Prop. 1938:263

('med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

1

Nr 263.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till civilt

avlöningsreglemente m. m.; given Stockholms slott den 18 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Reglementets tillämpnings­ område m. m.

Avi Aning.

F örslag

till

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen (civila

avlöningsreglemente t).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmes, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga till- lämpning.

De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjånsteförteckning.

2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj it och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegraf­ verket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes av Kungl. Majit.

3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlig­ het med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administra­ tiv väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjän­ sten.

2

§•

1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och un­ der de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmel­ ser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Majit.

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepen-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3

sion eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma.

Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlö­ ningen vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjän- ste- och familjepension.

A mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträf­ fande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad el­ ler eljest finnes lämpligen böra ske.

3 §•

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med-

Tj&nst-

delas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock ^rifter^r"- pliktig underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be-

flyttnings-

lattning bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i sk^Idi^het eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre löne­ grad vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall för­ anleda inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara av Kungl. Maj :t föreskriven.

2 mom. Innehavare av domartjänst är pliktig att, örn Kungl. Majit finner organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan domarbefatt­ ning inom den lönegrad han tillhör.

3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilken detta reglemente är tillämpligt.

Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befatt­ ning, tillhörande den i 5 § intagna löneplan G.

4 §•

1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan

Förening av

ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattningtjäD8torm i11- i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt icke Kungl. Majit och riksdagen beträffande viss tjänst annorlunda beslutat.

2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhö-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

rande någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han ly­ der, må tjänsteman ej heller åtaga sig:

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prö­ vas icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller den myndig­ het, som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefatt­ ning, varom i detta moment är fråga.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. för- mäles, att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning örn ledighet i erforderlig omfattning.

4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för inne­ havare av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Majit ut­ färda erforderliga föreskrifter.

2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 §.

Allmänna löneplaner:

Löneplan A.

(Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial).

Lönegrad

Löne-

0

r t s

g

r u

P P

omfattar

klass

A

B c

D E

F G H I

nr

lulicKlaS serna nr

åirsis n, k

o n o r

i

1—5

1

1938

2 016

2 094

2172 2 250 2 328

2 406 2 484 2 562

2

2-6

2

2 070

2154 2 238

2 322 2 406 2 490

2 574

2 658

2 742

3 3—7

3

2 202

2 292

2 382 2 472

2 562 2 652 2 742 2 832 2 922

4 4-8

4

2 334 2 430

2 526

2 622

2 718

2 814 2 910 3 006 3102

5

5—9 5

2 466

2 568 2 670

2 772 2 874

2 976 3 078 3180 3 282

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

5

Löneplan A (forts.)»

Lönegrad

Löne-

0

r t s

g

r u

P P

nr

omfattar

klass

nr

A B c D E

F G

H I

serna nr

Å r s 1

n, k rönö r

6 6—10 6 2 601

2 709 2 817 2 925 3033 3141

3 249 3 357 3 465

7 7-11 7 2 739 2 853 2 967 3 081 3195

3 309 3 423 3 537 3 651

8 8—12 8

2 877 2 997 3117

3 237

3 357

3 477 3 597 3 717 3837

9 9—13 9 3 015

3141

3 267 3 393 3519 3 645 3 771

3 897 4 023

to 10—14

10

3153 3 285 3 417 3 549 3 681 3 813 3 945

4 077 4 209

11

11-15

11

3 291 3 429 3 567 3 705 3 843

3 981

4119

4 257 4 395

12

12—16

12

3 438 3 582 3 726 3 870 4 014

4158 4 302 4446

4 590

13 13—17 13 3 630 3 780

3 930

4 080 4 230 4 380 4 530

4 680 4 830

14 14-18 14 3822 3 978 4134 4 290 4 446

4 602 4 758 4 914 5 070

15 15—19

15 4 050

4212

4 374 4 536

4 698 4 860 5 022 5184 5 346

16 16—20 16 4 278 4 446

4 614 4 782

4 950 5118 5 286 5 454 5 622

17 17—21 17 4 596 4 773 4 950 5127 5 304 5 481 5 658

5835

6 012

18 18—22 18 4 926 5112 5 298 5 484 5 670 5 856

6 042

6 2286 414

19 19—23 19 5256 5451 5 646 5 841

6 0366 2316 4266 6216 816

20

20-23

20

5 586

5 793

6 000

6 2076 4146 6216 828

7035 7 242

21

21—24

21

5 916 6135

6 3546 5736 792

7 011 7 230 7 449

7 668

22 22—25

22 6 3006 5256 7506 975

7 200 7 425 7 650

7 875 8100

23

23—26 23

6 7506 975

7 200 7 425 7 650 7 875

8100

8 3258 550

24 24—27 24

7 230 7 455 7 680

7 905

8130

8 355

8580

8 805

9 030

25 25-28 25 7 725 7 950 8175

8 4008 6258 850

9 075 9 300 9 525

26 26—29 26

8 220 8 4458 6708 895

9120 9 345 9570 9 795

10 020

27

27—30 27

8 7158 940

9165 9 390 9 615 9 840 10 065

10 290 10 515

28

28—31

28 9 210

9 435 9 660 9 885

10110

10 335 10 560 10 785

11010

29

29-32 29

9 705 9 930 10 155 10 380 10 605 10 830 11055 11280 11505

30 30-33 30

10 200

10 425 10 650 10 875

11100

11325 11550

11775

12 000

31

31—34

31 10 695 10 920

11145 11370

11595

11820

12 045 12 270 12 495

32 32—35 32 11190 11415 11640 11865

12 090 12 315 12 540 12 765 12 990

33

33—36

33 11700 11925 12 150

12 375

12 600

12 825 13 050 13 275 13 500

34 34—37 34

12 210

12 435

12

660 12 885 13110 13 335 13 560 13 785 14 010

35 12 720 12 945 13 170 13 395 13 620 13 845 14 070

14 295

14 520

36 13 230 13 455 13 680 13 905 14 130 14 355

14 580 14 805

15 030

37

13 740 13 965

14 190 14 415

14 640 14 865

15 090 15 315 15 540

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Lönegrader

och löne-

klasser.

Begynnelse­ lön och löne-

klassnpp- flyttning.

Löneplan B.

(Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt).

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

i

14 000

2

16 000

3

18 000

Löneplan C.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare).

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön kronor

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön kronor

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön kronor

1

9 000

7

15000

13

22 000

2

10000

8

16

000

14

24 000

3

11000

9

17 000

15

26 000

4

12 000

10

18 000

16

30 000

5

13000

11

19 000

17

36 000

6

14000

12

20 000

6

§.

Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i tjänsteförteckningen.

För tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löne­ klass bestämmes lönebeloppet efter den ort sgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

7 §•

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan A, 'erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda läg­

sta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år upp­ flyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av före­ skrifterna i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalender- kvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löne- klass:

a) att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller i 14 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseel­ se, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då för­ seelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant be­ slut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anled­ ning till förnyat uppskov därmed.

4 morn. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

8

§•

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne-

Löneklass-

grad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre ^befordran1** tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för m. m. löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräk­ nas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förord­ nande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den icke-ordinarie befattningen eller under förord­ nandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet.

2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning, som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie be­ fattning eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

7

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Undantaga­ bestämmelser om löneklasa-

placering.

eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kol­ lektivavtal, skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställnin­ gen ägt uppbära.

Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t.

3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att tjänste­ man, vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän­ föras:

a) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie be­ fattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kon­ trakt; -Si

b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befatt­ ning å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning en­ ligt av Kungl. Majit fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariats- lön och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjän­ sten är hänförd;

c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.

Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och där­ under åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.

A mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet av­ ses, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må

Kungl. Majit, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i 3 mom. förmäles.

5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade.

6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna para­ graf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.

9 §•

Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Majit för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

9

Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Majit under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

10 §.

1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklass- m. m placering han vid förflyttningen innehade.

Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre löne­ grad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga av­ löningsförmåner så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre lö­ negraden.

Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänste­ mannens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjän­ stemannen före förflyttningen gällande.

2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då inne­ har befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

2 kap. Semester och tjänstledighet.

11

§■

1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn

Semester,

till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Intill det år,

under vilket tjänstemannen

fyller 40 år

Från och med

det år, under, vilket tjänste­ mannen fyller

40 år

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10 ... ... 20 dagar

30 dagar

» »

T>

A 11—23 .......25

»

35 *

> »

T>

A 24—341

»

B 1- 3 ....... 35

»

45 » .

2

> »

2

*

C

1—171

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgö­ ringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före ka­ lenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år.

Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kun­ na medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Tj&nstledig-

hetsavdrag.

vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, av­ rundas semestern till närmast högre dagantal.

4 morn. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, ma tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under samman­ lagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller full­ gjort uppdrag för statens räkning.

5 mom. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande myndighet.

6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlig­ het med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas.

12

§.

För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befatt­ ning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller:

Löneplan A.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag kronor

B-avdrag

för dag kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag kronor

B-avdrag

för dag kronor

i

0-80

1-60

20

3-20

6-40

2

0'90

1-80

21

3-40

6-80

3

1

'—

2

'—

22

3'60

7-20

4

1-10

2-20

23

3-90

7-80

5

1-20

2-40

24

4-20

8-40

6

1-30

2-60

25

4-50

9 —

7

1-40

2-80

26

5‘-

10

-—

8

1-50

3-—

27

5-50

11

-—

9

1-60

3-20

28

6

-—

12

-—

10

1-70

3-40

29

6-50

13-—

11

1-80

3'60

30

7-—

14-—

12

1-90

3-80

31

7-50

15-—

13

2 —

4 —

32

8

-—

16-—

14

2-10

4-20

33

8-50

17-—

15

2’20

4-40

34

9-—

18-—

IG

2-40

4-80

35

9-50

19-—

17

2-60

5-20

36

10

-—

20

-—

18

2-80

5-

go

37

10-50

21

-—

19

3--

6

‘—

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Löneplan B.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag kronor

B-avdrag

för dag kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag kronor

B-avdrag

för dag kronor

i

9 —

18 —

3

12-60

25-—

2

11

-—

22

-—

Löneplan C.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag kronor

B-avdrag

för dag kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

4-—

8

-—

10

12-60

25'—

2

5 —

10

-—

11

13-25

26-50

3

6

-—

12

-—

12

14-—

28-—

4

7-—

14-—

13

15-50

31 —

5

8

-—

16 —

14

17-—

34-—

6

9-—

18

-—

15

18-50

37-—

7

10

20

"—

16

21-50

43 —

8

11

22

-—

17

26-—

52-—

9

11-76

23-50

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

13 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman

Tjänstiedig-

a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår ug* Uppdrag allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjän- m. m.

stemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen;

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller bi­ träda vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl. Majits bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag).

2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vid­ kännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställ- ningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till värnpliktstjänstgöring.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande myndighet använ­ des för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildnings­ kurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.

4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omför - mälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag.

Tjänst­ ledighet till

följd av olycksfall i

tjänsten

m. m.

14 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till före­ kommande av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gäl­ lande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smitt­ sam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epide­ milag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

15 §.

Tjänst- / morn. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra följdSav Viik- fou än i 14 § avses skall tjänsteman

dom m. m. a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen: för tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10................ ................... 25 dagar

» »

» »A 11—23 ..................................... 20 »

> >

»

»A 24—341

» »

> » B 1— 3/.................................... 10 » ;

>

»

» C 1—171

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön, därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, utan skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag.

Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stad-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

13

gat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för tvångsvis anordnad läkarundersökning.

2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas

B-avdrag.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

4 morn. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar efter förlossningen;

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

16 §.

Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman

a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt ön­ skan, dock högst 3 dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma löne­ grad;

c) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas in­ tressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan en­ skild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalender­ år; samt

e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.

17 §.

1 mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänst­ göringstiden nedsatts.

2 mom. Ilar tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkor­ tad lön.

Tjänst­ ledighet för enskild ange­

lägenhet.

Nedsättning

av tjänst­ göringstid samt partiell

ledighet.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

18 §.

Avstängning

1 morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad

gWng^t. för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag,

så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.

Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjän­ stemannen skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållan- det.

1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, är särskilt stadgat.

2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i veder­ börlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.

19 §.

Helgdags- Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och ledighet. helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan

ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

20

§.

Kallorts- Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där

tillägg, vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i öv­

rigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, ut­ går kallortstillågg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda be­ lopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I......... 90 kronor för kallortsklass IV........ 360 kronor

»

» II......... 150 »

» j> V........ 540 »

>

» III......... 240 »

» » VI........ 720 » .

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Majit.

21

§.

Vikariats-

1 morn. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken erhållit förordnan-

och vikariats- de att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma

lön. löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, mot­

svarande skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

15

och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock med minst 60 öre örn dagen:

Lönegrad

nr

Belopp kronor

Lönegrad

nr

Belopp kronor

Lönegrad

nr

Belopp kronor

i

0'60

13

2-35

24

6-25

2

0*70

14

2-55

25

6-85

3

0-80

15

2-80

26

7-45

4

0’90

16

3-05

27

8-05

5

1-05

17

3-35

28

8-70

6

1'20

18

3-65

29

9-35

7

1-35

19

4-—

30

10

'—

8

1-50

20

4'35

31

10.65

9

165

21

4-70

32

11-30

10

1-80

22

5-05

33

11-95

11

1-95

23

5-65

34

12-60

12

215

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatser- sättning skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att frå­ ga är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest an­ komma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre belopp än i 1 mom. föreskrives.

3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva, att den förordnade må, i stäl­ let för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 morn., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vi- kariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungö­ rande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppe­ hållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vi­ kariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.

För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en-

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

Rese­ ersättning.

Tjänstgöringstrakta-

mente.

Ersättning förflyttnings

kostnad.

Felräknings-

penningar.

ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra styc­ ket utgår eller skolat utgå.

4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3 mom. avses bestämmes av Kungl. Majit.

5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida icke­ ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersätt- ning, som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den icke­ ordinarie befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.

22

§.

Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Majit meddelade föreskrifter.

23 §.

Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänst- göringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglemen- tet bestämda traktamentsersättningen.

24 §.

Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan för­ flyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förord­ nande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta, till annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersätt­ ning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller be­ fordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger till- lämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga örn tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses.

25 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verk­ ställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj :t fast­ ställda grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräk- ningspenningar må icke vid en och samma befattning utgå med högre be lopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, pp- bäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.

Kungl. Majjts proposition nr 263.

17

26 §.

1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av löne­ graderna A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:

Vid övertids­ arbete å befatt­

ning inom

lönegrad

nr

Kronor

Vid övertids­ arbete å befatt­

ning inom

lönegrad

nr

Kronor

Vid övertids­ arbete å befatt­

ning inom

lönegrad

nr

Kronor

1

1-30

7

1-70

13

2-30

2

1'35

8

1-80

14

2-40

3

1-40

9

1-90

15

2-50

4

1-45

10

2-00

16

2-70

5

1'50

11

2-10

17

2-90

6

1-60

12

2-20

18

3-10

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22 och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å sön- oell helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas såsom en och en halv timme.

2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäl­ ler, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utfö­ rande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas.

Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänst­ göringstiden.

3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna paragraf utfärdas av Kungl. Majit.

27 §.

Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fast­ ställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

28 §.

1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid vissa be­ fattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid ve­ derbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda kapitel stadgas.

Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2G3.

2

Övertids­

ersättning.

A ckord eller

beting.

Ersättningför

särskilda

uppdrag

m. ni.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Avlönings­

förmåner, å

vilka rörligt

tillägg ut­

går, m. m.

Grunder för

rörligt

tillägg.

stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis

bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen

må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut

av Kungl. Majit och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring

vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl.

Majit för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens

vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl med­

giva särskild gottgörelse.

»

4 kap. Rörligt tillägg.

29 §.

1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämli­

gen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom

förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder,

som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de

allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genom­

snittliga levnadskostnaderna under år 1935.

2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935

års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.

På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,

som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet).

Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse

från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill

den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.

30 §.

1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i för­

hållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå nied fyra enheter

eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av­

fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava upp­

nått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oför­

ändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 moni. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även

örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt

tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

19

31 §.

1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av

Beräkning

de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 § a tillägg;^

1 mom. må åtnjutas.

Härvid skall dock iakttagas,

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kro­

nor, och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt kron­

tal,

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de

tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 §.

t mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård

Allmänna

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med- bestämmelser

fört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbets­

förmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycks­

fallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av Kungl. Majit för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand­

vård endast örn sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivnin­

gar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 14 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmel­

serna i detta kapitel meddelas av Kungl. Majit.

33 §.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där

Verksläkare.

ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant

ändamål anställda verksläkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Majit.

34 §.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren

Läkarvård

för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjän- °C^ntygar"

slemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall

jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Sjukhusvård.

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid

trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall

bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller

av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verks­

läkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för

rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara atte­

sterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i

tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nöd­

vändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum be­

träffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

B 1—3 och C 1—17;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda av­

giften för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—

23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegra­

derna A 24—34, B 1—3 och C 1—17.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,

utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig

sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt

eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock

sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt

till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må

dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet

i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjuk­

vårdande verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

21

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahan­ da förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än nu sagts.

36 §.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- Specialiat- ling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förut­ sättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt be­ stämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nöd­ vändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock god­ känt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialist­ vård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av stats­ medel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra stycket.

37 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri- Läkemedel, vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Majit för visst verk annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbe­ talning på grund av räkningen äger rum.

38 §.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av

Bad, massage

verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- m' m‘ dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av stats­ medel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälp­ medel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, be­ kostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vacci­ nation mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

39 §.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, un­ der förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen en-

Rcsor och

sjuk­ transporter.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Begravnings­

hjälp.

Skyldighet

att hebo

tjänste-

bostad m. m.

Ersättning

för

tjänste-

bostad m. m,

ligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflytt­

ningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga be­

handling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för

resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som av­

ses i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles

i 38 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares, resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

40 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravnings­

hjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen an­

höriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepen-

sionsreglementet, skall dock, där tjänstemannens lön för månad jämte därå

belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begrav­

ningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållan­

dena under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravnings­

hjälpen anses inbegripen.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn förhöjning i vissa fall av begrav­

ningshjälp skall, enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl.

Maj:t, äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som på grund

av statstjänsten åtnjuter familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som

innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.

6 kap.

Tjänstebostad m. m.

41 §.

Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo den­

samma. Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lä­

genhet, vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur

tjänstesynpunkt.

I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen här­

för gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest

meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande myndighet.

42 §.

1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis er­

lägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkom­

mande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

23

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande fall

gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så

ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, be­

stämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägen­

het, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt

kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort,

där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämman­

de, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten

beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten,

hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk

ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena,

över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må

klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av

myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest

beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för

mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förr­

än minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

43 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo

skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller bostad m. m.

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller för­

flyttningen ;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste far­

dag efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse

upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

44 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

Ersättmng

tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersätt- ocb

belys­

ning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.

nin&’

24

Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

Tillhanda­

hållande av

tjänstedräkt

m. m.

Ersättning

för klädes­

persedlar och

materialier.

Brukningstid

för persedlar

och materi­

alier.

7 kap. Tjänstedräkt.

45 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt

(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjan­

det av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets för­

sorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antin­

gen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § angivna grun­

derna, eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skydds­

beklädnad, såsom lån.

46 §.

1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall

motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är

pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersätt­

ningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av

självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda

skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av

självkostnadspriset.

2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller

materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen

dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss

tid.

3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbe­

teckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,

efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, mot­

svarande hälften av den erlagda ersättningen.

47 §.

Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större om­

fattning eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk i

tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika

persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara nor­

mal brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld el­

ler dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av

ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda

brukningstiden ej tilländalupit.

Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier,

vilka utlämnats såsom lån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

25

8 kap. Särskilda bestämmelser.

48 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap.

Särskilda

stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan besfgjm™ses'8er

i 49—57 §§ angivas, gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda para-

tjänstemän,

grafer meddelas.

49 §.

Andra huvudtiteln.

1 moni. Rikets hovrätter.

För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver

Semester,

den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må

överstiga 45 dagar.

2 mom. Vattendomstolarna.

1. För vattenrättsingenjör skola i fråga om förflyttningsskyldighet gälla

För­

de i 3 § 3 mom. meddelade bestämmelserna.

skyldighet

2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöningsförstärkning med 1 500 kro-

Aviönings-

nor för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen

förstärkning,

skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han

är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

50 §.

Tredje huvudtiteln.

Utrikesförvaltningen.

1. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänst-

Ortstillägg.

gör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken

sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Majit

annorlunda bestämmer, från och med den dag tjänstemannen å tjänstgö­

ringsorten inträder i utövning av tjänst, varmed sådant tillägg är förenat,

till och med den dag han upphör att utöva samma tjänst.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med ortstillägget skall förfaras, då

tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är .skyldig vidkännas

tjänstledighetsavdrag.

Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl.

Majit för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot

avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser

befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, hälf-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ten av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp

men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svaran­

de belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida

annan befattning å den ort, där han är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt

ortstillägg.

Ortsgrnpp för 2. Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I.

ort utom

1

riket.

Avlöning

i 3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt

unde?"'tjänst-

hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands, må, där Kungl. Majit

göring i prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner för-

pårtementet. ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden,

som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med

avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa för­

hållanden i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sak­

kunskap, som han må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd om­

ständighet hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för depar­

tementets verksamhet av synnerligt värde.

Semester. 4. I fråga om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid

beskickning eller konsulat, gälla följande:

a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta

semester:

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 12, A 16 och A 21 .... 45 dagar.

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar.

b) Tjänsteman, som är stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika,

må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år

utan jämväl återstående semester för nästföregående år.

Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd-Amerika eller i Syd-Afrika,

må för nämnda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och åter­

stående semester för nästföregående två år.

Tjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål

åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående semester för näst­

föregående tre år.

Därjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å av­

lägset belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant

medgiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma vill­

kor, som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och

från hemlandet, eller del därav.

c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att

efter åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig

om lägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och

turlista skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall

det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras

honom till last, örn han till följd av försening av järnvägståg eller ångfar­

tyg eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänst­

göringsorten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

27

d) Kungl. Majit äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman vid beskickningarna i Rio de Janeiro, Shanghai och Bogotå samt vid general­ konsulatet i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år.

Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänst­ göringsorten.

Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som må finnas lämpliga.

e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester, under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade, ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i ut­ rikesdepartementet eller annorledes på sätt ministern må föreskriva.

5. Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Majit tillerkänna ho nom expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med A- avdrag.

6. Vad i 14 § 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjän­ steman, som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och vilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänste­ man, som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträ­ dande svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekom­ mer inom Sverige.

7. Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Majit meddela särskilda bestämmelser. 8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till represen­ tationskostnader ett belopp av 6 000 kronor och såsom hyresbidrag ett be lopp av 4 000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efter­ skott. Kungl. Majit äger bestämma, huru med bidraget till representationskost­ nader skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekrete­ raren. Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången för­ ordnas att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära ekiperingspenningar med 10 000 kronor, om med befattningen följer för­ månen av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20 000 kronor. Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och för­ flyttas till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån ej åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, upp­ bära ekiperingspenningar med 10 000 kronor.

Expektans­

arvode.

Avlöning i

vissa fall under sjuk­

dom.

Ersättning

för flytt­ ningskostnad.

Vissa sär­ skilda er­ sättningar.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Sjukvård.

Begravnings­

hjälp.

Fri bostad.

9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid

beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t utfärdas.

10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med be­

lopp, som Kungl. Majit prövar skäligt.

11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte

bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan

bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.

51 §.

Femte huvudtiteln.

Ställföre-

trädararvode.

1 morn. Socialstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­

dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 moni. Riksförsäkringsanstalten.

Ställföre­

trädarar vode.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­

dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

3 mom. Pensionsstyrelsen.

Ställföre-

trädararvode.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­

dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre-

trädar arvode.

4 mom. Medicinalstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­

dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

5 mom. Förste provinsialläkare.

heTförförste ^örste Provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning

provinsial- tillika bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.

läkaren i

Gotlands län.

Löneklass-

placering i

visst fall.

Vikariat å

medicinal-

rådsbefatt-

ning.

2. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen

innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta

löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen ome­

delbart placeras i 31 löneklassen.

3. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie

bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

29

skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provin­

sialläkare uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag.

4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall

till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de

av vikarien verkställda tjänstegöromålen.

5. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fort­

sättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och

repetitionskurser.

6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Majit

fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt

skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl

för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyl­

dighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expe­

ditionslokal ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier

och telefon.

Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vi­

karien å tjänsten.

6 mom. Statens sinnessjukhus.

1. Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt

högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida så­

dan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara

legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära sär­

skild ersättning med 6 kronor för dag.

2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill

det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35

dagar.

3. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i

21 § angivna grunderna skall överläkarbefattning av lia klass anses tillhöra

lönegraden A 30, överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt

överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad så­

lunda stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkar­

befattning av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat.

4. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjuk­

vårdspersonalen särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för år.

5. Överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta

fri tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan an­

ordnats, dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och

lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eiler varda meddelade rö­

rande tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare

gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänste­

bostad samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare.

Skyldighet

att till

vikarie avald

arvode.

Utbildnings-

kurser.

Ersättning

för lokal­

kostnader

lii. m.

Vikariat ä

medieinal-

rådsbcfatt-

ning.

Semester.

Vikariats­

ersättning

och vikariats-

iön i vissa

fall.

Ersättning

för tjänst­

göring å

s. k. fast

avdelning.

Tjänste­

bostad.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Vissa natura­

förmåner.

Tjänsted rakt.

Förening av

tjänster.

Avlönings-

förstärkning,

Vikariats-

ersättning

och. vikariats-

lön.

Reglering av

avlönings för­

stärkning.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre

tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens be­

prövande, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifråga­

varande naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl.

Majit finner skäligt.

6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande

sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga er­

sättning genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av medicinalsty­

relsen.

7. Såsom undantag från stadgandet i 45 § skall gälla, att tjänsteman må

såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädes­

persedlar och materialier, än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den om­

fattning, medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nyttjandet av dylika

persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrel­

sen fastställas.

7 mom. Barnmorskeläroanstalterna.

Med befattning såsom Överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för

barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket

läroanstalten är förlagd.

8 mom. Länsstyrelserna.

1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöning sförstärk­

ning med följande belopp för år, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göte­

borgs och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga

län 2 500 kronor. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärk-

ningen skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter

tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande för­

flyttad till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas

vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta.

2.

I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å lands-

sekreterar- eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrif­

ter, som av Kungl. Majit meddelas.

3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare

är pliktig att vid en eventuell uppfattning av befattningen i högre lönegrad

underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock

att sådan befattningshavare skall, därest han så önskar, i samband med en

dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de

avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande

voro för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272).

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

52 §.

Sjätte huvudtiteln.

1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda­

re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre-

trädararvode.

2 mom. Byggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda­

re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre-

trädararvode.

53 §.

Sjunde huvudtiteln.

1 mom. Kammarrätten.

För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver

Semester,

den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke

må överstiga 45 dagar.

2 mom. Generaltullstyrelsen och tullstaten.

1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar-

Löneklnss-

skrivare, må han efter generaltullstyrelsens beprövande placeras i högre löne- yj^^aiTvid

klass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat befordran till

hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke må pia- g^riTOre"

ceras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att be­

stämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

2. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må,

Kallortstrak-

tamente.

Särskild

ersättning.

Ställ före-

företrädare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

trädararvode.

54 §.

Åttonde huvudtiteln.

1 mom. Akademien för de fria konsterna

med konsthögskolan.

1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande Förening av

professuren i arkitektur samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må baster,

kunna förenas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra

ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befatt­

ning.

därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho­

nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för

varje tjänstgöringsdag.

3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg under

dess färd förordnar Kungl. Majit.

4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställ-

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Ferier.

Ersättning

för bostad,

bränsle och

lyse.

Förening av

tjänster.

Avlönings-

förhöjning

vid innehav

av flera

befattningar.

Ferier.

Ferier.

Semester.

Förmåner in

natura.

2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta

ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i aka­

demiens hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien

erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 §§ stadgade

grunderna.

2 mom. Musikaliska akademien med

musikkonservatoriet.

1.

Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna för­

enas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie

befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.

2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien

eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å

en av dessa befattningar.

3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åt­

njuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens

sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den

tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.

3 mom. Tandläkarinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

vederbörande stadgar föreskrivas. 4

4 mom. Karolinska sjukhuset.

1. Semestertidens längd utgör årligen

a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar,

b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och

i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgen-

och ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska

mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 da­

gar, dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under yt­

terligare högst 18 dagar,

c) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar,

d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill

det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

2.

Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset

tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning

genom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som

sjukhusdirektionen äger meddela.

Kungl. Majlis proposition nr 263.

33

5 moni. Serafimerlasarettet.

1.

Semestertidens längd utgör årligen

Semester.

a) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

42 dagar,

b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år,

under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt

FSrmåner in

för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning ge- natllra-

nom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som

sjukhusdirektionen äger meddela.

6 mom. Farmaceutiska institutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

7 mom. Tekniska högskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

8 mom. Chalmers tekniska högskola.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte.

Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under

Semester,

vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.

11 mom. Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

55 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Lantbruksstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda­

re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre-

trädararvode.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Skyldighet

att tillhanda­

hålla vikarie

expeditions­

lokal m. m.

Ferier.

Ferier.

Förflytt-

ningsskyldig-

het för depå­

chef.

Ferier.

Förening av

tjänster.

Skyldighet

att bestrida

medicinal-

rådsbefatt-

ning m. m.

Skyldighet

att till

vikarie avstå

arvode

m. m.

Utbildnings -

kurser.

2 moni. Statens lantbruksingenjörer.

Lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig

att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsens beprövande utan stör­

re svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig

expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lant-

bruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöro-

målen.

| ,r

3 mom. Lantbrukshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­

derbörande stadgar föreskrivas.

4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårds-

institutet vid Alnarp.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­

derbörande stadgar föreskrivas.

5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri

samt Strömsholms hingstdepå.

Depåchef är skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depå­

chefsbefattning vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t

ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall

han intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt

den högre lönegraden.

6 mom. Veterinärhögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­

derbörande stadgar föreskrivas.

7 mom. Länsveterinärer.

1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som

avses i 4 § 1 mom.

2. Länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig att under samman­

lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida

sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall

vara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär upp­

bära särskild ersättning med 6 kronor för dag.

3. Länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vi­

karien avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien

verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning till­

handahålla vikarien nödig expeditionslokal.

4. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas för länsveteri­

närer avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

35

8 mom. Skogshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­ derbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Lantmäterikontoren i länen.

Överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsförstärkning med 900 kronor för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

56 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Kommerskollegium.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lots-

och fyrstaten.

1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår vara påmönstrad

mindre än 6 månader................................................ 15 dagar

6 men ej 7 » 25 » 7 » » 8 » 35 » 8 » » 9 » 45 » 9 » »10

d

................................................ 55 »

10 » » 11 » 65 » 11 » » 12 » 75 » 12 månader.................................................................. 90 » .

Skall tjänsteman, vilken enligt vad i första stycket sägs äger åtnjuta se­ mester under 45 dagar eller mera, på grund av avgång med ålderspension frånträda sin befattning under löpande kalenderår, må han det året åt­ njuta semester under 45 dagar, därest avgången sker under någon av årets fyra första månader, samt eljest under ytterligare 10 dagar för varje hel kalendermånad utöver fyra, under vilken befattningen innehaves, dock att semestertidens längd icke i något fall må överstiga den i första stycket an­ givna.

2. För Överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag en­ ligt den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. 3

3. För tid, varunder tjänsteman vid lots- och fyrstaten fullgör honom enligt vad därom är särskilt stadgat åliggande tjänstgöring vid marinen, äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande fall ens-

Ferier.

Avlöningsförstärkning.

Ställföreträdararvode.

Semester för

fyrskepps-

personal.

Tjänstledig­ hetsavdrag för viss lots-

personal.

Avlöning under tjänst­

göring vid

marinen.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Tjänstledig­ het till följd av sjukdom för fyrskepps-

personal.

Enslighets-

tillägg.

Fyrakepps-

tillägg.

lighets- och kallortstillägg. I fråga om ersättning för mistad leistott under här avsedd tjänstgöring gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

4. I stället för vad i 15 § 1 mom. a) stadgas skall beträffande tjänsteman å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår vara påmönstrad under nedan angivna antal månader, gälla, att tjänstemannen äger uppbära oav­ kortad lön under högst följande antal dagar, nämligen:

mindre än 7 månader.............................................. 25 dagar 7 men ej 8 » .............................................. 20 > 8 månader eller mera.............................................. 10 » .

5. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägen­ heter, utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika klasser bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för enslighetsklass I.............................................. 90 kronor

»

> II............................................... 150 »

»

» III............................................... 210 »

»

> IV............................................... 270 > .

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där enslighets­ tillägg må utgå, samt dessa orters fördelning på de olika klasserna.

6. Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är under gång till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta fyrskeppstillägg med följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp för dag räknat, nämligen:

Stations-Stations-Stationsgrupp A

grupp B grupp C

kronor

kronor kronor •

Fyrbiträde...............................................................................

1

-—

1-60

2

‘—

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp......................

1-20

1-70

2-20

» > l:a klass fyrskepp.......................................

1-50

2

'—

2-50

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp......................................

1-70

2-20

2-70

> > 2:a > > .......................................

2-10

2-60

3-10

Distriktsfyrmästare...............................................................i

2-80

3-30

3-80

Fyrmästare å l:a klass fyrskepp......................................

J

Fyrskeppstilläggen höjas med femtio procent under tiden från och med den 16 oktober till och med den 31 mars å sådana fyrskepp, som äro statio­ nerade norr om 60 :e breddgraden, samt från och med den 16 november till och med den 15 mars å andra fyrskepp.

Vid tjänstgöring å påmönstrat fyrskepp, som ej är liggande å sin station och ej heller under gång till eller från stationen, utgår fyrskeppstillägg med hälften av eljest gällande belopp.

Kungl. Majlis proposition nr 263.

37

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning å förenämnda tre grupper.

7. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyr- skeppstillägg uppbära kallortstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälf­ ten av det tjänstemannen jämlikt 20 § eljest tillkommande beloppet.

8. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder åtnjuta fri kost eller kostpenningar.

9. Av de enligt särskilda sladganden vederbörande lotsplats tillfallande lotspenningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med ne­ danstående bestämmelser och eljest av Kungl. Majit givna föreskrifter äga åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott till Överlots, lotsförman och lots. Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet med oavkor­ tad lön jämlikt 14 § eller 15 § 1 mom. a), dels ock under semester. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befatt­ ning skulle hava uppburit i lotslott. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den tjänst, å vilken han förordnats. 10. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockstewart särskild ersättning med en krona för dag. För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50 öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj :t. Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhö­ rande lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersätt­ ningar och förmåner för biträde av kronolots. 11. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån än i 2 avd. 6 och 7 kap. omförmäles eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag å avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen m^d det belopp, varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lots­ styrelsen bestämmer.

Minskning av

kallorts-

tillägg.

Fri kost

eller kost­ penningar.

Lotslott.

Vissa sär­ skilda er­ sättningar.

Avdrag för vissa natura-

förmäner.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Löneklass-

placering i vissa fall vid befordran

till post­ expeditör.

Löneklass-

placering vid post- stationsföre- ståndares be­

fordran till

ordinarie

tjänst.

Postspar­

bank schefs återgång till tidigare inne­

havd befatt­

ning.

Tillämpning

av stadgandet

örn felräk- ningspen-

ningar.

Särskild er­

sättning.

Ställföreträ-

dararvode.

Rikstelefonabonnemang.

Löneklass-

placering vid befordran

till kontors­

skrivare eller

telegraf­ assistent.

57 §.

Affärsdrivande verk.

1 mom. Postverket.

1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör, må han efter generalpoststyrelsens beprövande placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänfö­ ras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

2. Medgivande, varom i 8 § 3 mom. förmäles, må beträffande tjänsteman, som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställ­ ning såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, lämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fast­ ställas av Kungl. Majit.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vilken förordnats såsom postsparbankschef men vilkens förordnande upp­ hört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat in­ nehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 25 § skall med tjänsteman, som hand­ har kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa mottager och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betal­ ning eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd.

5. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg, omnibus eller fartyg förordnar Kungl. Majit.

6. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföre­ trädare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. 2

2 mom. Telegrafverket.

1. Rätt till pedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.

2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri­ vare eller telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

39

må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

vissa tjänste-

vilken förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstads- direktör men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat för-

tidigare inne-

ordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före

tavd _befatt-

förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestäm­ mande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordina­ rie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ dare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år.

5. Till rikstelefonist, landstelefonist eller lokaltelefonist, som förordnats såsom föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med högst 540 kronor för år.

Ställ företrä-

dararvode.

Ersättning

till före­ ståndare för

växeltelefon-

statiou.

3 mom. Statens järnvägar.

1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.

2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden för lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gäl­ lande löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket med­ givna förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna förmånen.

3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller stationsskrivare, må han efter järnvägsstyrelsens beprövande placeras i hög-

^

re löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest

kontors- eller

skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må solvare" placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att be­ stämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

vissa tjänste-

vilken förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- mi^ns ^,e,r'

..

gäng till

ler verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphört utan att efter-

tidigare inne-

följas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad lian före förordnandet tillhörde. Ilar sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses,

Fria resor och varu­ transporter.

Löneklass- placering i

vissa fall

vid beford­

ran till lokmästare.

Löneklass-

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Kallortstrak-

tamente.

Särskild gott-

görelse vid

vikariat å lokmästar- tjänst m. m.

Vissa sär- skilda ersätt­

ningar.

sorn om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie be­ fattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho­ nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag.

6. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lok­ mästare med rätt till vikariatsersättning enligt 21 § 1 morn., äger utöver sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag. Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok, vilken på grund av särskilt tjänsteuppdrag tillfälligtvis är hindrad att fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistad särskild ersätt­ ning under dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med tjänstgöring å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänst­ göring å elektrolok 70 öre för dag räknat.

7. Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom tågledare, erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för år. Tjänsteman, som bestrider beredskapst jonst, kan tilldeles särskild ersätt­ ning med högst 60 öre för helt dygn. Tjänsteman, som bestrider v axling st jaust, äger enligt av Kungl. Maj:t fast­ ställda grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag. Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfärja eller fartyg, förordnar Kungl. Maj:t.Tjänste- 8. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt tjänste- os a ' man såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av stats­ verket, han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständighe­ ter avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan inne­ havd sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänste­ mannen kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för av­ givande av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen. Det ankommer på järnvägsstyrelsen att meddela be­ slut angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhets­ område.

Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebo- stad skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

41

4 moni. Statens vattentallsverk.

1. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk Fri elektrisk strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke bem_SmnS avdrag å avlöningen.

2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri-

Lönekiass-

vare, må han efter vattenfallsstyrelsens beprövande placeras i högre löneklass befordran till än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän-

kontors-

o

skrivare

förås. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke ma placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmel­ serna i 8 § 1—3 morn. icke må samtidigt tillämpas.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

Driftdirek-

  • tors åter™

vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan g^ng till att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning

tidigare inne-

inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi- ning vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löne­ klass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

4. I Porjus stationerad driftchef äger åtnjuta avlönings för stärkning med ^ Avlönings-^ 1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avlö- ningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, un­ der vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallort straktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag.

6. Tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst, kan tilldelas särskild ersättning, beräknad efter högst 400 kronor för år. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å bogserbåt förordnar Kungl. Majit.

7. Vad i 44 § stadgas äger icke tillämpning i fråga om elektrisk ström, som för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket tillhörig bostadslägenhet.

5 morn. Domänverket.

1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

Försäljninga-

vilken förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört cg^g

till"

utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt-

tidigare inne-

ning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- bavj|ibgfatt'" givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i lö­

terna ritning.

Kallortstrak-

tamente.

Särskilda er­

sättningar.

Ersättning för bränsle

eller belysning.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Lönetillägg

till revir­ förvaltare.

neklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat inne­ haft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med 1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

3 avd. Lönenämnd.

58 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intresse­ na böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter. Där så finnes lämpligt, må dock Kungl. Majit, med iakttagande av vad nyss sagts örn antalet medlemmar i nämnden och örn de intressen, som där böra vara företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansätt­ ning av nämnden.

Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre år i sänder.

I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna.

Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Majit.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

59 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträ­ dande innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsätt­ ning för reglementets tillämpning gälla,

a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsregle- menten varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järn­ vägar och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattnings­ havare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och pro­ vinsialläkare, den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

43

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid förs vars väsen­ det samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket;

b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet; samt

c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestäm­ melser.

2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles un­ der 2 avd. i 3 kap. 22—27 §§, 5 kap. 32—39 §§, 6 och 7 kap., 8 kap. 50 § 8 punkten, 51 § 1—4 morn., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och 7 punkterna, 52 §, 53 § 2 mom. 2—4 punkterna, 55 § 1 morn., 56 § 1 mom. samt 2 mom. 6, 9 och 10 punkterna, 57 § 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom. 1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1, 4 och 5 punk­ terna ävensom 5 mom. 2 punkten.

3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslöne- beloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och nied vilken dag vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

S

andler, statsråden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

estman

, W

igforss

, M

öller

, E

ngberg

, S

köld

,

Q

uensel

, F

orslund

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till civilt avlö- ningsreglemente och därmed sammanhängande frågor.

Föredraganden anför:

I. Inledning.

Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk er- höllo befattningshavarna vid dessa verk — de s. k. kommunikationsverken — en efter enhetliga grunder genomförd lönereglering.

Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar av statsförvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för kommunikationsverken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlö­ ningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för offi­ cerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket.

Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav hava å de lönebelopp, som blivit bestämda vid 1919 års och efterföljande löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

45

oreglerade befattningar. I avseende å dyrtidstillägg till i tjänst varande be­ fattningshavare gälla för närvarande bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med däri sedermera gjorda ändringar.

Frågan örn en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomfö­ rande i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrup­ per, som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29 juni 1928. Kungl. Majit beslöt därvid tillsättande under finansdepartemen­ tet av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt av föredragande departementschefen angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu återstående löne- regleringsfrågor, dels ock angående revision av gällande avlöningsförfatt- ningar.

Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisa­ tioner inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande av nya direktiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt av tjänstemannalönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Majit den 30 maj 1930 av chefen för finansdepartementet, som därvid bland annat anförde, att avsikten vid kommitténs tillsättande icke varit, att utredningen skulle omfatta frågan om en realprövning av grundlönerna för redan löne- reglerade befattningshavargrupper. I anslutning härtill och under åbero­ pande av att kommitténs arbete dåmera i väsentliga delar närmade sig sin avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs förslag till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departemenschefens hem­ ställan blev av Kungl. Majit bifallen.

Lönekommitténs arbete resulterade, bland annat, i framläggande dels den 21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena —- kommitténs huvud­ betänkande — med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, dels ock den 11 juli 1931 av betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler. Det föreslagna allmänna av- löningsreglementet var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller fram­ deles bleve genomförd; omedelbart skulle det nya reglementet ersätta samt­ liga avlöningsbestämmelser för allmänna civilförvaltningen, kommunika- tionsverken, domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitie­ råd, regeringsråd och landshövdingar samt professorer och lärare vid uni­ versiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Betänkandet an­ gående lönereglering för undervisningsväsendet åsyftade nyreglering av lö­ nerna för såväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärar­ personal. Den statsanställda personalen inom undervisningsväsendet skulle

46

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

enligt kommittéförslaget hänföras under bestämmelserna i det av kommit­ tén utarbetade allmänna avlöningsreglementet. Jämväl beträffande lärarna vid de icke statliga undervisningsanstalterna föreslog kommittén en tillämp­ ning av det allmänna lönesystemet; av praktiska skäl hade emellertid avlö- ningsbestämmelserna för dessa personalgrupper av kommittén sammanförts till ett särskilt avlöningsreglemente.

Över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser, yttranden av ett stort antal myndigheter, varjämte ett flertal framställningar i ämnet inkommo från olika personalorganisationer.

Det av lönekommittén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprung­ ligen även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på särskilda sakkunniga, de s. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den 10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlö­ ningsreglemente. I fråga örn sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lö­ nerna och utformningen i övrigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt de av 1928 års lönekommitté antagna principerna.

Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen. Framför allt berodde detta på att för­ slagens genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga betydande utgifter, vilka icke ansågos förenliga med dåmera rådande budget­ läge, varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system med fasta löner ansågos böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erfor­ derlig stadga.

Under den tid, som sedan dess förflutit, hava vissa av de lönefrågor, vilka ingingo i 1928 års lönekommittés utredningar och förslag, upptagits till sär­ skild behandling. Sålunda har frågan om landsfogdarnas lönereglering vun­ nit sin lösning vid 1935 och 1936 års riksdagar på det sätt, att denna grupp av befattningshavare inordnats under nu gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen. Därjämte hava lappfogdarna genom beslut vid 1937 års riksdag uppförts å ordinarie stat och likaledes inordnats under samma reglemente.

Vidare tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts den 7 februari 1936 lämnade be­ myndigande inom finansdepartementet särskilda sakkunniga, de s. k. läro- verkslönesakkunniga, med huvudsakligt uppdrag att biträda med fortsatt överarbetning av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Enär de av 1928 års löne­ kommitté framlagda mera principiella förslagen om dyrtidstilläggens in­ arbetande i lönerna, förändrad dyrortsindelning m. m. icke blivit genom­ förda för andra delar av statsförvaltningen, skulle de sakkunniga enligt di­ rektiven vid utarbetande av förslag till nya avlöningsbestämmelser för de statligt anställda lärarna utgå från nu gällande avlöningsreglemente för all­ männa civilförvaltningen. Ett av de sakkunniga med utgångspunkt härifrån utarbetat förslag till särskilt avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende förelädes 1937 års riksdag och blev med vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

47

jämkningar av riksdagen godkänt. Reglementet, som är utfärdat den 30 september 1937 (nr 873) och med undantag för småskoleseminariernas lä­ rare trädde i kraft den 1 januari 1938, skall äga tillämpning å ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folk- och småskole- seminarierna, läroanstalterna för blinda och vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken ävensom vid navigations­ skolorna. För innevarande års riksdag har framlagts förslag om tillämpning av reglementet å lärare vid statens dövstumsskolor.

Vid 1937 års riksdag genomfördes även lönereglering för vissa kommunalt anställda lärare, nämligen lärare vid folk- och småskolor samt mindre folk­ skolor m. fl. Det för dessa befattningshavare den 30 september 1937 utfär­ dade särskilda avlöningsreglementet (nr 868) är likaledes uppbyggt enligt samma principer, som legat till grund för nu gällande avlöningsreglementen inom den nyreglerade civila statsförvaltningen. Dessa principer ha även varit vägledande för det förslag till lönereglering av lärarpersonalen vid kom­ munala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor, som före­ lagts årets riksdag.

Beträffande återstående löneregleringsfrågor må nämnas, att jämlikt Kungl. Maj:ts den 17 december 1937 givna bemyndigande inom justitiedepartementet tillkallats särskilda sakkunniga för att verkställa fortsatt utredning angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna och därmed sammanhängande frågor. Enär denna organisationsfråga ansetts stå i det samband med den uppbördsreform, varom utredning pågår inom 1936 års uppbördskommitté, att den icke lämpligen borde lösas fristående, hava de sakkunniga enligt sina direktiv att under utredningens gång samråda bland annat med nämnda uppbördskommitté. Frågan om lönereglering för lands­ fiskalerna är sålunda fortfarande beroende på organisationsfrågor, vilka ännu äro föremål för utredning.

I detta sammanhang må ock erinras om att även en annan lönereglerings- fråga, som tidigare varit föremål för behandling, ehuru icke av 1928 års löne- kommitté, numera upptagits till ytterligare utredning, i det att med stöd av Kungl. Maj:ts den 18 juni 1937 givna bemyndigande inom justitiedeparte­ mentet tillkallats särskilda sakkunniga för att utarbeta förslag till löneregle­ ring för häradshövdingarna på grundval av sportlernas avskaffande m. m.

Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga såsom redan antytts alltsedan tiden för avgivandet av 1928 års lönckommittés och 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag varit vilande —- upptogs av Kungl. Maj:t ånyo till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte Kungl. Majit på min föredragning en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag angivna riktlinjer.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Huvudpunkterna i de kommittén givna direktiven kunna sammanfattas sålunda:

Såsom utgångspunkt för arbetet skulle tjäna de av 1928 års lönekom- mitté och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda förslagen. De sist­ nämnda utredningsorganens uppgift hade emellertid, såvitt anginge befatt­ ningshavare vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak varit begrän­ sad till en rent löneteknisk överarhetning av gällande bestämmelser och icke omfattat frågan om en realprövning av lönerna. Den åt 1936 års lönekom- mitté anförtrodda utredningen skulle även omfatta en allsidig prövning ur sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning såväl mot bakgrunden av de löner, som tillämpades utanför statsförvaltningen, som ock med hän­ syn till avvägningen mellan olika statliga hefattningshavargrupper inbördes.

Vidare hade de tidigare utredningarna gått ut på en avveckling av dyr- tidstilläggen genom dessas inarbetande i de fasta lönerna. I förslaget till all­ mänt avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid av­ vägning av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kom- munikationsverken och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen jämte tillägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg, med avvisande följakt­ ligen av tanken på rörliga lönetillägg. Med hänsyn till att prisrörelser av ansenlig styrka ständigt fortginge, örn än med växlande hastighet, syntes dock lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning varierade med levnads­ kostnaderna icke kunna bestridas. 1936 års lönekommitté borde emellertid företaga en översyn av formen för lönernas anpassning efter levnadskostna­ dernas växlingar i tiden, i syfte att begränsa betydelsen av vissa brister i nu­ varande dyrtidstilläggssystem —■ särskilt täta löneförändringar på grund av obetydliga ändringar i indextalen — utan att likväl helt uppgiva den önsk­ värda graden av elasticitet i lönesystemet.

I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning efter förändringar i den allmänna prisnivån skulle därjämte kommittén un­ dersöka möjligheterna att anpassa lönebeloppen efter levnadskostnadernas lokala variationer på ett sätt, som bättre än nuvarande dyrortsgrupperings- system överensstämde med principerna för lönernas anpassning efter lev­ nadskostnadernas variationer i tiden, varjämte en översyn i allmänhet borde ske av grunderna för dyrortsgrupperingen.

Vid tidigare lönerevisioner hade även diskuterats, huruvida vid lönepla- nens byggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning hänsyn borde ta­ gas jämväl till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord den s. k. behovsprincipen borde tillämpas, varvid särskilt frågan örn speciella löne­ tillägg för löntagare med försörjningsplikt varit föremål för övervägande. Ett ytterligare övervägande av sistnämnda fråga borde ingå i den åt kommittén anförtrodda utredningen.

Ett problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit föremål för diskussion och som borde av kommittén upptagas till prövning, vore spörsmålet örn övergång från det nuvarande bruttolönesystemet —- en­ ligt vilket tjänstemännen bade att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering — till ett nettolönesystem på sådant sätt, att tjänste- och famiijepensionsav- dragen inarbetades i löneplanen, så att avdrag från de i löneplanema fast­ ställda lönebeloppen för pensionsändamål ej behövde förekomma.

Till utgångspunkt för den lönetekniska överarbetningen av gällande av- löningsreglementens bestämmelser skulle tagas de av 1928 års lönekommitté och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda reglementsförslagen un­ der hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

49

i de över förslagen avgivna yttrandena. Vid avlöningsbestämmelsernas ut­

formning borde särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så

långt det vore möjligt åstadkomma enkla och för myndigheterna lätt till­

lämpliga föreskrifter. Härvid borde upptagas till allvarligt övervägande,

huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för upp­

fattning i löneklass kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln —

enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss

omedelbar löneökning — kunde få vidgad användning.

Den allmänna revisionen av lönesystemet borde icke begränsas att gälla

civilförvaltningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom

vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen borde alltså även avse

avlöningsbestämmelserna för sådan personal vid försvarsväsendet, vars av­

löningsförhållanden vore reglerade enligt det nya lönesystemet. Däremot

skulle utredningen icke beröra de områden av statsförvaltningen, där per­

sonalen ännu åtnjöte oreglerade löner.

Till ledamöter av 1936 års lönekommitté förordnade Kungl. Majit general­

direktören G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra

kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens

första kammare, numera landshövdingen D. Hansén, docenten vid Stock­

holms högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare,

hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare,

skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet

E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för finans­

departementet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda

frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av

arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i er­

forderlig omfattning överlägga med kommittén.

Sedan ledamoten Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav

erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén,

förordnade Kungl. Majit genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strind-

lunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L.

Hansson i Rubbestad.

I anslutning till förenämnda Kungl. Majits bemyndigande förordnade

sedermera chefen för finansdepartementet genom beslut den 21 oktober

1936 särskilda delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret att

deltaga i kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmel-

ser. Till delegerade utsågos ordföranden i konnnunikationsverkens och all­

männa civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg,

ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgäldsfullmäktigen E.

G. E. Eriksson och byråchefen S. ti. Wold samt i allmänna civilförvaltnin­

gens lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner ävensom statskom-

missarien H. K. H. Tottie.

Med stöd av samma bemyndigande anmodade vidare chefen för finans­

departementet genom beslut den 27 november 1936 vissa större personalor­

ganisationer att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att över­

lägga med kommittén rörande dels lönesystemets allmänna utformning och

andra frågor av principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels

linning lill riksilngcns protokoll 11)38.

1 sami. Nr 283.

•t

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ock avfattningen av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfatt-

ningar, i den mån dessa bestämmelser anginge befattningshavare i allmän­

het. I enlighet härmed utsågos följande personer såsom personalrepresen­

tanter, nämligen för statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A.

Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för svenska järn­

vägsmannaförbundet förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H.

Johansson, för svenska officersförbundet kommendören M. E. Giron, för

Sveriges statstjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för trafiktjänste­

männens riksförbund sekreteraren A. G. Linnäs, för svenska postmannaför-

bundet förrådsmästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmannaförbund

förbundsordföranden A. Borgstedt, för svenska underofficersförbundet fan­

junkaren A. Almroos samt för de kvinnliga kårsammanslutningarnas cen­

tralråd kansliskrivaren Maria Waller.

Såsom resultat av hittills verkställda utredningar har 1936 års lönekom-

mitté till Kungl. Maj:t avgivit två betänkanden, nämligen

dels den 16 september 1937 Betänkande med utredning och förslag angå­

ende dyrortsgrupperingen (stat. off. utredn. 1937: 32);

dels ock den 16 december 1937 Betänkande med förslag till civilt avlö­

ning sreglemente (stat. off. utredn. 1937: 48).

Under behandlingen av de i sagda betänkanden upptagna frågorna har

kommittén vid olika tillfällen haft överläggningar med de utsedda personal­

representanterna. De delegerade för de civila lönenämnderna och statskon­

toret hava deltagit i kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet,

med undantag dock beträffande löneplanernas konstruktion samt vissa an­

dra frågor av mera principiell innebörd.

Lönekommitténs betänkande angående dyrortsgrupperingen har seder­

mera varit utställt för yttrande till följande ämbetsverk och myndigheter,

nämligen fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståt­

hållarämbetet, samtliga länsstyrelser, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen,

domänstyrelsen, kommerskollegium, lotsstyrelsen, kommunikationsverkens

lönenämnd, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, försvarsväsendets lö-

nenämnd samt undervisningsväsendets lönenämnd. Länsstyrelserna ha be­

rett diverse kommuner och organisationer tillfälle att yttra sig över förslaget.

Tillfälle att avgiva yttrande har vidare lämnats genom skolöverstyrelsen per­

sonalorganisationer för de lärarkårer, som beröras av förslaget, samt genom

socialstyrelsen svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i

Sverige.

över kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen,

arméförvaltningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrel­

sen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

51

riksarkivet, kanslern för rikets universitet — som inhämtat yttranden från

större akademiska konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska institutets lärarråd — skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lant­

bruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kommerskollegium och lotsstyrelsen,

varjämte yttranden i anledning av betänkandet inkommit från direktionen

för karolinska sjukhuset ävensom från ett antal personalorganisationer.

Innan jag, efter denna översikt över lönefrågornas nuvarande allmänna

läge, övergår till att redogöra för innehållet i det av 1936 års lönekommitté

avgivna betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente och för mitt

ståndpunktstagande till de däri berörda frågorna, torde jag få lämna en redo­

görelse för kommitténs förslag angående dyrortsgrupperingen.

II. Dyrortsgrupperingen.

1936 års lönekommitté. Efter en redogörelse för nuvarande dyrortsgrup-

peringssystems innebörd och de metoder, som däri ha använts, samt för de

viktigaste klagomål och erinringar, som från tjänstemannahåll riktats mot

systemet, ingår lönekommittén på en principdiskussion av vissa grund­

läggande spörsmål rörande interlokala levnadskostnadsjämförelser och

därpå grundade lönegraderingar. Kommittén utgår ifrån, att nuva­

rande dyrortsgrupperingssystem, grundat på mätningar av levnadskostna­

derna i allmänhet å olika orter, i princip skall bibehållas och att

övergång till ett system med ingen eller en endast mera summarisk gra­

dering av lönerna, t. ex. efter skillnaderna i bostads- och skattekostnaderna,

icke bör ifrågakomma. Sedan det nuvarande svenska systemet, enligt vilket

lönegraderingen i princip avväges efter de totala levnadskostnadernas varia­

tioner, länge tillämpats och, såvitt opinionsyttringar utvisa, ingått i tjänste­

männens medvetande såsom uttryck för ett allmänt rättvisekrav, skulle en­

ligt kommitténs mening sannolikt ett övergivande av de allmänna grunderna

för detta system möta starkt motstånd. En lönegradering, som gåve kom­

pensation endast för olikheter i hyra eller för olikheter i hyra och skatt,

skulle för tjänstemännen te sig som orättvis. Även objektivt sett skulle en

lönegradering efter olikheter endast i bostads- och skattekostnader vara

otillfredsställande ur synpunkten av det ändamål, som man numera allmänt

synes uppställa för dyrortsgrupperingssystemet, nämligen en interlokal ut­

jämning av reallönerna. Också andra budgetposter än bostad och skatter,

framför allt livsmedel, äro underkastade en stark — med bostadspris och

skatter icke överensstämmande — prisvariation, beroende kanske främst på

prisgeografiska olikheter i skilda delar av vårt utsträckta land. Om man

lämnade denna prisvariation obeaktad, skulle en godtycklig ojämnhet i real­

lönerna uppkomma. Det skulle dessutom ur praktisk synpunkt vara vansk­

ligt att för flertalet fall låta bostadsposten vara den avgörande faktorn, då

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 263

denna post onekligen är den besvärligaste att vid interlokala jämförelser

statistiskt bemästra.

Kommittén stöder sig i denna uppfattning på resultaten av undersökningar

rörande livsmedelsprisernas lokala spridning, i vilka använts dels det pris-

material, som insamlats i och för senaste dyrortsgruppering, dels ett pris­

material, avseende livsmedelspriser viss tidpunkt 1934 och 1937, vilket

ställts till förfogande av Kooperativa förbundet. Den senare undersökningen

ådagalägger, att den lokala prisspridningen beträffande livsmedel under se­

nare år visserligen något minskats men dock alltjämt är så betydande, att det

icke synes kommittén kunna försvaras, att hänsyn ej tages därtill, när det

gäller att jämföra den allmänna dyrheten på olika orter. Med hänsyn till

resultaten av prisspridningsundersökningarna avvisar kommittén även tan­

ken att förenkla dyrortsgrupperingsarbetet genom nedskärning av antalet i

budgeten medtagna varuslag. Kommittén påvisar vidare, att en dyrortsgrup­

pering, baserad endast på olikheter i bostads- och skatteposterna, skulle miss­

gynna de flesta orter i förhållande till Stockholm och speciellt missgynna

Norrlandsorter, vilkas dyrhet främst beror på höga livsmedelspriser, i för­

hållande till orter i övriga delar av landet.

På dessa grunder anser sig kommittén icke kunna förorda en förenkling

av dyrortsgrupperingssystemet; kommitténs överväganden ha tvärtom — så­

som framgår av det följande — resulterat i förslag till utbyggnad av syste­

met i syfte att bättre förverkliga dess ändamål. Kommittén förbiser icke,

att den administrativa apparat och de kostnader, som den för dyrortsgrup-

peringen erforderliga pris- och hushållsstatistiken kräver, genom en sådan

utbyggnad torde behöva ökas, men anför, att den statistik, som utgör mate­

rial för dyrortsgrupperingsarbetet, i många stycken är behövlig även för­

andra ändamål än dyrortsgrupperingen och att dess förbättring motsvarar

önskemålen om en fördjupad socialstatistik i allmänhet som grund för kän­

nedomen om de materiella levnadsvillkoren, bostadsförhållanden, närings­

förhållanden o. s. v. inom olika samhällsgrupper. Kommittén påpekar vi­

dare den alltmera vidgade betydelse, som den officiella dyrortsgrupperingen

erhållit för löneavtalen å den allmänna arbetsmarknaden, vilket ökar ange­

lägenheten av att dyrortsgrupperingssystemet utformas på sådant sätt, att

det ger en verklighetstrogen bild — så långt detta är möjligt — av levnads­

kostnadernas olikheter och motiverar systemets utbyggnad, i den mån för­

bättringar därigenom kunna erhållas.

Kommittén är angelägen att betona, att man vid avvägningen av lönerna

å olika orter skäligen bör taga hänsyn även till omständigheter, vilka icke

kunna statistiskt mätas och därför icke komma till uttryck i beräkningar av­

seende dyrhetsförhållandena. Om man med lönernas dyrortsgradering åsyftar

att ge tjänstemän i viss löneklass lika reella fördelar, oavsett tjänstgöringsort,

måste utom de mätbara levnadskostnadsolikheterna jämväl beaktas sådana

med tjänstgöring å viss ort förbundna reella fördelar eller olägenheter, som

icke kunna prisstatistiskt behandlas utan endast uppskattningsvis värderas.

I viss grad torde detta kunna sägas vara gjort i och med löneskalans sam­

manpressning i förhållande till ortsindexskalan.

Kungl. Maj.ts proposition nr

263

.

53

Lönekommittén söker vidare klarlägga, hurusom enligt sakens natur varje

metod för interlokala levnadskostnadsjämförelser måste vidlådas av en obe­

stämdhet inom vissa gränser, vilken i olika hänseenden bör beaktas vid löner­

nas dyrortsgradering. Olika konsumtionssammansättningar giva olika ut­

slag i fråga om levnadskostnadsskillnadema, och om man till grund för jäm­

förelsen lägger en konsumtionsbudget, konventionellt vald bland flera möj­

liga, blir jämförelsen med nödvändighet mer eller mindre inadekvat för de

hushållsgrupper, vilkas konsumtion ej sammanfaller med den till grund för

jämförelsen lagda budgeten. Användandet av relationstal, som hänföra sig

till konsumtionen endast i ett inkomstläge, synes dock vara en praktisk nöd­

vändighet. Det kan enligt kommitténs mening icke ifrågakomma, att man

för att ernå en bättre anpassning till olika konsumtionsstrukturer skulle räk­

na med ett flertal serier av relationstal och alltså göra ett flertal dyrortsgrup-

peringar, gällande för olika inkomstlägen och hushållstyper. Tanken på en

grov differentiering i form av en dyrortsgruppering för ett lägre och en annan

gruppering för ett högre inkomstläge har övervägts men har av olika skäl fun­

nits böra avvisas. Kommittén förordar sålunda, att dyrortsgrupperingen fort­

farande för alla lönelägen göres enhetlig och grundas på en enda, närmast för

det stora flertalet löntagares konsumtionsförhållanden adekvat budget. Till

ledning för en omprövning av löneplanens dyrortsgradering i de lönelägen,

som ligga avsevärt över budgetens inkomstnivå, bör dock verkställas en sär­

skild undersökning för att belysa levnadskostnadstalens avvikande spridning

för dessa lönelägen. I fråga om den familjetyp, vars konsumtion bör läggas

till grund för dyrortsgrupperingen, har kommittén utgått från att budgeten

såsom hittills bör avpassas efter förbrukningen för en »normalfamilj» av 3.3

konsumtionsenheter. Med avseende å »normalbudgetens» inkomststandard

bär kommittén ansett självfallet, att anpassning måste ske efter det löneläge,

kring vilket det stora flertalet nyreglerade tjänster hopas. Ur denna syn­

punkt kan, även om en viss löneökning genom löneregleringen skulle komma

till stånd, någon mera avsevärd höjning av nuvarande inkomstläge — vilket

närmast motsvarar 10 löneklassen å medeldyr ort -— knappast ifråga­

komma.

Lönekommittén diskuterar ingående det förhållandet, att av den nu till-

lämpade metoden att periodvis företaga generella omgrupperingar av orterna

utan samband med allmän lönereglering följer, att en förskjutning av den

relativa dyrheten på en ort kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss

utsträckning höjas trots sjunkande levnadskostnader och omvänt. I kom­

mitténs direktiv hade ortsdifferentiering av det rörliga tillägget angivits som

ett tänkbart alternativ till omgruppering, vilket borde underkastas prövning.

Kommittén tinner att — ehuru generella omgrupperingar under löpande löne-

regleringsperiod väl kunna anses i princip förenliga med de motiv, som ligga

till grund för systemet för lönernas anpassning efter de interlokala levnads-

kostnadsolikheterna — dock dc försök att efter mekaniska regler återställa

reallönelikheten olika orter emellan, som de periodiska omgrupperingarna in-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

nebära, i många avseenden medföra så otillfredsställande resultat och där­

jämte följas av så stora praktiska och psykologiska olägenheter, att kommit­

tén vill avstyrka generell omgruppering mellan löneregleringstillfällena. En

förutsättning härför är dock, att löneregleringsperioderna icke göras för

långa. Därest vid något tillfälle en omgruppering av orterna finnes böra ske,

oaktat löneplanen lämnas orubbad, bör i varje fall icke en fullständig och

automatisk omplacering ifrågakomma. Genom lämpliga spärregler bör

man förebygga löneförändringar vid smärre levnadskostnadsförskjutningar.

Beträffande enstaka orter bör överflyttning till annan ortsgrupp kunna ske,

där sådant föranledes av alldeles exceptionell prisutveckling.

Efter prövning av det alternativa systemet med ortsdifferentierade rörliga

tillägg har kommittén förklarat sig finna det tveksamt, om de förskjutningar

i levnadskostnadsspridningen, som normalt uppkomma under en icke alltför

lång löneregleringsperiod, äro av den storleksordning, att de tillräckligt mo­

tivera införandet av ett så komplicerat avvägningsinstrument, som ett orts-

differentierat levnadskostnadsindex måste innebära. Ett praktiskt genomfö­

rande av tanken skulle stöta på betydande svårigheter och förutsätta en ad­

ministrativ apparat av betänkliga proportioner. Likväl skulle den tänkta

anordningen icke kunna förväntas fungera mera friktionsfritt i förhållande

till befattningshavarna utan tvärtom vara ägnad att —- åtminstone om den

kombineras med en i kommitténs direktiv förordad trögrörlighet hos lönerna

— medföra nya irritationsmoment. På grund härav avstyrker kommittén

den ifrågasatta anordningen.

De klagomål, som från tjänstemannahåll riktats mot dyrortsgrupperingen,

ha — bortsett från detaljanmärkningar rörande de fastställda priserna på sär­

skilda orter -—- väsentligen gällt dels det förhållandet, att dyrortsberäkningar-

na grundats på en konsumtionsbudget, som icke omfattat samtliga konsum­

tionsutgifter utan varit avkortad till 60 å 65 procent av totalutgifterna i ett

»normalhushåll», dels sättet för bostadskostnadernas beräkning.

Den för dyrortsgrupperingsändamål använda budgeten har omfattat livs­

medel, bränsle och lyse, bostad, skatter och därutöver endast såpa och sko­

lagning. Att levnadskostnadsförhållandena olika orter emellan ansetts kun­

na mätas genom de relationer, som erhållits vid jämförelser av denna av­

kortade budgets kostnadssummor på olika orter, innebär antagandet, att de

i budgeten icke medtagna posterna, tillsammans representerande mer än en

tredjedel av normalhushållets utgifter, variera på samma sätt som de med­

räknade posterna, ett antagande, som icke kan sägas vara erfarenhetsmäs­

sigt grundat. Det har hävdats, att summan av de icke medräknade posterna

skulle vara i stort sett konstant, lika på olika orter oberoende av dyrhets-

förhållanden i övrigt. De stickprovsundersökningar, som lönekommittén

låtit verkställa rörande verkningarna av den hittills tillämpade avkortning

i budgeten, som ligger i att utgifter för beklädnad och flertalet till »övriga

utgifter» hänförliga kostnader uteslutits från kostnadsjämförelserna, tala

enligt kommitténs mening med styrka för att man söker i görligaste mån

fullständiga budgeten. Det är visserligen icke riktigt, att de icke medräk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263,

55

aade posterna äro konstanta, men de variera icke lika starkt som de med­

räknade, varför genom det nuvarande förfaringssättet levnadskostnadsolik-

heterna överdrivas. Med hänsyn till den utelämnade budgetandelens relativa

storlek kan en utbyggnad av budgeten väntas utöva ett avsevärt inflytande

på levnadskostnadstalen. Kommittén förordar därför en sådan utbyggnad,

vilken synes påkallad icke minst i betraktande av dyrortsgrupperingarnas

alltmer ökade betydelse bland annat såsom ledning vid lönesättningen på

den enskilda arbetsmarknaden. Ett utkast beträffande tänkbart förfarings­

sätt för åvägabringande av denna utbyggnad har på kommitténs föranstal­

tande uppgjorts. Detta utkast är emellertid att betrakta såsom en prelimi­

när skiss, som bör underkastas närmare utredning och prövning.

Beträffande den för befattningshavare med barn i skolåldern ofta tyngan­

de post, som utgöres av kostnader för barns skolundervisning, anser löne-

kommittén, att frågan om utjämning av den olikhet i levnadskostnaderna,

som för familjer med barn kan föreligga mellan orter med anstalter för

undervisning utöver bottenskolestadiet och orter utan dylika anstalter, icke

lämpligen kan lösas inom dyrortsgrupperingens ram. Huruvida den med

dessa omständigheter sammanhängande bristande likställigheten mellan vissa

familjeförsörjare å mindre landsbygdsorter å ena sidan samt vissa familje­

försörjare i städer och en del större landsbygdsorter å andra sidan lämp­

ligen bör i större eller mindre utsträckning hävas genom särskilda statliga

åtgärder till förbättrande av möjligheterna för tjänstemän å dylika mindre

gynnade landsbygdsorter att hålla barnen i skola å annan ort eller örn olik­

ställigheten bör angripas såsom en del av problemet att för befolkningen i

allmänhet å landsbygden skapa större jämställdhet med städerna, är en frå­

ga, på vilken kommittén ansett sig icke böra ingå.

Beträffande bostadspostens beräkning har mycken kritik riktats mot dels

den schablonmässiga uppskattningen av bostadsvärdena på orter med obe­

tydlig eller ingen hyresmarknad, dels det förhållandet, att man i fråga örn

orter med utpräglad hyresmarknad ansett sig med hänsyn till svårighe­

terna att beakta kvalitetsolikheter i bostadsbeståndet nödsakad att i jäm­

förelsen i stort sett utgå från kostnaderna för efter varje orts faktiska för­

hållanden medelgoda lägenheter. Kommittén finner kritiken delvis befo­

gad. Det hittillsvarande förfaringssättet innebär ett frångående på denna

viktiga punkt av den för interlokala levnadskostnadsjämförelser grundläg­

gande principen, att jämförelserna skola göras på basis av likvärdig stan­

dard. Med hänsyn till dels bostadspostens stora och ofta avgörande vikt

för dyrortsgrupperingsresultatet, dels de betydande olikheterna i genomsnitt­

lig kvalitetsstandard hos olika orters bostadsbestånd är det angeläget, att ett

mera rättvisande beräkningssätt kommer till användning. De åtgärder, som

kommittén ifrågasätter i syfte att i möjligaste mån undanröja föreliggande

brister i uppskattningen av bostadsposten, gå i huvudsak ut på följande.

Med avseende å orter med så utvecklad hyresmarknad, att de medtagas

vid hyresräkningarna, bör till en början utsöndring ske icke endast av det

fåtal lägenheter, som utdömts av hälsovårdsnämnd, utan även av lägen-

56

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

-

heter, som med ledning av vissa lätt och objektivt konstaterbara kriterier

kunna anses som mindre tillfredsställande. Kommittén föreslår, att vid be­

räkningen av hyresmedeltalen icke skola medtagas sådana lägenheter, som

brista beträffande minst två av vissa väsentliga kvalitetskrav, som av kom­

mittén preliminärt skisserats men vilka böra definitivt fastställas först i

sammanhang med nästa hyresräkning. Eldstadshyran för kvarstående lä­

genheter bör därefter till förhindrande av att hyrestalen väsentligen påver­

kas av kvalitetsolikheter, som likväl föreligga i det medtagna lägenhets-

beståndet på olika orter, standardräknas med hänsyn till fördelningen å

fyra olika kvalitetsgrupper. Genom ett dylikt förfaringssätt torde man, så

långt sig göra låter, inom de statistiska möjligheternas gränser ha tillgodo­

sett det principiella kravet, att hyresmedeltalen på olika orter representera

en likvärdig kvalitetsstandard. Med hänsyn till de i senare bostadsunder­

sökningar konstaterade betydande olikheterna i genomsnittlig rums- och

lägenhetsyta i olika delar av landet anser kommittén vidare, att ett återupp­

tagande av det tidigare förfaringssättet att vid beräkning av hyrestalen multi­

plicera eldstadshyran på respektive orter med olika vikter för att utjämna

dessa olikheter i fråga om bostädernas yta bör övervägas.

Beträffande orter utan egentlig hyresmarknad bör enligt kommitténs för­

slag bostadsvärdet uppskattas med ledning av de regionvis beräknade bygg-

nadskostnaderna för en egnahemsbostad av viss storlek och med viss stan­

dardutrustning. Talen för det årliga bostadsvärdet i de icke hyresräknade

orterna skulle bestämmas i förhållande till hyrestalen på de hyresräknade

orterna i enlighet med relationer, vilka gälla beträffande byggnadskostna-

derna å de förra orterna och byggnadskostnaderna å ett antal mindre, hy­

resräknade orter. Jämförelsen mellan landsbygd utan hyresmarknad och

smärre hyresräknade orter skulle sålunda göras på basis av en bostadsform

(egen bostadsbyggnad), som är dominerande på landsbygden och vanlig på

småorter; mellan större orter och småorterna skulle jämförelsen göras på ba­

sis av en bostadsform (hyresbostad), som dominerar på de förra och är van­

lig på de senare. I båda fallen skulle jämförelsen så långt möjligt göras med

likvärdig bostadsstandard som grund, och samordningen över hela linjen

skulle åstadkommas genom en nivåanpassning på de orter, där båda be-

räkningssätten tillämpas.

Med avseende å skatteposten föreslår kommittén, att till grund för beräk­

ningen av denna post läggas inkomstbelopp, differentierade efter löneskalans

dyrortsgradering, samt skattefria avdrag, graderade enligt skattegruppe-

ringen.

Lönekommittén har prövat de skäl, som vid tidigare behandling av dyr-

ortsgrupperingsfrågan anförts för en minskning av antalet ortsgrupper. Kom­

mittén har dock icke funnit dessa skäl vara tillräckligt bärande för att i och

för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av gruppantalet. Enligt

kommitténs mening bör antalet ortsgrupper bestämmas med hänsyn till att

löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna ej böra göras så stora, att

löneskalan kommer att förete för betydande diskontinuiteter. Gruppantalet

Kungl. Maj.ts proposition nr 263

57

bör sålunda göras i viss mån beroende av levnadskostnadssplittringens stor­

lek. Är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste orter

stor, kräves för att undvika alltför kraftiga språng i lönebeloppen ett täm­

ligen stort antal grupper; är kostnadsspridningen obetydlig, kan gruppantalet

sättas jämförelsevis lågt.

Lönekommittén ifrågasätter ett övergivande av hittillsvarande förfarings­

sätt att vid dyrortsgrupperingen uträkna riksmedeldyrheten och använda på

denna grundade indextal. Indextalen äro ej behövliga för bestämmandet av

orternas relativa dyrhet, vilken lika väl eller bättre kan fastställas med led­

ning av krontalen för levnadskostnaderna. De kunna däremot lätt giva an­

ledning till missuppfattning och kunna försvåra ett bedömande av behovet

av ändringar i löneplanen. Därest det skulle anses önskvärt att även vid en

gruppering utan användande av någon riksmedeldyrhetssiffra erhålla en be­

stämd utgångspunkt för dragningen av gruppgränserna, som kan bibehållas

från ett grupperingstillfälle till ett annat, synes det lämpligast att vid gräns­

dragningen utgå från levnadskostnaderna å den dyraste ort, från vilken ett

tillfredsställande prismaterial föreligger.

I samband med diskussionen i dyrortsgrupperingsfrågan lia vid skilda till­

fällen vissa frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets organisation varit före­

mål för uppmärksamhet. Sålunda framhöll bland annat socialstyrelsen i

sitt betänkande angående dyrortsgrupperingsarbetet 1933 (statens off. utr.

1933: 21), att den misstro, som kommit till synes mot grupperingsarbetet,

syntes göra det i hög grad önskvärt, att granskningen av inkommande pris­

material kunde tillerkännas auktoritet, så att efterföljande ändringar i möj­

ligaste mån kunde undvikas. En möjlighet att åstadkomma en bättre ordning

härutinnan syntes vara att inskjuta en granskning genom lokala förtroende­

organ (förslagsvis benämnda länsprisnämnder), vilkas beslut icke finge

ändras annat än genom ett centralt förtroendeorgan (riksprisnämnden). Det­

ta socialstyrelsens förslag har ännu icke föranlett något avgörande. Löne­

kommittén, som haft att utreda de allmänna grunderna för dyrortsgruppe­

ringen, har ansett sig sakna anledning att ingå på de frågor av huvudsakligen

administrativ natur, som innefattas i socialstyrelsens här omförmälda orga-

nisationsförslag, detta så mycket hellre som dessa frågor icke enbart beröra

dyrortsgrupperingen utan även inhämtandet av pris- och levnadskostnads-

uppgifter för vissa andra ändamål.

Avgivna yttranden. Som allmän sammanfattning av de i remissvaren fram­

komna uppfattningarna kan sägas, att de hörda myndigheterna och organisa­

tionerna med endast få undantag i huvudsak givit sin anslutning till eller läm­

nat utan erinran de av lönekommittén framlagda förslagen. Även när tvek­

samhet i vissa punkter eller förslag till modifikationer i detaljer framföras,

har dock som regel ansetts, att de huvudprinciper, som ligga till grund för

förslaget, äro ägnade att åstadkomma en mera rättvis ordning i fråga örn

levnadskostnadsjämförelserna och den därpå grundade grupperingen av or­

terna efter dyrhetsförhållandena. När tveksamhet har yppats, har den i de

58

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

flesta fallen gällt förslagen rörande bostadspostens beräkning, särskilt på

landsbygden. I många yttranden har stor vikt lagts vid de frågor rörande

dyrortsgrupperingsarbetets organisation, som lönekommittén icke ansett sig

böra taga ställning till. Socialstyrelsen har i sitt yttrande utförligt och kri­

tiskt diskuterat de olika delarna av kommitténs förslag, dock utan bestämt

avstyrkande annat än i vissa detaljfrågor. De enda direkt avstyrkande —

delvis likalydande — yttrandena ha avgivits av kollegiet vid högre allmänna

läroverket i Eksjö samt av drätselkammaren i Karlskrona.

De sistnämnda yttrandenas avstyrkande gälla emellertid icke lönekom-

mitténs förslag i och för sig utan dyrortsgrupperingssystemets bevarande

överhuvud taget. Motivet för detta avstyrkande synes vara dels den upp­

fattningen, att de högre levnadskostnaderna på dyrare orter utgöra en en­

dast skenbar dyrhet, som har sin grund i en genomsnittligt högre levnads­

standard å orter, där medelinkomsten för det stora flertalet invånare är

hög, dels det faktum, att levnadskostnaderna i Stockholm, örn hyra från-

räknas, endast relativt oväsentligt överstiga de i ett antal på måfå valda

landsortsstäder genomsnittligt gällande. Sverige säges vara det enda land

i världen, som har dyrortsgruppering, och denna infördes så sent som 1919

under då rådande ytterligt abnorma förhållanden. Läroverkskollegiet i Ek­

sjö hemställer, att frågan om dyrortsgrupperingens avveckling aktualiseras.

Grupperingen kunde för statens befattningshavare ersättas med lönetillägg i

övre Norrland och hyresbidrag å ett fåtal orter med särskilt höga hyres­

kostnader.

1 samtliga övriga remissyttranden, där frågan örn dyrortsgrupperingssy­

stemets behövlighet och framtida bestånd beröres, accepteras ståndpunkten,

att en dyrortsgruppering, baserad på olikheterna i de totala levnadskost­

naderna, bör i princip bevaras. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det

mindre välbetänkt att av det förhållandet, att en lösning av frågan icke kan

vara i alla hänseenden ideal, draga den slutsatsen, att systemet helt och hål­

let bör slopas; ett slopande av systemet skulle enligt länsstyrelsens mening

leda till långt större orättvisor än dess bibehållande och reformerande en­

ligt de huvudsakliga riktlinjer, som lönekommittén förordat. Socialstyrel­

sen konstaterar, att dyrortsgrupperingens berättigande efter dess tillblivelse

alltmera ökat i och med att spännvidden mellan billigaste och dyraste orter

blivit allt större. Att en viss utjämning i fråga örn livsmedelspriser ägt rum

under de senaste åren synes visserligen otvivelaktigt, ehuru densamma, att

döma ej blott av socialstyrelsens egen prisstatistik utan även av de beräk­

ningar lönekommittén själv låtit utföra, icke kan vara av sådan omfattning,

att det ur rättvisesynpunkt skulle vara berättigat eller rimligt att vid grup­

peringar av orterna i dyrhetsavseende bortse från alltjämt rådande olikhe­

ter även i fråga örn livsmedelskostnaderna. Socialstyrelsen understryker

även den vidgade tillämpning och betydelse, som ortsindexberäkningama

och därpå grundade dyrortsgrupperingar erhållit jämväl inom det privata

näringslivet. Liknande synpunkter anläggas av bland andra svenska arbets­

givareföreningen och landsorganisationen.

Kungl. Majda proposition nr 263.

59

Socialstyrelsen framhåller önskvärdheten av att ändringar i dyrortsgrup-

peringssystemet vidtagas endast med den största varsamhet. Detta ute­

sluter givetvis icke att, i den mån den allmänna levnadskostnads- och bo-

stadsstatistiken utvidgas och fördjupas, resultaten härav böra såvitt möj­

ligt tillgodogöras även vid dyrortsgrupperingarna. Det av kommittén häv­

dade argumentet, att det ökade arbete och de större kostnader, som en ut­

byggnad av dyrortsgx-upperingssystemet måhända medföra, kunna försva­

ras även därmed, att de undersökningar varpå dyrortsgrupperingen grundar

sig äro av stort värde ur allmänt socialstatistisk och socialpolitisk synpunkt,

har vunnit anslutning i åtskilliga yttranden.

Till lönekommitténs förslag att slopa de periodiska omgrupperingarna un­

der löpande löneregleringsperiod, såvida icke särskilda omständigheter på­

kalla förändringar i grupperingen, varvid dock vissa spärregler skulle till-

lämpas, har anslutning givits från bland andra länsstyrelsen i Östergötlands

län, generalpoststyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret och fångvårdsstyrel­

sen, i regel dock med uttryckligt hävdande av kommitténs förutsättning, att

löneregleringsperiodema ej göras för långa. Tvekan på denna punkt har

yppats av bland andra länsstyrelsen i Malmöhus län och kommunikations-

verkens lönenämnd. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det olägligt att

överge nuvarande system. Länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län

finna det riktigt, att lönegrupperingar och skattegruppering göras samtidigt.

Kommerskollegium1 påpekar, att den möjlighet till flyttning av enstaka or­

ter i händelse av alldeles exceptionell prisutveckling, som kommittén velat

hålla öppen, icke är tillämplig då sådan prisutveckling inträffar å ort, som

redan är placerad i högsta dyrortsgruppen.

Frågan örn gruppantalet angår strängt taget icke frågan om grunderna

för dyrortsgrupperingen utan utgör en löneregleringsfråga; det nära sam­

band, som frågan om gruppantalet har med metoderna för ortsindextalens

beräkning och särskilt med de osäkerhetsmoment, som vidlåda dyrortsberäk-

ningama, har dock föranlett såväl kommittén som åtskilliga myndigheter och

organisationer att yttra sig i denna fråga. I samtliga yttranden utom social­

styrelsens, vari frågan om gruppantalet berörts — däribland även i yttran­

den från myndigheter, som tidigare hävdat uppfattningen, att gruppantalet

lämpligen bör minskas —- har anslutning givits till den av lönekommittén ut­

tryckta mening, att prismaterialets osäkerhet och indexberäkningarnas obe­

stämdhet inom vissa gränser icke utgöra skäl för en reduktion av antalet

grupper. Det framhålles, att ju flera ortsgrupperna äro, desto mindre

kännbara bli följderna för såväl tjänstemännen som staten av en even­

tuell felplacering i ortsgrupp, och att en minskning av gruppantalet,

som icke är sakligt motiverad av en minskning i levnadskostnadernas sprid­

ning, är principiellt oriktig och till sina verkningar orättvis gentemot befatt­

ningshavare å vissa orter. Endast socialstyrelsen hävdar, under hänvisning 1

1

I ärendets behandling inom kommerskollegium har verkets chef, generaldirektören Eriksson,

vilken tillika är ordförande i lönekommittén, icke deltagit.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr

263

.

till sitt 1933 avgivna betänkande i dyrortsgrupperingsfrågan, att grupperings-

materialets konstaterade bräcklighet — särskilt beträffande landsbygdsor­

terna -— endast tillåter en mera grov lönerättvisa orterna emellan och följ­

aktligen endast en relativt grov gruppering.

De två viktigaste reformförslagen, som lönekommittén framfört, dyrorts-

grupperingsbudgetens fullständigande och de ändrade grunderna för bostads-

postens beräkning, lia vunnit anslutning från flertalet hörda myndigheter och

organisationer. Förslaget om budgetens komplettering framhålles i flera ytt­

randen vara av högsta vikt för att rättvisa skall kunna nås och biträdes

positivt av bland andra länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Kristianstads,

Malmöhus, Älvsborgs och Västernorrlands län, statskontoret, fångvårdssty­

relsen och kommunikationsverkens lönenämnd. Folkskollärarkårens repre­

sentantskap för lönefrågor framhäver särskilt vikten av att landsbygdens

dyrortsförhållanden ägnas större uppmärksamhet och mera ingående under­

sökas. I flera yttranden understrykes angelägenheten av att förverkliga löne-

kommitténs förslag att undersöka levnadskostnadsförhållandena för befatt­

ningshavare i högre lönegrader i sammanhang med en följande dyrortsgrup-

pering.

Socialstyrelsen betonar svårigheten att införskaffa ett något så när tillför­

litligt och för respektive orter jämförbart material rörande de mera vari­

abla utgiftsposter, som hittills ej medtagits vid dyrortsberäkningarna,

men finner det dock önskvärt och berättigat att få till stånd en mera full­

ständig budget vid dyrortsberäkningarna. Det kan emellertid enligt styrel­

sens mening härvid bliva fråga om två möjligheter: antingen att beträffande

de hittills utelämnade mera variabla utgiftsposterna nöja sig med otillfreds­

ställande kostnadsuppgifter eller att beräkna deras belopp under antagande

att de växla i ungefär samma proportion som de medräknade men att i båda

fallen tillägga vissa belopp för de såsom konstanta antagna posterna. Styrel­

sen är för sin del benägen att förorda den senare, mera enkla kompletterings-

metoden, som enligt styrelsens förmenande jämväl skulle lämna ett i stort

sett mera rättvisande resultat. Det viktigaste synes styrelsen vara att få klar­

lagt, vilka budgetposter skola medtagas som konstanta, alltså lika för alla

orter, och med vilka belopp för respektive poster detta skall ske. Dels för

sistnämnda ändamål och dels för ett mera säkert utrönande av möjligheter­

na att erhålla för dyrortsgrupperingama användbara kostnadsuppgifter

å här ifrågavarande variabla utgiftsposter samt dels slutligen med hänsyn

till det stora sociala intresset av att få en mera allsidig belysning av de ge­

nomsnittliga levnadskostnaderna inom olika ortstyper och landsdelar har

styrelsen ej något att erinra mot att en särskild undersökning verkställes i

nu berörda avseende i sammanhang med nästkommande dyrortsgruppering.

I fråga om sättet för bostadspostens beräkning och den principiellt vä­

sentliga frågan, i vad mån och på vad sätt olikheter i bostädernas kva­

litet skola beaktas vid fastställande av orternas bostadskostnadstal, har från

många håll understrukits, att det nuvarande förfaringssättet innebär dyr-

ortsgrupperingssystemets måhända största brist. Den av kommittén i mot-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

61

sättning till nuvarande förfaringssätt hävdade principen, att bostadskost-

nadstalen skola så beräknas, att de oavsett faktiska skillnader i genom­

snittlig bostadskvalitet på olika orter representera likvärdig bostadsstandard,

har nied endast ett par undantag ansetts riktig. Lönekommitténs förslag

betecknas som en avgjord förbättring och gives oreserverad anslutning av

bland andra länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Mal­

möhus, Västernorrlands och Kopparbergs län samt generalpoststyrelsen. Skar­

pare utgallring av sämre lägenheter och ännu längre gående åtgärder till lik-

värdighetsprincipens hävdande yrkas av bland andra länsstyrelserna i Jön­

köpings, Skaraborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. De personalorga­

nisationer, som yttrat sig i frågan, ha som regel funnit den föreslagna ord­

ningen vara om icke idealisk så dock en förbättring i förhållande till nu­

varande.

Från ett par håll lia invändningar av principiell innebörd anförts. Läns­

styrelsen i Uppsala län anser sålunda, att alltför stor vikt lagts vid begreppet

likvärdiga bostäder. Även socialstyrelsen finner det oriktigt att driva kravet

på enhetlig standard alltför långt. Kommunikationsverkens lönenämnd vän­

der sig mot kommitténs uppfattning, att i fråga om bostaden en avsevärd

valfrihet praktiskt taget alltid föreligger, åtminstone i den meningen, att

tjänstemannen efter någon tids förlopp kan skaffa sig en bostad på en stan­

dard, som någorlunda överensstämmer med hans ekonomiska villkor, var­

för det i allmänhet är oberättigat att tala örn att tjänstemän på vissa orter

påtvingas en högre standard och därmed följande större bostadskostnader.

Lönenämnden finner icke denna argumentering övertygande utan anser, att

ett relativt tvång, som för den enskilde tjänstemannen under vissa omstän­

digheter kan i sina praktiska verkningar komma det absoluta tämligen nära,

gör sig mer eller mindre gällande på olika orter, särskilt i storstäderna.

I fråga örn det föreslagna sättet att beräkna ^stadsposten på icke hyres-

räknade orter har tveksamhet yppats av länsstyrelserna i Södermanlands,

Blekinge, Hallands och Värmlands län samt socialstyrelsen, kommunikations-

verkens lönenämnd och landsorganisationen. Socialstyrelsen delar icke den

tämligen allmänt omfattade meningen, att det nuvarande beräkningssättet

missgynnar landsbygden, och anser att den finare och mera detaljerade an­

passning av landsbygdens bostadsförhållanden efter de hyresräknade orter­

nas, som kommittén velat vinna, säkerligen kommer att lämna rum för an­

greppspunkter i mycket större skala än den hittills tillämpade grövre meto­

den. Kommunikationsverkens lönenämnd anmärker, att användandet av

två skilda objekt för jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräk­

nade orter å ena sidan och mellan hyresräknade orter inbördes å andra si­

dan kan leda till ett resultat, som ur enhetlighetens synpunkt ej är tillfreds­

ställande. Jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter

avser icke bostadskostnaderna utan byggnadskostnaderna, och det lärer icke

kunna antagas, att byggnads- och hyreskostnadernas utveckling och lokala

spridning följa samma regler.

Det av lönekommittén ifrågasatta återinförandet av regionalt olika vag-

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

ningstal för eldstadshyrorna med hänsyn till olikheterna i genomsnittlig

rumsstorlek avstyrkes av bland andra socialstyrelsen.

Kommitténs förslag till ändrat beräkningssätt beträffande skatteposten

har icke föranlett någon erinran; statskontoret ifrågasätter dock, örn saken

har den betydelse, att merarbetet kan motiveras.

Frågan om inrättandet av en särskild organisation för grupperings-

arbetet i form av länsprisnämnder och riksprisnämnd, såsom av social­

styrelsen föreslagits, har kommittén upptagit endast genom en refererande

framställning. Kommittén motiverar, såsom förut nämnts, sitt förbigående

av berörda organisationsförslag bland annat därmed, att det innefattar frå­

gor av huvudsakligen administrativ natur. Socialstyrelsen framför härut­

innan en avvikande uppfattning. Det är visserligen sant, att styrelsens för­

slag förutsätter vissa anordningar av administrativ natur, men det har fram­

kommit som ett viktigt led i de av styrelsen planerade åtgärderna med syfte

att i dyrortsgrupperingsarbetet tillvarataga rättvisans krav samt inge

förtroende hos allmänheten. Kommittén borde därför enligt styrelsens

mening lia upptagit förslaget till bedömande ur denna synpunkt. Så

mycket större skäl kunde ha förelegat härtill, som styrelsen starkt betonat,

att ett fullständigare och mera detaljerat införskaffande av livsmedels- och

bostadsuppgifter alldeles särskilt påkallade tillskapandet av lokala förtro­

endeorgan och i sista hand ett för hela riket centralt förtroendeorgan av

samma art.

Tanken att inrätta särskilda organ för här förevarande ändamål, i vilka

jämväl tjänstemännen skulle vara representerade, understödjes mer eller

mindre av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorr­

lands län, generalpoststyrelsen, kommerskollegium samt landsorganisationen.

Depiriemenis-

De argument, som lönekommittén anfört för bevarande i princip av ett

chefen,

dvrortsgrupperingssystem, baserat på mätningar av de totala levnadskostna­

derna, och emot dess ersättande med ett enklare system, såsom ett där endast

olikheter i hyror och eventuellt skatter skulle beaktas, synas övertygande.

De prisstatistiska undersökningar, som kommittén utfört, visa så betydande

lokala variationer i priserna på varor av likvärdig kvalitet, att man icke

rättvisligen kan underlåta att beakta dem vid en gradering av lönerna,

som i princip syftar till utjämning av reallönerna å olika orter. Den

omständigheten, att levnadskostnaderna i Stockholm, hyran frånräknad,

icke särdeles mycket överstiga genomsnittet för andra städer i riket, saknar

givetvis i detta sammanhang intresse; det är icke genomsnittet utan de

konstaterade stora lokala och regionala variationerna, som äro avgö­

rande. I vad mån vid tidigare grupperingar den uppmätta dyrheten på

vissa orter icke varit en verklig dyrhet utan i så måtto skenbar, som den dels

givit uttryck för en högre levnadsstandard i orter, där genomsnittsinkom­

sterna äro höga, dels avsett endast starkare varierande kostnadsposter, torde

vara svårt att konstatera; de av lönekommittén föreslagna förändringarna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

63

särskilt de som avse fullständigandet av budgeten och sättet för bostadskost­

nadernas beräkning, synas emellertid vara ägnade att förhindra missvisnin­

gar av antydd art vid kommande dyrortsgrupperingar.

De ofta slumpartade och irritationsskapande resultaten av periodiska om­

grupperingar efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod

jämte de praktiska, lönetekniska olägenheter, som därmed äro förbundna,

förefalla utgöra skäl för de periodiska omgrupperingarnas slopande, som

överväga de skäl, vilka ur allmän rättvisesynpunkt tala för deras bibehål­

lande. Förutsättningen är givetvis dock, att de perioder, under vilka gruppe­

ringen hålles oförändrad, icke bli för långa samt att möjlighet hålles öppen

till flyttning av särskilda orter och till allmän omgruppering även utan för­

ändring av löneplanen, om så finnes uppenbarligen påkallat.

Såsom av lönekommittén påvisats, är det stundom framförda argumentet,

att dyrortsgrupperingsmaterialets bräcklighet i vissa hänseenden endast

skulle tillåta ett mindre antal grupper, förslagsvis fem, icke logiskt hållbart.

Såsom i flera yttranden framhållits, bli följderna av eventuella felplaceringar

till följd av okända fel i prismaterialet mindre kännbara vid större grupp­

antal, och det principiella syftet med lönegraderingen efter dyrort, reallöne-

utjämningen, tillgodoses givetvis bättre vid flera grupper än vid färre. För­

ändringar i gruppantalet böra därför göras endast när så är sakligt motive­

rat av en mera betydande förändring i levnadskostnadsskalans spännvidd.

Den utbyggnad av budgeten, som lönekommittén föreslår, torde visserligen

komma att medföra ett icke oväsentligt merarbete och möjligen också en ök­

ning av antalet klagomål. Då det emellertid ådagalagts, att den hittills tilläm­

pade avkortningen av budgeten medför en icke oväsentlig felvisning, och då

därtill de undersökningar, som krävas för utbyggnaden, ha stort värde ur

socialstatistisk synpunkt, synes ifrågavarande reform värd att genomföra.

I fråga örn sättet för bostadspostens beräkning torde det av lönekommittén

föreslagna vägningsförfarandet beträffande medeltalsberäkningen på hyres-

räknade orter utan tvekan kunna betecknas som en förbättring. Förslaget

att bestämma förhållandet mellan bostadskostnaderna på icke hyresräknade

respektive hyresräknade orter utifrån förhållandet mellan byggnadskostna-

derna för en viss standardbostad har i vissa yttranden mötts med tvekan,

som till stor del synes betingad av svårigheten att på förhand beräkna verk­

ningarna av en sådan omläggning. Det har av lönekommittén själv sagts,

att det föreslagna beräkningssättet är »konstruerat», och det föreligger ingen

garanti för att faktiska bostadskostnader på olika orter variera på samma

sätt som nybyggnadskostnaderna. Med de stora olikheter i faktisk bostads­

standard, som råda i landet, måste dock varje beräkningssätt, som tillgodo­

ser det principiella kravet på likvärdig standard som jämförelsebasis, vara

i så måtto konstruerat, som det eliminerar verkan av dessa faktiska olikheter.

Det synes särskilt angeläget, att man i fråga örn det vikliga moment i dyr-

ortsgrupperingssystemct, som utgöres av jämförelserna mellan land och stad

i fråga örn bostäder, strikt tillämpar den nämnda principen, att jämförelser­

na skola avse likvärdig standard.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Det ligger uppenbarligen stor vikt uppå, att det material, varpå dyrorts-

grupperingen grundar sig, är så säkert som möjligt. De av socialstyrelsen

föreslagna administrativa anordningarna (länsprisnämnder och rikspris-

nämnd) och frågan om den representation, som därvid bör beredas tjänste­

männen samt arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den allmänna arbets­

marknaden, torde emellertid tarva ytterligare överväganden i sammanhang

med planläggningen av nästföljande dyrortsgruppering.

Jag har ansett mig i detta sammanhang böra lämna en redogörelse för

lönekommitténs förslag i dyrortsgrupperingsfrågan och de i anledning av det­

samma avgivna yttrandena ävensom angiva min inställning till de mera vä­

sentliga problemen. Till de av kommittén framlagda förslagen bör emeller­

tid Kungl. Maj:t taga slutlig ståndpunkt först i samband med planläggnin­

gen av arbetet för nästa dyrortsgruppering.

III. Förslaget till civilt avlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Såsom framgår av de förut återgivna direktiven, har det ålegat 1936 års

lönekommitté att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för

civil och militär personal vid s. k. nyreglerade verk — d. v. s. för personal,

vars avlöningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det lönesy­

stem, som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter

genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens

flesta grenar — samt att verkställa en översyn och formell revision av avlö-

ningsbestämmelserna i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband

härmed har kommittén haft att taga under omprövning en rad frågor av all­

mänt principiell betydelse för lönesättningen. I fråga örn löneregleringen för

personalen vid förut omförmälda förvaltningsområden innefattar kommitténs

uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställ­

da och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen

mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. s. en revision av

de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna, i vad

angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader.

Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och

till angelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av

lönenivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommit­

tén funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänstedr -

teckningsrevisionen tills vidare undanskjutits för att längre fram upptagas

såsom ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och

revision av avlöningsbestämmelserna i övrigt — däri jämväl inbegripet

ståndpunktstagande i förut berörda allmänna principspörsmål — behandlats

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

65

såsom en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlö- ningsreglemente, som framgått såsom resultat av denna första etapp i löne- regleringsarbetet, innefattar alltså i fråga om tjänsteförteckningen endast ett sammanförande av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteför- teckningarna med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande rela­ tiva löneställning och utan andra ändringar än som betingats av löneplaner- nas ändrade uppställning.

Aven i ett annat avseende bär kommittén uppdelat sitt arbete. Nyssnämn­ da förslag till avlöningsreglemente omfattar sålunda icke beställningshavare vid försvarsväsendet. Av olika skäl har lönekommittén ansett lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet fortfarande sam­ manföras i ett särskilt avlöningsreglemente. Arbetet nied uppgörande av förslag till ett sådant avlöningsreglemente bär inom kommittén påbörjats men har icke kunnat slutföras parallellt med behandlingen av lönefrågorna för civilförvaltningens personal.

Det nu framlagda reglementsförslaget förutsättes av kommittén bliva till- lämpligt för de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare hava sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem. Lönekommittén förklarar sig dela den av 1928 års lönekommitté i dess be­ tänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade uppfattnin­ gen, att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlönings­ reglementen för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl prak­ tiska som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanföran­ de av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda reglemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig regle­ ring av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räck­ vidd. I enlighet härmed avses civila avlöningsreglementet skola äga till- Iämpning å innehavare av de befattningar, beträffande vilka avlöningsför­ hållandena för närvarande äro reglerade genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921

nikanel lill riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Xr 203.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ifrågavarande, till tantiem berättigade tjänstemän, sammanhänger emeller­

tid dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorgani­

sation för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av olika tjän­

sters placering å tjänsteförteckningen, som lönekommittén jämlikt sina di­

rektiv har att företaga.

I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i hu­

vudsak följt den i 1928 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade

ordningen med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1

avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna bestämmelser, avseende

samtliga de befattningshavare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd.

innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt

de allmänna löneplanerna. Härvid är särskilt att märka att, medan enligt nu

gällande avlöningsreglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka

tillsättas genom förordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och

konstitutorialtjänster icke åtnjuta lön enligt löneplan utan arvode, enligt

det föreliggande reglementsförslaget även förordnandetjänstemännen skulle

införas i en allmän löneplan. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlö­

ningsbestämmelser för sådana personalgrupper, för vilka de allmänna löne­

planerna icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats före­

skrifter rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet m. m.

Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna må framhållas,

att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar

eller grupper av befattningar avsedda specialföreskrifter, närmast mot­

svarande dem som i 1928 års lönekommittés betänkande upptagits i ett för­

slag till särskild kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlö-

ningsreglementet. Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser

skulle antagas i samma ordning som själva avlöningsreglementet, d. v. s.

genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt, och följaktligen

icke till sin karaktär sammanfalla med de tilläggsbestämmelser till nu gäl­

lande avlöningsreglementen, vilka Kungl. Majit i kraft av vissa i dessa reg­

lementen givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestäm-

melserna. För närvarande återfinnes flertalet av ifrågavarande specialföre­

skrifter dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock i olika kungörelser

angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvaltningens avlöningsreg-

lemente. 1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl.

Majit och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrifter få sin plats i

själva avlöningsreglementet.

Vad 3 avd. beträffar skulle under densamma upptagas avlöningsbestäm­

melser för personal, för vilken de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Re­

dan för närvarande finnes inom den nyreglerade civilförvaltningen ett par

personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsial­

läkare och distriktsveterinärer. Kommittén tänker sig emellertid även and­

ra personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den så­

lunda föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning

skulle möjlighet öppnas att — med bibehållande av de avvikelser i Håga örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, sorn

av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlö-

ningsreglementet inordna även sådana befattningshavargrupper, exempelvis

universitetsprofessorer, justitieråd, regeringsråd eller landshövdingar, vilka,

ehuru nyreglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än dem, som in­

nefattas i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga

nyreglerade civila befattningshavare hänföras under civila avlöningsregle-

mentet finner kommittén i princip eftersträvansvärt. För de personalgrup­

per, vilka intagas under 3 avd., skulle löneförhållandena i särskilda för ve­

derbörande grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom

särskilt utformade stadgandcn eller, i den mån bestämmelserna under regle­

mentets 2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande pa­

ragrafer i sistnämnda avdelning.

Ehuru jag i det följande får anledning att uppehålla mig vid olika delar

av lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente, anser jag mig dock

redan här böra lämna en kortfattad allmän översikt över reglementsförsla-

gets innebörd.

Det föreliggande reglementsförslaget innefattar till en början nya lönepla-

ner för den civila statsförvaltningens befattningshavare. I de i löneplanerna

upptagna lönebeloppen bär inarbetats viss del av nuvarande dyrtidstillägg,

varjämte de fasta lönerna uppräknats för att bereda befattningshavarna viss

löneökning. Vidare innehåller reglementsförslaget bestämmelser om rörligt

lönetillägg att under vissa förutsättningar utgå vid sidan av den fästa lönen.

Det nuvarande antalet ortsgrupper har utökats med två nya ortsgrupper, bl­

och I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu utgående provi­

soriska dyrortstillägget.

Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmel-

serna. Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1928 års

förslag till allmänt avlöningsreglemente, med beaktande av däröver avgivna

utlåtanden ävensom av eljest erfarenhetsmässigt framkomna erinringar mot

nuvarande lönebestämmelser. På vissa punkter föreslår ock kommittén be­

tydelsefulla sakliga ändringar i nuvarande avlöningsbestämmelser.

I avseende å tjänstemäns förflyttningsskyldighet går förslaget ut på enhet­

liga bestämmelser för samtliga de förvaltningsområden, för vilka reglementet

skulle bliva tillämpligt, vilka bestämmelser utformats i huvudsaklig anslut­

ning till de nu för kommunikationsverken gällande föreskrifterna. Inne­

havare av domartjänst skulle dock icke vara underkastad förflyttningsskyldig­

het, med mindre sådant påkallades av organisatoriska skäl. I anslutning till

vissa i kommittédirektiven gjorda uttalanden om önskvärdheten av en re­

vision av gällande bestämmelser örn lönetursberäkning vid befordran har

kommittén föreslagit ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten

till tillgodoräkning av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle enligt

förslaget avskaffas och ersättas med en utsträckt tillämpning av den s. k.

sneddningsprincipen. Den nuvarande begränsningen beträffande kvinnliga

befattningshavares rätt till uppfattning i löneklass föreslås upphävd, och

.skulle kvinnliga tjänstemän sålunda erhålla rätt lill samma slutlön i befatt­

ningen som manlig befattningshavare. Beloppen av vissa vid sidan av lönen

utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Sålunda skulle vikariats-

ersättning, kallortstillägg och övertidsersättning utgå efter något förmånligare

grunder än hittills. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under

67

G8

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande av s. k. vikariatslön. Den nuvarande rätten till oavkortad lön under sjukledig­ het föreslås frikopplad från semesterrätten, varvid antalet avdragsfria sjuk­ dagar föreslås utjämnat för befattningshavare i olika lönelägen. Rätten till sjukvård på statens bekostnad, en rätt som för närvarande i huvudsak är begränsad till affärsverkens befattningshavare, är enligt förslaget avsedd att utsträckas till de befattningshavare, som hittills icke varit i åtnjutande av denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, varvid åtskilliga jämkningar vidtagits i bestämmelsernas reella innebörd. Slutligen förordar även kom­ mittén ändrade grunder för begravningshjälpen.

Avgivna yttranden. Av de ämbetsverk, som yttrat sig över kommitténs reglementsförslag, har det övervägande flertalet lämnat detsamma i huvud­ sak utan erinran eller förklarat sig böra godtaga detsamma, även örn vissa av dem funnit förslaget kunna på olika punkter giva anledning till erinrin­ gar, särskilt vad angår kommitténs lönesättning. Jag återkommer i det föl­ jande till dessa erinringar. Av de i utlåtandena gjorda mera allmänna om­ dömena rörande kommittéförslaget torde följande få återgivas:

Fångvårdsstyrelsen: Kommittéförslaget mäste i huvudsak betecknas som tillfredsställande. I formellt hänseende hade det dock varit önskvärt, därest en ytterligare förenkling av avlöningsreglementets bestämmelser kunnat ge­ nomföras.

Arméförvaltningen: örn hänsyn foges till de statens befattningshavare ut­ över den fasta lönen redan nu tillkommande förmånerna i form av dyrtids- tillägg, dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, överstege de föreslagna lönerna jämte rörligt tillägg vid nuvarande indexläge endast med jämförelsevis obetydliga belopp de nu utgående kontanta löneförmånerna.

Vad särskilt anginge familjeförsörjare med barn, innebure förslaget en direkt försämring i löneläget. Ur synpunkten bland annat av att säkerställa en kva­ litativt god rekrytering av de statliga befattningshavarna hade det varit önsk­ värt, om återverkningarna på lönesättningen av den nu verkställda utred­ ningen hade kunnat få en något större omfattning än vad fallet blivit. Då emellertid den i utsikt ställda revisionen av tjänsteförteckningarna syntes in­ nebära en möjlighet att genom olika befattningars ändrade inplacering på löneskalan åstadkomma vissa justeringar i lönehänseende, ville arméför­ valtningen tillstyrka, att förslaget lades till grund för proposition till riks­ dagen.

Socialstyrelsen: Ämbetsverket — som framställt vissa principiella erinrin­ gar beträffande löneplaner, rörligt tillägg m. m. — hade beträffande regle- mentsförslaget funnit sig kunna ge sin anslutning till detsamma. De änd­ ringar i gällande avlöningsföreskrifter, som förslaget innehölle, syntes sty­ relsen i allmänhet vara sakligt väl motiverade och i vissa fall innefatta avse­ värda förenklingar, varjämte i formellt avseende den nya författningstexten på olika punkter innebure förbättringar och förtvdliganden i jämförelse med de nuvarande föreskrifterna.

I samma riktning hava ock länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt generalpoststyrelsen uttalat sig.

Riks försäkring sanstalten: Ehuru förslaget icke kunde anses innebära nå­ gon tillfredsställande lönereglering för statens tjänstemän, medförde det dock i vissa avseenden sådana förbättringar, att anstalten ansåge sig kunna till­ styrka, att det i huvudsak lades till grund för proposition till 1938 års riksdag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

G9

Telegrafstyrelsen: Då ämbetsverket ansåge angeläget, att behandlingen av lönefrågan i dess nuvarande skede så bedreves, att en lösning av densamma vid 1938 års riksdag icke äventyrades, hade styrelsen med undanskjutande av de erinringar, vartill kommittéförslaget i denna del kunde giva anledning, funnit sig böra tillstyrka, att proposition nu avlätes till riksdagen.

Statskontoret: Ämbetsverket hade icke något att erinra mot de huvud­ grunder, på vilka förslaget till civilt avlöningsreglemente vore uppbyggt.

Såvitt statskontoret kunde finna, vore förslaget — med den överarbetning på särskilda punkter, som kunde vara påkallad — väl lämpat som grundval för ett lönereglemente för civilförvaltningens tjänstemän.

Generaltullstyrelsen:

Det föreliggande löneregleringsförslaget kunde icke

sägas fullt tillfredsställa de önskemål med avseende å en förbättring av löne- ställningen i olika grader, varåt styrelsen tidigare givit uttryck. Med hänsyn emellertid till det framlagda förslagets obestridliga förtjänster i övrigt och icke minst till angelägenheten av att tjänstemännen utan ytterligare dröjs­ mål finge sin löneställning mera tryggad, än den varit under den gångna provisorietiden, ville styrelsen förorda, att förslaget, utan uppskov för mera ingående ytterligare utredningar, i huvudsak lades till grund vid fastställan­ de av nytt avlöningsreglemente.

Lantbruksstyrelsen: Till vad lönekommittén föreslagit i de för statstjän- stemännen mera betydelsefulla punkterna — inordnande av de civila stats- tjänstemännen under ett enda reglemente, avskrivning av behovsprincipen med därav följande bortfallande av barntilläggen samt införande av rätt för kvinnliga tjänstemän till uppflyttning i högsta löneklassen, avskaffande av dyrtidstilläggen och desammas inarbetande till viss del i de fasta lönerna, med bibehållande av ett mindre, rörligt tillägg, nya löneplaner samt utsträc­ kande av förmånen av fri läkarvård till samtliga i reglementet avsedda be­ fattningshavare — kunde styrelsen i det stora hela giva sin anslutning, örn ock i visst hänseende, nämligen i fråga örn själva avlöningsbeloppens storlek, med stor tvekan.

Lotsstyrelsen: Förslaget erbjöde uppenbarligen icke en höjning av stats- tjänarnas löneställning av den storleksordning, som man i allmänhet på per- sonalhåll torde lia väntat. Den föreslagna höjningen av den kontanta lönen vore för befattningshavare i alla grader förhållandevis blygsam. Förslaget medförde dock i fråga örn andra, statstjänarna tillkommande förmåner än kontant lön vissa ej oväsentliga fördelar. Förslaget innebure ock ett er- kännansvärt steg mot större enkelhet och reda i lönesystemet. Med hänsyn till de fördelar, reglementsförslaget sålunda erbjöde vid jämförelse med vad för närvarande gällde, finge styrelsen för sin del tillstyrka, att förslaget lades till grund för beslut.

Några ämbetsverk hava ansett sig icke kunna tillstyrka kommittéförsla­ get i dess föreliggande utformning. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Malmöhus län, att då kommittéförslaget, ehuru detsamma innefattade ett flertal för­ bättringar av nu gällande bestämmelser, dock enligt länsstyrelsens förmenan­ de vore behäftat med vissa bristfälligheter, länsstyrelsen ansåge detsamma icke böra i oförändrat skick antagas utan undergå en omarbetning i av läns­ styrelsen närmare angivna hänseenden. Liknande uttalanden föreligga från skolöverstyrelsen och lant mäle rist grelsen.

Vissa ämbetsverk hava särskilt uttalat sig rörande lämpligheten av kom­ mitténs förslag alt sammanföra avlöningsbestämmelserna för den civila stats­ förvaltningen i ett enda avlöningsreglemente. Sålunda förklarar sig social-

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

styrelsen vilja ansluta sig till den föreslagna anordningen. Härigenom kunde

behovet av en mera enhetlig tillämpning av avlöningsbestämmelserna för olika

grupper av tjänstemän bättre tillgodoses än hittills. Några nämnvärda prak­

tiska olägenheter vore —- såvitt styrelsen kunnat finna — icke att befara vid

en övergång till ett gemensamt reglemente. Samma uppfattning har tillkän­

nagivits av kammarrätten, statskontoret och lantbruksstyrelsen. Däremot

erinrar järnvägsstyrelsen örn sina vid flera föregående tillfällen framförda

betänkligheter mot inordnande av statens järnvägars stora personal i ett för

så gott som hela den civila statsförvaltningen gemensamt reglemente. Dessa

styrelsens betänkligheter hade icke minskats genom det föreliggande regle-

mentsförslaget.

Departements

. Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som nu framlagts av 1936 års

chefen.

lönekommitté i dess den 16 december 1937 avgivna betänkande, bär till­

kommit efter ingående utredningar och överväganden i de hänseenden, jag

angav i samband med hemställan om kommitténs tillsättande, under sam­

arbete tillika med delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret

och efter överläggningar med representanter för de större personalorgani­

sationerna inom statsförvaltningen. Efter att ha tagit del av förslaget och

däröver avgivna yttranden har jag funnit mig böra förorda, att detsamma

lägges till grund för proposition i ämnet till innevarande års riksdag.

Det nya avlöningsreglementet är avsett att i och med ikraftträdandet vin­

na tillämpning å de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden äro

reglerade genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen,

kommunikationsverken, provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och

fyrstaten. Jag finner i likhet med kommittén ur flera synpunkter lämp­

ligt, att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i möj­

ligaste mån inordnas under ett och samma reglemente. Den invändning mot

en sådan anordning, som framförts av järnvägsstyrelsen, synes mig icke

övertygande i betraktande av att det föreliggande reglementsförslaget läm­

nar möjlighet för upptagande däri av de särbestämmelser beträffande be­

fattningshavare vid särskilda verk eller för särskilda grupper av befatt­

ningshavare, som kunna finnas erforderliga. Genom den uppställning, som

av kommittén givits reglementsförslaget, skulle detsamma ock kunna göras

tillämpligt å sådana grupper av tjänstemän, för vilka böra gälla speciella

löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena eljest behöva ordnas ge­

nom särskilda föreskrifter.

Enligt kommitténs tanke skulle sålunda under civila avlöningsreglementet

även kunna hänföras vissa andra grupper befattningshavare med nyreglerade

löner än dem, som för närvarande lyda under de nyss uppräknade avlönings­

reglementena, såsom exempelvis justitieråd, regeringsråd och landshövdin­

gar ävensom professorer m. fl. ordinarie befattningshavare vid rikets uni­

versitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet. För dessa tjänstemän

gälla för närvarande särskilda och från gällande avlöningsreglementen täm­

ligen fristående avlöningsföreskrifter. Det synes mig i princip riktigt, att

Kungl. Majlis proposition nr 263-

71

även nu ifrågavarande tjänstemän hänföras till det nya reglementet. Med

den föreslagna uppställningen av reglementet möta inga svårigheter för en

sådan anordning, vars närmare utformning dock icke behöver prövas i detta

sammanhang.

Såsom förut nämnts har lönekommittén temporärt undantagit överdirek­

tören och kraftverksdirektörema vid statens vattenfallsverk från reglements-

förslagets tillämpning. De skäl, kommittén åberopat till stöd härför, ha

synts mig bärande.

För provinsialläkare och distriktsveterinärer, för vilka befattningshavare

för närvarande gälla särskilda löneplaner, lia i det framlagda reglements-

förslaget icke upptagits några bestämmelser. Kommittén, som avsett att

ifrågavarande tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden skulle regleras

genom särbestämmelser under 3 avd. av civila avlöningsreglementet, har,

såsom i betänkandet anför es, för avsikt att efter slutförd utredning till

Kungl. Majit inkomma med särskild framställning härutinnan. Enligt vad

jag inhämtat torde emellertid frågan örn lönereglering för dessa grupper på

grund av vissa tidskrävande utredningar icke kunna färdigbehandlas inom

kommittén i så god tid, att förslag kan föreläggas årets riksdag. Jag förut­

sätter emellertid, att förslag i denna fråga skall kunna underställas 1939

års riksdag till prövning.

Då alltså några bestämmelser för befattningshavare med lön enligt särskild

löneplan icke nu skulle komma att införas i reglementet, lärer den i kom­

mitténs reglementsförslag upptagna rubriken »3 avd. Tjänstemän, som åt­

njuta lön enligt särskild löneplan» böra tillsvidare uteslutas och härav för­

anledd omnumrering av 4 och 5 avd. i kommitténs förslag äga rum.

Jag torde här även böra något beröra frågan om fortsatt revision av av-

löningsbestämmelserna för befattningshavare med nyreglerade löner inom

de förvaltningsområden, som icke omfattas av kommitténs nu föreliggande

förslag. Såsom jag redan anfört, pågår inom 1936 års lönekommitté arbetet

med utarbetandet av ett nytt avlöningsreglemente för ordinarie beställnings-

havare inom försvarsväsendet. Jag hyser den förhoppningen, att förslag

härutinnan skall kunna av kommittén avgivas inom sådan tid, att även för­

slag om nya avlöningsbestämmelser för detta förvaltningsområde skall kun­

na föreläggas 1939 års riksdag.

Vidare böra enligt min mening åtgärder vidtagas för en revidering i en­

lighet med de i 1936 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade grun­

derna av de år 1937 utfärdade avlöningsbestämmelserna för det statliga un­

dervisningsväsendets befattningshavare. Det synes mig ligga närmast till

hands, att även dessa befattningshavare inordnas under civila avlönings­

reglementet. Ett ståndpunktstagande till denna fråga torde dock få bliva

beroende på, i vilken omfattning särföreskrifter såsom tillägg till eller un­

dantag från de i 2 avd. av reglementsförslaget upptagna, grundläggande be­

stämmelserna komma att visa sig behövliga för undervisningsväsendets vid­

kommande. Det synes mig i varje fall önskvärt, att även beredningen av

detta ärende kan verkställas och avslutas i så god tid, att förslag i ämnet

kan föreläggas 1939 års riksdag.

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

2

.

Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål.

Jag torde nu få övergå till vissa av lönekommittén berörda principspörs­

mål, vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga lönesystemet

och till vilka kommittén jämlikt direktiven haft att taga ståndpunkt.

Behovsprincipen. Frågan örn den s. k. behovsprincipens tillämpning vid

lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksam­

het i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid all­

mänt hava avsetts en lönesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differen­

tieras efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom — med en något

snävare begränsning av begreppet — med hänsyn till förekomsten eller från­

varon av försörjningsplikt mot barn.

I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande

familjeförsörjningsplikt, har behovsprincipen hittills — örn man bortser från

de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden till­

komna dyrtidstilläggen — icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem.

Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera all­

män hänsyn till familjeförsörjarnas behov så till vida, att manliga tjänste­

män merendels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system

■— olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar — har

nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten,

att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel

ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro

större än för de senare.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion örn behovs­

principen såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offent­

liga utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor.

i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s.

frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befatt­

ningar. Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörj-

ningsbörda, oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare

årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en

vid lönekommitténs betänkande såsom bilaga 3 fogad promemoria har läm­

nats en kortare historik rörande den tidigare behandlingen av detta spörs­

mål. För en orientering beträffande de skäl, som därvid anförts för och emot

behovsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller

mindre utformade förslag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan

form av denna princip, tillåter jag mig hänvisa till nämnda promemoria.

1936 års lönekommitté. Efter att hava erinrat örn de uttalanden och för­

slag rörande lönetillägg till familjeförsörjare, som gjordes i propositionen nr

196 till 1937 års riksdag angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

73

befattningshavare i statens tjänst, samt riksdagens härutinnan intagna stånd­

punkt och efter att hava framhållit, att tanken på en lönedifferentiering en­

ligt behovsprincipen mött ett enhälligt och kraftigt motstånd från personal­

representanternas sida vid de överläggningar i denna fråga, kommittén haft

med dem, anför kommittén bl. a. följande (Bet. sid. 20 o. f.):

Önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av

de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjnings-

pliktiga syntes ej kunna av någon bestridas. Örn man såge denna fråga iso­

lerad för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som

den naturligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering ef­

ter barnförsörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det

statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kunde göras fri från

marknadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den

skulle vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det

statliga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anstän­

dig bärgning» hade tidigare uttryckligen angivits såsom en allmän princip

inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna inginge sedan

gammalt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med

tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsynsta­

gande till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid ut­

formningen av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för

olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda vöre dock steget långt,

och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Avgräns-

ningen av den försörjningsplikt, vartill hänsyn borde tagas, erbjöde därvid

den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbe-

greppet till att avse försörjningsplikt mot barn träffade ej alltid rättvisan. I

samma mån som en vidsträcktare tolkning inlades i familjeförsörjarbegrep-

pet, uppställde sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gräns­

dragning. Härtill bomme de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhäng­

de med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet

av lämpliga och ur administrativ synpunkt ej alltför svårbemästrade detalj­

regler beträffande dessa tilläggs utgående o. s. v. Viktigare än dessa vansk-

iigheter syntes likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grundade sig

på behovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet örn en utjäm­

ning beträffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka

invändningar hade rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkomman­

de på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjlig­

heter befunnes föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra

medborgargrupper.

Huru än utfallet skulle bliva av en .slutlig prövning av de olika omständig­

heter, vilka talade för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet

på tillämpning av behovsprincipen, borde enligt kommitténs mening i nu­

varande läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper

icke ifrågakomma. Kommittén hade därvid tagit hänsyn dels till det bestäm­

da motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke

minst, till att 1937 års riksdag i anledning av förutnämnda proposition för

sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönediffe­

rentiering efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom

det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående

från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess

helhet, av frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

försörjningsplikt iga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande

ankomme givetvis icke på lönekommittén.

På grund av det anförda hade lönekommittén ansett sig icke böra utarbeta

något förslag beträffande löneavvägning nr behovssynpunkt. Kommittén ha­

de i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så, att

lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeförsörj-

ningsbörda och kön. Detta gällde icke blott de fasta lönerna utan även den

lönedel, som skulle utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barntill-

lägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså

enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma.

I detta sammanhang torde jag ock böra beröra kommitténs förslag till av­

veckling av de nu utgående barntilläggen. Denna fråga har särskilt aktuali­

serats på grund av den höjning av barntilläggens belopp, som beslöts vid 1937

års riksdag. Kommittén yttrar (sid. 90):

Ett omedelbart genomförande av kommitténs likalönsprincip skulle med­

föra, att den löneökning, som löneregleringen avsåge att bereda, för befatt­

ningshavare med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga

fall skulle befattningshavarna, örn hänsyn foges till samtliga avlöningsformer,

få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta syntes vara

obilligt, hade kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning,

varigenom bai-ntilläggen successivt avvecklades på ett sätt, som gjorde av­

vecklingen mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlö-

ningsreglementels ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Ef­

ter övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en

dylik övergångsanordning hade kommittén ansett sig böra föreslå en bestäm­

melse av innebörd, att de befattningshavare, vilka omedelbart före över­

gången till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjöte barntillägg, bibehölles

vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelser­

na, såvitt anginge barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett till-

läggsberättigande barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg.

Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barn-

tilläggen syntes böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlö-

ningsreglementet.

Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaden för den föreslagna över-

gångsanordningen beträffande nyreglerade befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen — med undantag av lärare vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter — under första budgetåret efter civila avlöningsreglemen-

tets ikraftträdande utgöra omkring 1,930,000 kronor, vilken summa därefter

skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120,000 kronor för budgetår, intill

dess barntilläggen efter 16 år helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas,

att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande samma befatt­

ningshavare beräknats uppgå till omkring 4,550,000 kronor för år.

Såsom framgår av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda

yttrandena hava två av de för överläggningar med kommittén utsedda per­

sonalrepresentanterna uttalat sig för att befattningshavare, som vid civila

avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg,

måtte övergångsvis bibehållas vid denna rätt i avseende å samtliga barn.

Fyra av de övriga personalrepresentanterna hava hemställt, att till tjänstemän

tillhörande 1—14 lönegraderna, som hava försörjningsplikt mot ett eller flera

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

75

barn, ett personligt lönetillägg måtte utgå med ett belopp, som täcker den

eventuella avlöningsminskning, som skulle uppstå vid övergång till civila

avlöningsreglementet, att för tjänstemän tillhörande 15—20 lönegraderna lö-

nekommitténs förslag till övergångsbestämmelser måtte tillämpas, att för tjän­

stemän tillhörande 21—25 lönegraderna barntillägg måtte utgå för barn ut­

över två samt att för tjänstemän tillhörande 26 lönegraden och däröver intet

barntillägg måtte utgå.

Avgivna yttranden. Svea hovrätt, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stock­

holms län, statskontoret, lantbruksstyrelsen samt kommerskollegium1 hava

uttryckligen i princip anslutit sig till den ståndpunkt, lönekommittén intagit

till frågan örn behovsprincipen, dock under vissa förutsättningar. Sålunda

betonar Svea hovrätt angelägenheten av att frågan om ekonomisk lättnad för

familjeförsörjare utan uppskov måtte vinna beaktande i ett större samman­

hang, särskilt vid skattelagstiftningen. Socialstyrelsen understryker, att ett

avskaffande av barntilläggen icke bör kunna leda till det resultatet, att löne­

läget för befattningshavare, som enligt det nya reglementet icke skulle äga

åtnjuta sådana tillägg, direkt försämrades i förhållande till nuvarande tjän­

stemän. Styrelsen finner det påkallat, att de i löneplanerna upptagna be­

loppen avvägas på sådant sätt, att möjligheten till en reell löneminskning

under alla förhållanden förebygges. Enligt statskontorets mening böra er­

forderliga åtgärder för utjämnande av de ekonomiska villkoren för försörj-

ningspliktiga och icke försörjningspliktiga erhålla en vidare syftning och

laga sikte ej endast på statens befattningshavare utan även på andra befolk­

ningslager. Ämbetsverket finner det emellertid icke billigt, att nuvarande

barntillägg avvecklas med mindre samtidigt anstalter träffas för åvägabrin­

gande av en dylik allmännare utjämning. Därest dylika åtgärder icke redan

nu skulle komma att vidtagas, ifrågasätter ämbetsverket, om icke i avvaktan

på att så sker barntilläggen böra tillsvidare bibehållas, åtminstone i den om­

fattning dessa tillägg hade före ändringarna vid 1937 års riksdag. Kom­

merskollegium framhåller, att med hänsyn till den obetydliga löneökning,

som kommitténs förslag innebure, barntilläggen borde för närvarande bibe­

hållas i full utsträckning samt med avvecklingen av desamma anstå, intill

dess staten beredde sina tjänstemän full kompensation för levnadskostnads­

ökningen efter år 1914.

Skolöverstyrelsen anmärker, att en utredning örn möjligheten att åstad­

komma ett lämpligt efter behovsprincip lagt statligt lönesystem med lika

lön för kvinnlig och manlig befattningshavare i samma tjänsteställning genom

kommitténs förslag nu ånyo skjutits åt sidan. Ehuru en dylik utredning

synts ämbetsverket äga den allra största betydelse för lösandet av förevaran­

de problem, ville ämbetsverket likväl icke av denna anledning motsätta sig,

alt lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente förelädes innevarande 1

1 I behandlingen inom kommerskollegium av förslaget till civilt avlöningsreglemente har äm­

betsverkets chef, generaldirektören Eriksson, som tillika är ordförande i lönekommittén, icke del­

tagit.

7G

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

års riksdag. Överstyrelsen finner emellertid synnerligen starka skäl tala för

att barntilläggen — såsom fristående, från de egentliga löneförmånerna skil­

da tillägg av social natur — få utgå med de av 1937 års riksdag beslutade

beloppen, till dess statsmakterna genom skattelindring eller på annat sätt

berett befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn motsvarande

ekonomiska förmåner och dessa förmåner hunnit bliva verksamma.

Till förmån för inläggande i lönesystemet av särskilda barntillägg eller

annan särskild löneförmån åt befattningshavare, som äro familjeförsörjare,

hava uttalat sig riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i

Malmöhus län, riksräkenskapsverket, större akademiska konsistoriet i Lund

samt domänstyrelsen. Ur de avgivna yttrandena må följande anföras:

Medicinalstyrelsen:

Då under nuvarande förhållanden planeras statliga

åtgärder för befordrande av familjebildning, barnalstring och barnavård,

kan det starkt sättas i fråga, huruvida rätta tidpunkten nu är inne att ur det

statliga avlöningssystemet utesluta de ansatser till särskild löneförstärkning

åt familjeförsörjare, som nu äro upptagna i detta system. Det synes styrelsen

vara rimligt atl i avbidan på genomförandet av dylika åtgärder de särskilda

dyrtidstillägg, som tillkomma statliga befattningshavare med försörjnings­

plikt gentemot barn, fortfarande utgå enligt nu gällande grunder. Styrelsen

föreslår vidare att med bibehållande av den karaktär av familjeförsörjnings-

bidrag, som kollektivt sett för närvarande får anses föreligga i fråga örn den

högsta löneklassen inom varje lönegrad, full likställighet mellan manliga

och kvinnliga befattningshavare i fråga örn tillträde till denna löneklass ge­

nomföres på så sätt, att såsom villkor för rätt till uppfattning i högsta löne­

klassen inom vederbörande lönegrad härför stadgas — utöver vad i allmän­

het gäller beträffande uppflyttning i högre löneklass — att befattningshava­

ren på grund av försörjningsplikt underhåller barn. Styrelsen förutsätter

härvidlag, att då kostnaderna för barns underhåll i många fall icke upphöra,

då barnet uppnår 16 års ålder, utan tvärtom emellanåt kunna avsevärt steg­

ras, någon åldersgräns för barnet icke fastställes såsom villkor för tillträdet

till ifrågavarande löneklass och att befattningshavaren, sedan uppflyttning

i den högsta löneklassen skett, må kvarstå i densamma under sin återstående

tjänstetid.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser sig knappast kunna ansluta sig till

den inskränkning i behovsprincipen, som föreslagits genom barntilläggens

borttagande, oell under alla förhållanden icke till den av kommittén före­

slagna övergångsanordningen. Oaktat behovsprincipen förklarats icke böra

tillämpas inom det .statliga lönesystemet, synes dock ett strängt logiskt fast­

hållande därav knappast möjligt. Manliga befattningshavares i allmänhet

större försörjningsplikt än kvinnligas synes man icke kunna helt bortse från

vid lönesättningen. Då hänsyn tages till behovet vid den statliga lönesätt­

ningen, när det gäller att åstadkomma interlokalt lika reallön trots före­

fintlig prisskillnad skilda orter emellan, synes det länsstyrelsen blott vara

en annan aspekt av samma sak och ej något för principerna i det statliga

lönesystemet främmande, örn viss hänsyn även tages till den minskning i

reallön, som faktiskt uppkommer för befattningshavare med försörjnings­

plikt mot barn. Enligt länsstyrelsens förmenande böra barntilläggen bibe­

hållas men däremot icke inarbetas i själva lönesystemet. Vid uppgörandet

av reglerna för barntilläggens utgående bör vidare övervägas dels storleken

därav, dels frågan örn desamma borde i någon utsträckning graderas efter

befattningshavares placering i löneklass.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

77

Riksräkenskapsverket: I betraktande av att barntilläggen böjdes så sent

som vid 1937 års riksdag och med hänsyn till den synnerligen försiktigt till­

mätta höjning av nuvarande lönenivå, som av kommittén föreslagits, synes

det innebära ett — minst sagt — alltför ringa hänsynstagande till familje­

försörjarna att, örn än successivt, vidtaga en total avveckling av de barntill-

lägg, som under de sista femton åren ingått som en integrerande del av löne­

systemet. Riksräkenskapsverket föreslår, att under reglementsförslagets

3 kap. »Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar» måtte införas bestäm­

melser örn lönetillägg för barn efter mönster av vad nu i sådant hänseende

finnes stadgat i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt be­

fattningshavare i statens tjänst.

Beträffande särskilt lönekommitténs förslag till avveckling av de nuvaran­

de barntilläggen hava Svea hovrätt, arméförvaltningen, socialstyrelsen, ge­

neralpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

riksarkivet, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium i likhet med vissa

av de i kommitténs överläggningar deltagande personalrepresentanterna häv­

dat den meningen, att de befattningshavare, som före det nya avlönings-

reglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägget enligt nu

gällande bestämmelser, böra övergångsvis bibehållas vid denna förmån, så­

vitt angår samtliga barn, för vilka de omedelbart före övergången blivit

tilläggsberättigade. Sålunda yttrar socialstyrelsen, att det icke syntes kunna

påvisas något bärande skäl för den övergångsvis föreslagna inskränkningen,

i synnerhet som därigenom skulle i en del fall uppstå direkt löneminskning

till och med för tjänstemän, som uppbure barntillägg enligt nu gällande

regler. Telegrafstyrelsen anför, att den föreslagna avvecklingen av barn­

tilläggen syntes för flertalet av telegrafverkets manliga tjänstemän med barn

komma att medföra minskning av de avlöningsförmåner — inklusive pro­

visorisk avlöningsförstärkning — som de uppbure närmast före övergången

till det nya reglementet. Denna löneminskning skulle i vissa fall bliva sä

stor, att försämring komme att inträda jämväl i förhållande till den avlöning,

vederbörande uppburit före tillkomsten av 1937 års provisoriska avlönings­

förstärkning. Samma synpunkter hava ock framhållits av riksräkenskaps­

verket och lantmäteristyrelsen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker, att vid ett borttagande av barn­

tilläggen komme enligt det föreliggande förslaget — bortsett från övergångs­

bestämmelserna — flertalet tjänstemän, som enligt nu gällande bestämmel­

ser vore berättigade till dyrtidstillägg för barn, att vidkännas minskning i

sina nu utgående kontanta löneförmåner, en minskning, som redan skulle

uppkomma vid förlust av dyrtidstillägg för ett barn. Detta syntes för stora

grupper av tjänstemän framstå såsom en orättvisa, och denna orättvisa kom­

me utan tvivel att uppfattas såsom i hög grad stötande genom kommitténs

förslag att utnyttja den besparing, som indragningen av barntilläggen skulle

medföra, till löneförbättringar åt ensamstående och bland dessa — genom

likalönsprincipen — särskilt kvinnliga befattningshavare. Länsstyrelsen

kunde därför icke förorda en avveckling av det nuvarande systemet efter de

grunder, som kommittén föreslagit. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Departements­

chefen.

man vid övergång till ett lönesystem, som icke till någon del byggde på be-

hovsprincipen, noga tillse, att tjänstemännen icke drabbades av minsknin­

gar, som måste uppfattas såsom orättvisa och obilliga. Länsstyrelsen i Mal­

möhus län anser tillräckligt grundad anledning icke föreligga för att undan­

taga befattningshavare med allenast ett barn från den övergångsvis föreslag­

na förmånen av barntillägg. Dessutom borde barntilläggen ha föreslagits

kvarstå intill en tidpunkt, som läge 16 år efter det reglementet trätt i kraft.

I dylikt fall skulle barntillägg komma att utgå även för barn, som föddes

efter ikraftträdandet, men blott för det antal år, som återstode av 16-års-

perioden.

Såsom lönekommittén framhållit, lärer önskvärdheten av en utjämning i

större omfattning än för närvarande av de ekonomiska villkoren för för-

sörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga ej av någon bestridas. I och

för sig skulle ur denna synpunkt ett uppbyggande av lönesystemet enligt

principen om en viss lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke

familjeförsörjare enligt min mening hava varit att hälsa med tillfredsstäl­

lelse.

Av vad lönekommittén anfört framgår emellertid, att kommittén ansett

väsentliga hinder föreligga för införande av ett lönesystem, som innebär ett

knäsättande i en eller annan form av behovsprincipen vid utmätandet av tjän­

stemännens löner. Till en början kommer härvid i betraktande den opinion,

som förefinnes bland statstjänstemännen själva beträffande behovsprincipens

tillämpning. Vid de förhandlingar kommittén i lönefrågan haft med de till­

kallade personalrepresentanterna, har från dessas sida rests ett bestämt mot­

stånd mot tanken på en lönedifferentiering efter familjeförsörjningsbörda.

En annan omständighet, som kommittén ansett vara för sig vägledande, är

den ståndpunkt, som vid behandlingen av frågan örn provisorisk avlönings-

förstärkning intogs av 1937 års riksdag. I propositionen angående nämnda

avlöningsförstärkning erinrade jag, hurusom det i 1936 års lönekommittés

uppdrag inginge att överväga spörsmålet, om i statens lönesystem hänsyn

borde tagas till de anställdas försörjningsplikt. Detta spörsmål vöre uppen­

barligen — framhöll jag — i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna

opinionen bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställde

sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt, och huruvida

statsmakterna vore villiga att godtaga den ökning i det allmännas utgifter,

som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsför­

stärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntaga­

res behov, kunde väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett prin­

cipiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid 1937 års riksdag borde

vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete. I

anslutning till dessa uttalanden upptogos i förslaget till riksdagen dels fasta

tillägg till lönen, dels ock särskilda lönetillägg efter barnantal.

I sin skrivelse i ämnet anförde riksdagen i principfrågan, att Kungl. Maj:ts

förslag om lönetillägg efter barnantal sammanhängde med det stora pro-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

79

blemkomplexet om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familje­

bildningen och berörde allenast en del av den betydelsefulla frågan örn en

utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och

andra. Enligt riksdagens mening borde sistnämnda spörsmål upptagas till

övervägande -— fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem

— i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i

dess helhet. Huruvida differentiering av statstjänstemännens löner efter

försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen inom det statliga lö­

nesystemet grundläggande princip kunde från denna utgångspunkt icke för

det dåvarande bedömas. Riksdagsskrivelsen innehåller sålunda icke något

direkt avvisande av tanken, att lönerna i statens tjänst i viss utsträckning

skulle kunna avvägas efter olika försörjningsplikt. Men då ett övervägande

först anses böra äga rum rörande frågan om utjämning av de olika villkoren

för försörjningspliktiga och andra inom befolkningen i dess helhet, har löne-

kommittén haft skäl för uppfattningen, att riksdagen knappast vid den nu

förestående löneregleringen förutsatte tillämpningen av den omstridda be-

hovsprincipen. Den löneplan, som av kommittén framlagts och örn vilken

enighet vunnits med personalorganisationernas representanter, är sålunda

utformad på samma grundval som den nu gällande, och lönebeloppen äro

avmätta under förutsättning av att barntillägg icke skola utgå.

Då propositionen om provisorisk avlöningsförstärkning till 1937 års riks­

dag upptog förslag om utökade barntillägg, åsyftades därmed att söka skapa

klarhet över möjligheterna att uppbygga det statliga lönesystemet på grund­

val av en lönedifferentiering efter försörjningsplikt. Denna klarhet torde i viss

män kunna anses vunnen. De starkt delade meningarna inom riksdagen

liksom inom den allmänna opinionen, tillsammans med det energiska mot­

ståndet mot varje eftergift åt »behovsprincipen» från de statsanställdas egna

organisationer göra det svårt att draga någon annan slutsats än att för när­

varande förutsättningar saknas för övergång till ett lönesystem, där hänsyn

i högre grad än förut tages till familjestorlek och försörjningsplikt. Under

dessa förhållanden anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, att det

nuvarande, inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägget skall i princip

upphöra i samband med det civila avlöningsreglementets ikraftträdande.

Vid införande av ett avlöningsreglemente, uppbyggt utan hänsynstagande

till befattningshavarnas familjeförsörjning, uppstår fråga, huru förfaras skall

nied de barntillägg, som i form av dyrtidstillägg tillkomma nuvarande tjän­

stemän. Kommittén har föreslagit en övergångsanordning, varigenom de be­

fattningshavare, vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreg-

lementet åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de under

innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver

ett. Beslut härom skulle emellertid meddelas fristående från avlöningsreg-

lementet.

Den av kommittén sålunda föreslagna övergångsanordningen synes mig un­

der förhandenvarande förhållanden kunna godtagas. Jag har däremot icke

ansett mig kunna biträda de yrkanden örn ett bibehållande övergångsvis av

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

barntillägg för samtliga barn, som framställts från vissa personalrepresen­

tanter ävensom från ett antal över kommittéförslaget hörda ämbetsverk.

Brutto- eller nettolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas

i diskussionen örn avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å för­

hållandet mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis

bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till

naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas av­

drag för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en

anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen.

Benämningarna i fråga användas emellertid även med avseende å förhål­

landet mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem

betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda

lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för

pensioneringen. Nettolönesystem avser då åter det system, enligt vilket avlö­

ningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbä-

res av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag

från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. I förevarande samman­

hang användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sistnämnda be­

märkelserna.

I en vid kommittébetänkandet såsom bilaga 4 fogad promemoria har, mot

bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hän­

syn tagen väsentligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden,

lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn

brutto- eller nettolönesystem och dels en översikt över nu gällande bestäm­

melser rörande tjänstemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmå­

ner samt träffade anordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämp­

ning. Därjämte har å sid. 24—2G i betänkandet lämnats en kortfattad fram­

ställning av de skäl, som andragits för och emot nettolönesystemet. Jag

tillåter mig hänvisa härtill för en närmare orientering i ämnet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystemet rådan­

de för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén haft eller fort­

farande har att taga befattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upp­

tagna med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina

i pensionsreglementena fastställda bidrag till pensioneringen. 1 samband

med den under de senaste åren genomförda pensionslagstiftningen har man

emellertid, på sätt i nyssnämnda promemoria närmare angives, sökt förenkla

uppbörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den

tidigare formen pensionsavgifter till pensionsaudr«f7 samt genom vissa i an­

slutning därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispo­

sitioner med avseende å anslags- och statbehandling.

Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan

örn en övergång till netlolönesystem vid flera tillfällen under de senaste

årtiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av för­

slag till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

81

fullständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en

revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genom­

fördes vid 1920-talets början, och vid senare verkställda utredningar om re­

vision av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna

har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén har nu framhållit, att vid den

behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under

kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna, dessa

representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den

meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att

föredraga. Man hade förmenat, att det förra systemet i längden skulle ställa

sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte

svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd för­

bättring av tjänstepensionsförmånen, örn de icke betalade ett direkt bidrag till

kostnaden för denna förmån. Vidare hade framhållits de ojämnheter vid

övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slo­

pande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband

med löneregleringen. Slutligen hade uttalats farhågor för att en övergång

till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänste­

männen berövades de förmåner, som nu tillkomme dem i form av övergångs­

vis medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen.

Beträffande sin egen ståndpunkt i ämnet uttalar sig kommittén sålunda

(sid. 26 o. f.):

Inom lönekommittén hade vid behandling av förevarande spörsmål gjort

sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlönings-

väsen borde uppbyggas efter netto- eller bruttosystem. Under frågans be­

handling hade dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande före­

liggande förhållanden ett nettolönesystem knappast syntes böra ifrågakomma

och att det därför icke vore påkallat, att statsmakterna nu toge ståndpunkt

i principfrågan. Vid kommitténs utredningar i ämnet hade det visat sig, att

betydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet

av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottnade icke i de omläggningar

av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det syntes

utan olägenhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestäm­

da pensionsavdragen till löneklassbelopp så avvägda, att de —• vad tjänste-

pensionsavdragen beträffade — för tjänstemännens genomsnittliga hela tjän­

stetid motsvarade den pensionskostnad, som för närvarande beräknades bliva

täckt under en genomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löne­

planen minska lönerna i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller

syntes ett slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår i och för sig in­

nebära betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt,

förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtoges till skyddande av tjän­

stemännens intressen; tvärtom kunde för en sådan omläggning anföras goda

skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna vöre i stället väsentligen be­

tingade av de övergångsförhållanden, som för närvarande rådde med avseen­

de' å familjepensioneringen. övergången lill det nya allmänna familjepen-

sionsreglementet hade nämligen genom överenskommelser mellan staten och

förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att nuvarande

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 203.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran,

åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga avgiftsbelopp,

som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i all­

mänhet — särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper •—

avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men mot fullgörande

i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett liknande övergångs-

förhållande förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för för­

svarsväsendets personal. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande

tjänstinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende rimligen

icke kunde utan vidare borttagas ens i den mån de bleve täckta av den

genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till

nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i lö-

neplanerna, för närvarande nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga

lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med

individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som härav

betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets

tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Då

härtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kom­

penserande av den avdragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på

grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt. hade det synts kommittén, som om

införandet av ett nettolönesystem under nu rådande förhållanden skulle

bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare

icke kunde ifrågakomma. Kommittén hade på grund härav för sin del an­

sett, att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem

borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av

en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te sig gynnsammare.

I enlighet med denna sin uppfattning har lönekommittén uppbyggt sitt

förslag med tillämpning av bruttolöneprincipen. Emellertid har kommittén

samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämnhet med avseende å beräkning av

dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så,

att rörligt tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräk-

nande av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag, samt tagit

hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härigenom skulle ernås viss

förenkling ur redogörarsynpunkt. Kommittén har tillika förutsatt, att nu­

varande kollektiva redovisning av pensionsavdrag fortfarande upprätthålles.

Avlöningsanslagen skulle sålunda alltjämt beräknas netto. I den mån av­

sättning till pensionsfond äger rum, skulle denna, såsom för närvarande,

ske genom för vederbörande förvaltningsområden summariskt beräknade av-

sättningsanslag eller avsättningsposter.

Avgivna yttranden. Under erinran örn det myckna arbete, som för när­

varande kräves för avlöningshandlingarnas upprättande, och de allt större

krav, som måste ställas på den därmed sysselsatta personalen, uttrycker

medicinalstyrelsen den förhoppningen, att den förenkling, som en övergång

till nettolönesystem skulle kunna medföra, måtte genomföras så snart för­

hållandena det medgiva.

Riksräkenskapsverket yttrar följande:

De skäl, kommittén anfört mot införandet av ett nettolönesystem, hava

icke övertygat riksräkenskapsverket örn att ett ytterligare uppskov med

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 263.

83

nettolönesystemets införande skulle vara av behovet påkallat. Klart är, att

vissa svårigheter av övergångsnatur äro ofrånkomliga, men riksräkenskaps-

verket finner icke sannolikt, att dessa svårigheter skulle bliva väsentligt

mindre längre fram. Övergången till ett nettolönesystem med generellt av­

vägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, synes icke heller

obetingat kräva beviljandet av särskilda personliga lönetillägg för att över­

gångsvis upprätthålla de olikheter i fråga örn tjänstemännens nuvarande

bidragsplikt till pensioneringen, som bland annat äro beroende på de över­

enskommelser, vilka träffats mellan staten och vissa änke- och pupillkassor

i samband med statens övertagande av familjepensioneringen. Det är näm­

ligen att märka, att dessa överenskommelser träffades utan samband med

någon lönereglering och därför fingo ett innehåll, som avsåg att så långt

möjligt förhindra en försämring i lönevillkoren genom höjda pensionsav-

drag. Under förutsättning att en blivande lönereglering icke genomföres med

så knapp marginal, att löneökningen ej täcker nu förekommande differenser

i pensionsavdragshänseende, lärer övergången till ett nettolönesystem kunna

i samband med en lönereglering genomföras utan särskilda personliga löne­

tillägg eller åtminstone utan dylika tillägg i någon större omfattning. Att

staten kompenserar sådana individuella olikheter i fråga om själva löneför­

bättringens storlek, som skulle bliva en direkt följd av ett generellt slopande

av tjänstemännens bidragsplikt till egen och familjens pensionering, torde

knappast vara behövligt. Det kan heller icke vara lämpligt att till en oviss

1 ramtid uppskjuta fullföljandet av den påbörjade reformeringen av pensions-

lagstiftningen genom att bibehålla ett bruttolöne- och avdragssystem, som

visat sig vara förenat med högst betydande praktiska olägenheter. För riks-

räkenskapsverket står det nämligen klart, att om icke den föreliggande frå­

gan vinner sin lösning i samband med den nu förestående löneregleringen,

möjlighet att övergå till ett nettolönesystem icke kommer att inträda på

mycket länge. Riksräkenskapsverket vill fördenskull bestämt förorda, att

lönekommitténs förslag i angivet avseende omarbetas, vilket torde kunna

ske utan att något uppskov med löneregleringen fördenskull skall behöva

äga rum.

För egen del har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att uttala

Departements-

mina synpunkter i fråga örn ett nettolönesystem. Sålunda framhöll jag vid che!m-

anmälan den 2 mars 1934 av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente

(proposition nr 222 till nämnda års riksdag, sid. 53), att jag i likhet med

vissa myndigheter funne starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem,

d. v. s. ett system med lönerna redan i löneplanerna upptagna till de belopp,

som finge uppbäras av tjänstemännen utan att särskilda avdrag för pen-

sionsändamål behövde ifrågakomma. Av olika anledningar syntes det mig

emellertid icke möjligt att i berörda sammanhang genomföra ett dylikt

system. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig,

kunde svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlö-

ningsförfattningarna. I varje fall syntes en dylik omläggning knappast böra

komma till stånd utan att möjligheterna för övergång till nettolönesystem

jämväl i fråga örn familjepensionsavgifterna kunde samtidigt tagas under

övervägande, något som då icke kunde ske, enär frågan örn familjepensione-

ringens framtida ordnande befunne sig under utredning. .Tåg nödgades där­

för inskränka mig till att förorda vissa, sedermera i samband med tjänstc-

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

pensionsreglementets ikraftträdande genomförda förändringar i sättet för ut­

tagandet av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna.

I anslutning till denna uppfattning uttalade jag vid tillsättande av 1936 års

lönekommitté den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid ut­

redningen komma fram till ett nettolönesystem.

I enlighet med min sålunda redan förut intagna principiella ståndpunkt

till frågan om nettolönesystemet delar jag riksräkenskapsverkets mening om

det önskvärda i och för sig av att, då nu en allmän omreglering av tjänste­

männens löner skall äga rum, även frågan om införandet av nettolönesyste­

met kunde vinna sin lösning. Det synes mig'emellertid — även med hän­

syn till erlagda retroaktivavgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner

i pensionsavdragshänseende, som i förhållande till andra befattningshavare

genom överenskommelser mellan staten och enskilda familjepensionskassor

tillförsäkrats i första hand förutvarande delägare i kassorna, bortfalla i sam­

band med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen.

Från denna utgångspunkt få enligt min mening de betänkligheter lönekom-

mittén anfört mot att för närvarande genomföra ett nettolönesystem avgö­

rande betydelse. Jag biträder således lönekommitténs förslag i denna del.

Mot den av kommittén förutsatta anordningen, att rörligt tillägg beräknas

å bruttolönebeloppet, har jag intet att erinra.

Rörligt tillägg.

Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått

särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring utöver den

nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med

år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och benämnts dyr-

tidstillägg. Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande

för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, bär för­

utsatts, att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre pro­

centtal’ än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kommunika-

tionsverken utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt

på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat

prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, därest lev-

nadskostnadsstegringen under krigsåren genomsnittligt per år varit densam­

ma som under perioden fran senaste allmänna lönereglering i början av 1900

talet fram till världskrigets utbrott.

En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget

tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling un­

der senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt

mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsät­

tandet av 1928 års lönekommitté riktades särskilt uppmärksamheten på

detta spörsmål i de direktiv, som meddelades kommittén. I sitt den 21 juli

1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente utta­

lade sig också nämnda kommitté bestämt för en avveckling av dyrtidstilläg­

gen och upprättade, såsom förut framhållits, sitt reglementsförslag i över­

ensstämmelse med denna uppfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

85

1936 års lönekommitté. Då 1936 års lönekommitté jämlikt sina direktiv

nu haft att pröva frågan om fasta eller rörliga löner, har kommittén på

grund av sina utredningar i frågan för sin del kommit till den uppfattnin­

gen, att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bör bibehållas.

Kommittén framhåller, att den utveckling av priser och levnadskostnader,

som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betän­

kande — och icke minst under de allra senaste åren -— syntes i väsentlig

mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års

lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En sta­

bil pris- och levnadskostnadsnivå framstode icke numera vare sig som det

enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss auto­

matisk rörlighet hos lönerna vöre därför enligt kommitténs mening önsk­

värd. De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg ginge emellertid

tillbaka till en tid, som utmärkts av exceptionella fluktuationer i priser och

levnadskostnader, och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållan­

den. Åtskilliga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och

produktionsreglerande syfte inom vissa områden av näringslivet — varibland

jordbruket i detta sammanhang ägde särskild betydelse — talade dock för

att de växlingar, med vilka man hade att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen

kunde väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste

efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstill-

lägg syntes därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i

lönenivån.

En lösning av den föreliggande frågan, som beaktade de nu antydda olika

synpunkterna, borde enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga till­

läggen, såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehölles men

gåves en sådan teknisk utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssbe-

rörda tendenser, vilka syntes göra sig gällande i prissystemet.

Beträffande det rörliga tilläggets syfte anför lönekommittén i huvudsak

följande (sid. 31 o. f.):

Av den historiska översikt, som i bilaga 5 till betänkandet lämnats röran­

de behandlingen av frågan om dyrtidslillägget vid olika tillfällen, fram-

ginge, att de uppfattningar, vilka från statsmakternas sida anförts beträf­

fande dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt liktydiga och klart formulerade

utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunkts-

tagande i frågan varit påkallat. Såsom en sammanfattning av den i bilagan

framlagda undersökningens resultat i denna del syntes kunna fastslås, att

visserligen från befattningshavarnas sida principen örn en under levnads­

kostnadernas växlingar bevarad reallön oavlåtligen och med styrka häv­

dats men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss

anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor och särskilt efter

inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare vid de flesta till­

fällen, då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den

mån en sådan anpassning av statsfinansiella hänsyn icke låtit sig till fullo

genomföra, hade i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompen­

sation för prisstegringen uppställts som riktmärke.

Det syntes kommittén uppenbart, att av de två antydda, schematiskt upp­

ställda principerna — vilka kumle benämnas »reallöncprincipcn» och

86

Kimot- Majlis proposition nr 263.

»marknadslöneprincipen» —- ingendera kunde rigoröst hävdas. Det vore

givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt

angåves och att detta syfte konsekvent fullföljdes utan sådan godtycklighet,

som onekligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål,

men det vore icke på något sätt givet, att syftet kunde eller borde preciseras

i form av någon enkel »princip». Det vore tvärtom all anledning att antaga,

att den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, bäst ga­

ranterades med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl till tjänste­

männens naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av

en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden

som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen

i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löne­

avtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemannen. Till betydande

del sammanfölle även dessa krav.

Vad särskilt »reallöneprincipen» anginge, syntes det svårt att finna något

skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställ­

ningsvillkor i de flesta avseenden utmärktes av en osedvanlig grad av stabi­

litet — skulle garanteras konstant, när någon dylik regel icke gällde för nå­

gon annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnadskostna­

derna i förhållande till penninginkomsterna gåve uttryck för förändringar i

de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa förändringar borde

olika inkomsttagargrupper lia del såväl när detta vöre dem till godo som när

motsatsen vore fallet. Det funnes ingen anledning, varför icke statstjänste­

männen skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffa­

de såsom följd av världskriget. Ä andra sidan förelåge icke heller någon

anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av

den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lade grunden för real för­

bättring av de ekonomiska villkoren och toge sig uttryck just i en förskjut­

ning i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. Det funnes

icke i statstjänstemännens .ställning eller arbetsprestationer någonting, som

skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i motsats till vad som

gällde andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i löner­

na skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» tedde sig därför som i och

för sig helt godtycklig.

Det vore naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets upp­

gift betraktades såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand ga­

ranterat skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom lönereg-

leringsperioden. Det syntes även kommittén självklart, att vid det rörliga till­

läggets konstruktion en dylik synpunkt borde beaktas. Men detta innebure

icke anslutning till »reallöneprincipen» i den av kommittén fattade menin­

gen, att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle

garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén funne

tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full

utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke borde

vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip syntes så­

väl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som

praktiskt omöjlig att helt realisera. I själva verket syntes uppgiften att

skydda tjänstemännen mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar un­

der löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens

egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lades

till grund för det rörliga tilläggets konstruktion.

Det vore emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställde sig,

icke kunde hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automa­

tiskt verkande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassnin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

87

gen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens för­

ändringar väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse

prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art

skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mind­

re provisoriska löneregleringar — tvinga sig fram. Men det framstode en­

ligt kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en

löneregleringsperiod av sådan längd, som kunde betraktas såsom antaglig vid

mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga förskjutningar

i den allmänna reallönestandarden i samhället kunde hinna komma till

stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga

tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löne-

och inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera

detta önskemål vore begränsade. För detta önskemål talade till en början

en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i första

hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjän­

stemännens synpunkt förefölle en sådan uppfattning kunna hävdas med stör­

re fog än »reallöneprincipen»: det hade icke utan berättigande framhållits

från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhål­

lande till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet

långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kunde komma att succes­

sivt försämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden

avståndet kunde vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänste­

männen skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än

sådana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar hade möjlig­

het att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöne-

förbättringar.

Oavsett riktigheten av detta senare argument syntes det kommittén på

allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möj­

ligt utformades i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöne-

principen».

En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag

under en längre tid gåve vid banden, att nuvarande reallöneläge uppkommit

därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i

stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden

efter 1860 hade sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen under

senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks- och industrikris samtidigt satte

in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och.

nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i

hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slut­

ligen under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa

tre tillfällen vore de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den

allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under

depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. m. något stigit

trots sjunkande levnadskostnader, hade löneutvecklingskurvan fått ett i stort

sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt inne-

bure, att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av

sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigande

penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i allmänhet

i högre grad av det förra än av det senare.

Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser vore dess »eftersläp­

ning» i förhållande lill levnadskostnadsnivåns förändringar. Under upp­

svings- och prisstegringsperioderna vore som regel den allmänna lönenivåns

rörelser lill en början svagare än prisnivåns, vilket hade sin naturliga för­

klaring däri, att de flesta lönesatser en lid framåt vore bundna av förut in-

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

gångna avtal och först så småningom kunde justeras uppåt. Vid nedgångs-

och prissänkningsperioder vore eftersläpningen än mera framträdande; i den

svenska utvecklingen hade i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud

icke anpassats nedåt under depressionsperioderna.

Om man utginge från att det rörliga lönetillägget skulle tillgodose syftet att

så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemännens löner efter

den allmänna löneutvecklingen, syntes följande två möjliga utvägar vara

värda diskussion:

1) det rörliga tillägget borde förändras icke efter levnadskostnadsindex

utan efter en löneindex;

2) lönerna borde göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt en­

dast efter en prövning, som innefattade icke endast levnadskostnadernas ut­

veckling utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den all­

männa lönenivåns utveckling.

I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den all­

männa löneutvecklingen bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till

grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårig­

heter. I den allmänna föreställningen vore lönens rörlighet otvivelaktigt i

första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det syntes

vara vanskligt och kunna leda till irritationer att Irnit upplösa samman­

kopplingen mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om

detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill bomme svårigheten att

konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Den radikala lösning, som

en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle in­

nebära, vöre därför av praktiska skäl knappast tillrådlig.

Det andra systemet — enligt vilket anknytningen till levnadskostnads­

index skulle bevaras men reduktioner av lönerna under prisfallsperioder

göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynstagande icke en­

dast till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den allmänna löneut­

vecklingen och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras

av erfarenheterna av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen. På se­

nare tid hade också ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemän­

nens vidkommande, i det att under senaste prisfalisperiod vid ett pär tillfäl­

len — åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre

levnadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänste­

männens löner. Även örn ifrågavarande anordning sålunda sakligt och med

erfarenhetens stöd kunde i och för sig försvaras, hade kommittén dock

ansett sig icke böra förorda ett praktiskt förverkligande av detta system.

Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situatio­

ner beroende av diskretionär prövning kunde uppfattas som obekvämt för så­

väl statsmakterna som tjänstemännen. Det syntes även stöta på svårövervin-

neliga psykologiska hinder att i fråga örn en glidande löneskala fastställa

olika regler för anpassning uppåt och för anpassning nedåt.

Därest det rörliga tilläggets förändringar anknötes till levnadskostnads-

indexens utslag och rörligheten gjordes automatisk såväl uppåt som nedåt,

kunde uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas.

I viss utsträckning kunde dock de i denna princip innefattade kraven till­

godoses i och med att lönen gjordes mera trögrörlig genom en regel, enligt

vilken lönebeloppen förändrades endast när levnadskostnadsindex förskjutits

mera betydligt. Den allmänna löneutvecklingen bomme därigenom att efter­

liknas i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen komme till stånd

med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffade, först när lev­

nadskostnadsindex sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande

läge. Man nådde därmed också större stabilitet i den statliga lönesättningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

89

och undveke de meningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträf­

fande löneförändringarna till följd av mindre betydande och osäkra förskjut­

ningar i levnadskostnadsindex.

Kommitténs i anslutning till denna principmotivering utformade förslag

i avseende å det rörliga tilläggets konstruktion kan sammanfattas sålunda:

1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsva­

rar de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till index­

läget 156.

2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes av tekniska skäl en

indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär

indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes lika med 100.

3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom

vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån

antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesätt­

ningen, att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas stats­

makternas prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget

föreslås ett indexläge 20 procent över utgångsläget. Såsom undre gräns bör i

första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp.

Det anses icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan

beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnads­

kostnaderna avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över

bottenläget under föregående djupa depression. För alla eventualiteters

skull föreslås emellertid en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänste-

männen skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en

reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnads­

kostnaderna fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen

räknats upp.

4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip

75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad anses i rimlig grad

tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnads-

förnödenheternas fördyring. Lägre kompensationsgrad befaras ställa tjänste­

männen i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt

vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga

tillägget.

5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med

förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga

tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av

levnadskostnaderna utan nied en intervall av 4 procent. På en indexskala,

där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter;

på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter.

Kommittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsför-

ändringar äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märk­

bara för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels

att ifrågavarande intervall under vissa omständigheter giver en stabilitet i

lönesättningen, sorn väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gäl-

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

lande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma omständigheten, att vid

4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kompensationen kan fast­

ställas i hela procenttal av den fasta lönen.

6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnads-

index uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och

nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring till­

lägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre

intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget be­

stämmes efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervall-

gränsen uppnåtts.

Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå en­

ligt följande schematiska tablå:

Då levnadskostnaderna, uttryckta 1 procent av 1935 års levnadskostnadsnivå,

äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg

efter stegring

från lägre intervall

efter nedgång

från högre intervall

till eller

över

högst till

enligt

följande

procenttal

till eller

under

lägst till

enligt

följande

procenttal

100-103

104—107

108-111

112-115

116—119

120

0

3

6

9

12

15

120—117

116—113

112—109

108-105

104—101

100

15

12

9

6

3

0

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter

statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent.

Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av

Kungl. Majit och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg

må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kom­

pensation för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle

ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning,

som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.

7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp

för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1,000 kronor.

Ur marknadslönesynpunkt anses en maximering vara väl försvarlig. De

högre och högsta lönerna i enskild tjänst äro som regel mycket stabila och

jämkas sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än

vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Med hän­

syn härtill anses goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla

en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt hava större

betänkligheter häremot ansetts icke behöva möta, då en omprövning av

lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskost-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

91

nadsstegringen överstege 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna lev-

nadskostnadsnivå. Ett bibehållande av nu gällande maximigräns — 700 kro­

nor — skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande

maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förut­

satts, att rörligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på

grund härav anses en höjning av maximigränsen motiverad.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan

därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner (jfr Bilaga 6 vid betän­

kandet) . Kommittén förordar, att sådant tillägg medgives endast å följande

slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariats-

ersättning för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. exspektansarvode för

tjänstemän i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva av-

gränsning av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av

praktiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en om­

prövning av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta av-

löningsbelopp, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt kom­

mittéförslaget skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kom­

mittén icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en

avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt

lämpliga belopp. Det förutsättes, att en omräkning verkställes jämväl av

de kontanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs för­

slag även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlö­

ningsreglementet, i den mån dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser

utgår å sådana ersättningsbelopp.

Bestämmelser rörande rörligt tillägg återfinnas under 29—31 §§ av kom­

mitténs reglementsförslag.

Enligt vad som framgår av de vid betänkandet fogade särskilda yttran­

dena har kommittéledamoten herr Finnsson inom kommittén påyrkat sådan

ändring i de föreslagna grunderna för rörligt tillägg att, därest socialstyrel­

sens levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935 års genom­

snittliga levnadskostnadsnivå, tjänstemännen skulle vara skyldiga att vidkän­

nas avdrag å sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som av kom­

mittén förordats beträffande röidigt tillägg. Likaledes har denne reservant

hävdat att, även om levnadskostnadstalet skulle utvisa ökning med mer än

20 enheter, rörligt tillägg likväl icke borde utgå efter högre procenttal än

femton samt att, om levnadskostnadstalet skulle utvisa minskning med mer

än tio enheter, avdrag likväl icke borde göras efter högre procent än sex.

Samme reservant ävensom ledamoten herr Andersson hava ansett, att rör­

ligt tillägg ej bör beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger, enligt

den förres förmenande, 700 kronor och, enligt den senares mening, 800 kro­

nor. Även två personalrepresentanter hava uttalat sig mot en höjning av

nuvarande maximeringsgräns för det rörliga lönetillägget.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Avgivna yttranden. Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande in­

förandet i lönesystemet av en rörlig lönedel har föranlett vissa av de hörda

ämbetsverken till särskilda uttalanden. I sådant hänseende må följande åter­

givas:

Socialstyrelsen: Det vore enligt styrelsens mening befogat, att ifrågavaran­

de tillägg bestämdes efter en högre procentsats av levnadskostnadsstegringen

än som angivits av kommittén. Häremot borde desto mindre betänklighet

vara att anföra, som en övre gräns för det rörliga tilläggets utgående vöre

fastställd. Beräkningarna rörande levnadskostnadsindex syntes också nu­

mera få anses så tillförlitliga, att osäkerhetsmarginalen för de verkliga lev-

nadskostnadsförändringarna, åtminstone vad beträffade statstjänstemannens

huvudmassa, endast kunde röra sig örn några få procent. Vid sådant förhål­

lande och då väl avsikten vore att så långt möjligt tillgodose statstjänstemän-

nens krav på skydd mot verkningarna av levnadskostnadernas fördyring,

borde ifrågavarande kompensationsbelopp kunna sättas åtminstone till

85 å 90 %>.

Beträffande däremot det rörliga tilläggets förändring i förhållande till

växlingarna i levnadskostnadsindex, rörande tidpunkten för förändring, rö­

rande den period, för vilket det rörliga tillägget borde fastställas samt rö­

rande det indextal, som borde vara normerande, då levnadskostnaderna un­

der fortskridande sänkning passerade genom intervall, anslöte sig styrelsen

till de av kommittén föreslagna anpassningsreglerna. Någon invändning syn­

tes styrelsen ej heller vara att göra mot de föreslagna automatiskt verkande

reglerna för lönens rörlighet allenast inom vissa gränser.

Statskontoret: Förslaget att ersätta nu utgående dyrtidstillägg, till den del

de icke skulle inarbetas i den fasta lönen, med en genom bestämmelser i

själva avlöningsreglementet reglerad rörlig lönedel funne statskontoret ur

olika synpunkter lämpligt och till sin konstruktion väl avvägt. Ur admini­

strativ synpunkt syntes det vara en påtaglig fördel, att det föreslagna rörliga

tillägget skulle utgå allenast å vissa särskilt angivna löneförmåner. Härvid

syntes, såsom jämväl kommittén framhållit, böra förutsättas, att en omräk­

ning komme till stånd av de löneförmåner, å vilka dyrtidstillägg för närva­

rande utginge men varå rörligt tillägg icke skulle beräknas.

Riksräkenskapsverket: Ämbetsverket kunde i stort sett giva sin anslutning

till den föreslagna utformningen av reglerna för det rörliga tillägget. Mera

tveksamt måste ämbetsverket ställa sig till vad som i kommitténs motivering

sagts om det rörliga tilläggets syfte. Den nya löneteori, som kommittén i och

med »marknadslöneprincipen» introducerade i det statliga lönesystemet,

hade, såsom kommitténs egen utredning tydligt gåve vid handen, visat sig

svår, för att icke säga omöjlig att omsätta i praktiken. De av kommittén

föreslagna reglerna för det rörliga tillägget innefattade även en kompromiss­

lösning, där reallöneprincipen — trots kommitténs uttalade sympatier för en

närmare anknytning till marknadslönerna — dominerade. Och detta enligt

riksräkenskapsverkets uppfattning även med rätta. Det rörliga tilläggets

uppgift borde nämligen liksom förut dyrtidstilläggets vara att inom vissa, av

praktiska och ekonomiska skäl bestämda gränser bibehålla tjänstemannen

vid den reallön, som vid löneregleringen blivit för honom utmätt. Veder­

börlig hänsyn till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden torde

däremot böra tagas vid de periodiskt återkommande regleringarna av den

fasta lönenivån. Därest icke reallöneprincipen och marknadslöneprincipen

på dylikt sätt hölles i sär, syntes man lätt förlora sig i ett abstrakt teoretise-

rande, som knappast befordrade en praktisk lösning av löneproblemen.

Kommitténs intresse för marknadslöneprincipen hade huvudsakligen kom-

Kunni Metias proposition nr 263.

93

mit till uttryck vid behandlingen av frågan om utformandet av reglerna för

det rörliga tillägget. På ett annat område, där samma princip skulle givit

ett alldeles bestämt utslag i viss riktning, nämligen vid bestämmandet av lö­

nerna för kvinnliga befattningshavare, hade kommittén funnit sig oförhind­

rad att föreslå full likställighet i lönehänseende mellan män och kvinnor ge­

nom borttagande av nuvarande spärr för kvinnorna i fråga örn sista löne-

klassen inom vederbörande lönegrad. Riksräkenskapsverket hade intet

i sak att erinra mot sistnämnda förslag men funne det dock inkonse-

kvent att låta marknadslöneprincipen tjäna som motiv exempelvis för be­

stämmande av kompensationsgraden för det rörliga tillägget till 75 procent

av levnadskostnadsstegringen ävensom för tilläggets maximering vid en må­

nadslön av 1,000 kronor, medan den ur skilda synpunkter mera betydelse­

fulla frågan om borttagande av lönespärren för kvinnor ansåges kunna be­

dömas och avgöras utan hänsyn till löneläget på den allmänna arbets­

marknaden.

Skolöverstyrelsen:

Överstyrelsen ville hemställa, att det rörliga tillägget

måtte bestämmas att utgå med samma procenttal som det tal, varmed lev-

nadskostnadsindex enligt socialstyrelsens beräkning i den nya skalan över­

sköte talet 100 samt att nytt procenttal måtte bestämmas för varje kvar­

tal, när en förskjutning med två enheter uppstått i levnadskostnadsindex.

Kommerskollegium: Det kunde ifrågasättas, om icke den föreslagna kom­

pensationsgraden av 75 °/o för stegringen i levnadskostnaderna utöver ut­

gångsläget skulle ställa statstjänstemännen i ett ogynnsamt läge i förhållan­

de till löntagare i enskild tjänst. Kollegium ville föreslå en höjning av pro­

centtalet till 90.

I fråga särskilt om den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget

påyrka socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kammar­

rätten, skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium, att nå­

gon maximigräns icke måtte fastställas.

Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemän-z>eparte»i«nfs-

nens löner efter det allmänna inkomstlägel och den allmänna sociala stan- cJielen-

dardens förändringar framför allt åstadkommas genom tid efter annan ske­

ende löneregleringar. Under de relativt långa löneregleringsperioderna på­

kallas emellertid även en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhål­

landen i avseende å priser och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja

sig med en schablonmässigt verkande regel är ofrånkomligt. Hittills har en

dylik löpande anpassning vunnits genom det med levnadskostnadsindex va­

rierande dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs förslag skulle levnadskost­

nadsindex alltjämt bliva utslagsgivande för lönernas rörlighet under lönereg­

leringsperioderna. Genom att låta det rörliga tillägget variera allenast vid

vissa mera betydande förskjutningar av nämnda index komma emellertid

vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna att liksom på

den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning i förhål­

lande till levnadskos tnadsul veck] ingen. Härigenom åstadkommes en önsk­

värd större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa av de olä­

genheter, som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande

dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt

tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Även i fråga om den grad, vari en levnadskostnadsstegring bör kompense­

ras genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs för­

slag, vilket i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som

nu gäller i fråga om dyrtidstillägget.

I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det löne­

belopp för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag

kan alltså icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts

örn slopande av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat,

måste dock en höjning av det maximibelopp, som nu gäller beträffande

dyrtidstillägget, anses påkallad. Efter övervägande har jag på denna punkt

funnit mig böra biträda det förslag, som framställts av kommitténs majoritet

och som innebär maximigränsens fixerande till 1,000 kronor för månad.

Vad slutligen angår frågan, å vilka slag av avlöningsförmåner rörligt till-

lägg bör utgå, innebär lönekommitténs förslag härutinnan en väsentlig för­

enkling i administrativt hänseende i jämförelse med nuvarande regler för

dyrtidstillägget. Även detta förslag, som icke från någon av de hörda myn­

digheterna framkallat gensagor, vill jag för min del tillstyrka.

Allmänna löneplaner.

För fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma

avser en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrun­

den av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, har 1936 års löne-

kommitté låtit föranstalta om vissa lönestatistiska utredningar, avseende så­

väl en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda

och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagaregrupper som även en

belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste år, för vilket vid

undersökningarnas igångsättande material kunnat anskaffas, nämligen år

1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn

till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår. Nyssnämnda

undersökningar hava utförligt redovisats i bilagorna 7 och 8 till betänkan­

det. Därjämte har å sidorna 44—56 av betänkandet lämnats en allmän

redogörelse för de viktigaste resultaten av de verkställda undersökningarna.

Jag tillåter mig hänvisa härtill för närmare kännedom örn kommitténs ut­

redningsarbete på förevarande punkt.

1936 års lönekommitté. Till en början angiver lönekommittén vissa all­

männa riktlinjer för lönebeloppens avvägning vid upprättandet av nya löne­

planer. Kommittén yttrar härom (sid. 56 o. f.):

Med hänsyn till vad de verkställda undersökningarna visat rörande löne­

nivån och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtion­

dena för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen

del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemän-

nen vara försvarlig och motiverad. Genom Kungl. Maj :ts och riksdagens

år 1937 fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt

befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock

statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänste-

männen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsårbetet.

Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

95

lönerna för statstjänstemännen genom kräkning i de fasta lönerna av en viss

del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas elter en mera aktuell levnadskost-

nadsnivå än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig.

Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önsk­

värt, att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av

en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvå­

ras. Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande oell ur

praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rör­

liga lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, base­

rade på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att samban­

det med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra si­

dan bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en

så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller för­

sämrad allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan kom­

ma att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän in­

komstnivå samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna av­

passats. Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter

rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en

levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,

vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett

procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som

motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl

förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan örn rörligt

tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet

förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räk­

nat från det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Majit och

riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen

förhöjda — lönebeloppen med högst 5 procent.

Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande

tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial — den­

na löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlönings-

reglementen men betecknas av kommittén såsom löneplan A — utgör resul­

tatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna

för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika

inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i

fråga örn löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet

inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas i löne-

planeförslaget, samtidigt som personalorganisationernas representanter för­

klarat sig kunna godtaga förslaget. I

I fråga örn de föreslagna nya löneplanernas byggnad lämnar kommittén

följande förklaringar oell påpekanden:

Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betän­

kande angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skill, sorn

vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minsk­

ning av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna

föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit

uttryck åt den meningen, atl antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn

till atl löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så

stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och

att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnads-

kostnadssplittringens storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering

och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplitt-

ringens storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har

kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna

allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i

nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande

övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, sorn

skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner

ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års

provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H»

och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter

samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss

anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstä­

verna A—I.

Även i fråga örn löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, till­

förlitliga utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan löne­

beloppen för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperings-

betänkandet refererade undersökningar synts tala för att någon minskning

av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av när­

mare utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvid­

lag öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nu­

varande interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spänn­

vidden har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter,

som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med

uppbyggandet av en jämn löneplan.

Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl före­

ligga att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i

lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna ut­

gångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella

höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgå­

ende avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska av-

löningsförstärkningen — borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller

närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löne-

planearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke

minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbets-

marknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika per­

sonalrepresentanters sida hava framställts önskemål såväl om en större ge­

nerell lönehöjning som ock örn en ökad löneförbättring för vissa löneklasser

eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna

biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något

större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka

utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis

ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggan­

de löneklasser, dels ock för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande

maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke

kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass be-

röres närmare i det följande.

För belysning av löneförbättringens storlek är vid betänkandet fogad

en tabell (bilaga 10), utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöneklass

inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper.1 Av nämnda tabell fram­

går, att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupper-

na inom en och samma löneklass, detta även örn man bortser från de ojämn­

heter, som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläg-

gets, respektive det rörliga tilläggets månadsbelopp. Särskilt mellan beloppen

1

Tabellen är såsom bilaga A fogad vid detta protokoll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

97

lör I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sam­

manhänger med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för när­

varande avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter

för uppbyggande av en jämn löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämn­

heter icke kunnat undvikas, vilken utgångspunkt som än valts för löneplane-

konstruktionen. Genom den minskning av spännvidden mellan A- och I-

grupperna, som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits nå­

gon utjämning av skillnaderna i löneförbättringsbelopp mellan å ena sidan

I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna.

Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30-

gradiga löneplanen skulle utbyggas nied fyra nya lönegrader, nr 31—34, med

samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad

har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig in­

placering av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan

B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsför-

stärkning eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas av­

veckling kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträf­

fande syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen

framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differen­

tiering av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppfattning i högre

lönegrad än den 30 :e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl

medveten örn, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra

inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller

eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan

vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även

med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån

vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för

ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kom­

mitténs mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjän­

ster, vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt

kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för stats­

förvaltningens ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställnings­

form ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar

— lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses på­

kallad, böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löne­

plan A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor örn ändrad

lönegradsplacering, föreslår kommittén icke tor närvarande inplacering av

någon befattning i någon av de nya lönegraderna.

Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nu­

varande, för vissa tjänstemän i chefs- eller (kinned jämförlig ställning av­

sedda löneplan A. Under löneplanen C. har kommittén hänfört de medelst

förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills

varit förenade med i avlöningsreglemcntena fastställda arvoden men för vilka

avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt regle­

rade. Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt

kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsför­

måner än lön ur tekniska synpunkter underlättats.

Saväl löneplan B som löneplan G hava i kommitténs förslag upptagits

utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga örn de i löneplan G

uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster.

Däremot äro lönebeloppen för de under den nya löneplanen B (nuvarande

löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräck­

liga skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fatal

Billan!/ lill riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 303.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, till-

lämpa en dyrortsgradering.

Beträffande löneplanerna B och C innebär kommitténs förslag icke någon

realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av löne­

beloppen genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg

samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med av­

rundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna inräk-

ning har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen -— be­

träffande löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna lönepla-

nebeloppen — med i runt tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rör­

ligt tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande

det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här

ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den

mån i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster

bör äga rum — en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organi­

satorisk art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till

prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken

kommittén längre fram ämnar återkomma.

Utformningen av löneplan C innebär i fråga örn ett fåtal tjänster en av­

vikelse från nyssnämnda regel örn en generell uppräkning av nuvarande löne­

belopp med 1,000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingst­

depåerna, vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7,500 och 9,500

kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i lönepla-

nen av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9,000, respek­

tive 11,000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk

och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestäm­

mas till samma belopp som för närvarande eller 30,000 kronor. För att de

nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda

verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad före­

slagna lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter

kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetill-

lägg av 1,000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar.

Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under special­

motiveringen till 57 § utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inpla­

cering i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befatt­

ningshavare vid statens vattenfallsverk -— överdirektören samt kraftverks-

direktörerna — vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem.

Avgivna yttranden. Det övervägande flertalet av de hörda ämbetsverken

hava lämnat kommitténs förslag till lönesättning utan erinran eller förkla­

rat sig böra tillstyrka detsamma. Vissa av dem, såsom generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, riksarkivet och lantbruksstyrelsen, hava härvid betonat, att

då till grund för förslaget legat en överenskommelse mellan kommittén, å ena,

och de i överläggningarna med kommittén deltagande personalrepresentan­

terna, å andra sidan, anledning för dem icke förefunnes att avstyrka för­

slaget, även om detsamma i och för sig kunde vara av beskaffenhet att för­

anleda erinringar. Andra ämbetsverk, såsom kammarrätten och generaltull­

styrelsen, hava såsom skäl för sitt understödjande av förslaget framhållit

bl. a. angelägenheten av att lönefrågan utan dröjsmål vinner sin lösning vid

1938 års riksdag. Några verk hava även pekat på de fördelar för tjänstemän­

nen i andra avseenden, som reglementsförslaget innebure, även örn den före­

slagna löneregleringen icke kunde sägas vara tillfredsställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

99

Tre ämbetsverk, nämligen länsstyrelsen i Malmöhus län, skolöverstyrelsen

och lantmäteristyrelsen hava direkt uttalat, att innan löneregleringsärendet

lörelägges riksdagen, en omarbetning av löneplansförslaget bör ske i syfte

att bättre tillgodose befattningshavarnas lönekrav.

I ett flertal utlåtanden hava närmare berörts de brister, som enligt veder­

börande myndighets mening vidlåda det föreliggande löneregleringsförslaget.

Sålunda har framhållits, att det dyrtidstillägg, som skall inräknas i den fasta

lönen, av kommittén föreslås alltjämt skola utgöra endast omkring hälften

av levnadskostnadernas stegring sedan år 1914. I verkligheten betydde

detta, att den inträdda reallöneförsämringen förklarades skola utgöra den

nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning av

fortsatt levnadskostnadsstegring skulle en ny reallöneförsämring inträda,

svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring. Den av kom­

mittén föreslagna löneförbättringen vore alltför obetydlig för att kunna anses

motsvara de förhoppningar, som statstjänstemännen med fog hade ställt på

en blivande lönereglering. Särskilt betänkligt vore förslaget, om det såges i

samband med det samtidigt föreslagna slopandet av barntilläggen. För ett

stort antal befattningshavare bleve löneförbättringen i stället en löneförsäm-

ring och förslagets värde för de statsanställda illusorisk. I avseende å fa­

miljeförsörjarna innebure förslaget en inkonsekvens i betraktande av de

statliga åtgärder, som numera i allt större omfattning vidtoges för stödjande

av såväl familjebildning som barnrika familjers existens. Någon skälig

kompensation kunde icke vinnas genom åtgärder på beskattningsväsendets

område. I detta sammanhang har ock pekats på de i jämförelse med stats-

tjänstemännens gynnsammare löneförmåner, som tillkomme industriarbetare

liksom ock tjänstemän inom bank- och försäkringsväsen samt de kommu­

nalt anställda tjänstemännen, särskilt Stockholms stads tjänstemän.

Det har vidare från olika håll anmärkts, att den föreslagna löneökningen

vore särskilt otillfredsställande för befattningshavare i högre lönegrader.

För dessa tjänstemän innebure löneregleringsförslaget en icke oväsentlig

försämring i jämförelse med det förslag, som framlades av 1928 års löne-

kommitté. Löneökningen i 15—27 löneklasserna vore mindre än i övriga

löneklasser, utan att kommittén anfört någon sakligt bärande motivering

härför. Från några verk har påpekats, att på grund av skiljaktigheter i

lönenivån inom statlig och enskild tjänst stor svårighet förelåge för ett äm­

betsverk att kunna konkurrera nied icke statliga företag om högre kvalifi­

cerade arbetskrafter. Statsmakterna syntes under senare år hava varit be­

nägna att förbise den för statsarbetets effektivitet stora betydelsen av att

till ledande befattningar erhålla högt kvalificerade innehavare. De högre

befattningshavarnas löneställning hade under de senaste årtiondena relativt

sett undergått en kontinuerlig försämring i jämförelse med andra befatt­

ningshavare. Statens lönepolitik beträffande de högre tjänstemännen hade

medfört betydande olägenheter för staten såsom företagare inom verksam­

hetsområden av teknisk och affärsbetonad karaktär.

Dessa eller liknande synpunkter hava kommit till synes i utlåtandena från

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, länsstyrelserna i Stockholms, Mal­

möhus samt Göteborgs och Bohus län, vattenfallsstyrelsen, generaltullstyrel­

sen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommers­

kollegium.

Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas:

Socialstyrelsen: Vid ett allsidigt bedömande av frågan örn lönebeloppens

storlek och rationella avvägning bar man bland annat att beakta såväl sociala

värderingssynpunkter som det statsfinansiella läget och dessa faktorers in­

verkan på utmätandet av tjänstemännens löner. Såväl i vårt land som i and­

ra länder torde den meningen vara förhärskande, att förhållandena närmast

före världskrigets utbrott bilda den utgångspunkt, till vilken utvecklingen av

levandskostnaderna m. m. bör återföras. Att likväl statstjänstemännens lö­

ner sedan kriget utmätts efter en skala, som endast givit ungefär halv kom­

pensation för stegringen i levnadskostnaderna, torde närmast få betraktas

som en reminiscens från den tid, då en plötsligt inträdd våldsam fördyring

av livsförnödenheterna ansågs motivera en ^knäppning av löntagarens lev­

nadsstandard. Häråt har även kommittén givit uttryck, då den säger sig icke

finna någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av

bördan av en dyrtid av den art, som inträffade som följd av världskriget.

Mot en sådan uppfattning framfördes emellertid redan på ett tidigt stadium

gensagor av svenska myndigheter, nationalekonomiska fackmän m. fl. På

den fria arbetsmarknaden dröjde det heller icke länge, förrän en mera verk-

lighetsbetonad uppfattning slog igenom, enligt vilken lönenivån omjusterades

efter det förändrade penningvärdet. Kommitténs förslag torde få anses be­

teckna ett partiellt medgivande åt det berättigade i sistnämnda uppfattning,

då det rörliga tillägget till lönen föreslagits framdeles skola utgöra tre fjärde­

delar av levnadskostnadernas stegring och icke hälften som förut.

Vid den fasta lönens bestämmande synes däremot kommittén lia i viss

mån förlorat ur sikte nyssnämnda utgångspunkt. Det dyrtidstillägg, som

inräknas i den fasta lönen, föreslås nämligen alltjämt skola utgöra endast

omkring hälften av levnadskostnadernas stegring sedan 1914. I verkligheten

betyder detta att den inträdda reallöneförsämringen förklaras skola utgöra

den nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning

av fortsatt levnadskostnadsstegring skulle inträda en ny reallöneförsämring,

svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring.

En jämförelse nied löneutvecklingen för privatanställda visar, att åtmin­

stone industriarbetare på den fria arbetsmarknaden nått en betydligt förbätt­

rad ställning, jämfört nied statstjänstemännen. Att detta skall, åtminstone i

det långa loppet, vålla allehanda svårigheter vid rekryteringen av statstjän-

stemannakåren synes nied skäl kunna göras gällande.

Vattenfallsstyrelsen: På grund av ett flertal omständigheter kan förslaget

till löneplan A icke anses såsom annat än ett provisorium av relativt kort

varaktighet. Även ett dylikt bär emellertid givetvis sin betydelse såsom möj­

liggörande ett snart genomförande av behövliga löneförbättringar.

Under den hypotetiska förutsättningen, att de till löneplanen A hänförliga

befattningarna vid statens vattensfallsverk kvarstå i sina nuvarande löne-

gradsplaceringar och att pensionsavdragen likaledes bibehållas oförändrade,

finner vattenfallsstyrelsen, att de föreslagna avlöningarna kunna anses vara

tillfredsställande och skäligt avvägda beträffande tjänstemän i de lägre löne­

graderna men att de äro i knappaste laget eller, i vissa fall, otillfredsställande

beträffande tjänstemän i mellangraderna samt avgjort för låga för tjänste­

män i de högre lönegraderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

101

Vattenfallsstyrelsen har riklig erfarenhet örn att statens hittillsvarande lö­

nepolitik beträffande de högre tjänstemännen medfört betydande olägenhe­

ter för staten såsom företagare inom ett verksamhetsområde av såväl teknisk

som även i hög grad affärsbetonad karaktär. Under de tio sista åren har ett

stort antal av vattenfallsverkets dugligaste ingenjörer i olika grader — med

antingen rent tekniska eller med därjämte kommersiella arbetsuppgifter —

lämnat verket för att tillträda högre avlönade befattningar i enskild eller

kommunal tjänst. Detta har icke blott vållat svårigheter i samband med åter­

besättandet av de sålunda ledigblivna befattningarna utan även väsentligt

förminskat möjligheterna att, vid uppkommande behov av att tillsätta än hög­

re befattningar, kunna rekrytera dessa på ett tillfredsställande sätt. Det är

givetvis uteslutet, att man skulle kunna från enskilda företag förvärva deras

mera dugliga män. Dessa förhållanden, som hota att förlama vattenfalls­

verkets verksamhet, kunna, om de få fortgå, komma att få synnerligen men­

liga följder för verkets ekonomiska resultat. För undvikande härav är det

nödvändigt, att verkligt betydande avlöningshöjningar vidtagas för befattnin­

garna i de högre lönegraderna.

Riksräkenskapsverket: Därest löneplanerna skulle bliva fastställda i en­

lighet med kommitténs förslag, finner riksräkenskapsverket angeläget fram­

hålla, alt den i kommitténs hemställan begärda utredningen rörande de änd­

ringar i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreg-

lementet, som må föranledas av civila avlöningsreglementet, måtte företagas

under vederbörligt beaktande av att de nya lönerna äro utmätta utan hän­

synstagande till den höjning av pensionsavdragen, som vid bibehållande av

nuvarande relation mellan statens och tjänstemännens andelar i pensions­

kostnaderna skulle bliva ofrånkomliga vid en mot de nya lönerna svarande

uppräkning av pensionerna. Det torde nämligen icke böra ifrågakomma, att

den knappa löneökningen skulle till största delen ånyo elimineras vid en i

samband med löneregleringen företagen omräkning av pensioner och pen-

sionsavdrag. Ett klargörande uttalande på denna punkt bör enligt riksrä-

kenskapsverkets mening gilias i den blivande lönepropositionen.

Lantmåteristyrelsen: Beträffande lantmäteristyrelsen underställd personal

synes i fråga örn befattningarna i de lägre lönegraderna, för vilka kommittén

tillstyrkt en relativt större löneökning än för tjänstemän i högre löneställning,

den föreslagna löneförhöjningen få anses jämförelsevis tillfredsställande, sär­

skilt som det övervägande antalet av denna personal är kvinnlig och således

erhåller viss kompensation genom rätten till uppfattning i högsta löneklass

inom vederbörande lönegrad. Vad åter angår de genom omfattande teoretisk

utbildning och utövad tjänsteverksamhet särskilt kvalificerade befattnings­

havarna såväl inom lantmäteristyrelsen som å lantmäterikontoren, tillgodoser

det framlagda förslaget icke de berättigade krav på en löneförbättring, som

enligt styrelsens mening måste anses föreligga.

Då lönekommittén funnit sig böra taga ortsgruppen I (stockholmsgruppen)

till utgångspunkt för löneplanearbetet och Stockholms stads befattningsha­

vare — för vilka i stort sett anställningskaraktär, pensionsförmåner, seme­

stervillkor m. m., ställa sig tämligen lika nied vad gäller för statens befatt­

ningshavare — efter flerårigt utredningsarbete fått sina löner reglerade så

sent som år 1937, synes ligga nära till hands alt förutsätta, alt förslaget

kommit alt resultera i någorlunda lika kontant Ilin för jämställd eller lik­

artad statlig och kommunal befattning i Stockholm. Så har dock ingalunda

blivit fallet beträffande högre tjänster.

Några ämbetsverk hava funnit anledning till erinran mot den tekniska ut­

formningen av löneplan A, på sätt framgår av följande:

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Socialstyrelsen: Kommittén borde med hänsyn till den konstaterade ök­

ningen i levnadskostnadsspänningen mellan billigaste och dyraste ort vid

de senaste ortsgrupperingarna hava föreslagit en ökad spännvidd mellan

lönebeloppens storlek i lägsta och högsta dyrortsgrupp, så mycket hellre

som kommittén själv konstaterat, att löneskillnaderna olika dyrorter emellan

vore icke oväsentligt större i lönesättningen på den industriella arbetsmark­

naden än i den statliga lönesättningen. Styrelsen funne sig böra i avvaktan

på den nya dyrortsgrupperingens resultat förorda en sådan omarbetning av

den föreslagna löneplanen i dyrortsavseende, att den s. k. »horisontella sam­

manpressningen» av löneplanen i skälig mån minskades.

Vidare borde sådan ändring av kommitténs förslag till löneplan vidtagas,

att dyrortstilläggen inom de löneklasser, där dessa tillägg underkastats re­

duktion, provisoriskt höjdes i skälig mån, intill dess resultaten av nästa dyr-

ortsgruppering förelåge, då tillfälle syntes erbjudas till en mera definitiv

lösning av frågan.

Skolöverstyrelsen: Beträffande konstruktionen av löneplan A syntes det

anmärkningsvärt, att den ökning av 6 enheter, som förefunnes beträffande

skillnadsbeloppen för envar av löneklasserna 1—22, därefter upphörde. Här­

igenom bleve lönebeloppen, särskilt för de högsta lönegraderna, ej oväsentligt

reducerade. Men ändå större inflytande för lönesättningen beträffande I-ort

hade den ringa spännvidden mellan denna ort och lägsta ortsgrupp, ett för­

hållande som ej förbättrats i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag,

oaktat den föreslagna utökningen av antalet ortsgrupper från 5 enligt det­

ta förslag till 9 enligt det nu föreliggande förslaget. Detta förhållande gjor­

de sig i lika grad gällande för alla löneklasser.

Lantbruksstyrelsen: Ämbetsverket funne det vara tvivel underkastat, om

kommitténs avvägning av lönerna för dyrorterna i jämförelse med de billi­

gare orterna vöre riktig och rättvis och om denna avvägning kunde bliva

bestående någon längre tid framåt. Resultatet av kommitténs förslag uti

denna del hade blivit en avsevärd försämring i löneförmånerna för de högre

tjänstemännen å dyrorterna i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag.

I ett vid generalpoststyrelsens utlåtande fogat särskilt uttalande har

verkets chef, generaldirektören A. Örne uttalat önskemålet örn att löneplan

A borde mot toppen få en brantare stigning, så att befordran till tjänst i nå­

gon av de högsta lönegraderna bomme att medföra en väsentligt högre

löneställning än enligt förslaget. Samma uppfattning har likaledes kommit

till uttryck i ett vid domänstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande av

chefen för detta verk, generaldirektören G. Kuylenstierna. I

I ett par utlåtanden, nämligen från statskontoret och lantmäteristyrelsen,

hava gensagor riktats mot kommitténs tanke att tillämpa förordnandesyste­

met vid tillsättning av byråchefsbefattningarna inom statsförvaltningen. Så­

lunda anför härutinnan statskontoret:

Ämbetsverket vill icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att

chefsbefattningarna med fullmakt inom den centrala statsförvaltningen i

vidgad omfattning utbytas mot förordnandetjänster på viss tid. Däremot

kan ämbetsverket icke finna tillrådligt, att förordnandesystemet utsträckes

jämväl till byråchefsgraden inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret

vill erinra örn den säregna ställning inom vårt förvaltningsväsen, som de

centrala ämbetsverken intaga. Inom dessa ämbetsverk utgör nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr

263

-

103

tjänstegrad den organisatoriska grundstommen. Innehavarna av byråchefs­

tjänsterna — vilka hava att deltaga i vederbörande ämbetsverks beslut och

i ansvaret för dem —- äro för närvarande anställda medelst fullmakt och

kunna följaktligen icke skiljas från sina tjänster annat än efter domstols

beslut. Denna anställningsform har av ålder — och såvitt statskontoret kan

finna med rätta — ansetts som ett skydd för befattningshavarnas självstän­

dighet i tjänstens utövande och för frihet från åsiktstryck utifrån. Därest

sagda fullmaktsbefattningar skulle i större eller mindre utsträckning ut­

bytas mot tjänster på förordnande, föreligger fara för en så småningom in­

trädande rubbning i angivna hänseende, vilket i längden skulle kunna på ett

betänkligt sätt inverka på de centrala ämbetsverkens ställning. Trots de

fördelar ur arbetssynpunkt, som kunna vara förenade med möjligheten till

större rörlighet inom byråchefsgraden, måste statskontoret fördenskull av­

styrka ett fullföljande av lönekommitténs uppslag på denna punkt. Den

differentiering i lönehänseende, som även statskontoret anser önskvärd,

bör enligt ämbetsverkets mening vinnas genom att — på motsvarande sätt

som på sin tid skedde beträffande sekreterartjänsterna inom de centrala äm­

betsverken —- efter närmare utredning de nuvarande befattningarna inom

trettionde lönegraden uppdelas på tvenne lönegrader inom ramen för den av

lönekommittén föreslagna löneplanen A.

I förutnämnda särskilda yttrande har generaldirektören Örne berört sam­

ma fråga. Han yttrar:

Kommitténs principiella ståndpunkt till frågan om utsträckt tillämpning

av anställningsformen »förordnande» för statsförvaltningens ledande befatt­

ning kan enligt min mening icke generellt godtagas. Det finnes åtskilliga le­

dande befattningar i statens tjänst, vilka ha en i huvudsak teknisk uppgift.

För innehavarna av dessa befattningar är ett förordnande på viss tid en

lämplig anställningsform. Detsamma kan sägas även örn chefsbefattningar­

na i de affärsdrivande verken och några andra verk. Härav får emellertid

icke dragas den slutsatsen, att flertalet byråchefs- och andra jämförliga be­

fattningar ens inom affärsverken böra tillsättas medelst förordnande på viss

tid. Starka skäl tala tvärtom för att bibehålla den fasta anställningsformen

i stor utsträckning inom dessa verk liksom inom förvaltningen i övrigt.

Under nu i våld land rådande förhållanden synes visserligen en lösligare

anställningsform för de befattningshavare, som lia till uppgift att inom stats­

förvaltningen i främsta rummet vara saklighetens och laglighetens bevakare,

icke innebära några större risker. För ögonblicket skulle det väl knappast

medföra någon fara för rättssäkerheten att ombilda även domarbefattnin­

garna till förordnandetjänster. Men tiderna kunna ändras. Ett demokra­

tiskt samhälle, som vill betrygga sin fortvara som demokrati, bör därför

förfara med den yttersta varsamhet, då det gäller att rubba på den garanti

för objektivitet och självständighet, som sådana ämbetsmäns oavsättlighet

är ämnad att utgöra och i verkligheten också utgör.

Enligt min mening kan den viktiga frågan örn en förbättrad ekonomisk

kompensation åt byråcheferna och med dem i fråga örn ansvar närmast

jämförliga högre befattningshavare icke, med bibehållande av nuvarande

anställningsform, lösas utan i samband med fastställandet av den löneplan,

varom här är fråga.

1 detta sammanhang må slutligen nämnas, att vattenfallsstyrelsen fram­

ställt anmärkning mot den av kommittén avsedda löneställningen för gene-

raldirektörsbefattningen vid statens vattenfallsverk. Den minskning i lö-

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Departements­

chef en.

neförmånerna, kommittén ifrågasatt beträffande chefsbefattningarna vid två

statsverk, hos vilka karaktären av affärsverksamhet i konkurrens med en­

skilda företag vore starkast betonad, kunde enligt ämbetsverkets mening icke

anses på något sätt motiverad. I förutnämnda särskilda yttrande har gene­

raldirektören Kuylenstjerna givit uttryck för en liknande mening.

I likhet med lönekommittén finner jag det lämpligt, att vid den nu före­

stående löneregleringen de fasta lönerna uppräknas till en mera aktuell lev-

nadskostnadsnivå än den, på vilken de i gällande löneplaner upptagna löne­

beloppen grunda sig. Att härvid som utgångspunkt valts 1935 års genom­

snittliga levnadskostnader, motsvarande indextalet 156 på nuvarande index­

skala, föranleder ej heller någon erinran från min sida. Härigenom skulle

10 procent av nuvarande dyrtidstillägg komma att inräknas i de fasta löne­

beloppen. Jag tillstyrker även förslaget att tjänstemännen genom förbehåll i

avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med

minst 10 procent, räknat från nyssnämnda utgångsläge, efter prövning av

Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya, genom

löneregleringen förhöjda lönebeloppen med högst 5 procent.

Jag anser mig också böra biträda den avvägning av den reella löneförbätt­

ringen, som innefattas i kommitténs förslag till löneplan för tjänstemän i all­

mänhet (löneplan A). Såsom i betänkandet framhållits, utgör detta förslag

resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda represen­

tanterna för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning

av olika meningar inom kommittén och bland personalrepresentanterna upp­

nått enighet rörande lönebeloppens avvägning i löneplansförslaget. I anled­

ning av vad vissa ämbetsverk anfört beträffande omfattningen av den före­

slagna löneförbättringen må framhållas, att visserligen — såsom kommittén

själv anmärkt — denna förbättring kan betraktas såsom måttlig, men att

kommitténs reglementsförslag är ägnat att bereda tjänstemännen betydande

fördelar i andra hänseenden.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan, huru vid en blivande revi­

sion av tjänste- och familjepensionsbestämmelserna pensionsavdragen må

böra avvägas, är ett spörsmål, till vilket ståndpunkt nu svårligen kan tagas.

Mot den tekniska konstruktionen av löneplanen A synes mig någon er­

inran icke vara att göra. Jag biträder alltså även förslaget, att ifrågavarande

löneplan utbygges med fyra nya lönegrader. I avseende å löneskillnaden

mellan olika dyrorter har socialstyrelsen anmärkt, att kommittén bort,

med hänsyn till konstaterad ökning i levnadskostnadsspänningen mel­

lan billigaste och dyraste ort vid de senaste ortsgrupperingarna, hava före­

slagit en ökad spännvidd mellan lönebeloppen för lägsta och högsta dyrorts-

grupp. Även lantbruksstyrelsen har ställt sig tvivlande rörande det rättvisa

i den av kommittén gjorda avvägningen av lönebeloppen för dyrorterna i jäm­

förelse med de billigare orterna. Såsom lönekommittén framhållit, saknas

emellertid i avvaktan på verkställandet av en ny dyrortsgruppering säkra

hållpunkter för bedömande av den nuvarande levnadskostnadssplittringens

Kungl. Mcij:ts proposition nr 263.

105

storlek — av kommittén verkställda undersökningar tyda närmast på att en

minskning av denna inträtt under de senaste åren — och därmed också föl­

en rubbning av nuvarande interlokala lönerelationer. Jag ansluter mig för­

denskull till kommitténs förslag beträffande lönespännvidden. Ej heller

har jag något att erinra mot lönekommitténs fördelning av lönebeloppen i

löneplanen på nio ortsgrupper.

Den i kommittéförslaget upptagna löneplanen B, vilken motsvarar den nu­

varande dyrortsgraderade löneplanen A i allmänna civilförvaltningens av-

löningsreglemente, har upptagits utan dyrortsgradering. Jag har icke någon

invändning att framställa häremot.

Jag biträder likaledes kommitténs förslag till avvägning av lönebeloppen

såväl i löneplan B som i löneplan C. Detta förslag innebär, att nu gällande

lönesatser i allmänhet underkastats en uppräkning med omkring 1,000 kro­

nor, vilken är av väsentligen formell karaktär och ungefärligen motsvarar

nu utgående dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Lönekommittén har i samband med sin redogörelse för utbyggnaden upp­

åt av löneplan A med vissa nya lönegrader fört på tal den vid olika till­

fällen diskuterade frågan angående löneställningen för byråchefstjänsterna

inom statsförvaltningen och därvid framhållit, att de nya lönegraderna av

kommittén icke avsetts för en differentiering i lönehänseende av dylika tjän­

ster liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30:e av

vanliga administrativa tjänster. I den mån för en del byråchefstjänster —

liksom också för vissa andra inom den nu gällande löneplanen B upptagna

befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifi­

kationer — en högre löneställning kunde vara behövlig än den, som med

nuvarande lönegradsplacering vunnes med den enligt kommitténs förslag till

löneplan höjda lönenivån, borde denna enligt kommitténs mening komma till

stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas genom

förordnande, en anställningsform, som kommittén ansåge överhuvud böra

vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande poster.

Den av kommittén sålunda väckta frågan örn en vidgad tillämpning av

förordnandesystemet vid tillsättandet av de ledande posterna inom statsför­

valtningen torde icke nu behöva upptagas till närmare behandling utan

bör övervägas i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.

Med den ståndpunkt jag intagit till kommitténs förslag angående löne-

planernas konstruktion finner jag icke anledning frångå vad kommittén

föreslagit beträffande löneställningen för cheferna för statens vattenfalls-

verk och domänverket. I enlighet med vad kommittén föreslagit förutsätter

jag emellertid, att de nuvarande innehavarna av befattningarna genom per­

sonliga lönetillägg hållas skadeslösa för den sänkning av lönen, som vid bi­

fall till förslaget .skulle inträda.

I enlighet med den princip, som ligger till grund för den av lönekommittén

utarbetade löneplanen C, skulle lagbyråcheferna i departementen, vilka till­

sättas genom förordnande tills vidare med arvode av 12.000 kronor för år

jämte provisorisk avlöningsförstärkning. komma att inplaceras i lönegrad

106

Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

5 med ett årligt lönebelopp av 13,000 kronor. I en till Kungl. Maj:t ingiven

promemoria hava samtliga lagbyråchefer i justitiedepartementet — under

erinran att det nuvarande arvodet avsetts skola ungefär motsvara slutlönen

i byråchefs- och rådsgraden — framhållit, att vid ett godkännande av kom­

mitténs lönegradsplacering löneställningen för lagbyråcheferna skulle kom­

ma att undergå en relativ försämring i förhållande till löneställningen för

med fullmakt tillsatta tjänstemän i råds- och byråchefsgraderna, i det att det

nya arvodet 13,000 kronor med 500 kronor underslege slutlönen å I-ort i

rådsgraden. Med hänsyn härtill har ifrågasatts lagbyråchefernas inplace­

ring i lönegraden C 6. Förevarande spörsmål torde få upptagas till när­

mare prövning vid revisionen av tjänsteförteckningen.

3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna tillåter jag mig hänvisa

till vad kommittén härutinnan anfört å sid. 92—252 av betänkandet. Jag

kommer i det följande allenast att beröra sådana stadganden i förslaget,

beträffande vilka jag på grund av i de avgivna yttrandena gjorda erinringar

eller av annan anledning funnit skäl vidtaga jämkningar av formell eller

saklig innebörd eller ansett särskilda uttalanden från min sida vara på­

kallade.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1—2 mom. Enligt den av 1936 års lönekommitté föreslagna lydelsen av

1 § 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen

bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlö­

ningsreglementet skall äga tillämpning. För angivande av de befattningar,

vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämp­

ningsområde, har kommittén icke tänkt sig någon särskild författning be­

hövlig. Det har ansetts tillfyllest, att de verk och befattningar, vilkas löne­

förhållanden skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma

fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet -— för varje verk

angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse

örn tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den

där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Majit

— givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut -—- har kom­

mittén velat vinna, att den formella avfattningen av förteckningen icke skulle

behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsregle-

mentets godkännande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i regle­

mentets tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av ti­

digare befintliga tjänster o. s. v. Samma ordning har i praktiken följts även

under de nuvarande reglementenas giltighetstid med stöd av av riksdagen givna

bemyndiganden för Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i tjänsteförtecknin-

garna till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlö-

Kanal. Maj.ts proposition nr 263-

107

ningsreglementen, som kunna föranledas av riksdagens beslut. En dylik

ordning har ansetts så mycket mindre kunna giva anledning till erinran, som

befattningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befatt­

ningarna vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och pla­

cering i lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Majit och riks­

dagen fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning.

Beträffande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett

någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande

av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar

hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande

avlöningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteför­

teckningen upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande

verk genom Kungl. Majits brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jäm­

väl för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegrads-

placering liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21 :a och högre

lönegrader, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk

upprättad personalförteckning. Någon förändring har icke ansetts böra ske

beträffande den Kungl. Majit för närvarande tillkommande befogenheten att

fastställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20 :e eller lägre löne­

grad.

I enlighet med det anförda har lönekommittén i 1 § 2 mom. intagit ett stad­

gande av innehåll, att antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes

genom en av Kungl. Majit och riksdagen för verket fastställd personalför­

teckning, dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid post­

verket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattensfallsverk och domän­

verket skall bestämmas av Kungl. Majit.

För min del finner jag den av lönekommittén föreslagna anordningen

lämplig och jag anser mig därför böra förorda densamma. I enlighet här­

med har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det förslag till civilt av­

löningsreglemente, vars föreläggande för riksdagen jag nu förordar.

Såsom framgår av lönekommitténs uttalande å sid. 252—253 av betänkan­

det, har emellertid lönekommittén, utan att ingå på någon realprövning av

lönegradsplaceringarna, verkställt en överarbetning av tjänsteförteckningarna

till de nuvarande avlöningsreglementen, som skulle ersättas av civila avlö-

ningsreglementet, och därvid — med de ändringar, som betingas av de före­

slagna nya löneplanernas uppställning, och med i sak oförändrade men till

de nya löneplanerna anslutna lönegradsbeteckningar •— sammanfört för­

teckningarna till en enda, vid kommitténs reglementsförslag såsom bilaga

fogad tjänsteförteckning. Uti denna tjänsteförteckning hava även upptagits

de vid allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande verk förefint­

liga förordnandetjänsterna, vilka enligt kommitténs reglementsförslag skulle

hänföras till en särskild löneplan, löneplan G. Beträffande förteckningens

uppställning och befattningarnas benämningar hava vissa mindre jämkningar

och omredigeringar vidtagits i förenklande syfte. Frågan örn en mera vitt-

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

gående förenkling av såväl tjänstebenämningar som uppställningen av tjänste-

förteckningen har kommittén ansett lämpligen kunna upptagas till prövning

i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.

Ifrågavarande av kommittén upprättade tjänsteförteckningsförslag synes

mig i avseende å uppställning m. m. vara ägnat att tjäna såsom förebild för

avfattningen av den tjänsteförteckning, som Kungl. Maj:t jämlikt stadgandet

i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf skulle äga fastställa. Det­

samma torde få såsom bilaga (bilaga B) fogas vid dagens protokoll.

Med den ståndpunkt jag i det följande intager i fråga örn tidpunkten för

reglementets ikraftträdande, erfordras icke nu något riksdagens beslut med

avseende å de personalförteckningar, som skola bilda det reella underlaget

för tjänsteförteckningen, såvitt angår befattningarnas inplacering i lönegrad.

3 mom. Lönekommittén har uttalat sig för att en utredning måtte verk­

ställas i syfte att klarlägga, dels i vad mån tjänster böra tillsättas genom

fullmakt respektive genom konstitutorial, dels ock på vilka myndigheter

det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika

tjänstegrader vid de särskilda verken. Till vad kommittén härutinnan an­

fört hava statskontoret och riksräkenskapsverket givit sin anslutning. Då

jag delar kommitténs mening rörande behovet av en sådan utredning,

torde jag i sinom tid få återkomma till detta spörsmål.

1 detta sammanhang torde jag ock böra erinra om att arméförvaltningen

i sitt yttrande över kommittéförslaget berört frågan örn förändrad anställ­

ningsform för departementens expeditionschefer i syfte att få undanröjda de

olägenheter, som enligt ämbetsverkets mening äro förenade med att ordinarie

befattning i 30 :e eller lägre lönegrad, som innehaves av expeditionschef, mås­

te i åratal eller så länge expeditionschefsförordnandet varar uppehållas genom

vikarier. Ämbetsverket har anvisat olika utvägar till frågans lösning. Den

väckta frågan påkallar icke prövning i detta sammanhang.

2 §. Avlöning.

2 mom. I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension

med lön, som gjordes i 1934 års pensionsproposition (nr 222, sid. 105—106),

har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en

bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, örn

och i vad mån tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära

tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vid­

kännas avdrag å lönen; dock att sådant avdrag ej må ske på grund av pen­

sion, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av

försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. Formuleringen

ansluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie be­

fattningshavare vid nyreglerade verk intaget liknande stadgande.

Enligt bestämmelserna i 11 § av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete samt motsvarande paragraf i förordningen den 18

juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär-

Kungl. Majlis proposition nr 263.

109

tjänstgöring gäller att, om för skadad person lön är bestämd i författning

eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lö­

nen avdrag må göras för livränta enligt nämnda författningsrum, lönen skall,

till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta,

anses utgöra understöd på grund av olycksfallet. Dock må livränta utgå om

och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda. Detsamma gäller

ock beträffande person, berättigad till livränta enligt lagen den 14 juni 1929

om försäkring för vissa yrkessjukdomar. I följd härav gäller för närvaran­

de, att till ordinarie tjänsteman, som åtnjuter lön från vederbörande verk

och på grund av bestämmelserna i någon av nämnda författningar sam­

tidigt är berättigad lill livränta, livräntan icke utbetalas, enär avdrag å

tjänstemans lön på grund av livränta icke är stadgad i nu gällande avlö-

ningsförfattningar för ordinarie befattningshavare; dock äger riksförsäk-

ringsanstalten besluta om livräntas utbetalande, om och i den mån särskilda

förhållanden sådant påkalla.

Vid ett bifall till lönekommitténs föreliggande förslag skulle livränta all­

tid komma att utgå, medan i stället frågan, huruvida tjänstemannen av

denna anledning skulle hava att vidkännas löneavdrag, skulle underställas

Kungl. Maj:ts prövning. I de av riksförsäkringsanstalten och järnvägssty­

relsen över kommitténs betänkande avgivna yttrandena har påpekats, att

stadgandet skulle föranleda hänskjutande till Kungl. Majlis prövning av ett

stort antal dylika ärenden av jämförelsevis ringa betydelse. Därjämte har

särskilt från järnvägsstyrelsen framhållits, att livränta i allmänhet icke bör

utgå till befattningshavare, som åtnjuter lön å ordinarie befattning.

I anslutning härtill hava olika förslag till ändring av kommittéförslaget

framförts. Sålunda ifrågasätter riksförsäkringsanstalten som ett första al­

ternativ, att stadgandet i 2 § 2 mom. av kommittéförslaget modifieras där­

hän, att avdrag å lön för livränta, som av riksförsäkringsanstalten beslutats

enligt ovannämnda författningar, skulle ske automatiskt med livräntans

hela belopp, dock med rätt för vederbörande verk att härifrån medgiva un­

dantag, där särskilda skäl föreiåge. Med hänsyn till de olägenheter, som

dock skulle vara förenade med att utbetalningar härigenom bomme att ske

från två olika myndigheter, ifrågasätter anstalten som ett andra alternativ,

att nuvarande ordning bibehålies och att sålunda från stadgandet i kom­

mittéförslagets 2 § 2 mom. uteslutes livränta, som utgår enligt olycksfalls­

försäkringslagen. Även järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava ut­

talat sig i överensstämmelse med sistnämnda alternativ.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för sistnämnda alter­

nativ, vilket skulle innebära, att den nuvarande ordningen bibehålies. Liv­

ränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle alltså icke utgå i det fall, att

tjänstemannen åtnjuter lön enligt civila avlöningsreglementet med ett mot

livräntan minst svarande belopp, för så vitt icke riksförsäkringsanstalten fin­

ner skäl besluta, att livränta skall utbetalas. Däremot bör enligt min mening

frågan, huruvida avdrag å lön skall ske, därest tjänsteman är berättigad

att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd, i enlighet

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 263.

med kommitténs förslag i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts pröv­

ning. På grund härav har jag vidtagit en ändring av ordalydelsen i före­

varande moment. Jag förutsätter, att vid bifall till milt förslag en liknande

ordning kommer att stadgas i avlöningsförfattningarna för icke-ordinarie

personal samt att ändring vidtages i de reduktionsregler, som för närvarande

innefattas i tjänstepensionsreglementena.

3 mom. Under förevarande moment har lönekommittén föreslagit, att avlö­

ning skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med

den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag

tjänstemannen frånträder densamma. Där avgång sker på grund av döds­

fall och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande,

skulle dock enligt förslaget gälla, att lön jämte i förekommande fall rörligt

tillägg utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter tjänsteman­

nens frånfälle. Samtidigt förutsätter kommittén, att sådan förändring vid­

tages i allmänna familjepensionsreglementet, att familjepension för tjänste­

man, som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter frånfället.

Genom berörda stadgande har kommittén velat bereda den efterlevande

familjen något ökat ekonomiskt stöd under den allra första tiden efter döds­

fallet. Kommitténs förslag i förevarande del sammanhänger med den om­

läggning av begravningshjälpen, som kommittén föreslår under 40 § och som

innebär, att begravningshjälp skall utgå med ett för alla tjänstemän lika be­

lopp, 400 kronor.

En ledamot av kommittén, herr Hansson, har icke velat biträda försla­

get, i vad det avser utbetalande av lön och rörligt tillägg efter dödsfallet.

I de över betänkandet avgivna yttrandena hava framställts vissa anmärk­

ningar mot utformningen av stadgandet i 3 mom. Sålunda har av riksför-

säkringsanstalten, kommerskollegium och lotsstyrelsen framhållits, att in­

dragning av familjepension under en månad och dess ersättande med avlö­

ning skulle betyda, att avlöningen icke bleve tillförsäkrad de familjepensions­

berättigade personligen, vilket däremot vore fallet beträffande familjepen-

sionen. Vidare hava telegrafstyrelsen och kammarrätten anmärkt, att i så­

dana undantagsfall, då familjepensionen till beloppet överstege tjänsteman­

nens lön vid frånfället — vilket kunde bliva fallet i fråga örn barnrika fa­

miljer — det högre beloppet borde under alla omständigheter utgå. Tele­

grafstyrelsen har ock fäst uppmärksamheten på att en ändring av allmänna

familjepensionsreglementet i den av kommittén avsedda riktningen näppeligen

kunde bliva gällande gentemot befattningshavare, å vilka reglementet redan

blivit tillämpligt. Slutligen har järnvägsstyrelsen påpekat, att vid statens

järnvägar funnes ett stort antal tjänstemän, som övergått med statens över­

tagande av enskilda järnvägar och som kvarstode i de pensionskassor, i vilka

de på grund av sin tidigare egenskap av tjänstemän vid enskild järnväg vore

delägare. Då familjepensionen för dylika tjänstemän utginge från den dag,

som vederbörande enskilda kassa föreskreve, borde från den efter dödsfal­

let utgående avlöningen för en månad avdragas vad för motsvarande tid

utginge i pension jämte därå utgående pensions- och dvrtidstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Ill

I betraktande av de sålunda gjorda erinringarna anser jag mig icke kunna

förorda den av kommittén föreslagna anordningen, att där familjepensions-

berättigade anhöriga finnas, låta lönen utgå under en månad efter dödsfallet

och uppskjuta familjepensionens utbetalande under motsvarande tid, utan

torde liksom hittills böra stadgas, att lönen skall utgå till och med den dag

tjänstemannen frånträder sin befattning. Vid sådant förhållande har jag

ock hyst tvekan, huruvida icke bestämmelserna angående begravningshjälp

borde utformas i närmare anslutning till vad som nu gäller.

Emellertid finner jag kommitténs förslag att söka bereda pensionsberät-

tigade efterlevande efter tjänsteman, som avlider medan han är i tjänst, ett

något större ekonomiskt stöd under den första tiden efter dödsfallet än vad

familjepensionen utgör vara synnerligen behjärtansvärt. Jag har därför

sökt finna en utväg för frågans lösning, som, utan att åvägabringa någon

egentlig förändring i de föreslagna bestämmelsernas sakliga innebörd, un­

danröjer de av ämbetsverken anmärkta olägenheterna. Mitt förslag går ut

på att, där tjänsteman vid sitt frånfälle efterlämnar familjepensionsberät-

tigade efterlevande, familjepensionen i varje fall lämnas orubbad och så­

lunda, i enlighet med bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglemen

tet, börjar utgå från och med dagen näst efter den, då befattningshavaren

avlidit, men att den av kommittén under 40 § föreslagna begravningshjälpen

i de fall — till antalet det övervägande flertalet — då familjepensionen un­

derstiger tjänstemannens lön för en månad jämte därå utgående rörligt till-

lägg vid tiden för dödsfallet, ökas med ett belopp motsvarande .skillnaden.

Detta skillnadsbelopp skulle alltså utgöra en del av själva begravningshjäl­

pen.

Mot en sådan anordning skulle visserligen kunna göras den invändningen,

att begravningshjälpen i regel icke torde kunna av vederbörande redogörare

uträknas och utbetalas, förrän familjepensionens belopp blivit av den pen-

sionsbeviljande myndigheten fastställt. Jag finner dock denna invändning

icke böra tillmätas avgörande betydelse, alldenstund familjepensionen i allt

fall måste bestämmas tämligen kort tid efter dödsfallet. För övrigt synes

det icke böra föreligga hinder för att, där så påfordras, omedelbart efter

dödsfallet utbetala den del av begravningshjälpen, 400 kronor, som enligt det

av kommittén föreslagna stadgandet under 40 § under alla förhållanden

skall utgå.

Den nu ifrågasatta anordningen skulle såsom redan antytts äga tillämp­

ning å de befattningshavare, för vilka familjepensioneringen är ordnad ge­

nom allmänna familjepensionsreglementet. En motsvarande anordning sy­

nes emellertid även kunna äga tillämpning å sådana i civila avlöningsregle-

mentet avsedda befattningshavare, vilkas familjepensionsförhållanden, så­

som fallet är exempelvis beträffande vissa från enskilda järnvägar övertagna

befattningshavare vid statens järnvägar, äro ordnade enligt andra bestäm­

melser än som innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.

Bestämmelserna i 2 § 3 mom. samt i 40 § hava avfattats i enlighet med de

grunder jag nu utvecklat. Till vissa detaljfrågor återkommer jag under 40 §•

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttnings-

skyldighet m. m.

2—3 mom. Gällande bestämmelser angående tjänstemans skyldighet att

låta förflytta sig hava av lönekommittén omarbetats dels i syfte att åstad­

komma större enhetlighet i föreskrifterna på detta område, dels ock att be­

reda större möjlighet för vederbörande myndigheter att på ett rationellt sätt

utnyttja den ordinarie arbetskraften. Enligt kommitténs förslag skulle tjänste­

man, oavsett huruvida han erhållit fullmakt å sin befattning eller han till­

satts genom konstitutorial, vara skyldig att låta förflytta sig till annan sta-

tioneringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock,

därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å

vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Detta generella stadgande

skulle dock icke vara tillämpligt å domare. Sådan tjänsteman skulle alle­

nast vara pliktig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den

lönegrad han tillhör, varvid såsom förutsättning skulle gälla, att Kungl.

Majit finner organisatoriska skäl sådant påkalla.

Mot den utvidgning av förflyttningsskyldigheten, som förslaget i jämförelse

med nuvarande bestämmelser innebär, har, såsom framgår av de vid be­

tänkandet fogade särskilda yttrandena, en av de delegerade för lönenämnder-

na samt två personalrepresentanter anmält avvikande meningar, i det att de

ansett förflyttningsskyldighet icke böra stadgas för befattningshavare, som

innehava fullmakt å sina tjänster. Personalrepresentanterna hava såsom

stöd för sin mening åberopat stadgandet i § 36 regeringsformen.

Avgivna yttranden. Kommitténs förslag till bestämmelser angående tjänste­

mans förflyttningsskyldighet har rönt gensagor från ett antal ämbetsverk,

nämligen Svea hovrätt, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, länsstyrelser­

na i Stockholms och Malmöhus län, statskontoret, kammarrätten, riksarkivet,

större akademiska konsistoriet i Uppsala, större akademiska konsistoriet i

Lund — som bl. a. hänvisat till ett av professorn G. R. Malmgren avgivet sär­

skilt yttrande i ämnet — lantbruksstyrelsen samt lantmäteristyrelsen. Vissa

av dessa verk hava därvid åberopat vad i frågan anförts av de nyssnämnda

personalrepresentanterna. Ur de avgivna uttalandena må följande anföras:

Svea hovrätt: Enligt hovrättens mening går kommitténs förslag längre

än som kan anses förenligt med § 36 regeringsformen. Det av kommittén

åberopade förhållandet, att tjänstemännen skulle äga efter fritt val bestäm­

ma huruvida de ville underkasta sig det nya reglementets villkor och före­

skrifter, saknar betydelse för frågan örn förslagets grundlagsenlighet. Dylik

underkastelse är ej att likställa med sådan ansökan örn förflyttning som av­

ses i § 36 regeringsformen. Väl kan den anses innefatta ett generellt avstå­

ende från rätten att åberopa förbudet mot förflyttning utan egen ansökan,

men detta förbud är stadgat i syfte att tillgodose ej blott den enskilde tjänste­

mannens bästa utan även betydelsefulla allmänna intressen, över vilka den­

ne ej äger disponera. Sant är att, särskilt under senare år, föreskrifter med­

delats vilka ej stå i överenstämmelse med grundlagsbudet i fråga, men detta

synes ej utgöra tillräckligt skäl för att även nu, då en reglering av allmän

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

113

räckvidd och mera slutgiltig art skall träffas, åsidosätta vad hänsynen till

grundlagens helgd kräver. Hovrätten hemställer därför att i samband med

förevarande ämnes fortsatta prövning frågan örn ändring av § 36 regerings­

formen upptages till övervägande.

De särskilda regler beträffande förflyttningsskyldighet för hovrätternas be­

fattningshavare, som återfinnas i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) och

enligt vilka sådan skyldighet åligger de i graden yngre framför de äldre, böra

enligt hovrättens mening alltjämt bibehållas.

Statskontoret: Ämbetsverket finner det tveksamt, i vad mån avlönings-

reglementenas bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningsskyldighet

äro förenliga med den princip om ordinarie ämbets- och tjänstemäns oav-

sättlighet, som fastslagits i § 36 regeringsformen. Som motivering för den

föreslagna utsträckningen av förflyttningsskyldigheten har lönekommittén

åberopat behovet av möjlighet för verksmyndiglieterna att rationellt utnyttja

de ordinarie arbetskrafterna. Härtill genmäler statskontoret, att redan för

närvarande förflyttningsskyldighet föreligger i de fall, då förflyttningen på­

kallas av organisatoriska skäl eller då fråga är örn ämbetsverk med tillhö­

rande lokalförvaltning. Det behov av förflyttning, som härutöver kan vara

för handen, är, såvitt ämbetsverket kan finna, ytterst obetydligt. Det på­

pekas ock, att överhuvud taget den redan nu förefintliga förflyttningsskyl­

digheten för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken endast i sällsynta un­

dantagsfall tagits i anspråk.

På dessa skäl och under åberopande i övrigt av vad statskontoret anfört

mot lönekommitténs förslag örn förordnandesystemets utsträckning till byrå-

chefsgraden finner sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka förslaget om ut­

ökad förflyttningsskyldighet. I varje fall anser statskontoret, att vidgad

skyldighet i sådant hänseende icke bör åläggas tjänsteman, vilken har full­

makt å sin befattning.

Kammarrätten: Frågan örn tjänstemännens förflyttningsskyldighet kan

icke avfärdas på det summariska sätt, som kommit till synes i det förelig­

gande förslaget. Lika viktigt som det är, att förflyttningsskyldigheten icke så

begränsas, att svårigheter uppstå att på ett rationellt sätt använda den före­

fintliga arbetskraften, lika viktigt är det, att bestämmelser förefinnas, som

skydda tjänstemännen mot förflyttning utan saklig anledning. Så länge

stadgandet i § 36 regeringsformen kvarstår måste redan ur rent principiell

synpunkt motstånd resas mot kommitténs förslag till utvidgning av förflytt­

ningsskyldigheten. Kammarrätten kan med hänsyn härtill icke tillstyrka

kommitténs förslag till ändring av nu gällande bestämmelser.

Större akademiska konsistoriet i Lund (professor Malmgren): Enligt § 36

regeringsformen är det lika litet tillåtet att transportera befattningshavare till

annan tjänst »utan efter egna ansökningar» som att avsätta dem, och detta

förbud gäller uttryckligen ej blott domare, utan »alla andra ämbets- och tjän­

stemän än de i föregående § nämnda» (d. v. s. förtroendeämbetsmännen).

Stadgandet är utan all fråga i denna kategoriska och onyanserade formu­

lering olämpligt och omodernt. Det hade för länge sedan bort reformeras.

Så har emellertid icke skett. Det kvarstår oförändrat sedan 1809. Man har

i stället försökt komma ifrån det genom mer eller mindre advokatoriska bort-

förklaringar. Man har sålunda tolkat del såsom syftande allenast på sådana

befattningar, vilkas innehavare vore försedda med fullmakt. Det saknar i

delta sammanhang intresse, huruvida en dylik begränsning kan anses till­

fyllestgörande motiverad. När det gäller förflyttning har man nämligen an­

sett sig oförhindrad att låta denna gå ut också över fullmaktsinnehavare. Här

har man då måst tillgripa en annan metod för övervinnande av de svårig-

Bihang lill riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. Nr 263.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

heter, grundlagen genom sin formulering uppreser. Det kan ju icke bestri­

das, att fullmaktsinnehavare efter vad som uttryckligen säges ej kunna trans­

porteras »utan efter egna ansökningar». Då har man först ersatt »ansök­

ningar» med »samtycke»; huvudsakligen är att man ej transporteras mot sin

vilja. Sedan har man gått ett steg längre och betraktat det som likgiltigt,

huruvida detta samtycke avser en viss befattning, som en tjänsteman söker

respektive medger förflyttning till, eller är generellt, så att det är avgivet på

förhand och gäller vilken befattning som helst. Och slutligen låter man sam­

tycket avgivas genom konkludent handling: man sätter in i ett avlönings-

reglemente ett stadgande örn skyldighet att låta förflytta sig till annan tjänst,

och den som söker en tjänst, för vilken detta reglemente gäller, har därmed

givit sitt samtycke till förflyttningen.

Mot detta förfaringssätt, som även kommittérade i sitt förslag godtagit,

kan nu till en början anmärkas, att frivilligheten, vilken ju dock i grund­

lagens ögon är ett ganska viktigt moment i samtycket, realiter är bortelimi­

nerad. Viktigare är emellertid, att man på detta sätt låter de enskilda befatt­

ningshavarna omintetgöra hela förflyttningsförbudet genom sitt samtycke. En

befattningshavare kan väl disponera över sin egen rätt till den tjänst han

innehar genom att söka eller medgiva förflyttning i ett konkret fall, men han

kan icke få genom sin dispositionshandling omintetgöra själva huvudsyftet

med förflyttningsförbudet, nämligen att skapa en ämbetsmannakår, som ge­

nom trygghet i besittningen av innehavd tjänst har förutsättningar för full

självständighet vid lagarnas handhavande.

Det kan icke vara till gagn för rättsordningen att ett låt vara gammalt

och i vissa avseenden olämpligt men dock erkänt i kraft varande grundlags-

stadgande genom varjehanda omvägar förbvtes i sin rena motsats.

A andra sidan har riksräkenskapsverket förklarat sig bestämt tillstyrka

lönekommitténs förslag, helst som detsamma enligt ämbetsverkets mening ur

formella synpunkter innebure betydande förbättringar i förhållande till nu

gällande bestämmelser. Eli reservant inom ämbetsverket har anslutit sig

till det förslag i ämnet, som tidigare framlagts av 1928 års lönekommitté.

Riksräkenskapsverket anför:

Den av 1936 års lönekommitté uppdragna åtskillnaden i avseende å för-

flyttningsplikt mellan domare och andra tjänstemän finner ämbetsverket vara

rationell, särskilt som enligt tjänstepensionsreglementet i fråga om skyldig­

het att avgå från tjänsten motsvarande uppdelning genomförts.

De beträffande andra tjänstemän än domare föreslagna bestämmelserna

örn skyldighet att underkasta sig förflyttning gå enligt riksräkenskapsverkets

mening icke längre än som kräves, för alt ett ändamålsenligt utnyttjande av

statens förvaltningsapparat skall kunna genomföras. Behovet av dylika be­

stämmelser bestyrkes av under senare år av Kungl. Maj:t vidtagna förflytt -

ningsåtgärder, vilka emellertid delvis måst ske i form av förordnande att

uppehålla lägre befattning.

Utgångspunkten för kritiken beträffande de nu gällande förflyttningsbe-

stämmelserna har varit stadgandet i regeringsformen § 36, enligt vilket de

sorn bekläda domarämbeten samt alla andra ämbets- och tjänstemän än de i

§ 35 nämnda (de s. k. förtroendeämbetsmännen) icke kunna, utan medelst

rannsakning och dom, från sina innehavande sysslor av Konungen avsättas,

ej heller utan efter egna ansökningar till andra tjänster befordras eller flyt­

tas. Samma stadgande lärer även nu komma att tagas till intäkt för even­

tuella yrkanden om uppmjukning av det nu föreliggande förslaget.

Det är uppenbart, att örn det anförda grundlagsstadgandet skulle tilläm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

115

pas efter ordalagen, såväl de nuvarande bestämmelserna i allmänna civilför­

valtningens och andra nyare avlöningsreglementen som de i det föreslagna

nya avlöningsreglementet ingående äro oförenliga med grundlagsstadgandet.

Men detta gäller även det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget, och

detta i fråga örn såväl fullmaktförsedda tjänstemän som tjänstemän tillsatta

medelst konstitutorial. Detsamma är vidare fallet beträffande de vid vissa

äldre löneregleringar för olika verk fastställda avlöningsvillkoren i nu före­

varande avseende.

Då omhandlade grundlagsstadgande generellt talar örn »tjänstemän», skulle

bestämmelsens ordalag gälla även de numera såsom »tjänstemän» beteckna­

de befattningshavare, vilka tidigare hänfördes till s. k. betjänte, ävensom de

stora grupper av befattningshavare i biträdesgrad, för vilka först under inne­

varande århundrade ordinarie tjänster inrättats. Även de än större grupper

av befattningshavare vid kommunikationsverken, som tillkommit långt efter

1809, skulle formellt falla under stadgandet i fråga. Genom att för berörda

befattningshavare — liksom åtskilliga andra —- använda tillsättningsformen

konstitutorial hava emellertid dessa befattningshavare ansetts kunna ställas

utanför tillämpningen av regeringsformen § 36.

Att på själva grundlagen bygga en åtskillnad beträffande förflyttningsskyl-

digheten mellan innehavare av fullmaktstjänster och av andra tjänster, synes

riksräkenskapsverket vara uteslutet. Erinras må ock, att det råder fullstän­

dig brist på system med avseende å konstitutorialformens användning. Så­

som exempel må här endast framhållas, hurusom jämväl de högre tjänste­

männen i generaltullstyrelsen tillsättas medelst konstitutorial, medan i lots­

styrelsen fullmaktsförfarandet användes för motsvarande tjänster.

Vad beträffar spörsmålet, i vad mån de föreslagna reglerna rörande för-

flyttningsskyldigheten äro förenliga med grundlagens anda, lärer det vara

ogörligt att på nutidens förhållanden omplantera de uppfattningar, som må

hava varit rådande vid regeringsformens tillkomst för nära 130 år sedan. Det

må blott erinras, huru statens lönesystem under denna tid utvecklats. Ännu

vid tiden för det nuvarande statsskickets införande avlönades tjänstemännen

till stor del med naturainkomster och sportler i olika former. Det är uppen­

bart, att under sådana förhållanden en förflyttning till annan tjänst kunde

för en tjänsteman få högst betänkliga följder. Enligt det föreliggande för­

slaget skulle -— i anslutning till vad som redan gäller för de nyreglerade

delarna av civilförvaltningen — den förflyttade såsom regel bliva tillförsäk­

rad bibehållen lön. Vid sådan förflyttning till lägre befattning, som för­

anletts av tjänstemannens förhållande i tjänsten, skulle väl viss försämring

i löneställningen kunna inträda, men detta endast såtillvida, att möjligheten

till uppflyttning i löneklass utöver den vid förflyttningen innehavda skulle

bortfalla.

Det torde ligga i öppen dag, att därest så förmånliga och så fast utformade

avlöningsbestämmelser som de, varom nu är fråga, förefunnits vid tiden för

regeringsformens antagande, § 36 givits en helt annan avfattning än den

erhöll. Med hänsyn främst härtill men även till statsförvaltningens och

statstjänstens i vitala delar förändrade karaktär, kan man enligt riksräken-

skapsverkets mening icke jämställa den förflyttning, varom i meranämnda

grundlagsstadgande helt allmänt talas, med sådan förflyttning med bibehållen

lön, som regleras i de nu gällande avlöningsreglementena och det föreslagna

civila avlöningsreglementet.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att — bortsett från det

redan berörda systemet med konstituerade tjänster — eli efterhand allt mera

utökat antal ordinarie befattningar ställts utanför varje tillämplighet av

regeringsformen § 36 genom tillsättande allenast medelst förordnande. Att

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

detta förfarande, tillämpat i fråga om andra tjänster än förtroendeämbeten,

knappast är förenligt med grundlagens ursprungliga anda, torde vara täm­

ligen tydligt. Framhållas må även, att i vissa fullmakter inryckta villkor

om flyttningsskyldighet givetvis icke äro mera förenliga nied grundlagen än

i avlöningsreglementena intagna generella bestämmelser i ämnet.

§ 36 regeringsformen måste numera i realiteten anses hava förlorat till-

lämpning såsom ett stadgande, som i viss detalj reglerar statstjänsteman­

nens anställningsförhållanden. En liknande utveckling hava åtskilliga andra,

för vårt statsskick betydelsefulla grundlagsbestämmelser genomgått. Det

torde vara tillräckligt erinra om § 4 regeringsformen. Givetvis kan det här

omhandlade stadgandet, såsom uttryckande en mera allmän grundsats —

i likhet med exempelvis regeringsformen § 16 — alltjämt hava viss bety­

delse, även om det förlorat sin ursprungliga karaktär.

Vad beträffar de risker med hänsyn till statsförvaltningens självständig­

het o. dyl., som ansetts följa av en förflyttningsskyldighet i den omfattning,

som 1936 års lönekommitté föreslagit och som icke mera väsentligt skiljer

sig från vad som nu gäller för allmänna civilförvaltningen, synas farhågorna

i sådan riktning vara i hög grad överdrivna. Erfarenheten från den tid,

varunder 1921 års avlöningsreglemente ägt tillämpning, bestyrker i varje

fall icke befogenheten av sådana farhågor. Risken för statsförvaltningens

oberoende synes riksräkenskapsverket fastmera vara den, att vid utnämnin­

gar till tjänster obehöriga hänsyn skulle kunna göra sig gällande. Detta

skulle givetvis i första hand gälla chefsposterna inom förvaltningen. Men

beträffande dessa har regeringsformen (§ 35) principiellt förutsatt avsätt-

lighet, ehuru även här grundlagen ej lämpats efter utvecklingen.

Även ur statsförvaltningens egen synpunkt synes det riksräkenskapsverket

i högsta grad angeläget, att ej tjänstemän bindas vid befattningar, för vilka

de visat sig vara olämpliga och på vilka de kunna göra direkt skada. Den

ej minsta skadan uppstår härvid genom att hos allmänheten kan alstras en

—- i stort sett — oberättigad misstro mot statstjänstemännen och statstjän­

sten överhuvud. Att i en modern stat möjlighet att i dylika fall vinna rät­

telse måste förefinnas synes riksräkenskapsverket ofrånkomligt.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att genom såväl 1907 års

pensionslag som 1935 års civila tjänstepensionsreglemente skapats förutsätt­

ningar för att genom förtidspensionering ur aktiv tjänst avföra tjänstemän,

som äro ur stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Det

ingrepp i tjänstemännens ställning, som härigenom kan ske, är enligt riks-

räkenskapsverkets mening av betydligt mera genomgripande art än den, som

ligger i en förflyttning till annan tjänst, med bibehållen lön.

Departementschefen.

Såsom framgår av 1936 års lönekommittés utredning på förevarande

punkt, gälla för närvarande olika bestämmelser om förflyttningsskyldighet

för å ena sidan kommunikationsverken, domänverket samt lots- och fyr­

staten och å andra sidan allmänna civilförvaltningens verk. Även i fråga

om olika delar av allmänna civilförvaltningen gälla skiljaktiga bestämmelser

såtillvida, som en vidsträcktare förflyttningsskyldighet åligger tjänstemän,

vilka ej tillhöra den centrala statsförvaltningen, samt tjänstemän vid cen­

trala verk med underlydande distrikts- eller lokalförvaltningar, medan för

tjänstemän vid centrala verk i övrigt — i den mån ej speciella regler före­

komma — är stadgad en mera begränsad förflyttningsskyldighet.

När det nu gäller att sammanföra avlöningsföreskrifterna för den civila

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

117

statsförvaltningen i ett gemensamt reglemente, måste givetvis en utjämning

av här antydda skiljaktigheter mellan olika förvaltningsområden äga rum.

Att därvid bibehålla en uppdelning av statsförvaltningen i å ena sidan cen­

tralförvaltning och å andra sidan distrikts- eller lokalförvaltning synes icke

vara lämpligt. Denna tanke har förkastats av 1936 års lönekommitté lik­

som tidigare av 1928 års lönekommitté, som därvid anförde, att en dylik

uppdelning syntes rättsligt svagt grundad. Ej heller synes det mig kunna

förordas att göra förflyttningsskyldighetens omfattning beroende av tjänste­

männens anställningsform på det sätt, att fullmaktstjänstemän underkastas

en mera begränsad och konstitutorialtjänstemän en mera vidsträckt skyldig­

het. Sistnämnda lösning föreslogs av 1928 års lönekommitté med den motive­

ringen, att den syntes bättre än nu gällande föreskrifter överensstämma med

stadgandena i regeringsformens § 36. Det synes mig tvivelaktigt, om en så­

dan uppdelning rättsligt sett är starkare grundad än en uppdelning efter

förvaltningsområden. Och i praktiken skulle den leda till högst irrationella

resultat. Ett genomförande av 1928 års lönekommittés förslag på denna

punkt skulle exempelvis medföra, att tjänstemän i 21 :a och högre lönegrader

i fångvårdsstyrelsen eller lotsstyrelsen — vilka tillsättas med fullmakt —

icke såsom nu skulle kunna flyttas till befattning inom fångvårdsstaten,

respektive lots- och fyrstaten. Högre tjänstemän vid lots- och fyrstaten

skulle icke heller, såsom nu, bliva förflyttningsskyldiga till befattning inom

lotsstyrelsen och ej ens till annan befattning inom lots- och fyrstaten, såvitt

ej organisatoriska skäl förelåge. En högre tjänsteman inom fångvårds­

staten skulle däremot såsom konstitutorialtjänstemän fortfarande bliva för-

flyttningsskyldig inom fångvårdsstaten men däremot icke, såsom nu, till be­

fattning inom fångvårdsstyrelsen. Lägre tjänstemän inom såväl fångvårds­

styrelsen och fångvårdsstaten som lotsstyrelsen och lots- och fyrstaten skulle

såsom tillsatta medelst konstitutorial alltjämt bliva förflyttningsskyldiga

inom verket även oavsett organisatoriska skäl. Inom generaltullstyrelsen

och tullstaten, där såväl högre som lägre tjänstemän äro tillsatta medelst

konstitutorial, skulle dessa tjänstemän fortfarande bliva flyttningsskyldiga,

dock ej mellan styrelsen och lokalförvaltningen eller vice versa. En del av

de inkonsekvenser, som här antytts endast såsom exempel bland många på

verkningarna av en lösning i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag,

skulle visserligen sannolikt kunna läggas till rätta genom en i och för sig

önskvärd rationalisering av de olika tillsättningsformernas användning, men

det kan förutses, att även efter en dylik rationalisering förflyttningsskyldig­

hetens reglerande efter anställningsformen i vissa avseenden skulle giva

ojämna och otillfredsställande resultat.

På grund härav anser jag i likhet med 1936 års lönekommitté ur praktisk

synpunkt nödvändigt, att förflyttningsskyldigheten regleras enhetligt utan

hänsyn till anställningsformen fullmakt eller konstitutorial. Därvid kan det

enligt min mening med hänsyn till statsintresset ej gärna ifrågakomma, att

förflyttningsmöjligheterna begränsas mera snävt än som enligt nuvarande

bestämmelser skett i fråga örn de verk, för vilkas tjänstemän nu gäller den

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

vidsträcktaste flyttningsskyldigheten. 1936 års lönekommittés förslag byg­

ger väsentligen på denna grund, med den modifikationen likväl, att förflytt-

ningsskyldigheten generellt skulle, efter Kungl. Maj:ts prövning, omfatta ej

blott det egna verket utan även annat verk, å vilket civila avlöningsreglemen-

tet är tillämpligt. Förslaget skulle sålunda i jämförelse med hittills gällande

bestämmelser innebära en viss utvidgning av förflyttningstvånget, främst för

tjänstemän vid de centrala verk, vilka ej hava lokalförvaltningar. I likhet

med riksräkenskapsverket anser jag denna utvidgning, om vilken enighet

rått bland kommitténs ledamöter, icke gå längre än som ur statsintressets

synpunkt är påkallat. Behov av att förflytta en tjänsteman kan uppkomma

såväl vid organisatoriska förändringar som även i övrigt för ett rationellt ut­

nyttjande av den ordinarie arbetskraften, och erfarenheten synes giva stöd

för uppfattningen, att de möjligheter, som för närvarande föreligga i detta

avseende, stundom kunna vara otillräckliga.

Kritiken mot kommittéförslaget på denna punkt har ej heller i allmänhet

grundats på den meningen, att förslaget går längre än som ur sakliga syn­

punkter är motiverat för arbetskraftens lämpliga utnyttjande. Man har i

stället förmenat, att förslaget, såvitt det berör innehavare av fullmakts­

tjänster, icke vöre förenligt med stadgandena i § 36 regeringsformen. 1936

års lönekommitté har icke berört denna fråga i vidare mån än att kom­

mittén förklarat sig icke kunna förbise den utveckling av sedvanerätten

beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger

samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens tillkomst och

icke minst under senare årtionden. Riksräkenskapsverket har, under hän­

visning bland annat till utvecklingen av statens lönesystem under tiden efter

år 1809 samt till statsförvaltningens och statstjänstens numera i vitala

delar förändrade karaktär, hävdat den uppfattningen, att § 36 regerings­

formen i realiteten måste anses hava förlorat tillämpning såsom ett stad­

gande, vilket i viss detalj reglerar statstjänstemännens anställningsförhål­

landen.

Jag finner denna riksräkenskapsverkets mening välgrundad. Det är tyd­

ligt, att såväl de av 1936 års lönekommitté föreslagna som de nu gällande

förflyttningsbestämmelserna icke låta sig väl förena med grundlagsföreskrif-

tens ordalydelse. Emellertid behöver enligt min mening den utvidgning av

det redan stadgade förflyttningstvånget, som lönekommittén ifrågasatt, icke

med nödvändighet föranleda ändring av det ifrågavarande grundlagsbudet,

och tillräckliga skäl att nu framlägga förslag om sådan ändring synas mig

vid angivna förhållande icke föreligga. Icke blott gällande förflyttningsbe-

stämmelser utan även exempelvis föreskrifterna i pensionslagstiftningen an­

gående obligatorisk pensionsavgång vid viss levnadsålder och örn tvångspen-

sionering vid invaliditet, sjukdom m. m., vilka föreskrifter synas svårförenli­

ga med ordalydelsen av grundlagsstadgandet om tjänstemännens oavsätt­

lighet, ha tillkommit utan att ändring av grundlagen ansetts påkallad.

De erinringar i sak, som i vissa yttranden gjorts gällande gentemot kom­

mittéförslaget, gå väsentligen ut på att förflyttningsskyldighetens reglerande

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

119

på sätt i förslaget skett skulle kunna medföra risk för ett avtrubbande av den

självständighet hos tjänstemännen, som med rätta betraktas såsom en vik­

tig förutsättning för statsförvaltningens oväld och därmed för rättssäker­

heten inom förvaltningen. I likhet med riksräkenskapsverket måste jag

finna de anförda farhågorna i detta hänseende vara överdrivna. Erfaren­

heten under den avsevärda tid, under vilken förflyttningsbestämmelser av i

princip samma innebörd som de föreslagna varit gällande för stora delar

av civilförvaltningen, ger icke stöd för dylika farhågor. I fråga om förflytt­

ning från ett verk till ett annat ligger enligt sakens natur en bestämd begräns­

ning däri, att — såsom lönekommittén framhållit — en tjänsteman icke

rimligen kan förflyttas till annat verk i annat fall än då med den nya be­

fattningen äro förenade arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin

utbildning är skickad. Mot missbruk av förflyttningsrätten föreligga verk­

samma korrektiv i övrigt i den konstitutionella ansvarigheten och den offent­

liga kritiken.

På grund av vad jag här anfört vill jag för min del förorda, att i fråga örn

förflyttningsskyldighet för tjänstemän i allmänhet bestämmelser meddelas i

enlighet med det förslag, som av lönekommittén intagits under 3 § 3 mom.

Mot kommitténs förslag med avseende å förflyttningsskyldighet för inne­

havare av domarbefattningar (3 § 2 mom.) har erinran icke framställts i

annan mån än att Svea hovrätt påyrkat bibehållande av en nu för hov­

rätternas ledamöter gällande föreskrift, enligt vilken förflyttningsskyldig-

heten åligger en i tjänsten yngre ledamot framför en äldre. Jag anser mig

emellertid även på denna punkt böra biträda lönekommitténs förslag oför­

ändrat.

Vad slutligen angår den av lönekommittén berörda frågan angående stats­

tjänstemäns ställning vid arbetskonflikter, är jag i likhet med kommittén av

den meningen, att densamma bör göras till föremål för närmare utredning.

4 §. Förening av tjänster m. m.

1 mom. I anledning av ett påpekande från statskontoret har jag i 1 mom.

bland de befattningar i statens tjänst, som icke må förenas med i reglementet

avsedd befattning, infört »befattning å extra stat».

Generaltullstyrelsen har anmärkt, att det av ordalydelsen i förevarande mo­

ment icke tydligt framginge, huruvida förbud att förena ordinarie och extra

ordinarie befattning innebure, att en tjänsteman över huvud taget icke finge

samtidigt innehava båda befattningarna, eller allenast att han icke finge sam­

tidigt utöva bådadera. I anledning bärav må framhållas, att med förening av

tjänster, örn vilka i förevarande moment är fråga, bör förstås utövande samti­

digt av olika tjänster. Hinder bör sålunda icke förefinnas för en ordinarie

tjänsteman att samtidigt innehava en extra ordinarie befattning, blott han

frånträder utövningen av den ordinarie tjänsten. Ej heller föreligger hinder

för innehavare av en ordinarie tjänst att med frånträdande av utövningen

av denna befattning innehava annan, genom förordnande tillsatt ordinarie be-

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

fattning, för så vitt med befattningen icke är förenad pensionsrätt, exempelvis

statssekreterar- eller expeditionschefsbefattning i departement. Däremot

har tjänsteman enligt tillämpad rättspraxis icke ansetts kunna samtidigt

innehava två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster, exempelvis två

fullmaktstjänster, även örn han utövar allenast den ena, utan utfärdandet

av utnämningshandling å en dylik tjänst har ansetts automatiskt medföra,

att en äldre utnämningshandling å annan sådan tjänst upphör att gälla. Inne­

hav av två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster kan sålunda icke

förekomma annat än under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens

medgivande.

2—3 mom. I enlighet med vad riksräkenskapsverket ifrågasatt har jag

vidtagit sådan jämkning i författningstexten under 2 morn., att ordet »men­

ligt» utbytts mot ordet »hinderligt» i syfte att därigenom tydligare framhäva,

att här icke är fråga om sådan prövning ur lämplighetssynpunkt, som avses i

4 mom. av förevarande paragraf. I konsekvens härmed har jag även ansett,

att i 3 mom. orden »helt eller delvis» böra ersättas med ordet »tillfälligtvis».

Det synes mig nämligen vara uppenbart att, därest en tjänsteman skulle an­

söka om tillstånd att innehava en bisyssla, som beräknas regelmässigt hindra

honom att helt eller delvis bestrida sin tjänst, tillstånd därtill icke bör bevil­

jas honom.

7 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

2 mom. En ledamot av lönekommittén, herr Hansson, har reservationsvis

inom kommittén uttalat den åsikten, att i förevarande moment bör inryckas

den i nu gällande avlöningsreglementen upptagna bestämmelsen därom, att

kvinnlig befattningshavare icke må äga rätt att åtnjuta lön enligt högsta löne-

klassen inom vederbörande lönegrad. Även länsstyrelsen i Malmöhus län

samt domänstyrelsen hava i sina över kommittébetänkandet avgivna utlåtan­

den tillkännagivit samma mening.

Vad denna fråga angår, vill jag nämna, att jag vid tillsättandet av 1936 års

lönekommitté -— under erinran om att 1928 års lönekommitté före­

slagit slopandet av ifrågavarande restriktiva föreskrift •— framhöll, att

jag anslöte mig till sistnämnda kommittés förslag på denna punkt och

alltså ansåge, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befatt­

ning borde genomföras såsom allmän regel. I enlighet härmed biträ­

der jag 1936 års lönekommittés förslag, att sagda begränsning i rätten till

löneklassuppflyttning för kvinnlig tjänsteman nu upphäves.

3 mom. Kammarrätten har beträffande stadgandet under 3 mom. c) ifrå­

gasatt, att det av kommittén föreslagna uttrycket »den för honom gällande

pensionsåldern» måtte ersättas med nuvarande lydelse »den levnadsålder, vid

vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå

från tjänsten». Till stöd härför har anförts, att innehavare av domartjänst

icke vore skyldig att avgå från tjänsten förän vid 67 års ålder, oaktat pensions­

åldern för sådan tjänsteman utgjorde 65 år. För min del har jag icke fun­

nit anledning ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget på denna punkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

121

Erinras må att, om annan tjänsteman än domare av vederbörande myndighet

medgives anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående, detta icke

för honom medför möjlighet till vidare löneklassuppflyttning. Det synes då

föga konsekvent, att en domare, som själv äger avgöra, huruvida han skall

kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde, skulle genom beslut att kvarstå

kunna bereda sig löneklassuppflyttning efter uppnådd pensionsålder. Frå­

gan torde för övrigt sakna nämnvärd praktisk betydelse.

8 §. Löneklassplacering vid befordran m. m.

Ett betydelsefullt led i de nu gällande avlöningsbestämmelserna inom den

nyreglerade civila statsförvaltningen utgöra reglerna om lönetursberäkning

vid övergång från icke-ordinarie tjänst till ordinarie befattning eller vid be­

fordran från en ordinarie tjänst till ordinarie tjänst inom högre lönegrad. I

12 § 1 mom. av gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltnin­

gen, kommunikationsverken och domänverket samt i 9 § av avlöningsregle-

mentet för lots- och fyrstaten återfinnas sålunda de s. k. sneddningsreglerna.

»Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från

tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med

gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar

eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i

den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre

löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassupp­

flyttning i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han

i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast

under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.

Jämsides med sneddningsreglerna komma i betraktande bestämmelserna i av-

löningsreglementenas 11 och 12 §§ om rätt för tjänsteman att vid första an­

ställning i ordinarie befattning, respektive vid befordran från lägre till

högre ordinarie tjänst, för löneklassplacering i den nya befattningen till­

godoräkna föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med

tjänstgöring i den nya befattningen.

Enär erfarenheten under den tid, det nya lönesystemet varit gällande, givit

vid handen, att lönetursbestämmelserna varit ägnade att framkalla vissa

olägenheter och svårigheter vid tillämpningen på grund av tillgodoräknings-

reglernas vaga och delvis oklara avfattning och på grund av det med till-

godoräkningsförfarandet förenade arbetet med löneklassplaceringarna, äg­

nade redan 1928 års lönekommitté en ingående uppmärksamhet åt frågan

om revision av sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna. Nämnda kommitté

tog ock ett avsevärt steg till en förenkling i lönetursreglerna, i det att kom­

mittén vid upprättandet av sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente av­

sevärt begränsade tillgodoräkningsrätten och i stället utvidgade sneddningen

till att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I

de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena vann förslaget i denna

del i stor omfattning myndigheternas gillande.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

1936 års lönekommitté. Vid den granskning, 1936 års lönekommitté ägnat

de av 1928 års lönekommitté utarbetade lönetursbestämmelserna, har kom­

mittén visserligen funnit dessa innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse

med nuvarande föreskrifter på området. Emellertid har kommittén kommit

till den uppfattningen, att de med tillgodoräkningsförfarandet förenade olä­

genheterna äro sådana, att en utväg bör sökas att om möjligt helt utesluta

tillgodoräkningssystemet ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga

sneddningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall.

Det förslag i detta avseende, som kommittén framlägger och för vilket en

närmare redogörelse lämnats å sid. 69—79 av betänkandet, innebär i huvud­

sak följande:

Kommittén förordar i första hand, att övergången från icke-ordinarie ny-

reglerad befattning till ordinarie tjänst, å vilken civila avlöningsreglementet

erhåller tillämpning, i löneturshänseende regleras efter samma grunder, som

gälla beträffande övergång från lägre till högre ordinarie tjänst.

Enär tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång

från icke-ordinarie till ordinarie befattning icke alltid kan giva samma re­

sultat i fråga om lönetur, skulle införandet av ett förändrat löneturssystem

kunna i vissa fall medföra ogynnsamma verkningar. Av den av kommittén

lämnade redogörelsen över verkställda utredningar härutinnan framgår, att

övergång från tillgodoräkning till sneddning .skulle vid befordran från extra

ordinarie till ordinarie tjänst i ett stort antal fall medföra försämring av

hittillsvarande lönetursrätt. Då emellertid löneturen under extra-ordinarie-

tiden liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst

skulle komma att te sig gynnsammare, därest vissa ändringar genomfördes i

konstruktionen av löneplanerna för extra ordinarie befattningshavare, för­

ordar kommittén — i anslutning jämväl till ett av 1934 års avlöningsrevision

i betänkande den 30 oktober 1934 framlagt förslag om beredande åt extra

ordinarie tjänstemän av kompensation för löneminskning på grund av familje-

pensionsavdrag — att begynnelselönen i alla lönegrader för extra ordinarie

tjänster allenast med en löneklass skall understiga begynnelselönen för ordi­

narie befattningar. Samtidigt skulle det vid 1937 års riksdag beslutade pro­

visoriska lönetillägget till de extra ordinarie tjänstemännen avvecklas. Där­

jämte tänker sig kommittén en utbyggnad uppåt av löneplanen för extra tjän­

stemän med eli löneklass för varje lönegrad. Härigenom skulle bland annat

vinnas en utgångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från

extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den

ordinarie tjänsten kunde tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i

den föregående befattningen tillhört närmast lägre löneklass. Det 1'örutsättes

härvid av kommittén, att sneddningsförfarandet skall införas även vid be­

fordran från extra till extra ordinarie tjänst. Beträffande löneplanen för den

vid kommunikationsverken förefintliga aspirantgruppen, vilken löneplan

upptager endast en löneklass för varje lönegrad, ifrågasätter däremot kom­

mittén ingen ändring.

Kommittén finner ej heller anledning föreligga att bibehålla den nuva­

rande möjligheten att tillämpa tillgodoräkningsförfarandet vid befordran från

en ordinarie tjänst till sådan tjänst inom högre lönegrad. Ett slopande av

denna tillgodoräkningsmöjlighet anser kommittén för statsförvaltningen i

stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande löneturs-

förhållanden. Emellertid bör enligt kommitténs mening öppnas möjlighet

att även i vissa dylika fall tillämpa sneddningsregeln. Särskilt inom allmänna

civilförvaltningen förekomma långvariga vikariatsförordnanden av den art,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

123

att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget samman­

falla med vad som åvilar den ordinarie tjänstinnehavaren. För dylika fall

föreslår kommittén i annat sammanhang — 21 § av reglementsförslaget -—

att vikarien skall kunna under vissa förutsättningar medgivas en särskild

form av gottgörelse, benämnd vikariatsiön. Då vikariatslön skulle fastställas

att utgå enligt viss löneklass, finner kommittén lämpligt och möjligt att för

den, som från dylikt vikariatsförordnande vinner befordran till ordinarie

tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångs­

punkt från den löneställning, han under sådant förordnande intagit.

Genom vad sålunda föreslagits skulle enligt kommitténs förmenande åstad­

kommas ett enhetligt och skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen före­

kommande befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordi­

narie tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst,

för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet av­

vikande grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med

avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med

avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna örn

sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den beford­

rade i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begyn­

nelselön i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom till­

godoräkning i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda veder­

börande en skälig löneklassplacering. Enligt kommitténs förslag skulle en

lösning av lönetursfrågan i nu ifrågavarande befordringsfall sökas i införan­

det av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya

tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger

den avlöning han i den tidigare anställningen ägt uppbära.

Sin största betydelse skulle en sålunda modifierad sneddningsregel komma

att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetaran-

ställning till ordinarie tjänst, en befordringsgång som i betydande omfattning

förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall skulle

den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal bestämda lönen

komma att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löneplanen för

ordinarie tjänstemän.

Kommittén förutsätter, att Kungl. Majit meddelar närmare föreskrifter rö­

rande vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställ­

ningen. Detta skulle framför allt bliva erforderligt i fråga örn arbetaranställ-

ningar, i vilka årslönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande

tim- och ackordslönegrunder. Den metod, som härvidlag synts kommittén er­

bjuda de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, skulle

vara att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fast­

ställda timlönen.

Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åt­

njutna avlöning skulle man även kunna tänka sig hänförda sådana fall, dår­

en tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst

eller anställning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén anser

sig emellertid icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas

efter en dylik regel, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande för­

hållanden med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna

för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en

förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets allmänna

regler (7 8 1 mom.) kan anses påkallad, bör frågan härom enligt kommitténs

mening få hero på prövning av Kungl. Majit vid värjo befordringstillfälle.

På Kungl. Majit skulle ock ankomma att meddela bosin! örn gynnsammare

löneklassplacering i vissa andra angivna typfall eller eljest där med hänsyn

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till föregången långvarig anställning och därunder åtnjuten avlöning synner­

liga skäl förefinnas för medgivande av särskild lönetursrätt.

Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjänste­

män vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Majit meddelade

särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra

stat i viss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordinarie eller

extra ordinarie tjänstemän utan att tillböra de nämnda kategorierna av be­

fattningshavare. Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjunge­

rade ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre

eller kortare varaktighet förordnas understundom befattningshavare med av­

löning »såsom» tjänstemän å exta stat — exempelvis statistiska centralbyråns

personal vid särskild folkräkning, sekreteraren bos allmänna civilförvaltnin­

gens lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning

inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga, bar kommittén ansett sig

icke kunna förorda, att de av kommittén ifrågasatta allmänna sneddningsreg-

lerna vid befordran göras å dem tillämpliga. Ej heller har kommittén fun­

nit sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till

ordinarie tjänst från sådana uppdrag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté

o. d. -— för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för

mistade löneförmåner å vederbörandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode

eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning

i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assesso­

rer angår, förmenar kommittén, att det vid den blivande revisionen av avlö-

ningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal bör tagas under ompröv­

ning, om icke dessa tjänstemän lämpligen kunna inordnas under någondera

av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, var­

igenom de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva till­

lämpliga.

Vad hittills anförts har avsett löneklassplaceringen vid övergång till tjänst,

varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan föregående anställ­

ning i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. i nu gällande avlö-

ningsreglementen för allmänna civilförvaltningen ävensom i häremot sva­

rande författningsrum i avlöningsreglementena för lots- och fyrstaten samt

provinsialläkarstaten må emellertid för närvarande befattningshavare efter

Kungl. Majits prövning helt eller delvis kunna tillgodoräknas även tid han

utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig be­

skaffenhet, som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas

synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det ar­

bete han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills

tillämpats med stor varsamhet. Emellertid har det synts kommittén, att

möjlighet alltjämt bör hållas öppen för Kungl. Majit att i fall av övergång

till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställ­

ning med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löne-

klassplacering än som följer av de av kommittén föreslagna huvudreglerna

angående löneklassplacering. Sådan övergång förekommer särskilt inom un­

dervisnings- och sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu

nämnda kan övergång till statstjänst förekomma från utomstatlig verksam­

het, som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering

anser kommittén vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, örn så

erfordras för att förebygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten

avlöning. Kommittén föreslår fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan.

De av kommittén i här berörda delar förordade bestämmelserna återfinnas

i 8 § av reglementsförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

125

Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmö­

hus och Göteborgs och Bohus län, generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket

samt skolöverstyrelsen hava uttryckligen givit sin anslutning till kommitténs

förslag till lönetursbestämmelser. Såsom ett allmänt omdöme har uttalats,

att förslaget innebär en tillfredsställande lösning av lönetursspörsmålet även­

som att bestämmelserna i ämnet framstå såsom enkla och klart utformade

samt ägnade att åstadkomma en önskvärd förenkling i myndigheternas be­

styr med löneklassplaceringsfrågor.

Svea hovrätt framhåller, att de föreslagna lönetursreglerna skulle för de

befattningshavare — hovrätternas assessorer —- som i normal ordning be­

fordras till hovrättsråd, medföra en avsevärd försämring. Den omständighe­

ten, att assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna kunde sä­

gas intaga en oklar och obestämd ställning i lönehänseende borde enligt hov­

rättens mening ej få föranleda, att de i fråga om löneklassuppflyttning efter

vunnen befordran bleve underkastade regler, vilka vore för dem mindre för­

månliga än de för närvarande gällande. Med hänsyn till tjänstgöringens art

vore de adjungerade ledamöterna att anse såsom vikarier för hovrättsråd.

Kammarrätten förklarar sig dela kommitténs mening om önskvärdheten

av att de nu gällande svårtillämpliga tillgodoräkningsreglerna avskaffas, där­

est så kan ske utan att löneställningen vid befordran i avsevärdare mån för­

sämras. De av kommittén föreslagna ändringarna beträffande lönetursrätten

samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare

syntes vara ägnade att i viss utsträckning motverka de olägenheter, som kun­

de vara förenade med tillgodoräkningsrättens borttagande. Minsta betänk­

ligheten syntes borttagandet av dylik rätt vid befordran från ordinarie tjänst

till högre sådan tjänst möta. Mera tveksamt ställde det sig vid befordran från

icke-ordinarie tjänst till ordinarie sådan. Därest tillgodoräkningsrätten slo­

pades och sneddning infördes, bleve den faktiska placeringen i lönegrad av­

görande vid icke-ordinarie tjänstemans befordran till ordinarie befattning.

Ämbetsverket betonar vikten av att bestämmelser meddelas, som reglera de

icke-ordinarie tjänstemännens placering i lönegrad efter enhetliga normer på

sätt sker beträffande de ordinarie tjänstemännen, så att icke tillämpningen av

sneddningsreglerna komma att verka ojämnt i avseende å olika tjänstemän.

Kommerskollegium uttalar, att även om tillgodoräkningsbestämmelserna

kunde vara i behov av en omarbetning i syfte att minska nu förefintliga olä­

genheter, tillgodoräkningsförfarandet likväl borde bibehållas.

Departementschefen.

Det torde vara allmänt erkänt, att tillämpningen av de i nuvarande avlö-

ningsförfattningar intagna bestämmelserna angående lillgodoräkning av fö­

regående tjänstetid för löneklassplacering vid icke-ordinarie tjänstemans

övergång lill ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans befordran

till högre ordinarie tjänst ofta erbjudit betydande svårigheter och varit äg­

nad att åstadkomma stor osäkerhet inom lönesystemet. Särskilt torde dessa

olägenheter hava gjort sig gällande inom den allmänna civilförvaltningen.

Genom lönetursbestämmelsernas i allmänhet vaga avfattning har tolkningen

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

av dessa bestämmelse!- i det enskilda fallet ofta blivit beroende av mer eller

mindre subjektiva uppfattningar hos den beslutande myndigheten, särskilt som

avgörandet av frågor örn tillgodoräkning i allmänhet varit förbehållet de

olika verksledningarna och sålunda förutsättningarna för ett enhetligt förfa­

ringssätt i större eller mindre grad saknats. Vad som särskilt vållat olägen­

heter vid tillämpningen av de nu gällande lönetursbestämmelserna har varit

svårigheten att avgöra, i vad mån en viss statsanställning kunnat i avseende

å tjänstgöringens art och omfattning anses svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den befattning, till vilken befordran skett. Vidare har vid

tillämpning av stadgandet om anställning »i en följd» såsom villkor för till­

godoräkning av föregående tjänstgöringstid olika uppfattningar gjort sig

gällande, i vad mån avbrott i tjänstgöringen för ledigheter av olika slag sko­

lat anses avstänga från möjligheten att tillgodoräkna före avbrottet fullgjord

tjänstgöring. En annan fråga, som likaledes föranlett olika tolkningsmenin-

gar, har varit spörsmålet, i vad mån tillgodoräkning och sneddning finge sam­

tidigt tillämpas vid befordran. I ett antal fall hava tillgodoräkningsreglerna

ansetts verka så otillfredsställande, att medgivande örn tillgodoräkning ut­

över vad bestämmelserna möjliggjort måst utverkas hos riksdagen. Även om

under årens lopp genom i anmärkningsväg tillkomna prejudikat en viss till-

lämpningspraxis utvecklat sig — även denna har dock växlat från tid till

annan — kvarstår som en kännbar olägenhet med de nuvarande löneturs-

reglerna, att de alltför mycket lämna rum för ojämnheter och godtycklighet

vid bestämmandet av löneklassplacering vid befordran.

Vid tillsättandet av 1936 års lönekonnnitté berörde jag denna fråga och ytt­

rade därvid, att de under årens lopp vunna erfarenheterna syntes hava åda­

galagt behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppfattning i

löneklass, vilka i administrativt hänseende vållade avsevärt besvär. Det

borde enligt min uppfattning upptagas till allvarligt övervägande, huruvida

icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring kunde slopas och i

stället sneddningsregeln kunde få vidgad omfattning.

Det förslag 1936 års lönekommitté i sådant avseende nu framlagt, inne­

bär i huvudsak, att tillgodoräkningsreglerna skulle avföras ur lönesystemet

och sneddningsregeln allmänt komma i tillämpning vid övergång från icke­

ordinarie till ordinarie tjänst ävensom vid befordran från ordinarie befatt­

ning till befattning inom högre lönegrad. Det synes mig, att kommittén på

ett tillfredsställande sätt löst sin uppgift i förevarande hänseende. Jag häm­

tar stöd för denna min uppfattning i de nyss omnämnda yttrandena från ett

flertal myndigheter. Visserligen har från ett par håll uttalats, att ett slopande

av tillgodoräkningsförfarandet och en vidgad tillämpning av sneddningsprin-

cipen skulle för vissa grupper icke-ordinarie personal kunna medföra för­

sämring i lönetursrätten i jämförelse med nuvarande förhållanden. Givet

är ock, att övergången från ett löneturssystem till ett annat icke kan i varje

enskilt befordringsfall giva samma resultat i fråga örn löneklassplaceringen.

Av de undersökningar, som lönekommiltén verkställt beträffande ett stort

antal förekomna fall av befordran till extra ordinarie och till ordinarie tjän­

ster och för vilka kommittén redogjort i sitt betänkande, framgår emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

127

att, därest de av kommittén ifrågasatta ändringarna i konstruktionen av de

icke-ordinarie tjänstemännens löneplaner — mot vilka ändringar jag för

min del icke har något att erinra — varit gällande, en tillämpning av snedd-

ningsprincipen skulle i det övervägande antalet fall hava föranlett bibehål­

lande av eller förbättring i den faktiskt erhållna lönetursplaceringen. Detta

synes mig giva vid handen, att ett utmönstrande ur avlöningsbestämmelser-

na av tillgodoräkningsreglerna och deras ersättande med sneddningssyste-

met allmänt sett icke skulle för tjänstemännen betyda ett försämrande av

lönetursrätten.

Jag har alltså ansett mig böra utan ändring tillstyrka de av lönekommittén

under 8 § föreslagna lönetursbestämmelserna. Frågan om hovrättsassesso­

rernas ställning inom lönesystemet och den därmed sammanhängande frå­

gan om ordnandet av deras lönetursförhållanden torde, såsom ock löne­

kommittén förutsatt, få närmare övervägas i samband med den förestående

revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal.

Jag torde härefter böra något beröra ett par uttalanden från ämbetsver­

kens sida, vilka hänföra sig till de under 8 § föreslagna detaljföreskrifterna.

Arméförvaltningen har fört på tal frågan om löneklassplacering vid över­

gång från beställning, å vilken militära avlöningsreglementet äger tillämp­

ning, eller från fast manskapsanställning vid försvarsväsendet, till tjänst,

som avses i civila avlöningsreglementet. Vidare har vattenfallsstyrelsen ifrå­

gasatt en utvidgning av stadgandet i 3 mom. a) i syfte att detta stadgande

skulle kunna vinna tillämpning i det fall, att ordinarie tjänst vid vattenfalls-

verket besättes med icke-ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. I anledning härav torde jag få påpeka, att övergång

till civil tjänst från militär beställning är avsedd att regleras genom bestäm­

melserna i 2 mom. I övrigt torde uppkommande frågor om förmånligare

löneklassplacering än enligt de i reglementsförslaget intagna allmänna grun­

derna i de av ämbetsverken anmärkta fallen få avgöras av Kungl. Majit

jämlikt bestämmelserna i 3 mom. Jag har följaktligen ansett skäl icke fö­

religga att vidtaga någon ändring i kommitténs förslag.

11 §. Semester.

1 mom. Av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttran­

dena framgår, att vissa personalrepresentanter påyrkat införande i 1 mom.

av en bestämmelse med innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna,

vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden lielgdagstjänstgöring

eller nattjänstgöring, erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i

11—23 lönegraderna. Socialstyrelsen bar påyrkat samma förmån för tjän­

stemän i 1—10 lönegraderna med kontorsarbete. Enligt lantbruksstyrelsens

mening bör semestern för sistnämnda tjänstemän icke understiga 25 dagar.

Jag har emellertid för min del ansett mig böra tillstyrka kommitténs under

sagda moment framlagda förslag oförändrat.

2 mom. Domänstyrelsen har ansett ett förtydligande av stadgandet i 2

morn. andra stycket vara erforderligt för undvikande av tvekan, huruvida

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

med stadgandet i fråga avses, att inbesparade semesterdagar icke få utta­

gas, med mindre de åtnjutas i samband med löpande års semester i dess

helhet. Enligt min mening giver stadgandets formulering icke anledning till

den antydda snäva tolkningen. Förutsättningen för utnyttjandet av under

föregående kalenderår inbesparade semesterdagar är allenast, att dessa utta­

gas i följd med semester under det löpande året, oavsett om denna senare

uttages till hela sin längd eller allenast till någon del. Hinder bör ej heller

föreligga att, där det löpande årets semester uppdelas på olika semester­

perioder, kombinera de från föregående år inbesparade semesterdagarna med

en till tiden senare infallande semesterperiod under det löpande året. Själv­

fallet bör dock vid tillämpningen av stadgandet i fråga beaktas det syfte,

som ligger till grund för detsamma och som innebär, att tjänstemannen

skall genom sammanslagningen av semesterdagar från två på varandra föl­

jande år kunna beredas en längre sammanhängande ledighet.

3 mom. Kommitténs förslag, att tjänsteman, som under året avgår med

ålderspension, skall vara berättigad utfå hela den för helt kalenderår beräk­

nade semestern, har mött erinringar från åtskilliga ämbetsverk såsom gene­

ralpoststyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och lotsstyrelsen. I an­

slutning härtill har yrkats, att orden »av annan anledning än avgång med

ålderspension» måtte ur stadgandet utgå. Jag har ansett mig icke böra från­

gå den ståndpunkt kommittén härutinnan intagit.

Emellertid har jag i anledning av ett av lotsstyrelsen gjort påpekande

funnit en undantagsbestämmelse i förevarande hänseende vara erforderlig

beträffande fyrskeppspersonalen. Denna personal åtnjuter för närvarande

på grund av de egenartade tjänstgöringsförhållandena längre semester —

högst nittio dagar — än tjänstemän i allmänhet och samma skulle förhållan­

det bliva efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande till följd av en

under 56 § 2 mom. 1 punkten intagen särbestämmelse. Till förebyggande

av en alltför gynnsam semesterberäkning under det år, befattningshavaren

avgår med pension, har jag under nämnda författningsrum i anslutning till

ett av styrelsen avgivet förslag inryckt en ny bestämmelse, innefattande viss

begränsning av semestertidens längd under det år, då avgång från tjänsten

med ålderspension äger rum.

I detta sammanhang torde jag böra omnämna, att några ämbetsverk, så­

som arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen och statskontoret, berört frågan,

huru förfaras skall i lönehänseende för det fall att en tjänsteman, som efter

att hava åtnjutit hela den honom för kalenderåret tillkommande semestern

eller i varje fall större del av semestern än som proportionellt bort tillkom­

ma honom, av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut. Det

synes mig icke böra ifrågakomma att i sådant fall kräva påföljd, exempelvis

i form av förpliktelse att till statsverket inbetala uppburna lönemedel för

det antal semesterdagar, som för mycket uttagits.

4 mom. Det synes mig icke erforderligt att, på sätt järnvägsstyrelsen

ifrågasatt, i 4 mom. införa en särskild föreskrift till förhindrande av att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 263

129

tjänsteman, som i verkligheten åtnjutit tjänstledighet för sjukdom under

hela andra halvåret men därunder fått inräkna vissa sjukdagar i sin seme­

ster, därigenom rent formellt sett skulle kunna bliva berättigad till semester

omedelbart efter årsskiftet. Det torde ligga i sakens natur, att medgiven om­

räkning av sjukdagar till semesterdagar i syfte att icke behöva vidkännas

tjänstledighetsavdrag icke i förevarande hänseende skall anses förändra ka­

raktären av hans tjänstledighet. Däremot har jag i enlighet med vad järn­

vägsstyrelsen föreslagit ansett orden »tre månader» böra utbytas mot orden

»90 dagar».

13 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m.

2 moni. Enär officer i väg- och vattenbyggnadskåren numera i avseende

å militär tjänstgöringsskyldighet m. m. i stort sett intager samma ställning

som beställningshavare i reserven, har jag i enlighet med av arméförvalt­

ningen och vattenfallsstyrelsen härom framställda yrkanden ansett mig böra

vidtaga sådan komplettering av stadgandet i förevarande moment, att tjän­

steman skall vidkännas B-avdrag jämväl för tid, under vilken han fullgör

honom såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande militär tjänst­

göring. Däremot finner jag mig icke kunna biträda nämnda ämbetsverks

förslag örn införande i avlöningsreglementet av en generell föreskrift örn

B-avdrag under tjänstledighet, som beviljas tjänsteman för deltagande i

övningar och utbildning såsom landstormsofficer. Därest under ledighet

för dylikt ändamål tjänsteman anses böra bibehållas vid viss del av

avlöningen, torde — såsom ock framhållits av lönekommittén, vilken haft

samma spörsmål under omprövning — framställning härom få göras hos

Kungl. Majit, som med stöd av 12 § skulle äga befogenhet att därom besluta.

Enligt bestämmelser i kungörelsen den 18 december 1925 (nr 502) är —

med vissa undantag — personal vid lots- och fyrstaten skyldig att vid inträf­

fande krig eller större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra vid marinen

vare sig i egenskap av bemanning å signalstation eller i annan befattning vid

kustsignalväsendet samt för lotspersonal därjämte såsom lotsar å marinens

fartyg. Vidare stadgas i samma kungörelse skyldighet för den personal vid

lots- och fyrstaten, som skal! tjänstgöra vid kustsignalväsendet, att under

fredstid efter kallelse av lotsstyrelsen inställa sig vid vederbörlig flottans

station för genomgående av vissa kurser och övningar. Beträffande avlö­

ningsförmåner under dylik tjänstgöring stadgas i kungörelse av samma dag

(nr 503; ändring år 1937 nr 892), att vederbörande befattningshavare skall

äga åtnjuta, förutom de avlöningsförmåner, vilka enligt gällande avlönings-

bestämmelser för befattningshavare vid lots- och fyrstaten skola utgå vid

sådan tjänstgöring, därjämte från marinen dagavlöning och andra förmåner

enligt i kungörelsen närmare meddelade bestämmelser ävensom ersättning

för vid lotsverket mistade avlöningsförmåner. Härvid skall även utgå er­

sättning för mistad lotslott till envar av lotspersonalen nied de belopp, som

skolat tillkomma honom, örn han varit i tjänstgöring vid den lotsplats han

tillhör.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

0

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Gällande avlöningsbestämmelser hava tillämpats sålunda, att personal vid

lots- och fyrstaten under ifrågavarande tjänstgöring vid marinen från lots­

verket uppburit oavkortad lön och i förekommande fall enslighetstillägg.

Däremot har lotspersonal vid sådan tjänstgöring icke från lotsverket upp­

burit ersättning för mistad lotslott, utan har sådan ersättning utbetalats av

marinens medel.

I enlighet med vad av lotsstyrelsen ifrågasatts finner jag lämpligt, att hit­

tills tillämpade regler i avseende å avlöning åt personal vid lots- och fyr­

staten under tjänstgöring vid marinen få fortfarande gälla. Då detta synes

mig böra komma till uttryck i avlöningsreglementet, har jag under 56 §

2 mom. 3 punkten upptagit en särföreskrift härom såsom tillägg till bestäm­

melserna i 13 § 2 mom.

14 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten.

1 mom. I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten och järnvägsstyrel­

sen gjort påpekande har under förevarande moment inryckts ett nytt stad­

gande, innefattande en hänvisning till gällande olycksfallsförsäkringslag

beträffande frågan örn, vad som skall förstås med olycksfall i tjänsten.

Riksförsäkringsanstalten har vidare erinrat om bestämmelserna i 25 § av

olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilka bestämmelser ersättning vid olycks­

fall i arbete enligt 6 § av samma lag (sjukpenning, livränta m. m.) må skä­

ligen nedsättas, där olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt

sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder för und­

vikande av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom

måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller där olycksfallet

föranletts därav, att den skadade varit av starka drycker berusad. Därest i

dylikt fall oavkortad lön komme att utgå enligt civila avlöningsreglemen­

tet, skulle beslut örn minskning i ersättningen enligt bestämmelserna i 25 §

olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet icke erhålla någon praktisk betydelse.

Samma påpekande har gjorts av järnvägsstyrelsen, som ifrågasatt, huruvida

icke i dylikt fall visst tjänstledighetsavdrag bör föreskrivas.

Ehuru det anmärkta sakförhållandet i och för sig synes värt beaktande,

har jag dock icke ansett nödigt att tynga avlöningsreglementet med före­

skrifter för de sällsynta fall, varom här är fråga. Skulle i något enstaka

fall avdrag å lönen av nyssnämnd anledning anses böra ske, lärer Kungl.

Majit på framställning av vederbörande verk kunna meddela beslut härom

med stöd av bestämmelserna i reglementsförslagets 12 §.

15 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m.

1 mom. Det av kommittéledamoten herr Hansson reservationsvis inom

kommittén framställda yrkandet om bibehållande av nu gällande bestäm­

melse rörande lön vid sjukledighet, enligt vilken bestämmelse tjänsteman

äger uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma ka­

lenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot sva-

rande ledighet icke överstiger 45 dagar, har jag ansett mig icke böra bi­

träda.

Järnvägsstyrelsen och riksräkenskapsverket hava påyrkat införande i av-

löningsbestämmelserna av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjuk­

dom skulle inträda först efter vissa dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening

efter 2 dagar och enligt riksräkenskapsverkets mening efter 3 dagar. Så­

som framgår av lönekommitténs motivering till nu ifrågavarande författ-

ningsrum har spörsmålet om en dylik karenstid varit under behandling inom

lönekommittén, som emellertid avstått från att förorda en sådan anordning.

Vid det övervägande, jag ägnat saken, har jag icke ansett tillräcklig anled­

ning föreligga att avvika från den ståndpunkt, som kommittén intagit i denna

fråga.

En av statskontoret gjord anmärkning, att uttrycklig föreskrift bör med­

delas därom, att befattningshavare, som i stället för semester åtnjuter ferier

och därunder icke fyller kravet för oavkortad lön, under tiden skall, liksom

under tjänstledighet för sjukdom, vidkännas A-avdrag, har föranlett viss

jämkning i formuleringen av momentets andra stycke.

Med hänsyn till de särskilda bestämmelser i semesterhänseende, som för

närvarande gälla för fyrskeppspersonalen och som utan ändring i sak upp­

tagits i kommittéförslagets 56 § 2 morn., finner lotsstyrelsen erforderligt, att

jämväl antalet kostnadsfria sjukdagar för nämnda personal regleras enligt

särskilda grunder. Då jag biträder denna styrelsens uppfattning, har i an­

slutning till ett av styrelsen framlagt förslag en komplettering vidtagits av

de i nyssberörda författningsrum för lots- och fyrstaten avsedda särbestäm­

melserna (4 punkten).

3 mom. I förevarande moment har motsvarande jämkning vidtagits, som

förut förordats beträffande 11 § 4 mom.

19 §. Helgdagsledighet.

Riksräkenskapsverket föreslår, att i 19 § införes ett nytt stadgande, som

uttryckligen angiver, att i semester eller tjänstledighet, som beviljats tjänste­

man i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellan­

liggande dag skall inräknas i semestern eller ledigheten. I fråga om viss

personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista skulle dock gälla

vad därom särskilt stadgas.

En föreskrift av delvis liknande innehåll föreslogs även av 1928 års löne-

kommitté under 19 § av dess förslag till allmänt avlöningsreglemente. 1936

års lönekommité åter har, såsom framgår av motiveringen till förevarande

paragraf, ansett sig icke böra förorda något motsvarande stadgande, enär

detsamma icke .skulle kunna tillämpas å personal med arbetstidsreglerad

tjänstgöring. Jag biträder kommitténs uppfattning härutinnan. Skulle i

enlighet med riksräkenskapsverkets förslag en bestämmelse nied det av ver­

ket angivna innehållet inryckas under förevarande paragraf, borde i 8 kap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

131

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

av reglementet meddelas de detaljerade särföreskrifter på området, som vid

olika verk tillämpas beträffande personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring

eller annan personal med regelbunden tjänstgöringsskyldighet jämväl å sön-

och helgdag. Dylika föreskrifter synas emellertid knappast höra hemma i

ett avlöningsreglemente. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen betona,

att därest en tjänsteman beviljas semester eller sjukledighet i tidsföljd, utan

att i antalet beviljade semester- eller sjukdagar inräknas under ledighets-

tiden infallande sön- eller helgdagar, detta enligt min mening är att betrakta

såsom ett obehörigt kringgående av de i reglementet intagna semester- och

tjänstledighetsbestämmelserna. Jag kan sålunda icke godkänna den av läns­

styrelsen i Göteborgs och Bohus län i dess yttrande över kommittébetänkan­

det uttalade meningen, att dylika mellanliggande sön- eller helgdagar icke

böra inräknas i semestertiden.

20 §. Kallortstillägg.

I motiveringen till förevarande paragraf har lönekommittén framhållit

behovet av att en utredning verkställes i syfte att åstadkomma en såvitt möj­

ligt rationell gränsdragning mellan kallortszonerna. Vid denna utredning

borde det även undersökas, huruvida och i vad mån det nuvarande kallorts-

klassificeringssystemet jämväl till sina grunder tarvar ändring. Jag förut­

sätter, att en dylik utredning framdeles igångsättes.

21 §. Vikariatsersättning och vikariatslön.

1 mom. Järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen hava uttalat sig för sådan

ändring av lönekommitténs förslag, att vikariatsersättning icke må utgå, med

mindre vikariatet varat visst antal dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening

minst 6 dagar och enligt domänstyrelsens mening minst 4 dagar. Då kom­

mittén synes mig hava anfört övertygande skäl för sitt förslag, att vikariats­

ersättning skall utgå oberoende av vikariatets längd, anser jag mig böra till­

styrka förslaget oförändrat.

2 mom. I motiveringen till 17 § av reglementsförslaget har lönekommit­

tén berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfällen gjorda anmärkningar

rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riks­

dagens i anledning därav fattade beslut och har kommittén därvid framhållit,

att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda

utgifter för vikarier — s. k. dubblering av tjänster — beträffande verk med

avlöningsanslag å riksstaten lämpligen syntes kunna åstadkommas genom

ändrade bestämmelser örn anlitande av verkens anslagsposter för utbetalande

av vikariatsersättningar. I motiveringen till 21 § 2 mom. har kommittén

närmare ingått på detta spörsmål. Kommittén framhåller, att därest man,

såsom kommittén funne lämpligt, ville begränsa ämbetsverkens rätt att för­

ordna vikarier för ordinarie tjänstemän i fall, som avsåges i 17 § 2 morn.,

detta enklast syntes kunna åstadkommas genom att gällande kungörelse an­

gående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk så ändrades,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

133

att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnades

såsom vikarie, komme att utgå från anslagsposten grundavlöningar till icke­

ordinarie personal, vilken anslagspost med några få undantag vore maxime­

rad. Man borde dock härvid beträffande vikarie, som innehade ordinarie

tjänst, icke gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva

vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt borde utgå från an­

slagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken sistnämnda post

vore av förslagsanslags natur. Då det inom vissa verk stundom syntes vara

ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda

fall, borde hänsyn härtill tagas vid anslagsberäkningarna.

Ifrågavarande spörsmål har berörts i de av statskontoret och riksräken-

skapsverket avgivna yttrandena, varvid förstnämnda ämbetsverk ansett sig

icke kunna tillstyrka, att inskränkning vidtages i vad som för närvarande

gäller på förevarande område.

För egen del vill jag framhålla, att den av kommittén anvisade utvägen

för att åstadkomma en begränsning i dubbleringen av tjänster synes beak-

tansvärd. I förevarande sammanhang torde dock slutlig ståndpunkt icke be­

höva tagas till detta spörsmål, utan synes detsamma få närmare övervägas

i samband med den översyn av gällande regler för avlöningsanslagens dispo­

sition, som blir en följd av civila avlöningsreglementets godkännande.

3 mom. Av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena framgår, att

vissa personalrepresentanter ansett avgörandet av ärenden rörande vikariats-

lön böra kunna anförtros åt vederbörande verk. I varje fall borde bestämmel­

serna angående vikariatslön enligt reservanternas mening så ändras, att

Kungl. Maj :t ägde befogenhet att åt de större verksstyrelserna delegera rätten

att besluta i dylika ärenden. Uttalanden i liknande riktning hava även gjorts

av riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen, statskontoret och riksar­

kivet. Generaltullstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke författningstexten bör

så ändras, att Kungl. Maj :t må äga meddela generella beslut om vikariatslön

beträffande vissa ensartade vikariat, så att frågan därom icke behövde i

varje enskilt fall dragas under Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänsyn till vikten av att en såvitt möjligt enhetlig och rättvis tillämp­

ning inom olika verk av bestämmelserna angående vikariatslön kommer till

stånd, anser jag i likhet med kommittén, att ärenden örn vikariatslön böra

avgöras av Kungl. Maj:t. Jag har sålunda icke funnit skäl förorda någon

ändring i kommittéförslaget på denna punkt. I anledning av vad generaltull­

styrelsen yttrat torde jag få framhålla, att enligt min mening den föreslagna

författningstexten under förevarande moment icke lägger hinder i vägen för

Kungl. Majit att beträffande ett visst slag av förordnanden meddela generellt

beslut angående vikariatslön till vikarie.

4 mom. Av lönekommitténs motivering framgår, att bestämmelsen i 4

mom. iir avsedd att gälla fall, då såväl den uppehållna tjänsten som vikariens

egen tjänst tillhör allmän löneplan (löneplan A, 15 eller C). Det synes emel­

lertid vara behövligt, att bestämmelsen i fråga kan tillämpas även i de fall,

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

då en ordinarie tjänsteman med lön enligt särskild löneplan eller enligt löne-

plan i annat avlöningsreglemente vikarierar å tjänst, som tillhör allmän löne­

plan i civila avlöningsreglementet. Då en dylik tillämpning synes inrymmas

inom bestämmelsens ordalydelse, lärer dock någon ändrad avfattning här­

för icke vara erforderlig. Att stadgandet endast har avseende å fall, då den

uppehållna tjänsten tillhör allmän löneplan, synes uppenbart i betraktande

av dess plats bland bestämmelserna under reglementsförslagets 2 avd.

Riksräkenskapsverket har i anslutning till 21 § berört en speciell vikariats-

ersättningsfråga. Ämbetsverket erinrar om att därest en befattning nedflyt­

tas till lägre lönegrad, den som då innehar befattningen såväl enligt nu gäl­

lande som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser (10 § 2 mom.)

fortfarande skall anses tillhöra den högre lönegraden. Denna bestämmelse

hade av vissa myndigheter tolkats så, att även den, som under övergångstiden

förordnades att som vikarie uppehålla den nedflyttade befattningen, skulle

åtnjuta vikariatsersättning beräknad efter den högre lönegraden, en tolkning

som även efter besvär i anmärkningsmål blivit gillad. Då mer än en mening

icke kunde råda örn det sakligt oberättigade i att vikarien erhölle ersättning

efter annan och högre löneställning, än som följde med själva befattningen,

vore det enligt ämbetsverkets mening önskvärt med ett förtydligande uttalan­

de i denna del.

Jag ansluter mig till den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen.

Det synes mig även utan särskild bestämmelse självfallet att i dylikt fall bör

gälla, att vikariatsersättningen beräknas med hänsyn tagen till den lönegrad,

till vilken befattningen genom nedflyttningen blivit hänförd, oavsett att inne­

havaren av tjänsten kan på grund av föreskriften i 10 § 2 mom. övergångsvis

åtnjuta lön enligt högre lönegrad.

26 §. Övertidsersättning.

Reservationsvis har kommittéledamoten herr Andersson uttalat sig för att

övertidsersättningen måtte för timme räknat bestämmas till J/170 av månads­

lönen. Enahanda uttalanden föreligga från två delegerade för lönenämn-

derna ävensom från vissa av personalrepresentanterna. Jämväl ett antal

ämbetsverk hava uttalat sig för högre övertidsersättning, nämligen socialsty­

relsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län, riksarkivet och skolöverstyrelsen. Å andra sidan har järnvägsstyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot de föreslagna övertidsersättnings-

beloppen, ehuru dessa bomme att medföra en ej oväsentlig kostnadsökning.

Ett par personalrepresentanter hava haft invändningar att göra mot att

rätten till övertidsersättning, som nu tillkommer befattningshavare i löne­

graderna 1—20, skulle hädanefter begränsas till tjänstemän i lönegraderna

A 1—18 och påyrkat bibehållande av nuvarande ordning. Samma anmärk­

ning har kommit till uttryck i utlåtandena från socialstyrelsen, länsstyrel­

sen i Stockholms län. generalpoststyrelsen och riksarkivet.

Kungl. May.ts proposition nr 263.

135

Slutligen må nämnas, att vattenfallsstyrelsen och generaltullstyrelsen fram­

ställt vissa erinringar mot den föreslagna regeln för evalvering vid ersättnin­

gens beräknande av tjänstgöringstid under sön- och helgdag samt under natt,

varjämte järnvägsstyrelsen berört vissa olägenheter, som enligt ämbetsverkets

mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna under 2 mom.

För egen del har jag på de skäl, kommittén anfört, ansett mig böra till­

styrka de av kommittén föreslagna övertidsersättningsbeloppen, vilka i jäm­

förelse med de nu gällande förete en icke oväsentlig höjning. Ej heller i

övrigt finner jag mig hava tillräcklig anledning att frångå kommitténs för­

slag under förevarande paragraf. Jag vill erinra, att enligt stadgandet i

3 mom. närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna an­

gående övertidsersättning skola utfärdas av Kungl. Majit, och jag förutsätter,

att vid utarbetande av dylika tillämpningsbestämmelser vederbörlig hänsyn

tages till de vid de olika verken rådande särskilda förhållandena.

I anslutning till bestämmelserna i förevarande paragraf har generaltullsty­

relsen berört frågan om preskription av framställda krav om övertidsersätt­

ning, varvid styrelsen erinrat om bestämmelserna i 24 § i allmänna rese-

reglementet. Under framhållande av att erfarenheten ådagalagt behovet av

en tidsbegränsning för yrkande om övertidsersättning, har styrelsen under­

strukit nödvändigheten av att en regel härutinnan införes antingen i avlö-

ningsreglementet eller ock i de tillämpningsbestämmelser Kungl. Majit skall

äga meddela.

Den fråga, som generaltullstyrelsen sålunda fört på tal, synes mig vara av

den betydelse, att den bör upptagas till behandling, lämpligen i samman­

hang med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet.

28 §. Ersättning för särskilda uppdrag m. m.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har erinrat om innehållet i 20 §

av den år 1937 utfärdade nya landshövdingeinstruktionen, enligt vilket för-

fattningsrum envar tjänsteman å landskontor är skyldig att, då han därtill

anlitas, lämna landskamreraren det biträde, som erfordras för fullgörande

av på landskamreraren jämlikt taxeringsförordningen åliggande göromål,

ävensom att ombesörja vissa andra göromål inom taxeringsväsendet. An­

gående den ersättning för övertidsarbete, som må utgå för ifrågavarande gö­

romål, skall Kungl. Majit meddela erforderliga föreskrifter. Länsstyrelsen

räknar med att dylik ersättning skall liksom hittills varit fallet bestämmas

av Kungl. Majit vid sidan örn avlöningsreglementet. Även jag förutsätter,

att införandet av det nya civila avlöningsreglementet icke skall föranleda

ändring i det förfaringssätt i avseende å nu ifrågavarande ersättningars be­

stämmande, som hitintills tillämpats och som grundar sig på bestämmelser

i taxeringsförordningen.

Lönekommittén bar utlakat den uppfattningen, att extra inkomster av den

natur, som kännetecknar den till stämpelförsäljare utgående stämpelprovisio­

nen, icke böra förekomma oell ali fördenskull åtgärder böra vidtagas för en

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

avveckling av ifrågavarande förmån i samband med den förestående löne­

regleringen. Jag delar kommitténs härutinnan uttalade uppfattning. Då

emellertid en indragning av stämpelprovisionen förutsätter ändring av gäl­

lande förordning angående stämpelavgiften, torde frågan få beredas i och

för avlåtande av förslag till nästkommande års riksdag, varvid jämväl stånd­

punkt torde böra tagas till den av kommerskollegium framförda frågan, hu­

ruvida ej en avveckling av stämpelprovisionen bör ske allenast successivt

beträffande befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraft­

trädande ombesörja stämpelförsäljning och i fortsättningen komma att hand­

hava sådant bestyr.

33 §. Verksläkare.

Lönekommittén framhåller i motiveringen till förevarande paragraf, att

frågan om verksläkarinstitutionens lämpliga organisation bör göras till före­

mål för närmare utredning före civila avlöningsreglementets ikraftträdande.

Att en dylik utredning blir erforderlig synes mig uppenbart i betraktande

av den fria läkarvårdens utsträckande till de många olika verk och institu­

tioner, som inrymmas under allmänna civilförvaltningen.

35 §. Sjukhusvård.

1 mom. Av de vid betänkandet fogade reservationerna framgår, att kom­

mittéledamoten herr Andersson påyrkat sådan avfattning av bestämmelserna

angående sjukhusvård, att tjänstemännen, oavsett lönegrad, skulle erhålla

rätt till sjukhusvård å halvenskilt och helenskilt rum på samma villkor, som

gälla för tjänstemännen i de högre lönegraderna, då enligt verksläkares in­

tyg den sjukes tillstånd kräver sådant. Fyra personalrepresentanter hava an­

sett, att tjänstemän i lönegraderna A 1—8 böra erhålla sjukhusvård enligt

samma grunder som tjänstemän i lönegraderna A 9—23, då vård å allmän

sal icke kunnat beredas dem eller enligt läkares intyg deras tillstånd kräver

vård å halvenskilt eller enskilt rum. Detsamma borde även gälla vård å en­

skild sjukvårdsanstalt. Vissa ämbetsverk, såsom arméförvaltningen, vatten­

fallsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen, hava ut­

talat sig i liknande riktning, varvid dock vattenfallsstyrelsen velat begränsa

den angivna särskilda förmånen till befattningshavare, som till följd av

olycksfall i tjänsten intages å sjukhus. Några ämbetsverk hava uttalat sig

för gynnsammare ersättningsgrunder än enligt kommittéförslaget även i and­

ra hänseenden. Två personalrepresentanter hava ifrågasatt, om icke staten

borde under alla omständigheter ikläda sig hela kostnaden för vård å all­

män sal och detta för alla tjänstemän oberoende av lönegradsplacering.

I motsats härtill har en ledamot av kommittén, herr Hansson, ansett, att

statens bidrag till sjukhusvård överhuvud ej borde utgå med högre belopp än

som svarar mot hel, respektive halv avgift på allmän sal eller på allmän av­

delning.

För egen del har jag icke kunnat undgå att finna billighetsskäl tala för att

tjänstemän i de lägre lönegraderna under vissa förhållanden medgivas er-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

137

sättning för kostnad för egentlig sjukhusvård enligt förmånligare grunder

än vad kommittéförslaget innehåller. Enligt förslaget skulle en tjänsteman,

tillhörande lönegraderna A 1—8 i fortsättningen liksom hittills icke i något

fall äga undfå ersättning för dylik kostnad, beräknad efter annan plats än

plats å allmän sal. I anslutning till den uppfattning, som kommit till uttryck

i vissa särskilda yttranden, anser jag mig böra förorda, att i sådana fall,

där den sjukes tillstånd enligt intyg av verksläkaren kräver vård å halven-

skilt rum, ersättningen får beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats

i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum. Vad

nu sagts bör även gälla vid vård å enskild sjukvårdsinrättning. En särskild

föreskrift i ämnet har införts i förevarande moment.

I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå någon ändring i kommitté­

förslaget under förevarande paragraf.

36 §. Specialistvård.

Ett reservationsvis av kommittéledamoten herr Hansson gjort yrkande,

att specialistvård skall vid olycksfall i tjänsten bekostas helt men eljest alle­

nast till hälften av statsmedel, anser jag icke böra vinna bifall. Det torde

böra framhållas, att enligt vid kommunikationsverken och domänverket för

närvarande tillämpade grunder bidrag till specialistvårdskostnadernas täc­

kande lämnas enligt avsevärt gynnsammare grunder än enligt reservantens

förslag, vadan ett bifall till reservationen skulle betyda en försämring i den­

na sjukvårdsförmån för de stora personalgruppperna vid dessa verk.

37 §. Läkemedel.

Medicinalstyrelsen har givit uttryck för betänkligheter mot förslaget, att

kostnaderna för läkemedel skola bestridas av statsmedel. Styrelsen fram­

håller, hurusom erfarenheten visat, att rätten till fria läkemedel lätt föran­

ledde till ett överdrivet bruk av vissa dylika medel och att därför denna rätt

i många fall medförde direkt hälsoskadliga verkningar. Styrelsen ville be­

stämt avstyrka, att man i detta fall sträckte sig längre än till att dessa kost­

nader ersattes vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av stats­

medel. Undantagsvis borde högre ersättning kunna medgivas vid vissa svå­

rare kroniska sjukdomstillstånd. Även riksräkenskapsverket har föreslagit,

att läkemedel endast till hälften skola bestridas av statsmedel; detta förslag

har emellertid framställts för att kompensera merkostnaden vid bifall till

ett av ämbetsverket gjort yrkande om utsträckt rätt till tandvård. Med hän­

syn till att personalen vid de affärdsdrivande verken för närvarande åtnjuta

förmånen av att erhålla läkemedel helt på statens bekostnad, anser jag mig

böra tillstyrka kommitténs förslag, att samtliga de tjänstemän, som avses i

reglementsförslaget, erhålla samma förmån. Jag förutsätter härvid, att ve­

derbörande verksläkare genom instruktionsbestämmelser lämnas erforder­

liga anvisningar i fråga örn tilldelning av läkemedel, så att de av medicinal­

styrelsen anmärkta olägenheterna med rätten till fria läkemedel förebyggas.

Att, såsom från ett par personalrepresentanter och även av länsstyrelsen i

138

Kungl. Majlis proposition nr 263.

Malmöhus län påyrkats, jämväl medgiva tjänstemännen ersättning av stats­

medel för läkemedelstransport i vissa fall, synes mig icke böra ifrågakomma.

38 §. Bad, massage m. m.

1 inom. Enligt arméförvaltningens mening bör stadgandet i 39 § 1 mom.

av kommittéförslaget (38 § 1 mom. i det förslag, som av mig framlägges)

angående bekostande av behandling med bad m. m., för undvikande av tve­

kan efter vilken norm kostnaden skall ersättas av statsmedel, kompletteras

med föreskrift därom, att ifrågavarande specialbehandling avser sådan, som

lämnats i annat sammanhang än med specialistvård enligt bestämmelserna i

36 §. Ämbetsverkets påpekande föranleder mig till det uttalandet, att kost­

nad, som tjänsteman fått vidkännas för behandling, som avses i förstnämn­

da författningsrum, enligt momentets ordalydelse ersättes av statsmedel al­

lenast där behandlingen skett på verksläkarens ordination och då enligt de

i momentet angivna ersättningsgrunderna. Behandling med bad, massage

m. m. är sålunda i ersättningshänseende icke att hänföra till specialistvård

enligt 36 §. Skulle en specialist finna någon av de i förevarande moment

angivna speciella behandlingsformerna vara nödvändig för botande av viss

åkomma, lärer det icke vara förenat med några olägenheter, att tjänsteman­

nen av specialisten hänvisas till verksläkaren för prövning av frågan om

ordination av här avsedd behandling.

Av länsstyrelsen i Malmöhus län och järnvägsstyrelsen gjorda yrkanden

om gynnsammare bidragsgrunder än enligt förslaget anser jag mig icke kun­

na tillstyrka.

39 §. Resor och sjuktransporter.

Vattenfallsstyrelsen anser, att i de fall, då i 38 § 1 mom. avsedd behand­

ling icke kan erhållas å tjänstemannens tjänstgöringsort utan resa måste för

ändamålet företagas till annan ort, liksom ock i de fall, då resa måste före­

tagas för anskaffande av i 38 § 2 mom. avsedda hjälpmedel, ersättning av

statsmedel för resan bör i skälig omfattning medgivas. Jag finner mig av

billighetsskäl böra tillstyrka styrelsens förslag, dock att förmånen bör, även

vad angår resa för undergående av i 38 § 1 mom. avsedd behandling, med­

givas allenast där behandlingen föranletts av olycksfall i tjänsten eller där­

med enligt 32 § 2 mom. likställd orsak. Bestämmelserna i förevarande para­

graf hava kompletterats i överensstämmelse härmed.

I detta sammanhang bör nämnas, att med hänsyn till den av mig för­

ordade utvidgningen av bestämmelserna angående ersättning av statsmedel

för resa en omflyttning vidtagits av förevarande paragraf — som motsvarar

37 § i lönekommitténs förslag — varav ock följt en omnumrering av 38 och

39 §§ i kommittéförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

139

40 §. Begravningshjälp.

Vid behandlingen av 2 § bär jag lämnat en allmän redogörelse för mitt

förslag angående den ökning av den av kommittén under 40 § föreslagna

allmänna begravningshjälpen, vilken skulle inträda för det fall, att tjänste­

man, som avlider medan han är i tjänst, efterlämnar familjepensionsberätti-

gade anhöriga. Jag torde nu få dröja något vid de under 40 § upptagna de­

taljbestämmelserna.

1 mom. Enligt mitt förslag skall, där tjänstemannens lön för månad jäm­

te därå belöpande rörligt tillägg överstiger den till de efterlevande utgående

familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med skillnaden. För

beräkning av denna skillnad torde det böra påpekas, att med lön för må­

nad förstås den i enlighet med vederbörande löneplan beräknade oavkortade

lönen för månad, oavsett huruvida tjänstemannen vid frånfället hade att

vidkännas tjänstledighetsavdrag eller ej. Åtnjuter tjänstemannen vikariats-

lön, bör givetvis hans lön beräknas enligt de därför gällande grunderna (21 §

3 mom. andra eller tredje stycket). Hänsyn bör däremot icke tagas till even­

tuell vikariatsersättning enligt 21 § 1 eller 2 mom. I lönen inräknas givet­

vis icke kallortstillägg, enslighetstillägg, lotslott eller andra dylika kontanta

förmåner, som kunna utgå utöver lön och rörligt tillägg.

För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till

grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. Av praktiska

skäl torde det nämligen icke vara lämpligt att beräkna lön jämte rörligt

tillägg och familjepension exempelvis en månad framåt från dagen för från­

fället, enär vid månadsskifte såväl det rörliga tillägget som familjepensionen

kunna undergå förändringar.

2 mom. Vissa av de tjänstemän, som avses skola inordnas under civila

avlöningsreglementet, äro icke familjepensionsberättigade enligt bestämmel­

serna i allmänna familjepensionsreglementet. Så är fallet med åtskilliga i

samband med statens inköp av enskilda järnvägar övertagna befattningsha­

vare vid statens järnvägar, vissa befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

vilka tillhöra enskilda familjepensionskassor, samt vissa distriktsveterinärer

och undervisningsråd m. fl., som äro familjepensionsberättigade i sta­

tens pensionsanstalt. Det synes därför lämpligt, att en särskild föreskrift

meddelas av innehåll, att bestämmelserna i 1 morn. örn förhöjning i vissa

fall av begravningshjälp skola äga motsvarande tillämpning beträffande

tjänstemän med familjepensionsrätt enligt andra bestämmelser än som in­

nefattas i allmänna familjepensionsreglementet. Med hänsyn till alt å famil­

jepension till efterlevande efter nu ifrågavarande tjänstemän utgå dyrtids-

och andra tillägg, torde det bliva nödvändigt, att Kungl. Majit tillerkännes

befogenhet att, där så påfordras, meddela närmare bestämmelser rörande

sättet för familjepensionens beräknande för här avsedda syftemål m. m

42 §. Ersättning för Ijänstebostad ni. in.

2 mom. I motiveringen lill förevarande moment erinrar lönekommittén

örn det förslag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebo-

140

Kungl. Majlis proposition nr 263.

stad, som på sin tid utarbetades av statens bostadsnämnd (stat. off. utredn.

1927: 30). Förslaget i fråga, som innehöll vissa grundregler för en mera en­

hetlig hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen, har hit­

tills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Lönekommittén förordar,

att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med be­

hörigt beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehand­

lingen och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna ytt­

randen, samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna

direktiv för hyressättningen m. m.

I likhet med lönekommittén finner jag det önskvärt, att regler av det slag,

varom här är fråga, utfärdas till ledning för myndigheterna. Den ifråga­

satta överarbetningen av bostadsnämndens förslag torde därför böra vid

lämpligt tillfälle komma till stånd.

48 §. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän.

Enär det, enligt vad jag under 1 § förordar, skall ankomma på Kungl.

Majit att utfärda tjänsteförteckning, har i enlighet med ett av statskontoret

gjort påpekande en formell jämkning vidtagits i formuleringen av föreva­

rande paragraf.

50 §. Tredje huvudtiteln.

På sätt riksräkenskapsverket påpekat, torde en mera generell föreskrift

vara erforderlig rörande rätten till ortstillägg under tjänstledighet än som

innefattas i kommitténs författningsförslag under 6 punkten. I överensstäm­

melse med vad som föreslagits exempelvis beträffande avlöningsförstärkning

till vattenrättsdomare (49 § 2 mom. 2 punkten) har i 50 § 1 punkten intagits

en föreskrift, enligt vilken Kungl. Majit skall äga bestämma, huru med orts-

tillägget skall förfaras, då tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken

han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

54 §. Åttonde huvudtiteln.

4 och 5 mom. I anledning av ett uttalande av direktionen för karolinska

sjukhuset har en mindre jämkning vidtagits i ordalydelsen under 4 mom.

punkt 2 och i 5 mom. punkt 2.

I gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset

(1937: 597) stadgas, att läkare och annan personal vid sjukhusen äga åtnjuta

fri sjukvård jämte nödiga läkemedel i den utsträckning i ämnet gällande

bestämmelser föreskriva eller direktionen eljest finner skälig, dock att då in­

tagning å något av sjukhusen erfordras, fri vård må medgivas under högst

tre månader av ett kalenderår eller vid sjukdom, som fortlöper över årsskifte,

under högst nittio dagar i följd. Direktionen för ifrågavarande sjukhus före­

slår, att under 4 och 5 mom. av förevarande paragraf införas särbestämmel­

ser, som bibehålla personalen vid dylika utöver det nuvarande och det bli­

vande avlöningsreglementets bestämmelser dem tillförsäkrade särskilda för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

141

måner. Direktionen anser ock, att avlöningsbestämmelserna böra givas sådan

avfattning, att Kungl. Maj :t må kunna meddela andra nödvändiga särbestäm­

melser rörande ifrågavarande sjukhus eller ock att ett bemyndigande från

riksdagens sida bör lämnas Kungl. Maj:t i nämnda hänseende. Lärarkolle­

giet vid karolinska institutet har gjort ett liknande yrkande och därjämte

förordat, att möjlighet beredes läkare vid sjukhusen i fråga att erhålla till­

fällig ledighet, där sådan synes av synnerliga skäl påkallad, under kortare

tid utan avdrag å lönen.

Uppenbarligen måste vid avfattningen av avlöningsbestämmelserna för

den statliga sjukvårdspersonalen tillbörlig hänsyn tagas till sjukvårdens spe­

ciella förhållanden och krav. Om av denna anledning, såsom direktionen och

lärarkollegiet gjort gällande, ytterligare särföreskrifter erfordras, synes mig

icke kunna med säkerhet bedömas, innan ytterligare upplysningar inhämtats

i ämnet. I avbidan härpå torde emellertid försiktigheten bjuda, att Kungl.

Majit erhåller möjlighet att, om så undantagsvis skulle visa sig erforderligt,

meddela särskild, från avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för be­

fattningshavare vid statlig sjukvårdsanstalt. Riksdagens bemyndigande här­

till torde inhämtas.

55 §. Nionde huvudtiteln.

7 mom. Under 51 § 5 mom. 5 punkten förekommer ett stadgande av den

lydelse, att med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna skola likställas medi­

cinska fortsättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbild­

nings- och repetitionskurser. Enär enligt vad jag erfarit utbildnings- och

repetitionskurser genom statens försorg även anordnas för länsveterinärer,

har ett motsvarande stadgande upptagits såsom en särskild punkt, punkt 4,

under förevarande moment.

56 §. Tionde huvudtiteln.

2 mom. I avseende å de av mig under 2 inom., 1, 3 och 4 punkterna, före­

slagna nya stadgandena tillåter jag mig erinra örn vad jag därom yttrat vid

behandlingen av 11 § 3 inom., 13 § 2 mom. samt 15 § 1 mom. av reglements-

förslaget. De nya stadgandena hava föranlett en omnumrering av vissa

punkter under förevarande moment.

Lotsstyrelsen har ifrågasatt vissa utvidgningar av den rätt till lotslott, som

tillkommer lotspersonalen enligt nu gällande, av kommittén i reglementsför-

slaget utan saklig ändring upptagna föreskrifter. Sålunda föreslås, att lots­

lott skulle få i viss omfattning utgå vid tjänstledighet, som avses i 13 §

1 mom. a) och i IG § a) och d). Med hänsyn till att reglerna örn lotslott

varit föremål för omprövning så sent som vid 1937 års riksdag finner jag

mig icke kunna förorda någon ändring i de i reglementsförslaget upptagna

bestämmelserna angående lotslott.

57 §. Affärsdrivande verk.

1 mom. I enlighet med generalpoststyrelsens yrkande har stadgandet i

5 punkten utvidgats att även avse omnibus.

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

2 mom. Jag har ansett mig böra tillstyrka ett av telegrafstyrelsen gjort

yrkande om höjning med 120 kronor av det i 5 punkten föreslagna maximi-

arvodet till föreståndare för växelstation.

3 mom. I anledning av en av järnvägsstyrelsen gjord hemställan har i

6 punkten intagits ett särskilt stadgande örn gottgörelse till lokförare, lok­

eldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok för tjänste­

mannen under dylik tjänstgöring tillkommande särskild ersättning (lok-

tjänstpenningar), att utgå i det fall att han är av tjänsteuppdrag tillfälligtvis

hindrad att tjänstgöra å lok. I 7 punkten har ordet »tågdirigent» ändrats

till »tågledare».

A mom. Genom beslut den 30 juni 1937 har Kungl. Maj:t förordnat, att

kallortstraktamente skall utgå till vissa tjänstemän vid statens vattenfalls-

verk. I anledning härav har ett stadgande örn sådan ersättning intagits så­

som punkt 5 i förevarande moment.

I anledning av en av vattenfallsstyrelsen gjord hemställan har jag vidare

funnit skäl förorda, att tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken såsom

vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst, må kunna tilldelas

särskild ersättning beräknad efter högst 400 kronor för år. En föreskrift i

ämnet har inryckts såsom punkt 6 under förevarande moment.

Det i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förefintliga stadgandet

angående provision å bogseringsavgifter till å bogserbåt tjänstgörande be­

fattningshavare vid statens vattenfallsverk har i kommitténs reglementsför-

slag utelämnats, enär kommittén av principiella skäl funnit denna avlönings­

form böra avskaffas. Vattenfallsstyrelsen, som ansett denna förmån icke

kunna utan vidare utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, har emellertid

funnit vissa skäl tala för att förmånen i fråga lämpligen kan utgå i annan

form och därför föreslagit en bestämmelse i ämnet. Jag har ansett mig böra

tillstyrka detta styrelsens förslag och förordar under punkt 6 en särföreskrift.

I anledning av de sålunda vidtagna kompletteringarna av 4 mom. har

punkt 5 i kommitténs förslag erhållit nummer 7.

58 §, Lönenämnd.

I 44 § av gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken äro

meddelade föreskrifter om en för de fyra verken gemensam lönenämnd. För­

utom denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsvarande

stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för

försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgrenar. För

domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stad­

gande om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år

1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fungera.

Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsverkens löne­

system genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende samt

vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa för­

valtningsområden intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltningens lönenämnd

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

143

i viss särskild sammansättning — två i denna lönenämnd ingående represen­

tanter för personalintressena hava utbytts mot representanter för personal­

grupper inom lärarkårerna — under benämning »undervisningsväsendets lö­

nenämnd» tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda

avlöningsreglementen.

1928 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till allmänt

avlöningsreglemente den uppfattningen, att lönenämndsinstitutionen borde

bibehållas. Kommittén höll emellertid före, att liksom det för hela den ci­

vila statsförvaltningen skulle gälla endast ett avlöningsreglemente, det ock­

så endast borde finnas en lönenämnd. Kommittén befarade, att med flera

lönenämnder för den del av statsförvaltningen, som reglementet skulle om­

fatta, det enande syftet lätt kunde förfelas. Allmänna civilförvaltningens

och kommunikationsverkens båda lönenämnder borde därför avskaffas och

en ny lönenämnd inrättas, förslagsvis benämnd »civilförvaltningens löne­

nämnd». Skulle det visa sig, alt även försvarsväsendet komme att inordnas

under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande

reglemente, borde det tagas i övervägande, örn icke lönenämnden borde bli­

va gemensam för både den civila och militära statsförvaltningen, då under

ändrad benämning. Nämnden borde utgöras av ett ringa antal, förslagsvis

högst fem av Kungl. Majit utsedda, med lönespörsmål i allmänhet förtrogna

personer jämte suppleanter för dem, men till deras förfogande skulle finnas

att tillgå personer företrädande såväl förvaltningarna som personalsamman­

slutningarna, på förhand utsedda av Kungl. Majit enligt därom avgivna för­

slag. Dessa representanter borde i förekommande fall äga få sina meningar

antecknade i nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden.

Nämnda kommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något

stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kommittén onö­

digt om icke rent av olämpligt att i avlöningsreglementet införa några be­

stämmelser rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfarenhet

vunnits rörande resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation.

Kommitténs förslag var icke enhälligt. Två ledamöter av kommittén för­

ordade bibehållande av de befintliga lönenämnderna eventuellt utökade med

en särskild lönenämnd för undervisningsväsendet. En annan ledamot an­

såg, att en gemensam lönenämnd borde tillskapas men att av denna nämnds

fem fasta ledamöter två eller tre, alltefter tillgång på lämpliga personer, bor­

de företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda för­

valtningen.

1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté framhåller såsom sin upp­

fattning, alt en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör fin­

nas även för framtiden, med väsentligen samma uppgift som de nuvarande

lönenämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande or­

gan, vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Majit

och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhet­

lig och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföre-

skrifterna med därtill hörande administrativa tillämpningsbestämmelser.

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 263

I fråga om nämndens organisation och arbetsuppgifter anför kommittén

i huvudsak följande:

Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka regle­

mentet komme att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder borde finnas,

delade lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade far­

hågorna för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till

bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en

likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det

enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reg­

lementets hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anordning

vore möjlig att genomföra, vore emellertid i viss mån beroende dels på huru

lönenämndsinstitutionen nied avseende å sammansättningen organiserades

och dels på huru förhållandena kunde komma att utveckla sig beträffande

institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse.

Med avseende å lönenämndens sammansättning kunde lönekommittén ej

ansluta sig till den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nämn­

den borde begränsas till en jämförelsevis liten kärna av löneexperter utan

direkt anknytning till vare sig förvaltnings- eller löntagarintressena. Enligt

1936 års lönekommittés uppfattning vore det önskvärt, att i lönenämnden

även framgent inginge representanter för båda dessa intressegrupper lik­

som också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda re-

pesentanter utsåges bland i lönefrågor sakkunniga ledamöter av riksdagen

eller bland andra för ändamålet lämpliga personer. Det kunde eljest lätt

befaras, att lönenämnden utvecklades till en mera byråkratisk institution,

vars berättigande vid sidan av vanliga administrativa instanser kunde sät­

tas i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande representation i löne­

nämndsinstitutionen av löntagarintresset — och måhända också i viss mån

ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga tillgodoseende — syntes

det emellertid, även om hänsyn toges till lönenämndens möjligheter att för

överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personal­

grupper, kunna möta invändningar att fixera lönenämndens sammansätt­

ning på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bleve desamma vid be­

handling av ärenden rörande alla i reglementet avsedda förvaltningsom­

råden.

I fråga örn lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor

förelåge vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det

vore visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills borde hava att yttra

sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträf­

fande frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under regle­

mentet hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om löne-

gradsplaceringar i samband med organisationsändringar eller eljest, beträf­

fande förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser

o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda av­

seenden kunde komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av

spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, syntes delvis kunna

bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan

staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag.

Ur här antydda synpunkter hade kommittén, även med fasthållande av-

kravet på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett

lönenämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att

organisationen under alla förhållanden bundes vid en enda nämnd med för

samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rö­

rande lönenämnd, som enligt kommitténs mening borde ingå i avlönings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

145

reglementet, hade visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke när­

mast på en dylik organisation, men det hade ansetts lämpligt att i författ­

ningstexten uttryckligen giva Kungl. Majit möjlighet att i viss mån variera

lönenämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika

i reglementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämnds-

arbetet måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordföran­

de vore gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden.

Även de representanter för det allmänna — förslagsvis två —- vilka borde

ingå såsom ledamöter i nämnden, borde såvitt möjligt i regel vara desamma

vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar.

Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kunde komma att

för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, borde in­

stitutionen under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det

syntes vara önskvärt, att detta kansli erhölle en mera fast organisation än

hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar.

För bestridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensut-

gifter syntes böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten.

I sammanhang med frågan om lönenämndsinstitutionens organisation

m. m. har kommittén även berört spörsmålet om låneärendenas beredning

inom Kungl. Majits kansli. Kommittén yttrar:

Kommittén hade vid behandling av frågan om lönenämnd ansett sig böra

understryka vikten av att lönenämndsinstitutionen erhölle en sådan utform­

ning, att största möjliga garantier vunnes för en likformig och konsekvent

tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vin­

nande av detta syfte syntes emellertid vara, att en centraliserad beredning

inom Kungl. Majits kansli åstadkommes beträffande de lönefrågor, i vilka

Kungl. Majit hade att fatta beslut eller för riksdagen framlägga förslag.

Det syntes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Majits

kansli sammanfördes till ett och samma departement, lämpligen finansde­

partementet, i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika

fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finansdepar­

tementet syntes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlöningsregle-

menten, som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredragning

av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, ersattes

med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt avlö-

ningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet. Härav borde också följa,

att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet ut­

färdades efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där

fråga uppstode örn framställning till riksdagen angående ändring i eller

undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga borde behandlas inom

finansdepartementet. Men även där Kungl. Majit enligt reglementet hade

alt fatta beslut i särskilda fall, syntes beredning inom ett och samma de­

partement vara påkallad. Det kunde icke vara lämpligt, att exempelvis frå­

gor örn löneklassplacering på grund av föregående tjänstgöring, örn tjänst-

ledighetsavdrag i särskilda fall eller örn avvikelser från reglementets all­

männa regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste

vara av synnerlig vikt, bereddes och handlades av olika föredragande på

skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett de­

partement skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den perso­

nal, som komma all handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle

erhålla allsidig erfarenhet och .särskild sakkunskap pä löneområdet, under

det all en splittring av löneärendena på skilda departement medförde, alt

Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 1

sami. Nr 263.

10

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

antalet på varje departement handlagda ärenden icke bleve tillräckligt stort

för alt säkerställa, att vederbörande föredragande vunne erforderlig expertis.

För löneärendenas sammanförande i finansdepartementet talade slutligen den

omständigheten, att inom detta departement redan nu funnes en särskild

byrå för pensionsärenden, vilken byrå utan mera betydande kostnader syn­

tes kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.

Tvenne personalrepresentanter hava reservationsvis uttalat, att i löne-

nämnden borde ingå fyra personalrepresentanter. Av dessa borde två vara

gemensamma för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden, me­

dan de två övriga skulle i varje särskilt fall tillkallas bland härför utsedda

personalrepresentanter. För detta ändamål borde antalet ledamöter i nämn­

den utökas till nio.

Avgivna yttranden. Av de uttalanden, som i de avgivna yttrandena gjorts

rörande kommitténs förslag i här förevarande delar, må följande återgivas:

Socialstyrelsen: Särskilt ur löntagarnas synpunkt borde möjligheter be­

redas till en mera direkt kontakt mellan nämnden och representanter för

tjänstemännen vid behandlingen av viktigare förekommande lönefrågor och

därmed sammanhängande spörsmål. En sådan omedelbar förbindelse mel­

lan lönenämnder och tjänstemannakårerna skulle vara av praktiskt värde

även för nämndens eget arbete. För ett förverkligande av detta önskemål

syntes den legaliserade förhandlingsrätten för statstjänstemännen böra ut­

vidgas med befogenhet för vederbörande organisationer att i förekommande

fall träda i förhandling jämväl med lönenämnden. I konsekvens härmed

borde enligt styrelsens mening i nämndens sammansättning vidtagas den

ändringen, att några representanter för löntagarintressena icke vidare skulle

finnas företrädda i densamma.

Vattenfallsstyrelsen: På grund av den särskilda vikt, som lönefrågorna

och de i vissa fall därmed sammanhängande organisationsfrågorna har för

affärsverken, borde lönenämnden alltid vid behandlingen av ärenden, som

berörde nämnda verk, ha en speciell, med hänsyn därtill avpassad samman­

sättning, vilket borde uttryckligen utsägas i förevarande paragraf. För att

de för affärsverkens drift och ekonomi ansvariga verkstyrelserna måtte åt­

minstone i någon mån erhålla tillbörligt inflytande på nyssnämnda frågors

handläggning inom lönenämnden, borde bland nämndens ordinarie ledamö­

ter antalet representanter för verksstyrelser vara minst lika stort som anta­

let personalrepresentanter, varjämte det borde träffas följande anordningar:

Vid lönenämndens behandling av varje ärende, som speciellt berörde visst

affärsverk, skulle motsvarande verksstyrelse vara repx-esenterad antingen av

en ordinarie nämndledamot eller av en suppleant, som därvid inträdde i stäl­

let för ordinarie ledamot. Vid lönenämndens behandling av ärenden, som

vöre av gemensamt intresse för alla affärsverken, skulle de suppleanter, som

representerade verksstyrelser, beredas tillfälle att närvara, dock utan rösträtt

annat än i den mån de ersatte ordinarie ledamöter.

Statskontoret: Även örn lönenämndernas hittillsvarande sammansättning

med, bland annat, även ett parlamentariskt inslag kunde te sig naturlig vid

tiden för tillkomsten av det nya lönesystemet med den mångfald spörsmål

av löneteknisk och annan art, som då anmälde sig, följde icke därav, att

denna för svensk administration eljest främmande förvaltningsform jämväl

i fortsättningen borde hållas vid makt. Särskilt syntes läget i detta avseende

hava blivit ett annat, sedan statens tjänstemän numera tillerkänts förhand-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

147

lingsrätt, varigenom möjlighet öppnats för löntagarintresset att på ett na­

turligare och principiellt riktigare sätt än genom medlemskap i lönenämn-

den göra sina synpunkter i lönefrågor gällande. Statskontoret hade för egen

dej kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke förelåge, varför

frågor berörande statens löneväsen skulle handläggas i principiellt annan

ordning än exempelvis pensionsfrågor eller andra administrativa ärenden.

Ämbetsverket holle tvärtom före att med hänsyn till arten av de frågor, det

bär gällde, en central ämbetsmyndighet, som arbetade under sedvanligt äm-

betsmannaansvar, vore bäst ägnad att omhänderhava låneärendenas hand­

läggning. Huruvida därvid för ändamålet borde inrättas en särskild ämbets­

myndighet — vid vars rekrytering de nuvarande lönenämndernas personal­

resurser lämpligen syntes böra utnyttjas — eller uppgifterna borde anförtros

åt något redan existerande ämbetsverk — varvid statskontoret eller riksrä-

kenskapsverket närmast syntes komma i fråga — syntes böra bli beroende på

närmare utredning. Därest så ansåges önskvärt, kunde givetvis den myndig­

het, åt vilken ifrågavarande ärenden uppdroges, få vid sin sida en rådgivan­

de nämnd med representanter för olika intressen, vilken nämnd skulle höras

i frågor av större principiell räckvidd eller praktisk betydelse.

En dylik utredning rörande den lämpligaste anordningen för låneärende­

nas framtida^ behandling kunde givetvis icke hinna att slutföras på den kor­

ta tid, som aterstode, innan proposition angående det nya civila avlönings-

reglementet skulle framläggas för riksdagen. Statskontoret hade med hän­

syn härtill intet att erinra emot att den av lönekommittén föreslagna orga­

nisationen av lönenämnden — vilken organisation ämbetsverket, under för­

utsättning av bibehållande i princip av nämnden i hittillsvarande form,

funné i och för sig ändamålsenlig — interimistiskt godtoges. I avvaktan på

frågans slutliga lösning syntes därvid någon ändring i omfattningen av löne-

nämndens nuvarande arbetsuppgifter icke böra komma i fråga.

Skolöverstyrelsen: Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig tolkning av

reglementets bestämmelser ville ämbetsverket tillstyrka förslaget om en löne-

nämnd, visserligen med i viss män varierande sammansättning vid behand­

ling av ärenden rörande olika förvaltningsområden men med gemensam ord­

föl ande och gemensamt kansli. Däremot finge överstyrelsen — i anslutning

till vissa personalrepresentanters särskilda mening — uttala, att överstyrel­

sen funné rimligt och i överensstämmelse med förordningen örn förhand­

lingsrätt för statens befattningshavare, att i § 58 av reglementet inflöte be­

stämmelser dels örn rätt för tjänstemännen att genom av deras vederböran­

de organisationer utsedda representanter få framföra sina synpunkter inom

nämnden, dels ock om antalet sådana representanter.

Den av lönekommittén förordade koncentrationen inom Kungl. Majda

kansli av löneärendenas behandling har uttryckligen tillstyrkts av social­

styrelsen och statskontoret.

Departementschefen.

I likhet med lönekommittén hyser jag den uppfattningen, att en löne-

nämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas även i fortsättnin­

gen. Jag finner mig ock kunna i allt väsentligt biträda vad kommittén före­

slagit rörande löncnämndens organisation och arbetsuppgifter m. m. Det

synes mig välbetänkt, att bestämmelserna örn lönenämnd i avlöningsregle-

incntet så avfattas, att Kungl. Majit äger möjlighet att för de skilda förvalt-

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

ningsområden, med vilka nämnden skall hava att taga befattning, i viss män

variera nämndens sammansättning efter förefallande behov.

Det av lönekommittén uttalade önskemålet om en fastare organisation av

lönenämndens kansli, mot vilket jag för min del ej har något att erinra, tor­

de få övervägas i samband med statbehandlingen för ett kommande bud­

getår.

Det synes mig ock lämpligt att, på sätt kommittén ifrågasatt, behandlingen

inom Kungl. Maj:ts kansli av löneärendena koncentreras till finansdeparte­

mentet. Frågan om de jämkningar i departementets personalorganisation,

som i så fall erfordras, behöver icke upptagas till behandling i detta sam­

manhang.

59 §. Reglementets tillämplighet.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förut­

sättningarna för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan

före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels an­

giva, i vad mån ändringar i de bestämmelser, som innefattas i reglementet,

kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på tjänstemän,

som blivit underkastade reglementets stadganden. Beträffande motiveringen

tillåter jag mig hänvisa till sid. 249—252 av kommitténs betänkande.

Vad angår de under paragrafens 1 mom. intagna bestämmelserna har

jag ingen annan erinran att göra än att, enär jag ansett befattningen så­

som kemist hos marinförvaltningen samt den å övergångsstat uppförda be­

fattningen såsom andre kemist vid samma ämbetsverk böra — i enlighet

med den hemställan, jag i det följande gör — inordnas under civila av-

löningsreglementet, bland de under 1 mom. a) uppräknade avlöningsregle-

menten bör angivas jämväl avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för offi­

cerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fl. vid försvarsväsendet (nr 170).

De tjänstemän, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig

reglementets bestämmelser, torde böra bibehållas vid den rätt till lön och

övriga förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen.

I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garante­

rade genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för

närvarande utgå, måste givetvis bliva beroende på särskilt beslut av Kungl.

Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomfö­

rande av nya löneregleringar torde de tjänstemän, som icke vilja övergå

på det nya avlöningsreglementet, tillsvidare böra få — efter sedvanlig årlig

prövning — behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de för­

måner av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering,

nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

För tjänstemän, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör

liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida

ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

149

Stadganden härom återfinnas i 2 moni. I huvudsak ansluta sig dessa stad-

ganden till vad som i motsvarande hänseenden stadgas i nu gällande av-

löningsreglementen, ehuru med utjämning av de skiljaktigheter, som för

närvarande i olika avlöningsreglementen förefinnas i fråga om ändrings-

skyldighetens omfattning med avseende å samma slag av förmåner. Änd-

ringsskyldigheten bör sålunda icke avse lön -—• där ej sådant fall är för

handen, som avses i 3 morn. — eller med lön närmast jämförliga avlönings­

förmåner (vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledig-

hetsavdrag och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändrings-

skyldigheten. Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta

sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändrings-

skyldigheten avse sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning,

tjänstgöringstraktamente, flyttningsersättning, felräkningspenningar och över­

tidsersättningar m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad

och tjänstedräkt.

I nuvarande avlöningsreglementen finnes även intaget ett generellt förbe­

håll om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestäm­

melser i fråga örn pension. Kommittén har övervägt lämpligheten att in­

föra en motsvarande klausul i civila avlöningsreglementet men har avstått

från denna tanke. Givetvis föreligger för staten behov att i detta avseende

även framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exem­

pelvis beträffande avgångsskyldigheten kunna genomföras även gentemot

redan utnämnda tjänstemän. Ett dylikt förbehåll synes emellertid mera

höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och

synes därför böra införas i pensionsreglementet i samband med den över-

arbetning därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. Vid

bifall till vad sålunda förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkasta­

de civila avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig fram­

tida ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya

pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda

överarbetning.

Beträffande 2 mom. är i övrigt endast att nämna, att då på sätt jag förut

anfört något förslag till lönereglering för provinsialläkare och distriktsvete­

rinärer icke kan föreläggas årets riksdag, några bestämmelser, som hänföra

sig till 3 avd. i kommitténs förslag, icke upptagits i momentet.

Beträffande skyldigheten för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller

tillämpning, att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 pro­

cent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,

efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av

lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna års-

lönebeloppen, har jag uttalat mig i samband med behandlingen av rörligt

tillägg. Stadgande i ämnet återfinnes i 3 mom. av förevarande paragraf. I

I sammanhang med frågan örn reglementets tillämplighet torde jag böra

något beröra frågan örn avlöningsförhållandena för den personal vid sta-

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

tens järnvägar, som i samband med statens övertagande av enskilda järn­

vägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. I likhet med kom­

mittén förutsätter jag, att även denna personal, i den mån den finnes upp­

tagen å statens järnvägars aktiva personalstat och alltså för närvarande åt­

njuter lön enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, bör bliva un­

derkastad det nya avlöningsreglementet; däremot bör reglementet ej bliva

gällande för personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning

enligt de bestämmelser, som vörö för dem gällande vid den enskilda järn­

vägen. Beträffande förfarandet med de personliga lönetillägg, som till en

del av ifrågavarande befattningshavare utgå för avtalsenligt säkerställande

av minst samma löneförmåner, som tillkommit dem vid den enskilda banan,

kunna särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Dylika bestämmelser böra

emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet. I fråga örn ut­

formningen av desamma torde det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att

avgiva förslag. Vid bifall till vad sålunda förutsatts erfordras icke i före­

varande paragraf några särskilda föreskrifter rörande här ifrågavarande

personal.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet har generaltullstyrelsen i före­

varande sammanhang fört på tal frågan om fastställande av särskild pre­

skriptionstid för framställande av fordringar på statsverket i avseende å av­

löning. Styrelsen anför härutinnan huvudsakligen följande:

Det föreliggande kommittéförslaget innebär i åtskilliga stycken förenk­

lingar och förtydliganden. Såsom oundvikligt är, kommer dock den när­

mare tillämpningen i en del hänseenden att bero på myndigheternas praxis.

Det torde även i sinom tid visa sig, att ett och annat i reglementet kan bliva

föremål för olika tolkningar. I den mån så blir fallet, kan på detta liksom

på andra områden inträffa, att praxis framdeles i något hänseende undergår

ändring. Myndigheterna kunna därvid ställas inför det nu ej sällan aktuella

spörsmålet om den retroaktiva verkan av ett avgörande, som innefattar en

dylik ändring. Detta spörsmål kan hava en betydande räckvidd i de fall, då

en praxis, som följts under ett flertal år, ändras genom beslut i överinstans,

där måhända samma praxis tidigare tillämpats. Jämväl är härvid att räkna

med att tillämpningen kan rubbas genom avgörande i avlöningsmål, som

dragits inför allmän domstol.

Spörsmålets innebörd belyses av ett för närvarande i tullverket inträffat

fall, där en mångårig praxis, som i anslutning till beslut i överinstans följts i

en lönetursfråga, vid prövning av ett besvärsmål frångåtts, vilket föranlett

yrkanden om en omräkning av löneturen för över ettusen tjänstemän och örn

utbetalning av skillnadslön för längre eller kortare tid åt dessa tjänstemän.

Liknande situationer kunna givetvis uppkomma beträffande andra avlönings­

frågor.

Väl är det förståeligt, att tjänstemännen i dylika fall anse rättvisan kräva

åtgärder för åvägabringande av fullständig likformighet, så att de förmåner,

som en ändrad praxis kan medföra, icke komma endast en del av dem till

godo. Ej heller vore något att erinra mot en dylik ståndpunkt, om det kunde

obetingat göras gällande, att den äldre tillämpningen varit författningsstri-

dig. Detta behöver emellertid icke alltid vara fallet. Med avseende härå torde

det vara tillfyllest att framhålla, hurusom i tveksamma tolkningsfall skälig-

hetshänsyn kunna i sin mån göra sig gällande.

Kunni. Mcij:ts proposition nr 263.

151

I de fall, då en tidigare praxis, som haft fog för sig, fått vika för en till-

lämpning, som under rättsutvecklingens gång funnits bättre överensstämma

med en nyare rättsåskådning eller i betraktande av gjorda erfarenheter ansetts

vara bättre grundad i billighetshänsyn, är förhållandet sakligt sett knappast

att bedöma annorlunda, än då äldre bestämmelser blivit ersatta med nya,

som anses vara rättvisare eller lämpligare. Nya författningsbestämmelser

pläga emellertid icke annat än undantagsvis få retroaktiv verkan.

Det bör ej förbises, att den retroaktiva verkan av en tillämpningsändring

också har en motsatt sida, i det att fråga kan uppkomma örn skyldighet att

återbetala avlöningsbelopp, då tillämpningen ändrats i en för personalen

oförmånlig riktning. I detta avseende har personalen emellertid ett visst

skydd i de bestämmelser, som gälla i fråga om tid för framställande av an­

märkning å utbetalning.

Den förevarande principfrågan inrymmer vissa spörsmål, som ej torde

vara i sin helhet närmare utredda, såsom angående den rättskraft, som bör

tilläggas myndigheternas tillämpningsåtgärder eller särskilda beslut, samt

tiden för sökande av rättelse i vidtagna åtgärder eller ändring av meddelade

beslut. Möjligt är emellertid, att den kan komma till en jämförelsevis enkel

lösning genom införande av bestämmelse om viss allmän tidsfrist för fram­

ställande av avlöningskrav.

Styrelsen hemställer, att det jämväl i övrigt måtte tagas under övervägande,

huruvida och på vilket sätt må kunna åvägabringas en reglering av rätten

att påkalla retroaktiv tillämpning av träffade avgöranden i avlöningsmål och

av rätten för tjänstemän att även eljest göra retroaktiva avlöningskrav gäl­

lande.

Den fråga, som sålunda väckts av generaltullstyrelsen, finner jag vara för­

tjänt av beaktande. Emellertid synes mig densamma vara av den natur, att

den bör närmare undersökas och klarläggas, innan den kan bliva föremål

för ett ståndpunktstagande.

4. Övergångsanordningar.

För att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet

erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit vid

tidigare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl.

Majit. Lönekommittén har emellertid i sitt betänkande (sid. 254—256) an­

givit de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening

bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma.

Kommittén yttrar:

De övergångsföreskrifter, som torde bliva behövliga, äro dels sådana, som

hava avseende å samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlönings­

reglementet, dels ock sådana, som beröra särskilda grupper av befattnings­

havare.

Med avseende å föreskrifter av förstnämnda slag torde till en början få

nämnas, att kommittén av såväl principiella som praktiska skäl utgår från

att det nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning.

Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon om­

räkning av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid

reglementets ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst

inom samma lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde,

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

bibehållas vid den löneklassplacering ävensom den rätt lill uppfattning i

högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då varje löneklass

inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade löneplaner har sin

direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A, vållar en dylik anordning

icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna örn

löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk

art.

Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén

visst undantag. Kommittén, som ansett, att den för kvinnlig tjänsteman

nu gällande begränsningen i fråga örn rätt att erhålla uppflyttning till

högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bör bortfalla, förordar, att

de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande under minst

tre år innehaft näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader, böra

berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av lön enligt lönegradens

högsta löneklass.

För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraft­

trädande befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, torde en

föreskrift bliva erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. av civila

avlöningsreglementet skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställ-

ning tjänstemannen innehade omedelbart före ikraftträdandet.

För reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet för de

kvinnliga tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli

1925 införda gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga be­

fattningshavare, torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i sam­

band med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings­

förhållanden meddelades under avd. B, punkten 1, i kungörelserna den 6

juni 1925 (nr 214 och 271).

Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat

meddelas av innebörd, att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida

minskning i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, hu­

ruvida några åtgärder av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt

skydda befattningshavare, som nu övergå till det nya civila avlöningsregle­

mentet, mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande avlönings-

minskning. Med hänsyn till vad den nu föreslagna löneregleringen inne­

bär i fråga örn uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyr-

tidstillägg samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med

samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid

av såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra

ifrågakomma. Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande

å ena sidan av nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg och å andra sidan

av de nya reglerna för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svår­

bemästrade övergångsföreskrifter. Samtidigt är att märka, att —- örn man

bortser från de barntillägg, som utgå inom dyrtidstilläggets ram och som

för innevarande budgetår avsevärt höjts — löneminskning enligt kommit­

téns förslag kan uppkomma endast i ett fåtal fall.

Med den nyss angivna ståndpunkten utgår lönekommittén från att de sär­

skilda lönetillägg, som för närvarande enligt äldre övergångsstadganden till­

komma vissa tjänstemän i form av personligt lönetillägg, personlig lönc-

fyllnad och personligt dyrtidstillägg, utan vidare bortfalla för dem, som

övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.

I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre

årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlönings-

reglementen och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I

de övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, bär

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

153

plägat stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny löneslat

lida minskning i honom före övergången tillkommande semester. De för­

sämringar i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila

avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning, att kommittén

ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade.

Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande

i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett

nytt avlöningsreglemente — vid sidan av de fördelar en övergång till det

nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nack­

delar i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av över­

gången.

Jämväl för vissa särskilda grupper av befattningshavare föreslår kom­

mittén bestämmelser av övergångsnatur. I detta hänseende torde få hän­

visas till vad härom anförts å sid. 256—257 av betänkandet.

Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen

och riksarkivet hava hemställt, att vid ikraftträdandet av civila avlönings-

reglementet sådana övergångsbestämmelser måtte utfärdas, att befattnings­

havare efter övergång till det nya reglementet icke må lida minskning i den

förmån av semester, som jämlikt tidigare övergångsbestämmelser en gång

beviljats dem. Kammarrätten ifrågasätter, huruvida icke den tid, som tjän­

steman omedelbart innan det nya reglementets ikraftträdande ägt att jämlikt

nu gällande bestämmelser tillgodoräkna sig för löneklassplacering, bör få -—

därest förutsättningarna för tillgodoräkning enligt samma bestämmelser i

övrigt föreligga — även i fortsättningen tillgodoräknas. Skolöverstyrelsen

anser, att till undvikande av försämring i löneklassplaceringen vid beford­

ran till ordinarie tillgodoräknandeprincipen borde under en viss övergångs­

tid få tillämpas å tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande inneha

anställning som extra eller extra ordinarie. Vidare har direktionen för karo­

linska sjukhuset erinrat, att den personal, som överflyttats från stiftelsen se­

rafimerlasarettet genom övergångsbestämmelser av år 1937 tillförsäkrats att

icke behöva vidkännas löneminskning eller minskning i den förmån av se­

mester, som åtnjöts före övergången till statstjänst.

De pörte me nt selie fen.

De huvudgrunder för övergång till civila avlöningsreglementet, som kom­

mittén angivit, synas mig lämpliga, vadan jag vill förorda, att de läggas

till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Majit ut­

färdas. De yrkanden om medgivande att fortsättningsvis under en över­

gångsperiod få tillämpa det hittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet, som

gjorts av ett par ämbetsverk, kan jag icke tillstyrka. Ej heller finner jag

tillräckliga skäl föreligga att, såsom från några ämbetsverk påyrkats, över-

gångsstadganden utfärdas, som förhindra minskning i semesterförmåner för

de tjänstemän, vilka till följd av tidigare övergångsföreskrifter äga åtnjuta

semester enligt förmånligare grunder än de i reglementsförslaget intagna all­

männa semesterbestämmelserna.

Med hänsyn till de talrika grupper befattningshavare med skilda an-

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ställnings- och avlöningsförhållanden, som skola överföras till civila avlö-

ningsreglementet, ligger det i sakens natur, att Kungl. Maj:t måste äga stor

rörelsefrihet vid utfärdande av erforderliga övergångsbestämmelser. Det be­

myndigande härutinnan, varom jag i det följande gör hemställan, torde där­

för höra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

5. Kostnadsberäkningar.

I fråga örn kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet

med de av kommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på grund­

val av det av lönekommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande

befattningshavare vid civilförvaltningens nyreglerade verk, utförts vissa be­

räkningar, för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. Beträffande grun­

derna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma torde jag få med­

dela följande.

På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens

lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De

av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också

i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då

reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvi­

kelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i löne­

kostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke den­

samma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs för­

slag. Detta medför, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gäl­

lande bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda

indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna utförts för

fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena

156, 162/163, 164/165 och 168/169. Beräkningarna hava, vad angår rörligt

tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen, verkställts utifrån antagandet, att

respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse. För vart och

ett av de nämnda indexlägena har beträffande den nya A-löneplanens olika

löneklasser för varje ortsgrupp uträknats skillnaden mellan å ena sidan före­

slagen lön med därå utgående rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande

lön jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid

beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att sådant tillägg ej utgår

å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag. Enär

detta avdrag bestämmes av tjänstemannens lönegrad och ej av hans löneklass,

hava vissa antaganden måst göras beträffande genomsnittligt pensionsavdrag

för de tjänstemän tillhörande olika lönegrader, som åtnjuta lön enligt en

och samma löneklass. Vid beräkningarna har gällande maximigräns för

dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget

iakttagits. De särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot

lämnats obeaktade.

De verkställda beräkningarna avse endast lön (inklusive å ena sidan pro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

155

visoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av dari ingående

barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra av­

löningsförmåner. Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av

kvinnliga befattningshavares uppfattning i högsta löneklassen inom veder­

börande lönegrad.

För befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdri-

vande verken utvisa de på angivet sätt verkställda beräkningarna rörande

löneregleringskostnaderna vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kost­

nadsökning, som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upp­

tager de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av 1937

års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:

Vid levnadskostnadsindex 156

»

»

162/163

»

»

164/165

>

>

168/169

Beräknad kostnadsökning

Utan frånräk-

nande av pro­

visorisk av-

löningsför-

stärkning

kronor

15.400.000

16.590.000

14.760.000

17.780.000

Vid frånräk­

nande av pro­

visorisk av-

löningsför-

stärkning

kronor

5.270.000

6.460.000

4.630.000

7,650,000.

För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning är det av-

intresse att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande totala lönekost­

naderna. Beräkningar rörande dessa lönekostnader hava — likaledes på

grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande

befattningshavare vid olika förvaltningsområden — verkställts i avseende å

sådana tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen och affärsdrivande verk,

såväl ordinarie som icke-ordinarie, vilka avses komma att uppbära lön en­

ligt löneklasser, ingående i de föreslagna löneplanerna A, B och G. Ej heller

vid nu ifrågavarande beräkningar har hänsyn tagits till andra avlöningsför­

måner än lön (inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med

undantag av däri ingående barntillägg).

De verkställda beräkningarna, som endast avse indexlägena 162/163,

164/165 och 168/169, utvisa för nyssnämnda personalgrupper totala lönekost­

nader till följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg men ej barntillägg:

Levnadskostnadsindex

162/163

164/165

168/169

kronor

kronor

kronor

213,819,000

215,648,000

219,305,000

223,949,000

225,777,000

229,434,000

Nuvarande lönekostnader:

a) utan inräknande av provisorisk avlöningsför-

stärkning.......................................................................

b) med inräknande av provisorisk avlöningsför-

stärkning.......................................................................

156

Kungl. Maj:ts proposition, nr 263.

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna

kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna

löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga pro­

centuella löneökningen erhållits följande värden:

Levnadskostnadsindex

Genomsnittlig löneökning:

a) om den provisoriska avlöningsförstärkningen

medräknas..................................................................

b) om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej

medräknas........................................................

162/163

164/195

168/169

7.76

%

6.84

%

8.11

%

2

.

88

%

2.05

%

3.33

%

Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hän­

syn ej tagits till de i tjänstemännens dvrtidstillägg för närvarande ingående

fasta tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnads­

minskning, som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag örn

successiv avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskning har för

året närmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring

2.280.000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen och de affärs-

drivande verken. I den mån den av kommittén föreslagna successiva avveck­

lingen av barntilläggen fortskrider, skulle den härigenom uppkommande be­

sparingen ökas, så att kostnadsminskningen vid avvecklingsperiodens utgång

— efter 16 år — beräknas utgöra för samma förvaltningsområden ungefär

3.930.000 kronor. I dessa kalkyler hava även barntillägg till provinsiallä­

kare och distriktsveterinärer medräknats. Såväl ordinarie som icke-ordi-

narie befattningshavare ingå i kalkylerna.

Lönekommittén har verkställt vissa kostnadsberäkningar jämväl beträf­

fande lönereglering för försvarsväsendet, de statligt anställda lärarna samt

folk- och småskollärare, därest dessa erhålla lönereglering enligt de av kom­

mittén för den civila statsförvaltningens befattningshavare föreslagna grun­

derna. I avseende härå tillåter jag mig hänvisa till betänkandet.

Av betydelse vid beräkningen av kostnaderna för löneregleringen äro emel­

lertid ej blott ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna för rörligt

tillägg utan även åtskilliga andra bestämmelser i det föreliggande förslaget.

I fördyrande riktning verkar i främsta rummet kommitténs förslag om bort­

tagandet av nu gällande begränsning i avseende å kvinnliga befattningsha­

vares rätt till löneklassuppflyttning men därjämte förslagen om utsträckning

av gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, örn höjning av kallortstill-

läggen, om ändrade grunder i fråga örn vikariatsersättnings bestämmande,

om höjning av ersättningen för övertidstjänstgöring, om införande av utvid­

gade sjukvårdsförmåner vid allmänna civilförvaltningen samt om ändrade

grunder med avseende å begravningshjälp och tid för löns utgående vid döds­

fall i den form kommittén föreslagit beträffande sistnämnda förmån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

157

Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna mer-

utgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på för­

hand beräknas. Förslaget om borttagande av begränsningen i fråga om

kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bär för den all­

männa civilförvaltningen och de affärsdrivande verken beräknats medföra

en kostnadsökning — inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg — av

omkring 1,100,000 kronor för år. Den föreslagna uppräkningen av kall-

ortstilläggen har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring

140,000 kronor. Förslaget örn utbetalande i förekommande fall till stärb-

hus efter avliden befattningshavare av — förutom begravningshjälp med

ett för alla befattningshavare lika belopp av 400 kronor — lön under en

månad efter dödsfallet har med utgångspunkt från under 1936 inträffade

dödsfall bland tjänstemännen beräknats medföra en kostnadsökning av

omkring 65,000 kronor för de förvaltningsområden, som beröras av för­

slaget till civilt avlöningsreglemente. Jag torde få tillägga, att den ändring

av kommittéförslaget på denna punkt, jag i det föregående förordat, icke

lärer i någon egentlig grad inverka på nämnda kostnadsbelopp.

Beträffande övriga ändringsförslag har kommittén icke varit i tillfälle att

framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde endast sjuk­

vårdsförmånernas utsträckande till den civila statsförvaltningen i dess hel­

het representera någon mera betydande kostnadsökning. För att giva en

föreställning örn storleksordningen av denna kostnad har kommittén anfört

följande. Utgifterna för sjukvård åt befattningshavare vid kommunika-

tionsverken utgjorde under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30 kronor per

sjukvårdsberättigad tjänsteman (vägt medeltal). Med hänsyn till tjänstgö­

ringens beskaffenhet vid flertalet till allmänna civilförvaltningen hörande

verk har dock antagits, att sjukvårdskostnaden vid dessa förvaltningsom­

råden genomsnittligt per tjänsteman blir väsentligt lägre än vid kommunika-

tionsverken. Därest kostnaden skulle uppskattas till 20 kronor per år och

befattningshavare, skulle den för ordinarie och icke-ordinarie personal röra

sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300,000 kronor årligen.

6. Reglementets ikraftträdande.

Frågan om tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande har

ej berörts i lönekommitténs betänkande och ej heller i allmänhet i de av­

givna utlåtandena. Statskontoret har dock härutinnan uttalat, att ämbets­

verket med hänsyn till de vidlyftiga tillämpnings- och andra bestämmelser,

som före ikraftträdandet måste utarbetas, samt till andra erforderliga för­

beredelser utginge från att reglementet icke kunde sättas i kraft förrän den

1 juli 1939.

Med hänsyn till det långa uppskov med löneregleringsfrågans slutliga pröv­

ning, som genom omständigheternas makt kommit att äga rum, är det gi­

vetvis ett berättigat önskemål, att avlöningsreglementet kan träda i tillämp­

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ning snarast möjligt efter ett godkännande från riksdagens sida. Genom­

förandet av denna lönereglering, som omspänner de största delarna av den

civila statsförvaltningen, måste dock efter antagandet av själva avlönings-

reglementet kräva så omfattande förberedelseåtgärder av olika slag, att syn­

nerliga vanskligheter måste anses förenade med att fastställa den tidpunkt,

då bestämmelserna skola träda i tillämpning, tidigare än till ingången av det

budgetår, som tager sin början den 1 juli 1939.

Härvid är till en början att mörka, att avlöningsstater och personalförteck­

ningar för de verk, vilkas lönekostnader bestridas genom anslag å riksstaten,

i årets statsverksproposition upptagits på grundval av nu gällande lönebe-

stämmelser. Då det måste anses uteslutet, att nya stater och personalför­

teckningar i enlighet med det civila avlöningsreglementet skulle kunna av

innevarande års riksdag fastställas ens för någon del av nästkommande bud­

getår, måste för reglementets ikraftträdande tidigare än efter utgången av

nästa budgetår — varvid den 1 januari 1939 synes vara den enda tidpunkt,

som kunde komma ifråga — förutsättas, att riksdagen beträffande dessa verk

gåve Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att fastställa nya avlönings­

stater och personalförteckningar att tillämpas för senare hälften av budget­

året. I samband härmed finge erforderliga ändringar i anslagsdispositionen

för avlöningskostnadernas bestridande samt frågan örn täckande av nya

medelsbehov i anledning av reglementet, t. ex. för verksläkarorganisationens

genomförande, provisoriskt ordnas genom generella bemyndiganden. Även

om här antydda, i denna omfattning hittills oprövade anordningar skulle låta

sig genomföra, måste de ur principiell synpunkt och med hänsyn till behovet

av överskådlighet och reda i räkenskapshänseende framstå såsom mindre

tilltalande.

Avlöningsreglementets ikraftträdande förutsätter vidare vissa ändringar i

gällande tjänste- och familjepensionsreglementen (jfr lönekommitténs be­

tänkande sid. 258). Örn avlöningsreglementet skulle sättas i kraft den 1

januari 1939, måste författningsförslag i dessa ämnen underställas årets

riksdag. Vid genomförande enbart av de rent formella ändringar, som direkt

påkallas av avlöningsreglementet, skulle detta otvivelaktigt låta sig göra. Även

örn givetvis frågan om löneregleringens reella konsekvenser beträffande pen­

sionsförmånerna måste hänskjutas till en mera grundlig utredning, om vars

igångsättande jag har för avsikt att föranstalta, är det dock icke uteslutet,

att samtidigt med de formella ändringarna en viss summarisk översyn ur

saklig synpunkt av pensionsbestämmelserna kan visa sig oundviklig. Det

är sålunda önskvärt, att frågan ej behöver forceras fram till innevarande års

riksdag.

Oavsett vilken ståndpunkt man må intaga i nu berörda spörsmål, måste

för utarbetande och utfärdande av de rent administrativa föreskrifter av

olika slag, som erfordras för en tillämpning av reglementet, krävas avse­

värd tid. Jag erinrar i detta hänseende om att de för övergången till regle­

mentet erforderliga reglerna, till vilka för närvarande endast vissa huvud­

grunder finnas skisserade, måste vara utfärdade i sådan tid före ikraft­

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

159

trädandet, att tjänstemännen erhålla skäligt rådrum för ståndpunktstagan-

de till frågan, huruvida de vilja övergå till de nya lönebestämmelserna eller

ej. Av den mångfald tilläggsbestämmelser, som vidare måste av Kungl.

Majit meddelas, äro en del av den art, att de torde kräva jämförelsevis

omfattande utredningsarbete. Såsom exempel härå må endast nämnas de

anordningar, som bliva behövliga för verksläkarorganisationens införande

vid allmänna civilförvaltningen. I åtskilliga fall torde, efter det Kungl.

Majit utfärdat de grundläggande tilläggsbestämmelserna, vederbörande äm­

betsverk behöva tid för utarbetande av ytterligare tillämpningsföreskrifter

och för andra förberedande åtgärder.

Till vad nu sagts kommer, att det måste anses praktiskt taget omöjligt att

sätta civila avlöningsreglementet i kraft innan frågan om nya avlönings-

bestämmelser för icke-ordinarie personal vid civilförvaltningen beretts, så

att dylika bestämmelser kunna samtidigt träda i tillämpning. Förslag till

avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie tjänstemän finnes ännu ej upp­

gjort, och enligt vad jag inhämtat har lönekommittén hittills icke kunnat

igångsätta arbetet härmed. Det synes i hög grad ovisst, örn det kan med­

hinnas att utarbeta och, efter nödig remissbehandling, utfärda dylika be­

stämmelser i sådan tid, att ett ikraftträdande med ingången av år 1939

kan ifrågakomma. Genomförande av nya avlöningsbestämmelser för icke-

ordinarie personal under loppet av nästkommande budgetår skulle för öv­

rigt, liksom nyss påvisats med avseende å avlöningsbestämmelserna för or­

dinarie personal, förutsätta, att därmed sammanhängande anslagsfrågor

kunde provisoriskt lösas genom generella bemyndiganden från riksdagens

sida.

Med hänsyn till vad jag här anfört och med stöd jämväl av tidigare er­

farenheter beträffande de tidskrävande verkställighetsåtgärder, som er­

fordras för genomförande av omfattande löneregleringar, har jag för min

del kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt att bestämma

avlöningsreglementets ikraftträdande till tidigare tidpunkt än den 1 juli 1939.

Det må tilläggas att, därest ikraftträdande sker först vid denna tidpunkt,

förutsättningar sannolikt komma att föreligga för att lönereglering sam­

tidigt skall kunna genomföras för övriga statliga befattningshavargrupper,

vilka för närvarande äro underkastade kommunikationsverkens lönesystem,

nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer, beställningshavare vid

försvarsväsendet samt lärare vid statliga läroverk m. fl. läroanstalter.

På grund av den tidpunkt, jag föreslagit för reglementets ikraftträdande,

anser jag skäligt, att reglerna om det rörliga tillägget efter ikraftträdandet

få tillämpas, såsom om löneregleringen genomförts från och med den 1 juli

1938.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av departementschefen förordade för­

slaget till civilt avlöningsreglemente;

dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga till-

lämpning å följande ordinarie tjänstemän, nämligen

a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande av-

löningsreglementen äro gällande, nämligen reglementena den

19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegraf­

verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 22

juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattnings­

havare vid lots- och fyrstaten samt den 15 juni 1934 (nr

303) för tjänstemän vid domänverket; dock med undantag

för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vatten­

fallsverk;

b) förste provinsialläkare; samt

c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, där så visar sig erfor­

derligt, meddela särskild, från civila avlöningsreglementet

avvikande bestämmelse för befattningshavare vid statlig

sjukvårdsanstalt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de

huvudgrunder, som av departementschefen förordats, utfär­

da erforderliga bestämmelser om övergången till civila avlö­

ningsreglementet ;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till

vissa i civila avlöningsreglementet avsedda befattningshava­

re enligt av departementschefen förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

BILAGOR.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

11

162

Kunell. Maj.ts proposition nr 263.

Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal

kommitténs förslag

I = index 156; II = index 162/163;

Löne­

grad

0

r

t s-

och

löne-

\

B

C

D

E

klass

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

i

II

1: 1

294 316 292 325 306 318 306 331 306 320 308 335 318 335 311 340 318 337

1: 5

294 307 295 333 306 322 298 328 306 313 301 333 306 329 305 340 306 331

2: 2

294 307 295 333 306 322 298 339 306 325 301 343 318 327 315 349 318 330

2: 6

297 315 303 332 309 318 294 339 309 321

297 345 309 324 300 340 309 327

3: 3

294 312 300 330 306 315 303 335 306 317 305 340 306 332 308 346 318 334

3: 7

303 325 301 347 303 328 304 341 315 331

307 348 315 335 311 343 315 339

4: 4

294 315 291 325 306 318 294 331 306 321

297 337 306 324 300 343 318 327

4: 8

309 334 310 349 309 326 302 344 321 330 306 351 321

333 309 358 321

337

o: 5

294 319 295 333 306 322 298 340 306 325 301 333 306 329 305 340 306 331

5: 9

315 333 309 351 315 337 313 358 315 340 316 354 327 344 308 361 327

336

6:

6

297 315 303 332 309 318 306 339 309 321

297 345 309 324 300 340 309 327

«: 10

321 343 319 365 321 347 323 361 321 351

315 369 321

343 319 365 321

347

7: 7

303 325 301 347 315 328 304 341 315 331

307 348 315 335 311

355 315 339

7:11

297 323 287 338 297 315 291 334 297 319 283 342 297 312 288 339 297

316

8: 8

321 334 310 349 321 338 314 356 321 342 318 351 321

333 309 358 321

337

8:12

282 301 277 319 282 305 269 316 282 297 273 325 282 301 265 321 282

294

9: 9

327 345 321 363 327 337 313 358 327 340 316 366 327 344 320 361 327

348

9: 13

282 294 270 319 270 299 263 316 270 291

255 313 270 296 260 310 270 288

10:

10

333 343 319 365 333 347 323 373 333 351

327 369 333 355 319 365 333 347

10: 14

270 288 264 307 270 293 257 304 270 285

249 313 270 290 254 310 258 283

11:

11

297 323 299 338 297 315 291 346 297 319 295 342 297 324 288 339 297 316

11:15

264 289 253 314 264 282 246 312 264 286

250 310 264 280 244 308 252 285

12: 12

282 301 277 319 282 305 269 328 282 297

273 325 282 301 265 321 282 306

12:16

270 290 254 310 258 283 247 308 258 288

240 306 258 281 233 304 258 274

13: 13

282 306 270 319 282 299 263 316 282 303 267 313 270 296 260 322 270 300

13: 17

252 282 246 300 255 277 241 300 258 274 238 302 249 270 234 304 252 279

14: 14

270 300 264 319 270 293 257 316 270 297

261 313 270 290 254 310 270

283

14:18

258 285 237 301 246 279 231 300 246 273 225 299 246 266 218 286 234 259

15: 15

276 301 265 314 276 294 258 312 264 286 250 310 264 292 256 308 264 285

15: 19

264 289 241 303 249 280 232 300 234 259

211

284 231

262

202

280 216 241

16:16

270 290 254 322 270 295 259 320 270 288

252 306 258 281 245 304 258 286

16: 20

258 281 233 316 255 272 224 301 240 264

216 288 225 255 207 285

222

246

17:17

264 282 246 312 255 289 241 312 258 286

238 302 261 282 246 304 252

279

17: 21

264 285 237 319 249 277 229 304 234 268 208 291

231

259 199 276 216

240

Kungl. Maj.ls proposition nr 263.

163

Bilaga A.

.

för begynnelse- och slutlöncklasscrna inom lönegraderna 1—30 av den i löne-

intagna löneplan A.

III = index 164/165; IV = index 168/169.

g r

u

P P

Löne­

grad

och

löne-

E

F

G

H

I

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

klass

313 344 330 339 327 361 330 342 330 366 330 356 332 370 276 292 280 309

1: 1

307 346 318 335 311

352 318 338 314 346 318 341 317 352 288 302 278 328

1: 5

318 354 318 344 320 358 330 346 322 364 330 349 325 369 282 304 280 314

2: 2

303 346 309 331 307

352 321 334 310 347 321 337 313 354 297 316 280 336

2: 6

310 351 318 337 313 357 318 340 316 362 330 343 319 367 288 303 279 319

3: 3

303 350 315 330 306 357 315 333 309 352 315 336 312 358 2971

322

286 336

3: 7

303 348 318 330 306 354 318 333 309 360 318 336 312 354 282 303 279 324

4: 4

313 354 321 340 304 361 321 344 308 356 321 336 312 363 309 327 303 346

4: 8

307 346 318 335 311 352 318 338 314 358 318 341 317 352 288 314 278 328

5: 5

312 358 327 340 316 365 327 343 307 361 327 347 311 368 321 333 309 358

5: 9

303 346 309 331 307 352 321 334 310 359 321 337 313 354 297 316 280 336

6: 6

311 361 321 351 315 369 321 343 319 365 321 346 310 373 321 351 315 369

6: 10

315 350 315 342 306 357 315 333 309 364 327 336 312 358 309 322 298 348

7: 7

292 335 297 320 284 331 297 312 288 340 297 316 280 336 303 327 291 350

7: 11

313 354 321 340 316 361 321 344 308 368 321 348 312 363 309 327 303 358

8: 8

270 318 282 298 262 315 270 291 255 312 270 295 259 320 282 311 275 328

8: 12

312 370 327 352 316 365 327 343 319 373 327 347 311 368 321 345 309 358

9: 9

252 307 270 293 257 316 270 285 249 313 270 290 242 310 288 300 264 325

9: 13

323 373 333 351 315 369 333 355 319 377 333 346 322 373 333 351 315 369

10: 10

247 308 258 288 240 306 258 280 244 303 258 273 237 300 282 301 265 321

10: 14

292 347 297 320 284 343 297 324 288 340 297 316 280 336 303 327 291 350

11:11

237 305 252 277 229 303 252 270 234 301 252 275 227 298 282 298 262 326 11: 15

270 318 282 298 262 327 282 303 267 324 282 295 259 320 294 311 275 328

12: 12

238 302 246 267 231 300 246 272 224 286 246 265 217 285 282 306 258 331

12

: 16

264 319 270 293 257 316 270 297 249 313 270 290 254 310 288 312 264 337 13: 13

231 294 255 275 227 295 246 271 223 297 249 268

220

298 294 318 270 342

13: 17

247 308 258 288 252 306 258 280 244 303 258 285 237 300 282 301 265 333 14: 14

211

285 234 253 205 285

222

247 199 272

222

240

192 271

276 300 252 324

14: 18

249 305 264 277 241

303 252 282 234 301

252 275 239 298 282 310 262 338

15: 15

193 278 213 243 183 262 198

222

174 259

195 213

165 243 258 282

222

319

15:19

238 302 258 279 231

300 246 272 236 298 246 277 229 297 282 306 258 331

16: 16

186 270 207 237 177

255 192 228 168 253 189 208 148 238 264

'

289 229 326

16: 20

243 306 255 287 239 307 258 283 235 309 249 280 232 310 294 330 282 354

17:17

180 275

201

231

171

261

186

222

150 247

183

202

142 233 270 295 235 334

17: 21

164

Kandi. Majlis proposition nr 263.

Löne­

grad

och

löne-

O

r

t s-

A

B

C

D

E

klass

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

18:18

258 285 249 313 258 279 243 312 258 285 237 299 246 278 230 298 246 271

18:

22

252 285 225 306 237 264 216 292

222

256 196 290 219 248 188 277 204 228

19:19

264 289 253 315 261 280 232 312 246 271 223 296 231 262 214 292 228 253

19: 23

306 340 280 374 285 326 266 355 264 300 240 336 255 285 213 316 234 259

20: 20

270 293 245 316 255 284 236 313 240 276 216 300 237 267 207 285

222

246

20: 23

306 340 280 374 285 326 266 355 264 300 240 336 255 285 213 316 234 259

21:21

264 297 249 331 261 289 229 316 246 268

220

303 231 259

211

288 216 252

21:24

330 366 306 391 303 334 274 366 276 314 242 340 249 282

222

315

222

261

22: 22

252 285 237 318 249 276 216 304 234 268 208 290 219 248 188 277 204 240

22: 25

357 396 336 436 324 370 298 404 303 332 260 373 270 306 234 342 237 267

23: 23

318 352 292 386 297 326 266 367 276 312 252 348 255 285 225 328 234 271

23:26

396 438 366 481 357 394 322 443 318 361 289 393 279 318 246 356 240 285

24:24

330 366 306 403 303 346 286 378 288 314 254 352 261 294

222

327 234 261

24: 27

363 408 336 453 324 364 292 416 285 331 247 366 246 287 215 328 207 255

25: 25

369 408 348 448 336 370 310 416 303 344 272 385 270 306 234 354 237 279

25: 28

342 378 306 426 303 346 262 376 264 301 217 339 225 269 185 313

210

261

26: 26

408 450 378 493 369 406 334 455 330 373 301 405 291 330 258 368 252 285

26:29

309 348 264 399 270 315 231 361 255 307 223 360 240 299 215 358 225 291

27: 27

375 420 348 465 336 376 304 416 297 343 259 378 258 299 215 340 219 255

27:30

300 354 270 408 285 345 261 406 270 337 253 404 255 329 245 403 240 321

28- 28

342 390 306 438 303 346 274 388 264 313 229 351 225 269 185 313

210

261

28:31

315 384 300 452 300 375 291 451 285 367 283 449 270 358 274 447 255 351

29: 29

309 360 276 411 270 315 231 361 255 307 223 360 240 299 215 358 225 291

29:32

330 413 329 496 315 405 321 495 300 397 313 494 285 388 304 492 270 378

30: 30

300 354 270 408 285 345 261 406 270 337 253 404 255 329 245 403 240 321

30:33

360 459 375 558 345 450 366 556 330 438 354 546 315 423 339 531 300 408

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

165

Bilaga A

(forts.)

g r

u p

P

Löne­

grad

E

F

G

H

I

och

löne-

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

klass

223 297 234 265 217 285 234 259

211

284

222

252 204 283 276 312 252 336

18:18

168 264 189 219 159 250 174

211

139 236 159 191 131 223 252 291 219 330

18: 22

205 278 213 243 195 274

210

234 186 259 195 225 165 255 258 294 234 319

19:19

199 296 213 245 173 277 192 219 159 258 171 204 132 238 264 304 232 332

19: 23

198 282 207 237 189 267 204 228 168 253 189

220

160 250 264 301 241 326

20: 20

199 296 213 245 173 277 192 219 159 258 171 204 132 238 264 304 232 332

20: 23

192 275 213 243 183 273 198

222

162 259 183 214 154 245 270 307 235 334

21:21

189 289 195 229 157 264 168 209 137 238 141 177 105 213 234 276 192 307

21:24

180 276 189 231 159 262 186

211

151 248 171 203 131 235 264 303 231 330

22: 22

195 310 204 241 157 266 171 203 131 235 138 165

93 204 231 264 180 310

22: 25

211

308 213 257 185 289 204 231 159 270 183 216 144 250 276 304 232 344

23: 23

201

319

201

241 157 281 162 196

112

243 135 177

93 218 240 288 204 337

23: 26

201

301 207 241 169 276 180

221

137 250 153 189 117 225 246 288 204 319

24: 24

171 291 180 223 139 266 165 214 130 264 150 206

122

262 255 318 234 381

24: 27

207 322 204 241 169 278 171 215 131 247 138 177 105 216 231 276 192 322

25:25

177 312 195 253 169 310 180 244 160 309 165 236 152 307 270 348 264 426

25: 28

213 331 213 253 169 293 174 208 124 255 135 177

93 218 240 288 204 337

28: 26

207 357

210

282 198 355 195 274 190 354 180 266 182 352 285 378 294 471

26: 29

183 303 180 223 139 266 165 214 130 264 150 206

122

262 255 318 234 381

27: 27

237 402 225 312 228 400

210

304

220

398 195 296

212

397 300 408 324 516

27: 30

177 312 195 253 169 310 180 244 160 309 165 236 152 307 270 348 264 426

28; 28

267 446 240 342 258 445 225 333 249 441

210

318 234 426 315 423 339 531

28:31

207 357

210

282 198 355 195 274 190 354 180 266 182 352 285 378 294 471

29: 29

294 486 255 363 279 471 240 348 264 456 225 333 249 441 330 438 354 546

29: 32

237 402 225 312 228 400

210

304

220

398 195 296

212

397 300 408 324 516

30: 30

324 516 285 393 309 501 270 378 294 486 255 363 279 471 360 468 384 576

30: 33

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Bilaga B.

T jänstef örteckning.

I. Allmänna civilförvaltningen.

Verk och befattningar

Löne­

grad

Verk och befattningar

Löne­

grad

Andra huvudtiteln.

För tjänstgöring i högsta domstolen.

Justitiedepartementet.

Expeditionsvakt ...:..............................

Förste expeditionsvakt..........................

A 5

A 7

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Expeditionsvakt.......................................

A 5

övergångsstat.

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Protokollssekreterare..............................

A 22

Kanslibiträde............................................

A 7

Registrator.................................................

A 15

Andre kanslisekreterare.........................

A 21

Regeringsrätten.

Förste kanslisekreterare........................

A 26

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Kansliråd....................................................

A 30

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

| Byråchef för lagärenden.......................

G 5

Expeditionschef.......................................

G

8

Svea hovrätt.

Statssekreterare .......................................

G 10

Kontorsbiträde.........................................

A 4

För tjänstgöring i statsrådsberedningen.

Expeditionsvakt......................................

A 5

J Expeditionsvakt.......................................

A 5

Förste expeditionsvakt..........................

A 7 1

j Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kanslibiträde............................................

A 7

Aktuarie.....................................................

A 22

övergångsstat.

Arkivarie....................................................

A 22

Registrator.................................................

A 22

Fiskal..........................................................

A 22

Notarie........................................................

A 22

Advokatfiskal...........................................

A 24 1

Justitiekanslersexpeditionen.

Överkrigsfiskal.........................................

A 24

1

Expeditionsvakt......................................

A 5

Sekreterare ................................................

A 27

1

Registrator.................................................

A 21

Hovrättsråd...............................................

A 30

Byråchef.....................................................

A 30

Krigshovrättsråd.....................................

A 30

Justitiekansler..........................................

B 3

President...................................................

B 3

Nedre justitierevisionen.

Göta hovrätt.

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Skrivbiträde..............................................

A 2

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Kanslibiträde............................................

A 7

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kanslist......................................................

A 21

A 7

Registrator.................................................

A 22

Aktuarie.....................................................

A 22

Protokollssekreterare..............................

A 22

Fiskal..........................................................

A 22

Revisionssekreterare................

A 30

Notarie........................................................

A 22

Kuricfl. Mctj:ts proposition nr 263-

167

Verk och befattningar

Löne­

grad

Verk och befattningar

Löne­

grad

Göta hovrätt (forts.).

Fångvårdsstaten.

Advokatfiskal...........................................

A 24

Vaktfru.......................................................

A 1

Sekreterare .................................................

A 27

Första vaktfru.........................................

A 6

Hovrättsråd...............................................

A 30

Vaktkonstapel..........................................

A 6

President....................................................

B 3

Yrkesmästare av 2:a klass...................

A 8

Överkonstapel...........................................

A 8

Hovrätten över Skåne och

Uppsyningsman.......................................

A 10

Yrkesmästare av Ira klass...................

A 10

Blekinge.

Assistent av 4:e klass............................

A 12

Skrivbiträde...............................................

A 2

Föreståndare vid fångkoloni...............

A 15

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Kronohäktesföreståndare av 2:a kl. .

A 15

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Assistent av 3:e klass............................

A 16

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kronohäktesföreståndare av l:a kl. .

A 16

Kanslibiträde............................................

A 7

Assistent av 2:a klass...........................

A 18

Aktuarie......................................................

A 22

Assistent av l:a klass...........................

A 20

Fiskal..........................................................

A 22

Kamrerare.................................................

A 22

Sekreterare .................................................

A 26

Direktör av 3:e klass............................

A 24

Hovrättsråd...............................................

A 30

Pastor och förste lärare ........................

A 24

President....................................................

B 3

Direktör av 2: a klass............................

A 26

Förste pastor och Överlärare...............

A 26

Hovrätten för Övre Norrland.

Direktör av l:a klass............................

A 27

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Statens uppfostringsanstalt

Kanslibiträde............................................

A 7

å Bona.

Fiskal..........................................................

A 22

Eldare.........................................................

A 5

Sekreterare .................................................

A 26

Förman.......................................................

A 6

Hovrättsråd...............................................

A 30

Husmoder..................................................

A 6

President....................................................

B 3

Förste förman..........................................

A 8

Maskinist...................................................

A 8

V attendomst otania.

Uppsyningsman.......................................

A 10

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Lärare, tillika avdelningsföreståndare.

A 17

Vattenrättsingenjör................................

A 30

Räkenskapsförare och redogörare-----

A 17

Vattenrättsdomare..................................

B 2

Verkmästare, tillika avdelningsföre-

ståndare.................................................

A 17

Fångvårdsstyrelsen.

Lantbruksinspektor, tillika avdelnings-

Skrivbiträde..............................................

A 2

föreståndare..........................................

A 18

Pastor och förste lärare........................

A 24

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Direktör.....................................................

A 27

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kanslibiträde............................................

A 7

Kansliskrivare...........................................

A 11

Assistent av 3:e klass............................

A 16

Tredje huvudtiteln.

Aktuarie......................................................

A 21

Notarie........................................................

A 21

Utrikesdepartementet.

Kamrerare.................................................

A 24

Expeditionsvakt......................................

A 5

Sekreterare ................................................

A 24

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Byrådirektör.............................................

A 28

Kanslibiträde............................................

A 7

Byråchef.....................................................

A 30

Kansliskrivare...........................................

A 11

Överdirektör.............................................

B 2

Kanslist......................................................

A 12

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne­

grad

Verk och befattningar

Löne­

grad

Förste kanslist.........................................

A 16

Kommandoexpeditionerna.

Andre arkivarie.......................................

A 21

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Andre sekreterare...................................

A 21

Chef för lantförsvarets kommando-

Revisor.......................................................

A 21

expedition.............................................

C 8

Förste arkivarie.......................................

A 24

Chef för sjöförsvarets kommando-

Förste sekreterare ...................................

A 26

expedition.............................................

C 8

Kamrerare.................................................

A 26

Byråchef....................................................

A 30

Försvarsstaben.

Kansliråd och chef för arkivet..........

A 30

Civilpersonalen.

Utrikesråd.................................................

B 2

Sändebud tjänstgörande såsom kabi-

Expeditionsvakt......................................

A 5

nettssekreterare ....................................

B 3

Förste expeditionsvakt..........................

Föreståndare för fotografiska central-

A 7

övergångsstat.

laboratoriet...........................................

A 30

Byråsekreterare........................................

A 21

Förste arkivarie.......................................

A 24

Rikskommissionen för ekonomisk

Legationsråd.............................................

A 30

försvarsberedskap.

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Beskickningar och konsulat.

Kanslibiträde............................................

A 7

Aktuarie.....................................................

A 21

Kanslist......................................................

A 12

Sekreterare ................................................

A 26

Förste kanslist.........................................

Andre legationssekreterare...................

A 16

A 21

Avdelningschef.........................................

Kanslichef.................................................

Bl

B 2

Andre vicekonsul....................................

A 21

Förste legationssekreterare...................

A 26

Vicekonsul.................................................

A 26

Arméförvaltningen.

Handelsråd................................................

Konsul........................................................

A 30

A 30

Civilpersonalen.

A 30

A 4

Generalkonsul...........................................

B 2

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Sändebud ...................................................

B 2

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Sändebud...................................................

B 3

Kanslibiträde............................................

A 7

Kansliskrivare...........................................

A 11

Kassör........................................................

A 15

Bokhållare.................................................

A 21

Fjärde huvudtiteln.

A 21

Revisor.......................................................

A 21

Kamrerare.................................................

A 24

Försvarsdepartementet.

Pensionskamrerare..................................

A 24

Kansliavdelningen.

Sekreterare ................................................

A 24

Sekreterare och kamrerare...................

A 24

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Ombudsman..............................................

A 26

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Revisionskommissarie............................

A 26

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Sekreterare ................................................

A 26

Kanslibiträde............................................

A 7

Krigsråd.....................................................

A 30

Kansliskrivare...........................................

A 11

Generalkrigskommissarie........................

B 3

Andre kanslisekreterare........................

A 21

Förste kanslisekreterare........................

A 26

övergångsstat.

Kansliråd...................................................

A 30

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Expeditionschef.......................................

C 8

Kanslibiträde............................................

A 7

Statssekreterare ........................................

C 10

Kansliskrivare...........................................

A 11

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

169

Verk och befattningar

Löne­

grad

Verk och befattningar

Löne­

grad

Arméförvaltningen (forts.).

Marinstaben.

Bokhållare.................................................

A 21

Civilpersonalen.

Notarie........................................................

A 21

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Registrator................................................

A 21

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kanslibiträde............................................

A 7

Arméstaben.

Civilpersonalen.

Sjökrigshögskolan.

Förste expeditionsvakt.........................

A 7

Civilpersonalen.

Expeditionsvakt......................................

A 5

Krigsarkivet.

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Sjökrigsskolan.

Krigsarkivarie...........................................

A 26

Civilpersonalen.

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Krigshögskolan.

Civilpersonalen.

Örlogsstationerna.

Expeditionsvakt......................................

A 5

Civilpersonalen.

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Expeditionsvakt vid Karlskrona sta-

tion..........................................................

A 5

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Expeditionsvakt vid Stockholms sta-

Civilpersonalen.

A 5

Expeditionsvakt......................................

A 5

S j ökar te verket.

Förste expeditionsvakt.........................

A 7

Expeditionsvakt......................................

A 5

Kanslibiträde............................................

A 7

Armémuseum.

Pdtbiträde..................................................

A 7

Vaktmästare.............................................

A 5

Gravör ........................................................

A 15

Biträde för textilvården........................

A 6

Ritare..........................................................

A 15

Rustmästare............................................ ..

A 13

Redogörare................................................

A 18

Museiteknisk assistent...........................

A 21

Militärkartograf.......................................

A 21

A 27

A 22

Kartograf...................................................

A 22

Marinförvaltningen.

Förste aktuarie........................................

A 26

Civilpersonalen.

Chef..............................................................

C 6

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Flygstaben.

Expeditionsvakt.......................................

Förste expeditionsvakt..........................

A 5

A 7

Civilpersonalen.

Kanslibiträde............................................

A 7

Expeditionsvakt.......................................

A 5

1 Kansliskrivare...........................................

A 11

Marinkassör...............................................

A 21

Flygförvaltningen.

Notarie........................................................

A 21

Civilpersonalen.

A 21

A 4

Revisor och bokhållare.........................

A 21

Expeditionsvakt ......................................

A 5

] Sekreterare................................................

A 24

Kanslibiträde............................................

A 7

Kamrerare.................................................

A 26

Kassör och bokhållare..........................

A 21

; Revisionskommissarie............................

A 26

Revisor........................................................

A 21

Kemist........................................................

A 27

Revisionskommissarie............................

A 26

Amiralitetsråd..........................................

A 30

Sekreterare och ombudsman...............

A 26

I Marinövcrkommissaric............................

B 1

Byråchef.....................................................

A 30

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne­

grad

Verk och befattningar

Löne­

grad

Försvarsväsendets kemiska

anstalt.

Civilpersonalen..

Byråchef, tillika statens inspektör för

fattigvård och barnavård................

Generaldirektör........................................

A 30

G 12

Kanslibiträde............................................

A 7

Y rkesinspektionen.

Professor.....................................................

A 30

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Statens meteorologisk-hydrogra-

Underinspektör.........................................

A 16

fiska anstalts militäravdelning.

Yrkesinspektrisassistent........................

A 18

A 18

A 24

Assistent....................................................

A 20

Militärmeteorolog....................................

Föreståndare.............................................

Yrkesinspektörsassistent........................

Yrkesinspektris.........................................

A 21

A 26

Skogs- och flottledsinspektör..............

A 27

Femte huvudtiteln.

Yrkesinspektör.........................................

A 28

Socialdepartementet.

Riksförsäkringsanstalten.

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Expeditionsvakt......................................

A 5

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kanslibiträde............................................

A 7

Kanslibiträde............................................

A 7

Kansliskrivare...........................................

A 11

Kansliskrivare...........................................

A 11

Registrator.................................................

A 15

Kassör........................................................

A 14

Andre kanslisekreterare........................

A 21

Materialförvaltare....................................

A 14

| Förste kanslisekreterare........................

A 26

Kontorsskrivare.......................................

A 15

1 Kansliråd...................................................

A 30

Aktuarie.....................................................

A 21

Byråchef för lagärenden.......................

G 5

Byråingenjör.............................................

A 21

Expeditionschef.......................................

C 8

Notarie........................................................

A 21

j Statssekreterare.......................................

C 10

A 24

övergångsstat.

Förste byråingenjör................................

A 24

A 22

Sekreterare ................................................

A 24

j Registrator.................................................

Byråassistent ..........................................

A 26

Socialstyrelsen.

Förste aktuarie........................................

A 26

Skrivbiträde..............................................

A 2

A 4

A 5

Sekreterare ..............................................

A 26

Kontorsbiträde.........................................

Byrådirektör.............................................

A 28

Expeditionsvakt.......................................

Byråchef.....................................................

A 30

! Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Generaldirektör........................................

C 12

Kanslibiträde............................................

A 7

Kansliskrivare...........................................

A 11

Försäkringsrådet.

; Registrator och kassör..........................

A 14

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Aktuarie.....................................................

A 21

Expeditionsvakt......................................

A 5

Notarie ......................................................

A 21

Kansliskrivare...........................................

A 11

Bvråinspektör ..........................................

A 24

Notarie........................................................

A 21

A 24

A 24

Sekreterare ................................................

A 24

Försäkringsråd.........................................

A 30

! Förste aktuarie ......................................

A 26

Ordförande och chef..............................

B 3

Sekreterare ..............................................

Sekreterare, tillika assistent hos sta-

A 26

Penslonsstyrelsen.

tens inspektör för fattigvård och

Skrivbiträde..............................................

A 2

barnavård..............................................

A 26

Kontorsbiträde.........................................

A 4

Skyddshemsinspektör..............................

A 27

Expeditionsvakt.......................................

A 5

Byråchef.....................................................

A 30

Förste expeditionsvakt..........................

A 7

Kungl. Majds proposition nr 263.

171

Verk och befattningar

Löne­

grad

Verk och befattningar

Löne­

grad

Pensionsstyrelsen (forts.).

Kanslibiträde............................................

Kontorist...................................................

Kansliskrivare...........................................

Materialförvaltare....................................

Kassör.........................................................

Bokhållar