detta belopp avdraga

det tal, som enligt tabellen svarar mot beloppet.

Ortsgrupp L

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

10

10

20

20

700

30

30

40

40

50

50

60

60

70

70

800

80

80

90

90

100

100

110

110

120

120

900

130

130

140

140

150

150

160

160

170

170

1000

180

180

190

190

200

200

210

210

220

230

1100

240

240

250

250

260

260

270

270

280

290

1200

300

300

310

310

320

320

330

340

350

360

1300

370

370

380

390

400

410

420

430

440

450

1400

460

470

480

490

500

510

520

530

540

550

1500

570

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1600

680

690

700

710

720

730

740

750

760

770

1700

790

800

810

820

830

840

850

860

870

880

1800

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

1900

1000

1010

1020

1030

1040

1050

1060

1070

1080

1090

2 000

1100

Illo

1120

1130

1140

1150

1160

1170

1180

1190

2100

1200

1210

1220

1230

1240

1250

1260

1270

1280

1290

2 200

1300

1310

1320

1330

1340

1350

1360

1370

1380

1390

2 300

1400

1410

1420

1430

1440

1450

1460

1470

1480

1490

2 400

1500

1510

1520

1530

1540

1550

1560

1570

1580

1590

2 500

1600

1610

1620

1630

1640

1650

1660

1670

1680

1690

2 600

1700

1710

1720

1730

1740

1750

1760

1770

1780

1 790

2 700

1800

1810

1820

1830

1840

1850

1860

1870

1880

1890

2 800

1900

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2 900

2 000

2 010

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

3 000

2100

2110

2120

2130

2140

2150

2160

2170

2180

2190

3100

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 290

3 200

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

3 300

2 400

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2 490

3 400

2 500

2 510

2 520

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

2 580

2 590

3 500

2 600

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

3 600

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

2 790

3 700

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 890

3 800

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

2 990

3 900

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

3 070

3 080

3 090

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 000

3100

3110

3120

3130

3140

3150

3160

3170

3180

3190

4100

3 200

3 210

3 220

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

3 280

3 290

4 200

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

4 300

3 400

3 410

3 420

3 430

3 440

3 450

3 460

3 470

3 480

3 490

4 400

3 500

3 510

3 520

3 530

3 540

3 550

3 560

3 570

3 580

3 590

4 500

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3 650

3 660

3 670

3 680

3 690

4 600

3 700

3 710

3 720

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

3 780

3 790

4 700

3 800

3 810

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

4 800

3 900

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

3 960

3 970

3 980

3 990

4 900

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 080

4 090

5 000

4100

4110

4120

4130

4140

4150

4160

4170

4180

4190

5100

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

5 200

4 320

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

5 300

4 430

4 440

4 450

4 460

4 470

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

5 400

4 540

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

5 500

4 650

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

5 600

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

5 700

4 870

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

5 800

4 980

4 990

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 900

5 090

5100

5110

5120

5130

5140

5150

5160

5170

5180

6 000

5 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

6100

5 310

5 320

5 330

5 340

5 350

5360

5 370

5 380

5 390

5 400

6 200

5 420

5 430

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

6 300

5 530

5 540

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

6 400

5 640

5 650

5 660

5 670

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

6 500

5 750

5 760

5 770

5 780

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

6 600

5 860

5 870

5 880

5 890

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

6 700

5 970

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 800

6 080

6 090

6100

6110

6120

6130

6140

6150

6160

6170

6 900

6190

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

7 000

6 300

6 310

6 320

6 330

6 340

6350

6 360

6 370

6 380

6 390

7100

6 410

6 420

6 430

6 440

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

7 200

6 520

6 530

6 540

6 550

6 560

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

7 300

6 630

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

7 400

6 740

6 750

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

7 500

6 850

6 860

6 870

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

7 600

6 960

6 970

6 980

6 990

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 700

7 070

7 080

7 090

7100

7 110

7120

7130

7140

7150

7160

7 800

7180

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 900

7 290

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

Kungl. Maj.ts proposition nr 25S.

21

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 000

7 400

7 410

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

8100

7 510

7 520

7 530

7 540

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

8 200

7 620

7 630

7 640

7 650

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

8 300

7 730

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

8 400

7 840

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

8 500

7 950

7 960

7 970

7 980

7990

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 600

8 060

8 070

8 080

8 090

8100

8110

8120

8130

8140

8150

8 700

8170

8180

8190

8 200

8 210

8220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 800

8 280

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

8 350

8 360

8 370

8 900

8390

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

9 000

8 500

8 510

8 520

8 530

8 540

8 550

8 560

8 570

8 580

8 590

9100

8 610

8 620

8 630

8 640

8 650

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

9 200

8 720

8 730

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

9 300

8 830

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

9 400

8 940

8 950

8 960

8 970

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 030

9 500

9 050

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9110

9120

9130

9140

9 600

9160

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 700

9 270

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9 800

9 380

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 900

9 490

9 500

9 510

9 520

9 530

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

10000

9 600

9 610

9 620

9 630

9 640

9650

9 660

9 670

9 680

9 690

10100

9 710

9 720

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

10 200

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

9 900

9 910

10 300

9 930

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 400

10 040

10 050

10 060

10 070

10 080

10 090

10100

10110

10120

10130

10 500

10150

10 160

10170

10 180

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 600

10 260

10 270

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10 350

10 700

10 370

10 380

10 390

10 400

10 410

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 800

10 480

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 900

10 590

10 600

10 610

10 620

10 630

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

11000

10 700

10 710

10 720

10 730

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

11100

10 810

10 820

10 830

10 840

10 850

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

11200

10 920

10 930

10 940

10 950

10 960

10 970

10 980

10 990

11000

11010

11300

11030

11040

11050

11060

11070

11080

11090

11100

lino

11120

11400

11140

11150

11160

11170

11180

11190

11200

11210

11220

11230

11500

11

250

11260

11 270

11280

11290

11300

11310

11320

11330

11340

11600

11360

11370

11380

11390

11400

11410

11420

11430

11440

11450

11 700

11470

11480

11490

11500

11510

11520

11530

11540

11550

11560

11800

11580

11590

11600

11610

11620

11630

11640

11650

11660

11670

11900

11690

11700

11710

11720

11730

11 740

11750

11760

11770

11780

22

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Kungl. Majus proposition nr 258.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 000

11800

11810

11820

11830

11840

11850

11860

11870

11880

11890

12100

11910

11920

11930

11940

11950

11960

11970

11980

11990

12 000

12 200

12 020

12 030

12 040

12 050

12 060

12 070

12 080

12 090

12 100

12110

12 300

12 130

12 140

12 150

12 160

12 170

12 180

12 190

12 200

12 210

12 220

12 400

12 240

12 250

12 260

12 270

12 280

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 500

12 350

12 360

12 370

12 380

12 390

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 600

12 460

12 470

12 480

12 490

12 500

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 700

12 570

12 580

12 590

12 600

12 610

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 800

12 680

12 690

12 700

12 710

12 720

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 900

12 790

12 800

12 810

12 820

12 830

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

13 000

12 900

12 910

12 920

12 930

12 940

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 100

13 010

13 020

13 030

13 040

13 050

13 060

13 070

13 080

13 090

13 100

13 200

13 120

13 130

13140

13 150

13 160

13170

13 180

13 190

13 200

13 210

13300

13 230

13 240

13 250

13 260

13 270

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 400

13 340

13 350

13 360

13370

13 380

13 390

13 400

13 410

13 420

13 430

! 13 500

13 450

13 460

13470

13 480

13 490

13 500

13 510

13 520

13 530

13 540

13 600

13 560

13 570

13 580

13 590

13 600

13 610

13 620

13 630

13 640

13 650

13 700

13 670

13 680

13 690

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

13 750

13 760

13 800

13 780

13 790

13 800

13 810

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

13 870

13 900

13 890

13 900

13 910

13 920

13 930

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

När det taxerade beloppet uppgår till 14 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

23

Tabell V (forts.).

Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

700

10

10

20

20

30

30

800

40

40

50

50

60

60

70

70

80

80

900

90

90

100

100

110

110

120

120

130

130

1000

140

140

150

150

160

160

170

170

180

190

1100

200

200

210

210

220

220

230

230

240

250

1200

260

260

270

270

280

280

290

290

300

310

1300

320

320

330

330

340

340

350

360

370

380

1400

390

390

400

400

410

420

430

440

450

460

1500

470

480

490

500

510

520

530

540

550

560

1 600

570

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1700

670

680

690

700

710

720

730

740

750

760

1800

780

790

800

810

820

840

850

860

870

880

1900

900

910

920

930

940

960

970

980

990

1000

2 000

1020

1030

1040

1050

1060

1080

1090

1100

lilo

1120

2100

1140

1150

1160

1170

1180

1190

1200

1210

1220

1230

2 200

1240

1250

1260

1270

1280

1290

1300

1310

1320

1330

2 300

1340

1350

1360

1370

1380

1390

1400

1410

1420

1430

2 400

1440

1450

1460

1470

1480

1490

1500

1510

1520

1530

2 500

1540

1550

1560

1570

1580

1590

1600

1610

1620

1630

2 600

1640

1650

1660

1670

1680

1690

1700

1710

1720

1730

2 700

1740

1750

1760

1770

1780

1790

1800

1810

1820

1830

2 800

1840

1850

1860

1870

1880

1890

1900

1910

1920

1930

2 900

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

3 000

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

2100

2110

2120

2130

3100

2140

2150

2160

2170

2180

2190

2 200

2 210

2 220

2 230

3 200

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

2 320

2 330

3 300

2 340

2 350

2 360

2370

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

3 400

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

2 520

2 530

3 500

2 540

2 550

2 560

2 570

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 630

3 600

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 730

3 700

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

2 810

2 820

2 830

3 800

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

2 930

3 900

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 030

4 000

3 040

3 050

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3110

3120

3130

4100

3140

3150

3160

3170

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 230

4 200

3 240

3 250

3 260

3 270

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

4 300

3 340

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

4 400

3 440

3 450

3 460

3 470

3 480

3 490

3 600

3 610

3 520

3 630

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 540

3 550

3 560

3 570

3 580

3590

3 600

3 610

3 620

3 630

4 600

3 640

3 650

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

3 710

3 720

3 730

4 700

3 740

3 750

3 760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

4 800

3 840

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 930

4 900

3 940

3 950

3 960

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

4 020

4 030

5 000

4 040

4 050

4 060

4070

4 080

4 090

4100

4110

4120

4130

5100

4140

4150

4160

4170

4180

4190

4 200

4 210

4 220

4 230

5 200

4 250

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

5300

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

4 450

5 400

4 470

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

5 500

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 650

4 660

4 670

5 600

4 690

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 770

4 780

5 700

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 890

5 800

4 910

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 900

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

5110

6 000

5130

5140

5150

5160

5170

5180

5190

5 200

5 210

5 220

6100

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

5 310

5 320

5 330

6 200

5 350

5 360

5 370

5 380

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

5 440

6 300

5 460

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

5 550

6 400

5 570

5 580

5 590

5600

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

6 500

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

6 600

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

6 700

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 800

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

6 080

6 090

6100

6 900

6120

6130

6140

6150

6160

6170

6180

6190

6 200

6 210

7 000

6 230

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

7100

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

7 200

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 510

6 520

6 530

6 540

7 300

6 560

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

6 630

6 640

6 650

7 400

6 670

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

6 750

6 760

7 500

6 780

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 870

7 600

6 890

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 700

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 060

7 070

7 080

7 090

7 800

7110

7120

7130

7140

7150

7160

7170

7180

7190

7 200

7 900

7 220

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

7 300

7 310

8 000

7 330

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 420

8100

7 440

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

8 200

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

8300

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 720

7 730

7 740

7 750

8 400

7 770

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 860

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

25

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 880

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

8 600

7 990

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 700

8100

8110

8120

8130

8140

8150

8160

8170

8180

8190

8 800

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 900

8 320

8 330

8340

8 350

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

8 410

9 000

8 430

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8 490

8500

8 510

8 520

9100

8 540

8 550

8 560

8 570

8 580

8 590

8 600

8 610

8 620

8 630

9 200

8 650

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

9 300

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 850

9 400

8 870

8 880

8890

8 900

8 910

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

9 500

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 070

9600

9 090

9100

9110

9120

9130

9140

9150

9160

9170

9180

9 700

9 200

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 270

9 280

9 290

9 800

9 310

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9370

9 380

9 390

9 400

9 900

9 420

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 510

F

10 000

9 530

9 540

9 550

9560

9 570

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

10100

9 640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

9 700

9 710

9 720

9 730

10 200

9 750

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 840

10 300

9 860

9 870

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

10 400

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 050

10 060

10 500

10 080

10 090

10100

10110

10120

10130

10140

10 150

10 160

10170

10 600

10 190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10250

10 260

10 270

10 280

10 700

10 300

10 310

10320

10 330

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 390

10 800

10 410

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

10 480

10490

10 500

10 900

10 520

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 580

10 590

10 600

10 610

11000

10 630

10640

10 650

10 660

10 670

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

11100

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820

10 830

11200

10 850

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

10 910

10 920

10 930

10 940

11300

10 960

10 970

10 980

10 990

11000

11010

11020

11030

11040

11050

11400

11070

11080

11090

11100

lino

11120

11130

11140

11150

11160

11500

11180

11190

11200

11210

11220

11230

11240

11250

11260

11 270

11600

11290

11300

11310

11320

11330

11340

11350

11360

11370

11380

11700

11400

11410

11420

11430

11440

11450

11460

11470

11480

11490

11800

11510

11520

11530

11540

11550

11560

11570

11580

11590

11600

11900

11620

11630

11640

11650

11660

11670

11680

11690

11700

11710

12 000

11730

11740

11750

11760

11770

11780

11790

11800

11810

11820

12100

11840

11850

11860

11870

11880

11890

11900

11910

11920

11930

12 200

11950

11960

11970

11980

11990

12 000

12 010

12 020

12 030

12 040

12 300

12 060

12 070

12 080

12 090

12100

12110

12120

12 130

12140

12 150

12 400

12170

12 180

12 190

12 200

12 210

12 220

12 230

12 240

12 250

12 260

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 280

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 340

12 350

12 360

12 370

12 600

12 390

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 450

12 460

12 470

12 480

12 700

12 500

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 560

12 570

12 580

12 590

12 800

12 610

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 670

12 680

12 690

12 700

12 900

12 720

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 780

12 790

12 800

12 810

13 000

12 830

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

12 890

12 900

12 910

12 920

13 100

12 940

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 000

13 010

13 020

13 030

13 200

13 050

13 060

13 070

13 080

13 090

13 100

13110

13120

13 130

13 140

13 300

13 160

13170

13180

13 190

13 200

13 210

13 220

13 230

13 240

13 250

13 400

13 270

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 330

13 340

13 350

13 360

13 500

13 380

13 390

13 400

13 410

13 420

13 430

13 440

13 450

13 460

13 470

13 600

13 490

13 500

13 510

13 520

13 530

13 540

13 550

13560

13 570

13 580

13 700

13 600

13 610

13 620

13 630

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 690

13 800

13 710

13 720

13 730

13 740

13 750

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

13 900

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

14 000

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 100

14 060

14 070

14 080

14 090

14 100

14 120

14130

14140

14150

14160

14 200

14180

14190

14 200

14 210

14 220

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

När det taxerade beloppet uppgår till 14 300 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

27

Tabell V (forts.).

Ortsgrupp III.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

_

_

___

___

____

____

700

____

800

____

10

10

20

20

30

30

40

40

900

50

50

60

60

70

70

80

80

90

90

1000

100

100

110

110

120

120

130

130

140

140

1100

150

150

160

160

170

170

180

180

190

200

1200

210

210

220

220

230

230

240

240

250

260

1300

270

270

280

280

290

290

300

310

320

330

1400

340

340

350

350

360

360

370

380

390

400

1500

410

410

420

420

430

430

440

450

460

470

1600

480

480

490

500

510

520

530

540

550

560

1700

570

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1800

670

680

690

700

710

720

730

740

750

760

1900

780

790

800

810

820

840

850

860

870

880

2 000

900

910

920

930

940

980

970

980

990

1000

2100

1020

1030

1040

1050

1060

1080

1090

1100

1110

1120

2 200

1140

1150

1160

1170

1180

1200

1210

1220

1230

1240

2 300

1260

1270

1280

1290

1300

1320

1330

1340

1350

1360

2 400

1380

1390

1400

1410

1420

1430

1440

1450

1460

1470

2 500

1480

1490

1500

1510

1520

1530

1540

1550

1560

1570

2 600

1580

1590

1600

1610

1620

1630

1640

1650

1660

1670

2 700

1680

1690

1700

1710

1720

1730

1740

1750

1760

1770

2 800

1780

1790

1800

1810

1820

1830

1840

1850

1860

1870

2 900

1880

1890

1900

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

3 000

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

3100

2 080

2 090

2100

2110

2120

2130

2140

2150

2160

2170

3 200

2180

2190

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 260

2 270

3 300

2 280

2 290

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

3 400

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

2 470

3 500

2 480

2 490

2 500

2 510

2 520

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

3 600

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

2 670

3 700

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 750

2 760

2 770

3 800

2 780

2 790

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 870

3 900

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 970

4 000

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

3 070

4100

3 080

3 090

3100

3110

3120

3130

3140

3150

3160

3170

4 200

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

4 300

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

4 400

3 380

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

3 440

3 450

3 460

3 470

28

Tabell V (forts.). Ort sgrupp lil.

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 480

3 490

3 500

3 510

3 520

3 530

3 540

3 550

3 560

3 570

4 600

3 580

3 590

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3 650

3 660

3 670

4 700

3 680

3 690

3 700

3 710

3 720

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

4 800

3 780

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

3 870

4 900

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

3 960

3 970

5 000

3 980

3 990

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

5100

4 080

4 090

4100

4110

4120

4130

4140

4150

4160

4170

5 200

4180

4190

4 200

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 270

5 300

4 290

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

5 400

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

4 470

4 480

4 490

5 500

4 510

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4 600

5 600

4 620

4 630

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

4 710

5 700

4 730

4 740

4 750

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

5 800

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 930

5 900

4 950

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

6 000

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

5110

5120

5130

5140

5150

6100

5170

5180

5190

5 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 260

6 200

5 280

5 290

5 300

5 310

5 320

5 330

5 340

5 350

5 360

5 370

6 300

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

6 400

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

6 500

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

5 670

5 680

5 690

5 700

6 600

5 720

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

5 780

5 790

5 800

5 810

6 700

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

5 890

5 900

5 910

5 920

6 800

5 940

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 030

6 900

6 050

6 060

6 070

6 080

6 090

6100

6110

6120

6130

6140

7 000

6160

6170

6180

6190

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

7100

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

7 200

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

6 440

6 450

6 460

6 470

7 300

6 490

6 500

6 510

6 520

6 530

6 540

6 550

6 560

6 570

6 580

7 400

6 600

6 610

6 620

6 630

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 690

7 500

6 710

6 720

6 730

6 740

6 750

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

7 600

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 870

6 880

6 890

6 900

6 910

7 700

6 930

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

6 990

7 000

7 010

7 020

7 800

7 040

7 050

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

7110

7120

7130

7 900

7150

7160

7170

7180

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 240

8 000

7 260

7 270

7 280

7 290

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

8100

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

8 200

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

7 540

7 550

7 560

7 570

8 300

7 590

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

7 650

7 660

7 670

7 680

8 400

7 700

7 710

7 720

7 730

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 790

Tabell V (forts.). Ortsgrupp III.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

29

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

8 600

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

7 980

7 990

8 000

8 010

8 700

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 090

8100

8110

8120

8 800

8140

8150

8160

8170

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 230

8 900

8 250

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

9 000

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

9100

8 470

8 480

8 490

8 500

8 510

8 520

8 530

8 540

8 550

8 560

9 200

8 580

8 590

8 600

8 610

8 620

8 630

8 640

8 650

8 660

8 670

9 300

8 690

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

9 400

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 890

9 500

8 910

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

8 970

8 980

8 990

9 000

9 600

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9110

9 700

9130

9140

9150

9160

9170

9180

9190

9 200

9 210

9220

9 800

9 240

9 250

9 260

9 270

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9330

9 900

9 350

9 360

9 370

9 380

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

10 000

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 510

9 520

9 530

9 540

9 550

10100

9 570

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

9 630

9 640

9 650

9 660

10200

9 680

9 690

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

10 300

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

9 870

9 880

10 400

9 900

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

9 990

10 500

10 010

10 020

10 030

10040

10 050

10 060

10 070

10 080

10 090

10100

10 600

10120

10130

10 140

10150

10160

10170

10180

10190

10 200

10 210

10 700

10 230

10 240

10 250

10 260

10 270

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 800

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 390

10 400

10 410

10 420

10 430

10 900

10 450

10 460

10 470

10 480

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 540

11000

10 560

10 570

10 580

10 590

10 600

10 610

10 620

10 630

10 640

10 650

11100

10 670

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

10 730

10 740

10 750

10 760

11200

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820

10 830

10 840

10 850

10 860

10 870

11 300

10 890

10 900

10 910

10 920

10 930

10 940

10 950

10 960

10 970

10 980

11400

11000

11010

11 020

11030

11040

11050

11060

11070

11080

11090

11500

lino

11120

11130

11140

11150

11160

11170

11180

11190

11200

11600

11220

11230

11240

11250

11260

11270

11280

11290

11300

11310

11 700

11330

11340

11350

11360

11370

11380

11390

11400

11410

11420

11800

11440

11450

11460

11470

11480

11490

11500

11510

11520

11530

11900

11550

11560

11570

11580

11590

11600

11610

11

620

11630

11640

12 000

11660

11670

11680

11690

11700

11710

11720

11730

11740

11750

12 100

11770

11780

11790

11800

11810

11 820

11830

11840

11850

11860

12 200

11880

11890

11900

11910

11920

11 930

11940

11950

11960

11970

12 300

11990

12 000

12 010

12 020

12 030

12 040

12 050

12 060

12 070

12 080

12 400

12100

12110

12120

12130

12 140

12150

12160

12170

12 180

12 190

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.). Ortsgrup p lil.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 210

12 220

12 230

12 240

12 250

12 260

12 270

12 280

12 290

12 300

12 600

12 320

12 330

12 340

12 350

12 360

12 370

12 380

12 390

12 400

12 410

12 700

12 430

12 440

12 450

12 460

12 470

12 480

12 490

12 500

12 510

12 520

12 800

12 540

12 550

12 560

12 570

12 580

12 590

12 600

12 610

12 620

12 630

12 900

12 650

12 660

12 670

12 680

12 690

12 700

12 710

12 720

12 730

12 740

13 000

12 760

12 770

12 780

12 790

12 800

12 810

12 820

12 830

12 840

12 850

13100

12 870

12 880

12 890

12 900

12 910

12 920

12 930

12 940

12 950

12 960

13 200

12 980

12 990

13 000

13 010

13 020

13 030

13 040

13 050

13 060

13 070

13 300

13 090

13100

13110

13 120

13 130

13140

13150

13160

13170

13 180

13 400

13 200

13 210

13 220

13 230

13 240

13 250

13 260

13 270

13 280

13 290

13 500

13 310

13-320

13 330

13 340

13 350

13 360

13 370

13 380

13 390

13 400

13 600

13 420

13 430

13 440

13 450

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13 510

13 700

13 530

13 540

13 550

13 560

13 570

13 580

13 590

13 600

13610

13 620

13 800

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

13 900

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

14 000

13 880

13 890

13 900

13 910

13920

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14100

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 060

14 070

14 080

14 090

14100

14 200

14 120

14 130

14140

14 150

14 160

14180

14 190

14 200

14 210

14 220

14 300

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

14 300

14 310

14 320

14 330

14 340

14 400

14 360

14 370

14 380

14 390

14 400

14 420

14 430

14 440

14 450

14 460

14 500

14 480

14 490

14 500

14 510

14 520

14 540

14 550

14 560

14 570

14 580

När det taxerade beloppet uppgår till 14 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

31

Tabell V (forts.).

Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

700

800

900

10

10

20

20

30

30

40

40

50

50

1000

60

60

70

70

80

80

90

90

100

100

1100

110

110

120

120

130

130

140

140

150

150

1200

160

160

170

170

180

180

190

190

200

210

1300

220

220

230

230

240

240

250

260

270

280

1400

290

290

300

300

310

310

320

330

340

350

1500

360

360

370

370

380

380

390

400

410

420

1600

430

430

440

440

450

450

460

470

480

490

1700

500

500

510

510

520

530

540

550

560

570

1800

580

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1900

670

680

690

700

710

720

730

740

750

760

2 000

780

790

800

810

820

840

850

860

870

880

2100

900

910

920

930

940

960

970

980

990

1000

2 200

1020

1030

1040

1050

1060

1080

1090

1100

Illo

1120

2 300

1140

1150

1160

1170

1180

1200

1210

1220

1230

1240

2 400

1260

1270

1280

1290

1300

1320

1330

1340

1350

1360

2 500

1380

1390

1400

1410

1420

1440

1450

1460

1470

1480

2 600

1500

1510

1520

1530

1540

1560

1570

1580

1590

1600

2 700

1620

1630

1640

1650

1660

1670

1680

1690

1700

1710

2 800

1720

1730

1740

1750

1760

1770

1780

1790

1800

1810

2 900

1820

1830

1840

1850

1860

1870

1880

1890

1900

1910

3 000

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2 000

2 010

3100

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

2100

2110

3 200

2120

2130

2140

2150

2160

2170

2180

2190

2 200

2 210

3300

2 220

2 230

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

3 400

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 410

3 500

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

3 600

2 520

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

2 580

2 590

2 600

2 610

3 700

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

3 800

2 720

2 730

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

2 810

3 900

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 910

4 000

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 010

4100

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3110

4 200

3120

3130

3140

3150

3160

3170

3180

3190

3 200

3 210

4 300

3 220

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

3 280

3 290

3 300

3 310

4 400

3 320

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

3 410

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 420

3 430

3 440

3 450

3 460

3 470

3 480

3 490

3 500

3 510

4 600

3 520

3 530

3 540

3 550

3 560

3 570

3 580

3 590

3 600

3 610

4 700

3 620

3 630

3 640

3 650

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

3 710

4 800

3 720

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 810

4 900

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

3 900

3 910

5 000

3 920

3 930

3 940

3 950

3 960

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

5100

4 020

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4110

5 200

4120

4130

4140

4150

4160

4170

4180

4190

4 200

4 210

5 300

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

5 400

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

4 420

5 500

4 440

4 450

4 460

4 470

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

5 600

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

5 700

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

4 750

5 800

4 770

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

5 900

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 970

6 000

4 990

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

6100

5100

5110

5120

5130

5140

5150

5160

5170

5180

5190

6 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

6 300

5 320

5 330

5 340

5 350

5 360

5 370

5380

5390

5 400

5 410

6 400

5 430

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

5 520

6 500

5540

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

5 630

6 600

5 650

5 660

5 670

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

5 740

6 700

5 760

5 770

5 780

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

5840

5 850

6 800

5 870

5 880

5 890

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

6 900

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

7 000

6 090

6100

6110

6120

6130

6140

6150

6160

6170

6180

7100

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

6290

7 200

6 310

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

6 400

7 300

6 420

6 430

6 440

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 510

7 400

6 530

6 540

6 550

6 560

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

7 500

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

6 730

7 600

6 750

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

6 840

7 700

6 860

6 870

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

6 950

7 800

6 970

6 980

6 990

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 060

7 900

7 080

7 090

7100

7 110

7120

7130

7140

7150

7160

7170

8 000

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

8100

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

7 390

8 200

7 410

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

7 500

8 300

7 520

7 530

7 540

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 610

8 400

7 630

7 640

7 650

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 720

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

33

Tabell Y (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

8 600

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

8 700

7 960

7 970

7 980

7 990

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 050

8 800

8 070

8 080

8 090

8100

8110

8120

8130

8140

8150

8160

8 900

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250

8260

8270

9 000

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

8 350

8360

8 370

8 380

9100

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8 490

9 200

8 510

8 520

8 530

8 540

8 550

8 560

8 570

8 580

8590

8 600

9 300

8 620

8 630

8 640

8 650

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

8 710

9 400

8 730

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

9 500

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

8 930

9 600

8 950

8 960

8 970

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 700

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9110

9120

9130

9140

9150

9 800

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 900

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9370

10 000

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

9450

9 460

9470

9 480

10100

9 500

9 510

9 520

9 530

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

9590

10 200

9 610

9 620

9 630

9 640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

9 700

10 300

9 720

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 810

10 400

9 830

9 840

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

10 500

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 030

10 600

10 050

10 060

10 070

10 080

10 090

10100

10110

10120

10130

10 140

10 700

10160

10170

10180

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 250

10 800

10 270

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10 350

10360

10 900

10380

10 390

10 400

10 410

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

11000

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 580

11100

10 600

10 610

10 620

10 630

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

10 690

11200

10 710

10 720

10 730

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

10 800

11300

10 820

10 830

10 840

10 850

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

10 910

11400

10 930

10 940

10 950

10 960

10 970

10 980

10 990

11000

11010

11020

11500

11040

11050

11060

11070

11080

11 090

11100

11110

11120

11130

11600

11150

11160

11170

11180

11190

11200

11210

11220

11230

11240

11 700

11260

11270

11280

11290

11300

11310

11320

11330

11340

11350

11800

11370

11380

11390

11400

11410

11420

11430

11440

11450

11460

11900

11480

11490

11500

11510

11520

11530

11540

11550

11560

11570

12 000

11590

11600

11610

11620

11630

11640

11650

11660

11670

11680

12 100

11700

11710

11 720

11730

11740

11750

11760

11770

11780

11790

12 200

11810

11820

11830

11840

11850

11860

11870

11880

11890

11900

12 300

11920

11930

11940

11950

11960

11970

11980

11990

12 000

12 010

12 400

12 030

12 040

12 050

12 060

12 070

12 080

12 090

12 100

12110

12120

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 258.

3

34

Tabell V (forts.). Ortsgrupp IV.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 140

12150

12160

12170

12180

12 190

12 200

12 210

12 220

12 230

12 600

12 250

12 260

12 270

12 280

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 340

12 700

12 360

12 370

12 380

12 390

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 450

12 800

12 470

12 480

12 490

12 500

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 560

12 900

12 580

12 590

12 600

12 610

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 670

13 000

12 690

12 700

12 710

12 720

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 780

13100

12 800

12 810

12 820

12 830

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

12 890

13 200

12 910

12 920

12 930

12 940

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 000

13 300

13 020

13 030

13 040

13 050

13 060

13 070

13 080

13 090

13100

13110

13 400

13 130

13 140

13150

13 160

13170

13 180

13 190

13 200

13 210

13 220

13 500

13240

13 250

13 260

13 270

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 330

13 600

13 350

13 360

13 370

13 380

13 390

13 400

13 410

13 420

13 430

13 440

13 700

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13 520

13 530

13 540

13 550

13 560

13 800

13 580

13 590

13 600

13 610

13 620

13 640

13 650

13 660

13670

13 680

13 900

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

14 000

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

14100

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 200

14 060

14 070

14 080

14 090

14100

14120

14 130

14140

14 150

14 160

14 300

14180

14190

14 200

14 210

14 220

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

14 400

14 300

14 310

14 320

14 330

14 340

14 360

14 370

14 380

14 390

14 400

14 500

14 420

14 430

14 440

14 450

14 460

14 480

14 490

14 500

14 510

14 520

14 600

14 540

14 550

14 560

14 570

14 580

14 600

14 610

14 620

14 630

14 640

14 700

14 660

14 670

14 680

14 690

14 700

14 720

14 730

14 740

14 750

14 760

14 800

14 780

14 790

14 800

14 810

14 820

14 840

14 850

14 860

14 870

14 880

När det taxerade beloppet uppgår till 14 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

35

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

kr.

600

700

____

____

_

_

800

____

____

__

_

900

10

10

1000

20

20

30

30

40

40

50

50

60

60

1100

70

70

80

80

90

90

100

100

110

110

1200

120

120

130

130

140

140

150

150

160

160

1300

170

170

180

180

190

190

200

200

210

220

1400

230

230

240

240

250

250

260

270

280

290

1500

300

300

310

310

320

320

330

340

350

360

1600

370

370

380

390

400

400

410

410

420

430

1700

440

440

450

450

460

460

470

480

490

500

1800

510

510

520

520

530

540

550

560

570

580

1900

590

590

600

610

620

630

640

650

660

670

2 000

680

690

700

710

720

730

740

750

760

770

2100

790

800

810

820

830

850

860

870

880

890

2 200

910

920

930

940

950

970

980

990

1000

1010

2 300

1030

1 040

1050

1060

1070

1090

1100

Illo

1120

1130

2 400

1150

1160

1170

1180

1190

1210

1220

1230

1240

1250

2 500

1270

1280

1290

1300

1310

1330

1340

1350

1360

1370

2 600

1390

1400

1410

1420

1430

1450

1460

1470

1480

1490

2 700

1510

1520

1530

1540

1550

1570

1580

1590

1600

1610

2 800

1630

1640

1650

1660

1670

1690

1700

1710

1720

1730

2 900

1750

1760

1770

1780

1 790

1800

1810

1820

1830

1840

3 000

1860

1870

1880

1890

1900

1910

1920

1930

1940

1950

3100

1960

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

2 040

2 050

3 200

2 060

2 070

2 080

2 090

2100

2110

2120

2130

2140

2150

3 300

2160

2170

2180

2190

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

3 400

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

2 350

3 500

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

3 600

2 460

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

2 520

2 530

2 540

2 550

3 700

2 560

2 570

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

3 800

2 660

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 750

3 900

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 850

4 000

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

2 950

4100

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

3 050

4 200

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3110

3120

3130

3140

3150

4 300

3 160

3170

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 230

3 240

3 260

4 400

3 260

3 270

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 350

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

3 440

3 450

4 600

3 460

3 470

3 480

3 490

3 500

3 510

3 520

3 530

3 540

3 550

4 700

3 560

3 570

3 580

3 590

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3 650

4 800

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

3 710

3 720

3 730

3 740

3 750

4 900

3 760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

3 840

3 850

5 000

3 860

3 870

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

5100

3 960

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 050

5 200

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4110

4120

4130

4140

4150

5 300

4160

4170

4180

4190

4 200

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

5 400

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

4 350

5 500

4 370

4 380

4390

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

5 600

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 570

5 700

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

5 800

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 770

4 780

4 790

5 900

4 810

4 820

4 830

4840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 890

4 900

6 000

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 010

6100

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

5110

5120

6 200

5140

5150

5160

5170

5180

5190

5 200

5 210

5 220

5 230

6 300

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

5300

5 310

5 320

5 330

5 340

6 400

5360

5 370

5 380

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

5 440

5 450

6 500

5 470

5480

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5540

5 550

5 560

6 600

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

5670

6 700

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

5 780

6 800

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

5 890

6 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 000

7 000

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

6 080

6 090

6100

6110

7100

6130

6140

6150

6160

6170

6180

6190

6 200

6 210

6 220

7 200

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

6 330

7 300

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

6 440

7 400

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 510

6 520

6 530

6 540

6 550

7 500

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

6 630

6 640

6 650

6 660

7 600

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

6 750

6 760

6 770

7 700

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 870

6 880

7 800

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

6 990

7 900

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

8000

7120

7 130

7140

7150

7160

7170

7 180

7190

7 200

7 210

8100

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

7 300

7 310

7 320

8 200

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 420

7 430

8 300

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

7 540

8 400

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

7 650

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

37

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 720

7 730

7 740

7 750

7 760

8 600

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 860

7 870

8 700

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

7 980

8 800

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 090

8 900

8110

8120

8130

8140

8150

8160

8170

8180

8190

8 200

9 000

8 220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 310

9100

8 330

8 340

8350

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

8 410

8 420

9 200

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8 490

8 500

8 510

8 520

8 530

9300

8 550

8 560

8 570

8 580

8 590

8600

8 610

8 620

8 630

8 640

9400

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

8 750

9 500

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 850

8 860

9 600

8 880

8 890

8900

8 910

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

8970

9 700

8 990

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 070

9 080

9 800

9100

9110

9120

9130

9140

9150

9160

9170

9180

9190

9 900

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 270

9 280

9 290

9 300

10000

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9370

9 380

9390

9 400

9410

10100

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 510

9 520

10 200

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

9 630

10 300

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

10 400

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 840

9 850

10 500

9 870

9 880

9 890

9900

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

9 960

10 600

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 050

10 060

10 070

10 700

10 090

10100

10110

10 120

10130

10140

10150

10160

10170

10180

10 800

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 250

10260

10 270

10 280

10 290

10 900

10310

10 320

10 330

10 340

10 350

10 360

10370

10 380

10 390

10 400

11000

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

10 480

10 490

10 500

10 510

11100

10 530

10 540

10 550

10 560

10570

10 580

10590

10 600

10 610

10 620

11200

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

10 730

11300

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

10 800

10810

10 820

10 830

10 840

11400

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

10 910

10 920

10 930

10 940

10 950

11500

10 970

10 980

10 990

11000

11010

11020

11030

11040

11 050

11060

11600

11080

11090

11100

11110

11120

11130

11140

11150

11160

11170

11700

11190

11200

11210

11 220

11230

11249

11250

11260

11270

11280

11800

11300

11310

11320

11330

11340

11350

11360

11370

11380

11390

11900

11410

11420

11430

11440

11450

11460

11470

11480

11490

11500

12 000

11520

11530

11540

11550

11560

11570

11580

11590

11600

11610

12100

11630

11640

11650

11660

11670

11680

11690

11700

11710

11720

12 200

11740

11750

11 700

11770

11780

11790

11800

11 810

11820

11830

12 300

11850

11860

11 870

11880

11890

11900

11910

11920

11930

11940

12 400

11960

11970

11980

11990

12 000

12 010

12 020

12 030

12 040

12 050

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 070

12 080

12 090

12100

12 110

12120

12130

12140

12150

12 160

12 600

12 180

12190

12 200

12 210

12 220

12 230

12 240

12 250

12 260

12 270

12 700

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 340

12 350

12 360

12 370

12 380

12 800

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 450

12 460

12 470

12 480

12 490

12 900

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 560

12 570

12 580

12 590

12 600

13 000

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 670

12 680

12 690

12 700

12 710

13 100

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 780

12 790

12 800

12 810

12 820

13 200

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

12 890

12 900

12 910

12 920

12 930

13 300

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 000

13 010

13 020

13 030

13 040

13 400

13 060

13 070

13 080

13 090

13 100

13110

13 120

13130

13 140

13 150

13 500

13170

13 180

13 190

13 200

13 210

13 220

13 230

13 240

13 250

13 260

13 600

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 340

13 350

13 360

13 370

13 380

13 700

13 400

13 410

13 420

13 430

13 440

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13 800

13 520

13 530

13 540

13 550

13 560

13 580

13 590

13 600

13 610

13 620

13 900

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

14 000

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

14100

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14 200

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 060

14 070

14 080

14 090

14100

14 300

14 120

14130

14 140

14150

14160

14 180

14190

14 200

14 210

14 220

14 400

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

14300

14 310

14 320

14 330

14 340

14 500

14 360

14 370

14 380

14 390

14 400

14 420

14 430

14 440

14 450

14 460

14 600

14 480

14 490

14 500

14 510

14 520

14 540

14 550

14 560

14 570

14 580

14 700

14 600

14 610

14620

14 630

14 640

14 660

14 670

14 680

14 690

14 700

14 800

14 720

14 730

14 740

14 750

14 760

14 780

14 790

14 800

14 810

14 820

14 900

14 840

14 850

14 860

14 870

14 880

14 900

14 910

14 920

14 930

14 940

15 000

14 960

14970

14 980

14 990

15000

15 020

15 030

15040

15 050

15 060

15100

15 080

15 090

15 100

15110

15 120

15 140

15150

15 160

15170

15 180

När det taxerade beloppet uppgår till 15 200 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

39

Förslag

till

förordning om särskild skatt

å

förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas

årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid

utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

under taxeringsåret, överstigit 20,000 kronor. I den skattepliktiga förmö­

genheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges

hemmavarande barn, som vid taxeringsårets ingång icke fyllt 21 år, därest

ej jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet

skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk ju­

ridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 moni. nyssnämn­

da förordning omförmäld familjestiftelse.

2

§•

Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan

angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,

ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans

omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom

i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt bolag be­

rörda skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den

skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen örn stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda taxerade beloppet, utgör den

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger

det taxerade beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga för­

mögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant taxerat be­

lopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande

fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att över­

skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

3 §.

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40,000 kronor:

en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­

stiger 20,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

40.000 men

80.000

»

150.000

»

300.000

»

1,000,000 kr.

icke 80,000 kr.

>

150,000 »

5

300,000 >

» 1

,

000,000

»

20 kr. för

40,000 kr. och

100

» »

80,000 »

»

310

» »

150,000 »

»

910

» >

300,000 »

>

4,410

» » 1,000,000

»

»

2

%

av återstoden;

3

%.

»

s

;

4

%o

^

^

;

5

°/o°

»

>

;

6 %•

»

~

4

§•

För äkta makar, som under bela beskattningsåret eller större delen därav

levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda ma­

karnas sammanlagda förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas för makarna gemensamt under hänsyntagande vid tillämpning

av 2 § tredje stycket till makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp.

Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten

samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämp­

ning.

5

§•

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftsplik-

tig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav

föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp, som genom berörda

förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall

vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6

§.

Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där

han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldig­

het till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet.

41

8

§•

Där jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt

oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller

delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten a hans lott belöper oell

allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild

skatt å förmögenhet.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom för-

mäles i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall

åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å för­

mögenhet skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande be­

stämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att upp­

gå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskom­

melsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten

skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fast­

ställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i

dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögen­

hetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å

förmögenhet.

10

§.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild

skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.

11

§•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 örn kom­

munal progressivskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1938;

dock skall förordningen fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxe-

ring till kommunal progressivskatt.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) om utjämningsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 om utjäm­

ningsskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1938; dock skall för­

ordningen fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering till utjäm­

ningsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

43

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid

utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar skall er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Svenskt aktiebolag------------ tillskjutet belopp.

Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå

med tolv kronor för varje fullt hundratal kronor därav.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1938; dock att densamma

icke skall äga tillämpning i fall då beslut av aktiebolag örn nedsättning av

aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags trädande i likvidation anmälts för

registrering före den 1 december 1937.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 114 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla samt att 1 §, 2 § 1 morn., 5 § 2 morn., 12 § 1 morn.,

26 § 1 morn., 28 §, 29 § 1 inom., 31 och 34 §§, 36 § 2 morn., 37 § 1 morn.,

56 § 1 morn., 76, 77, 78 och 80 §§, 84 § 2 morn., 86 §, 90 § 2 och 3 morn., 91 §

2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 118 §§, 119 § 2 morn., 123 §

2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§, 143 § 1 mom. och

145 § 4 mom. nämnda förordning*

1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­

dan angives:

1

§•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordnin­

garna örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och örn särskild skatt å

förmögenhet samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda be-

skattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

2

§•

1 mom. I denna------------äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomst­

skatt, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å för­

mögenhet; samt

virke staxering: taxering------------ årlig taxering.

5 §•

2 mom. Besvär över------------ fullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen

anledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp

av skattskyldiga icke, på sätt i 12 § 1 mom. tredje stycket sägs, blivit veder­

börligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många leda­

möter för varje grupp skola väljas. Varder det ------- — i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

1 Senaste lydelsen av 29 § 1 mom. se SFS 1930: 192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 mom. se

SFS 1931:80, av 84 § 2 morn., 90 § 3 mom. och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a §

1 mom. och 145 § 4 mom. se SFS 1934: 295, av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 31 och 34 §§, 37 g

1 morn., 78 och 80 §§, 90 § 2 mom. och 143 § 1 mom. se SFS 1935: 255, av 1, 86 och 95 §§ se

SFS 1936: 410 samt av 56 § 1 mom. se SFS 1937: 665.

45

12

§.

1 mom. Till medlemmar------------taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastig-

hetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som ar inom

kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant

i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kom­

mun inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som

tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunal­

skatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär­

skild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskvlderna vid tiden föi

valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns------------ inom densamma.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga — — —- (självdeklaration), näm­

ligen:

1) verk eller------------ för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldig­

het därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt för­

mögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sa-

dant fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade in­

komst i någon kommun eller hans enligt förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en etthundradedel

av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bo­

satt under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och,

i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om särskild

skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet------------- inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig

barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen

örn särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 2) b) är stadgat skall i fråga

örn svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskick­

ning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utom­

lands, så ock i fråga örn sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest

de varit svenska medborgare och bott hos honom, så anses, som örn de varit

bosatta här i riket. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

Kungl. Majis proposition nr 25S.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock så­

dan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott

hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämp­

ningen av vad i första stycket under 2) b) är stadgat icke hava varit här i

riket bosatta.

Avlider skattskyldig------------den avlidne.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdekla­

ration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kom­

mun, där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skatt­

skyldig till sadan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till

nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i

varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,

särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklara­

tionsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration

i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom —--------- särskild kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration------------ barnets tillgångar och skulder.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom

utdelning, för vilken jämlikt 7 § g) förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift

om utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäk­

ringsrörelse, skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de av­

seenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt------------ öretal bortfalla.

31 §.

Vid självdeklaration------------föreningens bokföring.

Vid självdeklaration för nu nämnd skattskyldig skola vidare fogas upp­

ställningar enligt formulär, som fastställas av Kungl. Majit, med uppgifter

erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för

värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa upp­

gifter.

För verk------------ år disponerats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

47

34 §.

Vanligt handelsbolag------------ det distriktet.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall fogas bestyrkt avskrift av

balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast före­

gående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattnings­

året, örn sådan räkning ingått i bokföringen, ävensom — med motsvarande

tillämpning av stadgandena i 31 § andra stycket — uppställningar och rä-

kenskapsutdrag, varom där förmäles.

36 §.

2 mom. I 31 § tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar skola

avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som

den skattskyldige avgiver. Möter hinder------------ske kan.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som —------- landsfiskalsdistrikt, där taxerin­

gen skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga örn avlämnande av handlingar, som omförmälas

i 31 § tredje och fjärde styckena. Kunna handlingarna------- — äga rum.

Uppgifter enligt------------uppgifter avser.

56 §.

1 mom. Granskning av —------- - befintliga självdeklarationer.

För innehållet —--------taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges

skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds

protokoll intagas i vidare mån än som påkallas av stadgandena i 83, 87, 98,

103, 105 och 115 §§.

Självdeklaration skall------------anlitade medhjälpare.

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj.t föreskriver, till

taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av

fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccisläng-

den och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, så­

vitt taxeringsdistriktet angår.

Inom samma----------- mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnd har att, med i 85 § angivet undantag, verkställa

taxering av dem, som äro skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å

förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, även­

som av sådana i 26 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivnings-

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

förordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga,

då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som------------särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande--------— vederbörande taxeringsnämnds-

ordförande;

g) att när fråga uppkommer att beträffande barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med var­

andra, levt åtskilda, tillerkänna en av föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräldrarna ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande meddelande om förhål­

landet;

h) att även i andra fall än under c), J) och g) här ovan sägs, därest under

taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava bety­

delse för taxering å annan ort, lämna vederbörande taxeringsnämndsordfö-

rande underrättelse därom;

i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och om utsatt

tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

j) att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder; samt

l) att, därest under taxeringsarbetet fråga uppkommer att åsätta skatt­

skyldig taxering med avvikelse från avlämnad självdeklaration, där så kan

ske bereda honom tillfälle att yttra sig i frågan, dock vare detta ej nödigt

i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller

då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är för utrednings

vinnande behövligt.

80 §.

Kronoombudet har------- -— åliggande särskilt

a) att, oavsett------------av denne;

b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder

behörigen iakttaget; samt

c) att, i — — — taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende-------- •— taxeringsnämndens sammanträden.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 §

stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till

kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.

Så snart------------ sist omförmälda taxeringsnämnd.

49

86

§.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två läng­

der över taxeringen av fastigheter (fcistighetslängder), av vilka den ena skall

upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen

äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastig­

heter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag,

en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till

särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslängd) ävensom en längd över

taxeringen till skogsaccis (skogsaccislångd). Hos den gemensamma taxe­

ringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhets­

längd över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som

omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade------------skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende —------- beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp,

beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående skatt­

skyldig, samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det ej fram­

går av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet för däri

ingående bottenskatt skall beräknas;

dels ock, till ledning------- — här ovan.

1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet be­

skattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter------- — och ledamöter.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration--------— eller upplysning.

1 enahanda — — — därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att

avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen örn sär­

skild skatt å förmögenhet, skall underrättelse varom nu sagts lämnas jäm­

väl skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.

3 mom. Skall i fråga om stiftelse grundbelopp för den i statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom.

a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxe­

ringsnämndens ordförande att ofördröjligen i rekommenderat brev med all­

männa posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

91 §.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att

tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,

Kungl. Majit föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 258-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med

undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederböran­

de kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­

lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings-

distrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske

kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande

handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mel-

lankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra

handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst eller

förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hän­

föra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige

under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala pröv­

ningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlin­

gar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller

förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskatte­

lagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överläm­

nas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämnder­

nas protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar------------i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, så­

vitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunal­

skattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock

pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad

eljest------------ särskild prövningsnämnd.

Om rätt------------och 129 §.

98 §.

Alla beslut------------bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller bli­

vit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,

och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslångd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

51

kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dels

för taxering till särskild skatt å förmögenhet och dels för virkestaxering.

Närmare föreskrifter örn längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Nämndens protokoll — — — särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt av­

skrift, skola i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, dels tillhandahållas dem,

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till

särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom

vederbörande kommun under minst fjorton dagar.

105 §.

Alla beslut------------ bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild

längd (åndringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i den­

samma uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmö­

genhet. Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som

fattats i anledning av besvär enligt 123 §.

Justering av------------deras riktighet.

118 §.

över beslut------------och landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och lands­

ting, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga örn taxering för avverkat virke:

av skattskyldig------------ vederbörande Överjägmästare.

119 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­

lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera

prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyl­

diges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxe­

rats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär­

skild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan

är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de

län, där sagda kommuner äro belägna.

Besvär, varom------------ nästföljande söckendag.

52

123 §.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skatte­

pliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant

slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som------------taxeringen skett,

den som------------ en ort,

den som —------- är skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §

förordningen örn dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till sär­

skild skatt å förmögenhet å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt,

den som taxerats för------------hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behö­

rig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av ta­

lan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingå­

ende bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt an­

går denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej

erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni,

därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10

juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1

december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

124 §.

2 mom. Anföras besvär------------ omförmälda nämnd. Före överlämnan­

det skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, för-

mögenhetslängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxe­

ringen angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingar­

na, därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 §

tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos

den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågava­

rande handlingar. Sedan besvärsakten------------ ärendet.

Anföras besvär —------- , till kammarrätten.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnju­

tit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmö­

genhet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till sär­

skild skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvär­

de, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

53

beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör be­

räknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav

föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos

prövningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut

av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den myn­

dighet, som meddelat beslutet. Är sagda------------ i övrigt.

Rätt att------------motsvarande tillämpning.

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas

den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet, som därav må för­

anledas.

136 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med

avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

143 §.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller

i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses,

mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till

frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, örn det oriktiga medde­

landet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och för­

mögenhetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom un-

dandragits, och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögen­

hetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undan-

dragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vart­

dera fallet dock minst femtio kronor. Därest det------------ femtio kronor.

Har någon — — — femtio kronor.

145 §.

4 mom. Efter prövning — -------- fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som —------- högst ett belopp, motsvarande tre procent av grundbe­

loppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats enligt taxerings­

nämndernas beslut.

Vid fördelningen — — — av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939; dock att i fråga om

mål och ärenden, som avse taxering verkställd före år 1939, äldre bestäm­

melser fortfarande skola gälla.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom. förordningen

den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 3 § 3 morn. förordningen den 19 november 1914

om arvsskatt och skatt för gåva1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

3 §•

3 mom. Såsom bosatt------------och hemvist.

Utlänning, som----------- i riket. Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons

hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bo hos honom och

äro utlänningar.

För sådana------------här bosatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

1 Senaste lydelse se SFS 1931:263.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

55

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 67 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

67 §.

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkom­

ster, täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till

de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal­

skattelagen i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen

skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

örn kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 62 § lagen den 6 juni 1930 örn kommunalsty­

relse i stad skall erhålla följande ändrade lydelse:

62 §.

Stads medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skat­

tekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 15 juni 1935 om kommunal­

styrelse i Stockholm skall erhålla följande ändrade lydelse:

54 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkom­

ster, täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till

de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal­

skattelagen i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen

skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 6 tuni 1930 (nr 262)

om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 6 juni 1930 örn skolstyrelse i vissa

kommuner skall erhålla följande ändrade lydelse:

2

§■

I kommun, som avses i 1 §, skola kommunens kostnader för folk- och

fortsättningsskoleväsendet beslutas och utgöras på sätt örn kommunalutskyl-

der är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

57

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om*inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

17 §.

Till myndighet------------ uppgiftens datum.

Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds ändringslängd beträffande

taxering till särskild skatt å förmögenhet må ej utan den skattskyldiges sam­

tycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter längdens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863

(nr 20 s. 1) angående mantalspenningarnes utgörande.

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 april 1863 angående man­

talspenningarnes utgörande skall upphöra att gälla med utgången av år 1938.

F örslag

till

förordning om upphävande av kungörelsen den 26 augusti 1873

(nr 48 s. 1) angående kurhusavgiftens upphörande och införande

av en allmän sjukvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att kungörelsen den 26 augusti 1873 angående kur­

husavgiftens upphörande och införande av en allmän sjukvårdsavgift skall

upphöra att gälla med utgången av år 1938.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

59

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern

Hansson , ministern för utrikes ärendena

Sandler , statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn omläggning av

den direkta statsbeskattningen m. m. och anför därvid:

Inledande översikt.

Verkställda utredningar.

I anslutning till ett uttalande av mig såsom föredragande departementschef

vid anmälan inför Kungl. Maj:t av finansplan och inkomstberäkning för

budgetåret 1935/36 framhöll bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag (be­

tänkande nr 62) angelägenheten av att en översyn av inkomst- och förmögen­

hetsskatterna, som borde avse att ersätta de nuvarande skatteformerna på

ifrågavarande område med ett mera enhetligt system, igångsattes å sadan

tidpunkt att förslag i ämnet kunde föreläggas 1936 års riksdag. Utskottets

uttalande godkändes av riksdagen.

I anledning av vad sålunda förekommit igångsattes inom finansdepartemen­

tet undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de

direkta skatterna till staten. Denna utredning resulterade i en promemoria

med förslag till viss omläggning av den direkta statsbeskattningen. Jämsides

med denna utredning verkställdes inom finansdepartementet av tillkallade

sakkunniga vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sve­

rige och i utlandet (Statens off. utredn. 1936: 18).

Frågan om en differentiering av de skattefria avdragen efter familjeför­

hållanden hade varit föremål för utredning inom befolkningskommissionen,

som i ett den 11 december 1935 dagtecknat betänkande angående familjebe-

skattningen (Statens off. utredn. 1936: 13) framlagt förslag i ämnet.

Förenämnda departementspromemoria Indes sedermera efter remiss till

grund för proposition i ämnet till 1936 års riksdag (proposition nr 232, senare

— i vad avser skatteskalorna — ändrad genom proposition nr 269).

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

De förslag som förelädes riksdagen åsyftade i främsta rummet en för­

enkling och rationalisering av formerna för den statliga beskattningen av in­

komst och förmögenhet men inneburo därjämte — beträffande fysiska per­

soner, till vilka hänfördes jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser

— en ny avvägning av skattefördelningen mellan olika inkomstklasser samt

mellan inkomst och förmögenhet, åsyftande en lindring av skattetrycket på

mindre inkomster. Frågan om skatternas avvägning med hänsyn till fa-

miljestorlek lämnades däremot öppen men ansågs vara möjlig att lösa inom

ramen av de föreslagna skatteskalorna. Enligt förslagen skulle de fyra nu

utgående statsskatterna å fysiska personers inkomst och förmögenhet — stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt,

särskild skatt å förmögenhet samt utjämningsskatt —- ersättas av en kom­

binerad inkomst- och förmögenhetsskatt, i vilken förmögenhetsdelen utgjorde

V200, samt en särskild förmögenhetsskatt.

Vad angår beskattningen av juridiska personer föreslogs i propositionerna

i fråga om aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag

övergång från progressiv till proportionell beskattning. Enligt förslagen

skulle för nämnda juridiska personer ej blott utjämningsskatten utan även

den kommunala progressivskatten bortfalla.

De sålunda framlagda förslagen vunno icke riksdagens anslutning. I skri­

velse den 22 juni 1936 (nr 387) anmälde riksdagen, att de i propositionerna

nr 232 och 269 framlagda förslagen i här berörda delar genom kamrarnas

skiljaktiga beslut förfallit. Därjämte hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t

örn förnyad utredning angående den statliga beskattningen av inkomst och

förmögenhet.

På föredragning av dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet

Ljungdahl, beslöt Kungl. Majit den 13 augusti 1936 att tillsätta en kommitté,

benämnd 1936 års skattekommitté1, med uppdrag att verkställa utredning och

framlägga förslag rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen av

fysiska och juridiska personer

Enligt de för kommitténs arbete lämnade direktiven borde undersökningen

omfatta statsbeskattningens tekniska utformning såväl som dess avvägning.

Frågan om skattedifferentiering med hänsyn till familjestorlek borde sam­

tidigt upptagas till prövning. På grund av den betydelse, som i detta sam­

manhang tillkomme den kommunala beskattningens utformning, borde ut­

redningen i sistnämnda del verkställas i samråd med kommunalskattebered-

ningen. Departementschefen anförde vidare i direktiven vissa synpunkter

rörande olika möjligheter lill lösande av de spörsmål, som omfattades av

utredningen.

1

Vid tiden för betänkandets avlämnande var kommitténs sammansättning följande: ledamoten

av I kammaren bankofullmäktigen

P. Nilsson

i Gränebo, ordförande, samt ledamöterna av II

kammaren riksgäldsfullmäktigen G.

Andersson

i Rasjön och fil. doktor

I. Anderson

i Norrköping,

ledamoten av I kammaren förrådsförmannen

A. J. Bärg

i Katrineholm, ledamoten av II kam­

maren redaktören G.

A. Olsson

i Gävle, direktören i kööp. förbundet

E. Persson

och ledamoten

av I kammaren jur. doktor

A. Roos.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

61

Sedan utredningen i huvudfrågorna slutförts, har kommittén den 27 no­

vember 1937 avgivit ett till alla delar enhälligt betänkande med förslag till

omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. (Statens off. utredn.

1937: 42).

över förslaget lia efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, stats­

kontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen (med överlämnande av ytt­

rande från hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a.), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga

handelskamrer, Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening,

jernkontoret, Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och Sveriges

köpmannaförbund), bank- och fondinspektionen (med överlämnande av ytt­

rande från svenska bankföreningen), sparbanksinspektionen (med överläm­

nande av yttrande från svenska sparbanksföreningen) såvitt angår frågan

örn sparbankernas beskattning, försäkringsinspektionen (med överlämnande

av yttrande från svenska försäkringsbolags riksförbund) såvitt angår frågan

om försäkringsanstalternas beskattning, lantbruksstyrelsen (med överlämnan­

de av yttranden från Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska mejerier­

nas riksförening u. p. a., Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a. och sven­

ska lantmännens riksförbund, förening u. p. a.), Överståthållarämbetet (med

överlämnande av yttrande från Stockholms stad), länsstyrelserna i samtliga

län, ävensom Sveriges fastighetsägareförbund, svenska stadsförbundet, sven­

ska landskommunernas förbund och svenska landstingsförbundet, de tre sist­

nämnda såvitt den kommunala beskattningen beröres av förslaget. Länssty­

relserna ha till sina utlåtanden fogat yttranden från ett stort antal städer

och landskommuner, vilka av länsstyrelserna beretts tillfälle att yttra sig i

ärendet, såvitt den kommunala beskattningen därav beröres.

Statsbeskattningen av inkomst och förmögenhet enligt gällande grunder.

I anslutning till framställningen i kommitténs betänkande torde få läm­

nas en kort översikt av skatteförfattningarnas innehåll i de delar, som be­

röras av utredningen. I fråga om tillkomsten av nu gällande bestämmelser

rörande statsbeskattningen av inkomst och förmögenhet må däremot, i den

mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisas till propositionen

nr 232 till 1936 års riksdag.

Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår enligt förordning

den 28 september 1928. Från den skattskyldiges sammanlagda inkomster

av olika förvärvskällor göras vissa s. k. allmänna avdrag, såsom för under­

skott å förvärvskälla, allmänna skatter med undantag av kronoutskylder,

periodiskt understöd m. m. Bland dessa allmänna avdrag ingår ett avdrag

för gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under beskattnings­

året haft inkomst av rörelse eller eget arbete, i det att hon, örn och i den mån

sådan bennes inkomst därtill förslår, äger åtnjuta ett avdrag nied 200 kro­

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

nor. Vad som återstår sedan de allmänna avdragen verkställts benämnes

taxerad inkomst. Förmögenhetsbeskattningen är så anordnad, att till den

taxerade inkomsten lägges ett belopp, motsvarande a/co av den skattskyldiges

nettoförmögenhet. Summan av den taxerade inkomsten och förmögenhets-

delen utgör det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. I

fråga om förmögenhetsbeskattningen är att iakttaga, att skattskyldig, som

har hemmavarande barn, vilket vid taxeringsårets ingång icke fyllt 21 år,

skall, därest barnets till inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade beskatt­

ningsbara belopp icke uppgår till minst 10 kronor, taxeras jämväl för bar­

nets förmögenhet.

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskatt­

ningsåret, äger att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grund­

avdrag och familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till särskild

ortsgruppering. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas nämli­

gen samtliga orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar

orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskost­

naderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare

föreskrifter, Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i sän­

der. Grundavdraget utgör i ortsgrupp I 680 kronor, i ortsgrupp II 760

kronor, i ortsgrupp III 840 kronor, i ortsgrupp IV 920 kronor och i orts­

grupp V 1,000 kronor för helt år räknat. Skattskyldig, som under beskatt­

ningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hem­

mavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn un­

der 16 år, vilket ej haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad att, utöver

grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdragct utgör, med lika be­

lopp för hustru och varje barn, i ortsgrupp I 320 kronor, i ortsgrupp II 320

kronor, i ortsgrupp III 360 kronor, i ortsgrupp IV 360 kronor och i orts­

grupp V 400 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft hus­

föreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jäm-

ställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för

vilket han varit berättigad erhålla avdrag, alt åtnjuta samma familjeavdrag,

som tillkommer skattskyldig för hustru. För barn, vars föräldrar icke varit

under beskattningsåret gifta med varandra eller ehuru gifta med varandra

levt åtskilda, skall, därest enligt nu nämnda bestämmelser båda föräldrarna

skulle vara berättigade till avdrag för barnet, avdraget tillkomma fadern,

om denne haft barnet i sin vård under hela eller större delen av beskatt­

ningsåret, men eljest modern.

De ovan omförmälda ortsavdragen komma genom tillämpning av en sär­

skild bestämmelse, den s. k. bankningsregeln, att ökas med högst 50 procent

av avdragsbeloppen. Förutom med ortsavdrag skall nämligen det taxerade

heloppet minskas, om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter orts-

avdragets dubbla summa, med ett belopp, motsvarande hälften av ortsavdra-

get, och, örn det taxerade beloppet ej uppgår till ortsavdragets dubbla sum­

ma, med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter

ortsavdraget. Slutligen ma, örn den skattskyldiges skatteförmåga finnes vara

väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet,

eller annan därmed jämförlig omständighet, det taxerade beloppet efter ve­

derbörande beskattningsnämnds beprövande minskas med ytterligare ett

belopp av högst 1,000 kronor. Vad som härefter återstår utgör beskattnings­

bart belopp.

För annan skattskyldig än fysisk person, som varit här i riket bosatt under

beskattningsåret, utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade belopp icke uppgår till 600

kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt. I övrigt inträder

skatteplikt för skattskyldig, som nu sagts, då det beräknade beskattnings­

bara beloppet uppgår till minst 10 kronor, och för annan skattskyldig, då

det beräknade taxerade beloppet uppgår till minst 100 kronor.

Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var

för sin inkomst och förmögenhet och mannen därjämte för boets gemen­

samma inkomst och förmögenhet. Skatteplikten däremot bedömes med hän­

syn till makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp, varjämte orts-

avdrag ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemen­

samt. Skatten beräknas efter det för makarna gemensamma beskattnings­

bara beloppet och fördelas å dem efter förhållandet mellan deras taxerade

belopp.

För inkomst- och förmögenhetsskattens beräknande äro i författningen in­

tagna särskilda tariffer, vilka utgöra ett slags grundtaxa så att skatt utgår

med viss för varje år beslutad, för alla skattskyldiga enhetlig procent av

enligt tarifferna uträknade grundbelopp. Beträffande sättet för grundbe­

loppens beräkning särskiljer förordningen örn statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt följande kategorier skattskyldiga:

a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar

och utländska bolag ävensom s. k. familjestiftelser är skattetariffen anord­

nad som en skiktskala med en skatteprocent för grundbeloppet av 3 i

lägsta skiktet, då det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kro­

nor. Grundbeloppet utgör vidare för den del av det beskattningsbara be­

loppet, som överstiger

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

63

10,000 kronor men icke

20,000 kronor

4 %;

20,000

40,000

5

%;

40,000

i

» »

60,000

»

6 %;

60,000

»

100,000

»

7

100,000

» »

150,000

»

8%.;

150,000

2>

200,000

»

9%;

200,000

»

300,000

»

10H;

300,000

» »

400,000

11#;

400,000

3>

600,000

»

12%;

600,000

?/

» »

800,000

13%;

800,000

7>

V

X>

1,000,000

5/

14/;

1,000,000

»

15%.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Grundbeloppet får icke i något fall överstiga 12 procent av det beskatt­

ningsbara beloppet, vilket procenttal inträder vid ett beskattningsbart belopp

å 1,226,670 kronor.

b) För svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag för den del

av inkomsten, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, gäller

en tariff, enligt vilken grundbeloppet alltefter inkomstprocentens storlek ut­

gör 1.5—12 procent av det beskattningsbara beloppet. Med inkomstprocent

avses i regel det procenttal, efter helt år räknat, som det beskattningsbara be­

loppet utgör av bolagets kapital (aktiekapital och reservfond). Den lägsta

skattesatsen, 1.5 procent, tillämpas, när inkomstprocenten icke överstiger 4,

och den högsta, 12 procent, gäller vid en inkomstprocent överstigande 150.

Till förebyggande av alltför stark ökning av grundbeloppet i fall, då in­

komsten blott obetydligt överstiger gränsläget för en högre skattesats, stad­

gas, att skattens grundbelopp icke i något fall får med mera än halva det

överskjutande beskattningsbara beloppet överstiga det grundbelopp, som

högst skolat påföras bolaget, därest dess beskattningsbara belopp hade varit

allenast så stort, att bolaget varit att hänföra till närmast lägre skatteklass.

c) För svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper på

aktieägarna i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet 6 procent av det be­

skattningsbara beloppet.

d) För sparbank utgör grundbeloppet 4 procent av det beskattningsbara

beloppet.

e) För andra skattskyldiga än dem, som avses under a)—d), utgör grund­

beloppet 3 procent av det beskattningsbara beloppet.

För budgetåren 1929/30—1932/33 fastställdes procenttalen för utdebite­

ringen till 145, för budgetåret 1933/34 till 165 samt för budgetåren 1934/35

—1937/38 till 170. Jämväl för budgetåret 1938/39 har i 1938 års stats-

verksproposition föreslagits uttagning av 170 procent av grundbeloppet.

I 1928 års skattesystem ingår förutom den statliga inkomst- och förmö­

genhetsskatten ännu en statsskatt å inkomst och förmögenhet, nämligen ut-

j limning sskatten. Avkastningen av denna skatt, vilken ersatte den förutva­

rande utjämningsandelen av den kommunala progressivskatten, användes

till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emel­

lan. Utjämningsskattens grundbelopp utgjorde ursprungligen Vs av den

kommunala progressivskattens grundbelopp men höjdes år 1934 till 2/ä av

detsamma.

Rörande bestämmelserna om kommunal progressivskatt torde få hänvisas

till den redogörelse därför, som kommer att lämnas i det följande.

Utjämningsskatten har sedan år 1932 uttagits med hela grundbeloppet.

Emellertid har utjämningsskatten jämte de övriga medel, som enligt sär­

skilda bestämmelser disponeras för skatteutjämning — skatt som erlägges

på grund av taxering för gemensamt kommunalt ändamål samt hälften av

den särskilda skatten å vissa lotterivinster — de senaste åren icke förslagit

till ändamålet, utan skatteutjämningsmedlens fond har måst förstärkas ge­

nom anslag å allmänna budgeten, uppgående till för budgetåret 1933/34 4

Kungl. Majlis proposition nr 258.

65

miljoner kronor samt för ett vart av budgetåren 1934/35 och 1935/36 10 mil­

joner kronor. För budgetåren 1936/37 och 1937/38 lia anvisats anslag för

samma ändamål å 4 respektive 2 miljoner kronor. Däremot har i inneva­

rande års statsverksproposition särskilt anslag icke äskats för budgetåret

1938/39.

Av statsfinansiella skäl har under de senaste åren den statliga beskattnin­

gen utökats med ytterligare två skatter, extra inkomst- och förmögenhets­

skatt samt särskild skatt å förmögenhet.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs första gången för budget­

året 1932/33 i enlighet med en år 1932 av riksdagen antagen förordning örn

dylik skatt. På grund av särskilda, med denna förordning i stort sett lika­

lydande förordningar har därefter extra inkomst- och förmögenhetsskatt

utgått jämväl för budgetåren 1933/34—1935/36. Vid 1936 års riksdag be­

slöts en avsevärd skärpning av skatteskalan för denna skatt, innebärande

mer än en fördubbling av inkomsterna av skatten. För innevarande bud­

getår utgår skatten efter samma skatteskala som för budgetåret 1936/37.

Skatten erlägges av fysiska personer och oskifta dödsbon (numera även fa­

miljestiftelser), för vilka det-till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be­

skattningsbara beloppet överstiger 6,000 kronor, och utgår enligt skiktskala

med procentsatser från 1 till 8 procent. Skatten utgör:

när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara be­

loppet icke överstiger 8,000 kronor: en procent av den del av det beskatt­

ningsbara beloppet, som överstiger 6,000 kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

8,000 men icke

10,000 kr.

20 kr. för

8,000 kr. och 2 % av återstoden

10,000 >

2>

12,000 >

60 »

x

10,000 »

» 3

%

X

12,000 »

»

20,000

120 » »

12,000 »

» 4 %

2>

X

20,000 »

»

30,000 »

440 »

>

20,000

x 5 %

30,000

»

»

50,000 2>

940 x x

30,000 »

» 6 %

»

»

50,000

»

»

100,000 2>

2,140 »

»

50,000 »

X 7 °/o

»

2>

100,000 kr.

5,640 »

»

100,000 »

x 8 °/0 »

Enligt proposition nr 37 till 1938 års riksdag har föreslagits, att extra in­

komst- och förmögenhetsskatt skall utgå även för år 1938 enligt samma

grunder som för år 1937.

Särskild skatt å förmögenhet uttages alltsedan budgetåret 1934/35 på

grund av särskilda, varje år upprepade förordningar. Skattskyldighet ålig­

ger fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person och familjestif­

telse, därest den enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt skattepliktiga förmögenheten överstiger 50,000 kronor. I skattelind-

rande syfte äro bestämmelser meddelade om reduktion av den skatteplik­

tiga förmögenheten i fall då den lämnat ingen eller låg avkastning. Sålunda

skall den beskattningsbara förmögenheten för annan skattskyldig än famil­

jestiftelse utgöra högst ett belopp motsvarande 25 gånger det för den skatt­

skyldige enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen beskattnings-

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 258.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

bara beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, ut­

gör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande 40 procent

av den skattepliktiga förmögenheten. Det nyss omnämnda procenttalet 40

har fastställts först i den förordning, som reglerar skattens utgörande för år

1937. Tidigare utgjorde motsvarande procenttal 50. Skatten utgår enligt

skiktskala med procenttalen 1—5 promille. Den utgör:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men

icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara för­

mögenheten, som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.

300.000

»

»

500,000 »

500.000

»

» 1,000,000 »

1,000,000 kr.

100 kr. för 150,000 kr. och 2 °/00 av återstoden;

400 »

»

300,000 »

» 3 °/00 »

1

1,000 »

»

500,000 »

s 4 °/oo

»

y

3,000 »

»

1,000,000 >

* 5 °/oo *

»

.

Enligt proposition nr 38 till innevarande års riksdag har föreslagits, att

särskild skatt å förmögenhet skall utgå även för år 1938 enligt samma grun­

der som för år 1937.

Omfattningen av den av 1936 års skattekommitté verkställda utredningen.

Innan jag närmare ingår på de särskilda frågor rörande den statliga be­

skattningen av inkomst och förmögenhet, som — enligt vad av det föregå­

ende framgår — under senare år i olika sammanhang varit föremål för un­

dersökning, torde det vara lämpligt att lämna en kortfattad översikt över

omfattningen av den utredning, vars resultat framlagts i 1936 års skatte-

kommittés förut omförmälda betänkande med förslag till omläggning av den

direkta statsbeskattningen.

Utredningen, som i första hand inriktats på en teknisk omläggning av

det nuvarande systemet för den statliga beskattningen i syfte att åstadkom­

ma största möjliga förenkling och rationalisering, har omfattat samtliga nu

utgående direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet — statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt

å förmögenhet och utjämningsskatt — och dessutom mantalspenningarna

samt den kommunala progressivskatten. Förslag framlägges örn avskaffan­

de av mantalspenningarna, den kommunala progressivskatten och utjäm-

ningsskatten i och med ikraftträdandet av det nya skattesystemet. All pro­

gressiv beskattning av inkomst och förmögenhet skall sålunda enligt för­

slaget förbehållas staten.

Efter det kommittén tagit ståndpunkt till vissa allmänna frågor rörande

den avsedda omläggningen av det nuvarande skattesystemet — beskattnin­

gens rörlighet, grundbeloppsnivån, fördelningen av skattebördan mellan fy­

siska och juridiska personer samt avvägningen av fysiska personers beskatt­

ning mellan å ena sidan skatt å inkomst och å andra sidan skatt å förmo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

67

genhet — tiar kommittén behandlat frågan örn systemet för stalsbeskatt-

ningen av fysiska personers inkomst och förmögenhet. Kommittén har i

detta hänseende föreslagit, att nämnda beskattning anordnas i form av en

kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, uppdelad i en rörlig botten­

skatt och en fast tilläggsskatt, och vid sidan därav en särskild skatt å för­

mögenhet.

Beträffande familjebeskattningen innefattar kommitténs förslag först och

främst avsevärda jämkningar i de skattefria ortsavdragen i fråga örn stats-

beskattningen. Denna omreglering av avdragen går i stort sett ut på, att

grundavdragen något minskas under det att familjeavdragen för hustru och

barn höjas. Även i tekniskt avseende har åtskillnad gjorts mellan å ena

sidan skattskyldig, som är gift eller har barn, för vilket avdrag åtnjutes. och

å andra sidan ensamstående skattskyldig (ogift, änkling, änka eller från­

skild) utan barn, för vilket avdrag åtnjutes. För ensamstående skattskyl­

dig bestämmes nämligen enligt kommitténs förslag ortsavdrag på sätt fram­

går av en vid förordningen fogad tabell. Ur denna kan direkt avläsas det

beskattningsbara beloppet. Vidare föreslår kommittén bl. a. höjning av ål­

dersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag åtnjutes, från 16 till 18 år.

I fråga örn svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar samt utländska

bolag har kommittén föreslagit övergång från progressiv till proportionell

beskattning. Kommittén har slutligen framlagt förslag om ändrade bestäm­

melser beträffande avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. i rörelse.1

Kommittén, som föreslagit viss höjning av skattesatsen för utskiftnings-

skatten, förklarar sig ämna i ett senare sammanhang upptaga till behandling

översynen i övrigt av de skatter, som i skilda hänseenden komplettera skat­

tesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättningsskatterna. Till detta se­

nare skede av utredningsarbetet ha även skjutits frågor rörande det

finansrättsliga förmögenhetsbegreppets utformning och om upphävande av

skattefriheten för vissa rättssubjekt samt spörsmål angående försäkrings­

företagens beskattning, den skatterättsliga behandlingen av de kooperativa

företagens rabatter och pristillägg, införande av kupongskatt för aktieutdel­

ningar, rätten till avdrag för periodiskt understöd m. m.

I enlighet med de för kommittén meddelade direktiven har utredningen

delvis företagits i samråd med kommunalskatteberedningen. Av kommittén

framlagda förslag rörande den kommunala progressivskattens avskaffande,

örn höjning av åldersgränsen för åtnjutande av familjeavdrag för barn jämte

därmed sammanhängande frågor samt om ändrade bestämmelser beträffande

avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. ha av beredningen biträtts

eller lämnats utan erinran i vad angår kommunalbeskattningen. Beträffan­

de omläggningen av de skattefria avdragen har kommunalskatteberedningen

meddelat, att vad kommittén därutinnan föreslagit för statsbeskattningens

del icke synes vara ägnat att försvåra lösningen av frågan för kommunal­

beskattningens vidkommande. Beredningen hade dessförinnan efter över-

1

Beräkningar rörande avkastningen av det av kommittén föreslagna skattesystemet återfinnnas

i bilaga D till detta protokoll (sid.

309).

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

läggning nied kommittén rörande hithörande problem förklarat, att bered­

ningen för sin del icke kan slutgiltigt behandla frågan örn familjebeskatt-

ningen förrän ställning tagits till frågan örn själva skattesystemet, och att

beredningen därför icke kan framlägga förslag i ämnet förrän tidigast år 1938.

Vissa av de hörda mgndigheterna lia ansett det böra tagas i övervägande

huruvida icke frågorna örn den statliga och den kommunala beskattningens

ordnande borde upptagas till slutligt avgörande i ett sammanhang, sedan

kommunalskatteberedningens förslag framlagts.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar sålunda:

Ehuru länsstyrelsen vill understryka angelägenheten av att de nuvarande

formerna för den statliga beskattningen ersättas med ett mera enhetligt

system, synes det länsstyrelsen hava varit att föredraga, om reformarbetet

på beskattningsväsendets område kunnat samtidigt tagas under omprövning,

i synnerhet som utredningsarbetet i avseende å såväl den statliga som den

kommunala beskattningen kommit att bedrivas i ett så nära tidssammanhang

som faktiskt skett. Av det nu föreliggande förslaget har länsstyrelsen näm­

ligen inhämtat, huru skattckommittén på viktiga och avgörande områden

nödgats inhämta kommunalskatteberedningens yttrande, därvid det inom

denna bedrivna utredningsarbetet icke alltid synes hava nått det stadium, att

av kommittén framlagda synpunkter kunnat slutgiltigt godtagas av bered­

ningen. ----------- - Det av kommittén upprättade utkastet till ändrade författ­

ningsbestämmelser ingriper ju också reglerande i betydande utsträckning på

kommunalskattelagens tillämplighetsområde, och det kan synas tveksamt,

huruvida de resultat, till vilka kommittén därvid kommit, bliva överens­

stämmande med beredningens slutliga ståndpunktstagande till de olika

detaljspörsmålen. Länsstyrelsen vill härvid understryka, att det ur syn­

punkten av skattesystemets enhetlighet får anses vara av synnerlig vikt, att

de tekniska reglerna givas största möjliga ensartade avfattning för beskatt­

ningens båda huvudformer.

Kammarrätten framhåller, att det helt visst ur många synpunkter varit

önskvärt, att den nu ifrågasatta omläggningen av skattesystemet kunnat

upptagas till behandling samtidigt såväl vad angår statsbeskattningen som

beträffande den kommunala beskattningen, samt anför vidare:

Kammarrätten vill här beröra denna sak allenast ur taxeringsteknisk syn­

punkt och åsyftar därvid närmast omläggningen av ortsavdragen. Enligt

nuvarande bestämmelser äro dessa så anordnade, att ortsavdragen vid stats­

beskattningen äro jämnt dubbelt så stora som vid kommunalbeskattningen.

Därest kommitténs förslag genomföres, blir detta icke längre fallet, utan orts­

avdragen skola i varje fall under de närmaste åren vid de båda taxeringarna

bestämmas enligt helt olika grunder. Utan tvivel kommer detta att verka

tyngande vid taxeringsarbetet. Häråt lärer nu icke vara något att göra, men

kammarrätten tillåter sig dock i detta sammanhang uttala det önskemålet,

att det vid den nu pågående utredningen angående omläggning av kommu­

nalbeskattningen måtte i möjligaste mån tillses, att ortsavdragen varda be­

stämda efter enahanda grunder örn ock till olika belopp.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser i princip, att en avvägning av stats­

skatten i syfte att åstadkomma varaktiga skatteskalor bör äga rum i sam­

band med kommunalskatternas reglering och således icke verkställas fristå­

ende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

69

Några länsstgrelser ha framfört samma synpunkter, som kommit till ut­

tryck i här refererade uttalanden.

Oavsett nu anförda erinringar ha samtliga hörda myndigheter och orga­

nisationer vitsordat behovet av en rationalisering av de direkta skatterna

till staten.

Frågan om en överarbetning av den statliga beskattningen av inkomst ochDepartements-

förmögenhet i syfte att nå fram till ett mera enhetligt system än det nu chefen-

tillämpade har länge varit aktuell. Förslag i ämnet förelädes 1936 års riks­

dag men vunno icke riksdagens anslutning. Frågan har därefter i enlighet

med riksdagens önskan underkastats förnyad utredning. Denna har an-

förtrotts 1936 års skattekommitté som nu framlagt förslag i ämnet omfat­

tande ej endast frågan om omläggning av själva statsskattesystemet utan

även bland annat spörsmålen om familjebeskattningen samt om rätten till

avskrivning å inventarier m. m., vilka båda frågor tidigare varit föremål för

utredning av befolkningskommissionen, respektive bolagsskatteberedningen.

De av kommittén framlagda förslagen som i väsentliga delar rätt nära an­

sluta sig till 1936 års propositioner lia vid remissen erhållit ett i det stora

hela gynnsamt mottagande och synas mig ägnade att läggas till grund för

framställning till riksdagen. Emellertid har i vissa yttranden ifrågasatts

uppskov med omläggningen av den statliga beskattningen i avvaktan på en

lösning jämväl av frågan om kommunalbeskattningens framtida ordnande.

Otvivelaktigt skulle ett samtidigt avgörande av frågorna om den statliga

och den kommunala beskattningen innebära vissa fördelar såväl med avseende

på möjligheterna till ett noggrant avvägande av den samlade skattebördan

som ock i tekniskt hänseende. Enligt vad jag erfarit torde emellertid kom-

munalskatteberedningen, till vilken utredningen av ett stort och svårarbetat

problemkomplex liänskjutits, knappast kunna avgiva betänkande i huvud­

frågorna i sådan tid, att det kan läggas till grund för förslag till nästa

års riksdag. Ett uppskov med omläggningen av statsskatterna i avvaktan

på kommunalskattefrågornas lösning synes mig under dessa omständigheter

icke böra ifrågakomma. Jag vill tillika erinra örn att kommittén på alla de

punkter, där den kommunala beskattningen mera direkt berörts, samarbetat

med kommunalskatteberedningen, som antingen godkänt förslagen eller ut­

talat, att dessa icke försvåra lösningen av de frågor varav behandlingen an­

kommer på beredningen. Jag finner sålunda övervägande skäl tala för att

frågan örn statsbeskattningens omläggning och därmed sammanhängande

spörsmål nu föreläggas riksdagen till avgörande.

Den av kommittén föreslagna skatteomläggningen har utsträckts till att

omfatta även utjämningsskatten. Häremot är enligt min mening intet att

invända, emedan tillräckliga skäl icke längre synas föreligga för bibehållan­

de av en specialbudgetsanordning för skatteutjämningen.

Kommittén bar även inbegripit mantalspenningarna och den kommunala

progressivskatten under utredningen. Till dessa skatter anknyta sig spörs­

mål, som laiva särskild belysning och som därför lämpligen torde få upp­

tagas till fristående behandling, innan jag övergår lill huvudfrågorna.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

De personella avgifterna.

Framlagda förslag.

1936 års skattekommitté har, som förut nämnts, föreslagit att mantals-

penningarna skola avskaffas i samband med omläggningen av den di­

rekta statliga beskattningen.

I samband med denna fråga ber jag att få anmäla ett av kommunalskatte-

beredningen i skrivelse den 15 november 1937 framlagt förslag örn avskaf­

fande jämväl av två kommunala personella skatter, sjukvårdsav-

giften och folkskolea v giften, vilka stå i visst tekniskt samband

med mantalspenningarna.

Mantalspenningarna utgå enligt § 1 förordningen den 24 april 1863 angå­

ende mantalspenningames utgörande med 40 öre för man och 20 öre för

kvinna av envar, som uppnått 18 års ålder. Från utgörande av mantalspen­

ningar äro dock undantagna personer, som åtnjuta fattigunderstöd, gemen­

skapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer samt den

egentliga lappallmogen ävensom de, vilka, enligt vederbörande kommunal­

styrelses intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet befrias från denna av­

gift.

Sjukvårdsavgift utgår enligt punkt 1 i kungörelsen den 26 augusti 1873 an­

gående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän sjukvårds­

avgift — sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den 7 juni 1883 —

med högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna av envar, som erlägger man­

talspenningar. Avgiften utgöres till landsting och städer, som icke deltaga i

landsting.

Folkskolea vgift må av skoldistrikt uttagas enligt § 58 stadgan angående

folkundervisningen i riket den 26 september 1921 med högst 50 öre för man

och 25 öre för kvinna av envar, som erlägger mantalspenningar.

Mantalspenningarna redovisades för budgetåret 1936/37 med 1.17 miljon

kronor och lia i riksstatsförslaget för 1938/39 beräknats till ett belopp av 1.2

miljon kronor.

Det utdebiterade beloppet av kommunala personella skatter uppgick för år

1937 enligt preliminära uppgifter sammanlagt till inemot 2.4 miljoner kro­

nor, varav något mer än hälften eller cirka 1.3 miljon kronor belöpte å lands­

tingen. För städernas del uppgick beloppet till omkring 0.4 miljon kronor

och för landskommunernas till omkring 0.7 miljon kronor.

Antalet av de kommuner, som underlåta att uttaga folkskoleavgift, har

varit i stigande under de sista tjugu åren. Bland landskommunerna är det

dock fortfarande relativt få, som avskaffat sagda skatt. Antalet sådana

landskommuner utgjorde 18.8 procent av samtliga år 1934, det senaste år,

för vilket specificerade uppgifter föreligga. Motsvarande procenttal voro år

1918 7.9 och år 1928 15.9. I fråga om städerna har utvecklingen fortskridit

längre, så att år 1934 mer än hälften eller 67 av 114 städer avstått från ifråga­

varande avgift.

71

Frågan om de personella skatternas borttagande har tidigare varit före­

mål för överväganden. Sålunda har 1923 års riksdag i skrivelse (nr 315) till

Kungl. Maj:t anhållit om utredning huruvida dessa skatter lämpligen kunde

avskaffas. I propositionen nr 232 till 193b års riksdag anfördes, att mantals-

penningarna borde försvinna ur skattesystemet i samband med den ifråga­

satta översynen av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen men att sam­

bandet med övriga personella skatter vore sådant, att en fristående lösning

redan vid 1936 års riksdag icke vore lämplig. I fråga örn motiveringen för

riksdagens nyssnämnda skrivelse och myndigheternas yttranden i ärendet må

hänvisas till en i nyssnämnda proposition given sammanfattning (sid. 24).

Kommittén har såsom skäl för sin uppfattning, att mantalspenningarna

böra avskaffas i samband med införandet av ett nytt system för statsbeskatt-

ningen, under hänvisning till vad tidigare förekommit i frågan allenast fram­

hållit, att dessa avgifter sakna större betydelse ur statsfinansiell synpunkt

och tynga arbetet med debitering och uppbörd.

Som motivering för förslaget om avskaffande av folkskoleavgifter och

sjukvårdsavgifter anför kommunalskatteberedningen följande:

Oavsett det tekniska sambandet med mantalspenningarna tala enligt be­

redningens uppfattning sakliga skäl för att de båda kommunala personella

avgifterna försvinna ur skattesystemet samtidigt med mantalspenningarna.

Dessa avgifter hava tidigare haft betydelse för tillgodoseende av vissa kom­

munala ändamål. Eftersom medel för tillgodoseende av dessa ändamål nu­

mera nästan helt anskaffas på samma sätt som medel till kommunala än­

damål i allmänhet, måste avgifterna anses hava förlorat sin egentliga bety­

delse.

Vid bedömandet av avgifternas betydelse för primärkommunernas och

landstingens ekonomi böra endast avgifterna från dem, som icke erlägga

kommunalskatt i annan form, tagas med i beräkningen. Av dem som er­

lägga dylik skatt kunna nämligen belopp motsvarande avgifterna på ett

avgjort enklare sätt uttagas genom den allmänna kommunalbeskattningen.

De avgifter, vilka inflyta från dem som icke erlägga annan kommunalskatt,

uppgå säkerligen icke till några större belopp. Av här förut lämnade upp­

gifter angående avgifternas storlek m. m. framgår, att de personella avgif­

terna över huvud taget icke hava någon avsevärd betydelse för primärkom­

munernas och landstingens ekonomi. Såsom det föregående jämväl utvisar

har ett stort antal kommuner ej heller funnit anledning att upptaga folk-

skoleavgift. Genom avgifternas borttagande skulle ock en viss lättnad i

uppbördsarbetet ernås.

Beredningen framlägger i överensstämmelse härmed utkast lill kungörelse

örn ändrad lydelse av § 58 folkskolestadgan, lag angående ändring av 2 §

lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner och kungörelse angående upphöran­

de av uttagande av allmän sjukvårdsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2öS.

Yttrandena.

Över beredningens framställning lia, efter remiss, yttranden avgivits av

kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

Departements

chefen.

svenska landskommunernas förbund. Vid länsstyrelsernas yttranden ha fo­

gats yttranden från flertalet av landstingens förvaltningsutskott samt åtskil­

liga städer och landskommuner, vilka av länsstyrelserna lämnats tillfälle att

yttra sig i ärendet.

De över skattekommitténs och kommunalskatteberedningens förslag hör­

da myndigheterna lia samtliga tillstyrkt avskaffandet av förevarande perso­

nella skatter. Länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län förutsätta där­

vid, att statsmakterna skola fullfölja sin vid olika tillfällen uttalade avsikt

att överflytta uppgifter från landstingen till staten.

Samtliga de städer och flertalet av de landskommuner, från vilka yttran­

den inkommit, tillstyrka bifall till förslagen, ofta med framhållande av att

folkskoleavgifter av dem ej uttagits sedan en längre tid tillbaka. Från några

kommuner, som avstyrkt förslagen, anföres, att de personella avgifterna ha

en särskild betydelse för upprätthållandet av ansvarskänslan gentemot sam­

hället hos dem, som eljest ej skulle betala någon skatt.

Landstingens förvaltningsutskott ha merendels intet att erinra mot sjuk-

vårdsavgiftens borttagande eller anse sig åtminstone icke böra avstyrka bifall

till förslaget. Förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra och Kalmar läns

södra landsting samt Blekinge läns landsting avstyrka borttagande av sjuk-

vårdsavgiften, därvid de hänvisa till avgiftens ekonomiska betydelse för

landstingen. Förvaltningsutskottet i Gotlands läns landsting anser, att sta­

ten bör bereda landstinget gottgörelse för inkomstminskningen, som i länet

motsvarar 5—10 öre per skattekrona.

Svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska

landstingsförbundet tillstyrka ävenledes förslagen, sistnämnda förbund dock

under hemställan, att landsting och kommuner som kompensation måtte be­

redas erforderliga ulgiftslättnader. För landstingens del kunde därvid i

första hand nämnas slopandet av avgifterna vid statens sinnessjukhus för

fattigvårdsbehövande patienter och i andra hand ett förstatligande av ar­

betsförmedlings- och arbetshemsverksamheten.

De personella skatterna äro till sin princip främmande för vårt skatte­

system i övrigt och påkalla särskilt arbete för debitering och uppbörd. Med

hänsyn till att de numera knappast äro av en ekonomisk betydelse som mo­

tiverar deras bibehållande vid sidan av övriga direkta skatter har det länge

framstått som ett önskemål att avskaffa dem. Nu föreliggande förslag om

upphörande av mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna

ha också i blott ett fåtal fall mött gensaga.

Invändningarna lia i vissa fall utgått från uppfattningen, att det vore

önskvärt att varje vuxen medborgare erlade åtminstone någon skatt. Det

torde dock knappast vara riktigt att tillmäta erläggandet av de personella

avgifterna betydelse för vidmakthållandet av känslan av solidaritet med och

ansvar mot det allmänna. I andra fall har, för sjukvårdsavgifternas del,

hänvisats till dessa avgifters betydelse för landstingens ekonomi och fram­

förts önskemål om kompensation för den inkomstförlust, som skulle inträda

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

73

om föreliggande förslag bleve realiserade. Häremot kan erinras, att avgif­

ternas upphörande endast hänvisar landstingen till att skaffa medel för de

ändamål avgifterna avse på samma sätt som för landstingets utgifter i all­

mänhet och icke innebär att skattekraft som tidigare utnyttjats av lands­

tingen övertages av staten.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning i övrigt till av

skattekommittén och kommunalskatteberedningen åberopade skäl ansluter

jag mig till de framlagda förslagen och förordar .alltså, att mantalspennin-

garna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna skola upphöra att utgå i och

med ikraftträdandet av det föreslagna nya skattesystemet.

Den kommunala progressivskatten.

Gällande bestämmelser.

Reglerna örn den kommunala progressivskatten innehållas i förordningen

den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

De huvudsakliga bestämmelserna äro följande:

Skatten skall utgöras till kommuner, församlingar och skoldistrikt.

Fysisk person ävensom annan juridisk person än svenskt aktiebolag skall

utgöra sådan skatt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt beskattningsbara belopp överstiger 3,000 kronor. Svenskt aktie­

bolag skall utgöra kommunal progressivskatt, försåvitt den enligt 18 § b)

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för bolaget uträk­

nade inkomstprocenten överstiger 6. Sparbanker, andra svenska försäk-

ringsanstalter än aktiebolag, ävensom systembolag samt skattskyldiga, som

avses i 18 § e) nyssnämnda förordning (ideella föreningar, stiftelser o. dyl.)

erlägga icke kommunal progressivskatt. Försäkringsaktiebolag betala kom­

munal progressivskatt allenast för den del av sin inkomst, som belöper på

aktieägarna i denna deras egenskap.

Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en

var skattskyldig det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­

bara beloppet. Till den del detta sistnämnda belopp innehåller förmögen-

hetsdel är alltså den kommunala progressivskatten en förmögenhetsskatt.

För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag — alltså fysiska personer,

oskifta dödsbon, familjestiftelser, svenska ekonomiska föreningar och utländ­

ska bolag — utgör skattens grundbelopp för den del av det beskattningsbara

beloppet, som ligger mellan 3,000 kronor och 9,000 kronor, 0.5 procent. Ska­

lan skärpcs därefter så småningom och grundbeloppet för den del av det be­

skattningsbara beloppet, som överstiger 100,000 kronor, utgör 5 procent;

grundbeloppet är dock maximerat till 4.5 procent av det beskattningsbara be­

loppet. Sistnämnda procenttal nås vid ett beskattningsbart belopp å 432,000

kronor. För svenskt aktiebolag fastställes progressivskattens grundbelopp i

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

förhållande till det beskattningsbara beloppet efter ett procenttal, som utgör

tre fyrtiondelar av det belopp, varmed den enligt 18 § b) förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för bolaget beräknade inkomstprocen­

ten överstiger 6, dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 3.75 pro­

cent av det beskattningsbara beloppet.

Grundbeloppet får användas till täckande av högst en fjärdedel av kom­

munens (församlingens, skoldistriktets) skattebehov; återstoden av grundbe­

loppet uttages icke.

Historik.

Rörande de vid den kommunala progressivskattens tillkomst anförda skä­

len för dess införande samt därefter framkomna förslag om skattens omlägg­

ning eller upphävande får jag hänvisa till en i kommitténs betänkande (sid.

73—75) intagen redogörelse.

Statistiska uppgifter.

Beträffande storleken av den kommunala progressivskattens grundbelopp

under åren 1928—1937 har kommittén lämnat vissa, å den officiella statisti­

ken grundade uppgifter. Av desamma framgår, att skatten under åren 1930

och 1931 uppnådde sitt maximum, c:a 19.1 resp. 19.3 miljoner kronor, samt

åren 1933 och 1934 sitt minimum, 11.9 resp. 11.0 miljoner kronor. Efter

sistnämnda år har skattens grundbelopp ökats till 13.0 miljoner kronor år

1935 och 16.35 miljoner kronor år 19361; för år 1937 beräknas det uppgå till

c:a 19.39 miljoner kronor. År 1936 belöpte av skatten, 16.35 miljoner kro­

nor, å aktiebolag 2.94 miljoner kronor och å »enskilda» 13.41 miljoner kronor.

Enligt av kommittén verkställda beräkningar fördelade sig sistnämnda be­

lopp med 12.75 miljoner kronor å fysiska personer och 0.66 miljon kronor

å ekonomiska föreningar och utländska bolag. Av det å fysiska personer

fallande beloppet 12.75 miljoner kronor kunna 10.06 miljoner kronor anses

utgöra inkomstskatt och 2.69 miljoner kronor förmögenhetsskatt.

Kommittén har beträffande samtliga kommuner i riket låtit upprätta sam­

manställningar av utdebiterad kommunal progressivskatt för åren 1934—

1936. Vidare har för varje kommun beträffande år 1936 uträknats den höj­

ning av den allmänna utdebiteringen, som under förutsättning av oförändrat

skattebehov skulle ha blivit en följd av den kommunala progressivskat­

tens borttagande. Resultatet av sistnämnda undersökning redovisas dels i

de å sid. 77 av betänkandet intagna översiktstabellerna och dels i betänkan­

dets bilaga D.

1 Det torde böra påpekas, att dessa siffror avse skattens

grundbelopp.

De i kommunerna ut-

debiterade beloppen äro något lägre — exempelvis för åren 1934—1936 10.78, 12.67 och 15.79

miljoner kronor. — Skillnaden beror dels på att i vissa kommuner hela grundbeloppet icke ut-

tagits och dels på att det gemensamma taxeringsdistriktet frånräknats. I sistnämnda distrikt

debiterad skatt, vilken inflyter till skatteutjämningsmedlens fond, är i viss mån redan nu att

anse såsom statsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

75

Kommittén och kommunalskatteberedningen.

Enär utredningen av de spörsmål, som beröra den kommunala progressiv­

skatten, ingår i kommunalskatteberedningens uppgift, lia kommittéerna upp­

tagit desamma till gemensam behandling. De lia därvid enats örn att före­

slå avskaffande av förevarande skatt. Kommittéerna anföra i frågan:

Då 1936 års skattekommitté bär att genom omläggning av skattesystemet

söka sammanföra nu utgående statsskatter till så få kategorier som möjligt,

ligger det redan på grund härav nära till hands att undersöka huruvida icke

samtidigt den kommunala progressivskatten skulle kunna avskaffas, varige­

nom ännu större enhetlighet i skattesystemet kunde vinnas. Att skattesyste­

met på en gång inrymmer flera progressiva skatter måste enligt kommittéer­

nas uppfattning i och för sig anses utgöra en avsevärd olägenhet, enär över­

skådligheten över skattesystemet minskas och den progressiva beskattningens

tryck på den enskilde blir svårare att bedöma. Ojämnheter i den samman­

lagda progressiva skatteskalan kunna icke undvikas, allra minst om de pro­

gressiva elementen i statsskatteskalan delvis hindås i cn fast skatt.

Nu anförda omständigheter ha för kommittéerna lett till den principiella

uppfattningen, att all progressiv beskattning bör förbehållas staten. I detta

sammanhang må förutskickas, att det förslag i avseende å statsbeskattning-

en av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska

bolag, som framlägges av 1936 års skattekommitté, icke medgiver bibehål­

lande av den kommunala progressivskatten, såvitt fråga är örn nämnda juri­

diska personer.

Kommittéerna ha därefter till prövning upptagit spörsmålet, huruvida ur

kommunala synpunkter likväl kräves ett bibehållande helt eller åtminstone

delvis av den kommunala progressivskatten.

Vid införandet av den kommunala progressivskatten motiverades denna

främst därmed, att det befunnits behövligt att tillföra kommunerna en dylik

skatteinkomst vid sidan av den vanliga utdebiteringen för att kunna hålla

denna nere i skäliga belopp. Såsom av den statistiska utredningen framgar

har emellertid den kommunala progressivskatten i de flesta av de mera

skattetyngda kommunerna ringa eller ingen betydelse. Den ined progres­

sivskatten åsyftade verkan har således icke uppnåtts. A andra sidan åstad­

kommer den kommunala progressivskatten ofta en icke obetydlig sänkning

av utdebiteringen i kommuner, vilka hava ett starkt skatteunderlag och på

grund därav även utan hjälp av progressivskatten skulle kunna hålla utdebi­

teringen jämförelsevis låg. Progressivskatten bär alitsa märkbart ökat ojämn­

heten i det kommunala skattetrycket.

.

Då kommunerna bereddes tillgång till progressiv beskattning, uttalades

även, att de genom densamma inflytande medlen skulle användas till täckan­

de av de utav kommunernas utgifter, vilka avsåge mera allmänna ändamål.

Sedan den kommunala progressivskatten infördes, har emellertid staten efter

hand övertagit cn rätt betydande andel av kommunernas utgifter för nyss­

nämnda ändamål, såsom skolväsendet, folkpensioneringen m. m. Örn den

progressiva beskattning, som nu uttages av kommunerna, törbehöllcs staten

och de för staten härigenom ökade skatteintäkterna användes till lättande av

bördorna för landets mera skattetyngda kommuner, skulle cn direkt skatte­

utjämning uppkomma i motsats mot vad som kan åstadkommas genom bibe­

hållande i en eller annan form av den kommunala progressivskatten.

Såsom skäl för den kommunala progressivskattens bibehållande har tidi­

gare anförts, att förlusten av denna skatteintäkt skulle kunna vålla de kom-

munala finanserna svårt avbräck särskilt i sådana fall, där kommunen pa

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 25S.

längre sikt kalkylerat med progressivskatt såsom säker inkomstkälla. På

sätt förut framhållits utgår emellertid progressivskatt sällan med större be­

lopp i andra kommuner än i sådana med gott skatteunderlag och låg utdebi­

tering. I de enstaka kommuner med hög utdebitering, varest progressivskat­

ten är av egentlig betydelse, skulle förlusten av nämnda skatt kunna mildras

genom ökade skatteutjämningsbidrag. Det åberopade förhållandet torde

därför icke utgöra ett avgörande hinder mot den kommunala progressivskat­

tens avskaffande, i synnerhet därest övergången mildras på lämpligt sätt.

Den omständigheten, att den kommunala progressivskattens grundbelopp

stundom icke kan helt uttagas, minskar möjligheterna att rättvist avväga en

progressiv beskattning, som skall tillämpas å skattskyldiga i olika kommu­

ner. Det får anses oegentligt, att vissa skattskyldiga, som redan äro i hög

grad gynnade av låg kommunal utdebitering, skola draga den ytterligare för­

delen av nämnda förhållande, att de få betala lägre kommunal progressiv­

skatt än skattskyldiga med samma inkomst, bosatta i kommuner med hög

utdebitering.

Den kommunala progressivskatten medför avsevärt arbete med taxering,

debitering och uppbörd. Såsom ofta påpekats uppstå stora besvärligheter,

särskilt därest taxeringen ändras för en skattskyldig, vars kommunala pro­

gressivskatt fördelats mellan flera kommuner.

På grund av vad nu anförts lia kommittéerna kommit till den uppfatt­

ningen, att hänsyn till kommunerna icke kräver den kommunala progressiv­

skattens bibehållande.

Kommunalskatteberedningen har emellertid härvid funnit sig böra fram­

hålla, att beredningen i syfte att lätta de hårdare tryckta kommunernas bör­

dor överväger förslag örn skilda åtgärder, varigenom kraven å statligt stöd

åt kommunerna komma att avsevärt ökas, samt att beredningen förutsätter,

att vid bedömandet av dessa beredningens blivande förslag hänsyn tages till

den kommunala progressivskattens indragande till staten.

Beträffande tidpunkten för avskaffandet av den kommunala progressiv­

skatten lia kommittéerna ansett, att skatten bör upphöra i och med ikraft­

trädandet av det föreslagna nya statsskäl tesystemet. Såsom förut anförts är

den kommunala progressivskattens bibehållande icke förenligt nied den före­

slagna formen för bolagsbeskattningen. Skulle den kommunala progressiv­

skatten beträffande fysiska personer bibehållas intill dess att de reformer av

det kommunala skattesystemet, vilka nu äro under övervägande, bleve genom­

förda, måste för statsbeskattningen särskilda skatteskalor — beträffande så­

väl inkomst- som förmögenhetsskatter — utarbetas att användas under en

övergångsperiod. En dylik anordning skulle emellertid medföra stora tek­

niska svårigheter och i hög grad försvåra överblicken över det nya systemets

verkningar, varför kommittéerna icke ansett denna anordning kunna föror­

das. Ett uppslag, enligt vilket den kommunala progressivskatten fortfarande

skulle utgå efter gällande grunder men den skattskyldige få å sin statsskatt

— beräknad enligt det nya systemet — avräkna vad han utgivit i kommunal

progressivskatt, har likaledes av tekniska skäl måst övergivas.

Den omständigheten, att den kommunala progressivskatten utan uppskov

bringas till upphörande, medför icke med nödvändighet att kommunerna på

en gång skola utan vidare avstå från de inkomster skatten medfört. Kommit­

téerna hava tvärtom funnit skälig hänsyn till kommunerna, vilka böra be­

redas möjlighet att anpassa sig efter de ändrade förhållandena, påkalla en

övergångsanordning. Denna bör enligt kommittéernas mening givas den for­

men, att staten under vissa år från särskilt anslag å riksstaten till kommu­

nerna utbetalar en efter lämpliga grunder bestämd, avtagande ersättning för

mistad progressivskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S.

77

Såsom utgångspunkt för ifrågavarande ersättning torde enligt kommittéer­

nas mening böra tagas medeltalet av den i varje kommun för åren 1934—

1936 utdebiterade kommunala progressivskatten. De motsvarande beskatt­

ningsåren 1933—1935 representera såväl lågkonjunktur som högkonjunktur.

Ifrågavarande medeltal, som av kommittéerna uträknats för samtliga rikets

kommuner, skulle för hela landet (frånsett det gemensamma taxeringsdistrik-

tet, från vilket här kan bortses) uppgå till 13.08 miljoner kronor. Jämfört

med de senaste högkonjunklurårens siffror, för år 1936 15.79 miljoner kronor

och för år 1937 c:a 18.9 miljoner kronor (beräknat belopp), innebär en er­

sättning, bestämd till nyssnämnda medeltalsbelopp, en icke obetydlig minsk­

ning (som i de särskilda kommunerna kan bliva större eller mindre). Med

hänsyn härtill vilja kommittéerna föreslå, att ersättningen för första året

efter det, för vilket kommunal progressivskatt sista gången utgått, icke ytter­

ligare reduceras utan fastställes till hela det förut sagda medeltalsbeloppet.

För de följande tre åren torde ersättningen till kommunerna böra bestäm­

mas till s/4, J/2 och 1li av nämnda belopp, varefter ersättningen helt bör upp­

höra.

Yttrandena.

Vid refererandet av de avgivna yttrandenas innehåll torde jag först få

redogöra för de synpunkter, som lagts å frågan från kommunalt håll.

Städerna ha i allmänhet ställt sig kritiska mot förslaget; av de 47 städer som

yttrat sig är det endast sju, som tillstyrka detsamma oförändrat. Förhållandet

är det motsatta i fråga örn landskommunerna, i det av 54 sådana endast 14

uttalat sig mot förslaget. De invändningar, som framkommit i yttrandena,

rikta sig i de flesta fall icke mot den kommunala progressivskattens avskaf­

fande i och för sig utan innefatta anspråk på att ersättning för skatten skall

utgå under all framtid eller åtminstone under en lång övergångstid samt till

högre belopp än kommittéerna föreslagit.

De synpunkter, som åberopats till förmån för större ersättning åt kommu­

nerna, återfinnas i huvudsak i svenska stadsförbundets yttrande.

Förbundet anmärker till en början, att kommittéernas uppläggning av frå­

gan knappast präglats av någon större omtanke om kommunernas ekonomi.

I avsikt att jäva talet örn skattens ringa betydelse för mera skattetyngda kom­

muner och visa det oförmånliga i de för ersättningens beräknande föreslagna

grunderna har förbundet till yttrandet fogat en tabell1, utvisande för varje

stad medeltalen av progressivskattens belopp dels för 1928—1936, dels för

1934—1936. Gentemot påståendet att staten övertagit en betydande andel av

kommunernas utgifter för mera allmänna ändamål, såsom skolväsendet, folk­

pensioneringen m. m., framhåller förbundet, alt de dyrortsgraderade folkpen­

sionerna åtminstone för vissa städer medfört betydligt ökade kostnader för

andelar i pensionstillägg m. m., och att det nog alltjämt förbleve en omstridd

fråga, i vad mån en vidgad folkpensionering lättade kommunernas fattigvårds-

koslnader. Mot de åberopade lättnaderna borde i varje fall vägas de ökade

utgifter, som de senaste årens sociala lagstiftning medfört även för kommu­

nernas del och sorn vore långt ifrån obetydliga.

1

Här ej intagen.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

Förbundet anför vidare:

Finna sig statsmakterna böra omlägga grunderna för statsbeskattningen och

det därvid visar sig, att en viss beskattningsform icke låter sig väl förena med

det nya systemet, kan den omständigheten i och för sig icke motivera några

protester från kommunalt håll. Visserligen hade nian önskat något närmare

besked om de i betänkandet omförmälda »tekniska» skäl, som absolut nöd­

vändiggjort det nu framlagda förslaget om progressivskattens slopande som

kommunal skatt. Men frånvaron av dessa upplysningar kan intet ändra i

den naturliga och enda möjliga ståndpunkten, att det är statsmakternas sak

att själva bestämma grunderna för statsbeskattningen.

Men detta principiella erkännande motiverar på intet sätt en anslutning till

det nu föreliggande förslaget.

En av de viktigaste förutsättningarna för en sund kommunalpolitik synes

förbundet vara, att man eftersträvar en så jämn kommunalskatt, som förhål­

landena kunna medgiva. Skarpa fluktuationer från det ena året till det andra

äro av ondo och böra undvikas, i den mån det ligger inom kommunalförvalt­

ningarnas möjligheter. Insikten därom har också vuxit sig allt starkare inom

städernas förvaltningar. Mer och mer inriktar man sig på att planera på läng­

re sikt, även där direkta finansplaner ej uppgöras eller i vart fall ej offentlig­

göras. För utjämning av pensioneringskostnader hava avsättningar skett. Ge­

nom lämpligare avvägda amorteringstider har man sökt undvika överbelast­

ning av kommunala skattebetalare. Strävanden i dessa riktningar hava också

understötts av statsmakterna. När man från kommunalt håll framhöll vikten

av att kunna upplägga skatteregleringsfonder, tillkom en lagstiftning, som ut­

över detta speciella syfte också i övrigt avsåg att skapa stabilitet åt kommu­

nernas finanser. — Andra exempel på statsmakternas anslutning till »stabili­

tetstanken» skola nedan anföras. — Ur nu berörda synpunkt må också på­

pekas, att förslaget innebär en omkastning inom samma kommun av skatte­

bördorna olika samhällsskikt emellan, en omläggning som är mycket svårbe-

dömlig till sina verkningar. Det måste ur allmänna synpunkter anses vara en

angelägenhet av största vikt, att statsmakterna icke genom omläggning av gäl­

lande lagstiftning på ett betänkligt sätt rubba den beskattningsrätt, sorn ut­

gör kommunalförvaltningens finansiella grund och på vilken kommunen byggt

åtgärder ej blott för året eller de närmaste åren utan även för längre fram lig­

gande tider.

Enligt det föreliggande förslaget skulle nu den kommunala progressivskat­

ten successivt avskrivas under fyra år och utgå med sjunkande belopp under

de tre sista av dessa år. De svårigheter, skattereformen medför för kommu­

nerna, skulle visserligen därigenom i någon ringa mån lättas. Men dessa lätt­

nader måste anses i högsta grad otillräckliga. Först och främst läggas till

grund medeltal för 1934—1936. Även örn de beskattningsår, på vilka belop­

pen byggas, i någon mån representera olika konjunkturer, synes en så be­

gränsad tidrymd för medeltalens beräknande dock ägnad att giva alltför osäk­

ra resultat och det samlade ersättningsbelopp, som med metoden i fråga skulle

utgå, torde knappast kunna anses verkligt representativt. Men också den tid,

under vilken ersättningen skulle utgå, synes ur ovan hävdade synpunkter vara

orimligt starkt begränsad. En anpassning efter den nya lagstiftningen är på

dessa få år icke möjlig. Skulle den rådande högkonjunkturen under avveck-

lingsperioden ersättas av en lågkonjunktur med åtföljande stegrade skatter,

blir övergången än svårare att bära. Framhållas må att den av förbundet

samtidigt förordade avskrivningen av de personella avgifterna också i någon

mån skärper svårigheterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

79

Förbundet kan sålunda för sin del icke godtaga det förslag till de indragna

skatteförmånernas kompenserande, som av kommittén föreslagits.

De av kommunalskatteberedningen i utsikt ställda lättnaderna i avseende å

utgifter för vissa förvaltningsgrenar kan förbundet icke uttala sig örn av det

skälet, att man ingenting vet om deras innebörd. Skall man på denna väg

komma fram till ett tillfredsställande resultat, måste det förutsättas, att pro­

gressivskatten får fortgå såsom kommunal beskattnings!oran i vart fall till dess

full visshet vunnits om de kompensationsobjekt, beredningen ämnar komma

med. överhuvud synes emellertid denna väg icke tillrådlig. Svårigheter måste

alltid möta att väga värdet av den ena föi-månen mot den andra. Örn ock­

så en viss balans uppnås, riskera kommunerna uppenbarligen i framtiden att

vilken dag som helst genom ny eller ändrad lagstiftning se sitt utgiftskonto

belastat med kostnader för nya verksamhetsgrenar eller med ökning i kost­

nader för dem redan tilldelade uppgifter.

Under sådana förhållanden finner förbundet den rationellaste lösningen vara

ett avskrivningsförfarande efter lämpliga normer, även örn kommunerna där­

igenom giva avkall på en, i och för sig skälig, fullständig och bestående kom­

pensation.

Exempel på ett dylikt avskrivningsförfarande saknas ej i det förflutna. När

den kommunala tullbeskattningen 1857 upphävdes, utformades ersättningsreg­

lerna så, att ersättningen gjordes rörlig genom anknytning till tulluppbördens

storlek i respektive stad. Ett närmare i tiden liggande exempel erbjuder

brännvinsförsäljningsmedlens indragning år 1913. Vid detta tillfälle bestäm­

des, vid sidan av andra förmåner, att gottgörelse skulle utanordnas till bl. a.

städer och vissa köpingar för den till dem direkt utgående andelen av bränn-

vinsförsäljningsmedlen. Ersättningsbeloppen beräknades efter medeltalen för

vissa år och ersättningen utgick under 21 år.

Ersättningsbeloppet för brännvinsförsäljningsmedlen i utgångsläget upp­

gick endast till 5.6 miljoner. Redan under förutsättning att medeltalsberäk-

ningen begränsas till åren 1934—1936, rör det sig i föreliggande fall om en

summa på 13 miljoner kronor. I fråga om progressivskatten kan en succes­

siv och lika avskrivning under 20 år därför icke anses oskälig.

Ovan har redan berörts grunden för medeltalsberäkningen. En begränsning

enbart till åren 1934—1936 ger, såsom--------tabellen också visar, en dålig

bild av progressivskattens verkliga betydelse. Förbundet måste för sin del

bestämt påyrka, att tioårsmedeltal därvid i stället komma till användning.

Helst borde givetvis hänsyn också tagas till den omständigheten, att städernas

inkomst av progressivskatten, örn denna fortgått för en ny tjugoårsperiod,

säkerligen kommit att uppvisa rätt starkt stegrade siffror.

Vissa städer åberopa innehållet i en promemoria, utgörande en samman­

fattning av de synpunkter, som framkommit vid en av stadsförbundet i de­

cember 1937 anordnad konferens med representanter för de tio städer, för

vilka progressivskatten har den största betydelsen. Promemorians huvud­

punkter kunna sägas vara i sak återgivna i stadsförbundets yttrande. Åt­

skilliga städer, vilka icke direkt åberopa promemorian, stödja sig på dess

innehåll.

De landskommuner, som avstyrka kommittéernas förslag, hemställa i lik­

het med flertalet av de städer, som avböjt förslaget, i allmänhet örn tull

ersättning för progressivskaltens bortfallande. 1 andra hand begäres ersätt­

ning efter grunder cj oförmånligare än de, enligt vilka ersättningen för bränn-

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

vinsförsäljningsmedlens indragning utgått. Några kommuner hemställa om

en övergångstid av tio år.

Från de särskilda yttrandena från städer och landskommuner, vilka intaga

en mot förslaget kritisk hållning, må återgivas följande.

Städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg be­

gära ersättning åtminstone efter de grunder, som tillämpats vid indragningen

av brännvinsförsäljningsmedlen.

Stockholms stad anför bland annat:

Det är väl sant, att kommunerna icke kunna resa några invändningar mot

statsbeskattningens anordnande, och följaktligen heller icke mot principen,

att all progressivbeskattning bör förbehållas staten. Men det är lika sant,

att kommunerna äga giltigt skäl att räkna med att dem tillkommande inkomst­

källor icke genom statsmakterna berövas dem utan ersättning för förlusten.

Att frågan om progressivskattens avskaffande varit väckt gör häri ingen änd­

ring, lika litet som det förhållandet, att dylika förslag hittills avvisats. Att

kommunerna skola kunna räkna med att staten icke utan ersättning berövar

dem deras inkomster ligger i sakens natur. Detta är ett ur kommunal hus-

hållningssynpunkt ofrånkomligt rättssäkerhetskrav. Rimliga anspråk på sam­

manhang i lagstiftningen giva samma slutsats. Genom kommunallagstift­

ningen hava bestämmelserna örn kvalificerad majoritet vid vissa beslut gjorts

beroende av skattesatsens höjd. Enahanda är förhållandet med den under -

ställningsfria lånerätten. Reglerna örn allmän fond sätta ock kommunens

rätt att avsätta medel och att taga avsatta medel i anspråk i direkt relation

till utdebiteringen. Dylika stadganden förutsätta uppenbarligen, att de lag­

bestämmelser, som ligga till grund för skattesatsens fastställande, ej från det

ena året till det andra väsentligt förändras.

Efter att lia erinrat örn grunderna för ersättningarnas bestämmande vid

tolagens samt brännvinsförsäljningsmedlens indragning framhåller staden,

att en ersättning givetvis kan lämnas i den form, att statsverket befriar

kommunerna från vissa dem för närvarande åliggande kostnader. I dylikt

fall borde emellertid frågan lösas i sammanhang med skatteutjämningspro-

blemet. Därest de största städerna, såsom förhållandet varit exempelvis i

fråga om folkpensioneringen och barnbidragen, missgynnades, borde hänsyn

till detta förhållande tagas vid ersättningens bestämmande.

Jämväl Göteborgs stad framhåller den särställning de största städerna in­

taga samt uttalar den meningen, att i följd av progressivskattens avskaffande

även lägre inkomsttagare skulle få vidkännas en höjning av kommunal­

skatten, något som ur social synpunkt vore en icke önskvärd verkan av en

skattereform.

Malmö stad yttrar bland annat, att den sociallagstiftning, som på senare

åren tillkommit, torde — även om staten påtagit sig väsentliga utgifter —

komma att medföra ökade bördor för kommunerna. Staden erinrar vidare,

att de av rikets städer, däribland Malmö, vilka åtnjutit inkomst av boupp-

teckningsprovision, inom den närmaste tiden komme att gå förlustiga även

denna betydande inkomstkälla. Sistnämnda erinran göres jämväl av Lunds

stad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

81

Laleå stod ifrågasätter att de kommuner, som uppfylla förutsättningarna

för erhållande av skatteutjämningsbidrag, skulle erhålla full kompensation

av skatteutjämningsmedel för förlusten av progressivskatten.

Djursholms stad gör gällande, att de kommuner, som i likhet med Djurs­

holm i förlitande på skattelagstiftningens stabilitet på längre sikt medräknat

progressivskatten såsom säker inkomstkälla, skulle förorsakas betydande

ekonomiska svårigheter. Ett ersättningslöst borttagande måste därför beteck­

nas icke blott som ett maktövergrepp utan även såsom ett angrepp mot rätts­

säkerheten. Staden måste principiellt göra gällande, att kommunerna böra

beredas direkt och full ersättning för ifrågavarande inkomstkällas bortta­

gande. Under alla omständigheter borde ersättningen ej beräknas efter

oförmånligare regler än de som tillämpades vid indragningen av brännvins-

försäljningsmedlen. Uppsala stad anser det av kommittéerna föreslagna

vederlaget uppenbarligen vara alldeles otillräckligt för att ens tillnärmelsevis

motsvara stadens nuvarande och såsom staden lagligen tillerkända betraktade

inkomster av progressivskattemedel. Magistraten i Eskilstuna anför, att

staden under de senaste åren nödgats bekosta betydande arbeten med låne­

medel och att staden, vars skatteunderlag i följd av näringslivets struktur

är underkastat kraftiga förskjutningar, räknat med progressivskatten såsom

en säker inkomstkälla.

Nacka kommun, som icke hyser tveksamhet mot de nu föreslagna bety­

delsefulla reformerna rörande kommunalbeskattningen såsom sådana, ifråga­

sätter dock lämpligheten av att desamma genomföras innan kommunal-

skatteberedningen hunnit framlägga sitt förslag i ämnet. Kommunen påpe­

kar jämväl, att skatteunderlaget i kommunen kommer att minskas i följd

av att vid den pågående fastighetstaxeringen en ganska stor sänkning av taxe­

ringsvärdena måste företagas. Ytterligare några kommuner uttala sig för

uppskov i avvaktan å kommunalskatteberedningens förslag. Förkärla kom­

mun, Blekinge län, förklarar, att progressivskattens borttagande skulle få

katastrofala följder för kommunens budget. Dagsås kommun, Hallands län,

befarar, att progressivskattens borttagande skulle medföra, att en skattskyl­

dig, som representerade drygt hälften av kommunens skatteunderlag, kom-

me att flytta ifrån kommunen. Färnebo kommun, Värmlands län, anser det

i princip oriktigt, att staten tager kommunernas inkomster.

Gällivare och Jukkasjärvi kommuner, Norrbottens län, vända sig med skär­

pa mot att ersättningen skulle beräknas å grundval av taxeringarna 1934—

1936. Nämnda taxeringar hänföra sig i dessa kommuner enbart till inkomstår

under lågkonjunktur; malmbolagen, av vilkas skattebetalningar kommunerna

äro väsentligen beroende, taxerades under nämnda år icke till någon progres­

sivskatt. För Gällivare skulle örn medeltalet för åren 1926—1928 (beskatt­

ningsåren 1925—1927), vilka representerade både hög- och lågkonjunktur,

lades till grund för beräkning av ersättningen, sammanlagda ersättningsbe­

loppet bliva mer än tio gånger så stort som det föreslagna. 1 Jukkasjärvi är

medeltalet för de 17 år, skatten utgått, mer än fjorton gånger så stort som det

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 saini. Nr 238.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

föreslagna, varför kommunen hemställer, att åtminstone medeltalet för de

17 åren skall läggas till grund för ersättningens bestämmande.

Svenska landskommunernas förbund återger vad kommittéerna anfört be­

träffande progressivskattens motverkande av skatteutjämning och örn den

utjämning, som kunde erhållas genom användning av progressivskattemed­

len för dylikt ändamål, samt yttrar vidare:

Det synes förbundet, att kommitténs synpunkter härutinnan måste anses

vägande och tala för borttagande av den kommunala progressivskatten. Men

för åtskilliga kommuner måste dock bortfallandet av denna skatteinkomst

orsaka vissa svårigheter och rubba gjorda beräkningar för framtiden. Detta

har också stått klart för kommittén, som därför föreslår en övergångsanord-

ning, av innebörd att staten under fyra år skulle utbetala en år för år avta­

gande ersättning till kommunerna för mistad progressivskatt. Förbundet

anser dock, att den övergångstid, som föreslås, är tilltagen alltför kort och att

den av hänsyn till en del kommuner borde något förlängas.

Svenska landstingsförbundet yttrar:

Förbundet kan icke undgå att finna de av de båda kommittéerna fram­

förda skälen för borttagande av denna skatteform bärande, och vill sålunda

uttala sin anslutning till förslaget i fråga, även om förbundet är medveten om,

att vissa svårigheter härigenom komma att beredas de berörda kommuner­

na. Förbundet finner det därför motiverat, att de såsom föreslagits under en

femårig övergångstid erhålla viss ekonomisk kompensation härför.

De städer och landskommuner, som tillstyrka förslaget, lia i den mån

motivering därför lämnats i allmänhet åberopat de av kommittéerna anförda

skälen. Särskild vikt synes lia lagts vid skatteutjämningssynpunkter. Ur

de yttranden, enligt vilka den av kommittéerna föreslagna ersättningen an­

setts tillräcklig, må följande anföras.

Karlskrona stad yttrar bland annat:

Vad svenska stadsförbundets delegerade anfört därom, att städerna i all­

mänhet på lång sikt kalkylerat med progressivskatten såsom en säker in­

komstkälla, och att dessa kalkyler skulle avsevärt rubbas, därest progressiv­

skatten ginge för dem förlorad, torde icke kunna tillmätas så stor bety­

delse. De nämnda delegerade representera------------de städer, för vilka pro­

gressivskatten har den största betydelsen. Om progressivskatten slopades,

skulle visserligen dessa städer få den största känningen därav i form av ökad

utdebitering, men märk väl, de tillhöra i allmänhet den kategori, som har så

låg utdebitering, att de väl tåla vid förhöjningen utan att komma i sämre

ställning än andra. De torde icke heller i förlitande på progressivskattens

bestående lia vidtagit sådana åtgärder inom kommunen att utdebiteringen

skulle bli högre efter progressivskattens slopande än innan den infördes.

I Sundbybergs stads yttrande anföres, att progressivskattens borttagande

väl komrne att i staden medföra en icke oväsentlig höjning av utdebiteringen,

men att staden likväl intet hade att erinra emot förslaget, enär det knappast

kunde anses rättvist att kommuner med stort skatteunderlag bleve ytterligare

gynnade av progressivskatten, samt att den föreslagna övergångstiden vis­

serligen vore relativt kort, men att staden ej heller härutinnan hade något

Kungl. Maj.ts proposition nr 25S.

83

att erinra med hänsyn till angelägenheten att snarast möjligt genomföra den

med progressivskattens borttagande avsedda skatteutjämningen. Lindesbergs

stad tillstyrker förslaget, enär det nya skattesystemet gåve de mindre in­

komsttagarna full kompensation för de fördelar, som den kommunala pro­

gressivskatten skänkt dem. Liknande synpunkter anföras av en del lands­

kommuner.

Solna kommun i Stockholms län har under påpekande av icke blott de

åtgärder i skatten t jämnande syfte, vilka av riksdagen under senare år be­

slutats, utan även de ytterligare åtgärder, vilka av kommunalskattebered-

ningen i dylikt hänseende förutsatts, funnit ett slopande av progressivskat­

ten synnerligen väl motiverat. Kommunen ifrågasätter, örn verkliga skäl

finnas för så lång övergångsperiod som tre år. De av indragningen drab­

bade kommunerna lia i allmänhet så låg debitering, att deras befolkning

likväl icke ens tillnärmelsevis skulle komma i så svåra skatteförhållanden,

som de flesta andra kommuners befolkning befinna sig i. Det syntes rim­

ligare, att ersättning gåves endast åt de kommuner, som bleve att anse så­

som skattetyngda enligt skatteutjämningsförordningen.

Stocksunds köping har gjort några erinringar av teknisk natur. Köpingen

påpekar, att i ersättningsbestämmelserna bör komma till klart uttryck den

hänsyn, som skall tagas till ändringar i den kommunala indelningen. Vidare

framhalles, att föreskrifter äro erforderliga angående ersättningsbeloppens

fördelning mellan kommun, församling och skoldistriskt. Köpingen förut­

sätter, att kommunerna erhålla tillfälle att yttra sig om innehållet i ersätt­

ningsbestämmelserna före deras fastställande.

De hörda statliga myndigheterna lia nästan undantagslöst tillstyrkt den

kommunala progressivskattens avskaffande. De av kommittéerna anförda

skälen lia härvidlag i allmänhet åberopats. Några myndigheter ha dock ut­

talat tveksamhet i principfrågan eller förordat uppskov. Att i några yttran­

den ifrågasatts uppskov med hela statsskattespörsmålet i avvaktan å kom-

munalskatteberedningens förslag har jag förut omnämnt. Ur de yttranden,

vari tveksamhet kommer till synes, må anföras följande.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser visserligen att kommittéerna an­

fört bärande skäl för progressivskattens avskaffande men framhåller, att

även örn skatten i vissa kommuner haft ringa betydelse, dess bortfallande i

andra kommuner nied svagare skatteunderlag konime att innebära en bety­

dande skatteökning; frågan om skattens betydelse ur kommunal synpunkt

sammanhängde nied arten av de åtgärder, som enligt uppgift av kommu-

nalskatteberedningen planeras i syfte att lätta de hårdare tryckta kommuner­

nas skattebörda, varför frågorna bort lösas i ett sammanhang. Länsstyrelsen

i Stockholms län ställer sig tveksam mot principen att förbehålla staten all

progressiv skatt, under det att de kommunala skatterna skulle vara pro­

portionella. Då den kommunala progressivskatten på sin tid infördes, hade

man en annan uppfattning; dåvarande regering ansåg, att principen örn

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

skatt efter förmåga borde tillämpas jämväl på den kommunala beskatt­

ningens område, och riksdagen anslöt sig till denna princip. Länsstyrelsen

ville icke bortse från att den kommunala progressivskatten i praktiken kom­

mit att verka skattelindrande inom kommuner, som ha jämförelsevis ringa

behov av skattelindring, och att progressivbeskattningen lämpligare borde

användas i skattelindrande syfte, men det syntes länsstyrelsen kunna ifråga­

sättas, huruvida en så viktig principiell omläggning av systemet borde äga

rum utan samband med prövningen av frågan örn den kommunala beskatt­

ningens ordnande över huvud.

Lantbruksstyrelsen hyser starka betänkligheter mot den kommunala pro­

gressivskattens avskaffande. Styrelsen framhåller, att kommunalskatten

skulle få höjas i flertalet landskommuner, i ett betydande antal fall högst

avsevärt, samt anför vidare bland annat:

Denna ökning uti den kommunala allmänna beskattningen, som för de

större inkomsttagarnas vidkommande skulle kompenseras genom den kom­

munala progressivskattens bortfallande, skulle däremot i full utsträckning

drabba alla mindre skattedragare med högst 3,000 kronor beskattningsbar

inkomst. Den kommunala progressivskattens avskaffande skulle sålunda

medföra en ganska genomgående och delvis betydande höjning uti den kom­

munala beskattningen för alla mindre och i stor utsträckning även för me­

delstora jordbrukare. Givetvis komma även lantarbetare, fiskare och andra

smärre inkomsttagare på landsbygden att drabbas av denna ökning uti den

kommunala beskattningen. Då särskilt det mindre jordbrukets skatteför-

måga för närvarande torde vara mycket begränsad, bland annat beroende

därpå, att de statliga stödåtgärderna icke medfört samma nytta för denna

jordbrukskategori som för det större jordbruket och att möjligheterna för

det mindre jordbruket att rationalisera driften äro relativt små, synes det

lantbruksstyrelsen, att denna verkan av den kommunala progressivskattens

avskaffande påkallar den största uppmärksamhet. Även torde böra fram­

hållas, att den kommunala fastighetsskatten i sin mån kommer, därest den

fortfarande bibehålies, att verksamt bidraga till att göra den genom kom­

munala progressivskattens bortfallande förutsedda ökningen i den allmänna

kommunala utdebiteringen särskilt effektiv och tyngande för det mindre

jordbrukets vidkommande.

Frågan om ersättningen åt kommunerna är föremål för delade meningar

även bland myndigheterna. Överståthållarämbetet och femton länsstyrelser

förorda i detta hänseende för kommunerna förmånligare grunder än kom­

mittéerna föreslagit. Sju länsstyrelser tillstyrka förslaget eller lämna det­

samma utan erinran. Länsstyrelsen i Kristianstads län inskränker sig till

sin förut angivna hemställan om uppskov. Länsstyrelsen i Jönköpings län

berör i sitt yttrande ej frågan örn den kommunala progressivskatten.

Av de länsstyrelser, vilka uttalat sig för ökad ersättning åt kommuner,

ha olika meningar yppats röi-ande tiden för ersättningens utgående och er­

sättningens storlek.

Några länsstyrelser framhålla helt allmänt önskvärdheten av för kommu­

nerna förmånligare övergångsbestämmelser. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län uttalar, att för de största städernas del i någon form borde

beaktas, att de under senaste tid fått påtaga sig vissa direkt statliga upp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

85

gifter utan motsvarande gottgörelse av statsmedel. Länsstyrelserna i Söder­

manlands, Skaraborgs, Värmlands och Västmanlands län göra gällande att

visst berättigande finnes i kommunernas anspråk på full gottgörelse. Så­

lunda förutsätter länsstyrelsen i Södermanlands län, att kommunerna er­

hålla full kompensation för vad de förlora genom progressivskattens indrag­

ning intill dess det under utredning liggande spörsmålet avgjorts, huru kom­

munernas och statens inbördes förhållanden med hänsyn till samhällsupp­

gifternas fullgörande förskjutits eller anses böra förskjutas. Landskamre-

raren i länet är dock skiljaktig och tillstyrker kommittéernas förslag.

Några länsstyrelser uttala sig för en längre övergångstid än de föreslagna

fyra åren i syfte att bereda kommunerna större möjligheter lill anpassning

efter det nya läget. Länsstyrelserna i Blekinge och Hallands lån ifrågasätta

en övergångstid å tio år. Överståthållarämbetet framhåller, att särskilt i

den mån kommunerna sökt på längre sikt uppbygga ett planmässigt spa­

rande, borttagandet av progressivskatten måste innebära ett allvarligt rub­

bande av beräknade skattetiilgångar; starka skäl talade på grund därav

för att inkomstminskningen successivt finge inträda under en längre följd

av år. Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att de beslutande kommunala

myndigheterna efter 1928 års lagstiftning haft anledning antaga, att pro­

gressivskatten eller därmed jämförlig skatt skulle utgå för framtiden. Läns­

styrelsen finner det icke skäligt att progressivskatten-borttages utan att an­

tingen en längre övergångsperiod, exempelvis 10 år, stadgas eller också sam­

tidigt mera verksamma överflyttningar av utgifterna från primärkommu­

nerna äga rum. Då förslag örn ändring av de kommunala uppgifterna för

närvarande icke föreligger, synes det länsstyrelsen nödvändigt att fastställa

längre övergångsperiod.

Vissa länsstyrelser, däribland även sådana som yrkat en längre övergångs­

tid, ha tillika framställt anmärkning emot kommittéernas förslag att ersätt­

ningen skulle beräknas på grundval av medeltalet för åren 1934—1936. Läns­

styrelserna i Stockholms, Uppsala och Västerbottens län ifrågasätta, huru­

vida sagda år kunna anses giva ett representativt medeltal. Länsstyrelserna

förmena, att de motsvarande inkomståren i övervägande grad präglats av

ogynnsamma konjunkturer. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker

de ogynnsamma konsekvenserna särskilt för Gällivare och Jukkasjärvi sock­

nar av den föreslagna beräkningsgrunden.

Länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs,

Västernorrlands och Jämtlands län lia godtagit kommittéförslaget även i er­

sättningsfrågan.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar därvid, att de starka invändningarna

mot progressivskattens borttagande torde vila på den icke alldeles riktiga

meningen, att kommunerna för all framtid borde vara berättigade till en

skatt, som en gång tillerkänts dem. Länsstyrelsen anser godtagbara skäl

lia anförts för skattens borttagande samt att tillbörlig hänsyn till kom­

munernas intresse tagits genom den föreslagna ersättningen för förlorad

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

skatt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att vissa olägenheter otvivel­

aktigt beredas de större städer, dit den kommunala progressivskatten haft

tendens att draga sig, men att detta ej torde bliva av större betydelse, enär

utdebiteringen till kommunalskatt i dessa städer i allmänhet snarare under -

än överstege den normala, vartill ju också komme ersättning under viss

övergångstid. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som intet har att invända emot

att kommunerna, för åstadkommande av en mjukare övergång, tillerkännas

fallande statsbidrag under det föreslagna antalet eller eventuellt ett större

antal år, anmärker följande om ersättningens natur:

Detta av billighetshänsyn motiverade tillmötesgående mot kommunerna

anser länsstyrelsen ej vara jämförligt med den kompensation, som exempel­

vis på sin tid av staten lämnades vid upphörandet av tolagen och bränn-

vinsförsäljningsavgifterna. Tolagen var i huvudsak ett tillägg till den sta­

ten tillkommande tullen, som pålades den importerade varan och tillföll

importstaden. Den kompenserade brännvinsförsäljningsavgiften var åter den

under skilda tider på olika sätt beräknade och kommunen tilldelade andel

av brännvinstillverkningen och brännvinsförsäljningen pålagda avgifter.

Alltså i båda fallen avgifter, vilka i varje fall icke i första hand drabbade

de kommunala skatteobjekten. Det nu föreliggande förslaget åter innebär

endast en förändring av de grunder, enligt vilka det kommunala skattebe-

liovet skall tillgodoses av kommunens i övrigt orubbade skatteobjekt.

Av de centrala myndigheterna har, såsom förut anförts, lantbruksstyrel­

sen yppat betänksamhet mot förslaget, övriga ha, i den mån de yttrat sig

på denna punkt, tillstyrkt förslaget.

Kammarrätten erinrar örn sin vid remiss å skatteutjämningsberedningens

principbetänkande uttalade mening, att kommunala progressivskatten ur den

synpunkt, som enligt utlåtande av särskilda utskottet år 1920 anlades vid

skattens införande, icke uppfyllde skäliga fordringar på effektivitet. Kam­

marrätten ansluter sig helt till kommittéförslaget.

Riksräkenskapsverket tillstyrker avskaffandet av skatten med tanke sär­

skilt på angelägenheten av att vid den höjd, skatterna genom 1936 års be­

slut nått för de högre inkomstskikten, åstadkomma möjligast noggrann

avvägning av skattetrycket. Verket instämmer i den av båda kommittéerna

hävdade uppfattningen, att hänsyn till kommunerna icke kräver den kom­

munala progressivskattens bibehållande. Härvid erinrar verket dels örn att

sagda skatt sällan utgår med större belopp i andra kommuner än sådana

med gott skatteunderlag och låg debitering, dels örn kommunalskattebered-

ningens uttalanden angående kommande förslag till lättnader av kommu­

nernas bördor under hänsyntagande till progressivskattens indragning, var­

igenom sålunda skattens förlust effektivt kunde mildras i de enstaka kom­

muner, varest sagda skatt vore av särskild betydelse.

Statskontoret yttrar:

Ur synpunkten av enhetlighet och reda i skattesystemet är det en ange­

lägenhet av synnerlig vikt, att all progressivbeskattning förbehålles staten,

och att sålunda den nuvarande progressiva kommunalskatten avvecklas,

detta så mycket mer som rätten för kommunerna att uttaga dylik skatt i

stället för att verka utjämnande på skattebördan kommunerna emellan fak-

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-58.

87

tiskt skärpt olikheten i skattetrycket. Statskontoret har icke förbisett, att

progressivskattens försvinnande som kommunal skattekälla måste komma

att för vissa kommuner medföra kännbara olägenheter, särskilt under tiden

intill dess nödig anpassning kunnat ernås. Ämbetsverket är emellertid av

den bestämda uppfattningen, att dessa olägenheter icke böra få verka hind­

rande på ett genomförande av kommitténs förslag på denna punkt, utan

torde svårigheterna böra mötas genom ändamålsenliga övergångsanordnin-

gar. Vad kommittén därutinnan föreslagit synes statskontoret utgöra en

lämplig medelväg.

De näring sorganisationer, vilka yttrat sig rörande den kommunala pro­

gressivskatten, lia icke framställt några egentliga invändningar mot försla­

get. I yttrandet från industriförbundet med flera näringsorganisationer

förklaras, att förslaget icke kan möta någon principiell erinran, men påpe­

kas, att näringslivet får kännas vid indragningen, enär höjningen av kom­

munalskatten främst torde ske i kommuner med stark anhopning av nä-

ringsföretag.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller, att den sannolikt höjda kom­

munala debiteringen komme att träffa fastighetsägarna relativt hårdare än

andra, enär dessa i allmänhet icke kunde till fullo tillgodogöra sig garanti­

skatteavdraget. Detta förhållande ger förbundet anledning bringa i åtanke

önskemålet om en förnyad allsidig omprövning av fastighetsskattesyste-

met.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap med flera jordbrukarorganisationer

anse sig ur jordbrukets synpunkt kunna tillstyrka förslaget.

Den kommunala progressivskatten är ägnad att komplicera avvägningen

Departements-

q h pfp n

av inkomstbeskattningen efter skatteförmåga genom att den inför en svar-

bedömlig extra skattebelastning på större inkomster utöver den som ligger

inom det statliga skattesystemets ram. Den kommunala progressivskattens

avskaffande har därför betraktats som en förutsättning för utformandet av

en väl avvägd progressiv skatteskala. Denna uppfattning delas av skatte-

kommittén och kommunalskatteberedningen som föreslå, att den kommunala

progressivskalten skall upphöra att utgå i samband med att den förordade

rationaliseringen av statsbeskattningen genomföres.

Här berörda skattetekniska synpunkter skulle dock knappast ensamma

utgöra ett tillräckligt skäl för den rubbning av kommunernas finansiella för­

hållanden, som progressivskattens avskaffande skulle medföra. Ett ytterli­

gare motiv föreligger emellertid, nämligen att förändringen bereder möjlig­

heter till en lämpligare fördelning av den sammanlagda skattebördan mellan

landets skattebetalare.

Såsom den i betänkandet framlagda statistiska utredningen visar, utgår

kommunal progressivskatt mestadels i kommuner med god skattekraft och

lågt skattetryck; mången gång åstadkommer denna skatt en avsevärd sänk­

ning av redan förut låga utdebiteringar. Den kommunala progressivskattens

borttagande .skulle huvudsakligen drabba kommuner, där skatten är låg. Den

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

vidgade utbetalning av skatteutjämningsbidrag och det övertagande av vissa

kommunala uppgifter, vartill den kommunala progressivskattens inarbetan­

de i statsbeskattningen skulle bereda möjligheter, skulle däremot vara ägna­

de att åstadkomma en större avlyftning av bördorna i kommuner med högt

än i kommuner med relativt lågt skattetryck. De kommunala progressiv­

skattemedlens indragande till staten i förening med statliga åtgärder till

kommunernas bästa skulle salunda medföra en betydande och även mycket

önskvärd skatteutjämning. I motsats till vad lantbruksstyrelsen antagit tor­

de denna skatteutjämning väsentligen komma landsbygden till godo.

Det hade givetvis varit önskvärt, att frågan om den kommunala progres­

sivskattens borttagande kunnat prövas samtidigt med spörsmålen örn ökad

direkt skatteutjämning och om .statens övertagande av kommunala uppgifter.

Prövningen av dessa omfattande och svårlösta spörsmål, som kräva tids­

ödande utredningar, ankommer på kommunalskatteberedningen, vars ar­

betsresultat ännu icke föreligga. Frågan örn den kommunala progressivskat­

tens fortbestånd måste emellertid avgöras samtidigt med att skatteavväg-

ningen inom det statliga skattesystemet bestämmes. Örn kommunerna över­

gångsvis beredes viss ersättning för avskaffandet av progressivskatten, kom­

ma verkningarna därav knappast att göra sig gällande förrän de skatteut-

jämnande och skattelindrande åtgärder, varom jag hoppas att förslag skola

kunna föreläggas senast 1940 års riksdag, börjat vidtagas.

Mot den kommunala progressivskattens avskaffande ha från kommunalt

håll, särskilt från städernas sida, riktats erinringar under framhävande av

att åtgärden vore ägnad att allvarligt rubba underlaget för uppgjorda fi­

nansplaner och även i de bäst ställda kommunerna skulle vålla mycket stora

svårigheter. I samband därmed har den av kommittéerna föreslagna över-

gångsersättningen utsatts för kritik.

Jag vill i anledning härav erinra, att skattens borttagande får betraktas

som ett led i en skatteutjämningspolitik. Åtgärdens betydelse härvidlag skul­

le gå förlorad, om kommunerna för framtiden skulle beredas full ersättning

av statsmedel för den inkomst de mista. Det synes icke förenligt med en

sund skattepolitik, att lokala intressen skola få hindra en eftersträvansvärd

jämnare avvägning av beskattningen mellan landets skattebetalare. Där­

emot mäste anses skäligt, att ersättning utgår under en övergångstid, för vil­

ken finansplaner kunna lia uppgjorts med bibehållen kommunal progressiv­

skatt såsom en av förutsättningarna. Örn så sker synas alla berättigade

krav från kommunernas sida på fortsatt rätt till ifrågavarande inkomstkälla

vara i skälig grad tillgodosedda.

I senast berörda hänseende lia kommunalskatteberedningen och skatte-

kommittén föreslagit, att staten skall under fyra år från särskilt anslag å

riksstaten till kommunerna utbetala ersättning, bestämd med utgångspunkt

från medeltalet av den i varje kommun för åren 1934—1936 utdebiterade

progressivskatten, sa att ersättningen under de fyra övergångsåren, 1940—-

1943, skulle utgöra 100, 75, 50 och 25 procent av nämnda medeltal. Jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

89

finner den föreslagna anordningen i princip lämplig och anser den ifråga­

satta övergångstiden vara ur nyss angivna synpunkter tillräcklig. Däremot

torde, i enlighet med vad i åtskilliga yttranden gjorts gällande, ersättningen

icke böra beräknas på grundval av medeltalen för taxeringarna 1934—1936.

Därest beräkningen skulle ske med ledning av endast tre års taxeringar, kun­

na i en del kommuner tillfälliga omständigheter förrycka resultatet särskilt

örn de tre åren, såsom enligt förslaget skulle vara förhållandet, infalla un­

der en konjunkturell övergångstid. Det torde därför vara riktigare att taga

en längre periods taxeringar till utgångspunkt, och då lämpligen 10-årsperio-

den 1928—1937. Medeltalet för dessa år blir ungefär 15.8 miljoner kronor

eller alltså en betydlig förhöjning i förhållande till medeltalet för åren 1934

—1936. Denna höjning kan synas betänklig, men jag vill dock förorda den­

samma även med hänsyn till att kommunernas anpassning till det nya syste­

met skulle därigenom än ytterligare underlättas.

Jag tillstyrker alltså bifall till kommittéernas förslag i berörda del med

den ändring, att ersättningen beräknas på grundval av medeltalen för åren

1928—1937. Anslag för ändamålet blir första gången erforderligt under

budgetåret 1939/40. Därest riksdagen i år godkänner förslaget örn progres­

sivskattens avskaffande och huvudgrunderna för ersättningen, torde vid näs­

ta års riksdag, i samband med att anslaget anvisas, få fastställas detaljbe­

stämmelser rörande ersättningens utbetalande.

Det i några yttranden framförda önskemålet rörande särskild bestämmel­

se om ytterligare ersättning åt skattetyngda kommuner torde icke böra bi­

fallas. I den mån skattetyngda kommuners utdebiteringar höjas genom pro­

gressivskattens borttagande kunna nämligen ökade ordinarie understöd utgå

enligt skatteutjämningsförordningens regler. Därest extra understöd finnas

skäliga i anledning av att en kommun kommit i svårt läge i följd av pro­

gressivskattens borttagande, kan behörig hänsyn därtill tagas redan med

nuvarande bestämmelser.

Allmänna utgångspunkter för utformningen av

de direkta skatterna till staten.

Ramen för skattesystemet.

Kommittén.

Vid behandlingen av de allmänna utgångspunkterna för utredningen har

kommittén till en början haft att fatta ståndpunkt till frågan örn ramen för

skattesystemet, alltså bestämma vilken sammanlagd skattesumma som man

vid tillämpning av det nya systemet på ett givet skatteunderlag önskar få in

vid uttagande av grundbelopp av i systemet ingående rörliga skatter. Sedd

från en annan sida, kan frågan sägas avse fastställandet av grundbeloppsnivån

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

för det nya systemet (eller rättare sagt för de rörliga skatterna i detsamma).

Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål har kommittén utgått från de

förskjutningar, som skatteunderlaget och de utdebiterade skatterna undergått

de senaste åren.

Kommittén erinrar, att det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskatt­

ningsbara beloppet under den förra högkonjunkturen nådde sitt maximum

budgetåret 1931/32 (1930 års inkomster) med 2,936 miljoner kronor. Under

den därpå följande lågkonjunkturen nåddes bottennivån budgetåret 1934/35

(1933 års inkomster), då det beskattningsbara beloppet ej var högre än 2,128

miljoner kronor. Därefter har skatteunderlaget ökats för varje år. För

budgetåret 1936/37 utgjorde det beskattningsbara beloppet 2,910 miljoner

kronor; vid 1937 års taxering uppgick det till 3,159 miljoner kronor.

Det sammanlagda beloppet av debiterade statsskatter jämte kommunal

progressivskatt utgjorde budgetåren 1928/29 och 1929/30 179.6 och 178.3 mil­

joner kronor och nådde de båda följande budgetåren 1930/31 och 1931/32 ett

maximum med 194.8 och 193.4 miljoner kronor. Under budgetåren 1932/33

—1934/35 var det samlade skattebeloppet nere i 172.6 och 162.4 miljoner kro­

nor. Därefter har skattesumman stigit för varje år. Den utgjorde sålunda

budgetåren 1934/35—1936/37 respektive 172.4 miljoner kronor, 200.1 miljoner

kronor och 255.0 miljoner kronor. För budgetåret 1937/38 kan den enligt

senaste uppgifter beräknas utgöra cirka 289 miljoner kronor.

Vid en jämförelse mellan nu anförda belopp i samlad skatteintäkt bör

ihågkommas, att under de olika åren inkomst- och förmögenhetsskatten ut­

gått med växlande procenttal, att utjämningsskattens grundbelopp fördubb­

lats från och med budgetåret 1934/35, att extra inkomst- och förmögenhets­

skatten börjat uttagas budgetåret 1932/33 och särskilda skatten å förmögen­

het budgetåret 1934/35 samt att extra inkomst- och förmögenhetsskattens

skala kraftigt skärpts från och med budgetåret 1936/37.

Kommittén erinrar, att de faktorer, vilkas utveckling är av betydelse vid

bestämmandet av ramen för det nya skattesystemet, äro skatteunderlaget

samt storleken av de statsutgifter, som skola täckas av direkta skatter å in­

komst och förmögenhet. Beträffande båda dessa faktorer gäller, att deras

framtida gestaltning är ytterst oviss. Efter att lia berört de försök, som i

promemorior till 1936 och 1937 års statsverkspropositioner gjorts att med

utgångspunkt från avvikelserna från genomsnittsprogressionen under tidi­

gare låg- och högkonjunkturperioder beräkna statsinkomsternas storlek un­

der de närmaste budgetåren, anför kommittén vidare:

Beträffande storleken av de statsutgifter, som skola täckas av direkta skat­

ter å inkomst och förmögenhet, är svårigheten att förutse utvecklingen lika­

ledes mycket stor. Beaktas måste emellertid dels de stora s. k. automatiska

utgiftsstegringar, som följa av redan fattade beslut i anslagsfrågor, och dels

den ökade belastning för skattebudgeten, som kan väntas uppkomma genom

överflyttning av samhällsuppgifter eller kostnader för sådana från kommu­

nerna till staten. Sistnämnda utgiftsstegring skulle dock komma att åtmin­

stone delvis uppvägas därigenom att staten, på sätt av kommittén och kom-

munalskatteberedningen förutsatts, får övertaga den kommunala progressiv-

skatten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-58.

91

Principiellt har kommittén den uppfattningen, att ramen för det nya skatte­

systemet bör läggas så att detta, under förutsättning av normalt skatteunder­

lag, vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt någorlunda täcker det behov av

direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet, varmed man för närvarande

finner sig böra räkna. Enligt kommitténs uppfattning bör vidare systemet

örn möjligt göras så elastiskt, att det kan utan påbyggnad av extra skatter

användas så länge icke alltför exceptionella situationer i fråga om skatte­

underlag eller budgetbehov uppkomma. Därest grundbeloppsnivån sättes

för låg, riskeras, att skatteskalans spännvidd redan från början tages alltför

mycket i anspråk. Å andra sidan bör grundbeloppsnivån ej placeras högre

än omständigheterna kräva, om ock givetvis intet hinder bör möta att i en

fördelaktig budgetsituation taga ut mindre än 100 procent av grundbeloppet.

Vid angivande av ramen för det skattesystem, vartill kommittén har att

uppgöra förslag, måste naturligen, icke minst för möjliggörande av jämförelse

med nuvarande system, såsom utgångspunkt tagas visst års skatteunderlag.

Då kommittén valt att utgå från skatteunderlaget vid 1936 års taxering, beror

detta därpå, att taxeringen år 1936 är den senaste, som kunnat bearbetas för

kommitténs arbete.

Skatteunderlaget vid 1936 års taxering var, såsom i redogörelsen för den

statistiska undersökningen närmare angives (se bil. A), tillfälligtvis förhöjt

på grund av talrika icke »normala» eftertaxeringar. Denna höjning, som

ansetts representera cirka 2 miljoner kronor i debiterad skatt, har självfallet

måst frånräknas, då 1936 års skatteunderlag användes för beräkning av ett

nytt skattesystems avkastning. Vidare har kommittén måst utgå från, att

skatteunderlaget skall komma att något minskas genom de ändrade grunder

för familjebeskattningen, som kommittén ämnar föreslå.

Från de utgångspunkter, som i det föregående angivits, har kommittén i

avseende å ramen för det skattesystem, som är avsett att träda i stället för

det nuvarande systemet av statsskatter och kommunal progressivskatt, sökt

konstruera skatteskalorna i det nya systemet sålunda att detta, tillämpat

på skatteunderlaget enligt 1936 års taxering efter korrigering för tillfälliga

eftertaxeringar och av kommittén förordade ändringar i grunderna för fa­

miljebeskattningen, vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt avkastar cirka 235

miljoner kronor. Den sammanlagda skattesumma, som i verkligheten debi­

terades nämnda år, utgjorde — efter avdrag för de tillfälliga eftertaxeringar-

na -— cirka 253 miljoner kronor. Det torde bär böra anmärkas, att kommit­

téns förslag i avseende å grundbeloppsnivån innebär, att cirka 110 procent

av rörlig skatt i det föreslagna nya skattesystemet, räknat å 1936 års skatte­

underlag, får uttagas för att den sammanlagda avkastningen skall bliva

ungefärligen lika stor som 1936 års skatter (inklusive kommunal progres­

sivskatt) .

Yttrandena.

Av de hörda myndigheter, som yttrat sig i ämnet, lia kammarrätten, social­

styrelsen och lantbruksstyrelsen förklarat, att de icke ansett sig böra ingå på

något bedömande av frågan örn ramen för det föreslagna nya skattesyste­

met.

92

Den av kommittén intagna ståndpunkten har godkänts av riksräkenskaps-

verket samt länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gäv­

leborgs, Västernorrlands och Västerbottens län.

Av sistnämnda yttranden må återgivas följande.

Riksräkenskapsverket anför:

\ad angår ramen för det nya skattesystemet, finner riksräkenskapsverket

med utgångspunkt från den vid 1936 års riksdag beslutade förstärknin­

gen av försvarsväsendet och de vid 1937 års riksdag beslutade utgiftsöknin­

garna för. vissa sociala välfärdsanordningar —- budgetens balansering på

lang sikt icke medgiva, att avkastningen av den direkta statsbeskattningen

för framtiden sänkes under den nivå, som ungefärligen svarar mot nu gäl­

lande beskattningsgrunder. Den av skattekommittén föreslagna höjningen

av grundbeloppsnivån lärer under sådana förhållanden få godtagas.

Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Vad beträffar valet av grundbeloppsnivån så att den innevarande hög­

konjunkturens rikliga tillflöde av skatter fastslås såsom normalt genom att

skatteskalorna uppbyggas därefter, är ju detta ägnat att väcka vissa betänk­

ligheter, om en sänkning av den nuvarande skattenivån därmed skulle vara

utesluten. Emellertid täger länsstyrelsen härvid fasta på kommitténs utta­

lande, att »givetvis intet hinder bör möta att i en fördelaktig budgetsituation

taga ut mindre än 100 procent». Genom att detta även under ärendets fort­

satta behandling framhålles bör kanske en eljest befogad kritik kunna av­

visas.

Länsstyrelsen i Örebro län gör följande uttalande:

Det torde icke råda delade meningar därom, att det varit i hög grad lyck­

ligt, om de från början såsom tillfälliga betecknade statsskatterna kunnat

utan motsvarande höjning av den ordinarie skatten få försvinna ur skatte­

systemet. Utvecklingen under de senaste åren måste dock anses ådagalägga,

att någon minskning i statens behov av skatteintäkter för de närmaste åren

framåt icke är att. hoppas på. Vid detta förhållande kan länsstyrelsen nu

icke framställa erinran emot de allmänna förutsättningar, som bilda ut­

gångspunkt för de av kommittén framlagda förslagen.

En mera kritisk hållning intar, bland andra, länsstyrelsen i Uppsala län

som anför:

De beräkningar, som kommittén framlägger till belysning av sitt förslag,

äro till stor del grundade på en skattesats av 110 procent av den föreslagna

bottenskatten, beräknad efter 1936 års utdebitering. Man erhåller härige­

nom ovillkorligen det intrycket, att kommittén såsom normalt beräknat en

skatteuttagning efter 110 i stället för 100 procent. Då kommittén avser att

göra skatten rörlig, borde man icke från början hava utgått från en skatte­

uttagning över vad som tekniskt sett angives såsom normalläget. Såväl skat­

tens avkastning som skattebelastningen för de skattskyldiga hade därigenom

lättare kunnat bedömas.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Älvsborgs och Norrbottens län samt någ­

ra handelskamrar uttala betänkligheter mot den av kommittén förordade

grundbeloppsnivån utan att dock direkt motsätta sig förslaget i denna del.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

93

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda:

Därigenom att i kommitténs förslag de skatter, som vid rådande lågkon­

junktur och på grund av särskilda förhållanden under de senare åren till­

kommit för att balansera statsbudgeten och vilka åtminstone vid deras in­

förande varit avsedda att allenast vara tillfälliga, inarbetats i skattesystemet

såsom normala, blir följden att, om kommitténs förslag antages, den för­

skjutning i skattebördan innebärande skärpning av beskattningen på medel­

stor och högre inkomst och på förmögenhet, som dessa tillfälliga skattefor-

mer medfört, blir antagen såsom normal. Denna verkan framträder sär­

skilt starkt därigenom, att grundbeloppsnivån fastställes så högt som av

kommittén föreslagits. Lämpligheten av att fastslå den för närvarande rå­

dande skärpta beskattningen på medelstor och högre inkomst och förmö­

genhet synes länsstyrelsen kunna ifrågasättas, särskilt med hänsyn till att

staten därigenom redan under normala tider kommer att utnyttja en resurs,

som staten förut haft i reserv att kunna tillgripa för att vid tider av låga in­

komster i övrigt för statsverket bringa balans i budgeten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det icke vara riktigt att, såsom

kommittén gjort, vid sina beräkningar lägga till grund den totala skattein­

komsten under år 1936, som utmärktes av blomstrande konjunkturer och

rikt flödande inkomster, ehuru de under en lågkonjunktur fastställda höga

skattesatserna då fortfarande voro gällande.

Skånes handelskammare yttrar bland annat:

Möjligt är väl, att kommittén, då det gällt att bedöma skatteunderlagets

minskning vid en eventuell ny konjunkturförsämring, iakttagit alltför stor

försiktighet, men å andra sidan torde ej kunna bortses ifrån att de betydan­

de utgiftsökningar, varom statsmakterna senaste år fattat beslut, ej lära

medgiva en nämnvärd jämkning nedåt i den föreslagna grundbeloppsnivån.

Trots den konsolidering av statsfinanserna, som följt med den snabba för­

bättringen av skatteunderlaget, lär någon valfrihet härutinnan knappast

förefinnas och i det tvångsläge, som sålunda fått utveckla sig, torde endast

vara att konstatera, att detsamma nu nödvändiggör ett fortsatt upprätthåll-

lande av den utomordentligt hårda beskattning, som tillkommit för att .mota

en exceptionell men numera överstånden ekonomisk kris. Men örn detta

sakförhållande i här förevarande sammanhang måste godtagas, är det ej

dess mindre ägnat att väcka bekymmer.

De flesta av de hörda näringsorganisationerna samt två myndigheter ha

uttryckligen yrkat, att grundbeloppsnivån sättes lägre än vad kommittén

förordat.

I ett av Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och sven­

ska bankföreningen avgivet gemensamt utlåtande •—- i vilket handelskamma­

ren i Göteborg, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, Norr­

bottens och Västerbottens läns handelskammare, Jernkontoret, svenska för­

säkringsbolags riksförbund och Sveriges köpmannaförbund instämt -— an-

föres härom:

Vid bestämmandet av ramen för det nya skattesystemet har kommittén

varit bunden vid det faktiska läge, som betingas av statsutgifternas nuvaran­

de höjd. Den grundbeloppsnivå för det nya skattesystemet, vilken av kom­

mittén föreslås, ligger endast något under 1936 års faktiska skattenivå. Vi

kunna icke underlåta att framhålla risken av att genom fastställandet av en

94

så hög grundbeloppsnivå en överdriven föreställning allt för lätt skapas om

möjligheten av att i vissa situationer på den direkta beskattningens väg ut­

taga avsevärt större belopp av de skattskyldiga än vad som för närvarande

sker. Redan nu är den direkta beskattningen i vårt land driven till en så­

dan höjd, att varje ytterligare skärpning av densamma måste möta de star­

kaste betänkligheter, icke minst med hänsyn till näringslivets intressen. Av

åtskilliga yttranden och detaljer i det föreliggande förslaget synes framgå,

att kommittén för sin del hyser samma uppfattning. Då enligt förslaget det

i bolagsform arbetande näringslivet i fortsättningen skulle få bära en större

del än nu av den samlade beskattningen, må starkt understrykas, att det

nuvarande skattetrycket icke får betraktas som »normalt» och att dess bibe­

hållande eller än mer dess skärpning kan få icke önskvärda verkningar för

kapitalbildning och företagsamhet i vårt land.

Det kan överhuvud taget icke vara riktigt att vid bestämmandet av ramen

för det nya skattesystemet utgå från den totala skatteavkastningen under ett

högkonjunkturår som 1936 med rikligt flödande inkomster och med skatte­

satser, vilka framtvingats under en tidigare lågkonjunktur och sedan fått

bestå oförändrade. Grundbeloppsnivån borde i stället hava beräknats på

medeltalet för en tidsperiod, som innefattade både goda och dåliga år.

Flertalet övriga hanclelskamrar giva uttryck åt liknande synpunkter.

Bank- och fondinspektionen har i anslutning till svenska bankföreningens

yttrande velat understryka det betänkliga i det av kommittén valda utgångs­

läget. Inspektionen anför vidare bland annat:

Ämbetsverket omfattar alltjämt den av detsamma i flera utlåtanden över

tidigare framkomna förslag till ändrad skattelagstiftning hävdade menin­

gen, att den direkta beskattningen icke bör göras så tryckande, att den för­

hindrar eller försvårar sådan kapitalbildning, som för näringslivets sunda

och normala utveckling är nödvändig. Den omständigheten, att särskilt un­

der senaste år vinsterna inom vissa näringsgrenar varit påfallande stora, kan

icke tillmätas någon förringande betydelse i förevarande hänseende, ty detta

vinsttillflöde torde helt visst vara av tillfällig art. Enligt inspektionens för­

menande måste det vara psykologiskt riktigare att välja ett normalläge för

beskattningen, som ansluter sig till genomsnittsförhållanden under åren

1928—1933.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om icke den under depressions­

åren genomförda skärpningen av de direkta skatterna å inkomst och förmö­

genhet borde kunna mildras genom indirekt beskattning. Länsstyrelsen be­

farar, att ett fastlåsande av den direkta statsbeskattningen vid det höga läge

som nu föreslås skulle minska kapitalbildningen och därigenom menligt in­

verka på näringslivet. Länsstyrelsen finner sig därför ej kunna tillstyrka

förslaget, i vad angår ramen för skattesystemet.

Även Sveriges redareförening uttalar, att enligt föreningens mening väl av­

vägda konsumtionsskatter äro mera rättvisa än direkta skatter så till vida,

att de ej drabba hårdare än skatteförmågan medgiver. Härvid förutsättes,

att från konsumtionsbeskattning undantagas förnödenheter, som anses nöd­

vändiga för levnadsbebovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

95

Beskattningens rörlighet.

Kommittén.

Beträffande frågan i vilken utsträckning de i skattesystemet ingående skat­

terna böra vara rörliga anför kommittén:

Av de i det nuvarande systemet ingående skatterna är den statliga in­

komst- och förmögenhetsskatten helt rörlig, i det att det procenttal, varmed

grundbeloppet uttages, växlar efter varje års behov av direkta skatter. Övriga

skatter -— extra inkomst- och förmögenhetsskatten, särskilda skatten å för­

mögenhet, utjämningsskatten och kommunala progressivskatten — äro där­

emot fasta (om man bortser från möjligheten att de båda sistnämnda skatter­

na ej uttagas med hela grundbeloppet). För det lägsta inkomstskiktet, med

beskattningsbart belopp högst 3,000 kronor, är beskattningen således helt

rörlig. Av 1936 års skatter (inklusive kommunal progressivskatt) utgjordes

cirka 74 procent av rörlig skatt och cirka 26 procent av fasta skatter.

Med hänsyn till de stora växlingar i avseende å såväl skatteunderlaget som

behovet av direkta skatter, som under senare år gjort sig gällande och var­

med torde få räknas även i framtiden, är det uppenbarligen av stor betydelse,

att i det nya skattesystemet elasticiteten från början blir så tillfredsställan­

de som möjligt. För kommittén har det fördenskull framstått som klart,

att även i det nya systemet — oavsett dess tekniska utformning i övrigt —

beskattningen bör vara till största delen rörlig.

Vad förmögenhetsbeskattningen beträffar har kommittén emellertid kom­

mit till den uppfattningen, att densamma helt eller till övervägande del bör

undantagas från rörligheten. Förmögenhetsskattens avvägning, i och för

sig och tillsammans med inkomstbeskattningen, erbjuder nämligen så stora

svårigheter, att den växling i skattesatserna för förmögenhetsskatten, som full

rörlighet av densamma reellt bomme att medföra, skulle kunna mer eller

mindre rubba den en gång gjorda avvägningen. Risken att vid hög utdebi-

teringsprocent inkomsten även vid normal avkastning av förmögenheten i

alltför hög grad åtginge till skatten skulle starkt begränsa elasticiteten hos

skatteskalan.

Beträffande inkomstbeskattningen har kommittén i princip anslutit sig till

det i propositionerna nr 232 och 269 till 1936 års riksdag framlagda försla­

get enligt vilket inkomst- och förmögenhetsskatten skulle uppdelas i en rör­

lig bottenskatt för alla skattskyldiga samt en fast tilläggsskatt, som skulle

betalas av fysiska personer och med dem likställda kategorier, i deli mån det

beskattningsbara beloppet överstege visst belopp (8,000 kronor enligt propo­

sitionen nr 232 och 10,000 kronor enligt propositionen nr 269). Ifrågava­

rande anordning föreslogs ursprungligen av bolagsskatteberedningen efter

engelskt-amerikanskt mönster och vann då allmän gillande. Då förslaget

sedan upptogs i den departementspromemoria, som låg till grund för före-

nämnda propositioner, tillstyrktes det ånyo av samtliga myndigheter. Vid

riksdagsbehandlingen år 1936 mötte förslaget i denna del icke någon gen­

saga. Jämväl i de för kommittén lämnade direktiven har uttalats den för­

modan att det vid utredningen skulle visa sig lämpligt att ånyo upptaga

den tanke, som låg till grund för förslagen till 1936 års riksdag, nämligen

att inkomstbeskattningen endast i begränsad utsträckning borde vara rörlig.

I själva verket torde med de. skattesatser i fråga om inkomstbeskattningen,

varmed man numera måste räkna, vara nödvändigt, att de högre skikten ny­

den progressiva skalan bindas i en fast skatt för att icke skattens rörlighet

96

uppåt skall alltför mycket begränsas. Å andra sidan bör ihågkommas, att .ju

mindre del av inkomstbeskattningen som är rörlig, desto mera kännbar biir

en höjning av utdebiteringsprocenten för de lägre inkomsttagarna, för vilka

icke någon del av skatten är fast. Denna begränsning av rörligheten hos bot­

tenskatten kan motverkas dels därigenom att nämnda skatt icke göres pro­

portionell utan progressiv, varvid progressionen får sträcka sig relativt högt

upp i skikten, och dels därigenom att vid avvägningen mellan bottenskatten

och tilläggsskatten den senares skala konstrueras så, att även vid högre ut-

tagningsprocent den avsedda jämvikten bibehålies.

I fråga om inkomstbeskattningen av juridiska personer har kommittén fun­

nit densamma böra liksom nu vara helt rörlig. Bottenskatten för de fysiska

personerna är nämligen icke ensam tillräcklig att åstadkomma nödig elasti­

citet i systemet.

Enligt nu gällande bestämmelser måste grundbeloppsprocenten för inkomst-

och förmögenhetsskatten bestämmas för varje år enhetligt för alla skattskyl­

diga. Emellertid torde det under vissa situationer kunna visa sig lämpligt

att icke låta uttagningsprocenten vara densamma för alla grupper skatt­

skyldiga. Det kan till exempel i svåra tider för näringslivet anses påkallat

att icke höja grundbeloppsprocenten för juridiska personer i samma utsträck­

ning som för fysiska personer. I normala fall torde emellertid ett enhetligt

grundbelopp böra fastställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Yttrandena.

Kommitténs uttalanden angående kravet på elasticitet hos skattesystemet

ha i allmänhet icke mött någon gensaga i de avgivna yttrandena.

Riksrälcenskapsverket bar i sitt utlåtande berört sammanhanget mellan

statsbeskattningens elasticitet och principerna för budgetens balansering.

Ämbetsverket har därvid funnit, alt kravet på rörlighet hos skattesystemet

numera icke kan tillmätas lika stor betydelse som tidigare. Härutinnan an-

föres följande:

Genom den omläggning av riksstaten, varom 1937 års riksdag fattat beslut

och som första gången tillämpats vid uppgörandet av riksstatsförslaget för

budgetåret 1938/39, har möjlighet öppnats att i svårartade finanslägen un-

derbalansera budgeten. Täckning av de sålunda uppkomna underskotten

avses sedermera skola ernås genom budgetens överbalansering under ekono­

miskt gynnsamma budgetår. Det torde ligga i öppen dag, att denna nya

budgetordning icke kräver en lika stor rörlighet hos skattesystemet som en

budgetordning, vilken, i likhet med den hittills tillämpade, i princip på­

fordrade jämn balansering av statens inkomster och utgifter för varje sär­

skilt budgetår. Med den nya budgetordningen har ock direkt åsyftats, att

beskattningen skall kunna hållas på en jämnare nivå.

Enligt riksräkenskapsverkels mening är det med hänsyn till skattetryc­

kets redan vid den av skaltekommittén föreslagna grundbeloppsnivån upp­

nådda storlek icke heller ur allmänna skattepolitiska synpunkter tillråd­

ligt att mera avsevärt öka beskattningen utöver nämnda nivå.

Skånes handelskammare anser, att det föreslagna skattesystemet trots

erkännansvärda försök att däråt förläna största möjliga rörlighet dock före­

ter en påfallande ringa elasticitet. Enligt handelskammarens mening bott­

nar denna svaghet i systemet ytterst däri att skattebelastningen med skatte-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

97

underlagets nuvarande omfattning och struktur icke kan mera märkbart

skärpas utan att för stora grupper av skattedragare bli alltför betungande.

Förslaget att uppdela inkomstskatten för fysiska personer i en rörlig bot­

tenskatt och en fast tilläggsskatt har även denna gång utan undantag till­

styrkts. Likaledes har kommitténs uppfattning, att förmögenhetsbeskatt­

ningen helt eller till övervägande del bör vara fast, lämnats utan erinran.

I fråga örn den utsträckning, i vilken inkomstbeskattningen av juridiska

personer bör vara rörlig, liksom ock beträffande spörsmålet, huruvida uttag-

ningsprocenten av bottenskattens grundbelopp skall vara densamma för alla

skattskyldiga, ha däremot olika meningar kommit till synes.

I det av Sveriges industriförbund nied flera näringsorganisationer åbero­

pade yttrandet alif öres härom:

Det måste framhållas, hurusom förslaget om uppdelning av de fysiska

personernas inkomst- och förmögenhetsskatt i en rörlig bottenskatt och

en tilläggsskatt, som icke är rörlig, är i ett särskilt hänseende ägnat att i

jämförelse med nuvarande lagstiftning medföra ogynnsamma verkningar för

aktiebolagen. För närvarande äro i genomsnitt c:a 10 °/o av den samman­

lagda progressiva beskattningen, som åvilar aktiebolagen, undantagna från

rörlighet. Enligt det nya systemet skall aktiebolagens skatt, till skillnad

från de fysiska personernas, i sin helhet vara rörlig. Vid, såsom hittills, en­

hetlig höjning av grundbeloppen för samtliga skattskyldiga kommer den­

na skillnad att leda till ett uppenbart missgynnande av aktiebolagen. En

höjning med 10 % å de av kommittén föreslagna grundbeloppen för såväl

fysiska som juridiska personer synes till sitt resultat med hänsyn till skatte­

ökningen i sin helhet motsvara en höjning med c:a 15 enheter enligt gäl­

lande skattesystem. Men för aktiebolagen tagna för sig torde sagda höj­

ning åstadkomma en skatteökning, som motsvarar en höjning med närmare

20 enheter enligt gällande system. Vid varje skatteskärpning kommer, un­

der förutsättning att uttagningsprocenten göres lika för aktiebolagen och

övriga skattskyldiga, en allt större andel av den samlade beskattningen att

falla på aktiebolagen. Detta förhållande manar till att jämväl' för de

juridiska personernas del klyva skatten i två delar, varav allenast botten­

skatten skall vara rörlig. Vi föreslå således, att jämväl den skatt, som var­

der bestämd för aktiebolagen, uppdelas i en rörlig bottenskatt och en fast

tilläggsskatt.

Vi hava visserligen beaktat, att kommittén så avfattat sitt förslag, att

det ej möter hinder att bestämma uttagningsprocenten olika för de fysiska

och för de juridiska personerna, liksom även att kommittén motiverat den­

na möjlighet till jämkningar med att »det kan till exempel i svåra tider

för näringslivet anses påkallat att icke höja grundbeloppsprocenten för

juridiska personer i samma utsträckning som för fysiska personer». Här­

vid tillägges dock, att i normala fall torde ett enhetligt grundbelopp böra

fastställas. På samma gång vi vilja understryka betydelsen av kommitténs

uttalande med dess däri uttryckta intresse för näringslivets skyddande un­

der bekymmersamma situationer, få vi emellertid framhålla, att den av oss

ovan föreslagna uppdelningen av bolagsskattens grundbelopp under alla

omständigheter synes påkallad för astadkommande av sadan jämnhet i

verkningarna av skattesystemets normala funktionerande, som är önsk­

värd.

Ytterligare några handel skamrar, som icke direkt instämt i nyss berörda

yttrande, lia anlagt liknande synpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 1 sami. Nr 258-

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Bank- och fondinspektionen har ansett en uppdelning av skatten för aktie­

bolagen på sätt föreslagits av näringsorganisationerna böra tagas under över­

vägande.

Riksräkenskapsverket anför:

Med hänsyn till att för fysiska personer beskattningen förutsatts skola

uppdelas i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, skulle genomföran­

det av en helt rörlig beskattning av juridiska personer medföra, att sist­

nämnda skattskyldigas relativa andel av den samlade beskattningen — under

förutsättning att uttagningsprocenten göres lika för fysiska och juridiska

personer — skulle vid stigande uttagningsprocent oavbrutet ökas. Riksrä­

kenskapsverket har för sin del icke funnit motiverat, att den totala skatte­

bördan i vidare mån än som enligt kommitténs förslag redan skett vid fast­

ställandet av grundbeloppsnivån överflyttas från fysiska personer till juri­

diska personer. För undvikande av sådan ytterligare överflyttning av skatte­

bördan vill riksräkenskapsverket fördenskull förorda, att jämväl beskatt­

ningen av juridiska personer uppdelas i en rörlig bottenskatt och en fast till-

läggsskatt, varvid bottenskattens och tilläggsskattens inbördes storlek så av-

väges, att fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska per­

soner vid lika uttagningsprocent för båda grupperna skattskyldiga blir i hu­

vudsak oberoende av uttagningsprocentens höjd.

Med hänsyn till det av ämbetsverket förut anmärkta förhållandet att efter

den nya budgetordningens genomförande kravet på rörlighet hos skattesyste­

met icke vore så stort som tidigare anser riksräkenskapsverket det av kom­

mittén föreslagna nya skattesystemet även efter vidtagande av den förordade

ändringen väl tillgodose det behov av elasticitet i beskattningen, som alltjämt

torde kvarstå.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som icke kunnat tillstyrka kom­

mitténs förslag om proportionell beskattning av aktiebolag och ekonomiska

föreningar, har — i principiell anslutning till kommittéförslaget i övrigt med

dess uppdelning av skatten för fysiska personer i rörlig bottenskatt och fast

tilläggsskatt — föreslagit, att taxerade inkomsten för aktiebolag delades i två

hälfter, varav den ena beskattades proportionellt oell rörligt efter 10 procent

vid grundbeloppsnivå, medan den andra bleve progressiv och fast efter lik­

nande grunder som den hittillsvarande. En praktisk fördel med en skatt av

sistnämnda slag vore, att skatteskalorna icke behövde ändras vid olika ut-

debiteringsprocent i förhållande till grundbeloppet. Även beträffande för-

eningsbeskattningen kunde en liknande anordning tänkas genom att den

taxerade inkomsten uppdelades i två delar, den ena belagd med proportionell,

rörlig 10-procentig skatt och den andra beskattad efter lämplig progressiv,

fast skatteskala.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker förslaget, i vad det avser att

giva möjlighet till uttagande av olika grundbeloppsprocent av bottenskatten

för skilda kategorier skattskyldiga, under motivering, att därigenom den

skedda avvägningen mellan de olika kategorierna skulle göras illusorisk och

grunderna för hela skattesystemet sålunda rubbas. Samma uppfattning fö­

reträdes av Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån ävensom Smålands och Blekinge samt Skå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

99

nes handelskamrar yrka, att kommitténs förslag kompletteras med en före­

skrift av innehåll, att grundbeloppsprocenten för juridiska personer under

inga förhållanden får sättas högre än för fysiska personer.

Samtliga i det föregående icke omnämnda myndigheter ha, i den mån de

uttryckligen yttrat sig i föreliggande frågor, godtagit kommitténs förslag i

denna del.

Kammarrätten finner — med hänsyn därtill att beskattningen av juridiska

personer enligt förslaget skulle vara i sin helhet rörlig, under det att be­

träffande fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser endast delvis

föreligger sådan rörlighet -—• det för bibehållande av systemets elasticitet

vara nödvändigt, att skattens uttagande efter varierande uttagningsprocent

möjliggöres.

Kommerskollegium gör följande uttalande:

Även ha framförts krav på att en del av bolagsskatten undantoges från

rörlighet. Enligt kommittéförslaget skulle vid lika ökning av uttagningspro-

centen för alla kategorier av skattskyldiga utöver det procenttal av 110, var­

med kommittén räknat, juridiska personer drabbas hårdare än fysiska per­

soner, för vilka ju endast bottenskatten är rörlig. Skattebelastningen på de

båda kategorierna skulle därigenom förskjutas till den förstnämndas nack­

del. Göres en del av bolagsskatten fast, skulle givetvis denna tendens mot­

verkas. Samma mål kan emellertid nås — såsom även av skattekommittén

framhålles — genom att uttagningsprocenten jämkas till förmän för de juri­

diska personerna. En sådan jämkning är även tänkbar under för närings­

livet svåra år utan att vara kombinerad med en ökning av uttagningsprocenten

för fysiska personer. Kollegium utgår ifrån, att en differentiering på antytt

sätt av uttagningsprocenten icke gärna låter förena sig med en uppdelning

av bolagsskatten på en fast och en rörlig del. Under sådana omständigheter

och då kollegium förutsätter, att förfarandet med jämkning av uttagnings­

procenten verkligen kommer att tillgripas i mån av behov, anser sig kolle­

gium på denna punkt böra ansluta sig till kommitténs förslag.

Fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer.

Kommittén.

I fråga om fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska per­

soner har kommittén förutsatt, att av de 235 miljoner kronor, som det nya

systemet beräknas skola å 1936 års skatteunderlag avkasta vid grundbelopps-

nivå, cirka 180 miljoner kronor böra uttagas av fysiska personer och cirka

55 miljoner kronor av juridiska personer. Av sistnämnda belopp kunna cirka

47.5 miljoner kronor antagas falla å svenska aktiebolag1 och återstoden å

övriga juridiska personer.

Kommittén anför vidare:

Enligt denna förutsättning skulle vid grundbeloppsnivå cirka 20.3 procent

av den samlade beskattningen bestridas av aktiebolagen. Vid högre uttag­

ningsprocent skulle siffran bliva något högre. För år 1936 utgjorde motsva­

rande procenttal 19.4. Den relativt obetydliga höjning, som sålunda skulle

1 Häri inräknatjjskatt å den del av försäkringsaktiebolags inkomst, som icke belöper å aktie-

ägarna.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

uppkomma för aktiebolagen, är enligt kommitténs mening väl motiverad.

Aktiebolagen ha under senaste åren intagit en jämförelsevis gynnad ställning

därigenom att de fritagits från de extra skatterna å inkomst och förmögenhet,

vilka i huvudsak belastat endast fysiska personer. De närmaste åren före

införandet av extra inkomst- och förmögenhetsskatten utgjorde aktiebola­

gens andel i den samlade skattesumman cirka 24 procent. Sedd mot bak­

grunden härav ter sig den av kommittén åsyftade överflyttningen av skatte­

bördan från fysiska personer till juridiska personer jämförelsevis obetydlig.

När skattetrycket å fysiska personer nått en så relativt stor höjd som numera

är fallet, är det enligt kommitténs mening naturligt, att aktiebolagens och

de övriga juridiska personernas skattekraft tages i anspråk i något större

utsträckning än tidigare.

Det torde här få nämnas, att i enlighet med dessa utgångspunkter skatte-

procenten för den proportionella skatt, som enligt kommitténs förslag skall

uttagas av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, av kommit­

tén föreslagits till 10. Vid en utdebitering å 110 procent av bottenskatten i det

av kommittén föreslagna skattesystemet skulle aktiebolagen få vidkännas en

höjning av skatten, räknad å skatteunderlaget enligt 1936 års taxering, från

49.0 till 52.6 miljoner kronor. Enligt de av kommittén verkställda statistiska

undersökningarna skulle monopolbolagen (vin- & spritcentralen, spritför-

säljningsaktiebolagen, tobaksmonopolet och tipstjänst) få en skattesänkning

i förhållande till år 1936 med 1.85 miljon kronor, om 110 procent av grund­

beloppet uttagas. Denna vinstökning tillfaller statsverket och användes i hu­

vudsak till allmänna statsändamål. Kommittén anför härom, att i den mån

man anser att denna merinkomst för staten är att likställa med skatt, den

förut omförmälda höjningen av aktiebolagens totalbeskattning skulle bliva

ännu något större.

Yttrandena.

Det övervägande antalet hörda myndigheter ha, i den mån de överhuvud

yttrat sig rörande frågan örn avvägningen av skattebördan mellan fysiska

och juridiska personer, godkänt den av kommittén däri intagna ståndpunk­

ten. Kammarrätten, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha, enligt vad

av deras yttranden framgår, funnit sig icke böra ingå på bedömande av

ifrågavarande spörsmål.

Från nåringsorganisationernas sida har däremot i allmänhet hävdats den

uppfattningen, att de juridiska personerna, därest förslaget genomfördes,

skulle få sin skattebörda ökad i alltför hög grad.

I det av Sveriges industriförbund med flera avgivna yttrandet anföres så­

lunda bl. a.:

Den faktiska merbelastning, som enligt förslaget skulle drabba de egentliga

aktiebolagen, är i själva verket större än vad som de av kommittén angivna

procenttalen synas giva vid handen. Genom den föreslagna proportionella

bolagsskatten skulle nämligen statens egna företag, de s. k. monopolbolagen,

erhålla en avsevärd skattelättnad på bekostnad av flertalet av de egentliga

bolagen. Då denna skattevinst för monopolbolagen givetvis kommer staten

till godo på annat sätt, bör man rätteligen bortse från monopolbolagens skaf-

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S-

101

ter vid bedömandet av det nya skatteförslagets verkningar för näringslivet.

Även om så sker blir visserligen icke den totala skatteökningen för aktie­

bolagen enligt det nya förslaget så stor, att aktiebolagens andel i den sam­

lade beskattningen återställes till samma procenttal som före extraskatternas

införande, men den relativa skattelindring, som bolagen åtnjutit under se­

nare år därigenom att de varit befriade från dessa extraskatter och endast

drabbats av ökningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt

utjämningsskatten, kommer att väsentligen bortfalla. I anledning av kom­

mitténs yttrande örn skäligheten av att de juridiska personernas skattekraft

tages i anspråk i något större utsträckning än tidigare bör konstateras att

detta dock innebär en bestämd avvikelse från den principiella uppfattning

rörande de svenska aktiebolagens beskattning, som för få år sedan enhälligt

uttalades av bolagsskatteberedningen. Den verkliga förklaringen till denna

ändring torde vara, att skattebehovet i vårt land nu pressats upp så högt, att

det ansetts icke längre vara möjligt att fasthålla vid den grundsats, att

näringslivet bör skonas från en alltför stark särbeskattning, åt vilken stats­

makterna under senare åren givit uttryck. Vi kunna icke underlåta att finna

en sådan utveckling oroande, så mycket mera som det ökade skattetryck på

bolagen, som föreslås, är avsett icke som en tillfällig extrabelastning utan

som en bestående faktor i det nya skattesystemet.

I yttrandet tillstyrkes av angivna skäl utbytet av den progressiva beskatt­

ningen av aktiebolagen mot en proportionell skatt men avrådes bestämt från

att grundbeloppsprocenten sättes så högt som 10, varigenom en överflyttning

av skattebördan från fysiska till juridiska personer skulle äga rum. Be­

träffande detta spörsmål anföra organisationerna ytterligare:

Av vad i yttrandet antytts beträffande nivån för det nya skattesystemet

torde framgå det berättigade i den uppfattningen att denna beräknats med

hänsyn till ett skattebehov, som icke får betraktas som normalt. En sänk­

ning av skatteprocenten för bolagsskatten bör kunna ske utan motsvarande

skärpning av skatten för andra skatteobjekt. Att döma av föreliggande upp­

gifter om det statsfinansiella läget och om 1937 års skatteunderlag kan i allt

fall för det närmaste budgetåret den totala utdebiteringen av direkta stats­

skatter beräknas något lägre än kommittén gjort med utgångspunkt från

1936 års siffror. Den beräknade avkastningen av det nya skattesystemet torde

kunna i vissa hänseenden något höjas. Ej minst den konsolidering, som

under de senaste åren i stor utsträckning genomförts inom näringsföretagen,

synes giva förhoppning härom.

För att belysa den föreslagna skatteökningens verkliga innebörd för aktie­

bolagen må anföras följande sammanställningar, verkställda med ledning

av i betänkandet lämnade sifferuppgifter. Enligt 1936 års taxering upp-

gingo av aktiebolagen uttagna progressiva skatter till sammanlagt 49 miljoner

kronor. Från detta belopp böra i detta sammanhang dragas de progressiva

skatter, som uttagits av statens egna företag, de s. k. monopolbolagen — det

är såsom nämnts i realiteten likgiltigt på vad sätt statsverket tillgodogör sig

dessa företags vinst — eller 4.9 miljoner kronor, varefter 44.1 miljoner kronor

återstå. Vid en utdebitering av 110 % av det av kommittén föreslagna grund­

beloppet beräknas bolagens sammanlagda skatt till 52.G miljoner kronor, som

reduceras med monopolbolagens skatt, 3 miljoner kronor, till 49.6 miljoner

kronor. Vid uttagning av 110 % av grundbeloppet skulle således aktiebola­

gen — med frånseende av monopolbolagen — drabbas av en skatteökning av

ej mindre än 5.5 miljoner kronor.

Därest man å 1936 års skatteunderlag önskade av aktiebolagen — här bort-

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ses alltjämt från monopolbolagen ■—- uttaga en merskatt av nämnda belopp

5.5 miljoner kronor genom att höja procenttalet å grundbeloppet för den nu­

varande statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, skulle detta hava måst

höjas med c:a 24 enheter, från 170 till 194. Av skattebeloppet 44.1 miljoner

kronor motsvara nämligen c:a 10 °/o kommunal progressivskatt och utjäm-

ningsskatt, som icke äro rörliga, medan återstoden 40 miljoner kronor mot­

svarar inkomst- och förmögenhetsskatt. Ökningen av sistnämnda skatt med

5.5 miljoner kronor förutsätter grundbeloppets höjning med 23.8 enheter.

Otvivelaktigt skulle vid nuvarande skattesystem en dylik höjning betraktas så­

som en mycket allvarlig olägenhet för näringslivet och för statsmakterna yt­

terst bekymmersam.

Det bör framhållas, att år 1935 var ett jämförelsevis gott år för närings­

livet. Göres en jämförelse med sämre år, då vinsterna varit lägre såväl absolut

taget som i synnerhet i förhållande till bolagens kapital, skulle skatteskärp-

ningen för bolagen vid den nämnda skattesatsen blivit ännu kraftigare.

Här må erinras om att borttagandet av den kommunala progressivskatten

såsom inkomstkälla för kommunerna kan komma att medföra höjning för åt­

skilliga aktiebolag av de kommunala repartitionsskatterna. Även detta för­

hållande manar till försiktighet vid bestämmandet av skatteprocenten för en

proportionell bolagsskatt.

Kommerskollegium anför:

Den av kommittén föreslagna skattefoten för aktiebolagen av 10 procent vid

grundbelopp innefattar en avsiktlig överflyttning i viss omfattning av skatte­

bördan från fysiska personer till juridiska personer. Kommittén har för sin

del betecknat den höjning av aktiebolagens andel av den totala skattebelast­

ningen, som skulle inträda vid ett genomförande av kommittéförslaget, såsom

relativt obetydlig. Det är emellertid härvid att märka, att kommitténs be­

räkningar, vilka grunda sig på skatteunderlaget vid 1936 års taxering, hän­

föra sig till ett enda, för näringslivet jämförelsevis gott år. Det hade varit

önskvärt, om material framlagts för belysande av systemets verkningar för nä-

ringsföretagen jämväl under år med mindre gynnsamma vinstresultat. Det

lärer icke råda tvivel därom, att under svåra år skatteöverflyttningen till ak­

tiebolagen enligt det nya systemet måste bliva mera framträdande. Från nä-

ringsorganisationernas sida ha, såsom nämnts, framförts krav på en sänkning

av den föreslagna skatteprocenten. En lägre skatteprocent är utan tvivel i och

för sig önskvärd, om icke av annan anledning, för att i någon mån utjämna de

övergångssvårigheter som aldrig torde kunna helt undvikas vid ett utbytande

av nuvarande skattesystem mot en proportionell beskattning.

Bank- och fondinspektionen ifrågasätter huruvida de av kommittén åbero­

pade skälen för en överflyttning av skattebördan från fysiska personer till ak­

tiebolag kunna anses bärande samt finner en sänkning av det av kommittén

föreslagna grundbeloppet vara av nöden.

Avvägningen av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet.

Kommittén.

Vid ställningstagandet till frågan örn avvägningen av beskattningen mel­

lan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet vad angår fysiska

personer har kommittén, enligt vad i betänkandet anföres, icke kunnat an-

knyta till någon enligt skattesystemets grunder given norm för denna fördel­

ning.

Kommittén yttrar vidare:

Under de två senaste åren lia statsskatterna och den kommunala progres­

sivskatten för fysiska personer enligt verkställda beräkningar fördelats med

cirka 80 procent å inkomstskatt och cirka 20 procent å förmögenhetsskatt.

Kommittén har icke funnit anledning att frångå denna fördelning utan har

vid utarbetande av skatteskalor utgått från densamma. Då förmögenhets­

skatten är avsedd att helt eller till övervägande del vara fast, har vid grund-

beloppsnivå förmögenhetsskattens andel i den sammanlagda beskattningen

förutsatts skola vara något större än 20 procent. Vid stigande utdebiterings-

procent sjunker förmögenhetsskattens andel.

Under utredningsarbetets gång har bestyrkts, att den antagna fördelningen

vid nuvarande skattetryck är svår att rubba. En ytterligare belastning av

endera inkomsten eller förmögenheten har ur olika synpunkter icke ansetts

tillrådlig. Då genom den förutsatta avvägningen förmögenhetsbeskattningen

bibehållits vid den relativa höjd, den uppnått efter de senaste årens skatte­

höjningar, har det för kommittén varit angeläget att vid förmögenhetsbeskatt­

ningens utformning genom reduktionsregler i fall av låg inkomst samt jäm­

väl i övrigt söka minska olägenheterna av den sålunda skärpta förmögen­

hetsbeskattningen.

Yttrandena.

Kammarrätten, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha ansett sig icke

böra ingå på något bedömande av förevarande spörsmål.

I övriga avgivna yttranden, vari frågan beröres, har kommitténs ställnings­

tagande godkänts eller lämnats utan erinran.

Sveriges köpmannaförbund anför dock i sitt yttrande vissa synpunkter å för­

mögenhetsbeskattningen, av vilka synes framgå, att förbundet anser nämnda

beskattning icke böra bibehållas vid den relativa höjd, som ett genomförande

av kommittéförslaget skulle innebära.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Fördelningen av skattebördan mellan inkomst och förmögenhet skulle enligt

förslaget bliva överensstämmande med den, som gällt de senaste två åren.

Huruvida en sådan avvägning (cirka 80 procent inkomst och cirka 20 procent

förmögenhet) är lämplig har från olika synpunkter bedömts olika; länsstyrel­

sen har vid åtskilliga tillfällen ansett sig böra framföra betänkligheter emot

ett fastlåsande av förmögenhetsbeskattningen vid den höga nivå, som fast­

ställdes under den senaste lågkonjunkturkrisen.

Det statliga skattesystemet har varit underkastat ständiga förändringarOe/iarfeme/ite-

och fått sin prägel av vid varje tid härskande föreställningar örn det skä-

chefen-

liga och lämpliga. Avvägningar lia därvid fått äga rum mellan olika och

delvis stridande men var för sig berättigade synpunkter. Hänsyn har mer

och mer ansetts böra tagas till de skattskyldigas betalningsförmåga, men oli­

ka skatters antagliga inverkan på produktionen och i vissa fall på konsum­

tionen har ej heller kunnat lämnas ur räkningen. Principen örn skatt ef­

ter förmåga anses kräva en viss progressivitet vid stigande inkomster i skut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

103

104

Kungl. Majlis proposition nr 258-

tens andel av dessa. Detta krav kan uppenbarligen icke tillgodoses inom

varje särskild skatteform. Konsumtionsskatterna visa nämligen en rakt

motsatt bild, i det att skatten tar i anspråk en allt mindre del, allteftersom

inkomsten stiger. Direkta skatter på inkomst och förmögenhet kunna där­

emot göras mer eller mindre progressiva, och vid en kombination av konsum-

tionsskatter och inkomstskatter kan en avvägning sökas, som svarar mot vad

som anses skäligt för alla skatteformerna tillsammantagna.

Varje dylik avvägning måste emellertid anknytas till en viss samlad skat­

teintäkt, och denna i sin tur är beroende av de samlade statsutgifterna. Om

skattebehovet mera väsentligt stiger eller faller, kan det därför icke undvikas,

att en ny avvägning får äga rum, eftersom ingen enkel regel för skälig

höjning eller sänkning av de olika skatterna torde kunna uppställas. Då där­

till kommer, att endast vissa skatteformer direkt konstrueras såsom rörliga,

medan de övriga förutsättas vara mer eller mindre fasta, blir det så myc­

ket tydligare, att alla förslag till omläggning av beskattningen måste grun­

das på vissa antaganden rörande utgiftsram och skattebehov.

Skattekommittén har vid utformningen av sitt förslag till rationalisering

av de direkta skatterna till staten utgått från det nuvarande statsfinansiella

läget. Något annat torde icke heller lia varit möjligt, örn kommittén ej ve­

lat för egen del taga upp till behandling hela frågan om den kommande ut­

vecklingen av statens utgifter samt göra antaganden örn förskjutningar upp­

åt eller nedåt. Även den nuvarande fördelningen mellan konsumtionsskatter

och skatter på inkomst och förmögenhet hade i så fall fått bli föremål för

överväganden. Jag är icke heller själv beredd att föreslå någon annan ut­

gångspunkt, ehuru utgiftsökningar synas förestå, som inom kort kunna

medföra behov av en ny avvägning. Man kunde närmast ha väntat, att

kommittén under angivna förutsättningar så utformat den rörliga botten­

skatten, att dess avkastning just vid grundbeloppsnivån svarade mot det

förutsatta inkomstbehovet, och icke såsom nu blir fallet vid en uttagning

med 110 procent. Någon anledning att av detta skäl jämka på de av kom­

mittén föreslagna skatteskalorna synes emellertid knappast föreligga. Då

invändningar å andra sidan gjorts mot den sålunda valda grundbeloppsni­

vån, därför att den skulle innebära ett godtagande av föreliggande skatte­

behov och skattetryck såsom normala företeelser, synes man förbise att det

här gäller en teknisk och praktisk anordning. Utgår man ifrån, att de skatte­

belopp, som komma att uttagas genom den rörliga bottenskatten, måste

tillåtas variera inom vissa gränser, utan att en ny avvägning gentemot andra

skatteformer behöver äga rum, får man tydligen avpassa skatteskalan så

att dessa växlande belopp lämpligen kunna uttagas, vare sig det sedan sker

under variationer kring ett indextal, som kallas 100 eller 150 eller något

annat. Skulle man i valet av grundbeloppsnivå inlägga något omdöme om

vad som skall vara »normal» skattenivå, vore man därmed över på den all­

männa diskussion av det statsfinansiella läget och skattefördelningen, som

kommittén enligt min mening med rätta undvikit.

Anpassningen av skattesystemet efter det statsfinansiella läget betyder

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

105

även att systemet bör givas en så avpassad rörlighet att skatteinkomsten

genom variationer i uttagningsprocenten kan avvägas efter de förändrin­

gar i skattebehovet från år till år, varmed man har att räkna, utan att detta

leder till väsentliga förskjutningar i skattens avvägning efter den relativa

skatteförmågan inom olika inkomstskikt. Även om den budgetuppställning

som föreslagits för nästa budgetår är ägnad att, såsom riksräkenskapsver-

ket framhållit, under vissa förhållanden minska behovet av elasticitet i

skattesystemet förblir det dock en väsentlig fördel om sådan elasticitet före­

ligger inom vidast möjliga gränser.

Kommittén har förordat en i så måtto begränsad rörlighet för inkomst­

skatten för fysiska personer att procenttalen i den progressiva skatteskalan

blott upp till en viss höjd förutsatts skola variera med uttagningsprocenten.

Tekniskt har detta skett genom en uppdelning av skatten i en rörlig botten­

skatt och en fast tilläggsskatt. Genom denna anordning undanröjes i viss

mån den begränsning av skattens elasticitet som följer av höga skattepro-

center för de större inkomsterna. Denna fördel får naturligtvis icke vinnas

genom en sådan utformning av den rörliga bottenskatten att variationer upp­

åt i skatteprocenten för mindre inkomster allvarligt försvåras. Kommitténs

förslag i dessa hänseenden synes mig kunna godtagas.

Förmögenhetsskatten har av kommittén föreslagits utformad såsom en

fast skatt. Inkomstskatten å juridiska personer har tänkts helt rörlig. Ut­

tagningsprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten har ansetts ej be­

höva vara densamma för juridiska personer som för fysiska. Jämväl till

dessa förslag kan jag ge min anslutning.

Mot förslaget örn obegränsad rörlighet hos inkomstskatten för juridiska

personer ha riktats invändningar i vissa remissyttranden. Vad som skulle

vinnas genom att inkomstskatten för juridiska personer i viss utsträckning

utformades såsom en fast skatt synes mig dock på ett smidigare och efter

växlande förhållanden bättre lämpat sätt kunna ernås genom en avpassning

av uttagningsprocenten. Då en fri uttagningsprocent och viss bindning av in­

komstskatten för juridiska personer framstå såsom alternativa lösningar kan

jag under dessa förhållanden icke förorda en bindning av aktiebolagsskatten

eller viss del av denna.

Vad angår den fördelning, efter vilken fysiska och juridiska personer böra

taga del i skattebördan, har kommittén utgått från att de juridiska perso­

nernas och då särskilt aktiebolagens relativa andel skulle i viss mån ökas.

På sätt förut anförts skulle aktiebolagen, räknat å skatteunderlaget enligt

1936 års taxering, få vidkännas en skattehöjning av 3.6 miljoner kronor eller,

om monopolbolagen icke tagas med vid beräkningarna, 5.45 miljoner kro­

nor.

En tillämpning av förslaget (10 procents proportionell skatt uttagen med

110 enheter) å det numera bearbetade materialet från 1937 års taxering1 ger

ett helt annat resultat. I stället för efter nuvarande grunder debiterade 69.0

miljoner kronor skulle aktiebolagens sammanlagda skatt ha blivit 67.0 mil-

1

Angående 1937 års taxering hänvisas i övrigt till bilaga E (s. 310).

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

joner kronor; en skattelindring å 2.0 miljoner kronor skulle alltså lia upp­

stått. Om monopolbolagen helt utgå ur materialet, skulle resultatet av

skatteomläggningen blivit nästan omärkbart för aktiebolagen, såsom helhet

betraktade (noga räknat en skatteskärpning av 0.8 miljon kronor). Anled­

ningen till det förändrade läget är givetvis att den genomsnittliga inkomst­

procenten och därmed även skatteprocenten för aktiebolagen avsevärt höjts

vid 1937 års taxering.

Det visar sig alltså, att därest man räknar med ett gynnsamt verksamhets­

år som år 1936, ett genomförande av kommitténs förslag över huvud icke

skulle betyda någon överflyttning av skattebördan från fysiska till juridiska

personer, medan däremot vid för de juridiska personerna mindre gynn­

samma år förslaget innebär viss relativ merbelastning av dessa i förhållande

till nu.

Beträffande avvägningen av beskattningen mellan inkomst och förmö­

genhet vad angår fysiska personer har kommittén utgått från den fördel­

ning, som i detta hänseende gällt de senaste åren, nämligen med c:a 80 pro­

cent å inkomstskatt och c:a 20 procent å förmögenhetsskatt.

Jag har för min del icke anledning att frångå kommitténs förslag till av­

vägning i här berörda hänseenden.

Familjebeskattningen.

Omläggning av avdragssystemet.

Befolkningskommissionen.

Såsom i det föregående omnämnts har ett förslag till revision av bestäm­

melserna rörande familjebeskattningen den 11 december 1935 avgivits av

befolkningskommissionen (Statens off. utredn. 1936: 13).

Befolkningskommissionen har haft till uppgift bland annai att överväga

sådana reformer av gällande grunder för den statliga och kommunala in­

komstbeskattningen, som framstode såsom motiverade ur befolkningspoli-

tiska och familjesociala synpunkter.

Kommissionen har i sitt betänkande inledningsvis framhållit, att i den

mån ett gynnande inom beskattningen av äktenskapsbildningen hade till följd,

att äktenskap komme att ingås i större antal och i yngre åldrar än hittills,

en sådan verkan syntes i och för sig eftersträvansvärd. En skärpning av

skattedifferentieringen efter familjernas barnantal måste i sin

mån

verka till

ökad äktenskaplig fruktsamhet. Man borde visserligen icke hysa överdriv­

na förväntningar om verkningarna av i betänkandet diskuterade skattere­

former. Dylika reformer på skatteväsendets område borde likväl ingå bland

de befolkningspolitiska reformer, som övervägdes i syfte att på olika vägar

förbättra familjernas och särskilt de barnafödande familjernas sociala och

ekonomiska villkor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

107

Befolkningskommissionen har därefter lämnat en utförlig motivering ur

befolkningspolitiska, familjesociala och allmänna rättvisesynpunkter för för­

slaget om skattedifferentiering efter barnantalet.

Det av befolkningskommissionen framlagda förslaget innebär i korthet

följande.

Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i sy­

stemet av skattefria ortsavdrag, innebärande sänkning av

grundavdragen och höjning av familjeavdragen. Omregleringen skall ge­

staltas så, att beskattningsunderlaget i stort sett bibehålies oförändrat. Ett

avgörande skäl för en sådan uppläggning av reformen har för kommissio­

nen varit nödvändigheten att beakta det finansiella läget i rikets många små

kommuner, beträffande vilka det genomsnittliga barnantalet företer starka

variationer. Enligt kommissionens förslag skola i de olika ortsgrupperna

grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vart­

dera av de två första barnen bliva inbördes lika stora, medan familjeavdraget

för varje följande barn blir dubbelt så stort som de övriga avdragen. Tilli­

ka föreslås i avseende å kommunalbeskattningen viss jämkning av avdragen

för de lägsta av de inkomsttagare, som ej åtnjuta familjeavdrag. Avdragen

enligt kommunalskattelagen skola fortfarande utgå med belopp, som äro

endast hälften så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskatt­

ningen. Den s. k. bankningen förutsättes bibehållen oförändrad.

De av kommissionen föreslagna statliga avdragen framgå av följande ta­

bell:

Grundavdrag samt familjeavdrag för hustrun

Ortsgrupp

I

II

III

IV

V

560

1,120

K

600

1,200

rönö

640

1,280

r

680

1,360

720

1,440

Familjeavdrag för varje följande barn ..............

Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att

en särskild skatt, benämnd skatt för famil jehjälp, skall uttagas

med det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter,

avsedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytter­

ligare skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena.

Denna skatt skall för vinnande av sistnämnda syfte utgå med fullt belopp

av skattskyldig, som är ogift och barnlös, medan avdrag från skatten skall

åtnjutas med en tredjedel av skattens belopp av den, som är gift, och lika­

ledes med en tredjedel av skattebeloppet för varje barn. Makar med två eller

flera barn bliva således helt fria från skatten. Avdrag åtnjutes även för

vuxet barn och för avlidet barn, därest det vid dödsfallet uppnått 10 års

ålder.

Fulla beloppet av skatten för familjehjälp skall enligt förslaget utgå med

lägst 10 kronor och därutöver med belopp, bestämt på grundval av det till

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet enligt en

progressiv skiktskala med procenttalet 4 i högsta skiktet; dock att skattens

fulla belopp icke må överstiga 9,000 kronor. Kommissionen har ansett sig

kunna approximativt uppskatta skattens avkastning till omkring 15 miljoner

kronor.

I fråga om motiveringen till den avvägning av skattebördan mellan ensam­

stående skattskyldiga samt skattskyldiga av olika familjestorlek, som sålunda

förordats av kommissionen, samt till den valda metoden för uppgiftens lö­

sande, torde få hänvisas till kommissionens betänkande (sid. 23 ff.) eller ock

till den redogörelse härför, som lämnas i kommitténs betänkande (sid.

94 ff.).

Över befolkningskommissionens betänkande ha efter remiss yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrel­

sen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län.

Enär ifrågavarande myndigheter i anledning av kommitténs betänkande

ånyo yttrat sig i ämnet, kan jag beträffande deras över kommissionens förslag

avgivna utlåtanden inskränka mig att hänvisa till den redogörelse för dessa

som lämnats i kommitténs betänkande (sid. 97 ff.).

Kommittén.

Under det att befolkningskommissionen haft att behandla spörsmålet örn

skattedifferentiering efter familjestorlek med utgångspunkt från befolknings-

politiska och familjesociala synpunkter, bar kommittén för sin del i första

hand betraktat problemet såsom en fråga om avvägning av skatt ur rätt­

visesynpunkter på samma sätt som då det i allmänhet gälier att fördela

skattebördan mellan skattskyldiga av skilda kategorier och med olika stora

inkomster allt efter deras relativa skatteförmåga. Även från dessa synpunkter

har emellertid kommittén kommit till den uppfattningen, att den nuvarande

avvägningen av skattebördan med hänsyn till familjestorlek icke är till­

fredsställande och att skattelättnad bör beredas familjeförsörjare och särskilt

barnrika sådana i den utsträckning som motiveras av försörjningsbördan.

Kommittén anför härom:

Rent principiellt bör enligt kommitténs uppfattning lättnaden i skattebör­

dan för familjer med barn begränsas till befrielse från skatt för den del av

inkomsten, som motsvarar den normala barnkostnaden. Vid beräknandet

av nämnda kostnad bör dock hänsyn tågås ej blott till det oundgängligaste

existensminimum utan även i största möjliga mån till vad som enligt nutida

uppfattning kräves för beredande åt barnen av tillfredsställande förhållan­

den i fråga om bostad, föda, hälsovård, utbildning och dylikt. Härvidlag

komma alltså de av befolkningskommissionen understrukna familjesociala

synpunkterna till sin rätt.

Jad angår de befolkningspolitiska synpunkter, som kunna anläggas å

frågan, är kommittén för sin del av den uppfattningen, att skattelättnader,

även ganska vittgående sådana, få en relativt ringa betydelse för äktenskaps-

bildningen och fruktsamheten. Även befolkningskommissionen har, såsom

ovan antytts, varnat mot överdrivna förväntningar i detta avseende. Därest

en omläggning av familjebeskattningen kommer att gynnsamt inverka på

109

äktenskapsbildning och nativitet, är detta naturligen att hälsa med till­

fredsställelse. För kommittén har emellertid mera trätt i förgrunden ange­

lägenheten av att lätta det större ekonomiska tryck, som ofta vilar på famil­

jerna i jämförelse med ensamstående personer, i så stor utsträckning som

kan ske utan att därigenom orättvisa begås mot andra skattskyldiga.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, att man på sina håll starkt

överdrivit möjligheterna att genom skattereformer vinna stora resultat i fö­

revarande avseende. För en mycket stor del av landets befolkning är skat­

ten alltför obetydlig för att någon verklig differentiering skall kunna upp­

nås. Hänsyn till det existensminimum för ensamstående med låga inkom­

ster, som måste fritagas från skatt, medverkar till att överflyttningen av

skattebördan måste hållas inom relativt trånga gränser. Att taga igen den

skatteförlust, som lindring för familjerna skulle medföra, genom skärpning

av skatteprogressionen torde såsom framgår av det följande vara praktiskt

möjligt endast i mycket begränsad omfattning.

Såsom redan antytts skulle en lindring av skattebördan för familjeförsör­

jare i vad angår statsbeskattningen bliva av ingen eller ringa betydelse för

de många och ofta barnrika skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten, vilka

redan nu enligt gällande bestämmelser äro fritagna fran statsskatt eller be­

tala endast obetydlig sådan. Detta förhållande bör dock icke hindra, att för

de familjeförsörjare, vilkas inkomster äro högre, skatten lindras i den om­

fattning omständigheterna medgiva. Härvidlag torde särskilt böra uppmärk­

sammas, att sistnämnda skattskyldiga i många fall icke få del av de sociala

lijälpåtgärder, som under olika former komma de mindre bemedlade till del.

Genom skattelindringen beredes nämnda skattskyldiga i en enkel form lätt­

nad i försörjningsbördan.

Såsom tidigare omnämnts har kommittén beträffande spörsmålet örn fa-

miljebeskattningen rådgjort med kommunalskatteberedningen, som efter ta­

gen del av kommitténs förslag i förevarande ämne meddelat, att detta icke

syntes vara ägnat att försvara lösningen av Hagan för kommunalbeskattnin­

gens vidkommande. Kommittén har i övrigt rörande förhållandet mellan

stats- och kommunalbeskattningen, såvitt angår ifrågavarande spörsmål, bl. a.

uttalat följande:

Något ovillkorligt samband mellan stats- och kommunalbeskattningen i

fråga örn tekniken för skattedifferentieringens åstadkommande torde icke

förefinnas, om ock det av praktiska skäl är önskvärt, att olikheten icke blix

alltför stor. Såsom av det följande framgår, ämnar kommittén i fråga om

statsbeskattningen i huvudsak föreslå bibehållande av det nuvarande syste­

met med fasta avdrag å det taxerade beloppet fastän med ändrad avvägning.

Den nuvarande relationen 2: 1 mellan de statliga och de kommunala avdra­

gen kan alltså därefter icke upprätthållas. Någon större saklig olägenhet

torde icke uppkomma därigenom. Även örn de kommunala avdragen lör

ensamstående, för hustru och för barn skulle framdeles komma att avvägas i

andra proportionel' än de av kommittén för statsbeskattningens del föreslag­

na, kan detta enligt kommitténs mening icke betraktas såsom en avsevärdare

olägenhet. De hänsyn, som i fråga örn kommunalbeskattningen måste tågås

till kommunernas skatteunderlag, kunna tvinga till återhållsamhet beträf­

fande en annars önskad höjning av de kommunala barnavdragen. Deli om­

ständigheten, att beträffande kommunalbeskattningen antagligen större svå­

righeter än vid statsbeskattningen möta att åstadkomma en ytterligare diffe­

rentiering av skatten efter familjestorlek, bör icke få utgöra skäl mot att a

statsbeskattningens område det mesta möjliga göres för uppnående av rätt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 25S.

110

Kungl. Maj.-ts proposition nr 258.

visare fördelning av skattebördan mellan ensamstående och familjeförsör­

jare.

I fråga om den metod som bör användas för åstadkommande av den

önskade skattedifferentieringen efter familjestorlek har kommittén till

en början funnit sig böra avvisa tanken att för ändamålet införa en sär­

skild skatt å ensamstående skattskyldiga samt barnlösa eller barnfattiga

familjer på sätt av befolkningskommissionen föreslagits. Ett tungt vägande

skäl för denna uppfattning har varit, att kommittén velat undvika att med

en ny skatteform utöka det system av statsskatter, som det i stället varit

kommitténs uppgift att rationalisera. Icke heller har kommittén funnit sig

böra bygga sitt förslag rörande familjebeskattningen på ett system med av­

drag från uträknad skatt. Därvid ha för kommittén varit avgörande de

mycket stora svårigheter som mött vid försöken att finna några icke alltför

invecklade formler för skatteuträkningen, vilka skulle till sina verkningar

någorlunda motsvara dem som kunna nås med det nuvarande systemet, och

vilkas inverkan å skatteunderlaget skulle kunna med någon säkerhet be­

dömas. Kommittén har fördenskull i likhet med befolkningskommissionen

kommit till det resultatet, att den önskade avvägningen bör uppnås i huvud­

sak genom den nuvarande metoden med skattefria avdrag från det taxerade

beloppet (den taxerade inkomsten).

Kommittén har därefter behandlat frågan örn avdragen böra liksom nu

vara fasta eller örn de skola göras stigande med inkomstens storlek. Vid

bedömandet av detta spörsmål har först måst beaktas det kända förhållandet

att redan i det nu gällande systemet med (frånsett bankningen) fasta avdrag

progressiviteten i statsbeskattningen i förening med bankningsregeln i och

för sig medför en större skattedifferentiering vid stora inkomster än vid små

inkomster. Oavsett om det skall anses berättigat eller ej att vid avdragens

utmätande taga ytterligare hänsyn till den merkostnad, som barns underhåll

och uppfostran i regel betinga i familjer med högre inkomst, tala enligt

kommitténs mening flera viktiga skäl mot införandet av detta för svensk

skattelagstiftning nya system med varierande avdrag. I detta hänseende

anför kommittén:

Det är uppenbart, att örn högre avdrag skola beviljas vid högre inkomster,

progressiviteten i inkomstskatteskalan får skärpas i motsvarande mån, därest

man nämligen vill undvika att skattefördelningen mellan olika inkomstskikt

rubbas. Att finna den rätta avvägningen vid en sådan omläggning av pro­

gressiviteten är icke lätt, då en progressiv skiktskala redan på grund av sin

teknik är ganska ömtålig för sådana relativt små ändringar, varom här

skulle bliva fråga och vilka dessutom -— enär avdragsbeloppen uppenbar­

ligen måste maximeras vid visst inkomstläge — skulle huvudsakligen avse

en del mellanskikt å skalan. Beräkningarna rörande verkningarna av så

genomgripande ändringar i fråga om avdragstekniken och en därmed sam­

tidig ändring av skatteskalan skulle bliva synnerligen osäkra. Kommittén

har vidare måst instämma i de av befolkningskommissionen uttalade far­

hågorna att det för allmänheten skulle bliva svårt att inse sambandet mellan

de större barnavdragen för de högre inkomsttagarna och den skärpta pro­

gressiviteten, varför olikheten i avdragens storlek skulle framstå såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

lil

orättvis. Kommittén vill slutligen erinra om att icke någon av de över be-

folkningskommissionens förslag hörda myndigheterna förordat en lösning

av differentieringsfrågan efter nu angivna linjer.

Kommittén Ilar alltså funnit sig böra i princip föreslå bibehållande av det

gällande systemet med fasta, av inkomstens storlek oberoende avdrag. På

sätt av det följande framgår bär dock i kommitténs förslag viss åtskillnad

gjorts mellan å ena sidan skattskyldig, som är gift eller har barn för vilket

avdrag åtnjutes, och å andra sidan ensamstående skattskyldig (ogift, änk­

ling, änka eller frånskild) utan barn, för vilket avdrag medgives.

Vid utmätandet av avdragens storlek ha enligt betänkandet i huvudsak

följande synpunkter gjort sig gällande.

Avdraget för hustru bör vara lika stort som grundavdraget. Befolknings-

kommissionens förslag härutinnan har mötts av allmänt gillande. Förutom

att åtgärden enligt kommitténs uppfattning är väl motiverad ur rättvisesyn­

punkt, är den, såsom kammarrätten särskilt understrukit, av stor betydelse

även ur den synpunkten att den åtminstone delvis häver merbeskattningen

för äkta makar, som båda ha inkomst.

Nästa fråga gäller grundavdragets sänkning. De farhågor, som i myndig­

heternas yttranden kommit till synes beträffande de ensamstående skatt­

skyldigas förmåga att bära den ökade skattebelastning, som skulle följa av

kommissionens förslag, ha visserligen mestadels gällt kommunalbeskattnin­

gen med dess endast hälften så stora avdrag, men även i fråga örn statsbe-

skattningen har manats till försiktighet. I vissa yttranden Ilar vidare ut­

talats den åsikten, att deli ökade skatt, som skulle påläggas de ogifta skatte-

dragarna, troligen skulle till stor del stanna på papperet, enär den i icke

ringa mån bomme att få avkortas eller avskrivas.

Kommittén och kommunalskatteberedningen ha funnit angeläget att under­

söka, i vad mån sistberörda farhågor kunna äga fog. Då en statistisk under­

sökning på denna punkt skulle blivit mycket tidsödande och kostsam, ha

kommittéerna i stället anlitat utvägen att tillgodogöra sig utmätningsmän-

nens erfarenheter i saken. Ett frågeformulär har därför utsänts till Över­

ståthållarämbetet och magistraterna i Norrköping och Göteborg samt till

utmätningsmännen i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Västernorr­

lands län. För frågorna och de inkomna svaren har redogjorts i en vid

betänkandet fogad promemoria.

Av redogörelsen framgår, bl. a., alt det icke torde kunna lämnas något be­

stämt svar på frågan, huruvida uppbördsresultatet är sämre för ensamstå­

ende än för familjeförsörjare eller tvärtom. Man torde emellertid våga an­

taga, att den försämring i uppbördsresultatet för ensamstående, som tro­

ligen skulle följa av skattens skärpning för dem, skulle komma att till

mycket stor del uppvägas därav att den skatt för familjeförsörjarna, som

nu måste avkortas, skulle på grund av de nya avdragsbestämmelserna

lindrås. Av mycket stort intresse äro de uppgifter, som av uppbördsman-

nen lämnats såsom svar på frågan örn storleken av det belopp, vartdl exi-

stensminimum räknas vid införsel. Man linner, att de skatter, som enligt

nu gällande avdragsbestämmelser åläggas skattskyldiga med inkomst något

över det av skattelagstiftningen antagna existensminimum, i mångå fall icke

kunna uttagas vid indrivning genom införsel. Delta förhållande gäller saväl

ensamstående som familjeförsörjare och kommer mest till synes i de högre

ortsgrupperna. Denna bristande överensstämmelse mellan existensmini­

mum vid införsel (av skatt eller underhållsbidrag) samt det existensmini-

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

mum, som ligger till grund för avdragen vid beskattningen, är naturligen

särskilt framträdande vid kommunalbeskattningen.

Det resultat, som den företagna undersökningen sålunda lämnat, har visat

nödvändigheten av att även i fråga örn statsbeskattningen gå fram med för­

siktighet, när det gäller att skärpa skattskyldigheten för ensamstående i de

lägre inkomstskikten. Kommittén har fördenskull funnit, att grundavdragen

icke kunna sänkas i den utsträckning som befolkningskommissionen före­

slagit.

linder utredningens gång har kommittén låtit utarbeta ett tjugutal olika

alternativ till nya statsskatteavdrag. I de tidigare av dessa förutsattes att

barnavdragen liksom enligt befolkningskommissionens förslag skulle kunna

göras lika stora som övriga avdrag. Då ifrågavarande enhetliga avdrag i

enlighet med de nyss givna utgångspunkterna genomgående blevo större

än kommissionens avdrag, visade sig såsom väntat minskningen av skatte­

underlaget bliva alltför stor för att kommittén skulle kunna reflektera på ett

dylikt system. Oavsett om en sådan utjämning av avdragen skulle anses be­

rättigad ur skatteförmågesynpunkt eller icke, har kommittén fördenskull i

senare uppgjorda alternativ räknat med barnavdrag som äro lägre än grund­

avdraget (och avdraget för hustru) men betydligt högre än nuvarande fa-

miljeavdrag för barn. Behandlingen av detaljspörsmålet om förhöjt av­

drag borde givas familjer med större barnantal i form av högre avdrag för

barn utöver ett visst antal ansågs kunna upptagas i ett senare sammanhang.

Tillsvidare förutsattes, att bankningssystemet skulle bibehållas.

Kommittén har i betänkandet redovisat sex av de uppgjorda avdrags-

alternativen; av dessa har kommittén i princip förordat ett i betänkandet så­

som alternativ 1 betecknat avdragssystem av följande utseende (för jämfö­

relsens skull anföras även avdragsbeloppen enligt gällande grunder och

enligt befolkningskommissionens förslag): 1

O r t s g r u P P

I

ii

III

IV

. V

Avdrag vid statsbeskattningen.

Av kommittén i princip förordade avdrag.

Krono r

Grundavdrag samt familjeavdrag för hustru___

600

640

680

720

760

Familjeavdrag för vartdera av de tvåförsta barnen

460

500

540

580

620

Avdrag enligt nu gällande grunder.

Grundavdrag ..............................................................

680

760

840

920

1,000

Familjeavdrag (för hustru och varje barn) ....

320

320

360

360

400

Avdrag enligt befolkningskommissionens förslag.

Grundavdrag samt familjeavdrag för hustrun

och vartdera av de två första barnen ..........

560

600

640

680

720

1 det nuvarande avdragssystemet utgöra intervallen mellan ortsgrupperna

beträffande grundavdragen 80 kronor men beträffande familjeavdragen en­

dast 20 kronor (i genomsnitt). Enligt befolkningskommissionens förslag

samt enligt kommitténs system äro intervallen 40 kronor för både grund-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

113

avdrag och familjeavdrag. Jämfört med nu gällande regler är kommitténs

system relativt mindre förmånligt för ensamstående i de högre ortsgrup-

perna; däremot är differentieringen beträffande dyrort bättre tillgodosedd än

nu i fråga om hustru- och barnavdragen. I dessa avseenden ansluter det sig

nära till befolkningskommissionens förslag.

1 fråga örn verkningarna å skatteunderlaget av de föreslagna avdragsbe-

stämmelserna ha utförts ingående statistiska undersökningar. Rörande me­

toden för dessa må hänvisas till en såsom bilaga till betänkandet fogad

promemoria angående vissa skattestatistiska undersökningar. Beräkningar­

na ha hänförts till det vid 1936 års taxering föreliggande skatteunderla­

get och verkställts under förutsättning att samma år debiterade statsskat­

ter och kommunal progressivskatt uttagas. Under framhållande av siff­

rornas starkt approximativa karaktär har meddelats, att skatteförlusten i

förhållande till ett avdragssystem enligt nu gällande grunder skulle utgöra

c:a 0.5 miljoner kronor. Denna siffra betecknar nettoresultatet av omlägg­

ningen. Enligt verkställda uppskattningar skulle skattskyldiga med familj

få en skatteminskning (avseende ren inkomstbeskattning) å tillhopa c:a 12.1

miljoner kronor, varemot ensamstående skattskyldiga skulle få vidkännas en

höjning av skatten med sammanlagt c:a 11.6 miljoner kronor.

Beträffande övriga av kommittén uppgjorda avdragsalternativ må hänvi­

sas till redogörelsen härför i betänkandet (sid. 103—106). Vissa av dessa

alternativ äro såtillvida det här skildrade överlägsna, att de i motsats till

detta bibehålla den nuvarande differentieringen de olika ortsgrupperna emel­

lan i det närmaste oförändrad. De skulle emellertid enligt verkställda beräk­

ningar komma att medföra en skatteförlust å 6—7 miljoner kronor. Kom­

mittén har diskuterat möjligheterna att taga igen detta belopp genom skärp­

ning av progressiviteten i skatteskalan men funnit svårigheterna för stora.

Varje ändring i skattesatserna medför nämligen lätt andra konsekvenser

i avseende å fördelningen av skattebördan mellan olika inkomstskikt än som

närmast avsetts. Med den icke obetydliga skärpning av progressiviteten hos

skatteskalan, som skulle bliva nödvändig för erhållande av ett så relativt

högt belopp som 6 miljoner kronor, skulle, enligt vad de av kommittén verk­

ställda undersökningarna visa, knappast kunna undvikas att inkomstskik­

ten mellan c:a 6,000 kronor och 20,000 kronor bleve i avsevärd mån drab­

bade. För inkomsttagare i dessa skikt nied barn skulle skärpningen i pro­

gressionen medföra, att den skattelättnad, som de ökade avdragen inne-

bure, betydligt minskades eller till och med i vissa fall förbyttes i någon

ökning av skatten.

Kommittén har vid bedömande av dc verkningar, det i princip förordade

avdragssystemet medför och vilka belysas av två vid betänkandet fogade

tabeller, funnit, att detta system beträffande ensamstående, vilka hava myc­

ket låga inkomster, medför skatteskärpningar, som äro relativt stora i för­

hållande till den nuvarande beskattningen och som icke kunna anses mo­

tiverade med hänsyn till skattekraften. Även har påpekats risken av att de

skattebelopp, som skulle inflyta på grund av skärpningen, i viss utsträckning

Bihang till riksdagens protokoll 19118.

1 sami. Nr 258.

8

icke komma att inflyta vare sig frivilligt eller efter försök till indrivning utan

stanna på papperet.

Vidare Ilar kommittén beaktat, att även om det förordade systemet läm­

nar skatteunderlaget i det närmaste oförändrat och sålunda icke i och för

sig behöver föranleda ändring i progressiviteten i skatteskalan, dock vissa

förskjutningar i skattebördan mellan de olika inkomstskikten, såsom hel­

het betraktade, äro oundvikliga. Detta sammanhänger naturligen därmed,

att fördelningen av skattskyldiga av olika familjestorlek icke är densamma

i alla inkomstlägen. I det allra lägsta inkomstskiktet — upptill 2,000 å

3,000 kronor — äro sålunda de ogifta skattskyldiga betydligt talrikare än

familjeförsörjarna. Då därtill kommer, att i detta skikt familjeförsörjarna

ofta redan enligt nu gällande bestämmelser icke lia något beskattningsbart

belopp eller lia endast ett mindre sådant, så att skattelindringen för dem

icke blir så betydande, i penningar uttryckt, blir följden, om de i princip

förordade avdragen genomgående läggas till grund för beskattningen, en

ganska betydlig merbelastning å detta lägsta inkomstskikt, fortfarande så­

som helhet betraktat, i förhållande till nu. Kommittén har fördenskull fun­

nit att då de ensamstående skattskyldiga i det lägsta inkomstskiktet fått vid­

kännas så ökad skattebörda, att den icke kunnat uppvägas av lindringen

för familjeförsörjarna inom skiktet, konsekvensen kräver, att även de en­

samstående i de högre inkomstskikten få vidkännas ökad skattebelastning.

Kommittén har från dessa utgångspunkter upptagit problemet örn beskatt­

ningen av ogifta fysiska personer (inbegripna änklingar, änkor och från­

skilda), vilka icke åtnjuta familjeavdrag, till särskild behandling. Det har

därvid gällt att finna en tekniskt acceptabel metod, som, med bibehållande

av de förordade avdragen i princip för systemet i övrigt, lättar skattebördan

för ifrågavarande skattskyldiga, i vad avser de lägsta inkomstskikten, men

skärper densamma i fråga om de högre inkomstskikten.

Den metod som kommittén valt för vinnande av de i det föregående an­

givna syftemålen är användandet av ett tabellsystem. Kommittén

bar först undersökt möjligheten att anordna den avsedda lättnaden för lägre

inkomsttagare genom extra avdrag av den typ som befolkningskommissionen

i sitt betänkande (sid. 41) förordat beträffande kommunalbeskattningen. En­

ligt kommitténs mening tala emellertid flera omständigheter mot införandet

av sådana extra avdrag. Såsom särskilt kammarrätten påvisat verka de

nämligen mycket ojämnt och tynga dessutom taxeringen.

Beträffande det föreslagna tabellsystemet anför kommittén bland annat:

Om man utvecklar den tanke, som ligger bakom de extra avdragen, och

tillika söker utjämna lättnaden på det sätt, att den blir störst i botten för

att därefter så småningom avtaga, blir följden att man för de inkomstskikt,

varom fråga är, måste övergå lill en så att säga individuell behandling av

avdragsfrågan och sålunda för varje inkomstläge (taxerat belopp i helt tio­

tal kronor) direkt bestämma avdragets storlek för de olika ortsgrupperna.

Man är då framme vid ett tabellsystem, där för varje taxerat belopp direkt

angives det däremot svarande beskattningsbara beloppet eller rättare det

laxerade beloppet efter ortsavdrag; även avdrag för ömmande omständighe-

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

115

ler kunna nämligen förekomma, innan det beskattningsbara beloppet kan

bestämmas. Bankningen kommer således beträffande ifrågavarande skatt­

skyldiga ej direkt till synes i systemet; de verkningar som avses med bank­

ningen får man i stället söka få fram vid tabellens utformning.

Att bankningsproceduren således i vissa fall blir överflödig, torde i och för

sig icke kunna betraktas såsom en olägenhet. Enighet torde råda därom

att metoden med bankning är ganska besvärlig för taxeringsmyndigheterna

och gör det svårt för skattebetalarna att själva kunna beräkna och kontrol­

lera sin beskattning. Å andra sidan är det lika klart, att ur rättvisesyn­

punkt bankningssystemet är överlägset ett system, enligt vilket banknings-

del ej skulle utgå utan blott de fasta avdragen tillämpas å de taxerade be­

loppen. Ett system av sistberörda slag avvisades av 1927 års riksdag, var­

efter bankningssystemet bibehölls i 1928 års lagstiftning. Enligt det nyss

omtalade tabellsystemet skulle bankningsproceduren försvinna men tillfreds­

ställande degression i botten på skatteskalan ändock ernås. Den skattskyl­

dige skulle få mycket lätt att kontrollera sin beskattning, och för beskatt-

ningsmyndigheterna torde metodens fördel vara uppenbar.

Enligt tabellen uppkommer beskattningsbart belopp i ortsgrupp I vid ett

laxerat belopp å 660 kronor, i ortsgrupp II vid 740 kronor, i ortsgrupp III

vid 820 kronor, i ortsgrupp IV vid 900 kronor och i ortsgrupp V vid 980 kro­

nor. Gränsen för skattskyldighetens faktiska inträdande har alltså i förhål­

lande till nu sänkts med 40 kronor i varje ortsgrupp. Jämfört med alterna­

tiv 1, där beskattningsbart belopp inträder vid respektive 620, 660, 700, 740

och 780 kronor, innebär alternativ 1 a en betydande lindring för ensamstå­

ende skattskyldiga med de lägsta inkomsterna. Lättnaden i förhållande till

alternativ 1 upphör då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I 1,600

kronor, i ortsgrupp II 1,900 kronor, i ortsgrupp III 2,200 kronor, i orts­

grupp IV 2,500 kronor och i ortsgrupp V 2,800 kronor.

Sedan nyss angivna inkomstlägen nåtts i de olika ortsgrupperna, följer ett

område upp till, från ortsgrupp I räknat, 5,000 — 5,100 — 5,200 — 5,300—-

5,400 kronor taxerat belopp, inom vilket helt tillämpas avdragen enligt al­

ternativ 1.

Därpå följer ett område, där avdragens storlek kontinuerligt sjunker med

10 kronor för varje 100 kronor taxerat belopp. Denna reduktion av avdra­

gen ned till 0 (något påskyndad i de högre ortsgrupperna) är avslutad, då det

taxerade beloppet nått, från ortsgrupp I räknat, 14,000 — 14,300 — 14,600

— 14,900 — 15,200 kronor.

Över sist angivna inkomstgränser vidtager slutligen ett område, där den

ensamstående skattskyldige icke får något avdrag alls; det taxerade beloppet

blir tillika hans beskattningsbara belopp (örn man bortser från eventuellt

avdrag för ömmande omständigheter).

Rörande tabellens närmare utformning i övrigt må hänvisas till kommit­

téns förslag till författningstext (sid. 20 ff.) samt ett i betänkandet intaget

sammandrag (sid. lil). Beträffande vissa med tabellsystemet sammanhän­

gande tekniska problem, som ingående dryftas i betänkandet, torde jämväl

få hänvisas till detta (sid. 110 ff.).

Kommittén har ingått på frågan örn i vad mån principen örn skattefritt

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

existensminimum rubbats genom den föreslagna skärpningen av skattskyl­

digheten för ensamstående skattskyldiga i de högre inkomstskikten. Härom

anför kommittén:

Det är givet att därest grundsatsen om skattefritt existensminimum skall

anses innebära, att för en var fysisk person, oberoende av hans inkomstför­

hållanden, det belopp, som är nödvändigt för hans uppehälle, skall undan­

tagas från beskattning, principen icke upprätthållits beträffande de skatt­

skyldiga, som enligt förslaget skulle få sitt grundavdrag reducerat eller helt

borttaget. Enligt kommitténs mening bör emellertid frågan om existensmi­

nimum ses i samband med beskattningens utformning i övrigt. Även om i

förevarande fall skatt beräknas å hela inkomsten utan att formellt existens­

minimum därvid undantages, får den inkomst, som återstår efter det skatten

betalats, anses tillräcklig för den skattskyldiges uppehälle. Huvudsaken har

varit att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan ensam­

stående och familjeförsörjare. Det bör för övrigt ihågkommas, att samma

effekt i fråga om skatteskärpning kunnat nås på andra vägar, såsom ge­

nom en särskild skatt eller progressionsskärpning av den vanliga skatten i

samband med ytterligare höjda avdrag för familjeförsörjare, utan att i dessa

fall det såsom existensminimum ansedda beloppet behövt beskattas.

Kommittén behandlar ingående de konsekvenser, som kunna uppstå där­

igenom, att tabellen med dess lindringar och skärpningar i förhållande till

det i princip förordade avdragssystemet endast tillämpas å skattskyldiga, vil­

ka ej åtnjuta familjeavdrag, under det att skattskyldig med familjeavdrag

får det vanliga grundavdraget, bestämt enligt det föreslagna systemet oför­

ändrat. Dessa konsekvenser äro dock enligt kommitténs uppskattning icke

av sådan betydelse, att de utgöra hinder för förslagets genomförande. I av­

seende å dessa spörsmål torde få hänvisas till framställningen i betänkan­

det (sid. 114 ff.).

Kommittén har övervägt frågan om icke för likformighetens skull det

hittillsvarande systemet för avdragens bestämmande skulle kunna icke blott

för ensamstående skattskyldiga utan även för övriga kategorier skattskyl­

diga utbytas mot tabeller av den typ som föreslagits beträffande de ogifta.

Härutinnan anför kommittén:

Överföringen i tabeller kunde därvid, om man så ville, ske utan annan

reell ändring, än att eventuellt den genom bankningsreglerna bildade tvära

övergången vid bankningsgränsen från halv till hel skattskyldighet något

mildrades. Att bibehålla det nuvarande avdragssystemet (med bankning)

för alla kategorier skattskyldiga utom en och för denna införa ett helt nytt

system med tabeller för uttagande av beskattningsbart belopp kan möjligen

förefalla inkonsekvent. Ett tabellverk, som skulle omfatta alla tänkbara

fall — makar utan barn, med ett barn, två barn etc., ogift (änkling, änka,

frånskild) med ett barn, två barn etc. — skulle emellertid bliva utomordent­

ligt vidlyftigt. Då härtill kommer, att vid kommunalbeskattningen bank-

ningssystemet tillsvidare måste bibehållas, har kommittén icke funnit an­

ledning att föreslå tabeller i större utsträckning än som nödvändigt är. Det

förtjänar påpekas, att överförande till tabeller av det nuvarande systemet

utan ändring i sak kan ske i framtiden, därest ett sådant system skulle be­

finnas lämpligt för beskattningen i allmänhet. Kommittén finner för sin

del sannolikt, att beskattningsmyndigheterna, sedan de blivit förtrogna med

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

117

tabellsystemet, skola finna detsamma bekvämare än systemet med bankning.

Redan nu användas i stor utsträckning för ändamålet utgivna tabeller för

utfinnandet av de beskattningsbara beloppen i de olika ortsgrupperna.

Beträffande spörsmålet om ytterligare lättnad åt barnrika

familjer har kommittén upptagit befolkningskommissionens förslag örn

förhöjt avdrag för det tredje och de följande barnen. Kommittén har dock

funnit sig böra föreslå, att höjningen begränsas till omkring 50 procent av av­

dragen för de första båda barnen.

Kommittén yttrar i denna fråga:

Enligt kommitténs uppfattning motiverar den med familjens tillväxt starkt

ökade försörjningsbördan väl den föreslagna avdragshöjningen. Det bör ock­

så framhållas, att denna lättnad åt de större familjerna betyder mycket litet

ur statsfinansiell synpunkt; enligt gjorda beräkningar skulle minskningen i

skatteintäkten för hela riket icke komma att överstiga 0.3 miljon kronor. Det

kan måhända icke med bestämdhet påstås, att just tillkomsten av ett tredje

barn medför en mera markerad påfrestning för familjernas ekonomi än vad

de föregående barnen gjort. Vill man emellertid söka uppnå en effektiv lind­

ring åt dem av de barnrika familjerna, som över huvud kunna hjälpas av-

dragsvägen, och tillika ej göra systemet alltför invecklat, torde enligt kom­

mitténs mening den angivna lösningen kunna anses vara tillfredsställande.

Enligt kommitténs beräkningar skulle de nu omförmälda ändringarna i av­

dragens storlek medföra en skatteförlust (avseende 1936 års skatteunderlag)

å c:a 2.2 miljoner kronor. Lättnaden för familjerna skulle uppgå till c:a 12.4

miljoner kronor; av detta belopp skulle c:a 10.2 miljoner kronor tagas igen

av ensamstående skattskyldiga.

Det torde vara lämpligt att här giva en kort sammanfattning av kommitténs

förslag till skattefria avdrag vid statsbeskattningen.

1. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kronors

inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag. Avdragens

storlek framgår av efterföljande sammanställning:

Ortsgrupp

Grundavdrag och familjeavdrag för husfru,

vartdera ..................................................................

| Familjeavdrag för de två första barnen, vartdera

Familjeavdrag för de övriga barnen, ettvart ...

I

If

lif

IV

V

Krono r

600

640

680

720

760

460

500

540

580

620

700

760

820

880

940

Å dessa avdragsbelopp åtnjutes bankningsdel enligt vanliga regler.

2. För annan skattskyldig än under 1 sagts (ensamstående) bestämmes

ortsavdrag (grundavdrag) på sätt framgår av en vid förordningen fogad ta­

bell. Ur tabellen kan direkt avläsas det taxerade beloppet efter avdrag. Detta

utgör, utom i de fall då extra avdrag för ömmande omständigheter medgivits,

tillika beskattningsbart belopp.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Yttrandena.

Beträffande den principiella motiveringen för en skattediffe-

rentiering efter barnantalet ha de hörda myndigheterna, i den mån frågan

berörts i yttrandena, allmänt uttalat sin anslutning till kommitténs uppfatt­

ning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har emellertid — efter att med tillfredsställelse

ha konstaterat, att den kritik, som länsstyrelsen i avgivet yttrande riktat mot

befolkningskommissionens förslag i ämnet, i viss mån vunnit beaktande vid

utarbetandet av kommitténs förslag — anfört:

Länsstyrelsen känner sig alltjämt för ingen del övertygad om, att en ök­

ning av nu gällande ortsavdrag vid den statliga beskattningen av dem, som

hava viss försörjningsplikt mot hustru eller barn, kommer att i någon mera

betydande grad »lägga det större ekonomiska tryck, som ofta vilar på famil­

jerna i jämförelse med ensamstående personer». Länsstyrelsen förmenar

nämligen på goda grunder, att detta ekonomiska tryck, som givetvis för stora

befolkningsgrupper faktiskt föreligger, till mycket ringa del hänför sig till de

skatter, som kunna åvila familjeförsörjaren, enär redan med nuvarande

grund- och familjeavdrag skatterna för de i ekonomiskt avseende svagaste

familjerna bli så ringa, att de i familjens budget spela en mycket un­

derordnad roll. Ej heller för familjeförsörjaren med medelstora inkom­

ster kan den statliga skattebördan sägas vara så stor, att en minskning av

densamma skall kunna medföra någon mera avsevärd lättnad i familjeför­

sörjarens utgiftsstat. För de högre inkomsttagarna lärer väl den genom orts-

avdragens höjning vunna nedsättningen i det beskattningsbara beloppet vara

av tämligen imaginär effekt, enär dessa skattskyldiga genom skatteskalans

ordnande i annat avseende delvis få bidraga till återvinnande åt staten av den

genom de ökade ortsavdragen lidna skatteförlusten.

I den mån det kan befinnas påkallat att åstadkomma lättnad i familjeför­

sörjarens utgifter måste därför enligt länsstyrelsens uppfattning andra vägar

sökas för att ernå densamma exempelvis genom ytterligare direkta och posi­

tiva åtgärder från det allmännas sida, inriktade på ett förbilligande av de

särskilda utgifter i olika avseenden, som påvila en familjeförsörjare. Det

vill för övrigt av betänkandet (sid. 92, 93) synas såsom örn kommittén för

egen del ingalunda vore övertygad örn de ökade ortsavdragens betydelse för

beredande av lättnader i familjeförsörjarens ekonomiska bördor. Då kom­

mittén trots sin tvekan härutinnan likväl föreslår en ökning av dessa avdrag,

motiveras förslaget bl. a. därmed, att skatten skulle lindras åtminstone för

sådana familjeförsörjare med högre inkomster, vilka i många fall icke få del

av de sociala hjälpåtgärder, som under olika former komma de mindre be­

medlade till del. Genom skattelindringen skulle, enligt kommittén, nämnda

skattskyldiga i en enkel form beredas lättnad i försörjningsbördan. Den lo­

giska konsekvensen av ett sådant resonemang borde väl närmast vara, att

möjlighet bereddes för här ifrågavarande familjeförsörjare att bliva delaktiga

av antydda sociala hjälpåtgärder, för att på så sätt beredas lättnad i försörj­

ningsbördan.

Jämväl den avvägning mellan ensamstående skattskyl­

diga samt skattskyldiga av olika familjestorlek, som

förslaget innefattar, har i stort sett godtagits.

Statskontoret anser sålunda förslaget i detta hänseende i huvudsak väl av­

vägt. Riksräkenskapsverket finner utformningen av det nya avdragssystemet

Kungl. Majds proposition nr 258.

119

avseende familjeförsörjare väl svara mot de krav, som kunna och böra ställas

på en differentiering av familjebeskattningen. Sveriges allmänna lantbruks­

sällskap med flera jordbrukarorganisationer anser den av kommittén före­

slagna skärpta skattedifferentieringen efter familjestorlek stå i överensstäm­

melse med de uppfattningar om skattens avvägning efter skatteförmåga, som

vunnit övervägande anslutning i vårt land. Som familjerna på landsbygden

i allmänhet vore förhållandevis barnrika, syntes förslaget i denna del kom­

ma att för landsbygdsbefolkningens vidkommande medföra en önskvärd och

rättvis förändring ifråga örn skattetryckets fördelning. Lantbruksstyrelsen

anför liknande synpunkter. I det av Sveriges industriförbund med flera nä­

ring sorganisationer åberopade yttrandet förklaras att — under antagande att

lindringen av familjeförsörjarnas skattebörda till fullo motvägdes av skatte-

skärpning för ensamstående personer och att således omläggningen icke kom-

me att tyngande påverka de juridiska personernas beskattning — det föreslag­

na systemet icke gåve anledning till annat uttalande från organisationernas

sida än att en förskjutning av skattetrycket till förmån för de skattskyldiga

med större försörjningsbörda, framför allt de barnrika familjerna, syntes

väl motiverad.

I fråga örn storleken av famil jeavd rågen för hustru samt

för de två första barnen bar kommitténs förslag allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Kommitténs förslag örn ett med 50 procent förhöjt avdrag för det

tredje och de följande barnen har tillstyrkts av flertalet myn­

digheter. Kammarrätten erinrar härvid, att ämbetsverket i sitt yttrande över

befolkningskommissionens förslag förordat bibehållande av det nu tillämpade

systemet med lika avdrag för alla barn. Med hänsyn till de synpunkter, som

legat till grund för kommitténs förslag i denna del, och då den av kommittén

föreslagna förhöjningen av avdragen för dessa barn innebär en modifiering

i jämförelse med befolkningskommissionens förslag, anser sig dock kam­

marrätten icke böra motsätta sig kommitténs förslag i ifrågavarande hän­

seende. Socialstyrelsen finner avdragshöjningen välmotiverad på grund av

den med familjens tillväxt starkt ökade försörjningsbördan. Den därigenom

åstadkomna skattelindringen bleve visserligen i flertalet fall skäligen ringa

men torde dock innebära en nog så välkommen lindring i skattebördan för

de barnrika familjerna.

Några länsstyrelser ha uttalat särskilda meningar på denna punkt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter sålunda om icke avdragen för

det tredje och de följande barnen borde bestämmas till dubbla beloppet av av­

dragen för de båda första barnen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län å andra sidan anför:

Då kommittén uttalat att barnavdragen borde begränsas till belopp, som

kunde anses motsvara den normala »barnkostnaden», i vilken uppfattning

länsstyrelsen även instämmer, samt kommittén föreslagit vissa avdragsbe-

lopp för det första och andra barnet i en familj, vilka belopp sålunda beräk­

nats att täcka kostnaderna för dessa barns underhåll och skäliga uppfostran,

synes det länsstyrelsen mindre väl motiverat att kommittén föreslår cirka

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S.

50 % högre avdrag för det tredje och de följande barnen. Den verkliga kost­

naden för dessa barns underhåll torde icke vara större än kostnaden för det

första och andra barnet utan torde den snarare i praktiken visa sig vara mind­

re. Länsstyrelsen, som jämväl delar den av kommittén uttalade uppfattnin­

gen att de skattelättnader, varom här är fråga, lia en relativt ringa betydelse

för äktenskapsbildningen och nativiteten, anser det riktigare att avdragsbelop-

pen bestämmas lika för samliga barn i en familj.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det visserligen vara lämpligt med en

successiv stegring av barnavdragen men ifrågasätter, örn icke skillnaden i av­

draget för andra och tredje barnet är alltför stort och alltså någon jämkning

nedåt kunde vara påkallad.

Även beträffande avdraget för ensamst å'e n de skattskyl­

diga har majoriteten av de hörda myndigheterna godkänt kommitténs för­

slag. Kammarrätten och länsstyrelsen i Stockholms län lia i viss omfattning

avstyrkt den föreslagna skatteskärpningen för ifrågavarande kategori skatt­

skyldiga, och flera andra myndigheter lia uttalat betänkligheter emot försla­

get i denna del.

Av yttrandena må här återgivas följande. Kammarrätten anför:

Kommittén rör sig beträffande ensamstående skattskyldiga med ett annat

och vidsträcktare ortsavdragsbegrepp än det, som ligger till grund för nuva­

rande bestämmelser och som jämväl av kommittén upptagits rörande gifta

skattskyldiga. Under det alt enligt nuvarande bestämmelser och enligt försla­

get i fråga om gifta skattskyldiga bankningen faller helt utom ortsavdrags-

begreppet, innefatta ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga enligt kom-

mitténs förslag jämväl den del av inkomsten, som avräknas vid bankningen.

Härtill kommer även, att genom det sätt, pa vilket ifrågavarande ortsavdrag

sålunda konstruerats, samt med tanke på de tillägg till eller minskningar av

avdragen, som enligt förslaget skola äga rum, den förut upprätthållna enhet-

figheten i ortsavdragssystemet skulle försvinna.

Kammarrätten mäste för sin del uttala betänkligheter mot det sönderbry­

tande av ortsavdragsbegreppet, som förslaget innebär. Ur principiell syn­

punkt synes det icke vara lyckligt, att ortsavdragen skulle beträffande olika

grupper av skattskyldiga bestämmas efter skilda grunder. Med hänsyn till

den tanke, som ligger bakom ortsavdragen, eller att kostnaden för existensmi­

nimum skall undantagas från beskattning, torde det även vara svårt att för­

svara den av kommittén föreslagna avvägningen av ortsavdragen mellan de

ensamstående skattskyldiga inbördes. I de lägsta inkomstskikten ökas näm­

ligen i stort sett ortsavdraget vid stigande inkomst, i mellanskikten är orts-

avdraget olörändrat vid stigande inkomst och i de högre inkomstskikten sjun­

ker ortsavdraget vid stigande inkomst för att slutligen helt försvinna.

Kammarrätten vill emellertid a andra sidan framhålla, att örn ortsavdragen

vid beskattningen av ensamstående skattskyldiga skulle bestämmas efter en­

hetliga grunder och till samma belopp som det av kommittén föreslagna grund­

avdraget för gifta skattskyldiga, detta otvivelaktigt skulle i många fall inne­

bära en betydande skatteökning för de ensamstående. Detta sammanhänger

givetvis med den av kommittén förordade sänkningen av grundavdraget för

gifta skattskyldiga.

Beträffande frågan om grundavdragets sänkning får kammarrätten erinra,

att kammarrätten i sitt yttrande över befolkningskommissionens förslag såsom

sin uppfattning uttalat, att det varit lyckligast, om den åsyftade skattelättna­

den i förhållande till försörjningsbördan för hustru och barn kunnat åtmin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

121

stone för statsbeskattningens del vinnas utan en motsvarande skatteökning för

skattskyldiga utan sådan försörjningsbörda. Kammarrätten är fortfarande av

samma mening och vill här tillägga, att det såväl ur allmän rättvisesynpunkt

som av lagtekniska skäl torde vara önsvärt, om någon mera betydande sänk­

ning av grundavdraget kunde undvikas.

För närvarande är grundavdraget i ortsgrupp I 680 kronor och i ortsgrupp V

1,000 kronor, innebärande en förhöjning i förhållande till avdraget i orts­

grupp I av omkring 47 procent. Motsvarande avdrag enligt det av kommit­

tén förordade alternativ I utgör 600 kronor och 760 kronor. Höjningen för

ortsgrupp V har således enligt detta alternativ begränsats till omkring 27

procent. Sistnämnda höjning lärer icke tillnärmelsevis motsvara den mellan

de båda ortsgrupperna förefintliga skillnaden i levnadskostnader. Den nu

gällande relationen i förevarande hänseende synes, då bärande skäl för änd­

ring däri icke anförts, böra bibehållas.

Därest emellertid med hänsyn till skatteunderlaget någon ändring i de av

kommittén föreslagna grundavdragen icke anses böra ifrågakomma, vill dock

kammarrätten — trots ovan uttalade principiella betänkligheter -— icke mot­

sätta sig, att ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga anordnas i form av

tabellsystem med någon höjning av ortsavdragen i de lägsta inkomstskikten, på

sätt kommittén föreslagit. Däremot anser sig kammarrätten icke kunna god­

taga den av kommittén upprättade tabellen i dess helhet. Då ortsavdragen bi­

behållits i skattelagstiftningen, torde det enligt kammarrättens mening få anses

vara i princip oriktigt, att för vissa skattskyldiga minska eller helt och hållet

borttaga ortsavdagen. Tanken, att nu ifrågavarande skattskyldiga genom in­

gående av äktenskap skulle på en gång förvärva rätt till familjeavdrag för

hustru och rätt till eget, obeskuret grundavdrag, förefaller egendomlig. Än

egendomligare ter sig saken i det fall, att för en ensamstående skattskyldig i de

högre inkomstskikten uppkommer försörjningsplikt gentemot barn, vilken

plikt helt eller delvis av honom fullgöres. Även i dylikt fall förvärvar han,

utom rätten till avdrag för barnet, rätt till eget grundavdrag.

Av anförda skäl hemställer kammarrätten, att tabellen måtte på sådant sätt

omarbetas, att jämväl för de ensamstående skattskyldiga i högre inkomstskikt

medgives fullt ortsavdrag.

Från kammarrättens utlåtande i denna del, vilket omfattade presidentens

och tre ledamöters mening, voro tre ledamöter skiljaktiga, i det att de icke

funno skäl till erinran vare sig mot den av kommittén föreslagna sänkningen

av grundavdraget eller mot kommitténs förslag rörande ensamstående skatt­

skyldigas beskattning.

Riksräkenskapsverket finner den av kommittén föreslagna ordningen för

fastställande av avdragen för ensamstående skattskyldiga leda till en efter de

skattskyldigas relativa skatteförmåga godtagbar avvägning av skattebördan.

De betänkligheter av teknisk art, som verket i detta sammanhang framför,

torde få beröras i det följande.

Socialstyrelsen yttrar:

Även örn styrelsen, såsom framhållits i ett tidigare yttrande i detta ämne,

anser grundsatsen örn existensminimum förtjäna beaktande jämväl i detta

sammanhang, kan styrelsen dock på av kommittén anförda skäl godtaga

den föreslagna förskjutningen i skattebördan mellan ensamstående och fa­

miljeförsörjare. Styrelsen vill emellertid uttala, att frågan örn existensmini­

mum och skattebörda för ensamma personer och familjer av olika stor-

122

Kungl. Maj:ts proposition nr '258.

lekstyper bör göras till föremål för närmare undersökning, exempelvis i sam­

band med pågående utredningar för kommunalskatteberedningen.

Överståthållarämbetet anser böra beaktas att ensamstående skattdragare,

enligt vad erfarenheten giver vid handen, ofta äro osäkrare skattebetalare,

gent emot vilka indrivningen därjämte försvåras genom deras större rörlig­

het i fråga om bosättningen. Särskilt i tider av sjunkande konjunkturer

torde därför kunna befaras, att överflyttningen av skattebördan kan med­

föra en icke obetydlig försvagning av skattekraften. Nu antydda farhågor

skulle emellertid enligt ämbetets mening i avsevärd utsträckning förlora sin

giltighet vid en effektiv omläggning av rådande system för den direkta stats­

skattens uttagande.

Länsstyrelsen i Stockholms län gör följande uttalande:

För ensamstående innebär förslaget en skatteskärpning, som i vissa avse­

enden icke torde kunna undgå gensagor. Särskilt lärer det framstå såsom

betänkligt, att man beträffande en viss grupp av skattskyldiga nödgats före­

slå en avvikelse från den hittills vedertagna principen om skattefritt existens­

minimum. Kommitténs motivering för borttagandet av grundavdragen för

ensamstående med högre inkomster synes icke övertygande. Kommittén

har funnit, att de ensamstående i det lägsta inkomstskiktet genom den för fa-

miljeavdragens höjande nödvändiga sänkningen av grundavdraget för alla

skattskyldiga fått vidkännas en sådan ökning i sin skattebörda, att även de

ensamstående med större inkomster borde få vidkännas ökad skattebelast­

ning, samt på grund härav föreslagit grundavdragens successiva försvinnan­

de för sistnämnda skattskyldiga. Det kan nog vara riktigt, att de ensam­

stående i det lägsta inkomstskiktet, vilka äro de ojämförligt talrikaste, sam­

manlagt skulle få en större merbelastning än de fåtaligare ensamstående i de

högre skikten men beträffande de enskilda skattskyldiga, vars skattetryck det

gäller att avväga, förhåller det sig tvärtom så, att den generella sänkningen av

grundavdraget innebär en starkare skatteökning för ensamstående i de högre

inkomstskikten än i de lägre på grund av progressionens inverkan. Den av

kommittén gjorda jämförelsen mellan olika inkomstskikt, vars utgångspunk­

ter kommittén för övrigt rubbar genom att föreslå en välbehövlig skattelätt­

nad för de ensamstående i lägsta inkomstskiktet, kan vara av värde, örn det

gäller att införa en repartitionsskatt å vissa inkomstgrupper men saknar be­

tydelse vid utformning av en skatt efter förmåga å individerna. Kommitténs

påpekande att man likaväl kan skärpa progressionen för de ensamstående i

högre inkomstskikt i stället för att beröva dem grundavdraget visar, att det

är fråga om att på omvägar införa en särskild s. k. ungkarlsskatt, från vil­

ken kommittén dock i princip tagit avstånd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

I sitt utlåtande över befolkningskommissionens betänkande uttalade läns­

styrelsen betänkligheter mot en överflyttning av de giftas skattebörda på så­

dana ogifta, vilka på grund av låg inkomst vore hindrade från att bilda

familj, därvid länsstyrelsen särskilt fäste uppmärksamheten på sådana ogifta

löntagare i de lägre inkomstskikten, huvudsakligen på landsbygden, vilkas

intäkt till största delen utginge in natura. I skattekommitténs föreliggande

förslag synes också någon hänsyn härtill hava tagits, men det hade dock

varit önskvärt, att skattetrycket för ensamstående inkomsttagare i de lägsta

skikten icke blivit högre än för närvarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-58.

123

Länsstyrelsen i Örebro län finner befogade erinringar icke kunna göras mot

kommitténs förslag att sänka och för vissa inkomsttagare helt borttaga orts-

avdragen för ensamstående.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner ökningen av ensamståendes be­

skattning i regel vara motiverad av deras större skattekraft. Beträffande

de lägsta inkomsttagarna vore länsstyrelsen likväl tveksam om ytterligare

skattebelastning kunde vara välbetänkt, enär flertalet av dem redan enligt nu

gällande skattesystem syntes lia svårt att fullgöra sin skattskyldighet, något

som franninge av att avkortning i stor utsträckning måst medgivas.

Beträffande den tekniska utformningen av avdragssy-

s t e m e t och då särskilt den av kommittén för beskattningen av ensamstå­

ende förordade anordningen med tabell för angivande av beskattningsbart

belopp lia från vissa myndigheter framställts erinringar. Kammarrättens

uppfattning härutinnan framgår av det förut återgivna yttrandet.

Riksräkenskapsverket, som, på sätt tidigare refererats, i sakligt hänseende

förordat den av kommittén föreslagna avvägningen, framhåller emellertid de

teoretiska och praktiska svårigheter, som äro förbundna med de ifrågasatta

avdragsreglerna. Ämbetsverket anför härom:

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning måste det framstå såsom en

oformlighet, att fasta avdrag (med bankning) bibehållas för alla kategorier

skattskyldiga utom en samt att för denna grupp för varje inkomstläge indi­

viduellt beräknade avdrag fastställas. Vidare skulle tillämpningen av helt

olika avdragssystem för ensamstående och för familjeförsörjare säkerligen

försvåra arbetet för taxeringsförrättarna. Redan tillkomsten av olika stora

avdrag för hustru, för de två första barnen och för de övriga barnen komme

att göra taxeringsarbetet mera tidskrävande än för närvarande samt medföra

avsevärda risker för felaktigheter vid uträknandet av de beskattningsbara

beloppen.

Vid framläggandet av sitt förslag till avdragsbestämmelser har skattekom-

mittén övervägt frågan, huruvida icke för likformighetens skull det hittills­

varande systemet för avdragens bestämmande skulle kunna icke blott för

ensamstående skattskyldiga utan även för övriga kategorier skattskyldiga ut­

bytas mot tabeller av den typ, som utarbetats för den förstnämnda gruppen

skattskyldiga. Under hänvisning särskilt till att ett tabellverk, omfattande

alla tänkbara fall — makar utan barn, med ett barn, två barn etc., ogift

(änkling, änka, frånskild) med ett barn, två barn etc. -— skulle bliva utom­

ordentligt vidlyftigt, har kommittén emellertid stannat vid att föreslå ta­

beller allenast för ensamstående skattskyldiga.

Riksräkenskapsverket vill rörande denna fråga för egen del allenast uttala,

att ämbetsverket finner en omläggning av avdragsreglerna för familjeför­

sörjare efter samma system, som avsetts skola gälla för ensamstående, vara

att bestämt föredraga framför det av kommittén föreslagna blandade avdrags-

systemet. Därest härvid de för varje inkomstläge beräknade avdragen sa

avvägdes, alt ogift med ett barn, två barn, tre barn etc. i avdragshänseende

likställdes med respektive makar utan barn, med ett barn, två barn otc.,

skulle det för ändamålet erforderliga tabellverkets omfång — i jämförelse

med vad kommittén förutsatt — reduceras till hälften. Genom att lör de

enstaka familjeförsörjare, vilkas familjer omfatta exempelvis mer än sex

eller åtta familjemedlemmar, stadga fasta tilläggsavdrag tor varje överskju­

tande familjemedlem skulle tabellverket kunna ytterligare begränsas.

124

Även länsstyrelsen i Östergötlands län förordar, att tabellverket utsträckes

att omfatta jämväl familjeförsörjare på det sätt att de för dessa ifrågakom-

mande bankningsuträkningarnas resultat återgåves i tabellform. Statskon­

toret samt länsstyrelsen i Stockholms län ha framfört liknande önskemål.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yrkar, att bankningsmetoden, en för allmän­

heten obegriplig och vid taxeringsarbetet tyngande utväxt i vårt skattesystem,

snarast möjligt måtte avskaffas.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför:

Med den ställning, som kommittén intagit till frågan om avvägandet av

ortsavdragens storlek vid den statliga taxeringen, har det varit nödvändigt

för kommittén att övergiva den hittills upprätthållna relationen mellan orts­

avdragen vid den kommunala taxeringen å ena och den statliga å andra si­

dan. Någon större saklig olägenhet torde enligt kommitténs uppfattning

icke uppkomma härigenom. Med den erfarenhet, som länsstyrelsen har av

praktiskt taxeringsarbete, för detta arbete anslagen tid och för detsamma

tillgängliga arbetskrafter kan länsstyrelsen ingalunda dela denna kommit­

téns mening. Tvärtom är länsstyrelsen av den bestämda uppfattningen, att

det system, efter vilket ortsavdragen konstruerats, kommer att medföra en

avsevärd ökning i taxeringsnämndernas med det alltmer invecklade taxe-

ringsförfarandet redan nu nog så betydande arbetsbörda. Hittills har, tack

vare den relativt enkla konstruktionen av ortsavdragen, en något så när

tränad taxeringsnämndsordförande kunnat bestämma dessa utan anlitande

av härför tillgängliga tabeller. Detta blir av lätt insedda skäl icke möjligt

vid den av kommittén föreslagna utformningen av ortsavdragen, och det

samlade arbetet med avdragens bestämmande och uträknandet av beskatt­

ningsbara belopp i ett ordinärt taxeringsdistrikt kommer att för vem helst,

som skall utföra detsamma, draga en avsevärt längre tid än vad mot­

svarande arbete nu kräver, med påföljd att viktigare detaljer av taxerings­

arbetet måste i motsvarande grad eftersättas.

Liknande synpunkter ha anförts av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bland annat:

De olägenheter, som för både taxeringsorganen och den skattskyldiga all­

mänheten ligga däri, att uträkningen av beskattningsbara beloppen redan

hittills varit invecklad och icke lätt kontrollerbar, komma att ökas genom

att hittillsvarande relation mellan de statliga och kommunala ortsavdragen

upprives. Då emellertid den partiella reform, som kommittén föreslagit, kom­

mer att medföra en välbehövlig jämkning i skattefördelningen mellan en-

samforsörjande och familjeförsörjande skattskyldiga, anser länsstyrelsen att

anförda betänkligheter icke få lägga hinder i vägen för reformens genom­

förande.

Såsom i annat sammanhang anförts lia från kammarrätten och några

länsstyrelser uttryckts önskemål om att vid den nu pågående utredningen

angående omläggning av kommunalbeskattningen i möjligaste mån måtte

tillses, att ortsavdragen bliva bestämda efter enahanda grunder som vid stats-

beskattningen, om ock till olika belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

125

Höjning av åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande m. m.

Befolkningskommissioncn.

Kommissionen har i sitt betänkande rörande familjebeskattningen före­

slagit, att åldersgränsen för barn, för vilket familjeavdrag må erhållas, alltså

hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet

barn, höjes från nuvarande 16 år till 18 år. Kommissionen har vidare före­

slagit höjning av storleken av den egna inkomst för barnet, som ej får över­

skridas, därest föräldrarna skola få tillgodogöra sig avdrag för barnet, från

450 till 600 kronor. Rörande motiveringen för förslagen ävensom de över

dessa avgivna yttrandena torde få hänvisas till kommissionens betänkande

(sid. 30—31, 40) samt till kommitténs betänkande (sid. 118 ff.).

Kommittén.

Kommittén yttrar rörande frågan om avdragsålderns höj­

ning — efter att ha erinrat om att befolkningskommissionens förslag härut­

innan tillstyrkts av myndigheterna med endast några få undantag — föl­

jande.

Inom kommittén har ingen tvekan rått därom, att den nuvarande gränsen

16 år får i många fall anses alltför låg och att någon höjning av densam­

ma är väl motiverad ur allmänna rättviseprinciper. Det är visserligen riktigt,

att för en stor del skattskyldiga höjningen av avdragsåldern icke — åtmin­

stone under tider av god arbetstillgång — skulle bliva av större värde, enär

deras barn redan vid 16-årsåldern eller strax därefter försörja sig själva,

varför familjeavdrag för dem ändock icke skulle ha erhållits. För andra

skattskyldiga, vilkas barn under dessa år erhålla högre utbildning, skulle

däremot åtgärden få mycket stor betydelse. Såsom befolkningskommissio-

nen påpekat, skulle den skatteökning, som uppkommer, då barnet passerat

åldersgränsen för avdrag, bliva ännu mera kännbar än förut för familjeför­

sörjaren, sedan barnavdragen ökats.

Kommittén har liksom befolkningskommissionen och flertalet av de hörda

myndigheterna icke velat föreslå höjning av åldersgränsen längre än till 18

år. Principiellt kunde det möjligen försvaras, att föräldrar, som även efter

det barnen fyllt 18 år sörja för deras underhåll och uppfostran, tillerkändes

familjeavdrag för dem. I flertalet fall försörja emellertid barnen vid nämn­

da ålder sig själva, i många fall dessförinnan, och de betala själva skatt för

sin inkomst. På grund härav torde 18-årsgränsen få anses vara den lämp­

ligaste. Kommittén har icke heller kunnat helt bortse från den synpunkten

att påkostandet av högre utbildning åt barn i viss mån kan betraktas såsom

en kapitalplacering, varigenom barnets blivande försörjningsmöjlighet i de

flesta fall blir större än örn själva kapitalet kommit barnet till godo. Skäl

lära därför saknas att utöver viss gräns i beskattningsavseende gynna ifrå­

gavarande barn i jämförelse med deni som tidigt komma ut i förvärvsarbete.

På grund av det statistiska materialets ofullständighet kan ej med visshet

beräknas vad höjningen av avdragsgränsen från 16 till 18 år skulle betyda

för statsverket i form av minskad skatt. Enligt kommitténs antagande .skulle

skatteförlusten icke komma att överstiga 0.5 miljon kronor.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kommittén har vidare till behandling upptagit det av befolkningskommis-

sionen väckta spörsmålet, huruvida höjningen av åldersgränsen bör medföra

ändringar i fråga om rätten att inräkna hemmavarande barn bland föräld­

rarnas arbetspersonal. Rörande denna fråga anför kommittén i huvudsak

följande.

Därest åldersgränsen för barnavdrag höjes till 18 år men den nyssnämnda

gränsen 16 år för rätten att räkna barnen till arbetspersonalen bibehålies,

uppkommer, på sätt kammarrätten i sitt yttrande utvecklat, under vissa

förhållanden en skattebefrielse, som kan bliva till och med tredubbel. Av

de utvägar, som kunna tänkas för undanröjande av detta missförhållande,

har kommittén för sin del i huvudsak anslutit sig till ett av kammarrätten

framfört alternativt förslag till lösning av spörsmålet. Kommittén föreslår

således, att hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och sysselsättas i

föräldrarnas jordbruk eller rörelse, skola anses tillhöra arbetspersonalen en­

dast under förutsättning, att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor

att skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen föreligger. Beträf­

fande hemmavarande barn över 18 år och under 16 år föreslås icke någon

ändring i nu gällande bestämmelser. I fråga om barnen mellan 16 och 18

år skulle alltså följande komma att gälla. Uppgår inkomsten (från arbetet

eller eljest) till belopp över skattepliktsgränsen 600 kronor, få föräldrarna

rätt att inräkna avlöning (kontant och in natura) bland driftkostnaderna;

däremot få de icke familjeavdrag för barnet (men barnet får grundavdrag).

Om barnets inkomst pj är så stor som nyss sagts, få föräldrarna ej rätt att

avdraga avlöningen såsom driftkostnad men erhålla å andra sidan familje­

avdrag för barnet (även örn barnets avlöning i penningar och naturaförmåner

överstiger 450 kronor men ej 600 kronor, ty lönen skall lika litet som i det

fall att barnet ej fyllt 16 år upptagas såsom skattepliktig inkomst för barnet).

Jordbrukare och rörelseidkare kunna icke, därest förslaget genomföres, an­

ses i något avseende få sin ställning i skattehänseende försämrad vid jäm­

förelse med beskattningen enligt gällande grunder.

Beträffande frågan om eventuell ändring i storleken av det belopp, vartill

barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag må erhållas för

barnet, har kommittén efter övervägande av de synpunkter, som anförts rö­

rande frågan av befolkningskommissionen och kammarrätten, beslutat före­

slå att beloppet 450 kronor bibehålies oförändrat. Det är lätt att inse —

anför kommittén — att föräldrar, vilkas barn har en egen inkomst å t. ex.

500 kronor, anse det orättvist, att de fördenskull gå miste om det ofta åtskil­

ligt högre barnavdraget. Å andra sidan har det synts kommittén betänk­

ligt att ytterligare utsträcka skattefriheten för barns inkomster.

Kommittén har funnit sig böra föreslå ändringar beträffande ännu ett

spörsmål, som berör familjeavdragen förbära, nämligen frågan om

barnavdrag i de fall, då föräldrarna icke äro gifta

med varandra, eller, ehuru gifta med varandra, leva

åtskilda.

I 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt 48 § 2 moni. kommunalskattelagen stadgas, att för barn, vilkas för­

äldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru

gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt eljest gällande bestäm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

127

melsor båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, av­

draget tillkomma fadern, örn denne haft barnet i sin vård under hela eller

större delen av beskattningsåret, men eljest modern.

Kommitténs förslag innebär, att en var av föräldrarna skall för barn,

varom här är fråga, erhålla halvt familjeavdrag —■ räknat efter den orts-

grupp den skattskyldig^ tillhör — såvitt det icke visas eller av omständig­

heterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls eller endast i ringa mån

bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall den andre av föräldrarna

vara berättigad till hela avdraget för barnet.

Efter en redogörelse för tillkomsten av nu gällande regler i ämnet samt

för de civilrättsliga bestämmelserna örn föräldrars underhållsplikt mot barn

har kommittén lämnat följande motivering för den föreslagna ändringen:

Under senare tider har icke sällan försports missnöje med nuvarande reg­

ler för barnavdragens fördelning mellan ogifta eller frånskilda föräldrar.

Den av föräldrarna, som ej har vårdnaden om barnet men bidrager till dess

underhåll, har ansett sig missgynnad av bestämmelserna. Då vårdnaden

om barn utom äktenskap regelmässigt tillkommer modern och även beträf­

fande barn i äktenskap barnen efter skilsmässa i de flesta fall torde stå un­

der moderns vårdnad, är det mestadels från faderns sida klagomålen kom­

ma. Fadern har därvid ansett sig så mycket mera missgynnad som han en­

ligt gällande bestämmelser icke får avräkna underhållsbidragen till barnen

såsom periodiskt understöd. Såsom dylikt får nämligen icke avdragas vad

som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Det har även påpe­

kats, att modern, som kommer i en gynnsam ställning även därigenom, att

underhållsbidragen ej utgöra skattepliktig inkomst för barnen, ofta icke kan

helt utnyttja barnavdraget.

Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål har kommittén till en början

beaktat, att förhållandena i avseende å underhållsskyldighetens fastställande

och fullgörande ganska avsevärt förändrats under de sista decennierna. Så­

väl i fråga örn barn utom äktenskap som — i anledning av hemskillnad eller

äktenskapsskillnad — beträffande barn i äktenskap ägnas underhållsfrågor-

na grundlig utredning (även ex officio från domstolens sida). I de fall, då

frivilligt avtal rörande underhållsskyldigheten träffas, förstår numera nästan

undantagslöst den part, som behåller barnet, att väl hävda sina ekonomiska

intressen; beträffande barn utom äktenskap erfordras flir avtals giltighet

barnavårdsmans godkännande. Genom förbättrade exekutionsmöjligheter,

särskilt genom införande av rätt till införsel i lön och pension för förfallna

underhållsbidrag, har möjligheten att utbekomma bidragen väsentligt ökats.

Det torde numera höra till undantagen att icke båda föräldrarna ia dela bör­

dan för barnets uppehälle och uppfostran.

Att träffa absolut rättvisa i dessa fall är icke möjligt. Det skulle nämligen

förutsätta, att man kunde uppdela avdraget i proportion till föräldrarnas un-

derhållsprestationer, men dessa kunna icke kitt midas i vad avser den av

föräldrarna, som har barnet hos sig. Det ligger då onekligen närmare till

hands att antaga att underhållsskyldigheten verkligen fullgöres i enlighet

med lagens föreskrift, således efter vars och ens förmåga. Skei- så, bör även

avdraget för barnet dölas lika. Kommittén vågar hålla före att dess förslag

för det stora flertalet fall kommer rättvisan närmare än vad fallet är med

den nu gällande ordningen. Det bör framhållas, att örn någon av föräldrar­

na icke alls (eller endast i ringa mån) bidrager till barnets underhåll — vare

sig av bristande vilja eller förmåga eller därför all tiden för underhållsskyl-

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 258

digheten gått till ända —, den andre av föräldrarna får fullt avdrag för bar­

net. — ■—- —

Beträffande den skärpning i beskattningen för ensamstående skattskyldiga

med högre inkomst, varom kommittén framlägger förslag, medför den sist

föreslagna författningsändringen den betydelsefulla konsekvensen, att så

snart en ogift (frånskild etc.) skattskyldig i någon mån fullgör underhålls­

skyldighet mot barn, som ej är i hans vårdnad, och således får halvt avdrag

för barnet, han därigenom för egen del erhåller grundavdrag som andra fa­

miljeförsörjare och undantages från tabellens tillämpningsområde.

I specialmotiveringen anföres ytterligare beträffande ändringsförslaget:

Presumtion anses föreligga att båda föräldrarna bidragit till barnets under­

håll, i vilket fall halvt avdrag -— räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige

tillhör — skall tillkomma vardera av föräldrarna. Endast i det fall, att den

ene av föräldrarna visar eller det av omständigheterna framgår, att den andre

av föräldrarna ej alls eller endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll,

skall hela avdraget tillkomma den av föräldrarna som sålunda burit hela

bördan av barnets underhåll. Yrkande örn helt avdrag för barn, varom här

är fråga, torde böra framställas i självdeklaration på särskild därtill avsedd

plats i formuläret. Den skattskyldige bör därvid i deklarationen lämna de

upplysningar och till densamma foga de handlingar rörande underhållsskyl­

dighetens fullgörande, som må finnas erforderliga för sakens bedömande.

De ändringsförslag, som av kommittén ifrågasatts beträffande åldersgrän­

serna för åtnjutande av barnavdrag och för rätt att hänföra hemmavarande

barn till arbetspersonal ävensom rörande fördelning av barnavdrag mellan

ogifta eller frånskilda föräldrar, ha av kommittén förelagts kommunalskatte-

beredningen.

Beredningen har i fråga om ett femtiotal landskommuner och några städer

verkställt undersökning rörande den minskning i antalet skattekronor samt

den stegring av utdebiteringsprocenten, som höjningen av avdragsgränsen

för barn skulle medföra. Beräkningarna, som avse taxeringsåret 1936, lia

givit vid handen att minskningen i antalet skattekronor skulle bliva relativt

obetydlig. Beredningen har därefter meddelat, att ehuru vid nuvarande

kommunalskattesystem vissa betänkligheter kunde anföras mot en höjning

lör kommunalbeskattningens del av åldersgränsen för åtnjutande av barn­

avdrag från 16 till 18 år, beredningen dock på de av kommittén anförda skä­

len biträtt förslaget i denna del.

De övriga ovan omförmälda förslagen lia biträtts av beredningen, vad angår

kommunalbeskattningen. Förslag om ändring av kommunalskattelagen i be­

rörda avseenden har fördenskull framlagts.

Yttrandena.

Förslaget örn höjning av åldersgränsen för åtnjutande av barnavdrag från

16 till 18 år har allmänt tillstyrkts. Endast från ett håll har yrkats, att grän­

sen skulle sättas högre än 18 år. Östergötlands och Södermanlands handels­

kammare anser nämligen, att åldersgränsen för barn, som under tiden för

pågående utbildning icke själv har arbetsinkomst, borde höjas till minst

20 år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

129

Då förslaget om höjning av avdragsåldern även avser kommunalbeskatt­

ningen, äro yttrandena från kommunalt håll av särskilt intresse. Svenska

stadsförbundet påpekar, att höjningen givetvis medför minskade inkomster

för kommunerna. De undersökningar, som verkställts på denna punkt, vore

föga ingående. Förbundet ville framhålla vikten av, att de upplysningar,

som i förevarande avseende kunde lämnas i de från städerna inkommande

yttrandena, ägnades allt beaktande vid ärendets fortsatta handläggning.

Svenska landstingsförbundet har intet att erinra mot förslaget. Sven­

ska landskommunernas förbund anser, att den föreslagna lättnaden blir av

viss betydelse för alla, som sträva att skaffa sina barn nödig utbildning,

innan de sändas ut i förvärvslivet, och att reformen således verkar i rätt

riktning.

Av de hörda städerna och landskommunerna ha de, som yttrat sig beträf­

fande förslaget i denna del, i regel endast lämnat upplysningar rörande de

ändrade bestämmelsernas beräknade inverkan å skatteunderlaget. Av dessa

uppgifter framgår, att höjningen av utdebiteringen skulle bliva förhållande­

vis obetydlig och icke överstiga 10 öre per skattekrona (för Stockholm och

Västerås 2 öre, Eskilstuna 10 öre, Uppsala 3 öre, Gävle

6

öre). Från flera

städer, bl. a. Stockholm, påpekas att reduceringen av skatteunderlaget på

grund av avdragsålderns höjning accentuerar svårigheterna för kommunerna

vid indragning av den kommunala progressivskatten. Direkt avstyrkande

föreligger endast från två landskommuner.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån anser att det måhända borde tagas

under övervägande, örn icke kommunerna i någon form borde hållas skades­

lösa för de minskade skatteintäkter, som bleve en följd av åtgärden.

De av kommittén föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande rätten

att räkna hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal har allmänt

tillstyrkts.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som i princip tillstyrkt höjning av avdrags­

åldern från 16 till 18 år, anför i anledning av nyssberörda ändringsförslag:

Därest familjeavdrag för hemmavarande barn i ålder 16—18 år, som till­

höra arbetspersonal, skall medgivas, där inkomsten ej uppgår till 600 kro­

nor, anser länsstyrelsen, att ett uttryckligt stadgande härom bör intagas i

anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen. Även om dylikt avdrag, så­

som kommittén förutsatt, skall medgivas, synas emellertid jordbrukare och

rörelseidkare med hemmavarande barn i ålder 16—18 år få sin ställning

vid kommunalbeskattningen försämrad i jämförelse med beskattningen en­

ligt gällande bestämmelser i fråga örn rätt att inräkna hemmavarande barn

bland föräldrarnas arbetspersonal. Med anledning härav anser länsstyrel­

sen, att nya avdragsbestämmelser för statsbeskattningens vidkommande, i

vad gäller såväl familjeavdrag för barn i åldern 16—18 år som avdrag i

dessa fall för driftspersonal, icke böra genomföras fristående från hithöran­

de avdragsfrågors slutliga lösning vid kommunalbeskattningen utan under­

kastas reformering först i samband därmed.

Kommitténs förslag att det belopp, vartill barnets egen inkomst högst får

uppgå för att familjeavdrag skall erhållas för barnet, bibehålies oförändrat

vid 450 kronor har i allmänhet ej mött gensaga.

Bihang lill riksdagens protokoll 19,18.

1 sand. Nr 258.

9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att med hänsyn til! önskvärdheten

av taxeringsarbetets förenkling familjeavdrag borde medgivas för barn un­

der 18 år, då barnets egen inkomst understiger 600 kronor (eventuellt in­

komst jämte en 100-del av förmögenheten). Då emellertid länsstyrelsen icke

kan frigöra sig från de betänkligheter, som mot denna inställning framförts

av bland andra kammarrätten, finner sig länsstyrelsen böra förorda bibehål­

lande av nuvarande bestämmelser.

I ett av länsstyrelsen i Värmlands län åberopat yttrande av föreningen

Värmlands läns taxeringsnämndsordförande hävdas, att gränsen bör sättas

till 600 kronor. Detta skulle ur taxeringssynpunkt innebära en mycket önsk­

värd och väl behövlig förenkling, då därigenom avdrag skulle lämnas ända

tills deklarations- och skatteplikt för barnets inkomst inträdde. En sådan

förändring skulle icke ha någon större statsfinansiell betydelse men där­

emot för den enskilde familjeförsörjaren — särskilt inom arbetarklassen —

vara av värde.

Även det av kommittén framlagda förslaget om delning av barnavdraget

i vissa fall, då föräldrarna icke äro gifta med varandra, eller, ehuru gifta

med varandra, leva åtskilda, har allmänt tillstyrkts. Länsstyrelsen i Hallands

lån bär erinrat, att bestämmelsens praktiska tillämpning torde bliva förenad

med avsevärt besvär för taxeringsmyndigheterna särskilt beträffande kontrol­

len av avdragets berättigande. För underlättande av sådan kontroll borde

skattskyldig, som anhåller om avdrag i nu förevarande avseende, till styr­

kande av detsamma åläggas att vid deklarationen foga intyg om utgivet upp-

fostringsbidrag. Härom borde meddelande intagas i deklarationsformuläret.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att utgivare av barnuppfost-

ringsbidrag icke böra behandlas som familjeförsörjare. Då dylikt avdrag

icke borde överstiga verkliga kostnaden, syntes avdrag i sådant fall böra

utgå i form av avdrag för periodiskt understöd.

Avdrag för husföreståndarinna.

Enligt gällande bestämmelser äger i fråga örn såväl statsbeskattningen som

kommunalbeskattningen skattskyldig, som under beskattningsåret haft hus­

föreståndarinna hos sig anställd, att, därest han varit ogift (varmed jämstäl-

les änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket

han varit berättigad erhålla avdrag, åtnjuta samma familjeavdrag, som till­

kommer skattskyldig för hustru.

Befolkningskommissionen ifrågasatte icke någon ändring beträffande des­

sa bestämmelser.

Kammarrätten har i remissyttrandet över kommissionens förslag upptagit

frågan om husföreståndarinneavdraget till granskning. Kammarrätten an­

ser det knappast förenligt med det av kommissionen angivna syftet med

höjning av familjeavdraget för hustru — eller att gynna giftermål och famil­

jebildning — att låta skattskyldig få familjeavdrag för husföreståndarinna

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

131

med samma höga belopp som för hustru. Kammarrätten anser till och med,

att det hör ifrågasättas, örn familjeavdraget för husföreståndarinna över

huvud taget bör bibehållas i ett system, där familjeavdraget för barn blivit

så väsentligt höjt som fallet skulle bliva enligt kommissionens förslag, ty

därmed syntes det huvudsakliga motivet för nu ifrågavarande avdrag ha

bortfallit.

Kommittén har för sin del i likhet med kammarrätten icke funnit skäl

föreligga därtill, att skattskyldig skulle för husföreståndarinna medgivas fa-

miljeavdrag med samma höga belopp som för hustru. Kommittén uttalar

beträffande detta spörsmål följande:

Det bör erinras örn att husföreståndarinna själv erhåller grundavdrag vid

beskattningen av sin inkomst. Med hänsyn till den icke obetydliga höjning

av barnavdragen som föreslagits kan det till och med ifrågasättas, att avdra­

get för husföreståndarinna sänkes något under nuvarande belopp. Kom­

mittén har övervägt att konstruera avdraget såsom ett fast sådant, lika stort

för samtliga ortsgrupper, vilket skulle verkställas efter det vanliga avdrag

samt bankning å dessa ägt rum. Kommunalskatteberedningen har emeller­

tid framhållit, att beredningen för kommunalbeskattningens del icke kan

taga ställning till förevarande fråga förrän i samband med avvägningen av

de ordinära avdragen. Vid sådant förhållande torde ej heller beträffande

statsbeskattningen slutlig ståndpunkt böra tagas förrän frågan kan lösas

även vidkommande kommunalbeskattningen. I avvaktan härå torde av­

draget böra anordnas på ett sådant sätt, att en blivande enhetlig lösning icke

föregripes och att avvikelsen från nu gällande ordning icke blir större än

nödvändigt.

Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att avdraget för husföre­

ståndarinna i fråga örn statsbeskattningen bestämmes till hälften av famil­

jeavdraget för hustru. I enlighet härmed skulle förevarande avdrag, på

vilket vanlig bankning finge ske, utgå med 300, 320, 340, 360 och 380 kro­

nor i respektive ortsgrupper och således bliva i stort sett oförändrat i för­

hållande till nu. Endast för ortsgrupperna I, III och V skulle det komma att

sänkas med

20

kronor.

I den mån frågan om avdrag för husföreståndarinna berörts i yttrandena

har kommitténs förslag tillstyrkts. Undantag utgör socialstyrelsen, som fin­

ner de skäl kommittén åberopat till stöd för sitt förslag knappast tillräckliga

för att föranleda ett frångående av nu gällande bestämmelser. Styrelsen

föreslår därför, att sådan skattskyldig även må komma i åtnjutande av den

föreslagna förhöjningen av hustruavdraget.

Avdrag vid ömmande omständigheter.

Kommittén har även till behandling upptagit de särskilda avdrag som

kunna utgå vid s. k. ömmande omständigheter och varom förmäles i 17 §

2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt 50 §

2 mom. kommunalskattelagen. Kommittén har därvid kommit lill den upp­

fattningen att vad som bör ändras icke är så mycket själva stadgandet som

fastmera tillämpningen av detsamma.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-58.

Kommittén påpekar bland annat, att då såsom exempel på omständigheter,

som kunna väsentligen nedsätta den skattskyldiges skatteförmåga, nämnes

»underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgi­

vet», därmed avses även det fall, att den skattskyldige har barn, för vilka

familjeavdrag ej medgives antingen på den grund att det överskridit ålders­

gränsen för avdrag eller därför att — i fall då föräldrarna äro ogifta eller

frånskilda — den andre av föräldrarna har vårdnaden om barnet.

I betänkandet heter det vidare:

Därest kommitténs förslag om halvering av barnavdragen i det sist an­

givna fallet genomföres, blir stadgandet örn extra avdrag icke längre tillämp­

ligt å detta. Däremot bör detsamma enligt kommitténs mening få använd­

ning i vissa fall, då barn, som överskridit 18-årsåldern, fortfarande under­

hålles och utbildas på den skattskyldiges bekostnad och den skattskyldiges

ekonomi därigenom i avsevärdare grad tynges. Särskilt torde avdrag i des­

sa fall kunna medgivas under första året efter det barnavdraget upphört, då

ökningen i skatten kan vara mycket kännbar för föräldrarna. Det är själv­

klart, att extra avdrag ej skall utgå i fall, då avdrag för periodiskt understöd

i stället erhålles.

I detta sammanhang må ifrågavarande stadgande något belysas ur en an­

nan synpunkt. Då för tillämpning av bestämmelsen erfordras, att den skatt­

skyldiges skatteförmåga finnes vara väsentligen nedsatt, kan detta i och för

sig icke betyda annat än att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt

under den som normalt är förenad med en viss inkomstnivå. Nedsättningen

är alltså icke principiellt bunden till särskilda inkomstskikt. Det ligger

dock i sakens natur, att de ömmande omständigheter, varom här är fråga,

bliva mest kännbara för skattskyldiga med mycket låga inkomster. Enligt

kommitténs mening bör emellertid bestämmelsen kunna tillämpas ganska

långt upp i inkomstskikten. Även för skattskyldiga, i ekonomiskt avseende

tillhörande medelklassen, kan inträffandet av de i bestämmelsen angivna om­

ständigheterna innebära mycket allvarliga påfrestningar å ekonomien, till

vilka hänsyn bör tagas vid beskattningen.

Kommittén har övervägt lämpligheten av att låta de nu anförda synpunk­

terna komma till uttryck i själva lagrummet eller i anvisningar till detta.

Tanken härpå har emellertid övergivits. Vad som påkallas är enligt kom­

mitténs åsikt, att beskattningsmyndigheterna erinras om de möjligheter till

åstadkommande av skälig jämkning i skattskyldigheten, som bestämmelsen

erbjuder. Det är en känd sak att praxis på detta område varit mycket väx­

lande; av det statistiska materialet synes framgå, att endast i ett fåtal orter

stadgandet tillämpats i större utsträckning. Lämpligast torde vara, att genom

samråd mellan landskamrerarna samt instruerande av taxeringsnämndsord-

förandena allvarliga försök göras att få till stånd en jämn praxis hos taxe­

ringsnämnderna. Detta är så mycket angelägnare som taxeringen regelmäs­

sigt icke överklagas, därest extra avdrag medgives med högre belopp än som

bort utgå, och prövningsnämnderna, vare sig besvär anförts eller ej, endast

i undantagsfall torde ändra taxeringsnämndernas på ortskännedom grundade

avgöranden i berörda fall.

Kommitténs uttalanden beträffande spörsmålet om avdrag vid ömmande

omständigheter ha i allmänhet icke berörts i yttrandena.

Statskontoret finner i likhet med kommittén önskvärt, att de möjligheter

till skattedifferentiering, som genom en vidgad tillämpning av förefintliga be­

stämmelser redan finnas på detta område, bättre tillvaratagas än vad för

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

133

närvarande synes vara fallet. Socialstyrelsen anser vad kommittén anfört be­

träffande den praktiska tillämpningen av beskattningsnämndernas befogen­

het att i ömmande fall utöver de allmänna avdragen medgiva särskilda av­

drag förtjäna beaktande.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker särskilt kommitténs uttalande,

att avdrag av förevarande slag bör få användning i vissa fall då barn, som

fyllt 18 år, fortfarande underhålles och utbildas på den skattskyldiges be­

kostnad, och därigenom den skattskyldiges ekonomi i avsevärdare grad

lynges.

I detta sammanhang må anföras ett uttalande av länsstyrelsen i Malmö­

hus lån:

Lagförslaget synes icke ha tagit tillräcklig hänsyn till sådana skattskyldiga,

som ha att dragas med större eller mindre skulder, åsamkade exempelvis ge­

nom studier eller dylikt, och gäller detta icke blott ensamstående skattskyl­

dig utan även den, som bildat familj. Sålunda torde det icke vara så all­

deles ovanligt att exempelvis en läroverkslärare, som har att dragas med av­

sevärda studieskulder, i realiteten efter verkställda skuldamorteringar till

bestridande av sina levnadskostnader har mindre till förfogande än en skick­

lig yrkesarbetare. Emellertid utsäges i betänkandet under rubriken »Avdrag

vid ömmande omständigheter» att för sådant ändamål avsedda bestämmel­

ser böra kunna tillämpas ganska långt upp i inkomstskikten. Under sådana

förhållanden torde måhända möjlighet finnas jämväl för nyss omförmälda

skattskyldige att erhålla behövlig lindring i beskattningen.

Beskattningen av äkta makar.

Befolkningsltommissionen.

Då frågan om äkta makars beskattning av befolkningskommissionen upp­

tagits till utredning, har det, efter vad kommissionen i sitt betänkande fram­

håller, varit hänsynen till sådana äktenskap, där hustrun har egen inkomst,

som påkallat utredningen. För äktenskap av detta slag kunna nämligen

nuvarande regler leda till en hårdare beskattning av de äkta makarna, örn

de leva tillsammans, än den sammanlagda beskattning, som skulle hava

drabbat dem såsom ogifta, vilket enligt kommissionens uppfattning redan

från allmänna rättvisesynpunkter framstår såsom en obillighet. Kommis­

sionen har därutöver å denna fråga lagt de befolkningspolitiska och familje-

sociala synpunkter, som förut berörts och som helt allmänt tala för en lägre

beskattning av äkta makar än av ogifta personer.

Kommissionen har först haft att taga ställning till spörsmålet, huruvida

principen om sambeskattning av äkta makar bör bibehållas. Kommissionen

har därvid funnit, att de skäl som i den — av kommissionen refererade —

skatterättsliga diskussionen anförts för sambeskattningens bibehållande,

syntes vara av avgörande beskaffenhet. Bestämmande för en familjs eko­

nomiska ställning vore normalt makarnas sammanlagda inkomst och för­

mögenhet, oavsett örn denna inkomst och förmögenhet tillkomme endera

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

maken eller båda. En särskild beskattning av vardera maken skulle inne­

bära fara för otillbörliga manipulationer genom överflyttning av förmögen­

het och inkomst makarna emellan. Den finansiella förlusten härav skulle

kunna för det allmänna bliva avsevärd. Tekniska svårigheter skulle vidare

uppstå i fråga om påläggandet av barnavdrag och andra avdrag. I främ­

mande länder torde sambeskattningens princip vara allmänt vedertagen. På

grund av vad sålunda anförts ville kommissionen bestämt avråda från att

bryta med sambeskattningsprincipen.

Kommissionen hänvisar till att merbeskattningen av äkta makar, som båda

lia inkomst, skulle såvitt avser de inkomstskikt, för vilka beskattningen ej är

progressiv, bliva helt undanröjd genom antagande av kommissionens för­

slag om jämkningar i ortsavdragen, enligt vilket grundavdraget och familje-

avdraget för hustru skulle bliva lika stora. För större inkomsttagare skulle

frågan enligt kommissionens förslag lösas på indirekt väg sålunda, att den

nuvarande ordningen med dess möjligheter till orättvisa i sporadiskt före­

kommande fall lämnades orubbad men att genom en beskattningsanordning

av särskild beskaffenhet sådana förmåner erbjödes åt äkta makar, att där­

igenom tillfyllestgörande kompensation komme att beredas de makar, vilka

genom sambeskattningen erhölle en merbelastning i avseende å den all­

männa beskattningen. En dylik anordning bär kommissionen sökt uppnå

genom utformandet av den av kommissionen föreslagna skatten för familje­

lif älp.

Kommissionen bar vidare ansett, att de numera i stor utsträckning rå­

dande förhållandena i fråga om de gifta kvinnornas arbete äro av den be­

skaffenhet, att någon omedelbar åtgärd bör vidtagas för att bringa den för­

värvsarbetande hustrun i ett mindre ogynnsamt läge i jämförelse med den

hustru, som är i tillfälle att helt ägna sitt arbete åt hemmet. Vad som med

sådant syfte åtgöres skulle komma att ingå såsom ett naturligt led i de anord­

ningar med social och befolkningspolitisk karaktär, varom här är fråga. Kom­

missionen har därför föreslagit, att maximibeloppet för det gift kvinna nu

tillkommande avdraget från egen arbetsinkomst höjes från

200

till 400 kro­

nor.

Rörande innehållet i de över befolkningskommissionens förslag avgivna

yttrandena hänvisas till referatet i kommitténs betänkande (sid. 132 ff.).

Kommittén.

Beträffande spörsmålet om äkta makars beskattning har kommittén i lik­

het med befolkningskommissionen och nästan samtliga de myndigheter, som

yttrat sig över kommissionens betänkande, funnit ofrånkomligt att bibehålla

principen om sambeskattning.

Kommittén motiverar sitt ställningstagande på följande sätt.

Det är uppenbart, att från deras synpunkt, som synas hårdast drabbade

av principens konsekvenser — äkta makar, vilka båda redan före äktenskapet

haft egna inkomster —- den genom äktenskapet uppkomna merbeskattningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

135

förefaller obegriplig och orättvis. Enligt kommitténs mening bör jämförel­

sen emellertid icke ske endast mellan två makars beskattning, sådan den var

före och blivit efter äktenskapets ingående, utan även och framförallt mel­

lan två familjer med lika stora inkomster, där inkomsten i det ena fallet

helt intjänats av mannen men i det andra fallet av båda makarna. Det kan

icke med skäl påstås annat än att de båda familjernas skatteförmåga är i stort

sett densamma. Skattekraften förändras icke efter den proportion, i vilken

inkomsten råkar tillföras familjen av den ene eller den andre av makarna.

Enligt kommitténs uppfattning skulle det vara i hög grad oriktigt att genom

lindring av skatten för dem, vilka rimligtvis kunna bära densamma, öka skat­

ten för andra familjer, som äro lika eller sämre ställda. Att sambeskatt-

ningsprincipens upphävande skulle för statsverket medföra avsevärd skat-

teförlust, som skulle komma att ytterligare ökas genom överflyttningar av

inkomst och förmögenhet mellan makar i avsikt att vinna ytterligare skatte-

lindring, är obestridligt.

Den ståndpunkt, kommittén sålunda intager i själva principfrågan, hind­

rar icke, att det för kommittén är ett önskemål att de nyss anmärkta olä­

genheterna av sambeskattningen reduceras i den mån det kan ske utan att

skattebördan därför överflyttas till de familjer, i vilka inkomsten härrör

från endast en av makarna.

Betydelsefulla ändringar i förevarande avseende ha ock av kommittén

förutsatts komma till stånd i och med antagande av kommitténs förslag till

omläggning av ortsavdragen. Enligt detta förslag skulle familjeavdraget

Summa statsskatter och kommunal

Statsskatt enligt kommitténs förslag

progressivskatt år 1937

(110

%

av grundbeloppet för bottenskatten)

Taxerat

belopp,

kr.

Ensamstående

Äkta

makar,

summa

kronor

Ökning

i

%

av

tax.

belopp

Ensamstående

Äkta

makar,

summa

kronor

Ökning

resp.

minskning

i % av tax.

belopp

vardera |

kronor

summa

kronor

vardera

kronor

summa

kronor

1,000

1,000

8.16

8.16

j-

16.32

25.50

+

0.46

8.91

8.91

J. 17.82

19.80

+ O.io

2,000

1,000

49.98

8.16

J. 58.14

76.50

+

0.61

54.45

8.91

|

63.36

59.40

-

0.13

2,000

2,000

49.98

49.98

j. 99.96

127.50

+

0.69

54.45

54.45

|

108.90

108.90

±

0

3.000

1.000

100.98

8.16

j- 109.14

127.50

+

0.46

103.95

8.91

j. 112.86

108.90

-

0.10

3,000

3,000

100.98

100.98

j- 201.96

241.17

+

0.65

103.95

103.95

j. 207.90

221.10

+

0.22

4.000

2.000

151.98

49.08

J. 201.96

241.17

-f 0.65

154.55

54.45

j> 209.00

221.10

+

0.20

O O

o

o

o

©

o

sf

268.98

49.98

j. 318.96

364.83

+ 0.57

281.60

54.45

j. 336.05

344.30

+ 0.10

8,000

4,000

397.45

151.98

J. 549.43

694.00

+ 1.20

43". 10

154.45

J. 584.65

678.30

+ 0.78

10,000

10,000

545.91

545.91

j. 1,091.82

1,734.67

+ 3.21

619.40

619.40

1 1,238.80

1,698.30

+

2.30

8

8

o

o

.

©

ift*

S i

1,841.51

209.65

} 2,051.16

2,535.83

4* 1.94

1,971.00

215.05

J- 2,186.05

2,455.80

+ 1.08

20,000

20,000

1,841.51

1,841.61

} 3,683.02

5,204.17

+

3.80

1,971.00

1,971.00

| 3,942.00

5,256.30

+

3.29

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

för hustru, som nu är avsevärt mindre än grundavdraget, komma att höjas

betydligt och för inkomster upp till cirka 5,000 kronor bliva lika stort som

eller endast obetydligt lägre än avdraget för ogift. För inkomster över nyss­

nämnda belopp skulle familjeavdraget bliva detsamma som vid lägre in­

komster, varemot avdraget för ensamstående skulle gradvis avtaga för att

vid ett taxerat belopp å 14,000—15,000 kronor vara helt eliminerat.

De verkningar, som nu berörda ändringar i avseende å ortsavdragen skulle

medföra för beskattningen av äkta makar, vilka båda lia inkomst, äro ganska

avsevärda. Därest sammanlagda inkomsten icke överstiger 5,000 kronor, blir

det över huvud icke någon merbeskattning eller också en mycket obetydlig

sådan. I vissa fall kan på grund av bankningsregeln rent av någon liten

minskning av skatten uppkomma. Vid högre inkomster kan progressivite-

tens inverkan icke helt upphävas av den ökade differentieringen mellan en­

samstående och familjer, men merbeskattningen blir dock av mindre stor­

leksordning än enligt gällande regler utom vad angår mycket höga inkomster.

För belysande av verkningarna av sambeskattningen för äkta makar dels

vid tillämpning av gällande bestämmelser och dels enligt de av kommittén

föreslagna bestämmelserna (jämväl i avseende å skatteskalorna) må hänvisas

till exempel, samtliga avseende ortsgrupp I1.

Beträffande slutligen frågan om det gift kvinna tillkommande avdraget

från egen arbetsinkomst har kommittén förklarat sig finna vissa av kam­

marrätten i dess yttrande över befolkningskommissionens förslag framförda

synpunkter till stöd för uppfattningen, att nämnda avdrag borde helt utgå

ur skattesystemet, vara värda stort beaktande.

Kommittén anför i denna fråga:

Om familjeavdraget för hustru på sätt av kommittén föreslagits göres

ungefär lika stort som grundavdraget för ogifta skattskyldiga (för högre

inkomster till och med större), rubbas den förutsättning, som utgjort grund

för hustrus särskilda avdrag för arbetsinkomst, nämligen att en hustru med

eget förvärvsarbete genom det särskilda avdraget i förening med familje­

avdraget skulle få ungefär samma avdrag som örn hon varit ogift. Att

märka är att hustruavdragets höjning enligt förslaget, vilken utgör i me­

deltal 320 kronor (obankat), mer än väl uppväger förlusten av det sär­

skilda avdraget. Det särskilda avdraget från arbetsinkomsten skulle på

sätt kammarrätten påvisat sätta den gifta kvinnan med arbete utom hem­

met i betydligt bättre ställning än både den ogifta förvärvsarbetande kvin­

nan och den hustru, som biträder sin man i hans verksamhet — jordbruk,

tjänst, rörelse eller vad det må vara.

Det kan enligt kommitténs förmenande visserligen icke bestridas, att av­

lönat biträde i hemmet, utlämnande av barn till vård utom hemmet och

dylikt kan vara en förutsättning för gift kvinnas förvärvsarbete, varför

ifrågavarande utgifter ur viss synpunkt kunna betraktas såsom omkostna­

der för hennes arbetsförtjänst. Detta förhållande är emellertid ej utmär­

kande för gift kvinna till skillnad från ogift utan kan förekomma beträf­

fande både gifta och ogifta (änkor, frånskilda). Därest skattelagstiftningen

över huvud taget skall tänkas taga hänsyn till förhållandet, bör detta

sålunda ej ske i förevarande sammanhang. Skillnaden mellan gifta och

ogifta beaktas enligt kommitténs mening tillräckligt genom de generella av-

dragsreglerna. Den av befolkningskommissionen antydda möjligheten att

vid beskattningen hänsyn till värdet av hustrus arbete i hemmet för dess

1

Se sid. 135. Beträffande högre inkomstskikt försvåra ändringar i skatteskalorna jämförelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

137

räkning skulle tagas på det sätt, att detta mer eller mindre likställdes

med skattepliktig inkomst, förefaller kommittén utesluten. En dylik ord­

ning synes i varje fall föga ägnad att befordra hem- och familjebild­

ning.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att ifrågavarande

avdrag borttages för statsbeskattningens del.

Kommunalskatteberedningen har rörande denna fråga meddelat, att be­

redningen icke kan fatta ståndpunkt till densamma, förrän beredningen

tagit ställning till spörsmålet om storleken av familjeavdraget för hustru.

Beredningen har därför funnit, att för kommunalbeskattningens del någon

ändring på denna punkt icke nu bör ifrågakomma.

Att avdraget sålunda bibehålies beträffande kommunalbeskattningen men

avskaffas i fråga om statsbeskattningen synes, enligt vad kommittén yttrar,

icke behöva föranleda tekniska svårigheter vid taxeringsarbetet, enär före­

varande avdrag utformats som ett s. k. allmänt avdrag. De allmänna av­

dragen upptagas å deklarationsblanketten särskilt för sig beträffande kom­

munal- och statsbeskattningen; skiljaktigheter föreligga för övrigt redan

enligt nu gällande bestämmelser, såsom i fråga om avdraget för skatter

m. m.

Yttrandena.

Den av kommittén intagna ståndpunkten i fråga om beskattningen av

äkta makar, nämligen att principen om sambeskattning skall bibehållas, har

av myndigheterna, i den mån de yttrat sig i frågan, i allmänhet godtagits.

De av kommittén åberopade skälen angivas därvid ha varit utslagsgivande

vid ställningstagandet.

Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar särskilt, att ett borttagande av sam-

beskattningsprincipen beträffande statsbeskattningen sannolikt skulle sär­

skilt gynna städernas och industrisamhällenas skattedragande på lantbefolk­

ningens bekostnad. Det vore nämligen huvudsakligen bland industriarbe­

tarna och vissa allmänanställda grupper, som hustrun hade tillfälle till sär­

skild och till beloppet avsevärd arbetsinkomst. Men det syntes obestrid­

ligt, att den omständigheten huruvida ett inkomstbelopp förvärvats av man­

nen eller hustrun icke inverkade på skatteförmågan.

Några länsstyrelser intaga en mera kritisk ståndpunkt till kommitténs för­

slag i denna del.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda:

Länsstyrelsen finner det beklagligt, att kommittén icke ansett sig kunna

annat än lämna det gamla, ständigt aktuella problemet örn makars sambe­

skattning väsentligen olöst; dess förslag om ökat hustruavdrag saknar näm­

ligen större betydelse inom stora inkomsttagaregrupper, särskilt då kom­

mittén samtidigt föreslår borttagandet av avdrag från hustruns egen arbets­

inkomst. Den merbeskattning, som------------ i många fall kommer att kvar­

stå, kommer givetvis att framstå såsom orättvis, särskilt i de fall, då hustrun

bär inkomst av eget arbete eller egen förvärvsverksamhet. Visserligen är

det sant, att, som kommittén säger, jämförelse icke bör ske endast mellan

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ivå makars beskattning, sådan den var före och blivit efter äktenskapets in­

gående, men länsstyrelsen kan icke dela kommitténs uppfattning att jäm­

förelse framför allt bör ske mellan två familjer med lika stora inkomster,

där inkomsten i det ena fallet intjänats av mannen men i det andra fallet av

båda makarna, och att det icke med skäl kan påstås annat än att de båda

familjernas skatteförmåga i stort sett är densamma. I det förra fallet finns

ju hustruns arbetskraft att tillgå i hemmet, och redan på den grund måste

skatteförmågan vara större än då för uppnående av samma sammanlagda

inkomst också hustrun måste utföra förvärvsarbete utom hemmet. Även

om det ur vissa synpunkter måste anses olyckligt, synes det med det nuva­

rande samhällets struktur ofrånkomligt, att i ett mycket stort antal fall fa­

miljebildning är, i varje fall örn den, såsom önskvärt är, skall kunna ske

vid någorlunda unga år, direkt beroende på båda makarnas arbetsförtjänst,

och skattelagstiftningen synes icke böra underlåta att taga hänsyn till detta

faktiska förhållande. Det synes för övrigt riktigare att göra jämförelse med

de fall, då två andra personer än äkta makar, exempelvis två syskon, mor

jämte son, ja, till och med två arbetskamrater, hava gemensamt hushåll. Då

det icke ifrågasatts eller kan ifrågasättas att här taga hänsyn till den ge­

nom samhushållet onekligen ökade skattekraften, synes tillräcklig anledning

icke finnas att bibehålla en motsatt regel blott beträffande äkta makebe­

skattningen. Då man, samtidigt som betydelsen av denna ökade beskatt­

ning förringas, som ett skäl mot en omläggning anför den betydande skatte-

förlusten för staten, behöver ytterligare endast påpekas, att ett dylikt skäl

icke kan få vara avgörande för bibehållande av skatteregler, som i och för

sig erkännas vara orättvisa och osociala. Ur nu anförda synpunkter hade

länsstyrelsen ansett det vara synnerligen önskvärt att utredning förelegat,

som gjort det möjligt att bedöma verkningarna av en sådan omläggning att

sambeskattningen helt upphävts, i varje fall då det gäller hustrus inkomst

av arbete eller förvärvsverksamhet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser åtgärden att sätta avdraget för hustru

lika stort som grundavdraget helt visst vara ett steg i rätt riktning, men då

kommittén funnit ofrånkomligt att bibehålla principen örn sambeskattning

för äkta makar, kvarstode tyvärr den mycket och enligt länsstyrelsens me­

ning med rätta påtalade obillighet, som sådan sambeskattning innebure.

Enligt länsstyrelsens uppfattning kunde därför frågan om äkta makars

beskattning icke anses genom förslaget lia vunnit sin slutgiltiga lös­

ning.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som i sitt yttrande över befolkningskom-

missionens förslag uttalat sig för att steget till självständig beskattning bor­

de tagas fullt ut, beklagar, att hinder därför fortfarande syntes möta.

Socialstyrelsen har ställt sig tveksam mot förslaget i denna del men anser

sig dock icke kunna avstyrka detsamma, i synnerhet som olägenheterna av

sambeskattningen avsevärt reducerades genom den föreslagna omläggnin­

gen av ortsavdragen.

Kommitténs förslag om borttagande för statsbeskattningens vidkomman­

de av det gift kvinna i vissa fall tillkommande särskilda avdraget å högst

200

kronor har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga myndighe­

ter utom länsstyrelsen i Kronobergs län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

139

Sistnämnda länsstyrelse finner det ökade familjeavdraget för hustru knap­

past utgöra bärande skäl för den föreslagna åtgärden, varemot bl. a. den

kvarstående samtaxeringen för äkta makar torde kunna åberopas som skäl

för bibehållande av berörda avdrag. Då för kommunalbeskatlningens del

någon ändring i fråga om detta avdrag icke nu kunde ifrågakomma, fram-

stode såsom ett aktuellt önskemål ur taxeringsteknisk synpunkt, att vare

sig avdraget bibehölles eller borttoges, i varje fall samma regel tillämpades

i avseende å statsbeskattningen och kommunalbeskattningen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som i princip tillstyrkt kommitténs för­

slag i förevarande avseende, hävdar att likformighet bör gälla mellan stats-

och kommunalbeskattningen.

1928 års skattereform innefattade även ändringar i avseende å familjebe-

Departements-

.

chefen.

skattningen, åsyftande något ökad differentiering med hänsyn till barnanta­

let. Krav på ytterligare lättnad i familjeförsörjarnas skattebörda gjorde sig

emellertid snart gällande. Redan 1931 års riksdag beslöt i anledning av väckt

motion att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande ändrade grunder

för familjeavdragens bestämmande. Frågan om familjebeskattningen har

därefter varit föremål för utredning dels inom befolkningskommissionen, vars

förslag berörde såväl den kommunala som den statliga beskattningen, dels

ock av 1936 års skattekommitté såvitt angår statsbeskattningen. För den

kommunala beskattningens del har frågans fortsatta utredning hänskjutits

till kommunalskatteberedningen.

Vid behandlingen av spörsmålet örn en skattedifferentiering efter barnan­

talet ha befolkningskommissionen och skattekommittén bedömt problemet

från i viss mån olika utgångspunkter. Medan för kommissionen helt natur­

ligt befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter trätt i förgrunden,

har kommittén i första band betraktat frågan såsom ett spörsmål om skat­

tens avvägning efter förmågan. Från såväl den ena som den andra utgångs­

punkten har fastslagits, att den nuvarande skattedifferentieringen efter fa-

miljestorlek icke är tillfredsställande. Befolkningskommissionen har dock i

sitt förslag gått icke obetydligt längre än skattekommittén vid försöken att

åstadkomma lättnad åt familjeförsörjare och särskilt barnrika sådana.

Redan i samband med framläggandet av förslaget till 1936 års riksdag rö­

rande omläggning av den direkta statsbeskattningen uttalade jag min prin­

cipiella anslutning till uppfattningen att en starkare differentiering mellan

skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikt i övrigt

är önskvärd. Oberoende av den vikt man kan vara böjd att tillskriva en

dylik differentiering ur befolkningspolitiska synpunkter, torde en ganska hög

grad av enighet kunna vinnas därom, att — bortsett från de verkligt stora

inkomsterna — en relativ minskning av skattebördan för familjerna och na­

turligtvis framför allt de barnrika är önskvärd oell befogad.

Beträffande förevarande spörsmål föreligger av naturliga skäl nära sam­

band mellan stats- och kommunalbeskattningen. Jag bar tidigare redogjort

för de skäl som föranlett mig att föreslå omläggning av statsbeskattningen

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

utan att invänta kommunalskatteberedningens förslag i huvudfrågorna. Be­

redningen, som tagit del av kommitténs förslag rörande familjebeskatlnin-

gen, har meddelat, att detta icke synes vara ägnat att försvåra lösningen av

frågan för kommunalbeskattningens vidkommande. Det samråd, som så­

lunda ägt rum mellan de båda kommittéerna, ger mig anledning antaga, att

ett blivande förslag från kommunalskatteberedningen å sin sida icke kommer

att medföra oförutsedda verkningar på statsbeskattningen.

Vid den tekniska utformningen av den ifrågasatta nya avvägningen av

skattebördan mellan ensamstående skattskyldiga samt skattskyldiga med fa­

milj av olika storlek har skattekommittén utarbetat förslag som delvis avvi­

ka från vad nu i detta hänseende gäller och även från vad av befolknings-

kommissionen förordats. Metoden med fasta avdrag och s. k. bankning över-

gives sålunda i fråga örn »ensamstående», d. v. s. personer, som icke äro

gifta och ej heller ha barn, för vilka avdrag åtnjutes. För dessa ensamstå­

ende skattskyldiga skall det beskattningsbara beloppet enligt förslaget be­

stämmas med stöd av en särskild tabell. Svårigheterna att med skematiskt

bestämda avdrag av nuvarande typ ernå en tillfredsställande avvägning be­

träffande ensamstående i de lägsta inkomstskikten ha tydligen fört fram till

ett sådant tabellsystem med dess individuella behandling av avdragsfrågan.

Då sålunda regeln örn lika stora avdrag för alla inkomstskikt uppgivits, har

kommittén funnit det möjligt att vid högre inkomster åstadkomma en önsk­

värd starkare differentiering genom att alltefter inkomstens stegring konti­

nuerligt minska avdraget för ensamstående, så att det vid ett taxerat belopp

å cirka 14,600 kronor alldeles upphör.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till det av kommittén framlagda förslaget

rörande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek. Att familjeavdra-

get bör vara lika stort som grundavdraget för familjeförsörjare finner jag

väl motiverat icke minst ur den synpunkten att vissa olägenheter av sambe-

skattningen för äkta makar därigenom upphävas. Den avvägning av de oli­

ka avdragens storlek, vartill kommittén efter ingående undersökningar och

överläggningar kommit, synes mig kunna godtagas. Endast i fråga örn en­

samstående i vissa lägre inkomstskikt föreslår jag någon jämkning nedåt av

de i tabellen upptagna beskattningsbara beloppen.

Denna jämkning avser icke inkomsterna strax ovanför skattskyldighets-

gränsen, där de av kommittén föreslagna höjningarna för ensamstående sy­

nas obetydliga eller måttliga, utan något högre inkomster. För dessa skulle

nämligen en tillämpning av tabellen i oförändrat skick medföra en skatte-

skärpning, vilken såväl absolut som framför allt relativt sett är ganska be­

tydande. Detta gäller särskilt de högre ortsgrupperna. Den justering av

tabellen jag med hänsyn därtill funnit motiverad avser taxerade belopp i

ortsgrupp I 1,250—1,790 kronor, i ortsgrupp II 1,350—2,090 kronor, i orts-

grupp III 1,450—2,390 kronor, i ortsgrupp IV 1,550—2,690 kronor och i orts­

grupp V 1,650—2,990 kronor. Enligt verkställda beräkningar skulle den

nu förordade lättnaden för vissa inkomstskikt i förhållande till kommit­

téns förslag innebära en skatteförlust (avseende 1936 års skatteunderlag) icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

141

överstigande 1 miljon kronor. Detta belopp är icke av den storleksordning,

att förutsättningarna i andra avseenden för kommitténs förslag därigenom

rubbas.

Såsom förut nämnts innebär förslaget i avseende å ensamståendes beskatt­

ning en skatteskärpning för högre inkomsttagare genom successiv reduktion

av grundavdraget ned till noll. Då jag finner de skäl, som kommittén åbe­

ropat till stöd för förslaget i denna del, övertygande, ansluter jag mig till

detta.

Av den ståndpunkt jag enligt det föregående intagit i själva sakfrågorna

torde framgå, att jag även godtagit den tekniska utformningen av kommit­

téns förslag. Jag vill icke bestrida det principiellt berättigade i de anmärk­

ningar, som gjorts mot den dubbla ortsavdragsmetod, som den förordade

anordningen för beskattningen av ensamstående medför. Något reellt miss­

förstånd torde dock icke behöva uppstå. Varje oklarhet skulle för övrigt

avlägsnas, därest man toge steget fullt ut och läte tabellen omfatta samtliga

kategorier skattskyldiga. Yrkanden på dylik utvidgning av tabellsystemet

ha också i några yttranden framställts. Det är dock att märka, att ett full­

ständigt tabellverk — som givetvis måste vara en del av själva författningen

— skulle bliva mycket vidlyftigt. Det uppslag till förenklingar, som riks-

räkenskapsverket framfört, innebär sakliga ändringar av icke obetydlig räck­

vidd i den gjorda avvägningen och kan därför ej nu upptagas. Då för kom­

munalbeskattningens del den nuvarande metoden med bankning ännu så län­

ge måste bibehållas, finner jag icke nödvändigt att nu låta överföra av-

dragssystemet, vad angår familjeförsörjare, i ett vidlyftigt, i själva förord­

ningen ingående tabellverk. Däremot överväger jag möjligheterna att i ad­

ministrativ ordning utgiva ortsgruppsvis ordnade tabeller, med angivande

direkt av beskattningsbara belopp, beträffande de vanligen förekommande

fallen: gifta utan barn, med ett barn etc.

För bedömande av verkningarna av det nu förordade förslaget i olika

inkomstlägen och vid olika familjek ombinationer må hänvisas till exempel,

som lämnas i tabell 1 av den tabellbilaga F, som torde få bifogas detta pro­

tokoll.

Förslaget örn höjning av åldersgränsen för erhållande av barnavdrag från

16 till 18 år beträffande såväl stats- som kommunalbeskattningen har all­

mänt tillstyrkts. Enighet synes numera också råda därom, att en ytterliga­

re höjning av nämnda gräns icke lämpligen bör ske. Även jag kan för min

del helt ansluta mig till förslaget i denna punkt. Vad kommunerna angår

synes den föreslagna ändringen vara av relativt underordnad betydelse, i det

att skatteunderlaget icke i högre grad kommer att minskas därigenom.

Mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande rätten att räk­

na hemmavarande harn bland föräldrarnas arbetspersonal har jag intet att

erinra. En redaktionell omarbetning av hithörande bestämmelser bar emel­

lertid ägt rum.

Beträffande frågan örn eventuell ändring i storleken av det belopp, var­

till barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag skall erhållas

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

för barnet, har kommittén, synbarligen med tvekan, funnit sig böra föreslå

att beloppet bibehålies oförändrat vid 450 kronor. Befolkningskommissionen

hade föreslagit höjning av beloppet till 600 kronor under hänvisning bland

annat till att barnavdragen, till vilka nämnda belopp borde stå i relation,

blivit höjda. Kammarrätten fann valet stå emellan beloppen 450 och 600

kronor, därvid kammarrätten ansåg det försiktigast att bibehålla beloppet

450 kronor oförändrat. För egen del finner jag mig böra förorda, att ifråga­

varande belopp sättes till 600 kronor. Ur taxeringssynpunkt innebär denna

ändring en stor förenkling, då familjeavdrag för barn kommer att lämnas i

alla de fall, där ej deklarations- och skatteplikt för barnets inkomst förelig­

ger. Det är visserligen riktigt, att skattefriheten för barnets inkomst därige­

nom något utökas. Då emellertid tidigare vid bestämmande av förevarande

belopp familjeavdraget för barn (efter bankning) fått vara utgångspunkten,

torde den föreslagna höjningen av barnavdragen väl motivera någon höjning

även av sagda belopp.

Den ifrågasatta uppdelningen av barnavdraget i vissa fall, då föräldrarna

icke äro gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, leva åtskilda,

finner jag välgrundad. Att fall understundom kunna inträffa, då även halvt

avdrag skulle bliva större än det lämnade underhållsbidraget, torde vara

ofrånkomligt. En regel, enligt vilken avdraget skulle maximeras till bidragets

belopp, skulle säkerligen bliva alltför besvärlig i tillämpningen. Det kan väl

ej bestridas, att det föreslagna stadgandet i vissa fall kan vålla besvär för

taxeringsmyndigheterna. Den genom stadgandets avfattning fastslagna pre-

sumtionen, att -— därest icke annat visas eller av omständigheterna fram­

går — båda föräldrarna skola anses lia bidragit till barnets underhåll och

.således ha rätt till halvt avdrag vardera, torde dock i hög grad underlätta

tillämpningen.

Rörande avdraget i vissa fall för husföreståndarinna ansluter jag mig till

kommitténs förslag, enligt vilket sagda avdrag beträffande statsbeskattnin-

gen skall utgöra hälften av familjeavdraget för hustrun.

I de uttalanden, sorn av kommittén gjorts rörande tillämpningen av stad­

gandet örn särskilt avdrag vid ömmande omständigheter, kan jag i huvudsak

instämma. Det synes mig vara av stor betydelse, att de möjligheter till skatte-

differentiering, som stadgandet erbjuder, verkligen tillvaratagas. Jag är ense

med kommittén därom, att bestämmelsen bör kunna tillämpas ganska långt

upp i inkomstskikten, därest de angivna förutsättningarna äro för handen.

Vad beträffar tillvägagångssättet för ernående av en jämnare praxis på om­

rådet finner jag de av kommittén förordade åtgärderna vara värda att prövas.

Såväl befolkningskommissionen som kommittén ha funnit ofrånkomligt att

bibehålla principen om sambeskattning av äkta makar, och denna uppfatt­

ning har i allmänhet vunnit anslutning i myndigheternas yttranden. Från

några håll har dock ifrågasatts principens upphävande åtminstone vad angår

hustrus inkomst av tjänst eller rörelse. De skäl som å ena och andra sidan

åberopats i denna omtvistade fråga äro alltför väl kända för att behöva här

återgivas. För egen del finner jag de starkaste skälen tala för ett bibehålian-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

143

de av sambeskattningen. Genom ortsavdragens omläggning reduceras olägen­

heterna av principen högst betydligt; så snart makarnas sammanlagda in­

komst icke överstiger c:a 5,000 kronor, uppkommer ingen eller blott mycket

ringa merbeskattning.

Kommitténs — allmänt tillstyrkta — förslag örn borttagande för statsbe-

skattningens vidkommande av det gift kvinna i vissa fall tillkommande sär­

skilda avdraget å högst 200 kronor finner jag välgrundat. På grund av dekla­

rationsblankettens uppställning torde den omständigheten, att skilda princi­

per i detta hänseende komme att tillämpas vid statsbeskattningen och kom­

munalbeskattningen, icke medföra tekniska svårigheter vid taxeringsarbetet.

Skattesystem och skatteskalor vid beskatt

ningen av fysiska personer.

Kommittén.

Efter det kommittén på sätt berörts i det föregående tagit ståndpunkt

till vissa allmänna frågor rörande den avsedda omläggningen av det nu­

varande statsskattesystemet, har kommittén ingått på frågan örn systemet

för statsbeskattningen av fysiska personers inkomst och förmögenhet. Av­

görandet av denna fråga har naturligen även måst innefatta ett ställnings­

tagande till spörsmålet om skatternas avvägning mellan olika inkomstklas­

ser och inkomsttyper. Vid bedömandet av frågan om själva beskattnings-

systemet har spörsmålet örn förmögenhetsbeskattningens anordnande trätt

i förgrunden.

Ehuru i direktiven för kommittén närmast förutsatts att i det nya skatte­

systemet förmögenhetsbeskattningen skulle anknytas till någon eller några

av de skatteformer, vilka redan tillämpats i Sverige, har kommittén dock

ansett sig böra jämväl undersöka förutsättningarna för införandet av en för

vårt land helt ny form för beskattning av förmögenhet, nämligen allmän

merbeskattning å förmögenhetsavkastning.

Liksom fallet varit vid tidigare utredningar har kommittén, främst på

grund av de stora tekniska svårigheterna att för de olika förvärvskällorna

urskilja vad som skall anses utgöra förmögenhetsavkastning, avvisat tan­

ken på denna beskattningsform. Rörande den närmare motiveringen för

kommitténs ställningstagande torde få hänvisas till betänkandet (sid. 138

—140).

En annan fråga, som av kommittén i detta sammanhang upptagits till

behandling, avser den stundom ifrågasatta rätten för den skattskyldige att

vid inkomstberäkningen beträffande taxering till statsskatt erhålla avdrag

icke blott för erlagda kommunalutskylder ulan även för kronoutskylder

(betänkandet sid. 140—143). Kommittén har icke kunnat förorda dylik

\itvidgad avdragsrätt. Därvid ha varit avgörande, icke så mycket teore-

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

tiska skäl utan mera den omständigheten, att vinsten för de skattskyldiga

av rätt till utskyldsavdrag för kronoskatter skulle vara mycket tvivelaktig.

Då en sådan rätt naturligen finge uppvägas med en skärpning av progres­

sionen, så att skattens verkan i olika inkomstlägen bleve ungefär densam­

ma som eljest avsetts, skulle beskattningen för de enskilda skattskyldiga

under förutsättning av jämna inkomster stanna vid i det närmaste sam­

ma belopp enligt båda alternativen. Någon vinst för dessa skattskyldiga

skulle alltså ej bliva en följd av utskyldsavdraget. Enligt vad med exem­

pel visas skulle vid växlande inkomster ett system med rätt till avdrag för

skatter åstadkomma en ytterligare belastning av topparna utan att föran­

leda motsvarande mildring för de låga inkomståren. Även örn kommit­

tén icke velat bestrida vikten av de psykologiska skäl som kunna tänkas,

oavsett de anförda synpunkterna, tala för en avdragsrätt, har kommittén

därför funnit de övervägande skälen tala emot införande av sådan rätt.

De olika förslag till skattesystem med tillhörande skatteskalor, som be­

handlats under utredningsarbetet, lia hänförts till tre alternativa grupper.

Härom anföres i betänkandet:

A.-cilternativen innefatta två från varande fristående skatter, en inkomst­

skatt och en förmögenhetsskatt. B-alternativen lia avsett en kombinerad

inkomst- och förmögenhetsskatt av samma typ som den nu gällande (allt­

så med förmögenhetsdel lagd till inkomsten för bestämmande av det taxe­

rade beloppet) samt vid sidan härav en fristående förmögenhetsskatt. En­

ligt C-alternativen skulle bela statsbeskattningen å inkomst och förmögen­

het uttagas i form av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med

enhetlig eller efter skiktskala uppbyggd förmögenhetsdel. En mångfald

alternativa skatteskalor för fysiska personers inkomstskatt, förmögenhets­

skatt eller kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt ha upprättats. In­

komstskatten i A-alternativen samt inkomst- och förmögenhetsskatten i B-

och G-alternativen ha i enlighet med de antagna förutsättningarna för­

delats på en rörlig progressiv bottenskatt och en fast progressiv tilläggs­

skatt.

Det har under utredningen visat sig lämpligt att — oavsett valet av skat­

tesystem — låta samma skatteskalor (för bottenskatten och för tilläggs­

skatten) bliva tillämpliga å inkomstskatten (alternativ A), respektive in­

komst- och förmögenhetsskatten (alternativen B och C). Den beskattning

av förmögenhet, som i alternativen B och C skall uttagas genom den kom­

binerade inkomst- och förmögenhetsskatten, utvinnes nämligen enbart ge­

nom den till inkomsten lagda förmögenhetsdelen. Avvägningen av skatte­

bördan mellan de talrika skattskyldiga, vilka icke äga förmögenhet, skulle

icke bliva densamma enligt de olika systemen, därest skatteskalorna för

inkomstskatten, respektive inkomst- och förmögenhetsskatterna skilde sig

från varandra.

Efter granskning av de upprättade skatteskalorna har kommittén beträf­

fande samtliga alternativ enats om följande skalor för boltenskatt och till-

läggsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Bottenskatten:

145

Bottenskattens grundbelopp utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 4.5 pro­

cent av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3.000 men icke 6,000 kr.: 135 kr. för 3,000 kr. och 5.5 % av återstoden;

6.000 kr.

: 300 »

» 6,000 »

» 6.5 % »

»

Tilläggsskatten:

Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger

10,000

kronor:

2

procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

8,000

kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

10,000

men icke

15,000 kr.:

40 kr. för

10,000

kr. och 4

%

av återstoden;

15,000 »

25,000

>

240

>

15,000

»

8

% »

» ;

25,000 »

Tt

40,000

» :

1,040

25,000 »

12

% »

*

t

40,000 »

>

60,000

» ;

2,840

>

2>

40,000

*

■»

16

%

»

» ;

60,000

»

100,000

» :

6,040

>

60,000

»

2>

20

%

»

» ;

100,000

»

200,000

» :

14,040

100,000

»

>

24%

»

» ;

200,000

kr.

38,040

»

2>

200,000

»

»

28% »

»

Skalornas verkningar ha i betänkandet belysts genom exempel, avseende

jämförelse mellan å ena sidan 1935 och 1937 års statsskatter och kommunala

progressivskatt, samt å andra sidan den nya statsskatten vid olika utdebite-

ringsprocent av bottenskatten (tab. IV och VI). Vid jämförelsen bör enligt

kommittén observeras, att skattebeloppen enligt nuvarande grunder närmast

böra jämföras med den nya statsskatten vid uttagande av

110

procent av

bottenskattens grundbelopp. Såsom tidigare framhållits, beräknas nämligen,

att det nya systemet, om den däri ingående rörliga skatten uttages med

110

procent av grundbeloppet, skall med 1936 års skatteunderlag, sådant det för­

ändrats genom omläggningen av avdragssystemet, avkasta lika mycket som

1936 års skatter givit å det verkliga skatteunderlaget nämnda år. Vid dessa

jämförelser har bortsetts dels från den inverkan å statsskattens storlek, som

för högre inkomsttagare blir en följd av den bortfallna rätten till avdrag för

den del av skatten, som motsvarar kommunal progressivskatt, dels ock från

den ökning av den allmänna kommunalskatten, som vid den kommunala

progressivskattens bortfallande kan komma att inträda i de kommuner, vilka

ej beredas full kompensation för förlusten av nämnda skatt genom skatte-

utjämnande åtgärder.

Beträffande den avvägning av skattebördan, som de av kommittén för­

ordade skatteskalorna innebära, har kommittén till en början erinrat örn de

i det föregående omnämnda undersökningarna rörande det samlade skatte­

trycket i Sverige och i utlandet, vilka inom finansdepartementet verkställts av

tillkallade sakkunniga, samt örn den motivering för den föreslagna avvägnin-

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 258.

10

146

Kungl. Majlis proposition nr 258-

gen mellan olika inkomstklasser, som lämnades i propositionen nr 232 till

1936 års riksdag. Kommittén anför därefter i huvudsak:

1936 års riksdag avslog Kungl, Maj:ts förslag rörande omläggning av stats-

beskattningen. Vid övervägande av frågan på vad sätt den skärpning av

den direkta beskattningen, som påkallades av de beslutade utgiftsökningarna

till bland annat försvarsväsendets stärkande, skulle verkställas, fann riks­

dagen, att nämnda utgiftsökningar borde till ett belopp av 13 miljoner kronor

täckas genom böjning av skattesatserna för den extra inkomst- och förmö­

genhetsskatten. Höjning av uttagningsprocenten för inkomst- och förmögen­

hetsskatten över 170 enheter ansågs däremot icke böra komma i fråga. Det

torde kunna sägas, att 1936 års riksdag — utan att närmare taga ställning

till de antaganden i fråga om skattetryckets fördelning å inkomstklasser och

de synpunkter i övrigt, vilka framlagts i den förut nämnda sakkunnigutred­

ningen — i allt fall genom sitt berörda beslut i viss mån beaktat resultatet

av densamma.

Den avvägning av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika inkomstskikt,

som sker genom de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer

i stort sett med vad som i detta hänseende gäller enligt för åren 1936 och 1937

fastställda grunder. Då kommittén sålunda stannat vid en fördelning, som

i huvudsak motsvarar den genom skattehöjningarna 1932—1936 uppkomna,

har detta haft sin grund däri, att kommittén vid fastställande av ramen för

det nya skattesystemet måst räkna med möjligheten av att behovet av direkta

skatter icke skall kunna minskas under de närmaste åren ävensom med risken

att skatteunderlaget kan komma att vid en konjunkturändring märkbart

försämras. Därest den nu utgående skatten för högre inkomsttagare skulle

sänkas, så att den före krisen gällande relativa fördelningen av skattetrycket

i större eller mindre grad återställdes, och det önskade skattebeloppet, c:a

142 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för det nya systemet, räknat å

1936 års skatteunderlag, det oaktat skulle uttagas i inkomstskatt av fysiska

personer, bleve följden, att skattesatsen för de lägsta inkomstskikten finge

skärpas i motsvarande grad. En dylik åtgärd kan kommittén icke för­

orda. Å andra sidan har kommittén under nuvarande förhållanden icke

kunnat föreslå någon ytterligare lättnad i skatteskalan för de lägsta inkomst­

tagarna.

Vid bedömandet av nu berörda spörsmål bör emellertid hänsyn tagas till

två omständigheter, som båda äro av stor betydelse. Den ena av dessa av­

ser den efter andra linjer skeende överflyttning av skattebördan, som skulle

följa av de av kommittén föreslagna ändringarna i fråga örn familjebeskatt-

ningen. De förhöjda avdrag, som enligt förslaget skulle beredas familjeför­

sörjare, gynna förhållandevis mest dem, som ha lägre inkomster, men sträcka

i övrigt sin verkan till ganska höga inkomstskikt. För dessa skattskyldiga

kommer alltså kommitténs förslag under alla omständigheter att medföra

en skattelindring. Å andra sidan få ensamstående skattskyldiga vidkännas

skärpning av skatten.

Den andra av de berörda omständigheterna sammanhänger med uppdel­

ningen av skatten i en fast och rörlig del. Därigenom att för högre inkomst­

tagare största delen av skatten bindes i den fasta tilläggsskatten, blir vid en

försämring av budgetläget skattehöjningen för dem relativt måttlig. En höj­

ning av bottenskattens utdebitering från 100 till 130 procent av grundbelop­

pet medför en höjning av den sammanlagda skatten vid ett beskattningsbart

belopp å 20,000 kronor från 1,850 kronor till 2,213 kronor, vid 100,000 kro­

nor från 20,450 kronor till 22,373 kronor, vid 600,000 kronor från 188,950

kronor till 200,623 kronor och vid 800,000 kronor från 257,950 kronor till

Kungl. Maj.ts proposition nr 258-

147

273,523 kronor. Under det att vid ovan antagna höjning av utdebiteringen

skattskyldiga med beskattningsbart belopp understigande

8,000

kronor få sin

skatt höjd med 30 %, stannar ökningen i de fyra nyssnämnda fallen vid re­

spektive 19.6, 9.4,

6.2

och

6.0

procent. Det är naturligt att hänsyn till denna

verkan av systemet måst tagas vid avvägningen mellan skatteskalorna för

bottenskatten och tilläggsskatten.

Av de olika upprättade förslagen till skattesystem har kommittén i sitt be­

tänkande redovisat det alternativ inom var och en av de förut angivna tre

grupperna, som synts kommittén bäst motsvara de tidigare angivna förutsätt­

ningarna.

Alternativ A består av en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt,

var för sig fristående.

För inkomstskattens båda skalor, avseende bottenskatt och tilläggsskatt,

har förut redogjorts.

För förmögenhetsskatten, som skall taga sin början vid en beskattningsbar

förmögenhet å

10,000

kronor, har föreslagits en skiktskala, som stiger från

1

%0

i skiktet 10,000—20,000 kronor till 9 %0, vilken skattesats avser beskatt­

ningsbar förmögenhet, i vad den överstiger 1,000,000 kronor. För förmögen­

hetsskatten gäller följande reduktionsregel: Därest den skattepliktiga förmö­

genheten överstiger 30 gånger den till statlig inkomstskatt taxerade inkom­

sten, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp motsvaran­

de 30 gånger den taxerade inkomsten, dock minst 40 procent av den skatte­

pliktiga förmögenheten.

Alternativ B innehåller dels en kombinerad inkomst- och förmögen­

hetsskatt, dels ock en särskild förmögenhetsskatt.

I inkomst- och förmögenhetsskatten utgör förmögenhetsdelen Vioo mot 1/6„

enligt nuvarande system. Skatteskalorna för i skatten ingående bottenskatt

och tilläggsskatt äro desamma som i alternativ A.

För den särskilda skatten å förmögenhet har uppgjorts en skala, enligt vil­

ken skatten skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40,000 kronor: en

promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

20,000

kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

40,000 men icke

80,000 kr.:

20

kr. för

40,000 kr. och 2

°/00

av återstoden;

80,000 » »

150,000 » : 100 »

»

80,000 »

» 3

°/00

»

» ;

150,000 »

»

300,000 » : 310 »

»

150,000 »

» 4%o »

» ;

300,000 »

»

1,000,000 » : 910 »

»

300,000 »

» 5

°/00

»

» ;

1

,

000,000

kr.

: 4,410 »

»

1

,

000,000

»

»6

%0

»

>

Reduktionsregeln har i detta alternativ fått följande utformning: Därest

den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, skall den beskattnings­

bara förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande 25 gånger det taxerade

beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 258-

Alternativ C innebär ett sammanförande av beskattningen å in­

komst och förmögenhet i en enda skatt, nämligen en kombinerad inkomst-

och förmögenhetsskatt. Skatteskalorna för såväl bottenskatten som tilläggs­

skatten äro desamma som i de båda andra alternativen. Förmögenhetsdelen

bestämmes enligt en skiktskala med kvotdelarna 1feo, V

40

och

1

/

3

o! gränserna

mellan skikten ha lagts vid 60,000 och 500,000 kronors förmögenhet. Ingen

särskild reduktionsregel har förutsatts skola gälla vid detta alternativ.

Kommittén har (betänkandet sid. 152—170) mycket ingående belyst de tre

alternativens verkningar i olika avseenden, under jämförelse tillika med nu

gällande skattesystem. Särskilt ha därvid de olika systemens möjligheter

att åstadkomma differentiering av förmögenhetsskatten efter inkomsten, re­

spektive förmögenhetens storlek undersökts. Frågan om reduktionsregler

— särskilda bestämmelser, genom vilka åsyftas att åstadkomma nedsätt­

ning av förmögenhetsskatten i de fall, då förmögenheten lämnat ringa eller

ingen avkastning och annan inkomst icke funnits — har gjorts till föremål

för särskild utredning (bilaga C till betänkandet). En närmare redogörelse

för dessa undersökningar och kommitténs i anledning av desamma gjorda

uttalanden skulle här föra för långt. Jag tillåter mig därför att på denna

punkt hänvisa till betänkandet.

Vid det slutliga ställningstagandet till de tre alternativa

förslagen till skattesystem ha för kommittén följande synpunkter varit av­

görande.

Även om det för ett rättvist avvägande av skatten efter förmåga är riktigt

att taga hänsyn till den särskilda skattekraft, som uppkommer, då förmögen­

het, större eller mindre, är förenad med god inkomst, blir dock i ett system,

utformat såsom alternativ C, förmögenhetsskattens belopp i alltför hög grad

beroende på inkomstens storlek. Då för ernående av en någorlunda tillfreds­

ställande differentiering mellan förmögenheter av olika storlek ansetts nöd­

vändigt att utforma förmögenhetsdelen enligt en skiktskala med tre skikt,

varav det högsta med

1/30

såsom förmögenhetsdel, har följden blivit, att

skattebelastningen för de högsta förmögenheterna blivit mycket stor. Under

det att för de flesta förmögenheter den reduktion, som systemet med kombi­

nerad skatt i och för sig medför i fall av låg inkomst i förhållande till för­

mögenheten, är tillräcklig eller understundom rentav väl stor, blir den för

mycket stora förmögenheter otillfredsställande. Införandet av en särskild

reduktionsregel för sistnämnda fall har i tekniskt avseende stött på stora

svårigheter. I taxeringsavseende torde den fördel, som i olika hänseenden

skulle vinnas genom skattesystemets enhetlighet, knappast uppväga de svå­

righeter, som skulle uppstå genom uppdelningen på flera skikt av förmögen­

hetsdelen.

På grund av vad nu anförts har kommittén funnit sig icke kunna förorda,

att alternativ C lägges till grund för förslag i ämnet.

Valet mellan alternativen A och B har för kommittén tett sig svårare, så

mycket mera som de fördelar och nackdelar, som äro förenade med de båda

systemen, delvis icke äro jämförbara.

Skattesystemet enligt alternativ A med fristående förmögenhetsskatt erbju­

der enligt kommitténs uppfattning stora fördelar genom de enkla och klara

linjer, efter vilka det utformats. Härutinnan är alternativ A överlägset

alternativ B. Den enskilde får omedelbart besked om vad han betalar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

149

skatt för sin förmögenhet, och den samlade skattebelastningen å förmögen­

het kan lätt utrönas. Den sammanlagda beskattning av inkomst och förmö­

genhet, som uppkommer genom att å dessa skattekärr var för sig lägges den

beskattning, som med hänsyn till inkomstens, respektive förmögenhetens stor­

lek kan anses skälig, torde i allmänhet bliva tillfredställande avvägd. Skatte­

systemets schematiska utformning medför dock, att för ett ej ringa antal

skattskyldiga uppkommer en stundom rätt betydande skatteskärpning, som

icke synes väl försvarad ur skatteförmågesynpunkt. Särskilt gäller detta

ägare av medelstora förmögenheter, vilkas inkomster äro relativt låga utan

att dock vara så små, att rätt till reduktion av skatten inträder. Vid skattens

uppbyggande måste nämligen ersättning tagas för de skattebelopp, vilka vid

en kombinerad skatt — kanske mera omärkligt — betalats av skattskyldiga

med god inkomst för i förhållande till inkomsten små förmögenheter. I en

fristående förmögenhetsskatt bliva förmögenheter upp till viss gräns —- enligt

alternativ A 10,000 kronor — helt fria från förmögenhetsskatt, oavsett stor­

leken av den inkomst som åtnjutes av den skattskyldige. Härtill kommer,

att vid denna beskattningsform ingen som helst hänsyn kunnat tagas till den

skattskyldiges familjeförhållanden eller levnadskostnaderna å den ort, där

han är bosatt. Det ligger i sakens natur, att den avvägning efter skatteför-

måga, som göres enligt detta system, blir väsentligt mindre differentierad än

exempelvis med nuvarande skattesystem.

Då sålunda enligt kommitténs mening icke obetydliga olägenheter vidlåda

såväl alternativ C som alternativ A, ligger det nära till hands att stanna vid

alternativ B, i vilket båda de nyssnämnda systemen kunna sägas ingå. Ge­

nom denna kombination av systemen lia de med desamma förenade olägen­

heterna i vissa avseenden betydligt minskats och i intet fall skärpts. För­

mögenhetsskattens belopp blir alltjämt, ehuru i mindre grad än nu, beroende

icke blott av förmögenhetens utan även av inkomstens storlek. Enligt kom­

mitténs uppfattning saknas anledning att icke tillvarataga den särskilda

skattekraft, som representeras av förmögenhet —- större eller mindre —- i

förening med god inkomst, detta så mycket mindre som de skattebelopp,

som därigenom skulle bortfalla, skulle få delvis tagas ut av relativt små

inkomsttagare med medelstora och smärre förmögenheter. Med alterna­

tiv B få även de minsta förmögenheterna, om de äro förenade med någor­

lunda stora inkomster, bidraga till förmögenhetsbeskattningen, varigenom

även nås den fördelen, att deklarationsskyldigheten kan göras mera effektiv

och fullständigare statistik över förmögenheterna vinnas. För såväl de allra

minsta förmögenheterna som något större sådana uppkommer vid tillämp­

ning av alternativ B en skattelindring i förhållande till vad nu gäller genom

förmögenhetsdelens sänkning från 1j„0 till Vioo- En granskning av de exem­

pel å de olika alternativens verkningar, till vilka kommittén haft tillgång

och som delvis äro redovisade i betänkandet, Ilar överhuvud bibragt kom­

mittén den uppfattningen, att alternativ B sett såsom helhet bättre än de öv­

riga alternativen tager hänsyn till de omständigheter, som inverka å skatte-

förmågan. Det mycket svåra problemet om reduktionsregler i vissa fall vid

förmögenhetsbeskattningen har enligt alternativ B fått en lösning, som i

stort sett får anses mera tillfredsställande än enligt de båda övriga alterna­

tiven.

I fråga örn rörligheten hos skattesystemen torde alternativ B få tillerkän­

nas ett visst företräde framför alternativ A, enär förmögenhetsskatten till

viss del blir rörlig, utan att dock rörligheten såsom vid alternativ C kan

befaras medföra några konsekvenser i avseende å systemets elasticitet.

I taxeringstekniskt hänseende kan alternativ B icke anses vara alternativ

A underlägset.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Efter övervägande av de synpunkter, som kunna anläggas på de olika al­

ternativen, har kommittén följaktligen funnit sig böra förorda, att beskatt­

ningen av fysiska personers inkomst och förmögenhet anordnas i enlighet

med det system, som innefattas i det av kommittén uppgjorda alternati­

vet B.

Till fysiska personer böra enligt kommitténs mening fortfarande i skatte-

avseende hänföras oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser.

Yttrandena.

Spörsmålen örn förmögenhetsbeskattningens anordnande i form av all­

män mer beskattning å förmögenhetsavkastning samt om

införande av rätt till avdrag för erlagda kronoutskylder ha

endast berörts av länsstyrelsen i Uppsala län:

Då kommittén diskuterat frågan om merbeskattning av förmögenhets-

inkomst, vill länsstyrelsen bestämt avstyrka en sådan skatteform. I ett

jordbrukson som Uppsala län framstår svårigheten att med avseende å jord­

brukarnas inkomster skilja mellan inkomst av förmögenhet och inkomst av

arbete på ett tillförlitligt sätt såsom nära nog oöverstiglig.

Beträffande frågan om avdrag för kronoutskylder synes det svårt att

principiellt försvara, att jämväl den del av inkomsten, som staten tager i

skatt, skall beläggas med skatt. Huruvida skatten beräknas på det ena eller

andra årets inkomst inverkar visserligen på storleken men icke på den prin­

cipiella grunden. Därtill kommer att, såsom kommittén själv påpekar, för­

slaget om den progressiva kommunalskattens borttagande minskar avdraget

för de härav berörda skattskyldiga. Skäl tala således för avdraget. Då

emellertid kommittén förklarar, att avdragets genomförande möjligen skulle

framkalla större ojämnheter och förutsätta ökade mariginaler vid beräknin­

gen av skatteavkastningen samt närmare utredning angående möjligheten

att undvika sådana verkningar icke föreligger, anser länsstyrelsen sig icke

kunna föreslå ett frånträdande av kommitténs ståndpunkt härutinnan.

Beträffande valet mellan de i betänkandet diskuterade sy­

stemen för beskattningen av fysiska personer har det övervägande an­

talet myndigheter och sammanslutningar i likhet med kommittén förordat

alternativ B (en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt och en särskild

skatt å förmögenhet). De båda övriga alternativen lia fått enstaka föresprå­

kare; i ett par yttranden har bestämt förord icke lämnats något av alterna­

tiven.

Ur de yttranden, i vilka alternativ B förordas, må följande uttalanden här

återgivas.

Kammarrätten anför:

Kammarrätten har vid granskning av de tre alternativa förslagen till

skattesystem funnit, att dessa — om man bortser från verkningarna av de

av kommittén föreslagna ändringarna i fråga om familjebeskattningen —

i stort sett innebära samma avvägning av skattebördan mellan skattskyldiga

i olika inkomst- och förmögenhetsskikt som enligt de för närvarande gällan­

de grunderna. Vid vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer synas

dock ganska betydande skiljaktigheter kunna uppstå vid jämförelse såväl

med det nuvarande skattesystemet som mellan de tre alternativen inbördes,

Kungl. Maj:ts proposition nr 258■

151

vilket är helt naturligt, eftersom samtliga skattesystemen äro uppbyggda

efter olika grunder.

Beträffande spörsmålet örn vilket av de tre alternativa förslagen till skatte­

system, som kan anses mest lämpat att läggas till grund för lagstiftning i

ämnet, får kammarrätten till en början framhålla, att alternativ C, innefat­

tande en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, har den fördelen

framför de övriga alternativen, att beskattningen enligt alternativ C skulle

äga rum i form av en enda skatt. Det företräde i fråga örn enkelhet i till-

lämpningen, som på grund därav tillkommer detta skattesystem, blir dock

enligt kammarrättens mening väsentligt förringat därigenom att beräknin­

gen av förmögenhetsdelen enligt alternativ C skulle ske i tre olika skikt, var­

vid den första skiktgränsen lagts så lågt som vid 60,000 kronor. Vidare

synes enligt detta alternativ förmögenhetsbeskattningen alltför starkt röna

inverkan av inkomstens storlek. Saknaden av någon reduktionsregel för

förmögenheter i förening med ringa eller ingen inkomst skulle medföra en

stark skattebelastning vid större förmögenheter. Med hänsyn till att enligt

alternativ C bottenskatten till stor del hänför sig till förmögenhet torde det

nog även kunna befaras, att detta system icke besitter nödig elasticitet.

Såsom förmögenhetsbeskattningen utformats enligt de nu föreliggande

förslagen till skattesystem, måste densamma enligt kammarrättens mening

anses innebära ett klart avsteg från de principer, som legat till grund för

den år 1910 införda förmögenhetsbeskattningen. Visserligen kan redan 1910

års lagstiftning sägas i så måtto innefatta en beskattning av själva förmögen-

hetsinnehavet, att förmögenheten beskattas oberoende av huruvida den­

samma lämnat någon avkastning. Den metod, efter vilken förmögenhets­

skatten beräknas, visar dock, att skatten närmast tänkts såsom en skatt å

förmögenhetens avkastning. Med den av kommittén föreslagna avvägnin­

gen av skattebördan mellan inkomst och förmögenhet blir emellertid för­

hållandet helt annorlunda. Kommitténs förslag rörande förmögenhetsbe­

skattningen måste obetingat anses innebära en beskattning av förmögen­

heten såsom sådan. Med hänsyn därtill torde det enligt kammarrättens

uppfattning vara lämpligast att låta förmögenhetsskatten helt och hållet eller

till övervägande del utgå i form av en från inkomstskatten fristående för­

mögenhetsskatt eller alltså i överensstämmelse med någotdera av alterna­

tiven A eller B. Av dessa två alternativ torde alternativ A, innefattande en

inkomstskatt och en förmögenhetsskatt, få anses vara det mest rationella.

Gentemot en helt fristående förmögenhetsbeskattning kunna emellertid resas

vägande invändningar. Då man beträffande en sådan beskattning torde

böra bestämma en viss minimigräns för skattskyldighetens inträde (enligt

alternativ A 10,000 kronor), skulle detta medföra hel skattebefrielse för för­

mögenheter under denna minimigräns. I förhållande till de beskattnings-

grunder, som gällt alltsedan år 1910, skulle alltså för ägare av mindre för­

mögenheter inträda en skattelindring, vilken knappast torde kunna moti­

veras ur skatteförmågesynpunkt. Härtill kommer, att med hänsyn till nöd­

vändigheten av en effektiv skattekontroll skattskyldighet i en eller annan

form torde böra föreskrivas även för de minsta förmögenheterna. Ur dessa

synpunkter får enligt kammarrättens mening alternativ B anses vara att

föredraga framför alternativ A.

Kammarrätten förordar alltså i likhet med kommittén, att alternativ B

lägges till grund för det nya skattesystemet.

Statskontoret yttrar:

Rent principiellt sett tala enligt statskontorets mening vissa skäl för att

— såsom vanligen sker i utlandet — skatten borde uttagas i form av en sär-

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

skild skatt å inkomst och en å förmögenhet. Med utgångspunkt från de av

kommittén antagna förutsättningarna lärer emellertid den smidigaste anpass­

ningen komma att ernås, om — på sätt kommittén förordat — statsskatten ut­

tages i form av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt samt vid si­

dan härav en särskild skatt å förmögenhet. Vid sådant förhållande synes till­

räcklig anledning icke föreligga att ifrågasätta ändring i kommitténs för­

slag.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig med hänsyn till den tid, som stått till

buds, icke kunna göra något bestämt uttalande. Länsstyrelsen vill dock fram­

hålla följande:

Vid valet mellan de olika metoderna får icke förbises, att taxeringsarbetet

blivit så invecklat och arbetsamt, att det är en fördel, om metoden i den nya

lagstiftningen icke i onödan avviker från den nu tillämpade. Alternativ C

står tydligen tekniskt sett närmast nu gällande system, såvitt det handlägges

av taxeringsnämnderna. Å andra sidan må framhållas, att, särskilt såvitt an­

går förmögenhet bestående i jordegendom, förmögenheten icke bör belastas

med avsevärd beskattning, då avkastningen är ingen eller ringa. En tyngan­

de förmögenhetsbeskattning för jordbrukarna under en depressionsperiod

kan leda till följder, som bestå under en lång tid framåt. Såvitt länssty­

relsen kunnat finna, blir med den kombination, alternativ C innehåller, för­

mögenheten vid skärpning av bottenskalan hårdare belastad än vid något av

övriga alternativ. Det är emellertid icke klart, varför kommittén funnit nöd­

vändigt att i alternativ C vidtaga en så stor överflyttning till de högsta skik­

ten. Därest emellertid icke en omläggning i detta avseende kan genomföras,

synes alternativ G icke vara tillfredsställande.

Beträffande alternativ A vill länsstyrelsen understryka de av kommittén

själv framförda anmärkningarna dels mot befrielsen av förmögenheter upp

till

10,000

kronor från förmögenhetsskatt och dels mot skärpningen av be­

skattningen för de medelstora förmögenheterna. I förra avseendet kan läns­

styrelsen helt och hållet bekräfta vad kommittén uttalar angående de ökade

svårigheter vid taxeringsarbetet, som skulle följa av en sådan befrielse. Där­

jämte synes det principiellt sett mindre riktigt att befria de små förmögen­

heterna från en så lindrig skatt, som här är fråga om. Vad de medelstora

förmögenheterna angår måste länsstyrelsen avråda från skärpning. Just i

dessa skikt torde en stor del av jordbruksförmögenheterna ligga. De risker,

som en avsevärd skatt på sådana förmögenheter medför, enligt vad ovan an­

tytts, skulle därför enligt detta alternativ bli särskilt framträdande.

Länsstyrelsen har således kommit att stanna vid alternativ B, under för­

utsättning att de mot C nyss framställda anmärkningarna icke på ett lämpligt

sätt kunna avlägsnas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som av taxeringstekniska skäl finner nöd­

vändigt, att en ringa del av förmögenheten inkluderas i inkomstskatten, ifrå­

gasätter huruvida icke förmögenhetsdelen kunde nedsättas till */200, såsom före­

slagits i 1936 års propositioner.

Den enda myndighet, som uttryckligen förordat alternativ A (en inkomst­

skatt och en förmögenhetsskatt), är riksråkenskapsverket, i vars utlåtande

anföres bland annat följande:

Riksråkenskapsverket, som i sitt utlåtande över 1936 års departementspro­

memoria förordat hela beskattningens sammanförande i en enda kombinerad

inkomst- och förmögenhetsskatt, har efter den skärpning av förmögenhetsbe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 258-

153

iskattningen, som betingas av den numera erforderliga utvidgningen av be­

skattningens ram, funnit sig icke längre böra vidhålla sitt tidigare yrkande.

Riksräkenskapsverket ansluter sig alltså i nuvarande läge till skattekommit-

téns uppfattning, att det som alternativ C betecknade skattesystemet icke bör

läggas till grund vid den omläggning av skattesystemet, varom nu är fråga.

De av skattekommittén utarbetade, som alternativ A och alternativ B be­

tecknade skattesystemen, vilka båda upptaga en fristående förmögenhetsskatt,

finner riksräkenskapsverket i huvudsak likvärdiga. Såsom kommittén ut­

vecklat, erbjuder alternativ A stora fördelar genom de enkla och klara linjer,

efter vilka det utformats och är detta alternativ härutinnan överlägset alter­

nativ B. Å andra sidan torde sistnämnda alternativ så till vida äga något

företräde, att enligt detta alternativ förmögenhetsskattens belopp alltjämt

blir, ehuru i mindre grad än för närvarande, beroende icke blott av förmö­

genhetens utan även av inkomstens storlek.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning skulle en fullt tillfredsställande

avvägning av den sammanlagda skattebördan ernås vare sig alternativ A eller

alternativ B lägges till grund för det nya statsskattesystemet. Vid sådant för­

hållande har ämbetsverket stannat vid att för sin del förorda alternativ A så­

som den i tekniskt hänseende avgjort enklaste beskattningsformen.

Skånes handelskammare tvekar även i valet mellan alternativ A och al­

ternativ B:

Av de tre föreslagna alternativen torde A och B närmast böra ifrågakom­

ma. Men även om dessa gäller att de genom den högt uppressade grund-

beloppsnivån och den alltjämt upprätthållna höga förmögenhetsbeskattnin­

gen var för sig äro förknippade med uppenbara ojämnheter och hårdheter.

Även i sådana fall då en förmögenhet ej ger avkastning utgår i vissa lägen

— för förmögenheter mellan 100,000 och 500,000 kronor — ej blott samma

skatt som förut utan t. o. m. förhöjd skatt. För icke räntegivande förmögen­

heter, överstigande miljonen, gäller ett motsatt förhållande. I båda fallen

är beskattningen påtagiigt obillig, och då kommittén trots erkännansvärda

bemödanden icke lyckats att konstruera en rimlig reduktionsregel, synes

detta vittna om att systemet självt är behäftat med fundamentala brister.

Även för räntebärande förmögenheter medföra båda förslagen i låga in­

komstlägen en obillig skärpning av beskattningen, varierande mellan 50 och

100

%, varvid än det ena än det andra alternativet ger det hårdaste utsla­

get. En dylik skatteavvägning drabbar särskilt dem, som genom hopspa­

rande av ett kapital sökt sörja för sin ålderdom och den stämmer dåligt över­

ens med den lättnad skattelagstiftningen bereder dem, som för samma än­

damål skaffat sig en pensionsförsäkring. Ehuru oegentligheter av denna

art icke alltid framträda med samma styrka i båda alternativen synes det

dock icke förhålla sig så att det ena härutinnan är avgjort bättre eller sämre

än det andra. Tvärtom och bl. a. på grund av förmögenhetsskattens olika

ställning i de båda alternativen visar sig, att samma oegentlighet, som i al­

ternativ A framträder skarpast vid grundbeloppsnivån för att vid högre ut­

debitering träda relativt tillbaka, i alternativ B förhåller sig alldeles om­

vänt. Vad därefter beträffar systemens allmänna karaktär har alternativ

A såtillvida ett företräde, som det genom sin enklare byggnad är mera lätt-

överskådligt och medger en klarare inblick i beskattningens verkningar, me­

dan alternativ B, därest utdebiteringen stannar inom normala gränser, har

en obestridlig förtjänst i sin större elasticitet.

Ett system, innefattande en enda kombinerad inkomst- och förmögenhets­

skatt (alternativ C), förordas av två länsstyrelser.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar, att länsstyrelsen i sitt yttrande

över 1936 års departementspromemoria anslöt sig till det förslag, som inne­

bar en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Det nu förelig­

gande förslaget innehölle enligt länsstyrelsens förmenande icke någon ut­

redning, som kunde föranleda länsstyrelsen att intaga en annan ståndpunkt

till spörsmålet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Länsstyrelsen förordar för sin del alternativ C, som närmast ansluter sig

till det nuvarande statsskattesystemet. Detta alternativ innebär en kombi­

nerad inkomst- och förmögenhetsskatt av sådan struktur, att förmögenhets­

skatten lindras i samma mån den skattskyldiges inkomst är låg. Endast

ägare av större förmögenheter (över

2

miljoner kronor) skulle härvidlag

komma i mindre gynnsam ställning. Systemet synes därför verka rättvist.

Det är vidare enklare i tillämpningen än de båda övriga alternativen, då taxe­

ringen utföres i en längd. Båda övriga alternativen erfordra särskilda läng­

der för taxering av inkomst och förmögenhet var för sig. Att taxera förmö­

genheter av olika storlek i olika skikt är snarast en blankettfråga, som ej

kan vålla avsevärdare besvär för beskattningsnämnderna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län diskuterar de föreslagna skatteformerna utan

att giva bestämt förord för något av de upprättade alternativen. Länssty­

relsen förmenar, att kommittén avvisat ett system med endast en kombi­

nerad inkomst- och förmögenhetsskatt huvudsakligen av det skäl, att en

sådan skatt på grund av nödvändigheten att uppdela förmögenhetsdelen på

flera skikt skulle vålla tekniska svårigheter vid taxeringen, samt anför i an­

slutning härtill:

Länsstyrelsen är ingalunda övertygad om att dessa svårigheter skulle åsam­

ka beskattningsnämnderna en större arbetsbörda än den av kommittén före­

slagna, med uppläggning av särskilda längder m. m. förenade särskilda för­

mögenhetsskatten. Även om ett skattesystem med endast en statsskatt icke

kan tänkas minska det nuvarande arbetet för beskattningsnämnderna, skulle

det likväl medföra en avsevärd lättnad i debiterings- och uppbördsavseende,

detta särskilt för den händelse utskyldernas erläggande, såsom man har att

vänta, skulle fördelas på ett större antal terminer. Med detta mål för ögo­

nen samt under hänsynstagande därtill, att den nuvarande inkomst- och

förmögenhetsskatten såsom skatteform i stort sett varit tillfredsställande

och ingått i de skattskyldigas medvetande, är kommitténs förslag att be­

klaga. Å andra sidan är möjligt, att utan den föreslagna uppdelningen skat­

ten ej kunnat göras fast i den utsträckning, som skett. Då skattens rörlighet

numer endast betyder höjningar och ej sänkningar, är ur näringslivets syn­

punkt en fast, om ock hög skatt att föredraga framför den osäkerhet, som en

rörlig skatt skapar.

De av kommittén för inkomst- och förmögenhetsskatten

föreslagna skatteskalorna (avseende bottenskatt och tilläggs­

skatt) ha i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa jämknin­

gar i skalornas avvägning ha dock ifrågasatts från några håll.

Socialstyrelsen anför sålunda:

Kommittén har icke ansett sig kunna föreslå någon generell lättnad i be­

skattningen för de lägsta inkomsttagarna. En dylik skattelättnad hade gi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

155

vetvis varit önskvärd, eftersom skärpningen av den indirekta beskattningen

enligt vad verkställda undersökningar utvisa medfört en relativ ökning av

skattebördan för de lägsta inkomstskikten. Vidare är att märka, att en re­

lativt sett starkare belastning kommer att inträda för de mindre inkomst­

tagarna vid en skärpning av utdebiteringsprocenten. Styrelsen anser sig emel­

lertid icke kunna bedöma, huruvida förslaget härutinnan innebär den lämp­

ligaste avvägningen.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att skatteskalans utformning, ävensom

den av länsstyrelsen i annat sammanhang behandlade höjningen av ortsav-

dragen, leder till att stora grupper av inkomsttagare undgå konsekvenserna

av de beslut ifråga om anslagsbeviljanden, för vilka de äro direkt eller indi­

rekt ansvariga, och uttalar i anslutning därtill farhågor för att nödig spar­

samhet med allmänna medel kan komma att åsidosättas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län gör följande uttalande:

En följd av att de nu gällande skatterna inarbetats i det framlagda skatte­

systemet ävensom att de skattefria avdragen avsevärt höjts har blivit att

skattesatserna för vissa skikt av inkomsttagare måste ökas i icke så ringa

grad. Visserligen kan det ju icke vara annat än rättvist att de högre in­

komsttagarna drabbas förhållandevis hårdare av beskattningen än de med

mindre inkomster. Men det synes dock länsstyrelsen kunna ifrågasättas örn

förslaget i detta avseende icke gått längre än som får anses lämpligt och

behövligt. Särskilt hårt träffar enligt länsstyrelsens åsikt denna förskjut­

ning av skattebördan dem, som stå lägst i det skikt, där fast tilläggsskatt vid­

tager.

Länsstyrelsen i Örebro lån, som anser svårt att avgöra, om de föreslagna

skatteskalorna äro rätt avvägda de olika inkomsttagaregrupperna emellan,

finner den granskning, länsstyrelsen haft möjlighet att underkasta förslaget

i denna del, visa att skatten för de högre inkomsterna i mellanskikten

(10,000—25,000 kronor) skulle komma att bliva förhållandevis stor.

Lantbruksstyrelsen anför:

Det mindre jordbruket arbetar av flera anledningar för närvarande under

tryckta ekonomiska förhållanden och påkallar för den skull särskild upp­

märksamhet i beskattningshänseende. I följd härav har lantbruksstyrelsen

ansett sig böra framkasta tanken på att viss mindre förmögenhet eller för­

mögenhet, som icke överstiger

10,000

kronor eventuellt

20,000

kronor och

som övervägande eller uteslutande består av jordbruksfastighet och jord-

bruksinventarier, skulle befrias jämväl från den skatt å förmögenhet, som

ingår i den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten. Lantbruks­

styrelsen inser givetvis, att svårigheter möta för att på detta sätt i beskatt­

ningshänseende skilja på olika slag av förmögenhet. På grund av de mindre

jordbrukarnas svaga ekonomiska läge i förhållande till såväl andra befolk­

ningsskikt som jordbrukare inom det medelstora och större jordbruket har

lantbruksstyrelsen i allt fall velat framföra detta förslag för att detsamma

må kunna komma åtminstone under diskussion.

Några myndigheter ha ifrågasatt en annan avvägning mellan den rörliga

och den fasta delen av inkomst- och förmögenhetsskatten än den som för­

slaget innefattar.

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

Statskontoret anför sålunda:

Med den utformning, skatteskalorna fått i förslaget, är progressiviteten i

den rörliga bottenskatten i förhållande till nu gällande skatteskalor jäm­

förelsevis svagt utbildad, medan progressiviteten i den fasta tilläggsskatten

gjorts väsentligt skarpare. En dylik avvägning av skatteskalorna lärer

emellertid leda till att elasticiteten i skattesystemet kommer att minskas,

vilket icke kan undgå att medföra, att vid ett ökat skattebehov en större

höjning av uttagningsprocenten blir nödvändig än som skulle varit erfor­

derlig med en starkare progressiv bottenskatt. Måhända hade det varit att

föredraga, att bottenskatten gjorts mera progressiv samtidigt med att pro­

gressiviteten hos tilläggsskatten i motsvarande mån lättats.

Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar sig för »en sådan omarbetning av

skatteskalorna och avvägningen av gränsen för tilläggsskattens inträdande,

att härigenom i någon vidare mån än förslaget innehåller tillgodoses rim­

ligheten av en mindre förskjutning uppåt i relationen mellan lägre och

högre inkomstskikt».

Den av kommittén för den särskilda skatten å förmögen­

het föreslagna skalan har ävenledes i stort sett tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Ändringsförslag lia dock framförts av några myndig­

heter.

Länsstyrelsen i Hallands län finner sålunda den av kommittén föreslagna

skattskyldighetsgränsen för den särskilda förmögenhetsskatten, 20,000 kronor,

vara låg. Länsstyrelsen påpekar att vid nu rådande låga ränteläge en ytter­

ligare belastning av skatter på relativt små kapitaltillgångar är synnerligen

ömtålig och kommer att i stor utsträckning drabba skattskyldiga, som för

sitt uppehälle äro beroende av ett sparat kapital, exempelvis pensionärer och

innehavare av mindre fastigheter. Även om en skatteskärpning för större

förmögenheter skulle bliva följden, bör enligt länsstyrelsens mening en

höjning av gränsen för skattepliktig förmögenhet övervägas.

Länsstyrelsen i Värmlands län framför liknande synpunkter.

Den av kommittén föreslagna reduktionsregeln har i de av ytt­

randena, som särskilt beröra detta spörsmål, i allmänhet lämnats utan erinran.

Särskilda uttalanden i frågan ha dock förekommit. Skånes handelskammares

uppfattning framgår av dess förut refererade yttrande rörande valet av

skattesystem. Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter, om ej mini­

migränsen, 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten, blivit bestämd

väl högt. Med hänsyn särskilt till sparbankernas insättareklientel, som till ej

ringa del består av personer, vilkas huvudsakliga inkomster utgöras av rän­

tan å hopsparade medel, uttalar svenska sparbanksföreningen det önskemå­

let, att möjlighet till nedsättning helt eller delvis av förmögenhetsskatten i

de fall då förmögenheten lämnat ingen eller ringa avkastning medgives i

större utsträckning än enligt förslaget. Handelskammaren för örebro och

Västmanlands län förordar sådan ändring i reduktionsregeln, att vid faststäl­

lande av den beskattningsbara förmögenheten hänsyn tages endast till av­

kastningen av förmögenheten och icke till annan inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

157

Beträffande den av kommittén inledningsvis berörda frågan om möjlighe-

Departements-

terna att anordna förmögenhetsbeskattningen i form av en allmän merbe-

chefen.

skattning å förmögenhetsavkastning har jag icke funnit anledning frångå den

uppfattning, åt vilken jag vid tidigare tillfällen givit uttryck och vartill även

kommittén kommit, nämligen att förutsättningar för närvarande saknas för

införande av en dylik för vårt land helt ny form för beskattning av förmö­

genhet.

Kommittén har vidare såsom en preliminär fråga diskuterat spörsmålet om

eventuellt utvidgande av rätten att vid inkomstberäkning beträffande taxe­

ring till statsskatt erhålla avdrag för erlagda kommunalskatter till att om­

fatta jämväl kronoutskylder. Av utredningen synes framgå, att de skatt­

skyldiga icke skulle få någon verklig fördel av rätt till sådant avdrag. Den

nödvändiga skärpningen av progressivskalan skulle nämligen neutralisera

verkningarna av skatteavdraget för skattskyldiga med jämna inkomster och

skärpa motsättningarna mellan de goda och de dåliga åren vid varierande

inkomster. Jag är fördenskull ense med kommittén, då den vid uppgörande

av skatteskalor utgått från att avdragsrätt för kronoutskylder alltjämt icke

bör medgivas.

Vad därefter angår själva frågan om systemet för statsbeskattningen av

fysiska personer torde ställningstagandet till densamma böra föregås av en

granskning av de för de olika alternativen upprättade skatteskalorna för i

inkomstskatten (respektive inkomst- och förmögenhetsskatten) ingående bot­

tenskatt och tilläggsskatt. Då såsom kommittén anfört avvägningen av skat­

tebördan mellan skattskyldiga utan förmögenhet bör vara densamma enligt

de olika alternativen, bliva berörda skatteskalor identiska.

Den avvägning av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika inkomstskikt,

som innefattas i de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer

i det stora hela med vad som gäller enligt för åren 1936 och 1937 fastställda

samt i årets statsverksproposition föreslagna grunder. Viss skärpning in­

träder dock vid beskattningsbara belopp över 40,000 kronor; denna skatte­

höjning är till stor del betingad av den bortfallna rätten till avdrag för den

del av skatten, som motsvarar kommunal progressivskatt. Någon lättnad

för de lägsta inkomsttagarna innebär alltså den föreslagna skatteskalan för

bottenskatten — i motsats till vad fallet var enligt propositionerna vid 1936

års riksdag — icke i och för sig. Å andra sidan bör vid jämförelse med 1936

års propositioner ihågkommas, att genom den av samma års riksdag beslu­

tade skärpningen av skalan för den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

ett belopp av ytterligare 13 miljoner kronor kom att uttagas av fysiska per­

soner med beskattningsbart belopp överstigande 6,000 kronor. Den relativa

merbelastning av de högre inkomstskikten som därvid uppkom bär sedan

dess bestått. Vidare må i detta sammanhang erinras örn den överflyttning

av skattebördan, som följer av de föreslagna ändringarna i fråga örn familje-

beskattningen. För familjeförsörjare i de lägre inkomstskikten har därige­

nom bereus en betydande lindring av skattebördan. De av kommittén före-

158

slagna skalorna ha vid remissen i allmänhet tillstyrkts. Med beaktande jäm­

väl av vad förut anförts angående beskattningens ram har jag funnit mig

böra godtaga de upprättade skalorna för bottenskatt och tilläggsskatt. Ska­

lornas inbördes avvägning synes mig även tillfredsställande.

Av de tre uppgjorda alternativen till skattesystem innefattar ett, alternativ

A, två helt fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt.

Alternativ C representerar den motsatta ytterligheten, i det att hela beskatt­

ningen uttages i form av en enda kombinerad inkomst- och förmögenhets­

skatt av samma typ som den nu gällande. Alternativ B går en medelväg:

vid sidan av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt ställes en sär­

skild skatt å förmögenhet. De särskilda förmögenhetsskatterna ha förutsatts

skola vara fasta. Kommittén har för sin del förordat alternativ B. Det

övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar har även till­

styrkt detta alternativ.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen att valet slutligen måste

stå mellan alternativen A och B. Mot det tredje alternativet, C, kunna näm­

ligen enligt min mening sådana anmärkningar riktas, att det icke bör läggas

till grund för ett skattesystem av mera definitiv karaktär. Främst kommer

därvid i betraktande den alltför kraftiga inverkan, som inkomstens storlek ut­

övar å förmögenhetsskatten. Det kan icke vara riktigt, att förmögenhetsskat­

ten vid en och samma förmögenhet skall variera i så hög grad som enligt ut­

redningen skulle bliva fallet. Med hänsyn till att enligt alternativ C den rör­

liga bottenskatten till stor del härrör från förmögenhet föreligger viss fara för

att systemet icke besitter nödig elasticitet. Såsom kammarrätten under­

strukit blir det företräde i fråga om enkelhet i tillämpningen, som följer av

att systemet innefattar en enda skatt, väsentligen förringat därigenom att

beräkningen av förmögenhetsdelen skulle ske i tre olika skikt, varvid den för­

sta skiktgränsen lagts sa lagt som vid 60,000 kronor. Det må slutligen erinras,

att av de talrika myndigheter, som vid remissen av 1936 års departements­

promemoria uttalade sig för ett system med en enda kombinerad inkomst-

och förmögenhetsskatt, endast några få nu vidhållit denna uppfattning.

Av de båda övriga alternativen torde, såsom kommittén anför, alternativ

A erbjuda stora fördelar genom sin tekniskt enkla utformning med därav

följande överskådlighet över beskattningens verkningar. Då emellertid ett

system med fristående förmögenhetsskatt är helt artskilt från det nuvarande

skattesystemet — förmögenhetsskatten skulle, från att som nu vara i hög

grad beroende även av inkomstens storlek, i det nya systemet endast be­

stämmas efter förmögenhetsbeloppet — uppkomma naturligen vid omlägg­

ningen mycket betydande skiljaktigheter vid vissa inkomst- och förmögen-

hetskombinationer. Detta blir särskilt förhållandet i fråga om medelstora

förmögenheter, där betydlig skatteskärpning i allmänhet skulle inträda utom

i de fall, där ägarens inkomster äro stora i förhållande till förmögenheten.

Då man vid en fristående förmögenhetsskatt torde få bestämma en viss mi­

nimigräns för skattskyldighetens inträdande — enligt alternativ A 10,000

kronor — bli alla förmögenheter under denna gräns helt fria från förmo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kungl. May.ts proposition nr 258.

159

genhetsskatt. I de fall då dessa smärre förmögenheter äro förenade med

god inkomst representera de en skattekraft, som väl motiverar någon be­

skattning.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden finner jag mig liksom kommittén

böra förorda att skattesystemet uppbygges i enlighet med alternativ B. Skill­

naden mot nu i beskattningen i olika individuella fall blir enligt detta alter­

nativ icke så framträdande som vid alternativ A. Den skattskyldiges inkomst

kommer att vid förmögenhetsbeskattningen utöva en verkan, som får anses

rimlig, och differentieringen efter förmögenhetens storlek blir tillfredsstäl­

lande. Då alla förmögenheter tagas till beskattning, kan effektiv kontroll

över deras taxering vinnas. Såsom en särskild fördel med alternativ B torde

få anses den skattelindring i förhållande till nu som uppkommer för mindre

förmögenheter (upp till c:a 30,000 kronor) genom förmögenhetsdelens minsk­

ning från Ve o till Vioo- Att låta skattelindringen utsträckas till större för­

mögenheter genom höjning av minimigränsen för skattskyldighetens inträ­

dande vid den särskilda förmögenhetsskatten från föreslagna

20,000

kronor

till exempelvis 30,000 kronor finner jag mig däremot icke kunna tillstyrka.

Frågan om reduktionsregler i vissa fall vid förmögenhetsbeskattningen har

i alternativ B — liksom ock i övriga alternativ — fått en lösning, som icke

kan anses helt tillfredsställande. Enligt den föreslagna regeln, som icke med­

för differentiering vare sig efter dyrorts- eller familjeförhållanden eller i

fråga om förmögenheternas storlek, inträder reduktion över hela linjen, så

snart inkomsten, oavsett om den härflyter ur förmögenheten eller icke, under­

stiger 3 procent av förmögenheten. Av den utredning, som kommittén låtit

verkställa rörande förevarande spörsmål, framgå klart de stora svårigheter,

som mött vid försöken att konstruera en på en gång sakligt tillfredsställande

och lättillämplig regel. Att anknyta reduktionsregeln till det beskattnings­

bara beloppet — såsom skett vid de hittillsvarande särskilda förmögenhets­

skatterna — i stället för till det taxerade beloppet har visat sig ogörligt, enär

icke blott differentieringen mellan större och mindre förmögenheter utan

även skillnaden i reduktionsmöjligheter mellan skattskyldiga med olika dyr­

orts- och familjeförhållanden skulle bliva omotiverat stor. Andra under­

sökta alternativ, enligt vilka nyssnämnda förhållanden skulle få inverka vid

reduktionen, ha av praktiska skäl måst övergivas. Vid övervägande av nu

angivna förhållanden har jag funnit mig böra tillstyrka den av kommittén

förordade reduktionsregeln.

Med fysiska personer torde alltjämt i skattehänseende böra likställas oskifta

dödsbon och s. k. familjestiftelser.

För bedömande av det föreslagna skattesystemets verkningar må hänvisas

till de exempel som intagits i tabellerna 2—4 i bilaga F. Vid uppgörandet av

exemplen avseende det föreslagna skattesystemet har hänsyn icke kunnat

tagas till den inverkan å statsskattens storlek, som för högre inkomsttagare

blir en följd av den bortfallna rätten till avdrag för den del av skatten, som

motsvarar kommunal progressivskall, och icke heller till den ökning av den

allmänna kommunalskatten, som vid den kommunala progressivskaltens

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

bortfallande kan komma att inträda i de kommuner, vilka ej få full kom­

pensation för förlusten av sistnämnda skatt genom skatteutjämnande åt­

gärder, eller den sänkning av den allmänna kommunalskatten, som är att

emotse i de kommuner vilka erhålla mer än full sådan kompensation.

Beskattningen av juridiska personer.

Frågan om de juridiska personernas beskattning har ingått bland kommit­

téns utredningsuppgifter. En omläggning av skatteformerna för fysiska per­

soner inverkar redan av tekniska skäl på beskattningen av juridiska perso­

ner. Detta gäller i första hand sådana juridiska personer, som nu beskattas

lika med enskilda, i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna.

Därvid måste också beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningar­

na och aktiebolagen. I samband därmed får spörsmålet om avvägningen av

aktiebolagens beskattning upptagas i hela sin vidd.

Vid utformandet av grunderna för statsbeskattningen av juridiska perso­

ner ha olika synpunkter anlagts alltefter det s. k. dubbelbeskattning eller en­

kelbeskattning åsyftats. Dubbelbeskattning innebär i princip, att den juri­

diska personens inkomst beskattas icke blott hos den juridiska personen

utan även, i den mån den utdelas såsom vinst, hos den som erhållit utdelnin­

gen. Vid enkelbeskattning beskattas den juridiska personen i stället för dess

intressenter. Dubbelbeskattning åsyftas för närvarande i fråga om aktie­

bolag — beträffande försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten belöper på

aktieägarna i denna deras egenskap — och ekonomiska föreningar samt

vissa utländska juridiska personer. Dubbelbeskattningen är anordnad ge­

nom progressiva tariffer. I den mån enkelbeskattning åsyftas har man av­

sett att den juridiska personen skall drabbas av den skatt, som i genom­

snitt skulle ha träffat de fysiska intressenterna, om dessa beskattats själva.

På grund härav har skatten för ifrågavarande juridiska personer gjorts pro­

portionell. Oskifta dödsbon och familjestiftelser samt utländska juridiska

personer (jämväl i den mån enkelbeskattning åsyftas) beskattas dock enligt

den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan.

Omläggning av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas

beskattning.

Svenska aktiebolags beskattning till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt äger rum enligt en särskild, efter deras inkomstprocent avvägd skatte­

skala. Med inkomstprocent förstås det procenttal, efter helt år räknat, som

det beskattningsbara beloppet — jämte i förekommande fall behållen in­

komst av utdelning från annat svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening, för vilken inkomst skatteplikt icke föreligger — utgör av bolagets

kapital. Till kapital, varom här är fråga, räknas för aktiebolag såväl aktie-

161

kapital som ock reservfond. Den kommunala progressivskattens grundbe­

lopp och därmed indirekt även utjämningsskattens grundbelopp bestämmes

enligt en särskild till inkomst- och förmögenhetsskattens skala anknuten for­

melskala; nämnda båda skatter utgå endast, därest inkomstprocenten över­

stiger 6.

Ekonomiska föreningar beskattas enligt de för fysiska personer gällande

progressiva skatteskalorna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kom­

munal progressivskatt och utjämningsskatt. Progressionen blir således be­

roende allenast av den taxerade inkomstens storlek i och för sig. Ekono­

miska föreningar äro lika litet som aktiebolagen skattepliktiga till extra in­

komst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet.

Bolagsskatteberedningen.

Förslag till omläggning av beskattningen av aktiebolag och ekonomiska

föreningar framlades år 1931 av bolagsskatteberedningen.

Bolagsskatteberedningens förslag innebar bland annat, att för svenska

aktiebolag den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skulle

utgöra fem procent. Den progressiva skatten skulle följaktligen utbytas mot en

proportionell sådan. Förslaget betydde en sänkning av dåvarande medel-

skatteprocent för aktiebolagen med icke fullt 1/3 och en skatteminskning, från­

sett monopolbolagen, av omkring 7.5 miljoner kronor. I fråga om de eko­

nomiska föreningarna föreslog beredningen, att dessa skulle likställas med

aktiebolag och följaktligen underkastas statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt med ett grundbelopp av 5 procent. Enligt beredningens förslag skulle

vidare den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten å aktiebolag

och ekonomiska föreningar bortfalla.

Beträffande bolagsskatteberedningens motivering för sitt förslag i denna

del må hänvisas till beredningens betänkande (Statens off. utredn. 1931: 40),

del I, sid. 110 ff., eller ock till ett i kommitténs betänkande (sid. 175 ff.)

lämnat sammandrag.

1938 års förslag till omläggning av statsbeskattningen.

I den departementspromemoria, som låg till grund för propositionen nr

232 till 1936 års riksdag, föreslogs en proportionell skatt för aktiebolag och

ekonomiska föreningar med ett grundbelopp av 7 procent samt avskaffande

av den kommunala progressivskatten för nämnda juridiska personer. Nyss­

nämnda proposition upptog det i promemorian framlagda förslaget. I an­

slutning till den högre grundbeloppsnivå (150 procent av nuvarande), som

antagits i propositionen, föreslogs skatteprocenten till 8. Med denna skatte­

sats koinmc aktiebolagen enligt propositionen att sammanlagt göra en skatte-

vinst, motsvarande en betydande del av utjämningsskatten samt hela den

kommunala progressivskatten, i den mån ej denna senare lättnad komme att

uppvägas av den allmänna kommunalskattens ökning för aktiebolagen. Rö­

rande motiveringen för förslaget torde få hänvisas till propositionen (referat

i kommitténs betänkande sid. 178 ff.).

Bihang lill riksdagens protokoll

1938.

1 sami.

Nr 238.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Il

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Kommittén.

För att möjliggöra ett säkrare bedömande av de verkningar, som en om­

läggning av svenska aktiebolags beskattning skulle medföra, har

kommittén låtit upprätta en fullständig statistik över aktiebolagens beskatt­

ning för åren 1934—1936. Primärmaterialet för undersökningen har upp­

tagits på det sätt, att å tryckta statistikkort, ett för varje bolag, genom ve­

derbörande debiteringsförrättares försorg införts uppgifter rörande bolagens

taxering till kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt. På grundval av det sålunda hopsamlade materialet lia därefter upp­

gjorts sammanställningar för hela riket över de till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt förenämnda tre år taxerade aktiebolagen med fördelning dels

efter inkomstprocentens storlek, dels efter verksamhetsarten i 25 grupper.

Vid bedömande av dessa tabeller torde observeras, att de skilda aktiebolagen

endast medtagits i desamma för det eller de år, varunder de taxerats till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Det vidlyftiga tabellmaterialet har

redovisats i betänkandet bilagda tabeller (VIII—XIII), till vilka här torde få

hänvisas.

Även beträffande de svenska ekonomiska föreningarna har

kommittén låtit verkställa en statistisk utredning, grundad på material från

1937 års taxering, varom närmare förmäles i den vid betänkandet fogade

promemorian angående de skattestatistiska undersökningarna (bilaga A).

De ekonomiska föreningarna ha vid undersökningen uppdelats i fyra grup­

per: föreningar inom konsumentkooperationen, föreningar inom jordbruks-

kooperationen, bostadsföreningar och övriga föreningar. Utredningens re­

sultat har sammanfattats å sid. 184 i betänkandet.

Kommittén erinrar till en början, att frågan om en reformering av grun­

derna för aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning ge­

nom de utredningar, som under senare år ägnats densamma och för vilka i

det föregående redogjorts, blivit mycket grundligt belyst ur principiella och

tekniska synpunkter. Kommittén har fördenskull i sitt utredningsarbete

kunnat i huvudsak inskränka sig till att med stöd av införskaffat statistiskt

material söka klargöra de praktiska verkningarna av det nuvarande beskatt-

ningssystemet och av en övergång till ett nytt system.

Kommittén har för sin del funnit övervägande skäl tala för att den progres­

siva beskattningen för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna utbytes

mot en proportionell sådan och framlägger därför förslag härom. Vid detta

ställningstagande ha för kommittén liksom för bolagsskatteberedningen

mindre teoretiska grunder än praktiska skäl varit avgörande.

I sin motivering för förslaget anför kommittén:

Ur teoretisk synpunkt har den progressiva skatteskalan för aktiebolag

främst motiverats med att bolagens »skatteförmåga» finge anses växa pro­

gressivt i den mån inkomstprocenten stege. Den särskilda skattekraft, som

bolagsvinsterna representerade, skulle vara större, ju högre avkastningen

vore på det sammanskjutna kapitalet. Mot denna uppfattning har invänts

bl. a. att en personlig skatteförmåga icke kunde tillskrivas en juridisk per-

Kungl. Majlis proposition nr 258.

163

son. Bolagens skatter drabbade i sista hand de fysiska personer, som ut­

gjorde deras intressenter. Den progressiva bolagsskatten komme att träffa

aktieägarna mycket ojämnt, alldeles oberoende av dessas personliga skatte-

förmåga. Därest ett aktiebolag lämnade högre vinst, vore det icke alltid

säkert att denna härrörde från det investerade kapitalet utan den kunde i

många fall till stor del tillskrivas personliga insatser av aktieägarna eller

affärsledningen. I sistnämnda fall vore det icke riktigt att vid skattens ut­

mätande utgå från vinstens storlek i förhållande till kapitalet.

Kommittén har för sin del icke velat tillmäta de mot den progressiva be­

skattningen av aktiebolag framställda principiella argumenten sådan vikt, att

densamma på grund därav borde övergivas. Tvärtom förefaller det i och

för sig tilltalande att vid avvägningen av skattebördan aktiebolagen emellan

taga hänsyn till dessas olika räntabilitet genom alt å dem tillämpa en i för­

hållande till denna icke alltför starkt progressiv skatteskala.

En dylik avvägning av aktiebolagens beskattning efter räntabiliteten förut­

sätter emellertid att en riktig och praktiskt lämplig metod för mätande av

densamma finnes att tillgå. Kommittén är av den uppfattningen att nu gäl­

lande regler för bestämmande av den s. k. inkomstprocenten, enligt vilka

hänsyn tages allenast till de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och

reservfond, men ej till bolagets övriga fonder, icke förverkliga den grund­

tanke, som ligger bakom systemet. Avgörandet av hur stor del av ett aktie­

bolags kapital som skall bindas såsom aktiekapital och reservfond står näm­

ligen, såsom ofta påpekats, i viss mån i bolagets egen hand. Även om aktie­

bolagen vid sina dispositioner härutinnan ej övervägande lia skattesynpunk-

ter i sikte, torde det dock vara obestridligt, att hänsyn till dylika många

gånger föranlett åtgärder, som eljest icke skulle lia ägt rum. Det lärer för

övrigt kunna antagas, att därest det bleve fastslaget, att den progressiva be-

skattningsmetoden komme att tillämpas lång tid framåt, bolag nied hög in­

komstprocent snart skulle finna angeläget att genom till buds stående, lagliga

dispositioner få sin skatteprocent reducerad. Den genomsnittliga skattepro-

centen för aktiebolagen skulle på grund därav komma att så småningom

sjunka, vilket skulle betyda viss överflyttning av skattebördan å fysiska per­

soner.

Verkningarna av det gällande systemet med progressiv skatt å aktiebola­

gen bliva ofta irrationella. Om ett aktiebolag har stora besparade vinstme­

del och nied dessa ökar aktiekapitalet (genom emitterande av gratisaktier)

eller reservfonden, nedbringas inkomstprocenten för kommande års vinst

och därmed även skatten. Det kan emellertid ej nied fog påstås, att bolagets

ekonomiska bärkraft försämrats. Därest å andra sidan, såsom under senare

tider icke sällan inträffat, ett aktiebolag konsoliderar sin ställning genom att

nedsätta sitt — nied hänsyn till tillgångarnas värde alltför höga — aktieka­

pital. får bolaget för vinster efter nedsättningen betala skatt enligt en betyd­

ligt högre skatteprocent iin den som tidigare gällt för en lika stor vinst. Vi­

dare inbjuder den nuvarande beskattningsmeloden aktiebolagen att utspäda

aktiekapitalet genom höga värden å tillgångarna; särskilt torde det ligga nära

till hands att vid uppskattandet av värdet å tillgångar, som vid aktiebolags

bildande tillskjutas annorledes än i penningar, sätta detsamma högt för alt

därigenom skapa ett gynnsamt utgångsläge för beskattningen av eventuella

vinster.

Det lini' även framhållits såsom en olägenhet med den nuvarande progres­

sivskatten för aktiebolag, alt den särskilt hårt träffar bolag, som bedriva en

mera riskfylld verksamhet, där vinsten ibland är hög men andra år ringa

eller ingen.

Bolagsskattebercdningen bar berört möjligheten att för åstadkommande av

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

större rättvisa bolagen emellan använda bolagens hela förmögenhet såsom

underlag för beräkning av inkomstprocenten i stället för blott aktiekapitalet

och reservfonden. Såsom av beredningen påvisats skulle det emellertid vara

mycket svårt att på ett tillfredsställande sätt uppskatta totalförmögenheten.

Bolagets fonder kunna beräknas mycket olika. Även dess dolda reserver,

däribland värden av good wills natur, borde rätteligen medräknas. Upp­

skattningen av ett affärsdrivande aktiebolags tillgångar av olika slag skulle

bliva svår och tidsödande samt lätt vålla tvistigheter. För taxeringsmyn­

digheterna med deras många arbetsuppgifter och begränsade tid skulle en

dylik årlig värdering av varje aktiebolags förmögenhet bliva synnerligen be­

tungande.

Då kommittén sålunda funnit, att en beskattning, progressiv med hänsyn

till räntabiliteten, icke kan på ett tillfredsställande sätt förverkligas, samt

en progressiv beskattning efter inkomstens absoluta storlek liknande den

som gäller för enskilda skattskyldiga uppenbarligen är olämplig, har det

synts riktigast att på sätt sker i de flesta främmande länder tillämpa en för

alla aktiebolag lika skattefot och sålunda övergå till ett system med pro­

portionell beskattning för aktiebolagen. Kommittén är av den uppfattnin­

gen, att denna metod i längden kommer att visa sig mera rättvis än det hit­

tills brukade systemet, sådant detta av praktiska skäl har måst utformas.

En övergång till proportionell beskattning för aktiebolagen underlättar

även lösningen av frågan örn de ekonomiska föreningarnas beskattning. Den

nuvarande metoden, enligt vilken skatten för de ekonomiska föreningarna

stiger progressivt alltefter inkomstens storlek, verkar enligt kommitténs me­

ning i många fall obillig. Då de stora föreningarna i allmänhet lia större

vinster än de mindre, få de förra enbart på grund av sin storlek vidkän­

nas hårdare beskattning än de mindre föreningarna. Av den förut refere­

rade statistiska undersökningen rörande bl. a. de ekonomiska föreningarnas

beskattning framgår, att medelskattesatsen för år 1937 (i avseende å stats­

skatter och kommunal progressivskatt) för föreningarna inom konsument-

och jordbrukskooperationen var så hög som något över 16 %. Då denna

skattesats är den som för närvarande utgår för aktiebolag med en inkomst-

procent av c:a 26, är beskattningens relativa belastning å dessa föreningar

uppenbar. Denna följd av metoden för progressionens bestämmande tor­

de ä många fall, särskilt inom jordbrukskooperationen, lia hindrat en önsk­

värd konsolidering av föreningarnas ekonomi. Att med det av kommittén

förordade nya skattesystemet tillämpa de för fysiska personer föreslagna

skalorna (för boltenskatt och tilläggsskatt) å de ekonomiska föreningarna

skulle endast skärpa den påtalade orättvisan; att låta dessa beskattas blott

enligt skalan för bottenskatten skulle innebära alltför stor skattelindring för

flertalet föreningar. En progressiv beskattning av de ekonomiska förenin­

garna efter deras verkliga räntabilitet torde av skäl, som bolagsskattebered-

ningen anfört, stöta på ännu större tekniska svårigheter än som är fallet i

fråga örn aktiebolagen.

Nu anförda omständigheter — liksom ock den stora fördelen, att lik­

ställighet i beskattningen med aktiebolagen härigenom skulle vinnas — lia

föranlett kommittén att upptaga förslaget örn proportionell beskattning även

för ekonomiska föreningar. I detta sammanhang vill kommittén som sin

uppfattning anföra, att oberoende av spörsmålet örn metoden för aktiebo­

lagens beskattning en lösning av frågan örn de ekonomiska föreningarnas

beskattning enligt denna linje synes ofrånkomlig. Då det i längden skulle bli­

va ohållbart med olika regler för beskattningen av de båda organisationsfor­

merna, ligger även häri ett vägande skäl för aktiebolagens övergång till pro­

portionell beskattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

165

Kommitténs inställning till frågan örn beskattningsmetoden för aktiebolag

och ekonomiska föreningar har även påverkats av dess ställningstagande

rörande andra frågor under utredningsarbetet.

Beträffande fysiska personers statsbeskattning har kommittén föreslagit,

att skatteskalan för den rörliga delen av inkomst- och förmögenhetsskat­

ten, bottenskatten, skulle stanna vid en skattesats av 6.5 °/o i högsta skiktet

(vid grundbeloppsnivå). Mot denna begränsning av rörligheten av de fy­

siska personernas beskattning skulle illa svara en rörlig, progressiv beskatt­

ning av aktiebolagen med de höga skattesatser, som skulle komma att gäl­

la aktiebolagen med den högsta räntabiliteten. En skattesats å t. ex. 20 %

vid grundbeloppsnivå skulle vid uttagning av 130 % komma att höjas till

26 %. Att vid en progressiv beskattning binda topparna av skalan i en

fast skatt torde, åtminstone för aktiebolagens vidkommande, icke vara

tekniskt genomförbart och skulle för övrigt giva sakligt föga tillfredsställan­

de resultat.

En annan punkt, där frågan örn beskattningsmetoden för aktiebolagen

och de ekonomiska föreningarna är betydelsefull, är spörsmålet örn avdrag

för värdeminskning å inventarier m. m. Såsom i kap. VIII av betänkandet

närmare utvecklas, föreslår kommittén för de affärsdrivande juridiska per­

sonerna en i huvudsak fri rätt till avskrivning å inventarier (inkl. maskiner),

varemot skulle svara skatteplikt för ifrågavarande skattskyldiga beträffan­

de vinster å försäljning av sådana tillgångar, som den fria avskrivningsrätten

avser. Den risk som till äventyrs kunde finnas, att vid tillämpning av dylika

regler de juridiska personerna, därest progressiv beskattning alltjämt skulle

vara gällande för dem, kunde bereda sig fördelar genom att förlägga värde-

minskningsavdragen till ur beskattningssynpunkt gynnsamma år torde med

tillämpandet av en proportionell skatt knappast föreligga.

En övergång från progressiv till proportionell statsbeskattning för aktie­

bolag och ekonomiska föreningar medför såsom en oundviklig konsekvens,

att jämväl den kommunala progressivskatten avskaffas för dessa juridiska

personer. Bolagsskatteberedningens och 1936 års departementspromemorias

förslag härutinnan mötte icke någon gensaga hos de hörda myndigheterna.

Då kommittén, på sätt i kapitel III omförmäles, gemensamt med kommu-

nalskatteberedningen tillstyrkt avskaffande av den kommunala progressiv­

skatten i dess helhet, torde det icke vara nödvändigt att här särskilt ingå på

frågan om verkningarna för kommunerna av förlusten av kommunal pro­

gressivskatt från de juridiska personerna.

Vad därefter beträffar skatteprocenten för den proportionella skatt,

som skall uttagas av aktiebolag och ekonomiska föreningar, har kommittén

enligt de allmänna utgångspunkter, för vilka tidigare redogjorts, förutsatt,

att de juridiska personerna .skulle framdeles få bära en relativt större

andel av den sammanlagda beskattningen än hittills. Närmare bestämt

skulle i det nya systemet, räknat å 1936 års skatteunderlag, c:a 55 miljoner

kronor vid grundbeloppsnivå uttagas av juridiska personer, därav c:a 47.5

miljoner kronor av svenska aktiebolag.

Då enligt officiella uppgifter det vid 1936 års taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet för svenska aktiebolag

(inklusive den del av försäkringsaktiebolags inkomst, som icke belöper å

aktieägarna i denna deras egenskap) uppgick till 478 miljoner kronor, in­

nebär nyssnämnda förutsättning, att skattefoten för aktiebolagen bör sättas

till 10. Kommittén föreslår fördenskull en proportionell skatt av 10 procent vid

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

Tabell, utvisande för svenska aktiebolag verkningarna av en propor-

Beräkningarna grundade å

Aktiebolagen med fördelning

Inkomstprocent

Antal

Taxerat

(= beskatt­

ningsbart)

belopp år

1936,

kr.

Summa

statsskatter1

och korum,

progr.-skatt

år 1936,

kr.

Proportionell skatt i kronor

förslag, 10

%

av beskattnings-

90

%

100

%

Ilo

%

T.o.m. 4 %

3,167

29,145,400

743,202

2,623,086

2,914,540

3,205,994

Över 4

>

7 »

1,806

63,167,200

2,407,827

5,685,048

6,316,720

6,948,392

> 7

>

10 >

1,220

70,366,100

4,852,156

6,332,949

7,036,610

7,740,271

» 10

>

15 >

1,253

119,015,000

11,503,431

10,711,350

11,901,500

13,091,650

> 15

»

20 >

682

70,663,900

9,148,637

6,359,751

7,066,390

7,773,029

» 20

J

30 »

640

47,876,100

7,239,672

4,308,849

4,787,610

5,266,371

» 30

>

50 >

375

26,254,300

5,024,038

2,362,887

2,625,430

2,887,973

» 50

>

75 >

116

4,278,000

966,607

385,020

427,800

470,580

> 75

>

100 >

44

1,564,800

379,404

140,832

156,480

172,128

> 100

»

125 »

18

400,500

100,492

36,045

' 40,050

44,055

> 125

>

150 >

17

334,900

85,011

30,141

33,490

36,839

> 150

%

99

18,319,400

3,903,288

1,648,746

1,831.940

2,015,134

Samtliga

9,437

451,385,600

46,353,765

40,624,704

45,138,560

49,652,416

grundbelopp för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Såsom en

jämförelse kan nämnas, att vid 1936 års taxering medelskatteprocenten (av­

seende statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommu­

nal progressivskatt) för aktiebolagen utgjorde 10.25. Enligt vad förut fram­

hållits, lämnar emellertid det nya systemet i sin helhet å 1936 års skatte­

underlag — ändrat genom de av kommittén föreslagna grunderna för fa-

miljebeskattningen — först vid en utdebitering å c:a 110 procent av botten­

skatten lika stor avkastning som 1936 års statsskatter och kommunala pro­

gressivskatt representera. På grund härav innebär i realiteten en skattefot

av 10 procent (vid grundbeloppsnivå) i genomsnitt någon skatteskärpning

för aktiebolagen. För aktiebolag, som driver rörelse i orter med låg kom­

munalbeskattning, torde dessutom inträda skatteökning därigenom, att den

höjning av den allmänna kommunalskatten, som kan följa av den kommunala

progressivskattens borttagande, måhända icke skulle fullt kompenseras genom

skattelindrande åtgärder från statens sida. En skattesats å 10 % betalas en­

ligt 1937 års grunder av aktiebolag med en inkomstprocent av 12—12.5, en

skattesats å 11 procent av bolag, vars inkomstprocent utgör c:a 14.

Med den av kommittén föreslagna skattefoten, 10 procent, skulle den sam­

manlagda statsskatten för aktiebolagen, räknat å skatteunderlaget enligt

1936 års taxering, utgöra vid uttagande av resp. 90, 100, 110, 120 och 130

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170% av grundbeloppet, samt utjämningsskatt.

167

Honell statsskatt & 10 procent, vid olika procenttal av grundbeloppet.

1936 ars taxeringsresultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S.

efter inkomstprocentens storlek.

enl. kommitténs

bart belopp, vid

Ökning ( + ) eller minskning ( —) i kronor vid

120

%

130

%

90

%

100

%

110 %

120 *

130 %

3,497,448

3,788,902

+1,879,884

+ 2,171,338

+ 2,462,792

+ 2,754,246

+ 3,045,700

7,580,064

8,211,736

+ 3,277,221

+ 3,908,893

+ 4,540,565

+ 5,172,237

+ 5,803,909

8.443,932

9,147,593

+1,480,793

+ 2,184,454

+ 2,888,115

+ 3,591,776

+ 4,295,437

14,281,800

15,471,950

- 792,081

+ 398,069

+1,588,219

+ 2,778,369

+ 3,968,519

8,479,668

9,186.307

-2,788,886

-2,082,247

-1,375,608

- 668,969

+

37,670

5,745,132

6,223,893

-2,930,823

-2,452,062

-1,973,301

-1,494,540

-1,015,779

3,150,516

3,413,059

-2,661,151

-2.398,608

-2,136,065

-1,873,522

-1,610,979

513,360

556,140

- 581,587

- 538,807

- 496,027

•- 453,247

- 410,467

187,776

203,424

- 238,572

- 222,924

- 207,276

- 191,628

- 175,980

48,060

52,065

-

64,447

-

60,442

-

56,437

-

52,432

-

48,427

40,188

43,537

-

54,870

-

51,521

-

48,172

-

44,823

-

41,474

2,198,328

2,381,522

-2.254,542

-2,071,348

-1,888,154

-1,704.960

-1,521,766

54,166,272

58,680,128

-5,729,061

-1,215,205

+ 3,298,651

+ 7,812,507

+ 12,326,363

procent av grundbeloppet resp. 43.0, 47.8, 52.6, 57.4 och 62.1 miljoner kronor.

År 1936 erlades av svenska aktiebolag sammanlagt 49.0 miljoner kronor i

statsskatt och kommunal progressivskatt.

För utrönande av verkningarna av en proportionell beskattning av aktie­

bolag, därest grundbeloppet bestämmes till 10 procent av beskattningsbart

belopp, har kommittén på grundval av det förut omförmälda statistiska ma­

terialet från 1936 års taxering bland annat låtit sammanställa två tabeller,

avseende samtliga aktiebolag1. I den ena av dessa tabeller ha aktiebolagen

alltefter inkomstprocentens storlek indelats i tolv grupper. För en var av

dessa grupper meddelas uppgifter rörande antal, taxerat belopp och sum­

ma skatter år 1936 samt den skatt, som vid tillämpning av den ifråga­

satta proportionella skatten skulle utgå vid uttagande av 90, 100, 110, 120

och 130 procent av grundbeloppet, 10 procent. Vidare har uträknats den

ökning eller minskning av skatten i förhållande till 1936 års skatt som skulle

uppkomma i de olika fallen. I den andra tabellen lia aktiebolagen i stället

fördelats efter verksamhetens art i de förut omförmälda 25 grupperna. Av

tabellen framgår, vilka bolagsgrupper som i stort sett skulle vinna på

systemomläggningen och vilka som skulle la vidkännas skatteökning, samt

förskjutningens omfattning. Den största skatteökningen, såväl absolut som

procentuellt, skulle drabba bankerna; även för grupperna träindustri, bruks-

1 Se sid. 166—169.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

Tabell, utvisande iör svenska aktiebolag verkningarna av en propor-

Beräkningarna grundade

d

Aktiebolagen med fördelning

Q

*1

C

Verksamhetsart

Antal

Taxerat

( = beskatt­

ningsbart)

belopp

år 1936,

kr.

S:a statsskatter1

och komm.

progr.-skatt

år 1936

Proportionell skatt i

10

%

av be-

kr.

%

90 *

100

%

i

Banker ................

31

34,133,500

2,021,305

5.92

3,072,015

3,413,350

2

Bankirrörelse m. m...................

153

4,091,500

345,962

8.46

368,235

409,150

3

Fastighetsförvaltning ..............

1,136

15,171,900

1,203,531

7.93

1,365,471

1,517,190

4

Försäkringsrörelse ..........

44

12,306,800

1,092,057

8.87

1,107,612

1,230,680

5

Jordbruk o. d................

67

1,111,400

76,376

6.87

100,026

111,140

6

Bruksrörelse ........................

36

16,531,800

1,102,316

6.67

1,487,862

1,653,180

7

Bryggerier..................................

145

16,032,000

1,965,232

12.26

1,442,880

1,603,200

8

Elektr.- o. kraftverk ..............

229

8,652,400

957,768

11.07

778,716

865,210

9

Gruvindustri..............................

19

11,563,400

812,554

7.03

1,040,706

1,156,340

10

Kemisk-teknisk industri ....

222

25,561,100

2,602,683

10.18

2,300,499

2,556,110

11

Livsmedelsindustri ..................

353

20,480,400

1,860,769

9.09

1,843,236

2,048,040

12

Läderindustri m. m..................

281

10,205,400

1,003,197

9.83

918,486

1,020,540

13

Metall- o. maskinindustri ....

770

99.543,300 11,760,627

11.81

8,958,897

9,954,330

14

Träindustri ..............................

513

35,622,000

2,841,374

7.98

3,205,980

3,562.200

15

Sten-, ler- o. annan jordindustri

287

13,270,300

1,507,944

11.36

1,194,327

1,327,030

16

Textilindustri ..........................

180

15,649,500

1,493,078

9.54

1,408,455

1,564,950

17

Tryckeri- o. pappersförädl.-ind.

386

11,724,000

1,281,775

10.93

1,055,160

1,172,400

18

Agenturrörelse m. m................

1,109

14,483,200

1,686,059

11.64

1,303,488

1,448,320

19

Varuhandel ..............................

2,761

35,241,500

3,926,301

11.14

3,171,735

3,524,150

20

S. k. monopolbolag..................

79

27,462,900

4,872,978

17.74

2,471,661

2,746,290

21

Järnvägstrafik m. m................

116

9,834,500

603,995

6.14

885,105

983,450

22

Rederier m. m...........................

163

7,823,300

722,255

9.23

704,097

782,380

23

Hotellrörelse m. m....................

236

3,474,800

451,641

13.00

312,732

347,480

24

Teaterrörelse m. m...................

81

1,143,300

127,336

11.14

102,897

114,330

25

Diverse (skolor m. m.) ..........

40

271,400

34,652

12.77

24,426

27,140

Summa 9,437 451,385,600 46,353,765

10.27 40,624,704 45,138,560

rörelse, järnvägsrörelse, fastighetsförvaltning och gruvindustri skulle år 1936

en proportionell beskattning nied den föreslagna skattefoten varit betydligt

ogynnsammare än den enligt gällande grunder bestämda skatten. Bland

de grupper, som skulle vinna på en tillämpning av de föreslagna nya grun­

derna, märkas främst monopolbolagen, metall- och maskinindustrien och

bryggerierna.

Beträffande monopolbolagen (vin- & spritcentralen, spritförsäljningsaktie-

bolagen, tobaksmonopolet och tipstjänst) — vilka enligt tablån skulle få en

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170

%

av grundbeloppet, samt utjämningsskatt.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 258.

169

tionell statsskatt å 10 procent vid olika procenttal av grundbeloppet.

1936 drs taxeringsresullat.

efter verksamhetsarten.

kronor enligt kommitténs förslag,

skattningsbart belopp, vid

Ökning ( + ) eller minskning (—) i kronor vid

i

110

%

120

%

|

130

%

90

%

100

%

110

%

120

%

130

%

\

j 3,754,685

4,096,020

4,437,355 + 1,050,710 4" 1,392,045

+

,733,380

+

1,074,715

4 2,416,050

450,065

490,980

531,895

22,273

+

63,188

+

104,103

4-

145,018

+

185,933

1,668,909

1,820,628

1,972,347 +

161,940 + 313,659 +

465,378

+

617,097

+

768,816

1,353,748

1,476,816

1,599,884 +

15,555 +

138,623 +

261,691

+

384,759

+

507,827

122,254

133,368

144,482 +

23,650 +

34,764 +

45,878

+

56,992

+

68,106

1,818,498

1,983,816

2,149,134 + 385,546 + 550,864 +

716,182

4-

881,500

4- 1,046,818

1,763,520

1,923,840

2,084,160

-

522,352

362,032

-

201,712

-

41,392

4-

118,928 |

951,764

1,038,288

1,124,812

179,052

92,528

6,004

+

80,520

+

167,044 |

1,271,974

1,387,608

1,503,242

+

228,152

+

343,786

+

459,420

+

575,054

+

690,688

j

2,811,721

3,067,332

3,322,943

302,184

46,573

+

209,038

-t-

464,649

+

720,260

2,252,814

2,457,648

2,662,452

17,533

+

187,271

+

392,075

+

596,879

+

801,683

1,122,594

1,224,648

1,326,702

84,711

+

17,343

+

119,397

+

221,451

4-

323,505!

10,949,763 11,945,196 12,940,629

2,801,730

1,806,297

-

810,864

+

184,569

+

1,180,002

;

3,918,420

4,274.640

4,630,860

+

364,606

+

720,826

+

1,077,046

+

1,433,266

+

1,789,486 |

1,459,733

1,592,436

1,725,139

313,617

180,914

48,211

+

84,492

4-

217,195 1

1.721,445

1,877,940

2,034,435

84,623

+

71,872

+

228,367

+

384,862

4-

541,357

1,289,640

1,406,880

1,524,120

226,615

109,375 +

7,865

+

125,105

+

242,345

1,593,152

1,737,984

1,882,816

-

382,571

237,739

-

92,907

+

51,925

+

196,757

3,876,565

4,228,980

4,581,395

754,566

-

402,151

49,736

+

302,679

+

655,094

3,020.919

3,295,548

3,570,177

2,401,317

2,126,688

-

1,852,059

-

1,577,430

-

1,302,801

1,081,795

1,180,140

1,278,485

+

281,110

+

379,455

+

477,800

+

576,145

4

-

674,490

860,563

938,796

1,017,029

18,158

4*

60,075

+

138,308

+

216,541

4-

294,774

382,228

416,976

451,724

138,909

-

104,161

-

69,413

-

34,665

+

83

125,763

137,196

148,629

_

24,439

13,006

:

1,573

4-

9,860

+

21,293

1

29,854

32,568

35,282

-

10.226

7,512 )

_

4,798

-

2,084

1 4-

630

! 49,652,416 54,166,272 58,680,128

5,729,061

1,215,205

+

3,298,651

+

7,812,507

4-

12,326,363

skattesänkning i förhållande till år 1936 med 2.13 miljoner kronor, örn det

nya systemet uttages med grundbeloppet, och med 1.85 miljon kronor, om

110 procent av grundbeloppet fastställes — uttalar kommittén, att denna

vinstökning tillfaller statsverket och i huvudsak användes till allmänna stats­

ändamål. Kommittén tillägger, alt i den mån man anser, att denna merin-

komst för staten är att likställa med skatt, den förut omförmälda höjningen

av aktiebolagens totalbeskattning skulle bliva ännu något större.

Till ytterligare belysning av skälen för sitt ställningstagande beträffande

skatteprocenten anför kommittén:

170

Den ay kommittén verkställda utredningen bestyrker, att den ifrågasatta

omläggningen av aktiebolagens beskattning är av betydande räckvidd samt

medför avsevärda verkningar för många aktiebolag i form av höjning eller

sänkning ay skatten. Ett sådant resultat måste emellertid enligt sakens

natur uppsta vid varje mera omfattande beskattningsreform. I förevarande

fall biha skattehöjningarna för bolag med låg inkomstprocent mera känn­

bara på grund av den relativt höga skattefot för den proportionella skatten,

vilken framkommit såsom resultat av den företagna avvägningen av skatte­

bördan mellan fysiska och juridiska personer.

Vid bedömande av de olägenheter, som temporärt kunna visa sig i sam­

band med reformens genomförande, bör emellertid beaktas, att en låg skatte-

p rocén t innebär, att det redovisade kapitalet är relativt högt i förhållande till

vinsten. Även vid en proportionell .skatt skulle skatten för aktiebolag av

denna typ bliva låg i förhållande till kapitalets och därmed även företagets

storlek och dess kostnader i övrigt. Endast där det för närvarande redo­

visade kapitalets storlek är större än som motsvaras av det verkliga värdet

av befintliga tillgångar kan det tänkas, att berörda betraktelsesätt ej mot­

svaras av verkligheten. I dessa fall, där nedsättning av kapitalet borde äga

rum, har skatt emellertid enligt nu gällande bestämmelser utgått med lägre

belopp än det som bort åläggas bolaget enligt grunderna för systemet.

Vidare vill kommittén i detta sammanhang erinra om sitt förut omnämnda

förslag att tillerkänna bland annat aktiebolagen en i stort sett fri rätt till av­

skrivning å maskiner och inventarier. Genom utnyttjande av denna rätt

kan övergången till den proportionella beskattningen underlättas.

Kommittén har övervägt att för beredande av större möjligheter för aktie­

bolag med låg inkomstprocent till anpassning efter de förändrade beskatt-

ningsförhållandena föreslå en övergångsanordning vid införandet av den

proportionella beskattningen. Enligt ett av kommittén utarbetat utkast till

sådan övergångsbestämmelse skulle först under tredje året efter lagstiftnin­

gens ikraftträdande i övrigt omläggningen vara helt genomförd. Under de

två övergångsåren skulle tillämpas skalor med mindre antal skikt än gäl­

lande skala; procentsatserna i skalorna skulle från båda hällen tendera mot

10. För lägsta skiktet, aktiebolag med inkomstprocent understigande 4, skulle

exempelvis skattesatsen (vid grundbeloppsnivå) stiga från nuvarande 2.55 %

till 5 °/o första året och 7.5 % andra året för att tredje året uppnå det defini­

tiva procenttalet 10.

Vid bedömande av frågan om en övergångsanordning har kommittén dock

icke kunnat bortse från det samband som denna fråga äger med spörsmålet

om den fria avskrivningsrätten. Därest den ifrågasatta rätten för aktiebo­

lagen att efter relativt fritt bedömande verkställa avskrivningar å maskiner

och inventarier omedelbart infördes men den proportionella skatten tilläm­

pades först efter en övergångstid, skulle utan tvivel avskrivningsrätten kom­

ma att i stor utsträckning begagnas av de bolag med förhållandevis hög in­

komstprocent, för vilka en skattesänkning enligt övergångsbestämmelsen vore

säker. Den samlade skatteintäkten skulle härigenom komma att nedgå i icke

oväsentlig grad. Berörda omständigheter äro enligt kommitténs mening av

den vikt, att det kan starkt ifrågasättas, om den fria avskrivningsrätten för

aktiebolag kan medgivas under annan förutsättning än att den proportio­

nella beskattningen samtidigt fullt genomföres. Kommittén har på grund

härav icke funnit sig böra framlägga förslag om övergångsbestämmelse.

Beträffande de ekonomiska föreningarna har kommittén på grundval av

de förut meddelade statistiska uppgifterna från 1937 års taxering uträknat,

vilka konsekvenser en omläggning av beskattningen till proportionell skatt

med ett grundbelopp av 10 procent skulle medföra för dem som helhet be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258-

171

traktade. Den år 1937 utgående skatten, 3.97 miljoner kronor, skulle sänkas

till 3.33 miljoner kronor vid nivå 110 procent för det nya systemet och till 3.03

miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för detsamma. Tager man varje grupp

för sig, befinnes, att för föreningar inom konsumentkooperationen skatten

skulle sänkas från 2.13 miljoner kronor till 1.45 miljon kronor (nivå 110 pro­

cent) resp. 1.32 miljon kronor (grundbeloppsnivå) och för föreningar inom

jordbrukskooperationen från 1.07 miljon kronor till 0.72 miljon kronor (nivå

110 procent) resp. 0.66 miljon kronor (grundbeloppsnivå). För bostadsför­

eningar skulle däremot inträda någon skattehöjning, nämligen från 0.33 miljon

kronor till 0.44 miljon kronor (grundbeloppsnivå) resp. 0.48 miljon kronor

(110 procent), likaså för gruppen »övriga föreningar», där skatten skulle höjas

från 0.44 miljon kronor till 0.61 miljon kronor (grundbeloppsnivå), resp. 0.67

miljon kronor (110 procent). För de särskilda föreningarna bliva naturligen

ändringarna i vissa fall relativt större; särskilt framträda bär skattelindrin-

garna för de största föreningarna, för vilka skattesatsen enligt nuvarande

regler är mycket hög. I de fall, där skatteökning skulle uppkomma, torde

denna enligt kommitténs mening icke överstiga föreningarnas ekonomiska

bärkraft.

Såsom tidigare omnämnts har kommittén för avsikt att i ett senare sam­

manhang upptaga till behandling översynen av de skatter, som i skilda hän­

seenden komplettera skattesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättnings­

skatterna. I en punkt har det synts kommittén vara behövligt att redan nu

företaga åtgärd rörande denna kompletterande beskattning, nämligen i fråga

om höjning av utskiftningsskatten.

Utskiftningsskatt erlägges till staten av svenskt aktiebolag, som i samband

med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utskiftar till­

gångar, å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom åter­

bäring av tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten är sålunda en skatt å be­

sparade vinstmedel, vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägar­

na först i samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktieka­

pital. Skatten utgör 5 procent å det belopp som sålunda skall beskattas. Näl­

en företag bedrives i aktiebolagets form, utgör skatten å utdelningarna den

från skattesystemets utgångspunkter primära skatten, genom vilken veder­

börlig hänsyn tages till aktieägarnas skatteförmåga. Skatten å själva aktie­

bolagen avser i första band att åstadkomma merbeskattning av inkomster

förvärvade genom bolagen. Den omständigheten, att vid ett bolags upplös­

ning ingen del av de till aktieägarna utskiftade beloppen beskattas såsom

utdelning bos dessa, betecknar alltså en lucka i systemet. Denna utfylles ge­

nom utskiftningsskatten, i det att vid utskiftningen en proportionell skatt

uttages av aktiebolaget i stället för skatt direkt a aktieägarna. Utskiltnings-

skatten har sålunda intet direkt .samband med aktiebolagens nuvarande be­

skattning efter räntabiliteten. Dess utformning bestämmes i stället belt av

aktieägarnas egen progressiva beskattning.

Anledningen till att utskiftningsskatten infördes var emellertid ej blott den,

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-58.

att därigenom en lucka i skattesystemet blev i viss mån fylld, utan också

den, att en tendens hade förmärkts att systematiskt utnyttja den möjlighet

lill erhållande av skattefrihet som förelåg, i det man i stället för att utdela

vinster i vanlig ordning upplöste aktiebolagen och eventuellt bildade nya

bolag.

Bolagsskatteberedningen föreslog höjning av skattesatsen för utskiftnings-

skatten från 5 till 10 procent. Rörande motiveringen för detta förslag även­

som för vissa andra av beredningen i detta samband framlagda förslag, bland

annat om restitution i vissa fall av utskiftningsskatt, torde få hänvisas till be­

redningens betänkande I sid. 341 ff.

Kommittén föreslår, att skattesatsen för utskiftningsskatten höjes från 5

till 12 procent. Såsom motivering för förslaget anföres i huvudsak följande:

Sedan bolagsskatteberedningens förslag om höjning av utskiftningsskatten

framlades, har inkomst- och förmögenhetsskatten, även till den del den träf­

far. aktieutdelningar, rätt avsevärt höjts, och kommittén räknar med att denna

höjning måste i stort sett bibehållas. Detta utgör ett skäl för höjning av ut­

skiftningsskatten utöver vad beredningen föreslog. Då denna skatt skall ut­

göra kompensation såväl för stats- som kommunalskatten å utdelningar, tor­

de en lägre skattesats än 12 procent knappast kunna numera ifrågakomma.

En skattesats av denna storlek synes också vara erforderlig för att förekom­

ma att större inkomsttagare tillfälligt utnyttja aktiebolagsformen för att hem­

taga mer eller mindre tillfälliga större inkomster i fall då de skulle kunna

linna det med sin fördel bättre förenligt att betala den skatt, som belöper å

aktiebolaget såsom sådant, jämte utskiftningsskatten, än att erlägga den per­

sonliga skatt, varom fråga skulle varit, om bolaget ej bildats. Den omständig­

heten, att för vinster, som äro höga i förhållande till bolagets storlek, skatten

enligt kommitténs förslag om proportionell beskattning av aktiebolagen kom­

mer att bliva avsevärt sänkt, gör det till en angelägenhet av vikt att höjnin­

gen av utskiftningsskatten nu företages. Det synes också vara betydelsefullt,

att denna skattehöjning träder i kraft redan nästkommande år och göres

tillämplig å varje bolagsupplösning eller nedsättning av aktiekapitalet, som ej

anmälts till registreringsmyndigheten vid tidpunkten för detta betänkandes

offentliggörande, d. v. s. omkring den 1 december 1937. Huruvida höjningen

av utskiftningsskatten i längden kan betraktas som en tillräcklig garanti mot

en sådan spekulation i skaltelindring som nyss berörts vill kommittén låta

vara osagt. Kommittén kommer att sedermera göra denna fråga, så ock öv­

riga med utskiftningsskatten sammanhängande frågor till föremål för ytter­

ligare överväganden. Det må i detta sammanhang allenast framhållas, att

genomförandet av bolagsskatteberedningens förslag om restitution i vissa fall

av utskiftningsskatt närmast föranletts av dess förslag att beskatta vinst på

försäljning av aktier i rörelse m. m. som inkomst av rörelse. Detta förslag

upptages ej av kommittén. Låt vara att vissa skäl torde kunna anföras för

åtgärder i liknande syfte även om nämnda motivering bortfaller, så torde det

dock vara klart, att dylika åtgärder ej äro att betrakta som ett nödvändigt

villkor för att utskiftningsskatten skall kunna höjas. Kommittén kan till stöd

för denna sin uppfattning åberopa kammarrättens ståndpunkt. En i och för

sig starkt påkallad höjning av utskiftningsskatten så snart som möjligt torde

alltså ej behöva hindras därav, att rörande densamma uppstå vissa andra

spörsmål, vilka tarva undersökning.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25S-

173

Yttrandena.

Det av kommittén framlagda förslaget om övergång från progressiv till

proportionell beskattning av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar

har allmänt i princip tillstyrkts. Endast länsstyrelserna i Blekinge, Göte­

borgs och Bohus samt Älvsborgs län ha avstyrkt förslaget i denna del, var­

jämte länsstyrelsen i Stockholms län uttalat tvekan rörande lämpligheten att

övergiva den nuvarande progressiva beskattningsmetoden. Beträffande eko­

nomiska föreningar med små inkomster har lantbruksstyrelsen velat bibehålla

progressiv beskattning. I fråga om skatteprocentens storlek —- vilket spörsmål

givetvis i bög grad sammanhänger med den i ett tidigare sammanhang be­

rörda frågan om avvägningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska

personer — har från näringsorganisationernas sida allmänt yrkats på ned­

sättning av det föreslagna grundbeloppet, 10 procent. Åtskilliga myndigheter,

av vilka flertalet icke haft något i princip att erinra mot kommitténs förslag i

vad rör nyssnämnda avvägningsfråga, ha framfört betänkligheter i avseende

å den förordade skattesatsens höjd, särskilt med hänsyn till svårigheterna

för vissa aktiebolag vid övergången till den nya skattemetoden.

Först torde få refereras de yttranden, vilka redan i principfrågan intagit

en kritisk hållning till kommitténs förslag i avseende å bolagsbeskattningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför sålunda:

Lika mycken omsorg, som kommittén nedlagt på att genom övriga reform­

förslag skulle undvikas rubbning i hittillsvarande avvägning av skattetungan

emellan olika kategorier — fysiska personer i förhållande till juridiska och

inkomst i förhållande till förmögenhet — lika liten hänsyn innebär förslaget

i nu förevarande del för befogade intressen hos de skattskyldiga var för sig.

När det lämnas åt aktiebolagen att genom utdebitering åstadkomma en oför­

ändrad total skattesumma men efter en väsentligt ändrad fördelning mellan

bolagen inbördes, föranleder detta en radikal och kanske katastrofal över-

vältring av skattebördan från dem, som hittills ansetts hava större skattekraft,

till dem, som i detta avseende varit sämre rustade.

När på sin tid fråga av 1928 års bolagsskatteberedning väcktes örn om­

läggning av bolagsbeskattningen från progressiv grund till proportionell 5-

procentig utdebitering, lärer behovet av skattelindring för bolagen hava med­

verkat till intresset hos reformens förespråkare. När emellertid den ur teo­

retiska synpunkter eljest lämpliga omläggningen förknippades med villkor

om att denna skulle betalas med ökade skatter för många bolag för att blott

en del andra skulle vinna skattelindring och priset sedermera ökades i samma

mån som den föreslagna proportionella skatten steg från 5 till 7 och 8 samt

nu senast till 10 procent, får det antagas att intresset för reformen borde

reduceras hos dem, som av saken närmast beröras. Även örn den offentliga

diskussionen efter publicerandet av kommitténs förslag icke nog kommit att

beakta konsekvenserna därav för de enstaka bolagen, har länsstyrelsen dock

ansett det vara av vikt att icke gå förbi saken.

Kommittén har konstaterat, alt för aktiebolag med inkomstprocent å om­

kring 12.5 andelen såväl i det taxerade beloppet som i skattesumman var

lika stor enligt 1936 års taxering och att 10 procents proportionell beskatt­

ning vid grundbcloppsnivå ger ungefär samma totala statsskatt för aktiebola­

gen som 1936. Med ledning av kommitténs egna tabeller å sidan 374 har

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

länsstyrelsen därför gjort den sammanställning, som bär bifogas som bilaga 1

Av densamma framgår, att reformen får till följd, att omkring a/4 av totala

antalet aktiebolag skulle få fördel av skattelindring ned till ungefär 2/3 av

hittillsvarande skatter, medan återstående 3/4 av bolagen få skatteökning med

omkring 60 procent. Länsstyrelsen tvekar icke att beteckna en reform med

sådana konsekvenser som mindre välbetänkt.

Kommitténs tabeller innebära en intressant belysning av vilka slag av

aktiebolag, som vinna eller förlora på reformen. Den hade dock med fördel

kunnat exemplifiera kategorien metall- och maskinindustri med dess 770

taxerade aktiebolag, vilka som helhet vinna på reformen, så att det blivit

belyst, vilka särskilt stora fördelar, som därinom falla på speciella storföretag,

speciellt sådana som haft fördel av konjunkturvinster. Där torde finnas obe­

stridlig skatteförmåga och saknas behov av sådan skattelindring, som i en­

staka fall torde komma att överstiga miljonen kronor; för de mångå små­

företagen hilva i stället skattehöjningarna mycket tvngande och svåra att

bara.

En sålunda ökad beskattning för det största antalet aktiebolag torde icke

komma att undgå att föra med sig oberäknade följder. Många enmans­

bolag, som hittills kunnat bära den måttfulla dubbelbeskattningen å bolags­

vinsten enligt hittillsvarande skatteskala, torde finna det nödigt att vid den

skärpta beskattningen likvidera och återgå till enskild företagareform. Detta

leder till total minskning i inkomsttaxeringen för de kategorier, å vilka ökade

skatter skulle utdebiteras.

. Bolagen hava hittills haft intresse av att redovisa ett någorlunda jämnt

vmstresultat under en följd av ar för undvikande av högre progression å

topptaxeringar; detta har även överensstämt med det allmännas önskemål om

jämnhet i skatteunderlaget. Vid en proportionell beskattning försvinner detta

intresse för bolagen, och följden blir en ogynnsam återverkan på skatteunder­

laget.

här sa8ts ?m aktiebolag äger även giltighet för ekonomiska föreningar.

Hittillsvarande likställighet med fysiska personer i fråga om progressiv be-

skattning har varit till fördel för föreningar med låg inkomst och till nackdel

tor dem med större inkomster. Utjämningen till proportionell beskattning

ger de torra skattehöjning och de senare lindring.

Den huvudsakliga grunden till att en proportionell beskattning av aktie­

bolag, trots förestående erinringar, kunde övervägas, skulle väl närmast vara

att utmatandet av en progressiv beskattning efter förhållandet mellan inkomst

och rörelsekapital icke är fri från anmärkningar. Men även om uppskatt-

nmgen av bolags kapital kan ge anledning till icke önskvärda åtgärder i

skattehndrmgssyfte från bolagens sida för att nämnda förhållande mellan

inkomst och kapital, den s. k. inkomstprocenten, må bli fördelaktig, torde

detta i verkligheten icke vara någon så stor olägenhet som dem, vilka följa

med deli ifrågasätta omläggningen. Måttstocken för rättvisa beträffande

skattebördans fördelning är ju alltid i hög grad konventionell, vilket visar

u-f \

, skattskyldiga mera reagera mot nya och ökade skatter än mot

bmehallandet av dem, som hava tradition för sig.

, ..0m likväl progressionen i beskattningen kan mera allmänt anses vara

högre för aktiebolag liksom för ekonomiska föreningar än vad som med

nutida uppfattning är förenligt, synes det länsstyrelsen böra i första hand

overvagas, örn icke en rimlig jämkning däri bör ske, hellre än alt den helt

avskaffas och bytes mot något till sina verkningar så betänkligt som den före­

slagna proportionella beskattningen.

1

Här ej intagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

175

Efter den kritiska inställning till reformförslaget, som länsstyrelsen så­

lunda givit till känna, är det naturligt att länsstyrelsen icke kan tillstyrka

förslaget i denna del. I stället ligger det nära till för länsstyrelsen att föreslå

en uppmjukning av progressiviteten genom att något närma den till en pro­

portionell beskattning. Detta synes möjligen kunna ske i principiell an­

slutning till kommittéförslaget i övrigt med dess uppdelning av skatten för

fysiska personer i rörlig bottenskatt och fast tilläggsskatt. Närmast kunde

därvid komma i fråga att taxerade inkomsten för aktiebolag delas i två hälfter,

varav den ena beskattas proportionellt och rörligt efter 10 procent vid grund-

beloppsnivå, medan den andra bleve progressiv och fast efter liknande grun­

der som den hittillsvarande. En praktisk fördel med en skatt av sistnämnda

slag vore, att skatteskalorna icke behövde ändras vid olika utdebiterings -

procent i förhållande till grundbeloppet. Även beträffande föreningsbeskatt-

ningen kan en liknande anordning tänkas genom att »föreningstaxeringen»

uppdelas i två delar, den ena belagd med proportionell, rörlig 10-procentig

skatt och den andra beskattad efter lämplig progressiv, fast skatteskala. Ge­

nom omläggning av beskattningen på sålunda ifrågasatt vis skulle otvivel­

aktigt vinnas syftet att mjuka lipp det hittillsvarande progressiva skattesyste­

met i dess mest ofördelaktiga verkningar men samtidigt åstadkommas någor­

lunda anslutning till proportionell beskattning — utan att sådana radikala

och hårda verkningar som kommittéförslagets behövde därmed följa.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att kommitténs förslag beträffande så­

väl bolag med låg som sådana med hög inkomstprocent skapat en anmärk­

ningsvärd disproportion i fråga om skattebördan, jämfört med det nuvarande

systemet. Länsstyrelsen fortsätter:

Tar man så del av kommitténs beräkning av systemomläggningens resultat

för bolag av olika verksamhetsart visar det sig Iliand annat, att för flera av

våra viktigaste exportindustrier, såsom trä- och gruvindustrien samt bruks­

rörelsen, en proportionell beskattning enligt kommitténs förslag skulle bliva

betydligt ogynnsammare än den enligt nu gällande grunder bestämda skat­

ten. Då skatteökningen givetvis måste läggas på försäljningspriset, kunna

dessa industrier riskera, att de utländska köparna vända sig åt annat håll

för att få billigare varor. Att även järnvägsrörelsen och livsmedelsindustrien

drabbas av en dryg skatteökning enligt kommitténs förslag är likaledes syn­

nerligen betänkligt. Däremot få bryggerierna, som i regel äro mycket skatte-

kraftiga, en lägre skattebörda enligt förslaget.------------ Hur befogade än de

anmärkningar synas vara, vilka riktats mot nuvarande beskattningsmetod,

är uppenbart, att denna metod i praktiken ger ett rättvisare resultat än den

nu föreslagna. Länsstyrelsen måste därför i denna del yrka avslag å kom-

mitterades förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför bland annat:

Då det torde vara ostridigt, att ett aktiebolags skattoförmåga stiger eller

sjunker enlig! förhållandet mellan inkomsten och kapitalet, svnes det för­

klarligt örn man nu ställer sig betänksam i fråga om den ändrade avvägning

av skattetrycket bolagen emellan, som kommittéförslaget skulle innebära.

Det är visserligen sant, att svårigheter kunna möta för ett rättvist bedömande

av ett bolags kapital men dessa svårigheter torde icke vara omöjliga att över­

vinna. En annan olägenhet med det nuvarande systemet har angivits ligga

däri. att den progressiva skatten skulle särskilt, hurt drabba bolag med risk­

fylld verksamhet, som ena året utvisade hög vinst och nästa år ringa eller

ingen avkastning. Denna olägenhet torde kunna undgås, örn man låter vinst-

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

procenten beräknas icke efter ett enda år utan efter medeltalet av vinster

under flera år. Det synes icke uteslutet, att skatteskalorna även för eko­

nomiska föreningar och andra sammanslutningar kunna bestämmas efter

sådana grunder.

Länsstyrelsen i Blekinge lån ansluter sig till kommitténs uttalande, att de

mot den progressiva beskattningen av aktiebolag framställda principiella ar­

gumenten icke böra tillmätas sådan vikt, att metoden på grund därav borde

övergivas. Länsstyrelsen yttrar vidare:

De brister och olägenheter, som av kommittén ansetts vidlåda den nuva­

rande progressiva beskattningsmetoden, särskilt i fråga om reglerna för be­

stämmande av inkomstprocenten för aktiebolag, äro enligt länsstyrelsens upp­

fattning ej av den praktiska betydelse, att den progressiva beskattnings­

metoden på grund därav bör helt övergivas. De åtgärder och dispositioner,

som av kommittén beröras, torde, särskilt i vad desamma äga samband med

bolagsbildningar, i beskattningshänseende hava sin största betydelse därut-

mnan, att desamma kunna möjliggöra reglering av storleken av framdeles

uppkommande vinst och ofta vidtagas i detta syfte, men samma olägenheter

kvarstå vid proportionell beskattning. ■ Genomförandet av en proportionell

beskattning med ett så högt grundbelopp som av kommittén föreslagna 10 °/o

skulle därjämte proportionsvis alltför hårt belasta de mindre skattebref tiga

företagen och säkerligen vålla en del av dessa svårigheter vid fullgörandet

av sina förbindelser. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke

det lämpligaste vöre att stanna vid en reformering av den nuvarande pro­

gressiva beskattningen i form av bland annat en jämkning av skattesatserna.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Hallands,

Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län tillstyrka på av

kommittén anförda skäl helt kommitténs förslag i avseende å bolagsbeskatt-

ningen.

Kammarrätten finner en övergång för aktiebolagens del till den propor­

tionella beskattningsmetoden vara förenad nied stora praktiska fördelar. En­

ligt kammarrättens mening är dock den av kommittén föreslagna skatte­

satsen, 10 procent, ägnad att ingiva betänkligheter.

Statskontoret förklarar sig intet ha att erinra mot förslaget om övergång

till proportionell beskattning för aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Huruvida den förordade skattefoten, 10 procent, kunde anses vara den lämp­

liga vore en avvägningsfråga, som väsentligen undandroge sig ämbetsverkets

bedömande. Statskontoret ville emellertid i detta sammanhang fästa upp­

märksamheten vid att de aktiebolag, som vid övergången till det nya skatte­

systemet skulle komma att få vidkännas skattehöjningar, ofta torde äga möj­

lighet att i viss mån mildra övergången genom att utnyttja den större frihet

i avskrivningshänseende, som av kommittén förordats för bland annat aktie­

bolagen och de ekonomiska föreningarna.

Vad angår den av kommittén föreslagna övergången från progressiv till

Proportionell beskattning av aktiebolag och ekonomiska föreningar, har riks-

räkenskapsverket, som i sitt utlåtande över 1936 års departementsprome­

moria ingående behandlat denna fråga, i sitt nu avgivna utlåtande inskränkt

sig till att uttala sin fulla anslutning till den av kommittén hävdade uppfatt-

Kungl. Majlis proposition nr 258.

177

ningen. Jämväl i fråga om avvägningen vid grundbeloppsnivå av skatte-

procenten för den proportionella skatt, som skall uttagas av aktiebolag och

ekonomiska föreningar, har riksräkenskapsverket funnit sig böra godtaga

kommitténs förslag. När riksräkenskapsverket ansett sig kunna för hit­

hörande skattskyldiga tillstyrka en så pass hög grundbeloppsnivå som 10

procent, har detta emellertid skett under två förutsättningar, nämligen dels

att i anslutning till kommitténs förslag rätt medgives att efter relativt fritt

bedömande verkställa avskrivningar å maskiner och inventarier, dels ock att

beskattningen uppdelas i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt.

Socialstyrelsen anför:

Genom den föreslagna proportionella metoden tillmötesgås icke endast ett

från näringslivets sida framfört önskemål beträffande bolagsbeskattningen

utan man erhåller också en länge eftersträvad likställighet i beskattningen av

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Med hänsyn härtill torde man kunna

hysa förhoppning örn att den nya beskattningsmetoden skall gynnsamt in­

verka på näringslivet och därigenom även på arbetsmarknaden. Genomfö­

randet av denna omläggning av aktiebolagens beskattning torde visserligen

medföra en del olägenheter, men övergången till den proportionella beskatt­

ningen torde dock, såsom kommittén påpekar, komma att underlättas genom

förslaget att tillerkänna bland annat aktiebolagen en friare rätt till avskriv­

ning å maskiner och inventarier.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser den föreslagna övergången till pro­

portionell beskattning redan i och för sig välgrundad, alltså oavsett frågan örn

den för aktiebolagen m. fl. föreslagna fria avskrivningsrätten. Att skatte-

procenten sättes så högt som till 10 torde enligt länsstyrelsens mening med

hänsyn till skatteavkastningsbehovet ej kunna undvikas, ehuru de mindre

räntabla bolagsföretagen därigenom komma att försättas i en ogynnsam si­

tuation.

Länsstyrelsen i Kristianstads lån framhåller särskilt, att förslaget för aktie­

bolagens del bomme att medföra en icke oväsentlig skattehöjning i fall med

låg inkomstprocent. Efter att ha erinrat om att kommittén avvisat tanker»

på en övergångsanordning för underlättande av bolagens anpassning efter

de ändrade beskattningsförhållandena förklarar sig länsstyrelsen — utan att

uttala sig örn den tekniska regleringen av en dylik anordning — anse det i

princip mest rättvist, att planen på en differentiering av inkomstprocenten

för ernående av ett dylikt syfte icke avvisas utan i stället göres till föremål

för ytterligare utredning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Det synes länsstyrelsen att de föreslagna skattesatserna för de svagare ak­

tiebolagen kunna bliva alltför betungande. Vid nu rådande relativa högkon­

junktur, då företagens räntabilitet i allmänhet är ganska god, kommer vis­

serligen angivna förhållande icke att göra sig vidare märkbart. Men denna

högkonjunktur kan ju snart nog övergå i sin motsats och då måste det vara

av vikt att bolagen under de bättre tiderna haft möjlighet att konsolidera sig

för mötande av en blivande lågkonjunktur. Emellertid behöver, såsom också

av kommitténs utredning framgår, inkomstprocentens storlek icke alltid va­

ra avgörande för företagets ekonomiska bärkraft. På grund härav och då

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 258.

12

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

det nya systemet i stort sett väl får anses mera rättvist än det nuvarande vill

länsstyrelsen icke motsätta sig förslaget, dock med det förbehåll att om

möjligt någon lindring beredes de i ekonomiskt hänseende svagaste bolagen.

Huruvida det av kommittén åberopade skälet mot en övergångsanord-

ning, nämligen de konsekvenser, som medgivandet av fri avskrivningsrätt för

juridiska personer i dylikt hänseende skulle medföra, kan tillmätas sådan

betydelse att den bör förändra införandet av en anordning, som annars vore

önskvärd, synes länsstyrelsen diskutabelt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner det av utre