Prop. 1947:281
('med förslag till statens löneplansförordning m. in.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
1
Nr 281.
Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till statens
löneplansförordning m. in.; given Stockholms slott den 9 maj 19A7.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds protokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
dels godkänna härvid fogat förslag till statens löneplansförordning;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före dragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst W ig forss.
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 2SI.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
FÖRSLAG TILL
STATENS LÖNEPLANSFÖRORDNING.
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Tillämpningsområde.
De löneplaner med tillhörande lönetabeller och särskilda föreskrifter, som innehållas i denna förordning, skola tillämpas i den utsträckning, som angi- ves i avlöningsreglementen utfärdade av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.
2
§■
Löneplaner.
Löneplan nr 1.
Löne-
Ortsgrupp
Löne-
Ortsgrupp
klass
nr
1 2 3 4
5
klass
nr
1
1 2
3 4 5
Årslön, kronor
Årslön, kronor
i 2 856
2 988 3120 3 252
3 396
21
7 248 7 596 7 932
8 280 8628
2
2 940 3 072 3 216
3 360 3504
22
7 680 8 052 8 412
8 784 9144
3
3 060 3 204 3 348 3 492
3 636
23
8136 8520 8 904
9 300
9 684
4
3192 3 336 3 492
3 648 3 804 24 8 604 9 012
9 420 9 828
10 236
5
3 360 3516 3672
3 828 3996
25
9168 9 576 9 984
10 392
10 800
6 3552 3 720 3 888 4 056
4 224 26 9 744 10 152
10560 10 968
11376
7
3756 3 936 4116
4 296 4 476 27 10 356 10 764
11172 11580
11988
8 3 972 4152 4 344
4536 4 728 28 10 968
11376 11 784 12192
12 600
9 4188 4 392 4596
4 788 4 992 29 11592
12 000 12 408 12 816
13 224
10 4 440 4 644
4 860 5 064 5 280 30 12 216
12 624 13 032 13 440
13848
11 4 668 4 884
5112 5 328 5 556 31 12 804
13 212 13620 14 028
14 436
12 4 896 5124
5 352 5 592 5 820 32 13 392
13800 14 208
14 616 15 024
13 5112
5 352 5 592 5 844 6 084 33
13896 14 304 14 712
15 120 15 528
14
5 328 5 580 5 832 6 084 6 336 34
14 400 14 808 15 216 15 624
16 032
15 5 544
5 808 6 072 6 336
6 600
35
14 904 15 312
15 720 16 128 16536
16
5 760 6 036 6 312
6 588 6 864 36 15 408 15 816 16 224
16 632 17 040
17
6 000 6 288 6564 6 852
7140
37
15 912 16 320
16 728
17136
17544
18
6 240 6 540 6 828
7128 7 428 38 16 416 16 824
17 232 17 640 18 048
19
6 528
6 840
7152
7 464 7 776 39 16 920
17 328 17 736 18144 18552
j
20 6 828 7164 7 488
7 812 8136 40 17 424 17 832
18 240 18 648
19 056
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Löneplan nr 2.
3
Löneklass
nr
Årslön, kronor
Löneklass
nr
Årslön, kronor
Löne-
klass
nr
Årslön, kronor
1
12 000 9
16 800
17
21 900
2 12 600 10
17 400 18 22 800
3 13 200 11
18 000 19
23 700
4
13800
12
18 600 20
25 500
5 14 400 13
19 200 21
27 600
6 15 000 14
19 800 22
29 700
7
15 600 v 15 20 400 23
33600
8
16 200 16 21 000 24
39 600
Löneplan nr 3.
Löneklass
nr
Lönegrupp
III
IV
Årslön, kronor
1
10 668 11976
13 284 14592
2
11280 12 588
13896 15 204
3
11892
13 200 14508 15 816
4
12504
13 812 15 120 16 428
Löneplan nr 4.
Löneklass
nr
Lönegrupp
I
II
III IV V
Årslön, kronor
1 6 360 7104
7 848 8 592 9 336
2 6 624 7 368
8112 8 856
9600
3
7 020 7 764 8508 9 252
9 996
4 7 452 8196
8 940 9 684
10 428
Löneplan nr 5.
Avdelning
B
klass
nr
A
Ortsgrupp
1 2
3
4
5
Årslön, kronor
i 1680 2 064
2 232 2 400 2 568 2 736
2 1860 2 244 2 412
2 580 2 748 2916
3 2 040 2 424 2 592
2 760 2 928 3 096
4 2 220 2 604
2 772 2 940 3 108 3 276
5
2 400 2 784
2 952 3120 3 288 3 456
6
2 640 3 024 3192
3 360 3 528 3 696
7 2 880 3 264 3 432 3 600 3 768 3 936
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
3 §•
Grundlönetabeller.
Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 1.
Löneklass
nr
Månads-
lön,
kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
övertidsersättning
för timme vid
arbete å
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
enkel övertid,
kronor
kvalifi
cerad övertid,
kronor
1 238
8-50 8-20 7-95
7-70
0-90 1-65 2-50
2 245
8-75 8-45 8-15
7-90 0-95
1-70 2-55
3 255
9-10
8-80 8-50 8-25 1-05
1-80 2-70
4 266
9-50 9-15 8-85
8-60 1-15 1-85
2-80
5 280
10-00 9-65 9-35 9-05
1-25 1-95
2-95
6
296 10-55
10-20 9-85 9-55 1-35
2-05
3-10
7 313 11-20
10-80 10-45
10-10 1-50 2-20
3-30
8
331 11-80
11-40 11-05
10-70 1-65 2-30 3-50
9 349
12-45 12-05
11-65 11-25
1-80 2-45 3-65
10
370
13-20 12-75
12-35 11-95 1-95
2-60 3-90
11 389
13-90 13-40 12-95
12-55 2-10
2-70 4-io
12 408
14-55 14-05
13-60 13-15 2-25 2-85
4-30
13 426
15-20 14-70
14-20
13-75
2-35
3-00
4-45
14 444 15-85
15-30
14-80 14-30 2-50
3-io
4-65
15 462
16-50 15-95
15-40 14-90 2-65 3-25 4-85
16 480 17-15
16-55
16-00 15-50 2-80 3-35 5-05
17
500
17-85
17-25 16-65 16-15
2-95 3*50 5-25
18 520
18-55 17-95
17-35 16-75
3-10 3-65 5-45
19
544 19-45 18-75
18-15 17-55 3-25
3-80 5-70
20 569
20-30
19-60 18-95 18-35
3-40 4-00 5-95
21 604
21-55 20-85
20-15 19-50 3-65 4-25
6-35
22 640 22-85
22-05
21-35 20-65 3-90
4-50 6-70
23 678
24-20 23-40
22-60 21-85 4-15 4-75
7-10
24 717
25-60 24-70
23-90 23-15 4-40
5-00 7-55
25 764
27-30 26-35
25-45 24-65 4-70 5-35
8-00
26 812
29-00 28-00 27-05
26-20 5-00
27 863
30-so 29-75
28-75
27-85
5-35
28 914 32-65
31-50 30-45 29-50
5-70
29
966
34-50 33-30 32-20 31-15
6-15
30
1018 36-35
35-10 33-95 32-85
6-80
31
1067
38-10 36-80 35-55 34-40 7-45
32 1116
39*85
38-50 37-20
36-00 8-10
33 1158
41-35 39-95
38-60 37-35 8-70
34 1200
42-85
41-40 40-00 38-70 9-30
35 1242
44-35 42-85
41-40 40-05 9-85
36 1284 45-85
44-30 42-80 41-40 10-40
37 1326
47-35 45-70 44-20 42-75
11-00
38 1368
48-85 47-15
45-60 44-15 11-55
39 1410 50-35
48-60
47-00 45-50 12-10
40 1452 51-85
50-05 48-40 46-85
12-65
Kuivjl. Maj:ts proposition nr 281.
5
Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 2.
Månads-
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
övertidsersättning
för timme vid
arbete å
klass lön,
för dag,
-
nr
28 dagar, 29 dagar, 30 dagar, 31 dagar,
enkel övertid,
cerad övertid,
kronor kronor
kronor kronor kronor kronor
kronor
kronor
i 249
8-90
8-60 8-30 8-05 0-95 1-75
2-60
2
256
9-15 8-85 8-55 8-25
1-00 1-80
2-70
3
267
9-55
9-20 8-90 8-60 1-10 1-85 2-80
4 278 9-95
9-60 9-25 8-95
1-20 1-95 2-90
5
293
10-45 10-10 9-75 9-45
1-30 2-05 3-10
6 310
11-05
10-70 10-35 10-00 1-45
2-15 3-25
7 328
11-70 11-30 10-95 10-60
1-60 2-30
3-45
8 346
12-35 11-95 11-55
11-15 1-75
2-40 3-65
9 366
13-05
12-60 12-20 11-80 1-90 2-55 3-85
10
387
13-80 13-35
12-90 12-50 2-05
2-70
4-05
11
407
14*55 14-05 13-55 13-15
2-20 2-85 4-25
12
427 15-25
14-70 14-25 13-75
2-35 3-00 4-50
13
446 15-95
15-40 14-85 14-40
2-50 3-10 4-70
14
465
16-60 16-05 15-50 15-00 2-65 3-25
4-90
15 484
17-30
16-70
16-15
15-60
2-80 3-40 5-10
16 503
17-95 17-35 16-75
16-25 2-95 3-50
5-30
17 524
18-70 18-05 17-45
16-90 3-10 3-65
5-50
18 545
19-45 18-80 18-15
17-60 3-25 3-80
5-70
19
570
20-35 19-65
19-00 18-40 3-40 4-00
6-oo
20
597
21-30 20-60 19-90 19-25
3-60 4-20 6-25
21
633
22-60 21-85 21-10
20-40
3-85
4-45 6-65
22
671 23-95 23-15
22-35 21-65
4-10 4-70 7-05
23 710
25-35
24-50 23-65 22-90 4-35 4-95
7-45
24
751 26-80
25-90 25-05 24-25
4-60
5-25
7-90
25 798
28-50 27-50
26-60 25-75 4-90 5-60
8-40
26 846
30-20 29-15
28-20 27-30 5-20
27 897
32-05 30-95
29-90
28-95
5-55
28 948
33-85 32-70
31-60 30-60 5-90
29 1000
35-70
34-50
33-35
32-25 6-35
30 1052
37-55 36-30 35-05 33-95
7-05
31 1101
39-30 37-95
36-70 35-50 7-70
32 1150 41-05
39-65 38-35
37-10
8-35
33 1192
42-55 41-10 39-75 38-45
8-95
34 1234 44-05
42-55 41-15
39-80 9-55
35 1276
45*55 44-00 42-55 41-15
10-15
36 1 318
47-05 45-45 43-95
42-50 10-70
37
1360
48-55 46-90 45-35
43-85 11-25
.38
1402 50-05 48-35 46-75
45-25 11-80
39 1444
61*55
49-80 48-15 46-00 12-35
40
1 486 53-05 51-25 49-55
47-95 12-90
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 3.
Löne-Månads-
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
Övertidsersättning
för timme vid
arbete å
klass lön,
för dag,
kvalifi
cerad övertid,
nr
28 dagar, 29 dagar, 30 dagar, 31 dagar,
enkel övertid,
kronor kronor
kronor kronor kronor kronor kronor kronor
i 260 9-30 8-95 8-65
8-40
1-00 1-80 2-75
2 268 9-55 9-25 8-95 8-65 1-05
1-90 2-80
3 279 9-95 9-60 9-30
9-00
1-15 1-95 2-95
4 291 10-40 10-05 9-70 9-40 1-25 2-05 3-05 5 306 10-95 10-55 10-20 9-85 1-40 2-15 3-20
6
324 11-55 11-15 10-80 10-45 1-55 2-25 3-40
7 343 12-25 11-85 11-45 11-05 1-70 2-40 3-60 8 362 12-95 12-50 12-05 11-70 1-85 2-55 3-80 9 383
13-70 13-20
12-75
12-35 2-00 2-70 4-00
10
405 14-45
13-95
13-50 13-05 2-15 2-85
4-25
11 426 15-20 14-70 14-20 13-75
2-30 3-00
4-45
12 446 15-95
15-40
14-85
14-40
2-45
3-10 4-70
13 466 16*65 16-05 15-55 15-05
2-60
3-25
4-90
14 486 17-35 16-75 16-20
15-70
2-75 3-40 5-10
15 506 18-05 17-45 16-85 16-30 2-90 3-55 5-30
16 526 18-80 18-15 17-55 16-95 3-05 3-70 5-50 17 547 19-55 18-85 18-25 17-65 3-20 3-85 5-75 18 569
20-30 19-60
18-95
18-35 3-35 4-oo 5-95
19
596
21-30 20-55
19-85
19-25 3-55 4-15 6-25
20
624 22-30 21-50 20-80 20-15 3-75 4-35 6-55
21 661
23-60 22-80
22-05
21-30 4-00 4-65
6-95
22
701 25-05
24-15
23-35
22-60
4-25
4-90
7-35
23 742 26-50
25-60
24-75 23-95 4-50
5-20
7-80
24
785
28-05 27-05 26-15
25-30 4-80
5-50 8-25
25
832 29-70
28-70
27-75 26-85
5-10 5-80
8-75
26 880 31-45 30-35 29-35
28-40
5-40
27
931 33-25 32-10 31-05 30-05 5-75
28 982 35-05 33-85 32-75 31-70 6-15 29 1034 36-95 35-65 34-45 33-35 6-60 30
1086 38-80 37-45 36-20 35-05 7-25
31 1135 40-55 39-15 37-85 36-60 7-95 32 1184
42-30
40-85 39-45
38-20 8-60
33
1226
43-80 42-30
40-85 39-55
9-20
34
1268
45-30 43-70
42-25
40-90 9-80
35 1310 46-80 45-15 43-65 42-25 10-40
36 1352 48-30 46-60 45-05 43-60 10-95 37 1394 49-80 48-05 46-45 44-95 11-55 38 1436 51-30 49-50 47-85 46-30 12-10 39 1478 52-80 50-95 49-25 47-70 12-65 40
1520
54-30 52-40 50-65 49-05 13-20
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
7
Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 4.
Löneklass
nr
Månads
lön,
kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
övertidsersättning
för timme vid
arbete å
enkel övertid,
kronor
kvalifi
cerad övertid, kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
271
9-70
9-35 9-05
8-75 1-05
1-90
2-85
2 280 10-00
9-65 9-35
9-05
1-10
1-95 2-95
3 291 10-40
10-05 9-70 9-40
1-20 2-05 3-05
4 304 10-85
10-50
10-15
9-80
1-30 2-15 3-20
5 319
11-40 11-00
10-65 10-30 1-45 2-25
3-35
6
338 12-05
11-65 11-25 10-90 1-60
2-35 3-55
7
358 12-80
12-35 11-95 11-55
1-75
2-50
3-75
8
378 13-50
13-05 12-60 12-20 1-90
2-65 3-95
9 399
14-25 13-75 13-30
12-85 2-05
2-80
4-20
10 422 15-05
14-55 14-05 13-60
2-25 2-95 4-45
11 444
15-85 15-30 14-80
14-30 2-40 3-10 4-65
12 466
16-65 16-05
15-55 15-05 2-55 3-25 4-90
13 487
17-40 16-80
16-25 15-70 2-70 3-40
5-10
14 507
18-io 17-50
16-90 16-35
2-85 3-55 5-30
15
528 18-85 18-20
17-60 17-05
3-00
3-70
5-55
16 549 19-60
18-95 18-30 17-70
3-15 3-85 5-75
17
571 20-40 19-70
19-05 18-40 3-30
4-00 6-00
18 594 21-20 20-50
19-80
19-15 3-45 4-15 6-25
19 622 22-20
21-45 20-75
20-05 3-65 4-35 6-55
20 651
23-25 22-45 21-70 21-00
3-85
4-55 6-85
21
690 24-65 23-80 2300
22-25 4-10
4-85 7-25
22 732
26-15 25-25 24-40
23-60 4-40
5-io 7-70
23 775 27-70
26-70
25-85 25-00
4-70 5-45 8-15
24 819
29-25
28-25 27-30 26-40
5-oo 5-75 8-60
25
866 30-95
29-85 28-85
27-95 5-30 6-05 9-10
26
914 32-65 31-50
30-45 29-50
5-60
27 965
34-45 33-30
32-15 31-15
5-95
28 1016
36-30
35-05 33-85 32-75
6-35
29
1068 38-15
36-85 35-60 34-45 6-80
30 1120 40-00 38-60
37-35
36-15 7-50
31
1169 41-75
40-30 38-95 37-70
8-15
32
1218 43-50 42-00
40-60 39-30
8-80
33
1260 45-00
43-45 42-00
40-65 9-45
34
1302 46-50 44-90
43-40 42-00
10-05
35
1 344 48-00
46-35 44-80
43-35 10-65
36
1386 49-50 47-80 46-20
44-70
11-25
37
1428 51-00 49-25 47-60
46-05 11-80
38
1470
52-50
50-70
49-00 47-40 12-40
39
1512 54-00 52-15 50-40
48-75
12-95
40 1564 55-50
53-60 51-80
50-15
13-50
8
Kungl. Majrts proposition nr 281.
Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 5.
Löneklass
nr
Månads
lön,
kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
Övertidsersättning
för timme vid
arbete å
för dag,
kronor
enkel övertid,
kronor
kvalifi
cerad övertid,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 283
10-10 9-75 9-45 9-15
1-10 2-00
2-95
2
292 10-45
10-05 9-75 9-40 1-15 2-05 3-05
3 303
10-80 10-45 10-10 9-75 1-25
2-10
3-20
4
317
11-30 10-95 10-55 10-25 1-35
2-20
3-35
5 333 11-90
11-50 11-10 10-75 1-50 2-35 3-50
6 352
12-55
12-15 11-75 11-35 1-65 2-45 3-70
7 373 13-30 12-85 12-45
12-05 1-80 2-60 3-90
8
394 14-05
13-60 13-15 12-70 1-95 2-75 4-15
9 416
14-85 14-35 13-85
13-40 2-15 2-90 4-35
10 440
15-70 15-15 14-65
14-20
2-35
3-10 4-60
11 463
16*55 15-95 15-45
14-95 2-55 3-25 4-85
12
485 17-30 16-70 16-15 15-65
2-70 3-40 5-10
13
507 18-io 17-50
16-90
16-35 2-85
3-55 5-30
14 528 18-85
18-20
17-60
17-05
3-00 3-70 5-55
15 550 19-65
18-95 18-35 17-75 3-15 3-85
5-80
16 572 20-45
19-70 19-05 18-45 3-30
4-00 6-00
17 595 21-25
20-50 19-85 19-20 3-45 4-15 6-25
18 619
22-10
21-35
20-65 19-95 3-60 4-35
6-50
19 648 23-15 22-35
21-60 20-90 3-80 4-55
6-80
20 678 24-20 23-40
22-60
21-85
4-00 4-75 7-10
21
719 25-70 24-80 23-95 23-20 4-25
5-05 7-55
22
762
27-20 26-30
25-40 24-60
4-55
5*35 8-00
23 807
28-80 27-85
26-90
26-05 4-85
5-65 8-45
24 853
30-45 29-40 28-45 27-50 5-15 5-95 8-95
25
900 32-15
31-05 30-oo 29-05 5-45
6-30
9-45
26 948 33-85
32-70 31-60 30-60 5-75
27 999
35-70 34-45 33-30 32-25 6-10
28
1050
37-50
36-20 35-00
33-85
6-50
29 1102 39-35
38-00
36-75 35-55
7-00
30 1154 41-20
39-80
38-45 37-25
7-70
31 1203 42-95 41-50
40-10 38-80 8-40
32 1252 44-70 43-15 41-75
40-40 9-10
33 1294 46-20 44-60 43-15 41-75
9-70
34 1336 47-70 46-05 44-55 43-10
10-30
35
1378
49-20 47-50 45-95 44-45
10-90
36 1420
50-70 48-95 47-35 45-80 11-50
37
1462
52-20 50-40 48-75 47-15
12-10
38 1504
53-70
51-85 50-15
48-50 12-70
39
1546
55-20 53-30 51-55 49-85 13-25
40 1588
56-70 54-75 52-95 51-25
13-80
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
9
Tabell till löneplan nr 2.
Löneldass
nr
Månads-
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 1 000
35-70
34-50 33*35
32-25
6-10
2 1050
37-50
36-20 35-00 33-85
6-50
3
1100
39-30 37-95
36-65
35-50 7-oo
4
1150
41-05 39-65
38-35
37-10 7-65
5 1200
42-85 41-40
40-00 38-70
8-35
6
1250 44-65
43-10 41-65
40-30
9-05
7 1300
46-45
44-85 43-35
41-95 9-80
8 1350
48-20 46-55
45-00 43-55
10-50
9 1400
50-00
48-30 46-65
45-15 11-20
10
1450
51-80
50-oo 48-35
46-75 11-95
11 1500
53*55
51-70 50-00
48-40 12-65
12 1550
55-35 53-45
51*65
50-00 13-30
13 1600
57-15
55-15
53*35
51-60 13-90
14 1650
58-95
56-90
55-00 53-25
14-40
15 1700
60-70 58-60 56-65
54-85
14-90
16
1750
62-50 60-35
58-35
56-45 15-40
17 1825
65-20 62-95
60-85
58-85 16-io
18
1900
67-85
65*50 63-35
61-30 16-80
19
1975
70-55
68-10 65-85
63-70 17-50
20
2125
75-90
73-30 70-85 68-55
18-90
21 2 300
82-15 79-30
76-65
74-20 20-50
22
2 475
88-40 85-35
82-50 79-85
22-10
23 2 800
100-00 96*55 93-35
90-30
25-io
24 3 300
117-85
113-80
110-00 106*45
29-70
Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp 1.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 889 31-75
30-65
29-65 28-70
6-15
2
940
33*55
32-40 31-35
30-30 6-60
3 991
35-40 34-15
33-05
31-95 7-25
4 1 042
37-20 35-95
34-75
33-60 7-95
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp II.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
998
35-65 34-40
33-25 32-20
6-15
2
1049
37-45
36-15
34-95
33-85 6-60
3
1100 39-30
37-95
36-65 35-50
7-25
4
1151
41-10 39-70
38-35
37-15
7-95
Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp III.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag, kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
1107
39-55
38-15 36-90
35-70
6-15
2
1158
41-35
39-95
38-60
37-35 6-60
3
1209 43-20
41-70
40-30 39-00
7-25
4
1260 45-00
43-45
42-00
40-65
7-95
Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp IV.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag, kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
1216
43-45
41-95
40-55
39-25
6-15
2
1267
45-25
43-70
42-25
40-85
6-60
3
1318 47-05
45-45
43-95
42-50
7-25
4 1369
48-90
47-20
45-65
44-15
7-95
Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp I.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
lör dag, kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
530
18-95 18-30
17-65 17-10
3-10
2
552 19-70
19-05
18-40
17-80
3-25
3
585 20-90
20-15
19-50
18-85
3-45
4
621 22-20
21-40
20-70
20-05 3-70
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
Tabell till löneplan nr 4
,
lönegrupp II.
11
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 592 2115
20-40 19-75
19-10 3-10
2 614 21-95
21-15 20-45
19-80 3-25
3 647
23-10 22-30 21-55 20-85
3-45
4 683
24-40 23-55 22-75
22-05 3-70
Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp III.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag, kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 654 23-35 22-55
21-80 21-10
3-10
2 676
24-15
23-30 22-55 21-80 3-25
3 709
25-30 24-45 23-65
22-85 3-45
4 745 26-60 25-70 24-85
24-05 3-70
Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp IV.
Löneklass
nr
Månads-
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 716 25-55
24-70 23-85
23-10
3-10
2 738 26-35
25-45
24-60 23-80 3-25
3 771 27-55
26-60
25-70 24-85 3-45
4
807 28-80 27-85 26-90
26-05 3-70
Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp V.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 778
27-80 26-85 25-95
25-10
3-10
2 800
28-55 27-60 26-65
25-80 3-25
3 833
29-75 28-70 27-75
26-85 3-45
4 869 31-05
29-95 28-95
28-05 3-70
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Tabell till löneplan nr 5, avdelning A.
Löne-
klass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön 1 kalendermånad om
A-avdrag
lör dag, kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 140
500
4'85
4-65
4-50
0'85
2
155
555
5-35
5-15
500 0'95
3 170
605
585
5'65
5-50 105
4
185 6-60
6'40
6-15
5'95
1-20
5 200
7-15
6-90
6-65
6*45 1-30
6
220 7-85
7'60
7-35
7-10 1-50
7
240 8-65
8-30
8'00
7-75 1-65
Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 1.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
Aavdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 172
6-15
5-95
5*75
5-55
0-95
2
187 6-70
6-45
6'25
6-05 1-05
3
202 7-20
6-95
6*75
6*50
1*15
4
217 775
7-50
7-25
7-00
1-25
5
232
8'30
8-00
7-75
7*50
1-40
G
252
9-00
8-70
8-40
8-15 1-55
7 272
9'70
9-40
905
8-75 1-70
Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 2.
Löneklass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
186 6'fi5
6-40
6-20
6-00
1-00
2 201
720
6-95
6*70
6-50 110
3 216
7-70 7-45
7-20
6-95 1-20
4
231 8-25
7-95
7-70
7’45 1-35
5
246 8-80
8-50
8-20
7-95 1-45
6
266
9-50 9-15
8-85
8-60 1-60
7
286
10-20 9*85
9-55
9-25 1-80
Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
13
Lönc-
klass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
lör dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
200
716 6-90
6-65
6-45 1-05
2
215
7'70
7-40
7-15
695 1-15
3
230
8'20
7-95
7-65
7-40 1-25
4
245
8-75
8-45
8-15
7-90
1-40
5
260
9-30 8-95
8-65
8-40 1-50
6
280
lO-oo 9-65
9-35
9-05 1-70
7
300
10-70 10-35
10-oo
9-70 1-65
Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp U.
Löne-
klass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1 214
7-65 7-40
7-15
6-90 1-10
2
229
8-20 7-90
7*65
7-40
1-20
3
244
8-70 8-40
8-15
7-85
1-35
4
259
9-25 8-95
8-65
835 1-46
5
274
9-80
945
9-15
8-85 1-55
6
294 10-50
10-16
9-80
9-50 1-75
7
314 11-20
10-85 10-45 10-15
1*95
Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 5.
Löne-
klass
nr
Månads
lön, kronor
Daglön i kalendermånad om
A-avdrag
för dag,
kronor
28 dagar,
kronor
29 dagar,
kronor
30 dagar,
kronor
31 dagar,
kronor
1
228
8-16
7-85
7-00
7-35 1-15
2
243
8-70
8-40
8-10
7-85
1-25
3
258
9-20
8-90
8-60
8-30 1-40
4
273
9-75
9-40
9-10
8-80 1-60
5 288
10-30
9-95
9-00
930 166
6
308
1100
lO-oo 10-26
9-95
1-80
7
328
11-70
11-30 10-95 10-fiO
2-00
4 §•
Höjning eller sänkning av de i grundlönetabellerna angivna beloppen.
1 mom. Socialstyrelsen verkställer kvartalsvis enligt de närmare före skrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t, beräkning av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna i sista månaden under vederbörande kvartal och 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav faststäl ler Kungl. Maj:t det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhål lande. Sålunda fastställt pristal skall gälla från och med det kvartal, under vilket fastställelsen kungjorts, tills vidare intill det kvartal, under vilket nytt pristal blivit fastställt på motsvarande sätt.
2 mom. De i grundlönetabellerna intagna beloppen skola vid olika pris tal höjas eller sänkas i enlighet med föreskrifterna i 3 och 4 mom., så framt icke, beträffande förhöjning, Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva, att densamma skall ske med högre belopp eller även i annat fall än i nämnda moment angives.
3 mom. Då pristalet överstiger 100 skall månadslön enligt vad som fram går av nedanstående tabell höjas med ett belopp, som motsvarar i tabellen angivet antal procent av månadslönen eller, om denna överstiger 1 200 kro nor, av detta belopp. I fall, då tabellen innehåller alternativa tal, skall för vederbörande kvartal det av dessa tal gälla, som överensstämmer med eller minst avviker från det tal, som varit tillämpligt för det närmast föregående kvartalet.
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
Pristal
Antal procent
Pristal
Antal procent
Pristal
Antal procent
Alter nativ
a
Alter
nativ
b
Alter nativ
a
Alter
nativ
b
Alter nativ
a
Alter
nativ
b
101—103
0 3
109—111 6
9 117—119
12 15
104
3
112
1
120
1.
105—107
3 6
113—115
9
12 121—123 15
18
108
116
12
124
18
och högre
Då pristalet nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj:t och riksdagen därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.
Månadslön, vilken efter höjning eller sänkning slutar på öretal, skall jäm kas till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal.
4 mom. Då månadslön höjes eller sänkes, skola övriga till samma löne- klass hörande belopp höjas eller sänkas i sådan omfattning, att de föränd rade beloppen förhålla sig till den förändrade månadslönen på samma sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen.
Belopp, vilket efter höjning eller sänkning icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.
15
5 §•
Vid förordningen fogade tabeller.
1 mom. Vid denna förordning skola fogas tabeller, fastställda av Kungl.
Maj :t, i vilka angivas de belopp som skola tillämpas, då de i grundlönetabel- lerna intagna beloppen skola höjas eller sänkas.
2 mom. Vid denna förordning må fogas tabeller och anvisningar, som
Kungl. Maj:t finner lämpligt utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestäm melserna i vederbörande avlöningsreglementen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947 utom vad angår bestäm melserna i 4 §, vilka, såvida ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda sär skilt besluta, träda i kraft den 1 juli 1948.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock
holms slott den 9 maj 1947.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
U
ndén
,
statsråden
W
igforss
, M
öller
, S
köld
, Q
uensel
, G
jöres
, D
anielson
, V
ougt
, Z
etterberg
,
N
ilsson
, S
träng
, E
ricsson
, M
ossberg
, W
eijne
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till statens löne-
plansförordning och därmed sammanhängande frågor.
Departementschefen anför.
INLEDNING.
Sedan 1945 års lönekommitté den 29 juni 1946 avgivit betänkande med
förslag till statliga löneplaner m. m., föreslog Kungl. Maj:t i proposition 1946:
333 riksdagen att godkänna de i statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 4 oktober 1946 framlagda grunderna för en allmän lönereglering för be
fattningshavare i statens tjänst m. fl. Förslaget godkändes av riksdagen
(statsutskottets uti. nr 288, r. skr. nr 528).
De av 1946 års riksdag sålunda godkända grunderna avsågo nya lönebe
lopp för det stora flertalet statliga tjänstemän samt lärare vid det statsun
derstödda kommunala skolväsendet. Undantagna voro emellertid lönebelop
pen för provinsialläkare och distriktsveterinärer samt för det militära man
skapet. Utöver nya lönebelopp avsåg 1946 års riksdags berörda beslut vissa
frågor, som ingingo som väsentliga led i själva löneavvägningen, samt vissa
andra därmed sammanhängande förhållanden. Det förutsattes härvid, att
1945 års lönekommitté skulle senare framlägga förslag i de frågor, som ej
medtagits i det första betänkandet, samt angående de nya författningsbestäm
melsernas utformning.
1945 års lönekommitté -—- som består av advokaten P. W. N. Westling,
ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare grosshandlaren G.
E. Birke och lantbrukaren C. A. D. Jonsson, ledamoten av riksdagens första
kammare direktören E. A. Lindblom, ledamöterna av riksdagens andra kam
mare f. d. tändsticksarbetaren J. W. Mårtensson och stadsbibliotekarien G.
V. Nilsson, borgarrådet S. E. Persson och generaldirektören A. E. V. Swart-
ling — har den 11 mars 1947 avgivit sitt andra betänkande, avseende för-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
17
stag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. I betänkandet framläg gas förslag till följande författningar, nämligen dels statens löneplansförord- ning, dels statens allmänna avlöningsreglemente, dels de högre kommunala skolornas avlöningsreglemente av år 1947, dels folkskolans avlöningsregle mente av år 1947, dels ock avlöningsreglementet för nomadlärare av år 1947.
Såsom påpekades i lönekommitténs första betänkande har kommittén ställning både såsom utredningsorgan och såsom förhandlingsdelegation. Dess uppgift i sistnämnda hänseende är att söka vid förhandlingar med tjänste männens huvudorganisationer komma fram till ett förslag, som kan anses godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna kunna an sluta sig. Liksom det förslag, som framlades i det första betänkandet, utgör det förslag, som nu föreligger, resultatet av förda förhandlingar. Det har så som förhandlingsprodukt godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter som av organisationerna. Förslaget angående lönereglering för distriktsveterinä rerna har godtagits av svenska distriktsveterinärföreningen, som icke är an sluten till någon av huvudorganisationerna.
De träffade övei-enskonnnelserna ha undertecknats för statstjänarkartel- len av förbundsordförandena G. Jönsson, J. Andersson och G. Gabrielsson, ombudsmannen S. Henriksson och förste förbundsordföranden J. Sjöberg, för statstjänstemännens riksförbund av förste byråsekreterarna H. Dahlberg och J. E. Lundell, översten K. J. A. Silfverberg, rektorn B. Wahlström och förste postassistenten I. Wahrolén samt för tjänstemännens centralorgani sation av direktören V. Åman och sekreteraren O. Nordenskiöld samt om budsmannen C. Bergdahl, förste byråsekreteraren G. Britth, ingenjören H.
Dahl, redaktören M. Gustafson, ombudsmannen fru Märta Liljegren, tull kontoristen C. Mårtensson, småskollärarinnan fru Carin Persson, förste byrå ingenjören B. G. Ratlisman och advokaten B. Winnberg.
överenskommelse beträffande distriktsveterinärerna har undertecknats för svenska distriktsveterinärföreningen av länsveterinären A. W. Borg samt di striktsveterinärerna J. Hj. Jcppson och G. O. Sandström.
Över lönekommitténs berörda betänkande ha, efter remiss, utlåtanden av givits av försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, socialstyrel sen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järn vägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, kammar rätten, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen, allmänna lönenämnden, försvarsväsendets lönenämnd, direktionen för karolinska sjukhuset, skol överstyrelsen, domänstyrelsen och lotsstyrelsen.
Förutom det nu omförmälda betänkandet har 1945 års lönekommitté av lämnat dels den 14 april 1947 förslag till avlöningsreglementet av år 1947 för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., dels ock den 15 april 1947 förslag till avlöningsreglementet för militära beställningsha- vare. över nämnda förslag — vilka bygga på de av kommittén den It mars 1947 framlagda förslagen till statens löneplansförordning och statens all-
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 281.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
männa avlöningsreglemente — ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av, be träffande förstnämnda betänkande, statskontoret, allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen samt, beträffande sistnämnda betänkande, av över befälhavaren och försvarsgrenscheferna, som därvid jämväl haft att yttra sig i anledning av förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente i vad avser avlöningsbestämmelser för civilmilitär personal, samt av försvarets ci vilförvaltning, försvarsväsendets lönenämnd och statskontoret.
Även förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare ut gör resultatet av förda förhandlingar. Närmare redogörelse för dessa för handlingar har, såvitt angår annan militär personal än manskap, lämnats i kommitténs betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsregle mente m. m. (jämför det föregående). I vad avser avlöningsbestämmelserna för militärt manskap utgöra förslagen resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och tjänstemännens centralorganisation, som därvid före- trätts av de förutnämnda Gustafson och Berydahl samt förbundssekreteraren
T. Hellenius. Det må framhållas, att dessa förhandlingar varit begränsade att avse frågan vilka avlöningsbestämmelser som borde meddelas, därest 1946 års manskapslöneutrednings i det följande berörda förslag rörande an ställningsform och löneställning för manskapet genomföres. De från denna utgångspunkt utarbetade förslagen ha godtagits såväl av lönekommitténs le damöter som av den berörda organisationen.
Lönekommittén har icke insett sig ha att taga ställning till de olika frå gor, som sammanhänga med 1944 års personalutrednings förslag angående reglering av anställningsförhållandena för viss biträdes- och amanuensper sonal (jämför 1947 års statsverksproposition, bilagan för flera huvudtitlar gemensamma frågor s. 10 ff. samt riksd. skr. 1947: 56). Kommittén har dock i anledning av detta förslag understrukit önskvärdheten av att arbetet på att införa reglerade befordringsgångar fullföljes.
Lönekommittén har haft vissa överläggningar med representanter för kom mittén för partiellt arbetsföra och sökt att taga hänsyn till de problem, som sammanhänga med anställandet av tjänstemän, vilka äro att betrakta som partiellt arbetsföra.
Vidare har lönekommittén framhållit, att kommittén tagit närmare del av vad som hittills förekommit i frågan om statstjänstemännens ställning vid arbetskonflikter, varvid särskilt beaktats det förslag, som särskilda sakkun niga avgåvo den 10 juni 1939 angående statstjänstemäns tjänstgöringsskyl dighet vid arbetsinställelse, och de yttranden, som häröver avgivits. Löne- kommiltén anser det önskvärt, att bestämmelser meddelas i detta ämne, och har intagit en hänvisande föreskrift i avlöningsförfattningarna.
Lönekommittén har icke ansett det ingå i dess uppdrag att taga ställning till 1944 års deltidstjänstutrednings förslag. I vissa sammanhang har dock kommittén beaktat vad utredningen föreslagit och vad som uttalats i de över förslaget avgivna utlåtandena.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
19
Utöver 1945 års lönekommittés i det föregående omförmälda betänkande och särskilda förslag föreligga till behandling i detta sammanhang vissa av andra utredningsorgan framlagda förslag.
Sålunda har den nyssnämnda 1944 års deltidstjänstutredning den 23 ok tober 1946 avlämnat betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in. Häröver ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, statens arbetsmarknads kommission, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, skolöverstyrel sen, statens pensionsanstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järn vägsstyrelsen ävensom av kommittén för partiellt arbetsföra, svenska lands tingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och vissa personalsam manslutningar.
Vidare har 1946 års manskapslöneutredning den 20 december 1946 av givit betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt man skap vid försvaret m. m. över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden av givits av överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning, försvarets socialbyrå, försvarsväsendets lönenämnd, 1945 års försvarskommitté, social styrelsen, riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission, stats kontoret och statens organisationsnämnd. Yttranden i anledning av betän kandet ha därjämte inkommit från ett antal personalorganisationer.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 7 mars 1947 uppdragit åt 1945 års löne- kommitté att uppgöra förslag till de bestämmelser rörande avlöning av fast anställt manskap, som bleve erforderliga, därest manskapslöneutredningens förslag beträffande anställningsform och löneställning för dylikt manskap skulle genomföras. Resultatet av sitt arbete härutinnan har lönekommittén redovisat i sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära be- ställningshavare.
Ytterligare ha två särskilda sakkunniga, vilka tillkallats för att inom fi nansdepartementet biträda med utredning rörande avlöningsförmåner till
timlärare vid det civila undervisningsväsendet och inom försvaret, avläm
nat en den 21 april 1947 dagtecknad skrivelse, varöver utlåtanden infordrats trån försvarets civilförvaltning, statskontoret, allmänna lönenämnden, för svarsväsendets lönenämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkes utbildning.
Slutligen torde i detta sammanhang få erinras om den med löneregleringen sammanhängande pensionsregleringens läge. Arhetet med denna har, i an slutning till vad 1945 års lönekommitté förordat, fullföljts av särskilt till
kallade utredningsmän, vilka den 31 december 1946 avgivit betänkande med
förslag till dylik pensionsreglering. över betänkandet ha inhämtats utlåtan den från vederbörande myndigheter, och förslag till proposition i ämnet an- mäles i annat sammanhang denna dag.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Lönekommittén anför i sitt betänkande, att kommittén funnit att utred ningar böra verkställas i vissa särskilda hänseenden. Dessa avse arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar (jämför härom närmare det följande). lotspersonalens avlöningsförhållanden, frågan om arbete på s. k. obekväm arbetstid och om kompensation för sådant arbete ävensom ersättning efter ackord eller beting. Lönekommittén anför i vissa av nämnda hänseenden föl jande.
Vad angår lotspersonalen innebär det förslag, som här framlägges, att nå gon omläggning av det nuvarande systemet för nämnda personals avlönande icke skulle vidtagas i samband med löneregleringen. Lönekommittén har emellertid vid de utredningar, som det varit för kommittén möjligt att utföra, funnit, att en allmän översyn bör verkställas rörande lotspersonalens avlö ningsförhållanden. Kommittén vill därför förorda, att en särskild förutsätt ningslös utredning i detta hänseende kommer till stånd, vid vilken represen tanter för personalen och sjöfartsnäringen få tillfälle att medverka genom förhandlingar eller på annat lämpligt sätt. Denna utredning bör avse även kanallotsarnas avlöningsförhållanden, och vid densamma böra jämväl till prövning upptagas gällande bestämmelser om lotslottsersättning åt vissa icke ordinarie befattningshavare. Lotspersonalen skall enligt kommitténs förslag vara skyldig att underkasta sig ändrade avlöningsbestämmelser i samma ut sträckning, som för närvarande gäller.
Under de förhandlingar, som förts med tjänstemännens huvudorganisa tioner, ha överläggningar förekommit rörande särskild ersättning i en eller annan form för ordinarie arbete på vad man kan kalla obekväm arbetstid. Härmed avses då arbete på nätter, på sön- och helgdagar samt på de stora helgdagsaftnarna. För att i någon mån klarlägga själva problemställningen har lönekommittén inhämtat vissa uppgifter från ett tiotal verk, där arbete förekommer på sådan obekväm arbetstid. Undersökningen utvisar, att arbete på obekväm arbetstid förekommer i betydande omfattning samt att i vissa men ingalunda alla fall sådant arbete redan nu särskilt kompenseras på olika sätt. Vid undersökningen har också framkommit, att gränsdragningen mellan tjänstgöringstid och tid, under vilken tjänsteman är skyldig att hålla sig i beredskap, är bögst obestämd. Det har synts lönekommittén tydligt, att de svåra och ekonomiskt betydelsefulla problem, som den här berörda frågan upprullar, icke kunna lösas utan att omfattande undersökningar först verk ställts. Det måste sålunda först undersökas, i vilken omfattning arbete på obekväm arbetstid förekommer för statstjänstemännen och om genom lämp liga organisatoriska åtgärder eller personaldispositioner en begränsning eller i varje fall en mera rättvis fördelning å tjänstemännen av sådant arbete skul le kunna åstadkommas. Undersökning av arbetets omfattning erfordras gi vetvis även för att kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna. En när mare undersökning måste också ske av de anordningar, som redan vidtagits i syfte att kompensera arbete på obekväm tid, och vilka ändringar härutin- nan. som en allmän reform på detta område skulle föranleda; det synes nöd vändigt. att denna undersökning omfattar de nuvarande arbetstidsbestäm- melserna. Det förefaller också nödvändigt att undersöka om, i vad mån och hur kompensation för arbete på obekväm tid beredes på den enskilda arbets marknaden. Givetvis måste reformförslag, som kunna framkomma, noggrant bedömas nr administrativa synpunkter och ur principiella lönesättningssvn- punkter.
Att verkställa sådana omfattande och tidskrävande undersökningar och överväganden, som nyss berörts, inom deu tid. som stått till lönekommitténs
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
■21
förfogande, har givetvis icke varit möjligt. Lönekommittén anser sig dock böra framhålla, att frågan om arbete på obekväm arbetstid samt om kom pensation för sådant arbete är värd att uppmärksammas och snarast bör göras till föremål för fortsatt utredning. I samband härmed synes det löne kommittén lämpligt, att utredning verkställes rörande de bestämmelser över huvud, som nu äro meddelade i fråga om arbetstidens längd, därvid gällande lagbestämmelser om arbetstidens begränsning och dessas tillämpning böra beaktas.
I fråga om ersättning åt tjänstemän efter ackord eller beting har lönekom mittén icke ansett sig böra ifrågasätta ändring av gällande bestämmelser i samband med löneregleringen. Lönekommittén anser dock, i anledning av vad vid förhandlingarna framkommit, att frågan om bestämmelserna för sådan ersättning bör göras till föremål för utredning.
Beträffande den av lönekommittén förordade utredningen angående lots- personalens avlöningsförhållanden har lotsstyrelsen framhållit, att varje me ra betydande omläggning av det nuvarande avlöningssystemet för lotsarna förutsätter, att jämväl frågan om lotsväsendets organisation upptages till om prövning. Utredningen syntes därför komma att till väsentlig del få syssla med problem av sådan art, att medverkan från lotspersonalens sida knappast syntes böra komma till stånd förhandlingsvägen. Lotsstyrelsen förutsätter, att jämväl styrelsen kommer att bli företrädd i utredningen.
I anslutning till 1946 års riksdags beslut (skr. nr 528) angående grundernaDepartements-för en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. böra chefen-de frågor, som återstå för att löneregleringen — såsom avsetts — skall kun na träda i kraft den 1 juli 1947, nu upptagas till behandling. Dessa spörs mål avse dels vissa allmänna, med löneregleringen sammanhängande frågor, dels de för löneregleringens genomförande erforderliga författningsbestäm melserna.
Den lönereglering, vartill slutligt förslag nu framlägges, grundar sig på förhandlingar mellan 1945 års lönekommitté och tjänstemännens huvudorga nisationer. I ett viktigt hänseende, nämligen i fråga om lönernas rörlighet i förhållande till levnadskostnaderna, har emellertid utvecklingen av det all männa läget givit anledning ifrågasätta jämkning i lönekommitténs på 1946 års principbeslut grundade förslag. Denna fråga upptages i ett följande sam manhang till behandling.
Löneregleringen bör, i anslutning till lönekommitténs förslag, omfatta statliga civila, civilmilitära och militära tjänstemän och beställningshava- re ävensom lärare vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet m. fl. i avlöningshänseende därmed jämförliga befattningshavargrupper. På sätt lönekommittén förordat och jag för min del redan vid framläggandet av årets statsverksproposition förutsatt, böra emellertid från de nya avlöningsregle- mentenas tillämpning undantagas vissa lärare i övningsämnen vid statliga och kommunala skolor; beträffande dessa lärare ha 1941 års lärarlönesakkun- niga framlagt förslag till särskilt avlöningsreglemente, vilket för närvarande är föremål för remissbehandling.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 281
Beträffande de förslag, som framlagts av vissa andra utredningsorgan än lönekommittén, vill jag framhålla, att 1944 års deltidstjänstutrednings och 1946 års manskapslöneutrednings förslag i vissa delar ingå såsom led i den allmänna löneregleringen och behandlas i vederbörligt sammanhang. I de delar, som icke sammanhänga med löneregleringen, upptagas nämnda båda kommittéers förslag till särskild behandling i det följande. Det förslag, som framlagts angående vissa timlärares avlöningsförmåner, behandlas i samband med löneregleringen.
Utom lönekommitténs och övriga utredningsorgans förslag upptagas i det följande jämväl vissa andra spörsmål, som ansetts böra behandlas i sam band med löneregleringen.
Vad angår de av lönekommittén rekommenderade särskilda utredningarna återkommer jag i annat sammanhang i det följande till frågan om översyn av arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar. Behandlingen av frågan om lotspersonalens avlöningsförhållanden torde i sinom tid böra anförtros särskilda sakkunniga. Utredningen om arbete på s. k. obekväm arbetstid och därmed sammanhängande förhållanden synes knappast kunna genomföras förrän de sakkunniga, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndi gande den 28 februari 1947 för utredning rörande en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen, slutfört eller åtminstone till viss del redovisat sitt arbete. Vad slutligen angår bestämmelserna rörande ersättning efter ackord eller beting har jag för avsikt att föreslå, att särskild utredning framdeles igångsättes härutinnan.
Kungl. Maj.ts proposition nr
23
I. FRÅGAN OM DELTIDSARBETE I STATENS
TJÄNST M. M.
Såsom i det föregående framhållits har 1944 års deltidstjänstutredning1 framlagt betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. Jag torde här få anmäla detta betänkande, i vad detsamma avser åtgärder för ökat använ dande i statlig tjänst av deltidsai-bete och därmed sammanhängande frågor.
Sedan frågan om deltidsarbete tidigare behandlats i riksdagsmotioner från helt andra utgångspunkter, hemställdes i motioner vid 1942 års riksdag om utredning angående åtgärder för att med hänsyn icke endast till familje- sociala utan även till befolkningspolitiska synpunkter gifta kvinnor skulle beredas ökade tillfällen till deltidsarbete i såväl allmän som enskild tjänst. Då kamrarna stannade i olika beslut, föll frågan denna gång. Vid 1943 års riksdag väcktes åter motioner i ämnet. Det då framlagda förslaget avvek emellertid i viktiga avseenden från 1942 års motioner. Först och främst gjor de man den inskränkningen i yrkandets räckvidd, att den föreslagna utred ningen endast skulle omfatta allmän tjänst. Vidare framhölls uttryckligen, att motionärerna icke avsåge några tvångsåtgärder utan förutsatte att den föreslagna arbetsformen helt skulle bygga på frivilliga överenskommelser. Slutligen gjordes en väsentlig utvidgning av yrkandet: utredningen skulle icke blott avse gifta kvinnor utan även andra kategorier av arbetstagare, som kunde vara i behov av deltidstjänst. I anledning av motionerna avlät riksdagen den 9 juni 1943 en skrivelse med hemställan om en förutsättnings lös utredning angående åtgärder för att skapa ökade tillfällen till deltids arbete i allmän tjänst.
1 anledning av riksdagens framställning tillkallade chefen för finansde partementet i juni 1944 utredningsmän för att inom departementet biträda med utredning i fråga om deltidsarbete i allmän tjänst. Enligt utrednings direktiven borde vid prövning av frågan för den allmänna tjänstens del sådana lösningar eftersträvas, som kunde vinna tillämpning även i det en skilda näringslivet, och vidare borde utredningen omfatta deltidsarbete icke blott för gifta kvinnor utan överhuvud för de olika kategorier arbetstagare, som kunde vara i behov av och lämpligen kunde användas för dylikt arbete. Frågan om deltidsarbete för partiellt arbetsföra undantogs dock från utred ningsuppdraget.
1 Såsom utredningsmän ha tjänstgjort överdirektören O. R. Lundquist, ordförande, samt fru Agda V. Jäderström Rössel, kanslirådet R. Nevrell, ledamoten av riksdagens andra kammare stadsbibliotekarien Gustaf V. Nilsson, bankdirektören C. K. F. Wallberg, fru Elvira A. Wedbergl.arsson och t. f. aktuarien Margit Vinge.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Nuvarande förhållanden.
Inom statsförvaltningen förekomma för närvarande, om man bortser från arvodesanställd personal, två huvudformer av deltidsarbete, nämligen deltids anställning samt heltidsanställning, vid vilken erhållits partiell tjänstedighet
(nedsättning av tjänstgöringstiden) för enskilda angelägenheter. Den förra formen innebär, att vederbörande befattningshavare anställes med tjänst göringsskyldighet, vilken avser allenast viss del av den tjänstgöringstid per dag eller längre tidsenhet, som enligt arbetsordning eller andra för arbetet gällande bestämmelser är att anse såsom heltidstjänstgöring. Den andra for men av deltidsarbete innebär, att befattningshavare, som anställts för hel tidstjänstgöring, beviljas partiell ledighet från sin befattning och sålunda un der den tid, ledigheten avser, endast fullgör mindre omfattande tjänstgöring.
Deltidsanställning i ovan angiven mening förekommer för närvarande alle nast i begränsad utsträckning inom statsförvaltningen. Ordinarie tjänsteman kan icke erhålla dylik anställning. Beträffande extra ordinarie tjänstemän gäller, att annan extra ordinarie tjänsteman vid den civila statsförvaltningen än lärare vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter undantagsvis må kunna anställas med en daglig tjänstgöringstid, motsvarande hälften av den för ordinarie tjänsteman bestämda. Uteslutna från möjligheten att erhålla del tidsanställning äro sålunda — förutom nyssnämnda lärare — jämväl extra ordinarie tjänstemän vid försvaret. Extra tjänsteman (aspirant) vid såväl den civila statsförvaltningen (utom nyss avsedda lärare) som försvaret kan erhålla halvtids- eller annan deltidsanställning.
Ett speciellt slag av anställning i statens tjänst, som varken är att hänföra till heltids- eller till deltidsanställning i föiut angiven mening, föreligger, då anställningen avser tjänstgöring av den omfattning, som kan visa sig påkallad med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter. Sådan anställning — som kan innehavas även av ordinarie tjänsteman — tillämpas exempelvis för vissa lärare i övningsämnen vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter. Om detta slag av anställning är i detta sammanhang ej fråga.
Partiell tjänstledighet kan beviljas ordinarie och icke-ordinarie statliga tjänstemän. Några bestämmelser, som begränsa myndigheternas rätt att be vilja sådan ledighet, ha ej meddelats i annan mån än som följer av sär skilt cirkulär till statsmyndigheterna angående begränsning av vikariatsför- ordnanden m. m. (SFS 1945:518).
Beträffande lärare vid de högre kommunala skolorna må framhållas, att deras anställnings- och arbetsförhållanden i stort sett likna lärarnas vid motsvarande statliga institutioner. Möjlighet till deltidsanställning för först nämnda lärare föreligger sålunda för närvarande icke —- för övningslärare tillämpas däremot förutnämnda mera speciella anställning — medan där emot partiell ledighet kan erhållas i stort sett i samma fall som beträffande motsvarande statliga lärare.
I folkskolans avlöningsreglemente saknas de föreskrifter om deltidsarbete, som finnas i motsvarande statliga avlöningsreglementen. Detta samman-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
25
hänger med det s. k. klasslärarsystemet, som tillämpas vid folkskoleväsendet. Folkskolans ordinarie, extra ordinarie och extra lärare måste alltså för när varande antingen ha full tjänstgöring eller också erhålla tjänstledighet från all tjänstgöring.
1944 års deltidstjänstutredning.
Med deltidsarbete avses i deltidstjänstutredningens betänkande daglig tjänstgöring, vilken är kortare än den arbetstid, som normalt åligger personal med liknande arbetsuppgifter hos respektive företag, ävensom annan sådan periodisk tjänstgöring, som är regelbundet återkommande och av sådan be skaffenhet, att inkomsten därav kan beräknas på förhand i lika mån som för personal med normal arbetstid. Utredningen behandlar sålunda icke sådana arbetsformer som pläga benämnas korttidsarbete och reservanställning.
Utredningen har funnit det angeläget, att personer för vilka deltidsarbete kan anses som den lämpligaste formen av förvärvsarbete, i större utsträck ning än hittills beredas möjlighet och intresseras för att taga deltidsarbete. I det läge på arbetsmarknaden som råder för närvarande och som i stort sett kan väntas bestå under avsevärd tid framåt, är det särskilt angeläget att söka få så många som möjligt av de personer, vilka av olika anledningar nu icke ägna sig åt förvärvsarbete, att helt eller delvis ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande. I detta syfte böra arbetstillfällena i största möjliga utsträckning utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller vilja taga deltidsanställning. Utredningen har ansett det vara av särskild vikt, att ökade möjligheter att erhålla deltidsarbete beredas mödrar och studerande under tid, då omvårdnaden om barn respektive bedrivande av studier tager deras tid och krafter i anspråk i sådan utsträckning, att för värvsarbete på heltid skulle innebära olägenheter i fråga om barnens vård respektive studierna. Emellertid bör arbetserbjudandet därvid icke be gränsas till de kategorier som utredningen sålunda funnit vara i största behov av deltidsarbete, utan stå öppet för alla, som önska sådant arbete. Vid val mellan lika kvalificerade sökande till deltidsarbete bör emellertid enligt utredningens förmenande företräde lämnas sökande, beträffande vilka sär skilda sociala skäl kunna åberopas till stöd för möjlighet till deltidsarbete, eller alltså, såvitt här är i fråga, personer med vård om barn samt stude rande.
Vad särskilt angår deltidsarbete i statlig tjänst har utredningen funnit, att olika omständigheter medverka till att deltidsarbete i statlig tjänst före kommer relativt sällan. Myndigheterna ha hittills varit obenägna att anlita deltidstjänstgörande i andra fall än där så befunnits innebära påtagliga för delar för arbetet samt ha även varit tveksamma i fråga om befogenheten att bevilja längre tids partiell tjänstledighet i sådana fall som här avses. Även befattningshavarna ha tvekat inför övergång till deltidsarbete. Utredningen finner att de statliga anställnings-, avlönings- och pensionsbestämmelserna böra revideras så, att de för vissa befattningshavare — mödrar och studeran-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
de — komma att innefatta ökade möjligheter att erhålla och erforderlig längre tid kvarstå i deltidsarbete ävensom större trygghet och i övrigt för månligare villkor för sådana deltidsarbetande.
Utredningen förklarar sig ha genom frågor till och konferenser med stat liga myndigheter, kommunala sammanslutningar och representanter för ar betsgivare inom näringslivet sökt få deltidsarbetsfrågan belyst ur arbetsgi varnas speciella synpunkter och har på liknande sätt sökt vinna klarhet om arbetstagarnas inställning till denna fråga. Vad som anförts från arbetsgiva re- och arbetstagarehåll har i många avseenden varit ägnat att styrka ut redningens nyss angivna uppfattning om önskvärdheten av åtgärder för ökat användande av deltidsarbete i allmän tjänst. Å andra sidan ha uttalats far hågor för att dylika åtgärder skulle få icke önskvärda konsekvenser. Ut redningen har icke funnit dessa farhågor så starkt grundade att utredningens uppfattning till följd därav ändrats. Vid utarbetandet av förslag till bestäm melser angående deltidsarbete i allmän tjänst har utredningen emellertid eftersträvat att bestämmelserna skola få sådan innebörd att berörda farhågor icke skola besannas.
Med beaktande av de synpunkter, som sålunda anförts, har utredningen i sitt förslag dels närmare preciserat de grupper av mödrar och studeran de, som enligt utredningens mening i viss mån borde intaga en särställning i det hänseende, varom här är fråga, dels ock uttalat sig för en viss restrik- tivitet vid bedömandet av frågan om medgivande för heltidsanställd befatt ningshavare, som ansökt därom, afl för viss tid få sin tjänstgöringsskyldighet begränsad till att avse deltidsarbete. Förslagen härutinnan avse, särskilt i sist nämnda del, företrädesvis deltidsarbete i allmän tjänst och äro av följande innebörd.
De särskilda åtgärderna för ökat användande i statlig tjänst av deltidsar bete böra avse
a) befattningshavare, vilken i sitt hem vårdar sådant eget eller makes barn som är under skolåldern eller deltager i undervisning i folkskolans första eller andra klass eller däremot svarande undervisning i annan skola; dock att härmed skall efter prövning i varje särskilt fall av vederbörande myndighet kunna jämställas fall, då befattningshavare i hemmet vårdar annat eget eller makes barn än ovan angivits, därest barnet till följd av långvarig eller kro nisk sjukdom, lyte eller därmed jämförlig orsak är i särskilt behov av vård;
b) befattningshavare, som prövas i behov av avkortning i tjänstgörings skyldigheten för bedrivande av studier, vilka 1) äro inriktade på förvärvande av kompetens, som ingår i fordringarna för erhållande av vissa statstjänster, 2) kunna beräknas komma vederbörande myndighet eller annan statlig myn dighet till särskild nytta eller 3) eljest kunna väntas bli av särskilt värde för den studerande med hänsyn till framtida yrkesval.
Med 1) åsyftas i huvudsak studier för avläggande av examen, för vilken kunskapsfordringarna äro reglerade genom föreskrift av statlig myndighet, såsom realexamen, studentexamen, examen vid universitet eller högskola, av gångsexamen från teknisk läroanstalt etc. Med 2) åsyftas närmast specialstu dier av sådan art, att speciellt behov av sakkunskap hos myndigheten därige nom kan tillgodoses lättare än eljest. För att under 3) avsedda studier skola kunna godtagas bör fordras, att studierna äro planmässigt inriktade på det angivna målet. Studier, som närmast äro att betrakta såsom tidsfördriv, böra
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
27
icke godtagas som motiv för medgivande till deltidsarbete. Särskilt beträffan de grupperna 2) och 3) kan det givetvis vara tveksamt, huruvida studierna äro av sådan art eller bedrivas på sådant sätt, att medgivande till deltids tjänstgöring bör lämnas. Myndigheten måste i dylika fall lämnas fullt fri prövningsrätt.
Gäller det att bedöma frågan om medgivande för heltidsanställd befatt ningshavare, som ansökt därom, att för viss tid få sin tjänstgöringsskyldig het begränsad till att avse deltidsarbete, synes åtminstone för närvarande nödvändigt att iakttaga en viss restriktivitet. Det synes föreligga anledning att antaga, att medgivande till övergång från heltids- till deltidsarbete under stundom medför svårigheter ur arbetsgivarsynpunkt. Utredningen anser emellertid att sådant medgivande såvitt möjligt bör lämnas, då ur social syn punkt bärande skäl kunna anföras därför. Utredningen har för sin del icke funnit anledning att föreslå hänsynstagande annat än till de vårdnads- och studieskäl som angivits i det föregående. Om det visar sig, att personer, som icke för närvarande utöva förvärvsarbete, i större omfattning komma att stäl la sin arbetskraft till förfogande för deltidsarbete, synes till övervägande böra upptagas huruvida de av utredningen nu föreslagna inskränkningarna i möjligheterna för heltidsanställd befattningshavare att erhålla deltidsarbete kunna modifieras. För närvarande synas emellertid dessa inskränkningar vara nödvändiga.
För de fall, då tjänstgöring på deltid beredes heltidsanställd befattnings havare, synes således för närvarande kravet på att denne skall tillhöra en dera av ovan angivna kategorier böra upprätthållas (bortsett allenast från beslut om förlängning av deltidsarbetes varaktighet i vissa undantagsfall). Vid nyanställning av personal för deltidsarbete synes något sådant krav icke böra uppställas, men företräde till anställning bör i dylika fall vid val mel lan lika kvalificerade sökande lämnas den, som uppfyller kravet i fråga.
Såsom av det anförda framgår har deltidstjänstutredningen ansett, att del tidsarbete för befattningshavare i statens tjänst alltjämt bör förekomma dels i form av deltidsanställning, dels ock i den formen att heltidsanställd befatt ningshavare erhåller partiell tjänstledighet för enskilda angelägenheter. Med hänsyn till att utredningen föreslagit en särskild reglering av vissa dylika partiella ledigheter såväl i fråga om förutsättningarna som beträffande deras konsekvenser i avlönings- och pensionshänseende har utredningen ansett lämpligt att för att beteckna det vid dem förekommande deltidsarbetet in föra den tekniska termen deltjänstgöring. Detta medför, att enligt utredning ens förslag skola i tekniskt avseende kunna förekomma tre former av del tidsarbete i statlig tjänst, nämligen deltidsanställning, deltjänstgöring och så dan nedsättning av tjänstgöringstiden, varvid deltjänstgöring ej förekommer. På frågan om sistnämnda arbetsform bar utredningen ej närmare ingått. Beträffande de båda övriga innebär utredningens förslag, såsom delvis 1 ram- går av det redan anförda, i kortbet följande.
Deltidsanställning avses i princip komma till användning 1) om vederbörande myndighet för fullgörande på bästa sätt av vissa ar betsuppgifter är i behov av personal, som icke kan sysselsättas med dessa arbetsuppgifter under hela den normala arbetstiden och ej heller lämpligen kan sysselsättas med annat arbete för institutionen under återstående del av den normala arbetstiden;
2) om myndigheten finner sig icke kunna erlialla tillräckligt antal kvali-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
ficerade sökande till anställning, som avsetts såsom heltidsanställning, och denna anställnings uppdelning på deltidstjänster är möjlig att genomföra samt kan tänkas locka arbetssökande, som av någon anledning icke kunna eller vilja åtaga sig heltidstjänstgöring, samt
3) om inrättande av deltidstjänst utan att de svårigheter, som under 2) av setts, föreligga, anses erforderligt för att bereda mödrar med hemmavarande barn eller studerande tillfälle att erhålla förvärvsarbete med kortare tjänst göringstid än den normala.
Deltjänstgöring skall i princip komma i fråga i de fall, då redan på hel tid anställd befattningshavare av godtagbart skäl av sådan art, som utred ningen särskilt angivit — omvårdnad om barn eller studier i vissa fall — anhållit om avkortning i tjänstgöringstiden och vederbörande myndighet an sett sig kunna tillmötesgå denna anhållan.
Deltjänstgöring skall i varje särskilt fall i regel endast få bestå så länge sådana skäl, som förutsatts skola ligga till grund för ett första medgivande därom, alltjämt föreligga. Beslut om deltjänstgöring skall i allmänhet avse endast ett budgetår, varför befattningshavare som önskar medgivande till fortsatt deltjänstgöring, årligen skall ingiva ansökan därom. Beslut om del tjänstgöring för viss befattningshavare skall kunna fattas endast efter an sökan därom av befattningshavaren utom i två undantagsfall, nämligen
a) om befattningshavaren dels uppnått 50 års ålder, dels under samman lagt minst 8 år av de sistförflutna 10 åren haft deltjänstgöring (i detta fall föreslås, att myndigheten skall kunna förordna om fortsatt deltjänstgöring ända tills befattningshavaren pensioneras eller i annan ordning lämnar tjänsten),
b) om befattningshavaren haft deltjänstgöring sammanlagt minst 4 av de senast förflutna 5 åren; myndigheten skall då, om den finner anledning där till, äga föreskriva om fortsatt deltjänstgöring, dock högst för 1 år.
Utredningen har framhållit, att såväl för medgivande till deltjänstgöring som för deltidsanställning förutsattes, att deltidsarbetet icke medför särskil da olägenheter för verket. Innan myndighet upptager ansökan om deltids- ledighet till slutlig prövning, bör sålunda vara klart, att deltjänstgöringen för befattningshavarens del är motiverad av de skäl, som i det föregående anförts, att deltjänstgöring kan ordnas utan allvarlig olägenhet för verket och på sådan tid, varom överenskommelse kan träffas mellan den ledighets- sökande och verket, samt att vikarie kan erhållas. För att platssökande cen tralt skola kunna erhålla upplysningar om möjligheter att erhålla deltids arbete i allmän tjänst och för att uppgifter om sökande till sådant arbete skola finnas centralt tillgängliga för myndigheter förordar utredningen att den nu temporärt inrättade särskilda arbetsförmedlingen för anställning i statstjänst skall bli bestående åtminstone i avseende å anställning hos stat liga myndigheter i Stockholm.
Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till vissa jämkningar i nu gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare i statens tjänst. Med hänsyn till det läge, vari frågan om antagande av nya avlöningsbestämmelser befinner sig, har tillräcklig anledning icke synts före ligga att i detta sammanhang närmare redogöra för innebörden i härutinnan framlagda förslag.
Bland de förslag utredningen i övrigt framlagt må nämnas, att utredningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
29
anser, att deltidsarbete liksom heltidstjänstgöring bör tillgodoräknas såsom befordringsgrund i de fall, då befordran regelmässigt sker med hänsyn till den tid, varunder befattningshavaren fullgjort tjänstgöring i tidigare befatt ning. Om i den nya befattningen kräves heltidstjänstgöring, bör dock veder börlig reducering ske med hänsyn till den tidigare tjänstgöringens omfatt ning.
Utredningen har i sitt betänkande även berört frågan om deltidsarbete i kommunal tjänst. Sålunda har utredningen upptagit deltidsfrågan för lärar personalen vid vissa statsunderstödda kommunala undervisningsanstalter till närmare behandling samt framlagt förslag till författningsändringar i syfte att möjliggöra ökat användande av deltidsarbete. I övrigt har utredningen uttalat, att de beträffande deltidsarbete för befattningshavare i statens tjänst framlagda förslagen syntes kunna vara vägledande jämväl vid bedömande av motsvarande spörsmål i icke-statlig tjänst.
Yttrandena.
Del övervägande anlalet av de hörda myndigheterna och organisationerna ha anslutit sig till deltidstjänstutredningens uppfattning om angelägenheten av en utvidgad användning av deltidsarbete inom statsförvaltningen och inom det statsunderstödda undervisningsväsendet. I åtskilliga yttranden har emellertid den åsikten kommit till uttryck, att möjligheterna att erhålla del tidsarbete skulle bliva alltför strängt begränsade vid genomförandet av ut redningens förslag och att myndigheterna borde erhålla större frihet att be vilja nedsättning av tjänstgöringstiden än den, som följde av utredningens förslag. A andra sidan ha några myndigheter ansett, att utredningens förslag äro alltför genomgripande, och ifrågasatt, huruvida icke det av utredningen avsedda syftet kunde uppnås med tillämpning av nu gällande föreskrifter om deltidsarbete.
I de avgivna yttrandena har anförts bland annat följande.
Statskontoret: Möjlighet att utnyttja personal med kortare arbetstid än den normala har sedan länge förefunnits inom statsförvaltningen i båda de av utredningen definierade huvudformerna deltidsanställning och deltjänstgö ring. Gällande avlöningsreglementen innehålla även reglerande föreskrifter för deltidsarbetande personal. Något principiellt nytt innefattar sålunda icke utredningens förslag, utan det torde närmast åsyfta en kodifiering och fastare reglering av gällande praxis.
Det nya begreppet »deltjänstgöring» är, såvitt statskontoret kan finna, synonymt med sådan partiell ledighet, som avses i bland annat 17 § 1 mom. civila avlöningsreglementet. Det kan då icke vara riktigt att uppställa andra och strängare villkor för medgivande av deltjänstgöring enligt förslaget än för partiell ledighet. 1 sådant fall kunde de för deltjänstgöring före slagna föreskrifterna lätt kringgås genom att man i stället tillämpar huvud regeln om partiell ledighet, som av utredningen lämnats oförändrad. Stats kontoret ledes av denna inadvertens i förslaget närmast till den slutsatsen, att införandet av beteckningen deltjänstgöring är både onödigt och ägnat att verka begrep p s f ö r v i r r a n d e. Erforderliga kompletteringsbestämmelser böra i stället anknytas till nuvarande bestämmelser om partiell ledighet, som för
30
övrigt hittills, så långt statskontorets erfarenhet sträcker sig, fungerat i stort sett tillfredsställande.
Den tidsperiod, som deltjänstgöring normalt skulle omfatta, förutsätter ut redningen böra bestämmas till budgetår. Enligt statskontorets uppfattning måste för andra befattningshavare än lärarpersonal kalenderåret i detta av seende vara att bestämt föredraga, bland annat av den anledningen att vissa avlöningsförmåner såsom semester, fria sjukdagar med mera regleras kalenderarsvis, varför färre komplikationer i tillämpningen kunna förväntas uppkomma, om även deltjänstgöringen normalt regleras kalenderårsvis.
Sammanfattningsvis har statskontoret framhållit, att deltidsarbetsfrågan i föreliggande betänkande enligt ämbetsverkets uppfattning givits för stora proportioner och föranlett framläggandet av förslag, som äro onödigt detal jerade och delvis motverka syftet med hela utredningen.
Icke heller enligt allmänna lönenämndens mening erfordras en så ingå ende reglering av förevarande spörsmål som utredningen föreslagit. Tills vi dare borde enligt lönenämndens uppfattning åtgärderna erhålla en mindre genomgripande karaktär och i huvudsak begränsas till eu komplettering av redan förefintliga bestämmelser om nedsättning av tjänstgöringstiden för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt om deltidsanställning lör icke-ordinarie personal. Lönenämnden har framlagt ett alternativt för slag till lösning av frågan om vidgad användning av deltidsarbete i statens tjänst. Detta förslag innefattar mindre genomgripande förändringar i gällande avlöningsbestämmelser och avser, enligt vad lönenämnden framhåller, att åstadkomma det av utredningen åsyftade resultatet huvudsakligen genom av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar rörande vidgat utnyttjande av redan före- tintliga möjligheter att anställa deltidsarbetande personal inom statsförvalt ningen.
Beträffande det alternativa förslaget anför lönenämnden, bland annat, följande.
Några bestämmelser, som uttryckligen begränsa myndighets rätt att bevilja nedsättning av tjänstgöringstiden finnas — såvitt lönenämnden har sig be- kant — icke meddelade. Givet är emellertid, att myndighet, när nedsättning av tjänstgöringstiden sökes på grund av annan anledning än offentligt upp drag, olycksfall i tjänsten eller sjukdom, har att pröva ansökan ur synpunk ten av om bifall till densamma skulle medföra olägenheter för verket. An ses sådana olägenheter icke föreligga eller anses det ändamål, för vilket tjänstemannen begär nedsättning, vara av sådan art att verkets intressen böra vika, lärer sådan nedsättning kunna beviljas även för längre tid. Det syfte, som deltidstjänstutredningen avsett att vinna genom införande av deltjänst göring för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, bör därför enligt löne nämndens mening kunna tillgodoses genom utnyttjande av det redan före fintliga institutet nedsättning av tjänstgöringstid. Härför erfordras — för utom vissa under alla förhållanden nödvändiga föreskrifter om semester och lön under tjänstledighet för den, som åtnjuter nedsättning av tjänstgö ringstid under en längre tidrymd — att Kungl. Maj:t i cirkulär till myndig heterna närmare angiver de riktlinjer, som böra följas vid prövning av an sökningar om sådan nedsättning för enskilda angelägenheter. I fråga om in nehållet i dessa anvisningar vill lönenämnden framhålla följande.
Nedsättning av tjänstgöringstiden för kortare tid — förslagsvis högst ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281-
31
halvt år — skulle efter befattningshavares ansökan beviljas för enskild ange lägenhet, då så kan ske utan att verkets intresse åsidosattes. Nedsättning av tjänstgöringstiden under längre period än nyss sagts synes under alla för hållanden komma att innebära olägenhet för verket, varför medgivande här till bör lämnas endast, då särskilda omständigheter föreligga. Härvid bör en ligt lönenämndens mening i första hand komma i fråga sådana fall, då ned- sättningen begäres för att bereda befattningshavaren möjlighet att taga vård om hemmavarande barn. 1 de av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningarna bör därför särskilt angivas, att för sådant ändamål nedsättning av arbetstiden bör medgivas för längre tid, dock högst ett år i sänder, där så kan ske utan avsevärd olägenhet för verket. Sådan nedsättning av tjänstgöringstiden bör avse hälften av normal tjänstgöringstid.
I fråga om studier bör nedsättning av tjänstgöringstid i regel medgivas för längre tid endast i de fall, då fråga är om sådana studier, som avses i 13 § 3 mom. eller 16 § b) civila avlöningsreglementet eller häremot svarande stadganden.
Några särskilda anvisningar synas lönenämnden knappast påkallade rö rande tjänstemans rätt att efter ett eller flera års nedsättning av tjänstgö ringstiden återgå till heltidstjänstgöring. Eu för bägge parter tillfredsställande överenskommelse härom torde i allmänhet kunna träffas mellan myndighe ten och tjänstemannen.
Socialstyrelsen har framhållit, att fall kunna tänkas, där tvekan kan upp stå huruvida reglerna för deltjänstgöring eller för nedsättning av tjänstgö ringstiden skola gälla. Detta skulle, påpekar styrelsen, undvikas, om man antingen förläde deltjänstgöringens utveckling inom ramen för nu gällande bestämmelser eller ock utvidgade tjänstgöringsformens tillämpningsområde till även andra av de situationer, i vilka nedsättning av tjänstgöringstiden för närvarande kan erhållas. Styrelsen anser det kunna ifrågasättas, huruvida s. k. reglerad befordringsgång bör utan modifikation tillämpas beträffande t. ex. halvtidsamanuens.
Riksförsäkringsanstalten har förordat, att såväl deltidsanställning som del tjänstgöring skulle motsvara antingen hälften eller två tredjedelar av den för ordinarie tjänsteman bestämda tjänstgöringen. Avvikelse härifrån skulle en dast undantagsvis medgivas. Riksräkenskapsverket har för sin del förordat, att tjänstgöringstiden för deltidsarbetande regelmässigt skall motsvara hälf ten av den normala arbetstiden. Eu liknande uppfattning bar uttalats av pensionsstyrelsen, som i övrigt bland annat anfört, att styrelsen finner myc ket tveksamt, om den föreslagna reglerade befordringsgången för biträden och amanuenser bör tillämpas på deltidsanställda eller deltjänstgörande på sätt utredningen föreslagit. Telegrafstyrelsen anser ur åtskilliga synpunkter för delaktigt, om åtminstone till en början vid deltjänstgöring endast halvtid kunde ifrågakomma. Även järnvägsstyrelsen uttalar, att det ur arbetsgivar- synpunkt är önskvärt, att deltjänstgöring endast får avse halvtid. Medicinal styrelsen är tveksam, huruvida de av utredningen föreslagna åtgärderna äro ägnade att medföra den effekt, som i betraktande av nu rådande förhållanden kan vara önskvärd.
Generalpoststyrelsen tillstyrker, att åtgärder vidtagas för ökat användande av deltidsarbete i allmän tjänst. Beträffande villkoren för erhållande av del-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
tjänstgöring ansluter sig styrelsen, tills närmare erfarenhet vunnits, till ut redningens förslag. I fråga om del tjänstgöringens varaktighet synes lämpligt, att varje myndighet inom ramen av vissa av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna bestämmelser meddelar de tillämpningsföreskrifter, som befinnas påkallade med hänsyn till de särskilda förhållandena inom myndighetens verksam hetsområde. Styrelsen understryker utredningens uttalande, att deltjänstgö- ringsinstitutet icke bör få användas på sådant sätt, att det generellt försäm rar ställningen beträffande tjänstgöringstider, arbetsuppgifter, befordrings- och vikariatsmöjligheter etc. för vanlig heltidstjänstgörande personal.
Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra mot det i betänkandet framlagda förslaget.
I anledning av 1943 års riksdags skrivelse nr 297 angående åtgärder för att skapa ökade tillfällen till deltidsarbete i allmän tjänst ha för ändamålet tillkallade särskilda sakkunniga, 1944 års deltidstjänstutredning, framlagt betänkande i ämnet.
Utredningen rekommenderar åtgärder för ökat användande i allmän tjänst av deltidsarbete särskilt med avseende å personer, som i sitt hem vårda barn i viss ålder eller som prövas vara i behov av tjänstgöring i begränsad om fattning för att kunna bedriva vissa studier. I sitt förslag har utredningen sökt ernå en förhållandevis skarp avgränsning av dessa kategorier av per soner. Detta sammanhänger med att man enligt utredningens uppfattning borde, i varje fall för närvarande, framgå med en viss försiktighet vid be dömandet av i vad mån möjlighet till deltidsarbete för längre tid bör bere das befattningshavare, som är innehavare av heltidstjänst, med bibehållande av denna tjänst. Enligt utredningens mening borde sådan möjlighet för när varande endast tillkomma befattningshavare tillhörande nämnda kategorier.
För egen del kan jag väl förstå de synpunkter, som varit vägledande för utredningens förslag härutinnan. Jag delar sålunda utredningens uppfatt ning om önskvärdheten att särskilt underlätta möjligheterna att erhålla deltidsarbete för dem, som av famiijesociala och liknande skäl äro i behov därav. Det synes också uppenbart, att man måste mot varandra väga de skäl, som tala för och emot en sådan anordning, att tjänster, vilka äro inrättade för heltidstjänstgörande personal, för längre tid uppehållas med deltidsar bete. Emellertid finner jag det icke erforderligt att härutinnan uppställa sådana strängt preciserade förutsättningar som utredningen angivit Det sy nes mig nämligen otvetydigt, att nedsättning av tjänstgöringstiden även i andra fall än de av utredningen angivna bör kunna medgivas innehavare av an ställning, vilken är inrättad såsom heltidstjänst. Det förefaller vanskligt att överhuvud taget genom bindande föreskrifter avgränsa de fall, som härvid ifrågakomma. Mot detta talar också att, om så skedde, det vore ägnat att ingiva föreställningen att deltidsarbetet i allmän tjänst under alla förhållan den borde begränsas till att avse personer, som av sådana skäl, som här an tytts, äro i särskilt stort behov därav. Jag delar helt deltidstjänstutredningens uppfattning om att det icke minst under förhandenvarande förhållanden på
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
33
arbetsmarknaden är särskilt angeläget att söka få så många som möjligt av de personer, vilka av olika anledningar nu icke ägna sig åt förvärvsarbete, att ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande. I detta syfte böra arbetstillfällena i den utsträckning, som är möjlig, utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller vilja taga deltidsanställning.
Enligt min mening är det av skäl, för vilka jag här redogjort, mindre lämpligt att söka reglera förekomsten av deltidsarbete i allmän tjänst genom detaljerade bestämmelser i avlöningsförfattningarna. Jag förordar, att i stäl let Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdar de bestämmelser och anvisning ar, som kunna anses erforderliga för ökad användning av deltidsarbete i statstjänst. Jag har för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. Här anser jag mig endast böra framlägga vissa huvudgrunder, vilka äro av den natur, att de böra redovisas i detta sammanhang.
Deltidsanställning i den meningen, att anställningen avser tjänstgöring av mindre omfattning än som eljest normalt gäller inom vederbörande verk, bör liksom hittills förbehållas icke-ordinarie personal, under det att nedsättning av den normala tjänstgöringstiden bör kunna beviljas både ordinarie och icke-ordinarie personal i erforderlig omfattning, i den mån icke allvarliga olägenheter för verket skulle uppkomma härav. Då fråga är om tillämpning av de reguljära anställningsformerna, vid vilka lön utgår enligt löneplan, synes det önskvärt att undvika alltför många variationer i fråga om rela tionen mellan reducerad och full tjänstgöring. I sådana fall bör deltidsan ställning i regel avse halv tjänstgöring, och även i fråga om nedsättning av den normala tjänstgöringsskyldigheten bör detta i allmänhet eftersträ vas. På sätt utredningen förutsatt kunna inom vissa verk eller för vissa be- fattningshavargrupper arbetsuppgifternas speciella karaktär lägga hinder i vägen för att tillämpa deltidsarbete, i varje fall i nämnvärd omfattning Vad härvid angår det statliga och det statsunderstödda kommunala undervisnings väsendet är jag icke för närvarande beredd att förorda några genomgripande förändringar i nu gällande ordning. Vid de statliga och högre kommunala skolorna böra emellertid enligt min mening de redan förefintliga möjlig heterna att erhålla deltidsarbete i form av nedsättning av tjänstgöringstiden kunna tillvaratagas i betydligt större utsträckning än hittills i allmänhet varit fallet.
Ett särskilt spörsmål, som bland annat har avseende å de av riksdagen godkända personalförteckningarna, är huruvida exempelvis en å visst verks personalförteckning upptagen extra ordinarie tjänst skall kunna få ersättas med två halvtidstjänster. Utredningen har diskuterat detta spörsmål och an sett, alt ett beslut av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varige nom visst antal extra ordinarie tjänster fastställts, bör få tilläggas den inne börden, att genom beslutet fixeras det högsta antalet »heltider», som de an ställda tjänstemännens sammanlagda tjänstgöring får motsvara. Jag förut sätter, att bestämmelserna i fråga skola tilläggas den angivna innebörden.
Deltidstjänstntredningen, vilken vid utarbetandet av sina förslag haft att utgå från nu gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattnings-
Biliany till riksdagens protokoll W'i7. 1 sand. Nr 281.
3
34
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
havare med deltidsanställning och med nedsättning av den för tjänsten eljest normala tjänstgöringstiden, har ansett att dessa bestämmelser, såvitt de avse partiell ledighet, äro mindre väl lämpade att användas vid sådant, i allmän het för längre tid förekommande deltidsarbete som, enligt vad utredningen anfört, av familjesociala och liknande skäl vore förtjänt att särskilt upp muntras. Detta har föranlett utredningen att för dessa fall föreslå införandet av ett särskilt institut, deltjänstgöring. Till detta skulle knytas avlönings- och pensionsbestämmelser, som i olika hänseenden skilde sig från dem, vilka i allmänhet reglera förhållandena vid nedsättning av tjänstgöringstiden, och mera anslöte sig till de för deltidsanställning gällande bestämmelserna. Här emot ha vissa erinringar framställts av remissmyndighetema. För egen del får jag framhålla, att förevarande spörsmål kommer i ett ändrat läge vid genomförandet av lönereglering för statstjänstemännen. Vid utarbetandet av sina förslag till nya avlöningsbestämmelser har nämligen 1945 års lönekom- mitté beaktat det behov av ändrade avlöningsbestämmelser för partiellt tjänstlediga tjänstemän, som denna kommitté i likhet med deltidstjänstut redningen funnit föreligga. Detta har skett utan att lönekommittén funnit erforderligt skilja mellan deltjänstgöring i den tekniska bemärkelse deltids tjänstutredningen tillagt detta begrepp, och annan nedsättning av tjänstgö ringstiden. Med hänsyn härtill kan frågan om införande av ett särskilt del- tjänstgöringsinstitut förfalla. Beträffande vissa avlöningsbestämmelser, som ha avseende å deltidsarbetande personal, får jag i övrigt hänvisa till vad i det följande anföres i sammanhang med behandlingen av den allmänna lö neregleringen. Frågan om pensionsbestämmelser upptages likaledes till över vägande i annat sammanhang.
I allmänhet synes mig för tillämpning av reglerad befondringsgång böra iakttagas, att deltidsarbete å ena sidan behandlas på samma sätt som hel tidsarbete, så framt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i motsatt fall icke får räknas för uppflyttning enligt befordringsschemat.
Frågan om fortsatt giltighet av den nu temporärt förefintliga anordningen med en särskild arbetsförmedling för anställning i statstjänst i syfte att un derlätta erhållande av deltidsarbete bör i lämpligt sammanhang upptagas till prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
35
II. LÖNEREGLERING FÖR FAST ANSTÄLLT
MANSKAP INOM FÖRSVARET M. M.
I det åt 1945 års lönekommitté meddelade uppdraget inbegreps ursprung ligen även frågan om lönereglering för det fast anställda manskapet vid för svaret. Emellertid kom frågan härom senare i ett annat läge. 1944 års man- skapsutredning avgav den 29 december 1945 betänkande (SOU 1946: 7) med förslag till åtgärder i syfte att nedbringa antalet kontraktsanställda i man skaps grad inom försvaret. I detta betänkande underströkos starkt svårig heterna att ernå en tillfredsställande rekrytering, och manskapsutredningen ansåg av rekryteringsskäl behov föreligga att ernå en höjning av relationen i lönehänseende mellan manskapet och andra personalgrupper. Med hänsyn till att från lönekommitténs uppdrag undantagits frågor omfattande ompröv ning av lönegradsplaceringarua ansågs i detta läge lämpligt att anförtro den översyn av lönerna för det fast anställda manskapet, som ur nyssnämnda synpunkter vore påkallad, åt särskilda inom försvarsdepartementet tillkal lade utredningsmän, 1946 års manskapslöneutredning.1 Utredningen skulle bedrivas parallellt med 1945 års lönekommittés arbete. Vid utredningsarbetet borde, om utredningens förslag skulle komma att påverka andra personal gruppers lönenivå, särskild försiktighet enligt direktiven iakttagas.
Såsom förut anförts har manskapslöneutredningen numera avgivit betän kande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid för svaret m. m., vilket betänkande undergått remissbehandling. Vidare har 1945 års lönekommitté i följd av särskilt uppdrag inkommit med förslag till de beslämmelser rörande avlöning åt fast anställt manskap, som bliva erfor derliga, därest manskapslöneutredningens förslag beträffande anställnings form och löneställning för dylikt manskap skola genomföras. Även detta för slag har undergått remissbehandling.
Jag anhåller att i detta sammanhang få anmäla frågan om löneställning och anställningsform för manskapet ävensom om den inverkan eventuella förändringar härutinnan böra erhålla på löneställningen för underofficerare m. fl. Till frågan om nya avlöningsbestämmelser för manskapet återkommer jag i det följande i samband med frågan om allmän lönereglering.
1 Utredningsmän ha varit ledamoten av riksdagens andra kammare B. I. Jansson i Kalix, ordförande, samt byråchefen i försvarets fabriksstyrelse J. T. A. Broomé, avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission C. W. Curtman och kanslirådet i finansdepartementet F. C. W. Ericson.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Nuvarande förhållanden.
Det vid försvaret fast anställda manskapet skil jer sig beträffande a n- ställningsförhållandena från andra grupper av statsanställda. Detta gäller till en början i fråga om den tid, vid vilken anställningen plägar börja och sluta, samt i fråga om själva anställningsformen. Härom må näm nas följande.
Manskapet vinner i allmänhet anställning vid lägre ålder, än vad som är vanligt för andra anställningshavare i statens tjänst. Anställningen reg leras medelst kontrakt. Första anställningsperioden omfattar vid armén för det manskap, som inehar realexamenskompetens, fyra år och för övriga 4V
2
år samt för manskap vid marinen 47a år. Vid flygvapnet är första kontraktstiden fyra år utom vad beträffar de från och med innevarande budgetår nytillkomna stamflygförarna, för vilka den är sex år för dem. som avlagt realexamen (högre examen) eller styrka sig äga motsvarande kun skaper, och 6V2 år för övriga. För manskap vid marinen samt för sådant manskap vid armén och sådana stamflygförare, som icke ha förkunskaper motsvarande lägst realexamen, avser första halvåret anställning över stat. Samtliga stamflygförare äro därutöver anställda över stat sex månader. Man skap, som antingen tidigare innehaft fast anställning vid försvaret eller full gjort värnpliktstjänstgöring, kan få tillgodoräkna viss tid av den tidigare anställningen respektive värnpliktstjänstgöringen med följd att första anställ ningstiden kan nedsättas. Efter första kontraktstidens utgång medgives det härför lämpliga manskapet återanställning — rekapitulation — i allmänhet för ettårsperioder. Sådan återanställning får dock icke ske efter uppnådda 34 års ålder; det manskap, som vid nämnda tidpunkt icke vunnit befordran till beställning för underofficer eller långtjänstunderbefäl, har att avgå från den militära anställningen.
Avsked före kontraktstidens utgång skall utan ansökan meddelas kon- traktsanställt manskap, dels då den anställde av vederbörande läkare för klaras oduglig till krigstjänst, dels i de fall då vederbörande visar sig olämp lig för utbildning till underbefäl. Efter ansökan må såsom regel avsked be viljas den, som styrker, att det för hans »framtida väl» är av vikt, att han erhåller avsked.
Beträffande det kontraktsanställda manskapets arbetsuppgifter m. m. må följande nämnas.
Under överstatshalvåret och de därpå närmast följande anställningsåren genomgår manskapet egen utbildning, omfattande under överstatshalvåret huvudsakligen undervisning i allmänbildande ämnen, medan utbildningen därefter huvudsakligen omfattar militär yrkes- och befälsutbildning. Utbild ningen syftar till att bibringa de anställda färdighet som instruktörer och i vissa fall även yrkesfärdighet inom visst tjänsteområde samt leder fram till kompetens för befordran till furir.
Efter en sammanlagd anställningstid av i regel tre år tages manskapet i anspråk som instruktörer vid utbildning av fast anställd och värnpliktig personal samt som förhandsyrkesmän. Därjämte får underbefälet i mån av lämplighet och uttryckt önskan genomgå fortsatt utbildning, vilken för fler talet leder fram till underofficerskompetens. Huvuddelen av det färdigutbil- dade manskapet inom armén och kustartilleriet anförtros instruktörstjänst, varvid furirerna i allmänhet tjänstgöra som gruppchefer samt i vissa fall som plutonchefs ställföreträdare. Ett mindre antal, s. k. beställningsmän, tjänstgör som yrkesmän och har i regel tekniska arbetsuppgifter. Inom flot-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
37
tan åter tjänstgör flertalet av furirerna såsom yrkes- och förhandsmän hu vudsakligen ombord, medan ett mindre antal tjänstgör som instruktörer vid stam- och värnpliktsutbildnmg såväl ombord som i land. Inom flygvapnet äro för närvarande arbetsuppgifterna inom teknisk yrkestjänst förhärskande och endast ett mindre antal furirer tjänstgör som trupputbildare.
Även i andra avseenden än nu angivits gälla särpräglade förhållanden för det kontraktsanställda manskapet vid försvaret. De militära förhållandena ha ansetts fordra, att de anställda, i varje fall under de första anställnings åren, äro förlagda i kasernetablissementen, att de där intaga sina måltider och att de också i andra avseenden bli bundna av militära föreskrifter, så som i fråga om disponerande av fritiden m. m.
Vad nu anförts gäller kontraktsanställt manskap. Genom 1925 års för svarsbeslut tillkom en ny kategori fast anställt manskap genom inrättandet av beställningar för flaggkorpraler och högbåtsmän vid flottan. Liknande manskapsbeställningar inrättades för överfurirer vid flygvapnet genom 1942 års försvarsbeslut och vid armén och kustartilleriet genom beslut av 1944 års riksdag. Av dessa beställningar, som i motsats till de övriga äro att anse såsom ordinarie — de tillsättas medelst konstitutorial — ha emellertid flagg- korpralsbeställningarna successivt avvecklats, och numera återstå endast ett fåtal sådana.
Det här avsedda manskapet äger, i motsats till vad som gäller för det kontraktsanställda, att kvarstå i tjänst till pensionsåldern, vilken för denna personalkategori är 55 år (för flaggkorpraler 50 år). Av denna anledning plägar detta manskap benämnas långtjänstunderbefäl. För erhållande av överfurirs-(högbåtsmans-)beställning erfordras godkänd genomgången fu- rirsutbildning, en anställningstid som manskap om i regel minst sex år samt visad lämplighet för befordran till överfurir (högbåtsman). För långtjänst- underbefälet föreligger icke skyldighet att vara förlagt i kasern.
Manskapets avlöningsförhållanden regleras för närvarande i huvudsak genom bestämmelserna i manskapsavlöningsreglementet den
21
juni 1940 (nr 652).
För clet kontraktsanställda manskapet tillämpas för närvarande ett löne system, som i olika avseenden skiljer sig från det, som gäller för den stats anställda personalen i övrigt. För ifrågavarande personalgrupp tillämpas nämligen ett s. k. biandlönesystem, vid vilket olika naturaförmåner —- fri inkvartering, fri beklädnad och tvätt samt fri förplägnad — tillhandahållas vid sidan av lönen. I vissa fall kunna emellertid naturaförmånerna utbytas mot kontant ersättning, och för vissa av beställningshavarna modifieras biandlönesystemet på sådant sätt, att de i stället för fri inkvartering erhålla ett s. k. hyres- och ortstillägg. Detta, som i motsats till lönen är dyrortsgra- derat, är olika stort för gifta och ogifta och kan till de förra utgå redan efter ett års anställning men till de senare först efter åtia års anställning.
Själva lönen utgår enligt en i manskapsavlöningsreglementet intagen löne ldan Ma. Denna upptager tre lönegrader, Ma 1 för menig och vicekorpral,
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Ma 2 för korpral och Ma 3 för furir (motsvarande beställningshavare). Löne- planen omfattar 12 löneklasser, av vilka löneklasserna 1—5 tillhöra löne graden Ma 1, löneklasserna 4—8 lönegraden Ma 2 och löneklasserna 6—12 lönegraden Ma 3. Uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden sker, till löneklasserna
2—10
efter en tid av ett år och till löneklasserna
11
och
12
efter en tid av tre år, varunder beställningshavaren tillhört närmast lägre löneklass.
Löneplanen och tabellen över hyres- och ortstillägg äro av följande utse ende.
Beställningar
Lönegrad
Löneklass
nr
Årslön kronor
nr
omfattar löneklas serna nr
Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral,
musikvicekonstapel...................................................... i 1- 5 i
684
2
828
3
996
Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel 2
C O
!
4
1 176
5 1344
Furir, musikfurir.............................................................
3
6—12
6 1 500 7
1620
8
1740
9
1860
10 1980 11 2100 12 2 220
O r t s g u p
P
A B C D E
F G H I
Hy res-
ich o r t s t i 1 ä g g, kronor
Gift beställningshavare ..........
252 324 396 468 540 612 684
756 828
Annan beställningshavare ....
168 204 240 276 312 348 384
420 456
Å summan av den med 25 kronor för månad minskade lönen samt hyres- och ortstillägget utgår rörligt tillägg och för närvarande även kristillägg; där jämte utgår provisoriskt lönetillägg. Enligt 1936 års lönekommitté skulle manskapet genom nämnda konstruktion av det rörliga tillägget uppnå en kompensation för levnadskostnadsstegringen, som i möjligaste mån överens stämde med den för civila tjänstemän tillämpade; om naturaförmånerna antoges vara värda omkring 900 kronor vid index 156 och deras värde stege med lika många procent som samtliga levnadskostnader enligt indexet, borde man nämligen, för att på samma sätt som för andra tjänstemän behålla den totala kompensationen vid 3U, minska det på den kontanta lönen beräknade rörliga tillägget med ett belopp, motsvarande av stegringen i naturaför-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
39
månemas värde eller, vilket vore detsamma, 3/t av stegringen å V3 av natura förmånernas värde, d. v. s. 3/t av stegringen å 300 kronor.
Vid ett bedömande av manskapets nuvarande löneställning bör ihågkom- mas, att till de enligt angivna grunder beräknade kontanta löneförmånerna bör läggas ett belopp motsvarande värdet av fria naturaförmåner. Med ut gångspunkt från av manskapslöneutredningen verkställda beräkningar, be träffande vilka torde få hänvisas till utredningens betänkande, kan relatio nen mellan å ena sidan den totala avlöningen för furir och å andra sidan lö nebeloppen för civila tjänstemän i olika löneklasser angivas på sätt av föl jande tabell framgår (vid lönejämförelsen, som avser grundnivån, ha genom snittstal uträknats för vissa löneklasser på sätt av tabellen framgår; de ci vila lönerna ha beräknats utan pensionsavdrag). I tabellen ha även angivits de anställningsår, under vilka beställningshavama kunna beräknas tillhöra de olika löneklassema vid de befordringsförhållanden, som för närvarande synas vara de vanligast förekommande.
An-
Militär
Motsvarande civil löneklass
ställ
nings
år
löne- löne-
A-ort
E-ort
I-ort
grad klass
gift
ogift
gift
ogift gift
ogift
4 Ma3 6 A 3 + 0-326 A2 + 0-689 A 2 + 0-878 A 1 + 0-423
A 2 + 0-600 Eo a + 0-067
5,6
|
l)
A 4 + 0-689 A 4 + 0-053 A 4 + 0-038 A2 + 0-577
A 3 + 0-600 A 1 + 0-533
7- i)j
10 1
10 J A 6 + 0-609 A 6 +■ 0-000 A 5 + 0-692 A4 + 0-243 A 5 + 0 044
A2 + 0-978
10—12-|
10 1 11 11 1
A 7 + 0-478 A 6 + 0870 A 6 + 0-438 A 5 + 0-013 A 5 + 0-699
A 3 + 0-644
13-löj 11 1 12 12 I
A 8 + 0-348 A 7 + 0-739 A 7 + 0-179 A 5 + 0-767 A 6 + 0-349
A 4 + 0311
Av de anförda siffrorna framgår, att relationen i lönehänseende mellan det kontraktsanställda manskapet och annan personal är olika i olika fall, bero ende på den ortsgrupp, för vilken jämförelsen sker, och vidare alltefter det fråga är om gift eller ogift beställningshavare. Att fälla ett mera preciserat omdöme om löneställningen i jämförelse med löneställningen i en viss civil lönegrad är dessutom vanskligt av den anledningen, att dessa beställnings havare icke inpassats under någon av de eljest gängse anställningsformerna för statsanställd personal och att lönegradsrelationen blir olika, alltefter den civila personalgrupp — ordinarie, extra ordinarie och extra personal — med vilken manskapet anses mest jämförligt.
Vid en översikt över det kontraktsanställda manskapets ställning böra även omnämnas de särskilda åtgärder, som statsmakterna vidtagit i syfte att un derlätta en övergång till lämplig civil anställning i anslutning till avgången från manskapsanställningen. De nu gällande civilanställningsbestämmeiserna
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
äro i huvudsak meddelade år 1945, sedan en omfattande utredning i civilan- ställningsfrågan ägt rum. Bestämmelserna, av vilka endast vissa äro intagna i manskapsavlöningsreglementet, innebära sammanfattningsvis följande.
a. Den som innehar eller innehaft fast anställning vid försvaret och därvid undergått underbefälsutbildning, äger visst företräde framför eljest jämställd medsökande till civil och civilmilitär befattning i statens tjänst m. in. I viss utsträckning medför företrädesrätten också dispens från eljest stadgad högsta levnadsålder för tillträdande av viss befattning.
Vissa bestämmelser angående handläggningen av anställningsfrågor röran de arbetare ha utformats i syfte att manskap med mer än tre års anställning i vissa sammanhang skall få draga fördel av militäranställningen.
b. Beställningshavare, vilken räknar en anställningstid av minst fyra år, kan beviljas tjänstledighet under sammanlagt högst sex månader för förvär vande av kompetens för civil anställning. Under sådan tjänstledighet utgår i princip oavkortad lön minskad med den ersättning beställningshavaren kan vara berättigad uppbära vid den civila tjänstgöringen.
c. Beställningshavare, som efter en anställningstid av i regel minst fem år avgått, kan under vissa förutsättningar erhålla räntefritt värnpliktslån å högst 5 000 kronor för studier i civilanställningssyfte eller för övertagande eller etablerande av rörelse.
Sådan beställningshavare kan vidare under vissa förutsättningar vid ge nomgång av yrkesutbildning i civilanställningssyfte komma i åtnjutande av stipendium. Detta må utgå för en tid av högst ett år och med högst
75
kro
nor för månad.
d. Beställningshavare, som efter en anställningstid av minst sex år avgår utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning eller sådan militär eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsregle- mentet äger tillämpning, må komma i åtnjutande av avskedspremie med ett belopp av 500—800 kronor.
Här avsedd beställningshavare kan vidare komma i åtnjutande av över- gangsersättning intill visst belopp, bestämt med hänsyn till avgångslönen och anställningstiden.
Vad långtjänstunderbefälet beträffar är lönesystemet för detsamma i prin cip utformat pa samma sätt som det, vilket tillämpas för underofficerare och officerare och som i väsentliga avseenden överensstämmer med det för de civila statstjänstemännen gällande. Detta innebär, att avlöningen i sin hel het utgöres av kontanta löneförmåner. Med dessa ha beställningshavarna att själva bestrida uppkommande kostnader exempelvis för bostad —- även tjäns- tebostad, då sådan förekommer — mat och kläder. Lönen utgår enligt en i manskapsavlöningsreglementet intagen löneplan Mb. Denna upptager två lö negrader, nämligen Mb 1, till vilken höra överfurirer och högbåtsmän, samt Mb 2, till vilken flaggkorpralerna höra. Såsom av det föregående framgår är flaggkorpralsgraden under avveckling, och allenast ett fåtal flaggkorpraler finnas kvar.
Relationen mellan lönebeloppen i lönegraden Mb
1
och lönebeloppen i de
för den civila personalen gällande lönegraderna framgår av följande tabell, i vilken för jämförelses skull även angivits motsvarande relation mellan löner na i sergeantlönegraden (UO 1) och i civila lönegrader (siffrorna avse löner na å högsta ortsgrupp, minskade med pensionsavdrag).
Kungi. Maj.ts proposition nr 281-
41
Löne
grad
Löne-
klass
Motsvarande civil lönegrad och
löneklass
Löne
grad
Löne klass
Motsvarande civil lönegrad och
löneklass
Mb 1 1 A 5: 5 + 0-966 (A 6: 6—A 5: 5)
UO 1 1 A 8: 8 + 0-886 (A 9: 9—A 8: 8)
2 A 5: 6 + 0’797 (A 6: 7—A 5: 6)
2 A 8: 9 + 0-632(A 9:10-A8: 9)
3
A 5: 7 + 0-695 (A 6: S-A 5: 7)
3 A 9:11 + 0'051(A 10:12—A 9:11)
4
A 5: 8 + 0-593 (A 6: 9—A 5: 8)
4
A 9: 12 + 0-838 (A 10:13—A 9:12)
5 A 5:9 + 0-831 (A 6:10—A 5: 9)
5 A 10:14 + 0-581 (A 11: 15-A 10:14)
Såsom av tabellen framgår motsvarar lönegraden Mb 1 nära den civila lönegraden A
6
. Lönegraden UO 1 åter har den för viss militär personal sär egna konstruktionen, enligt vilken begynnelselönen motsvarar en viss civil lönegrad (A
8
å A 9) men slutlönen motsvarar en högre civil lönegrad (A 10 å
A 11).
I detta sammanhang må erinras om att A-lönegraderna enligt beslut vid 1946 års riksdag skola vid löneregleringen betecknas Ca och i det här av sedda löneläget få sitt nummer förhöjt med fyra enheter. Vid bibehållen rela tion mellan lönerna för överfurirer m. fl. och civila tjänstemän skulle för de förra närmast tillämpas de nya löneklassema 10, 11, 12 och 13 å löneplan nr 1. Beslut härom har emellertid icke fattats med hänsyn till det åt 1946 års manskapslöneutredning meddelade uppdraget. Däremot har i enlighet med förslag av 1945 års lönekommitté beslut preliminärt fattats om att för ser geantslönegraden skola tillämpas de nya löneklassema 13, 14, 16 och 18 å löneplan nr 1. Emellertid har lönekommittén framhållit, att löneklassema till de efter överfurirsgraden följande lönegraderna kunde påverkas av resultatet av manskapslöneutredningens arbete och att, om därvid eller framdeles fråga uppkomme om ändrad löneställning för militär personal, det kunde förtjäna övervägas om ej konstruktionen av de för denna avsedda lönegraderna bor de närmare anpassas efter de civila lönegradernas konstruktion.
1946 års manskapslöneutredning.
Såsom förut nämnts har manskapslöneutredningen haft att till övervägan de upptaga frågan om en höjning av manskapets löneställning ur rekryte- ringssynpunkt.
Vid redogörelsen för de allmänna synpunkter, som borde an läggas på detta spörsmål, har utredningen förklarat, att rekryteringsfrågan omfattade följande olika moment, nämligen 1) en kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande nyrekrytering av volontär- och motsvarande beställningar och 2) det redan anställda manskapets kvarblivande i tjänst i erforderlig ut sträckning. I det senare avseendet vore det av vikt att säkerställa dels att ett erforderligt antal färdigulbildat underbefäl vid första anställningstidens ut gång kvarstode för att det beräknade antalet underbefäl skulle finnas dispo nibelt i fredsorganisationen, dels att därav det antal underbefäl fortsättnings vis kvarstode, som behövdes för att Irygga en fullgod rekrytering av under-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
otlicers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna (motsvarande civilmilitära beställningar), dels ock att överfurirerna kvarstode i tjänst.
Vad först angår nyrekryteringen bär utredningen framhållit, att en rad andra förhållanden än löneställningen öva inflytande på densamma. Härom har utredningen anfört följande.
Försvarets manskapsrekrytering bar alltid visat sig vara i hög grad kon- junkturbetonad. Finnas gott om arbetstillfällen på den allmänna arbetsmark naden för ynglingar, har försvaret alltid haft större eller mindre svårigheter att rekrytera manskapskadern. För närvarande gäller som bekant att yng lingar efterfrågas på praktiskt taget arbetsmarknadens alla områden. Den till följd därav uppkomna bristen har blivit allt större och gjort sig gällande på allt flera områden. Det är icke endast försvarets manskapsrekrytering som försvårats, utan även vissa statliga civila verk ha fått svårigheter att nyrekrytera sin personal och till följd därav tvingats vidtaga särskilda åt gärder. Till den befintliga och alltmer framträdande bristen bidrager givetvis det förhållandet, att de årskullar ynglingar, vilka inträda i arbetsför ålder, för varje år bliva allt mindre till följd av de lägre födelsetalen i slutet av 1920- och början av 1930-talen. Till belysande av den bristande tillgången på ynglingar i förhållande till arbetskraftsbehovet må nämnas, att den of fentliga arbetsförmedlingen för varje redovisningsmånad uppgiver en brist på^ sökande till för ynglingar anmälda lediga anställningar; för september månad 1946 var den uppgivna bristen över 2 000, däri icke inräknats för svarets behov av nya volontärer (motsvarande beställningshavare). Bristen på ynglingar bär också kommit till synes vad beträffar antalet inträdessö- kande till yrkesskolor av skilda slag. Den stora bristen på arbetskraft har nämligen medfört, att ynglingar på den öppna arbetsmarknaden kunna er hålla sådana löner, att de icke finna anledning underkasta sig yrkesutbild ning genom att inträda i skola eller utbildningskurs. Det förekommer till och med, att den nyanställde, icke yrkesutbildade ynglingens lön ibland är lika stor som äldre anställdas.
Fn annan omständighet, som försämrat förutsättningarna att rekrytera manskapskadern, är, att anställning vid försvaret icke längre såsom förr utgör en av de få utvägarna för mindre bemedlade ynglingar att utöver vad folkskolan erbjuder erhålla kunskaper, vilka bereda möjligheter till bättre utkomst. Numera har varje för studier lämplig och intresserad yngling möj ligheter att. utan hänsyn till sina eller föräldrarnas inkomstförhållanden, få genomgå allmänt läroverk eller yrkesskola genom att stipendier finnas att tillgå, som i viss utsträckning till och med utgå utan behovsprövning. Sam hällets ur andra synpunkter fullt motiverade åtgärder att förhjälpa studie- begåvad ungdom till utbildning kunna alltså sägas ha i viss mån minskat försvarets möjligheter att rekrytera manskapskadern. Å andra sidan må fram hållas, att de löneförmåner, vilka utgå under den utbildning, som erbjudes fast anställt manskap, icke torde ha någon motsvarighet på annat håll.
Ytterligare en omständighet, som nu mer än förr kan anses öva inflytande på rekryteringsvilligheten, är det förhållandet, att vunnen anställning i man- skapsbeställning icke för alla ger möjlighet till framtida utkomst inom yrket. Även om möjligheterna för det kontraktsanställda manskapet att vinna be fordran till pensionsberättigande anställning numera äro avsevärt större än förr. kan i allmänhet likväl endast den mindre delen av de ynglingar, som komma att taga fast anställning, räkna med att få sin framtida utkomst i försvarets tjänst. Utredningen har ansett sig kunna räkna med att även efter genomförande av 1944 års manskapsutrednings förslag det årliga nyrekry teringsbehovet kommer att uppgå till omkring 2 000 ynglingar. Av dessa
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
43
kunna i sinom tid omkring 500 beräkna att bliva befordrade till pensions- berättigande anställningar inom försvaret. Återstående 1 500 man i årskon- tingenten måste förr eller senare söka sig till civil verksamhet. Erfarenheter na ha lärt, att ynglingar och framför allt deras föräldrar vid ynglingarnas inträde på arbetsmarknaden fästa stort avseende vid att det yrke, som väl- jes, så långt möjligt ger säkerhet för fortsatt utkomst. Den betydande civil - anställningshjälp, som efter 1945 års civilanställningsbeslut lämnas avgåen de militärmanskap, är avsedd att underlätta civilanställning och därigenom öka intresset för stamanställning trots de med denna anställning förenade mindre goda framtidsutsikterna. Verkningarna av detta beslut ur rekryte- ringssynpunkt kunna emellertid ännu icke bedömas.
Manskapslöneutredningen har således funnit rekryteringsmöjligheterna va ra beroende icke blott av löneläget för nyanställt manskap utan även av andra omständigheter. Under de nuvarande onormala förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden är det enligt utredningens uppfattning icke möj ligt att tillförlitligt bedöma dessa olika omständigheters inverkan på rekryte- ringsresultatet under mera normala förhållanden. Utredningen har föreslagit vissa löneökningar för nyanställt manskap. Med hänsyn till den rekryterings- stimulans, som under alla förhållanden måste ligga i de goda utbildnings möjligheterna i det militära, förklarar emellertid utredningen sig icke i nu varande arbetsmarknadsläge ha kunnat föreslå en sådan löneökning att en bart genom de utgående löneförmånerna manskapsrekryteringen skulle sä kerställas.
Ur rekryteringssynpunkt minst lika viktig som begynnelselönen för ny anställt manskap är enligt utredningens uppfattning löneställningen för fördigutbildat fast anställt manskap:
Syftet med volontärrekryteringen är såsom tidigare antytts att för försva ret säkerställa för fredstjänsten erforderlig tillgång på underbefäl, som sam tidigt utgör rekryteringskälla för långtjänstunderbefäls-, tekniker- och un derofficerskadrama samt i viss mån även för officerskadem. Det är alltså angeläget sörja för att manskap, som påkostas utbildning till underbefäl, kommer att kvarstå i tjänst och således kan utnyttjas för avsedda uppgifter. Erfarenheterna ha emellertid visat, att en stor del av de anställda efter att under de tre första anställningsåren ha erhållit underbcfälsutbildning avgå vid första kontraktstidens utgång i stället för att taga förnyad anställning. I den män som avgångarna bli så stora, att underbefälskadrama icke kunna hållas fyllda, uppstå givetvis svårigheter i utbildningsarbetet och manskaps- organisationen fyller lieller icke sin avsedda uppgift. Försvaret får då också taga på sig utbildningskostnader för manskap utan att få det beräknade ut bytet härav. Rekryteringen av långtjänst- och underofficersbestätlningama blir också äventyrad.
Utredningen har framhållit, att det är självfallet, att manskapet vid första kontraktstidens utgång överväger lämpligheten av fortsatt militär anställning med hänsyn tagen såväl till framtidsmöjligheterna inom försvaret som också till de löneförmåner, som erbjudas vid den fortsatta anställningen, jämfört med vad som kan vinnas vid övergång till civil verksamhet. Utredningen har funnit, alt de nuvarande löneförmånerna för underbefäl varken motsvara arbetsuppgifterna eller i tillräcklig grad tillgodose försvarets intresse att
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
kunna i tjänst få behålla i första hand de för fortsatt anställning mest lämp liga. Vid törsta kontraktstidens utgång äro de anställda färdigutbildade un derbefäl och ha — i den mån de icke beordrats till fortsatt utbildning, som syftar till förvärvande av kompetens för officersbefordran — fullgjort ett eller upp till två års praktisk tjänst i för furir avsedd befattning. Furirerna ha en för försvarsorganisationen viktig uppgift att fylla såsom instruktörer vid ut bildning av värnpliktiga eller i yrkestjänst. Därjämte skall ett antal lämpliga furirer genomgå fortsatt utbildning för att kvalificera sig för befordran till underofficerare eller för placering i vissa särskilda tjänstebefattningar, i vissa fall i förening med befordran till civilmilitär beställning av underoffi cers tjänsteklass.
Under framhållande att erfarenheten visat, att avgående underbefäl lia större svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden ju högre åldern är vid avgången ur försvarets tjänst, har utredningen uttalat, att det borde eftersträvas att det större fredsbehovet av underbefäl än som svarar mot befordringsmöjlighetema till ålderspensionsberättigande anställningar komme att — åtminstone i huvudsak -— finnas bland underbefäl, som icke uppnått en sammanlagd tjänstetid av sex år. Regelmässigt borde alltså av gången ske vid denna tjänstetid i den mån det kunde bedömas, att veder börande underbefäl icke genom att kvarstå längre hade möjlighet att vinna befordran till ålderspensionsberättigande anställning. Detta läte sig också väl förena med gällande bestämmelser om beredande av ekonomisk hjälp vid övergång till civil verksamhet. De viktigaste civilanställningsförmånema — avskedspremie och övergångsersättning — tillkomme nämligen de anställda efter en anställningstid av sex år.
Om sålunda efter sexårsperiodens utgång i princip endast de furirer, vilka prövats vara lämpliga till fortsatt befordran och som kunde beredas sådan befordran, kvarstode i tjänst, komme detta begränsade antal furirer att regel mässigt anförtros uppgifter av mera kvalificerad natur än dem, som ålades de yngre furirerna. Det vore härvid i allmänhet fråga om arbetsuppgifter, vilka i viss mån vore jämförbara med antingen å underofficer eller å lång- tjänstunderbefäl ankommande uppgifter. För att säkerställa en kvalitativt fullgod rekrytering av underofficers- och långtjänstunderbefälsbeställningar- na voi’e det nödvändigt, att en något högre löneställning bereddes dessa fu rirer så att det erforderliga antalet kunde finna anledning kvarstå i tjänst i avvaktan på att befordran kunde vinnas till underofficer eller långtjänst- underbefäl.
Genom en förbättring av löneförmånerna för manskapet i enlighet med dessa allmänna riktlinjer borde enligt utredningens uppfattning också upp komma ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadem med värnpliktiga, vilka fullgjort första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). De värnplik tiga finge, om utredningens förslag genomfördes, större anledning än nu att överväga dylik anställning.
Utredningen har vidare ansett, att överfurirernas löneställning borde höjas. I rekryteringsbefrämjande syfte böra enligt manskapslöneutredningens för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
45
slag, förutom höjning av löneställningen, genomföras vissa förändringar med avseende å det lönesystem och den anställningsform, som nu tillämpas för en del av det för närvarande kontraktsanställda manskapet. För utredningens förslag i dessa delar torde få redogöras innan utredningens förslag rörande manskapets löneställning närmare beröres.
Utredningen har ansett starka skäl tala för att i synnerhet för det äldre, kontraktsanställda manskapet en övergång från biandlöne systemet till kontantlöne system genomföres. Fn sådan över gång skulle medföra, att denna personalkategori komme att avlönas efter enahanda grunder, som gälla för andra statsanställda personalgrupper, vilket i och för sig vore en fördel. Därigenom bleve det lättare än nu att tillse, att de grunder, som tillämpades för lönesättningen på den allmänna arbetsmark naden, bleve bestämmande vid lönesättningen för denna personalgrupp i lika mån som för annan statsanställd personal. Kontantlönesystemet måste anses giva ökad frihet och självbestämmanderätt åt den anställde. Vidare komme vid tillämpande av detta lönesystem den för manskapet nu gällande, föråldrade behovsprincipen att övergivas och lönen komme alltså att utgå med samma belopp, oberoende av om beställningshavaren vore gift eller icke. Dessa faktorer komme enligt utredningens mening att verka rekrvterings- befrämjande.
Härvid har utredningen erinrat om att frågan om en övergång till kontant- lönesystem även vid tidigare löneregleringar för manskapet övervägts men att det med hänsyn till då rådande förhållanden icke ansetts möjligt eller lämpligt att övergiva biandlönesystemet för denna personalgrupp. Bland andra hade då administrativa skäl ansetts tala mot att manskapets löner skulle utgå i form av enbart kontantlön, enär de militära organisations- och tjänstgöringsförhållandena nödvändiggjorde tillhandahållande i stor omfatt ning av naturaförmåner, och följaktligen löneavdrag för sådana förmåner regelmässigt skulle behöva göras. Utredningen hade emellertid funnit, att de skäl, som av tidigare manskapslöneutredningar anförts för bibehållande av naturaunderhåll, numera på det hela taget endast ägde giltighet i fråga om det yngre manskapet, d. v. s. det manskap, som genomgår utbildning och efter avslutad furirsutbildning fullgör sin första praktiska tjänstgöring så som färdiguthildat underbefäl. Utredningen hade i samband härmed beaktat, att det med hänsyn till s. k. inre tjänst torde vara nödvändigt, att visst an tal underbefäl — lämpligen korpraler och ett antal yngre furirer — vore förlagda i kasern.
Utredningen har med hänsyn härtill förordat, att det äldre kontraktsan ställda manskapet erhåller avlöning enligt kontantlönesystemet. De skäl, som åberopats för bibehållande av nuvarande biandlönesystem för det yngre manskapet, vore däremot av den art, att utredningen icke ansåge sig böra förorda införande av kontantlönesystem för sistnämnda manskap. Gränsen mellan de båda lönesystemens tillämpningsområden borde närmare bestämt dragas så, att
1
'urir efter den första anställningstiden om i regel fyra år —-
46
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
anställningstiden över stat i förekommande fall icke inräknad — skulle av
lönas enligt kontantlönesystemet, medan i övrigt biandlönesystemet borde
bibehållas. Härom har utredningen anfört följande.
Den egentliga underbefäls- och yrkesutbildningen för fast anställt man
skap pågår under omkring 2
1/2 år. Även om det under denna tid förekom
mer viss trupptjänst och manskapet därefter helt tages i anspråk för befäls-
och yrkestjänst, synes det enligt utredningens mening naturligt, att vid en
ur lönesynpunkt företagen kategoriindelning av manskapet göra en åtskill
nad mellan å ena sidan beställningshavare, som fullgjort viss regelbunden
tjänstgöring efter furirsexamens avläggande, och å andra sidan övrigt man
skap. Erinras må att en sådan åtskillnad hittills gjorts i anställningshän-
seende, i det att för det fast anställda manskapet i allmänhet gäller en första
kontraktstid om 4 Va år — däri i förekommande fall inbegripet överstats-
anställning under ett halvt år. Även enligt utredningens förslag skall den
första anställningsperioden vara oförändrad och anställningsförhållandet där
under regleras genom kontrakt. Under sådana förhållanden har utredningen
ansett naturligast, att även övergången till kontantlönesystem sker efter fyra
års anställning på aktiv stat. Det synes uppenbart, att den faktor av rekryte-
ringsbefrämjande karaktär som en övergång från biandlönesystem till kon
tantlönesystem i och för sig får anses utgöra, bäst utnyttjas om den får sät
tas in just vid den tidpunkt, då anställningshavarens bundenhet av det tidi
gare kontraktet upphör. Såsom särskilt villkor för övergång till kontantlön
synes böra uppställas, att vederbörande är innehavare av furirsbeställning.
Vid försvaret finnes en mindre kategori fast anställt manskap, som har
en första kontraktstid om längst
6
x/2
år — däri i förekommande fall in
begripet sådan överstatsanställning, varunder manskapet erhåller huvudsak
ligen allmänbildande undervisning — nämligen de från och med inneva
rande budgetår tillkomna stamflygförarna vid flygvapnet. Med hänsyn till
önskvärdheten av att erhålla likformighet i lönesättningen de olika beställ-
ningshavaregrupperna emellan synas övervägande skäl tala för att även
denna kategori efter fyra års anställning på aktiv stat överföres till kontant
lönesystemet. Detta torde, enligt vad som inhämtats från flygledningen, icke
medföra några olägenheter, därest kontraktsanställningen bibehålies även
efter övergången till sagda lönesystem.
I fråga om anställningsformen har utredningen ansett, att kon-
traktsanställning bör bibehållas under den första anställningstiden om i
regel fyra år, anställningstiden över stat ej inräknad. Beträffande skälen här
för har utredningen anfört följande.
Mot kontraktsanställningen kan visserligen anföras, att den binder befatt
ningshavaren till anställningen på ett sätt, som icke är vanligt. Det bör dock
här hållas i minnet, att manskapet erhåller avgiftsfri utbildning samt där
till avlöning. Det synes då falla sig naturligt, att den anställde — utom det att
han förbinder sig genomgå hela utbildningen — även förbinder sig att kvar
stå i tjänst viss tid därefter för att av staten kunna utnyttjas för sådana ar
betsuppgifter, för vilka han påkostats utbildning. Då manskapslöneutred-
ningen förordat, att nuvarande kontraktsanställning med en regelmässig an
ställningstid om fyra år skall bibehållas för här avsett manskap, har utred
ningen härvid förutsatt, att nu gällande bestämmelser om möjlighet till av
sked före kontraktstidens utgång för »framtida väl» fortfarande skola gälla.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
47
Vad åter beträffar manskap, som kvarstår i tjänst efter första kontrakts tidens utgång och är innehavare av furirsbeställning, föreslår utredningen att sådan beställningshavare skall beredas anställning som extra ordinarie tjänsteman; i likhet med vad som gäller för närvarande föra t sä t tes emel lertid, att anställning såsom furir skall upphöra senast vid 34 års ålder. Förslaget avser hland annat att, i likhet med vad som gäller vid annan stat lig extra ordinarie anställning, här åsyftade furirsbeställningar skola bliva förenade med tjänste- och familjepensionsrätt. Utredningen har framhållit, att det kunde ifrågasättas, att pensionsrätten för extra ordinarie furir skulle medföra, att sådan beställningshavare i fortsättningen icke skulle vara hän- förlig under militärersättningsförordningen.
Manskapslöneutredningen har ansett, att den förordade extra ordinarie anställningen i och för sig icke behövde utesluta möjligheten att bibehålla nu varande ordning med genom kontrakt avtalad anställningstid men att det med fog kunde ifrågasättas, om denna ordning för flertalet av ifrågavarande manskap — stamflygförama utgöra här ett undantag — vore den mest ända målsenliga. Med utgångspunkt från den uppfattningen, att kontraktsanställ- ningen med därav föranledda bundenhet för en relativt lång tidsperiod kun de inverka menligt på möjligheten att få underbefäl att kvarstanna i tjänst efter en kontraktsperiods utgång, har utredningen förordat, att nuvarande kontrakt för de blivande extra ordinarie furirernas del ersättes med för extra ordinarie tjänstemän i allmänhet gällande antagningshandling, varvid emellertid i vederbörliga avlöningsförfattningar borde stadgas skyldighet för såväl staten som den anställde att iakttaga tre månaders uppsägningstid. Rimligt syntes emellertid vara, att den, som bereddes särskild utbildning vid vissa skolor och kurser, förbunde sig att fullfölja densamma och, om så påfordrades, kvarstå i tjänst viss tid därefter. Detta krav syntes kunna till godoses genom att såsom förutsättning för kommendering till sådan utbild ning finge gälla, att vederbörande avgåve skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst viss tid. Möjlighet borde givetvis finnas att i särskilt fall medgiva av gång ur tjänst före utlöpandet av den generella uppsägningstiden respektive den tid, vederbörande förbundit sig att kvarstå i tjänst i anslutning till ut bildning.
Beträffande tillsättning av beställning för sådant manskap, som vid första kontraktstidens utgång till följd av bristande tillgång på furirsbeställningar vid truppförbandet icke kan erhålla sådan, men som truppförbandschef anser ändock böra beredas fortsatt anställning — huvudsakligen musikman skap — har utredningen förordat, att kontraktsanställning kommer till an vändning. Så snart vederbörande kunde beredas extra ordinarie anställning som furir, borde kontraktet upphöra att gälla.
Av praktiska skäl har manskapslöneutredningen ansett mindre lämpligt, att i personalförteckningarna för försvarsgrenarna antalet furirsbeställningar uppdelas på beställningar för kontraktsanställda och beställningar för extra ordinarie furirer. För anslagsberäkningar vore det tillfyllest, att försvars- grenscheferna såsom underlag för desamma lämnade de anslagsäskande myn-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
digheterna årliga uppgifter om det antal furirer av det totala antalet, som under anslagsåret beräknades vara kontraktsanställt.
Sammanfattningsvis innebär sålunda utredningens förslag beträffande an ställningsformen följande. Manskapet skall efter i förekommande fall en överstatsanställning av ett halvt år erhålla kontraktsanställning dels för en tid därutöver av fyra år, stamflygförama vid flygvapnet dock för sex år, dels ock för tid som vederbörande — ehuru lämplig för befordran till furir vid truppförbandet — icke kan erhålla furirsbeställning till följd av bristande tillgång på sådana beställningar. Innehavare av furirsbeställning med mera än fyra års anställning på aktiv stat blir extra ordinarie. För befordran kompetent och lämplig furir kan därefter vinna ordinarie anställning vid försvarsväsendet såsom underofficer eller långtjänstunderbefäl (motsvarande civilmilitära beställningshavare).
I fråga om beräkning av anställning över stat såsom anställningstid har manskapslöneutredningen uttalat, att vid tillämp ning av gällande avlöningsbestämmelser tvekan uppstått, huruvida sådan anställning över stat, som enligt meddelade föreskrifter om manskaps- och musikelevers anställning vid krigsmakten skall föregå anställning på aktiv stat, må tagas i beräkning för beställningshavares löneklassplacering och för uppfyllande av villkoren på minsta anställningstid för rätt till vissa i reglementet angivna förmåner. Tiden för anställning över stat syntes hit tills ha tagits i beräkning för uppflyttning till 2 löneklassen, oaktat före skriften därom, att den över stat anställde skall äga åtnjuta lön i likhet med menig i
1
löneklassen, enligt manskapslöneutredningens mening knappast
kunde anses innebära, att vederbörande under tiden för anställningen över stat tillhört
1
löneklassen eller överhuvud taget varit underkastad man-
skapsavlöningsreglementet. Manskapslöneutredningen har föreslagit ett ut tryckligt stadgande därom, att här avsedd anställning över stat icke må tagas i beräkning för löneklassplacering eller för rätt till hyres- och ortstillägg, avskedspremie eller civilanställningsförsäkring (sistnämnda förmån mot svarar enligt manskapslöneutredningens terminologi den nuvarande över- gångsersättningen).
Såsom av det anförda framgår har manskapslöneutredningen föreslagit, att avlöningen för det yngre manskapet fortfarande skall utgå i form av dels kontant lön, dels ock naturaförmåner, omfattande inkvartering, för- plägnad, beklädnad, tvätt m. m. Gift beställningshavare skall vidare under samma förutsättningar som hittills kunna erhålla ett dyrortsgraderat hyres- och ortstillägg i stället för fri inkvartering. Den löneplan och den tabell över hyres- och ortstillägg, som sålunda skulle tillämpas för blandavlönat man skap, ha följande utseende.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
49
Beställningar
Lönegrad
Löneklass
nr
Årslön, kronor
nr
omfattar löneklasserna nr
Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral,
musikvicekonstapel......................................................
1
1—4
1
1440
2
1680
3
1920
Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel
2
4-7
4
2160
5
2 400
Furir. musikfurir..............................................................
3
6-7
6 2 640 7 2 880
Ortsgrupp
1
2
3
4
5
Hyres- och ortstillägg, kronor
384
552
720
888
1056
Beträffande löneplanens konstruktion m. m. må följande nämnas. Den kontanta lönen skall liksom hittills utgå med enhetliga belopp för samtliga ortsgrupper. Liksom för närvarande skall lönen allt efter be- ställningshavarens lönegrad och anställningstid utgå med olika belopp. An talet löneklasser inom varje särskild lönegrad har dock på samma sätt som för annan personal ansetts böra begränsas till högst fyra, och den för biand- avlönad furir avsedda lönegraden har, med hänsyn till att furir i det före slagna lönesystemet kommer att åtnjuta biandlön under i regel högst IV
2
år, begränsats till endast två. Uppflyttning i löneklass avses skola liksom hittills ske årsvis. En av utgångspunkterna för löneavvägningen har varit, att begynnelselönen (exklusive hyres- och ortstillägg samt värde av natura förmåner) för blandavlönad furir skall vara 2 640 kronor, en annan att be gynnelselönen för menig (exklusive värde av naturaförmåner) skall utgöra
1
440 kronor. Hyres- och ortstilläggen för de olika ortsgrupperna ha avvägts på sådant sätt, att spännvidden mellan samtliga avlöningsförmåner å högsta och lägsta ortsgrupp för blandavlönad, till hyres- och ortstillägg berättigad furir i begynnelselöneklassen så nära som möjligt överensstämmer med spänn vidden å den nya löneplan nr 1 inom motsvarande löneläge.
Å lön samt hyres- och ortstillägg avses rörligt tillägg skola utgå enligt samma grunder som gälla för annan statsanställd personal med lön enligt det nya lönesystemet. De nuvarande bestämmelserna om rörligt tillägg och kristillägg för blandavlönat manskap innebära, att tillägg för levnadskost- nadsstegringen skall utgå — förutom på hyres- och ortstillägget -—- på den kontanta lönen, minskad med 300 kronor för år. Manskapslöneutredningen har framhållit, att dessa bestämmelser för att i sin tillämpning giva ett ur alla synpunkter godtagbart resultat förutsatte, att naturaförmånernas värde förändrade sig i tiden på samma sätt som levnadskostnaderna i övrigt. En ligt inom utredningen verkställda beräkningar hade emellertid under de
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 281.
4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
senaste åren värdet av naturaförmånerna stigit mindre än levnadskostna derna i övrigt, varigenom den nuvarande regeln ledde till för låg total kom pensation. Utredningen har därför föreslagit att rörligt tillägg i fortsätt ningen skall beräknas på hela kontantlönen.
Vad härefter angår innehavare av furirsbeställning, som räknar en anställ ningstid av fyra år — anställningstiden över stat icke inräknad — har man- skapslöneutredningen förutsatt, att sådan extra ordinarie furir skall åtnjuta lön enligt den av 1945 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända löneplanen nr 1. Utredningen har föreslagit, att furir vid över gång till kontantlön inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 9, 10, 11 och 12 å nämnda löneplan. Det begränsade antal furirer, som ha en tjänstetid på stat av sex år och som av vederbörande chef prövats lämpliga för befordran till högre militär eller civilmiltär beställning samt kunna för väntas ernå sådan befordran, har av manskapslöneutredningen föreslagits skola inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 10, 11, 12 och 13 å samma löneplan. Utredningen har därvid ansett sig böra framhålla, att an talet beställningar i den högre furirslönegraden årligen bör fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef, dock inom ramen för högst en tredjedel av totala antalet furirer.
Den löneökning, som i olika lägen kan beräknas enligt utredningens förslag uppkomma för manskap, som för närvarande är kontraktsanställt, framgår för den befordringsgång, vilken synes vara mest vanlig för närvarande, av följande tabell (siffrorna avse högsta ortsgrupp; jämförelse har skett mellan nuvarande avlöning med rörliga tilläggsförmåner efter 31 procent men bort sett från provisoriskt lönetillägg samt ny avlöning med
6
procent rörligt
tillägg).
Anställ
ningsår
Biandavlöning (löneplan nr 5) Kontantavlöning (löneplan nr 1)
Lönegrad omfattande löneklasserna
nr
Löne
klass
nr
Avlöningsökning
Lönegrad
omfattande löneklasserna
nr
Löne klass
nr
Avlöningsökning
ogift gift
ogift
gift
i
1—4
1 721 692
2
2 784 755
3
4—7
4 844 815
4
6—7
6
924
895
5, 6
9—12 9 1746 1 259
7—9
10—13
11 2 006 1519
10—12
12 2125 1637
13—15
13 2 243 1756
Beträffande lönerna till överfurirer och högbåtsmän har manskapslöneutred ningen erinrat om att spännvidden mellan lönebeloppen i lägsta och högsta löneklass för dessa beställningshavare för närvarande nära överensstämmer med och i själva verket är något mindre än den, som gäller för civila tjänste-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
51
män i motsvarande löneläge. I anslutning härtill och jämväl under hänvisning till de av 1945 års lönekommitté gjorda uttalandena med avseende å löne- gradskonstruktionen har utredningen ansett, att lönegraden för överfurir och högbåtsman bör bibehållas vid den konstruktion, som allmänt tillämpas inom statsförvaltningen. Vad därefter beträffar lönegradsplaceringen har man- skapslöneutredningen framhållit, att den för långtjänstunderbefälet nu gäl lande — närmast motsvarande nuvarande lönegraden A 6 eller, med den nya beteckningen, Ca 10 — enligt utredningens uppfattning är alltför låg. De ar betsuppgifter och det ansvar, som åläggas dessa beställningshavare, har synts manskapslöneutredningen väl motivera, att överfurirer och högbåtsmän in placeras i en lönegrad omfattande löneklasserna 12, 13, 14 och 15 å löne- plan nr 1. En sådan inplacering på löneplanen skulle medföra, att avståndet mellan överfurirs och fanjunkares slutlön skulle bliva fem löneklasser, vilket synts manskapslöneutredningen väl avvägt.
Löneökningen (beräknad på samma sätt som för kontraklsanställt man skap och således inkluderande nu utgående provisoriskt lönetillägg) enligt utredningens förslag beträffande överfurirer och högbåtsmän framgår för högsta ortsgrupp av följande tabell.
Nuvarande Föreslagen
Avlönings
ökning
lönegrad löneklass
lönegrad löneklass
Mb 1
1
Ma 1
12
1802
2
13
1874
3
14
1930
4
15
1983
5
15
1687
Såsom förut berörts omfattar långtjänstunderbefälet även flaggkorpraler; flaggkorpralsgraden håller emellertid på att avvecklas, och den för budget året 1946/47 fastställda personalförteckningen upptager endast fem sådana beställningar. Manskapslöneutredningen, som erinrat om att de fyra lägsta löneklasserna inom denna lönegrad sammanfalla med de fyra högsta löne- klassema i överfurirslönegraden, har föreslagit, att vid sidan av det nya av- löningsreglementet meddelas bestämmelser, enligt vilka för kvarstående flagg korpraler skola tillämpas löneklasserna 13, 14, 15 och 16 å löneplan nr 1.
Under erinran om att löneklasserna preliminärt bestämts till för sergeants- lönegraden 13, 14, 16 och 18 och för fanjunkargraden 14, 16, 18 och 20 men alt därvid uttalats att utredningen angående manskapets löneställning kunde komma att påverka det definitiva ställningstagandet härtill, har manskaps löneutredningen förklarat, att utredningens förslag rörande överfurirer förut satte en högre begynnelselön för sergeant för att giva en med hänsyn till de båda personalkategoriernas olika utbildning lämpligt avvägd skillnad i be gynnelselön. Sålunda höra enligt utredningens mening för sergeant tillämpas löneklasserna 14, 15, 16 och 18. I överensstämmelse härmed bör lägsta löne-
52
Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.
klassen för fanjunkare vara 15 löneklassen. I anslutning till vad 1945 års lönekoramitté uttalat bör för extra ordinarie underofficer och fänrik tilläm pas samma löneklasser som för sergeant.
Manskapslöneutredningen har låtit verkställa vissa beräkningar rörande kostnaden för genomförandet av löneregleringen för manskapet. Med utgångspunkt från den 1 september 1946 besatta beställning ar har förslagets genomförande beräknats medföra en merkostnad av 16,1 miljoner kronor, vari ingå 9,2 miljoner kronor för nu utgående provisoriskt lönetillägg. I förstnämnda siffra ingår även den löneökning, som skulle följa, om 1945 års lönekommittés förslag rörande löneförbättring för andra per sonalgrupper erhölle motsvarighet för manskapet. Beräkningar ha även verk ställts under andra förutsättningar i fråga om personalbeståndets storlek och sammansättning; beträffande resultatet därav torde få hänvisas till man- skapslöneutredningens betänkande. Förslaget om viss höjning av lönerna till underofficerare och fänrikar beräknas medföra en kostnadsökning av om kring 750 000 kronor.
Yttrandena.
De allmänna synpunkter på manskapets lönefråga be dömd ur rekryteringssynpunkter och med hänsyn till arbetsuppgifter in. m., åt vilka manskapslöneutredningen givit uttryck, ha överbefälhavaren, che ferna för armén och marinen, statens arbetsmarknadskommission och för svarets socialbyrå uttryckligen förklarat sig dela. I samband härmed ha föl jande uttalanden gjorts.
Överbefälhavaren: De omständigheter utöver löneläge, avlöningssystem och anställningsform, om vilkas betydelse för nyrekryteringen utredningen erin rat, äro av betydelse också för kvarblivandet. Det är emellertid riktigt, att åt gärder för att säkerställa kvarblivandet ur försvarets synpunkt äro viktiga.
Enligt utredningens uppfattning borde förbättrade förmåner vid kvarblivan det skapa ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadern med värnplik tiga, vilka fullgjort första tjänstgöring. För egen del anser överbefälhavaren särskilt böra upptagas frågan om förutsättningarna att i viss utsträckning tillgodose behovet av underbefäl med värnpliktiga, som undergått utbildning till värnpliktig underofficer eller officer.
Statens arbetsmarknadskommission: Arbetsmarknadskommissionen bitra der vad manskapslöneutredningen anfört i fråga om löneställningen för det fast anställda manskapet. I likhet med utredningen anser kommissionen, att lönesättningen för den, som fullgjort sin första kontraktstid, bör vara så^ till fredsställande, att fortsatt anställning visserligen kan anses vara förmånlig men samtidigt vara avpassad med hänsyn till löneläget inom civil verk samhet. „ .....
Försvarets socialbyrå: Utredningens förslag äro att från principiella syn punkter hälsa med tillfredsställelse. Reformerna, i vad de avse övergång från biandlön till kontantlön för vissa furirer och en därmed sammanhörande ändring av anställningsformen, torde komma att visa sig vara i särskilt hög grad värdefulla. Med största sannolikhet komma berörda reformer att möj liggöra ökat intresse bland furirerna för kvarstående i tjänst. Det synes även sannolikt, att ett genomförande av manskapslöneutredningens förslag un-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
53
der vissa förutsättningar kan komma att bliva av verklig betydelse för ett tillgodoseende värnpliktsvägen av krigsmaktens behov av fast anställt under befäl.
Det av nu angivna myndigheter fällda allmänna omdömet om utredning ens förslag är, att förslagen äro i stort sett tillfredsställande och ägnade att på längre sikt säkerställa rekryteringen. Statskontoret har ansett förslaget i de delar, som kunnat bliva föremål för ämbetsverkets bedömande, väl av vägt. Svenska officersförbundet har uttalat, att förslagen i stort sett utgjorde en god lösning av föreliggande fråga och vittnade om strävan att åstadkom ma en radikal förbättring av underbefälets löner.
Överbefälhavaren har i anslutning till det av honom berörda spörsmålet i fråga om rekrytering av underbefälsbeställningar med värnpliktiga, som un dergått utbildning till värnpliktig officer eller underofficer, anfört följande.
För att de befälsutbildade värnpliktiga skola intresseras för furirsbeställ- ning böra de i princip erhålla samma förmåner som extra ordinarie furirer enligt utredningens förslag. Härvid avses även möjligheter till befordran till långtjänstunderbefäl, underofficer eller officer på stat samt, efter tre års anställning som extra ordinarie furir, civilanställningsförmåner. Undantag bör dock göras i fråga om avskedspremie. Denna synes nämligen icke böra komma i fråga för extra ordinarie furir, som uppburit premie för utbildning till värnpliktig officer eller underofficer. Särskilt från psykologisk synpunkt sett bör denna premie nämligen utbetalas i vanlig ordning och vid vanlig tid punkt. Om så icke sker, kan det befaras att, framför allt för värnpliktiga, som stå tveksamma inför fast anställning, uteblivandet av premie vid över gång till fast anställning eller till och med ett blott fördröjande av utbetal ningen kan leda till beslut i negativ riktning.
19A5 års försvarskommitté har utan att närmare ingå på här berörda spörs mål uttalat, att försvarskommittén räknade med att försvarsorganisationen även i fortsättningen måste i viss utsträckning bygga på fast anställning av manskap. Det framstode då såsom nödvändigt att utmäta de med dylik an ställning förenade löneförmånerna så, att de främjade fyllandet av ifråga varande personalkadrer.
Tjänstemännens centralorganisation har ansett önskvärt, att biandlöne systemet helt övergåves och ersattes med kontantlönesystemet samt att an ställningsformerna för underbefälet utbyggdes att fullt motsvara dem, som gälla för andra militära grupper. Svenska underofficersförbundet har ansett, att lönerna för manskapet borde böjas mer än utredningen föreslagit. För svar sväsendets underbefäls förbund har förklarat sig berett att förorda för slagets genomförande under förutsättning att vissa närmare angivna jämk ningar vidtoges i detsamma, samt därvid betonat vikten av att eu lösning i samförstånd med personalen konune till stånd.
Manskapslöneutredningens förslag att för viss del av det nu kontraktsan- ställda manskapet biandlönesystemet skall bibehållas men att k o ntantlönesyste in skall införas för det övriga manskapet har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena; såsom
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
förut nämnts har dock tjänstemännens centralorganisation ansett önskvärt att biandlönesystemet helt övergåves. Emellertid ha olika meningar yppats om gränsdragningen mellan de båda systemens tillämpningsområden. I vissa yttranden har påyrkats, att övergången till kontantlönesystem finge ske ti digare än som följde av utredningens förslag, och därvid bär även av vissa myndigheter ifrågasatts förkortning av den första kon traktstiden.
Sålunda ha chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt försvarets civilförvaltning, utan att avse förkortning av den första kon traktstiden, ansett lämpligast att övergången till kontanlönesystem skedde re dan vid tillträdandet av furirsbeställning. Till stöd för förslaget härom har anförts följande.
Chefen för marinen: Vad manskapslöneutredningen anfört i fråga om tid punkten för övergång från biandlön till kontantlön är icke bärande för ma rinens del. Någon ytterligare prövning av vederbörande efter tre års tjänst anses icke behöva ske för detta ändamål. Det kan vidare antagas, att över gång till kontantlön redan vid furirsutnämning i vida högre grad kommer att stimulera det underbefäl, som man önskar ha kvar i tjänst efter kon traktstidens utgång, till ett kvarsiannande, än en dylik övergång först vid kontraktets utlöpande. Två olika avlöningssystem för furirer kunna medföra ökat arbete för förvaltningsmyndigheterna.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Flera skäl tala för att den föreslagna tidpunkten för övergång från biandlön till kontantlön icke är den lämpligaste. Bland annat uppkomma på detta sätt två kategorier furirer. blandavlönade och kontantavlönade. Främst i förläggnings-, utspisnings- och beklädnadshänseende innebär denna tudelning av en kategori beställnings- liavare en avsevärd nackdel.
Försvarets civilförvaltning: Huruvida övergången från blandlöne- till kon tantlönesystem bör ske först efter det vederbörande beställningshavare upp nått fyra års fast anställning, d. v. s. i samband med den första kontrakts tidens utgång, kan synas tveksamt. Om övergången till kontantlönesystemet, såsom utredningen håller före, är ägnad att gynnsamt påverka manskaps- rekryteringen —- en uppfattning som jämväl civilförvaltningen biträder — förefaller det som om fördelarna i rekryteringsavseende skulle än mera mar keras, därest övergången skedde redan vid tidpunkten för befordran till furir.
Civilförvaltningen vill för sin del föreslå att — om icke ur militära synpunk ter hinder härför möta — övergången till kontantlönesystem får ske redan vid tillträdandet av furirsbeställning.
Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att ur de synpunkter löne- nämnden närmast hade att bevaka hinder icke syntes böra möta mot att övergången till kontantlön knötes till furirsbefordran.
Chefen för armén har anfört, att en lång första anställningstid för arméns del innebär en nackdel vid manskapsrekryteringen, bland annat genom att många ynglingar avskräckas för att binda sig för så lång tidrymd som fyra (41/2) år. Det synes troligt att utredningens förslag om ändrade löne- och an ställningsvillkor för furirer kommer att medföra ökat intresse för kvarstående i den militära tjänsten efter kontraktstiden utgång, varigenom tillgången till instruktörer kan förutsättas bliva tillräcklig. Då alla åtgärder böra vidtagas
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
55
för att främja rekryteringen bör under ett fåtal år — förslagsvis fem —
prövas, huruvida icke en första anställningstid av tre år (vid anställning över
stat 3V2 år) är lämpligare än den föreslagna. En avkortning av första an
ställningstidens längd har icke synts böra föranleda någon ändring i utred
ningens förslag, att övergång till kontantlönesystem bör ske i samband med
förlängd anställning i furirsbeställning efter första anställningstidens utgång.
Även försvarets socialbyrå har i sitt yttrande ingått på detta spörsmål. Ur
innehållet i socialbyråns yttrande må följande anföras.
Det synes sannolikt, att ett genomförande av manskapslöneutredningens
förslag i vad gäller ändrade löne- och anställningsvillkor för furirer efter den
första kontraktstidens utgång skall komma att medföra ett ökat intresse
bland underbefälet för kvarstående i tjänst. Med hänsyn till sannolikheten
härav torde en minskning av den första anställningstidens längd till tre år
(inklusive tid för anställning över stat 3V2 år) icke behöva medföra några
större svårigheter att hålla furirkadern fulltalig men väl ägnad att under
lätta rekryteringen. Byrån förutsätter härvid, att övergången från biand
lönesystem och anställning medelst kontrakt till kontantlön och anställning
såsom extra ordinarie befattningshavare skall äga rum i anslutning till ut
gången av den första anställningen om tre år för dem, som då vunnit furirs
beställning. Möjligen skulle för dessa en övergång från biandlön till kontant
lön kunna ske redan efter tre år (inklusive tid för anställning över stat 3V2
år), även om övergång till anställning såsom extra ordinarie befattnings
havare skulle äga rum först med utgången av en första kontraktsanställnings-
tid om fyra (41/;,) år. En reducering av den första kontraktsanställningstidens
längd kommer att få större aktualitet, om den fast anställda underbefäls
kadern, såsom byrån ifrågasatt, kommer att i större utsträckning rekryteras
bland befälsutbildade värnpliktiga. Dessa torde nämligen kunna tänkas vara
intresserade för den fasta anställningen såsom manskap endast om de i sam
band med övergång från värnpliktstjänstgöring till fast anställning erbjudas
de förmåner i avseende på löne- och anställningsvillkor, vilka avses tillkom
ma furir efter kontraktsanställningens slut. Något hinder mot att såsom furir
anställa värnpliktig, vilken med godkännande vitsord genomgått underoffi
cers- eller officersutbildning, bör enligt byråns förmenande icke föreligga.
Två ledamöter (herrar Berendt och Falk) ha anmält från styrelsens majo
ritet avvikande uppfattning i vad gäller frågan om den första kontraktsan
ställningstidens längd, vilken ifrågavarande ledamöter förklarat sig, vad
flottan och flygvapnet beträffar, anse även framdeles böra bestämmas till
normalt fyra år (inklusive tid för anställning över stat 4 7
2
år); det förutsat
tes emellertid, att övergången till kontantlön för furirerna komme att ske efter
principiellt samma anställningstid vid krigsmakten i dess helhet.
Manskapslöneutredningens förslag har däremot tillstyrkts av överbefälha
varen och statens organisationsnamnet, varjämte försvarsväsendets underbe
fälsförbund, som i första hand önskade övergång till kontantlönesystem vid
furirsbeställnings tillträdande, det oaktat ansett sig kunna godtaga försla
get. Enligt överbefälhavarens mening talar emot en ändring i fråga om kon
traktstiden framför allt angelägenheten att under någon tid kunna utnyttja
det på statens bekostnad utbildade manskapet. Tidpunkten för övergång till
kontantlön behövde icke i och för sig vara beroende av kontraktstidens
iängd, men en tidigare övergång till kontantlön skulle medföra en betydande
kostnadsökning.
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 281-
Förslaget om extra ordinarie anställning för furirer har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i yttrandena. Ett undantag gäller dock, i det att statens organisationsnamnet ansett försiktigheten bjuda att utgå från uppfattningen, att extra ordinarie anställning bereder trygg het av i stort sett samma beskaffenhet som den vilken tillkommer med full makt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän, och med utgångs punkt härifrån avstyrkt förslaget såsom innebärande en organisatorisk änd ring. För svar sväsendets underbefäls förbund, som funnit principiella betänk ligheter möta mot att bibehålla skyldigheten alt frånträda anställningen vid viss levnadsålder, har vidare ansett, att uppsägningstiden borde vara tre må nader från statens sida men en månad från beställningshavarens sida i stället för, såsom utredningen föreslagit, tre månader i båda fallen. Förbundet kunde ej heller biträda manskapslöneutredningens förslag att såsom förutsättning för kommendering till viss utbildning skulle gälla, att vederbörande avgåve skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst viss tid.
Försvarets civilförvaltning har ansett att kontraktsanställningsformen i varje fall borde upphöra i samband med att vederbörande tillträdde extra ordinarie furirsbeställning. Då tillträdandet skedde före utgången av löpan de anställningsperiod, borde anställningskontraktet ersättas med en av ve derbörande avgiven skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst intill anställ- ningsperiodens utgång.
Det av manskapslöneutredningen berörda spörsmålet, huruvida militärer- sättningsförordningen borde bibehålla sin tillämplighet å furir även efter
extra ordinarieblivandet, har berörts av försvarets civilförvaltning, statskon toret och riksförsäkringsanstalten. Myndigheterna ha erinrat om att lång- tjänstunderbefälet numera undantagits från förordningens tillämplighet med hänsyn till att beställningarna äro förenade med pensionsrätt. Statskontoret har ansett, att extra ordinarie furir av samma anledning borde undantagas. Försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten ha däremot icke an sett tillräckliga skäl härför föreligga, då anställning som extra ordinarie furir skall upphöra senast vid 34 års ålder, och civilförvaltningen har därjämte framhållit, att ett sådant undantagande skulle sätta extra ordinarie furir i sämre ställning i sjukvårdshänseende än blandavlönat manskap, något som kunde befaras verka hämmande på rekryteringen.
Manskapslöneutredningens förslag rörande beräkning av anställ ning över stat såsom anställningstid har mött invändningar i vissa remissyttranden. Härom må nämnas följande.
Chefen för marinen har ansett, att tiden för anställning över stat bör få tillgodoräknas i förevarande avseende och bestämt avstyrkt manskapslöne utredningens förslag i denna del. Chefen för flygvapnet och försvarets civil förvaltning ha ansett, att överstatsanställningen kunde slopas. Försvarsväsendets lönenämnd har föreslagit, att tid för anställning över stat skall få tagas i beräkning för löneklassplacering och för rätt till hyres- och ortstill- lägg, avskedspremie och civilanställningsförsäkring. Skulle härigenom de, som innehaft överstatsanställning, anses erhålla en gynnsammare ställning än sådana, som på grund av avlagd realexamen anställdes direkt på aktiv
Kungi. Maj:ts proposition nr 281-
57
stat sex månader senare än de förra tagit anställning över stat, syntes kunna övervägas att för de senare medgiva, att det skulle så anses, som om de in nehaft anställning över stat under härför föreskriven tid. Försvarsväsendets underbefälsförbund har föreslagit, att tillgodoräkning i löneklassplacerings- hänseende av tiden för anställning över stat skall medgivas.
Utredningens förslag i fråga om lönebeloppen för b 1 a n d av lön a t manskap har mött invändningar i vissa remissyttranden, i vilka
påyrkats större höjningar generellt sett eller i varje fall i de lägre löneklas-
serna; allmänna uttalanden ha gjorts av försvarets civilförvaltning om att de föreslagna lönebeloppen knappast syntes ägnade att stimulera rekryteringen och av svenska officersförbundet om att en höjning vore tillrådlig.
Chefen för armén har föreslagit en höjning av kontantlönebeloppen i löne- klasserna 1—5 växlande mellan 300 kronor i 1 löneklassen och 60 kronor i 5 löneklassen. Även chefen för marinen har ansett önskvärt, att begynnelse lönen kunde sättas något högre än som föreslagits.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen åter har förordat en höjning av beloppen i samtliga löneklasser med lägst 300 kronor. Förslaget härom förklaras vara avvägt under hänsynstagande dels till lönerna för civila yrkes arbetare inom motsvarande fack, dels till den större bundenheten i militär tjänst, dels till övertidsarbete och nattarbete, för vilket övertidsersättning ej utgår, dels ock till den för manskapet (utom överfurirer) stipulerade högsta åldersgränsen, efter vilken rekapitulation ej kan ske.
Överbefälhavaren och försvarsväsendets lönenämnd ha däremot ansett, att utredningens förslag kan godtagas. Överbefälhavaren har därvid erinrat att löneförmånerna komma alt utgå även under den tidrymd av minst fjorton månader, som i vart fall skulle upptagits av värnpliktstjänstgöring. .
Försvarsväsendets underbefälsförbund har förklarat sig icke kunna till styrka manskapslöneutredningens förslag i oförändrat skick. En höjning av samtliga lönebelopp å blandlöneplanen med 240 kronor har organisationen betecknat såsom ofrånkomlig. Beträffande därvid tillämpade beräknings grunder framgår av yttrandet följande.
Förbundet har ansett, att de sammanlagda förmånerna för gift, blandavlö- nad personal omedelbart före övergången till kontantlön (enligt normala fall) närmast böra motsvara förmånerna i 8 löneklassen å löneplan nr 1. Detta sammanhänger med att förbundet föreslår, att 10 löneklassen å löneplan nr 1 skall vara begynnelselöneklassen för extra ordinarie furir. Lönebeloppet i6 löneklassen för blandavlönat manskap bör därför höjas med 240 kronor från 2 640 till 2 880 kronor. Samma höjning anser förbundet ofrånkomlig för övriga löneklasser av blandlöneplanen.
Socialstyrelsen har tillstyrkt manskapslöneutredningens förslag i fråga om rörligt tillägg för blandavlönat manskap. Den föreslagna regeln innebure visserligen icke någon garanti för att den berörda personalen konnne att erhålla samma totala kompensation som kontantavlönadc tjänstemän. Löne tilläggen för statstjänstemän i allmänhet vore beroende av utvecklingen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som avsåge att följa utvecklingen för samtliga levnadskostnader bland arbetare och tjänstemän, men olika del-
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
poster kunde, som utredningens beräkningar också visade, förete en
annan
utveckling, och för att riktigt mäta levnadskostnadsutvecklingen för här berörda kategorier skulle särskilda indexberäkningar behöva utföras. Efter som tillfredsställande underlag för sådana beräkningar saknades, skulle emellertid även dessa ge ett osäkert resultat. Under dessa omständigheter syntes den av utredningen föreslagna regeln vara den bästa.
Mot utredningens förslag att hyres- och ortstillägg liksom hittills skall till komma gift beställningshavare först efter ett års anställning har invändning gjorts av försvarsvåsendets lönenämnd och försvarsväsendets underbefälsförbund, vilka ansett att nämnda villkor bör borttagas. Underbefälsförbundet har därvid anfört att det, så länge som man överhuvud taget tillämpade be- hovsprincipen, för vilken hyres- och ortstillägget vore ett markant uttryck, icke vore försvarligt att beröva de lägst avlönade befattningshavarna det för familjeförsörjningen absolut nödvändiga tillskottet av hyres- och ortstillägg.
I fråga om löneställningen för extra ordinarie furir inne bär, såsom förut anförts, manskapslöneutredningens förslag, att sådan be ställningshavare till en början skall tillhöra en lönegrad omfattande löne- klasserna 9, 10, 11 och 12, men att furir, som har sex års anställning och vars lämplighet för befordran till högre beställning är prövad och godkänd, skall kunna uppflyttas i en lönegrad upptagande löneklasserna 10, 11, 12 och 13.
Försvarsväsendets lönenämnd tillstyrker förslaget om tillämpandet av en lönegrad upptagande löneklasserna 9—12. Däremot har lönenämnden för klarat sig hysa en viss tvekan om lämpligheten av förslaget att furir efter sex års anställning skall vinna uppflyttning till den högre lönegraden. Löne nämnden har dock funnit sig kunna godtaga förslaget om sådan uppflytt ning, därvid emellertid lönenämnden — i likhet med vad manskapslöne- utredningen förordat —- förutsatte att vissa nu utgående lönetillägg för rik- tare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatör skola indragas.
I samtliga övriga remissyttranden bär förklarats, att det medförde avse värda olägenheter att, såsom föreslagits, grunda hänförligheten till den ena eller andra lönegraden på en individuell lämplighetsprövning. Det har bland annat anförts, att denna prövning bleve utomordentligt svår och att den gall ring, som åtminstone under vissa förhållanden bleve en följd av förslaget, vore ägnad att skapa irritation såväl inom furirskåren som mellan denna och vederbörande chef.
På grund härav har chefen för marinen — som erinrat om att enligt ut redningens förslag i stort sett endast sådana furirer, som uppfylla villkoren för befordran, böra tillåtas kvarstå i tjänst mer än sex år — föreslagit, att samtliga furirer efter sex års anställning skola vinna uppflyttning till den högre lönegraden. Ett därmed i huvudsak överensstämmande förslag har framställts av chefen för armén och försvarets civilförvaltning, innebärande att de båda lönegraderna skola sammanslås till en lönegrad med speciell kon struktion och omfattande löneklasserna 9, It, 12 och 13.
I motsats till nu nämnda myndigheter ha överbefälhavaren, chefen för
Kungi. Maj:ts proposition nr 281-
59
flygvapnet och flygförvaltningen, försvarets socialbyrå, svenska officersför-
bundet, svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefäls
förbund ansett, att de kontantavlönade furirerna borde hänföras till en
lönegrad omfattande löneklasserna 10, 11, 12 och 13. Förslaget härom har
delvis motiverats med att den av utredningen föreslagna uppdelningen på två
lönegrader med lämplighetsprövning för nppflyttning till den högre löne
graden vore oläglig. I övrigt har till stöd för förslaget anförts i huvudsak
följande.
Överbefälhavaren: En inplacering i en mot 10 lönegraden för civila be
fattningshavare svarande lönegrad synes vara motiverad med hänsyn till ar
betsuppgifterna. Till jämförelse kan nämnas, att försvarets tjänsteförteck-
ningssakkunniga föreslagit denna lönegrad för bland andra förrådsmän, bi
trädande mekaniker och bilförare.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: En jämförelse med civila
yrkesarbetare motiverar för kontantavlönad furir inplacering i en lönegrad
omfattande löneklasserna 10—13.
Försvarets socialbyrå: Med hänsyn till de på furirerna ankommande arbets
uppgifterna finner sig byrån böra förorda, att berörda furirer inplaceras i en
lönegrad omfattande löneklasserna 10—13. Skulle detta av kostnadsskäl eller
eljest icke kunna genomföras, torde utredningens förslag böra modifieras på
sådant sätt, att den högre lönegraden står öppen för samtliga furirer, vilka
kunna räkna en anställningstid av sex år.
Försvarsväsendets underbefälsförbund: För att få en skälig löneställning
för kontantavlönade furirer och särskilt för att säkerställa, att de gifta be-
ställningshavarna få en icke alltför obetydlig förbättring i nu utgående för
måner redan vid tillträdandet av kontantlön, påyrkar förbundet, att kontant-
lönegraden för furir skall omfatta löneklasserna 10—13.
Vad angår utredningens förslag i fråga om löneklasserna för över-
furirer ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, försvarets civilför
valtning och försvarsväsendets lönenämnd tillstyrkt detsamma eller lämnat
det utan erinran.
överbefälhavaren har funnit löneavvägningen i huvudsak på ett lämpligt
sätt anknyta till de nya lönegraderna för underofficerare och officerare men
ansett sig dock böra ifrågasätta en höjning av slutlönen till löneklass 16, vil
ket syntes kunna ske utan att påkalla höjning av slutlönema för sergeanter
och fanjunkare.
Svenska officersförbundet har ansett, att slutlönen borde höjas att utgå
efter 16 löneklassen med hänsyn till att avgången ur tjänst skedde från den
na beställning.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har, med erinran att förbundet hos
manskapslöneutredningen framlagt förslag om löneklasserna 12, 13, 15 och
17, förklarat sig vilja jämka förslaget på sådant sätt, att lönegraden för lång-
tjänstunderbefäl skulle omfatta löneklasserna 12, 13, 14 och 16. En högre
spännvidd mellan begynnelse- och slutlön än som är vanlig för civila be
fattningshavare borde finnas för långtjänstunderbefäl lika väl som för be-
ställningshavare i andra militära lönegrader.
60
Kungl. Maj ds proposition nr 281-
Mot manskapslöneutredningens förslag rörande 1 ö n e s t ä
11
n i n g e n för
kvarvarande flaggkorpraler samt för sergeanter och fan junkare har icke riktats någon invändning i remissyttrandena. Svenska underofficersförbunclet har dock ansett, att återverkningarna på underoffi cerarnas löner av de föreslagna överfurirslönema vore snävt beräknad och att lösningen i fråga om underofficerslönerna borde betraktas som provi sorisk i avbidan på den av 1945 års lönekommitté ifrågasatta genomgripande ändringen av de militära lönegradernas konstruktion. Tjänstemännens cen tralorganisation har givit uttryck åt liknande synpunkter.
1945 års lönekommitté.
Vid utarbetandet av avlöningsbestämmelser för manskapet har lönekom- mittén i enlighet med sitt uppdrag härutinnan utgått från manskapslöne utredningens förslag i fråga om anställningsform och löneställning. Löne- kommittén har sålunda i allmänhet icke för egen del tagit ställning till före varande spörsmål. Emellertid har lönekommittén uttalat, att den utgått från att manskapslöneutredningens av socialstyrelsen tillstyrkta förslag i fråga om rörligt tillägg för blandavlönat manskap bör genomföras. Vidare har löne kommittén biträtt försvarsväsendets lönenämnds och försvarsväsendets un derbefälsförbunds förslag om upphävande av kravet på ett års anställnings tid för åtnjutande av hyres- och ortstillägg.
Lönekommittén har inarbetat hyres- och ortstilläggen i lönebeloppen. Kommitténs förslag till löneplan för blandavlönat manskap — av lönekom mittén betecknad såsom löneplan nr 5 — upptager sålunda under beteck ningen lönegrupp I de av manskapslöneutredningen föreslagna icke dyrorts- graderade lönebeloppen samt under beteckningen lönegrupp II summan av de av utredningen föreslagna icke dyrortsgraderade lönebeloppen och de dyrortsgraderade hyres- och ortstilläggen; lönegraderna ha betecknats Mha.
Lönekommittén har vidare utarbetat förslag till A-avdragsbelopp för bland avlönat manskap. Härom må nämnas följande.
Vad angår de belopp, som i de till löneplan nr 5 hörande föreslagna grund- lönetabellerna angivits såsom A-avdrag för beställningshavare med lön enligt nämnda löneplan, erinrar lönekommittén om att motsvarande nu gällande belopp av 1936 års lönekommitté avvägts enligt samma grunder som av nämnda kommitté tillämpats i civila och militära avlöningsreglementena, därvid för det blandavlönade manskapets del hänsyn tagits ej endast till kontantlönen utan även till naturaförmånernas uppskattade värde. 1945 års lönekommitté har i princip tillämpat samma tillvägagångssätt. Härvid har för beställningshavare, i vilkas lön icke inräknats hyres- och ortstillägg, upp tagits samma tjänstledighetsavdrag, oberoende av den dyrortsgrupp statio- neringsorten tillhör. Tjänstledighetsavdragen för beställningshavare, i vilkas lön inräknats ett belopp motsvarande hyres- och oxdstillägg, ha ansetts böra på samma sätt som för övriga tjänstemän avvägas med hänsyn till avlö ningens storlek å respektive ortsgrupp. Med hänsyn till svårigheten att er hålla en fullt riktig uppskattning av naturaförmånernas värde har även för sistnämnda beställningshavare värdet av den fria beklädnaden och förpläg- naden m. m. ansetts böra upptagas till samma belopp oavsett ortsgruppen.
61
Lönekommittén — som icke ansett sig ha att taga ställning till frågan om
slopandet av överstatsanställningen — har vidare föreslagit, att tiden för
anställning över stat, i den mån sådan anställning fortfarande kommer att
bibehållas, skall för åtnjutande av i reglementet angivna förmåner likställas
med anställning på aktiv stat. Detta förslag kommer främst att ha betydelse
för personalens löneklassplacering och rätt till civilanställningsförmåner.
Den allmänna löneregleringen för statens befattningshavare har ansetts
Depariements-
böra omfatta även försvarets fast anställda manskap. För manskapets del chefen-
har löneregleringen emellertid icke ansetts kunna inskränkas enbart till en
uppräkning av lönerna på motsvarande sätt som för befattningshavare i
övrigt. En större förbättring av det fast anställda manskapets hittillsva
rande löneställning har nämligen synts ofrånkomlig för att säkerställa en
tillfredsställande rekrytering. I sådant syfte har även övervägts att för det
nuvarande kontraktsanställda manskapet frångå det s. k. biandlönesyste
met — som innebär kontant lön jämte fri förplägnad, beklädnad, inkvarte
ring m. m. — och övergå till kontantlönesystem. Manskapslöneutredningen
har emellertid ansett nuvarande lönesystem böra bibehållas under den
första kontraktsperioden om i regel fyra år — anställningstiden över stat
icke inräknad. Den, som efter denna tid kvarstannar i tjänst och innehar
eller sedermera erhåller beställning såsom furir, har av manskapslöneut
redningen föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning med avlöning
enligt kontantlönesystem.
Manskapslöneutredningens förslag att för viss del av det nu kontrakts
anställda manskapet biandlönesystemet skall bibehållas men att kontant
lönesystem skall införas för del övriga manskapet har i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Emellertid ha olika meningar
yppats om gränsdragningen mellan de båda systemens tillämpningsområden,
varjämte av vissa myndigheter ifrågasatts förkortning av den första kon
traktstidens längd.
För egen del anser jag det motiverat, även av andra skäl än rekryterings-
synpunkter, att det nuvarande biandlönesystemet för det fast anställda man
skapet vid försvaret i största möjliga utsträckning övergives och ersättes
med det lönesystem, som tillämpas för tjänstemän i allmänhet. Jag anser
mig sålunda böra biträda manskapslöneutredningens förslag, att det äldre
kontraktsanjställda Imanskapet beredes anställning såsom extra ordinarie
tjänstemän och avlöning enligt kontantlönesystem. Beträffande gränsdrag
ningen mellan de båda lönesystemen anser jag mig — utan att ingå på frå
gan om förkortning av den första anställningstiden — böra biträda vad i vissa
remissyttranden föreslagits därom, att övergång till kontantlönesystem bör
ske i och med tillträdande av furirsbeställning. Jag anser mig därvid böra
erinra om att i enlighet med allmänt gällande bestämmelser extra ordinarie
anställning må tillträdas först vid viss uppnådd levnadsålder och att beford
ran till furirsbeställning sålunda icke må ske innan denna levnadsålder upp
nåtts. I anslutning till vad manskapslöneutredningen föreslagit beträffande
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
stamflygförarna vid flygvapnet anser jag vidare, att samtliga extra ordinarie furirer skola vara bundna vid kontraktsanställningen under löpande första kontraktsperiod. Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag, att extra ordinarie furir skall vara skyldig att iakttaga tre månaders uppsäg ningstid.
I fråga om beräkning av anställning över stat såsom anställningstid an sluter jag mig till lönekommitténs förslag.
Manskapslöneutredningen har ifrågasatt huruvida extra ordinarie anställ ning och därmed förenad pensionsrätt för furirer skall medföra, att dessa beställningshavare icke i fortsättningen skola vara hänförliga under för ordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kropps skada adragen under militärtjänstgöring. Med hänsyn till att extra ordinarie furir maste lämna anställningen senast vid 34 års ålder och under beak tande av att undantagande från förordningens tillämpning skulle sätta extra ordinarie furir i sämre ställning i sjukvårdshänseende än blandavlönat man skap anser jag, i likhet med försvarets civilförvaltning och riksförsäkrings- anstalten, tillräckliga skäl icke föreligga att undantaga extra ordinarie furir från förordningens tillämpning.
I fråga om lönebeloppen för blandavlönat manskap ha i remissyttran dena payrkats vissa höjningar. För egen del anser jag de av manskapslöne utredningen föreslagna beloppen i begynnelselöneklasserna väl låga. I viss anslutning till chefens för armén förslag finner jag mig böra föreslå, att de av utredningen föreslagna lönebeloppen i löneklasserna 1—4 höjas med respektive 240, 180, 120 och 60 kronor för år räknat; därvid böra motsva rande jämkningar vidtagas i de av lönekommittén föreslagna A-avdragsbe- loppen inom dessa löneklasser. Jag har vidare ansett mig böra biträda för- svarsväsendets lönenämnds förslag därom, att hyres- och ortstillägg skall kunna tillkomma gift beställningshavare utan avseende å hans tidigare an ställningstid samt att de av 1945 års lönekommitté å löneplan nr 5 använda beteckningarna lönegrupp I och lönegrupp II utbytas mot beteckningarna avdelning A och avdelning B. Förslaget till löneplan nr 5 har utformats i enlighet med det nu anförda.
Manskapslöneutredningens förslag om uppdelning av de extra ordinarie funrerna på två lönegrader har i remissyttrandena mött betänkligheter. Sär skilt har framhållits de avsevärda olägenheter, som äro förbundna med för slaget att grunda hänförligheten till den ena eller andra lönegraden på in dividuell lämplighetsprövning. I flertalet remissyttranden har föreslagits att samtliga furirer skola hänföras till en lönegrad. Därvid har i vissa yttranden förordats, att lönegraden skall omfatta löneklasserna
9
,
11
,
12
och 13, under
det att i andra yttranden föreslagits, att lönegraden skall omfatta löneklas- serna 10, 11,
12
och 13. För egen del anser jag den föreslagna uppdelningen
pa två lönegrader lämplig, varför jag biträder förslaget härom. Jag anser aven manskapslöneutredningens förslag i fråga om löneställningen väl av- vägt. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka att uppflyttning till den högre lönegraden skall ske efter individuell lämplighetsprövning. En dylik
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
63
prövning måste, såsom i remissyttrandena framhållits, bliva utomordentligt
svår och ägnad att skapa irritation såväl inom furirskåren som mellan denna
och vederbörande chef. För egen del anser jag mig därför böra föreslå, att
samtliga furirer, som kvarstå i tjänst efter viss tids anställning, därefter
uppflyttas till den högre lönegraden. Sålunda bör innehavare av furirsbe-
ställning, som räknar en anställningstid i den lägre furirslönegraden av tre
år eller en sammanlagd anställningstid i manskapsbeställning av sex år,
hänföras till den för furir föreslagna högre lönegraden. Såsom i annat sam
manhang anföres, skulle de båda furirslönegraderna betecknas Me 1, omfat
tande löneklasserna 9, 10, 11 och 12, samt Me 2, omfattande löneklassema
10, 11, 12 och 13. Med anledning av vad överbefälhavaren anfört vill jag
framhålla att någon särskild anordning i lönehänseende enligt min mening
icke för närvarande bör vidtagas med avseende å furir, som erhållit sin be
ställning efter föregående utbildning till värnpliktigt befäl.
Beträffande överfurirer och högbåtsmän ha i vissa remissyttranden före
slagits en högre slutlöneklass än den av manskapslöneutredningen föreslagna
(d. v. s. den 15:e). För egen del anser jag manskapslöneutredningens för
slag till löneställning för överfurirer och högbåtsmän väl avvägt, varför jag
tillstyrker detsamma.
Jag anser mig även böra tillstyrka manskapslöneutredningens förslag, att
de under avveckling varande flaggkorpralerna vid marinen övergångsvis
skola erhålla lön enligt löneklasserna 13, 14, 15 och 16. Kungl. Maj:t torde
böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela avlöningsbestämmelser
för ifrågavarande beställningshavare.
I likhet med manskapslöneutredningen och försvarsväsendets lönenämnd
anser jag, att de särskilda lönetilläggen till riktare m. fl. böra borttagas i
samband med löneregleringen.
Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag om sådan änd
ring av tidigare beslutad löneställning för militära beställningshavare, att
lönegraden för sergeant och fänrik skall omfatta löneklassema 14, 15, 16
och 18 samt att lönegraden för fanjunkare skall omfatta löneklasserna 15,
16, 18 och 20.
Såsom i viss mån sammanhängande med löneregleringen för det fast an
ställda manskapet torde i detta sammanhang få upptagas frågan om anställ-
ningspenning och vissa civilanställningsförmåner.
Anställning s p e n n i n g, av sk ed s pr e mi e och c i v i l-
ans t ä ll ni n g s f ö r s ä k r i n g.
Vid tillträdande av annan beställning för fast anställt manskap än såsom
överfurir eller högbåtsman äger den, som icke förut innehaft sådan anställ
ning, uppbära anställningspenning med 50 kronor. Denna anställningspen-
ning har av 1946 års manskapslöneutredning föreslagits höjd till 75 kronor.
I syfte att underlätta övergång till civil verksamhet må vidare enligt gäl
lande bestämmelser annan innehavare av manskapsbeställning än överfurir
64
Kungl. Mcij.ts proposition nr 281.
och högbåtsman, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskaps- beställning vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller sådan mi litär eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsreglemen- tet äger tillämpning, komma i åtnjutande av civskedspremie och övergångsersättning. Avskedspremie utgår, om och i den mån sådan förmån icke åt njutits vid avgång från tidigare innehavd manskapsbeställning. Premiens belopp utgör 500 kronor för sex års anställning och ökas med 100 kronor för varje ytterligare helt anställningsår, dock att högsta premiebeloppet ut gör 800 kronor. Beträffande grunderna för övergångsersättningens bestäm mande samt föreskrifterna för åtnjutande av sådan förmån hänvisas till manskapslöneutredningens betänkande (s. 89—90).
Manskapslöneutredningen har ansett sig sakna anledning att föreslå några principiella ändringar i gällande föreskrifter om ifrågavarande civilanställ ningsförmåner. Utredningen har dock ansett rätten till förmånerna i fråga böra göras beroende av längden av den sista anställningen och föreslagit, att denna tid fastställes till ett år. Beträffande avskedspremien har utred ningen i övrigt ansett sig böra förorda, att denna förmån i fortsättningen skall utgå enligt samma grunder som för närvarande.
Vad angår övergångsersättningen har manskapslöneutredningen framhål lit, att dess nuvarande benämning föranlett vissa missuppfattningar, såväl bland manskapet som också bland arbetsgivare och andra. Den uppfatt ningen har ibland kommit till uttryck, att övergångsersättningen under alla förhållanden skall utbetalas till f. d. manskap, som fått övergångsersätt- ningsbelopp fastställt för sig. Då övergångsersättningen emellertid till sin karaktär är en försäkring, avsedd att underlätta övergången till civil verk samhet, har manskapslöneutredningen föreslagit, att den benämnes civilanställningsförsäkring. Vidkommande grunderna för fastställande av civilan- ställningsförsäkringens belopp har utredningen ansett de nuvarande bestäm melserna för fastställande av förmånens storlek alltför invecklade. För att vinna enkelhet vid beräkningen av förmånen har det synts utredningen lämp ligt, att försäkringssumman fastställes till visst belopp för varje anställ ningsår mellan sex och tolv. Dessa belopp borde så nära som möjligt an sluta till de belopp, som framkomma vid beräkning av förmånen med till- lämpning av nu gällande grunder å de av utredningen föreslagna lönerna. Manskapslöneutredningen har föreslagit att civilanslällningsförsäkringens belopp bestämmes till 2 300 kronor efter en anställningstid av sex år och att beloppet för varje ytterligare anställningsår till och med det tolfte ökas med 500 kronor. Å beloppet har föreslagits att rörligt tillägg skall utgå. I övrigt har utredningen ansett någon ändring i gällande bestämmelser om här avsedd förmån icke vara påkallad. Närmare redogörelse för manskaps löneutredningens förslag återfinnes i utredningens betänkande (s. 91—94), till vilket torde få hänvisas. *
I avgivna yttranden ha samtliga myndigheter och personalorganisationer lämnat manskapslöneutredningens här avsedda förslag utan erinran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
65
För egen del biträder jag manskapslöneutredningens förslag dels om höj ning av anställningspenningen till nyanställt manskap från 50 till 75 kro nor, dels ock därom, att avskedspremie i fortsättningen skall utgå enligt sam ma grunder som för närvarande. Jag anser mig även böra biträda utred ningens förslag i fråga om civilanställningsförsäkring. Försäkringsbeloppen böra höjas eller sänkas med samma procenttal, som vid tiden för avgången ur tjänst tillämpas i fråga om grundlönen. Vid minskning av försäkrings summan med hänsyn till lön, som må ha utgått under tid för tjänstledighet i civilanställningssyfte, bör så anses, som om lönen utgått efter ortsgrupp 3 och, för det fall att beställningshavaren tillhört lönegrad med beteckningen Mha, efter 9 löneklassen i löneplan nr 1. Likaså bör den för beställningsha varen för sista kalendermånaden i den fasta anställningen gällande månads lönen i förekommande fall beräknas efter ortsgrupp 3 och, för det fall att beställningshavaren tillhörde lönegrad med beteckningen Mha, efter 9 löne klassen i nämnda löneplan.
Jag delar även manskapslöneutredningens uppfattning att såsom villkor för rätt till avskedspremie och civilanställningsförsäkring bör bland annat gälla, att den senast innehavda manskapsanställningen omfattat minst ett år.
Biham/ till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
in.
DEN ALLMÄNNA LÖNEREGLERINGEN.
Jag övergår härefter till att redogöra för grunderna för den allmänna lö neregleringen och därmed sammanhängande frågor, varvid jag i huvudsak följer den av lönekommittén iakttagna dispositionen.
Anställningsformerna.
1945 års lönekommitté.
I sitt första betänkande förordade lönekommittén, att för tillgodoseende av förvaltningens normala personalbehov skulle finnas tre huvudanställningsfor mer: aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställ ning. Lönekommittén uttalar nu, att de nyss angivna huvudanställningsfor merna böra tillämpas i fråga om tjänstemannapersonal i alla de fall, där icke särskilda skäl till annat föranleda.
Vad särskilt angår den extra ordinarie anställningsformen framhåller löne kommittén, att det förefaller sannolikt av de uppgifter, som stått till kom mitténs förfogande, att vissa befattningshavargrupper eller befattningsha vare, som nu avlönas såsom extra tjänstemän eller medelst arvode, rätteligen borde beredas extra ordinarie anställning. Lönekommittén anser, att de olika verken böra närmare undersöka förhållandena i detta hänseende. Kommittén förordar, att extra ordinarie tjänsteman, om ej annat särskilt avtalats eller följer av anställningens tidsbegränsning, alltid skall åtnjuta tre månaders uppsägningstid. Emellertid anser kommittén, att även tjänstemannen skall vara skyldig iakttaga viss uppsägningstid. Denna tid föreslås begränsad till en månad, om annat ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall. Vad sålunda förordats i fråga om uppsägningstid är endast avsett att gälla vid avgång ur statens eller vederbörande kommuns tjänst. Förläng ning av den uppsägningstid, som tjänsteman är skyldig att iakttaga, kan icke utan hans medgivande ske under tiden för löpande anställning. I sitt första betänkande framhöll lönekommittén, att det liksom hittills borde, när en extra ordinarie tjänst blir överflödig, övervägas, om tjänstemannen ej lämpligen kunde, med bibehållande av extra ordinarie anställning, överföras till annat verksamhetsområde. Enligt lönekommitténs mening bör detta gälla också för det fall, att extra ordinarie tjänsteman befinnes på grund av sjuk lighet icke kunna sköta sin tjänst och förutsättningar för sjukpensionering icke föreligga.
Lönekommittén understryker, att aspirantanställning givetvis icke alltid måste föregå den mera fasta anställningen. Det bör inom varje särskilt om-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
67
råde eller för särskilda personalgrupper prövas, om och i vad mån aspirant-
anställningsformen lämpligen bör användas. Då så är fallet, bör formen till-
lämpas men däremot icke i andra fall. Vid utformningen av författningsbe
stämmelserna har kommittén utgått från, att anställning såsom aspirant ej
bör förekomma för lärarpersonalen inom det statliga och statsunderstödda
undervisningsväsendet. Kommittén har ytterligare erinrat om uttalandet i
första betänkandet, att aspirantanställningen borde avse en relativt kort
tjänstgöringstid, som i allmänhet icke syntes behöva uppgå till mer än 18
månader. När det samtidigt uttalades, att nämnda tid i intet fall borde över
stiga tre år, avsågs därmed närmast att klargöra, att endast en löneklass er
fordrades för aspirantlönegraderna. På grund av att aspirant icke uppnått
den lägsta levnadsålder, som fordras för extra ordinarie anställning, kan det
dock förekomma, att i särskilda fall anställningstiden som aspirant kan
komma att närma sig eller uppgå till tre år.
För att kunna bedöma behovet av andra anställningsformer än huvudan
ställningsformerna har lönekommittén införskaffat uppgifter från olika verk
och myndigheter rörande bland annat förekomsten av personal, som icke kan
eller bör inrymmas i sistnämnda anställningsformer. Lönekommittén bär vid
sin genomgång av det föreliggande materialet funnit att ytterligare en allmän
anställningsform, utöver huvudanställningsformerna, bör närmare regleras i
löneförfattningarna. Denna anställningsform, som bör kallas extra anställ
ning, bör konstrueras så, att den kan utnyttjas i så stor utsträckning som
möjligt, när icke någon av de tre huvudanställningsformerna är lämplig att
begagna. Den bör således kunna användas för överåriga, underåriga, personer
med bristande formell kompetens med avseende å teoretisk eller praktisk
utbildning, partiellt arbetsföra, kortvarigt anställda — vare sig orsaken här
till är att tjänstemannen kortvarigt anställes för en stadigvarande arbets
uppgift eller att arbetsuppgiften är tillfällig -— och för anställningar av sä-
songbetonad eller intermittent karaktär. I anledning av vad kommittén så
lunda uttalat beträffande personer med bristande formell kompetens fram
håller kommittén, att kompetensföreskrifter enligt dess mening böra med
delas eller särskilda kompetenskrav uppställas endast i den mån verkligt
behov härav föreligger och att de icke böra givas mera bindande karaktär
än som är nödvändigt.
De grupper, som intaga en i ena eller andra avseendet så särpräglad ställ
ning, att de icke ens kunna inrymmas i den extra anställningsformen, böra
enligt lönekommitténs mening antingen regleras genom särskilda, av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser eller enligt bestämmelser av vederbörande
verk. Avlöningsreglementena böra icke innehålla några närmare bestämmel
ser om dessa grupper, och lönekommittén har icke ansett det tillhöra dess
uppdrag alt framlägga förslag till de särskilda föreskrifter, som böra med
delas utanför reglementena. Lönekommittén har i samband härmed fram
hållit, att den nu i betydande utsträckning anlitade formen med anställning
mot arvode bör i största möjliga utsträckning undvikas och avvecklas för
heltidsanställd personal. Sådan personal, som ej erhåller anställning såsom
68
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
tjänstemän enligt huvudanställningsformema och som tages i anspråk inom
kollektivavtalsreglerat område, bör enligt lönekommitténs mening avlönas en
ligt avtalsbestämmelserna.
I fråga om ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt aspiranter fram
lade lönekommittén i sitt första betänkande förslag om de särskilda löne-
gradsbeteckningar, som borde tillämpas för tjänster av olika slag, samt om
lönegradernas konstruktion. Utöver vad därvid förordades har lönekommit
tén nu föreslagit, att aspirant skall tillhöra lönegrad med samma nummer som
den löneklass, efter vilken lön skall utgå, och således icke, som nu är fallet,
tillhöra en på särskilt sätt konstruerad lönegrad med lägre löneklass än som
svarar mot lönegradsnumret.
Den som innehar sådan extra anställning, som i det föregående berörts,
bör åtnjuta lön enligt allmän löneplan. Lönegraderna för de extra tjänste
männen böra uppbyggas på samma sätt som lönegraderna för ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän. Åtminstone för närvarande torde man icke be
höva räkna med extra tjänstemän med lön enligt annan löneplan än löne
plan nr 1. Deras tjänster böra i enlighet med det eljest tillämpade systemet
erhålla lönegradsbeteckningen Cg.
Lönekommittén har icke ansett sig böra föreslå någon ändring i sak i det
sätt för bestämmande av tjänsternas lönegrader, som nu tillämpas. Detta in
nebär, att lönegraden för ordinarie tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t med
stöd av riksdagens beslut, att lönegraden för extra ordinarie tjänst vid de
stora affärsverken bestämmes av Kungl. Maj:t, då fråga är om högre tjänst,
och eljest av vederbörande myndighet, att lönegraden för annan extra or
dinarie tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, då
fråga är om högre tjänst — i vissa fall kan härvid ifrågakomma att riks
dagsbeslutet erhåller en mera generell räckvidd — och eljest av vederböran
de myndighet i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser samt
att lönegraden för aspiranttjänst eller extra tjänst, där ej Kungl. Maj:t an
norlunda beslutit, bestämmes av vederbörande myndighet. I fråga om aspi
ranttjänst bör det åläggas myndigheten att åsätta tjänsten det lönegrads-
nummer, som med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordina
rie eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst
från aspiranttjänsten. Och i fråga om extra tjänst bör det föreskrivas, att
tjänsten icke må åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för ordinarie
eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken arbetsuppgif
terna äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter. Saknas dylik
motsvarighet bör lönegradsnumret bestämmas i enlighet med av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser. Kommittén anför i samband härmed, att anledning
kan föreligga att placera extra tjänst i lägre lönegrad än vad som följer av
den nyss angivna jämförelsen. Anställning som extra tjänsteman skall exem
pelvis, såvida ersättningen ej anses böra bestämmas till lägre belopp än det
lägsta som på löneplanen kan ifrågakomma, kunna ske också då vederbö
rande ännu icke uppnått den lägsta ålder, som fordras för aspirantanställ-
ning. Uppenbarligen bör i dylika fall icke kunna tillämpas högre lönegrad
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
69
än aspirantlönegraden. Det kan också förekomma, att anledningen till den
extra anställningen är sådan allenast partiell arbetsförhet, som inverkar på
arbetsprestationen. Även i dylika fall är en lägre lönegradsplacering moti
verad. Och naturligtvis kan så också vara fallet vid bristande kompetens hos
tjänstemannen med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning. Även andra
skäl kunna finnas för en lägre placering, men saknas dylika särskilda skäl
bör enligt lönekommitténs mening tillämpas den lönegrad, som följer av
jämförelsen.
Vid de nuvarande för ordinarie statstjänstemän gällande avlöningsregle-
mentena äro fogade tjänsteförteckningar, som upptaga de tjänster, för vilka
reglementena skola gälla. Även vid militära icke-ordinariereglementet finnes
fogad en tjänsteförteckning. Lönekommittén har funnit dylika tjänsteför
teckningar, vilka ofta undergå ändringar, icke böra bifogas reglementet men
anser ändamålsenligt att sådana, uppställda på lämpligt sätt, intagas i stats-
liggaren.
I fråga om sättet för bestämmandet av tjänsternas antal ifrågasätter löne
kommittén icke heller några ändringar i nu tillämpad ordning. Härmed har
lönekommittén icke tagit ställning till lämpligheten av att Kungl. Maj:t i
den utsträckning, som nu sker, fastställer antalet extra ordinarie tjänster vid
särskilda verk.
I den lägsta ålder, som nu gäller för innehav av ordinarie eller extra ordi
narie tjänst, föreslår lönekommittén icke någon ändring. För ordinarie tjänst
skulle alltså alltjämt gälla en minimiålder av 21 år och för extra ordinarie
tjänst av 20 år. För aspirantanställning förordar lönekommittén en minimi
ålder av 17 år. För extra anställning bör icke gälla någon minimiålder.
Vad angår de med tjänstinnehavet förenade sociala förmånerna förordar
lönekommittén, att dessa för extra ordinarie tjänstemän göras lika med de
sociala förmåner, som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän. Såsom
motivering härtill har lönekommittén åberopat sina uttalanden i första be
tänkandet (särskilt å s. 69) angående den extra ordinarie anställningsfor
mens användningsområde m. m.
För aspiranter och extra tjänstemän har lönekommittén förordat en bety
dande omläggning av de regler, som nu gälla för motsvarande personalgrup
pers sociala förmåner. Lönekommittén föreslår, att sådan tjänsteman, som
icke innehaft sex månaders anställning i statens tjänst (härmed avses även
arbetaranställning, anställning mot arvode o. d.) icke skall äga rätt till
andra sociala förmåner utöver olycksfallsersättning och dylikt än semester.
Från den tid, då han kan räkna sex månaders anställningstid i statens tjänst,
bör han med vissa jämkningar erhålla rätt till de förmåner, vilka nu till
komma extra tjänstemän, intill dess han kan räkna tre års statsanställning.
Därefter bör han erhålla samma förmåner, dock ej pensionsrätt, som om han
vore extra ordinarie tjänsteman. Statsanställningen bör beräknas på sätt i
semesterlagen angives för fastställande av rätten till semester; med tid under
vilken arbete utförts, bör härvid likställas tid för semesterledighet samt
Ijänstledighetstid, under vilken avlöning till någon del utgått. Hänsyn bör
70
Kungi. Maj:ts proposition nr 281-
emellertid icke få tagas till tjänstgöring, efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förelegat i anställning hos staten eller i sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, såvitt icke särskilda skäl föranleda därtill. Med statsanställning bör likställas annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
När lönekommittén uttalar att extra tjänsteman icke skall erhålla pensions- rätt, är detta uteslutande föranlett av att så gäller enligt nuvarande pensions- bestämmelser. Härigenom har ställning icke tagits vare sig för eller mot sådan pensionsrätt, om fråga skulle uppkomma att ändra pensioneringsprinciperna i detta hänseende.
Vad särskilt angår sjukvårdsförmåner har lönekommittén erinrat, att en ligt vad som förordades i kommitténs första betänkande (s. 101) skola de förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade, utgå tills vidare. Detta innebär, att någon ändring av nuvarande sjukvårds- bestämmelser icke skall vidtagas i samband med den nu förevarande löne regleringen samt att rätten till sjukvårdsförmåner icke skall utsträckas till andra personalgrupper än dem, som nu äro berättigade till sådana förmå ner. Det i det föregående framlagda förslaget om rätt till vissa sociala för måner efter tre års statsanställning är icke avsett att föranleda ändring på denna punkt i den ställning, som sålunda tidigare intagits.
Med avseende å sjukvårdsförmåner för militärt manskap har lönekommit tén anfört följande.
Gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller vissa särskilda bestäm melser i fråga om sjukvård för beställningshavare tillhörande nuvarande löneplan Ma. Dessa innebära främst, att kostnaden för specialistvård och sjukhusvård helt ersättes av statsmedel och att rätten till fri sjukvård, om beställningshavaren vid anställningens upphörande är i behov därav, må omfatta jämväl tid därefter, dock högst ett år. Dessa bestämmelser har man- skapslöneutredningen ansett böra alltjämt gälla för den personal, som även i fortsättningen erhåller avlöning enligt biandlönesystemet, och ej heller lönekommittén har ansett sig böra föreslå någon ändring i vad nu gäller. Beträffande åter den personal av manskapet, som i fortsättningen erhåller avlöning enligt kontantlönesystemet, har manskapslöneutredningen ansett, att i princip samma bestämmelser om sjukvård borde tillämpas för denna personal som för övriga statens befattningshavare med motsvarande anställ ningsform och avlöningsförhållanden. Beträffande rätten till sjukvård för tid efter avgången ur tjänst kunde dock skäl anföras för att det fast anställda manskapet erhölle en något förmånligare ställning än övriga statens befatt ningshavare. Manskapslöneutredningen har härvid framhållit, att ett bety dande antal furirer icke kunde beredas fortsatt anställning vid krigsmak ten utan måste senast det år vederbörande fyllde 34 år lämna den militära tjänsten samt att den, som av vederbörande läkare förklarats oduglig till krigstjänst under återstoden av anställningstiden, utan ansökan skall med delas avsked. I vissa fall skulle sålunda fast anställt manskap entledigas under tid, då vederbörande åtnjöte sjukvård, och särskilt i sådana fall syntes det icke vara förenat med rättvisa och billighet, att rätten till sjukvård skulle upphöra i och med avgången ur tjänst. Med hänsyn härtill och under erinran om att anställningshavare i reserven, som på grund av sjukdom eller skada
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
71
under tjänstgöring intagits på sjukvårdsanstalt, äger under viss tid därefter
åtnjuta sjukvård, har manskapslöneutredningen förordat, att extra ordinarie
furir bibehölles vid nuvarande rätt till sjukvård efter entledigandet. Löne
kommittén — som erinrat om att kommittén i sitt betänkande med förslag
till statliga löneplaner m. m. förordat en allmän utredning rörande sjukvårds-
bestämmelserna — har ansett sig icke böra rikta invändning mot manskaps-
löneutredningens förslag, som endast innebär att nuvarande bestämmelser
bibehållas utan ändring. Lönekommittén har utformat sitt reglementsförslag
i enlighet härmed.
Ytterligare har lönekommittén berört en fråga som sammanhänger med
bestämmelserna om begravningshjälp för militärt manskap. Kommittén an
för.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser må, om tjänsteman avlider
under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten (förläggningsorten),
efter vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av stats
medel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationerings
orten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsva
rande kostnaderna för transport till stationeringsorten. Bestämmelse härom
har också intagits i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente. Man
skapslöneutredningen har ifrågasatt om icke, då fråga är om blandavlönat
manskap, kostnaderna för transport av den avlidne till hemorten borde be
stridas av statsmedel. Att så skulle ske har tillstyrkts av överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning och riksförsäk-
ringsanstalten. Överbefälhavaren har därvid framhållit, att ifrågavarande
beställningshavare intaga en särställning såtillvida, att de i stor utsträck
ning ha sitt egentliga hemvist i den ort, där föräldrahemmet är beläget, och
att denna ort ofta ej är förläggningsorten. Försvarets civilförvaltning har
för sin del anfört, att ett åtagande för staten att ikläda sig kostnaderna för
transport av den avlidne till hemorten knappast komme att medföra större
utgifter för statsverket än om staten bestrede kostnaderna för transport till
förläggningsorten. Med beaktande av vad sålunda uttalats har lönekommit
tén i sitt reglementsförslag upptagit en föreskrift, gällande för innehavare
av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, och av innebörd, att
jämväl kostnaderna för transport av avliden beställningshavare till den ort,
där han före tillträdandet av den fasta anställningen hade sitt hem, efter
vederbörande myndighets bestämmande må i förekommande fall bestridas
av statsmedel.
Lönekommittén har vidare framlagt förslag om förande över stat av lärar
tjänst, vars innehavare förordnats till rektor. Kommittén anför.
Rektorerna vid de allmänna läroverken in. fl. statliga läroanstalter till
sättas medelst förordnande för viss tid, i regel sex år i sänder. I de flesta
fall inneha rektorerna vid rektorsförordnandes tillträdande ordinarie lärar
tjänst.
När en ordinarie lärare förordnas till rektor, tillsätles hans lärartjänst med
ny ordinarie innehavare. Eftersom emellertid den ifrågavarande rektorn,
därest rektorsförordnandet upphör i förtid, enligt särskild bestämmelse har
skyldighet — och rättighet — alt övergå till sin innehavande lärartjänst,
föreligger den situationen, att lärartjänsten i fråga samtidigt har två ordi
narie innehavare, nämligen dels den lärare som förordnats till rektor, dels
hans successor. Den sistnämnde är vid behov skyldig att låta förflytta sig.
72
Kungi. Maj.ts proposition nr 281-
Vid den revision av gällande avlöningsbestämmelser, som i förevarande
sammanhang vidtagits, har någon saklig ändring ansetts icke böra föreslås
beträffande rätten till förening av rektorstjänst med ordinarie lärartjänst.
I formellt hänseende framstår det emellertid såsom ett önskemål, att hithö
rande bestämmelser bringas i bättre överensstämmelse med inom den civila
statsförvaltningen eljest gällande regler, än för närvarande är fallet. Ett dy
likt önskemål synes kunna tillgodoses genom analogivis tillämpning av en
år 1946 inom statsförvaltningen införd anordning, enligt vilken förordnande
tjänstemans fullmaktstjänst i vissa fall föres över stat och en motsvarande på
stat befintlig tjänst återbesättes. Nämnda förfaringssätt — som av lönekom-
mittén i dess första betänkande förordats till tillämpning i fall då militära be-
ställningshavare förordnas att inneha beställning med arvode i stället för lön
— innebär beträffande rektorerna en jämkning av väsentligen formell natur.
Författningsmässigt synes densamma, såvitt angår avlöningsreglementet, böra
taga sig uttryck i en föreskrift, att med här avsedd rektorstjänst må kunna
förenas ordinarie eller extra ordinarie lärarbefattning, dock under förutsätt
ning att vederbörande frånträder utövningen av lärartjänsten.
Vid själva övergången till det ifrågasatta nya förfaringssättet bör beslut av
Kungl. Maj:t meddelas angående förande över stat av samtliga de lärartjäns
ter, vilkas innehavare äro förordnade att inneha här avsedda rektorstjänster.
Vad i det föregående anförts angående rektorstjänst förutsältes skola äga
motsvarande tillämpning beträffande föreståndaren för det till konstfacksko
lan hörande teckningslärarinstitutet, i den mån denne samtidigt innehar lärar
tjänst.
I det föregående har behandlats frågan om förande över stat av lärartjänst,
vars innehavare förordnats till rektor eller föreståndare för teckningslärar-
institutet. Fråga uppkommer därjämte, om anledning finnes att förorda en
dylik anordning i fråga om annan tjänst än lärartjänst, då innehavaren för
ordnas att vara rektor eller föreståndare för nämnda institut. Såsom exempel
härpå kan nämnas det fall, då en dövs tumkonsulent (A 21) förordnas till rek
tor vid dövstumskola. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är i så
dant fall tjänsteförening icke medgiven, på grund varav den lägre tjänsten
måste frånträdas, när rektorsförordnandet tillträdes. En anordning med fö
rande över stat av den lägre tjänsten, därest innehavaren skulle förordnas till
rektor, skulle alltså i dylikt fall innebära öppnandet av möjlighet till för
ening av tjänster i större utsträckning än för närvarande. Tillräckliga skäl
härför synas icke föreligga.
Slutligen må framhållas, att något förande över stat givetvis icke ifråga-
konuner, då till rektor eller föreståndare för teckningslärarinstitutet förord
nas en person, som vid förordnandets tillträdande icke innehar någon lärar
tjänst. Skulle emellertid under loppet av förordnandet dylik tjänst förvärvas,
utan att rektorn eller föreståndaren inträder i utövningen av densamma, bör
tjänsten i fråga i enlighet med huvudregeln föras över stat.
Beträffande anställningsformerna för det militära manskapet torde få hän
visas till nästföregående kapitel.
Yttrandena.
I fråga om uppsägningstiden har länsstyrelsen i Stockholm ansett, att behov
föreligger av reglerad uppsägningstid även beträffande aspiranter och extra
tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att en uppsägningstid av tre
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
73
månader för extra ordinarie tjänstemän måtte bli normalfallet även vid upp
sägning från personalens sida. Styrelsen hemställer även, att i avlöningsreg-
lementet måtte intagas föreskrifter om uppsägningstid jämväl för ordinarie
tjänstemän, vilken tid normalt borde utgöra sex månader.
Generaltullstyrelsen har ansett önskvärt, att bestämmelser meddelas an
gående längden av aspirantanställning, åtminstone vad angår rekryterings-
per sonal.
Beträffande den förordade nya allmänna anställningsform, som skulle
förekomma utöver ordinarie, extra ordinarie och aspirantanställning, näm
ligen anställning såsom extra tjänsteman, har kammarrätten ansett, att extra
tjänster icke borde ifrågakomma vid mera varaktig anställning. Allmänna
lönenämnden har understrukit, att den extra anställningsformen icke bör få
missbrukas på så sätt att befattningshavare i onödan bibehålies såsom extra
tjänsteman, när anställning såsom extra ordinarie eller ordinarie kan ifråga
komma. Lönenämnden anför vidare följande.
Vad angår användande av anställningsformen såsom extra tjänsteman för
underåriga, d. v. s. sådana som icke uppnått minimiåldern för antagning till
aspirant, är lönenämnden tveksam om lämpligheten av en dylik anordning.
Anledning synes knappast föreligga att här frångå nu gällande system, enligt
vilket avlöningsförhållandena för underåriga regleras genom av vederbörande
myndighet utfärdade föreskrifter. Vad lönekommittén anfört i fråga om an
ställande såsom extra tjänsteman av personer med bristande formell kom
petens med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning — eventuellt mot
lägre lön än som normalt skulle tillkomma tjänsteman med avsedda arbets
uppgifter — föranleder lönenämnden att framhålla, att bristande kompetens
att sköta en viss befattning givetvis bör vara skäl att icke anställa vederbö
rande såsom ordinarie eller extra ordinarie innehavare av densamma även
som att reducera hans lön. Att härvid — såsom lönekommittén gjort — sär
skilt framhålla brister i den formella kompetensen såsom anledning att vid
taga dylika åtgärder, kan lönenämnden dock icke finna påkallat.
Byggnadsstyrelsen har utgått ifrån att om den vid byggnadsbyrån anställda
arvodistpersonalen, vilken avlönas av sakanslag, inplaceras i extra anställ
ning, hinder icke komma att möta att jämväl i fortsättningen sakanslag an
vändas för avlöning av personalen.
Järnvägsstyrelsen håller före, att vid statens järnvägar anställda kontors-
vakter och pensionärer icke lämpligen böra antagas till extra tjänstemän. Vat-
tenfallsstyrelsen erinrar om de vid vattenfallsverkets byggnadsföretag för
kraftstationer och stamlinjer anställda »extra» tjänstemännen, de s. k. bygg-
nadstjänstemännen, vilka avlönas enligt av styrelsen utfärdade särskilda be
stämmelser och bland annat äga pensionsrätt. Styrelsen understryker ange
lägenheten av att styrelsen även i fortsättningen får utfärda särbestämmelser
för byggnadstjänstemännen. Domänstyrelsen framhåller nödvändigheten av
att vid avlönande av vissa byggmästare och förmän m. fl. ej vara bundna av
löneplaner. Även generalpoststyrelsen anför, att det torde bli nödvändigt att i
icke obetydlig omfattning avlöna personal utanför allmän löneplan.
Beträffande befogenheten att bestämma lönegrad för ordinarie och extra
74
Kungl. Maj.-ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
ordinarie tjänster har försvarets fabriksstyrelse uttalat, att försvarets fabriks
verk borde jämställas med de övriga affärsdrivande verken i detta hänseende.
I fråga om aspiranttjänsternas lönegradsplacering har socialstyrelsen före
slagit, att skillnaden mellan rekryteringslönen och den första befordrings-
lönen bestämmes till allenast en löneklass i stället för föreslagna två löne-
klasser.
Vidkommande lönegradsplaceringen av extra tjänster framhåller försva
rets fabriksstyrelse, att vid anställning av tekniska befattningshavare för
tidsbegränsande arbetsuppgifter en högre löneställning stundom måst ut
nyttjas än som skulle varit nödvändig, om fråga varit om anställning på
längre sikt. Enligt styrelsens mening bör med hänsyn härtill förbudet att
utnyttja högre extra befattning än som motsvarar ordinarie tjänst i samma
lönegrad något uppmjukas.
Med avseende å minimiåldern för anställning såsom extra ordinarie anser
generalpoststyrelsen, att densamma bör sänkas från 20 till 19 år. Kammar
rätten anser rimligt, att den som fullgjort godkänd aspiranttjänstgöring skall,
oavsett åldern, kunna förordnas till extra ordinarie tjänsteman.
I anledning av att lönekommittén förordat, att extra ordinarie tjänstemän
skola åtnjuta samma sociala förmåner som tillkomma motsvarande ordinarie
tjänstemän, har länsstyrelsen i Karlstad understrukit nödvändigheten av att
de för närvarande tillämpade principerna för ordinariesättning av stadig
varande tjänster bli föremål för en allsidig utredning. Sett i ett större sam
manhang skulle en fortsatt återhållsamhet med inrättande av ordinarie
tjänster kunna medföra, att tjänstemannakåren i dess helhet i ett kritiskt
politiskt läge icke kan upprätthålla den objektivitet och oberoende hållning
som våra grundlagar åsyftat.
Länsstyrelsen i Malmö finner den förordade ändringen beträffande sociala
förmåner åt aspiranter och extra tjänstemän omotiverad och framhåller där
jämte, att de föreslagna bestämmelserna i vissa fall medföra försämring av
nuvarande förmåner. Till undvikande av sådan försämring för de nu an
ställda har telegrafstyrelsen ansett nödvändigt, att övergångsbestämmelser
utfärdas.
Vid min anmälan av förslag till propositionen 1946:333 anförde jag
bland annat, att spörsmålet om aspirantanställningsformens användnings
område och närmare innebörd borde upptagas till prövning i samband
med frågan om de icke-ordinarie anställningsformer, som komme att er
fordras utöver de av lönekommittén förordade huvudanställningsformema.
Möjlighet föreligger nu att i ett sammanhang bedöma hela frågan om an
ställningsformerna för icke-ordinarie personal. För egen del får jag ansluta
mig till vad lönekommittén anfört och föreslagit i samband med behand
lingen av ifrågavarande spörsmål.
Enligt lönekommitténs förslag skall aspiranttjänst, där ej Kungl. Maj:t an
norlunda beslutit, åsättas lönegradsnummer av vederbörande myndighet, som
härvid skulle ha att tillämpa det nummer, som med två enheter under-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
75
stiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som
normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten. I anslutning
härtill vill jag framhålla, att i den mån Kungl. Maj:t kommer att fastställa
reglerad befordringsgång för vissa befattningshavargrupper sistnämnda regel
torde i vissa fall komma att frångås. Där Kungl. Maj:t enligt för närvarande
gällande bestämmelser föreskrivit placering av extra befattning i lönegrad
med lägre ordningsnummer än som gäller för motsvarande extra ordinarie
tjänst, bör detsamma, där ej skäl till avvikelse föreligga, gälla i fråga om
lönegradsplacering av motsvarande aspiranttjänst efter löneregleringens ge
nomförande.
Angående aspiranttidens längd har generaltullstyrelsen ansett önskvärt, att
bestämmelser härutinnan meddelas, åtminstone vad angår rekryteringsper-
sonal. Jag vill framhålla, att i den mån det pågående arbetet med införande
av reglerade befordringsgångar fullföljes, detta önskemål blir i viss utsträck
ning tillgodosett. Lönekommittén har föreslagit, att aspiranttiden i intet fall
skulle få överstiga tre år. I anslutning härtill bör framhållas, att om vid till-
lämpning av reglerad befordringsgång för viss befattningshavargrupp förut
satts en aspiranttid av exempelvis IV
2
år och en aspirant efter utgången av
nämnda tid icke fyller villkoren beträffande levnadsålder för att kunna
befordras till extra ordinarie enligt befordringsschemat, vederbörande bör,
där ej av särskilda skäl anställning såsom extra tjänsteman anses böra till-
lämpas, kvarstå i anställning såsom aspirant intill dess den avsedda beford
ran till extra ordinarie kan ske.
Beträffande den nya anställningsform, som föreslås utöver huvudanställ
ningsformerna ordinarie och extra ordinarie tjänsteman samt aspirant och
som av kommittén betecknas extra tjänsteman, vill jag erinra om lönekom-
mitténs uttalande, att ifrågavarande anställningsform är avsedd att utnytt
jas i så stor utsträckning som möjligt, när icke någon av de nämnda tre
huvudanställningsformerna är lämplig att begagna. På sätt allmänna löne-
nämnden understrukit bör härvid givetvis tillses, att tjänsteman icke i
onödan bibehålies såsom extra tjänsteman, när anställning såsom extra
ordinarie eller ordinarie kan ifrågakomma. Beträffande lönegradsplaceringen
av extra tjänst får jag anföra, att tillräckliga skäl icke synas mig föreligga
att, på sätt försvarets fabriksstyrelse ifrågasatt, i författningsväg öppna
möjlighet till placering i högre lönegrad än som gäller för extra ordinarie
eller ordinarie tjänst, där sådan tjänst av motsvarande slag eller med jäm
förliga arbetsuppgifter finnes.
I enlighet med lönekommitténs förslag bör den nu i betydande utsträck
ning anlitade formen med anställning mot arvode i största möjliga utsträck
ning avvecklas för heltidsanställd personal. I anledning av vad vissa remiss
myndigheter framhållit angående behovet av att kunna avlöna särskilda
personalgrupper, exempelvis de s. k. extra tjänstemännen vid vattenlalls-
verket, utanför löneplanen vill jag uttala, att detta även enligt min mening
bör vara möjligt. Av väsentlig betydelse är emellertid att cn genomgång sker
av de nuvarande arvodesavlönade befattningshavargrupperna i syfte att från
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
arvodesavlöning utmönstra befattningshavare, beträffande vilka bestämd an
ledning saknas att icke tillämpa en reguljär anställningsform med lön enligt
löneplan. Där arvodesanställning anses vara motiverad, bör vederbörande
icke betecknas såsom extra tjänsteman.
Till vattenfallsstyrelsens förslag, att föreskrift om uppsägningstid skall
meddelas även för ordinarie tjänstemän, är jag, med hänsyn till denna frågas
samband med allmänna tjänstemannarättsliga problem, icke beredd att taga
ställning.
De affärsdrivande verken äga för närvarande större frihet än andra verk
i fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster. Kungl. Maj:t har även
ledes större befogenhet att bestämma antalet ordinarie tjänster vid affärs
verken än vid övriga verk. Lönekommittén har ej föreslagit ändring härut-
innan. I anslutning till försvarets fabriksstyrelses förslag bör försvarets
fabriksverk, som numera omorganiserats till affärsdrivande verk, jämställas
med de övriga affärsverken i nämnda hänseenden. Beträffande luftfartsverket
torde jag få hänvisa till vad som anförts i proposition 1947: 194.
Den av telegrafstyrelsen berörda frågan om övergångsbestämmelser till
undvikande av försämring i vissa fall beträffande rätten till sociala förmå
ner torde jag få återkomma till i annat sammanhang.
I anslutning till lönekommitténs förslag torde bemyndigande av riksdagen
böra inhämtas för Kungl. Maj:t att i vissa fall föra rektors lärartjänst över
stat och återbesätta den på stat befintliga tjänsten. Jag gör hemställan härom
i det följande.
Lönernas rörlighet.
Enligt det vid 1946 års riksdag fattade principbeslutet skola lönerna höjas
eller sänkas i viss automatisk anslutning till levnadskostnadernas växlingar.
Härom upptager lönekommitténs förslag bestämmelser som i sak överens
stämma med principbeslutet.
Vid handläggningen under innevarande år av frågor rörande lönernas rör
lighet har man fått anledning uppmärksamma vissa ojämnheter i den au
tomatiska indexregleringens verkningar, vilka ojämnheter sammanhänga med
olika sammanträffande förhållanden, däribland beslutade eller aktuella re
former å skatte- och sociallagstiftningens områden. Ojämnheterna äro så
dana, att fråga uppkommit om det ej vore skäligt att övergå till en indexbe
räkning, i vilken skatter och socialpolitiska förmåner icke ingå. I detta läge
har vid överläggningar med personalens huvudorganisationer fråga väckts
om att, åtminstone för ett budgetår, ersätta den automatiska indexreglering
en med en löneförhöjning efter ett fast procenttal, som skulle fastställas ef
ter förhandlingar med personalorganisationerna. Då de inledda förhandling
arna härom icke hunnit avslutas, är det för dagen icke möjligt att fram
lägga något definitivt förslag i ämnet. För att emellertid hålla vägen öppen
för fortsatta överläggningar får jag efter samråd med organisationerna före
slå, att de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om indexreglering av
Kungl. Maj.ts proposition nr 281-
77
lönerna förklaras icke skola träda i kraft samtidigt med lönebestämmelserna
i övrigt, utan — där ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda besluta —
den 1 juli 1948. Därigenom skulle samtidigt banas väg för framtida förhand
lingar avseende tiden efter nästa budgetår.
När de pågående förhandlingarna slutförts, torde jag få anmäla förslag
till proposition i ämnet. Denna proposition bör, allt efter utgången av för
handlingarna, innefatta antingen förslag till viss procentuell löneförhöjning
för nästa budgetår eller ock förslag om att redan under nämnda budgetår
tillämpa de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om automatisk rör
lighet. I sistnämnda fall aktualiseras frågan om ändrade grunder för index
beräkningen.
För närvarande skilja lönebestämmelserna mellan lön och rörligt tillägg.
Det rörliga tillägget redovisas särskilt i avlöningsbokföringen och bestrides
från särskilda poster i avlöningsstaterna. Dylika särskilda poster äro även
upptagna i staterna för nästa budgetår.
I lönekommitténs författningsförslag har emellertid det rörliga tillägget
utmönstrats såsom en särskild löneförmån, och i stället har anlitats en kon
struktion med förhöjning av lön (och tjänstledighetsavdrag) respektive vika-
riatsersättning och övertidsersättning; för undvikande av en komplicering av
lönesystemet, vilken icke stode i rimlig proportion till frågans ekonomiska
betydelse, borde i de undantagsfall, då rörlig avlöning åtnjötes för mer än
en befattning, lönerörligheten åvägabringas särskilt för varje befattning.
Förhöjningen är avsedd att i de tabeller, som skola utgivas till hjälp vid av-
löningsuträkningen, sammanarbetas med grundbeloppen, vilket förutsätter
att den ej redovisas särskilt i avlöningsbokföringen. Den sålunda föreslagna
anordningen syftar till en väsentlig förenkling i redogörarnas arbete.
Å andra sidan är det angeläget att kostnaderna för förhöjningen redo
visas särskilt i avlöningsstaterna, och posterna till rörligt tillägg böra själv
fallet anlitas härför. Den av lönekommittén åsyftade förenklingen kan emel
lertid kombineras med en dylik särskild redovisning, om man ej uppställer
krav på en exakt uppdelning mellan posten till rörligt tillägg och övriga
poster i samma avlöningsstat utan nöjer sig med en efter schematiska grun
der företagen uppdelning, som ger i det närmaste riktigt resultat. I fråga
härom torde lämpligen kunna fastställas en formel, som innebär att de på viss
period belöpande sammanräknade kostnaderna för lön, vikariatsersättning
och övertidsersättning fördelas mellan posterna till rörligt tillägg och övriga
ifrågavarande anslagsposter i en proportion, som bestämmes av det för perio
den gällande procenttalet för förhöjningen. Härvid bör i allmänhet kunna
lxirtses från maximeringen av de lönebelopp, varå förhöjning beräknas.
Med lön avses i delta sammanhang enligt löneplan utgående förhöjd lön och
sålunda icke arvoden in. m.
Enär den föreliggande frågan bland annat berör kostnadsfördelningen mel
lan posterna till rörligt tillägg och vissa av riksdagen maximerade anslags
poster, synes riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela bestäm
melser i angivna riktning böra utverkas.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Löneförfattningarna.
Avlöningsbestämmelsema för statsförvaltningens tjänstemän återfinnas nu
i ett flertal författningar och av Kungl. Maj:t meddelade särskilda beslut
ävensom i vissa fall i föreskrifter, som utfärdats av statliga myndigheter. De
grundläggande bestämmelserna inrymmas i fem avlöningsreglementen — ci
vila och militära avlöningsreglementena, civila och militära icke-ordinarie-
reglementena samt manskapsavlöningsreglementet. Vid sidan av dessa regle
menten gäller ett särskilt krigsavlöningsreglemente för personal vid krigs
makten under krigstjänstgöring.
Efter mönster av de för statsförvaltningen sålunda gällande avlöningsreg
lementena ha statsmakterna fastställt avlöningsreglementen jämväl för kom
munala skolor, nämligen för folkskolan och för de högre kommunala sko
lorna. Till avlöningsreglementet för folkskolan anknyter ett särskilt avlö-
ningsreglemente för nomadlärare. Ett särskilt avlöningsreglemente har också
utfärdats för de statsunderstödda skolorna för biidbara sinnesslöa m. fl.
1945 års lönekommitté.
Lönekommittén har, i anslutning till vad som uttalades i kommitténs
första betänkande, föreslagit, att i en förordning, benämnd statens löne-
plansförordning, intagas löneplanerna samt grundlönetabeller över månads
löner, daglöner, löneavdrag (A-avdrag) och övertidsersättning. Av lönepla
nerna skulle, såsom i annat sammanhang angives, den allmänna dyrortsgra-
derade löneplanen betecknas såsom löneplan nr 1, den allmänna icke dyr-
ortsgraderade löneplanen såsom löneplan nr 2, löneplanen för provinsialläkare
såsom löneplan nr 3, löneplanen för distriktsveterinärer såsom löneplan nr 4
samt löneplanen för det blandavlönade manskapet såsom löneplan nr 5. Vid
förordningen skulle fogas en bruttolönetabell. Därjämte skulle vid förord
ningen kunna fogas de tabeller och anvisningar, som Kungl. Maj:t funne
lämpligt utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna i vederbö
rande avlöningsreglementen.
Lönekommittén har framlagt förslag till statens löneplansförordning, ut
format i enlighet med vad sålunda anförts.
I fråga om övriga avlöningsförfattningar förordar lönekommittén, att en
huvudförfattning utfärdas, benämnd statens allmänna avlöningsreglemente.
Vid sidan av detta skulle gälla särskilda avlöningsreglementen dels för mi
litära beställningshavare (officerare, underofficerare och manskap), dels för
lärare i övningsämnen, dels för lärarpersonalen vid de högre kommunala
skolorna och vid folkskolan, dels för nomadlärarna och dels för de statsun
derstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. Med undantag för folksko
lans avlöningsreglemente och det därtill anknutna avlöningsreglementet för
nomadlärarna skulle i de särskilda avlöningsreglementena, så långt sig låter
göra, hänvisas till allmänna avlöningsreglementets bestämmelser. Lönekom-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
79
mittén har framlagt förslag till nämnda avlöningsreglementen utom regle
mente för övningslärare.
Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente böra enligt löne-
kommittén avse såväl ordinarie som icke-ordinarie personal. Även de tjänste
män, som nu lyda under militära icke-ordinariereglementet, samt ordinarie
tjänstemän med lön enligt någon av de nuvarande löneplanerna Ca eller Cb
böra tillhöra det allmänna avlöningsreglementet.
I lönekommitténs förslag har reglementets tillämpningsområde bestämts på
följande sätt. Såsom en huvudregel har angivits — i tabellarisk form — att
reglementet äger tillämpning å alla statliga tjänster, vilka i vederbörlig ord
ning åsatts sådan lönegradsbeteckning, som lönekommittén i sitt första be
tänkande förordade för civila (och civilmilitära) tjänster. Härtill anknyter
ett särskilt stadgande rörande vissa tjänster vid bank- och fondinspektionen
och sparbanksinspektionen. Men härutöver angives att reglementet äger
tillämpning i princip på varje annan icke-ordinarie statlig tjänst. Från dessa
regler göres dock det generella undantaget, att reglementet icke skall till-
lämpas, i den mån beträffande vissa grupper av tjänstemän andra avlönings-
bestämmelser skola tillämpas enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Om reglementets tillämpningsområde bestämmes på det sålunda förordade
sättet, så följer därav att endast statliga tjänstemän bliva underkastade det
samma. Vidare blir reglementet icke tillämpligt på de ordinarie militära be-
ställningshavarna. De icke-ordinarie militära beställningshavarna komma,
på grund av det generella undantaget att falla utanför tillämpningsområdet,
om såsom lönekommittén förordat ett särskilt avlöningsreglemente utfärdas
för militära beställningshavare. Detsamma gäller i fråga om statliga övnings
lärare och nomadlärare. Vad de förra beträffar bör emellertid beaktas, att
en lönereglering, grundad på 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag, icke
hinner genomföras samtidigt med den allmänna löneregleringen. Med hänsyn
härtill ha övningslärarna undantagits från det allmänna avlöningsreglemen-
tets tillämpningsområde genom en särskild övergångsbestämmelse. Då det vi
dare förutsatts, att de ordinarie tjänstemän, å vilka reglementet skulle tilläm
pas men som anmäla, att de icke vilja underkasta sig reglementets villkor
och bestämmelser, skola bibehållas vid nuvarande förmåner, ha också dessa
undantagits genom en övergångsbestämmelse till reglementet. I en övergångs
bestämmelse har dessutom angivits, att reglementet icke äger tillämpning å
tjänsteman, som är uppförd på indragnings- eller övergångsstat utan tjänst
göringsskyldighet eller å avgångsstat. Det har icke ansetts påkallat, att från
tillämpningen av de nya bestämmelserna utesluta dem, som nu kvarstå på
äldre stat.
Lönekommittén har härefter angivit de principer, som följts vid utform
ningen av det allmänna avlöningsreglementet. Kommittén anför härutinnan.
I motsats till vad hittills tillämpats ha gemensamma bestämmelser utfor
mats för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra
tjänstemän. Då i stor utsträckning samma föreskrifter skola tillämpas, har
det förefallit onödigt tyngande att upprepa dessa föreskrifter för varje sär
skild anställningsform.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
I de nuvarande reglementena för civila statstjänstemän äro, till ett mycket
betydande antal, intagna särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän eller
vissa grupper av tjänstemän. Ofta återkomma härvid samma föreskrifter fle
ra gånger, ehuru de givetvis varje gång avse olika befattningshavare. Avlö-
ningsreglementena ha härigenom erhållit mycket stor omfattning och även
överskådligheten har blivit lidande härav. Lönekommittén har ansett sig
kunna intaga en avsevärd del av dessa särbestämmelser bland de allmänna
bestämmelserna. Specialbestämmelserna ha därigenom begränsats till mera
måttliga proportioner.
Lönekommittén anser, att en anmärkning kan riktas mot de nuvarande
avlöningsbestämmelserna så till vida, att bland dem äro inrymda en hel del
allmänt administrativa föreskrifter, som egentligen icke ha sin plats i avlö-
ningsförfattningarna. Merendels utgöra dessa föreskrifter kompletteringar eller
undantag från bestämmelser, som finnas meddelade i instruktioner och andra
dylika författningar. Anledningen till förekomsten inom avlöningsförfattning-
arna av dylika allmänt administrativa bestämmelser är nog främst, att vårt
författningssystem saknar en allmän verksstadga, där flertalet av dessa be
stämmelser liksom också en del bestämmelser i pensionsförfattningarna rätte
ligen höra hemma. I avsaknad härav har också lönekommittén måst bibe
hålla bestämmelserna i avlöningsreglementet; de ha dock där sammanförts
till en särskild avdelning. Den blandning av allmänna bestämmelser och
detaljföreskrifter, som denna avdelning kommit att innehålla, ger enligt löne-
kommitténs mening belägg för att en upprensning på och systematisering
av detta område är angelägen. I allmänhet har lönekommittén icke i nämnda
avdelning intagit några andra bestämmelser än dem, som avlöningsregle-
mentena nu innehålla. Det har dock synts lämpligt, att i avdelningen intaga
de föreskrifter angående bestämmandet av tjänstemans stationeringsort, som
nu finnas meddelade i en särskild kungörelse (1941:962). Lönekommittén
har härvid icke ansett sig behöva för de militära beställningshavare, som
komma att lyda under det allmänna avlöningsreglementet, använda det nu
varande uttrycket förläggningsort.
Kungl. Maj:t har på särskild framställning i ett antal fall lämnat med
givande av innebörd, att viss tjänsteman eller viss grupp av tjänstemän må i
avlöningshänseende hänföras till högre dvrortsgrupp än den stationerings-
(förläggnings)orten tillhör.
Lönekommittén har ansett lämpligt att i det nya avlöningsreglementet in
föres en föreskrift, enligt vilken befogenhet tillägges Kungl. Maj:t att med
giva undantag från föreskriften om lönens bestämmande efter stationerings-
(förläggnings) ortens ortsgrupp.
Till de allmänt administrativa bestämmelserna höra även föreskrifter om
arbetstiden och dess fördelning. En sådan föreskrift utgör 19 § i civila avlö
ningsreglementet angående helgdagsledighet. I nämnda författningsrum an-
gives, att tjänsteman, där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl
under sön- och helgdag, skall, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan
ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Lönekom
mittén bär på grund av vad som yrkats under förhandlingarna ansett sig
böra förorda, att bestämmelsen jämkas så, att därav framgår att särskilt
beslut fordras för de fall, då bestämmelsen icke skall tillämpas. Det har
därvid förutsatts, att dylikt beslut bör föregås av förhandlingar med veder
börande personalorganisation. Att i vissa fall särskilda bestämmelser böra
utfärdas för rätt att åtnjuta helgdagsledighet framgår av vad lönekommittén
anför vid redogörelsen för den för provinsialläkare och distriktsveterinärer
förordade löneregleringen.
Till allmänt administrativa föreskrifter höra också, bland annat, be-
Kun<jl. Maj:ts proposition nr 281.
81
stämmelserna om allmänna lönenämndens uppgifter och organisation. I reg-
lementsförslaget ha lönenämndens uppgifter angivits vara att bereda ären
den, vilka angå löneförhållandena för statstjänstemän och för andra tjänste
män, vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Lönekommittén har härvid förutsatt, att försvarsväsendets lönenämnd skulle
ingå som en del av allmänna lönenämnden. Då det icke synts lönekommittén
påkallat, att i avlöningsreglementet meddela föreskrift om antalet ledamöter
i allmänna lönenämnden, har den nuvarande föreskriften härom uteslutits.
De ändrade principer i förhållande till vad nu gäller, som lönekommittén
sålunda tillämpat, ha jämte de betydande sakliga ändringar, som föreslagits
i kommitténs betänkanden, föranlett, att de nuvarande avlöningsbestämmel-
serna måst i mycket betydande omfattning omformuleras. Även jämkningar
ha därvid företagits. I den mån dessa ej särskilt motiveras i betänkandet,
har lönekommittén hänvisat till författningstexten. Kommittén förutsätter att
en del tillämpningsbestämmelser komma att behövas.
Vad härefter angår det av lönekommittén framlagda förslaget till avlö-
ningsreglemente för militära beställningsliavare må inledningsvis erinras, att
frågan om lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret och vissa
därmed sammanhängande frågor behandlats i ett särskilt kapitel i det före
gående. I det följande upptagas vissa andra spörsmål berörande det nya mi
litära avlöningsreglementet. Lönekommittén anför härutinnan följande.
Civilmilitära och vissa civila tjänstemän vid försvaret skola enligt vad
lönekommittén tidigare förordat inordnas under statens allmänna avlönings-
reglemente. Lönekommittén har övervägt att föreslå, att jämväl den mili
tära personalen skulle inordnas under det allmänna avlöningsreglementet,
men har ej ansett sig böra framlägga förslag i sådan riktning. Även om så
lunda avlöningsbestämmelsema för den militära personalen ej för närva
rande direkt infogas i det allmänna avlöningsreglementet, har det synts löne
kommittén lämpligt att det nya militära avlöningsreglementet — som skulle
vara gemensamt för manskap och annan militär personal — utformas på
sådant sätt, att enligt detsamma det allmänna avlöningsreglementet, med
vissa särskilt angivna tillägg och undantag, skall i tillämpliga delar gälla
för här avsedd personal. Då de militära redogörarna i allt fall måste för
skaffa sig fullständig kännedom om innehållet i statens allmänna avlönings-
reglemente, vilket är tillämpligt på civil och civilmilitär personal inom för
svaret, har det synts vara ur redogörarnas synpunkt mest tilltalande, att de
avvikelser, som skola gälla för militär personal, direkt angivas. Därigenom
ha också onödiga upprepningar kunnat undvikas. Lönekommittén — som
tillämpat samma anordning i fråga om vissa reglementen, till vilka förslag
framlagts i betänkandet angående statens allmänna avlöningsreglemente
in. m. —- har därvid icke förbisett, att ifrågavarande anordning i detta
fall kan nödvändiggöra, att i ett nytt krigsavlöningsreglemente meddelas
fullständiga bestämmelser i stället för, såsom för närvarande, hänvisningar
i åtskilliga avseenden till gällande fredsavlöningsbestämmelser. Det har emel
lertid synts lönekommittén som om en dylik anordning under alla förhållan
den vore att föredraga i fråga om krigsavlöningsbestämmelserna, vilka ej
sällan torde komma alt tillämpas av personal utan full förtrogenhet med
fredsavlöningsbestämmelserna.
De föreslagna reglementsbestämmelsema äro i åtskilliga fall av samma
sakliga innebörd som för närvarande gällande bestämmelser. 1 den mån detta
är fallet, har lönekommittén icke ansett erforderligt att närmare beröra de
samma. I vissa andra avseenden, där de föreslagna bestämmelserna ha annat
Bihang till riksdagens protokoll 1947. i samt. Nr 281.
6
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
innehåll än de nuvarande, har lönekommittén hänvisat till de förslag, som
kommittén framlagt i sina båda tidigare betänkanden eller som avgivits av
manskapslöneutredningen.
I fråga om tillämpningsområdet för avlöningsi-eglementet för militära be-
ställningshavare och därmed sammanhängande frågor anför kommittén, att
reglementet i första hand är avsett att tillämpas å sådana militära beställ-
ningsliavare, för vilka militära avlöningsreglementet eller manskapsavlö-
ningsreglementet nu gäller, d. v. s. innehavare av beställningar på aktiv stat
vid försvaret. Tekniskt sett skulle emellertid tillämpligheten på motsvarande
sätt som skett i fråga om statens allmänna avlöningsreglemente bestämmas
av att vederbörande beställning åsatts lönegradsbeteckning och lönegrads-
nummer i enlighet med vissa i reglementet angivna normer.
De beteckningar och nummer, som för olika anställningsformer böra till-
lämpas, då lönen skall utgå enligt löneplan nr 1, ha redan angivits i löne-
kommitténs betänkande med förslag till statliga löneplaner in. m., såvitt frå
ga är om ordinarie beställningshavare samt fänrik och extra ordinarie un
derofficer. 1946 års manskapslöneutredning har föreslagit, att extra ordina
rie anställning med lön enligt löneplan nr 1 även skall tillkomma furirer
tillhörande två olika lönegrader. Dessa lönegrader böra på samma sätt som
lönegraderna för fänrikar och extra ordinarie underofficerare erhålla beteck
ningen Me. De extra ordinarie beställningshavarna ha av manskapslöneut
redningen avsetts skola i allmänhet tillsättas medelst förordnande, men stam-
flygförarna ha föreslagits skola bibehållas vid anställning medelst kontrakt
under löpande kontraktstid även efter övergång till extra ordinarie anställ
ning.
Vad angår beställningshavare med lön enligt löneplan nr 2, angav löne
kommittén i sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m., att
lönegradsbeteckningama för dem borde vara Mo och Mp, alltefter det be
ställningarna tillsattes medelst fullmakt eller medelst förordnande för viss
tid. Då även tillsvidareförordnande att innehava sådan beställning torde kun
na förekomma, föreslår kommittén att härtill lägges beteckningen Mr.
I fråga om löneplan nr 5 föreslår lönekommittén, att de lönegrader, som
enligt manskapslöneutredningens förslag skola tillämpas för meniga och
vicekorpraler samt för korpraler, skola betecknas såsom Mha 1 och 2.
Bortsett från innehavare av manskapsanställning över stat framlägger lö
nekommittén icke förslag om att det nya avlöningsreglementet skall erhålla
tillämpning å andra beställningshavare än de å aktiv stat uppförda.
Beträffande vissa allmänna förvaltningsbestämmelser föreslår lönekom
mittén, att beställning skall åsättas lönegradsbeteckning och lönegradsnum-
mer av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut samt att, med nedan an
givet undantag, i samma ordning skall bestämmas antalet beställningar.
Härmed har lönekommittén icke avsett att taga ställning till frågan, i vil
ken utsträckning sådant beslut bör innebära ett angivande av antalssiffror
eller allenast grunderna för bestämmande av antalet beställningar.
Manskapslöneutredningens förslag innebär, att av de furirer, som erhålla
extra ordinarie anställning, en del borde erhålla en något högre löneställ-
ning. Antalet beställningar i den högre lönegraden borde årligen fastställas
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
83
av Kungl. Maj:t efter förslag av försvarsgrenschef, dock inom ramen för
högst en tredjedel av totala antalet furirsbeställningar.
1945 års lönekommitté, som ej haft att för egen del taga ställning till
manskapslöneutredningens förslag rörande anställningsform och löneställ-
ning för manskapet, har utgått från att vid förslagets genomförande det to
tala antalet furirsbeställningar bör fastställas av Kungl. Maj:t med stöd av
riksdagens beslut.
Lönekommittén har i detta sammanhang ingått på frågan om löneklass-
placering m. in. i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande nu
varande löneplanerna Ma och Mb. Bestämmelser i sak motsvarande de nu
varande ha av manskapslöneutredningen intagits i dess förslag till avlönings-
reglemente för blandavlönat manskap. Lönekommittén har däremot ansett
att denna fråga borde regleras vid sidan av reglementet. Med stöd av 2 §
1 mom. och 27 § 5 inom. av det föreslagna militära reglementet samt 23 §
statens allmänna avlöningsreglemente bör enligt kommittén Kungl. Maj:t, i
den mån så finnes skäligt, utfärda bestämmelser varigenom här avsedd tid
må anses såsom anställning i beställning på aktiv stat.
Lönekommittén har också berört frågan om riksdagens medverkan vid av-
löningsförfattningars utfärdande och vid ändringar i dem.
Vid en historisk återblick kan man i fråga om avlöningsbestämmelser för
ordinarie statstjänstemän utan svårighet skönja en klar och fortgående ten
dens till utvidgning av riksdagens medverkan vid avlöningsföreskrifternas
fastställande. De tidigare avlöningsreglementena innehöllo således mestadels
endast mera allmänna och summariska bestämmelser, medan tillägg till och
kompletteringar av bestämmelserna meddelades i särskilda, av Kungl. Maj:t
utfärdade författningar. Vid 1897 års lönereglering för personalen vid sta
tens järnvägar blevo också föreskrifter om åtskilliga förmåner, exempelvis
läkarvård, reseersättningar, avlöning vid avhållande och avstängning från
tjänstgöring, meddelade av Kungl. Maj:t. Och 1907 års avlöningsreglemente
för statskontoret omfattade i stort sett, utom vissa allmänt administrativa fö
reskrifter, endast bestämmelser om lönens bestämmande, om semesterrätt
samt om avlöning vid sjukdom och vid tjänstgöringshinder. Redan i sam
band med avlöningsrevisionema åren 1919 och 1920, vilka påverkades av
strävandena efter ett förenhetligat avlöningsreglemente, kommo emellertid en
del tidigare av Kungl. Maj:t meddelade förskrifter att införas i de reglemen
ten, som till sin ordalydelse underställdes riksdagens prövning. Alltjämt blevo
dock viktiga avlöningsbestämmelser av allmän räckvidd meddelade av Kungl.
Maj:t och några klara gränser för uppdelningen av bestämmelserna funnos
icke. Det kan som ett exempel nämnas, att reglementena innehöllo regler om
avlöning under sjukdom, medan i de av Kungl. Maj:t ensam utfärdade till-
läggsbestämmelserna stadgades om avlöning under ledighet för hälsans vår
dande. Detta förhållande föranledde också invändningar av 1928 års löne
kommitté, som för sin del ansåg riktigast alt sammanföra alla bestämmelser
av mera allmängiltig natur i själva avlöningsreglementet. I sitt förslag inar-
84
Kangl. Maj.ts proposition nr 281.
betade därför kommittén i avlöningsreglementet de av Kungl. Maj:t utfär
dade föreskrifterna om tjänstledighetsavdrag, tjänstedräkt, läkarvård, tjänst-
göringstraktamente, flyttningsersättning, övertidsarbete m. m. Kommittén ut
talade härvid att eftersom avlöningsreglementet skulle fastställas av Kungl.
Maj:t och riksdagen, skulle riksdagens inflytande å avlöningsbestämmelserna
komma att i viss mån utsträckas genom förslaget. Såvitt kommittén kunde
finna, behövde emellertid förslaget i denna del knappast vålla några betänk
ligheter. De av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelserna hade icke varit
underkastade flera eller större förändringar än själva avlöningsreglementet,
och med hänsyn till den erfarenhet man vunnit av det nya lönesystemet borde
det snarare vara till fördel för alla parter, om åt ifrågavarande avlöningsfö-
reskrifter förlänades den ökade stadga, som ett intagande i reglementet kunde
sägas innebära. Förslaget blev aldrig genomfört, men 1936 års lönekommitté
byggde i allt väsentligt sitt förslag på detsamma. De närmare bestämmelserna
om tjänstgöringstraktamente och flyttningsersättning blevo dock uteslutna.
I fråga om icke-ordinarie statstjänstemän funnos i de äldre avlöningsreg-
lementena för kommunikationsverken generella stadganden om rätt för Kungl.
Maj:t att bestämma grunderna för avlöningen. Därjämte funnos i regel i av-
löningsreglementena vissa föreskrifter om särskilda förmåner för extra per
sonal, såsom om ersättning åt extra tjänsteman, som förvaltade ledig tjänst,
om avlönings utgående då tjänsteman avlidit, om begravningshjälp, felräk-
ningspenningar m. m. I analogi härmed underställde också Kungl. Maj:t
riksdagens prövning vissa frågor om avlöningsförmåner åt icke-ordinarie per
sonal, då 1907 års avlöningsreglemente för statskontoret förelädes riksdagen,
nämligen beträffande lön under sjukdom, semester och särskilda vikariatsför-
måner. Några bestämda årsarvoden fastställdes däremot icke.
Sedan kommunikationsverkens löneregleringskommitté funnit sig böra ute
sluta nyssnämnda, riksdagen underställda bestämmelser om avlöningsförmå
ner åt icke-ordinarie personal, ha avlöningsbestämmelser för sådan personal
fastställts av Kungl. Maj:t ensam, intill dess fråga om nytt avlöningsregle
mente uppstod i anslutning till 1939 års lönereglering för ordinarie personal.
Kungl. Maj:t ansåg sig då böra underställa riksdagens prövning — icke så
som tidigare frågan om vissa särskilda avlöningsförmåner — utan själva lö-
neplanerna. Såsom motiv härför anfördes, att lönesättningen bleve avgöran
de för beräkningen av verkens medelsbehov, att lönerna komme att bilda un
derlag för rätten till pension samt att det nya civila avlöningsreglementet icke
innehölle något allmänt stadgande med bemyndigande för Kungl. Maj:t att
reglera avlöningsförhållandena för denna personal. Riksdagen, som icke fann
anledning till erinran mot löneplanerna, uttalade även, att riksdagen, utan att
intaga någon bestämd ståndpunkt, i huvudsak icke hade anledning framställa
erinran mot vad som anförts och föreslagits i frågan om semester och av-
dragsfria sjukledighetsdagar för extra ordinarie tjänstemän, rörande sjuk
vård och begravningshjälp, rörligt tillägg ävensom — övergångsvis — barn
tillägg.
Vad slutligen beträffar de icke statsanställda må erinras, att de förslag till
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
85
avlöningsreglementen för folkskolans lärare och för lärarna vid de högre
kommunala skolorna, som underställdes 1942 och 1943 års riksdagar, inne
fattade bestämmelser jämväl om icke-ordinarie personal. Riksdagen, som
uppmärksammade att dess godkännande ifrågasatts beträffande de närmare
detaljerna i de icke-ordinarie lärarnas avlöningsbestämmelser, något som icke
varit fallet vid fastställandet av motsvarande bestämmelser för den civila
statsförvaltningens vidkommande, fann sig med hänsyn bland annat till gäl
lande förhållanden beträffade statsbidrag kunna bifalla Kungl. Maj ds för
slag.
Ett genomgående drag är således, att en markant skillnad kan konstateras
sedan gammalt mellan den omfattning, i vilken riksdagen medverkat vid till
komsten av avlöningsbestämmelser för statlig ordinarie och icke-ordinarie
personal. Några särskilda skäl för denna åtskillnad ha icke åberopats vid
de tillfällen, då frågan om riksdagens medverkan varit på tal.
Under den tid, som gått sedan 1939 års lönereglering genomfördes, har riks
dagens medverkan i avlöningsfrågor påkallats på ett sätt, som varken 1936 års
lönekommitté eller statsmakterna torde ha kunnat förutse. Visserligen ha
ett antal av de särbestämmelser, som blivit erforderliga, föranletts av de onor
mala förhållanden som rått under den största delen av den tid, då de nuva
rande avlöningsreglementena varit gällande. Men även bortsett härifrån ha
avlöningsfrågor — ofta av rent formell art eller av obetydlig saklig vikt —
förekommit i mycket stor utsträckning. 1945 års lönekommitté har ansett sig
böra beakta detta och rekommendera vissa åtgärder, varigenom dylika for
mella frågor eller frågor av mindre saklig betydelse icke skulle behöva un
derställas riksdagens medverkan; detta desto mer som enligt lönekommitténs
förslag samma avlöningsreglemente skulle innehålla bestämmelser för både
ordinarie och icke-ordinarie personal. Härvid syftas icke på själva löneplans-
förordningen, som är av sådan grundläggande betydelse, att den bör under
ställas riksdagen för godkännande.
Däremot har lönekommittén ifrågasatt, att ordalydelsen av det allmänna
och de särskilda avlöningsreglementena icke för godkännande skulle under
ställas riksdagen. I stället skulle riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att ut
färda dessa reglementen i huvudsaklig överensstämmelse med vid vederbö
rande riksdagsskrivelser eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden
fogade författningsförslag. Detta innebär, å ena sidan, en ökad medverkan
av riksdagen, eftersom reglementena även skola innehålla avlöningsbestäm
melser för den icke-ordinarie personalen. Men det innebär också en begräns
ning av riksdagens medverkan, eftersom Kungl. Maj:t skulle bliva oförhind
rad att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella jämkningar i författ
ningarna, såväl vid utfärdandet av dem som därefter.
Det synes lönekommittén också kunna ifrågasättas, om ej Kungl. Maj:t
borde bemyndigas att i vissa fall utan riksdagens medverkan ändra avlö-
ningsbestämmelserna. De fall, som lönekommittén härvid åsyftar, äro föl
jande:
a) då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena
för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort sett
likartade grupper;
b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tillägg
till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller
ändringar icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas be
stämmelser äro byggda; samt
c) då skäl föreligga att i samband med ändringar och tillägg, som ovan
sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Därjämte borde Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda övergångsbestäm
melser, såväl i samband med den nya löneregleringens ikraftträdande som
därefter.
Lönekommittén har slutligen i detta sammanhang uttalat, att kommittén
förutsätter att, då nya eller ändrade bestämmelser ifrågakomma, vilka äro
av större betydelse, tillfälle till förhandlingar beredes tjänstemännens hu
vudorganisationer.
Yttrandena.
Lönekommitténs förslag till utformning av statens allmänna avlönings-
reglemente och därtill hörande civila specialreglementen har i de avgivna
yttrandena — vilka komma att tillhandahållas vederbörande utskott — bli
vit föremål för skiftande omdömen. Medan vissa av de hörda myndigheter
na i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran, ha andra
remissmyndigheter utsatt detsamma för kritik. Denna har huvudsakligen
avsett reglementenas praktiska användbarhet, sammanhängande med reg-
lementsförslagens uppställning i systematiskt hänseende och de ifrågava
rande bestämmelsernas allmänna utformning. I nämnda hänseenden avvi
ker lönekommitténs förslag väsentligt från vad hittills gällt.
I det följande lämnas en kortfattad uppgift om innebörden i de avgivna
yttrandena, i vad de avse förhållanden av beskaffenhet att här böra redo
visas. Med hänsyn till den överarbetning av reglementsförslagen, som i det
följande förordas, har någon mera detaljerad redogörelse för innehållet i
yttrandena ansetts icke böra lämnas. Uttalanden, som hänföra sig till de i
betänkandet intagna särskilda kapitlen, behandlas i samband med dessa i
annat sammanhang.
Yttranden av tillstyrkande innebörd ha avgivits av länsstyrelserna i Stock
holm, Malmö och Göteborg, direktionen för karolinska sjukhuset, skolöver
styrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Skolöverstyrelsen har
dock föreslagit, att de högre kommunala skolornas och sinnesslöskolornas
avlöningsreglementen utformas mera självständigt än enligt förslaget. Social
styrelsen tillstyrker förslaget i princip, dock med reservation beträffande för
fattningstextens utformning. Liknande inställning har kommit till uttryck
i yttrandena från medicinalstyrelsen, lotsstyrelsen och generalpoststyrelsen.
Telegrafstyrelsen anför, att det icke varit styrelsen möjligt att inom den
korta remisstiden bilda sig en mera bestämd uppfattning om bestämmelser
nas lämplighet för ett stort affärsdrivande verk som telegrafverket. Styrel-
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
87
sen inskränker sig till att såsom sammanfattande omdöme redovisa ett all
mänt intryck av förslagen.
Yrkanden eller önskemål om överarbetning av författningsförslagen ha
framställts av försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, försvars-
väsendets lönenämnd, länssturelsen i Karlstad, byggnadsstyrelsen, statskon
toret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden (med
reservation av vissa ledamöter), generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
Härvid ha försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, statskonto
ret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämndens majoritet uttalat sig
för att provisoriska anordningar träffas för nästkommande budgetår, och
kammarrätten har ifrågasatt, om det icke vore lämpligt att för närvarande
stanna vid att inarbeta de sakliga ändringarna i de nu gällande avlönings-
reglementena. Ur vissa av de avgivna yttrandena må i övrigt anföras föl
jande.
Försvarets civilförvaltning finner svårförståeligt, att — då i allt fall ett
särskilt militärt avlöningsreglemente skall gälla — icke den civilmilitära
personalen ansetts böra inordnas under detta reglemente. De militära myn
digheterna skulle bli nödsakade att i sin tjänstutövning tillämpa två regle
menten, något som torde komma att i hög grad tynga lönearbetet.
Statskontoret har (med reservation av en ledamot) avstyrkt, att i ett gemen
samt reglemente sammanföras dels bestämmelser, vid vilkas tillkomst riks
dagen medverkat, dels detaljbestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t ensam.
Mot utformningen av statens löneplansförordning framställas vissa erinringar;
bland annat borde bruttolöneplanen till undvikande av missuppfattning och
förväxlingar uteslutas ur författningen.
Riksräkenskapsverket har intet att erinra i fråga om förslaget till statens
löneplansförordning samt lönebestämmelsernas fördelning på författningar
i anslutning till olika personalkategorier. Ämbetsverket finner det emellertid
vara förenat med stora praktiska olägenheter att avlöningsreglementet för
de högre kommunala skolorna i väsentliga delar hänvisar till statens all
männa avlöningsreglemente. Den föreslagna anordningen med gemensamma
bestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän anser verket än
damålsenlig med hänsyn till att samtliga här ifrågavarande personalkatego
rier skola åtnjuta såväl avlöning som, efter viss anställningstid, sociala för
måner enligt i stort sett samma grunder.
Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande föreslagit, att löneplansförord-
ningen kompletteras med sammanställningar utvisande lönegradsbeteck-
ningarnas innebörd och lönegradernas konstruktion.
Beträffande vissa specialreglementens utformning har lönenämnden ställt
sig tveksam i fråga om lönekommitténs metod att huvudsakligen hänvisa till
allmänna avlöningsreglementet och förordat, att nämnda reglementen utfor
mas som självständiga avlöningsreglementen på sätt skett beträffande folk
skolans avlöningsreglemente. Lönenämnden har slutligen anfört, att därest
försvarsväsendets lönenämnd på sätt föreslagits i fortsättningen skall utgöra
en sektion av allmänna lönenämnden, benämningen lämpligen synes böra
ändras till statens lönenämnd.
Beträffande förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningsha-
vare har statskontoret anfört, att mot detta förslag kunde riktas i huvudsak
samma erinringar som ämbetsverket uttalat i fråga om förslaget till statens
allmänna avlöningsreglemente.
88
Kungl. Mai-.ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att kommitténs förslag i fråga om
avlöningsförfattningamas uppställning möter betänkligheter även ur den
synpunkten, att det med den utformning bestämmelserna erhållit lärer bli
nödvändigt att fullständigt omarbeta gällande krigsavlöningsreglemente.
Ämbetsverket förordar, att den civilmilitära personalen samt den civila
personalen vid staber och truppförband inordnas under ett för försvaret av
sett avlöningsreglemente.
Beträffande de för det blandavlönade manskapet avsedda specialstadgan-
dena ifrågasättes, om de icke borde redovisas i det militära reglementet un
der ett särskilt avsnitt.
Överbefälhavaren anför, att de framlagda reglementsförslagen innebära i
sin utformning en avgjord försämring för de militära beställningshavarna.
För att eliminera olägenheterna i reglementenas utformning synes det ända
målsenligast att, förutom överarbetning och förenkling av texten, militära
avlöningsreglementets bestämmelser inarbetas i allmänna avlöningsregle-
mentet.
Å andra sidan anser försvarsväsendets lönenämnd önskvärt, att i det mili
tära reglementet, som bör utgöra ett fristående avlöningsreglemente, även
intagas bestämmelser angående den civilmilitära personalen.
Det av 1945 års lönekommitté nu framlagda förslaget innebär till en bör
jan, att en statens löneplansförordning skulle underställas riksdagen för
godkännande. I förordningen skulle intagas löneplanerna, betecknade med
nr 1—5, samt grundlönetabeller över månadslöner, daglöner, löneavdrag
(A-avdrag) och övertidsersättning. Dessutom skulle i förordningen intagas
föreskrifter rörande av levnadskostnadernas växlingar föranledd höjning el
ler sänkning av de i grundlönetabellerna angivna beloppen. Till förordningen
skulle slutligen fogas en bruttolönetabell samt vissa av Kungl. Maj:t utfär
dade tabeller.
För min del har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran mot
lönekommitténs ifrågavarande förslag. I anledning av vad bland andra all
männa lönenämnden anfört angående komplettering av löneplansförordning-
en med vissa sammanställningar, varigenom en överskådlig bild av löne
systemet skulle kunna erhållas i ett sammanhang, vill jag framhålla, att
dylika sammanställningar utan tvivel skulle vara av värde. Lämpligast synes
mig vara att en sammanfattande tablå över lönegradsbeteckningar, lönegrads-
nummer och löneklasser enligt de olika löneplanerna utfärdas och bifogas
löneplansförordningen jämlikt stadgande i dess 5 §.
Löneplan nr 5 med tillhörande tabeller bör utformas i enlighet med vad
jag tidigare anfört i samband med lönereglering för det militära manskapet.
Enligt lönekommitténs förslag skulle såsom bilaga till löneplansförord
ningen fogas en bruttolönetabell, utvisande årslöner enligt löneplan nr 1
förhöjda med tänkta avgifter för viss del av pensionsförmåner. För min del
anser jag, att den i propositionen 1946: 333 förordade publiceringen av ifrå
gavarande fiktiva belopp icke lämpligen bör ske i form av en till den av
riksdagen godkända löneplansförordningen fogad bilaga. Bruttolönetabell ens
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
89
publicering synes mig i stället böra ske i lämpligt sammanhang i anslutning
till de nya avlöningsförfattningarnas utfärdande, förslagsvis i form av ett i
svensk författningssamling intaget cirkulär till statsmyndigheterna. De belopp,
som avses skola ingå i bruttolöneplanen, framgå av den proposition om ny
pensionsreglering för statstjänstemän, som samtidigt härmed framlägges.
Förslag till statens löneplansförordning torde i enlighet med det anförda
böra underställas riksdagen för godkännande. I fråga om ikraftträdande av
bestämmelserna om indexreglering av lönerna får jag hänvisa till vad jag i
det föregående anfört.
Beträffande själva avlöningsreglementena har lönekommittén ifrågasatt,
att ordalydelsen av dessa icke skulle underställas riksdagen för godkännande
utan att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas att utfärda reglemen
tena i huvudsaklig överensstämmelse med vid vederbörande riksdagsskrivel
ser eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden fogade författnings-
förslag. Det synes lönekommittén också kunna ifrågasättas, om ej Kungl.
Maj:t borde bemyndigas att i vissa, av lönekommittén närmare angivna fall
ändra avlöningsbestämmelserna utan riksdagens medverkan. Under åbero
pande av vad lönekommittén i nu angivna hänseenden anfört anser jag mig
böra tillstyrka kommitténs berörda förslag.
Lönekommitténs förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och
särskilda avlöningsreglementen har i flera yttranden mötts av en kritisk in
ställning. Man har därvid, i vissa fall under erkännande av det teoretiskt
riktiga i lönekommitténs uppläggning, gjort invändningar mot avlönings
reglementena i skilda hänseenden, företrädesvis ur synpunkten av deras prak
tiska användbarhet. De vid remissbehandlingen uttryckta önskemålen om
större överskådlighet och lätthanterlighet äro otvivelaktigt beaktansvärda.
Lönekommittén, som nödgats starkt forcera arbetet med reglementenas ut
formning, har icke hunnit redaktionellt genomarbeta materialet så mycket
rom varit önskvärt. Invändningarna mot sakinnehållet äro däremot av be
gränsad räckvidd, och reglementsförslagen äro överhuvud taget godtag
bara som underlag för sakbehandlingen vid riksdagen. Jag har därför an
sett mig böra lägga fram dem i förefintligt skick. Utgående från att Kungl.
Maj:t skall få den nyss förordade befogenheten att svara för reglementenas
utredigering har jag emellertid låtit påbörja en formell översyn i syfte att,
i möjligaste mån, tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglemen
tenas utformning. Vid denna överarbetning kan även övervägas att jämka
den föreslagna grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.
Såsom bilagor till detta protokoll fogas alltså 1945 års lönekommittés för
slag till statens allmänna avlöningsreglemente (bil. 1), avlöningsreglemente
för militära beställningshavare (bil. 2). avlöningsreglementen för de högre
kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskolan (bil. 3—5) samt avlöningsreglemente för nomadlärare
(bil. G). Den överarbetning av kommitténs förslag, som skulle föregå utfär
dandet av reglementena, bör utom nyssnämnda redaktionella översyn avse
sådana jämkningar i författningstexten, som föranledas av 1947 års riksdags
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
redan fattade eller emotsedda beslut i organisationsfrågor o. d., i den mån
hänsyn härtill icke hunnit tagas i det av lönekommittén utarbetade försla
get. Vid överarbetningen böra vidare införas de sakändringar i kommitté
förslagen som beslutas vid riksdagsbehandlingen. De ändringar jag för egen
del föreslår redovisas i vederbörliga sammanhang. Utöver dessa ändringar
kan ifrågakomma att vidtaga smärre detaljjämkningar av visserligen saklig
natur men av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga
riksdagsbehandlingen med närmare redogörelser och ställningstaganden. Här
jämte böra alla möjligheter att genomföra förenklingar i bestämmelserna
tillvaratagas.
På sätt lönekommittén förutsatt bör krigsavlöningsreglementet omarbetas.
Kungl. Maj:t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest värn
pliktiga skulle inkallas i kraft av 28 § värnpliktslagen innan nytt krigsavlö-
ningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigsavlö-
ningsreglemente, som föranledas av den nya löneregleringen.
I samband med den sammanslagning av allmänna lönenämden och för-
svarsväsendets lönenämnd, som av lönekommittén förordats och som synes
lämplig såsom en följd av den allmänna löneregleringen, bör den nyorgani-
serade nämnden, på sätt allmänna lönenämnden i sitt utlåtande förordat, be
nämnas statens lönenämnd.
Slutligen är att nämna, att genomförandet av den allmänna löneregleringen
för statstjänstemän förutsatts skola föranleda motsvarande jämkningar i av-
löningsbestämmelserna för skogsvårdsstyrelsernas personal, varvid det skulle
ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa nytt avlöningsreglemente för dessa
styrelsers ordinarie befattningshavare (1947 års IX ht. s. 321). Vidare har i
propositionen 1947: 76 förordats, att lönereglering för hushållningssällskapen
skall, räknat från och med den 1 januari 1948, genomföras i nära anslutning
till skogsvårdsstyrelsernas, varvid det likaledes skulle ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda vederbörliga avlöningsbestämmelser.
Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer.
1945 års lönekommitté.
Provinsialläkare. Enligt hittills tillämpad princip utgöras provin
sialläkarnas inkomster av tjänsten dels av en bestämd av statsmedel utgåen
de avlöning, dels av arvoden enligt taxa, s. k. prestationsersättning, samt ar
voden av kommunala uppdrag.
Avlöningen till provinsialläkare utgår enligt en i 59 § civila avlöningsregle-
mentet intagen löneplan D.
Löneplanen är till skillnad från den för civila tjänstemän i allmänhet gäl
lande löneplanen icke dyrortsgraderad utan uppbyggd efter ett system med
särskilda lönegrupper, avsett att medgiva en differentiering av avlöningen i
huvudsak efter graden av distriktens svårskötthet samt storleken av påräkne-
liga praktikinkomster men utan nämnvärt hänsynstagande till levnadskost
nadernas höjd å olika orter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
91
Vad lönenivån för provinsialläkare beträffar framhöll 1936 års lönekom-
mitté efter att ha berört ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag till ut
byggnad av dåvarande distriktsorganisation, att kommittén inför sannolik
heten av en successivt skeende begränsning i distriktens omfattning och inför
ovissheten om den inverkan en sådan begränsning kunde komma att på läng
re sikt öva på provinsialläkarnas inkomstförhållanden i allmänhet ansåge sig
icke ha tillräckliga skäl att föreslå någon rubbning i stort sett av den vid
dåvarande tidpunkt för provinsialläkare gällande lönenivån.
I fråga om lönebeloppen uttalade 1936 års lönekommitté, att det ur prak
tiska synpunkter sett måste anses önskvärt att såsom tidigare låta lönen i de
olika löneklassema inom lönegrupp I sammanfalla med löneklassbeloppen
för billigaste ort inom en viss lönegrad av löneplanen A. Då med hänsyn
till de genom kommitténs utredning konstaterade genomsnittliga inkomster
na av provinsialläkartjänst någon höjning av lönenivån icke syntes påkallad,
ansåg sig kommittén böra såsom utgångsläge för löneplanens utbyggande
välja löneklassbeloppen å A-ort inom lönegraden A 25 i civila avlönings-
reglementet.
1936 års lönekommitté ansåg vidare i likhet med 1928 års lönekommitté,
att antalet lönegrupper utan olägenhet kunde begränsas och framlade i en
lighet härmed ett förslag till löneplan, som innefattade allenast fyra löne
grupper. För att möjliggöra en viss förbättring i lönenivån för de i inkomst
hänseende sämst ställda provinsialläkarna höjdes samtidigt löneskillnadsbe-
loppet mellan varje lönegrupp till 1 050 kronor. Vidare höll kommittén före,
att kallortstillägg borde utgå till provinsialläkare i övre Norrland enligt för
civila tjänstemän i allmänhet gällande grunder. Härigenom vunnes att vid
provinsialläkarnas inplacering i lönegrupp hänsyn icke behövde tagas till
kallortsförhållandena.
1936 års lönekommitlés förslag till löneplan upptogs av Kungl. Maj:t
utan erinran i proposition (nr 200) till 1939 års riksdag och godkändes av
riksdagen.
För att kunna åtminstone i någon mån bilda sig en uppfattning om huru
provinsialläkarinkomsterna förhållit sig under tiden efter den senaste löne
regleringen samt erhålla en viss grundval för bedömandet av frågan, vilka
förändringar, som böra vidtagas i nu gällande löneplan för provinsialläkare,
har 1945 års lönekommitté på därom gjord framställning beretts tillfälle
alt taga del av resultatet av den statistiska undersökning beträffande läkares
inkomster, som på medicinalstyrelsens föranstaltande skett i anslutning till
1943 års taxering.
Av ifrågavarande undersökning, som omfattat 317 provinsialläkare eller
92 %> av antalet redovisade dylika befattningshavare, bär inhämtats, att inom
21 distrikt eller 14,6 °/o av antalet redovisade provinsialläkardistrikt netto
inkomsten av läkarverksamheten under kalenderåret 1942 understigit 15 000
kronor. Enligt den utredning angående provinsialläkarnas inkomstförhållan
den, som verkställts genom 1936 års lönekommittés försorg och som bildat
grundval för 1939 års lönereglering för provinsialläkare, ha motsvarande
92
Kungi. Maj:ts proposition nr 281-
siffror för åren 1936 och 1937 varit i genomsnitt 18,7 %. Under åren 1936
och 1937 ha enligt nyssnämnda utredning 170 distrikt eller 56,1 % av det
redovisade antalet givit en genomsnittlig nettoinkomst understigande 20 000
kronor, medan antalet distrikt, som under år 1942 lämnat en nettointäkt in
till sistnämnda belopp uppgått till 139, motsvarande 43,8 % av antalet redo
visade organisationsenheter. Under det att den genomsnittliga nettoinkomsten
under åren 1936 och 1937 uppgått till eller överstigit 20 000 kronor i 133
distrikt, det vill säga 43,9 % av antalet redovisade distrikt, ha vidare under
år 1942 nettoinkomster till motsvarande belopp förekommit i 178 distrikt,
utgörande 56,2 % av antalet. Minimum för den genomsnittliga nettoinkoms
ten under aren 1936 och 1937 har enligt vad som framgår av primärmateria
let för 1936 års lönekommittés utredning utgjort 7 200 kronor och maximum
40 100 kronor. Motsvarande siffror för år 1942 ha befunnits vara 8 800
respektive 45 100 kronor. Pa grundval av förenämnda primärmaterial har
den genomsnittliga nettoinkomsten i aritmetiskt medeltal under åren 1936
och 1937 kunnat beräknas till 19 490 kronor. Motsvarande siffra för ka
lenderåret 1942 har uppgått till 21 040 kronor, innebärande en ökning med
1 550 kronor.
Det stora flertalet distrikt ha för såväl åren 1936 och 1937 som år 1942
redovisat nettoinkomster varierande mellan 10 000 och 30 000 kronor. Så
lunda ha inkomster av denna storleksordning förekommit under åren 1936
och 1937 i 298 distrikt, motsvarande 98,6 % av antalet redovisade distrikt,
samt under ar 1942 i 292 distrikt, utgörande 92,1 ®/o av antalet redovisade
organisationsenheter. Fördelningen av antalet läkare i ifrågavarande löne
lägen efter inkomsternas storlek framgår av efterföljande sammanställning.
Inkomster
kronor
Antal provinsialläkare
1936/37
1942
10 000—13 000 ..........
25
10
13 000—16 000 ..........
50
25
16 000-19 000 ..........
67
76
19 000—22 000 ..........
73
78
22 000—25 000 ..........
40
64
25 000—30 000 ..........
43
39
30 000 eller däröver..
3
20
Lönekommittén har vidare sökt bilda sig en uppfattning om, vilken inver
kan inrättandet av nya provinsialläkartjänster kan väntas få på provinsial
läkarnas löneförhållanden.
Kommittén hav härvid framhållit, att 1945 och 1946 års riksdagar __
i anslutning till en av medicinalstyrelsen framlagd plan — medgivit inrät
tande av sammanlagt 85 nya provinsialläkardistrikt, och att för 1947 års
riksdag framlagts förslag om inrättande av ytterligare 50 provinsialläkar
distrikt.
I sammanhang härmed har lönekommittén erinrat, att Kungl. Maj:t genom
Kurtgl. Maj.ts proposition nr 281-
93
beslut den 15 oktober 1943 uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa ut
redning beträffande den öppna vården å av landsting och kommuner drivna
sjukhus m. in. Enligt vad lönekommittén under hand inhämtat torde den
kommitté inom medicinalstyrelsen, som amförtrotts ifrågavarande utred
ningsuppdrag, finna behov föreligga av ytterligare ett avsevärt antal provin
sialläkare utöver dem, som innefattas i förenämnda av medicinalstyrelsen
framlagda plan.
Huruvida och på vilket sätt ett genomförande av den av medicinalstyrelsen
föreslagna utbyggnaden av provinsialläkarorganisationen kan komma att på
verka provinsialläkarnas inkomstförhållanden låter sig för närvarande icke
avgöras. Det synes emellertid icke uteslutet, att den inkomstminskning, som
kan bliva en följd av en nedskärning av distriktsområdena, kommer att upp
vägas av de ökade inkomstmöjligheter, som skapas bland annat genom
sjukkasserörelsens och socialförsäkringens tillväxt, genom den nya social
hygieniska organisationens utveckling, genom allmänhetens ökade behov av
läkarvård på grund av stigande folkupplysning o. s. v. Genom hälsovårds-
arbetet och den förebyggande vården av mödrar, spädbarn och skolbarn
torde provinsialläkarna komma i livligare kontakt med befolkningen inom
vederbörande distrikt, vilket kan få till följd en ökning av praktiken. Uppen
barligen kunna emellertid icke några säkra slutsatser dragas.
Då 1945 års lönekommitté haft att taga ställning till frågan om provinsial
läkarnas lönereglering, har detta skett mot den bakgrund, som nu skildrats.
Kommittén har till en början icke ansett sig böra ifrågasätta något från
gående av nuvarande anordning, enligt vilken läkarnas inkomster av tjänsten
utgöras dels av en bestämd, av statsmedel utgående avlöning, dels av arvoden
enligt taxa och för uppdrag i allmänhet. Kommittén framhåller, att några
vägande skäl för ett sådant frångående icke anförts och att anordningen
för endast ett fåtal år sedan vunnit statsmakternas gillande.
Ej heller har lönekommittén funnit anledning att i samband med ifråga
varande lönereglering föreslå ändring av det nuvarande systemet för be
stämmande av den fasta statsavlöningen. Kommittén anser visserligen, att
detta system lider av vissa brister, föranledda, bland annat, av svårigheter
att rättvisande uppskatta de olika distriktens grad av svårskötthet. Att i det
ovissa läge, som nu är för handen på detta område, vidlaga några genom
gripande omläggningar har kommittén likväl icke ansett riktigt.
I fråga om själva löneavvägningen har kommittén av det statistiska mate
rial, som här förut redovisats, funnit, att provinsialläkarnas inkomster steg
rats under perioden 1936—1942. Denna inkomslutveckling syntes dock — om
man bortsåge från enstaka fall — icke ha hållit jämna steg med de avlö-
ningsförhöjningar som i dyrtidskompenserande syfte kommit statliga befatt
ningshavare i allmänhet till del, vilket huvudsakligen torde vara att tillskriva
den omständigheten att några höjningar av taxesatserna icke vidtagits med
hänsyn till det försämrade penningvärdet. Om också provinsialläkarnas in
komstnivå i stort sett måste betraktas såsom gynnsam i jämförelse med andra
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 281-
tjänstemannagrupper med specialutbildning av motsvarande slag eller jäm
förlig längd, har lönekommittén därför ansett sig icke böra undantaga pro
vinsialläkarna från en avlöningsförbättring av ungefär samma storlek, som
skulle tillkomma andra statstjänstemän. Härvid påpekas, att enligt vad
lönekommittén inhämtat förefintliga planer på ändring av taxesatsema icke
kunna realiseras för närvarande. Lönekommittén har därför ansett sig böra
utgå från oförändrade taxesatser.
Det förslag till ny löneplan för provinsialläkarna, som lönekommittén i en
lighet härmed utarbetat, framgår av förslaget till statens löneplansförord-
ning, där löneplanen givits ordningsnumret 3. Förslaget innebär, att uppdel
ningen på fyra lönegrupper bibehålies. I lägsta lönegruppen ha lönebeloppen
avvägts så, att bruttolönerna höjts lika mycket för provinsialläkarna som för
sådana andra tjänstemän med samma bruttolön, vilka nu åtnjuta lön efter
ortsgrupp E och efter löneregleringen komma att åtnjuta lön efter orts-
grupp 3. Beloppen för de högre lönegrupperna ha i princip avvägts så, att
löneökningen icke kommer att understiga utan i stället att något överstiga
löneökningen inom lägsta lönegrupp.
Såsom redan i annat sammanhang erinrats, skall enligt 19 § civila avlö-
ningsreglementet, där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl un
der sön- och helgdag, tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter
kan ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Denna
föreskrift äger icke nu tillämpning å provinsialläkare. Lönekommittén anser
sig emellertid böra förorda, att bestämmelsen i dess i det föregående föreslag
na ändrade lydelse nu göres tillämplig å dem. Härvid förutsättes dock, att
provinsialläkare i något angränsande distrikt eller annan kompetent läkare
fullgör tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. I vad mån
sådan tjänstgöringsfrihet kan uttagas blir därför beroende av uppgörelser
mellan vederbörande. Ersättaren, vilken förutsättes komma att få uppbära de
av tjänstgöringen föranledda praktikinkomsterna, bör enligt förslaget icke
äga att för sin tjänstgöring erhålla ersättning från staten. Lönekommittén
har inhämtat, att anordningen för närvarande ofta ej går att genomföra mel
lan provinsialläkare inbördes men att förhållandena komma att ställa sig an
norlunda allt efter det distriktens antal ökas. I den mån närmare föreskrif
ter erfordras, anses dessa böra meddelas av medicinalstyrelsen.
Distriktsveterinärer. Distriktsveterinärerna äro inordnade un
der civila avlöningsreglementet, dock med lön utgående efter en särskild lö
neplan, uppbyggd i stort sett efter samma huvudprinciper som löneplanen
för provinsialläkare.
1936 års lönekommitté framhöll i sitt betänkande, att vad kommittén an
fört beträffande principerna för löneförmånernas bestämmande i fråga om
provinsialläkare av kommittén ansetts äga tillämpning jämväl i avseende å
distriktsveterinärernas ersättning. Även för distriktsveterinärernas vidkom
mande hade sålunda lönekommittén förutsatt bibehållande av hittillsvaran
de ersättningsformer, nämligen dels lön av statsmedel efter en fördelning av
veterinärtjänsterna å olika lönegrupper under hänsynstagande till praktik-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281■
95
inkomst och distriktens grad av svårskötthet, dels ock inkomst enligt taxa
av praktik.
Beträffande löneavvägningen kom kommittén till den slutsatsen, att den
särskilda löneplanen för distriktsveterinärerna borde uppbyggas med utgångs
punkt från lönebeloppen i lägsta ortsgrupp av lönegraden A 15 civila avlö-
ningsreglementet. Antalet lönegrupper syntes böra bibehållas vid sju och
löneskillnaden mellan de olika grupperna bestämmas till 396 kronor.
De synpunkter, som kommit 1945 års lönekommitté att föreslå ett bibe
hållande av hittillsvarande principer för bestämmande av provinsialläkarnas
löneförmåner, ha ansetts i lika hög grad äga tillämpning i avseende å ersätt
ning till distriktsveterinärer. Kommittén har därför icke funnit anledning att
ifrågasätta ett utbyte av nuvarande ersättningsformer utan förutsätter att
distriktsveterinärerna även för framtiden skola äga åtnjuta dels en bestämd
av statsmedel utgående avlöning, differentierad med hänsyn till storleken
av praktikinkomst och distriktens svårskötthet, dels ock inkomst enligt taxa.
1936 års lönekommitté fann icke erforderligt att verkställa någon detal
jerad utredning beträffande distriktsveterinärernas inkomstförhållanden.
Med hänsyn till den betydelse distriktsveterinärernas inkomster av enskild
praktik in. m. avsetts skola ha vid distriktens fördelning å olika grupper och
för att skapa en grundval för utformningen av ett förslag till löneplan för
distriktsveterinärer har 1945 års lönekommitté funnit det nödvändigt att
åvägabringa en utredning rörande inkomster av här avsett slag, som i de
särskilda distriktsveterinärdistrikten uppburits åren 1942 och 1944. Till
grund för utredningen, som verkställts genom medicinalstyrelsens försorg,
ha legat uppgifter, vilka avgivits å ett med hänsyn till distriktsveterinärer
nas speciella arbetsförhållanden avpassat frågeformulär.
De från distriktsveterinärerna infordrade uppgifterna ha bland annat be
rört nettoinkomst av enskild praktik under åren 1942 respektive 1944 för
delad på följande grupper, nämligen
a) arvoden för tuberkulinundersökningar
b) arvoden för kastsjukeundersökningar
c) arvoden för tjänsteförrättningar enligt epizootilagen
d) arvoden för tjänstgöring såsom läns- eller distriktsveterinär jämte egen
tjänst
e) arvoden från länsstyrelse (statsbidrag åt mindre bemedlade)
f) arvoden från försäkringsbolag.
Å blanketten har vidare avselts skola lämnas uppgifter beträffande in
komster av köttbesiktning samt de övriga inkomster, som stått i samband
med statstjänsten, såsom ersättning för import- och exportbesiktning.
Under åren 1942 och 1944 har riket varit indelat i sammanlagt 256 vete
rinärdistrikt. Undersökningen av veterinärernas nettoinkomster av praktik
för år 1942 har omfattat 202 distrikt och för år 1944 222 distrikt, motsva
rande 78,9 resp. 86,7 % av hela antalet.
Den verkställda undersökningen har givit vid handen att nettoinkomsten
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
av enskild praktik i medeltal för hela riket utgjort för år 1942 6 775 kronor
och för år 1944 7 484 kronor. Av sagda belopp ha 2 382 resp. 2 210 kro
nor hänfört sig till inkomster av tuberkulinundersökningar. Maximum för
1942 års nettoinkomst har uppgått till 18 670 kronor och minimum till 822
kronor. Motsvarande siffror för år 1944 ha varit 19 521 resp. 428 kronor.
Vidare har inhämtats att under år 1942 nettoinkomsten av praktik i medel
tal överstigit 5 000 kronor i 213 distrikt eller omkring 83,2 % av hela antalet
distrikt, medan antalet distrikt, som under år 1944 lämnat en nettointäkt
i medeltal överstigande sistnämnda belopp utgjort 235, motsvarande 91,2 %
av antalet organisationsenheter. Lägre medeltal för nettoinkomsten än 5 000
kronor har under år 1942 uppvisats av 43 distrikt, under det att motsvarande
förhållande under år 1944 konstaterats i allenast 21 distrikt. Under år 1942
har nettoinkomsten av praktik för distriktsveterinärer i lägsta lönegruppen
utgjort i medeltal 8 235 och i högsta lönegruppen 3 820 kronor inklusive er
sättning för tuberkulinundersökningar. Motsvarande medeltal för 1944 ha
varit 9 636 resp. 3 893 kronor.
I distriktsveterinärlönesakkunnigas den 12 juli 1930 avgivna betänkande
med utredning och förslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas
anställnings- och avlöningsförhållanden återfinnes en redovisning för di
striktsveterinärernas nettoinkomster enligt taxa i medeltal under åren 1927—
1929. Vid denna tid förekommo praktiskt taget icke några inkomster av
tuberkulinundersökningar. Då det synts vara av intresse att erhålla en upp
fattning om i vilken omfattning distriktsveterinärernas inkomster av lik
artade prestanda ökats, har medeltalet av nettoinkomsterna för åren 1942
och 1944, 7 327 kronor, reducerats med nettoinkomsterna av tuberkulinun
dersökningar under samma år d. v. s. med 2 292 kronor. Då medeltalet för
åren 1942 och 1944 i enlighet härmed utgjort 5 035 kronor och för åren
1927—1929 3 214 kronor, har ökningen i ovan angivna hänseende under ifrå
gavarande tidsperiod uppgått till i medeltal 1 821 kronor.
Lönekommittén anför, att av den lämnade redogörelsen rörande resulta
ten av utredningen torde framgå, att distriktsveterinärernas nettoinkomster av
praktik intill år 1944 undergått en icke obetydlig förbättring. En del av
denna förbättring syntes emellertid få tillskrivas det förhållandet, att för
mögenhetsvärdet å djur efter andra världskrigets utbrott stadigt stigit, vilket
i överensstämmelse med tidigare erfarenheter medfört ökat arbete för vete
rinärerna i fråga om enskild husdjurssjukvård.
I detta sammanhang framhåller kommittén även, att ersättningar för
tuberkulinundersökningar, vilka utgjort i medeltal omkring 30 °/o av vete
rinärernas inkomster av praktik, måste betraktas såsom i hög grad tillfäl
liga och till följd av utvecklingen tendera att alltmer försvinna. Det vore
emellertid icke uteslutet att ifrågavarande inkomstminskning komme att upp
vägas av inkomster av på andra områden inriktad verksamhet till förekom
mande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar.
Även om det icke kunde bestridas att distriktsveterinärernas sammanlagda
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
97
nettoinkomster mellan åren 1939 och 1942 genomsnittligt sett undergått en
viss stegring, syntes man dock av den föreliggande utredningen kunna draga
den slutsatsen att denna inkomstförbättring icke motsvarat levnadskostnads-
utvecklingen, vilket medfört att distriktsveterinärerna i fråga om realinkoms-
ten kommit i ett ogynnsammare läge än tidigare. Trots att inkomsterna av
distriktsveterinärtjänsterna i det övervägande antalet distrikt måste beteck
nas såsom goda i jämförelse med de avlöningar, som utgå till statstjänste
män med enbart fast lön av statsmedel, håller därför 1945 års lönekommitté
under beaktande jämväl av de av Kungl. Maj:t åt kommittén givna direkti
ven före, att distriktsveterinärerna böra beredas viss löneförbättring.
Beträffande spörsmålet i vilken grad den nuvarande löneställningen bör
ändras erinrar kommittén, dels att de egentliga praktikinkomsterna äro in
timt beroende av konjunkturerna för jordbruket och sålunda svåra att på
förhand beräkna, dels att vissa inkomster exempelvis av tuberkulinundersök-
ningar och köttbesiktning till följd av utvecklingen synas bliva alltmera
osäkra. Huru förhållandena i förevarande och jämförbara hänseenden kom
ma att gestalta sig framdeles, syntes det icke vara möjligt att för närvarande
bedöma med någon större tillförlitlighet. Med hänsyn till nu angivna för
hållanden har lönekommittén funnit sig icke böra föreslå annan ändring i
distriktsveterinärernas nuvarande löneställning än som betingas av kravet på
en uppräkning av den fasta lönen i motsvarande grad som för andra tjänste
män.
Det förslag till ny löneplan för distriktsveterinärerna, som lönekommittén
i enlighet härmed utarbetat, framgår av förslaget till statens löneplansför-
ordning, där löneplanen givits ordningsnumret 4. Förslaget innebär till en
början, att antalet lönegrupper skulle minskas från sju till fem. I anledning
härav har lönekommittén erinrat, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd
i utlåtande över 1936 års lönekommittés förslag till avlöningsbestämmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer bland annat framhöll att det
syntes tveksamt, huruvida tillräcklig anledning förelåge att göra så stor skill
nad mellan provinsialläkarna och distriktsveterinärerna med avseende å an
talet lönegrupper, som kommittén förordat. Den utredning beträffande
distriktsveterinärernas inkomster av praktik, som 1945 års lönekommitté
låtit verkställa, har enligt kommitténs förmenande givit vid handen, att det
icke är behövligt med en så långt driven differentiering av lönebeloppen, som
vidtagits i nu gällande löneplan. Fn nedskärning av gruppantalet kunde
också antagas medföra såväl praktiska fördelar som ökade möjligheter till
en mera rättvis fördelning av distriktsveterinärerna å de olika lönegrupperna.
Lönekommittén förordar därför, att antalet lönegrupper begränsas till fem.
I övrigt har förslaget till ny löneplan samma innebörd som förslaget till
ny löneplan för provinsialläkarna.
Lönekommittén har framhållit, alt det genom den av kommittén förordade
omläggningen av löneplanen till att omfatta allenast fem lönegrupper själv
fallet blir nödvändigt att vidtaga en omgruppering av distriktsveterinärbe-
fattningarna. Enligt lönekommitténs förmenande synes det lämpligast att
Bihanri till riksdagens protokoll 19t7. 1 samt. Nr 281.
T
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 281■
Departements
chefen.
en blivande inplacering i lönegrupper sker under hänsynstagande i första
hand till inkomster av praktik och av uppdrag såsom veterinär vid sidan av
den egentliga tjänsten och först i andra hand till distriktens svårskötthet.
Slutligen anser lönekommittén, att föreskriften om helgdagsledighet bör
göras tillämplig på distriktsveterinärerna på motsvarande sätt, som förordats
i fråga om provinsialläkarna. För tillämpningen förutsättes således, att di
striktsveterinär i något angränsande distrikt eller annan kompetent veterinär
fullgör tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. Vidare
förutsättes, att ersättaren icke skall äga att för sin tjänstgöring erhålla er
sättning från staten.
Yttrandena.
I sitt remissyttrande har
medicinalstyrelsen
meddelat, att styrelsen torde
komma att framlägga förslag, som bland annat avser att avveckla det för
provinsialläkarna gällande systemet med lön och taxeersättning i och för
dess ersättande med totallön. Såsom ett provisorium anser styrelsen emeller
tid det nuvarande ersättningssystemet kunna godtagas. Detsamma gäller de
av lönekommittén föreslagna föreskrifterna om helgdagsledighet för dessa
läkare.
Den föreslagna löneregleringen för distriktsveterinärer har medicinalsty
relsen likaledes funnit sig kunna godtaga som ett provisorium. Styrelsen har
dock framhållit, att en omprövning av ersättningssystemet även beträffande
dessa tjänstemän snarast bör komma till stånd.
Allmänna löneiiämnden
har förutsatt, att en omprövning av det för pro
vinsialläkarna gällande lönegruppsystemet vidtages, så snart pågående ut
ökning av antalet provinsialläkardistrikt slutförts.
För egen del tillstyrker jag det av lönekommittén framlagda förslaget till
lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer. I anledning av vad
medicinalstyrelsen anfört angående eventuell omläggning framdeles av av
löningssystemet för dessa tjänstemän vill jag framhålla, att bestämmelserna
angående rätt att jämte avlöning av statsmedel uppbära ersättning enligt
taxa tillhöra dem, i fråga om vilka tjänsteman förutsatts skola vara pliktig
att underkasta sig ändrade bestämmelser.
Den av allmänna lönenämnden berörda frågan om omprövning av löne
gruppsystemet för provinsialläkare angår, i vad avser förefintligheten av fyra
lönegrupper, grunden för konstruktionen av löneplan nr 3 och bör icke komma
under bedömande annat än i samband med ny lönereglering för provinsial
läkarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
99
Placering samt uppflyttning i löneklass eller lönerum m. m.
Nuvarande förhållanden.
I det nuvarande statliga lönesystemet är den normala ordningen
den, att den enskilde tjänstemannens löneställning bestämmes av den löne
grad, som den av honom innehavda tjänsten tillhör. Då lönegraderna omfatta
flera löneklasser, vilket i stor utsträckning är fallet, erfordras för löneställ-
ningens bestämmande också en precisering av vilken löneklass tjänstemannen
skall tillhöra. Tidsmässigt sett uppkommer här dels frågan i vilken av löne-
klassema inplacering skall ske vid tjänstetillträdet, dels frågan efter vilka
grunder uppflyttning till högre löneklass skall ske. I båda hänseendena finnes
en viss ordning bestämd, avsedd att tillämpas i den mån anledning till avvi
kelse ej anses föreligga. Den innebär i korthet, att tjänstemannen vid tjänste
tillträdet skall placeras i lägsta iöneklassen inom lönegraden och därefter med
vissa tidsmellanrum uppflyttas i löneklass intill dess han uppnått den högsta
Iöneklassen inom lönegraden. Uppflyttningsperioden är i allmänhet bestämd
till tre år, men för kontraktsanställt manskap tillhörande löneklasserna Ma
1—9 gäller en tidsperiod av ett år och beträffande extra lärare vid det statliga
undervisningsväsendet räknas med sex terminer, rom skola ha infallit under
de senaste sex åren. Tidsperioden förlänges i vissa fall automatiskt på grund
av en regel, att uppflyttning skall ske kvartalsvis eller, såvitt fråga är om
uppflyttning till högst nionde Iöneklassen för kontraktsanställt manskap, må
nadsvis. Slutligen är regeln den, ait tjänstemannen åtnjuter lön med det be
lopp, som gäller för den löneklass han tillhör.
Från den ordning, som nu till sina huvuddrag angivits, gälla emellertid åt
skilliga undantag. Regeln att den enskilde tjänstemannens löneställning
bestämmes av
den innehavda tjänstens lönegrad
gäller icke undantagslöst.
Det förekommer, att den, som innehar en viss tjänst, i avlöningshänseende i
stället helt och hållet eller väsentligen behandlas som om han innehade en
högre tjänst, vilken han tidigare innehaft men av särskild anledning nödgats
frånträda, eller som om tjänsten, ehuru nedflyttad till lägre lönegrad, allt
jämt tillhörde den högre lönegraden, eller som om tjänstemannen innehade'
en högre tjänst, vilken han allenast uppehåller.
Regeln att
löneklassuppflyttning
sker efter förut angivna tidsperiod är
på
olika sätt modifierad. För att uppflyttning skall få äga rum, sedan sådan tids
period tilländalupit, fordras att vissa särskilda förutsättningar blivit uppfyllda.
Den viktigaste av dessa förutsättningar är, att tjänstemannen under tidsperio
den fullgjort tjänstgöring av viss beskaffenhet och omfattning, varvid emeller
tid med tjänstgöring likställas ledigheter av närmare angivna slag; författ
ningsbestämmelserna härom ha, ehuru detta i själva verket icke framgår av
deras ordalydelse, tolkats så att, om tjänstemannen under den föreskrivna
tidsperioden icke fullgjort tjänstgöring av föreskriven art och omfattning, han
uppflyttas sedan den felande tjänstgöringen fullgjorts. Eu ytterligare förut
sättning är, att uppskov med uppflyttning icke prövas böra äga rum på grund
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.
av mindre väl vitsordad tjänstgöring, eller, i visst fall, att viss utbildning
genomgåtts. Slutligen sker ej uppflyttning efter pensionsålderns uppnående.
Beträffande de ifrågavarande förutsättningarnas närmare innebörd må föl
jande nämnas.
Beträffande kravet på fullgjord tjänstgöring av visst slag och viss omfatt
ning är huvudregeln den, att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av
den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall ha bestritt sin egen
eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Beträffande extra lärare
vid det statliga undervisningsväsendet fordras, att läraren under minst fyra
femtedelar av varje termin, som tages i beräkning, skall ha bestritt sin egen
eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Vad lärare vid folkskolan
angår gäller såsom villkor för uppflyttning, att han under minst fyra femte
delar av den i folkskolestadgan föreskrivna minsta årliga lästid (364/7 veckor),
som belöper på den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning,
eller 6iä dagar, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan lärar
tjänst eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda kommunala under
visningsväsendet eller på förordnande uppehållit befattning i statens tjänst.
Beträffande extra lärare vid folkskolan uppkommer icke fråga om uppflytt
ning i löneklass utan endast om inplacering i löneklass.
Med fullgjord tjänstgöring skall, såsom redan påpekats, likställas vissa
ledigheter. Såsom tjänstetid räknas sålunda semester, ferier under vilka
tjänstemannen uppburit oavkortad lön (folkskolans lärare äga dock icke
medräkna ferietid) samt tjänstledighet för offentliga uppdrag av vissa slag,
för viss militärtjänstgöring, för deltagande i uthildningskurs vid vederbörande
verk, för vissa studier och iakttagelser samt för sjukdom till följd av olycks
fall i tjänsten och några därmed likartade anledningar. För fast anställt man
skap räknas som tjänstetid också sådan ledighet med oavkortad lön, som
'av vederbörande regements-(likställd) chef må beviljas i samband med uppe
håll i utbildningen m. m., ävensom, efter prövning av regementschefen, tid
varunder tjänstledighet åtnjutits i samband med kommendering såsom elev
vid krigsskola (sådan kommendering sker dock numera utan att tjänstledig
het beviljas) eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning eller
för genomgående av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildnings
kurs eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kom
petens till civilanställning. För lärare och liknande befattningshavare gäller
att såsom tjänstetid i förevarande hänseende räknas tid, varunder vederböran
de åtnjuter oavkortad lön under förhinder att tjänstgöia pa grund av att
undervisningen inställts till följd av smittsam sjukdom eller, beträffande folk
skolans lärare, inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig, krigsfara
eller därmed sammanhängande förhållanden. För folkskolans läraie gäller
ytterligare, att såsom tjänstetid skall räknas tid, under vilken läraren obefogat
avstängts från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han seder
mera blivit frikänd, eller av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt för
brott utan att häktningsåtgärd vidtagits. Enligt särskild kungörelse äger kvinn
lig befattningshavare för löneklassuppflyttning taga i beräkning tid. varunder
hon efter ingången av juli månad 1943 åtnjutit tjänstledighet för havandeskap
eller barnsbörd med bibehållande av viss, för sådan tjänstledighet bestämd del
av avlöningen. Statsanställd lärare äger vidare, liksom lärare vid folkskolan,
räkna som tjänstetid den tid, varunder han bestritt lärartjänst eller skolledar
befattning vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Det
samma gäller med avseende på tid, varunder extra ordinarie eller extra
tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjort såsom ledamot i rådhus
rätt. i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst
Kungl. Maj ds proposition nr 281.
101
två lagfarna ledamöter, samt tid, varunder extra ordinarie tjänsteman vid
lots- och fyrstaten med anställning å sådant fyrskepp eller tjänstefartyg, som
är upplagt under viss del av året, till följd av uppläggningen icke tjänstgjort.
Villkoret om en minsta tjänstetid motsvarande fyra femtedelar av den för
uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstår sedan äldre tider, då
perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i regel fem är och den
erforderliga tjänstgöringstiden sålunda utgjorde en mera jämnt avpassad del
— fyra år — av hela perioden. Villkoret bibehölls emellertid även efter över
gång till tidsintervaller av tre respektive ett år för löneförhöjning, varför så
lunda för uppflyttning i löneklass nu erfordras tjänstgöring under minst 876
respektive 292 dagar av den föreskrivna perioden. Detta torde jämväl gäila,
då skottår infaller under perioden.
En särskild fråga är, hur bestämmelserna skola tillämpas, då tjänstemannen
har deltidsarbete, d. v. s. har anställning på halvtid eller åtnjuter nedsättning
av tjänstgöringstiden. Vid halvtidsanställning vinnes uppflyttning efter tre
år under förutsättning att vederbörande under minst fyra femtedelar av denna
tid fullgjort honom i egenskap av halvtidsanställd befattningshavare åliggande
tjänstgöring. Vid nedsättning av tjänstgöringstiden åter torde uppflyttning
vinnas under förutsättning alt vederbörande fullgjort fyra femtedelar av
den för heltidstjänstgörande befattningshavare fastställda arbetstiden. Detta
innebär, att en på halvtid anställd tjänsteman vinner uppflyttning efter tre
år, om han tjänstgjort 876 halva dagar, vilket motsvarar 438 hela dagar. Eu
tjänsteman, vars tjänstgöringstid nedsatts till hälften, vinner åter uppflytt
ning tidigast sedan han tjänstgjort 1 752 halva dagar, det vill säga efter mer
än 4 år 9 månader eller alltså, om kvartalsregeln beaktas, efter 5 år.
Beträffande förutsättningen att uppskov med uppflyttning icke prövas böra
äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring må påpekas, att,
om dylikt uppskov förekommit, må sedermera, om tjänstemannens fortsatta
tjänstgöring anses böra föranleda därtill, förordnas, att han för uppflyttning
till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet
varat.
Uppskovsbestämmelserna äga icke tillämpning på kontraktsanställt man
skap. För uppflyttning från 1 löneklassen på löneplan Ma gäller i stället ett
krav på viss godkänd utbildning.
Om sålunda förut angivna tidsperioder under vissa förhållanden kunna
komma att förlängas och uppflyttning ej alls får ske efter pensionsålderns
uppnående, kan det å andra sidan också förekomma, att den första tids
perioden efter tjänstetillträdet förkortas, en i praktiken långt vanligare
situation än de förra. I de fall då, på sätt i det följande angives, inplace
ringen sker genom sneddning, har tjänsteman i allmänhet rätt att taga i
beräkning den tid, dock högst tre år, varunder han tillhört eller beräknas ha
tillhört den löneklass, som han senast innehade i den lägre tjänsten, för
bestämmande av tidpunkt för uppflyttning i den högre tjänsten. Bestämmel
serna härom ha ansetts böra tolkas så, att uppflyttning skall ske vid ut
gången av den uppflyttningsperiod, som löpte omedelbart före tjänstetill
trädet; av det föregående framgår, att denna period kan ha tagit sin början
tidigare än tre år före tjänstetillträdet. På motsvarande sätt anses bestäm
melserna om lönetursförhållandena vid övergång till annan tjänst i samma
lönegrad böra tillämpas, ehuru de endast tala om bibehållandet av place
ringen i löneklass. En förkortning av den första uppflyttningsperioden kan
102
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
också inträffa där, såsom fallet är inom folkskoleväsendet, inplaceringen
skett enligt tillgodoräkningsregeln.
Från grundregeln om inplacering vid tjänstetillträdet i lönegradens lägsta
löneklass gälla synnerligen betydelsefulla undantag, i vilka i främsta rummet
är fråga om att högre inplacering medgives med hänsyn till tjänstemannens
tidigare anställningsförhållanden. Enligt nuvarande bestämmelser om in
placering i löneklass och de motiv, som ligga till grund för desamma, utgör
emellertid en av huvudprinciperna, att hänsyn endast tages till den anställ
ning och den inkomst som tjänstemannen har omedelbart före det han till
träder tjänsten. En annan huvudprincip är, att tjänstemannen vid tillträdet
av tjänsten icke skall lida minskning i nämnda inkomst. Såsom förutsättning
härför gäller i åtskilliga fall, att den tidigare anställningen innehafts under
längre tid. I de fall, då sneddningsbestämmelserna tillämpas, har det ansetts,
att tjänstemannen icke blott skall vara garanterad mot inkomstminskning
utan också vara berättigad till en måttlig löneförbättring. I övriga fall torde
de nuvarande bestämmelserna i allmänhet avse allenast att, där så anses
påkallat, förhindra löneminskning. Från båda huvudprinciperna innehålla
avlöningsbestämmelsema vissa undantag.
Sneddningsregeln innebär, att tjänsteman vid befordran skall placeras lägst
i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde.
Dessutom äger han, såsom förut nämnts, taga i beräkning den tid, dock högst
tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas ha tillhört
sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflytt-
ning i den högre tjänsten. Beträffande frågan, i vilka fall sneddningsregeln
för närvarande är tillämplig, hänvisas till propositionen 1946: 333, s. 70.
Vid övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal tillämpas
ett slags modifierad sneddningsregel, den s. k. jämförelseregeln. Härutöver
finnas ett antal specialregler för inplacering. Inom folkskoleväsendet och,
för vissa fall, även inom andra områden tillämpas en tillgodoräkningsregel,
innebärande att tjänstemannen placeras och närmast efter tjänstetillträdet
uppflyttas i löneklass pa samma sätt som skulle ha skett, om han redan inne
haft tjänsten under den tid, som »tillgodoräknats» eller »tagits i beräkning».
I detta sammanhang må slutligen nämnas att det i vissa undantagsfall före
kommer, att tjänsteman äger åtnjuta lön enligt högre löneklass än som om
fattas av den innehavda tjänstens lönegrad men i övrigt behandlas enligt de
bestämmelser, som gälla för denna tjänst.
1945 års lönekommittés förslag.
I sitt i propositionen 1946: 333 anmälda första betänkande framlade 1945
års lönekommitté förslag rörande olika för det nya lönesystemets uppbygg
nad grundläggande frågor. Lönekommittén utgick ifrån, att tjänstemans
löneställning liksom hittills skulle regelmässigt bestämmas av den innehavda
tjänstens lönegrad. Därvid förutsattes emellertid, att den som med vikariats-
lön uppehölle en högre tjänst skulle i avlöningshänseende helt behandlas
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
103
som om han innehaft den uppehållna tjänsten. I fråga om löneklassupp-
flyttning förutsattes det vid utformandet av ny löneplan och nya lönegrader
att uppflyttning liksom hittills skulle ske efter i regel tre år. Beträffande in
placering berördes och klarlades i huvudsak sneddningsregelns blivande till-
lämpningsområde, vilket påverkades av konstruktionen av de nya lönegra
derna. Därvid framlades också ett förslag avseende att tjänsteman, som vid
befordringen tillhörde högsta löneklassen inom lönegraden, i löneturshänse-
ende skulle i den nya tjänsten få räkna ej endast, såsom hittills, intill en
lönetursperiod utan intill tre lönetursperioder — intill nio år, om man bortser
från tjänstledigheters inverkan -— varunder han tillhört eller beräknades ha
tillhört slutlöneklassen. Vidare upptogs till behandling frågan om inplacering
vid övergång från kollektivavtalsanställning in. m., och därvid föreslogs, för
utom att på visst sätt jämkat innehåll hos jämförelseregeln, att vid sidan av
denna skulle sättas en ny regel, kallad garantiregeln. Slutligen förutsattes det,
att inom folkskoleväsendet alltjämt en tillgodoräkningsregel skulle tillämpas
i stället för sneddningsregeln. Nu nämnda förslag ha i princip vunnit stats
makternas godkännande.
I sina nu avlämnade betänkanden har iönekommittén upptagit hithörande
spörsmål till närmare behandling. Innan redogörelse för förslagen lämnas,
må erinras om att de lönegrader, vid vilka lön avses skola utgå enligt någon
av löneplanerna nr 3—5, skola omfatta flera löneklasser. Den regelmässiga
tidsperioden för löneklassuppflyttning avses skola inom de lönegrader, som
omfatta löneklasser å löneplan nr 3 eller 4 (löneplanerna för provinsialläkare
respektive distriktsveterinärer), utgöra tre år men inom lönegraderna med lön
enligt löneplan nr 5 (löneplanen för blandavlönat manskap vid försvaret) ut
göra ett år. Vidare må här nämnas, att lönekommitténs förslag innebär åt
skilliga ändringar i nu gällande bestämmelser samt att kommittén särskilt
med hänsyn till den oprövade systemomläggning, som innefattas i de avsedda
ändringarna i fråga om det nuvarande kravet på fullgjord tjänstgöring, för
utsätter att bestämmelserna om löneklassuppflyttning skola, efter förhand
lingar med personalens representanter, kunna ändras under lönereglerings-
perioden, om och i den mån erfarenheten visar att behov härav föreligger.
Dessa bestämmelser borde alltså hänföras till de föreskrifter, i vilka tjänste
männen skulle vara skyldiga alt underkasta sig ändringar. Det nära sam
bandet mellan uppflyttningsbestämmelserna och inplaceringsbestämmelserna
nödvändiggjorde att ändringsmöjligheterna utsträcktes att avse även sist
nämnda bestämmelser. 1
1. Den lönegrad, som är best ä m m ande för t j ä n s tema n s
lönest äl In i n g.
Enligt lönekommitténs förslag skall på samma sätt som hittills den, som
innehar en i viss lönegrad placerad tjänst, i vissa undantagsfall i avlönings-
liänseende behandlas som om han innehade eu annan tjänst eller som om
tjänsten tillhörde en annan lönegrad. Härom må nämnas följande.
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Enligt lönekommitténs förslag skall gälla,
a) att om ordinarie lärare vid folkskolan i enlighet med i folkskolans avlö-
ningsreglemente meddelad föreskrift förflyttas till lägre tjänst eller annan
ordinarie tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till lägre tjänst, han
skall i avlöningshänseende behandlas som om han fortfarande innehaft tjänst
i samma lönegrad som tidigare,
b) att den som erhållit vikariatslöneförordnande i avlöningshänseende skall
behandlas som om han under förordnandetiden innehaft tjänst i samma
lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra, samt
c) att, om folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid nedflyttas
till lägre lönegrad, ordinarie lärare som då innehar tjänsten och som tillhört
högre lönegrad minst fem år skall, under förutsättning av Kungl. Maj:ts med
givande därtill, i avlöningshänseende så behandlas som om han fortfarande
innehaft tjänst i den högre lönegraden.
Lönekommittén har erinrat om att gällande avlöningsbestämmelser inne
hålla liknande föreskrifter för sådana andra fall än det under c) angivna, där
ordinarie tjänst nedflyttas till lägre lönegrad, men ansett behov av sådana
föreskrifter ej föreligga. I den mån en tjänst nedflyttades till lägre lönegrad
och innehavaren av tjänsten icke överfördes på övergångsstat, syntes näm
ligen tjänstemannens placering å den lägre tjänsten grunda sig på de all
männa förflyttningsbestämmelserna, och följaktligen bleve löneförhållandena
att bedöma enligt de regler, som gällde för förflyttning till lägre tjänst.
Det må framhållas att de sålunda föreslagna bestämmelserna innebära, att
tjänstemannen även skall uppflyttas i löneklass och vid övergång till annan
tjänst inplaceras i löneklass så som om han innehaft tjänst i den ifrågavarande
lönegraden.
2. U p pflyttning i löneklass och l ö n e r u m.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen för nuvarande bestämmelser
om löneklassuppflyttning framgår, att enligt dem sådan uppflyttning ej all
tid sker efter utlöpandet av den normala uppflyttningsperioden. Å ena sidan
kan det inträffa, att perioden förlänges eller att uppflyttning ej alls får ske.
Å andra sidan kan perioden förkortas. Förlängning kan ske på grund av att
tjänstgöring ej fullgjorts i föreskriven omfattning eller därför att uppskov
beslutats med uppflyttningen eller, vad angår vissa tjänstemän, att vederbö
rande icke förskaffat sig tillräcklig utbildning. Uppflyttning sker ej alls efter
pensionsåldern. Förkortning av uppflyttningsperioden förekommer såsom
komplement till inplacering i löneklass och avser endast den första uppflytt
ningen efter tjänstetillträdet. Redogörelse må lämnas för lönekommitténs
förslag i vart och ett av de nu angivna hänseendena.
Krav på viss fullgjord tjänstgöring såsom förutsätt
ning för löneklassuppflyttning. Beträffande frågan vilka slag
av tjänstledigheter m. m., som skola kunna inverka på uppflytt-
ningsrätten, innebär lönekommitténs förslag följande.
Följande förhållanden kunna medföra försening av löneklassuppflytt-
ningen:
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
105
1. Tjänstledigheter med C-avdrag, såvitt fråga ej är om tjänstledighet för
offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Med erinran om att enligt gäl
lande bestämmelser såsom tjänstetid för uppflyttning räknas tid, varunder
tjänsteman på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst, har löne-
kommittén anfört, att då tjänsteman vid vikariatsförordnande å annan sta
tens tjänst icke borde betraktas såsom tjänstledig med skyldighet att vid
kännas C-avdrag å egen tjänst, Hd för sådant vikariatsförordnande icke kom-
me att inverka på uppflyttningsrätten.
2. Tjänstledigheter med A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anord
nad läkarundersökning eller svag hälsas vårdande.
3. Avstängning från tjänstgöring, häktning för brott, undergående av an
nat frihetstraff än arrest samt kvarhållande av polismyndighet på grund av
misstanke om brott. Rätten till uppflyttning skall likväl icke röna inverkan
av att tjänstemannen obefogat varit avstängd från tjänstgöring eller hållits
häktad för brott, för vilket han sedermera blivit frikänd, eller av polismyn
dighet kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest antingen häktningsåtgärd
ej vidtagits eller, om så skett, tjänstemannen blivit frikänd. Lönekommittén
framhåller att tid, varunder lärare och liknande befattningshavare hindras
att tjänstgöra på grund av att undervisningen inställts till följd av smittsam
sjukdom eller inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig, krigsfara
eller därmed sammanhängande förhållanden, icke utgör avstängningstid och
alltså ej bör inverka på uppflyttningsrätten.
4. Fall. då tjänsteman avhållit sig från tjänstgöring utan att ha erhållit
ledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.
5. För folkskolans lärare tages ferietiden icke i beräkning såsom tjänste
tid.
Lönekommittén har anmärkt, att under 1) torde komma att ingå tid, då
statlig lärare på grund av förordnande vid det statsunderstödda kommunala
undervisningsväsendet bestridde annan lärartjänst eller skolledarbefattning,
liksom då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjorde såsom ledamot
i rådhusrätt. För dessa och liknande fall borde emellertid särskilda bestäm
melser meddelas med stöd av vissa föreskrifter, som lönekommittén förordat
vid framläggandet av sina förslag i fråga om inplacering i löneklass.
De avsedda förhållandena skola ha förekommit i en viss minsta omfatt
ning för att kunna föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning. Enligt
de nuvarande bestämmelserna i ämnet äro de olika förhållanden, som över
huvud taget kunna medföra sådant dröjsmål, härvidlag inbördes jämställda;
antalet ledighetsdagar m. m. sammanräknas, och i den mån det sammanräk
nade dagantalet överskjuter ett visst tal medför det dröjsmål med uppflytt
ning. Lönekommittén har ansett att man vid bestämmandet av antalet av de
dagar, under vilka tjänstledighet m. m. kan åtnjutas utan att detta medför
försenad uppflyttning, bör skilja mellan olika ledighetsanledningar in. m.
Lönekommittén anser att den Iedighetstid m. in., som enligt nu gällande be
stämmelser kan förekomma utan att medföra försenad uppflyttning, å ena
sidan är för lång, när fråga är om ledighet för rent privata ändamål, men å
andra sidan för kort, när fråga är om ledighet för sjukdom, svag hälsas var
dande eller tvångsvis anordnad läkarundersökning; beträffande sjukledighe
ter m. in. anser lönekommittén alt nuvarande bestämmelser kunna föranleda
till att tjänstemannen blir lidande på ett sätl, som icke överensstämmer med
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
billighet. Förslaget om begränsning i fråga om lodighetstiden för rent privata
ändamål avser icke ledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag för full
görande av uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att till
varataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbild
ning. Som ett resultat av förhandlingarna med tjänstemännens huvudorga
nisationer föreslås, att sådan ledighet i detta sammanhang sammanföres med
tid för sjukledighet. De från nu angivna utgångspunkter utformade försla
gen innebära för olika tjänstemannagrupper i stort sett följande, om tills
vidare bortses från frågan om deltidsarbetets inverkan på löneklassuppflytt-
ning.
a. För tjänstemän i allmänhet skall vid treårsperiodens utgång undersö
kas, om och i vad mån med löneklassuppflyttningen skall anstå på grund av
den omfattning, i vilken ledigheter m. in. förekommit. Därvid tagas det un
der 2) avsedda antalet dagar och det under 1) avsedda antal dagar, varunder
ledighet åtnjutits för fullgörande av uppdrag inom nyss berörd personal
sammanslutning, icke i betraktande i vidare mån än dagantalen tillhopa
överstiga 600 dagar. Med denna begränsning sammanräknas antalet under
1)—4) avsedda dagar. Inverkan sker på löneklassuppflyttningen så snart
sistnämnda dagantal överstiger 120. Erinras må, att den tid, under vilken
ledighet m. m. nu kan åtnjutas utan att medföra försening med löneklass
uppflyttningen, utgör 219 dagar.
b. Beträffande folkskolans lärare har lönekommittén erinrat om att dessa
icke äga taga i beräkning ferietid såsom tid för tjänstgöring och att det an
tal dagar, varunder tjänstgöring av dem skall fullgöras för erhållande av
löneklassuppflyttning, av denna anledning bestämts till 615, under det att
motsvarande dagantal för tjänstemän i allmänhet utgör 876. Lönekommittén
har utgått från att den nu tillämpade anordningen med hänsynstagande en
dast till förhållandena under lästerminerna bör bibehållas och att därför de
dagantal, som för statstjänstemännen föreslagits till 600 och 120, borde redu
ceras för folkskolans lärare. Toges hänsyn till förhållandet mellan 876 och
615, skulle dagantalen 600 och 120 för folkskolans lärare ersättas med 421
och 84. Emellertid borde bestämmelserna om löneklassuppflyttning av folk
skolans lärare givas en utformning, vilken mera överensstämde med det till-
godoräkningssystem, som tillämpades för lärarnas löneklassplacering. Ordi
narie och extra ordinarie lärare — extra lärare borde alltjämt icke erhålla
ändrad löneklassplacering under pågående anställning — borde således äga
för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna den tid, varunder de innehade
tjänsten, dock med undantag för dels tid, under vilken ferier åtnjötes, dels
ock tid, under vilken ledighet av sådant slag åtnjutits eller sådan avstäng-
ningsåtgärd eller dylikt varit gällande, scm är av beskaffenhet att för stats-
tjänstemännens del kunna medföra försening av löneklassuppflyttningen.
Den tid, som sålunda skulle få tillgodoräknas, borde sammanräknas till vissa
tidsperioder, och läraren borde för varje hel tidsperiod uppflyttas en löne
klass intill dess högsta löneklassen uppnåtts. Varje sådan tidsperiod borde,
räknat från sin början, omfatta tiden till utgången av det kalenderkvartal,
under vilket minst tre år förflutit och läraren kunde tillgodoräkna minst 680
dagar. I enlighet med förslaget att sjukledigheter m. m. intill en viss gräns
icke skulle kunna inverka försenande på löneklassuppflyttning borde emel
lertid föreskrivas, att nämnda dagantal av 680 skulle minskas med det an
tal dagar, varunder läraren från tidsperiodens början åtnjutit dylika ledighe
ter, dock med högst 420 dagar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281-
107
c. Vad angår extra lärare vid det statliga och högre kommunala undervis
ningsväsendet har lönekommittén anselt önskvärt, att i princip samma krav
på fullgjord tjänstgöring bör gälla som för statstjänstemän i allmänhet, men
framhållit, att vissa avvikelser ändock måste göras med hänsyn till att dessa
extra lärare icke äro anställda under den del av året, då andra lärare åtnjuta
ferier. Å ena sidan borde för extra lärarna meddelas en särskild föreskrift av
innebörd att, om lärares anställning under ett kalenderhalvår avsågc hela ter
minen, de delar av halvåret som låge utanför terminen skulle behandlas som
om läraren därunder innehaft anställning såsom extra lärare och ej åtnjutit
sådan tjänstledighet, som kunde föranleda försenad löneklassuppflyttning. Å
andra sidan måste beaktas, att innebörden härav bleve att, i motsats till vad
som gällde för andra lärare, tjänstledigheter under den tid, som motsvarade
ferietiden, aldrig kunde förekomma och alltså ej heller kunde påverka den
extra lärarens uppflyttningsrätt. På grund härav måste det anses påkallat att.
i anslutning till vad som förordats beträffande folkskolans lärare, minska de
dagantal av 600 respektive 120, som eljest skulle tillämpas för statstjänste-
männen till 420 respektive 90 dagar. Med dessa jämkningar syntes de vanliga
bestämmelserna i fråga om inplacering och uppflyttning i löneklass kunna
tillämpas på extra lärare. Detta innebär att, i motsats till vad nu är fallet,
uppflyttning skulle kunna förekomma vid kvartalsskifte, som infaller un
der termin. Vidare har förslaget den innebörden, att varje termin i fråga
om på uppflyttningsrätten inverkande tjänstledigheter icke längre skulle
behandlas som en enhet för sig utan att liksom för andra tjänstemän uppflytt
ningsrätten blir beroende av förhållandena under en längre tidsperiod.
d. I överensstämmelse med vad nu gäller och av 1946 års manskapslöneut-
redning föreslagits har lönekommittén utgått från att blandavlönal manskap
i normala fall skall uppflyttas i löneklass efter ett år. Lönekommittén har
föreslagit, att kravet på fullgjord tjänstgöring utformas på samma sätt för
denna personal som för tjänstemän i allmänhet men att dagantalen av 600
och 120 för nu ifrågavarande personal skola minskas till 200 och 40. Liksom
hittills borde uppflyttning för blandavlönat manskap ske kalendermånadsvis.
Av den för gällande bestämmelser lämnade redogörelsen framgår, att enligt
dem olika regler gälla i fråga om uppflyttningsrätten vid deltidsanställ
ning och vid nedsättning av tjänstgöringstiden. Vid anmälan
i det föregående av 1944 års deltidstjänstutrednings betänkande angående del
tidsarbete i allmän tjänst har omnämnts, hurusom nämnda utredning funnit
det otillfredsställande, att dessa fall behandlas olika i fråga om uppflyttnings
rätten, och av denna anledning — med utgångspunkt från innehållet i nuva
rande bestämmelser rörande uppflyttning i löneklass — föreslagit att ett sär
skilt institut deltjänstgöring skulle inrättas, vilket skulle omfatta vissa fall av
längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden och i fråga om löneklassuppflytt
ning likställas med deltidsanställning. Sådan likställighet skulle gälla även i
fråga om löneklassplaceringen vid övergång till mera omfattande tjänstgöring,
så att det i båda fallen skulle ankomma på vederbörande myndighet alt be
sluta om den löneklass, till vilken tjänstemannen med hänsyn till den tidigare
tjänstgöringens omfattning och varaktighet borde hänföras. I det föregående
har vidare omnämnts, att olika remissmyndigheter ifrågasatt lämpligheten av
att införa ett särskilt deltjänstgöringsinstitut. Allmänna lönenämnden förorda
de i sitt yttrande, alt den avsedda jämställdheten i stället skulle uppnås genom
108
Kungi. Maj:ts proposition nr 281-
att de bestämmelser, som nu gälla vid nedsättning av tjänstgöringstiden, erhölle
tillämpning även vid deltidsanställning, ett förslag vars genomförande skulle
medföra, att löneklassuppflyttning av halvtidstjänstgörande tjänsteman skulle
kunna vinnas först efter fem år. Lönenämnden har framhållit, att i annat fall
ett under alla förhållanden rättvist resultat vid ändrad tjänstgöringstid knap
past skulle kunna uppnås med mindre vederbörandes löneklassplacering vid
övergång till tjänstgöring av större omfattning än tidigare omräknades efter
de grunder, som nu gälla för löneklassplacering av befattningshavare med
nedsatt tjänstgöringstid. En sådan omräkning skulle emellertid kunna få till
följd att vederbörande nedflyttades till lägre löneklass. Lönenämnden har
vidare framhållit att, om sådan nedflyttning icke skulle ske, detta skulle kunna
föranleda berättigade invändningar från den, som fullgjort heltidstjänstgöring
utan avbrott och som således måst tjänstgöra under eu sammanlagt längre
arbetstid för samma löneklassuppflyttning. Särskilt orättvist måste enligt löne
nämnden ett dylikt resultat framstå för den, som varit helt tjänstledig för
sjukdom eller svag hälsas vårdande under så lång tid, att hans löneklassupp
flyttning fördröjts, men för vilken ledigheten sammanlagt dock icke omfattat
större antal dagar än som motsvarar den avkortning av tjänstgöringstiden
som kommit den deltidsanställde eller deltjänstgörande till del.
Ifrågavarande spörsmål har upptagits till behandling av lönekommittén. I
likhet med deltidstjänstutredningen anser lönekommittén icke tillfredsställan
de att deltidsanställning och nedsättning av tjänstgöringstiden behandlas olika
i fråga om uppflyttningsrätten; deltidsanställning kunde icke förekomma för
ordinarie tjänstemän, och säkerligen kunde med hänsyn härtill samma för
hållande, som föranledde deltidsanställning för en icke-ordinarie tjänsteman,
vara anledning till att tjänstgöringstiden nedsattes för en ordinarie tjänsteman.
Kommittén framhåller, att skäl i och för sig kunna anföras såväl för deltids
tjänstutredningens som lönenämndens förslag. Härom och rörande vägningen
mot varandra av skäl, som tala för en lösning i den ena eller andra rikt
ningen, må hänvisas till kommitténs betänkande (s. 74—76), vari bland annat
framhålles, att syftet med de genom löneklassuppflyttningarna vunna löne
förhöjningarna är dubbelt: å ena sidan ett familjesocialt syfte att, om också
mycket grovt, anpassa inkomsten efter de ökade utgifter, som följa av fa
miljens tillväxt och därav härflytande större behov, och å andra sidan syftet
att vara stimulansfaktor och att bereda gottgörelse för en genom det tidigare
arbetet förvärvad större skicklighet. Med understrykande bland annat av de
arbetsmarknads-, befolkningspolitiska och familjesociala synpunkterna har
lönekommittén i princip förordat, att den icke heltidstjänstgörande befatt
ningshavaren erhåller rätt att uppflyttas till högre löneklass enligt samma
regler, som gälla för heltidstjänstgörande befattningshavare, men tillika an
fört, att eu större nedsättning än till halvtid vore olämplig ur arbetssynpunkt
och ej heller vore motiverad ur de av kommittén angivna allmänna synpunk
terna samt att bestämmelserna i ämnet därför borde utformas så, att de icke
uppmuntrade till mindre tjänstgöringstid än halvtid. Deltidstjänstutredningen
hade själv avsett att deltidsanställning skulle avse minst halvtid. Vad åter
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
anginge nedsättning av tjänstgöringstiden (partiell tjänstledighet), borde från
den sammanräkning av tjänstledighetsdagar m. m., som skulle ske för bedö
mande av frågan om eventuellt dröjsmål med löneklassuppflyttning, undan
tagas dagar, varunder heltidsanställd tjänsteman åtnjutit tjänstledighet under
allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden, men å andra sidan
tid, då tjänstgöringen nedsatts under halvtid, i förevarande hänseende behand
las som om tjänstledighet åtnjutits för hel dag.
Med avseende å fall, där deltidsarbete förekommer i den formen, att tjänst
göring fullgöres allenast å vissa dagar, medan andra dagar äro tjänstefria, har
kommittén anfört i huvudsak följande.
Föreligger i sådant fall deltidsanställning, synes tjänstemannen icke vara
att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria dagarna i vidare mån än
dessa ingå i tid, under vilken tjänstemannen av särskild anledning åtnjuter
tjänstledighet. I andra fall än de sist avsedda skulle tydligen de tjänstefria
dagarna icke inverka på uppflyttningsrätten. Da lönekommitten förutsätter,
att deltidsanställning icke skall kunna förekomma annat än då tjänstgö
ringen minst motsvarar hälften av heltidstjänstgöring, erfordras beträffande
sådan anställning icke några särskilda föreskrifter för de fall, som har asyftas.
Om,åter nedsättning av tjänstgöringstiden sker i den formen, att tjänstgö
ringsskyldighet föreligger endast under vissa dagar, är tjänstemannen tjänst
ledig under de tjänstefria dagarna. Dessa dagar skulle alltså kunna inverka
på uppflyttningsrätten. Emellertid anser lönekommitten, att nedsättning av
tjänstgöringstiden bör i förevarande avseende ha samma verkningar som
deltidsanställning, om nedsättningen icke är av allenast tillfällig natur. Ned
sättning av tjänstgöringstiden skall i förevarande hänseende jämställas med
deltidsanställning, om nedsättningen enligt beslut av vederbörande myndig
het skall avse hel kalendermånad och avser högst hälften av heltidstjanst-
"öring. Det måste emellertid också beaktas, att de tjänstefria dagarna icke
kunna vid nedsättning av tjänstgöringstiden ingå i tid for annan tjänstledig
het. eftersom ju tjänstledighet åtnjutes under dessa dagar. Det synes darior
nödvändigt att meddela en undantagsregel för de fall, då tjänstefria dagar
omedelbart föregåtts av tjänstlediga tjänstgöringsdagar vilka kunna paverka
uppflyttningsrätten. I den man så är fallet böra även de tjänstefria dagarna
kunna påverka nämnda rätt. Här avses endast dagar, som aro tjänstefria pa
grund av nedsättningen av arbetstiden, men däremot icke dagar som aro ar-
betsfria på grund av ojämn fördelning av arbetstiden; sistnämnda dagar aro
givetvis att likställa med tjänstgöringsdagar och bora darfor behandlas etter
samma regler som gälla för tjänstgöringsdagarna.
Lönekommittén har icke ansett påkallat att meddela nagra särskilda
regler vid övergång till tjänstgöring i ändrad omfattning. I anledning av vissa
av allmänna lönenämnden gjorda uttalanden om att det icke syntes uteslutet,
att de förmåner som enligt deltidstjänstutredningens förslag skulle erbjudas
de deltjänstgörande kunde leda till att personer, som eljest skulle kvarstått
med heltidstjänstgöring övcrginge till deltjänst och att således tillgången på ar
betskraft skulle minskas — en utveckling som lönenämnden emellertid sjalv
ansett mindre trolig — har lönekommittén antört, att det vore vanskligt att
förutspå utvecklingen på ifrågavarande område och att, om den ginge i den
angivna riktningen, frågan givetvis konune i ett annat läge och borde upp
lagas på nytt från den förändrade utgångspunkten.
no
Uppskov med löneklassuppf lyttning m. m. Nu gällande
bestämmelser angående uppskov med löneklassuppflyttning skola enligt löne-
kommitténs förslag bibehållas i stort sett oförändrade. Under erinran om vissa
av kommunikationsverkens lönekommitté gjorda uttalanden föreslår dock
kommittén, att den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken särskilt beslut
kan meddelas om att uppskovstiden skall få tillgodoräknas vid senare upp
flyttning, skall utgå och ersättas med en föreskrift om att sådan tillgodo
räkning skall ske, såvida ej tjänstgöringen efter uppskovstidens utgång anses
böra föranleda till annat.
Enligt manskapsavlöningsreglementet skall beträffande beställningsliavare
tillhörande lönegraden Ma 1 såsom villkor för uppflyttning till 2 löneklassen
bland annat gälla, att beställningshavaren genomgått godkänd volontärsoldat-
utbildning (motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser finnes böra i förevarande hänseende
därmed jämställas. Någon föreskrift motsvarande den för övriga beställnings-
havare gällande om uppskov med löneklassuppflyttning på grund av mindre
väl vitsordad tjänstgöring finnes däremot icke för blandavlönat manskap.
Under framhållande av att den, som visar sig olämplig, under löpande kon
traktsperiod kan skiljas från anställningen och att sjukdom kan ha föranlett
att beställningshavaren icke erhållit godkänd utbildning har lönekommittén
föreslagit, att den hittillsvarande bestämmelsen om anstånd med löneklass
uppflyttning skall ersättas med motsvarande regler om uppskov som gälla
för annan personal.
Hinder för vidare löneklassuppflyttning. Ett av villkoren
för rätt till löneklassuppflyttning är beträffande ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, att pensionsåldern icke uppnåtts. Då avlöningsförhöjningarna
numera icke längre inverka pa pensionens storlek, har lönekommittén icke
ansett att nämnda villkor bör bibehållas.
Förkortning av den normala u p p f 1 y 11 n i n g s p er i o d en.
Uppflyttning i lönerum. Såsom förut nämnts förekomma såsom
ett komplement till inplaceringsbestämmelserna stadganden, vilka medföra
att löneklassuppflyttning kan ske innan en normal uppflyttningsperiod för
flutit från tjänstetillträdet. Ett sadan förhallande kan främst inträffa, då in
placeringen sker med hänsyn till en tidigare innehavd lönegradsplacerad
tjänst. Stadgandena äro icke klart formulerade — detta har i det föregående
berörts — men de anses innebära, att uppflyttning från den löneklass, vari
tjänstemannen placerats vid tjänstetillträdet, skall ske vid den närmast efter
tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid själva tjänstetillträdet infal
lande tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle ha
vunnit uppflyttning. Lönekommittén har föreslagit bestämmelser av denna
innebörd. Sasom av det följande framgar, skall enligt lönekommitténs förslag
hänsyn kunna tagas till tidigare innehavd tjänst, även om denna icke från-
trätts i samband med den nya tjänstens tillträdande utan ett avbrott före
ligger mellan de ifragavarande bada anställningarna; under denna avbrotts-
tid kan tjänstemannen ha innehaft en annan tjänst eller ha lämnat statens
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281-
111
tjänst. För sådana fall föreslår lönekommittén, att såväl inplacering som upp-
flyttning skall ske så som om den tidigare tjänsten innehafts även under av-
brottstiden men tjänstemannen därunder åtnjutit tjänstledighet för rent pri
vata ändamål; i den mån han under avbrottstiden innehaft högre tjänst än
den nytillträdda eller innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 2, skall
dock tiden för innehavet av dylik tjänst helt behandlas som om den tidigare
tjänsten i stället därunder innehafts.
I det föregående har erinrats om att tjänsteman, som vid befordringen till
hörde högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, enligt lönekommitténs
tidigare framlagda, av statsmakterna antagna förslag skulle i löneturshänse-
ende i den nya tjänsten få vid sneddning räkna sig till godo ej endast, såsom
hittills, intill en lönetursperiod utan intill tre iönetursperioder. Summariskt
skulle detta kunna uttryckas så, att tjänstemannen, om han tillhört slut-
löneklassen, efter inplacering enligt den nuvarande sneddningsregeln skulle
för omedelbar eller framtida löneklassuppflyttning äga räkna sig till godo,
utöver eljest medgivna tre år, ytterligare intill sex år, varunder han tillhört
eller beräknades ha tillhört slutlöneklassen. Sistnämnda regel skulle emel
lertid innebära bortseende från inverkan av tjänstledigheter m. in. varjämte
regeln skulle vidlådas av den egendomligheten, att tjänstemannen vid tillträ
det »placerades» i en viss löneklass men omedelbart skulle »uppflyttas» ett
antal löneklasser. Lönekommittén har i stället utformat sitt förslag på följan
de sätt. Slutlöneklassen inom vederbörande lönegrad skall omfatta fyra »löne-
rum». Sedan tjänsteman uppnått högsta löneklassen, skall han uppflyttas
till andra, tredje och fjärde lönerummen inom löneklassen enligt samma
grunder, som gälla för löneklassuppflyttning. Övergår han till annan tjänst,
är det klarlagt vilken ställning inom slutlöneklassen han intager, och han
kan därigenom direkt inplaceras i den löneklass, som skall bliva tillämplig å
honom. Om han icke var placerad i slutlöneklassens fjärde lönerum, skall
han efter inplaceringen uppflyttas från den löneklass eller det lönerum,
vari han vid tjänstetillträdet placerats, vid den närmast efter tjänstetillträdet
eller, i förekommande fall, vid tjänstetillträdet infallande tidpunkt, då han
vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle ha vunnit uppflyttning
till högre lönerum. Lönerumskonstruktionen har emellertid i lönekommitténs
förslag kommit till användning endast i fråga om tjänster från vilka över
gång till annan tjänst beräknas ske under sådana förhållanden, att snedd
ningsregeln kan bli tillämplig vid inplaceringen. Det har icke ansetts behöv
ligt att tillämpa densamma inom korpralsgraden eller den av 1946 års man-
skapslöneutredning avsedda lönegraden för blandavlönade furirer. Ej
heller har det ansetts påkallat att införa lönerumskonstruktionen för folk
skolans lärare. Lönekommittén har härom anfört, att den inom folkskolan
tillämpade tillgodoräkningsregeln fyller samma funktion som vid snedd-
ningsregelns tillämpning tillkommer lönerumsuppflyttningen. För de fall, då
lärare inom folkskoleväsendet erhåller tjänst inom statsförvaltningen, skulle
en uppflyttning i lönerum inom den tidigare lönegradens högsta löneklass
kunna vara av betydelse, men lönekommittén har förutsatt att dessa fall skola
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
regleras med stöd av den prövningsbefogenhet, som avses skola tillkomma
Kungl. Maj:t.
I de fall, då vid övergång från kollektivavtalsanställning eller liknande
anställning garantiregeln tillämpas, skall enligt det av lönekommittén i dess
första betänkande framlagda förslaget viss tid få tagas i beräkning för in
placering och uppflyttning i löneklass. Enligt vad lönekommittén nu föreslår
skall detsamma gäHa vid övergång från löneplan nr 5 till löneplan nr 1.
Den lid, som härvid är av betydelse för inplacering, utgör alltid 3 år eller en
multipel av 3 år. I dessa fall förkortas den normala uppflyttningsperioden
med lika många dagar som de, med vilka den tidigare anställningstiden över
skjuter ifrågavarande jämna 3-årsperiod. Förkortning av den normala upp
flyttningsperioden skall kunna förekomma även i andra fall, exempelvis i
dem där anställning såsom menig vid försvaret tillträtts senare än vid anställ
ningsårets början och vederbörande ändock kan tillgodogöra sig den pågå
ende utbildningen.
3. Inplacering i löneklass och l ö n e r u m.
Allmänna synpunkter. Lönekommittén anser att den omstän
digheten, att hänsyn vid inplacering i löneklass endast tages till förhållandena
omedelbart före den nya tjänstens tillträdande, kan leda till mindre tillfreds
ställande resultat. Så kan vara fallet icke blott då tjänstemannen tidigare
innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken
avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men anställ
ningen avbrutits någon tid före tillträdet av den nya tjänsten, utan också,
då tjänstemannen tidigare innehaft högre tjänst eller anställning med högre
inkomst än den, från vilken övergången sker. Lönekommittén föreslår, att i
princip varje anställning av nyss angivet slag får läggas till grund för inplace
ringen i den nya tjänsten. Hänsyn bör dock som regel ej få tagas till sådan
anställning, efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förekommit. Det
administrativa merarbetet genom en dylik omläggning synes ej bliva alltför
stort, då man kan utgå från, att den normala befordringsgången liksom hit
tills blir en successiv övergång till allt högre tjänster. I dessa fall blir endast
den senaste anställningen av betydelse. Måhända kan mot den förordade nya
principen riktas den invändningen, att tjänstemännen skulle bliva mera be
nägna att lämna statstjänsten, då de icke riskera att vid återanställning i
samma tjänst erhålla försämrad löneställning. Lönekommittén tillmäter icke
denna invändning någon större betydelse, desto mindre som någon garanti
för förnyad statsanställning icke finnes. Inom folkskoleväsendet gäller för
närvarande i stället, att hänsyn som regel icke tages till anställning inne
havd före en sammanhängande treårsperiod, varunder läraren icke vid
något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet. Lönekom-
mitten föreslår, att denna regel bibehålies.
Lönekommittén anser vidare, att principen att tjänsteman vid övergång
till ny tjänst ej skall lida inkomstminskning såsom minimiregel i vissa fall
givits alltför vidsträckt tillämpning, samt anför härom i huvudsak följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
113
Kommittén syftar framför allt på de fall, då en tjänsteman efter egen an
sökning eller därom uttryckt önskan övergår till tjänst inom lägre lönegrad.
Den nuvarande regeln, att tjänstemannen i sådant fall äger bibehålla den
placering i löneklass, som han innehade före tillträdandet av den nya tjäns
ten, har enligt vad som framgår av uttalanden från olika myndigheter, visat
sig leda till olämpliga resultat. Enligt lönekommitléns mening bör i stället
gälla, att tjänstemannen skall inplaceras i den löneklass, till vilken han i
den nya tjänsten varit berättigad, om han innehaft den nya tjänsten under
den tid han innehaft den högre tjänsten eller, om han tidigare innehaft flera
högre tjänster, den sammanlagda tid som han innehaft dessa tjänster. Vid
tvångsförflyttning av ordinarie tjänsteman böra nuvarande regler gälla. Nu
gällande avlöningsbestämmelser innehålla emellertid föreskrifter även om bi
behållande av löneklassplacering för extra ordinarie tjänsteman, som utan
något sitt förvållande förflyttas till extra ordinarie tjänst inom lägre lönegrad
eller nödgas återgå till innehavande lägre ordinarie befattning. Dessa före
skrifter synas stå i mindre god överensstämmelse med den inställning till
den extra ordinarie anställningens karaktär, som lönekommittén intagit i sitt
första betänkande. Det kan i och för sig icke anses rimligt, att innehavare
av en extra ordinarie tjänst vilken, i avvaktan på närmare erfarenheter rö
rande behovet av densamma och arten och omfattningen av de med den
samma förenade göromålen, hänförts till viss lönegrad men som kanske efter
allenast ett eller ett par år ansetts kunna omvärderas och nedflyttas till lägre
lönegrad, skall vara tillförsäkrad ovillkorlig rätt till samma lönetursberäk-
ning som tillkommit honom i den högre tjänsten. Däremot synes det skäligt,
att han inplaceras i löneklass enligt den allmänna regel, som nyss förordats
vid övergång från högre till lägre tjänst. Emellertid kunna fall förekomma, då
hänsyn skäligen bör tagas till löneställningen i den tidigare innehavda högre
tjänsten. Lönekommittén syftar då särskilt på sådana fall, då förflyttningen
till tjänsten i den lägre lönegraden är föranledd av tjänstemannens på grund
av sjuklighet nedsatta arbetsförmåga eller av organisatoriska förändringar
och tjänstemannen under längre tid varit anställd i statens tjänst. Har den
nedsatta arbetsförmågan uppkommit på grund av tjänstgöringen i den högre
tjänsten — vare sig till följd av olycksfall i denna tjänst eller av annan an
ledning — anser lönekommittén att särskilt starka skäl tala mot att löne
ställningen försämras vid förflyttningen; liksom hittills bör dock icke kunna
ifrågakomma inplacering i högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten
fastställda.
Också i andra fall, exempelvis där tjänsteman tidigare innehaft arvodes-
anställning, kan det vara skäligt att tillämpa den allmänna regel, som ovan
angivits. Beslut härom bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj ds bemyndigande, på vederbörande myndighet. Det synes knappast på
kallat att för regelns tillämpning ovillkorligen fordra, att arvodesanställ-
ningen innehafts under längre tid.
Å andra sidan anser lönekommittén, att principen om garanti i vissa fall
mot inkomstminskning även såsom maximiregel givits alltför vidsträckt till-
lämpning:
Lönekommittén har i sitt första betänkande förordat eu viss ändring av
de nuvarande sneddningsbestämmelserna. Ändringen innebär, att den nu
varande maximitiden av tre år, som får tagas i beräkning vid inplacering i
löneklass efter befordran, skall utsträckas till nio år för de fall, då tjänste
mannen före befordringen tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass. Härige
nom tages uppenbarligen hänsyn icke blott till den inkomst, som tjänsteman-
Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 sttml. Nr 2X1.
H
114
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
nen uppbar i den lägre tjänsten, utan löneökningen göres dessutom beroende
av hans anställningstid. Lönekommittén får vidare erinra om, att kommittén
i sitt första betänkande jämväl framlagt förslag om vissa jämkningar i samt
kompletteringar till de nuvarande bestämmelserna om löneklassplacering vid
övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning
såsom tjänsteman. I första hand skall löneklassplaceringen även enligt löne-
kommitténs förslag vara beroende av en jämförelse mellan löneförmånerna
i den förutvarande och den nya anställningen. Denna regel skall emellertid
kompletteras med en bestämmelse, varigenom viss lägsta löneklassplacering
i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre tid före över
gången varit anställd i statens tjänst. Även detta innebär ett avsteg från den
här ifrågavarande huvudprincipen. I detta sammanhang må påpekas, att
jämförelseinkomsten i arbetaranställningen måste avse den inkomst, som
vederbörande senast ägt uppbära.
Lönekommittén anser, att understundom även i andra fall än de nyss an
givna, nämligen då tjänstemannen tidigare innehaft anställning avlönad med
arvode eller annan icke reglementsbestämd avlöning, hänsyn till förutva
rande anställningstid och det arbete, som därunder utförts, bör kunna för
anleda placering i högre löneklass än som följer enbart av inkomstjämförel
sen. Även om inkomsten i den tidigare anställningen i sådana fall varit lägre
än begynnelseavlöningen i den nya tjänsten bör enligt lönekommitténs me
ning möjlighet finnas att placera tjänstemannen i högre löneklass än den
lägsta. När lönekommittén intager denna ställning, avser den icke att förorda
en återgång till de äldre tillgodoräkningsbestämmelserna. Utvecklingen av an
ställningsförhållandena under den nuvarande löneregleringsperioden och sär
skilt de fortgående strävandena att åstadkomma reglerade befordringsgångar,
i vilka tjänstemännen, ehuru placerade i olika lönegrader, ofta förutsättas ut
föra samma slag av arbete, talar — förutom andra skäl — mot en sådan åter
gång. Men i vissa fall har den nuvarande inkomstjämförelsen lett till resul
tat, som icke kunna anses skäliga, och ibland ha också särskilda regler måst
meddelas vid sidan av reglementsbestämmelserna för att undvika sådana otill
fredsställande resultat. Det torde ej vara möjligt att närmare angiva de rikt
linjer, som böra följas i de här åsyftade fallen. Emellertid kan viss ledning
hämtas av de regler, som avlöningsbestämmelserna för normalfallen komma
att innehålla angående inplaceringen i löneklass. Givetvis får inplaceringen
icke ske så, att bättre löneställning beredes än vad som tillkommer motsva
rande statstjänstemän; med denna begränsning uppåt måste den företagas
under beaktande av samtliga de i det särskilda fallet föreliggande förhållan
dena. Det må framhållas, att vad sålunda föreslagits bör kunna tillämpas
även vid övergång till statstjänst från kommunal befattning eller från annan
icke statlig anställning, i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
på vederbörande myndighet att meddela beslut i förevarande fall. För folk
skolans lärare torde vad här förordats kunna bliva av betydelse i vissa fall,
där övergång till tjänst vid folkskoleväsendet skett från anställning vid pri
vatskola. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts be
myndigande, på skolöverstyrelsen att meddela beslut i fråga om högre löne
klassplacering än som följer av de bestämmelser, som i avlöningsreglementet
meddelas för normalfallen.
Normal regler för inplaceringen. Lönekommittén anser, att
närmare bestämmelser om inplacering i högre löneklass än begvnnelselöne-
klassen böra i avlöningsreglementena inflyta endast för de fall. då två
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
115
förutsättningar samtidigt föreligga. Den ena förutsättningen är, att mellan
tjänstetillträdet och frånträdandet av den tidigare anställning, till vilken
det ifrågasättes att hänsyn skall tagas vid inplaceringen, icke någonstäde?
ligger en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid
något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
(i fråga om lärare vid folkskoleväsendet en sammanhängande tid av tre år,
varunder läraren icke vid något tillfälle innehaft anställning vid undervis
ningsväsendet). Den andra förutsättningen är, att själva kombinationen mel
lan den tidigare anställningen och den nya tjänsten är så pass normalt och
ofta förekommande och att fallet är av sådan räckvidd, att det ur olika syn
punkter är lämpligt att i detalj reglera situationen genom bestämmelser i
själva avlöningsreglementet. En sådan kombination har lönekommittén ansett
föreligga i de fall, som framgå av följande sammanställning. I.
I tidigare innehavd tjänst eller anställning
har utgått lön eller avlöning enligt
I den nya tjänsten utgår lön enligt
löneplan nr 1......................................................
statens allmänna avlöningsreglemenle, de högre
kommunala skolornas avlöningsreglemenle eller
avlöningsreglementet för de statsunderstödda
skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl.
samt
löneplan nr 1
kollektivavtal......................................................
löneplan nr 3....................................................
»
.
i.........................................................
löneplan nr 1, såvitt fråga är om militär
tjänst..................................................................
avlöningsreglementet för militära beslällnings-
havare
samt.
löneplan nr 1
» » 1
kollektivavtal......................................................
löneplan nr 5......................................................
>
>1 såvitt fråga är om furirsbeställ-
ning
löneplan nr 5
folkskolans avlöning sreglemente
samt
löneplan nr 1, såvitt fråga är om folkskol-
lärartjänst
>
> 5.....................................................
löneplan nr 1, såvitt fråga är om folkskol-
lärartjänst eller häremot svarande annan
löneplan nr 1, såvitt fråga är om tjänst vid
löneplan nr 1, såvitt fråga är om annan tjänst
vid folkskolan än folkskollärartjänst
avlöningsreglementet för nomadlärare:
der folkskolans avlöningsreglemente
motsvarande fall som angivits ur
I. Såsom ell första normalfall betecknar lönekommittén det, då tjänste
mannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre åren icke vid
något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,
eller, vad angår lärare vid folkskole(nomadskole) väsendet, under nämnda
tre år icke vid något tillfälle innehaft anställning vid undervisningsväsendet.
116
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
I detta fall, som lönekommittén behandlar särskilt för sig och till vilket de
vanliga bestämmelserna om löneklassuppflyttning närmast knytas, är nor
malregeln den, att tjänstemannen placeras i lönegradens lägsta löneklass.
II. Bland
de övriga normalfallen
kan till en början urskiljas det, då tjäns
temannen väl inom nämnda tre år innehaft anställning hos staten in. m.
eller anställning vid undervisningsväsendet, men båda de förut angivna för
utsättningarna icke samtidigt äro förhanden beträffande någon tidigare in
nehavd anställning. Även här skall normalregeln vara, att tjänstemannen
skall placeras i begynnelselöneklassen.
Bortsett härifrån innebär lönekommitténs förslag för tjänstemän i
allmänhet — såvitt tills vidare bortses från folkskolans lärare (och no
madlärare) — sammanfattningsvis följande.
Då
tidigare innehavd tjänst är lägre än den nya,
kan sneddning förekomma
1) när ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra or
dinarie tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;
2) när extra ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra
ordinarie tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst
samt
3) när övergång sker från förordnande med vikariatslön till högre ordi
narie eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön
å sådan tjänst.
Extra tjänster skola i förevarande avseende helt likställas med ordinarie
och extra ordinarie tjänster.
För att sneddningsrätt skall möjliggöras mellan militär tjänst med lön
enligt löneplan nr 1 och civil tjänst med lön enligt samma löneplan måste
jämförelse kunna ske mellan den militära och den civila lönegraden. Bland
annat av denna anledning böra särskilda jämförelsetal fastställas för löne
graderna. För de civila lönegraderna motsvarar jämförelsetalet vederbörande
lönegradsnummer. För den, som innehaft sådan militär tjänst, varom här är
fråga, skall såsom jämförelsetal i denna tjänst gälla det tal, som motsvarar
numret av den civila lönegrad, inom vilken den löneklass tjänstemannen
senast tillhört i sin militära tjänst intager samma ordning som den intager
inom den militära tjänstens lönegrad; om den militära lönegraden omfattar
endast tre löneklasser, böra dessa anses intaga respektive andra, tredje och
f järde ordningen inom lönegraden.
För att reglera övergång mellan militära tjänster åsättas dessa särskilda
jämförelsetal.
Med hänsyn till att lokförare men ej lokmästare utöver lönen åtnjuter
särskilda loktjänstpenningar ha bestämmelser meddelats, vilka innebära att
lokförare, som befordras till lokmästare, därvid skall placeras en löneklass
högre än enligt de vanliga sneddningsreglerna skolat ske. Lönekommittén ut
trycker detta genom en föreskrift, att jämförelsetalet för lokförartjänst skall
för den, som tillträder tjänst såsom lokmästare, motsvara lönegradsnumret
ökat med en enhet.
Vid övergång från beställning med lön enligt löneplan nr 5 till furirsbe-
ställning med lön enligt löneplan nr 1 skall inplacering icke ske enligt snedd-
ningsregeln utan på liknande sätt som enligt garantiregeln för övergång från
kollektivavtalsanställning. De första tre årens manskapsanställning tagas
härvid icke i beräkning.
I fall, då
tidigare innehavd tjänst är lika hög som den nya,
bibehåller
tjänstemannen sin placering i löneklass och, i förekommande fall, i lönerum.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
117
Vad härefter angår de fall, då
tidigare innehavd tjänst är högre än den
nya,
inplaceras tjänstemannen i den löneklass, till vilken han i den nya
tjänsten varit berättigad om han innehaft den nya tjänsten under den tid,
tian innehaft den högre tjänsten, eller, om han tidigare innehaft flera högre
tjänster, den sammanlagda tid, som han innehaft dessa tjänster. Om en
tjänsteman tidigare innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 1, därefter
innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 2 samt sedan återgått till tjänst
med lön enligt löneplan nr 1, behandlas tiden för innehavet av tjänsten med
lön enligt löneplan nr 2 på samma sätt, som om därunder innehafts högre
tjänst med lön enligt löneplan nr 1.
Vad nu sagts skall icke tillämpas vid tvångsförflyttning av ordinarie tjäns
teman. Då tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till tjänst inom lägre
lönegrad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga
avlöningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre
lönegraden. Då förflyttningen föranletts av tjänstemannens förhållande i
tjänsten, skall däremot avlöningen utgå enligt den lägre lönegraden, dock att
lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen
före förflyttningen gällande.
Om tjänstemannen innehaft
anställning med avlöning enligt kollektivavtal,
inplaceras han i löneklass enligt den av jämförelse- och garantireglerna, som
ger det för honom förmånligaste resultatet.
I princip skall varje tidigare innehavd tjänst eller anställning, som i och
för sig är av sådan art att den kan inverka på placeringen i den nya tjäns
ten, få läggas till grund för inplaceringen, hur långt tillbaka i tiden den än
ligger. (En begränsning härutinnan ligger dock i de föreslagna verkningarna
av en avbrottstid å minst tre år.) Enligt de nya reglerna kunna därför före
ligga olika alternativa möjligheter till inplacering i löneklass och lönerum.
Är så fallet skall den placering tillämpas, som är för tjänstemannen mest
förmånlig.
Vad härefter angår de normalregler, som böra meddelas rörande löneklass
placering av folkskolans lärare, ha i det föregående berörts de
fall, då läraren under de näimast före tjänstetillträdet förflutna tre åren icke
vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet, och av
de övriga fallen dem, där den som tillträder folkskollärartjänst icke tidigare
innehaft tjänst som folkskollärare, småskollärare, lärare vid mindre folk
skola eller biträdande lärare; med nu angiven tjänst jämställer kommittén
motsvarande anställning vid nomadskola eller, därest statsbidrag utgått till
lärarens avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem. På samma sätt som de
fall, där läraren ej tidigare innehaft någon anställning av berörda slag, borde
de fall regleras, i vilka dylik anställning endast innehafts före avläggandet av
examen, som medför behörighet för tjänsten, eller där efter det- sådan tjänst
senast innehafts förflutit eu treårsperiod, under vilken läraren ej haft någon
anställning inom undervisningsväsendet. I fråga om de fall, som härefter
återstå, har lönekommittén anfört i huvudsak följande.
Dessa fall äro dels sådana, där lärare tillträder folkskollärartjänst och --
efter avlagd examen som medför behörighet för tjänsten, och utan att av
brottstid inverkar— innehaft folkskollärartjänst (motsvarande), dels ock så
dana, där lärare vid folkskoleväsendet tillträder annan tjänst iin som folk
skollärare och — med nyss angivna förbehåll — tidigare innehaft tjänst som
folkskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare (motsva-
118
Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 281.
rande). Med avseende å dessa fall böra meddelas bestämmelser, genom vilka
regleras vilken inverkan sådant tidigare tjänstinnehav skall äga på löneklass-
placeringen i den nya tjänsten. Den reglering, som härutinnan för närvarande
tillämpas, och den, som enligt lönekommitténs förslag skall tillämpas, är an
ordnad på olika sätt för två skilda grupper av fall.
I. Till den ena gruppen höra de fall,
där ordinarie lärare erhåller annan ordinarie tjänst inom samma lönegrad
eller extra ordinarie lärare erhåller annan extra ordinarie lärartjänst i sam
ma lönegrad,
där folkskollärare i lönegrad Ca 20 (LO 16) erhåller tjänst inom lönegra
den Ca 21 (LO 17) eller hans tjänst på grund av ändrad årlig lästid hänfö-
res till sistnämnda lönegrad eller folkskollärare i lönegrad Ce 18 (LEo 14)
erhåller tjänst inom lönegraden Ce 19 (LEo 15) samt
där folkskollärare i lönegrad Ca 21 (LO 17) efter egen ansökan erhåller
tjänst inom lönegraden Ca 20 (LO 16) eller folkskollärare i lönegrad Ce 19
(LEo 15) erhåller tjänst inom lönegraden Ce 18 (LEo 14).
De regler, som för närvarande gälla i fråga om inplaceringen i dylika fall,
innebära att, på samma sätt som i princip tillämpas i fråga om statstjänste-
männens löneklassplacering, placeringen efter tjänstetillträdet är beroende av
den senaste löneklassplaceringen i den tidigare tillämpade lönegraden. Reg
lerna kunna för de nu avsedda fallen sammanfattas så, att läraren inplaceras
i den löneklass, vilken intager samma ordning inom den nya lönegraden som
den tidigare tillämpade löneklassen intager inom den då gällande lönegraden.
Vid en granskning finner man, att reglerna överensstämma med dem, som
enligt lönekommitténs förslag skola tillämpas för statstjänstemannen. Löne-
kommittén föreslår därför, att dessa regler bibehållas.
IT Till den andra gruppen höra de fall,
där ordinarie lärare erhåller extra eller extra ordinarie tjänst,
där extra lärare erhåller extra, extra ordinarie eller ordinarie tjänst, samt
där extra ordinarie lärare erhåller extra eller ordinarie tjänst.
I denna senare grupp av fall sker för närvarande inplaceringen i löneklass
icke på samma sätt som i den förra med utgångspunkt från den senaste pla
cering i löneklass, som tillämpats före tillträdet av den nya tjänsten. Hänsyn
till den eller de tidigare innehavda tjänsterna tages i stället genom att tiden
för sådant tjänstinnehav med vissa undantag och i enlighet med vissa sär
skilda bestämmelser sammanräknas och tillgodoräknas läraren, så att han
vid tillträdet av den nya tjänsten erhåller samma löneklassplacering, som
skulle ha tillkommit honom, om han redan innehaft denna tjänst under den
tid, som tillgodoräknats. Lönekommittén föreslår, att tillgodoräkningssyste-
met, vilket i viss mån medför samma verkningar som skulle uppkomma vid
en normaliserad befordringsgång, bibehålies.
Frågan i vilken mån tjänstledigheter m. m. i tidigare tjänster skola in
verka på löneklassplaceringen regleras på samma sätt som frågan i vilken
mån sådana förhållanden skola inverka på löneklassuppflyttning.
Vid löneklassplacering i tjänst som extra ordinarie lärare är enligt gällan
de bestämmelser från tillgodoräkning undantagen viss tids anställning såsom
extra lärare. Denna tid är bestämd så, att den i princip svarar mot en löne-
klassuppflyttningsperiod, d. v. s. den tid, som efter inplacering i en löneklass
normalt skall förflyta till dess uppflyttning sker till högre löneklass. På
grund härav kommer tillgodoräkningsregeln att i allmänhet leda till samma
resultat som sneddningsregeln, då nämligen lägsta löneklassen för extra lä
rare ligger två löneklasser under extra ordinarie lärares lägsta löneklass.
Med hänsyn till att denna löneklassrelation bibehålies enligt lönekommitténs
förslag om lönegrader och löneklasser, föreslår lönekommittén, att ifråga-
Kangl. Maj:ts proposition nr 281.
119
varande avdragstid alltjämt i princip bestämmes så, att den motsvarar en
löneklassuppflyttningsperiod.
Vid löneklassplacering i tjänst som ordinarie lärare är på motsvarande sätt
från tillgodoräkning undantagen en anställningstid, som i princip motsvarar
två löneklassuppflyttningsperioder. Ifrågavarande avdragstid är något kortare
än den, som skulle erfordras för att tillgodoräkningssystemet skulle leda till
samma resultat som sneddningssystemet. Skillnaden är olika stor i olika fall,
beroende på vilken befordringsgång, som tages till utgångspunkt för jämförel
sen. Emellertid må framhållas, att lärare icke må anställas såsom extra ordi
narie, med mindre han efter avläggande av examen, som medför behörighet
för tjänsten, tjänstgjort minst 256 dagar, d. v. s. tid motsvarande ett läsår vid
364/7 veckors lästid. Vidare skola minst två år ha förflutit efter det läraren
avlagt examen. Slutligen skall enligt vad som ovan förutsatts extra läraran-
ställning under en löneklassuppflyttningsperiod — vilken närmast^ motsvarar
en treårsperiod — icke få tillgodoräknas för löneklassplacering såsom extra
ordinarie lärare. Detta medför, att läraren måste ha varit anställd ett år,
att han i vissa reguljära fall — där han erhållit anställning hel termin un
der flera efter varandra följande terminer — har varit anställd två år och
att han kan ha varit anställd tre år såsom extra lärare, utan att sådan tidi
gare anställning inverkar på löneklassplaeeringen i den extra ordinarie tjäns
ten. Vidare ligger för närvarande lägsta löneklassen för extra ordinarie lä
rare i distrikt med viss årlig lästid tre löneklasser under lägsta löneklassen
för ordinarie lärare i distrikt med samma årliga lästid, varför den, som vid
tillträde av extra ordinarie lärartjänst icke tillgodoräknats någon tid, vid er
hållande av ordinarie lärartjänst måste, för att sneddningsregeln skolat bliva
tillämplig, innehaft extra ordinarie anställning under minst två löneklassupp
flyttningsperioder, eller under tid, som närmast motsvarar en 6-årsperiod.
Vid befordringsgången extra lärare — extra ordinarie lärare i distrikt med
viss årlig lästid — ordinarie lärare i distrikt med samma årliga lästid borde
därför, för att tillgodoräkningen skulle medföra samma resultat som en till-
lämpning av sneddningsregeln, den tid, som undantoges från tillgodoräkning,
i stort sett uppgå till minst 7, i nämnda reguljära fall 8 och högst 9 år. Då
extra ordinarie lärares lägsta löneklass enligt lönekommitténs förslag i dess
första betänkande skall ligga endast två löneklasser under lägsta löneklassen
för ordinarie lärare, borde i fortsättningen avdragstiden bestämmas till
minst 4, i vissa reguljära fall 5 och högst 6 år, om tillgodoräkningsregeln vid
förut berörda befordringsförhållanden skulle medföra samma resultat som
sneddningsregeln. Lönekomittén föreslår som resultat av de förda förhand
lingarna, att avdragstiden bestämmes till i princip 5 år. Tjänstledigheter m. m.
i tidigare anställningar böra erhålla motsvarande inverkan på avdragstiden
som på tid, som må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning; de för den van
liga uppflyttningsperioden föreslagna dagantalen av 680 och 420 böra här
ersättas med 1 130 och 700 dagar.
Föreskrifter utöver normalreglerna. Utöver normalregler
na föreslår lönekommittén att i avlöningsreglementena skall intagas en be
stämmelse innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om och i den
män så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt, meddela be
slut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst särskilt fall eller under
vissa särskilda förutsättningar tjänsteman erhåller rätt att tillhöra högre
löneklass eller lönerum inom lönegraden än som följer av de för normalfal
len meddelade reglerna eller all inom kortare tid än som föreskrives genom
120
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
dessa regler uppflyttas till viss löneklass eller visst lönerum. Lönekommittén
anser därjämte att Kungl. Maj :t, när så anses lämpligt, bör äga att delegera
sin beslutanderätt i angivna hänseenden till underordnad myndighet. Beträf
fande förslaget i denna del har lönekommittén framhållit, att normalreglerna
icke täcka alla de fall, i vilka enligt hittills gällande och av lönekommittén
förordade grunder för inplaceringen hänsyn borde tagas till tidigare innehavd
anställning. Härom har lönekommittén anfört följande.
Beträffande extra ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande
förflyttas till extra ordinarie tjänst inom lägre lönegrad eller nödgas återgå
till innehavande lägre ordinarie befattning har lönekommittén tidigare på
pekat, att hänsyn ibland skäligen bör tagas till löneställningen i den tidigare
innehavda högre tjänsten. Vidare har förordats, att i enlighet med vissa prin
ciper tidigare arvodes- eller liknande anställning skulle kunna påverka in
placeringen i den nya tjänsten.
Lönekommittén förutsätter dessutom, att särskilda bestämmelser eller be
slut meddelas beträffande inplaceringen i löneklass av förste provinsialläkare,
som före tillträdet av befattningen innehaft provinsialläkartjänst och i denna
tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, beträffande inplaceringen i civil
tjänst med lön enligt löneplan nr 1, då tjänstemannen tidigare innehaft tjänst
med lön enligt löneplanen för blandavlönat manskap, samt beträffande in
placeringen i militär tjänst med lön enligt löneplan nr 1, då tjänstemannen
tidigare innehaft civil tjänst med lön enligt samma löneplan.
I gällande avlöningsreglementen anges ytterligare en del fall, då avvikelser
från normalreglema skola kunna ske. Särskilda regler gälla sålunda,
om tjänstemannen tidigare i statens tjänst innehaft ordinarie befattning
eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller
eljest från reglementena avvikande grunder, att den vanliga sneddningsregeln
icke kan tillämpas,
om tjänstemannen tidigare innehaft beställning å reservstat eller i reserven,
om tjänstemannen tidigare innehaft viss annan statlig anställning eller
kommunal befattning eller i icke statlig anställning utfört arbete av allmän
nyttig beskaffenhet samt
om högre löneställning erfordras för att kunna till tjänsten förvärva sär
skilt kvalificerad person eller vid tjänsten bibehålla sådan person.
De nu avsedda reglerna äro av olika innehåll. I några fall har det närmare
angivits, hur inplaceringen skall ske, men i allmänhet har detta gjorts beroen
de av en skälighetsavvägning. I de senare fallen ha olika allmänna uttryck
använts för att tjäna till ledning vid skälighetsavvägningen.
Enligt lönekommitténs mening kunna även andra fall än de ovan berörda
uppkomma, då det måste anses skäligt att avvika från de för normalfallen
meddelade bestämmelserna. Det kan sålunda på grund av särskilda omstän
digheter befinnas skäligt att dispensera från föreskriften om den treåriga av-
brottstiden. Och det kan vara skäligt att även i andra fall än tidigare berörts
taga hänsyn till anställning med lön enligt annan löneplan än den, enligt vil
ken lönen utgår å den nya tjänsten. Också andra exempel äro tänkbara.
Enligt lönekommitténs mening är det icke påkallat att i reglementsbestäm-
melserna så detaljerat som för närvarande angiva de olika fall, då avsteg från
normalreglerna kunna tagas. Ett allmänt hållet stadgande synes i förevarande
hänseende vara tillfyllest. Bestämmelserna i detta allmänna stadgande böra
vara avfattade så, att de möjliggöra såväl att beslut meddelas för enskilda
fall som att generella föreskrifter meddelas för särskilda, mera ofta åter
kommande fall. Bestämmelserna böra vidare möjliggöra såväl inplacering i
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
121
högre löneklass eller lönerum som förkortning av tiden för uppflyltning till
närmast högre löneklass eller lönerum. Och därjämte böra bestämmelserna
kunna tillämpas icke blott för inplacering vid tjänstetillträde utan, då så er
fordras för ibibehållande vid tjänsten av särskilt kvalificerad person, för änd
rad placering under det tjänsten innehas. Såväl enligt nuvarande bestämmel
ser som enligt lönekommitténs förslag kan tjänstledighet av visst slag för
anleda försenad löneklassuppflyttning. Emellertid kan det med hänsyn till
tjänstledighetsanledningen vara obilligt att sådan verkan inträder. Lönekom-
mittén syftar härvid exempelvis på sådana fall, som finnas berörda i civila
icke-ordinariereglementet, då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänst
gjort som ledamot i rådhusrätt. Bestämmelserna böra möjliggöra rättelse även
i dylika fall.
I samband härmed erinrar lönekommittén om att jämlikt gällande avlö-
ningsbestämmelser generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder,
som fastställts av Kungl. Maj:t må beträffande vissa tjänstemän medgiva hög
re löneklassplacering än den, som enligt de allmänna reglerna kan ifråga-
komma. Sådant medgivande kan av styrelsen lämnas beträffande tjänsteman,
som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställning
såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, samt
beträffande tjänsteman, som omedelbart före extra ordinarie befattnings till
trädande innehaft anställning såsom poststationsföreståndare eller lant- och
lådbrevbärare, likaledes med avlöning enligt personligt kontrakt. Då för
Kungl. Maj:t skulle föreligga generell möjlighet att till underordnad myndig
het delegera beslutanderätten i frågor rörande undantag från de vanliga reg
lerna om inplacering i löneklass, erfordrades icke längre de nyss angivna sär
skilda bestämmelserna för postverket. Emellertid förutsatte lönekommittén
att i de fall, som särbestämmelserna avse, beslutanderätten komme att dele
geras till generalpoststyrelsen, varvid vissa grunder borde fastställas av Kungl.
Maj:t. Huruvida dessa grunder böra avvika från dem, som nu gälla, har löne
kommittén ansett sig icke böra upptaga till prövning.
Lönekommittén har vidare erinrat, att en särskild regel finnes för tullverket
och kommunikationsverken, vilken innebär att vederbörande verk må med
giva högre löneklassplacering än som följer av de grundläggande bestäm
melserna för den tjänsteman, som befordras från tjänst inom lägre lönegrad
till någon av vissa särskilt angivna tjänster. Med erinran om att denna regel
avser att bereda möjlighet till högre löneklassplacering för dem, som gå »den
långa vägen», har lönekommittén gjort följande uttalanden.
Enligt lönekommitténs mening är det betydelsefullt, att möjlighet finnes att
bereda den, vilken i lägre tjänsteställning kunnat förvärva kompetens till be
fattning i högre karriärgång och som befordras till tjänst i denna karriärgång,
eu löneställning, som icke mera avsevärt avviker från löneställningen för med
honom jämnåriga tjänstemän i samma karriärgång, vilka icke gått den långa
vägen. Det är därför i sådana fall angeläget, att en inplacering kan ske i högre
löneklass än som följer av de allmänna reglerna. Uppenbarligen kunna förhål
landena vara rätt olika vid skilda verk, och även inom ('It och samma verk
kunna de variera från tid till annan. Men oavsett förhållandenas växlingar höi
det enligt lönekommitténs mening eftersträvas alt nå det syfte, som nyss an
gavs. Det synes därför mindre lämpligt all göra möjligheten att bereda högre
122
Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.
löneklassplacering beroende av vissa preciserade förutsättningar rörande läng
den av föregående tjänstetid, tjänstgöringens beskaffenhet och göromålens art,
desto mindre som fall torde förekomma, då den, som uppfyller dessa förut
sättningar, likväl icke skäligen bör beredas någon förmånligare löneklass
placering än den normala.
För närvarande kan högre löneklassplacering av ifrågavarande anledning
medgivas endast i vissa särskilda tjänster. Vidare kan den högre löneklass-
placeringen erhållas endast i den första tjänsten inom den nya karriärgången.
Det synes lönekommittén icke uteslutet att en viss utvidgning i båda dessa
hänseenden av det nuvarande tillämpningsområdet kan vara motiverad. Kom
mittén har emellertid ansett sig icke böra upptaga denna fråga till närmare
prövning. Med hänsyn till den generella befogenheten för Kungl. Maj:t att till
underordnad myndighet delegera beslutanderätten i frågor rörande undantag
från de vanliga inplaceringsreglerna, böra nämligen några särbestämmelser i
förevarande avseende icke inflyta bland reglementsbestämmelserna, och det
synes lämpligen böra ankomma på vederbörande myndigheter att framlägga
förslag till de särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t bör meddela i samband
med att beslutanderätten delegeras till dem.
Vid befordran från underbefälsbeställning till fänrik placeras vederbörande
enligt gällande avlöningsreglemente i den för fänrik avsedda lägsta löneklas-
sen. Det synes kunna ifrågasättas om icke vid dylik befordran möjlighet bör
finnas till placering i högre löneklass och, i så fall, om icke sådan möjlighet
även bör finnas beträffande till fänrik befordrad värnpliktig, som utan före
gående studentexamen genomgått utbildning till officer. Lönekommittén förut
sätter, att frågan härom kommer att beaktas av vederbörande myndigheter,
varvid om sådan möjlighet anses böra finnas, jämväl synes böra övervägas
om detsamma icke också bör gälla vid beställningshavarens befordran fram
deles till löjtnant.
Lönekommittén har även framhållit, att genom de förordade bestämmel
serna möjlighet skulle finnas att liksom nu, då så erfordras för bibehållande
vid tjänsten av särskilt kvalificerad person vars bibehållande anses påkallat
av statens intresse, tilldela vederbörande högre löneklasställning inom löne
graden än den som följer av de vanliga reglerna.
4. Rätt att åtnjuta lön enligt högre löneklass än den, vctri tjänstemannen
är placerad.
I regel bör givetvis tjänsteman åtnjuta lön enligt den löneklass, i vilken han
placerats eller till vilken han uppflyttats. Såväl för närvarande som enligt
lönekommitténs förslag förekomma dock vissa undantag från denna regel.
Beträffande lönekommitténs förslag härutinnan, vilket till sin sakliga innebörd
i stort sett överensstämmer med vad nu gäller, må nämnas följande.
1. I vissa fall anses den löneställning, som följer av lönegradsplaceringen,
vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet, men
av särskilda skäl anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom höjd
lönegradsplacering. I en del sådana fall utgår utöver lönen ett särskilt tillägg,
avlöningsförstärkning. Fall förekomma emellertid också, då lönen utgår en
ligt en högre löneklass. Delta är förhållandet i fråga om lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare, i det att dessa äga åtnjuta lön enligt löne-
klassen närmast över den, i vilken vederbörande placerats eller till vilken
han uppflyttats. Vidare äro lönegraderna normalt sett olika för ordinarie och
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
123
extra ordinarie folkskollärare alltefter den årliga lästiden, men då i distrikt
med den kortare lästiden denna utsträckes för viss begränsad tid, sker ej
lönegradsuppflyttning, utan i stället utgår lönen efter löneklassen närmast
över den eljest tillämpliga.
2. I en del fall, då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som
ligga utanför dem, som tillhöra tjänsten, ändras i viss mån göromålen även på
den egna tjänsten. Göromålen på grund av uppdraget och göromålen på grund
av tjänsten kunna sägas konstituera en ny befattning, i vilken löneställningen
bör vara högre än den som följer av lönegradsplaceringen; av särskilda skäl
anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom tillskapande av en ny
tjänst i högre lönegrad. I åtskilliga sådana fall utgår utöver lönen ett sär
skilt arvode (befattningsarvode), men i andra fall utgår i stället lönen enligt
en högre löneklass. Enligt lönekommitténs förslag äger sådan lärare vid högre
kommunal skola, vilken förordnats att inneha rektorsbefattning, åtnjuta lön
efter en löneklass, som för rektor vid högre folkskola ligger 1—3 och för
rektor vid annan högre kommunal skola 3—7 enheter över den löneklass,
vilken han tillhör såsom lärare.
3. I några fall utgöres avlöningen vid en tjänst av lön och fri bostad, men
en vikarie å tjänsten beräknas icke erhålla bostadsförmån. Lönekommittén
föreslår, att vid vikariatslöneförordnande å tjänst, vars innehavare åtnjuter
fri tjänstebostad, vikariatslönen skall få utgå enligt löneklassen närmast över
den, i vilken vikarien placerats eller vartill han uppflyttats.
4. Fall förekomma också, där löneställningen för tjänsten med avseende
å normala förhållanden anses riktigt avvägd men lön ändock får utgå enligt
viss högre löneklass. För bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör
lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t, om tjänstemannen är sär
skilt kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses
påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt högre löneklass å samma
löneplan, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.
5. Ordinarie tjänsteman, som till följd av sitt förhållande i tjänsten för
flyttas till lägre tjänst, äger, om han vid förflyttningen tillhörde högre löne-
kiass än den lägre tjänstens slutlöneklass, åtnjuta lön enligt den högre löne
klassen. Förflyttas den, som under minst 10 år i oavbruten följd innehaft
Ijänst som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare, på grund
av föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente till småskollärartjänst, skall
han, så länge han innehar tjänst av sistnämnda slag, alltjämt äga åtnjuta lön
enligt löneklassen närmast över den, i vilken han placerats eller till vilken han
uppflyttats. Slutligen skall i det under 2 berörda fallet, om rektorsbefatt
ningen nedflyttas från högre till lägre lönegrupp, detta för tiden intill utgång
en av löpande förordnandeperiod vara utan inverkan å rektors rätt att åtnjuta
lön.
Yttrandena.
Den 1 ö n e g r a d, s o in är b e s t ä m in ande f ö r tjänstemans
löneställning. Några erinringar mot vad lönekommittén härutinnan
föreslagit ha icke framställts i remissyttrandena.
Uppflyt t ning i löneklass m. m. Av de myndigheter, som yttrat
sig i anledning av lönekommitténs förslag rörande löneklassuppflyllning, ha
vissa förklarat, att de föreslagna reglerna i allmänhet vore mera invecklade
•in de nuvarande och därför komme att medföra merarbete. Uttalanden här
om ha gjorts av medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret och all-
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
männa lönenämnden. Statskontoret
har bestämt påyrkat, att de nya löneturs-
reglerna omarbetas i förenklande riktning.
Medicinalstyrelsen
och
järnvägs
styrelsen
ha förklarat, att de i sak intet ha att erinra mot ifrågavarande reg
ler.
Vad angår kravet på fullgjord tjänstgöring för löneklassupp-
flyttning, frånsett dettas utformning med avseende å deltidsarbete, ha i ytt
randena framkommit uttalanden såväl om skärpning som om mildring i för
hållande till lönekommitténs förslag.
Sålunda har
generaltullstyrelsen
anmärkt, att förslaget innebär att tjänste
man skall kunna under en treårsperiod åtnjuta tjänstledighet med A- eller
B-avdrag för sjukdom eller svag hälsas vårdande under icke mindre än 720
dagar eller salunda under 501 dagar längre tid än som för närvarande
gäller — utan att ledigheten skulle föranleda uppskov med uppflyttning till
högre löneklass. En viss förlängning av den tid, varunder en tjänsteman finge
åtnjuta ledighet av nämnda anledning utan att rätten till löneklassuppflytt-
ning påverkades därav, kunde visserligen enligt styrelsens förmenande ha fog
för sig. Styrelsen kunde dock icke finna, att en så avsevärd förlängning som
kommittén föreslagit, verkligen ur allmänna synpunkter voro berättigad.
I motsatt riktning har
allmänna lönenämnden
uttalat sig. Med beaktande av
den ringa ekonomiska betydelse frågan hade för statsverket och då de av
kommittén anförda skälighetssynpunkterna närmast borde leda til! att sjuk
ledighet och ledighet för svag hälsas vårdande icke alls skulle inverka för
dröjande på löneklassuppflyttning, ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida
icke tid för sådan ledighet skulle kunna jämställas med tjänstgöringstid i här
ifrågavarande avseende. Vad angår tjänstledighet för uppdrag inom personal
sammanslutning syntes det lönenämnden tillfyllest med ett uttalande av Kungl.
Maj:t, att Kungl. Maj:t hade för avsikt att i förekommande fall pröva sär
skilda framställningar om löneklassuppflyttning av tjänsteman, som åtnjutit
sådan tjänstledighet, i anslutning till de av kommittén förordade riktlinjerna.
Godtoges lönenämndens berörda förslag, syntes de föreslagna löneklassupp-
flyttningsbestämmelserna kunna undergå en önskvärd förenkling. Vidare hade
lönekommittén föreslagit, att tjänstledighet, som tjänsteman beviljats för värn
pliktstjänstgöring med skyldighet att vidkännas C-avdrag, icke skulle inverka
på uppflyttningsrätten. Vad sålunda föreslagits beträffande värnpliktstjänst
göring borde emellertid enligt lönenämndens mening gälla all militärtjänst
göring. överhuvud taget måste lönenämnden ställa sig tveksam mot att låta
löneavdragets storlek vara avgörande för rätten till uppflyttning; riktigare
syntes vara att bedöma dessa frågor enbart efter anledningen till tjänstledig
heten i fråga.
I anslutning till lönekommitténs uttalande att sådana särbestämmelser borde
införas för lärare, varigenom statlig lärares tjänstledighet för uppehållande
av förordnande vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet
ej skulle komma att uppskjuta löneklassuppflyttning, har
skolöverstyrelsen
anfört, att motsvarande bestämmelser borde meddelas beträffande folkskol
lärare. Överstyrelsen har vidare ifrågasatt, om icke folkskolans extra lärare
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
125
borde kunna uppflyttas under pågående anställningsperiod med tillgodo
räknande av intjänad tjänstgöring.
Av myndigheterna har endast
generalpoststyrelsen
särskilt uttalat sig rö
rande deltidsarbetets inverkan på löneklassuppflyttningen. Nämnda styrelse
har i princip anslutit sig till de av lönekommittén härutinnan uttalade syn
punkterna men förordat, att av praktiska skäl någon åtskillnad icke gjordes
mellan sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som skedde i den formen, att
tjänstgöringsskyldighet förelåge endast under vissa dagar, och deltidsanställ
ning, varvid tjänstgöring fullgjordes under samma form.
Mot lönekommitténs förslag rörande uppskov med lönekiassupp-
flyttning och om borttagande av det hinder för vidare upp
flyt t n i n g, som pensionsålderns inträde nu utgör, har erinran ej fram
ställts. Emellertid ha
generalpoststyrelsen
och
allmänna lönenämnden
fram
hållit, att uppskovsbestämmelsen saknade nämnvärd betydelse i fråga om
uppflyttning till högre lönerum; bestämmelsen skulle få ekonomisk betydelse
för tjänsteman endast för det säregna fall, att han skulle vinna befordran
under tiden för sådant uppskov.
Beträffande lönekommitténs förslag rörande förkortning av den
normala uppflyttningsperioden har
allmänna lönenämnden
an
märkt, att vid övergång från extra till extra ordinarie lärartjänst i vissa fall
svårigheter att bestämma tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning syntes
uppkomma, eftersom förutsättningarna för dylik uppflyttning enligt kommit
téns förslag skulle bli olika för extra ordinarie och extra lärare. Lönekom
mittén hade anfört, att det icke syntes nödvändigt att meddela några särskilda
bestämmelser om uppflyttningsrätten för här avsedda fall.
Beträffande lönerum skonstruktionen har statskontorets majori
tet anfört, att begreppet »lönerum» borde kunna uteslutas. I allmänhet ha
däremot myndigheterna funnit detsamma behövligt. Emellertid har
general-
poststyrelsen, telegrafstyrelsen, riksräkenskapsuerket
och
allmänna lönenämn
den
ansett, att uppflyttning i lönerum icke borde ske successivt utan först i
samband med avgång från den ifrågavarande tjänsten. Generalpoststyrelsen
har härom anfört följande.
Då en uppflyttning i lönerum icke kan medföra någon ekonomisk förmån
för tjänsteman annat än i samband med övergång till högre tjänst, anser ge-
neralpoststyrelsen det icke erforderligt att kvartalsvis pröva i slutlöneklassen
placerad tjänstemans rätt till uppflyttning i lönerum och i övrigt i tillämpliga
delar vidtaga samma administrativa åtgärder som vid löneklassuppflyttning.
Nuvarande maximeringsregel innebär i praktiken, att slutlöneklassen föi när
varande är uppdelad i två lönerum. Ehuru någon sådan uppflyttning i löne
rum, som kommittén föreslår, icke verkställts kvartalsvis, ha likväl inga
svårigheter förelegat att vid befordran fastställa tjänstemans löneklassplace-
ring i dep nya tjänsten. Införandet av den i och för sig praktiska konstruk
tionen med lönerum anser generalpoststyrelsen icke lämpligen böra medföra
ett så betungande merarbete. som en prövning kvartalsvis av tjänstemans rått
till uppflyttning i lönerum skulle innebära. En stor del av de tjänstemän hos
postverket, som befinna sig i slutlöneklass, torde icke komma att vinna vidare
befordran, varför en uppflyttning i lönerum för deras vidkommande saknar
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
all betydelse. Generalpoststyrelsen föreslår därför, att — såsom för närvarande
är fallet tjänstemans placering i lönerum fastställes först vid eventuell
övergång till ny tjänst.
Liknande synpunkter som generalpoststyrelsen uttalat ha av övriga nu be
rörda myndigheter anlagts på frågan om tidpunkten för uppflyttning i löne
rum.
Inplacering i lön eklass m. m. Mot de allmänna sy n-
punkter lönekommittén ansett böra anläggas på frågan om inplacering i
löneklass ha erinringar i allmänhet ej framställts i remissyttrandena.
Kammarrätten
har emellertid anfört följande.
Kammarrätten vill icke bestrida, att goda skäl tala för en omläggning av
det nuvarande löneturssystemet i sådan riktning, att vid inträffande beford
ringar hänsyn tages icke blott till den inkomst, tjänstemannen omedelbart före
befordringstillfället uppbar i den lägre tjänsten, utan jämväl till längden av
den föregående anställningstiden. En oeftergivlig förutsättning för att det av
kommittén skisserade löneturssystemet skall kunna godtagas måste dock vara,
att därigenom icke de äldre tillgodoräkningsreglerna ånyo på en omväg in
smyga sig i systemet. Godtages tanken på att i princip varje föregående an
ställning får läggas till grund för inplacering i den nya tjänsten, synes emel
lertid konsekvensen bjuda, att den av kommittén förordade begränsnings-
regeln vid avbrott i föregående anställning om mera än tre år slopas. Härtill
kommer, att regeln i fråga, sådan densamma av kommittén utformats, torde
komma att bli av föga praktiskt värde. Den enskilde tjänstemannen kan sätta
regeln ur spel genom att tillträda statsanställning av helt kort varaktighet.
Mot de föreslagna normalreglerna ha i allmänhet erinringar av sak
lig innebörd icke framställts. Det har dock anförts, att bestämmelserna bleve
komplicerade.
Allmänna lönenämnden
har funnit vad lönekommittén före
slagit bestyrka lönenämndens tidigare uttalade uppfattning, att den s. k.
maximitidens utsträckning från tre till nio år vore ägnad att komplicera löne
systemet.
Länsstyrelsen i Malmö
har däremot anfört, att lönekommittén genom
de föreslagna sneddningsreglerna syntes ha på ett praktiskt sätt nöjaktigt löst
ett länge svårbemästrat problem.
Medicinalstyrelsen
har efterlyst motivet till att
tidigare innehavd tjänst eller anställning såsom provinsialläkare eller distrikts
veterinär icke ansetts enligt reglerna för normalfallen böra inverka på löne
klass- och lönerumsplaceringen i tjänst med avlöning enligt löneplan nr 1,
och vice versa.
I fråga om föreskrifter utöver normalreglerna har
stats
kontoret
anfört följande.
Det föreslagna stadgandet att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds be
myndigande, vederbörande myndighet skulle äga att om och i den mån så
med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt meddela beslut
eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller under vissa förut
sättningar tjänsteman skulle kunna få en från huvudreglerna helt avvikande
löneklassplacering, anser statskontoret böra antingen helt slopas eller också
givas en till sin innebörd klart begränsad räckvidd i analogi med motsva
rande bestämmelser i 8 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. Förslaget att
Kungl. Majd skulle kunna i erfarenhetsmässigt så svårbedömda frågor
delegera sin beslutanderätt till vederbörande myndigheter avstyrkes bestämt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
127
Övriga myndigheter ha i allmänhet understrukit behovet av att kunna meddela särskilda föreskrifter eller beslut i ämnet. Ur innehållet i yttran dena må nämnas följande.
Försvarets civilförvaltning
anför i anledning av lönekommitténs uttalanden
beträffande »långa vägen», att det icke syntes uteslutet att även framdeles befordran från underofficers- till fänriksbeställning kunde komma att äga rum i varje fall vid marinen. Ämbetsverket anser angeläget, att i möjligaste mån generella bestämmelser utfärdas, innehållande direktiv rörande de fall, då avvikelser från de för normalfallen meddelade löneklass- och lönerums- placeringsreglema må äga rum.
Medicinalstyrelsen
har ej haft något att erinra mot förslagen.
Länsstyrelsen i Malmö
har förklarat sig förutsätta, att till förekommande
av ojämnheter myndighet skulle hos Kungl. Maj:t kunna utverka tillstånd att vid inplacering i löneklass av tjänsteman i sådant fall, då ett led i en normal befordringsgång överhoppats, få inplacera tjänstemannen i den löne klass, som skulle ha tillämpats, om detta led icke blivit överhoppat.
Länsstyrelsen i Karlstad
har beträffande frågan om inplacering vid över
gång till statstjänst från kommunal befattning eller annan icke statlig an ställning, i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet, åberopat två exempel, utvisande att den nuvarande inkomstjämförelsen i vissa fall lett till resultat, som icke kunde anses skäliga. Det vore jämväl ur rekryterings- synpunkt önskvärt, att alltför restriktiva normer icke tillämpades vid löne- sättning för personal, som överginge från kommunal till statlig tjänst. Såväl arbetsmarknads- som skälighetssynpunkter talade för att exempelvis kom munal befattningshavare som överginge till statlig tjänst med i huvudsak likartade arbetsuppgifter och med oreglerad befordringsgång, icke erhölle en begynnelseplacering, som i större mån avveke från den lönegrad och löne klass vederbörande skulle ha uppnått, därest han under den tid, som mot svarade tjänstgöringen i kommunal befattning, i stället tillhört den statliga befordringsgången.
Allmänna lönenämnden
har ansett önskvärt, att närmare riktlinjer upp
dragas för här avsedd prövning.
De spörsmål, till vilka det i förevarande sammanhang gäller att taga ställ ning, inlaga en central plats inom lönesystemet. Med hänsyn härtill och till att hithörande frågor enligt erfarenhet äro svåra att bemästra på ett ur olika synpunkter tillfredsställande sätt har jag i det föregående lämnat en tämligen detaljerad redogörelse för innebörden av nu gällande och av lönekommittén föreslagna bestämmelser i ämnet. Jag har därvid i allmänhet upptagit de sär skilda frågorna i den ordning, i vilken de följa enligt de av lönekommittén föreslagna författningsbestämmelserna.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, skall tjänsteman såväl en ligt nu gällande som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser i vissa undantagsfall i avlöningshänseende behandlas, som om han innehade en
Departement v-
chefen.
128
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
tjänst, vilken han ej nu innehar men väl tidigare innehaft och av särskild
anledning nödgats frånträda, eller som om han innehade en tjänst, vilken han
ej innehar men väl uppehåller, eller som om en av honom innehavd tjänst
tillhörde en lönegrad, som den ej numera tillhör men väl tidigare tillhört.
De föreslagna bestämmelserna synas till sin sakliga innebörd icke skilja sig
från de nu gällande. Lönekommitténs förslag medför i huvudsak endast en
systematisering av bestämmelserna i ämnet; medan dessa nu återfinnas på
olika platser i reglementena, därvid de delvis ha erhållit en så föga adekvat
placering som i det kapitel, som bär rubriken fasta lönetillägg och särskilda
ersättningar, ha de i lönekommitténs förslag sammanförts och upptagits i
samband med de bestämmelser, genom vilka tjänstemans lönegradsplacering
närmare angives. Detta synes även mig vara mera tillfredsställande än den
nu tillämpade ordningen, och jag tillstyrker därför förslagets genomförande.
Vad härefter närmast angår löneklassuppflyttning, förutsattes vid 1946 års
principbeslut om den allmänna löneregleringen, att den normala tidsperio
den för uppflyttning inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser å löne-
plan nr 1, skulle utgöra tre år. Det kan förtjäna nämnas, att detta även skulle
gälla inom de militära lönegrader, som äro konstruerade på sådant sätt, att
tjänstemannen vid uppflyttningen överhoppar en löneklass. Lönekommittén
har nu föreslagit, att samma normala uppflyttningsperiod skall tillämpas å
löneplan nr 3 (för provinsialläkare) och löneplan nr 4 (för distriktsveterinä
rer). Å löneplan nr 5 (för s. k. blandavlönat manskap vid försvaret) skall
däremot uppflyttningsperioden enligt 1946 års manskapslöneutrednings och
lönekommitténs förslag normalt utgöra ett år. Av mitt ställningstagande i det
föregående till frågorna om lönereglering för provinsialläkare, distriktsveteri
närer och manskap framgår, att jag ansluter mig till berörda förslag. Jag bi
träder också lönekommitténs förslag att, på liknande sätt som hittills, upp
flyttning må ske allenast vid ingången av nytt kalenderkvartal eller, då fråga
är om blandavlönat manskap, vid ingången av ny kalendermånad.
Med hänsyn till de tämligen genomgripande ändringar som lönekommittén
föreslår i fråga om de närmare villkoren för löneklassuppflyttning, särskilt
vad angår kravet på viss fullgjord tjänstgöring, har lönekommittén funnit
erforderligt föreslå, att bestämmelserna om löneklassuppflyttning skola till
höra dem, i vilka tjänstemännen skola vara skyldiga att underkasta sig änd
ringar; detsamma skall gälla i fråga om inplaceringsreglerna. Jag anser detta
förslag välbetänkt och biträder detsamma.
I lönekommitténs förslag har kravet på viss fullgjord tjänstgöring såsom
förutsättning för löneklassuppflyttning givits en sådan utformning, att på
löneklassuppflyttning kunna verka fördröjande, utöver avstängning eller av
hållande från tjänstgöring in. fl. liknande exceptionella förhållanden, dels A-
eller B-avdragsledighet för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning
eller svag hälsas vårdande, dels ock C-avdragsledighet av annan anledning
än offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Beträffande den omfatt
ning, vari bortovaro av dylik anledning skall ha förekommit för att medföra
dröjsmål med uppflyttning, innebär lönekommitténs förslag, om man bort-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
129
ser från frågan om deltidsarbetes betydelse i sammanhanget, å ena sidan en
mildring och å andra sidan en skärpning i förhållande till vad nu gäller. A-
eller B-avdragsledighet för sjukdom in. in. samt C-avdragsledighet för per-
sonalsammanslutningsuppdrag likställas intill ett visst, förhållandevis rym
ligt tillmätt dagantal med fullgjord tjänstgöring; detta dagantal utgör för
tjänstemän i allmänhet 600 dagar räknat för en uppflyttningsperiod. Even
tuellt återstående dagar för ledigheter av nu nämnda och andra i det före
gående antydda slag kunna för tjänstemän i allmänhet få uppgå till 120 da
gar under en uppflyttningsperiod utan att föranleda försening med uppflytt-
ning.
De myndigheter, som yttrat sig i anledning av lönekommitténs förslag, ha
framställt olika erinringar mot förslaget. En av dessa är, att ej endast C-av
dragsledighet för värnpliktstjänstgöring utan C-avdragsledighet för militär
tjänstgöring överhuvud taget bör undantagas från inverkan på uppflytt-
ningen. En tämligen allmän uppfattning bland myndigheterna synes vidare
vara att förslagets genomförande påkallar en omläggning och ett fullständi
gande av personalbokföringen och kommer att medföra ett avsevärt mer-
arbete. Allmänna lönenämnden har föreslagit, att sjukledigheter m. m. i fö
revarande hänseende skola helt likställas med fullgjord tjänstgöring samt att
reglementena icke skola tyngas med någon specialföreskrift rörande inverkan
av ledigheter för uppdrag inom personalsammanslutningar, utan att sådana
ledigheters jämställande inom vissa gränser med fullgjord tjänstgöring skall
följa av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut.
För egen del anser jag till en början, att den vid remissbehandlingen före
slagna jämkningen i fråga om inverkan av militär tjänstgöring bör vidtagas.
Efter vägande mot varandra av de skäl, som kunna anföras till stöd för en
lösning i den ena eller andra riktningen, har jag också ansett mig böra bi
träda allmänna lönenämndens förslag rörande inverkan av sjukledigheter
och ledigheter för uppdrag inom personalsammanslutning. Jag anser mig här
vid böra understryka, att enligt min mening någon erinran ur rent saklig syn
punkt icke kan göras mot lönekommitténs förslag. De synpunkter, som för mig
varit avgörande, äro i stället, att lönenämndens av mig förordade förslag i
praktiken får anses leda till i stort sett samma resultat som lönekommitténs
men samtidigt medföra betydande administrativa fördelar, bland annat i
fråga om personalbokföringen. Vidare komma enligt detta förslag samma slag
av ledigheter in. in. att inverka försenande på löneklassuppflyttning som en
ligt pensionsbestämmelserna medföra dröjsmål med intjänande av ytterligare
pension genom att föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen, en överens
stämmelse, som i och för sig synes vara tilltalande ur teoretiska och prak
tiska synpunkter. I enlighet härmed skulle på löneklassuppflyttningen in
verka, förutom avstängning och avhållande från tjänstgöring m. m., C-av-
dragsledigheter av annan anledning än offentligt uppdrag och militär tjänst
göring. Jag biträder — med i det följande angivet undantag i fråga om extra
lärare — lönekommitténs förslag rörande den omfattning, i vilken dylika
ledigheter in. in. skola ha förekommit för att inverka försenande på löne-
IIi haag till riksdagens protokoll I0'i7. 1 sand. Nr 281.
9
130
Kunffl. Maj:ts proposition nr 281.
klassuppflyttning. Vad angår uppdrag inom personalsammanslutning, anser
jag att genom tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementena föreskrifter
böra meddelas av den innebörd lönekommittén åsyftat. I samma ordning böra
bestämmelser meddelas exempelvis med avseende å fall, då folkskollärare er
hållit C-avdragsledighet från sin tjänst i anledning av tjänstgöring å stailig
tjänst.
Jag anser icke tillräcklig anledning finnas att föreslå att, såsom skolöver
styrelsen ifrågasatt, löneklassuppflyttning av folkskolans extra lärare skulle
få ske under löpande anställningsperiod.
Beträffande extra lärarna vid det statliga och högre kommunala undervis
ningsväsendet har lönekommittén utformat sitt förslag om löneklassuppflytt
ning av sådana lärare närmast med utgångspunkt från den förutsättningen,
att deras anställning skulle omfatta minst en termin. Frågan kommer i ett
annat läge om, såsom jag i annat sammanhang förutsätter, anställning så
som extra lärare skall kunna vinnas för del av termin. Jag vill föreslå, att för
extra lärare samma bestämmelser som för andra tjänstemän skola gälla ifråga
om löneklassuppflyttning, endast med den avvikelsen att, om lärarens an
ställning under ett kalenderhalvår avser hela terminen, de delar av halvåret
som ligga utanför terminen skola behandlas som om läraren därunder inne
haft anställning såsom extra lärare och ej åtnjutit sådan tjänstledighet, som
kan föranleda försenad löneklassuppflyttning. Av praktiska skäl synes mig
den omfattning, i vilken ledigheter m. m. skola ha förekommit för att in
verka på löneklassuppflyttningen, böra bestämmas på samma sätt för extra
lärare som för andra tjänstemän.
Lönekommittén har efter en ingående diskussion i fråga om deltidsarbete
föreslagit bestämmelser, vilka i princip innebära, att sådant arbete å ena
sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete, såframt fråga är om
arbete å minst halvtid, men å andra sidan i motsatt fall icke får räknas för
löneklassuppflyttning. Jag biträder lönekommitténs förslag härom. Vad gene
ralpoststyrelsen anfört i sitt remissyttrande torde närmast ha avseende å
bestämmelsernas detaljutformning och torde få bliva föremål för bedömande
vid dessas utfärdande.
Till vad lönekommittén anfört i fråga om uppskov med löneklassuppflytt
ning och om borttagande av det hinder för vidare uppflyttning, som pen
sionsålderns inträde nu utgör, kan jag helt ansluta mig.
Den av lönekommittén föreslagna lönerumskonstruktionen anser jag i
likhet med flertalet myndigheter behövlig och lämplig. Jag delar alltså icke
statskontorets uppfattning att begreppet lönerum bör kunna uteslutas. Upp
flyttning i lönerum synes emellertid icke behöva ske successivt under löpan
de tjänstinnehav, utan det synes tillfyllest att den verkställes, då behov där
av föreligger på grund av att vederbörande erhållit en ny tjänst, vars löne
grad omfattar flera löneklasser. Erforderliga bestämmelser i fråga om den
ordning vari beslut skall meddelas angående lönerumsuppflyttning torde
böra meddelas av Kungl. Maj:t.
En av de allmänna synpunkter lönekommittén anlagt på frågan om inpla-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
131
cering i löneklass är, att det kan leda till otillfredsställande resultat om, på
sätt för närvarande i allmänhet sker, hänsyn endast tages till sådan anställ
ning, som innehafts omedelbart före tjänstetillträdet. Lönekommittén har
ansett att hänsyn i princip bör få tagas till varje tidigare innehavd anställ
ning, men har likväl funnit en sådan modifikation häri böra göras, att hän
syn enligt normalreglema ej skall tagas till anställning, efter vars innehav
förflutit en sammanhängande treårsperiod, varunder vederbörande ej inne
haft någon statlig eller jämförlig anställning (beträffande lärare vid folk
skolan: anställning vid undervisningsväsendet). Remissmyndigheterna ha i
allmänhet ej haft någon erinran mot förslaget. Kammarrätten har dock an
sett att nämnda modifikation borde utgå. För egen del ansluter jag mig till
lönekommitténs förslag. Vad särskilt beträffar ifrågavarande modifikation
synes det mig riktigt, att den som under längre tid än tre år varit helt utan
anställning inom statsförvaltningen eller det statsunderstödda kommunala un
dervisningsväsendet m. m. i allmänhet inplaceras i löneklass utan hänsyns
tagande till en dylik anställning, som han innehaft före avbrottstiden. Såsom
lönekommittén anfört, bör emellertid, om särskild anledning därtill före
ligger, hänsyn till sådan tidigare anställning kunna tagas vid särskild pröv
ning av löneklassplaceringsfrågan.
En annan av de allmänna synpunkter lönekommittén anlagt på inplace-
ringsfrågorna är att principen om att inplacering skall ske så, att inkomst
minskning undvikes, alltför strikt tillämpats både såsom minimi- och maximi
regel. För egen del biträder jag denna lönekommitténs uppfattning. Det
synes mig nämligen otvivelaktigt, att det hittillsvarande i stort sett ensidiga
hänsynstagandet till inkomsten i den tidigare anställningen i vissa fall lett
till resultat, som icke äro tilltalande vare sig ur skälighets- eller arbetsgivar-
synpunkt. Jag kan även ansluta mig till de förslag och uttalanden, som löne
kommittén i detta sammanhang funnit lämpligt göra med avseende å inpla
ceringen. Emellertid förutsätter jag, att vid det av lönekommittén tänkta
bedömandet efter de olika fallens skiftande beskaffenhet en viss försiktig
het kan vara nödvändig särskilt i början av det nya lönesystemets tillämp-
ningstid. Såsom lönekommittén själv uttalat, bör någon återgång till det äldre
tillgodoräkningssystemet icke ifrågakomma.
Vad härefter angår de av lönekommittén föreslagna normalreglerna må
framhållas, att deras innebörd i allt väsentligt varit betingad av vad vid 1946
års principbeslut om den allmänna löneregleringen förutsattes i fråga om
sneddningsregelns tillämpningsområde och närmare innebörd samt i fråga
om inplaceringen med hänsyn till tidigare avlöning enligt kollektivavtal
in. m. Vad lönekommittén nu föreslagit i fråga om normalreglerna synes
i allmänhet böra genomföras. Emellertid böra de militära lönegrader, som
skola omfatta flera löneklasser, erhålla den konstruktion och beteckning
samt i fråga om sneddning mellan militära tjänster åsättas de jämförelsetal,
som framgår av följande sammanställning, i vilken för jämförelses skull
även intagits motsvarande data enligt lönekommitténs förslag; därjämte bör
den nya lönegrad, som skall motsvara hittillsvarande lönegraden Oa 6, er
hålla beteckningen Ma 12.
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Beställning
Lön enligt
Lönekommitténs
förslag
Departements
chefens förslag
löne-
plan
nr
löneklasserna
nr
löne
grad
jäm
förelse
tal
löne
grad
jäm
förelse
tal
Menig, vicekorpral......................
5
1- 4
Mha 1
4
Mha 1
4
Korpral..........................................
5
4— 7
Mha 2
7
Mha 2
7
Furir, blandavlönad ..................
5
6
, 7
Mha 3
9
—
1
9—12
M
p
10
ATP
1
10
Furir, e. o........................................
1
10—13
Me
1
b
11
Me
2
11
Överfurir ......................................
1
12-15
Ma
1
13
Ma
3
13
E. o. underofficer, fänrik..........
1
1
| Me
2
1 1
Me
4
Sergeant ...........................................
1
j- 14, 15, 16, 181
Ma
2
} 14 t
Ma
4
\ 14
Fanjunkare ..................................
1
15, 16, 18, 20
Ma
3
15
Ma
5
15
Förvaltare......................................
1
18, 20, 22
Ma 4
16
Ma
6
16
Löjtnant..........................................
i
18, 20, 22, 24
Ma 5
17
Ma
7
17
Förvaltare.......................................
1
22-25
—
Ma
8
19
Kapten ..........................................
1
24, 26, 28, 29
Ma
6
20
Ma
9
20
Major..............................................
1
29, 31, 32
Ma 7
22
Ma
10
22
Överstelöjtnant..............................
1
32, 33, 34
Ma
8
24
Ma
11
24
Såsom av sammanställningen framgår, innebär det här framlagda försla
get, förutom en omnumrering utan saklig betydelse, två reella ändringar i
förhållande till lönekommitténs förslag. Den ena av dessa avser borttagan
det av lönegraden Mha 3, en åtgärd som förordats i samband med behand
lingen av frågan om lönereglering för fast anställt manskap. Den andra åt
gärden avser införandet i lönegradsschemat av ytterligare en lönegrad för
vissa förvaltare, omfattande löneklasserna 22—25. Denna lönegrad har av
försvarsväsendets lönenämnd och försvarets civilförvaltning föreslagits skola
utgöra en normalgrad för sådana förvaltare, som efter omorganisation av
kassaväsendet vid försvaret inträda såsom chef för kassaförvaltning. Utan att
i detta sammanhang ingå på frågan i vilken omfattning och efter vilka grun
der förvaltarna böra inplaceras i ifrågavarande lönegrad anser jag mig böra
föreslå, att en lönegrad för ändamålet upptages i lönegradsschemat. I detta
sammanhang vill jag beträffande sneddningsreglernas verkningssätt inom de
militära lönegraderna framhålla, att detta för närvarande är ett annat än inom
övriga lönegrader. Inom de civila lönegraderna har sneddningsregeln den
innebörden, att tjänsteman vid befordran skall placeras lägst i löneklassen
närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, men inom de
militära lönegraderna innebär sneddningen, att beställningshavaren skall pla
ceras lägst i den löneklass, som inom det militära löneklasschemat -— vilket
ej omfattar alla löneklasser — ligger närmast över den, som han senast till
hörde. Olikheten är betingad av historiska skäl — hittills ha de för militär
personal tillämpade löneklasserna numrerats i löpande följd — och samman
hänger med att, såsom förut anmärkts, militär beställningshavare i vissa fall
efter en uppflyttningsperiod överhoppar en löneklass. Ehuru jag i likhet
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
133
med ]önekommittén icke finner möjligt att i detta sammanhang föreslå bort
tagande av olikheten i fråga, vill jag här framhålla, alt densamma självfallet
bör borttagas om, såsom lönekommittén uttalat sig för, en anpassning av de
militära lönegradernas konstruktion efter de civilas framdeles kommer till
stånd. Utan att nu vara beredd att förorda en dylik anpassning vill jag lik
väl understryka, att såväl principiella skäl som förenklingssynpunkter kunna
åberopas för dess genomförande.
Vad angår inplaceringsföreskrifter utöver normalreglema tillstyrker jag
lönekonnnitténs förslag att i avlöningsreglementena allenast skall intagas
en mera allmänt hållen bestämmelse, innefattande bemyndigande för Kungl.
Maj:t att, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter
prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser i ämnet. Endast ge
nom att så sker, torde möjlighet överhuvud taget finnas att genomföra det
av lönekommittén föreslagna frångåendet av den strikta inkomstjämförelse-
principen. Jag kan också helt ansluta mig till lönekommitténs uttalanden
med avseende å den s. k. långa vägen. Slutligen anser jag i likhet med löne
kommittén, att Kungl. Maj:t bör äga att, när så anses lämpligt, delegera
sin beslutanderätt till underordnad myndighet. I detta sammanhang må näm
nas, att från personalhåll uttryckts önskemål om intagande i statens allmänna
avlöningsreglemente av en föreskrift enligt vilken för den, som före befatt
ningens (beställningens) tillträdande innehaft såväl anställning som fast
anställt manskap som anställning enligt kollektivavtal, anställningen såsom
manskap skulle vid inplacering i löneklass med hänsyn till anställningstidens
längd likställas med kollektivavtalsanställning. Frågan härom torde böra
övervägas i samband med utfärdandet av erforderliga närmare föreskrifter
angående avlöningsbestämmelsernas tillämpning.
Lönekommitténs förslag, att tjänsteman i vissa fall skall äga åtnjuta lön
efter viss högre löneklass än den vari han är placerad, överensstämmer i
stort sett med vad nu gäller och kan av mig tillstyrkas. Såsom framgår av det
föregående, användes denna konstruktion i vissa fall i stället för konstruk
tionen med avlöningsförstärkning eller befattningsarvode. Efter den systema
tisering i fråga om dylika tilläggsförmåner, som skett genom lönekommit
téns försorg, anser jag mig böra uttala, att som regel hellre konstruktionen
med tilläggsförmåner än konstruktionen med lön enligt högre löneklass bör
väljas, om i framtiden nya fall skulle yppas, i vilka lönegrads- och löneklass-
placeringen anses för låg men löneförbättringen av särskilda skäl anses böra
ernås på annat sätt än genom höjning av lönegradsplaceringen. överhuvud
taget synes det önskvärt, att man icke gör lönesystemet mer invecklat än vad
nödvändigt är genom att tillgripa olika anordningar för att nå samma syfte.
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Semester och semesterersättning.
1945 års lönekommitté.
Alltsedan den första semesterlagstiftningens tillkomst ha från den all
männa semesterlagens tillämpning undantagits de statliga tjänstemän eller,
för att använda lagens uttryckssätt, de arbetstagare hos staten, för vilka gälla
särskilda föreskrifter rörande semester. Detta undantag har förestavats av
praktiska skäl.
För de statsanställda kan man sålunda, såvitt angår semesterns reglering,
skilja mellan två olika kategorier. Till den ena gruppen äro att hänföra ar
betstagare, som ha semestern reglerad genom bestämmelserna i den all
männa semesterlagen. Den andra gruppen består av sådana arbetstagare hos
staten, för vilka gälla särskilda i administrativ ordning utfärdade regler an
gående semester. Denna grupp omfattar huvudmassan av de statliga tjänste
männen.
Lönekommittén har i korthet erinrat om huvuddragen av gällande semes
terlagstiftning. Härutinnan torde få hänvisas till betänkandet (s. 79—81).
Enligt vad av lönekommittén framhållits utgöras de statsanställda, för vilka
semesterlagen gäller, huvudsakligen av sådana grupper av arbetstagare hos
staten, vilkas arbetsförhållanden äro eller kunna vara reglerade genom kollek
tivavtal. Men även andra statsanställda finnas, för vilka särskilda föreskrifter
rörande semester icke meddelats. Detta antal har ökats genom att semester
rätt numera kan förvärvas även i bisyssla. För övriga statliga tjänstemän
gäller en rad föreskrifter rörande semester inrymda i ett flertal olika författ
ningar. Ett gemensamt drag hos dessa särskilda semesterbestämmelser är,
att semestern beräknas för kalenderår samt att semestern undantagslöst utgår
med hänsyn till anställningsförhållandena under löpande år och icke, såsom i
regel enligt semesterlagen, med hänsyn till förhållandena under närmast fö
regående kalenderår. För statstjänstemännens del utgår semestern alltså i
förskott; semesteråret och kvalifikationsåret sammanfalla. Avgörande för se
mesterns omfattning är i princip anställningen såsom sådan och ej det utför
da arbetet. Semesterns längd är i allmänhet graderad efter vederbörandes ål
der och tjänstegrad. Under semestern infallande sön- och helgdagar räknas
som semesterdagar. Den tanke, på vilken semesterlagstiftningen bygger, eller
att semestern är en löneförmån, som successivt intjänas, är främmande för
ifrågavarande semesterföreskrifter. I enlighet härmed gäller icke för stats
tjänstemännens del att anställd, som av någon anledning icke utfått honom
tillkommande semesterledighet, får anspråk på att utfå den mot den utebliv
na semestern svarande lönen. Stundom kan emellertid en anställd, som icke
under semesteråret får åtnjuta sin semester, få semestern förskjuten till ett
kommande år.
I stället för semester äro vissa tjänstemän berättigade till ferier.
Enligt det förslag, som lönekommittén framlägger, skola liksom nu sär
skilda semesterbestämmelser meddelas för de allmänna anställningsfor
merna. I fråga om dem bli alltså semesterlagens bestämmelser icke tillämp-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
135
liga Emellertid anser lönekommittén, att icke heller statstjänstemän, vilka icke kunnat hänföras till någon av de allmänna anställningsformerna, böra vara underkastade allmänna semesterlagen. Det har nämligen förefallit löne kommittén olämpligt, att semestern för statstjänstemännen regleras efter två i viktiga hänseenden olika system, varigenom ojämnheter skulle uppkomma. Med denna utgångspunkt har lönekommittén ansett, att de skäl, som föranlett att statstjänstemännen i allmänhet undantagits från semesterlagens tillämp ning, närmast böra leda till, att särskilda semesterföreskrifter meddelas också för de statsanställda tjänstemän, som nu falla under semesterlagen, varigenom också dessa undantagas från nämnda lag. Då deras anställning är av myc ket skiftande karaktär, kunna dock icke några enhetliga semesterbestämmel ser meddelas. Med hänsyn härtill innebär lönekommitténs förslag i denna del endast, att genom särskild författningsbestämmelse föreskrives, att det åligger Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet att meddela bestämmelser om semester och semesterersältning för den personal, varom här är fråga. Det förutsättes härvid, att dessa bestämmelser icke få bli oförmånligare än de, som skulle följa av allmänna semesterlagen. I detta sammanhang har anförts, att det naturligen endast kan bli tal om att utfärda semesterbestäm melser för tjänster i rättslig mening, d. v. s. där det föreligger ett anställnings förhållande. Inom statsförvaltningen förekomma åtskilliga sysslor av sådan beskaffenhet, att utövarna av dem äro att anse såsom innehavare av upp drag. Dylika uppdragstagare, som överhuvud taget ej falla under avlönings- bestämmelserna, böra enligt kommittén icke erhålla semesterförmån. Kom mittén framhåller, att gränsdragningen mellan tjänstemän och uppdrags tagare kan föranleda vissa svårigheter men att samma svårigheter uppstå också vid tillämpningen av den allmänna semesterlagen.
Särskild uppmärksamhet har lönekommittén ansett sig böra ägna frågan om semesterrätten för extra samt vissa andra icke-ordinarie lärare, vilkas er sättning utgår för läsår och vilka, formellt, äro anställda endast under den tid de fullgöra undervisning. Deras ställning i semesterrättsligt hänseende har nämligen vållat åtskilliga besvärligheter. I många fall har från de anställdas sida förmenats att, eftersom för dem icke gälla föreskrifter om vare sig se mester eller ferier, de skulle vara berättigade till semesterförmån enligt lagen, d. v. s. i praktiken semesterersättning. Att märka är dock, att ersättningen till ifrågavarande lärare bestämts med utgångspunkt från årslönen i viss löneklass på sådant sätt, alt en för helt år beräknad avlöning till dem utgår för en kortare tid än ett år och sålunda med högre belopp per tidsenhet än eljest. Ersättningen måste under sådana förhållanden anses inkludera ersätt ning för semester för den tid, då undervisningen ej pågår. Ytterligare semes terförmån bör då icke tillkomma läraren. Med hänsyn härtill anser lönekom mittén, att för dessa lärare, vilka äga utfå en för helt år beräknad avlöning för kortare tid än ett år, bör meddelas en föreskrift om, att avlöningen även inkluderar ersättning för semester. Genom en dylik bestämmelse torde få an ses, att för dessa lärare gälla särskilda föreskrifter rörande semester.
Lönekommittén har vidare övervägt, huruvida jämkningar böra vidtagas i
136
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
de nuvarande semesterbestämmelserna med hänsyn till innehållet i allmänna
semesterlagen. Kommittén anför i huvudsak följande.
Härvid må först påpekas, att anledning synes saknas att frångå den sedan
gammalt tillämpade ordningen med löpande kalenderår som kvalifikationsår
för samma års semester. Vidare anser lönekommittén, att tillräcklig anledning
saknas att frångå nuvarande ordning, enligt vilken under semestertiden in
fallande sön- och helgdagar inräknas i semestern. I detta sammanhang vill
lönekommittén dock uttala, att semester icke bör meddelas på sådant sätt,
att den börjar eller slutar på tjänstefri sön- eller helgdag.
För extra tjänsteman och aspirant gäller nu den regeln, att rätt till semes
ter inträder först efter det tjänstemannen i statsanställning fullgjort tjänst
göring sammanlagt minst 180 dagar. Sedan i 1945 års semesterlag slopats den
tidigare gällande karenstidsbestämmelsen, enligt vilken rätt till semester
skulle inträda efter det arbetstagaren innehaft fortlöpande anställning hos
samma arbetsgivare sedan minst 180 dagar, bör motsvarande ändring vid
tagas även beträffande semesterrätten för extra tjänstemän och aspiranter.
Lönekommittén förordar, att rätt till semesterersättning skall tillkomma
aspiranter och extra tjänstemän. Semesterersättningen bör i huvudsak mot
svara den lön, som tjänstemannen skulle ha erhållit om hans anställning ef
ter anställningstidens slut utsträckts med det antal semesterdagar, vartill han
kvalificerat sig. Däremot har lönekommittén icke ansett, att tillräckliga skäl
föreligga att införa rätt till semesterersättning för ordinarie och extra ordi
narie tjänstemän.
Lönekommittén anser, att tjänsteman, som från sådan statsanställning,
varå semesterlagen äger tillämpning, övergår till annan anställning i statens
tjänst, innan han i den tidigare anställningen kommit i åtnjutande av den
semester, vartill han i nämnda anställning förvärvat rätt, skall vara berät
tigad att i den nya anställningen åtnjuta jämväl i den tidigare anställningen
intjänad semester. I den nya anställningen må dock semestern utgå med
högst det antal dagar, varmed i denna anställning semester utgår för helt år.
Vid behandlingen av frågan om anställningsformerna har lönekommittén
förordat, att aspirant och extra tjänsteman, som kan räkna tre års stats
anställning eller vad därmed likställes, skulle erhålla samma sociala för
måner •— och alltså också rätt till semester under visst antal dagar ■—- som
om han vore extra ordinarie tjänsteman. I fråga om tiden dessförinnan skul
le, om nuvarande bestämmelser bibehållas, semesterrätten vara begränsad till
15 dagar. Beträffande ungdom upp till 18-årsåldern och vissa andra grupper
är det dock, med hänsyn till semesterlagens bestämmelser, nödvändigt att
höja detta dagantal. Lönekommittén vill för sin del förorda, att dagantalet
generellt höjs till 20 dagar.
Lönekommittén har härefter behandlat vissa ytterligare frågor, som sam
manhänga med tjänstemännens rätt till semester. Kommittén anför härom
till en början följande.
oEnligt gällande bestämmelser må den, som på grund av tjänstgöringsför
hållandena icke kunnat beredas full semester före kalenderårets utgång, utfå
felande semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Under flera
år tillbaka har tiden utsträckts till utgången av maj månad. Lönekommittén
förordar, att de provisoriska bestämmelserna om tidens utsträckning givas
permanent karaktär, och får i samband härmed framhålla, att det är veder
börande myndighets skyldighet att tillse, att tjänsteman, såvitt är möjligt,
inom föreskriven tid får uttaga sin semester.
För närvarande gäller en viss begränsning i semesterrätten för den, som
Kungl. Maj.ts proposition ni 281.
137
under viss tid ej uppehållit sin tjänst. Regeln härom innebär, att — såvitt
ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva — tjänsteman, som
vid kalenderårets ingång sedan mera än sex månader varit tjänstledig till
följd av sjukdom eller enskilda angelägenheter, ej må åtnjuta semester för
det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt egen eller
annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. En liknande
regel finnes också i fråga om rätt att uppbära oavkortad lön under sjukdom.
Och vissa särskilda regler äro meddelade om avdrag under ferietid, då tjäns
ten icke uppehållits under viss tid. Lönekommittén har upptagit dessa regler
i sitt författningsförslag men gjort vissa jämkningar. Beträffande dessa får
kommittén hänvisa till författningstexten.
Lönekommittén har, närmast med anledning av 1944 års deltidstjänstut
rednings betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in. och uttalanden
i vissa remissyttranden över nämnda betänkande, haft att överväga en del
spörsmål, som i semesterhänseende inställa sig beträffande tjänstemän, som
äro anställda med avkortad tjänstgöringstid eller som erhållit nedsättning
av tjänstgöringstiden. Lönekommittén har till en början erinrat om att nu
varande semesterbestämmelser innebära, att tjänsteman under semestertiden
äger uppbära den på denna tid belöpande lönen, däremot icke en lön beräknad
under hänsynstagande till lönefluktuationerna under kvalifikationsåret. Den
härvidlag gällande ordningen överensstämmer med den, som tillämpas en
ligt allmänna semesterlagen, i vilken nämligen stadgas att arbetstagare, som
är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, äger upp
bära den å semestertiden belöpande lönen. Lönekommittén anför vidare:
För de fall, där tjänsteman under kvalifikationsåret innehaft såväl heltids-
som deltidsanställningar, har deltidstjänstutredningen icke föreslagit något
avsteg från nyss angivna grundregel, övervägande skäl synas lönekommittén
tala för ett bibehållande av den hittillsvarande ordningen. Allmänna löne-
nämnden har kommit till samma resultat.
Mot deltidstjänstutredningens förslag att anknyta olika lönebestämmelser å
ena sidan till sådan längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden, vid vilken
enligt utredningens terminologi lullgöres deltjänstgöring, och å andra sidan
till annan nedsättning av tjänstgöringstiden ha olika erinringar framställts av
remissmyndigheterna. Med beaktande av dessa erinringar har lönekommittén
i sitt reglementsförslag konstruerat avlöningen i »deltjänstgöringsfallen» på
samma sätt som där nedsättning av tjänstgöringstiden eljest förekommer.
Själva lönen reduceras således icke, utan i stället tillämpas i anledning av
tjänstgöringstidens nedsättning ett löneavdrag. I fråga om lön under semes
tertid förordar lönekommittén, alt samma regler få tillämpas som gälla för
heltidsanställda och tillika heltidstjänstgörande tjänstemän och för deltids
anställda tjänstemän. Denna lön bör alltså vara vad på semestertiden belöper
av tjänstemannens lön. Om semestern åtnjutes under dag, då nedsättning av
tjänstgöringstiden förekommer, kan semestern givetvis endast avse den del av
tjänstgöringsdagen, som ej är tjänstefri i anledning av nedsättningen, och det
är då endast den på sagda del av tjänstgöringsdagen belöpande delen av löne-
klassbeloppet, som uppbäres på grund av semestern; detta torde böra gälla
generellt och ej endast för det fall, att semestertiden föregåtts av deltidsan
ställning eller längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden. Om åter semes
tern åtnjutes å dag, då nedsättning av tjänstgöringstiden cj förekomer, kom
mer en daglön att utgå, om semester åtnjutes hela dagen, och en halv daglön
att utgå, om semester åtnjutes endast halva dagen.
138
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Hittills har endast berörts spörsmålet om vilken lön som bör utgå under
semestertid. En annan fråga, som uppställer sig till bedömande i samband
med deltidsarbete, är huruvida förekomsten av sådant arbete bör inverka på
semestertidens längd. Härvidlag är till en början tydligt, att om den, som
under hela kvalifikationsåret har heltidsanställning och ej åtnjuter nedsätt
ning av tjänstgöringstiden, äger rätt till semester under ett visst antal dagar,
även den motsvarande tjänsteman, som hela året har halvtidsanställning, bör
kunna erhålla semesterledighet under samma antal dagar; i annat fall skulle
semesterns syfte att bereda vila och rekreation väsentligt förfelas. Och samma
grundregel hör gälla, om vederbörande under kvalifikaticnsåret övergår från
deltidsanställning till heltidsanställning eller vice versa, vare sig semestern åt
njutits dessförinnan eller erhålles därefter. I realiteten kan detta sägas inne
bära, att om semester åtnjutes under tid, då halvtidsanställning innehaves,
en semesterdag konsumeras genom ledighet från arbete av hälften så stor
omfattning som normalt åligger en heltidsanställd tjänsteman. Sistnämnda
regel synes också höra gälla för det fall, att en heltidsanställd tjänsteman er
håller semester å dag, som delvis är tjänstefri i anledning av nedsättning av
tjänstgöringstiden. Härigenom uppnås likställighet med det fallet, att semes
tern åtnjutes under dag, då tjänstemannen innehar deltidsanställning. Emel
lertid är att märka att en heltidsanställd tjänsteman för närvarande i olika
fall kan uttaga semester å halv dag utan att detta medför att mer än en
halv semesterdag konsumeras. Vad här anförts om semester under dag, då
nedsättning av tjänstgöringstiden föreligger, bör med beaktande härav gälla
endast då nedsättningen medför C-avdrag och ej är föranledd av offentligt
uppdrag eller värnpliktstjänstgöring.
För genomförande av vad här förutsatts erfordras ej några särskilda be
stämmelser om lön under semestertid. I fråga om antalet semesterdagar på
kallas ej heller några särskilda bestämmelser. Däremot erfordras ett stadgan
de om att den, som åtnjutit semester å del av dag, vilken i övrigt varit tjäns
tefri till följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-av
drag å lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänst
göring, därigenom skall anses ha förbrukat en semesterdag.
Den reglering av semesterfrågorna för deltidsarbetande personal, som här
ovan förordats, är uppenbarligen beroende av huruvida tjänsteman enligt ve
derbörligt beslut skall ha deltidsarbete under den tid, då semestern infaller.
I den mån föreskrifter anses erforderliga för att reglera frågan, huruvida
sådana beslut böra meddelas med giltighet även för semestertid, synas före
skrifterna i fråga icke höra hemma i avlöningsreglementet.
Härefter må beröras den situation, som föreligger, då deltidsarbetet före
kommer i den formen, att tjänstgöring fullgöres allenast å vissa dagar, me
dan andra dagar äro tjänstefria. Om härvid deltidsanställning föreligger, sy
nes tjänstemannen icke vara att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria
dagarna i vidare mån än dessa ingå i tid, under vilken tjänstemannen av
särskild anledning åtnjuter tjänstledighet. Dessa tjänstefria dagar böra i se
mesterhänseende behandlas på samma sätt som exempelvis sön- och helg
dagar. Härom synes någon föreskrift icke erforderlig. Om åter nedsättning av
tjänstgöringstiden sker i den formen, att tjänstgöringsskyldighet föreligger
endast under vissa dagar, är tjänstemannen tjänstledig under de tjänstefria
dagarna. Det synes me.st tillfredsställande, att semesterfrågan sakligt sett
regleras lika, oberoende av huruvida fråga är om deltidsanställd tjänsteman
eller om heltidsanställd tjänsteman, som erhållit nedsättning av tjänstgörings
tiden. Fördenskull bör för sist angiven tjänsteman även dag eller dagar, som
till följd av nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av
tjänstgöringsdag, under vilken semester åtnjutits, kunna verka konsumeran-
139
de på semesterrätten. Då tjänstemannen under sådana tjänstefria dagar åt
njuter tjänstledighet och icke rimligtvis kan pa en gång åtnjuta tjänstledig
het och semester, erfordras att en särskild föreskrift meddelas i angivna
syfte.
Naturhinder eller hinder av liknande slag kan i vissa fall föranleda, att
tjänsteman icke kan hegiva sig från tjänstgöringsplatsen a dag, da honom
beviljad semester skall hörja. På grund av tjänstgöringsplatsens beskaffenhet
kan det härvid framstå såsom obilligt för tjänstemannen, att den tid, som
han nödgas kvarstanna å tjänstgöringsorten, räknas som semestertid. Löne-
kommittén anser att, om i sådant fall tjänstemannen under nämnda tid ställt
sig till förfogande för tjänstgöring, den semesterbeviljande myndigheten bör
omlägga tjänstemannens semester så, att ifrågavarande tid icke inrymmes i
semestertiden. Så hör ske också i de fall, då på grund av semestern särskild
vikarie beordrats till platsen; en tillfällig dubblering av tjänsten bör i dylikt
fall tillåtas. Lönekommittén anser vidare, att tjänsteman, om naturhinder
eller hinder av liknande slag föranlett, att han först efter semesterns slut
kunnat inställa sig på tjänstgöringsplatsen, likväl bör anses ha inställt sig
inom föreskriven tid, under förutsättning dock att det icke kan anses att
tjänstemannen själv vållat att han blivit utsatt för ifrågavarande hinder. Lö
nekommittén har icke ansett erforderligt att i det föreslagna avlöningsregle-
mentet intages någon uttrycklig föreskrift av nu angiven innebörd. Med ut
gångspunkt härifrån har i reglementsförslaget ej heller upptagits en för när
varande för tjänstemän vid utrikesförvaltningen gällande bestämmelse i äm
net, vilken till sin innebörd överensstämmer med vad lönekommittén här
förordat.
I ett uttalande från riksräkenskapsverket har framhållits, att starka bil-
lighetsskäl talade för gottgörelse i vissa fall, då tjänsteman återkallas till
tjänstgöring under semester. Enligt riksräkenskapsverket borde dock en för
utsättning härför vara att ej alltför obetydlig del av semestern återstode,
när avbrottet genom inställelse till tjänstgöring ägde rum. Verket anser, att
rätten till resor till och från tjänstgöringsorten borde göras beroende av en
skälighetsprövning från vederbörande myndighets sida. Lönekommittén delar
den av riksräkenskapsverket uttalade meningen. Avgörandet i dessa frågor
hör enligt lönekommitténs mening förbehållas Kungl. Maj:t, som dock bör
kunna delegera beslutanderätten till annan myndighet. Föreskrift härom har
ansetts böra intagas bland avlöningsbestämmelserna.
Lönekommittén har vidare övervägt frågan, om tjänsteman, som vid se
mesterns början tjänstgör å annan ort än stalioneringsorlen, bör äga rätt till
resekoslnadsersättning för av honom företagen resa från tjänstgöringsorten
till stationeringsorten. Kommittén förordar, att sådan rätt tillskapas. Om
tjänstemannen i anledning av semestern beger sig från tjänstgöringsor
ten till annan ort än stationeringsorten och om resekostnaderna till sist
avsedda ort äro högre från tjänstgöringsorten än från stationeringsorten,
bör han erhålla rätt till skillnadsbeloppet. Motsvarande principer höra
enligt kommitténs uppfattning tillämpas i de fall, då tjänstemannen omedel-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
140
bart efter semestern skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten. Löne- kommittén har emellertid i detta sammanhang framhållit, att myndigheter na såvitt möjligt böra förfara så, att semestern för tjänsteman, vilken på grund av tillfälligt tjänstuppdrag eller på grund av sin tjänstgöring befinner sig utantör stationeringsorten, börjar först sedan tjänstemannen återkommit till denna.
De säl bestämmelser i fråga om semesterrätten, som nu gälla, ha upptagits i lönekommitténs förslag utan andra sakliga ändringar än dem, som följa av kommitténs ställningstagande till fragan om de sociala förmåner, som skola tillkomma olika grupper av icke-ordinane tjänstemän i jämförelse med de förmåner, som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän.
Slutligen har kommittén framhållit följande. Lönekommittén har funnit, att beställningshavare i nuvarande lönegraden Oa 3 äga åtnjuta semester, som med 10 dagar överstiger semestern för mot svarande civila tjänstemän. Denna särställning bör enligt lönekommitténs mening borttagas, varvid emellertid beställningshavare, som omedelbart före löneregleringens genomförande innehar eller med vikariatslön uppehåller kaptensbeställning (motsvarande), övergångsvis bör bibehållas vid nuvarande semesterförmän.
I sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (s. 155) ut talade 1936 års lönekommitté, att hinder icke bör föreligga för en tjänste man, som så önskar, att i sin semester inräkna tid för sjukledighet. 1945 års lönekommitté har, då tvekan härom försports, för sin del anfört, att tjänste man, som styrker att han drabbats av sjukdom under semestertiden, äger rätt att erhålla sjukledighet för den tid sjukdomen varar.
I sm skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställ ningshavare har lönekommittén anfört följande beträffande vissa semes terfrågor.
„ Enligt 29 § 3 mom. förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente skall arssemestern för till utrikesförvaltningen hörande attaché med stationering utomlands utgöra minst 30 dagar. Lönekommittén föreslår, att samma regel skail gaHa tor innehavare av befattning såsom biträdande försvarsattaché. Por torsvarsattachéer bör däremot någon specialregel icke meddelas, då dessa befattningar aro avsedda för regementsofficerare och dessa enligt huvudre geln ha en arssemester omfattande minst 35 dagar.
I 32 § av det föreslagna allmänna avlöningsreglementet ha intagits vissa bestämmelser rörande semesterersättning, vilka äro tillämpliga " å extra tjänstemän och aspiranter. Sådan förmån tillkommer däremot enligt nämn da reglemente icke extra ordinarie tjänstemän. Lönekommittén föreslår, att innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha (blandavlönat manskap), skall äga åtnjuta semesterersättning. Emellertid anser lönekom- mittén, att vid genomförande av manskapslöneutredningens förslag dylik för man även bör tillkomma innehavare av beställning tillhörande lönegraden Me 1 a (den lägre lönegraden för extra ordinarie furirer), då nämnda utred nings förslag förutsätter, att en betydande del av dessa beställningshavare bliva nödsakade att avgå ur statens tjänst senast efter 6 å 61/, års anställning vid försvaret. Lönekommittén har däremot icke ansett tillräckliga skäl fin-
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 281-
Kuncjl. Maj-.ts proposition nr 281.
141
nas att föreslå en motsvarande speciell anordning för de extra ordinarie furirer, som enligt manskapslöneutredningens förslag skulle hänföras till lönegraden Me 1 b.
Yttrandena.
Ur de avgivna utlåtandena må anföras följande uttalanden av mera allmän innebörd.
Försvarets civilförvaltning anser det vara av betydelse, att såvitt möjligt uttömmande regler meddelas angående gottgörelse i vissa fall till tjänsteman, då han återkallas till tjänstgöring under semester, detta i synnerhet om
Kungl. Maj:t skulle pröva lämpligt att delegera beslutanderätten till under ordnad myndighet.
Socialstyrelsen finner övervägande skäl tala för att en omläggning borde ske så, att semestern skulle omfatta visst antal tjänstgöringsdagar. Styrelsen hemställer, att frågan blir föremål för ytterligare övervägande.
Länsstyrelsen i Malmö riktar en gensaga mot lönekommitténs förslag att icke blott helt utjämna skillnaden mellan ordinarie och extra ordina rie tjänstemän, å ena sidan, samt aspiranter och extra tjänstemän med minst 36 anställningsmånader, å andra sidan, i fråga om rätt till semester utan även föreslå rätt till semesterersättning för de senare tjänstemännen men icke för de förra.
Generalpoststyrelsen anser, att det ur olika synpunkter skulle vara rättvi sare att räkna endast tjänstgöringsdagar såsom semesterdagar. Frågan äger emellertid samband med spörsmålet om arbete på obekväm arbetstid, och styrelsen förordar, att den upptages till förnyad prövning i samband med den föreslagna utredningen av sistnämnda problem. För att möjliggöra fram tida ändring av semesterbestämmelsema i berört hänseende anser styrelsen dessa böra upptagas bland de förmåner, i fråga om vilka tjänstemännen skola vara pliktiga att underkasta sig ändring.
I anledning av kommitténs uttalande, att semester icke bör meddelas på sådant sätt, att den börjar eller slutar på tjänstefri helg- eller söndag, på pekar styrelsen, att en strikt tillämpning av denna rekommendation i vissa fall skulle medföra svårigheter för verket och även innebära olägenheter för tjänstemännen. Enligt styrelsens mening bör semester kunna sluta på tjänste fri söndag, om den påbörjats å helgfri måndag.
I fråga om tjänstemän vid järnvägsposten synes lönekommitténs rekom mendation icke alltid kunna följas, eftersom semester för dessa måste be viljas med hänsyn till reseturerna.
Telegrafstyrelsen anser en föreskrift erforderlig, motsvarande den i 2 § 2 mom. tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet intagna, varige nom vederbörande myndighet äger besluta, att tjänsteman vid ledighet med
C-avdrag skall avstå bland annat på ledighetstiden belöpande semester. Gene raltullstyrelsen har gjort uttalande av enahanda innebörd som telegrafsty relsen.
Kammarrätten bar ansett, att rätt till semesterersättning rättvisligen borde tillerkännas jämväl extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.
I anledning av förslaget, att semesterrätten för aspiranter och extra tjäns temän skulle göras beroende av antalet anställningsmånader, har telegraf styrelsen ansett, att tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kunnat beredas nu nämnd tjänsteman men han stått till verkets förfogande för tjänstgöring, borde inräknas i antalet anställningsmånader. Beviljade tjänst-
142
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
ledigheter med C-avdrag borde däremot givetvis avdragas. Länsstyrelsen i
Stockholm har anfört, att då det synes skäligt att personal, som före den 1
juli 1946 tjänstgjort å häradsskrivarkontor, får tillgodoräkna sig denna tid
för beräkningar av antalet anställningsmånader, härav betingad jämkning i
definitionen på anställningsmånad vore önskvärd. Allmänna lönenämnden
påpekar, att den av lönekommittén föreslagna bestämmelsen medför, alt för
personal i grupp 1 all slags tjänstledighet och för personal i grupp 2 tid för
viss tjänstledighet, icke skulle betraktas såsom anställningstid. Detta synes
lönenämnden mindre tillfredsställande i fråga om tjänstledighet för offent
ligt kommunalt uppdrag eller för genomgång av uthildningskurs vid verket.
Medicinalstyrelsen framhåller, att rätt till förlängd semester på grund av
bestrålningsrisk icke alltid kan lämpligen begränsas till vissa särskilt angivna
befattningar eller yrkeskategorier. Det synes styrelsen ytterst vanskligt att
enbart ur schematiska tidsbestämningar söka fastslå föreliggande semester
behov.
För de läkare vid specialavdelningar för röntgendiagnostik och röntgen
terapi repektive radiumterapi, vilka i minst 10 år varit verksamma i hel
tidstjänst i hälsofarligt arbete av ifrågavarande slag, har medicinalstyrelsen
med hänsyn till redan utfärdade bestämmelser och till det hälsofarliga ar
betets tidigare och nuvarande omfattning intet att erinra mot fixerade be
stämmelser i avlöningsreglementet. För övriga befattningshavare, där strål-
påverkan antingen varat kortare tid eller varit av mindre intensitet, finner
medicinalstyrelsen däremot sådana bestämmelser olämpliga. För dessa bör
i stället rätten till förlängd semester prövas genom medicinalstyrelsens för
sorg. För de fall, där det härvid kan anses klarlagt, att en konstant och avse
värd strålpåverkan föreligger, böra generella regler för beviljandet av för
längd semester kunna tillämpas. I övrigt synes rätten till dylik semester böra
prövas från fall till fall.
Från nu angivna utgångspunkter förordar medicinalstyrelsen, att för be
fattningshavare, som i sitt arbete äro utsatta för röntgenstrålning eller strål
ning från radioaktivt ämne, följande särskilda bestämmelser skola gälla.
Årssemestem omfattar 90 dagar för läkare, som är anställd å avdelning av radium
hemmet vid karolinska sjukhuset, röntgendiagnostikavdelningen vid karolinska sjuk
huset och röntgenavdelning vid serafimerlasarettet och som med heltidstjänstgöring
tjänstgjort vid specialavdelning för röntgendiagnostik eller för röntgen- eller radium
terapi eller blandad röntgenologisk diagnostik- och terapiavdelning under samman
lagt minst 10 år.
För annan befattningshavare, som är anställd i radiologiskt arbete, äger Kungl.
Maj:t eller myndighet, som därtill erhåller Kungl. Maj ds uppdrag, förlänga årsse-
mestern intill 42 dagar. Såframt befattningshavaren varit sysselsatt i sådant arbete
i minst 5 år eller då så anses påkallat med hänsyn till arten och omfattningen av det
radiologiska arbetet, skall årssemestern kunna förlängas till 60 dagar samt därest be
fattningshavaren varit sysselsatt sammanlagt minst tio år med radiologiskt arbete
till högst 78 dagar.
Allmänna lönenämnden anför, att bestämmelserna om semester för läkar-
och sjukvårdspersonal inom olika delar av statsförvaltningen synas vara i
behov av översyn för vinnande av större enhetlighet. Direktionen för karo
linska sjukhuset finner det önskligt, att särbestämmelserna i fråga om semes
ter för vissa personalgrupper, som i sitt arbete handskas med röntgen eller
radium, erhålla en mer allmän räckvidd än vad som föreslagits.
143
Enligt lotsstyrelsens uppfattning hade det varit önskvärt, att man funnit nå
gon form för ett mera smidigt anpassande av antalet semesterdagar för fyr-
skeppspersonal efter påmönstringstidens längd.
Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha framfört vissa erinringar
mot 30 § 2 mom. i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente. Lö-
nenämnden anför i detta sammanhang, att till förhindrande av ett alltför för
månligt resultat i de fall, då en tjänsteman har nedsatt tjänstgöringstid på
sådan sätt att han tjänstgör exempelvis varje tisdag, onsdag och torsdag och
är tjänstefri övriga dagar, synes i cirkulär till myndigheterna böra medde
las anvisningar om medgivande av semester.
Allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen uttala sig för att rektorer vid
statlig och högre kommunal läroanstalt skola, i motsats till vad nu gäller,
ha samma semesterförmåner.
Överbefälhavaren har funnit den av lönekommittén föreslagna reduce
ringen av semestertiden för beställningshavare i nuvarande lönegraden Oa 3
obillig med hänsyn till den oregelbundna tjänstgöringstid och krävande
tjänstgöring, som följer med militärtjänsten. Av lönekommittén i vissa fall
eftersträvad överensstämmelse mellan förmånerna för civil och militär per
sonal kunde även ernås genom en uppflyttning av tjänstemän i den nya 26
lönegraden till högsta semesterklass.
Vad först angår frågan om semesterlagens tillämplighet vill jag framhålla,
Departements-
att jag delar lönekommitténs uppfattning, att semesterfrågan för samtliga cAe/ere.
grupper av statstjänstemän bör regleras genom särskilda föreskrifter och att
nämnda tjänstemän följaktligen icke skola vara underkastade semester
lagen. I den mån ytterligare föreskrifter angående semester för statstjänste
män erfordras utöver dem som upptagits i lönekommitténs förslag, torde så
dana böra utfärdas.
Ehuru åtskilliga skäl kunna anföras för att övergå till ett sådant system,
att semestern — på sätt enligt semesterlagen är fallet — beräknas efter visst
antal tjänstgöringsdagar, är jag icke beredd att i detta sammanhang förorda
avsteg från lönekommitténs förslag, enligt vilket, liksom för närvarande, un
der semestertiden infallande sön- och helgdagar inräknas i semestern. Jag
anser mig dock i anslutning till vad generalpoststyrelsen anfört böra förorda,
att denna fråga underkastas förnyad prövning i samband med den föreslag
na utredningen angående arbete på obekväm arbetstid. Alt av denna grund
hänföra semesterbestämmelserna till dem, beträffande vilka tjänstemännen
skola vara skyldiga underkasta sig ändring, synes mig emellertid icke böra
ifrågakomma.
Jag anser mig icke kunna i detta sammanhang biträda kammarrättens för
slag, att rätt till semesterersättning skulle införas jämväl för extra ordinarie
och ordinarie tjänstemän.
Frågan om innebörden i detalj av begreppet anställningsmånad i samband
med semesterrätten för aspiranter och extra tjänstemän torde vid bestäm
melsernas utfärdande få upptagas till ytterligare övervägande i anslutning
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
144
till vad vissa myndigheter anfört. Särskilda bestämmelser synas mig erfor derliga för reglerandet av frågan, i vad mån för nu avsett ändamål tillgodo räkning bör få ske av tid före tillträdande av statsanställning, varunder exempelvis domsago- och häradsskrivarbiträden m. fl. varit privatanställda.
Medicinalstyrelsens förslag angående semesterbestämmelser för tjänstemän, som i sitt arbete äro utsatta för röntgenstrålning eller strålning från radio aktivt ämne, anser jag böra genomföras med den jämkningen, att möjlighet till förlängning av semestern intill 90 dagar bör föreligga även för annan personal än den av medicinalstyrelsen angivna läkarpersonalen.
1 anslu!ning..ti11 vad lotsslyrelsen anfört vill jag framhålla, att jag anser det bora övervägas, om icke sådan jämkning kan vidtagas i semesterbestäm melserna för fyrskepp spersonal, att antalet semesterdagar, i så nära anslut ning som möjligt till gällande bestämmelser, mera smidigt än för närvarande anpassas efter påmönstringstidens längd.
Jag förordar, i anslutning till vad allmänna lönenämnden och skolöver styrelsen anfört, att semesterförmånen för rektor vid högre kommunal skola helt anpassas efter vad som gäller beträffande rektor vid allmänt läroverk.
Vid tillkomsten av nuvarande avlöningsbestämmelser gjordes vissa utta landen (prop. 1938: 263, s. 128) med avseende å det fall, att en tjänsteman av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut och dessförinnan åt njutit även semester, som belöper på den återstående delen av året. Dessa ut talanden böra alltjämt gälla.
Vad slutligen angår den av lönekommittén förordade minskningen i an talet semesterdagar för kapten (motsvarande) vill jag framhålla, att anled
ning
icke synes mig föreligga att på denna punkt göra skillnad mellan mili
tära beställningshavare och andra tjänstemän i motsvarande löneställning. Jag biträder alltså förslaget härutinnan, jämväl i vad avser viss övergångs bestämmelse i fråga om nuvarande kaptener (motsvarande).
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder in. in.
1945 års lönekommitté.
Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser förekomma vid tjänstledigheter löneavdrag av tre slag, nämligen A-, B- och C-avdrag. Även i lönekommitténs förslag ha dessa tre avdragstyper bibehållits. Angående storleken av de olika avdragen har lönekommittén i allmänhet avgivit förslag i sitt förra betän kande (s. 126 ff). Lönekommittén upptager nu till behandling frågan om i vilka fall de olika tjänstlediglietsavdragen skola tillämpas.
Den åtgärd, som i visst fall skall vidtagas med avseende å avlöningen, är for narvarande beroende av anställningsformen, i det att i allmänhet olika bestämmelser gälla för ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänstemän samt extra tjänstemän och aspiranter.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen angående de olika anställningsformerna skola tjänstemännen, så vitt avser avlöningsförhållan-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
145
den under tjänstledighet, enligt lönekommitténs förslag indelas i tre olika grupper, varvid till en grupp hänföras aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 6 anställningsmånader, till en annan grupp aspiranter och extra tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader samt till en tredje grupp aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader eller mera ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän. Kommittén påpekar, att extra lärare vid folkskolan ansetts skola i fråga om lön under tjänstledighet jämställas med statsanställda aspiranter och extra tjänstemän.
Differentieringen i fråga om de olika grupperna har i en tabell genomförts på sådant sätt, att för varje tjänstledighetsgrund angivits i en första kolumn avlöningsåtgärden för tjänsteman, tillhörande grupp 2, och i en andra ko lumn motsvarande åtgärd för tjänsteman, tillhörande grupp 3. Tjänsteman, tillhörande grupp 1, skulle vid varje slag av tjänstledighet vidkännas C-av- drag. Vid tjänstledighet, som är föranledd av olycksfall i tjänslen, skulle dy lik tjänsteman på grund härav komma att tillerkännas sjukpenning enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
Lönekommittén övergår härefter till behandling av löneavdrag vid vissa slag av tjänstledighet.
/. Offentligt uppdrag.
Lönekommittén anför, att de offentliga uppdrag, för vilka tjänsteman vid ledighet har att vidkännas A-avdrag med hänsyn till att arvode icke utgår eller allenast utgår med visst belopp för sammanträdes- eller förrättnings- dag, i allmänhet äro av icke .statlig karaktär. Bland dessa uppdrag märkas sålunda framförallt uppdrag såsom ledamot av kyrkomöte samt vissa all mänt medborgerliga uppdrag, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, drät selkammare, kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting eller taxe ringsnämnd, d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller val inom den kommunala representationen. Utses tjänsteman i sin egenskap av ledamot av kommunalnämnd, fullmäktig eller dylikt till kom munens representant vid exempelvis en bostads-, en fattigvårds- eller en barnavårdskongress, är detta särskilda uppdrag icke att anse såsom offent ligt uppdrag. Om de fall undantagas, då tjänstledighet är föranledd av tjäns temannens deltagande såsom ledamot i kyrkomöte, har kommittén icke ifrå gasatt ändring i gällande löneavdragsbestämmelser för nu angivna fall av offentligt uppdrag.
Lönekommittén har erinrat om, att ordinarie och extra ordinarie tjänste man enligt gällande bestämmelser äger under tjänstledighet för uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller att vara riksdagens revisor åtnjuta med allenast A-avdrag minskad lön. Enligt förslag av 1928 års lönekommitté (SOU 1930: 17) skulle tjänsteman under tjänstledighet för riksdagsmannaskap ha att vidkännas B-avdrag å lönen. Till motivering härför anfördes, alt kommit tén med hänsyn till storleken av den ersättning, som utginge vid fullgörande av riksdagsmannauppdrag samt uppdrag såsom ledamot av kyrkomöte och
ti i hann till riksdagens protokoll 11)47. 1 sand. Nr 281.
10
146
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
av statsrevisionen, funnit skäligt föreslå ett något större tjänstledighetsavdrag
vid ledighet för dylikt uppdrag än det i då gällande avlöningsreglementen
stadgade A-avdraget och därvid ansett B-avdraget vara det lämpliga. 1936
års lönekommitté åter ansåg skäligt, att tjänsteman, som åtnjuter tjänsledig-
het för riksdagsmannauppdrag, icke förpliktades att avstå större del av lönen
än A-avdrag. Kommittén beaktade härvid särskilt den sänkning i riksdags-
mannaarvodet, som genomfördes i och med ikraftträdandet av stadgan den
24 februari 1933 (nr 54) om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdra-
gets fullgörande. — Under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevi
sionen eller av kyrkomötet skulle — med hänsyn till att ersättning för dylika
uppdrag enligt gällande författningar dåmera utgick i form av dagarvode —
A-avdrag utan vidare komma att tillämpas jämlikt det allmänna stadgandet
i 13 § 1 mom. a). Sedan 1941 års riksdag beslutat, att riksdagens revisorer
skola åtnjuta månadsarvode i stället för dagarvode, har emellertid genom
ändringar i avlöningsreglementena direkt angivits, att A-avdrag skall tilläm
pas även vid tjänstledighet i anledning av uppdrag såsom riksdagens revisor.
1945 års lönekommitté har i likhet med 1928 års lönekommitté förordat,
att tjänsteman under ledighet i anledning av uppdrag såsom ledamot av
riksdagen skall vidkännas B-avdrag å lönen. Kommittén har härvid särskilt
erinrat, att riksdagsmannaarvodet, vilket väsentligen nedsattes genom 1933
års stadga, numera till följd av en år 1941 genomförd stadgeändring regle
rats att utgå med högre belopp än som voro bestämda i den före 1933 års
reglering gällande stadgan.
1 samband med den av 1941 års riksdag beslutade höjningen av riksdags-
mannaarvodena genomfördes en motsvarande ökning av ersättningen till
riksdagens revisorer och ledamöterna av kyrkomötet. Ersättningarna till riks
dagsman, riksdagens revisor och kyrkomötesledamot utgå i enlighet härmed
för närvarande med samma belopp, för hel månad räknat. Då anledning
icke förelåge att tillämpa olika löneavdrag för å ena sidan riksdagsman och
å andra sidan riksdagsrevisor eller kyrkomötesledamot, förordar kommittén,
att tjänsteman skall vidkännas B-avdrag jämväl vid tjänstledighet på grund
av uppdrag att vara riksdagens revisor eller på grund av deltagande såsom
ledamot i kyrkomöte.
Tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet för fullgörande av annat offent
ligt uppdrag än i det föregående berörts — här avses särskilt anställning hos
riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomöte eller för fullgörande av
kommitté- eller sakkunniguppdrag — skall enligt gällande bestämmelser
vidkännas C-avdrag. Anledning till ändring i vad sålunda gäller anser kom
mittén icke föreligga.
2. Militärtjänst m. m.
Beträffande gällande bestämmelser i fråga om avlöning under tjänstledig
het för militärtjänst torde få hänvisas till betänkandet (s. 94—95).
Lönekommittén anför, att de bestämmelser om rätt att åtnjuta avlöning un
der tjänstledighet för militär tjänstgöring i fredstid, som återfinnas i avlö-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
147
ningsreglementena för befattningshavare inom statsförvaltningen och det statsunderstödda skolväsendet, äro anpassade efter de organisatoriska för hållanden inom försvaret, som förelågo vid tiden för civila avlöningsregle- mentets ikraftträdande. Detta underlag för bestämmelserna har efter genom förandet av 1942 års försvarsordning helt förändrats. Genom 1941 års värn pliktslag ha sålunda bl. a. väsentliga omläggningar genomförts beträffande värnpliktstjänstgöringen och tiden för dess fullgörande, varjämte landstor men avvecklats. Genom tillkomsten av de nya reservbefälskungörelsema (1943: 815—817) ha även för reservpersonalens vidkommande betydelsefulla jämkningar i organisationen kommit till stånd. Såväl de angivna organisa tionsförändringarna inom försvaret som det förhållandet, att försvarsorgani sationen numera på ett helt annat sätt än tidigare bygger på förutsättningen om frivillig befälsutbildning och om annan frivillig militär tjänstgöring, göra det enligt lönekommittén påkallat att i förevarande sammanhang vidtaga en översyn av lönereglementenas bestämmelser om löneavdrag vid ledighet på grund av militärtjänstgöring.
Bestämmelser angående löneavdrag vid tjänstledighet till följd av mili tärtjänstgöring under krigstid eller eljest tider med omfattande inkallelser syntes icke böra intagas i avlöningsreglementena, framför allt med hänsyn till att löneavvägningen för dylika förhållanden torde böra ske med beak tande av de därvid aktuella förhållandena. Lönekommittén har förordat, att löneavdragstabellen skall angiva, att lönen i nu avsedda fall skall utgå enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Då krigsavlöningsreglementet vid angivna förhållanden torde komma att sättas i kraft, syntes tillämpandet av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser i förevarande hänseende böra knytas därtill, att fråga vore om militärtjänstgöring, då krigsavlönings- regiementet vore tillämpligt å tjänstemannen. I motsatt fall — då krigsav löningsreglementet icke vore å tjänstemannen tillämpligt — syntes i det föl jande angivna, för fredsförhållanden lämnade lönebestämmelser böra gälla.
Enligt 1941 års värnpliktslag är värnpliktstjänstgöring i allmänhet uppde lad på en första tjänstgöring, som fullgöres före utgången av andra året efter inskrivningsåret, en eller flera repetitionsövningar, som fullgöras före ut gången av åttonde året efter inskrivningsåret, samt en efterutbildningsöv- ning, som fullgöres före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
Vad angår frågan om löneavdrag under tjänstledighet för fullgörande av första tjänstgöringen har lönekommittén framhållit, att denna i allmänhet påbörjas det år, under vilket den värnpliktige uppnår 20 eller 21 års ålder. Lönekommittén hyser den uppfattningen, att tillräckliga skäl saknas att vid dylik värnpliktstjänstgöring lämna värnpliktig, som är statstjänsteman, några särskilda förmåner utöver dem, som komma andra värnpliktiga till del. Kommittén har med åberopande härav ansett sig böra förorda, att tjänste man vid ledighet för sådan värnpliktstjänstgöring, i den mån ej i det föl jande annorlunda sägs, skall vidkännas C-avdrag även där tjänstemannen är att hänföra till grupp 3.
Första tjänstgöringen slutföres i allmänhet före utgången av del kalender-
148
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
år, under vilket den värnpliktige uppnår 22 års ålder. I vissa fall kan dylik tjänstgöring emellertid, såsom exempelvis på grund av uppskov, fullgöras senare. Vidare kan tjänstgöringen —• såsom fallet är beträffande värnplik tiga som fullgöra sin värnplikt såsom specialister — fördelas på en lång följd av år och härigenom till viss del komma att slutföras efter 22 års ålder. Tjänstgöring, varom nu är fråga, kan sålunda komma att fullgöras vid eu levnadsålder, då den värnpliktige icke sällan har att sörja för familj. I dessa fall anser kommittén skäligt, att viss del av avlöningen får bibehållas. Lämp ligen syntes gränsen böra dragas vid det år, då den värnpliktige fyller 23 år. Från och med sagda år borde den värnpliktige få åtnjuta lön med B-avdrag.
Vid tjänstledighet i anledning av repetitionsövning, vilken normalt full- göres tidigast under tredje och senast under åttonde året efter inskrivnings året, skulle tjänsteman tillhörande grupp 3 enligt förenämnda regel komma i åtnjutande av lön med B-avdrag. Delta innebär en förbättring för de icke ordinarie tjänstemännen.
Beträffande efterutbildningsövning, vilken fullgöres senast under aderton- de året efter inskrivningsåret, gäller såsom ovan angivits för närvarande att såväl ordinarie som extra ordinarie tjänsteman äger uppbära lön med B-av drag. Härutinnan skulle enligt kommitténs förslag icke ske någon ändring.
Vid sidan av den normala vämpliktsutbildningen och de denna komplet terande repetitions- och efterutbildningsövningarna förekommande förlängd tjänstgöring i anledning av underofficers- eller officersutbildning bör enligt vad kommittén framhåller givetvis i förevarande hänseende jämställas med vanlig värnpliktstjänstgöring.
Ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet för genomgående av utbildningskurs för äldre reservofficerare äger enligt veder börliga avlöningsreglementen under dylik ledighet åtnjuta lön med B-avdrag. Enligt reservbefälskungörelserna kan beställningshavare i reserven beordras att genomgå kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs. Kaptenskursen motsvarar närmast förenämnda utbildningskurs för äldre reservofficerare. Sålunda gäller beträffande båda slagen av kurser, att vederbörande beställ ningshavare beordras till kurserna och att dessas genomgående är en förut sättning för befordran. I äldre reservförordningar funnos icke bestämmelser angående utbildningskurser för reservunderofficerare. Enligt de nya reserv befälskungörelserna kunna emellertid jämväl reservunderofficerare beordras genomgå särskilda utbildningskurser, fanjunkar- eller flaggunderofficerskur- ser. I lönehänseende anses med hänsyn härtill jämväl de nu angivna under- officerskurserna böra jämställas med i gällande löneregJementen angivna ul- bildningskurser för äldre reservofficerare. Lönekommittén har i enlighet här med förordat, att tjänsteman tillhörande grupp 3 vid tjänstledighet för del tagande i kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs för anställnings- havare i reserven skall erhålla lön med B-avdrag.
För närvarande finnas i särskild kungörelse meddelade bestämmelser an gående avlöning vid tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövning eller hem värnskurs, avseende utbildning för det allmänna hemvärnet. Bestämmelserna,
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
149
enligt vilka lön med B-avdrag skall utgå vid dylik tjänstledighet, dock högst
under 14 dagar av ett och samma kalenderår, synas lönekommittén böra in
arbetas i avdragstabellen. Likaledes borde de i Kungl. Maj:ts brev den 26 ja
nuari 1945 till överbefälhavaren med föreskrifter angående driftvärnets orga
nisation och uppgifter m. m. meddelade bestämmelserna angående avlöning
under tjänstledighet för genomgående av driftvärnskurs ulan förändring in
flyta i tabellen. Tjänsteman borde sålunda jämväl i fortsättningen vid tjänst
ledighet av dylik anledning komma i åtnjutande av oavkortad lön, dock högst
under 14 dagar av ett och samma kalenderår.
Extra tjänsteman skall enligt gällande bestämmelser under all tjänstledig
het till följd av militärtjänstgöring å lönen vidkännas C-avdrag. Lönekom
mittén förordar i anslutning härtill, att tjänsteman i grupp 2 skall vidkän
nas C-avdrag å lönen vid tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlö-
ningsreglementet icke är å tjänstemannen tillämpligt.
3. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen in. m.
Under åren 1942—1946 förelåg av olika skäl ett skärpt behov av arbets
kraft för skördearbete. För folkförsörjningen oersättliga värden hade därvid
kunnat bliva äventyrade, om ej alla till buds stående möjligheter för force-
ring av skördearbetet tillvaratagits. I detta läge framstod det såsom ange
läget, alt lämplig arbetskraft, som tillfälligtvis kunde undvaras inom andra
verksamhetsområden än jordbruket, i största möjliga utsträckning ställdes
till förfogande för skördearbetet. Med anledning härav förordnades i sär
skilda kungörelser (1942: 754, 1943: 648, 1944: 553, 1945: 604 och 1946: 569)
att tjänsteman, som avsåges i civila avlöningsreglementet eller civila icke-
ordinariereglementet, ävensom befattningshavare vid statliga krisorgan finge
för utförande av skördearbete, som anvisats genom den offentliga arbetsför
medlingen, under högst tio dagar av viss tid under ett vart av de år, som
omfattades av kungörelserna, beviljas tjänstledighet med oavkortad lön (ar
vode), under förutsättning att ledigheten icke föranledde förordnande av vi
karie eller anställande av ersättare. Kungl. Maj:t har delgivit riksdagen inne
hållet i de utfärdade kungörelserna.
Lönekommittén har för sin del förordat, att i de ifrågakommande nya löne-
reglementena införas särskilda tjänstledighetsbestämmelser för sådana fall,
då tjänstledighet påkallas för något arbete av synnerlig vikt för folkförsörj
ningen eller därmed jämförligt intresse. Det syntes böra ankomma på Kungl.
Maj:t att med beaktande av omständigheterna meddela bestämmelser angå
ende löneförmånerna under tjänstledighet av nu avsedd anledning.
4. Iakttagelser och studier in. m.
Beträffande gällande bestämmelser torde få hänvisas till betänkandet (s.
98—99).
Enligt lönekommitténs uppfattning böra för vinnande av erforderlig
klarhet samtliga stadganden angående tjänstledighet för iakttagelser, studier
150
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
eller arbete av betydelse för verket (försvaret) eller, vad angår lärare, för
undervisningsväsendet, sammanföras under en punkt. Vid sådan ledighet
borde utgå oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t så förordnat med hänsyn till
att iakttagelserna, studierna eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt kunna
tjäna verkets (försvarets, undervisningsväsendets) intressen.
I andra fall av tjänstledighet av nu avsedd anledning borde tjänstemannen, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad redan nu gäller, åtnjuta lön med
B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar eller, såvitt angår rektor eller lärare,
sammanlagt högst 180 dagar av den tid, under vilken tjänstemannen innehar
tjänst inom en och samma lönegrad.
Genom sammanslagning av bestämmelser för ordinarie och extra ordina-
narie tjänstemän (lärare) förbättras i allmänhet löneställningen för de extra
ordinarie tjänstemännen. I förevarande hänseende skulle härigenom gälla å
ena sidan beträffande såväl tjänstemän i allmänhet som lärare att nämnda
dagantal av 120 respektive 180 finge räknas inom varje särskild lönegrad i
stället för inom extra ordinarie anställning överhuvudtaget samt å andra si
dan beträffande lärare att angivna dagantal skulle utökas från 120 till 180.
Ingendera jämkningen torde vara av större betydelse. Lönekommittén för
utsätter emellertid, att vederbörande myndighet, då fråga uppkommer att
bevilja tjänstledighet för extra ordinarie tjänsteman av nu angiven anled
ning, särskilt beaktar, huruvida denne i tidigare anställning med tillämpning
av samma eller motsvarande bestämmelse åtnjutit lön vid tjänstledig
het. Är så fallet bör, i den mån den sammanlagda tiden kommer att överstiga
nämnda dagantal, ny tjänstledighet med rätt att åtnjuta lön med B-avdrag
enligt kommitténs mening i allmänhet icke beviljas.
I en särskild punkt skulle sammanställas stadganden angående tjänstledig
het för utbildning, iakttagelser eller studier m. m., som icke i första hand
tjäna statsverkets intressen utan bedrivas i tjänstemannens eget intresse, om
än för vinnande av kunskaper, som kunna vara av värde för statsverket.
Till tjänstledighet av nu ifrågakommande slag är i första hand att hän
föra ledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid vederbörande
verk (försvaret). Lönekommittén förordar, att tjänsteman, tillhörande grupp
3, vid dylik ledighet i likhet med vad numera gäller skall äga uppbära oav
kortad lön.
Där orsaken till tjänstledighet är iakttagelser, studier eller arbete av be
tydelse för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom
verket eller, såvitt angår rektor och lärare, studier för vinnande av högre
lärdomsmeriter i visst ämne eller studier eller arbete, som av vederbörande
myndighet prövas vara av betydelse för lärarens kompetens för viss upp
gift eller befattning inom den skolform, vid vilken han är anställd, bör en
ligt förslaget, som i huvudsak överensstämmer med nu gällande bestämmel
ser, tjänstemannen under viss begränsad tid medgivas komma i åtnjutande
av lön med B-avdrag. Beträffande den närmare utformningen skulle gälla
vad som förordats i fråga om löneförmånerna vid motsvarande ledighet,
där utbildningen, iakttagelserna eller studierna direkt gagna verkets (under-
151
visningsväsendets) intressen. Vid bestämmandet av det antal dagar, var under lön med B-avdrag må åtnjutas, skulle inräknas all ledighet för stu dier in. m., oberoende av ändamålet.
5. Sjukdom m. m.
I betänkandet (s. 101—102) lämnas eu redogörelse för gällande bestäm melser i ämnet, till vilken torde få hänvisas.
I gällande bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. ifrågasätter lönekommittén icke några änd ringar av principiell natur. Beträffande den tid under vilken tjänsteman, tillhörande grupp 2, må åtnjuta oavkortad lön vid tjänstledighet, som nu avsas, har kommittén dock förordat viss mindre jämkning. Extra tjänsteman äger enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta oavkortad lön intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet. Då behovet av längre ledighet på grund av olycksfall i tjänsten eller härmed jämställd orsak icke sällan torde aktualiseras först vid senare tillstötande komplikationer, efter det tjänstemannen längre eller kortare tid efter olycksfallet varit i tjänst, anses tjänstemannen rätteligen böra medgivas rätt till oavkortad lön under högst 180 dagar i anledning av en och samma tjänstledighetsorsak, oberoende av när tjänstledigheten infaller.
Bestämmelser om lön vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten och därmed jämställda tjänstledighetsanledningar ha under en gemensam beteckning sjukdom m. m. sammanförts med bestämmelser om lön vid sjuk dom av annan anledning.
Beträffande löneförhållanden vid tjänstledighet för sjukdom, som icke är att hänföra till olycksfall i tjänsten m. m., har lönekommittén, såvitt angår ordinarie tjänstemän, icke ansett skäl föreligga att föreslå saklig ändring i nu gällande regler om antalet avdragsfria sjukdagar. Samma regler borde emellertid gälla också för extra ordinarie tjänsteman och för annan till grupp 3 hörande tjänsteman. En fullständig sammanställning beträffande antalet semesterdagar för tjänstemän i olika lönegrader skulle i hög grad tynga den tabellariskt uppställda författningstexten. På grund härav och då tabellen icke sällan skulle behöva jämkas på grund av ändringar i lönegradsbeteck- ningarna eller tillkomst av nya lönegrader, har kommittén ansett det lämp ligt, att anknytning vid angivandet av antalet avdragsfria sjukdagar göres till semesterbestämmelserna. Lönekommittén förordar fördenskull, att oav kortad lön skall utgå till tjänsteman, tillhörande grupp 3, under högst följan de antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen för tjänsteman, som senast under löpande kalenderåret uppnått eller uppnår 40 års ålder, 55 da gar minskat med det antal semesterdagar som tjänstemannen vid tillämp ning av de allmänna semesterbestämmelserna åtnjuter eller skolat åtnjuta samt för annan tjänsteman 45 dagar minskat med ett på samma sätt beräk nat antal semesterdagar. Lönekommittén har genom hänvisningen till de allmänna semesterbestämmelserna avsett, att det mot levnadsålder och löne-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
152
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
gradsplacering i normala fall svarande antalet semesterdagar skall tagas till utgångspunkt vid den föreskrivna beräkningen. För tjänsteman, som på grund av särskilda bestämmelser äger åtnjuta längre semester än den med hänsyn till hans lönegrad och ålder eljest ifrågakommande, skall sålunda icke denna speciella längre semestertid tagas i betraktande i förevarande hänseende.
I de för ordinarie tjänstemän gällande lönereglementena äro, såsom i be tänkandet angivits, meddelade vissa bestämmelser, vilka tillkommit i avsikt att förebygga, att tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjutit tjänstledighet för sjukdom eller för svag hälsas vår dande, omedelbart skall kunna utnyttja den förmån av visst antal avdrags- fria ledighetsdagar, som tillkommer honom under det nya kalenderåret. Så som lönekommittén anfört i samband med behandlingen av bestämmelserna om semester och ferier ha ifrågavarande spärregler, liksom ock de motsva rande spärregler, som gälla beträffande rätt att komma i åtnjutande av se mester, med vissa jämkningar upptagits i kommitténs författningsförslag. Vidare ha beträffande ferieberättigade tjänstemän föreslagits vissa bestäm melser för klarläggande av sådana tjänstemäns ställning i lönehänseende vid tjänstledighet under ferietid. Beträffande förslagen härutinnan har kommit tén hänvisat till författningstexten.
De för extra tjänstemän gällande bestämmelserna ha ansetts utan saklig ändring böra göras tillämpliga beträffande tjänstemän tillhörande grupp 2.
Nu gällande bestämmelser angående avlöning till ordinarie tjänstemän vid tjänstledighet för svag hälsas vårdande anses utan saklig jämkning böra till- lämpas beträffande tjänsteman tillhörande grupp 3.
6. Havandeskap eller barnsbörd.
Enligt gällande bestämmelser skall kvinnlig tjänsteman vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd vidkännas, ordinarie och extra ordinarie tjänsteman A-avdrag samt extra tjänsteman B-avdrag under eu tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90 :e dagen från förlossningen, och C-avdrag för tid därutöver.
Lönekommittén har för sin del icke ifrågasatt annan ändring i nu gällande bestämmelser än att rätten att erhålla lön med A- eller B-avdrag skall gälla till och med 120:e dagen från förlossningen.
7. Flyttning i vissa fall.
Tjänsteman — ordinarie såväl som extra ordinarie — äger enligt gällande bestämmelser åtnjuta oavkortad lön under högst tre dagar vid tjänstledighet, som tjänstemannen använder för flyttning, då han förflyttats utan egen an sökan eller därom uttryckt önskan.
Lönekommittén har ansett sig böra föreslå, att tjänsteman vid tjänstle dighet på grund av flyttning skall äga komma i åtnjutande av oavkortad lön under högst tre dagar i samtliga de fall, då ersättning för flyttningskostnad utgår av statsmedel.
153
8. Uppdrag inom vissa personalsammanslutningar.
Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän äga enligt gällande bestämmel
ser vid ledighet för uppdrag inom vissa personalsammanslutningar under
högst 15 respektive 10 dagar av ett och samma kalenderår åtnjuta lön med
B-avdrag. De personalsammanslutningar, som åsyftas, äro sådana som avse
att tillvarataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkes
utbildning.
Lönekommittén anser, att rätten till 15 dagars ledighet bör tillkomma de
till grupperna 2 och 3 hörande tjänstemännen. Förslaget innebär alltså, att
även extra tjänstemän och aspiranter, som ha minst 6 anställningsmånader,
i förevarade avseende likställas med de ordinarie och extra ordinarie tjänste
männen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
9. Enskild angelägenhet m. m.
Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän äga enligt gällande bestämmelser
vid tjänstledighet på grund av enskild angelägenhet av vikt komma i åt
njutande av lön med B-avdrag under högst 15 respektive 10 dagar av ett och
samma kalenderår. I fråga om vad som är att förstå med uttrycket enskild
angelägenhet av vikt har 1936 års lönekommitté gjort följande vägledande
uttalande.
Med uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» torde i enlighet med redan
nu tillämpad praxis böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen
eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop eller begravning, vidare
allvarligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släkt
kretsen, bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig eller
ock annan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall
än i 16 § a) avses. Däremot bör förevarande stadgande icke få tillämpas ex
empelvis vid egen sjukdom eller för utökande av semesterledighet eller vid
ledighet av någon annan i 16 eller i 13—15 §§ av reglementet angiven anled
ning.
Under tjänstledighet för annan angelägenhet än sådan som i avlönings-
hänseende särskilt regleras har tjänsteman enligt gällande bestämmelser att
vidkännas C-avdrag.
Lönekommittén ifrågasätter icke någon annan ändring i nu gällande be
stämmelser i fråga om ledighet till följd av enskild angelägenhet av vikt,
än som föranledes av att extra ordinarie tjänstemän likställas med ordinarie.
Beträffande bestämmelsens tillämplighet har kommittén hänvisat till det
av 1936 års lönekommitté i ämnet gjorda uttalandet. 1945 års lönekommitté
har härutöver framhållit följande.
Statstjänarkartellen har i en till Kungl. Maj:t ställd framställning hem
ställt, att beträffande tjänsteman, vilken inkallas såsom vittne i mål berö
rande timade olyckshändelser, uppträden mellan allmänhet och stations- eller
tågpersonal eller av annan orsak, inkallelsen måtte betraktas såsom tjänst-
uppdrag och alt tjänstemannen i enlighet härmed måtte få bibehållas vid
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
oavkortade löneförmåner, över framställningen ha utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen och generaltullstyrelsen.
Lönekommittén har i anledning av statstjänarkartellens framställning för sin del uttalat, att tjänsteman, vilken blivit inkallad till domstol eller annan myndighet för att vittna eller upplysningsvis höras rörande förhållanden, om vilka han på grund av sin tjänst äger kännedom, under tiden som åtgår här för får anses fullgöra sin tjänst och följaktligen även skall uppbära oavkor tad lön.
Lönekommittén har i detta sammanhang även något berört frågan om löneförmånerna vid tjänstledighet för fullgörande av vittnesplikt i andra fall än som med statstjänarkartellens framställning torde avses. I vissa av de över framställningen avgivna utlåtandena har framhållits, att avläggande av vittnesmål är en medborgerlig plikt och att fullgörandet av densamma i många fall torde medföra uppoffringar, och detta icke blott för i statens tjänst anställda utan jämväl för enskilda. Det har i enlighet härmed ifråga satts, huruvida icke frågan om ersättning för mistade löneförmåner vid vitt nesmål borde bedömas i ett vidare sammanhang icke blott med hänsyn till statstjänstemännen utan i samband med en översyn av frågan om ersättning till såsom vittnen inkallade personer över huvud. Lönekommittén, som de lar den sålunda framförda uppfattningen, har i förevarande sammanhang inskränkt sig till att uttala, att vederbörande myndighet i nu avsedda fall torde vara oförhindrad att för tjänsteman, som inkallats såsom vittne eller för att upplysningsvis höras, betrakta därav föranledd ledighet såsom be viljad för enskild angelägenhet av vikt. I övrigt har lönekommittén erinrat om att frågan om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl. gjorts till föremål för behandling vid 1947 års riksdag (jfr prop. nr 8).
I fråga om löneförmånerna i övriga fall, då tjänstledighet förekommer, har lönekommittén hänvisat till författningstexten. Detta gäller också beträf fande löneförmånerna vid tjänstgöringshinder av olika slag eller vid olovlig bortovaro från arbetet. Beträffande tjänstgöringshinder påpekas, att giltig heten av nuvarande föreskrift om avlöningsförmåner åt lärare, då undervis ningen inställes på grund av smittsam sjukdom, utsträckts till att också, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, avse fall, då undervisningen inställts, inski-änkts eller avkortats på grund av kiäg, krigsfai-a eller därmed samman hängande förhållanden. Detta överensstämmer med vad som redan nu gäller för de kommunalt anställda lärarna. I
I sin skrivelse med förslag till avlönir.gsreglemente för militära be st ällningsliavare har lönekommittén anfört följande beträffande det militära manskapet.
I fråga om tjänstledighet gälla för manskapet bestämmelser, vilka i vissa fall väsentligt skilja sig från dem, som gälla för övrig statsanställd personal. Enligt lönekommitténs mening böra i fråga om det fast anställda manskapet gälla samma grunder, som för övriga beställningshavare. Beträffande be-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
155
ställningshavare, vars lönegrad har beteckningen Mha, bär lönekommittén
dock ansett vissa nu gällande särskilda bestämmelser fortfarande böra gälla.
Lönekommittén föreslår sålunda dels att, där sådant under uppehåll i utbild
ningen av fast anställt manskap eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn
till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, vederbörande
regements-(likställd) chef skall äga bevilja beställningshavare, vars lönegrad
har beteckningen Mha, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpan
de kalenderår tillkommande semester, tjänstledighet med oavkortad lön un
der högst 10 dagar av ett och samma kalenderår, dels att för beställnings
havare, som är hänförd till lönegrupp I å löneplan nr 5, antalet tjänstledig-
hetsdagar, som avses under punkten 6 b) i 33 § 2 mom. statens allmänna av-
löningsreglemente, skall utgöra 45, dels ock att beställningshavare, vilken till
hör marinen och är hänförd till lönegrupp II a löneplan nr 5, skall äga at-
njuta oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom, som yppats under sjö
tjänstgöring, dock att antalet tjänstledighetsdagar, som nyss sagts, med oav
kortad lön icke i följd härav må sammanlagt uppgå till mer än 45 dagar av
ett och samma kalenderår. Lönekommittén föreslår vidare, att Kungl. Maj:t
skall äga bestämma beträffande avlöningen till innehavare av beställning,
vars lönegrad har beteckningen Mha eller som tillhör någon av lönegraderna
Me 1 a och 1 b, under tjänstledighet för studier i och för fortsatt militär ut
bildning eller ock för förvärvande av kompetens i och för vinnande av civil
anställning.
Yttrandena.
Såsom redan i det föregående berörts har länsstyrelsen i Malmö gjort in
vändning mot att anställningstiden föreslås vara grundläggande för avväg
ningen av tjänstemännen tillkommande sociala förmåner.
Allmänna lönenämnden har funnit oegentligt att tjänsteman, som erhållit
tjänstledighet, under denna ledighet skall genom uppflyttning till annan
grupp kunna erhålla ett förmånligare löneavdrag. Med anledning härav har
det synts nämnden böra föreskrivas, att tjänsteman skall under sammanhäng
ande ledighet av en och samma anledning hela tiden tillhöra den grupp, till
vilken han var att hänföra vid tjänstledighetstidens början. Lönenämnden
har jämväl funnit önskvärt, att till vinnande av större enhetlighet i tillämp
ningen vissa riktlinjer uppdragas beträffande förfarandet i fall, där tjänste
man, som åtnjuter ledighet för annat ändamål än sjukdom, med företeende
av sjukintyg begär att få tidigare beviljad tjänstledighet utbytt mot sjuk
ledighet.
Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha förordat, att aspiranter
och extra tjänstemän, vilka — ehuru de icke ha 6 anställningsmånader en
ligt gällande bestämmelser åtnjuta förmåner, som enligt förslaget skulle till
komma tjänstemän i grupp 2, skola övergångsvis bibehållas vid samma för
måner.
Allmänna lönenämnden har funnit rätten till lön med B-avdrag under
fullgörande av uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller
att vara riksdagens revisor böra utsträckas till tjänstemän, tillhörande grupp
2. Generalpoststyrelsen har ansett det böra övervägas att i avlöningsreglc-
156
mentet eller i tilläggsbestämmelse närmare angiva, när offentligt uppdrag skall anses föreligga.
Länsstyrelsen i Malmö har riktat kritik mot försämringen av förmånerna för ordinarie tjänsteman under värnpliktstjänstgöring, som fullgöres före det år, under vilket han fyller 23 år. Inom allmänna lönenämnden har ifråga satts, huruvida icke medlem i lottakår borde jämställas med liemvämsman beträffande rätt till lön med B-avdrag under övning eller kurs. Telegrafsty relsen och järnvägsstyrelsen ha erinrat om, att enligt gällande bestämmelser vid tjänstledighet för deltagande i driftvärnskurs oavkortad lön utgår under högst 14 dagar per år jämväl för aspiranter och extra tjänstemän och ha funnit angeläget, att de nu gällande villkoren bibehållas. Järnvägsstyrelsen har härvid förordat, att bestämmelsen utbrytes ur tabellen och upptages un der 33 § 3 mom. i det allmänna avlöningsreglementet.
Beträffande de föreslagna reglerna om avdrag vid tjänstledighet för iakt tagelser och studier har allmänna lönenämnden framhållit, att därest för manen att atnjuta tjänstledighet med lön med B-avdrag för vissa studier en ligt 33 § 2 mom. punkt 5 och punkt 9 b) under högst 180 dagar endast är avsedd att tillkomma rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket om- förmälda läroanstalter, detta synes böra komma till tydligt uttryck i tabell texten. Telegrafstyrelsen har funnit det för telegrafverkets del nödvändigt, att jämväl tjänstemän tillhörande grupperna 1 och 2 berättigas uppbära oav kortad lön för tid, då de på verksmyndighetens order deltaga i utbildnings kurs vid verket. Styrelsen har vidare ansett, att om möjligt jämväl aspiran ter och extra tjänstemän borde beredas möjlighet att uppbära oavkortad lön för tid, varunder tjänstledighet åtnjutes för studier i utlandet, vilka av styrel sen prövas vara av betydelse för den fackliga utbildningen. Försvarets civil förvaltning har ansett bestämmelsen under 33 § 2 mom. punkt 9 b) böra gälla även, då beställningshavare exempelvis åtnjuter tjänstledighet för id kande av kompletteringsstudier, erforderliga för genomgång av militär hög skola.
Länsstyrelsen i Karlstad har funnit de under 33 § 2 mom. punkt 6 b) med delade bestämmelserna för tjänstemän tillhörande grupp 3 kunna tolkas så att de leda till längre avdragsfri sjukledighet för tjänsteman, som tillträder befattning under loppet av ett kalenderår, än för den som hela året innehaft sin tjänst. Länsstyrelsen har föreslagit viss jämkning i förtydligande syfte. Skolöverstyrelsen har, med överlämnande av en framställning från statsläro- verkens rektorsförening, uttalat att det ur skolhygienisk synpunkt är synner ligen önskvärt, att lärare erhåller rätt till avdragsfri sjukledighet under för slagsvis högst 5 dagar för läsår.
Medicinalstyrelsen har uttalat- att förslaget om rätt att vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd bibehålla viss del av lönen till och med 120:e dagen efter förlossningen från medicinsk synpunkt i och för sig är att hälsa med tillfredsställelse. Da emellertid fullgörande av tjänstgöring fram mot förlossningsdagen — vartill förslaget kunde väntas föranleda — i vissa fall ansetts ur medicinsk synpunkt kunna innebära risker, vore det önskvärt, om
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
157
ledigheten kunde utsträckas till 150 dagar, varav högst 120 efter förlossning en. Styrelsen har vidare funnit det socialmedicinskt och humanitärt sett vara ett önskemål, att även befattningshavare med de lägsta inkomsterna erhålla rätt till A-avdrag vid här avsedd ledighet.
Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha med hänsyn till rådande tveksamhet om vad som är att hänföra till i 33 § 2 mom. punkt 11) avsedda uppdrag inom personalsammanslutning, önskat en närmare precisering av nämnda begrepp.
Försvarets civilförvaltning har funnit den för lärare föreslagna bestäm melsen angående rätt till oavkortad lön vid vissa med krigsförhållanden sam manhängande tjänstgöringshinder icke ha sin plats i ett avlöningsreglemente, som är avsett att tillämpas under fredsförhållanden. Därest emellertid före skriften ansågs böra inflyta i reglementet, borde den enligt civilförvaltning ens mening icke begränsas att gälla enbart för lärarpersonal.
I fråga om det militära reglementet har överbefälhavaren funnit den för vissa beställningshavare föreslagna särbestämmelsen om tjänstledighet för studier i och för fortsatt militär utbildning icke vara erforderlig. Chefen för marinen har framhållit, att den rätt till tjänstledighet med oavkortad lön, som enligt 10 § i förslaget till nämnda reglemente kan tillerkännas manskap 1 samband med uppehåll i utbildningen, bör kunna tillkomma varje beställ ningshavare i här avsett fall.
Skolöverstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i 20 § 2 mom. punkterna 5) och 9) folkskolans avlöningsreglemente skulle kunna införas bestämmelser om rätt till lön med B-avdrag vid tjänstledighet för studier m. m. under samma villkor, som föreskrivits för läroverkslärare i det allmänna reglemen tet. I fråga om sistnämnda punkt har det synts överstyrelsen lämpligt, att det fortfarande skall ankomma på denna att pröva, huruvida ifrågavarande stu dier eller arbete äro av betydelse för lärarens kompetens.
För egen del finner jag mig böra i huvudsak ansluta mig till vad lönekom- mittén anfört och föreslagit i fråga om avlöning vid tjänstledighet m. m.
Allmänna lönenämnden har gjort invändning mot att tjänsteman under tiden för löpande tjänstledighet skall kunna genom uppflyttning till förmån ligare avdragsgrupp 1'å mindre löneavdrag än under tjänstledighetens tidi gare del. Vad lönenämnden härutinnan anfört synes mig böra beaktas vid be stämmelsernas slutliga utformning.
Utöver vad lönekommittén föreslagit har jag ansett mig böra föreslå, dels att den för tjänstemän i grupp 3 föreslagna förmånen av B-avdrag under högst 32 dagar av ett och samma kalenderår vid tjänstledighet för delta gande i frivillig befälsutbildning utsträckes till tjänstemän i grupp 2, dels ock alt motsvarande åtgärd vidtages beträffande ledighet för driftvärnskurs. Vidare har jag ansett skäligt, att lön med B-avdrag under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår får tillkomma tjänsteman tillhörande grupperna 2 och 3 under tjänstgöring såsom eller utbildning till lotta.
Departements
chefen.
158
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Vid bestämmelsernas slutliga utformning böra beaktas vissa myndigheters påpekanden av redaktionell eller förtydligande innebörd.
I anslutning till vad telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden anfört bör övergångsbestämmelse utfärdas till förhindrande av försämring i nu ut gående förmåner under tjänstledighet för aspiranter och extra tjänstemän, vilka den 1 juli 1947 icke kunna åberopa 6 anställningsmånader.
Vikariatsersättning och vikariatslön.
Enligt gällande avlöningsbestämmelser för tjänstemän inom den civila och militära statsförvaltningen kan särskild ersättning utgå till tjänsteman, vilken såsom vikarie uppehåller tjänst inom högre lönegrad än den, till vilken hans egen tjänst är hänförd, eller som eljest i större eller mindre omfattning be strider göromål, vilka ankomma på innehavare av sådan högre tjänst. Beträf fande tjänstemän, lydande under civila eller militära avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet, tillämpas en indelning av vikariaten m. m. i två grupper med hänsyn till förordnandets (kommenderingens, pla ceringens) varaktighet och formen för dess meddelande, mot vilken indelning svara skilda ersättningstyper, nämligen å ena sidan vikariatsersättning och å den andra vikariatslön. Vikariatsersättning utgör den regelmässigt förekom mande formen för beredande av gottgörelse åt vikarie och är konstruerad så som ett på visst sätt beräknat tilläggsbelopp för dag utöver den i vikariens egen tjänst utgående lönen, vilken bibehålies under vikariatet. Vikariatslön, vars åtnjutande gjorts beroende av Kungl. Maj ds medgivande i varje särskilt fall, utgöres däremot av lönen i en löneklass, som enligt särskilda regler be stämmes med utgångspunkt från den högre tjänstens lönegradsplacering, och uppbäres i stället för lönen å vikariens egen tjänst.
Rörande meddelandet av sådana vikariatsförordnanden, vid vilka vika riatsersättning kan utgå, återfinnas vissa direktiv i Kungl. Maj ds cirkulär till statsmyndigheterna den 29 juni 1945, nr 518, angående begränsning av vika riatsförordnanden in. m.
Om förordnande, som är av beskaffenhet att medföra rätt till vikariatser sättning, kan väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Majd medgiva, att vikarien må uppbära vikariatslön i stället för lön i egen tjänst jämte vi kariatsersättning. En ytterligare förutsättning för åtnjutande av vikariatslön är i allmänhet, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna tjäns tens besättande med ordinarie respektive extra ordinarie innehavare.
Såsom redan påpekats kan vikariatslön, liksom vikariatsersättning, i vissa fall utgå även utan att ett vikariat i egertlig mening föreligger. Vikariatslön kan sålunda utgå till tjänsteman, som förordnas att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Stundom meddelas ett dylikt förordnande i avvaktan på riksdagens beslut om uppförande å ordinarie stat av en motsvarande tjänst. Vidare förekommer icke sällan s. k. dubblering av tjänst, innebärande att de till en viss tjänst hörande göromålen uppdelas
Kungi. Maj.ts proposition nr 281-
159
mellan innehavaren och en tjänsteman i lägre lönegrad, vilken, om förutsätt ningar därför föreligga, medgives uppbära vikariatslön å den dubblerade tjänsten.
För beräknande av vikariatsersättning ha under 1900-talets lönereglerings- perioder flera olika principer tillämpats eller ifrågasatts. 1945 års lönekom- mitté, vilken på sätt av det följande framgår förordar en omläggning av det nu gällande systemet enligt tidigare icke prövade grunder, har ansett lämp ligt att i betänkandet lämna en översikt icke blott av de regler, som för när varande bestämma vikariatsersättningens storlek i olika fall, utan även av de riktlinjer, som före den innevarande löneregleringsperioden varit eller an setts böra vara vägledande i förevarande hänseende. Till nämnda översikt må här hänvisas (betänkandet s. 110—112).
Ett medgivande alt uppbära vikariatslön har betydelse icke endast för frå gan om vilket lönebelopp som skall utgå i stället för eller utöver lönen i vikariens egen tjänst. På grund av särskilda föreskrifter i avlöningsreglemen- tena skola nämligen för honom i tillämpliga delar gälla de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie respektive extra ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Ordinarie tjänsteman, som vikarierar å högre extra ordinarie tjänst, skall likväl icke lida minskning i de förmåner, som tillkomma honom i egenskap av ordinarie tjänsteman.
1945 års lönekommitté.
1945 års lönekommitté anser, att även inom det blivande lönesystemet en skillnad bör upprätthållas mellan olika slag av vikariatsförordnanden med hänsyn till dessas större eller mindre stabilitet, vilken liksom hittills förut- sättes komma till uttryck dels i förordnandenas varaktighet och dels i de for mer, som äro att iakttaga vid deras meddelande. Ifrågavarande gradering bör äga en motsvarighet däri, att ersättning för ett vikariat kan utgå anting en i form av vikariatsersättning eller såsom vikariatslön, beroende på till vilken grupp vikariatet är att hänföra.
Vikariatsersättning bör enligt lönekommitténs mening liksom nu kunna utgå vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst, tillhörande hög re lönegrad än den, vari vikariens egen tjänst är placerad. Med hänsyn till arten av anställning som extra tjänsteman eller aspirant anser kommittén det naturligt, att särskild ersättning däremot icke medgives den, som möjli gen förordnas att vikariera för innehavaren av en dylik anställning. Att mär ka är emellertid, att den extra anställningsformen ibland kan väntas komma till användning även om arbetsuppgifter och andra förhållanden i och för sig kunde ha motiverat, att vederbörande tjänsteman i stället beretts ordinarie eller extra ordinarie anställning. Lönekommittén avser härvid de fall, då en person betraktas som partiellt arbetsför och av denna anledning icke anses böra erhålla pensionsberättigande tjänst. Om i sådant fall en ordinarie eller extra ordinarie tjänst hålles vakant på grund av vederbörandes anställning som extra tjänsteman, böra enligt kommittén eventuella vikariatsförordnan den avse vikariat å den vakantsatta tjänsten.
160
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
För att vikariatsförordnande skall kunna meddelas å en viss tjänst erford ras uppenbarligen — därest icke tjänsten är vakant — att av de göromål, som konstituera densamma, åtminstone några för tillfället icke kunna hand läggas av den, som innehar tjänsten. Anledningen härtill kan inom det nu varande lönesystemet vara, att innehavaren är helt ledig, att han frånträtt tjänstens utövning för att innehava eller uppehålla annan tjänst, att han med givits nedsättning av tjänstgöringstiden eller att han beviljats partiell ledighet. I det näst sista av dessa fall och stundom även i det sista får vikariatet partiell karaktär, och detta förhållande kan påverka storleken av vikariens ersättning. För spörsmålet, huruvida vikariatsförordnande å en tjänst kan förekomma, saknar det däremot betydelse om hel eller reducerad tjänstgöring åvilar tjänst innehavaren. Lönekommittén påpekar, att ett införande i enlighet med 1944 års deltidstjänstutrednings förslag av instituten deltidsanställning och del tjänstgöring icke skulle komma att medföra någon ändring i fråga om förut sättningarna för förordnande av vikarie, då nämligen deltidsanställning i princip motsvarar sådan anställning på halvtid, som redan nu kan förekom ma i fråga om extra ordinarie tjänstemän, och deltjänstgöring i sak innebär en — visserligen av speciella skäl och för viss längre tidsperiod beviljad —- nedsättning av tjänstgöringstiden.
Lönekommittén föreslår, att på grund av bestämmelserna i allmänna av- löningsreglementet vikariatsersättning skall kunna utgå till tjänsteman till hörande vilken som helst av de allmänna anställningsformerna, eller sålun da till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän samt aspirantcr.
Om i något fall en icke-ordinarie tjänsteman, som icke tillhör någon av de allmänna anställningsformerna, skulle komma att förordnas att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst, kan han enligt vad kommittén fram håller under förordnandetiden givas ställning som extra tjänsteman eller, om så skulle befinnas lämpligare, avlönas medelst arvode, allt så framt ej sär skilt föreskrivits att han i fråga om ersättning vid vikariat skall vara lik ställd med tjänsteman, tillhörande de allmänna anställningsformerna.
Frågan, till vilka kategorier av tjänstemän och vid vilka slag av vikariat särskild ersättning må utgå, regleras nu av ett tämligen stort antal bestäm melser, vilka finnas meddelade i de olika avlöningsreglementena eller ingå bland tilläggsbestämmelserna till dessa. I den mån det härvid gäller sär bestämmelser för speciella personalgrupper, har det ansetts ofrånkomligt, att vissa bestämmelser av motsvarande typ intagas även i det nya avlöningsreg- lementet. Bortsett härifrån kan emellertid en huvudregel uppställas, som är tillämplig beträffande det stora flertalet förekommande vikariat. Under den samma böra enligt lönekommitténs mening inordnas vikariatsförordnanden mellan tjänster med lön enligt någon av löneplanerna 1 och 2, med undan tag dock för sådana fall, då tjänsteman med lön enligt löneplan nr 2 för ordnas att uppehålla tjänst, vid vilken lön utgår enligt löneplan nr 1. Vika riat av sistnämnda typ torde vara såpass sällsynta, att därvid uppkommande ersättningsfrågor lämpligast regleras genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t eller av myndighet, till vilken Kungl. Maj:t delegerat beslutanderätten där-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
161
vidlag. I samma ordning torde ersättningen böra bestämmas vid övriga, med huvudregeln icke avsedda fall av vikariat å tjänst, för vilken lönen utgår enligt en löneplan, som icke är tillämplig i fråga om vikariens egen tjänst.
Bland de vikariatsfall, som skulle täckas av den föreslagna huvudregeln, märkas i första hand sådana, som nu äro reglerade genom avlöningsregle- mentenas huvudbestämmelser om vikariatsersättning. Hit höra förordnan den för innehavare av tjänster med de nya lönegradsbeteckningarna Ca, Ce och Cg att uppehålla tjänster med någon av förstnämnda två beteckningar. Huvudregeln omfattar vidare de slag av vikariatsförordnanden, vilkas nuva rande motsvarigheter behandlas i tilläggsbestämmelserna till civila avlönings- reglementet. Slutligen bereder huvudregeln även möjligheter att bestämma vikariatsersättningens storlek i åtskilliga fall, för vilka generella bestämmel ser nu icke finnas meddelade.
Vid avgörandet, huruvida i ett visst fall förutsättningarna för meddelande av vikariatsförordnande äro för handen, böra enligt lönekommitténs mening de principer fortfarande vara vägledande, som kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945, nr 518. Härav bör följa, att tjänsteman inom en reglerad befordringsgång icke erhåller förordnande att vikariera å högre tjänst inom samma befordringsgång, såvida ej uppehållandet av den högre tjänsten föranleder, att särskilda, mera kvalificerade eller ansvarskrä- vande göromål åläggas tjänstemannen eller fråga är om förordnande av sta digvarande natur. Kommittén påpekar, att anställning som aspirant, varunder vederbörande skall tillhöra en två nummer lägre lönegrad än den, till vilken motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänster äro hänförda, alltid är att betrakta som ett led i en reglerad befordringsgång, och att en aspirant därför icke bör kunna förordnas som vikarie å sådan extra ordinarie tjänst, för vars erhållande aspirantliden närmast utgör en förberedelse, eller å mot svarande ordinarie tjänst. Även en extra tjänst kan vara placerad i lägre lönegrad än en motsvarande eller jämförlig ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Icke heller i dylika fall kunna förutsättningar för vikariatsförord nande å sistnämnda tjänst anses föreligga.
För militära beställningshavare bör enligt kommittén alltjämt gälla, att vi kariatsersättning (och vikariatslön) endast utgår vid förordnande att såsom vikarie uppehålla sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad, som enligt stat eller eljest i behörig ordning meddelade föreskrifter skall eller företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. Vidare bör alltjämt gälla nuvarande förbud mot vikariatsersättning på grund av viss sjötjänstgöring samt vid tjänstgöring i befattning, vars uppehållande medför rätt till ansvarsarvode.
Vad angår bestämmelserna om ansvarsarvode har lönekommittén i detta sammanhang framhållit, att de äro i behov av viss omarbetning med anled ning av inträffade organisatoriska förändringar.
Av den översikt av tidigare tillämpade eller ifrågasatta system för beräk ning av vikariatsersättning, som lämnats i betänkandet, framgår att samtliga
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.
It
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
dessa system i större eller mindre utsträckning föranlett, att en vikarie kun nat i lön å egen tjänst jämte vikariatsersättning uppbära ett större samman lagt belopp än vad han skulle erhållit i lön, om han vunnit befordran till den uppehållna tjänsten. Liknande förhållande föreligger även enligt det i nu gällande avlöningsreglementen fastslagna beräkningssättet. Lönekommittén har låtit företaga vissa undersökningar med avseende å detta förhållande.
Vid de förda förhandlingarna har enighet rått därom, att det nuvarande systemet för fastställande av vikariatsersättningarnas storlek icke kan anses i alla hänseenden rationellt. I särskild grad otillfredsställande anses vara, att en tjänsteman, som längre eller kortare tid på förordnande uppehållit en högre tjänst, vid därefter följande befordran till samma tjänst och som en direkt följd av befordringen kan få vidkännas minskning av sina kontanta löneinkomster. Även andra svagheter tillvitas den nuvarande konstruktio nen. Så t. ex. kritiseras den för en viss stelhet till följd av att de i tabell upptagna belopp, vilkas skillnad utgör vikariatsersättningen, äro fastställda utan hänsyn till lönernas dyrortsvariation. Härav följer, att det tillskott till lönen, som erhålles i form av vikariatsersättning, får en i förhållande till vikariens löneställning olika stor betydelse, allt eftersom denne är statione rad å en högre eller lägre dyrort.
Vid sina överväganden rörande det sätt, på vilket vikariatsersättning bör beräknas inom det nya lönesystemet, har lönekommittén till en början an sett sig kunna uppställa vissa normer, till vilka grunderna för en dylik be räkning böra ansluta sig. På vikariatsersättningens storlek borde såväl den uppehållna tjänstens lönegradsplacering som ock — inom vissa gränser — den av vikarien inom hans egen lönegrad uppnådda löneställningen öva in flytande. Med hänsyn bland annat till den förhållandevis tillfälliga karak tären av sådana vikariat, för vilka gottgörelse beredes i form av vikariatser sättning, finner lönekommittén det vara motiverat att sådan ersättning i all mänhet utgår med mindre belopp än det, varmed vikariens lön skulle ha ökats vid befordran till den tjänst vikariatet avser. Från denna regel kunde dock vara skäligt att göra undantag, då vikariat bestrides å tjänst i närståen de lönegrad. I intet fall borde emellertid vikariatsersättningen få överstiga löneökningen på grund av befordran. Enligt lönekommitténs mening kunna skäl anföras till stöd för att en sådan anpassning efter dyrortsförhållanden, som ansetts fortfarande böra gälla beträffande löneförmånernas huvuddel och som inom det nya lönesystemet utsträckts att avse även övertidsersätt ning och tjänstledighetsavdrag, kommer till uttryck jämväl i fråga om vika- xiatsersättningen.
Om de nu angivna förutsättningarna skola samtidigt uppfyllas, måste ett helt nytt beräkningssystem konstrueras. Lönekommittén har emellertid ansett önskvärt att kunna grunda detsamma på några sådana belopp, som i de nya avlöningsförfattningama redan fixerats för andra ändamål. Därvid har be funnits, att de daglöner, som enligt kommitténs förslag skola angivas i sta tens löneplansförordning, bäst lämpa sig för ändamålet. Ett utnyttjande av dessa belopp medför enligt kommittén bland annat den fördelen, att vika-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
163
riatsersättningens storlek i varje särskilt fall automatiskt anpassas efter löne skalans struktur. Detta torde vara den naturligaste formen för ett samtidigt beaktande av vikariens löneställning i egen tjänst och de med den uppehåll na tjänsten förenade löneförmånerna. Lönekommittén anför följande.
De regler för beräknande av vikariatsersättning, som enligt vad lönekom mittén föreslår skola tillämpas vid den vanligaste typen av vikariat, nämli gen då lön utgår enligt samma löneplan vid den uppehållna tjänsten som vid vikariens egen tjänst, innebära i korthet följande. Om vikariatstjänsten till hör sådan högre lönegrad, att vikarien vid befordran till tjänsten skulle ha inplacerats i löneklass med tillämpning av sneddningsregeln, utgör vikariats- ersättningen, för dag räknat, skillnaden mellan daglönerna i sneddningslöne- klassen och i vikariens egen löneklass. Vid fastställande av sneddningslöne- klass bortses från tid, varunder tjänstemannen må ha tillhört slutlöneklassen i den för honom gällande lönegraden. Tillhör vikariatstjänsten den närmast utanför sneddningsområdet liggande lönegraden, erhålles skillnaden mellan daglönerna för å ena sidan den löneklass, som är två nummer högre än vika riens egen löneklass, och å andra sidan denna. I båda de nu angivna fallen ger beräkningssättet till resultat eu total inkomst av samma storlek som lönen efter befordran. Om vikariatet avser tjänst, som är placerad minst två löne grader utanför sneddningsområdet, utgår vikariatsersättning med dels det sist angivna skillnadsbeloppet, dels ock därutöver halva skillnaden mellan daglö nerna för begynnelselöneklassen i den uppehållna tjänstens lönegrad och för den löneklass, som är två nummer högre än vikariens löneklass i egen tjänst. Oavsett hur stort lönegradsintervallet är mellan den innehavda och den uppe hållna tjänsten, kommer vikariatsersättningen härigenom alltid att uppgå till mer än hälften av den vid motsvarande befordran uppkommande löneök ningen.
För fastställande av vikariatsersätlningens storlek i sådana fall, då vikarien å sin egen tjänst uppbär lön enligt löneplan nr 1 men lönen vid den uppe hållna tjänsten utgår enligt löneplan nr 2, ha särskilda regler måst uppstäl las, vilka förete principiella likheter med de nyss angivna men även sådana avvikelser i förhållande till dessa, som betingas av att jämförelse sker mel lan lönebelopp enligt två skiljaktigt konstruerade löneplaner. De svårigheter, som sammanhänga med att lönen enligt löneplan nr 1 är dyrortsgraderad, medan varje löneklass inom löneplan nr 2 endast upptager ett enhetligt be lopp, ha synts lönekommittén böra lösas så, att vid beräkningen hänsyn all tid tages till den lön i vikariens egen löneklass, som gäller för ortsgrupp 5. Med den innebörd av ordet daglön, som följer härav, skall vikariatsersätt ningen enligt kommitténs förslag beräknas enligt följande.
Om löneklassen för den uppehållna tjänstens lönegrad högst motsvarar den löneklass å löneplan nr 1. som är två nummer högre än vikariens egen löneklass, utgör vikariatsersättningen skillnaden mellan daglönerna för den förstnämnda och den sistnämnda löneklassen. Är däremot den uppehållna tjänsten förenad med en högre lön än nu sagts, sker beräkningen så, att till skillnaden mellan daglönerna för vikariens löneklass och för den två num mer högre löneklassen lägges halva skillnaden mellan daglönen för sistnämn da löneklass och den daglön, som gäller för den uppehållna tjänsten. Vid vikariat å tjänst med lön enligt högre löneklass på löneplan nr 2 än den 20:e bör emellertid vikariatsersättningen beräknas på sådant sätt, som om lönen utginge enligt 20 :e löneklassen. Detsamma bör också gälla då lönen å såväl den vikarierandes egen tjänst som den uppehållna tjänsten utgår enligt lönc- plan nr 2.
För att vikariatscrsältning skall få ålnjutas med de dagbelopp, vilkas fast-
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
ställande nu beskrivits, förutsattes, att full tjänstgöringsskyldighet åvilar den vikarierande tjänstemannen under tiden för förordnandet. Om detta avser tjänstgöring endast i begränsad omfattning, skola nämnda belopp reduceras i proportion till tjänstgöringstidens nedsättning. Avgörande för frågan, huru vida den lön, som tjänstemannen åtnjuter tillika med vikariatsersättningen, skall utgå med helt eller reducerat belopp, är omfattningen av den tjänstgö ringstid, som gäller för vederbörande under tiden för vikariatet. Om tjänste mannen är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid, kan givet vis själva lönen icke höjas utöver det belopp, som fastställts med hänsyn till avkortningen. Skulle i sådant fall tjänstemannen anlitas för vikariat på hel tid, bör han emellertid utöver lön och vikariatsersättning erhålla viss sär skild ersättning, föranledd av att tjänstgöringen har större omfattning än den, för viiken lönen är avvägd. Lönekommittén återkommer till frågan om grun derna för avvägningen av denna särskilda ersättning i samband med be handlingen av frågan om övertidsersättning.
Även i fråga om vikariatslön innebär lönekommitténs förslag tämligen be tydelsefulla ändringar i förhållande till vad nu gäller. Vikariatslön skall så lunda enligt förslaget utgå, så snart vissa i avlöningsreglementet preciserade förutsättningar äro för handen, utan att frågan om rätt för vikarie att komma i åtnjutande av nämnda förmån behöver, såsom nu, underställas Kungl. Maj ds prövning. Det förutsättes emellertid, att sådan prövning skall kunna erfordras även framgent, nämligen med avseende å fall, då vissa av de be rörda förutsättningarna icke äro uppfyllda. Vidare erhåller själva vikariats- lönebegreppet ett ändrat innehåll. Kommittén anför:
Vikariatslön bör enligt lönekommitténs mening kunna förekomma såväl vid förordnande att uppehålla högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst som vid förordnande att bestrida göromål, vilka eljest tillhöra sådan tjänst. Här- utinnan ansluter sig kommitténs förslag både till nuvarande ordning och till vad kommittén ansett böra gälla i fråga om vikariatsersättning.
Såsom generellt villkor för rätten att åtnjuta vikariatslön bör gälla, att det ifrågavarande förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till an sökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den tjänst förordnandet avser eller göromålen tillhöra. Lönekommittén föreslår att nämnda ordning regelmässigt skall iakttagas såväl då ordinarie eller extra ordinarie tjänst kan beräknas komma att uppehållas på förordnande under minst sex månader i en följd, som även då en tjänst uppehållits på förord nande under fem månader i en följd och det kan beräknas, att tiden för tjäns tens uppehållande på angivet sätt skall komma att omfatta mer än de båda närmast följande månaderna. I senare fallet skall förordnande å tjänsten, räknat från och med sjunde månadens ingång, meddelas i här avsedd ord ning.
Då förordnande att med full tjänstgöring uppehålla högre tjänst meddelats med tillämpning av de sålunda föreslagna bestämmelserna, bör vikariatslön utgå till vikarien från och med förordnandets början respektive från och med ingången av sjunde månaden därefter.
Är villkoret om förordnandets meddelande i viss ordning uppfyllt, synes möjlighet böra föreligga att på särskilda skäl tillerkänna tjänsteman vika riatslön, även om den ifrågavarande tjänsten icke uppehållits eller väntas komma att uppehållas på förordnande under så lång tid, som nu nämnts. Beslut härom bör fattas av Kungl. Maj:t.
Rätten att uppbära vikariatslön innebär enligt det förslag, som lönekom-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
165
mittén framlägger, att vikarien i avlöningshänseende behandlas som om han under förordnandetiden innehaft tjänst i samma lönegrad som den tjänst för ordnandet avser. Anmärkas må, att med den utvidgade tillämpning av snedd- ningsregeln, varom lönekommittén framlade förslag i sitt första betänkande, sneddning kan, i motsats till vad hittills varit fallet, äga rum vid övergång mellan två med vikariatslön förenade förordnanden.
I sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare har lönekommittén anfört följande.
Gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller icke några bestämmelser om vikariatsersättning. Lönekommittén, som icke ansett rätten till vikariats- ersättning böra utsträckas att gälla även det blandavlönade manskapet, har icke ansett tillräckliga skäl föreligga att genom föreskrift i reglementet ute sluta ordinarie och extra ordinarie manskap från rätt till vikariatsersätt- ning. Lönekommittén föreslår sålunda att vikariatsersätining må i enlighet med vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs utgå till beställnings- havare med lön enligt någon av löneplanerna nr 1 och 2 för tid, varunder beställningshavaren på grund av förordnande eller kommendering uppehål ler beställning eller befattning, som enligt i behörig ordning meddelade före skrifter skall bestridas av beställningshavare i högre lönegrad.
Med hänsyn till de militära lönegradernas uppbyggnad med i vissa fall icke närliggande löneklasser samt till den löneklassplacering beställnings havaren erhåller vid löneklassuppflyttning och vid befordran, har lönekom mittén ansett erforderligt meddela särskild föreskrift om vad som vid till- lämpning av bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente skall avses med löneklassen närmast över den, vari beställningshavaren är pla cerad, och med den två nummer högre löneklassen.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller ha vidare föreskrifter ansetts böra meddelas, dels att det skall ankomma på den myndighet, som meddelat förordnandet eller kommenderingen, att pröva om och i vad mån vikariatsersättning må utgå, om i avseende å förordnandet eller kommende ringen stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, dels ock att, i den mån så följer av bestämmelser vilka meddelas av Kungl. Maj:t, vikariats ersättning må åtnjutas av beställningshavare, vilken förordnas eller kom menderas att såsom vikarie uppehålla sådan befattning, som enligt behöri gen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, eller som placeras i dylik befattning,
Enligt gällande bestämmelser utgår ansvarsarvode till beställningshavare vid armén — regementskassör dock undantagen — vilken utan att tillhöra in- tendenturkåren förordnas att uppehålla antingen befattning, varmed är för enat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, eller ock befattning, vilken är avsedd för förvaltare eller regementskassör, med 4 kronor 50 öre, respek tive 2 kronor 25 öre. Bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning be träffande uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning vid marinen eller flygvapnet. Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas, att ansvarsarvode ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres i anställning såsom intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar an slutning till sådan anställnings upphörande.
Ifrågavarande ersättning har enligt lönekommitténs mening närmast ka raktären av vikariatsersättning, varför föreskrifterna ansetts böra intagas bland övriga föreskrifter om vikariatsersättning. Med hänsyn till pågående omorganisation av kassatjänsten och ändrad organisation i övrigt har löne- kommittén funnit, att de nya bestämmelserna böra utformas på annat sätt än de nuvarande.
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Yttrandena.
Ett flertal myndigheter ha funnit de föreslagna bestämmelserna angående beräknande av vikariatsersättning komplicerade och uttryckt farhågor för att de skulle komma att förorsaka ökad arbetsbörda för redogörama. I detta sammanhang har förordats, att till hjälp för redogörarna skola utfärdas tabeller över ersättningsbeloppen vid olika vikariatsfall. Generalpoststyrelsen har föreslagit, att vikariatsersättningsbeloppen för dag alltid skola beräknas med utgångspunkt från daglönerna i kalendermånad om 30 dagar samt att, där vikariat varat hel månad, vikariatsersättning skall beräknas med ut gångspunkt från skillnaden mellan ifrågakommande månadslöner. Statskon toret har förordat en fullständig omarbetning i närmare anslutning till nu gällande regler, varvid en ledamot reservationsvis framlagt ett alternativt för slag till beräkningsregler.
I fråga om de föreslagna beräkningsgrundernas sakliga innebörd har social styrelsen i och för sig icke funnit anledning till erinran, då dessa enligt sty relsens uppfattning sannolikt komma att leda till ett i varje särskilt fall rätt vist resultat. Icke heller generalpoststyrelsen har någon principiell erinran mot systemet för beräkning av ersättningarna. Erinringar beträffande verk ningarna av de föreslagna beräkningsgrunderna ha däremot anförts av järn vägsstyrelsen och av allmänna lönenämnden, till vars uppfattning försvarsväsendets lönenämnd anslutit sig. Järnvägsstyrelsen har sålunda funnit, att det föreslagna systemet torde komma att i vissa fall medföra ojämna och otillfredsställande resultat, och har på grund därav och med hänsyn till att reglerna ansetts vara onödigt invecklade förordat en fortsatt tillämpning av nu gällande system för beräkning av ersättningen med någon höjning av er sättningsbeloppen. Allmänna lönenämnden har funnit, att det föreslagna syste met för vikariatsersättnings beräknande icke helt synes motsvara de krav, som lönekommittén själv ställt på detsamma, och har ansett anledning icke föreligga att frångå det nuvarande systemet, givetvis med en skälig uppräk ning av ersättningsbeloppen. Vid sådant förhållande har lönenämnden icke närmare ingått på hithörande bestämmelsers utformning. Nämnden har emel lertid framhållit, att den föreslagna föreskriften rörande vikariatsersättnings beräkning, då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten och enligt löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, icke går att tillämpa i det fall att tjänsteman i den innehavda tjänsten tillhör någon av löneklas- sema 39 och 40.
Skulle lönekommitténs förslag i fråga om vikariatsersättnings beräknande godtagas, har lönenämnden — liksom enligt vad tidigare anförts general poststyrelsen — ansett, att daglönebeloppen alltid böra räknas efter ett visst dagantal, förslagsvis 30, för månad.
General poststyrelsen har anfört, att eftersom daglönerna skola sluta på helt femtal ören, beräknad vikariatsersättning, som icke slutar på helt femtal ören, alltid kommer att sluta på 2,5 eller 7,5. Med hänsyn härtill har styrelsen
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
167
föreslagit, att jämkning skall föreskrivas till närmast högre femtal ören i stället för, såsom enligt förslaget, till närmaste femtal.
Skolöverstyrelsen har förordat, att för ersättning åt vikarie för rektor skall tillämpas ett system med fasta belopp samt att vikariatsersättning till lärare, som förordnas att under ferietid uppehålla undervisningsrådsbefattning, skall utgå med samma belopp som till vikarierande rektor vid högre allmänt läro verk. Specialbestämmelser av denna innebörd ha föreslagits skola införas i 35 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente.
Beträffande meddelande av vikariatsförordnande i vissa fall åt icke-ordi- narie tjänstemän har generalpoststyrelsen föreslagit, att i 35 § statens all männa avlöningsreglemente föreskrives, att vikariatsersättning icke skall utgå till aspirant eller extra ordinarie tjänsteman, som uppehåller extra ordi narie eller ordinarie tjänst, vilken normalt ingår som led i befordringsgång till första ordinarie anställning, och ej heller till extra tjänsteman, som uppe håller ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vars arbetsuppgifter äro jämför liga med arbetsuppgifterna i den innehavda tjänsten. Länsstyrelsen i Malmö har ansett, att aspirant bör kunna meddelas vikariatsförordnande å sådan tjänst, vilken icke utgör ett led i en reglerad befordringsgång.
Riksräkenskapsverket har, då det måste, förutsättas att — frånsett aspiran- ter — tjänstemän inom en reglerad befordringsgång oberoende av vederbö- randes löneställning kunna åläggas utföra arbete av samma art och svårig hetsgrad, icke funnit påkallat, att förordnande å högre lönegrad inom samma befordringsgång i något fall meddelas sådana befattningshavare. Dylikt för ordnande borde däremot kunna meddelas å ordinarie tjänst i nuvarande 21 lönegraden. Socialstyrelsen har berört vissa problem i samband med vikariats- förordnanden i nämnda lönegrad för tjänstemän, som genom den reglerade befordringsgången för amanuenspersonal komma alt befordras till tjänst i ifrågavarande lönegrad.
Länsstyrelsen i Malmö har erinrat, att jämlikt gällande bestämmelser vika riatsersättning icke må utgå vid förordnande å vissa biträdesbefattningar inom landsfiskalsorganisationen.
Vissa myndigheter ha riktat kritik mot det föreslagna förfarandet vid till sättande av vikariatslöneförordnanden. Länsstyrelsen i Karlstad har sålunda, även med beaktande av att beslut om undantag avsetts kunna meddelas av Kungl. Maj:t, ifrågasatt lämpligheten av en så kategorisk föreskrift beträf fande formen för meddelande av förordnanden som lönekommittén föreslagit. Bestämmelsen härom har vidare synts böra kompletteras på så sätt, att ett upprepat kungörelseförfarande icke bleve erforderligt exempelvis vid even tuellt fortsatt tjänstledighet för tjänsteman, vilken varit sjukledig så lång lid, att förordnande att uppehålla tjänsten meddelats i denna ordning. Tele grafstyrelsen har belyst de svårigheter och olägenheter, som det föreslagna systemet skulle komma att medföra inom styrelsens verksamhetsområde, i särskilt hög grad beträffande telefonistpersonalen, och har i första hand föreslagit, att bestämmelsen beträffande förfaringssättet vid tillsättande av förordnanden skall utgå ur reglementet. Alternativt har förordats, att den
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
avsedda förordnandetiden skall utsträckas till minst ett år samt att, när för ordnande, som icke tillsatts genom kungörelseförfarande, nått en längd av sex månader, dylikt förfarande skall tillämpas för det fortsatta förordnan det, om detta beräknas forlvara under ytterligare minst ett år. Styrelsen har vidare ansett, att förordnanden av i bestämmelserna avsett slag och avsedd varaktighet, vilka utan iakttagande av i bestämmelserna angiven ordning meddelats före reglementets ikraftträdande och som beräknas komma att fortgå även efter nämnda tidpunkt, böra övergångsvis betraktas såsom med delade i dylik ordning. Skolöverstyrelsen har framhållit, att de föreslagna bestämmelserna rörande sättet för meddelande av förordnanden skulle, till- lämpade på lärare, leda till vissa mindre gynnsamma konsekvenser. Över styrelsen har därför förutsatt, att den dispensmöjlighet för Kungl. Maj :t, som inrymmes i bestämmelserna, skall komma till användning i fråga om förordnande av icke-ordinarie lärare.
I fråga om nyssberörda bestämmelser ha i yttrandena framställts vissa erinringar av mera speciell natur. Telegrafstyrelsen har erinrat om, att inom verket olika regler gälla beträffande tillsättandet av vissa ordinarie och extra ordinarie tjänster i motsvarande lönegrader, och har i anledning härav förordat sådan ändring i förslaget, att beträffande förfarandet vid tillsät tande av vikariatslöneförordnanden skall gälla den ordning, som är stadgad för tillsättande av extra ordinarie tjänst i den lönegrad förordnandet avser eller göromålen tillhöra. Järnvägsstyrelsen har funnit det böra klarläggas, huruvida bestämmelserna i 5 § andra stycket av förslaget till avlöningsreg- lemente skola äga tillämpning jämväl på förordnanden att bestrida göromål, som eljest tillhöra högre tjänst. Kammarrätten har anfört, att enligt betän kandets motivering vikariatslön och vikariatsersättning synas skola kunna utgå redan vid bestridande av endast en del av på högre tjänst fallande göro mål. Enligt hittillsvarande praxis har härför förutsatts, att vederbörande uppehållit samtliga eller så gott som alla till tjänsten hörande göromål. Kam marrätten har funnit ett förtydligande så mycket nödvändigare, som enligt förslaget andra myndigheter än Kungl. Maj:t skola kunna meddela förord nanden med vikariatslön.
Allmänna lönenämnden har uttalat, att vad i 5 § andra stycket av för slaget till avlöningsreglemente sägs bör äga motsvarande tillämpning i fall, då vikariat visserligen icke efter att ha varat under fem månader beräknas fortgå ytterligare två månader, men vid en senare tidpunkt klarhet vinnes om att vikariatet skall fortbestå under ytterligare nämnda antal månader.
Medicinalstyrelsen har berört ett inom styrelsens verksamhetsområde före kommande vikariatsfall av särskild natur. Förste läkare (A 28) vid statens sinnessjukhus, vilken förordnats att uppehålla befattning som överläkare i lönegrad A 27 (dylik befattning är förenad med förmånen av fri bostad), har enligt gällande bestämmelser icke kunnat tillerkännas vikariatslön. Ve derbörande har i stället medgivits vikariatsersättning med visst dagbelopp.
Det har förekommit att förste läkare under flerårigt förordnande som över läkare icke kommit i åtnjutande av förmån av fri bostad. Medicinalstyrelsen
169
har ansett skäligt, att i sådant fall vikariatslön skall kunna utgå. Därest före slagna föreskrifter icke skulle lämna möjlighet härtill, har styrelsen ifraga- satt om icke en specialbestämmelse borde meddelas för detta fall.
Beträffande vikariatsersättning åt militära heställningshavare har överbe fälhavaren ansett anledning saknas att i de nya avlöningsbestämmelserna in föra särskilda restriktioner för militära befattningshavare. Vikariatsersätt ning borde utgå i de fall, när heställningshavare förordnats i eller kommen derats att fullgöra tjänst i befattning, som regelmässigt uppehölles av eller vore avsedd för annan, högre heställningshavare. Där så ej redan skett, bor de föreskrifter utfärdas rörande den lönegrad, som vore avsedd för varje befattning. Bärande motiv för att vikariatsersättning icke skulle utgå vid sjötjänstgöring torde icke kunna förebringas.
De av lönekommittén framlagda grunderna för beräknande av vikariats ersättning och vikariatslön avvika väsentligt från nuvarande regler. Försla get synes mig, med beaktande jämväl av att det godkänts av personalorgani sationerna, i princip kunna godtagas.
Generalpoststyrelsens förslag om ersättningsbeloppens beräknande med utgångspunkt från daglönerna i kalendermånad om 30 dagar samt om vi- kariatsersättningens beräknande på grundval av månadslönerna i fall, då vikariat varat hel månad, synes böra tillgodoses. Det i vissa yttranden fram förda förslaget om utarbetande av tabeller över vikariatsersättning bör när mare övervägas i samband med författningarnas utfärdande.
I anledning av allmänna lönenämndens påpekande, att föreskrifterna an gående vikariatsersättnings beräknande i visst angivet läll icke gå att till- lämpa vill jag framhålla, att möjlighet bör öppnas för Kungl. Maj:t att i fall av ifrågavarande slag, vilka torde bli mycket sällsynta, meddela de be stämmelser angående vikariatsersättning, som kunna befinnas påkallade.
Skolöverstyrelsens förslag angående särskilda ersättningsgrunder för lärare, som vikarierar såsom rektor eller undervisningsråd, synes mig icke nu böra tillmötesgås. Det torde vara lämpligt att verkningarna av de föreslagna nya reglerna för vikariatsersättnings beräknande avvaktas, innan frågan om eventuella särbestämmelser upptages till behandling.
Frågan, i vad mån tjänsteman tillhörande reglerad befordringsgång skall kunna tilldelas vikariatsförordnande å högre tjänst, bör ytterligare övervä gas i samband med utfärdande av bestämmelser om dylik befordringsgång. I huvudsak synas mig lönekommitténs grundregler böra godtagas.
De av överbefälhavaren framförda önskemålen rörande ändring i förut sättningarna för vikariatsersättning åt militära heställningshavare synas mig bortse från det förhållandet, att lönerna för dessa i stor utsträckning äro anknutna till beställningar men ej till befattningar med bestämda arbets uppgifter. Jag är icke beredd att föreslå någon sådan omläggning av grun derna för vikariatsförmåner åt militära heställningshavare som överbefälha varen förordat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
170
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
Övertidsersättning.
1945 års lönckommitté.
Frågan om gottgörelse för över tidst jänstgöring berördes redan i lönekom- mitténs första betänkande, i samband varmed också redogjordes för innebör den av gällande reglementsbestämmelser i ämnet. Det nu föreliggande be tänkandet avser vissa återstående frågor rörande gottgörelse för övertids- tjänstgöring samt den författningsmässiga utformningen av bestämmelser i ämnet.
Lönekommittén har således haft att taga ställning till de frågor, som upp komma, då tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, eller heltids anställd tjänsteman, som medgivits nedsättning av tjänstgöringstiden, åläg- ges tjänstgöring i ökad omfattning. Kommittén har funnit en reglering av förevarande frågor böra ske efter den linjen, att förlängd tjänstgöring för tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöringstid, skall betraktas som övertidstjänstgöring endast i den mån den överstiger den tjänstgöring, som beräknas ha åvilat tjänstemannen, om han varit anställd med full tjänst göring. Lönekommittén föreslår, att ersättning i övrigt för sådan förlängd tjänstgöring —- vilken emellertid, om anställningen ej förändras att avse full eller mindre avkortad tjänstgöring, på samma sätt som övertidstjänstgöring bör förekomma allenast undantagsvis — skall utgå med så stor del av daglö nen, som belöper på den förlängda tjänstgöringen. Vad vidare angår det fal let, att tjänstgöringen utökas för sådan heltidsanställd tjänsteman, som med givits viss nedsättning av tjänstgöringstiden, innebär detta enligt lönekommit- téns uppfattning en, låt vara tillfällig, ändring av beslutet om nedsättning av tjänstgöringstiden. I båda de nu nämnda fallen kan emellertid fråga bli om övertidstjänstgöring och gottgörelse för sådan, i den mån tjänstgöringen över skjuter den, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts såsom normal för den heltidstjänst eller det slag av tjänstgöring, varom är fråga.
Lönekommittén föreslår, i saklig överensstämmelse med av generalpost styrelsen framlagt förslag, att där övertidsarbete utförts å högre tjänst, vil ken tjänstemannen uppehållit på grund av förordnande, vid vilket utgår vi- kariatsersättning, övertidsersättning skall utgå med belopp, som gäller för löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad.
Beträffande sådana fall åter, där tjänsteman kunnat åläggas att å övertid utföra göromål, som eljest ankomma på tjänsteman inom lägre lönegrad, ut talar kommittén den uppfattningen att fråga snarast är om en ändrad arbets fördelning. I dylikt fall föreslås övertidsersättning skola utgå efter det be lopp, som gäller för den löneklass, enligt vilken tjänstemannen åtnjuter lön. En sådan uppfattning anses jämväl stå i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t den 24 november 1944 meddelat beslut beträffande telegrafverket.
Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.
171
I sitt första betänkande förutsatte lönekommittén, att avvägningen av över tidsersättningen efter den med rörligt tillägg förhöjda lönen skulle ske genom att dylikt tillägg beiäknades på sammanlagda beloppet av lön och övertids ersättning. Vid remissbehandlingen framhöllo emellertid vissa myndigheter, att övertidsersättning i regel utbetalades under annan månad än den, under vilken arbetet utförts, varför en eventuellt däremellan inträffad ändring av procenttalet för rörligt tillägg skulle kunna medföra komplikationer vid till- lämpning av det föreslagna systemet. I den av 1946 års riksdag godkända pro positionen nr 333 förordades, med frångående av lönekommitténs förslag i denna del, att rörligt tillägg skulle beräknas separat å lön och övertidsersätt ning. Vid genomförande av vad lönekommittén i annat sammanhang före slår beträffande sättet för åvägabringande av löneförmånernas rörlighet sy nes enligt kommittén en ändamålsenlig lösning av här ifrågavarande spörs mål kunna uppnås.
Vid utformandet av sitt förslag till reglementsbestämmelser har kommittén funnit, att vissa för närvarande i 6 § tilläggsbestämmelserna till civila avlö- ningsreglementet meddelade stadganden äro av sådan natur, att de av syste matiska och andra skäl lämpligen böra infogas bland själva reglementsbe- stämmelserna. Även de bestämmelser, till vilka lönekommittén nu framlägger förslag, erfordra dock komplettering med särskilda tilläggsbestämmelser. På frågan om dessas utformning har emellertid lönekommittén icke ingått i detta sammanhang.
Yttrandena.
Lönekommitténs förslag beträffande gottgörelse för övertidsarbete ha sär skilt berörts endast av länsstyrelsen i Karlstad, statskontoret och riksräkenskapsverket.
Länsstyrelsen i Karlstad har förklarat sig finna det principiellt felaktigt, att övertidsersättning enligt det framlagda förslaget till löneplansförordning icke kommer att inräknas i det maximiunderlag å 1 200 kronor för månad, varå rörligt tillägg må beräknas. Länsstyrelsen har vidare framhållit, att de nya grunderna för övertidsersättning komma att medföra vissa otillfreds ställande verkningar. Av ett av länsstyrelsen anfört exempel framgår sålun da, att en landskontorist under vissa förutsättningar kan komma att upp bära en månadsavlöning inklusive övertidsersättning, som väsentligt över stiger löneförmånerna för taxeringsinspektör och jämväl lör taxeringsinten- dent. Enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändiggöra de högre övertidser sättningarna ofrånkomligen en radikal begränsning av övertidsarbetets nu varande omfattning. Länsstyrelsen har i samband härmed uttalat, att den onormala frekvensen av övertidsarbete nöter på befattningshavarnas arbets förmåga på ett sätt, som är betänkligt både ur sociala synpunkter och med hänsyn till statens arbetsgivarintressen. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste det också för statsverket bli betydligt förmånligare ur ekonomisk syn punkt att inrätta nya tjänster, vilkas innehavare övertaga det arbetskvan tum för vilket övertidsarbete numera regelbundet anlitas. Länsstyrelsen har förklarat sig vilja kraftigt understryka, alt sådana hänsyn måste beaktas vid personalförteckningarnas och personalplanernas fastställande.
172
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Statskontoret har uttalat, att ersättningsbestämmelserna böra kunna vä sentligt förkortas och förenklas, eventuellt genom att i särskilda anvisningar till reglementet intages, vad som icke nödvändigtvis behöver angivas i de all männa reglerna.
Riksräkenskapsverket har erinrat om de regler, som för närvarande enligt tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet gälla i fråga om be räkningen av övertid vid sådan inskränkning av arbetstiden, som må före komma under sommarmånaderna. Enligt dessa regler betraktas icke som övertid arbete som utförts å tid, som faller utanför den reducerade tjänst göringstiden men inom den normalt gällande arbetstiden. Med hänsyn till de olägenheter, som visat sig vara förenade med nämnda regel, har riks räkenskapsverket funnit synnerligen önskvärt, att bestämmelser meddelas, som möjliggöra utgivande av övertidsersättning jämväl för å sådan tid utfört arbete.
Departements-
Anledning synes icke föreligga att frångå 1946 års principbeslut i fråga
chefen.
om gruncjerna för övertidsersättning. Vad lönekommittén anfört och föresla git angående den närmare regleringen av övertidsersättningen kan jag i hu vudsak biträda. Jag vill emellertid understryka de av länsstyrelsen i Karlstad gjorda uttalandena om angelägenheten av att begränsa övertidsarbetets om fattning.
Den av riksräkenskapsverket berörda frågan om beräkning av övertid vid sådan inskränkning av arbetstiden, som må förekomma under sommarmå naderna, bör övervägas i samband med utfärdande av erforderliga detalj- föreskrifter.
Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.
1945
års
lönckommitté.
Utom i vissa undantagsfall, som i det följande skola angivas, har lönekom mittén ansett sig icke böra framlägga förslag om höjning i samband med löneregleringen av nu utgående arvoden, lönetillägg och särskilda ersättning ar. Beträffande sådana arvoden m. m., som åsyfta att jämte avlöningen be reda en löneställning som står i visst förhållande till andra tjänstemäns löne- ställning, har i regel, med hänsyn till de ändrade lönebeloppen, en sådan höjning eller i varje fall någon större höjning ansetts icke kunna ske utan att rubba nämnda relation. I fråga om andra arvoden, lönetillägg och sär skilda ersättningar har det icke varit för lönekommittén möjligt att inom den begränsade tid, som stått kommittén tillbuds, verkställa så ingående undersökningar, som erfordras såsom underlag för bedömandet om jämk ningar äro motiverade. Lönekommittén har emellertid förordat, att en allmän översyn av dessa tilläggsförmåner snarast kommer till stånd under medver kan av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.
I fråga om tilläggsförmånernas rörlighet med hänsyn till levnadskostna dernas växlingar innebär lönekommitténs förslag icke någon ändring i för hållande till vad nu gäller.
Lönekommittén har med hänsyn till vad sålunda anförts i stort sett be gränsat sitt förslag beträffande ifrågavarande förmåner till att avse en syste-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
173
matisering i författningshänseende av desamma och ett klarläggande av rät ten att uppbära förmånerna i vissa särskilda fall. Arvodena ha vidare, då de utgå med visst årsbelopp, i förekommande fall jämkats på sådant sätt, att de blivit i helt krontal jämnt delbara med 12.
Lönekommittén har till en början upptagit den redan i dess föi'sta betän kande behandlade frågan om arvoden utöver lön vid försvaret.
Lönekommittén förordade i nämnda betänkande, att den nu gällande pro visoriska regleringen av dessa arvoden skulle bibehållas i avvaktan på den nya försvarsorganisationens genomförande, men förklarade sig vilja i andra avdelningen av sitt arbete upptaga till övervägande den jämkning, som i vissa fall borde vidtagas i de nuvarande arvodesbeloppen med hänsyn till de nya lönebeloppen. Frågan härom har nu närmare undersökts.
Av de nu utgående arvodena utöver lön falla vissa utom ramen för den verkställda undersökningen. Detta är till en början fallet i fråga om dels ar voden, vilka inom av Kungl. Maj:t fastställda maximibelopp utgivas åt be- ställningshavare för bestyr vid läger- och manskapskassor av dessa kassors medel, dels ock sådana vid garnisonssjukhusen utgående, å avtal med lands tingen grundade och av Kungl. Maj:t årsvis fastställda arvoden till läkare och förvaltningspersonal för behandling av civila patienter, vilka finansieras med patienternas vårdavgifter. En ytterligare kategori av arvoden, som icke äro direkt avhängiga av löneställningen, utgöres av de arvoden, vilka äro avsedda såsom representationsbidrag och således närmast tänkta som gottgörelse för omkostnader i tjänsten.
Angående arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal har Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 utfärdat föreskrifter att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46. Genom 1946 års riksdags beslut har i den sålunda bestämda ordningen genomförts ett fåtal ändringar.
Bland de arvoden, om vilka här är fråga, kunna urskiljas dels arvoden, vilka utgå till innehavare av vissa beställningar såsom förhöjning av lönen,
dels arvoden för uppehållande, på grund av förordnande eller kominendering, av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, och
dels arvoden, vilka mer eller mindre ha karaktär av ersättning för bisyssla.
Vad angår den första gruppen har undersökningen givit följande resultat. Chefen för försvarsstaben, om han tillhör lönegraden Öb 2, samt cheferna för armé-, marin- och flygstaberna, vilka skola tillhöra nyssnämnda löne grad, uppbära arvoden å 1 895 kronor. För att nämnda stabschefers löne- ställning ej i samband med löneregleringen skall undergå relativ försämring, bör arvodesbeloppet höjas från 1 895 kronor till 2 100 kronor.
Befattningarna såsom styresmän vid de centrala flygverkstäderna uppehål las av flygdirektörer i lönegraden Ca 30. Sedan fråga väckts om att höja sty resmännens löneställning i samband med överflyttning av deras befattningar till C-löneplanen, beslöt 1946 års riksdag, som ansåg att löneställningen för styresmännen borde slutligt prövas i samband med löneregleringen, att i av- bidan härå bevilja dem arvoden å 2 100 kronor. Då spörsmålet om styres männens slulliga löneställning inom eu nära framtid torde komma att vipp tagas till avgörande, har frågan om eu omreglering av till dem nu utgående arvoden icke ansetts böra upptagas till bedömande av 1945 års lönekommitté.
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Bland de arvoden, som utgöra ersättning för beställningshavares uppehål lande av vissa befattningar, vilka ej äro uppförda såsom särskilda beställ ningar, kunna till en början med avseende å arvodenas konstruktion följande arvodestyper urskiljas, nämligen a) kompaniofficersarvoden, b) utbildnings- arvoden och c) riskarvoden. Hit höra vidare arvoden till militära högskol lärare och till militärassistenter i ledamots ställning, vilka arvoden äro av annan typ än de förstnämnda. Beträffande här avsedda arvoden anför löne- kommittén följande.
Kompaniofficersarvoden å 720 kronor utgivas till kompaniofficerare un der tjänstgöring i befattningar av kvalificerad art vid försvarets kommando expedition, försvarsstaben, armé-, marin- och flygstaberna, militärbelalssta- berna, armé-, marin- och flygförvaltningarna samt örlogsvarven ävensom i befattningar såsom tygmästare och såsom militärassistenter vid vissa verk.
Halvt kompaniofficersarvode — 360 kronor — utgår till en officer ur ingen jörtrupperna, som tillika är adjutant vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition, och till deltidstjänstgörande militärassistent. Den hittillsva rande lönerelationen mellan arvodesberättigad kapten och major skulle kom ma att något rubbas, om arvodena efter löneregleringen skulle bibehållas vid de nuvarande beloppen. Lönekommittén har emellertid icke ansett detta böra föranleda ändring av de nuvarande arvodesbeloppen, varvid bland annat be aktats, att den nyligen genomförda arvodesregleringen i stor utsträckning bygger på 720 kronor såsom ett enhetsbelopp.
Utbildning sarvoden till heltidstjänstgörande militära ämneslärare vid un derofficers-, kadett- och officersskolor utgå med 1 440 kronor, då utbild ningsverksamheten pågår minst 6 månader för år och eljest med 720 kronor.
Heltidstjänstgörande repetitör vid militär högskola uppbär i arvode 720 kro nor för år, när han fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring. Jämkning har icke ansetts erforderlig i utbildningsarvodenas belopp.
Riskarvoden utgivas till en underofficer och en tygverkmästare på grund av den explosionsrisk, som är förbunden med uppehållandet av deras befatt ningar vid fvrverkslaboratoriet i Karlskrona och tygdepartementets prov- skjutningscentral i Stockholm. Arvodena, som belöpa sig å 1 200 respektive 600 kronor för år och icke äro förenade med tilläggsförmåner, äro grundade på skälighetsprövning med hänsyn till riskernas storlek. Anledning att jämka dessa arvodesbelopp vid löneregleringen har icke ansetts föreligga.
Militära högskollärare uppbära utöver lön arvoden av 1 800 kronor för år.
Dessa arvoden skilja sig från de förut nämnda utbildningsarvodena därut- innan, att beloppet avvägts genom lönejämförelse med andra befattningar. Syftet har varit att lärarens militära lön såsom kapten eller major genom arvodet skulle uppbringas till närheten av lönen för professor vid tekniska högskolan (lönegraden A 30). Militärassistent, som intager ställning av leda mot i civilt verk, åtnjuter enligt principbeslut vid 1945 års riksdag utöver lön såsom major eller överstelöjtnant arvode av 1 080 kronor för åvägabringande av likställighet i lönehänseende med de ledamöter, som äro civila byråchefer (lönegraden A 30).
De nya lönebeloppen nödvändiggöra icke jämkning av de nu utgående ar vodesbeloppen. Ett arvode å 900 kronor utgår nu till förste militärassisten ten i järnvägsstyrelsen, vilken är officer av kaptens eller majors grad och närmast lyder under den militärassistent, vilken är chef för militärbyrån och således uppbär arvode av 1 080 kronor. Då sistnämnda belopp skulle bibehållas utan ändring har detsamma ansetts böra gälla i fråga om berörda arvode å 900 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
175
Vad angår den tredje gruppen, som omfattar arvoden, vilka mer eller mindre ha karaktär av ersättning för bisyssla, har lönekommittén beträf fande ersättning till deltidstjänstgörande lärare vid de militära skolorna er inrat, att denna ersättning är bestämd enligt särskild timtaxa. Om i samband med löneregleringen höjning sker av civila timlärararvoden har lönekom mittén uttalat sig för reglering jämväl av militära timarvoden. Kommittén har dock icke upprättat något detaljförslag härutinnan.
Beträffande övriga arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar, har kommittén anfört, att dessa kunna sammanföras till vissa grupper på föl jande sätt:
Egentliga lönetillägg:
(1.) Avlöningsförstärkningar. (2.) Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag. (3.) Lönetillägg, som utgå på grund av obekväm stationerings- eller tjänst
göringsort.
Arvoden för särskilda göromål, som falla utanför den
vanliga tjänstutövningen:
(4.) Befattningsarvoden. (5.) Ställföreträdararvoden. (6.) Arvoden för särskilda uppdrag m. m.
(7.) Särskilda ersättningar för beräknade eller styrk
ta utgifter på grund av tjänsten.
(8.) Vissa inkomster enligt taxa m. m.
Beträffande de olika grupperna framlägger lönekommittén följande för slag.
1. Avlöningsförstärkningar. Såsom avlöningsförstärkningar betecknas sådana lönetillägg, som utgå på grund av att den löneställning, vilken följer av lönegradsplaceringen, anses vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet. Av särskilda skäl, i allmänhet samhörighet med en större grupp i vilken över lag för låg löneställning icke anses föreligga, anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom höjd lönegradsplacering utan genom ett särskilt lönetillägg. Detta tillägg följer automatiskt med innehavet av tjänsten. Med tillägget följer icke någon skyldighet att fullgöra göromål utanför den van liga tjänstutövningen. Beträffande avlöningsförstärkningatmas belopp framlägger lönekommit tén det förslag, som framgår av författningsförslagen. Lönekommittén föreslår, att innehavare av befattning, vid vilken avlö- ningsförstärkning utgår, skall äga uppbära denna vid semester och tjänst ledighet med oavkortad lön men alt han vid annan ledighet skall vidkännas minskning i avlöningsförstärkningen med eu fjärdedel eller hälften, då han
176
Kungl. Maj:ts proposition, nr 281.
på lönen vidkännes A- respektive B-avdrag, och avstå hela avlöningsför- stärkningen, då han på lönen vidkännes C-avdrag.
Lönekommittén föreslår vidare, att den som förordnas att uppehålla be fattning, vid vilken avlöningsförstärkning utgår, skall äga uppbära halv eller, under förutsättningar motsvarande dem som gälla för vikariatslön, hel avlöningsförstärkning.
I fråga om rätt till avlöningsförstärkning böra enligt lönekommitténs me ning innehavare av de domartjänster, vid vilka sådan förmån utgår, intaga en särställning i förhållande till övriga tjänstemän såtillvida, att de vid tvångsförflyttning till annan tjänst, verkställd med stöd av för dem gällande bestämmelser, skola bibehållas vid tidigare räit till avlöningsförstärkning samt att häradshövding i domsaga, vilken nedflyttas från högre lönegrupp till lägre, under sin återstående tjänstetid i domsagan skall bibehållas vid tidigare rätt till avlöningsförstärkning. Det motsvarande föreslås icke i fråga om innehavare av andra med avlöningsförstärkning förenade befattningar. Den rätt att vid tvångsförflyttning behålla tidigare avlöningsförstärkning, som för närvarande tillkommer landssekreterare och landskamrerare, bör således enligt lönekommitténs mening icke bibehållas i det nya avlönings- reglementet.
2. Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.
Utöver lön enligt löneplan erhålla vissa tjänstemän lönetillägg vid fullgö rande av göromål, som ingå bland deras ordinarie arbetsuppgifter men på ett eller annat sätt äro av speciell karaktär. Med hänsyn särskilt till dessa göromål anses den löneställning, som följer av lönegradsplaceringen, vara för låg, och av särskilda skäl anses höjningen böra bliva större eller mindre alltefter den omfattning vari dessa göromål fullgöras.
Vid sin behandling av de lönetillägg, som höra till denna grupp, har löne kommittén uppmärksammat, att gällande avlöningsreglementen i åtskilliga fall innehålla stadganden, enligt vilka förmåner vid tjänstgöring av visst slag skola utgå enligt föreskrifter eller enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas, under det att reglementena i andra fall innehålla materiella be stämmelser i ämnet.
Enligt lönekommitténs mening böra bestämmelserna om lönetillägg vid tjänstgöring av visst slag i allmänhet, då särskilda skäl ej tala däremot, in tagas i vederbörande avlöningsreglemente. En sådan översyn av de nu vid sidan av avlöningsreglementena meddelade bestämmelserna i hithörande ämnen, som synes böra föregå deras inordnande i ett avlöningsreglemente, har emellertid icke kunnat ske under den tid, som stått till förfogande för att slutföra andra avdelningen av lönekommitténs arbete. Lönekommitténs reg- lementsförslag har därför utformats så, att bestämmelser rörande lönetill- lägg vid tjänstgöring av visst slag kunna i stort sett i samma utsträckning som nu meddelas vid sidan av reglementet. En bestämmelse har dock in förts om lönetillägg för tjänstgöring i bevakningstjänst vid säkerhetsanstalten
177
i Norrköping. Bestämmelsen överensstämmer med nu utanför avlöningsbe- stämmelsema meddelad föreskrift.
De tillägg vid tjänstgöring av visst slag, om vilka gällande avlöningsregle- menten innehålla närmare bestämmelser, anser lönekommittén böra omtattas av den föreslagna allmänna översynen. Det tillägg av 210 kronor för år räk nat, som till tjänsteman bland sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjuk hus utgår för tjänstgöring å s. k. fast avdelning, anser lönekommittén böra jämkas till 216 kronor, och lönekommittén föreslår vidare, att stationskarl, vilken bestrider tågklarerartjänst, skall äga åtnjuta ersättning därför enligt samma grunder, som gälla i fråga om ersättning för växlingstjänst.
I detta sammanhang har lönekommittén påpekat att de stadganden, som för närvarande enligt avlöningsbestämmelsema gälla i fråga om tillägg till försvarets beställningshavare under sjötjänstgöring, äro tämligen komplicera de och karakteriseras av en mycket långt driven differentiering dels efter be ställningar, i vissa fall befattningar och — om de såsom representationspen- ningar betecknade förmånerna medräknas — tjänstegrader, dels ock efter tjänstgöringsförhållanden. Såväl dessa tillägg som de, som tillkomma för svarets beställningshavare under flygtjänstgöring, föreslås upptagna till för utsättningslös prövning i samband med den allmänna översyn av tilläggsför- månerna, som förordats av lönekommittén. Under denna översyn skulle, för vinnande av nödig konsekvens, även innefattas de av Kungl. Maj:t medde lade bestämmelser om lönetillägg till civil personal vid sjö- och flygtjänst göring, som bygga på nuvarande reglementsbestämmelser om dylika tillägg till försvarets personal. Utredningen skulle i vad avser sjötilläggen igångsättas skyndsamt och bedrivas så, att förslag i ämnet kan framläggas för riksdagen i början av år 1948. De ändrade bestämmelserna borde tillämpas retroaktivt från och med den 1 oktober 1947. I fråga om flygtilläggen har lönekommit tén i avbidan på resultatet av översynen föreslagit en provisorisk höjning med 60 kronor av nuvarande flygtilläggsbelopp för flygförare, flygspanare, prov flygare, kontrollflygare, flygsignalister och flygskyttar ävensom av det mot flygtillägg svarande belopp, som i vissa fall utgår under tjänstledighet, vil ken föranletts av olycksfall under deltagande i flygning. Vidare förordar lönekommittén en provisorisk höjning av flygtraktamentenas belopp med 2 kronor.
Beträffande lönetillägg till militära beställningshavare innebär reglements- förslaget, förutom genomförande av den av lönekommittén förordade provi soriska höjningen av flygtilläggs- och flygtraktamentsbeloppen, huvudsakli gen redaktionella jämkningar i nuvarande bestämmelser. Av de nu såsom förhöjning av sjötillägg betecknade förmånerna ha endast tilläggen till eskader-, avdelnings- divisions- och fartygschefer ansetts höra till föreva rande grupp av lönetillägg, medan ersättningen vid sjötjänstgöring till be ställningshavare vid flottan eller flygvapnet, som oinhänderhar annan upp börd än penninguppbörd, och till blandavlönad beställningshavare av man skapet, som är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn
Bihang till riksdagens protokoll 7947. i samt. Nr 281.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
hos sig, synts böra hänföras till gruppen särskilda ersättningar för beräknade
utgifter på grund av tjänsten.
Lönekommittén har slutligen framhållit, att i de fall, då nuvarande bestäm
melser om tillägg vid tjänstgöring av visst slag bliva föremål för översyn,
jämväl bör beaktas behovet av föreskrifter, genom vilka klarlägges dels i
vad mån tjänsteman, som på grund av semester eller tjänstledighet är för
hindrad fullgöra tjänstgöring, det oaktat skall äga uppbära lönetillägg, dels
ock i vad mån sådan tjänsteman skall äga uppbära lönetillägg, som utan att
tillhöra den till lönetillägg berättigade gruppen tillfälligtvis anlitas för tjänst
göringen i fråga.
3. Lönetillägg, som utgå på grund, av obekväm stationerings- eller tjänst
göringsort.
Till föregående avdelning häaförda lönetillägg ha i åtskilliga fall motive
rats bland annat därmed, att tjänstgöringen genom sin beskaffenhet utsätter
befattningshavarna för särskilda påfrestningar. Från denna grupp böra vissa
andra lönetillägg särskiljas, vilka icke äro betingade av tjänstegöromålens
art i och för sig men utgå på grund av de yttre förhållanden, under vilka
tjänsten fullgöres.
Kallortstilläggen omfattas av det förslag, som framlades i kommitténs
första betänkande. Lönekommittén föreslår nu, att gällande bestämmelser om
kallortstraktamente och enslighetstillägg bibehållas oförändrade, dock att
årsbeloppen för de olika enslighetsklasserna böra jämkas till 96, 156, 216
och 276 kronor.
Av det icke-ordinarie manskapet äger för närvarande endast sådan furir,
vilken kan räkna en anställningstid av minst åtta år, åtnjuta kallortstillägg.
1946 års manskapslöneutredning har i sitt betänkande förutsatt, att de fu-
rirer, som övergå på kontantlönesystemet och bliva extra ordinarie, skola er
hålla dylikt tillägg. Manskapslöneutredningen har också dryftat spörsmålet,
om rätten till kallortstillägg borde utsträckas att jämväl omfatta det man
skap, som i fortsättningen skall ha biandavlöning, men i likhet med 1936 års
lönekommitté ansett förutsättningen för åtnjutande av kallortstillägg böra
vara, att fast anställning innehafts under relativt lång tid, och därför ansett
att tillräckliga skäl icke förelåge för en sådan utvidgning. För egen del har
lönekommittén framhållit, att frågan om kallortstillägg enligt kommitténs
mening äger sådant samband med frågan om denna personals löneställning,
att lönekommittén från den givna utgångspunkten ansett sig icke ha att ingå
på densamma. Lönekommittén har emellertid i anslutning till ett uttalande,
som försvarsväsendets lönenämnd gjort i sitt remissyttrande över manskaps-
löneutredningens betänkande, funnit, att vad manskapslöneutredningen ut
talat i ämnet bör medföra, att kallortstillägg får utgå till sådan korpral, som
har så lång anställningstid, att han, om han innehaft furirsbeställning, sko
lat övergå på kontantlönesystemet och därmed bli va berättigad till kallorts
tillägg; sådan beställningshavare bör enligt lönekommitténs förslag erhålla
dylikt tillägg för att inkomstrelationen mellan dylik korpral och furir skall
Kungl. Mai ds proposition nr 281.
179
bliva ungefärligen densamma inom källortsområdet som annorstädes. För slaget i denna del torde ha sin egentliga betydelse för musikmanskapet, för vilket tillgången på furirsbeställningar i allmänhet är väsentligt mindre än för annat manskap.
4. Befattningsarvoden.
Lönekommittén anser, att vissa för närvarande förefintliga arvoden, vilka utgå till befattningshavare utöver dem tillkommande avlöning enligt viss lönegrad, lämpligen kunna sammanföras under den gemensamma beteck ningen befattningsarvoden. Till närmare bestämning av detta begrepp har anförts följande.
I en del fall, då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som ligga utanför dem som tillhöra tjänsten, ändras i viss mån göromålen även på den egna tjänsten. Göromålen på grund av uppdraget och göromålen på grund av tjänsten kunna sägas konstituera en ny befattning, i vilken löne- ställningen bör vara högre än den som följer av lönegradsplaceringen. Av särskilda skäl anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom tillska pande av en ny tjänst i högre lönegrad utan genom ett särskilt arvode, för bundet med särskilda tjänstgöringsbestämmelser. Detta arvode följer icke automatiskt med innehavet av viss tjänst. För dess tillgodonjutande fordras särskilt förordnande eller, i vissa fall, att vederbörande valts att fullgöra visst uppdrag. Givetvis är gränsen mellan uppdrag, som här avses, och upp drag av mera utpräglad bisysslekaraktär flytande.
Lönekommittén anser, att arvoden av nu ifrågavarande slag, vilka för närvarande i regel icke redovisas i avlöningsreglementet, böra intagas i det nya reglementet.
Befattningsarvoden skola enligt lönekommitténs förslag tillkomma vissa befattningshavare med belopp, som framgå av reglementsförslaget.
Lönekommittén föreslår, att i fråga om här avsett arvodes utgående vid semester och annan ledighet ävensom beträffande rätt för vikarie å med arvode förenad befattning att uppbära arvode skola gälla motsvarande före skrifter som föreslagits i fråga om avlöningsförstärkning.
5. Ställföreträdararvoden.
Inom några verk erhåller viss tjänsteman — i allmänhet en byråchef — förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare. Den förordnade har att hålla sig å jour med verksamheten på sådant sätt, att han kan, om så er fordras, fullgöra generaldirektörens funktioner. För denna uppgift och för den tjänstgöring, som fullgöres i det fall, då generaldirektören är förhind rad tjänstgöra, åtnjuter den förordnade visst arvode.
Lönekommittén föreslår, att ställföreträdararvodena inom försvarets civil förvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, me dicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium bibehållas vid nuvarande belopp, 1 200 kronor för år. Ställföreträdararvodena vid postverket och telegrafverket föreslås jämkade från nuvarande 2 000 kronor till 2 004 kronor för år.
180
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Lönekommittén har vidare föreslagit, att ställföreträdararvode må bibe hållas under semester och annan tjänstledighet än sådan, vid vilken veder börande vidkännes C-avdrag på lönen. Vikariatsersättning borde ej utgå till den, som förordnats såsom generaldirektörens ställföreträdare, då han full gjorde generaldirektörsgöromålen. Vid vikariatslöneförordnande såsom gene raldirektör skulle ställföreträdararvodet avstås.
6. Arvoden för särskilda uppdrag m. m.
Vissa bisyssle- och liknande arvoden finnas upptagna i gällande avlönings- reglementen. Flertalet sådana arvoden äro emellertid icke upptagna i regle mentena.
Avlöningsreglementena innehålla vissa huvudbestämmelser om dylika ar voden. Sålunda stadgas, att tjänsteman icke, utöver vad i reglementet förut- sättes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits, må för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Vidare föreskrives, närmast med avseende å arvoden, som upptagas i avlöningsreglemente, att om tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än semester (ferier), det skall, där ej för särskilt fall annorlunda stadgas i reg lementet, bero på beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndi gande, av vederbörande myndighet, i vad män ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.
Enligt lönekommitténs mening är det mindre lämpligt, att avlöningsregle mentena tyngas med detaljbestämmelser om sådana arvoden, om vilka här är fråga. Däremot förordar lönekommittén, att föreskrifterna om arvodes beloppen eller, i förekommande fall, om arvodesgrunderna i allmänhet, för vinnande av större överskådlighet, sammanföras och intagas i en vid avlö- ningsreglementet såsom bilaga fogad arvodesförteckning. I fråga om ar vodesbeloppens storlek förordar lönekommittén, att maximibeloppet för den ersättning, som för närvarande kan utgå till vissa tjänstemän vid statens järnvägar, vilka bestrida beredskapstjänst, höjes från 60 öre till 1 krona för dygn.
Lönekommittén anser, att avlöningsreglementena i fråga om arvoden av här avsett slag böra innehålla huvudstadganden av sakligt sett samma inne börd som nu gäller, med den modifikation, som följer av förslaget att själva arvodena eller grunderna för dem icke skola angivas i reglementena.
Vad angår arvoden till militära beställningshavare har lönekommittén an- stett lämpligt, att dessa enligt i huvudsak samma grunder som då fråga är om arvoden till civila tjänstemän indelas i befatlningsarvoden och arvoden för särskilda uppdrag m. m., varigenom en klarare uppfattning vinnes om de särskilda arvodenas egentliga syfte. Emellertid har lönekommittén med hänsyn till den mindre fasta organisationen inom de militära än inom de ci-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
181
vila institutionerna icke ansett sig böra föreslå, att de t a 1 j föreskri It erna om de militära arvodena införas i själva reglementstexten. De böra i stället, på samma sätt som hittills skett, meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av riksda gens beslut, varvid det förutsättes, att Kungl. Maj:t kan erhålla i stort sett samma frihet att meddela detaljbestämmelsema i ämnet som skett i enlighet med riksdagens beslut vid den år 1945 genomförda provisoriska arvodesreg- leringen. Lönekommittén anser emellertid, att bestämmelserna i ämnet skola bifogas avlöningsreglementet i stället för att, såsom hittills, meddelas i olika regleringsbrev. Härutinnan har lönekommittén hänvisat till upprättade för slag till arvodesförteckningar, vilka äro avsedda att såsom bilagor fogas vid det militära reglementet. I förslagen, som bygga på gällande arvodesföreskrif- ter, ha även upptagits sådana arvoden, som utgå till beställningshavare, vilka inneha befattning såsom militärassistent vid civilt verk.
7. Särskilda ersättningar för beräknade eller styrkta utgifter på grund av tjänsten.
a. Reseersättning, tjänstgöringstraktamente och ersättning för flyttnings kostnad m. m.
I fråga om ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden, om tjänst göringstraktamente under tjänstgöring å annan ort inom riket än statione- ringsorten (tjänstgöringsområdet) och om ersättning för flyttningskostnad innehålla gällande avlöningsreglementen endast vissa allmänt hållna stad- ganden. Detaljbestämmelserna om dessa ersättningar finnas meddelade i allmänna resereglementet och för vissa fall i besparingsreglementen ävensom i särskilda tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementena. Denna anordning bör enligt lönekommitténs mening tillämpas också i fortsättningen. Anled ning för lönekommittén att i detta sammanhang upptaga de nuvarande de taljbestämmelsema till omprövning har icke ansetts finnas.
I fråga om rätt till reseersättning har lönekommittén erinrat om, att kom mittén i samband med behandlingen av semesterfrågorna förordat, att sådan rätt skulle tillkomma tjänsteman, som vid semesterns början tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som omedelbart efter semesterns slut skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten. Vidare har lönekommit tén, också i samband med behandlingen av semesterfrågorna, förordat, att reseersättning i vissa fall skulle kunna beredas tjänsteman, som återkallas till tjänstgöring under semester.
I det nu förevarande sammanhanget har lönekommittén till en början ut talat, att resa, som tjänsteman å fyrplats beordras företaga för proviantering, befordran av post eller annat med tjänsten sammanhängande ändamål, en ligt kommitténs mening är att betrakta såsom tjänsteresa. I enlighet härmed anser lönekommittén, att traktamentsersättning bör kunna utgå för dylik resa. Dylik ersättning bör dock icke utgå för tid före utgången av det ka lenderdygn, varunder resan anträdes, och ej heller för tid, då tjänstemannen i anledning av resan vistas å stationeringsorten eller å ort, där tjänstemannen tilldelad tjänstebostad är belägen. Traktamentets belopp bör i likhet med
182
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
vissa andra ersättningar motsvara vederbörlig traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet, minskad med en femtedel.
Vidare anser lönekommittén, att de nyss angivna ersättningsgrunderna böra tillämpas även å tjänsteman, som från fyrskepp företager post- och pro- vianteringsresa. Härvid förutsättes, att den personalen vid tjänstgöring om bord tillkommande förmånen av fri kost kan uttagas i form av proviant för tiden intill utgången av det kalenderdygn, varunder resan anträtts. Enligt uppgift ansluter sig det nu förordade till vad som för närvarande tillämpas. I samband härmed har lönekommittén förordat, att den rätt till förmån av fri kost eller kostpenningar, vilken för närvarande tillkommer befattningshavare å fyrskepp och å lotsverkets tjänstefartyg, även skall tillkomma befattnings havare å fyrplats, där familjebostad saknas.
Lönekommittén har haft under övervägande ett från personalhåll framställt yrkande angående flyttningsersättning i vissa fall vid fyrstaten. Enligt nämn da yrkande borde, där tjänsteman vid fast fyr avgår med pension, ersättning utgå för flyttning från tjänstestället till närmaste hamn med järnvägsför bindelse, som om flyttningen skett på grund av befordran. I samma omfatt ning borde flyttningsersättning utgå till sterbhus efter sådan avliden tjänste man.
Ifrågavarande spörsmål — som berör icke blott fyrstaten utan även exem pelvis marinen och tullverket —- var föremål för uttalande av statsutskottet i dess utlåtande 1944: 142 (s. 13) i anledning av Kungl. Maj ds proposition 1944: 85 angående ändrade bestämmelser om ersättning för flyttningskost nad åt befattningshavare i statens tjänst. Statsutskottet ansåg i likhet med Kungl. Maj:t allmänna bestämmelser icke böra meddelas om viss ersättning åt pensionerade befattningshavare vid flyttning från stationeringsplats, där de efter avskedstagandet ej kunde vara bosatta. Utskottet förutsatte dock, att frågan om medgivande av dylik innebörd bleve föremål för omprövning i varje särskilt fall.
Lönekommittén anser sig, bland annat med tanke på konsekvenserna, icke kunna förorda, att bestämmelser meddelas angående flyttningsersättning i nu avsedda fall åt tjänstemän vid fyrstaten. Kommittén anser emellertid, att syftet med det ifrågavarande önskemålet bör kunna i huvudsak tillgodoses på en annan väg. För närvarande förekommer i viss utsträckning, att lots verkets tjänstefartyg få tagas i anspråk för flyttning från tjänstgöringsplats, där tjänsteman efter sin pensionering icke kan kvarbo. Kommittén har ut talat sig för en vidgad tillämpning av nämnda praxis. Enligt kommitténs me ning böra sålunda tjänstemän vid fyrstaten samt deras efterlevande få utan särskild ersättning anlita lotsverkets tjänstefartyg vid tidpunkter, som med hänsyn till fartygens tjänsteturer äro lämpliga, för transporter av bohag m. m. i fall, då pensionerad tjänsteman eller avliden tjänstemans efter levande icke avse att kvarbo å tjänstgöringsplatsen samt reguljära kom munikationer med denna plats saknas. Lotsstyrelsen har ansetts böra med dela erforderliga direktiv härutinnan åt vederbörande distriktsbefäl.
Lönekommittén har upptagit ett av manskapslöneutredningen framlagt för-
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
183
slag rörande vissa fria resor för beställningshavare med lön enligt 1 löneklas-
sen av löneplan nr 5. I fråga om uppbördspenningar framhåller kommittén,
att sådana för närvarande kunna utgå såväl enligt militära avlöningsregle-
mentet som enligt manskapsavlöningsreglementet. Manskapslöneutredningen
bär i sitt betänkande anfört, att det icke syntes förekomma, att sådant man
skap, som i fortsättningen skulle erhålla blandavlöning, omhänderhade upp
börd. Enär emellertid chefen för marinen i sitt remissyttrande anfört, att så
torde kunna vara fallet, har lönekommittén icke funnit tillräcklig anledning
att begränsa bestämmelsen i ämnet att gälla personal med avlöning enligt
kontantlönesystemet.
b. Felräkning spenningar.
Lönekommittén, som tagit del av det förslag varpå nuvarande bestämmel
ser om felräkningspenningar bygga, har icke ansett sig kunna tillstyrka en
återgång till tidigare gällande bestämmelser.
c. Representationsbidrag.
I fråga om de nuvarande representationsbidragens storlek förordar löne
kommittén, att de till landshövdingarna, kabinettssekreteraren i utrikesde
partementet och chefen för utrikesdepartementets pressbyrå utgående belop
pen höjas, ettvart med 2 000 kronor. Övriga representationsbidrag böra enligt
kommitténs mening icke ändras i samband med löneregleringen.
Lönekommittén anser sig icke kunna förorda, att representationsbidrag med
genom avlöningsbestämmelserna fastställda belopp tillerkännas andra be
fattningshavare än dem, till vilka sådana bidrag nu utgå.
Lönekommittén har i samband härmed uttalat, att den hyser den uppfatt
ningen, att om bidrag till representationskostnader anses böra utgå i andra
fall, detta icke bör ske genom att tjänsteman såsom avlöningsförmån till-
erkännes visst representationsbidrag utan genom att möjlighet beredes ho
nom att erhålla bidrag till täckande av de verkliga representationskostna
derna. Lönekommittén anser, att nämnda fråga bör närmare övervägas och
att därvid samtidigt bör undersökas, huruvida ej vissa av de nu såsom
avlöningsförmån utgående representationsbidragen böra slopas i samband
med att sådan möjlighet öppnas
Lönekommittén anser, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma, huru vid
tjänstledighet skall förfaras med de såsom avlöningsförmån utgående repre
sentationsbidragen.
8. Vissa inkomster enligt taxa m. m.
Lönekommittén har ansett, alt i avlöningsreglementet böra införas be
stämmelser om att vissa tjänstemän äga uppbära ersättning enligt särskild
taxa eller andra föreskrifter. I detta sammanhang har lönekommittén erinrat
om de uttalanden lönekommittén i annat sammanhang gjort med avseende
å det lönesystem, som för närvarande tillämpas för lotspersonalen och som
innefattar rätt till lotslott eller lotslottsersättning.
184
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Yttrandena.
Beträffande bestämmelserna i 38 — 44§§ av förslaget till statens
allmänna avlöningsreglemente har kammarrätten anfört, att då beloppen
av här ifrågavarande avlöningsförstärkningar m. m. ofta torde bli före
mål för ändringar, det icke förefölle praktiskt att i reglementet införa upp
gifter om desamma. De begränsningar, som föreskrivits i fråga om rätten att
vid vikariat uppbära berörda ersättningar, syntes böra bortfalla, då ersätt
ningarna i och för sig uppginge till förhållandevis små belopp och arbets
uppgifterna för vikarierna torde vara desamma som för de ordinarie inne
havarna av rätten till nämnda ersättningar. Det syntes böra utsättas, att er
sättning skulle utgå även för fall av vikariat vid partiell ledighet.
Med avseende å särskilda lönetillägg och arvoden vid för
svaret bär statskontoret anfört, att frågan om en genomgripande revision
av det nuvarande systemet bör ägnas fortsatt uppmärksamhet i samband med
uppgörande av förslag till ny försvarsorganisation och militär förvaltnings
organisation.
Vad härefter angår de särskilda typerna av arvoden m. m. må ur de avgiv
na yttrandena anföras följande.
Beträffande avlöning sförstärkning har domänstyrelsen ansett, att
beloppen till jägmästare, som förvalta revir tillhörande grupp II och III,
borde höjas såsom kompensation bland annat för att lönetillägget hädanefter
skall till viss del avstås vid tjänstledighet, vilket icke är fallet för närvarande.
Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, om icke den avlöningsförstärk-
ning, som utgår till cheferna för de centrala flygverkstäderna, borde upptagas
i förteckningen över nämnda slag av lönetillägg.
I fråga om lönetillägg vid tjänstgöring av visst slag fram
håller medicinalstyrelsen, att avfattningen av den föreslagna bestämmelsen
om lönetillägg åt tjänsteman vid sinnessjukhus för tjänstgöring å fast avdel
ning synes giva rätt till dylikt lönetillägg även för de å fast avdelning tjänst
görande uppsyningsmännen. Lotsstyrelsen framhåller angelägenheten av att
den bebådade översynen beträffande arvoden m. m. kommer att omfatta jäm
väl fyrskeppstillägg.
överbefälhavaren har framhållit, att flygvapnets personal skulle erhålla
förstärkning av flygtillägget den 1 juli 1947, medan vissa andra personalgrup
per enligt förslaget skulle, sedan utredning verkställts, erhålla förbättrade
förmåner först från 1 oktober 1947 räknat. Han anser, att samtliga förbätt
ringar böra komma personalen till godo från 1 juli 1947. Chefen för marinen
föreslår provisoriskt tillägg till de nuvarande sjötilläggen med 1 krona, att
utgå 'till samtlig sjökommenderad personal från 1 juli 1947. Beträffande flyg
tilläggen ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen efter utförlig moti
vering anfört, att en godtagbar rekrytering av flygsignalister fordrar, att
flygtilläggen för dessa, innan den föreslagna provisoriska höjningen å 60
kronor vidtages, uppräknas till 210 kronor för underofficerare och 150 kro
nor för manskap. I fråga om elevtillägg anföra sistnämnda myndigheter, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
185
personal, som genomgår grundläggande utbildning till flygspanare på krigs- flygplan, bör bli delaktig av det föreslagna provisoriska tillägget å 60 kronor.
Försvarsväsendets lönenämnd framhåller, att vid den förordade utredning en angående flygtillägg m. m. bör beaktas, i vad mån ett överförande av flyg vapnets mekanikerpersonal från militär till civilmilitär ställning kan påkalla införande av bestämmelser angående mekanikertillägg för civilmilitär per sonal eller andra förändringar i fråga om förevarande förmåner.
Med avseende å kallorts- och enslighetstillägg anser statskon toret anledning saknas att medge kallortstillägg åt vissa korpraler med biandlön och längre anställningstid. Lotsstyrelsen framhåller angelägenheten av att den bebådade översynen av arvoden m. m. kommer att omfatta även enslighetstillägg.
I fråga om befattnings arvoden har kammarrätten anfört, att ar vode till vikarie för kammarrättsråd som är divisionsordförande, vilket be lopp enligt förslaget skulle utgöra hälften av eljest gällande belopp, icke synes stå i överensstämmelse med de principer, som enligt förslaget ligga till grund för bestämmandet av vikariatsersättning vid vikariat å närliggande tjänst.
Med avseende å ställföreträdararvode ifrågasätter generalpost styrelsen, om icke av avlöningsreglementet bör framgå, att dylikt arvode vid postverket utgår endast till annan tjänsteman än överdirektör.
Vidkommande arvoden för särskilda uppdrag m. m. (sam manfattade i särskild arvodesförteckning) har vattenfallsstyrelsen hemställt, att arvode för bestridande av göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor måtte höjas och att arvodet får utgå till varje tjänsteman, som bestrider dylik tjänst. Statskontoret framhåller, att det nu till vissa expedi- tionsvakter utgående arvodet för tillsyn över ämbetslokal eller städning icke medtagits i förslaget till arvodesförteckning.
Beträffande resekostnadsersättning i samband med semester har telegrafstyrelsen uttalat, att tjänsteman, som efter slutat tjänstgöringsuppdrag å främmande ort tilldelats semester, enligt styrelsens uppfattning äger enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för återresa till stationeringsorten. Avreser tjänstemannen till annan ort för att där tillbringa semestern, bör detta betraktas såsom tjänsten ovidkommande. Motsvarande måste anses gälla, då tjänstemannen vid semesterns slut beordras tjänstgöra å främman de ort.
Särskilt vad beträffar det av lönekommittén berörda fallet, då tjänsteman omedelbart efter semester skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten, har telegrafstyrelsen hänvisat till föreskrifterna i 16 § andra stycket all männa resereglementet, där frågan om ersättning till tjänsteman i dylikt fall är uttryckligen reglerad.
Skulle föreskrifter i nu berörda avseenden anses vara av behovet påkal lade och införas i avlöningsreglementet, anser telegrafstyrelsen föreskrifter-
186
na böra givas innehåll i överensstämmelse med styrelsens nyss uttalade uppfattning.
Överbefälhavaren anför, att enär resan mellan tjänstgörings- och statione- ringsorterna måste anses vara tjänsteresa, det vore i princip riktigast, att sta ten — oberoende av vart resan företoges — erlade en häremot svarande er sättning till den enskilde. Därjämte borde icke enbart fri resa utan även rese- traktamente åtnjutas.
Med avseende å traktamentsersättning vid post- och provian- teringsresor för vissa tjänstemän vid fyrstaten har lotsstyrelsen icke något att i princip erinra mot vad lönekommittén anfört och förordat.
I fråga om tjänstgöringstraktamente har försvarsväsendets iönenämnd föreslagit, att 44 § 3 mom. sista stycket statens allmänna avlö- ningsreglemente erhåller följande lydelse: »Till försvaret hörande tjänsteman må kunna erhålla tjänstgöringstraktamente jämväl vid tjänstgöring å statio- neringsorten under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas såsom nattkvarter». I samband härmed borde 55 § 2 mom. andra stycket i förslaget utgå. Generalpoststyrelsen förutsätter, att fast stationerings- ort kan bestämmas även för tjänsteman (ordinarie eller icke-ordinarie), som stadigvarande anlitas å viss tjänstgöringsort, även om tjänstemannen icke placeras vid särskilt tjänsteställe.
Vidkommande kommitténs i samband med ersättning för flytt ningskostnad framställda förslag angående ordnande av flyttning i vissa fall genom anlitande av lotsverkets tjänstefartyg har lotsstyrelsen för klarat sig beredd att söka träffa sådana anstalter, att personalens berättigade intressen i förevarande hänseende komma att tillgodoses så långt det rimligen låter sig göra.
Beträffande representationsbidrag har försvarets civilförvalt ning framhållit önskvärdheten av att i reglementet klart kommer till uttryck att, där särskilda skäl föreligga andra än de i reglementet särskilt angivna tjänstemännen kunna komma i åljutande av dylikt bidrag. Socialstyrelsen anser önskvärt, att utredning sker angående behovet av anslag för represen tation till styrelsen och andra myndigheter. Länsstyrelsen i Malmö framhål ler, att den föreslagna höjningen av landshövdingarnas representationsbi drag stannar vid ungefär 28 1j2 procent i Malmö och Göteborg men uppgår till 50 procent i övriga län.
Överbefälhavaren föreslår, att en utredning om representationsbidrag sna rast kommer till stånd. Att fasta ersättningar för representation utgå blott till cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt finge anses egen domligt. Försvarsväsendets Iönenämnd understryker, att frågan om beviljan de av ersättning för styrkta representationskostnader till vissa militära be- ställningshavare bör lösas snarast möjligt.
I fråga om vissa inkomster enligt taxa m. m. har lotssty relsen föreslagit, att lotslottsersättning må kunna tillkomma jämväl aspiran- ter. Beträffande lotslottsersättnings utgående under tjänstledighet föreslår styrelsen en mindre jämkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
187
Förslag av timlärarsakkunniga samt däröver avgivna yttranden.
Såsom inledningsvis framhållits, ha särskilda sakkunniga1 tillkallats för utredning av frågan om avlöningsförmåner till timlärare vid det civila un dervisningsväsendet och inom försvaret. De sakkunniga ha i skrivelse den 21 april 1947 framlagt principförslag beträffande vissa med en lönereglering för timlärare sammanhängande frågor, vilka lämpligen synts böra anmälas för riksdagen i samband med den allmänna löneregleringen. De sakkunniga ämna framdeles inkomma med fullständigt förslag i ämnet.
Till en början föreslå de sakkunniga beträffande allmänna läroverk och jämförliga läroanstalter, att lärare med full tjänstgöring skall kunna an ställas som extra lärare, även om anställningstiden icke omfattar hel ter min, och att i konsekvens härmed den nuvarande anställningsformen biträ dande lärare icke längre skall tillämpas. I samband härmed skulle vissa jämkningar vidtagas i de av lönekommittén föreslagna avlöningsbestämmel- sema för extra lärare. Förslaget har biträtts av statskontoret, allmänna löne- nämnden, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Vad därefter angår allmänna grunder för bestämmande av timlärararvo- den föreslå de sakkunniga att, liksom för närvarande är fallet, arvodet be stämmes att motsvara viss kvotdel av lönen till motsvarande heltidstjänst görande extra lärare. I motsats till vad nu gäller skulle emellertid timlärar- arvodet bli automatiskt rörligt efter indexläget. Arvodet skulle vidare differen tieras med hänsyn till det stadium, å vilket undervisning meddelas, och be räknas å maximitimtalet för undervisningsskyldigheten å vederbörande sta dium. Slutligen föreslås, att den nuvarande uppdelningen av timlärararvodet i olika belopp allt efter lärarens kompetens bibehålies och något utbygges. Det skall enligt de sakkunniga ankomma på Kungl. Maj :t att för olika skolor och lärarkategorier bestämma, vilket timlärararvode som enligt angivna grun der skall utgå.
De sakkunniga förorda, att timlärare med en medeltjänstgöring av minst 20 timmar i veckan skall efter 6 anställningsmånader vid tjänstledighet på grund av sjukdom erhålla halvt arvode.
De militära timarvodena böra enligt de sakkunniga i princip avvägas med ledning av timlärararvodena vid de civila skolorna.
I avgivet yttrande har statskontoret anfört, att förslaget innebär i förhål lande till nu gällande bestämmelser en långt gående differentiering av timlä- ramas avlöning. Fn avvägning av ersättningens storlek efter såväl undervis ningens art som lärarens kompetens syntes emellertid erbjuda vissa förde lar, varför statskontoret icke ville rikta någon erinran mot den föreslagna differentieringen. Även i övrigt förefölle de sakkunnigas förslag vara väl ägnat att läggas till grund för bestämmelser i ämnet.
Allmänna lönenämnden har uttalat, att en differentiering av timlärararvo dena efter lärarens kompetens synes böra ske i huvudsak enligt de sakkunni gas förslag samt att differentieringen efter undervisningsstadium eller un-
1
De sakkunniga äro statskommissarien K. A. Lindbergson och överstelöjtnanten G. B. V. E. Swedenborg.
188
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
dervisningsskyldighetens omfattning för motsvarande heltidstjänstgörande
lärare icke får drivas så långt, att timlärararvodena vid en och samma läro
anstalt bli olika, allt efter undervisningens förläggande till högre eller lägre
stadium inom anstalten. Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, om
tillräckliga skäl föreligga för att differentiera timlärararvodena vid försvarets
läroverk efter hög- eller lågstadium.
Skolöverstyrelsen föreslår, att extra ersättning i vissa fall må kunna utgå
för skrivningsrättning. Överstyrelsen tillstyrker i princip att timlärararvodet
differentieras efter skolstadiet. Beräkningen av timlärararvodet på grundval
av maximaltjänstgöring har överstyrelsen godtagit under förutsättning att
ersättning i vissa fall får utgå för skrivningsrättning. I fråga om differentie
ring efter lärarens kompetens har överstyrelsen icke velat motsätta sig en
lösning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, översty
relsen finner rimligt, att även för folkskolans timlärare arvodet differentie
ras efter kompetens och undervisningsstadium.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att en viss differentiering av ar
vodet bör liksom för närvarande upprätthållas mellan undervisning i vissa
allmänna ämnen å ena och vissa tekniska och merkantila ämnen å andra
sidan vid de högre tekniska läroverken.
För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad lönekommittén
anfört och förordat i fråga om arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.
I vissa av de avgivna yttrandena förekomma förslag angående höjning
av nu utgående ersättningsbelopp utöver vad av lönekommittén föreslagits.
Jag har med i det följande angivet undantag icke ansett mig böra förorda
dessa förslag. Härvid har jag förutsatt, att lönekommitténs önskemål om
igångsättande av en allmän översyn av ifrågavarande tilläggsförmåner sna
rast skall kunna förverkligas. Jag torde framdeles få ånyo anmäla denna
fråga för Kungl. Maj:t.
Det nyssnämnda undantaget avser flygtillägg till flygsignalister, vilket på
av chefen för flygvapnet anförda skäl bör upptagas med samma belopp som
flygtillägg till flygspanare.
I de fall, då enligt reglementsförslagen lönetillägg skola utgå med olika
belopp allt efter viss lönegrupp, kallortsklass el. dyl., har genomgående iakt
tagits, att den lägsta gruppen eller klassen betecknats med I. I gällande
personalförteckningar förekommer emellertid i vissa fall, att grupp I be
tecknar den högsta inom vederbörande förvaltningsområde förekommande
avlöningsgruppen. Såsom exempel härpå må anföras rektorstjänstema vid
de allmänna läroverken. Då i samband med tillkomsten av nytt avlönings-
reglemente enhetlig beteckning bör genomföras, bör ändring ske i av riks
dagen redan godkända personalförteckningar på sådant sätt, att numre
ringen av förekommande avlöningsgrupper kommer att ansluta sig till den
i förslaget till avlöningsreglemente iakttagna. Kungl. Maj:t torde äga besluta
härom med hänsyn till redan erhållet bemyndigande (r. skr. 1947:56).
Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t bör inhämtas att i förekom
mande fall jämka redan fastställda belopp för årsarvoden till med 12 jämnt
delbara krontal, på sätt enligt reglementsförslaget skulle gälla.
Vad angår vissa särskilda former av lönetillägg vill jag, under erinran
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
189
att jag i det föregående förklarat mig i allt väsentligt biträda lönekommitténs
förslag, inskränka mig till att anföra följande.
I anledning av vad medicinalstyrelsen anfört angående lönetillägg åt tjäns
teman vid sinnessjukhus för tjänstgöring å fast avdelning vill jag fram
hålla, att enligt vad jag inhämtat avsikten icke varit att utvidga tillämp
ningsområdet för dylikt tillägg. Författningsförslaget bör följaktligen jämkas
på denna punkt.
Beträffande den av försvarsväsendets lönenämnd berörda frågan om me
kanikertillägg till civilmilitär personal får jag anföra att, såsom jag i annat
sammanhang utvecklar, sådant tillägg bör tills vidare, i avvaktan på när
mare utredning i samband med frågan om lönetillägg, utgå till tekniker vid
flygvapnet.
Vid genomförandet av den av mig förordade löneregleringen för manskap
vid försvaret förordar jag, att kallortstillägg tillerkännes sådant blandavlö-
nat manskap, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser kan
räkna en anställningstid av minst tre år.
I anslutning till generalpoststyrelsens förslag bör stadgande meddelas av
innebörd, att ställföreträdararvode vid postverket skall utgå endast till an
nan tjänsteman än överdirektör. Motsvarande bör i fråga om telegrafverket
gälla beträffande annan tjänsteman än överdirektör och överingenjör.
Vattenfallsstyrelsens förslag, att arvode bör kunna utgå till varje tjänste
man, som bestrider göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor,
synes böra beaktas. På sätt statskontoret framhållit, bör vidare i lämpligt
sammanhang intagas föreskrift om rätt till arvode i vissa fall för tillsyn
över ämbetslokal eller städning.
Enligt lönekommitténs förslag skulle tjänsteman (beställningshavare), som
vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som
vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan annan ort, äga åtnjuta
resekostnadsersättning (respektive fri resa) för av honom vid semesterns
inträdande eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och sta-
tioneringsortema. I vissa yttranden har framhållits, att resa av nu angivet
slag får anses vara att betrakta såsom tjänsteresa. I den mån så är fallet bör
även enligt min mening för dylik resa resekostnads- och traktamentsersätt-
ning kunna utgå enligt allmänna resereglementet eller de andra bestämmel
ser, som gälla i fråga om tjänsteresor. I övrigt biträder jag lönekommitténs
förslag, då det nämligen enligt min mening får anses skäligt att vid här av
sedd ledighet antingen tjänstgöringstraktamente eller resekostnadsersätt
ning får utgå; vid genomförandet av lönekommitténs förslag förutsätter jag,
att tjänstgöringstraktamente ej skall utgå.
Vidare föreslår lönekommittén, att tjänsteman (beställningshavare), som
vid semesters början tjänstgör å ort utom stationeringsorten och i anledning
av semestern beger sig från tjänstgöringsorten till annan ort än stationerings
orten, skall få åtnjuta viss resekostnadsersättning. Även jag anser lämpligt,
att resekostnadsersättning (men ej traktamentsersättning) får utgå i dylikt
fall, dock ej med högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för
190
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
resa till stationeringsorten. Motsvarande bör gälla, då tjänsteman, som un der semester vistas utom stationeringsorten, omedelbart efter semestern skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten — i den mån icke 16 § andra stycket allmänna resereglementet är tillämpligt. Av det anförda för anledda jämkningar böra vidtagas i lönekommitténs författningsförslag.
Försvarsväsendets lönenämnds förslag angående ändrad formulering av
44 § 3 mom. sista stycket samt uteslutande av 55 § 2 mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente ävensom lotsstyrelsens förslag angå ende viss jämkning i föreskrifterna om lotslottsersättning synas böra tillmö tesgås.
Vad slutligen angår den av särskilda sakkunniga utförda utredningen an gående avlöningsförmåner till timlärare vid civila och militära läroanstalter torde i detta sammanhang allenast böra beröras vissa för lönesättningen grundläggande regler. En utgångspunkt bör härvid vara, att — på sätt de sakkunniga förordat och myndigheterna tillstyrkt — det nuvarande vill koret att extra lärares anställning skall avse minst en termin upphäves och att sålunda heltidstjänstgörande lärare skall kunna anställas såsom extra lärare även vid kortvariga förordnanden. Härav föranledda ändringar böra vidtagas i vederbörande av lönekommittén föreslagna reglementsbestäm- melser.
Arvode till timlärare bör, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i an slutning till de sakkunnigas förslag motsvara viss kvotdel av lön till jäm förlig extra lärare. I nämnda lön inbegripes av indexläget föranledd förhöj ning. Timlärararvodet bör vidare i viss utsträckning differentieras efter lära rens kompetens och efter det undervisningsstadium, varom fråga är.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan de
sakkunniga
framlagt fullständigt förslag i ämnet, utfärda bestämmelser angående avlö ningsförmånerna för olika slag av timlärare. Härvid böra vissa i remissytt randena gjorda uttalanden beaktas. Huruvida på sätt skolöverstyrelsen föror dat möjlighet till viss kompensation för särskilt betungande hemarbete (skriv- ningsrättning) bör öppnas, synes icke kunna avgöras utan särskild under sökning, avseende samtliga av frågan berörda lärargrupper. I samband med bestämmelsernas utfärdande bör ställning tagas till de sakkunnigas förslag angående rätt att behålla viss del av arvode under sjukledighet för timlärare med en medeltjänstgöring av minst 20 timmar i veckan och en anställnings tid av minst 6 månader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
191
Tjänstebostad.
Det avlöningssystem, som för närvarande tillämpas för de av lönekommit- téns uppdrag berörda personalgrupperna, utgör i stort sett ett rent kontant- lönesystem. Avlöningen är i princip icke sammansatt av fria naturaförmåner i förening med en under hänsynstagande till värdet av sådana förmåner av vägd kontant avlöning, utan där förmåner tillhandahållas in natura, vilket förekommer i viss omfattning, är i stället regeln den, att tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag för dem.
Vad här anförts om naturaförmåner i allmänhet är tillämpligt också i frå ga om tjänstebostad. Det är således regel, att tjänsteman, vilken innehar tjänstebostad, icke erhåller densamma såsom fri naturaförmån utan har att erlägga ersättning för begagnandet av densamma. Avlöningsreglementena in nehålla bestämmelser om de grunder, efter vilka sådan ersättning skall utgå, och om den ordning i vilken ersättningen skall bestämmas. Reglementena innehålla vidare bestämmelser, enligt vilka vissa särskilda grupper av tjäns temän äga åtnjuta fri tjänstebostad. Och härutöver innehålla de åtskilliga bestämmelser om den utsträckning vari tjänsteman är skyldig att mottaga och bebo tjänstebostad, att upplåta den till vikarie eller efterträdare och att avträda den. I dessa hänseenden innehålla reglementena i viss utsträckning bestämmelser av olika innebörd för tjänstemän inom olika förvaltningsom råden.
1945 års lönekommitté.
Lönekommittén har vid redogörelsen för sitt ställningstagande till de olika spörsmål, som avse tillhandahållande av tjänstebostad, till en början ingått på frågan i vilken omfattning sådant tillhandahållande genom statens för sorg bör förekomma. Kommittén har härvid icke föreslagit någon ändring i den rätt till fri tjänstebostad, som nu förefinnes för vissa tjänstemän (be- skickningschefer, vissa överläkare, landshövdingar m. fl.). Beträffande man skap vid försvaret hänvisas till vad i annat sammanhang anförts rörande biandlönesystem och kontantlönesystem.
Vad härefter angår frågan, i vilken omfattning tjänstebostad i av staten ägd eller disponerad lägenhet bör tillhandahållas i andra fall än då den ut gör en fri naturaförmån, har lönekommittén till en början erinrat om att utvecklingen, för att undanröja de irritationsmoment mellan verk och perso nal, som tvånget att bebo av verket anvisad bostad understundom framkal lat, har gått i den riktningen, att man sökt begränsa detta tvång i möjligaste mån. För egen del har lönekommittén ansett sig böra förorda, att skyldighe ten att mottaga och bebo tjänstebostad under den nya löneregleringsperioden för de olika personalgrupperna begränsas på samma sätt som för närvarande. De bestämmelser i detta ämne, som lönekommittén föreslår, äro således, oav sett olika jämkningar av redaktionell natur, av samma innebörd som de nu gällande. Lönekommittén har emellertid funnit sig böra föreslå, att, då tjäns-
192
Kunffl. Maj:ts proposition nr 281.
tebostadsbegreppet för försvarets del givits samma innebörd som för sta
tens sinnessjukhus och statens järnvägars del, anordningen med personalom
bud, vilka skola erhålla tillfälle att yttra sig i frågor om befrielse från skyl
dighet att bebo tjänstebostad, skall införas även vid försvaret. I övrigt har
lönekommittén anslutit sig till 1936 års lönekommittés uttalande angående
avveckling av sådana bostäder, vilkas upplåtande icke är påkallat ur tjänste-
synpunkt. 1945 års lönekommitté anser för sin del önskvärt att en successiv
avveckling, i den mån så befinnes möjligt och lämpligt, kommer till stånd
även i fråga om motsvarande tjänstebostäder vid försvaret, statens sinnes
sjukhus och statens järnvägar. I detta sammanhang har lönekommittén även
understrukit angelägenheten av att, då nybyggnad skall ske av sådana per
sonalbostäder, om vilkas framtida behövlighet ur tjänstesynpunkt full viss
het icke råder, byggnaden såvitt möjligt förlägges utanför det egentliga in
stitutions- eller anstaltsområdet, så att en avveckling sedermera kan komma
till stånd, när så anses lämpligt.
För vissa statstjänstemän förekommer det, att tjänstebostad tillhanda -
hålles av vederbörande kommun eller av flera kommuner gemensamt. Detta
är förhållandet i fråga om provinsialläkare och distriktsveterinärer samt rek
torer och vaktmästare vid vissa läroanstalter. Vidare förutsättes i gällande
avlöningsbestämmelser, att tjänsteman vid akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan — därunder inbegripen professor vid konsthögskolan —
kan erhålla tjänstebostad i akademiens hus. Där fråga är om bostad, som till-
handahålles provinsialläkare eller distriktsveterinär, kan upplåtelsen ske utan
ersättning, om den som tillhandahåller bostaden därom besluter, men i övrigt
är här fråga om tjänstebostad, för vilken tjänstemannen har att erlägga er
sättning. Rektorerna intaga i så måtto en särställning, att de visserligen äro
skyldiga att mottaga anvisad tjänstebostad men ej att bebo densamma. I vad
sålunda gäller föreslår lönekommittén ej ändring.
Lönekommittén anser att liksom hittills regleringen av tjänstebostädernas
beskaffenhet, vård och underhåll icke bör ske i avlöningsreglementena. Kom
mittén föreslår emellertid, att i dem skall stadgas, att i dessa hänseenden
skall — vad angår beskaffenheten utöver vad därom föreskrives i gällande
hälsovårdsstadga — gälla vad som må särskilt stadgas av Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet. Den närmare
regleringen avses skola ske i en eller, i den mån så anses erforderligt eller
lämpligt, flera boställsordningar; en sådan närmare reglering bör komma till
stånd snarast möjligt. Lönekommittén har utformat de föreslagna bestäm
melserna på sådant sätt, att skyldighet att mottaga tjänstebostad endast före
ligger, om bostaden står i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet meddelade be
stämmelser. Den, som ålagts mottaga tjänstebostad, vilken enligt hans me
ning icke uppfyller dessa krav, äger anföra klagomål hos Kungl. Maj:t. Det
samma gäller självfallet även, om en tjänsteman mottagit tjänstebostad och
anser att den fastighetsförvaltande myndigheten icke vidtager erforderliga
åtgärder för tjänstebostadens hållande i fullgott skick.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.
193
Gällande avlöningsreglementen innehålla vissa bestämmelser i fråga om
skyldighet för innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
att upplåta utrymme till vikarie eller efterträdare och om tjänstebostads av
trädande. I dessa bestämmelser har lönekommittén icke funnit anledning
föreslå ändring.
Lönekommittén har härefter ingått på frågan om den ersättning som bör
utgå för tjänstebostad, vilken icke tillhandahålles såsom fri naturaförmån. I
detta hänseende intaga de kommunala tjänstebostäder, som tillhandahållas
provinsialläkare och distriktsveterinärer, en särställning. Om dem har för
närvarande endast stadgats, att ersättning skall av tjänstemannen erläggas
till vederbörande distrikt, kommun eller kommuner med belopp, som, där
överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av länsstyrelsen. Så bör enligt
lönekommitténs mening alltjämt vara fallet.
Beträffande ersättningen för övriga tjänstebostäder innehålla avlöningsreg-
lementena föreskrifter om de grunder, efter vilka ersättningen skall bestäm
mas. Lönekommittén har den principiella uppfattningen att i de fall, då tjäns
teman ålägges att bebo tjänstebostad, ersättningen därför bör bestämmas så,
att denna skyldighet varken medför en utanför lönesättningen liggande indi
rekt löneförmån eller en belastning i jämförelse med de fall, då sådan skyldig
het ej finnes. Då ersättningen bestämmes från denna utgångspunkt, måste en
ligt lönekommitténs mening beaktas, att en tjänstebostad i vissa fall kan ha
lägre hyresvärde än eljest likvärdiga bostäder å orten. Detta kan bero på
bostadens belägenhet, varav i vissa fall också kunna följa särskilda besvär
på tjänstefri tid för bostadshavaren, för vilka ersättning icke utgår, eller på
annan dylik omständighet. Tvånget att bebo tjänstebostad bör också tiller
kännas betydelse för sådana fall, då bostaden har sådan storlek eller beskaf
fenhet, att den — med hänsyn bland annat till befattningshavarens tjänste
ställning — icke kan antagas överensstämma med dennes behov och rimliga
önskemål. Lönekommittén har ansett, att dessa synpunkter böra komma till
uttryck i avlöningsbestämmelserna. I de av kommittén föreslagna författ
ningsbestämmelserna i ämnet har, jämte det nuvarande bestämmelser om er-
sättningsgrunderna oförändrade medtagits, föreskrivits, att vid ersättningens
bestämmande jämväl skall beaktas bostadens belägenhet och karaktär av
tjänstebostad.
Enligt nu gällande bestämmelser kunna närmare föreskrifter om ersätt
ningens bestämmande meddelas av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndig
het. Lönekommittén har för sin del förordat, att Kungl. Maj:t utfärdar före
skrifter i sjfte att avägabringa eu enhetlig tillämpning av bestämmelserna
om hyresbeloppens fastställande.
Vid de förhandlingar som förts mellan lönekommittén och tjänstemännens
huvudorganisationer, har även berörts frågan i vilken ordning tjänstebo-
stadsinnehavare bör kunna beredas lindring i bostadsutgiftema på grund av
försörjningsskyldighet mot barn. Enighet har därvid uppnåtts om att en så
dan lindring icke bör åvägabringas genom nedsättning av ersättningen för
tjänstebostaden. Man har härvid utgått från att bestämmelserna om de so-
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 281.
13
194
Kiingl. Maj.ts proposition nr 281.
ciala förmåner, som tillerkännas familjeförsörjare, komma alt utformas så, att innehavare av tjänstebostad kan bli delaktig av sådana förmåner under samma villkor som andra bostadsinnehavare.
Enligt gällande bestämmelser erlägges ersättningen för tjänstebostad i all mänhet genom avdrag å avlöningen. Med undantag härifrån föreligger skyl dighet att själv inbetala ersättningen dels för provinsialläkare och distrikts veterinärer, som ha kommunal tjänstebostad, dels för tjänsteman vid akade mien för de fria konsterna med konsthögskolan, som bebor tjänstebostad i akademiens hus, och dels, såvitt angår ersättning för centraluppvärmning, för sådan rektor, som har kommunal tjänstebostad. Och vidare har annan tjänsteman än nu nämnts att, när hans avlöning ej förslår till avdraget för tjänstebostaden, själv inbetala det felande beloppet. Lönekommittén har an sett anledning ej finnas till ändring i vad sålunda gäller. Kommittén föreslår för sin del övergång till systemet med hyresersättningens erläggande i efter skott jämväl vid försvaret och vid de civila verk, där ersättningen för när varande erlägges i förskott. Härigenom skulle vinnas dels jämställdhet i detta hänseende för samtliga statliga tjänstebostadsinnehavare, dels ock bättre överensstämmelse med reglerna om avlönings utbetalande.
Slutligen har lönekommittén framhållit, att folkskolans lärare i det hän seende, varom här är fråga, intaga en särställning genom att för dem till- lämpas ett system med ett visst antal såsom hyresavdrag betecknade belopp, varvid det belopp, som skall tillämpas i det särskilda fallet, bestämmes på grundval av en särskild hyresgruppering. Det synes lönekommittén ända målsenligt att ett sådant system inom detta område tillämpas även i fort sättningen. Lönekommittén har emellertid beträffande folkskolans lärare er inrat om att tjänstebostadsfrågan för deras del nyligen varit föremål för en ingående särskild utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga. Dessas ar bete har utmynnat i ett den 27 december 1945 avgivet betänkande med för slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. (SOU 1946:8). Seder mera har författning i ämnet utfärdats (1946:883). Lönekommittén har icke i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente angivit de belopp, som hyresavdra- gen skola utgöra, då enligt vad kommittén inhämtat förslag härutinnan av setts skola framläggas av lärarlönesakkunniga, varefter bestämmelser i ämnet skola införas i boställsordningen.
I de hänseenden, som ej ovan särskilt berörts, har lönekommittén hän visat till de författningsförslag, som av kommittén framlagts.
Yttrandena.
Medicinalstyrelsen tillstyrker de av lönekommittén föreslagna bestämmel serna om skyldighet att mottaga tjänstebostad men framhåller, att vad här utinnan föreslagits skola gälla för befattningshavare vid statens sinnessjuk hus bör utsträckas till att omfatta jämväl tjänstemän vid statens anstalt för fallandesjuka.
Byggnadsstyrelsen erinrar, att enligt kommitténs förslag (46 § 3 mom. första stycket i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente) skulle
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
195
möblering av landshövdings tjänstebostad genom statens försorg avse högst fyra rum. Då det i vissa fall kan anses skäligt, att mer än fyra rum möbleras genom statens försorg, ifrågasätter styrelsen, huruvida icke berörda be stämmelse antingen bör helt utgå eller ersättas av ett stadgande, enligt vilket möbleringen skall avse det antal rum, Kungl. Maj:t bestämmer.
Beträffande den av lönekommittén föreslagna regeln om erläggande av ersättning för tjänstebostad månadsvis i efterskott anför styrelsen, att det synes styrelsen lämpligt, att vederbörande ämbetsverk liksom hittills får äga frihet att med bostadsinnehavaren avtala om hvresbetalning i förskott eller 1 efterskott, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Kammarrätten har funnit sig böra fästa uppmärksamheten på att, ehuru frågan om skyldigheten för tjänsteman att mottaga av statsverket ägd eller disponerad bostad lärer skola i sista instans prövas av Kungl. Maj:t, samma spörsmål kan uppkomma även i avlönings- och anmärkningsmål, ett för hållande,. som enligt kammarrättens förmenande måste betraktas såsom olämpligt.
Allmänna lönenämnden påpekar att enligt iönekommitténs förslag (8 § 2 och 3 mom. i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente) skall vid försvaret, statens sinnessjukhus och statens järnvägar vederbörande myndighet pröva, om tjänsteman bör befrias från skyldighet att mottaga tjänstebostad, vars upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt, men att därjämte Kungl. Maj:t skall pröva tjänstemans skyldighet att bebo sådan tjänstebostad. En dylik uppdelning av prövningsrätten finner lönenämn den icke lämplig utan förordar, att nuvarande ordning bibehålies, enligt vilken myndigheten prövar tjänstemans skyldighet att taga i besittning eller vidare bebo redan innehavd lägenhet. Kungl. Maj ds prövningsrätt synes löne nämnden böra begränsas till att avse landshövdings skyldighet att bebo anvisad lägenhet.
Chefen för marinen anser, att det hyresbelopp, som skall erläggas för sådan bostad, vilken tjänsteman är skyldig mottaga, principiellt bör sättas lägre än de belopp, som å orten i fråga gälla på den allmänna hyresmark naden. Utom det att hänsyn givetvis bör tagas till tjänstebostadens belä genhet och beskaffenhet, anser han att särskilt bör beaktas det tvång att bebo viss bostad som föreligger.
Chefen för marinen har vidare framhållit, att han icke kan dela lönekom- mitténs uppfattning, att hyresersättning bör erläggas i efterskott jämväl vid försvaret. En sådan ordning skulle enligt chefens för marinen åsikt komma att i olika avseenden medföra olägenheter för vederbörande befattnings havare.
Lönekommitténs förslag till bestämmelser rörande tjänstebostad finner jag
Departements-
mig böra biträda med här angivna jämkningar.
chefen.
Medicinalstyrelsens och allmänna lönenämndens i det föregående återgivna påpekanden synas böra beaktas vid bestämmelsernas slutliga utformning.
Lönekommittén bar bibehållit nuvarande föreskrift, att landshövdings
196
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
tjänstebostad skall genom statens försorg möbleras beträffande högst fyra rum för representationsändamål. I anslutning till byggnadsstyrelsens förslag vill jag med hänsyn till numera föreliggande förhållanden förorda, att det nuvarande stadgandet ändras till att avse möblering av högst det antal rum, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer.
Tjänstedräkt.
1945 års lönekommitté.
Beträffande nu gällande bestämmelser om tjänstedräkt och de övervägan den, som legat till grund för desamma, torde få hänvisas till lönekommit- téns betänkande (sid. 150—151).
Vid tillkomsten av de bestämmelser angående tjänstedräkt för civila tjänstemän, för vilka i betänkandet redogjorts, synes någon beräkning icke ha verkställts angående den merkostnad, som uniformspliktig tjänsteman får vidkännas för sin beklädnad i jämförelse med förhållandena om uniforms- plikt ej förelegat.
Genom lönekommitténs försorg har en ingående utredning verkställts till belysning av de olika faktorer, som påverka bedömningen av frågan om den rättvisa fördelningen mellan statsverket och den enskilde av kostnaderna för tjänstedräkt. Utgångspunkten har härvid varit, att kostnadsfrågan så vitt möjligt bör regleras så, att det för varje tjänsteman ekonomiskt sett blir lik giltigt, om han är underkastad uniformsplikt eller icke, och att staten följ aktligen i princip bör bidraga till kostnaderna för uniformeringen med vad som motsvarar den merkostnad, som uniformsplikten i och för sig vållar den enskilde tjänstemannen i jämförelse med den kostnad för beklädnad, som en icke uniformspliktig tjänsteman i motsvarande löneläge normalt kan beräknas ha.
De gjorda övervägandena ha givit till resultat, att någon anledning icke finnes att i fråga om civila tjänstemän i princip överge det system, som nu tillämpas och som i korthet kan betecknas såsom rabattsystemet. Bestämmel serna föreslås emellertid kompletterade i två hänseenden. Dels bör rabatten väsentligt höjas, såvitt angår den första anskaffningen av uniformspersed lar för uniformspliktig tjänsteman. Dels bör det för närvarande inom vissa förvaltningsområden medgivna förfaringssättet, enligt vilket tjänstemännen äga att själva ombesörja persedlarnas tillverkning och erhålla sömnadsbi- drag högst motsvarande vad statsverket eljest skulle gälda, fastställas för allmän tillämpning. Å andra sidan har kommittén, i konsekvens med den nyss angivna allmänna utgångspunkten, funnit den inskränkningen i nuva rande grunder böra vidtagas, att någon lägsta gräns för storleken av den ra batt, som må medgivas tjänsteman vid förnyelse av persedlar, icke fastställes.
I fråga om den nyss anförda uppfattningen, att en högre rabattsats bör
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
197
tillämpas vid första anskaffningen av uniformspersedlar än eljest, grundar sig densamma på att den första anskaffningen måste anses mera betungande för tjänstemannen än uniformens fortsatta underhåll och förnyelse. Kom mittén har dock icke ansett sig böra föreslå, att den första uppsättningen till- handahålles tjänstemännen helt kostnadsfritt. En lämplig avvägning har synts kommittén kunna åstadkommas, om rabatten och därmed statens bidrag till uniformskostnaden vid första anskaffningen av obligatoriska uniformsper sedlar i egentlig mening sättes till 75 procent av myndighetens självkost nadspris.
Såsom förut framhållits skulle någon lägsta gräns icke sättas för rabatt vid förnyelse av persedlar. Det bör enligt lönekommitténs mening ankomma på Kungl. Maj:t att på framställning av vederbörande myndighet bestämma rabattsatsen för olika ifrågakommande personalgrupper. Så stort avdrag borde kunna medgivas, som kan anses motsvara den merkostnad uniformsplikten i och för sig beräknas åsamka tjänstemännen. Högsta medgivna rabatt före slås liksom för närvarande skola vara 50 procent av självkostnadspriset.
Vidare anser sig lönekommittén böra förorda, att Kurigl. Maj :t skall, då Särskilda skäl därtill föranleda, äga medgiva att tjänsteman må såsom lån från vederbörande myndighet utbekomma även andra klädespersedlar och materialier till sådana än skyddsbeklädnad. Ersättningen härför, som bör fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av ve derbörande myndighet, bör motsvara den inbesparing av tjänstemans egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma genom persedlarnas tillhandahållande.
Tjänstetecken och vad därmed är att likställa böra enligt lönekommitténs mening i anslutning till vad nu gäller kunna utbekommas såsom lån utan er sättning. Detsamma finner lönekommittén böra gälla i fråga om persedlar, som tjänsteman ej är skyldig att inneha men tillfälligtvis ålagts bära.
Vad härefter angår beställningshavare vid försvaret, utom det icke-ordinarie manskapet, har kommittén framhållit, alt den i det föregående om nämnda särskilda utredning, som verkställts genom kommitténs försorg, gi vit vid handen, att skäl kunna anföras för att införa det för de civila tjänste männen gällande och av kommittén för dem föreslagna rabattsystemet även beträffande militära och civilmilitära befattningshavare. För dessa tillämpas, såsom i betänkandet nämnts, för närvarande ett system med kontanta bi drag. Lönekommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå någon änd ring i nu gällande grunder för de militära och civilmilitära beställnings- havarna. Kommittén har därvid bland annat vägletts av den synpunkten, att ett införande av rabattsystemet i fråga om nämnda beställningshavare skul le medföra avsevärt ökat administrativt arbete för de militära myndigheter na i jämförelse med nuvarande förhållanden. Viss hänsyn bar kommittén även tagit till att tanken på ett övergivande av det nuvarande systemet mött bestämt motstånd från personalhåll. Kommittén föreslår, att kontantsystemet i samma utsträckning som för närvarande bibehålies för beställningshavama
198
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
vid försvaret. Ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag skola därvid utgå med oförändrade belopp, dock att ekiperingsförmånerna för det ordinarie man skapet — långtjänstunderbefälet — enligt kommitténs mening böra vara de samma som för officerare och underofficerare. I sistnämnda del överensstäm mer lönekommitténs förslag med vad 1946 års manskapslöneutredning för ordat.
I fråga om det icke-ordinarie manskapet har 1946 års manskapslöneutred ning i sitt betänkande föreslagit, att en viss del av detsamma alltjämt skall erhålla s. k. biandavlöning, d. v. s. vissa fria naturaförmåner och en under hänsynstagande till dem avvägd kontant lön. Dessa beställningshavare av ses även i fortsättningen skola erhålla fri beklädnad. Det övriga manskap, som innehar icke-ordinarie anställning, föreslås däremot skola i princip erhålla hela sin avlöning i form av kontantlön och sålunda, såvitt här är i fråga, självt bestrida kostnaderna för tjänstedräkt. Manskapslöneutred- ningen har förordat, att sist avsedd beställningshavare må såsom lån ut bekomma erforderliga uniformspersedlar från kronans förråd, samt där vid framhållit, att ett betydande antal beställningshavare efter en relativt kort anställningstid måste lämna den militära tjänsten, varför anskaffning av egna persedlar i flertalet fall för den enskilde beställningshavaren skulle med föra kostnader, vilka icke stode i rimlig proportion till den tid, varunder persedlarna kunde användas. I fråga om storleken av den ersättning, som be- ställningshavarna skulle ha att erlägga till staten för erhållen tjänstedräkt, har utredningen anfört, att den vid avvägningen av den föreslagna kontanta lönen utgått från att staten skulle betala halva kostnaden och att beställnings havaren skulle ha att för begagnandet erlägga ersättning med belopp mot svarande hälften av statens kostnader för persedlarna i fråga.
Lönekommittén har för sin del ansett sig kunna biträda vad manskaps- löneutredningen sålunda föreslagit. Kommittén har visserligen icke haft möj lighet att utröna, huruvida den föreslagna hälftendelningen av uniforms- kostnaderna mellan staten och beställningshavaren står helt i överensstäm melse med lönekommitténs i det föregående omnämnda uppfattning om att vid tillämpning av lånesystemet ersättningen bör motsvara den inbesparing av tjänstemannens egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkom ma genom persedlarnas tillhandahållande. Med hänsyn till grunderna för den av manskapslöneutredningen föreslagna lönesättningen och då någon större avvikelse i berörda hänseende knappast kan antagas föreligga, har lö nekommittén emellertid ansett sig icke böra göra invändning mot manskaps- löneutredningens förslag att i detta fall tillämpa den föreslagna halverings- regeln.
I detta sammanhang har lönekommittén framhållit, att de sistberörda be- ställningshavarna enligt manskapslöneutredningens förslag skola kunna er hålla även andra beklädnadsartiklar än som tillhöra tjänstedräkt utlämna de till sig såsom lån. Kommittén finner ersättningen för sådana artiklar böra, såsom manskapslöneutredningen också förutsatt, bestämmas på sådant sätt, att statens egna kostnader för desamma helt täckas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
199
Beträffande de av kommittén föreslagna bestämmelserna angående tjänste- dräkt har kommittén i övrigt hänvisat till författningstexten.
Yttrandena.
Generalpoststyrelsen finner tveksamhet kunna råda, huruvida de av löne- kommittén föreslagna bestämmelserna innebära, att andra persedlar än skyddsbeklädnad må, efter medgivande av Kungl. Maj:t, göras till låneper- sedlar också i det fall att fråga är om sådana persedlar, som tjänsteman är pliktig att bära eller inneha. Mot att möjlighet lämnas öppen för utlåning jämväl av dylika persedlar har styrelsen intet att erinra. En förutsättning för utlåning över huvud av andra persedlar än skyddspersedlar bör emeller tid enligt styrelsens förmenande vara, att utlåningen prövas ligga i veder börande verks intresse. De föreslagna bestämmelserna i ämnet synas styrel sen böra förtydligas och kompletteras i angivna hänseenden.
Generalpoststyrelsen framhåller vidare såsom önskvärt, att begreppet »uni formspersedel» närmare definieras. Att till uniformspersedlar skulle räknas exempelvis skjorta och slips, om dylika effekter av fastställt utseende skulle komma att ingå i tjänstedräkten, och att avdrag å anskaffningskostnaderna skulle lämnas jämväl för dessa, kan styrelsen ur praktisk synpunkt icke an se lämpligt.
Statskontoret gör erinran mot den rabattregel, som lönekommittén för de civila tjänstemännens vidkommande föreslagit beträffande sådan anskaff ning av obligatorisk uniformspersedel, som ej sker första gången. Enligt denna regel skulle avdraget avvägas så, att det kan anses motsvara den ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad, som skulle uppkomma, om av drag icke medgåves, varvid avdraget dock icke skulle få överstiga 50 pro cent av självkostnadspriset. Hur en dylik regel skall kunna på ett individuellt rättvist verkande sätt omsättas i praktiken är enligt statskontorets mening svårt att förstå. Den enklare 30-procentregeln, som för närvarande gäller, synes statskontoret ur såväl praktisk som formell synpunkt vara att bestämt föredraga. Vidare anser statskontoret, att rabattsystemet också bör tillämpas vid försvaret i stället för det nuvarande systemet med vissa nödvändigtvis synnerligen schablonmässigt beräknade beklädnadsbidrag.
Generaltuilstyrelsen framhåller, att för säkerställande av kontrollen å an vändningen av polisbricka och därmed jämförligt legitimationsmedel dylika tjänstetecken icke böra få utbekommas med äganderätt — vartill möjlighet synes föreligga enligt förslaget — utan endast såsom lån.
I anslutning till förslaget att Kungl. Maj:t skulle i vissa fall äga medgiva, att tjänsteman mot viss månatlig ersättning finge såsom lån från myndighe ten bekomma även andra klädespersedlar och materialier därtill än skydds beklädnad, framhåller styrelsen, att utlämnande av effekter såsom lån mot viss månatlig ersättning i verkligheten synes komma att föga skilja sig från utbekommande av effekterna med äganderätt mot viss genom månatliga av betalningar erlagd ersättning. Vid sådant förhållande synes det styrelsen,
200
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
som om särskilda stadganden om utbekommande av berörda effekter såsom lån icke behövde förefinnas.
Styrelsen finner det vidare böra klargöras, huruvida den föreslagna regeln angående viss rabatt vid första anskaffningen av obligatorisk uniformsper sedel är tillämplig, oavsett om anskaffningen skett genom vederbörande myn dighet eller ej.
Överbefälhavaren anser ekiperingshjälpen böra höjas till minst 750 kro nor, dock icke för beställningshavare i lönegrad Ma 1 (överfurirer m. fl.), för vilka den av lönekommittén föreslagna höjningen av ekiperingshjälpen från 300 till 500 kronor får anses tillfyllest med hänsyn till att nämnda be ställningshavare icke i samma utsträckning som officerare äro skyldiga att inneha paraddräkt m. m. På grund av penningvärdets fall bör enligt över befälhavarens förmenande jämväl en ökning av det årliga ekiperingsbidraget vidtagas.
För min del ansluter jag mig i det stora hela till vad lönekommittén före slagit rörande tjänstedräkt.
I anledning av vad generalpoststyrelsen anfört får jag framhålla, att löne- kommitténs förslag, såvitt jag kunnat finna, innebär att andra persedlar än skyddsbeklädnad må, efter Kungl. Maj:ts medgivande, kunna utlånas till tjänsteman även i fall, då fråga är om sådana persedlar, som tjänsteman är pliktig att bära eller inneha. Att möjlighet till utlåning av dylika persedlar bör föreligga anser jag också lämpligt. Det bör övervägas om ändring bör vidtagas i den av kommittén föreslagna författningstexten i syfte att klar göra, att utlåning av här berörda persedlar kan ske. Att utlåning över huvud av andra persedlar än skyddspersedlar bör ske endast under förutsättning, att utlåningen prövas ligga i vederbörande verks intresse, anser jag för min del uppenbart. Man torde kunna utgå från att denna förutsättning blir upp fylld, utan att särskild föreskrift härom meddelas. Att lönekommittén icke givit någon närmare bestämning av begreppet uniformspersedel, beror enligt vad jag inhämtat på att begreppet uniform får anses ha en tämligen allmänt vedertagen innebörd. Skäl kunna dock tala för att ifrågavarande begrepp preciseras i författningstexten. I likhet med generalpoststyrelsen anser jag, att exempelvis skjorta och slips, även om sådana av fastställt utseende skulle komma att ingå i tjänstedräkt, icke böra betraktas som uniformspersedlar.
Statskontorets uttalande angående önskvärdheten av att rabattsystemet in föres även vid försvaret ger mig anledning påpeka, att beställningshavare jämlikt 3 § 3 mom. i förslaget till avlöningsreglemente för militära beställ ningshavare skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser bland annat angående tjänstedräkt. Formell möjlighet finnes sålunda att, därest en övergång till rabattsystemet skulle finnas böra ske för försvarets vid kommande, genomföra en dylik ändring även under löpande lönereglerings- period.
Vad polisbrickor och därmed jämförliga legitimationsmedel beträffar de lar jag generaltullstyrelsens uppfattning, att dylika tjänstetecken endast böra
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
201
utlämnas såsom lån. Det torde kunna förutsättas, att vederbörande myndig heter komma att tillse, att så sker.
Beträffande den av generaltullstyrelsen berörda frågan, huruvida den före slagna regeln angående viss rabatt vid första anskaffningen av obligatorisk uniformspersedel är avsedd att tillämpas, oavsett huruvida anskaffningen skett genom vederbörande myndighet eller ej, får jag framhålla, att regeln givetvis icke är tillämplig i det fall, då vederbörande tjänsteman själv utan anlitande av myndigheten anskaffar persedeln i fråga. Erinras må i detta sammanhang, att om tjänstemannen genom myndighetens försorg erhåller material till persedeln och därefter själv ombesörjer tillverkningen av den samma, han enligt kommitténs förslag är berättigad till förut berörd rabatt å priset för materialet och därutöver kan erhålla visst kontant bidrag för täckande av styrkta kostnader för tillverkningen.
En höjning av ekiperingshjälpen och det årliga ekiperingsbidraget i vi dare mån än lönekommittén föreslagit finner jag mig icke kunna förorda.
Utbetalningsbestämmelser.
1945 års lönekommitté.
Enligt gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän inom den civila och den militära statsförvaltningen samt lärare vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet skall avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersätt ning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest finnes lämp ligen böra ske.
Avfattningen av förenämnda huvudstadgande medgiver icke, att till be fattningshavare utlämnas förskott å lön. Genom cirkulär till statsmyndig heterna den 2 juli 1940 (nr 679) har emellertid Kungl. Maj:t, efter riksda gens hörande, förklarat hinder icke möta att undantagsvis i särskilt öm mande fall medgiva »förskottsutbetalning» av intjänt avlöning.
Flertalet myndigheter torde förfara så, att löneutbetalningarna verkställas den sista eller den näst sista helgfria dagen i månaden. Genom att hålla av löningslistan öppen så länge som möjligt eftersträvar man att kunna taga hänsyn även till ledigheter och förordnanden, vilka infalla under månadens sista dagar.
Den beskrivna ordningen är under alla förhållanden ägnad att till själva månadsskiftet koncentrera arbetet med avlöningslistan, vilket givetvis kan vålla praktiska olägenheter. Särskilda organisatoriska förhållanden kunna emellertid för vissa myndigheters vidkommande omöjliggöra, att avlönings- arbetet bedrives på angivet sätt. I en del fall torde man gå tillväga på det sät tet, att vid avlöningslistans upprättande hänsyn tages endast till ledigheter och förordnanden, vilka infalla eller äro för redogöraren kända senast viss dag i månaden, exempelvis den 15 eller den 20.
1945 års lönekommitté har funnit sig böra undersöka, huruvida icke de
202
Kung!. Maj:ts proposition nr 281.
svårigheter av ovan angiven art, vilka nu äro förenade med avlöningsarbe-
tet, skulle kunna helt eller delvis undanröjas i samband med löneregleringen.
Åtgärder i sådant syfte ha framstått som särskilt angelägna med hänsyn
till de nya uppgifter, vilka kommit att åvila redogörarna genom det från
och med år 1947 tillämpade systemet för skatteuppbörd.
Även i andra hänseenden har det emellertid synts kommittén erforderligt
att ompröva nu gällande grunder för utbetalande av lön. Fråga har sålunda
uppkommit, bland annat, om införande av kortare avlöningsterminer samt
om spridning av löneutbetalningarna över ett antal dagar i slutet av varje
månad. Det har vidare ifrågasatts, huruvida icke den rätt att uppbära av
löning vid anställnings upphörande under loppet av kalendermånad, som
nu tillkommer vissa lärare, borde utsträckas att omfatta statens befattnings
havare i allmänhet.
Då lönekommittén ansett önskvärt att vid sina överväganden rörande
här avsedda spörsmål äga närmare kännedom om de erfarenheter, som det
praktiska avlöningsarbetet givit inom olika grenar av statsförvaltningen, har
kommittén låtit utarbeta en promemoria i ämnet, vilken tillställts ett tjugo
tal myndigheter för yttrande. Beträffande myndigheternas yttranden torde få
hänvisas till betänkandet (s. 157—158).
1945 års lönekommitté anser, i likhet med de myndigheter som uttalat
sig i frågan, att lön till statens tjänstemän i princip bör liksom hittills be
räknas och utbetalas för kalendermånad. Detsamma bör gälla i fråga om
vissa andra kontanta avlöningsförmåner, till vilka rätt förvärvas genom
tjänstgöring under viss tidsperiod.
I fråga om tidpunkten för utbetalande av här avsedda förmåner finner
lönekommittén lämpligt, att en viss valfrihet beredes myndigheterna, dock
inom gränser, som fixeras i avlöningsreglementet. Om, såsom lönekommittén
föreslår, avlöning i regel skall utbetalas tidigast den 25 :e dagen och senast
den sista helgfria dagen i månaden, erhålles ett icke oväsentligt utrymme
för betalningarnas utspridande. Lönekommittén har utgått från att den före
slagna anordningen skall kunna bidraga till en önskvärd utjämning av ar
betsbelastningen såväl för de statliga redogörarna som också i viss mån in
om andra områden, särskilt för postverkets personal.
Ehuru någon senaste utbetalningsdag för närvarande icke finnes uttryck
ligen föreskriven, torde, såsom redan nämnts, utbetalning i de flesta fall
äga rum den sista eller näst sista helgfria dagen i månaden. Enligt vad för
lönekommittén upplysts, inträffar det emellertid, att tjänstemän tillhörande
vissa kategorier, vilka erhålla sin avlöning genom postverkets förmedling
eller genom insättning å bankräkning, icke få tillgång till densamma förrän
någon eller några dagar in i den följande månaden. I dylika fall kunna
uppenbarligen olägenheter vållas tjänstemännen. Lönekommittén har där
för framhållit, att avlöningen för viss månad bör, oavsett på vilket sätt den
samma tillställes tjänstemannen, vara för honom tillgänglig senast å den sista
vardagen i samma månad. Kommittén har även givit uttryck åt denna sin
uppfattning i de föreslagna avlöningsbestämmelserna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
203
Från regeln, att avlöningsförrättning skall lurläggas till tiden från och med den 25 :e dagen i månaden, föreslår lönekommittén vissa undantag. Sålunda har lönekommittén — i anslutning till vad som redan gäller för statliga extra lärare och kommunalt anställda lärare — ansett det böra generellt gälla, att tjänsteman, vars anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads utgång, skall äga uppbära honom tillkommande avlöning i samband med anställningens upphörande. Vidare höra möjligheter till utbetalning av in- tjänt avlöning tidigare än vid ordinarie avlöningstillfälle enligt lönekommit- téns mening alltjämt förefinnas i sådana fall, som avses i det förut omför - mälda cirkuläret den 2 juli 1940, nr 679. Såväl av allmänna ordningshän- syn som i betraktande av frågans principiella vikt synas emellertid reglerna härom böra meddelas inom vederbörande avlöningsreglementes ram. Som ett resultat av förhandlingarna mellan lönekommittén och tjänstemännens huvudorganisationer förordas härjämte, att reglerna ifråga utsträckas till att avse även sådana fall, då tjänstemannaanställning tillträtts i samband med övergång från annan anställning och vederbörande i denna uppburit lön för kortare perioder än en månad. Det synes lönekommittén skäligt, att hänsyn på detta sätt kan tagas till de temporära svårigheter, som för tjänstemannen och hans familj torde kunna vara förenade med övergången från en kortare till en längre hushållningsperiod.
Ordningen för utbetalning av andra kontanta löneförmåner än sådana, var om här ovan talats, anser lönekommittén icke lämpligen böra bindas vid särskilda regler i avlöningsreglementena. Det gäller här förmåner av mycket varierande slag, såsom övertidsersättning, lönetillägg vid särskilda slag av tjänstgöring, arvoden för särskilda uppdrag, ersättning vid resa, tjänstgörings- traktamente, ersättning för flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m. Beträffande sådana förmåner bör i stället, där ej Kungl. Maj:t meddelat be slut i ämnet, gälla vad vederbörande myndighet prövar lämpligt.
I fråga om de svårigheter, som äro förenade med ett samtidigt beaktande av sätt för utbetalning och av sådana särskilda tjänstgöringsförhållanden, som inverka på löneförmånernas storlek, har lönekommittén anfört följande.
Lönekommittén finner det uppenbart, att uppfyllandet av båda de krav, varom här är fråga, icke rimligen kan åläggas redogörarna, i varje fall icke då fråga är om verk med en mera talrik personal. Förutsättningen därför skulle nämligen vara, att rapporteringen rörande särskilda tjänstgöringsför hållanden, löneuträkningen och avlöningshandlingarnas upprättande toge ingen eller en mycket obetydlig tid i anspråk. I verkligheten kunna emeller tid dessa procedurer vara tämligen tidskrävande, och avlöningsbestämmel- sema böra utformas med hänsyn härtill. I praktiken har, som redan nämnts, förevarande problem lösts så, att vederbörliga noteringar rörande ledigheter och förordnanden plägat verkställas i avlöningslistan för månaden näst efter den, till vilken de hänfört sig, i den mån ledigheterna och förordnandena icke kunnat beaktas i samband med löneutbetalningen för sistnämnda må nad. Denna ordning anser lönekommittén nu böra legaliseras. Några olägen heter av densamma torde i stort sett icke ha försports. Vissa ojämnheter ha emellertid kunnat uppkomma vid systemets tillämpning. Med hänsyn till eventuella ändringar i procenttalet för det rörliga tillägget och — beträffande ('.-avdrag — till månadernas olika dagantal har det nämligen i viss mån haft
204
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
saklig betydelse, huruvida noteringarna behandlats efter förhållandena un
der den månad, då de verkställts, eller om de visserligen överförts till den
nästföljande månadens avlöningslista men behandlats på samma sätt som
om de verkställts i avlöningslistan för den månad, till vilken de i verklig
heten hänfört sig. Enligt vad som framgår av uppgifter, som lönekommittén
införskaffat, har förfarandet härvidlag varierat olika myndigheter emellan,
även om man i allmänhet förklarat sig anse det senare alternativet vara det
korrekta. Till denna uppfattning ansluter sig även lönekommittén.
Om den preliminära beräkningen av löneförmånerna medför, att en
tjänsteman för viss månad utfår ett alltför högt belopp, skall skillnaden vid
det närmast följande utbetalningstillfället avdragas från vad han då eljest
skulle ha erhållit. Det måste emellertid förutsättas, att detta i vissa fall icke
låter sig göra, emedan vederbörandes anställning upphört eller han vid det
senare utbetalningstillfället har att utfå ett avlöningsbelopp, som icke förslår
till avdragets verkställande. Med hänsyn härtill har lönekommittén funnit det
erforderligt att i sitt förslag till utbetalningsbestämmelser intaga en föreskrift,
enligt vilken tjänsteman i förekommande fall skall vara skyldig att återbe
tala vad han bekommit för mycket.
I förevarande sammanhang har lönekommittén ägnat uppmärksamhet åt
frågan om en reformering av avlöningsprocessen. Detta betydelsefulla
spörsmål, vars lösande bland annat förutsätter en grundlig analys av vissa
för närvarande oklara rättsfrågor och som synes stå i ett visst samband med
frågan om inrättande av en särskild lönedomstol, har kommittén dock icke
kunnat upptaga till behandling.
Yttrande.
I avgivet yttrande har kammarrätten ansett, att den i 71 § 2 mom. statens
allmänna avlöningsreglemente föreslagna bestämmelsen, enligt vilken tjänste
man, som vid preliminär beräkning av avlöning erhållit för högt belopp,
skulle vara skyldig att i viss ordning återbetala detsamma, borde utgå. En
ligt ämbetsverkets mening kan skyldighet att återbetala för mycket utbekom
men avlöning icke åläggas tjänsteman i den ordning i nämnda bestämmelse
stadgas.
För egen del anser jag hinder icke föreligga att genomföra de av löne
kommittén under ifrågavarande avsnitt framlagda förslagen, vilka jag
anser vara i sak lämpliga.
Övergångsanordningar.
1945 års lönekommitté.
Redan i sitt första betänkande berörde lönekommittén frågan om över
gångsanordningar i anledning av löneregleringen.
Sålunda uttalades beträffande tjänstemännens löneklassplacering (s. 78),
att tjänsteman, som tillhör den nuvarande lönegradens andra löneklass, bör
vara garanterad att bliva placerad lägst i den nya lönegradens andra löne
klass och att motsvarande skulle gälla om han tillhörde någon annan löne
klass. Tjänstemannen skulle också få medtaga liden i den gamla löneklassen.
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
205
Regeln skulle tillämpas jämväl för befattningshavare, tillhörande någon av
löneplanerna V, MV, Ek och U.
Lönekommittén har i tidigare berörda delar av det nya betänkandet be
handlat vissa med övergången sammanhängande förhållanden. Sålunda har
lönekommittén förordat, att vissa tjänstemannagrupper skulle genom sär
skilda övergångsbestämmelser undantagas från det allmänna avlöningsregle-
mentets tillämpningsområde. Vidare har föreslagits, att beställningshavare i
nuvarande lönegraden Oa 3 övexgångsvis skulle bibehållas vid nuvarande
semesterförmån. Därjämte har lönekommittén förordat, att Kungl. Maj:t
skulle erhålla ett allmänt bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser
i samband med löneregleringens ikraftträdande.
Med erinran härom har lönekommittén framlagt vissa ytterligare förslag,
som sammanhänga med övergången till det nya systemet. Kommittén har
emellertid förutskickat, att utöver vad här kommer att anges åtskilliga över
gångsbestämmelser kunna förutses bli erforderliga. Kommittén har dock
icke kunnat i detta sammanhang framlägga förslag till dessa bestämmelser,
för vilkas utarbetande torde krävas medverkan av de olika myndigheterna.
Trots den föreslagna grundregeln angående löneklassplacering vid över
gång till det nya systemet kan det med hänsyn till omläggningen av dyrorts-
grupperingen eller, beträffande distriktsveterinärer, av lönegrupperingen va
ra möjligt, att löneminskning skulle inträda vid övergången. Med hänsyn
härtill har lönekommittén föreslagit, att föreskrifter meddelas, enligt vilka
tjänstemännen erhålla garanti mot kontant löneminskning vid övergången.
Hänsyn bör härvid tagas till det lönebelopp, som vid tillämpning av nuva
rande avlöningsbestämmelser — och bestämmelser om pensionsavdrag —
skulle utgått den 1 juli 1947.
Men härutöver anser sig lönekommittén böra förorda, att omräkning av
befattningshavarnas lönetur skall företagas vid övergången till det nya sy
stemet. Kommittén har härvid erinrat, att den redan i sitt första betänkande
var inne på denna fråga men då ansåg sig kunna taga ställning till densam
ma endast beträffande de militära beställningshavarna. I fråga om dessa före
slogs, att omräkning skulle ske. Vidare framhöll lönekommittén, i samband
med sitt förslag att utsträcka den tid i slutlöneklass, till vilken hänsyn nu
får tagas vid sneddningsregelns tillämpning, från tre till nio år, att den nya
regeln borde få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före lönereg
leringens ikraftträdande. Förhöjd avlöning borde dock få åtnjutas först från
och med dagen för ikraftträdandet.
I sina yttranden över lönekommilténs första betänkande ha flera myndig
heter — bland andra generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägssty
relsen —- framhållit, att betydande ojämnheter i löneturshänseende de olika
tjänstemännen emellan skulle uppkomma, om icke en allmän omräkning av
löneturen företoges. Vidare bar allmänna lönenämnden i yttrande till statsut
skottet den 15 mars 194(5 över motionen II: 212 vid 1946 års riksdag ansett
det böra övervägas, huruvida icke en allmän omräkning av löneturen borde
ske i syfte att eliminera olika ojämnheter i löneturshänseende. Lönekom-
20G
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
mittén har vid sina fortsatta överväganden av denna fråga, såsom redan fram
hållits, kommit till den slutsatsen, att en omräkning bör komma till stånd
i samband med löneregleringen.
Lönekommittén framhåller, att det givetvis är ett önskemål, att ifrågava
rande omräkning administrativt göres så enkel som är möjligt utan eftersät
tande av berättigade krav. Huvudprincipen bör dock vara, att omräkningen
skall avse att utvisa, vilken placering i löneklass och lönerum, som skulle
tillkommit viss tjänsteman, om det nya systemet tillämpats på honom under
hela hans tjänstetid. Det har understrukits, att lönetursomräkningen är subsi-
diär så till vida, att dess syfte endast är att konstatera om bättre löneställ-
ning bör tillerkännas viss tjänsteman än den som följer av den i första be
tänkandet förordade grundregeln angående löneklassplacering och av den
här ovan föreslagna garantien mot inkomstminskning.
Administrativt sett är det enligt kommittén egentligen bara på två punkter,
som mera betydande svårigheter kunna uppkomma i samband med omräk
ningen. Den ena utgör tillämpningen av jämförelseregeln vid övergång från
kollektivavtalsanställning, den andra utgör ledigheters och tjänstgöringshin-
ders inverkan på löneklassuppflyttningen.
Jämförelseregeln förutsätter för sin tillämpning uppgifter om arbetsinkomst
vid tiden för övergången till tjänstemannaställning. Dylika uppgifter torde
emellertid enligt vad lönekommittén förklarar sig ha erfarit saknas i stor ut
sträckning när man kommer längre tillbaka i tiden. Vidare måste enligt jäm
förelseregeln jämförelsen ske mellan inkomster på samma ortsgrupp. Uppen
barligen kunde svårigheter uppstå, när det gällde att avgöra vilken av de
nya ortsgrupperna som svarade mot den äldre ortsgruppen. Vidare vore att
märka, att de nya lönernas basnivå nära överensstämde med den levnads-
kostnadsnivå, som på 1935 års skala hade indextalet 140, men att jämförelse
också måste kunna ske, då indextalet varit lägre. Det syntes med hänsyn till
vad sålunda anförts i själva verket vara ogörligt att retroaktivt tillämpa jäm
förelseregeln, vars användning för övrigt sannolikt icke heller skulle ge rätt
till förbättrad löneställning. Enligt lönekommittén borde alltså beträffande
övergång, som skett från kollektivavtalsanställning, allenast garanti regeln
tillämpas vid omräkningen.
Beträffande tjänstledigheters och tjänstgöringshinders inverkan syntes det
lämpligt att en viss förenkling vidtages vid omräkningen. Man bör sålunda
enligt lönekonmiitténs mening endast taga hänsyn till sådana ledigheter och
tjänstgöringshinder, som tidigare föranlett försenad löneklassuppflyttning.
Hade så varit fallet borde undersökas, om och i vad mån sådan försening
skulle ha förekommit vid tillämpning under den ifrågavarande lönetursperio-
den av de nya reglerna för löneklassuppflyttning. I den mån så skulle ha va
rit förhållandet borde vid omräkningen tillämpas en motsvarande försening
av löneklassuppflyttningen. I övrigt borde ledigheter och tjänstgöringshinder
icke inverka vid omräkningen.
\ id omräkningen borde läggas till grund den faktiska anställningsform och
lönegradsplacering, som tjänstemannen vid varje särskilt tillfälle haft. Vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
207
omräkningen borde förfaras så, att de tidigare lönegrader, som tjänsteman
nen tillhört, utbyttes mot däremot svarande nya lönegrader, varvid skulle
iakttagas att det nya lönegradsnumret för aspirant- eller extra tjänst skulle
med två enheter understiga det nya lönegradsnummer, som skulle ha gällt,
om tjänsten varit extra ordinarie och därvid placerad i lönegrad med samma
nummer som tillämpats för densamma. I den mån direkta motsvarigheter
saknades inom det nya lönesystemet, måste särskilda regler meddelas.
Härutöver har lönekommittén framhållit, att särskilt beslut, varigenom
tjänsteman placerats i högre löneklass än enligt de vanliga reglerna, bör be
traktas såsom obefintligt vid omräkningen. Härvid förutsätter dock kommit
tén, att det i vissa fall kan vara skäligt att avvika från denna regel liksom
möjligen också från de övriga i det föregående angivna huvudriktlinjerna och
att, om så är förhållandet, dylika avvikelser skola kunna ske.
Det måste vidare enligt vad lönekommittén anfört förutsättas att särskilda
detaljföreskrifter, olika för olika verk, kunde behöva meddelas för omräk
ningen. Frågan härom hade dock icke kunnat tagas upp i detta sammanhang.
Den i det föregående berörda grundregeln innebär i verkligheten med hän
syn till lönekommitténs förslag om konstruktionen m. m. av de nya lönegra
derna, att tjänsteman, vars lön utgår enligt den undre eller mellersta delen
av den nuvarande löneskalan och som ej befinner sig i slutlöneklass, skulle
uppflyttas, ordinarie tjänsteman en löneklass och extra ordinarie tjänsteman
två löneklasser. Om tjänstemannen befinner sig i slutlöneklass eller om lön
utgår enligt den övre delen av den nuvarande löneskalan, skulle, såvitt angår
ordinarie tjänsteman, oförändrad löneklasställning bibehållas och, såvitt an
går extra ordinarie tjänsteman, uppflyttning ske en löneklass. Dessutom
skulle i vissa fall inplacering i lönerum ske.
Det har vid de förda förhandlingarna kunnat konstateras, att vissa ojämn
heter måste uppkomma vid tillämpningen av de föreslagna reglerna för inpla
cering i löneklass vid övergången till det nya systemet, även om genom en
omräkning åtskilliga ojämnheter skulle elimineras. Det har också rått enig
het om, att det icke lämpligen går att helt undanröja de kvarblivande ojämn
heterna. För att emellertid få bort vissa av de mest framträdande av dessa
anser lönekommittén, att en regel bör gälla, enligt vilken tjänsteman, som
till den tjänst han vid eller från och med ikraftträdandet av de nya bestäm
melserna innehar, övergått från annan tjänst, ej skall i förstnämnda tjänst
erhålla oförmånligare placering i löneklass än om den tidigare tjänsten inne
hafts vid ikraftträdandet och övergången mellan tjänsterna skett först där
efter. Det påpekas att avsikten icke är, att denna regel skall tillämpas vid
bestämmandet av den löneklass i den tidigare tjänsten, som tjänstemannen vid
ikraftträdandet skall anses tillhöra.
Lönekommittén har ytterligare ansett sig böra förorda, att de barntillägg,
som övergångsvis utgå till vissa tjänstemän, bibehållas vid löneregleringen.
Kommittén erinrar, alt dessa tillägg successivt avvecklas för att för det stora
flertalet statstjänstemän helt försvinna från och med den 1 april 1955.
208
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
Slutligen har lönekommittén framhållit att den givetvis förutsätter, att de
speciella bestämmelser som på sina håll av särskilda skäl ha meddelats och
enligt vilka vissa tjänstemän tillförsäkrats lön enligt högre lönegrader än
dem, som givits tjänsterna, skola bibehållas också efter löneregleringens ge
nomförande.
Yttrandena.
I vissa av de avgivna yttrandena, exempelvis från statskontoret och riks-
räkenskapsverket, ha framställts förslag om en mera begränsad omräkning
av löneturen, än lönekommittén föreslagit. Allmänna lönenämnden, som ut
talat sig för en provisorisk lönereglering för nästkommande budgetår, har
ansett önskvärt, att med omräkningen kunde anstå, till dess lönetursbestäm-
melsema blivit föremål för överarbetning. De nya lönetursbestämmelsema
borde dock erhålla retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1947.
Länsstyrelsen i Karlstad förutsätter att nya bestämmelser meddelas om
befordringsgången för landskanslister och landskontorister, vilka bestäm
melser böra tillämpas även vid den av lönekommittén föreslagna omräkningen
av löneturen. Det förmånligare beaktande av tidigare kommunal och jäm
förlig tjänst, som länsstyrelsen i sitt yttrande påyrkat, borde få gälla även
vid omräkningen.
Generalpoststyrelsen berör vissa vid omräkningen uppkommande ojämn
heter och föreslår jämkningar i syfte att undanröja dessa.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att i de fall, då hänsyn skall få
tagas till vissa ledigheter m. m., som tidigare förorsakat försenad löneklass-
uppflyttning, synes för att i möjligaste mån förenkla omräkningen för myn
digheterna böra föreskrivas, att det skall ankomma på vederbörande tjänste
man att med förebringande av fullständig utredning i ämnet inom viss tid
efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande till myndigheten ingiva ansökan
om omräkning av löneturen. Även riksräkenskapsverket anser, att omräk
ningen bör grundas på ansökan med åtföljande utredning från vederbörande
tjänstemans sida; dylik ansökan bör vara inkommen förslagsvis före den
1 oktober 1947.
Försvarsväsendets lönenämnd har fäst uppmärksamheten vid viss ojämn
het i verkningarna av den redan godkända, grundläggande inplaceringsre-
geln.
Lönekommittén föreslår, att den redan godkända, mera summariska regeln
angående tjänstemans inplacering i löneklass vid övergången till det nya
systemet kompletteras med en subsidiär regel, vars syfte skulle vara att
klarlägga, huruvida genom en allmän omräkning av tjänstemannens lönetur
förmånligare löneklassplacering kan vinnas. För egen del har jag, trots
det betydande merarbete som i allmänhet kommer att bli följden av en om
räkning, ansett mig böra biträda lönekommitténs förslag.
I övrigt får jag anföra, att jag finner mig böra biträda vad lönekommittén
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
209
förordat i fråga om övergångsanordningar. Jag vill erinra, att jag för egen
del i annat sammanhang i det föregående gjort vissa uttalanden beträffande
förhållanden, som böra uppmärksammas vid övergångsbestämmelsernas ut
arbetande.
Det bemyndigande, som Kungl. Maj:t enligt lönekommitténs av mig bi
trädda förslag skulle inhämta att utfärda övergångsbestämmelser i samband
med löneregleringens ikraftträdande, måste förutsättas få en vidsträckt inne
börd med hänsyn till de skilda befattningshavargrupper med såväl reglerad
som oreglerad avlöning, som kunna komma att omfattas av löneregleringen.
Ordinarie tjänsteman, som i vederbörlig ordning anmält sig icke vilja
underkasta sig nytt avlöningsreglemente, synes icke böra äga bibehålla pro
visoriskt lönetillägg, vilket i viss mån haft karaktär av förskott å den bli
vande löneregleringen. Kristillägg torde däremot — jämte rörligt tillägg —
böra tillkomma sådan tjänsteman.
I statsverkspropositionen ha anslag till barntillägg åt vissa befattnings
havare i statens tjänst m. fl. upptagits med allenast beräknade belopp. Dessa
äro:
under andra
huvudtiteln kronor
50 000
tredje
T>
>
3 000
fjärde
7>
>
375 000
femte
175 000
»
sjätte
»
9 400
7>
sjunde
120 000
3>
åttonde
>
>
150 000
nionde
>
>
40 000
>
tionde
2>
»
61 000
elfte
>
800
>
fjortonde
»
2 400
I anslutning till vad i det föregående anförts böra nu äskas anslag för än
damålet. Annan anledning att avvika från de i statsverkspropositionen be
räknade beloppen synes ej föreligga än att det för femte huvudtiteln be
räknade beloppet bör fördelas med 100 000 kronor på nämnda huvudtitel
och 75 000 kronor på den nya huvudtiteln V a. Jag gör i det följande hem
ställan av angiven innebörd.
Bihang till riksdagens protokoll 19 t7. 1 samt. Nr 281.
14
210
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
IV. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.
Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen
förena vissa uppdrag.
Vid framläggande av förslag om justitierådens och regeringsrådens inord
nande under civila avlöningsreglementet (prop. 1946: 138) bibehölls dittills-
varande förbud för justitieråd och regeringsråd att med sin befattning förena
uppdrag såsom skiljeman. I samband med riksdagsbehandlingen väcktes li-
kalydande motioner (1:266 och 11:417), i vilka hemställdes att ifrågavaran
de förbud skulle begränsas så, att det icke komme att avse uppdrag såsom
ordförande eller ensam skiljedomare. Statsutskottet (uti. nr 126) förklarade
sig emellertid ej berett att förorda den i motionerna föreslagna jämkningen
utan tillstyrkte det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed.
I samband med tillkomsten av den nya löneregleringen har fråga åter
uppkommit angående viss jämkning i det för närvarande gällande förbudet
för justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag. För egen
del har jag i samråd med chefen för justitiedepartementet kommit till den
uppfattningen, att starka skäl tala för att justitieråd och regeringsråd med
givas rätt att — i likhet med vad som gäller i fråga om häradshövding — med
sin tjänst förena skiljemannauppdrag såsom ordförande eller som ensam
skiljedomare. En med hänsyn till fjolårets riksdagsbeslut framkomlig väg till
reglering av ifrågavarande spörsmål synes mig vara, att nämnda förmån för
knippas med det villkoret, att sådana uppdrag skola anmälas i enlighet med
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Därest riksdagen icke framställer
någon erinran häremot, böra avlöningsreglementets bestämmelser om förening
av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag undergå erforderlig änd
ring.
Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker.
I sitt betänkande med förslag till åtgärder i syfte att begränsa antalet kon-
traktsanställt manskap inom krigsmakten (SOU 1946: 7) har 1944 års man-
skapsutredning bland annat föreslagit, att en betydande, i vissa fall kom
pensationslös reducering av försvarets ma nskap sk ader skulle vidtagas, men
ansett att detta nödvändiggjorde inrättandet vid armén och flygvapnet av ett
antal för de tekniska yrkesgrenarna avsedida civilmilitära beställningar; dessa
skulle benämnas tekniker och placeras i lönegrad Ca 10 i nuvarande mili
tära avlöningreglemente. Sedan frågan om de föreslagna teknikernas anställ
ningsform och löneställning sedermera varit föremål för närmare övervä
gande av 1946 års manskapslöneutredning och försvarets tjänsteförtecknings-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
211
sakkunniga, har chefen för försvarsdepartementet i propositionen nr 130 till innevarande års riksdag förordat inrättandet av beställningar för tekniker vid armén och flygvapnet samt föreslagit, att ifrågavarande beställningsha- vaire skola erhålla oivilmilitär anställning och benämnas armé- respektive flyg tekniker.
Vad angår löneställningen för teknikerna ha försvarets tjänstef örteckningssakkunniga ansett en inplacering i 12 lönegraden i det nya lönesystemet vara skälig. Härför ha de sakkunniga även ansett tala, att överfurirema enligt 1946 års manskapslöneutrednings förslag skola inplaceras i nämnda löne grad; på sätt de sakkunniga i tidigare sammanhang uttalat, borde nämligen teknikerpersonalen, som i stor utsträckning torde komma att rekryteras från det stamanställda underbefälet, i lönehänseende jämställas med överfurirema. I vad rör flygteknikerna ha de sakkunniga utgått från att de till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet jämlikt 25 § manskapsavlönings- reglementet utgående mekanikertilläggen skola tillkomma teknikerpersona len i den mån densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning för erhållande av dylikt tillägg.
1946 års nxanskapsl0neu.tredning har — under erinran att utredningen för ordat inplacering av de med teknikerna sidoställda överfurirema i en löne grad, omfattande löneklasserna 12, 13, 14 och 15 — helt anslutit sig till det av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslaget angående lönegradsplacering av teknikerna.
I utlåtanden över manskapslöneu Iredningens betänkande ha överbefälha varen, försvarets civilförvaltning, statskontoret och försvarsväsendets lönenåmnd förklarat sig biträda förslaget om att teknikerna i lönehänseende lik ställas med överfurir. Försvarsväsendets lönenämnd har emellertid förutsatt att, dii rest vid flygvapnet nu utgående mekanikertillägg komme att indragas, frågan om en differentiering av teknikernas lönegradsplacering upptoges till övervägande. Statens organisationsnämnd har uttalat, att manskapslöneutred ningens förslag i ämnet icke föranleder någon erinran från nämndens sida.
I övriga yttranden har förordats inplacering i 14 lönegraden antingen av samtliga tekniker eller av vissa av dem. I vissa av dessa yttranden har där vid förutsatts, att mekanikertillägget skall bortfalla, i andra att det skall bibehållas. Härom må nämnas följande.
Chefen för armén har ansett, att teknikerna borde placeras i 14 lönegraden, samt aberopat en av arméförvaltningens tygavdelning upprättad promemoria, van anförts i huvudsak följande: De arbetsuppgifter, som komma att åvila teknikerna, äro i princip av två olika slag, nämligen dels inslruktörstjänst vid utbildning av annan personal i mera ingående materielkunskap och re parationsarbete (service), dels ren yrkestjänst. Utbildningsarbetet ställer av- sevärda fordringar på en tekniker när det gäller pedagogisk skicklighet och tormaga att effektivt utnyttja utbildningstiden. När det gäller utbildnings verksamhet måste på en tekniker ställas minst lika stora krav som på en överfurir i vad avser kunskaper och pedagogisk förmåga. Dessutom tillkom- inp-, att teknikern måste besitta en avsevärd och allsidig yrkesutbildning.
Da teknikerna äro avsedda för »servicetjänst» vid truppförbanden, är det tyd ligt att de ej få bliva strängt bundna av att arbetet förlägges till den ordinarie arbetstiden. Bliva teknikerna inplacerade i för låg lönegrad, komma säker-
212
Kungl. Maj ds proposition nr 281.
ligen fortfarande alltför inånga att hellre söka kollektivavtalsanställning som
tygarbetare, med därav följande strängt reglerad arbetstid, lönetillägg för
tjänst som förman samt möjligbeter till ackordsförtjänst. Framhållas må
även att, enligt vad som kunnat inhämtas, försvarets tjänsteförteckningssak-
kunniga ha för avsikt att föreslå att förrådsvaktmäslare (förrådsförman) in
placeras i lönegrad 14. Med hänsyn till teknikernas arbetsuppgifter och de
krav som ställas på deras yrkesskicklighet, synes en lägre lönegradsplace-
ring för dem än vad som anses skäligt för förråds vaktmästare icke vara
motiverad.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen har anfört, att för här avsedd
personal tjänstgöringen i luften komme att begränsas efterhand som den nu
pågående materiella omdaningen av flygvapnet fullföljdes, och att samtidigt
det ansvar, som åvilade denna personal, komme att ökas genom att materie-
len blivit alltmer komplicerad. Det nuvarande mekanikertillägget överginge
därmed till att praktiskt taget uteslutande bliva ett arvode för synnerligen
ansvarstyngd mekanikertjänst. Det vore då skäligt, att denna förmån toges
i betraktande vid avvägningen av pensionsbeloppen. Flygvapnets tekniker
borde placeras i den föreslagna 14 lönegraden. Intill dess teknikerorganisa
tionen kunnat helt genomföras, borde mekaniker- och chefmekanikertilläg-
gen övergångsvis bibehållas för sådan personal, som icke fått sin grundlön
reglerad med hänsyn till detta tillägg.
Civila tjänstemannaförbundet har ansett en jämförelse med lönesfällningen
för tygarbetare vid arméns tygverkstäder, även utan förmansställning, utvisa
att inplacering av teknikerna i 12 lönegraden skulle medföra genomsnittligt
väsentligt lägre löneförmåner i de lägsta löneklasserna än för yrkesarbetare,
som uppnått 27 års ålder, särskilt om hänsyn toges till att för dessa allt
emellanåt förekomme ackordsarbete. Ännu större bleve disproportionen om
jämförelsen gjordes med tygarbetare med förmansställning. Teknikernas
lönegradsplacering borde under inga förhållanden bliva lägre än förrådsvakt-
mästamas, utan minst motsvara den nya 14 lönegraden. Även om en sådan
höjning av löneställningen skulle medföra, att det för teknikerna vid flyg
vapnet ifrågasatta mekanikertillägget icke upptoges för dem, vore den att
föredraga, särskilt med hänsyn till önskvärd likställighet i löne- och pensions
förmåner för tygstatens och flygvapnets tekniker. Risktillägg för verkligt före
tagen flygning förutsattes framgent komma att utgå till teknikerna i form av
flygtraktamente.
Försvarsverkens civila personals förbund har anfört, att den kontraktsan-
ställda civila mekanikerpersonalen tjänstgjorde såsom lärare och instruktörer
för bland andra överfurirema vid respektive divisioner. Civila mekaniker eller
montörer med lång anställningstid och lång erfarenhet inom yrket borde vid
anställning som tekniker placeras i den nya 14 lönegraden och motsvara
förste tekniker. Övriga tekniker borde placeras i den nya 12 lönegraden.
Samtliga tekniker förutsattes dessutom skola åtnjuta mekanikertillägg, när
sådan tjänstgöring förekomme, vilken utgjorde förutsättning för dylikt till
läggs åtnjutande.
Försvarsväsendets underbefälsförbund bär i fråga om de föreslagna tek
nikerna vid flygvapnet anfört, att en inplacering i 14 lönegraden vore ofrån
komlig, därest denna personal skulle erhålla ungefär samma förbättring, som
skulle tillkomma motsvarande beställningshavare med renodlat militära ar
betsuppgifter. Valdes eu lägre lönegrad, vore man nödsakad bibehålla meka
nikertilläggen, vilket ledde till, att en betydande del av de sammanlagda för
månerna icke komme att inverka på pensionsunderlagen. Vidare kunde det
icke vara skäligt, att rörligt tillägg ej finge utgå å hela den faktiska lönen.
Härtill komme, att detta förslags genomförande säkerligen skulle få konsek-
Kunql. Maj:ts proposition nr 281.
213
venser för andra personalgrupper. Teknikerna vid flygvapnet borde inplace
ras i 14 lönegraden, varvid förutsattes, att mekanikertillägg icke längre skulle
utgå till dessa beställningshavare. I fråga om teknikerna vid armén kompli
cerades icke lönefrågan genom någon nu utgående motsvarighet till mekani
kertilläggen vid flygvapnet. Även om en placering i 14 lönegraden också för
dessa beställningshavare i och för sig vore skälig, kunde det icke förbises,
att man i så fall skulle skapa en skillnad i löneställningen mellan de nuvarande
beställningsmännen och övrigt underbefäl. Förbundet vore tveksamt om lämp
ligheten av att införa en sådan ordning och ville i stället förorda samma löne-
klasser för de nuvarande beställningsmännen vid armén, som av förbundet
föreslagits för överfurirerna. Därest detta icke ansåges möjligt, borde den
avsedda lösningen kunna vinnas genom att teknikerna vid armén bibehöllos
i militära beställningar såsom överfurirer.
I propositionen nr 130 till innevarande års riksdag har chefen för försvars
departementet efter gemensam beredning med mig uttalat (s. 95), att för
beställningen såsom tekniker vid armén lämpligen bör bestämmas samma
löneställning som för överfurirerna. Då jag i annat sammanhang föreslagit,
att överfurirerna skola inplaceras i en lönegrad, omfattande löneklasserna
12, 13, 14 och 15, vill jag beträffande teknikerna vid armén förorda, att
dessa beställningshavare inplaceras i den blivande lönegraden Ca 12, vilken
skall omfatta nämnda löneklasser.
Såsom av det föregående framgår ha försvarets tjänsteförteckningssak-
kunniga och manskapslöneutredningen även för teknikerna vid flygvapnet
föreslagit samma löneställning som för överfurir. De ha härvid utgått från
att de till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet nu utgående
mekanikertilläggen skola tillkomma jämväl teknikerpersonalen i den mån
densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning för erhållande
av dylikt tillägg. I vissa remissutlåtanden över manskapslöneutredningens be
tänkande har föreslagits, att teknikerna vid flygvapnet i stället skola inpla
ceras i den nya 14 lönegraden. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
har därvid uttalat, alt den nu pågående materiella omdaningen av flygvapnet
komme alt medföra, att det nuvarande mekanikertillägget överginge till att
bliva ett arvode för arbetstyngd tjänst och därför borde inräknas i veder-
börandes grundlön. För egen del anser jag, att frågan om särskilda med
tjänsten förenade förmåner även för teknikerpersonalen bör upptagas till
prövning vid den utredning angående sådana förmåner, som jag i annat sam
manhang förordat. Härvid kommer således att övervägas, huruvida och i så
fall i vilken utsträckning och efter vilka grunder tekniker även framdeles
böra vid sidan av lönen äga uppbära särskilda lönetillägg. För att icke före
gripa resultatet av denna utredning, som bör vara förutsättningslös, vill jag
förorda, att mekanikertillägg tills vidare må utgå till flygteknikerna enligt
samma grunder som till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet,
samt — utan att taga ställning till i vad mån ett eventuellt uteslutande av
rätt till mekanikertillägg bör inverka på lönegradsplaceringen -—- förorda
samma lönegradsplacering för teknikerna vid flygvapnet som för teknikerna
vid armén.
Departements
chefen.
214
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid
försvaret avsedda arvodesbefattningar.
Genom 1925 års försvarsbeslut inrättades i samband med minskning av
antalet officers- och underofficersbeställningar på aktiv stat ett antal befatt
ningar vid staber och truppförband in. m. avsedda för pensionerade office
rare och underofficerare. Antalet sådana befattningar har sedermera i för
hållandevis stor utsträckning ökats i samband med 1936 och 1942 års för
svarsbeslut.
Ifrågavarande befattningar äro anordnade som ett speciellt slag av icke
ordinarie befattningar. De uppföras emellertid å särskilda personalförteck
ningar, vilka på samma sätt som motsvarande förteckningar över ordinarie
beställningar underställas riksdagen för godkännande. Befattningarna äro
icke förenade med tjänste- och familjepensionsrätt, ett förhållande som sam
manhänger med att de avsetts för redan pensionerad personal. Bortsett här
ifrån äro anställningsförhållandena vid ifrågavarande befattningar likartade
med dem, som föreligga vid extra ordinarie anställning. Enligt gällande, av
Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 meddelade bestämmelser skall vid entledigande
från här avsedd befattning av annan anledning än tjänstefel uppsägning
ske skriftligen såvitt möjligt senast tre månader före anställningens upphö
rande. Förordnande att innehava befattningen skall upphöra efter det befatt
ningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år eller, där fråga är om sek
tionschef i militärbefälsstabs hemortssektion eller kommendant, tillika för-
svarsområdesbefälhavare i Stockholms och Norrtälje försvarsområden, eller
om befattning i expeditionstjänst vilken jämväl vid mobilisering skall full
göras under samma förhållanden som i fred, 63 år. Uppnås nämnda levnads
ålder under tiden den 1 oktober—den 31 mars, skall avgång ske vid utgången
av mars månad men eljest vid utgången av september månad. För att förord
nande skall få avse tid efter angivna levnadsålder fordras Kungl. Maj:ts
medgivande.
I avlöningshänseende äro bär avsedda befattningar konstruerade såsom
arvodesbefattningar; de äro icke lönegradsplacerade. Enligt före den 1 juli
1942 gällande bestämmelser utgjordes arvodena av icke dyrortsgraderade be
lopp, vilka uppburos utöver pensionsförmånerna. Numera gäller i stället, att
pensionsförmånerna tillgodoföras vederbörligt anslag under fjärde huvudti
teln och att arvodet motsvarar nettoavlöningen inklusive rörliga tilläggsför-
måner enligt viss löneklass i de för försvarets aktiva personal gällande löne-
planerna, i flertalet fall slutlöneklassen i den lönegrad, till vilken befattnings
havaren senast varit hänförlig under innehav av beställning på aktiv stat.
Arvodena motsvara lönerna i löneklasserna för överstebeställningar samt i
slutlöneklasserna inom överstelöjtnants-, majors-, kaptens- och fanjunkar-
lönegraderna. För vissa befattningar tillämpas dock näst högsta löneklassen
inom majors- eller förvaltarlönegraden.
I övrigt gälla i huvudsak följande avlöningsbestämmelser för innehavare av
ifrågavarande befattningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
215
Vid tjänstledighet — sådan må beviljas innehavare av arvodesbefattning i
enlighet med vad som stadgas i fråga om motsvarande beställningshavare på
aktiv stat — samt avstängning från tjänstgöring m. in. gäller i fråga om rätt
att därunder åtnjuta arvode vad i motsvarande fall finnes stadgat i militära
icke-ordinariereglementet för extra ordinarie tjänsteman. Härvid skall dock
iakttagas, dels att tjänstledighetsavdrag i förekommande fall skola bestämmas
efter vad för motsvarande löneklass gäller enligt militära avlöningsregle-
rnentet, dels ock att arvodestagares behållna arvode med därå belöpande
tillägg icke må understiga vad som för ledighetstiden skolat tillkomma honom
i pension jämte vederbörliga tillägg.
Beträffande semester, kallortstillägg, ersättning för resa för förrättning i
statens tjänst, tjänstgöringstraktamente, sjukvård, tjänstebostad samt bränsle
och belysning gäller för innehavare av arvodesbefattning vad i militära av-
löningsreglementet jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser i sådant hän
seende föreskrivits beträffande beställningshavare på aktiv stat i motsvarande
lönegrad. Föreskrift har nämligen meddelats, att arvodesbefattning med ar
vode enligt viss löneklass skall anses motsvara beställning i viss lönegrad.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1946 i fråga om uniforms-
plikt för bland annat viss personal i arvodesbefattning vid försvaret har fö
reskrivits, att innehavare av arvodesbefattning, vilken till följd av beslutet
är ålagd att bära uniform, skall för underhåll (förnyelse) av föreskriv
na uniformspersedlar tills vidare, så länge vederbörande med uniforms-
plikt tjänstgör i dylik befattning, dock högst intill den 1 juli 1947, äga utfå
ekiperingsersättning med ett efter 90 kronor för helt år beräknat belopp.
Ehuru närmast avsedda att innehavas av officerare eller underofficerare,
som avgått med ålders- eller förtidspension, kunna arvodesbefattningarna
innehavas även av annan personal. Då beställningshavare på övergångsstat
uppehåller sådan befattning, regleras avlöningen enligt de för hans beställ
ning gällande bestämmelserna. I övriga fall meddelar Kungl. Maj:t särskilda
bestämmelser om avlöningen.
I detta sammanhang må erinras om att 1945 års riksdag i skrivelse nr 321
hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning i fråga om ändrade pensionerings-
grunder för innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefatt-
ningar vid försvaret. Av bankoutskottets utlåtande nr 39, vilket åberopats i
skrivelsen, framgår att utskottet särskilt uppmärksammat det förhållandet,
att den som enligt visst pensionsreglemente beviljats pension vid avgång från
beställning på aktiv stat, enligt nu gällande bestämmelser icke ernår förbätt
ring av sina pensionsförmåner av den anledningen att han innehaft arvodes
befattning under giltighetstiden för ett nytt pensionsreglemente.
Med anledning av riksdagsskrivelsen har utredning i ämnet verkställts ge
nom statskontorets försorg. Ämbetsverket har framlagt vissa förslag rörande
förbättring av pensionsförmånerna utan att ifrågasätta all arvodesbefatt
ningarna såsom sådana skulle förenas med pensionsrätt.
Vidare må här nämnas, att särskilda, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14
september 1944 inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga (1944 års
militära pensionsutredning) i eu den 26 juni 1946 dagtecknad promemoria
angående avgångsskyldighet för beställningshavare vid försvarsväsendet in. in.
ifrågasatt sådan höjning av pensionsåldern för beställningshavare på aktiv
stat jämte differentiering av dessas arbetsuppgifter under olika åldersstadier,
Departements
chefen.
att behovet av arvodesbefattningar för pensionerad personal skulle bortfalla.
Detta ärende är för närvarande föremål för försvarskommitténs bedömande.
1945 års lönekommittés förslag omfattar icke anställnings- och avlönings
förhållandena för ifrågavarande personalgrupp. Lönekommittén har emeller
tid uttalat att, därest den av riksdagen gjorda hemställan rörande pensions-
förhållandena för aktivstatspersonal, som tillträtt arvodesbefattning, skulle
anses böra föranleda till att dessa beställningshavare skulle anställas såsom
extra ordinarie, den naturligaste lösningen synes vara, att de av lönekommittén
föreslagna reglementsbestämmelserna erhålla tillämpning även å dem.
Såsom framgår av det anförda ha mot de nuvarande bestämmelserna rö
rande arvodesbefattningar för pensionerad personal vid försvaret ansetts
kunna riktas vissa invändningar ur pensionssynpunkt. Olika förslag ha fram
ställts åsyftande att medföra förbättringar härutinnan. 1945 års iönekommitté
har, utan att närmare ingå på frågan, antytt att det vore tänkbart att lösa
densamma genom att ombilda arvodesbefattningarna till extra ordinarie
tjänster. Även om jag finner detta uppslag, som skulle medföra tillämpning
å ifrågavarande personalgrupp av en för statsanställd personal i allmänhet
tillämpad anställningsform, i och för sig vara värt att närmare övervägas,
är jag med hänsyn till det läge, vari frågan om försvarets framtida
organisation för närvarande befinner sig, icke beredd att nu taga ställning
härtill. Den särställning i pensionshänseende, som en efter tidig pensions
avgång i arvodesbefattning kvarstående beställningshavare intager, kommer
att beaktas vid genomförandet av förslag, som jag i annat sammanhang
framlägger.
Vad avlöningsförmånerna för här avsedda befattningshavare beträffar äro
dessa på sätt i det föregående anförts avvägda med utgångspunkt från den
avlöning, som tillkommer motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Den
löneförbättring, som från och med den 1 juli 1947 tillkommer ordinarie be
ställningshavare, anser jag böra tillkomma även innehavare av här avsedda
arvodesbefattningar. Arvodena böra i princip sammanfalla med lönerna i de
nya löneklasser i lönegraderna för aktiv personal, som utgöra motsvarighet
till de löneklasser, efter vilka arvodena nu utgå. Såsom förut nämnts finnas
för närvarande — utom arvoden motsvarande lönen i lönegrad, som endast
upptager en löneklass, samt arvoden motsvarande lönen i slutlöneklassen in
om viss lönegrad — arvoden, vilka motsvara lönen i näst högsta löneklassen
inom majors- och förvaltarlönegradema. Av dessa båda arvoden synes del
förra böra omregleras att motsvara lönen i löneklass 31, vilken löneklass är
den näst högsta inom den nya majorslönegraden förekommande. Vad åter
angår nämnda förvaltararvode, är detta nu avvägt att överstiga slutlönen
för fanjunkare men samtidigt understiga slutlönen för förvaltare. Inom det
nya lönesystemet för militär personal kommer icke att utnyttjas någon löne
klass mellan dessa båda, vilka å löneplan nr 1 äro betecknade med siffrorna
20 och 22. Då anledning synes saknas att frångå den hittillsvarande avväg-
ningsgrunden, förordar jag, att ifrågavarande arvode bestämmes att mot-
216
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Kunol. Maj:ts proposition nr 281.
217
svara lönen i den för civil personal tillämpade 21 löneklassen. För pensions avgången innehavare av för pensionerad personal vid försvaret avsedd arvo desbefattning finner jag mig sålunda böra förorda, att arvodet fastställes att motsvara lönen i nedan angiven löneklass, varvid såsom hittills förut- sättes att befattningshavaren icke skall äga uppbära tjänstepensionen för aktivstatsbeställningen.
Befattning vid vilken nu
utgår arvode enligt
Vid befattningen skall
arvode utgå enligt
löneplan löneklass
löneplan
löneklass
Öb
1
2
12
Oa
15
1
37
Oa
14
1
34
Oa
12
1
32
Oa
11
1
31
Oa
10
1
29
UO
8
1
21
UO
7
1
20
Enligt nuvarande bestämmelser skola i fråga om olika förmåner för inne havare av arvodesbefattning i vissa fall tillämpas för extra ordinarie tjänste män och i andra fall för beställningshavare på aktiv stat gällande föreskrif ter. Enligt de av 1945 års lönekommitté uppdragna allmänna riktlinjerna för löneregleringen, till vilka jag i annat sammanhang ansluter mig, skola be träffande dylika förmåner gälla samma bestämmelser för extra ordinarie och ordinarie tjänstemän. Med i det följande närmare angivna undantag i frå ga om ekiperingsförmåner och begravningshjälp kunna med hänsyn härtill ifrågavarande arvodestagare beträffande förmåner utöver arvodet helt lik ställas med beställningshavare på aktiv stat. Föreskrift bör emellertid liksom hittills meddelas därom, att vid arvodestagares tjänstledighet det behållna arvodet icke må understiga vad som för ledighetstiden skolat tillkomma ho nom i pension jämte vederbörliga tillägg. Vid tillämpning av för personal på aktiv stat gällande bestämmelser bör arvodesbefattning anses motsvara be ställning i den nya lönegrad, som framgår av en i det följande meddelad tabell.
Arvodesbefattning med
arvode enligt
Beställning på
aktiv stat i lönegrad
löneplan löneklass
2
12
Mo 12
1
37
Ma 12
1
34
» 11
1
32
. 10
1
31
» 10
1
29
> 9
1
21
> 6
1
20
> 5
218
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
Såsom förut nämnts föreligger unifomisplikt för innehavare av vissa för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, och i anslutning här till har, med giltighet för tiden intill den 1 juli 1947, föreskrivits, att sådan arvodestagare skall äga utfå ekiperingsersättning med ett efter nittio kronor för helt år beräknat belopp. Detta belopp motsvarar hälften av det ekipe- ringsbidrag, som tillkommer beställningshavare på aktiv stat. Vad sålunda föreskrivits synes mig böra alltjämt gälla.
För närvarande utgår ej begravningshjälp till här avsedd arvodestagares dödsbo, ett förhållande som sammanhänger med att pensionen enligt före skrift i allmänna tjänstepensionsreglementet utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock högst med 600 kronor. Beloppet av den pension, som utgår efter pensionstagarens frånfälle, är emellertid i vissa fall lägre än den begravningshjälp, som tillkommer döds bo efter motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Med beaktande härav vill jag föreslå att innehavare av arvodesbefattning i förevarande avseende likställes med den aktiva personalen på sådant sätt, att begravningshjälp får utgå i den mån densamma överstiger beloppet av den pension, som utgår för tid efter pensionstagarens frånfälle.
Då annan än pensionsavgången officer eller underofficer förordnas att in nehava här avsedd arvodesbefattning, böra avlöningsförmånerna jämväl i fortsättningen bestämmas i särskild ordning.
Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd
personal vid försvaret.
Beställningshavare å övergångsstat. I
förarbetena till nu gällande mili
tära avlöningsreglemente upptog 1936 års lönekommitté även frågan om av löningsförhållandena för personal på övergångsstat. Lönekommitténs utta lande i berörda fråga återfinnes i propositionen 1939:245 (s. 113—117), till vilken jag tillåter mig hänvisa. I sak innebar lönekommitténs förslag icke någon ändring i avlöningsförhållandena för beställningshavare, som frivilligt överförts å övergångsstat. Dessa beställningshavare borde enligt lönekom mitténs mening alltjämt atnjuta avlöning enligt vid tiden för överföringen gällande avlöningsbestämmelser. Även å övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare borde enligt lönekommitténs mening åtnjuta avlöning en ligt vid tiden för överföringen gällande avlöningsbestämmelser för tid, var under tjänstgöring icke fullgöres. Däremot föreslog lönekommittén, att sist nämnda beställningshavare skulle under tjänstgöring få sin ersättning grun dad på det nya avlöningsreglementet, vilket i sak innebar, att de i kungörel sen 1925: 429 angivna grunderna skulle lända till efterrättelse på basis av löneklassbeloppen i de nya ioneplanema i stället för 1921 års löneplaner. Även de i avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna om kallortstill- lägg, tjänstledighetsavdrag, semester, rörligt tillägg och flertalet andra sär skilda förmåner skulle i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse till tjänstgöring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
219
1936 års lönekommittés förslag förordades i proposition nr 245 till 1939
års riksdag, och sedan riksdagen i skrivelse 1939: 426 förklarat sig intet ha
att erinra mot vad i propositionen i denna del föreslagits, utfärdades kungö
relse den 22 juni 1939 (nr 430) om ändrad lydelse i vissa delar av kungörel
sen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns
och marinens övergångsstater.
Enligt förstnämnda kungörelse erhåller beställningshavare, som tvångsvis
överförts å övergångsstat, för tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, lön
enligt den löneklass i vid tiden för överföringen för honom gällande avlö-
ningsreglemente, till vilken han närmast före överföringen hörde eller på
grund av uppflyttning till högre löneklass eller befordran till högre lönegrad
jämlikt kungörelsen är att hänföra. Inom vederbörlig löneklass utgår lönen
därvid med det belopp, som enligt samma avlöningsreglemente fastställts för
ortsgrupp B.
Under tjänstgöring äger sådan beställningshavare uppbära lön enligt den
löneklass i militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939, som motsvarar
den löneklass, till vilken han enligt vad i nästföregående stycke sagts är att
hänföra. Under tjänstgöring å bostadsorten utgår lönen efter bostadsortens
ortsgrupp. Vid sådan tjänstgöring utom bostadsorten, som på förhand kan
beräknas komma att omfatta en tidrymd av tolv månader eller därutöver,
utgår lönen efter tjänstgöringsortens ortsgrupp. Därest tjänstgöringen utom
bostadsorten på förhand beräknas pågå kortare tid, utgår lönen efter orts
grupp B, varjämte beställningshavaren äger åtnjuta tjänstgöringstraktamen-
te. Beställningshavaren äger vidare bibehålla barntillägg, vartill han för tid,
då tjänstgöring icke fullgöres är berättigad. För personal på aktiv stat gäl
lande bestämmelser angående kallortstillägg, tjänstledighetsavdrag, semester,
rörligt tillägg och särskilda förmåner i övrigt skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
I fråga om uppflyttning till högre löneklass skola de för personal på aktiv
stat före den 1 juli 1939 gällande grunderna tillämpas, varjämte annan å
övergångsstat överförd beställningshavare än sådan, som uppehåller för pen
sionerad personal avsedd arvodesbefattning, äger räkna effektiv tjänstgöring
under viss tid i beställning å övergångsstat såsom dubbelt så lång tid i be
ställning på aktiv stat.
Till övergångsstat tvångsvis överförd beställningshavares dödsbo äger åt
njuta begravningshjälp enligt för personal på aktiv stat före den 1 juli 1939
gällande grunder.
I enlighet med 1925 års försvarsbeslut överfördes å övergångsstat även ett
antal underofficerare av 3. graden vid marinen. För dessa beställningshavare
gälla samma bestämmelser som för övriga till övergångsstat överförda be
ställningshavare. Emellertid är att märka att den lönegrad, ifrågavarande
beställningshavare enligt det vid tiden för överföringen för dem gällande av
löningsreglementet tillhörde, icke har någon motsvarighet i 1939 års avlö
ningsreglemente, varför bestämmelserna i kungörelsen 1939: 430 icke äro
utan vidare å dem tillämpliga under tjänstgöring. För tid varunder krigsav-
220
Kunnl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements•
chefen.
löningsreglementet varit tillämpligt har Kungl. Maj:t genom brev den 8 no
vember 1940 förordnat, att underofficerare av 3. graden på övergångsstat
vid marinen, vilka tillhöra 1 eller 2 löneklassen inom 1 lönegraden av den
i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) intagna löneplanen för un
derofficerare, skulle uppbära månadslön med belopp, motsvarande en tolfte
del av årslönen i 1 löneklassen inom 1 lönegraden av den i 1939 års militära
avlöningsreglemente intagna löneplanen UO.
De i propositionen 1939: 245 förordade och av riksdagen godkända grun
derna för avlöningens bestämmande till personal på övergångsstat anser jag
böra tillämpas även vid den lönereglering för personal på aktiv stat, som är
avsedd att träda i kraft den 1 juli innevarande år. Löneregleringen för den
aktiva personalen bör sålunda icke medföra någon reell ändring i avlönings
förhållandena för den till övergångsstat frivilligt överförda personalen. För
tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, bör avlöningen även till beställnings-
havare, som tvångsvis överförts till övergångsstat, utgå enligt det vid tiden
för överföringen för vederbörande gällande avlöningsreglementet. Under
tjänstgöring böra sistnämnda beställningshavare i anslutning till meddelade
föreskrifter i samband med 1939 års lönereglering för personal på aktiv stat
åtnjuta lön enligt den löneklass i de nya avlöningsbestämmelserna för militära
beställningshavare, som motsvarar den löneklass, enligt vilken vederbörande
äger uppbära lön på övergångsstat. Den, som å övergångsstat tillhör löne
gradens lägsta löneklass, bör sålunda åtnjuta lön enligt den nya lönegradens
lägsta löneklass, den, som tillhör lönegradens andra eller tredje löneklass, bör
åtnjuta lön enligt den nya lönegradens andra respektive tredje löneklass och
den, som tillhör lönegradens fjärde eller femte löneklass, bör åtnjuta lön
enligt den nya lönegradens fjärde löneklass. Någon omräkning av löneturen
med hänsyn till det nya avlöningsreglementets bestämmelser anser jag icke
böra ske för beställningshavare på övergångsstat.
Vid tjänstgöring å bostadsorten ävensom vid sådan tjänstgöring utom bo
stadsorten, som på förhand kan beräknas komma att omfatta en tidrymd
av tolv månader eller därutöver, utgår lön efter den ortsgrupp, till vilken
tjänstgöringsorten hör. Därest tjänstgöring å annan ort än bostadsorten icke
på förhand kan beräknas komma att pågå under en tidrymd av tolv måna
der eller därutöver, äger beställningshavaren åtnjuta lön enligt ortsgrupp B
jämte tjänstgöringstraktamente. Vid tillämpning av det nya avlöningsregle
mentets bestämmelser anser jag lönen i sistnämnda fall böra utgå enligt orts
grupp 2. I övrigt anser jag nuvarande bestämmelser böra gälla.
Beträffande de till övergångsstat tvångsvis överförda underofficerarna av
3. graden vid marinen tillhöra dessa å övergångsstat en lönegrad, som icke
har någon motsvarighet i de tilltänkta nya avlöningsbestämmelserna för mi
litära beställningshavare. I anslutning till föreskrifterna i Kungl. Maj:ts för
berörda brev den 8 november 1940 och de föreslagna nya lönegraderna för
underofficerare vill jag förorda, att lönen för dessa underofficerare för tid,
varunder tjänstgöring fullgöres, fastställes att utgå till den, som tillhör nå-
Kunql. Maj:ts proposition nr 281.
221
gon av löneklasserna Uo 1, Uo 2 eller Uo 3, enligt 14 löneklassen och till
den, som tillhör någon av löneklasserna Uo 4 eller Uo 5, enligt 15 löneklas
sen å löneplan nr 1.
Av den till övergångsstat överförda personalen kvarstår för närvarande å
övergångsstat, frivilligt överförda omkring 20 officerare och 80 underoffice
rare samt tvångsvis överförda omkring 20 officerare med vederlikar och 40
underofficerare med vederlikar.
Beställningshavare på avgångsstat och disponibilitetsstat.
Enligt kungö
relsen 1942: 684 kunna vissa beställningshavare vid försvaret överföras på
avgångsstat, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intresse. Vidare
kunna jämlikt 3 § 3 mom. militära avlöningsreglementet vissa beställningsha
vare bliva försatta i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode.
Beställningshavare, som överförts på avgångsstat eller försatts i disponibilitet
mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, är skyldig att tjänstgöra i krig och
då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom
vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, mari
nens eller flygvapnets krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Där
emot föreligger för ifrågavarande beställningshavare ingen regelbunden obli
gatorisk tjänstgöringsskyldighet.
Här avsedd beställningshavare äger för kortare tid efter överföringen åt
njuta avlöning enligt den ortsgrupp och enligt de grunder i övrigt, som när
mast före överföringen voro för honom gällande, dock att i fråga om upp-
flyttning till högre löneklass gälla vissa särskilda bestämmelser. Beställnings
havare på avgångsstat äger jämväl efter utgången av denna tid åtnjuta av
löning enligt de närmast före överföringen gällande grunderna, dock att upp-
flyttning till högre löneklass må ske endast i mån av fullgjord tjänstgöring,
varjämte för tid, varunder tjänstgöring ej fullgöres, lönen inom vederbörlig
löneklass i förekommande fall utgår med det belopp, som fastställts för orts
grupp A. Till disponibilitetsstat överförd beställningshavare äger efter ut
gången av förut angiven tid åtnjuta disponibilitetsarvode.
För tid, varunder här avsedd beställningshavare är inkallad för fullgöran
de av honom åliggande tjänstgöring, utgår lön efter den ortsgrupp, till vilken
förläggningsorten för det truppförband (motsvarande) vid vilket tjänstgö
ringen äger rum, blivit hänförd. Beställningshavare på disponibilitetsstat äger
därvid — i stället för disponibilitetsarvode jämte därå belöpande tilläggsför-
måner — uppbära lön enligt den löneklass, beställningshavaren senast till
hörde, eller i förekommande fall enligt den högre löneklass, som han i mån
av fullgjord tjänstgöring med tillämpning av för personal på aktiv stat gäl
lande grunder skulle tillhöra. Tages beställningshavare på avgångsstat i an
språk för annan än honom åliggande tjänstgöring utgår lönen vid tjänst
göring å bostadsorten efter bostadsortens ortsgrupp och vid tjänstgöring utom
bostadsorten, som på förband kan beräknas komma att omfatta en tidrymd
av tolv månader eller därutöver, efter tjänstgöringsortens ortsgrupp, samt i
andra fall efter ortsgrupp A.
222
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Departements-
För tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, anser jag mig icke böra för-
chefen.
0rda ändring i avlöningsförmånerna för personal, som redan överförts på av-
gångsstat eller disponibilitetsstat, men föreslår i annat sammanhang förhöj
ning av disponibilitetsarvodet för beställningshavare, som överföres på dispo
nibilitetsstat efter den 30 juni 1947. Avlöningen för beställningshavare på av-
gångsstat och disponibilitetsstat bör sålunda utgå enligt vid tiden för överfö
ringen för vederbörande gällande bestämmelser. På sätt jag förordat beträf
fande beställningshavare på övergångsstat bör emellertid avlöningen un
der tjänstgöring utgå enligt grunderna i de nya avlöningsbestämmelserna för
militära beställningshavare. Lönen bör därvid utgå efter löneklass motsva
rande den, enligt vilken vederbörande äger uppbära lön på avgångsstat eller,
beträffande beställningshavare på disponibilitetsstat, senast uppbar lön eller
på grund av fullgjord tjänstgöring, med tillämpning av för beställningshava-
ren vid tiden för överföringen gällande avlöningsreglemente, skulle tillhöra.
Där lönen i förekommande fall jämlikt nuvarande bestämmelser utgår enligt
ortsgrupp A, bör densamma vid tillämpning av bestämmelserna i det nya av-
löningsreglementet utgå enligt ortsgrupp 1.
Personal i reserven samt i väg- och vattenbyggnadskåren.
Pensionsav
gången personal åtnjuter enligt gällande bestämmelser under densamma ålig
gande tjänstgöring lön enligt för personal på aktiv stat gällande grunder,
därvid lönen utgår efter den lönegrad och löneklass eller lönegrad och löne
klass motsvarande dem, vederbörande omedelbart före avgången från be
ställning på aktiv stat eller reservstat tillhörde. Annan personal i reserven
samt i väg- och vattenbyggnadskåren åtnjuter under densamma åliggande
tjänstgöring lön enligt den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare
på aktiv stat tillhör. Vid inträdet i reserv placeras förtidsavgången, över-
gångsanställd och aspirantanställd personal i den löneklass eller löneklass
motsvarande den, vederbörande omedelbart före avgången från aktiv stat
eller reservstat tillhörde, samt reservanställd och vämpliktsavgången perso
nal i den för vederbörlig lönegrad fastställda lägsta löneklassen. För upp-
flyttning till högre löneklass inom vederbörlig lönegrad skola de för mot
svarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna äga tillämpning.
Vidare skall vad i militära avlöningsreglementet stadgas om löneklasspla-
cering vid befordran äga motsvarande tillämpning å här avsedd icke pen
sionsavgången personal.
Departements-
Såsom framgår av de anförda bestämmelserna skola i fråga om placering
Chrfen' och uppflyttning i löneklass för personal i reserven samt i väg- och vatten
byggnadskåren tillämpas för motsvarande personal på aktiv stat gällande
föreskrifter. Ändring i denna hittills gällande grundregel synes icke böra ske
i samband med den nu förestående löneregleringen för beställningshavare
på aktiv stat. Någon omräkning av löneturen för ifrågavarande personal
i anslutning till de ändrade bestämmelserna för den aktiva personalen an
ser jag emellertid icke böra äga rum. Såsom utgångspunkt för löneklasspla-
Kunyl. Maj.ts proposition nr 281.
223
cering och löneklassuppflyttning enligt de nya avlöningsbestämmelserna för
militära beställningshavare anser jag böra tagas den löneklassplacering och
den rätt till vidare löneklassuppflyttning, som vederbörande har enligt nu
varande militära avlöningsreglemenle.
Vissa anställningshavare i reserven, beträffande vilka motsvarande beställ
ningar icke finnas på aktiv stat, äga under vederbörande åliggande tjänst
göring uppbära arvode motsvarande lön i viss löneklass. Sålunda åtnjuta
marinunderingenjör och flygunderingenjör arvode motsvarande lön enligt
lönegrad 16 och löneklass 16 samt marinläkare av 2. graden och flygläkare
av 2. graden arvode motsvarande lön enligt lönegrad 20 och löneklass 20
av löneplan Ca i militära avlöningsreglementet. I anslutning till ändrad lö-
neställning för övrig personal böra dessa arvoden fastställas att utgå enligt
lönegrad 20 och löneklass 20, respektive lönegrad 23 och löneklass 23 i
löneplan nr 1. De nya avlöningsbestämmelserna innebära, att reservbefäls-
kungörelserna och förordningen angående väg- och vattenbyggnadskåren
behöva ändras även i vissa andra avseenden för att åstadkomma överens
stämmelse med de nya föreskrifterna för den aktiva personalen. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i respektive för
fattningar, som visa sig erforderliga.
Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal.
Enligt gällande bestämmelser — innefattade i kungörelsen den 15 november
1915 (nr 517) angående arméns övertaliga personal, reglementet för mari
nen, provisorisk del
I
A, 37 §, och del
III
A, 33 §, samt kungörelsen den 15 au
gusti 1938 (nr 544) angående inträde vid, befordran inom och avgång från
flygvapnet — må officer, underofficer eller civilmilitär beställningshavare av
motsvarande tjänsteklass, vilken utan att avgå med pension erhållit avsked
från beställning på aktiv stat, beviljas tillstånd att med bibehållen tur och
befordringsrätt såsom lönlös kvarstå i armén, flottan, kustartilleriet, flygvap
net, personalkår eller regemente. Sådant tillstånd må beviljas beställningsha
vare endast en gång och för högst två år samt i fråga om officer endast därest
vederbörande i sådan egenskap tjänstgjort minst fyra år. Under den tid be-
ställningshavaren kvarstår under nämnda förhållanden föreligger viss tjänst
göringsskyldighet. Den, som tillhör armén, är sålunda skyldig att fullgöra en
repetitionsövning årligen samt därutöver skyldig att tjänstgöra i krig och då
värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet samt vid sådan
övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av
äldre värnpliktiga kan bliva anbefalld. Vid marinen är vederbörande skyl
dig att tjänstgöra vid större rustning och vid kustartilleriet dessutom under
en repetitionsövning årligen. För den, som tillhör flygvapnet, föreligger skyl
dighet att tjänstgöra trettio dagar årligen samt därutöver vid övningar av
större omfattning.
Beträffande ersättningen under tjänstgöring i fredstid gälla olika bestäm
melser för å ena sidan armén och å andra sidan marinen. Personal vid armén
äger enligt kungörelsen 1915: 618 och Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1921 åt-
224
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Departements
chefen.
njuta den dagavlöning, som före ikraftträdandet av 1921 års avlöningsregle-
mente för officerare och underofficerare m. fl. tillkom beställningshavare på
aktiv stat. Denna dagavlöning, å vilken dyrtidstillägg utgår, utgör exempelvis
för kapten 4 kronor, för löjtnant 3 kronor, för fanjunkare 2 kronor 50 öre
och för sergeant 2 kronor. Beträffande särskilda ersättningar och förmåner i
övrigt gälla motsvarande bestämmelser som för personal på aktiv stat. Vid
marinen är personalen jämlikt kungörelsen 1915: 499 berättigad under tjänst
göring åtnjuta samma lön och övriga förmåner, som tillkomma beställnings
havare på aktiv stat i den löneklass vederbörande tillhörde vid avskedet. För
flygvapnets ifrågavarande personal äro bestämmelser om avlöning icke med
delade. Vid tjänstgöring tillämpas för armén gällande bestämmelser om av
löning.
1930 års militäravlöningssakkunniga upptogo på sin tid till behandling
frågan om avlöning till övertalig personal och erinrade därvid bland annat
om att avlöningen utgick efter olika grunder, beroende på vilken försvars
gren personalen tillhörde. Efter förebild av bestämmelserna i då gällande
reservbefälsförordning för armén (1927:364) i fråga om avlöning till pen
sionsavgången personal i reserven upptogo de sakkunniga i sitt förslag till
avlöningsreglemente för personal å aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet i
fredstid föreskrift om att övertalig officer, underofficer eller civilmilitär be
ställningshavare skulle under honom författningsenligt åliggande tjänstgö
ring erhålla lön enligt den löneklass, han vid avgången ur aktiv tjänst till
hörde och efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband,
stab in. in., där tjänstgöringen ägde rum, blivit hänförd. Vid sådana tjänste-
förrättningar, som infölle under den obligatoriska tjänstgöringen, föreslogo
de sakkunniga, att tillfällig avlöning skulle liksom tidigare utgå enligt för
personal på aktiv stat gällande bestämmelser.
I anledning av framställning av en till tjänstgöring inkallad övertalig offi
cer vid armén, vari denne anhållit att komma i åtnjutande av de avlönings
förmåner, vilka utgå till motsvarande beställningshavare på aktiv stat eller,
alternativt, i enlighet med vad som gäller för beställningshavare i reserven
vid honom åliggande tjänstgöring, ha försvarets civilförvaltning, försvars-
väsendets lönenämnd och statskontoret förordat, att för samtliga försvars
grenar enhetliga bestämmelser utfärdas angående avlöningsförmånerna för
övertalig personal vid fullgörande av författningsenlig tjänstgöring. Först
nämnda båda myndigheter ha vidare förordat, att dessa bestämmelser gåves
det innehåll, att personalen i fråga tillförsäkrades samma avlöningsförmå
ner, som tillkomma förtidsavgången personal i reserven vid fullgörande av
författningsenlig tjänstgöring. I
I likhet med de hörda myndigheterna anser jag angeläget att enhetliga be
stämmelser bliva meddelade på förevarande område. Beträffande avlöningsför
månernas bestämmande anser jag mig i likhet med de hörda myndigheter
na böra förorda, att den övertaliga personalen vid fullgörande av vederbö-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
225
rande författningsenligt åliggande tjänstgöring erhåller samma avlöningsför
måner som dem, vilka vid motsvarande tjänstgöring tillkomma förtidsav-
gången personal i reserven.
Avlöningsförmånerna för indelt manskap.
För närvarande utgår till indelt manskap vid försvaret viss årslön samt
därutöver dels under all tjänstgöring, förutom fri förplägnad och inkvarte
ring vid vederbörandes förband, dagavlöning, dels ock under annan tjänst
göring än vanlig repetitionsövning ett särskilt tillägg till dagavlöningen. Här
jämte utgå dyrtidstillägg och kristillägg å de kontanta löneförmåner, som
indelt manskap sålunda äger uppbära. Löneförmånerna vid tjänstgöring
utom vanliga repetitionsövningar framgå av följande tabell.
Löneförmån
Korpral
Vicekorpral
Menig
Belopp för
år eller dag
kronor
månad
kronor
år eller dag
kronor
månad
kronor
år eller dag
kronor
månad
kronor
Lön ..................................
144: —/år
0: 90/dag
3: —/dag
26
%
16
%
et särskilda k
12:-
27: —
90: —
33: —
22: 55
184
:
55
ristillägg(
72: —/år
0: 60/dag
3: —/dag
26 %
16 %
it
om 5
%,
sor
6: —
18: —
90: -
29: —
20: —
163
. —
n utgår fr
0: 60/dag
3: —/dag
26
%
16 %
in och med a]
18: —
90:-
28: —
18: 90
154:90
ail 1947.
Dagavlöningstillägg ....
Dyrtidstillägg..................
Kristillägg1......................
Summa kronor
1 Häri icke inräknat d
Genom skrivelse den 14 januari 1947 uppdrogs åt försvarets civilför
valtning att verkställa utredning av frågan i vad mån avlöningsförmånerna
till indelt manskap med hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna borde
förbättras, ävensom att — med beaktande av att bestämmelser om rörliga
tilläggsförmåner såvitt möjligt borde utformas i anslutning till de riktlinjer,
som för statens befattningshavare i allmänhet förutsatts i 1946 års riksdags
beslut angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst
m. fl. — inkomma med förslag i ämnet.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 7 februari 1947 framhållit,
att vid ett bedömande av det indelta manskapets avlöningsförmåner hänsyn
bör tagas till de förmåner, som tillkomma vederbörande på grund av med
rust- och rotehållare träffade avtal, ävensom, vad angår indelta vilka icke
fullgöra s. k. ständig tjänstgöring, till vad de genom eget arbete kunna för
värva å tid, då militärtjänstgöring icke fullgöres. Det civilförvaltningen givna
uppdraget har ämbetsverket ansett närmast avse de ständigt tjänstgörande
indelta. Med utgångspunkt från till indelt manskap under ständig tjänstgö
ring utgående kontanta avlöningsförmåner jämförda med dels de till fast an-
Bihang till riksdagens protokoll 19.47. 1 samt. Nr 281.
15
226
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
Departements
chefen.
ställt manskap i högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad — bortsett
från hyres- och ortstillägg — enligt 1940 års manskapsavlöningsreglemente
utgående avlöningsförmånerna, dels den löneförbättring, som 1946 års man-
skapslöneutredning föreslagit för det fast anställda manskapet, har civilför
valtningen föreslagit, att dagavlöningstillägget höjes från 3 till 6 kronor för
dag. Civilförvaltningen har därvid förutsatt, att å summan av lön, dagavlö
ning och dagavlöningstillägg skall utgå rörligt tillägg med tillämpning av de
grunder, enligt vilka grundlönen för befattningshavare i statens tjänst enligt
1945 års lönekommittés förslag skall höjas. Innebörden av civilförvaltningens
förslag framgår av följande tabell:
Löneförmån
Korpral
Vicekorpral
Menig
Belopp för
år eller dag
kronor
månad
kronor
år eller dag
kronor
månad
kronor
år eller dag
kronor
månad
kronor
Lön....................................
144: —/år
0: 90/dag
6: —/dag
6 ¥
12: —
27: —
180: —
13: —
232
: —
72: —/år
0: 60/dag
6: —/dag
6
%
Bi-
lS:—
180: —
12: —
216
:-
0: 60/dag
6: —/dag
6
%
18: —
ISO: —
12: —
210
:
—
Dagavlöning....................
Dagavlöningstillägg........
Rörligt tillägg..................
Summa kronor
Försvarsväsendets lönenåmnd har i utlåtande över civilförvaltningens för
slag uttalat, att förslaget icke föranleder någon erinran från lönenämndens
sida.
Såsom av det anförda framgår har försvarets civilförvaltning till behand
ling endast upptagit frågan om det indelta manskapets avlöning under tiden
för fullgörande av s. k. ständig tjänstgöring. Civilförvaltningens förslag inne
bär, att avlöningsförbättring uteslutande skulle genomföras genom höjning av
dagavlöningstillägget. För att undgå avlöningsminskning för tid varunder
vederbörande antingen icke tjänstgör eller ock fullgör obligatorisk tjänst
göring, skulle man vid ett genomförande härav vara nödsakad att under så
dan tid fortfarande tillämpa bestämmelserna om dyrtidstillägg och kristillägg.
Att i vissa fall beräkna rörligt tillägg å avlöningen men i andra fall dyrtids
tillägg och kristillägg synes emellertid icke tilltalande. Vidare torde det få
anses skäligt att viss avlöningsförbättring tillkommer indelt manskap även
vid fullgörande av obligatorisk tjänstgöring. För att avlöningsbestämmel-
sema icke skola bliva alltför invecklade, böra enligt min mening löneförmå
nerna fastställas till sådana belopp, att tilläggsförmånerna å desamma, obe
roende av om tjänstgöring fullgöres eller icke och oberoende av tjänstgöring
ens art, kan utgå i form av rörligt tillägg, varjämte förmånerna böra vara
lika stora vid all slags tjänstgöring. Under sådana förhållanden saknas an
ledning att bibehålla den nuvarande uppdelningen i dagavlöning och dag
avlöningstillägg. I huvudsaklig anslutning till civilförvaltningens förslag i
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
227
fråga om de sammanlagda förmånerna för månad räknat till ständigt tjänst
görande indelt manskap finner jag mig böra förorda, att lön och dagavlö
ning fastställas till de belopp, som framgå av följande tabell, och att rörligt
tillägg med samma procenttal och enligt samma grunder, som komma att
tillämpas för höjning av lön för statstjänstemännen i allmänhet, skall utgå
å summan av lön och dagavlöning. I tabellen har för jämförelses skull även
angivits det belopp, vartill avlöningen vid tillämpning av rörligt tillägg efter
6 procent skulle utgå för personal med tjänstgöring under kalendermånad
om 30 dagar.
Löneförmån
Korpral
Vicekorpral
Menig
Belopp för
år eller dag
kronor
månad
kronor
år eller dag
kronor
månad
kronor
år eller dag
kronor
månad
kronor
Lön....................................
Dagavlöning....................
Rörligt tillägg..................
Summa kronor
216: —/år
7: —/dag
6
%
18: —
210: —
14: —
242
:-
108: —/år
6: 50/dag
6
JK
9: —
195: —
12: —
216
: —
6: 50/dag
6
%
195: —
12: —
207
: —
I detta sammanhang må nämnas, att det totala antalet kvarstående indelta
för närvarande utgör omkring 100 och att av dem omkring 40 befinna sig i
ständig tjänstgöring. Den årliga avgången av indelta uppgår till omkring 10.
Med utgångspunkt från det för budgetåret 1946/47 beräknade antalet tjänst-
göringsdagar för indelt manskap kan kostnaden för den av mig förordade
förbättringen beräknas uppgå till omkring 29 000 kronor för nästa budgetår.
Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor.
Enligt gällande avlöningsreglemente för de statsunderstödda skolorna för
bildbara sinnesslöa m. fl. (SFS 1945: 512) äro föreståndarna vid nämnda sko
lor i lönehänseende fördelade på avlöningsgruppema I—VI. Grupp I är
högst och grupp VI lägst. För föreståndare tillhörande grupp III gäller här
vid placering i 19 lönegraden.
7945 års lönekommitté har i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente för
nämnda skolor, såsom i vissa liknande fall i övriga reglementsförslag, till
ernående av en enhetlig systematik använt benämningen lönegrupp samt
företagit sådan omnumrering av grupperna, att den högsta lönen kommer
att utgå i gruppen med det högsta ordningsnumret. I förslaget ha förestån
dare vid sinnesslöskolor tillhörande lönegrupp IV, motsvarande nuvarande
avlöningsgrupp III, upptagits i lönegraden Ca 22, vilken motsvarar den nu
varande 18 lönegraden. Kommittén har emellertid — i enlighet med vad som
i allmänhet förordats i fråga om placeringen av tjänster i nuvarande 19
lönegraden, vilken kommer att utgå — förutsatt, att frågan om lönegrads-
228
Kunyl. Maj:ts proposition nr 281.
Departements
-
chefen
.
placering av föreståndartjänsterna i ifrågavarande lönegrupp skulle bli före mål för uppmärksamhet i samband med förslagets remissbehandling.
Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande över förslaget erinrat, att enligt 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag — vilket ligger till grund för den nuvarande lönegradsplaceringen — de tre högre avlöningsgrupperna an- sågos böra reserveras för föreståndartjänsterna vid de största sinnesslö- skolorna, vid vilka föreståndarna stundom hade folkskollärarexamen eller högre utbildning. De överväganden, som sålunda legat till grund för inplace ring i 19 lönegraden av föreståndare i nuvarande avlöningsgrupp III, ha synts lönenämnden böra föranleda, att de i det nya lönesystemet hänföras till lönegrad Ca 23. Härigenom skulle en klar skillnad i lönehänseende upp rätthållas mellan dessa föreståndare och de högst avlönade föreståndarna vid de mindre anstalterna, vilka enligt förslaget skulle tillhöra lönegraden Ca 21.
Även skolöverstyrelsen har förordat en placering i Ca 23. Statskontoret har å andra sidan med hänsyn till de avsevärda löneökningar, som vid 1945 års lönereglering kommo flertalet föreståndare vid sinnesslöskolorna till del, icke funnit skäl förorda högre löneställning än Ca 22.
Vid framläggandet av propositionen 1946:333 anförde jag, att frågan om lönegradsplacering av tjänster i nuvarande 19 lönegraden borde lösas från fall till fall. Beträffande föreståndare vid statsunderstödd sinnesslöskola, tillhörande den blivande lönegrupp IV (nuvarande avlöningsgrupp III), vill jag på av allmänna lönenämnden anförda skäl förorda inplacering i löne graden Ca 23.
Kungl. Maj:ts proposition iu 281.
229
HEMSTÄLLAN.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna förberörda förslag till statens löneplans- förordning;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t
a) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det före gående förordats utfärda avlöningsreglementen för tjänste män (beställningshavare) vid den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnes- slöa m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare;
b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda ut färdade reglementen samt utfärda övergångsbestämmelser;
c) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktsla gen skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigs- avlöningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst;
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det före gående förordats meddela avlöningsbestämmelser för flagg korpraler ävensom för följande övriga personalgrupper vid försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal, övertalig personal samt indelt man skap;
e) att dels, beträffande av riksdagen redan godkända grunder för avlönande av militära beställningshavare enligt de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga ändring i fråga om numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklas- seraa inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fan junkare, dels ock införa en ny lönegrad för militära beställ ningshavare, avsedd för vissa förvaltare;
f) att i fall, där innehavare av å personalförteckning upp förd ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid de allmän na läroverken m. fl. statliga läroanstalter förordnas att inne ha rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare för
230
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra
den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat
och återbesätta eller låta återbesätta den på stat befintliga
tjänsten;
g) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fast
ställda årsbelopp för arvoden och lönetillägg till närmast
högre med 12 jämnt delbara hela krontal samt
h) att i enlighet med vad i det föregående förordats med
dela föreskrift i fråga om anlitande av anslagsmedel till rör
ligt tillägg;
dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1947/48 anvisa
under II
huvudtiteln ett förslagsanslag av kronor
50 000
m
»
> ■»
3 000
»
IV
>
» »
375 000
2>
v
»
100 000
Tf
Va
» »
3»
75 000
»
VI
»
9 400
1
VII
»
2>
» »
>
120 000
»
VIII
»
»
»
»
130 000
IX
40 000
X
>
»
»
61 000
>
XI
»
2>
»
T>
*
800
2>
XIV
»
» >
3»
2 400
dels ock till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommu
nala skolor för budgetåret 1947/48 anvisa under VIII huvud
titeln ett förslagsanslag av kronor 20 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riks
dagen.
Ur protokollet:
Dagmar Jägerstad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
231
Bilaga 1.
1945 års lönekommittés förslag
till
statens allmänna avlöningsreglemente.
1 avd. Reglementets tillämpningsområde m. m.
1
§•
1 mom. Reglementet äger tillämpning å innehavare av
a) sådan statlig tjänst, vilken — med hänsyn till den för tjänsten gällande
anställningsformen, det förhållandet att lönen vid tjänsten skall utgå enligt
viss löneplan i statens löneplansförordning ävensom de med tjänsten för
enade arbetsuppgifterna och övriga på löneställningen inverkande förhållan
den — i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnum-
mer i överensstämmelse med följande sammanställning:
Anställningsform
Löneplan nr
1
2
3
4
Lönegrads-
Lönegrads-
Lönegrads-
Lönegrads-
beteck
ning
num
mer
beteck
ning
num
mer
beteck
ning
num
mer
beteck
ning
num
mer
Ordinarie anställning.
Fullmakt eller konstitutorial .
Ca
1—37
Co
1—24
Coa
i
Cob
i
Förordnande för viss tid.........
Cb
1—14
Cp
1—24
—
—
—
—
Förordnande för begränsad an-
ställningstid..............................
—
—
Cq
1—24
—
—
—
—
Förordnande tills vidare...........
—
—
Cr
1—24
—
—
—
—
Icke-ordinarie anställning.
Förordnande såsom extra ordi-
narie tjänsteman.....................
Ce
1—37
Cs
1—24
—
—
—
—
Förordnande såsom aspirant . .
Cf
1—35
—
—
—
—
—
—
Förordnande såsom extra tjäns-
teman ........................................
eg
1—37
—
—
—
—
—
—
b) sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektio-
nen, vilken i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning, som i ovan
intagna sammanställning ifrågakommer vid ordinarie anställning, oaktat tjäns
ten icke är att anse såsom ordinarie och, då lönegradsbeteckningen Ca åsatts,
tjänsten icke tillsättes medelst fullmakt eller konstitutorial, samt
232
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
c) annan icke-ordinarie statlig tjänst än ovan angivits,
allt i den män icke beträffande vissa grupper av tjänstemän andra avlö-
ningsbestämmelser skola tillämpas enligt beslut av Kungl. Maj:t och riks
dagen.
2 mom. Vid tillämpning av vad i reglementet förmäles med avseende å
tjänst, som är högre eller lägre än viss annan tjänst, skall, i den mån icke
annat följer av särskilt stadgande i reglementet, den tjänst anses vara högst,
för vilken lönen är högst. Om lönen utgår enligt löneplan nr 1, skall härvid
fästas avseende vid den lön, som utgår å ortsgrupp 5 och, då tjänsten har
annan lönegradsbeteckning än Cb, inom den högsta löneklass, som tjänstens
lönegrad omfattar.
I fråga om tjänster tillhörande lönegraderna Coa 1 och Cob 1 skall vad i
första stycket sägs tillämpas på sådant sätt, som om tjänst i lönegraden Coa 1
tillhört lönegraden Ca 28 och tjänst i lönegraden Cob 1 tillhört lönegraden
Ca 19.
Vad i reglementet sägs om ordinarie tjänst skall, där ej annat särskilt stad
gas, äga tillämpning jämväl å sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen, som avses i 1 mom. under b).
2 avd. Vissa allmänna förvaltningsbestämmelser.
2
§.
Bestämmandet av tjänsters lönegrader och antal.
1 mom. Ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnum-
mer av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.
Antalet ordinarie tjänster bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd i fråga om
andra tjänster än tjänster inom lönegraderna Ca 1—23 vid postverket, tele
grafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket av
riksdagens beslut. Om tjänsteman, vars förordnande att innehava tjänst med
lönegradsbeteckningen Cp upphört utan att efterföljas av förnyat förord
nande, efter Kungl. Maj:ts medgivande övergår till tjänst med lönegradsbe
teckningen Ca inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde, må dock
Kungl. Maj:t utan att frågan underställes riksdagen besluta om den tillfäl
liga ökning av antalet ordinarie tjänster, som på grund härav kan erfordras.
2 mom. Då tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspek
tionen skall erhålla lönegradsbeteckning, som eljest ifrågakommer vid or
dinarie anställning, åsättes tjänsten nämnda beteckning ävensom lönegrads-
nummer av Kungl. Maj:t. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika
tjänster.
3 mom. Extra ordinarie tjänst vid postverket, telegrafverket, statens järn
vägar, statens vattenfallsverk eller domänverket åsättes lönegradsbeteckning
och lönegradsnummer av Kungl. Maj:t, om tjänsten skall tillhöra någon av
lönegraderna Ce 31—37 eller Cs 1—24, samt eljest av vederbörande myndig
het. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
233
Extra ordinarie tjänst vid annat verk än i första stycket avses åsättes löne-
gradsbeteckning och lönegradsnummer, om tjänsten skall tillhöra någon av
lönegraderna Ce 25—37 eller Cs 1—24, av Kungl. Maj :t med stöd, såvitt
fråga ej är om tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspek-
tionen, av riksdagens beslut. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika
tjänster.
Eljest åsättes extra ordinarie tjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslu-
tit, lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av vederbörande myndighet
i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Antalet dylika tjäns
ter bestämmes av vederbörande myndighet, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
beslutit.
A mom. Aspiranttjänst åsättes, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit, lö
negradsbeteckning och lönegradsnummer av vederbörande myndighet. I
enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.
Det åligger myndighet att åsätta aspiranttjänst det lönegradsnummer, som
med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra
ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst från aspirant-
tjänsten.
5 mom. Extra tjänst åsättes, där ej Kungl. Maj :t annorlunda beslutit, löne
gradsbeteckning och lönegradsnummer av vederbörande myndighet. I ena
handa ordning bestämmes antalet dylika tjänster.
Extra tjänst må icke åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för or
dinarie eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken arbets
uppgifterna äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter. Saknas
dylik motsvarighet, fastställes lönegradsnumret i enlighet med av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser.
3 §•
Konstitutorial. Antagning shandling för icke-ordinarie tjänsteman.
Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administra
tiv väg avsättas från sin tjänst på grund av fel eller försummelse i tjänsten.
För den, vilken erhåller anställning såsom extra ordinarie tjänsteman, aspi-
rant eller extra tjänsteman, skall utfärdas antagningsbevis eller annan skrift
lig antagningshandling. Avser anställningen avkortad tjänstgöringstid, skall
detta angivas i antagningshandlingen.
4 §•
Vissa villkor för anställning.
Ordinarie och extra ordinarie tjänster samt aspiranttjänster kunna inne
havas endast av dem, som uppnått
21 års ålder i fråga om ordinarie tjänster,
20 års ålder i fråga om extra ordinarie tjänster samt
17 års ålder i fråga om aspiranttjänster.
234
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
För anställning såsom extra lärare vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, fordras, där ej annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, att anställningen avser minst en termin.
Angående företeende av läkarintyg för vinnande av anställning gäller vad särskilt stadgas.
5 §•
Sättet för meddelande av vissa förordnanden.
Därest ordinarie eller extra ordinarie tjänst kan beräknas komma att uppe hållas på förordnande under en tid av minst sex månader i en följd eller särskilt förordnande att bestrida göromål, som eljest tillhöra dylik tjänst, kan beräknas bliva av sådan varaktighet, skall, där ej Kungl. Maj:t annor lunda beslutit, förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till an sökning, meddelas i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra.
Har, utan att förordnande meddelats på sätt i första stycket sagts, ordina rie eller extra ordinarie tjänst uppehållits på förordnande under en tid av fem månader i en följd och kan det beräknas, att tiden för tjänstens uppe hållande på förordnande kommer att ytterligare omfatta mer än de båda närmast följande månaderna, skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit, förordnande å tjänsten räknat från och med sjunde månadens ingång med delas i den ordning, som i första stycket angivits.
6
§■
Bestämmandet av tjänstemans statione ring sort. Orternas fördelning å olika
ortsgrupper.
Där ej på grund av fastställd stat eller eljest enligt omständigheterna fin nes uppenbart, vilken ort är att anse såsom tjänstemans stationeringsort, eller ock stationeringsorten blivit av Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämd, skall vederbörande myndighet bestämma nämnda ort. Därvid skall, i den mån ej annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, iakttagas vad nedan före skri ves.
Förordnas tjänsteman att å annan ort än den för honom eljest gällande stationeringsorten uppehålla tjänst eller eljest fullgöra tjänstgöring, skall från förordnandets början förstnämnda ort vara hans stationeringsort, därest tjänstemannen enligt vad därom är föreskrivet äger uppbära vikariatslön Under tiden för förordnandet. I andra fall skall vid dylikt förordnande, om detsamma kan beräknas bliva av längre varaktighet än sex månader, först nämnda ort vara tjänstemannens stationeringsort från den tidpunkt veder börande myndighet bestämmer. Om särskilda omständigheter därtill föran leda, må dock myndigheten föreskriva, att ändring av stationeringsorten ej skall ske eller att sådan ändring skall ske även för det fall, att förordnan det icke kan beräknas bliva av sådan varaktighet som nyss sagts. Vad i detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
235
stycke sagts om förordnande skall, såvitt angår beställningshavare vid för
svaret, jämväl gälla i fråga om kommendering.
Befordras eller förflyttas tjänsteman till tjänst å annan ort och förordnas
han antingen att före tillträdandet av den nya tjänsten uppehålla densam
ma eller ock att efter frånträdandet av den tidigare tjänsten uppehålla den
na tjänst, har vederbörande myndighet att bestämma den tidpunkt, från
vilken ändring av stationeringsorten skall äga rum.
För tjänsteman, som vid visst verk anställts för tjänstgöring utan fast sta-
tioneringsort, skall vid varje särskild tidpunkt den ort utgöra stationerings-
ort, där tjänstgöringen fullgöres.
Vid avgörandet av fråga om förändring på grund av förordnande eller
kommendering, som förut nämnts, av tjänstemans stationeringsort har myn
digheten att beakta ej blott att statsverkets ekonomiska intressen behörigen
tillgodoses utan även att tjänstemannen ej oskäligt betungas genom ändring
av stationeringsorten.
Kungl. Maj:t besluter om fördelningen av stationeringsorter å olika orts-
grupper med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna. Ort utom
riket skall anses tillhöra högsta ortsgruppen.
7
§•
T jänstgöringsf öreskrifter.
1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som
meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är
ock, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans tjänst bestämt, pliktig
underkasta sig omreglering av nämnda område. Beställningshavare vid för
svaret är därutöver pliktig underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade
tjänstgöring, som vid förändrad försvarsorganisation eller eljest kan varda
stadgad.
Angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller vad därom sär
skilt stadgas.
Utöver vad som följer av vad sålunda föreskrivits gäller, i fråga om
tjänstgöringstidens längd och fördelning, skyldighet att vikariera å annan
tjänst samt skyldighet att fullgöra vissa till tjänsten icke hörande göromål
eller uppdrag, vad i 2—4 mom. stadgas.
2 mom. För ordinarie eller extra ordinarie lärare eller extra ordinarie
ackompanjatör vid musikhögskolan ävensom för lärare vid konstfackskolan
skall tjänstgöringsskyldigheten, enligt vad vederbörande myndighet för varje
termin eller läsår bestämmer, omfatta följande antal veckotimmar, nämli
gen för ordinarie lärare vid musikhögskolan minst 10 och högst 20, för
annan nu nämnd tjänsteman vid musikhögskolan minst 6 och högst 20, för
huvudlärare vid konstfackskolan minst 9 och högst 16 samt för facklärare och
biträdande facklärare vid sistnämnda skola minst 9 och högst 24. Vad nu sagts
har ej avseende å professor vid musikhögskolan, vilken tillsatts medelst förord
nande för begränsad anställningstid. För extra ordinarie tjänsteman, som ej
här särskilt angivits, gäller i fråga om tjänstgöringstidens längd vad därom
236
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
finnes stadgat för jämförlig ordinarie tjänsteman, dock att anställning, där ej annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, må kunna ske för tjänst göring, vid vilken tjänstgöringstiden för dag eller längre tidsperiod räknat är avkortad sålunda, att den motsvarar hälften eller större del av den för jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda. För extra lärare vid sådan läro anstalt, som avses i nästföljande stycke, skall tjänstgöringsskyldigheten hava samma omfattning som den, vilken gäller för vid sådan läroanstalt anställd extra ordinarie lärare med närmast jämförliga arbetsuppgifter.
Lärare vid försvarets läroverk, allmänt läroverk, statens skolkökssemina- rium och hushållsskola, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroan stalt för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstum- skola, högre tekniskt läroverk, konstfackskolan eller navigationsskola är skyldig att utan särskild ersättning fullgöra återläsning, där undervisningen inställts till följd av smittsam sjukdom. I fråga om annan lärare än ordi narie, extra ordinarie eller extra lärare föreligger dock sådan skyldighet endast för det fall, att han uppburit avlöning för den tid, undervisningen varit inställd.
Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigs fara eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller angående lärares skyldighet till återläsning vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.
Med lärare, som i andra och tredje styckena avses, skall i förevarande hänseende likställas lärare samt extra ordinarie ackompanjatör vid musik högskolan.
Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl å sön- eller helg dag, skall tjänsteman, om icke på grund av särskilda skäl annorlunda be stämts, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.
3 mom. Förste provinsialläkare eller överläkare vid statens sinnessjuk hus är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla sådan medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad läkare. Vad sålunda stadgats äger jämväl tillämpning å länsveterinär, såvitt fråga är om uppehållande av medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär.
Rektor vid läroanstalt, som avses i 2 mom. andra stycket, ävensom före ståndaren för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla ledamotstjänst i det centrala äm betsverk, varunder han lyder.
Lärare vid läroanstalt, som i nästföregående stycke sagts, är, om han där till förordnas, pliktig att uppehålla högre lärartjänst vid sådan anstalt. För ordinarie lärare gäller dock skyldigheten en tid av sammanlagt högst sex månader av ett och samma kalenderår.
Annan tjänsteman är, om han därtill förordnas, pliktig att under samman lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla högre tjänst vid det verk han tillhör. Vad sålunda stadgats skall dock icke föranleda in-
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
237
skränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara
av Kungl. Maj:t föreskriven eller, i fråga om beställningshavare vid för
svaret, eljest må gälla.
4 inom. Chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma man
liga elever är skyldig att utan särskild ersättning tillika vara psykiatrisk
rådgivare åt inspektören för skolorna tillhörande barna- och ungdomsvår
den. Han är ock pliktig att mot ersättning, som av socialstyrelsen godkän
nes, stå till förfogande såsom läkare vid Stockholms stadsmissions skolhem
och yrkesskola för själsligt abnorma flickor.
Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning till
lika bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.
Provinsialläkare skall, om han därtill med medicinalstyrelsens medgivan
de förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida befattning
eller uppdrag såsom läkare vid sjukvårdsanstalt inom distriktet, vilken till
hör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, vid distrikts-
dispensär samt vid annan statsunderstödd inrättning för förlossningsvård
inom distriktet än barnbördsavdelning vid lasarett. Under enahanda förut
sättning är provinsialläkare jämväl skyldig att biträda vid förebyggande
mödra- och barnavård inom distriktet. Kan överenskommelse ej träffas om
ersättning för befattning eller uppdrag, varom här är fråga, skall ersätt
ningen bestämmas av medicinalstyrelsen.
Distriktsveterinär skall, om han därtill av medicinalstyrelsen förordnas,
vara skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida jämväl veteri
närbefattning vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom veterinärens
distrikt vid eller i närheten av veterinärens station.
8
§.
Skyldigheter i fråga om tjänstebostad.
1 mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som — förutom att
den överensstämmer med vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives —
står i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts be
myndigande, av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser, är han,
i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, skyldig att mottaga densamma
och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bostadens begagnande
samt vård och underhåll, som i denna paragraf eller i vederbörlig ordning
eljest meddelas.
2 inom. Skyldighet för tjänsteman att mottaga av statsverket ägd eller dis
ponerad tjänstebostad, för vilken ersättning skall utgå, föreligger med nedan
angivna undantag endast, om bostadens upplåtande är påkallat ur tjänste-
synpunkt.
Även om bostadens upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt, före
ligger skyldighet att mottaga tjänstebostad för innehavare av rektorstjänst
vid läroanstalt, som i 7 § 2 mom. andra stycket sägs.
Skyldighet, som i nästföregående stycke sägs, föreligger jämväl för tjänste-
238
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
man, vilken innehar anställning vid försvaret, statens sinnessjukhus eller sta tens järnvägar. Prövas emellertid för tjänsteman, som innehar sådan anställ ning, med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter vara förenade med skyldigheten att mottaga tjänstebostaden eller att fortsättningsvis innehava redan mottagen tjänstebostad, må vederbörande myndighet medgiva honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande av yttranden i dylika ärenden utsett per sonalombud att utlata sig över framställningen. Det ankommer på myndig heten att meddela bestämmelser angående personalombuds verksamhetsom råde och om sättet för utseende av sådant ombud.
3 mom. Tjänsteman, som är skyldig mottaga honom anvisad tjänstebostad, är ock skyldig att bebo densamma, så framt icke Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annat medgivit. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning i fråga om innehavare av tjänst, som i 2 mom. andra stycket sägs.
4 mom. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo, åligger att i den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i tjänstebostad för landshövdingens vikarie eller efterträdare.
Provinsialläkare eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie eller efterträdare på provinsialläkartjänsten mot skälig ersättning eller, där est tjänstebostad upplåtits utan ersättning, kostnadsfritt upplåta till tjänste bostaden hörande mottagningsrum och, i den omfattning som kan finnas lämplig, bostadsutrymme.
Distriktsveterinär eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie eller efterträdare på distriktsveterinärtjänsten mot skälig ersättning eller, därest tjänstebostad upplåtits utan ersättning, kostnadsfritt upplåta expedi tionslokal och till bostaden eventuellt anslutna, för veterinärtjänstens skö tande erforderliga särskilda utrymmen ävensom, i den omfattning som kan finnas lämplig, bostadsutrymme.
I övrigt åligger det innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
5 mom. Därest landshövdings tjänstebostad erfordras för utvidgning av länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövdingen skyldig att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från bostaden samt, om annan tjänstebostad anvisas honom, åtnöjas med denna. För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig sådan minskning av tjänstebostaden, som skäligen må kunna ske. Beträffande avträdande av landshövdings tjänstebostad i andra fall skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo, skall avträda bostaden å den fardag, som in faller näst efter tre månader från det landshövdingen avgått från tjänsten eller avlidit. Avflyttning skall dock ske, där landshövding beviljas avsked
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
239
på tid, som av honom begärts, å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest landshövding entledigas från tjänsten, å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Beträffande avträdande av tjänstebostad, som anvisats annan tjänsteman än landshövding, skall gälla, att bostadsinnehavaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfallet timat. Avflyttning skall dock, om icke annorlunda överenskommes, ske:
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller för flyttningen,
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste fardag efter avgången samt
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång.
6 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande gälla, utöver vad ovan un der 3—5 mom. stadgats, de särskilda föreskrifter, som härutinnan meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.
7 mom. Beträffande tjänstebostads vård och underhåll skall gälla vad Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndig het bestämmer.
9
§•
Skyldighet i fråga om tjänstedräkt eller tjänstetecken m. m.
I fråga om tjänstemans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt, tjänstetecken samt övrig för tjänsten erforderlig utrustning skall gälla vad Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndig het därutinnan bestämmer.
10
§.
Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.
Tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom särskilt stadgas. 11
11
§•
Vissa skyldigheter i förhållande till vikarie.
Förste provinsialläkare är vid honom beviljad semester eller tjänstledighet skyldig, så framt under semester- eller tjänstledighetstiden till honom utgår ersättning för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt skrivhjälp
240
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
och andra expenser, att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne ex peditionslokal ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon.
Länsveterinär, provinsialläkare eller distriktsveterinär är skyldig att vid honom beviljad semester eller tjänstledighet, där så påkallas och omständig heterna sådant medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig expeditionslokal eller, vad angår provinsialläkare, nödigt mottagningsrum.
Angående vissa skyldigheter för tjänsteman, åt vilken anvisats tjänstebo- stad, stadgas i 8 § 4 mom.
12
§.
Förening av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag.
1 mom. Utan särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i tredje stycket stadgas må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst förenas annan statlig tjänst av nedan angivet slag, nämligen:
a) ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förordnande tills vidare och icke är förenad med pensionsrätt, samt
b) högre aspiranttjänst och högre extra tjänst. Utan särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i tredje stycket stad gas må vidare förenas
a) med ordinarie tjänst högre extra ordinarie statlig tjänst samt
b) med ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid läroanstalt, som av ses i 7 § 2 mom. andra stycket, rektorstjänst vid sådan anstalt och tjänst så som föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinsti- tutet.
Såsom förutsättning för sådan tjänsteförening, som ovan sagts, gäller, att tjänstemannen frånträder utövningen av den tjänst, som först är nämnd. Utan att så sker, må dock med extra ordinarie tjänst förenas högre aspirant tjänst eller högre extra tjänst, så framt anställningen i båda tjänsterna av ser avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda.
Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i tredje stycket stad gas må förenas
a) med extra ordinarie tjänst annan extra ordinarie statlig tjänst och an nan statlig aspiranttjänst eller extra tjänst än ovan angivits, så framt an ställningen i båda tjänsterna avser avkortad tjänstgöringstid och den sam manlagda tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig ordinarie tjäns teman bestämda, samt
b) med extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare vid konstfackskolan ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, varvid dock den samman lagda undervisningsskyldigheten i ordinarie och extra ordinarie tjänst eller i allenast extra ordinarie tjänst icke må överstiga 24 veckotimmar.
2 mom. Utöver vad som följer av föreskrifterna i 1 mom. skall beträf-
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
241
lande rätt att med aspiranttjänst eller extra tjänst förena annan tjänst vad där i fjärde stycket under a) stadgats om rätt att förena extra ordinarie tjänst med annan tjänst äga motsvarande tillämpning.
3 mom. Vad i 1 mom. första stycket och andra stycket a) sägs om för ening av två tjänster, vilka båda äro statliga, skall jämväl gälla om en av tjänsterna är statlig och den andra tjänsten utgöres av icke-statlig anställ ning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestäm melser.
Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i 1 mom. tredje styc ket stadgats må med tjänst såsom överlärare eller barnmorskelärare vid läro anstalt för barnmorskor förenas befattning vid det barnbördshus, till vil ket läroanstalten är förlagd, samt med länsveterinärtjänst och distriktsveteri närtjänst förenas kommunal befattning.
4 mom. Med ordinarie tjänst såsom lärare och extra ordinarie tjänst så som lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan, så ock med ordinarie tjänst såsom facklärare och extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller bi trädande facklärare vid konstfackskolan må, efter särskilt tillstånd, förenas annan ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning. Tillstånd meddelas, vid förening med ordinarie stat lig eller därmed jämförlig kommunal övningslärartjänst av Kungl. Maj:t och
övrigt av vederbörande myndighet. Angående rätt att utan särskilt tillstånd /örena extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare rid konstfackskolan med viss annan tjänst stadgas i 1 mom.
Efter särskilt tillstånd må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst för enas beställning å reservstat eller avgångsstat vid försvaret eller sådan be ställning å arméns eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke är un derkastad full tjänstgöringsskyldighet. Sådant tillstånd meddelas av Kungl. Maj:t.
Efter särskilt tillstånd må med beställning såsom läkare eller veterinär vid försvaret kunna förenas kommunal läkar- eller veterinärtjänst. Sådant till stånd meddelas av Kungl. Maj:t.
Utöver vad i 1 och 3 mom. samt här ovan stadgats må ordinarie eller extra ordinarie tjänst icke förenas med annan ordinarie eller extra ordinarie stat lig tjänst eller med jämförlig kommunal befattning så framt ej Kungl. Maj:t, i fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst fall annorlunda beslutit. Riksdagens beslut erfordras icke, då fråga är om för ening av sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspek- tionen, som avses i 1 § 1 mom. under b), med annan tjänst eller befattning.
5 mom. För förening i andra fall än i 1—4 mom. sagts av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag fordras tillstånd av vederbörande myndighet, såvitt fråga är om tjänst med lönegradsbeteckning Ca eller Ce och något av lönegradsnumren t—30, dock ej tjänst vid försvaret som tillsatts av Kungl. Maj:t, eller om provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst, samt eljest av Kungl. Maj:t. Sådant tillstånd erfordras dock icke, där Kungl. Maj:t eller den myndighet,
Rihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281.
16
som äger bevilja tillstånd, tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat upp draget.
Vid tillämpningen av vad sålunda föreskrivits skall iakttagas, att tjänste befattning eller därmed jämförligt uppdrag icke må förenas med tjänst så som justitieråd, regeringsråd, häradshövding eller vattenrättsdomare samt ej heller, såvida ej befattningen tillsatts eller uppdraget meddelats av Kungl. Maj:t, med tjänst såsom landshövding.
6 mom. Utan tillstånd av vederbörande myndighet, vad angår tjänsteman vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckning och lönegradsnummer som i 5 mom. särskilt angivits, dock ej tjänst vid försvaret som tillsatts av Kungl.
Maj:t, eller provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst, samt eljest av Kungl. Maj:t, må ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman ej åtaga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Sådant tillstånd er fordras dock icke, där Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdraget.
Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att uppdrag, som i första stycket sägs, ej må förenas med tjänst såsom justitieråd, regeringsråd, häradshöv ding eller vattenrättsdomare. Vidare skall iakttagas, att med landshövding befattning ej må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag och ej heller uppdrag såsom ordförande eller ledamot 1 annat företag, som avses i första stycket, såvida icke i sistberörda fall upp draget meddelats antingen av Kungl. Maj:t eller genom val å bolagsstämma efter av Kungl. Maj:t därom meddelat beslut.
Med tjänst såsom justitieråd eller regeringsråd må ej förenas uppdrag såsom skiljeman. Med tjänst såsom häradshövding eller vattenrättsdomare må ej heller förenas skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller ensam skiljedomare.
Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt utan tillstånd av vederbörande rektor. Ej heller må rektor vid sådan läroanstalt eller föreståndaren för teckningslärarinstitutet åtaga sig undervisning i annan läroanstalt utan tillstånd av det centrala ämbetsverk, varunder han lyder.
7 mom. Tillstånd, varom i denna paragraf är fråga, må beviljas endast för såvitt befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövan det av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd, som avses i 6 mom. sista stycket första punkten, meddelas efter riktlinjer, som givits av det centrala ämbetsverk, varunder läraren lyder.
Tillstånd bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Tiden för tillstånd, som avses i 4 mom. första stycket, bör icke överstiga tre år i sänder och må för tillstånd, som avses i 6 mom. sista stycket, icke överstiga ett läsår i sänder.
8 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis
242
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
243
icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i er
forderlig omfattning.
9 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för inne
havare av viss tjänst att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämp
ligen ej bör förenas med hans tjänst, äger Kungl. Maj:t utfärda erforderliga
föreskrifter.
13 §.
Förflyttningsskyldighet.
Innehavare av ordinarie domartjänst, med undantag av vattenrättsingen-
jör, är pliktig att, om Kungl. Maj:t finner organisatoriska skäl sådant påkalla,
låta förflytta sig till annan ordinarie domartjänst inom den lönegrad han
tillhör.
Ordinarie beställningshavare vid försvaret är pliktig underkasta sig den
förflyttning till annan stationeringsort eller till annan ordinarie beställning
eller befattning vid försvaret, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t
eller ock av vederbörande myndighet med stöd av myndigheten i reglemente,
instruktion eller annan dylik författning tillagd befogenhet.
Annan ordinarie tjänsteman än ovan avses är, så framt ej annat följer av
vad nedan sägs, pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller
annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj:t
så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken detta regle
mente är tillämpligt.
Vad i nästföregående stycke stadgas äger icke tillämpning i fråga om
landshövding och ej heller beträffande innehavare av tjänst, som tillsatts
medelst förordnande för viss tid, för begränsad anställningstid eller tills
vidare eller som avses i 1 § 1 mom. under b). Depåchef vid hingstdepå är
dock pliktig underkasta sig den förflyttning till annan depåchefstjänst vid
stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t ålagd.
14 §.
Avgdngsskyldighet m. m. Entledigande.
1 mom. Angående ordinarie tjänstemans skyldighet afl avgå från tjänsten
samt om skyldighet för beställningshavare vid försvaret och vissa tjänstemän
vid poliskåren i Boden att efter avgång tillhöra vederbörlig reserv stadgas i
gällande bestämmelser om tjänstepension.
Beställningshavare vid försvaret, som innehar tjänst tillhörande någon av
lönegraderna Ca 29—33, Co 10 och Co 14, är jämväl pliktig att avgå från
beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intresse. Beslut
härom meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande försvars-
grenschef. Innan sådant förslag avgives, skola yttranden hava inhämtats från
(ivriga beställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.
Med stöd av föregående stycke entledigad beställningshavare, som icke var
innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, är berättigad alt
244
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.
Entledigas beställningshavare, som är innehavare av förtroendesyssla en ligt § 35 regeringsformen, med stöd av bestämmelserna i andra stycket, an kommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida han må bliva försatt i dispo nibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, som i tredje stycket sagts.
Beställningshavare, som i andra stycket sagts, må jämväl på egen ansökan av Kungl. Maj:t försättas i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitets arvode, där avgången från aktiv stat finnes icke vara mot statens intressen stridande.
2 mom. Där ej annat särskilt avtalats eller följer av anställningens tids begränsning, skall entledigande från statens tjänst av extra ordinarie tjänste man av annan anledning än tjänstefel, då entledigandet icke företages på tjänstemannens egen ansökning, ske efter skriftlig uppsägning senast tre månader före anställningens upphörande.
Ansökning av extra ordinarie tjänsteman om entledigande skall, där annat ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall, göras senast en månad före den dag, från och med vilken entledigande begäres.
Angående entledigande i samband med pensionering gäller vad därom sär skilt stadgas.
15 §.
Allmänna lönenämnden.
För beredning av ärenden, som angå löneförhållandena för statstjänste män och för andra tjänstemän vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, skall finnas en nämnd, benämnd allmänna löne nämnden.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade, består av ordförande och ledamöter, förordnade av Kungl. Maj:t. Där så finnes lämpligt må Kungl. Maj:t, med iakttagande av vad nyss sagts om de intressen som böra vara företrädda i nämnden, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning av nämnden.
Nämndens ordförande och ledamöter samt suppleanter för dem förordnas för en tid av högst tre år i sänder.
Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj-.t.
16 §.
Statens bostadsnämnd.
För handläggning enligt vad därom särskilt stadgas av ärenden angående ersättning för tjänstebostad, som anvisas tjänsteman, skall finnas en nämnd, benämnd statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t.
Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
245
3 avd. Avlöningsbestämmelser för ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, aspiranter samt extra tjänstemän.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
17 §.
1 mom. Tjänsteman, som avses i denna avdelning, äger på grund av sin
anställning rätt till avlöningsförmåner enligt vad som stadgas i detta regle
mente och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrift
i reglementet eller eljest utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom pensionsrätt i den
utsträckning särskilt stadgas.
Beträffande aspirant eller extra tjänsteman skall för tid, varunder arbete
vid vederbörande verk icke kan beredas honom och varunder han ej åt
njuter semester eller ferier, i avlöningshänseende så anses, som om han under
denna tid icke innehaft anställning i nämnda egenskap.
2 mom. För sådan innehavare av i detta reglemente avsedd tjänst, vilken
i denna sin egenskap åtnjuter avlöning enligt i vederbörlig ordning utfärdade
krigsavlöningsbestämmelser, träder nämnda avlöning i stället för å tjänsten
eljest utgående avlöningsförmåner.
3 mom. Landsfogde, landsfiskal eller tjänsteman vid poliskåren i Boden,
som i enlighet med vad därom är särskilt stadgat övergått på avgångsstat,
åtnjuter i stället för å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner avlöning
enligt grunder, som i särskild ordning bestämmas av Kungl. Maj:t.
4 mom. Tjänsteman, vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce,
Cf eller Cg och något av lönegradsnumren 1—22, må för utförande av visst
arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för å tjänsten
eljest utgående kontanta avlöningsförmåner uppbära ersättning efter ackord
eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.
5 mom Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits en
ligt beslut av Kungl. Maj:t, såvitt angår ordinarie tjänsteman med stöd av
riksdagens beslut, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk
åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller
arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.
6 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på beslut av Kungl. Maj:t, om och i vad mån av
sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Reservpension eller däremot sva
rande engångsbelopp skall dock icke föranleda sådant avdrag, såvitt ej annat
särskilt stadgas i detta reglemente.
På beslut av Kungl. Maj:t skall ock bero, om och i vad mån avdrag å
lönen skall ske för tjänsteman, som innehar beställning å reservstat vid för
svaret.
7 mom. Innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid de allmänna läro-
246
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
verken, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkas tad såväl minskning i den från statsverket eljest utgående lönen till belopp, motsvarande de särskilda förmånernas värde enligt uppskattning i behörig ordning, som ock vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring i nämnda förmåner. Vad genom donation av enskild tillförsäk rats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån ut över honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, skall dock oavkortat komma tjänstinnehavaren till godo.
Där tjänsteman vid lots- och fyrstaten på grund av tjänsten erhåller na turaförmån, vilken ej avses i detta reglemente, eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall han, enligt de närmare bestämmelser, som lotsstyrel- sen äger meddela, vara underkastad antingen minskning i den från statsverket eljest utgående lönen till belopp, motsvarande den särskilda förmånens värde eller den erhållna ersättningen, eller ock skyldighet att i vederbörlig ordning till statsverket inbetala däremot svarande belopp.
8 mom. Tjänsteman är skyldig underkasta sig minskning i eller upphö rande av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
9 mom. Tjänsteman är vidare pliktig att underkasta sig minskning i, upp hörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller er sättningar m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:
4 mom. här ovan angående ersättning efter ackord eller beting, 7 mom första stycket här ovan angående särskilda med rektors- eller lärar tjänst förenade förmåner,
20—23 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum,
33 § 2 mom. 3 punkten angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet icke är å tjänstemannen tillämpligt,
35 § 3 mom. femte stycket angående förhöjning av vikariatsersättning,
37 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring,
39 § angående lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag,
40 § 5 mom. angående kallortstraktamente,
41 § angående befattningsarvoden,
42 § angående ställföreträdararvoden,
43 § 1 mom. angående arvoden för särskilda uppdrag m. m.,
44 § angående vissa särskilda ersättningar,
45 § angående vissa inkomster enligt taxa m. in., 7 kap. angående tjänstebostad m. m., 8 kap. angående tjänstedräkt m. m.,
55 § 3 mom. angående vissa naturaförmåner till tjänstemän vid telegraf verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
10 kap. angående sjukvård,
68 § 3 mom. angående vissa till tjänstemän vid utrikesförvaltningen ut gående tillägg till lönen in. m.,
68 § 4 mom. angående ortstillägg till lantbruksattaché samt
69 § 4—8 mom. angående vissa förmåner till innehavare av civilmilitär beställning vid försvaret.
Kungl Maj.ts proposition nr 281.
247
2 kap. Lönens bestämmande.
Tjänstemans lönegrad. Lönegradernas konstruktion.
18 §.
/ mom. Tjänsteman tillhör, under iakttagande i förekommande fall av vad i 2 och 3 mom. sägs, samma lönegrad, som gäller för den tjänst han innehar.
2 mom. Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § utan eget för vållande till lägre tjänst, skall han i avlöningshänseende behandlas som om han fortfarande innehaft tjänst i samma lönegrad som den högre tjänsten, såvitt angår depåchef vid hingstdepå intill utgången av den period förord nandet avser. Vad sålunda stadgats skall även gälla, då tjänsteman från or dinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente, utan eget förvållande för flyttas till lägre tjänst, varå reglementet äger tillämpning.
3 mom. Har förordnande att med full tjänstgöring uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål, som eljest tillhöra sådan tjänst, på grund av föreskrift i 5 § meddelats i den ordning, som där angivits, skall i denna avdelning avsedd tjänsteman, som erhållit förordnandet, i av löningshänseende behandlas som om han under förordnandetiden innehaft tjänst i samma lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra.
Kungl. Maj:t må, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att vad i första stycket sägs skall gälla även i andra fall än där avses vid förordnande att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål som eljest tillhöra sådan tjänst, under förutsättning dock att förordnandet med delas i den ordning, som i nämnda författningsrum angivits.
Under förordnande, som här avses, säges tjänsteman uppbära vikariatslön.
19 §.
1 mom. Lönegraderna med beteckningarna Ca, Ce, Cg, Coa och Cob om fatta envar fyra löneklasser.
Lägsta löneklassen har samma nummer som lönegraden. Övriga tre löne klasser hava, i tur och ordning, därefter närmast följande tre nummer. Högsta löneklassen i varje lönegrad omfattar fyra lönerum.
2 mom. Lönegraderna med beteckningarna Cb, Cf, Co, Cp, Cq, Cr och Cs omfatta envar en löneklass.
Av efterföljande sammanställning framgår för varje lönegrad med be teckningen Cb den till lönegraden hörande löneklassen.
I lönegraderna med övriga i detta moment angivna lönegradsbeteckningar har löneklassen samma nummer som lönegraden.
248
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Löne
grad
nr
Löne kiass
nr
Löne grad
nr
Löne kiass
nr
Löne grad
nr
Löne kiass
nr
Löne grad
nr
Löne kiass
nr
Löne
grad
nr
Löne kiass
nr
1 27
4
30
7
33 10 36
13 39
2 28
5
31
8 34
11 37 14
40
3 29
6
32
9 35 12
38
Tjänstemans placering samt uppflyttning i lönekiass och lönerum.
20
§.
Tjänsteman skall vid tillträde av tjänst, vars lönegrad omfattar flera löne- klasser, placeras i lönekiass och, i förekommande fall, i lönerum samt upp flyttas i lönekiass eller lönerum i enlighet med bestämmelserna i 21 och 22 §§, allt under förbehåll att annat ej följer av beslut eller bestämmelser, som med delats med stöd av 23 §.
Där tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § utan eget förvållande för flyttats till lägre tjänst, eller då tjänsteman från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente, utan eget förvållande förflyttats till lägre tjänst, varå reglementet äger tillämpning, gälla bestämmelserna i 18 § 2 mom. Att lön i vissa fall kan utgå enligt högre lönekiass än den, vari tjänstemannen pla ceras, framgår av 24 §.
21
§.
1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet för flutna tre åren icke vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, skall han placeras i lönegradens lägsta lönekiass.
2 mom. Efter att tjänsteman tillhört den lönekiass, i vilken han placerats jämlikt 1 mom., under tre år eller den längre tid, som följer av bestämmel serna här nedan, skall han från och med ingången av närmast följande ka lenderkvartal uppflyttas till närmast högre lönekiass. Enligt samma grun der skall tjänstemannen uppflyttas till de ytterligare högre löneklasser, som lönegraden omfattar, samt, sedan han uppnått lönegradens högsta lönekiass, till andra, tredje och fjärde lönerummen inom sistnämnda lönekiass.
För bedömandet om och i vad mån förlängning av den i första stycket an givna tiden av tre år skall ske, skall till en början med de undantag, som nedan angivas, sammanräknas det antal dagar, varunder tjänstemannen un der nämnda treårsperiod
a) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning eller svag hälsas vår dande,
b) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag av annan anledning än för offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
249
c) varit avstängd från tjänstgöring, hållits häktad för brott, undergått an nat frihetsstraff än arrest eller av polismyndighet kvarhållits såsom miss tänkt för brott eller ock avhållit sig från tjänstgöring utan att hava er hållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.
Vid sammanräkningen skall ej medtagas det antal dagar, varunder tjänste man, som är anställd med heltidstjänstgöring, åtnjutit tjänstledighet, som under a) eller b) sagts, under allenast högst hälften av den dagliga tjänst göringstiden. Ej heller skall medtagas det ytterligare antal dagar, varunder tjänsteman åtnjutit tjänstledighet, som under a) sagts, eller med skyldighet att vidkännas C-avdrag varit tjänstledig för fullgörande av uppdrag inom så dan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga tjänstemännens in tressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, i vidare mån än det sammanlagda antalet överstiger 600 dagar. Vidare skall vid sammanräkning en ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman obefogat varit avstängd från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera blivit frikänd, och ej heller det antal dagar, varunder tjänstemannen av polis myndighet kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest han antingen icke blivit häktad eller efter häktning blivit frikänd.
Har enligt beslut av vederbörande myndighet tjänsteman, som är anställd med heltidstjänstgöring, medgivits nedsättning med högst hälften av tjänst göringstiden och har för viss hel kalendermånad meddelats föreskrift om den återstående tjänstgöringens fullgörande allenast å vissa dagar i nämn da månad, behandlas vid sammanräkningen dag eller dagar, som till följd av nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av tjänstgö- ringsdag, under vilken tjänstledighet åtnjutits eller tjänstgöringshinder före legat, som om därunder åtnjutits tjänstledighet eller förelegat tjänstgörings hinder av samma slag som under tjänstgöringsdagen. Utöver vad härav föl jer skola till följd av nedsättningen tjänstefria dagar icke medtagas vid sam manräkningen.
Överstiger det sammanräknade dagantalet icke 120, skall förlängning icke ske. Om åter det sammanräknade dagantalet överstiger 120, skall den i första stycket angivna tiden av tre år förlängas med så lång tid som, ut över i förekommande fall sådana dagar, vilka om de infallit under treårs perioden skolat medtagas vid sammanräkningen, inrymmer ett mot anta let överskjutande dagar svarande dagantal.
Angående uppskov med uppflyttning stadgas i 3 mom. 3 mom. Den i 2 mom. angivna tiden för uppflyttning må förlängas, där est uppskov med uppflyttning prövas höra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löne- klassen. Härvid må dock hänsyn tagas till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet.
Beslut om uppskov må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit till fälle att förklara sig.
Uppskov skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid upp-
250
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
skovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämn
da tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.
Har tjänsteman först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre
löneklass eller lönerum, skall han för uppflyttning till än högre löneklass
eller lönerum anses hava tillhört förstnämnda löneklass eller lönerum jäm
väl under den tid uppskovet varat, såvida icke hans fortsatta tjänstgöring an
ses böra till annat föranleda.
22
§.
1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflut
na tre åren eller någon del av dem innehaft anställning hos staten eller så
dan annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, skall han, om i nästföljande stycke avsett fall före
ligger, inom vederbörande lönegrad placeras i löneklass och, i före
kommande fall, i lönerum i enlighet med avdelning 1 eller 2 av den place-
ringstabell och de därtill hörande anvisningarna, som bifogas detta regle
mente såsom bilaga A. 1 övriga fall skall han placeras i lönegradens lägsta
löneklass.
Placering enligt tabellen skall, i den utsträckning som framgår av den
samma och av vad nedan sägs, ske dels då den nya tjänstens lönegrad om
fattar flera löneklasser å löneplan nr 1 samt tjänstemannen inom de närmast
före tjänstetillträdet förflutna tre åren eller tidigare i anställning av sådant
slag, som i första stycket angivits, innehaft tjänst, vars lönegrad omfattar
flera löneklasser å löneplan nr 1, eller åtnjutit avlöning enligt kollektivavtal,
dels ock då lön å såväl den nya tjänsten som den tidigare tjänsten utgår en
ligt löneplan nr 3 respektive löneplan nr 4.
1 fråga om tabellens tillämpning iakttages
dels att, om enligt tabellen olika placeringar vid tjänstetillträdet kunna
förekomma, den placering skall tillämpas, som är för tjänstemannen mest
förmånlig,
dels att med anställning, i vilken åtnjutits avlöning enligt kollektivavtal,
likställes anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma sätt som avlö
ning enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits i kollektivavtal,
eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för arbete av liknan
de slag,
dels ock att anställning icke må tagas i betraktande, därest den innehafts
före en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid
något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
2 mom. Tjänsteman, som avses i 1 mom., skall uppflyttas i löneklass eller
lönerum enligt bestämmelserna i 21 § 2 och 3 mom. med följande avvikelser:
a) Vad i 21 § 2 mom. första stycket sägs om löneklass, i vilken tjänsteman
placerats jämlikt 21 § 1 mom., skall i stället avse den löneklass eller det
lönerum, vari han placerats jämlikt 1 mom. här ovan.
b) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 1 av placeringstabellen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
251
skall uppflyttning från den löneklass eller det lönerum vari tjänstemannen
vid tjänstetillträdet placerats, om sådan uppflyttning ifrågakommer, ske vid
den närmast efter tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid tjänstetill
trädet infallande tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjäns
ten skulle hava vunnit uppflyttning. Vad sålunda stadgats skall dock icke
gälla, om tjänstemannens slutplacering i den tidigare tjänisten, bestämd en
ligt punkten 2 i anvisningarna till placeringstabellen, utgjort högsta löne-
klassens fjärde lönerum. Om avbrott föreligger mellan anställningarna i den
tidigare och den nya tjänsten, skall avbrottstiden behandlas på sätt angives
under nyssnämnda punkt.
c) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 2, underavdelning a,
placeringstabellen skall, om anställning med avlöning enligt kollektivavtal
eller vad därmed är att likställa innehafts under kortare tid än 12 år samt
den nya tjänstens jämförelsetal enligt de till placeringstabellen hörande an
visningarna understiger 15, den tid, efter vilken uppflyttning första gången
i den nya tjänsten eljest må ske, minskas med det antal dagar, varmed den
tidigare anställningens längd överskjuter den kortaste tid, som enligt place
ringstabellen kan grunda den av tjänstemannen vunna placeringen.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om den nya tjäns
tens jämförelsetal uppgår till eller överstiger 15, så framt den tidigare an
ställningen innehafts under kortare tid än 15 år.
23 §.
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myn
dighet äger, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter
prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst
särskilt fall eller under vissa särskilda förutsättningar tjänsteman erhåller
rätt att tillhöra högre löneklass eller lönerum inom lönegraden än som följer
av bestämmelserna i 21 och 22 §§ eller att inom kortare tid än som före-
skrives i dessa bestämmelser uppflyttas till viss löneklass eller visst lönerum.
Bestämmelser om den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, samt om lönens
storlek m. m.
24 §.
1 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar flera lö-
neklasser, åtnjuter med i 2 mom. angivna undantag lön enligt den löneklass,
i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats jämlikt bestämmelserna
i 20—23 §§.
2
mom. Är fråga om bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör
lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t, där tjänstemannen är sär
skilt kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses
påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt än högre löneklass, där
252
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.
Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § till följd av sitt för hållande i tjänsten till lägre tjänst, skall han, därest han vid förflyttningen tillhörde högre löneklass än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gäl lande, åtnjuta lön enligt nämnda högre löneklass. Vad sålunda stadgats skall jämväl gälla, då tjänsteman från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente, till följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttas till lägre tjänst, varå reglementet äger tillämpning.
Till den, som åtnjuter vikariatslön i anledning av förordnande att uppe hålla tjänst såsom överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjuk hus eller statens anstalt för fallandesjuka eller tjänst som chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma manliga elever, utgår lön enligt löne- klassen närmast över den, i vilken tjänstemannen placerats eller till vilken han uppflyttats.
3 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar endast en löneklass, åtnjuter lön enligt nämnda löneklass.
25 §.
Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning. Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes tjänstemans lön efter den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd. Då särskilda skäl därtill föranleda må dock Kungl. Maj:t beträffande viss tjänsteman eller viss grupp av tjänstemän bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp.
Inom löneklass å löneplan nr 3 eller 4 bestämmes tjänstemans lön efter den lönegrupp, till vilken tjänsten blivit hänförd enligt beslut av Kungl. Maj:t.
För i 7 § 2 mom. första stycket avsedd lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan eller lärare vid konstfackskolan skall, då tjänstgöringen un der viss termin omfattar mindre antal veckotimmar än det högsta antal veckotimmar, vartill tjänstgöringsskyldigheten enligt nämnda stycke kunnat fastställas, lönen för det kalenderhalvår, varunder terminen infaller, minskas, för lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan med lUo för varje halv veckotimme, som felar i 20 veckotimmar, för huvudlärare vid konstfacksko lan med Vie för varje veckotimme, som felar i 16 veckotimmar, samt för fack lärare och biträdande facklärare vid sistnämnda skola med för varje vec kotimme, som felar i 24 veckotimmar. I den mån tjänstgöringsskyldigheten för facklärare eller biträdande facklärare understiger 24 veckotimmar, må dock för lönens bestämmande tagas hänsyn jämväl till annan undervisning, som läraren fullgör vid konstfackskolan, så framt den meddelas regelbundet under visst antal veckotimmar. Vidare må minskning ske med högst *°/«o för ordinarie lärare vid musikhögskolan, högst 7/io för huvudlärare vid konstfack skolan och högst 15/24 för ordinarie facklärare vid sistnämnda skola.
För tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgö ringstid, skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.
Vid tillämpning av vad i fjärde och femte styckena här ovan sagts skall
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
253
iakttagas, att månadslön, som efter minskning slutar på öretal, skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre kron tal samt att beträffande daglön skola tillämpas bestämmelserna i 4 § 4 mom. statens löneplansförordning.
26 §.
1 mom. För tid, då tjänsteman icke utövar sin tjänst, skall han, i den mån ej annat beslutes med stöd av särskild i reglementet meddelad bestämmelse eller Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, vederbörande myn dighet finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma, åtnjuta oavkortad lön eller lön minskad med A-avdrag, B-avdrag eller G-avdrag eller avstå hela lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas i 2—6 mom. här ne dan eller där angivas. Där tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall nämnda befrielse vara utan inverkan på hans rätt att åtnjuta lön.
I fråga om ovan omförmälda löneavdrag skall följande gälla. A-avdragen för dag framgå av statens löneplansförordning för varje löne- klass samt, i fråga om löneklass tillhörande löneplan nr 1, varje ortsgrupp och, i fråga om löneklass tillhörande någon av löneplanerna nr 3 och 4, varje lönegrupp. För tjänsteman skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller för den löneklass och, i förekommande fall, för den ortsgrupp eller löne grupp, efter vilken han åtnjuter lön, dock att för ordinarie lots, lotsförman eller överlots skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller för den löne klass, vars ordningsnummer med två enheter understiger ordningsnumret för den löneklass, efter vilken lönen utgår. För tjänsteman, för vilken lönen minskats jämlikt bestämmelserna i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena, skall likväl tillämpas ett i förhållande därtill minskat A-avdrag för dag. Detta bestämmes med tillämpning av föreskrifterna i 4 § 4 mom. statens löne plansförordning.
Såsom B-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som är dubbelt så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.
Såsom C-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som är lika stort som den för honom gällande daglönen, i förekommande fall bestämd under iakttagande av föreskrifterna i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena.
Tillika skall iakttagas,
dels att då förhållande, som skall medföra A-avdrag, B-avdrag eller C- avdrag, allenast föreligger under del av dag, därunder skall tillämpas det avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen,
dels ock att då förhållande, som skolat medföra C-avdrag, föreligger under hel kalendermånad, tjänstemannen i stället för att vidkännas sådant löne avdrag med visst belopp för dag räknat skall avstå hela lönen för denna månad.
254
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
2 mom. I fråga om tjänstemans rätt att åtnjuta semester eller ferier eller, i visst fall, semesterersättning gälla bestämmelserna i 27—32 §§. Att tjänste man under tiden för semester eller ferier icke utövar sin tjänst, skall vara utan inverkan på hans rätt att för nämnda tid uppbära lön för densamma, där icke annat följer av vad i 6 mom. här nedan sägs eller ock i fråga om ferier annat stadgas i 31 § 2 mom. eller följer av bestämmelserna i 4 mom. här nedan eller av att ferietiden inbegripes i tiden för tjänstemannen medde lad tjänstledighet.
3 mom. Angående det sätt, varpå med tjänstemans lön skall förhållas vid tjänstledighet eller tjänstgöringshinder av visst slag eller om tjänstemannen avhåller sig från tjänstgöring, stadgas i 33 och 34 §§.
4 mom. För tid, då tjänsteman frånträder utövningen av sin tjänst på grund av förordnande att uppehålla annan tjänst, som är lika hög som eller högre än hans egen tjänst, skall han i fråga om rätt att åtnjuta lön behand las som om han under förordnandetiden tjänstgjort i sin tjänst och denna, om den uppehållna tjänsten är inrättad vid annat verk, vore inrättad vid detta verk. Vad nu sagts skall jämväl gälla, där lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt av hänsyn till undervisningsväsendets in tressen förordnas att, med frånträdande av utövningen av den egna
tjänsten,
uppehålla lägre lärartjänst vid annan sådan läroanstalt. Härutöver skall, så vitt angår lärare vid nyssnämnd läroanstalt, vilkens förordnande avser hel termin, vad här sagts gälla jämväl i fråga om ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen.
Bestämmelserna i törsta stycket avse icke fall, där tjänstemannen under förordnandetiden erhåller vikariatslön, varom i 18 § 3 mom. förmäles.
5 mom. Att aspirant eller extra tjänsteman icke i sådan egenskap äger åt njuta lön för tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kan beredas honom och varunder han ej åtnjuter semester eller ferier, framgår av vad i 17 § 1 mom. andra stycket stadgats.
Extra ordinarie tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å sådant tjänstefartyg eller fyrskepp, som är upplagt under viss del av året, skall för tid, under vilken han till följd av uppläggningen ej tjänstgör och varunder han ej åtnjuter semester, å lönen vidkännas B-avdrag.
6 mom. För tid, då tjänsteman, på sätt i 12 § angives, frånträder utöv ningen av viss av honom innehavd tjänst, äger han icke åtnjuta lön för denna tjänst.
7 mom. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller andra i reglementet meddelade bestämmelser utgår lön från och med den dag tjänsten enligt utnämnings- eller annan tillsättningshandling tillträ des till och med den dag, då tjänsten frånträdes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
255
3 kap. Semester och ferier.
27 §.
1 mom. Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra tjänstemän äga rätt att erhålla semester i enlighet med bestämmelserna i 28—30 §§. Vissa tjänstemän äga dock i stället åtnjuta ferier enligt vad i 31 § stadgas. Till aspiranter och extra tjänstemän kan utgå semesterersättning en ligt bestämmelserna i 32 §. Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämp ning å justitieråd, regeringsråd eller landshövding.
Har någon under tiden 1 juli—31 december visst kalenderår innehaft an ställning hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men innefattas hela nämn da tid i sådan tid, varunder han åtnjutit semester eller tjänstledighet av så dant slag, som avses i 33 § under punkt 6 b) eller c), 12 eller 13, varit för hindrad att tjänstgöra av anledning, som enligt 34 § skall medföra C-avdrag å lönen, eller avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledig het eller kunna styrka giltigt förfall, må han icke, med mindre vederbörande myndighet finner skäl därtill lämna medgivande, i fortsättningen erhålla se mester utan att efter sistnämnda dag hava å minst 90 dagar tjänstgjort i an ställning, som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
2 mom. Till semester berättigad tjänsteman, som har sig anförtrodd upp börd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester, då så dant föreskrives av vederbörande myndighet.
28 §.
1 mom. Semestertidens längd bestämmes, i den mån ej annat följer av stadgandena i 2—5 mom. här nedan, med utgångspunkt från de i 29 § an givna årssemestrarna enligt följande grunder:
a) För kalenderår, då allenast en årssemester är för tjänstemannen till lämplig, är semestertidens längd lika med årssemestern, så framt tjänste mannen innehar tjänst eller tjänster hela kalenderåret. I annat fall skall den utgöra så stor del av årssemestern, som svarar mot förhållandet mellan tiden för tjänstinnehavet och helt år. Uppkommer i sistnämnda fall brutet dagan tal, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.
b) För kalenderår, då olika årssemestrar äro för tjänstemannen tillämpliga endast till följd av att han under hela året eller under hela den därunder infallande kortare tiden för tjänstinnehavet samtidigt innehar olika tjänster, skall semestertidens längd med utgångspunkt från den längre av årssemest rarna bestämmas på sätt under a) här ovan angivits.
c) För kalenderår, då eljest olika årssemestrar äro för tjänstemannen till lämpliga, bestämmes semestertidens längd på följande sätt. Först beräknas det dagantal, som belöper på varje period, under vilken ett och samma förhål lande råder i fråga om för tjänstemannen tillämplig årssemester. Beräkningen sker med tillämpning av de under a) och b) här ovan meddelade bestämmel-
25G
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
serna angående semestertid på sådant sätt, som om tjänstinnehavet under kalenderåret endast omfattat den period, varom fråga är. Avrundning företa ges likväl icke härvid. Därefter sammanläggas de på nämnda sätt beräknade dagantalen, varjämte, om summan uppvisar brutet dagantal, avrundning sker till närmast högre hela dagantal. Det på sådant sätt beräknade dagantalet utgör tjänstemannens semestertid för kalenderåret i fråga.
Vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser skall hänsyn allenast tagas till av tjänstemannen innehavd eller å förordnande med vikariatslön uppehållen tjänst, som avses i denna avdelning av reglementet och varmed är förenad rätt till semester.
2 mom. För kalenderår, efter vars ingång övergång till i denna avdelning avsedd tjänst skett från i avdelningen icke avsedd anställning hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, skall semestertidens längd beräknas med tillämp ning av de i 1 mom. här ovan meddelade bestämmelserna. I den mån tjänste mannen icke före övergången åtnjutit hela den semester, som enligt de för den tidigare anställningen gällande bestämmelserna tillkommer honom un der det kalenderår, då övergången sker, eller därefter, skall dock sålunda åter stående semestertid tilläggas den tid, som beräknats enligt 1 mom. Tjänste mannen må likväl icke i följd härav i något fall erhålla längre semester för kalenderåret än om berörda övergång skett vid kalenderårets ingång.
3 mom. För kalenderår, före vars utgång tjänstemannen avgår med rätt att komma i åtnjutande av ålderspension eller förordnandepension, skall se mestertidens längd, med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, bestämmas på sådant sätt, som om tjänstemannen intill kalenderårets utgång kvarstått i tjänst, som han frånträdde vid avgången.
För sådan tjänsteman, som tillhör fyrskeppspersonalen och för vilken års- semestern enligt stadgandet i 29 § 7 mom. omfattar 45 dagar eller mera, skall vad i första stycket sägs icke gälla. För kalenderår, före vars utgång nu nämnd tjänsteman avgår med rätt att komma i åtnjutande av ålderspension, skall semestertidens längd utgöra 45 dagar, därest avgången sker under någon av årets fyra första månader, samt eljest nämnda antal dagar med tillägg av 10 dagar för varje hel kalendermånad utöver fyra, under vilken tjänsten innehaves, dock att semestertidens längd icke i något fall må över stiga årssemestern.
4 mom. I den mån tjänsteman erhållit semesterersättning enligt bestäm melserna i 32 § skall den anställningstid, på vilken denna ersättning är grun dad, icke medtagas vid beräkning av semestertidens längd enligt bestämmel serna i 1 mom. Ej heller skall vad i 2 mom. föreskrives om tilläggande av viss återstående semestertid gälla, i den mån i stället för semester utgått semesterersättning.
5 mom. För tjänsteman med stationering utom Europa eller å mera av lägset belägen ort inom Europa må, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant medgiva, till den eljest beräknade semestertiden läggas högst så många da gar, som beräknas åtgå för resa från stationeringsorten till Stockholm och åter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
257
29 §.
1 mom. Årssemestern skall, där ej annat följer av bestämmelserna i 2—7
mom. här nedan, omfatta,
för aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 36 anställningsmånader
20 dagar samt
för andra tjänstemän det antal dagar, som framgår av följande samman
ställning :
Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf
och Cg 1—14 ..............................................................
Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf
och Cg 15—26 samt Cob 1....................................
Tjänstemän tillhörande övriga lönegrader.............
Intill det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år
20 dagar
25
»
35
*
Från och med de
år, under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år
30 dagar
35
»
45
» .
Vad angår aspirant eller extra tjänsteman skall såsom anställningsmånad
anses kalendermånad, under vilken han å minst 16 dagar utfört arbete i an
ställning hos staten eller i sådan annan anställning, vid vilken avlöning ut
gått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Med tid, under vilken
trbete utförts, skall härvid likställas annan tid, för vilken avlöning till nå
gon del utgått. Där ej Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
vederbörande myndighet annorlunda förordnar, skall dock såsom anställ
ningsmånad icke tagas i betraktande kalendermånad, vilken infaller före tid
av 36 kalendermånader i följd, under vilken tjänstemannen icke utfört arbete
eller åtnjutit avlöning i sådan anställning, som nyss sagts.
2 mom. För revisionssekreterare, hovrättsråd samt assessorer och fiskaler
i hovrätt ävensom kammarrättsråd samt assessorer och extra ordinarie före
dragande i kammarrätten äger vederbörande myndighet i förekommande fall
förlänga årssemestern högst med den tid, varmed densamma enligt bestäm
melserna i 1 mom. understiger 45 dagar.
3 mom. För tjänstemän vid utrikesförvaltningen med stationering utom
lands, med undantag av attachéer, må årssemestern, i den mån sådant utan
olägenhet kan ske, förlängas till nedan angivna antal dagar:
Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 . . 45 dagar
Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce och Cg 27—37 eller
lönegrad med någon av beteckningarna Co och Cs .................... 60 dagar.
För attaché med stationering utomlands skall årssemestern, i den mån den
enligt 1 mom. är kortare än 30 dagar, förlängas till detta antal dagar.
4 mom. Med hänsyn till arbete, som utsätter vederbörande för röntgen
strålning eller strålning från radioaktivt ämne, skola för nedan angivna
tjänstemän följande särskilda bestämmelser gälla.
Årssemestern omfattar 90 dagar för
a) överläkare å gynekologiska avdelningen av det till karolinska sjukhuset
hörande radiumhemmet eller å röntgenavdelning vid serafimerlasarettet samt
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. AV 281.
17
258
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
b) icke-ordinarie läkare vid radiumhemmet eller å röntgenavdelning vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet, så framt läkaren tjänstgjort vid radiumhemmet eller å röntgenavdelning eller därmed jämställd radiotera- peutisk klinik under sammanlagt minst 10 år.
Årssemestern omfattar 60 dagar för
a) laborator och förste strålskyddsinspektör samt extra ordinarie strål- skyddsinspektör vid den till karolinska sjukhuset hörande radiofysiska in stitutionen samt
b) sådan icke-ordinarie läkare, varom i andra stycket under b) förmäles, så framt läkaren fullgjort där avsedd tjänstgöring under sammanlagt minst 5 år men mindre än 10 år.
Årssemestern omfattar 42 dagar för
a) följande tjänstemän vid karolinska sjukhuset, nämligen assistent och tekniskt biträde vid radiofysiska institutionen, reparatör vid röntgen- och ljusavdelningen av radiumhemmet samt tjänsteman, vilken tillhör sjukvårds personalen vid radiumhemmet och i sitt arbete handskas med röntgen eller radium,
b) till försvaret hörande läkare, som å sjukhus handskas med röntgen eller radium, och sådan i andra stycket under b) omförmäld läkare, vilken icke fullgjort där avsedd tjänstgöring under sammanlagt minst 5 år, samt
c) annan tjänsteman, vilken tillhör sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning vid sjukhus, än som angivits under a) i detta stycke.
Då det anses påkallat med hänsyn till arten och omfattningen av det radiologiska arbete, som i nästföregående stycke under a) eller b) avsedd tjänsteman har att i sin tjänst fullgöra och tidigare fullgjort, äger veder börande myndighet förlänga årssemestern, dock med högst 35 dagar för tjänsteman, som avses under a), och med högst 18 dagar för tjänsteman, som avses under b).
5 mom. För annan läkare än i 4 mom. här ovan avses skall årssemes tern, i den mån den enligt 1 mom. är kortare än 30 dagar, förlängas till detta antal dagar.
6 mom. För sådan aspirant eller extra tjänsteman med minst 36 anställ- ningsmånader eller extra ordinarie eller ordinarie tjänsteman, som här ne dan sägs och för vilken årssemester icke angivits i 4 mom., skall, i stället för vad i 1 mom. första stycket stadgas, gälla, att årssemestern omfattar 25 dagar intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, och 35 dagar från och med nämnda år:
tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid försvaret; kvinnlig tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid statens sinnes sjukhus eller statens anstalt för fallandesjuka;
sjuksköterska, assistentsköterska, andra föreståndarinna och barnmorska vid karolinska sjukhuset;
sjuksköterska och assistentsköterska vid serafimerlasarettet; samt sjuksköterska vid läroanstalt för blinda, översköterska vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte och sjuksköterska vid dövstumskola.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
259
7 mom. För tjänsteman tillhörande fyrskeppspersonalen skall, i stället
för vad i 1 mom. första stycket här ovan sägs, gälla, att årssemestern allt
efter den tid under kalenderåret, varunder vederbörande fyrskepp beräknas
vara påmönstrat, skall omfatta det antal dagar, som av följande tabell fram
går, i den mån ej annat följer av föreskriften i 28 § 3 mom. andra stycket
eller lotsstyrelsen annorlunda förordnar med hänsyn till att anställningen
icke innehaves under helt kalenderår:
Påmönstringstiden
beräknas
Årssemester
för aspiranter och extra
tjänstemän med mindre
än 36 anställningsmånader
för andra
tjänstemän
uppgå till
minst
men under
stiga
6 månader
12 dagar
15 dagar
6 månader
7
»
20
25
»
7
»
8
>
28
*
35
»
8 *
9
>
36
0
45
»
9
.
10
>
44
55
»
10 .
11
»
52
»
65
*
11 »
12
»
60
75
»
12 »
72
*
90
»
30 §.
1 mom. Tjänsteman äger erhålla honom tillkommande semester å tid,
som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, under det
kalenderår, vartill semestern hänför sig, eller, om detta på grund av tjänst
göringsförhållandena icke kunnat ske, under tiden 1 januari—31 maj nästpå-
följande år.
Såsom undantag från vad nu sagts skall likväl gälla,
dels att tjänsteman, som är stationerad å ort inom riket, där kallortstill-
lägg utgår, ävensom provinsialläkare eller distriktsveterinär må av veder
börande myndighet kunna medgivas att i följd åtnjuta icke blott semester
för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år,
dels ock att tjänsteman med stationering utom Europa må för besök i Sve
rige i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återståen
de semester för
nästföregående år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Nordame
rika eller Nordafrika,
nästföregående två år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Asien,
Sydamerika eller Sydafrika, samt
nästföregående tre år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Austra
lien.
2 mom. Då tjänsteman åtnjutit någon del av honom tillkommande se
mester, skall för beräkning av den semestertid, som må återstå, i förekom
mande fall iakttagas,
a) om semester åtnjutits å del av dag, vilken i övrigt varit tjänstefri till
260
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å
lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring:
att för berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat hela
nämnda dag, samt
b) om semester såväl före som efter dag eller dagar, som äro tjänstefria,
åtnjutits under hel dag eller å sådan del av dag, som nyss angivits: att för
berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat jämväl den
eller de mellanliggande dagarna, i den mån ej annat följer av beslut medde
lat av Kungl. Maj:t.
31 §.
1 mom. Följande tjänstemän äga årligen, i stället för semester enligt be
stämmelserna i 28—30 §§, åtnjuta ferier på tider, som i vederbörande stad
gar och reglementen föreskrivas, nämligen
a) direktören för musikhögskolan, musikaliska akademiens sekreterare
samt extra ordinarie ackompanjatör vid nämnda högskola,
b) ordinarie och extra ordinarie lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket
omförmälda läroanstalter, dock icke rektorer, föreståndaren för det till
konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet eller lärare i trädgårds
skötsel vid folkskoleseminarium, samt
c) ordinarie lärare vid statens anstalt för fallandesjuka, konsthögskolan,
dock icke föreståndaren för institutet för materialkunskap, tillika lärare i
materialkunskap, musikhögskolan, tandläkarinstitutet, farmacevtiska insti
tutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, gym
nastiska centralinstitutet, lantbrukshögskolan, lantbruks-, mejeri- och träd-
gårdsinstitutet vid Alnarp, veterinärhögskolan och skogshögskolan.
Extra ordinarie och extra lärare vid ovan under c) omförmälda verk äga
årligen åtnjuta ferier på samma tider som där anställda ordinarie lärare.
2 mom. Under ferier skall tjänsteman åtnjuta oavkortad lön.
I vissa fall skall dock under ferier tillämpas lön minskad med A-avdrag.
Avdraget skall i dessa fall ske med hänsyn till tid, varunder tjänstemannen
åtnjutit tjänstledighet av sådant slag, som avses i 33 § 2 mom. under punkt
6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad att tjänstgöra av anledning, som
enligt 34 § 2 mom. skall medföra C-avdrag å lönen, eller avhållit sig från
tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.
Vad nu sagts avser fall,
a) där tjänstemannen i anställning hos staten eller i sådan annan anställ
ning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmel
ser, innehaft tjänst vid läroanstalt, där den årliga lästiden är fördelad i läs-
terminer, under de båda senaste terminerna före ferietidens början men där
under infallit så lång tid av ovan avsett slag, att återstoden ej uppgår till 60
dagar; eller
b) där tjänstemannen i anställning, som nyss nämnts, innehaft annan
tjänst än under a) sagts under det närmast före ferietidens början förflutna
året men till följd av förhållande, som ovan angivits, eller på grund av ferier
icke tjänstgjort under någon del av detta år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
261
I den mån ferietid inbegripes i tid för tjänstemannen meddelad tjänstledig het, skall därunder med lönen förhållas på sätt i fråga om tjänstledigheten stadgas i 33 §.
32 §.
Därest aspirant eller extra tjänsteman avgår ur statens tjänst eller avlider innan han åtnjutit semester, vartill han vid avgången var berättigad enligt bestämmelserna i 27—30 §§, äger tjänstemannen eller, om han avlidit, hans dödsbo erhålla semesterersättning.
För beräknandet av nämnda ersättning skall bestämmas den tidpunkt, vid vilken tjänstemannen skulle hava avslutat den honom för tid före avgången tillkommande semestern, om han kvarstått i tjänsten och omedelbart på börjat nämnda semester. I det fall, då tjänstemannen närmast före avgången hade sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å lönen och ej föranletts av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring, skall här vid, såframt ej annat prövas skäligt, tillika så anses, som om tjänstemannen i fortsättningen haft sådan nedsättning på samma sätt som närmast före av gången. Semesterersättningen skall motsvara den lön, i förekommande fall minskad med G-avdrag, som tjänstemannen, såvitt vid tidpunkten för av gången kan bedömas, skulle under angivna förutsättningar erhållit för tiden från och med dagen näst efter den, då avgången skett, intill nyssberörda tidpunkt.
4 kap. Tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m.
33 §.
1 mom. I fråga om det sätt, varpå med lönen skall förhållas för tid, un der vilken tjänstledighet åtnjutes, hänföres tjänsteman till någon av följande tre grupper:
Grupp 1. Aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 6 anställnings- månader.
Grupp 2. Aspiranter och extra tjänstemän med 6 men ej 36 anställnings- månader.
Grupp 3. Aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader eller mera ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.
Med anställningsmånad förstås sådan kalendermånad, som i 29 § 1 mom. andra stycket sägs.
2 mom. Så framt icke annat följer av vad i 3 och 4 mom. här nedan sägs eller beslutes i den ordning, som i 26 § 1 mom. angives, skall vid tjänst ledighet
tjänsteman tillhörande grupp 1 vidkännas C-avdrag samt tjänsteman tillhörande grupp 2 eller 3, enligt vad i det följande angives, åtnjuta oavkortad lön eller vidkännas A-, B- eller C avdrag eller uppbära lön enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
262
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Orsak till tjänstledighet
Grupp 2
Grupp 3
1.
Offentligt uppdrag.
a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor.
C-avdrag.
B-avdrag.
b) Uppdrag, där ersättning ej ut går eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledig heten avstått, i den män ej fråga är om uppdrag som avses under a).
C-avdrag.
A-avdrag.
c) Annat offentligt uppdrag än under a) och b) avses.
C-avdrag.
C-avdrag.
2.
Militärtjänstgöring, dd krigsav-
löningsreglemenlet är d tjänstemannen
tillämpligt.
3.
Militärtjänstgöring, dd krigsav-
löningsreglementet icke år d tjänste
mannen tillämpligt.
a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres under det år, under vilket den värnpliktige lyller tjugutre år, eller därefter.
b) Frivillig befordrings- eller re petitionskurs eller med sådan kurs jämställd annan kurs eller övning, vilken erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänstegrad så som värnpliktigt befäl.
c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare i reserven, beställningshavare å reservstat eller å övergångsstat samt officer i vägoch vattenbyggnadskåren.
Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs lör anställnings havare i reserven.
d) Hemvämsövning eller hemvämskurs.
e) Driftvämskurs.
f) Annan militärtjänstgöring än under a)—e) avses.
4.
Arbete av synnerlig vikt för folk-
jörsörjningeri eller av därmed jäm
förligt allmänt intresse.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
C-avdrag.
B-avdrag.
C-avdrag.
B-avdrag
högst 32 dagar
av ett och samma ka lenderår.
C-avdrag
i övrigt.
C-avdrag.
B-avdrag.
C-avdrag.
C-avdrag.
C-avdrag.
B-avdrag
högst 14 dagar av
ett och samma kalenderår.
C-avdrag
i övrigt.
Oavkortad lön
högst 14
dagar av ett och samma kalenderår.
C-avdrag
i övrigt.
C-avdrag.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
263
Orsak till tjänstledighet
Grupp 2
Grupp 3
5.
Iakttagelser, studier eller arbete
av betydelse för verket eller, såvitt angår tjänsteman vid försvaret, av betydelse för försvaret samt, såvitt angår rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmäld läroanstalt eller föreståndaren för det till konstfack skolan hörande teckningslärarinstilutet, av betydelse för undervisnings väsendet.
C-avdrag. Oavkortad lön,
därest
Kungl. Maj:t så förordnar med hänsyn till att iaktta gelserna, studierna eller arbetet prövas på ett på tagligt sätt kunna tjäna verkets (försvarets, un dervisningsväsendets) in tressen. I andra fall:
B-
avdrag
sammanlagt högst
120 dagar eller, såvitt an går rektor, föreståndaren för det till konstfacksko lan hörande teckningslärarinstitutet eller lärare, sammanlagt högst 180 da gar av den tid, under vil ken tjänstemannen inne har tjänst inom en och samma lönegrad. Nämnda dagantal skall dock min skas med det antal dagar, då tjänsteman under sam ma tid vidkänts B-avdrag av anledning, som i punk ten 9 b) sägs.
C-avdrag
i övrigt.
6.
Sjukdom m. m.
a) Sjukdom eller förlust av arbets förmågan, föranledd av i tjänsten inträffad händelse, som enligt all män lag är att hänföra till olycks fall i arbete, eller av våld eller misshandel, för vilken tjänsteman nen blivit utsatt på grund av tjän sten.
I tjänsten ådragen yrkessjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring förvissa yrkessjukdomar.
I tjänsten ådragen smittsam sjuk dom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall anmälas till vederbörande myndighet.
I tjänsten ådragen sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epizootilag skall anmälas till veder börande myndighet.
Under tjänstgöring å utländsk ort ådragen svårare sjukdom, som där uppträder epidemiskt men ej alls
Oavkortad lön
under högst
180 dagars ledighet av en och samma tjänstledighetsorsak.
B-avdrag
i övrigt, så framt
ej vederbörande myndig het på grund av särskilda förhållanden finner anled ning medgiva, att A-av drag skall tillämpas eller att avdrag icke skall äga rum.
Oavkortad lön.
264
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
Orsak till tjänstledighet
Grupp 2
Grupp 3
eller allenast i sällsynta fall förekom mer inom Sverige, eller svårare kli matsjukdom i akut form, som tjäns teman med stationering i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat ådragit sig.
Med tjänsten skall likställas annan statlig anställning, uppdrag för sta tens räkning ävensom sådan icke statlig anställning, vid vilken av löning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
b) Sjukdom i andra fall än under
a) avses eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.
c) Svag hälsas vårdande, då be hovet av ledighet härför är behörigen styrkt.
B-avdrag
högst 180 dagar
av ett och samma kalen derår eller, vid sjukdom som fortgår över årsskifte, högst 180 dagar i en följd.
C-avdrag
i övrigt.
C-avdrag.
Tjänsteman med mer än 45 dagar årlig ferietid:
A-avdrag.
Annan tjänste man:
Oavkortad lön
under högst
följande antal dagar av ett och samma kalender år, nämligen
för tjänsteman, som senast under löpande ka lenderåret uppnått eller uppnår 40 års ålder, 55 dagar minskat med det antal semesterdagar, som tjänstemannen vid tilllämpning av bestämmel serna i 28 § och 29 § 1 mom. åtnjuter eller skolat åtnjuta;
för annan tjänsteman 45 dagar minskat med det antal semesterdagar, som tjänstemannen vid tilllämpning av bestämmel serna i 28 § och 29 § 1 mom. åtnjuter eller skolat åtnjuta.
A-avdrag
i övrigt.
B-avdrag.
7.
Havandeskap eller barnsbörd.
B-avdrag
högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e dagen från förlossningen.
C-avdrag
i övrigt.
A-avdrag
högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e dagen från förlossningen.
C-avdrag
i övrigt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
265
Orsak till tjänstledighet
Grupp 2
Grupp 3
8.
Tjänslgöringsförbud till förekom
mande av smittas spridning
.|
Oavkortad lön
högst 180
dagar.
B-avdrag
i övrigt, så framt
ej vederbörande myndig
het på grund av sär
skilda förhållanden fin
ner anledning medgiva,
att A-avdrag skall tilläm
pas eller att avdrag icke
skall äga rum.
Oavkortad lön.
9.
Utbildning, iakttagelser, studier
m. m. i vissa andra fall än i punkten
5 avses.
a) Utbildningskurs vid verket eller,
C-avdrag.
beträffande tjänsteman vid försvaret,
vid försvaret, såvida fråga icke är
om rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom.
andra stycket omförmäld läroanstalt
eller om föreståndaren för det till
konstfackskolan hörande tecknings-
lärarinstitutet.
Med utbildningskurs vid verket
likställes i fråga om förste provinsial
läkare och provinsialläkare medi
cinska fortsättningskurser samt i
fråga om förste provinsialläkare, pro
vinsialläkare, länsveterinärer och di
striktsveterinärer för dylika tjänste
män avsedda utbildnings- och repe
titionskurser.
b) Iakttagelser, studier eller ar-
C-avdrag.
bete av betydelse för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller
befattning inom verket eller, såvitt
angår rektor eller lärare vid i 7 §
2 mom. andra stycket omförmäld
läroanstalt eller föreståndaren för
det till konstfackskolan hörande
teckningslärarinstitutet, studier för
vinnande av högre lärdomsmeriter i
visst ämne eller studier eller arbete,
som av vederbörande myndighet
prövas vara av betydelse för lärarens
kompetens för viss uppgift eller be
fattning inom den skolform, vid
vilken han är anställd.
Oavkortad lön.
B-avdrag
sammanlagt
högst 120 dagar eller, så
vitt angår rektor, före
ståndaren för det till
konstfackskolan hörande
teckn ingslärarinstitutet
eller lärare, sammanlagt
högst 180 dagar av den
tid, under vilken tjänste
mannen innehar tjänst
inom en och samma löne
grad. Nämnda dagantal
skall dock minskas med
det antal dagar, då tjän
steman under samma tid
vidkänts B-avdrag av an
ledning, som i punkten 5
avses.
C-avdrag
i övrigt.
266
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
Orsak till tjänstledighet
Grupp 2
Grupp 3
10.
Flyttning, för vilken ersättning
för flyttningskostnad utgår av statsme
del.
C-avdrag. Oavkortad lön
högst 3 da
gar.
C-avdrag
i övrigt.
11.
Uppdrag inom sådan personal-
sammanslutning, som avser all till
varataga tjänstemännens intressen i
tjänsten eller främja deras yrkesutbild
ning.
B-avdrag
högst 15 dagar
av ett och samma kalen derår.
C-avdrag
i övrigt.
B-avdrag
högst 15 dagar
av ett och samma kalen derår.
C-avdrag
i övrigt.
12.
Enskild angelägenhet av vikt. C-avdrag.
B-avdrag
högst 15 dagar
av ett och samma kalen derår.
C-avdrag
i övrigt.
13.
Annan orsak än under 1—12
avses.
C-avdrag.
C-avdrag.
3 mom. Vid tjänstledighet för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägenheter, som icke föranleder särskilda vi- kariatskostnader, må häradshövding under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår åtnjuta oavkortad lön.
Bestämmelserna i 2 mom. äga icke tillämpning på landshövding. Professorn och chefen för konjunkturinstitutet äger, oavsett vad i 2 mom. sägs, under 45 dagar årligen vid tjänstledighet för bedrivande av vetenskap lig forskning åtnjuta oavkortad lön.
För tjänsteman, som tillhör fyrskeppspersonalen och är hänförlig till grupp 3, skall vid tjänstledighet, som avses i 2 mom. under punkt 6 b), i stället för vad där sägs gälla, att oavkortad lön må, alltefter den tid under kalenderåret varunder vederbörande fyrskepp beräknas vara påmönstrat, utgå under högst följande antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen 25 dagar om tiden uppgår till mindre än 7 månader, 20 dagar om tiden uppgår till 7 men ej 8 månader och 10 dagar om tiden uppgår till 8 månader eller mera. I övrigt skall tjänstemannen vid sådan ledighet vidkännas A-avdrag.
Utan hinder av vad i 2 mom. under punkt 9 b) sägs skall till grupp 3 hö rande tjänsteman vid postverket, telegrafverket eller statens järnvägar äga åtnjuta oavkortad lön för tid, varunder han åtnjuter tjänstledighet för stu dier i utlandet, vilka av vederbörande vei ksstyrelse prövas vara erforderliga för den fackliga utbildningen.
A mom. I följande fall skall, i den män tjänsteman enligt vad i 2 eller 3 mom. här ovan sagts skolat äga åtnjuta oavkortad lön, i stället tillämpas lön minskad med A-avdrag, nämligen
a) då tjänstledighet, som avses i 2 mom. under punkt 6 b), åtnjutes av tjänsteman som, ehuru han eljest skolat äga rätt till semester, på grund av föreskriften i 27 § 1 mom. andra stycket icke må åtnjuta sådan förmån, samt
b) då tjänstledighet av tjänsteman med rätt till ferier åtnjutes under sådan ferietid, varunder, om tjänstledighet ej förekommit, på grund av föreskriften i 31 § 2 mom. andra stycket skolat tillämpas lön minskad med A-avdrag.
267
34 §.
1 mom. Följande vid musikhögskolan anställda tjänstemän, nämligen direktören, ordinarie och extra ordinarie lärare samt extra ordinarie ackom- panjatörer, vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmälda läroanstalter anställ da rektorer samt ordinarie, extra ordinarie och extra lärare ävensom före ståndaren för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet äga åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen vid vederbörande läroanstalt blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och de av sådan an ledning hindrats tjänstgöra.
Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen vid vederbörande läro anstalt på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande förhål landen, gäller vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annor lunda föreskriver.
2 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för brott eller undergår annat frihetsstraff än arrest, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej vederbörande myndighet prövar skäligt att låta honom uppbära någon del av lönen. För tid, under vilken tjänsteman undergår arreststraff med förbud att tjänsigöra, skall han vidkännas B-avdrag.
Finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad, blir för brott häktad fri känd eller prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last, skall vad av tjänstemannens lön innehållits till honom utbetalas.
Vad i första stycket stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvar- hålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages eller tjänstemannen efter häktning frikännes, han skall äga åtnjuta oavkor tad lön under tiden för kvarhållandet.
I fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, är särskilt stadgat.
3 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i veder börlig ordning erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.
5 kap. Vikariatsersättning och övertidsersättning m. m.
35 §.
1 mom. För tid, varunder i denna avdelning avsedd tjänsteman på grund av förordnande helt eller delvis uppehåller annan tjänst, äger han, under nedan angivna förutsättningar, åtnjuta vikariatsersättning med visst belopp för dag räknat i enlighet med bestämmelserna i 2—5 mom. här nedan. Vad i denna paragraf sägs om förordnande att uppehålla viss tjänst, skall äga tillämpning jämväl i fråga om särskilt förordnande atl bestrida göromål, vilka eljest tillhöra sådan tjänst.
Vikariatsersättning utgår, därest den uppehållna tjänsten är ordinarie eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
268
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
extra ordinarie och högre än den tjänst, som tjänstemannen innehar. Extra ordinarie eller extra lärare vid annan i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läro anstalt än konstfackskolan äger likväl icke åtnjuta vikariatsersättning, där est han förordnas att uppehålla högre lärartjänst vid sådan läroanstalt. Ej heller äger tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckningarna Ca, Ce, Cf och Cg samt lägst lönegradsnumret 16, åtnjuta vikariatsersättning vid för ordnande att förvalta häradshövdingämbete eller att uppehålla annan högre tjänst i domsaga, i den män icke Kungl. Maj:t därom förordnar.
Vikariatsersättning må härutöver, när den uppehållna tjänsten är lika hög som eller lägre än den tjänst, som tjänstemannen innehar, utgå dels då den, som innehar förste provinsialläkartjänst eller tjänst som överläkare vid sta tens sinnessjukhus, uppehåller sådan medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad läkare, dels ock då rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk, varunder sådan läroanstalt lyder.
Bestämmelserna här ovan avse icke fall, där tjänstemannen i anledning av förordnandet åtnjuter vikariatslön enligt 18 § 3 mom. eller sådan ersätt ning, varom i 36 § 1 och 2 mom. förmäles. Vid bedömande, huruvida viss tjänst är högre än, lika hög som eller lägre än annan tjänst, skall, utöver vad som framgår av 1 § 2 mom., iakttagas, att innehavd eller uppehållen tjänst som överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus eller statens anstalt för fallandesjuka eller som chef, tillika läkare vid statens skola för själsligt abnorma manliga elever skall anses vara åsatt det löne- gradsnummer, som med en enhet överstiger det gällande lönegradsnumret. Där tjänsteman i fall, varom i 24 § 2 mom. andra stycket förmäles, åtnjuter lön enligt en löneklass, som är högre än den högsta, vilken gäller för den innehavda tjänstens lönegrad, skall så anses, som om denna tjänst tillhörde den lönegrad, vars nummer med tre enheter understiger numret på den löne klass, efter vilken lönen utgår.
2 mom. I den mån ej annat följer av vad här nedan eller i 3 mom. stad gas skall angaende vikariatsersättningens belopp i de fall, som här nedan angivas, gälla följande.
Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår en ligt löneplan nr 1 och sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar flera löneklas- ser, utgör vikariatsersättningen,
a) om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad är lägre än eller lika med eller ligger närmast över den löneklass, vari tjänsteman nen är placerad: ett belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för den närmast högre löneklassen; samt
b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två nummer högre löneklassen, dels ock därutöver, i förekommande fall, halva skillna den mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad.
269
Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår en
ligt löneplan nr 1 och sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar allenast en löne-
klass, eller då vid båda tjänsterna utgår lön enligt löneplan nr 2, bestämmes
vikariatsersättningen på sätt i andra stycket sagts, varvid vad där förmälts
om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad skall hava
avseende å den löneklass, som sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar.
Då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten men en
ligt löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, utgör vikariatsersättningen,
a) om daglönen för den löneklass, som den uppehållna tjänstens lönegrad
omfattar, icke överstiger daglönen för den löneklass på löneplan nr 1, som
är två nummer högre än den löneklass, vari tjänstemannen är placerad: ett
belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för förstnämnda och sist
nämnda löneklasser; samt
b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna
för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två num
mer högre löneklassen på löneplan nr 1, dels ock därutöver halva skillnaden
mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för den löneklass, som den
uppehållna tjänstens lönegrad omfattar.
Vad här ovan sagts om den löneklass, vari tjänstemannen är placerad,
skall i stället avse, för den som innehar i 1 mom. fjärde stycket omförmäld
överläkartjänst eller tjänst som chef, tillika läkare, löneklassen närmast över
den, vari han är placerad, och för tjänsteman, som på grund av bestämmel
sen i 24 § 2 mom. andra stycket åtnjuter lön enligt högre löneklass än den,
vari han är placerad, nämnda högre löneklass. Vidare skall vad ovan sagts
om lägsta löneklassen i den uppehållna tjänstens lönegrad, när fråga är
om nyss avsedd tjänst, i stället avse näst lägsta löneklassen i tjänstens löne
grad. Slutligen skall vad ovan sagts om den löneklass på löneplan nr 2, som
den uppehållna tjänstens lönegrad omfattar, om denna löneklass har högre
ordningsnummer än 20 i stället avse löneklassen med sistnämnda ordnings-
nummer.
Med daglön avses, då lönen vid båda tjänsterna utgår enligt löneplan nr 1,
det belopp som gäller för den ortsgrupp, efter vilken tjänstemannens lön ut
går. I annat fall avses, såvitt fråga är om daglön enligt löneplan nr 1, det
för ortsgrupp 5 gällande beloppet. Då tjänstemannen åtnjuter daglön, som
minskats i enlighet med bestämmelserna i 25 § fjärde, femte och sjätte styc
kena, skall vikariatsersättningen det oaktat beräknas på grundval av den
utan minskning gällande daglönen.
Beräknad vikariatsersättning, som icke slutar å helt femtal ören, jämkas
till närmaste femtal.
3 mom.
I nedan angivna fall skall, såsom tillägg till eller undantag från
bestämmelserna i 2 inom., följande gälla angående vikariatsersättningens
belopp.
För fiskal i hovrätt, vilken förordnats att tjänstgöra såsom adjungerad
ledamot, utgör vikariatsersättningen ett belopp motsvarande skillnaden mel
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
270
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
lan daglönerna för å ena sidan 29 löneklassen på löneplan nr 1 och å andra sidan den löneklass, vari tjänstemannen är placerad. Därest annan icke-or- dinarie tjänsteman än assessor eller fiskal förordnas att tjänstgöra såsom adjungerad ledamot, bestämmer Kungl. Maj:t vikariatsersättningens belopp för varje särskilt fall.
För förste provinsialläkare eller överläkare vid statens sinnessjukhus skall vikariatsersättningen vid uppehållande av sådan medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad läkare, utgöra 6 kronor. Samma vikariats- ersättning skall tillämpas för länsveterinär, som uppehåller medicinalråds tjänst, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär.
För rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt skall vika riatsersättningen, då han uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk, varunder sådan läroanstalt lyder, utgöra lägst 2 kronor 50 öre.
För lokförare, som uppehåller tjänst som lokmästare, skall den enligt 2 mom. beräknade vikariatsersättningen höjas med 2 kronor.
För tjänsteman, som med mindre än full tjänstgöring uppehåller annan tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen av tjänstgöringstiden på den högre tjänsten.
A mom. Vikariatsersättningen för provinsialläkare, som uppehåller tjänst som förste provinsialläkare, eller för distriktsveterinär, som uppehåller tjänst som länsveterinär, bestämmes av vederbörande myndighet, med iakttagande att ersättningen ma uppgå till högst 12 kronor för dag för provinsialläkare och till högst 10 kronor för dag för distriktsveterinär.
5 mom. Då innehavare av tjänst, vid vilken lön utgår enligt viss löneplan, i annat fall än som avses i 2 mom. fjärde stycket eller 4 mom. på grund av förordnande uppehåller högre tjänst, vid vilken lönen utgår enligt an nan löneplan, bestämmes vikariatsersättningen av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.
36 §.
1 mom. Till provinsialläkare som, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande bestrider provinsialläkartjänst i angränsande di strikt, utgår för den tid förordnandet avser särskild ersättning med 10 kro nor för dag. Till distriktsveterinär som, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande bestrider distriktsveterinärtjänst i angrän sande distrikt, utgår för den tid förordnandet avser särskild ersättning med 5 kronor för dag. Vad nu sagts avser likväl icke fall, där tjänstgöringen i det angränsande distriktet föranletts av sådan tjänstefrihet för ordinarie tjänst innehavaren, varom i 7 § 2 mom. sista stycket förmäles.
2 mom. I följande fall skall till tjänsteman som, vid sidan av antingen full tjänstgöring eller ock nedsatt tjänstgöring i egen tjänst, på grund av för ordnande bestrider med annan tjänst förenad tjänstgöring, för sistnämnda tjänstgöring utgå särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas av
Kungl. Maj:t, nämligen
a) då den, som innehar tjänst som lärare eller ackompanjatör vid musik
Kungi. Moj:ts proposition nr 281.
271
högskolan bestrider tjänstgöring, som är förenad med annan tjänst av nu nämnt slag vid musikhögskolan,
b) då rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt eller före ståndaren för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet be strider tjänstgöring, som är förenad med lärartjänst vid sådan läroanstalt, samt
c) då lärare vid dylik läroanslalt bestrider tjänstgöring, som är förenad med annan lärartjänst vid sådan läroanstalt.
Vad här ovan sagts skall jämväl, där ej annorlunda är särskilt stadgat, gälla, då tjänstemannen, utan att fullgöra tjänstgöring som är förenad med annan tjänst, meddelar undervisning eller, vad angår ackompanjatör vid mu sikhögskolan, fullgör tjänstgöring utöver för honom föreskrivet antal vecko timmar.
Bestämmelserna här ovan skola i fråga om facklärare eller biträdande facklärare vid konstfackskolan gälla allenast i den mån hänsyn till den av läraren bestridda tjänstgöringen icke tagits jämlikt bestämmelsen i 25 § fjärde stycket.
3 mom. Där tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid, på grund av förordnande fullgör tjänstgöring å sådan del av dag eller i före kommande fall hel dag, under vilken han med hänsyn till den för honom gällande anställningen eljest icke skolat tjänstgöra, äger han för tjänstgö ringen åtnjuta särskild ersättning. Denna ersättning skall, där fråga är om tjänstgöring under hel dag, vara lika stor som daglönen och, där fråga är om tjänstgöring allenast under viss del av dag, utgöras av den därpå belö pande delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det belopp, som skulle hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd för full tjänst göring.
Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl i fall, där den ifrågavarande tjänstgöringen fullgöres på grund av förordnande att uppehålla annan tjänst, som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen tjänst, så framt icke vikariatslön utgår.
37 §.
1 mom. Där innehavare av tjänst, som har någon av lönegradsbeteckning- ama Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret 22 eller som har lönegrads- beteckningen Cf och högst lönegradsnumret 20, undantagsvis måste anlitas för övertidstjänstgöring, må tjänstemannen, så framt han icke på grund av förordnande uppehåller högre tjänst än nu angivits och fullgör övertids- tjänstgöringen i denna tjänst, kunna för sagda tjänstgöring erhålla gottgö- relse i enlighet med bestämmelserna här nedan samt de närmare föreskrif ter, som Kungl. Maj:t meddelar. Såsom förutsättning härför skall dock, där ej särskilda skäl till annat föranleda, gälla, att tjänsten avser arbete av så dant slag, att behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring kan kontrol leras, och att tjänstemannen icke utövar mera självständigt befäl.
Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring, vilken överskjuter den, som
272
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts såsom normal för den tjänst eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är, eller, vad angår tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, sådan tjänstgöring som överskjuter den, som beräknas hava åvilat tjänstemannen, om han varit an ställd med full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses likväl icke tjänstgöring, vars fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederböran de myndighet.
Med avseende å övertidstjänstgöring skiljes, för det ändamål som av 2 och 3 mom. här nedan framgår, mellan arbete å kvalificerad övertid och arbete å enkel övertid. Med arbete å kvalificerad övertid förstås arbete å natt, var med här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag, påsk afton, midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan klockan 18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid förstås arbete å annan tid än nu sagts.
Vid beräkning av gottgörelse för sådan tjänstgöring, som fullgjorts på övertid men eljest enligt meddelade arbetstidsbestämmelser skulle beräk nats motsvara viss kortare tjänstgöring, skall den tid, varunder sagda över tidstjänstgöring fullgjorts, på motsvarande sätt minskas.
2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den mån så kan ske, utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring (kompensationsledighet).
Tiden för sådan ledighet skall motsvara en och en halv gånger den tid, var under övertidstjänstgöringen fullgjorts. Kompensationsledighet för arbete, som utförts å kvalificerad övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid än sådan, varunder övertidstjänstgöring betraktas som arbete å kvalificerad över tid, omfatta dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen fullgjorts.
3 mom. I den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke kan i enlighet med vad i 2 mom. sagts beredas genom ledighet, äger tjänsteman nen för densamma åtnjuta övertidsersättning med visst belopp för timme räknat. Denna ersättning är olika stor, alltefter det fråga är om ersättning för arbete å enkel övertid eller för arbete å kvalificerad övertid.
Övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning för varje löne klass och ortsgrupp. För tjänsteman skall tillämpas den övertidsersättning, som gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön. För övertidsarbete, som utförts å högre tjänst, vilken tjänstemannen uppe hållit på grund av förordnande utan att därunder äga uppbära vikariatslön, skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller för löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad.
A mom. Har anspråk på gottgörelse för övertidstjänstgöring icke anmälts till vederbörande myndighet inom ett år efter utgången av den månad, var under tjänstgöringen fullgjorts, må gottgörelse icke utgå, med mindre Kungl.
Maj:t sådant medgiver.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
273
6 kap. Lönetillägg, tilläggsarvoden och särskilda ersättningar.
38 §.
Avlöningsförstärkning.
1 mom. Såsom tillägg till lönen utgår till innehavare av vissa tjänster av löningsförstärkning med belopp, som i nedanstående tabell angivas.
Tjänst
Avlöningsför stärkning för år,
kronor
Justitiekansler...................................................................................
3 504
Häradshövding i domsaga tillhörande lönegrupp I.........................................
» » * »
» II.......................................
1 260
* * » »
» III .....................................
2 508
» » » »
» IV......................................
3 756
•
» * »
* V........................................
5 004
Vattenrättsdomare......................................................................
3 756
Landskamrerare 1 Landssekreterare | * Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län
1 008
Rektor vid statens polisskola...................................................
1 008
Bankinspektör......................................................................
1 008
Byråchef i skolöverstyrelsen, tillika chef för överstyrelsens administrativa
avdelning..........................................................
1 2^0
Nomadskolinspektör.......................................................
1 5^0
Föreståndare och rektor vid statens skogsmästarskola..................................
504
överlantmätare i Kopparbergs län....................................................
900
Jägmästare, förvaltare av revir tillhörande lönegrupp I..............................
—
*
* » * »
»
II......................
660
» » » » » » in..........
1 320
Närmare bestämmelser angående domsagornas och revirens fördelning å de olika lönegrupperna meddelas av Kungl. Maj:t.
För häradshövding i domsaga, som nedflyttas från högre lönegrupp till lägre, samt för häradshövding eller vattenrättsdomare, vilken jämlikt 13 § förflyttas till annan tjänst, skall nedflyttningen eller förflyttningen icke för anleda minskning i omedelbart dessförinnan föreliggande rätt till avlönings förstärkning.
2 mom. Tjänsteman, till vilken avlöningsförstärkning utgår, äger upp bära denna jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten, såframt han un der denna tid äger åtnjuta lön å tjänsten och sådant fall ej föreligger, som avses i 26 § 4 mom. För tid, då han å lönen vidkännes löneavdrag, skall lik väl avlöningsförstärkningen minskas med en fjärdedel eller hälften eller helt avstås, alltefter det löneavdraget utgöres av A-avdrag, B-avdrag eller C-av- drag. Då tjänstemannen icke utövar tjänsten till följd av förordnande, var under han åtnjuter vikariatsersättning eller vikariatslön, skall på Kungl.
Bihang till riksdagens protokoll I9i7. 1 samt. Nr 281.
18
Maj ds prövning bero, om och i vad mån han må uppbära avlöningsför- stärkningen.
3 mom. Tjänsteman, som erhållit förordnande att uppehålla tjänst, vid vilken avlöningsförstärkning utgår, äger för den tid förordnandet avser upp bära avlöningsförstärkning med belopp motsvarande hälften av det för tjäns ten gällande beloppet. Avlöningsförstärkning må dock utgå med hela det belopp, som gäller för den uppehållna tjänsten, därest den förordnade åt njuter vikariatslön, så ock i annat fall, när Kungl. Maj:t därom förordnar.
39 §.
Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.
1 mom. Till innehavare av sådan tjänst vid den till fångvårdsanstalterna hörande säkerhetsanstalten i Norrköping, vars lönegrad har någon av be teckningarna Ca, Ce, Cf och Cg samt högst lönegradsnumret 17, utgår för tid, då han fullgör tjänstgöring i bevakningstjänst, ett lönetillägg av 120 kro nor för år räknat.
2 mom. Till tjänsteman vid statens sinnessjukhus, vilken tillhör sjuk vårdspersonalen, utgår för tid, då han fullgör tjänstgöring å fast avdelning, ett lönetillägg av 216 kronor för år räknat.
3 mom. I nedan intagna tabell angivna ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten ävensom motsvarande extra ordinarie tjänstemän, aspiranter och extra tjänstemän äga för tid, då de fullgöra tjänstgöring på fyrskepp, på vilket de äro inmönstrade, åtnjuta fyrskeppstillägg med visst belopp för dag räknat. Tillägget utgår, då fyrskeppet ligger å sin station eller är under gång till eller från stationen, med det normalbelopp, som i tabellen angives för vederbörande stationsgrupp, samt i annat fall med hälften av normal beloppet, dock att tillägget i stället skall utgå med 150 respektive 75 procent av normalbeloppet, såvitt fråga är om tjänstgöring, vilken under tiden 16 ok tober—31 mars fullgöres å norr om 60 :e breddgraden stationerat fyrskepp eller under tiden 16 november—15 mars fullgöres å annat fyrskepp.
274
Kungl. Alaj.ts proposition nr 281.
Stationsgrupp A
kronor
Stationsgrupp
B
kronor
Stationsgrupp C
kronor
1
—
1-50
2
—
1-20
1-70
2-20
1-50
2
.—
2-50
1-70
2-20
2-70
2-10
1
2-60
3-10
i
2-80
3-30
3-80
J
Närmare bestämmelser angående fördelningen av fyrskeppens stations orter på stationsgrupper meddelas av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
275
Utöver vad ovan stadgats skall för tjänsteman vid lots- och fyrstaten gälla,
dels att vid tjänstgöring på fyrskepp såsom kockstewart utgår ett lönetillägg
av en krona för dag, dels ock att för mistsignalering å fyr eller fyrskepp en
ligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, utgår ett löne
tillägg av 50 öre för timme, varunder sådan signalering verkställes.
4 mom. Till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken fullgör tjänstgöring
av följande slag, må enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
meddelas, kunna utgå lönetillägg med högst det belopp, som nedan angives,
nämligen
till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom
tågledare: 600 kronor för år räknat, och
till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom
lokledare: 420 kronor för år räknat.
Tjänsteman vid statens järnvägar, som bestrider växling stjänst, samt sta-
tionskarl, vilken fullgör göromål såsom tågklarerare, äger enligt av Kungl.
Maj:t bestämda grunder erhålla ett lönetillägg av 50 öre för dag.
5 mom. Angående lönetillägg till följande tjänstemän vid av dem full
gjord tjänstgöring av nedan angivet slag gäller vad Kungl. Maj:t därom för
ordnar:
tjänsteman vid sjökarteverket, vilken deltager i sjömätningsarbete,
extra ordinarie befälhavare å statens undersöknings- och bevakningsfar-
tyg för havsfiskets behov, vilken fullgör sjötjänstgöring,
tjänsteman vid rikets allmänna kartverk, vilken tjänstgör vid kartverkets
flygfotografering,
tjänsteman vid statens järnvägar, vilken tjänstgör såsom förare å lok eller
motordrivet rälsfordon eller såsom eldare å ånglok eller biträde å elektrolok
eller vilken tjänstgör å tåg för ja eller fartyg, samt
tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken tjänstgör å bogserbåt.
Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring
å lok, vilken på grund av särskilt tjänstuppdrag tillfälligtvis är hindrad att
fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistat lönetillägg un
der dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med tjänst
göring å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring
å elektrolok 70 öre för dag räknat.
40 §.
Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m.
1 mom. Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga
delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbeting
elserna i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hän
seende, utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg
med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat,
nämligen
276
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
för kallortsklass 1............................................... 96 kronor
» » II................................................ 156 » » » III................................................ 240 > > » IV................................................ 360 » » » V................................................ 540 » » » VI................................................ 720 » .
Kallortstillägg utgår icke till häradshövding. För tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid skall till- lämpas ett i förhållande till nämnda avkortning minskat kallortstillägg.
2 mom. Till tjänsteman vid lots- och fyrstaten, som är stationerad å ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses med föra avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika enslighetsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen
för enslighetsklass I........................................... 96 kronor
» » II............................................ 156 » » » III............................................ 216 » » » IV........................................... 276 » .
3 mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg eller enslighetstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kall orts- eller enslighetsklassema meddelas av Kungl. Maj:t.
4 mom. Tjänsteman, till vilken kallortstillägg eller enslighetstillägg ut går, äger uppbära tillägget jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten, så framt han under denna tid äger åtnjuta lön. För tid, då han å lönen vid kännes C-avdrag, skall han likväl avstå tillägget.
För tjänsteman, som är berättigad att jämte kallortstillägg uppbära enslig hetstillägg eller fyrskeppstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälften av det tjänstemannen eljest tillkommande beloppet; dock att sådan minsk ning för tjänsteman, till vilken kallorts- och enslighetstillägg utgå, icke skall ske i vidare mån än att vad han äger behålla minst svarar mot summan av det större tillägget och hälften av det mindre tillägget eller, om båda äro lika, det ena tillägget ökat med hälften.
5 mom. Tjänsteman vid tullstaten, statens järnvägar eller statens vatten- fallsverk, som å ort, tillhörande kallortsklass VI, fullgör tjänstgöring, vilken är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kan enligt av Kungl. Maj:t meddelade be stämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje dag, då han fullgör sådan tjänstgöring.
41 §.
Befattningsarvoden.
1 mom. Till i nedan intagna tabell angivna tjänstemän, som, på grund av förordnande eller val, innehava viss befattning, vilken ej är uppförd såsom särskild tjänst, utgår befattningsarvode med belopp, som i tabellen angives.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
277
Tjänsteman och befattning
Befattningsar
vode för år,
kronor
Revisionssekreterare, som är nedre justitierevisionens ordförande...............
1 500
Hovrättsråd, som är ordförande på division i hovrätt.......................................
2 508
Hovrättsråd, som är ordförande å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt
3 000
Hovrättsråd, som är vice ordförande på division i hovrätt..............................
1 008
Försäkringsråd, som är gruppordförande i försäkringsrådet..............................
1 200
Laborator och avdelningsföreståndare vid statens farmacevtiska laboratorium,
som är laboratoriets föreståndare..........................................................................
1 008
Professor vid statens institut för folkhälsan, som är institutets föreståndare
2 004
Kammarrättsråd, som är ordförande på division i kammarrätten.................
1 200
Professor eller laborator vid farmacevtiska institutet, som är institutets rektor
1 200
Professor vid tekniska högskolan i Stockholm, som är högskolans rektor ....
4 800
Professor vid tekniska högskolan i Stockholm, som är avdelningsföreståndare
vid högskolau................................................................................................................
i
408
Professor vid Chalmers tekniska högskola, som är högskolans rektor ...........
3 600
Professor vid Chalmers tekniska högskola, som är avdelningsföreståndare vid
högskolan........................................................................................................................
804
|
408
Undervisningsråd i skolöverstyrelsen, som är chef för undervisningsavdelning
1 200
Läiarinna vid statens normalskola, som är biträdande föreståndarinna vid
skolan...............................................................................................................................
1 200
Lärarinna vid den med blindinstitutet å Tomteboda förenade förskolan, som
är första lärarinna vid nämnda skola..................................................................
720
Avdelningsföreståndare vid statens växtskyddsanstalt, som är anstaltens chef
X 008
Professor vid lantbrukshögskolan, som är högskolans rektor..........................
2 004
Professor eller föreståndare för avdelning vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, som är institutets rektor.......................................................
1 500
Professor vid veterinärhögskolan, som är högskolans rektor...........................
1 500
Professor vid skogshögskolan, som är högskolans rektor..................................
1 500
1 tabellen angivna arvoden till professorer vid tekniska högskolan i Stock
holm och Chalmers tekniska högskola, som äro avdelningsföreståndare, skola
utgå med 804 kronor i fall, där Kungl. Maj:t härom förordnar, och eljest
med 408 kronor.
2 mom. Då tjänsteman, till vilken befattningsarvode utgår, icke utövar be
fattningen, skall i fråga om rätt att helt eller delvis uppbära befattnings
arvode gälla vad för motsvarande fall i 38 § 2 mom. föreskrives i fråga om
rätt att uppbära avlöningsförstärkning.
3 mom. Tjänsteman, som erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla
befattning, vid vilken befattningsarvode utgår, äger för den tid förordnandet
avser uppbära sådant arvode med belopp motsvarande hälften av det för
befattningen gällande beloppet. Befattningsarvode må dock utgå med hela
det belopp, som gäller för den uppehållna befattningen, därest den förord
nade åtnjuter vikariatslön å den tjänst, som är förenad med befattningen,
så ock i annat fall, när Kungl. Maj:t därom förordnar.
278
42 §.
Stållföreträdararvoden.
1 mom. Vid vissa verk och myndigheter utgår till tjänsteman, vilken inne har förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare, ställföreträdar- arvode, nämligen
vid försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium arvode av 1 200 kronor för år samt
vid postverket och telegrafverket arvode av 2 004 kronor för år. 2 mom. Tjänsteman, till vilken ställföreträdararvode utgår, äger uppbära detta jämväl för tid, varunder han ej utövar sin tjänst, såframt han under denna tid äger åtnjuta lön. För tid, varunder han å lönen vidkännes C-avdrag, skall han likväl avstå arvodet. Erhåller tjänstemannen sådant förordnande att såsom vikarie uppehålla generaldirektörstjänsten, vid vilket han äger åt njuta vikariatslön, skall han för den tid förordnandet avser avstå ställföre- trädararvodet.
Kungl. Mctj:ts proposition nr 281.
43 §.
Arvoden för särskilda uppdrag m. m.
1 mom. I fall som angivas i den arvodesförteckning, som bifogas detta reglemente såsom bilaga B, må vid vissa befattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande verk utgå arvoden i en lighet med vad av förteckningen framgår. Har tjänsteman, vilken åtnjuter dylikt arvode, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda framgår av arvodesförteckningen, på beslut av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån arvodet må för den tiden tillgodonjutas.
2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest medel för sådant ändamål finnas anvisade.
44 §.
Vissa särskilda ersättningar.
1 mom. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden, gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av
Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
2 mom. Tjänsteman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å så dan annan ort, äger åtnjuta resekostnadsersåttning för av honom vid semes terns inträde eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och sta- tioneringsorterna. Företager tjänstemannen resa mellan tjänstgöringsorten och annan ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för dylik resa, dock allenast i den mån för densamma beräknad resekostnad till be loppet överstiger beräknad resekostnad för resa mellan sist avsedda ort och
279
stationeringsorten, och med iakttagande tillika att han icke må utbekomma större belopp än som vid tillämpning av stadgandet i första punkten kunnat utgå. Angående grunderna för resekostnadsersättnings beräknande i här av sedda fall skall gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.
Därest tjänsteman, som tilldelats semester under viss tid, efter semesterns inträde men före utgången av nämnda tid återkallas till tjänstgöring, beror på prövning av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av ve derbörande myndighet, i vad mån ersättning av statsmedel må utgå för av tjänstemannen företagen resa, som står i samband med semesterns avbry tande.
3 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten eller, vad angår innehavare av tjänst för vilken visst tjänstgöringsområde fastställts, under tjänstgöring utom tjänstgöringsområdet äger tjänsteman åt njuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som med delas av Kungl. Majd, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersätt- ningen. Tjänsteman utan fast stationeringsort må av vederbörande myndig het tilldelas tjänstgöringstraktamente under högst 90 dagar efter föränd ring av tjänstgöringsort.
Vad nu sagts har icke avseende å fall, där tjänsteman till följd av innehav av olika tjänster är stationerad på mer än en ort. Tjänstgöringstraktamente må ej heller, med mindre Kungl. Majd för visst fall därom förordnat, utgå till den, som innehar lärarbefattning vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt och tillika helt eller delvis uppehåller lärarbefattning vid annan sådan läroanstalt.
Till sådan till försvaret hörande tjänsteman, som har sin stationeringsort inom fästning, må tjänstgöringstraktamente kunna utgå jämväl vid tjänst göring å sagda ort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas.
4 mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt vad därom är särskilt stadgat.
5 mom. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant utbetalning av medel, kan enligt av Kungl. Majd fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Med tjänsteman, som handhar kontant uppbörd, likställes sådan tjänsteman vid postverket, som vid tjänstgöring i dagkassa mottager och frimärker försän delser utan att därför uppbära kontant betalning eller som från huvudför råd av värdetecken vid postkontor utlämnar frankotecken och andra värde tecken till dagkassa eller biförråd. Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, upp bäras felräkningspenningama av den, som uppehåller tjänsten.
6 mom. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl.
Maj:t fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditions
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
280
Kungl. Maj-.ts proposition nr281.
lokal samt skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet. Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien å tjänsten.
7 inom. Nedan angivna tjänstemän äga uppbära represenstationsbidrag med följande belopp för år räknat:
kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet samt chefen för utrikesde partementets pressbyrå 8 000 kronor,
landshövding i Malmöhus län eller Göteborgs och Bohus län 9 000 kronor, landshövding i annat län 6 000 kronor, chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri 750 kronor och chefen för Strömsholms hingstdepå 250 kronor. Vid semester eller tjänstledighet för tjänsteman, vilken äger uppbära re- presentationsbidrag, beror på Kungl. Maj:ts prövning huru med nämnda bi drag skall förfaras.
45 §.
Vissa inkomster enligt taxa m. m.
1 mom. Förste provinsialläkare, provinsialläkare, länsveterinär eller dis triktsveterinär äger, utöver honom av statsmedel tillkommande avlönings förmåner, uppbära ersättning enligt särskild taxa.
1 första stycket avsedd tjänsteman, som åtnjuter semester eller tjänstle dighet, skall till vikarien avstå den ersättning enligt taxan, vilken belöper på de av denne verkställda tjänstegöromålen.
2 mom. Laborator eller annan lärare vid tandläkarinstitutet, som enligt vad härom särskilt stadgas utövar tandvård i institutets tjänst, äger utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning med av Kungl. Maj:t bestämt belopp för arbetstimme.
3 mom. Vid lotsplats tjänstgörande ordinarie överlots, lotsförman eller lots äger, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, uppbära lotslott enligt nedanstående bestämmelser och i övrigt av Kungl. Maj:t be stämda grunder. Lotslott utgar av de enligt särskilda stadganden vederbö rande lotsplats tillkommande lotspenningama och må för vid lotsplatsen tjänstgörande personal sammanlagt icke överstiga 35 procent av dessa.
I första stycket avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott, förutom under tjänstgöring å egen tjänst, jämväl under tjänstgöring å annan med rätt till lotslott förenad tjänst vid lotsplatsen. Han äger vidare uppbära lotslott under semester samt tjänstledighet med oavkortad lön av anledning som avses
i
33 § 2 mom. under punkt 6 a) eller b) eller punkt 8.
Innehavare av tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, äger, då han på grund av förordnande uppehåller med rätt till lotslott förenad tjänst vid annan lotsplats, åtnjuta särskild ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den
Kungl. Maj:t.<< proposition nr 281.
281
tjänst, å vilken han förordnats. Då tjänstemannen på grund av förordnande uppehåller tjänst, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen tjänst skulle hava uppburit i lotslott.
Extra ordinarie eller extra tjänsteman, som förordnas att uppehålla med rätt till lotslott förenad tjänst, äger för den tid vikariatet avser uppbära sär skild ersättning (lotslottsersättning). Denna ersättning utgår med belopp, mot svarande en fjärdedel av vad vid lotsplatsen anställd ordinarie tjänsteman varit berättigad att vid tjänstgöring under nämnda tid uppbära i lotslott. Efter utgången av den kalendermånad, varunder tjänstemannen uppehållit tjänst, som nyss sagts, under sammanlagt sex månader och då tillika två år förflutit från det tjänstemannen första gången varit förordnad att uppehålla sådan tjänst, utgår dock lotslottsersättningen med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av den lotslott, som ordinarie tjänsteman vid lotsplatsen varit berättigad uppbära under den tid förordnandet avser. På Kungl. Maj:ts pröv ning beror, huruvida lotslottsersättning må med hänsyn till särskilda för hållanden utgå med högre belopp än nu sagts.
I fråga om extra ordinarie tjänsteman äger lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till längden av den tid, varunder sådan tjänsteman under kalenderåret beräknas uppehålla tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, bestämma, om och i vad mån tjänstemannen må åtnjuta lotslottsersättning under honom beviljad semester. Erhåller extra ordinarie eller extra tjänsteman under tid, för vilken han förordnats uppehålla sådan tjänst, tjänstledighet av anledning, som avses i 33 § 2 mom. under punkt 6 a) eller b) eller punkt 8, ankommer det på lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till den föregående vikariatstjänst- göringens längd bestämma, om och i vad mån lotslottsersättning må åtnjutas under ledigheten. Om tjänstledighet, som i nämnda moment avses under punkt 6 a), varar längre tid än sex månader, må dock lotslottsersättning icke utgå för tid därutöver, i den mån icke Kungl. Maj:t, efter framställning av lotsstyrelsen, på grund av särskilda förhållanden därtill lämnar medgivande.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser må tjänsteman tillhörande lotspersonalen åtnjuta, förutom lotslott eller lotslottsersättning, från sjöfar ten utgående ersättningar och förmåner för biträde av kronolots.
7 kap. Tjänstebostad m. m.
46 §.
1 mom. Fri tjänstebostad i av statsverket ägd eller disponerad lägenhet till kommer:
a) de såsom beskickningschefer tjänstgörande sändebuden ävensom i den mån Kungl. Maj:t, vad angår ordinarie tjänsteman med stöd av riksdagens beslut, därom särskilt besluter annan till utrikesförvaltningen hörande tjäns teman,
282
Kunql. Maj.ts proposition nr 281.
b) överläkarna vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus och statens
anstalt för fallandesjuka samt den, som är chef, tillika läkare, vid statens skola
för själsligt abnorma manliga elever, ävensom
c) landshövdingarna.
Att i vissa fall i stället för fri tjänstebostad utgår kontant hyresersättning
stadgas i 5 mom.
Till kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet utgår hyresbidrag med
4 000 kronor för år räknat.
2 mom. Med fri tjänstebostad, varom i denna paragraf är fråga, följer rätt
till fri uppvärmning och belysning av bostaden. Tjänsteman, som avses i 1
mom. under b), är dock endast berättigad att åtnjuta fritt bränsle ävensom
fri elektrisk belysning, där tillgång härtill finnes, och är skyldig att själv be
kosta armatur och lampor.
3 mom. Vid sändebuds eller landshövdings tillträde till sin tjänst skall för
honom avsedd bostad, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar,
genom statens försorg vara försedd med möblering och andra inventarier
för representationsändamål. Beträffande landshövdingens tjänstebostad skall
möbleringen avse högst fyra rum.
Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas
av statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller för
summelse från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inven
tarier skola överlämnas till efterträdaren i det skick, vari de mottagits.
4 mom. Med landshövdings tjänstebostad följer i förekommande fall till den
ifrågavarande fastigheten hörande planterat område av den omfattning, som
av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts.
5 mom. Därest tjänsteman, som avses i 1 mom. under b) eller c), icke kan
eller lämpligen bör beredas tjänstebostad, så ock därest tjänstebostad, som
tillhandahållits tjänstemannen, icke kan eller lämpligen bör beredas honom
fortsättningsvis och annan tjänstebostad ej heller anses böra beredas honom,
äger han i stället för fri tjänstebostad erhålla kontant hyresersättning. Huru
vida, med hänsyn till tjänstgöringsförhållanden eller andra särskilda om
ständigheter, tjänstebostad icke bör beredas, ankommer på prövning av
Kungl. Maj:t, som även i förekommande fall bestämmer hyresersättningens
belopp med hänsyn till föreliggande omständigheter. Kungl. Maj:t bestämmer
jämväl huru med hyresersättning skall förfaras under tid, för vilken tjänste
mannen vidkännes C-avdrag å lönen.
6 mom. Har skada eller förlust åsamkats landshövding till följd av en mera
väsentlig, vid hans tillträde av tjänsten icke påräknad rubbning i bostads
förhållandena, äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Maj:ts be
stämmande i varje särskilt fall.
47 §.
Provinsialläkare eller distriktsveterinär i distrikt, där särskild bostad är
av distriktet eller däri ingående kommun eller kommuner för tjänstinneha
varen anordnad och av vederbörande länsstyrelse godkänd, sedan förste pro
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
283
vinsialläkaren eller beträffande distriktsveterinär länsveterinären blivit hörd, är, om bostaden anvisats honom utan ersättning, berättigad åtnjuta denna förmån av fri tjänstebostad. I fråga om distriktsveterinär skall vad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning beträffande särskilda till bostaden an slutna, för veterinärtjänstens skötande erforderliga utrymmen, såsom lokal för husdjursklinik, laboratorielokal, sjukstall eller dylikt.
48 §.
1 mom. Därest åt tjänsteman, vilken icke äger åtnjuta förmån av fri tjäns tebostad, anvisas tjänstebostad, som han är skyldig mottaga, i av statsver ket ägd eller disponerad lägenhet, skall han för densamma månadsvis i efter skott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant in betalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hgresavdrag).
Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i all mänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänste- bostaden belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. Vid ersättningens bestämmande skall jämväl beaktas bostadens belägenhet och karaktär av tjänstebostad.
I ersättningen skall i förekommande fall inbegripas gottgörelse för central uppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden.
1 övrigt skola vid ersättningens bestämmande iakttagas de föreskrifter, som Kungl. Maj:t meddelar.
Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan ve derbörande myndighet och tjänstemannen, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess av görande, må klagan icke föras.
Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.
Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förr än minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
2 mom. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att till handahålla tjänsteman, som avses i 1 mom., bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför beräknad efter statsverkets själv kostnadspris. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då statsverket ombesörjer uppvärmning av tjänstebostad.
Vad i första stycket sagts skall icke gälla i fråga om elektrisk ström, som för uppvärmning eller belysning eller för kokning tillhandahålles tjänsteman vid statens vattenfallsverk i verket tillhörig bostadslägenhet.
284
49 §.
Provinsialläkare eller distriktsveterinär, åt vilken anvisats tjänstebostad som avses i 47 §, skall, om bostaden icke anvisats honom utan
ersättning,
för densamma erlägga ersättning till vederbörande distrikt, kommun eller kommuner med belopp som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av länsstyrelsen. I fråga om distriktsveterinär skall vad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana särskilda utrymmen, som i 47 § sagts.
Tjänsteman vid akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, åt vilken anvisas tjänstebostad i akademiens hus, skall för densamma ävensom för bränsle och belysning erlägga ersättning till akademien, bestämd enligt de i 48 § stadgade grunderna.
Tjänsteman vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, skall, om åt honom anvisas tjänstebostad vilken disponeras av vederbörande kom mun, för densamma erlägga ersättning enligt bestämmelserna i 48 §. Ombe sörjer kommun centraluppvärmning av bostad, som anvisas sådan tjänste man, skall dock tjänstemannen härför erlägga ersättning till kommunen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
8 kap. Tjänstedräkt m. m.
50 §.
Med tjänstedräkt avses i detta kapitel klädespersedel av fastställt utseende, vare sig den ingår i uniform eller icke.
Med tjänstetecken förstås gradbeteckningar, mössmärken, uniformsknap par eller dylikt ävensom polisbricka och annat därmed jämförligt legitima- tionsmedel.
De i detta kapitel meddelade bestämmelserna hava icke avseende å lands* hövding.
51 §.
Där för tjänsteman föreskrivits skyldighet att bära eller innehava tjänste dräkt eller tjänstetecken, fastställer Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet tjänstediäktens eller tjänsteteck- nets utseende. Tillika fastställas antal och slag av uniformspersedlar, som skola av tjänsteman innehavas (obligatoriska uniformspersedlar).
52 §.
1 mom. Tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen med ägande rätt eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbekläd nad eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjäns
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
285
teman, som ej är skyldig att innehava densamma, såsom lån. Då särskilda
skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman må från
vederbörande myndighet såsom iån bekomma även andra klädespersedlar
och materialier till sådana än här angivits.
Genom vederbörande myndighets försorg må tjänsteman tillhandahållas
jämväl uniformspersedel, som icke är obligatorisk.
2 mom. Tjänsteman må icke med äganderätt eller såsom lån erhålla per
sedlar och materialier i större omfattning eller av annat slag än som erford
ras för hans personliga bruk i tjänsten. Av vederbörande myndighet faststäl
les vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden eller
i fråga om särskilda personalgrupper skall anses utgöra den brukningstid,
efter vars utgång ny persedel tidigast må utlämnas. Därest persedel på grund
av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjäns
teman, må tjänsteman kunna erhålla ersättningspersedel utan hinder av att
den fastställda brukningstiden ej tilländalupit.
53 §.
1 mom. Ersättning för med äganderätt utbekomna persedlar eller mate
rialier skall motsvara myndighetens självkostnadspris efter avdrag, i före
kommande fall, som nedan sägs.
Första gången tjänsteman anskaffar viss obligatorisk uniformspersedel
skall vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande sjut
tiofem procent av myndighetens självkostnadspris för ifrågavarande perse
del. Vid annan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel skall vid er
sättningens bestämmande avdrag ske, i den mån så följer av bestämmelser,
vilka meddelas av Kungl. Maj:t. Avdrag, som sist sagts, skall avvägas så, att
det kan anses motsvara den ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad,
som skulle uppkomma, om avdrag icke medgåves. Avdraget må dock icke
överstiga femtio procent av myndighetens självkostnadspris.
Har tjänsteman genom myndighets försorg tillhandahållits uniformsper
sedel, som icke är obligatorisk, må han tillgodonjuta avdrag i enlighet med
vad nyss sagts för sådan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel, som
ej sker första gången, under förutsättning att det med hänsyn till tjänstens
art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns anskaffning.
Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persed
larnas eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande myn
dighet medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens av
löning under viss tid.
Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning, må kunna
få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp, motsvarande
hälften av den erlagda ersättningen.
2 mom. Då såsom lån utbekommits tjänstetecken eller skyddsbeklädnad
eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänste
man, som ej är skyldig att innehava densamma, erlägges icke någon ersätt
ning därför. För såsom lån utbekomna andra klädespersedlar och materia-
286
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
lier till sådana än nu sagts skall erläggas ersättning månadsvis i efterskott med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts be myndigande, av vederbörande myndighet. Ersättningen skall motsvara den inbesparing av tjänstemans egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma genom persedlarnas eller materialiemas tillhandahållande.
54 §.
Där tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits genom vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns tillverkning, må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta kostnader för tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill, vid tillämp ning av bestämmelserna i 53 § 1 mom., statsverkets andel i tillverknings kostnaderna — däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder och smärre tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats genom myn dighetens försorg.
9 kap. Vissa naturaförmåner.
55 §.
1 mom. Fri kost tillkommer:
a) extra ordinarie tjänsteman å statens undersöknings- och bevaknings- fartyg för havsfiskets behov under tjänstgöring å fartyget,
b) tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å tjänstefartyg eller fyrskepp, under tjänstgöring å tjänstefartyget eller fyrskeppet,
c) tjänsteman vid lots- och fyrstaten under tjänstgöring å fyrplats, där familjebostad saknas, samt
d) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken är anställd å tågfärja eller hjälpfartyg, under tjänstgöring å färjan eller fartyget.
Tjänsteman, som i första stycket avses, må vidare åtnjuta fri kost, då han icke fullgör där omförmäld tjänstgöring men på grund av och i samband med dylik tjänstgöring vistas å annan ort än stationeringsorten.
Att i vissa fall i stället för fri kost kan utgå kontant ersättning därför stadgas i 4 mom.
2 mom. Vid resa för förrättning i statens ärenden samt vid tjänstgöring, vid vilken tjänstgöringstraktamente kan utgå, må fri inkvartering eller fri förplägnad kunna beredas tjänsteman. I sådant fall skall, enligt bestäm melser, som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, veder börande myndighet meddelar, hänsyn till här avsedd förmån tagas vid be dömande av i vad mån ersättning må utgå för resan eller tjänstgöringen.
Till försvaret hörande tjänsteman må enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, kunna erhålla fri förläggning och fri för plägnad jämväl i annat fall än i första stycket avses vid tjänstgöring under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas.
3 mom. I enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet, må tjänstemän vid nedan angivna verk kunna erhålla följande förmåner:
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
287
tjänsteman vid telegrafverket abonnemang å rikstelefon mot nedsatt avgift, tjänsteman vid statens järnvägar fria resor och fria varutransporter d järnväg samt
tjänsteman vid statens vattenfallsverk fri elektrisk belysning eller elektrisk ström mot nedsatt avgift.
4 mom. Därest fri kost tillfälligtvis icke kan tillhandahållas därtill be rättigad tjänsteman, äger denne för den uteblivna förmånen erhålla ersätt ning enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet.
Enligt i enahanda ordning fastställda grunder kan förmånen av fri kost för tjänsteman vid lots- och fyrstaten utbytas mot kostpenningar.
56 §.
Därest tjänsteman genom vederbörande myndighets försorg erhåller kost in natura i annat fall än i 55 § 1 och 2 mom. avses, eller genom myndighe tens försorg verkställes tvätt för tjänstemannens enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majd eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet.
10 kap. Sjukvård.
57 §.
Bestämmelsernas tillämpningsområde.
Bestämmelserna i detta kapitel skola äga tillämpning å tjänsteman, till hörande någon av de i 33 § 1 mom. angivna grupperna 2 och 3, dock icke å justitieråd, regeringsråd eller landshövding.
58 §.
Allmänna bestämmelser om sjukvård.
1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med fört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsför mågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand vård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivning ar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vil ken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i andra fall, som avses i 33 § 2 mom. under punkt 6 a).
288
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
3 mom. Då tjänsteman av annan anledning än som avses i 33 § 2 mom.
under punkt 1 c) åtnjuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyl
dighet att därunder vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter
nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles; ve
derbörande myndighet likväl obetaget att i undantagsfall medgiva, att för
månerna må bibehållas för en tid av högst tre månader.
4 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelser
na i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t.
5 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering
utomlands gäller vad därom särskilt stadgas.
59 §.
Verks- och tjänsteläkare.
Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där
ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant
ändamål anställda verksläkare och, vid försvaret, tjänsteläkare. Vad i regle
mentet stadgas om verksläkare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
tjänsteläkare.
Instruktioner för verksläkare och tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Maj :t.
60 §.
Läkarvård och läkarintyg.
1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för
erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänste
mannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller an
nan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall jäm
väl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehål
ler sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då
vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika
fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten
eller av kommun anställd läkare.
2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verks
läkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för
rådfragning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara atteste-
rad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
61 §.
Specialistvård.
1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand
ling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förut-
Kungi. Maj.ts proposition nr 281.
289
sättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt be stämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nöd vändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock god känt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialist vård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av stats medel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 58 § 1 mom. andra stycket.
62 §.
Sjukhusvård.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberku los helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verkslä karen eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda lego- sängsavgiften för plats å allmän sal samt
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning.
Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes till gängligt, i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängs- avgiften för plats å allmän sal.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade tjänste mannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av stats medel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större be lopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281.
19
290
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjuk vårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahan da förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp än nu sagts.
63 §.
Läkemedel.
1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller tand läkare, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 61 § hänvänt sig.
2 mom. Där ej Kungl. Maj:t för visst verk annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetal ning på grund av räkningen äger rum.
64 §.
Bad, massage m. m.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av stats medel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälp medel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, be kostas av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccina tion mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
65 §.
Resor och sjuktransporter.
I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, un der förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller för flyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som av
ses i 64 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel varom förmäles i 64 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall, då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
291
11 kap. Begravningshjälp m. m.
66
§.
1 mom. Avlider tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 33 § 1 mom. an givna grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbe talas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga, vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall dock, där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen för må nad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena un der den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående be gravningshjälpen anses inbegripen.
2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än statione- ringsorten, må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter be stämmande av vederbörande myndighet i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kost naderna för transport till stationeringsorten.
3 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring utom riket, utgår begrav ningshjälp med belopp, som Kungl. Maj:t prövar skäligt.
12 kap. Särskilda avlöningsheslämmelser för vissa tjänstemän.
67 §.
Såsom tillägg till eller undantag från vad i 3 avd. 1—11 kap. stadgas skola för vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som meddelas i detta kapitel.
68
§.
Tjänstemän vid utrikesförvaltningen. Lantbruksattacliéer.
1 mom. Försättes tjänsteman vid utrikesförvaltningen i disponibilitet, må
Kungl. Maj:t tillerkänna honom expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som motsvarar lönen för den tjänst han senast innehaft, minskad med A-avdrag.
292
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
2 mom. Kungl. Maj:t äger på därom gjord framställning bevilja tjänste man vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa bidrag för resa till Sverige under semester. Tjänsteman må tilldelas sådant bidrag högst en gång vart tredje år eller, när särskilda skäl tala därför och fråga är om tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat, högst en gång vart annat år. Bidraget må icke beviljas till högre belopp än som mot svarar kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll icke ingår, till Stockholm och åter till stationeringsorten för tjänstemannen, hans hustru ävensom hans barn under 19 års ålder.
Kungl. Maj:t äger föreskriva de särskilda villkor för åtnjutande av rese- bidrag, som må finnas lämpliga.
3 mom. a) Tjänsteman vid utrikesförvaltningen med stationering utom lands äger åtnjuta särskilda tillägg till lönen, bidrag och ersättningar i enlig het med nedan meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché dock en dast i den mån sådant i det följande särskilt angives.
Ortstillågg utgår enligt särskild stat eller jämlikt av Kungl. Maj:t medde lade särskilda bestämmelser.
Barnbidrag utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt under håller barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat.
Utomeuropeiskt tillägg utgår till tjänsteman, som är stationerad i land utom Europa eller i Sovjetunionen, med följande belopp för år, nämligen:
1 500 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad har någon av beteck ningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20,
3 000 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad har någon av beteck ningarna Ca och Ce samt lönegradsnumret 24, samt
5 000 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad antingen har någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 29 och 33 eller ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något av lönegradsnumren 14, 17 och 19.
Chargé d’affairestillägg utgår till tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24, 29 och 33, därest han förordnats att i egenskap av chargé d’affaires förestå beskickning å ort, där sändebud icke är stadigvarande placerat, med 2 000 kronor för år.
Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman för första gången förord nats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning, med 6 000 kronor.
Ersättning för hållande av bil utgår, därest tjänsteman innehar förordnan de att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning och för sin ämbetsutövning använder sådant fordon, med ett belopp för år, som motsvarar summan av dels det för diplomatisk personal å sändebudets sta- tioneringsort gällande priset för 2 000 liter bensin, dels kostnaden för försäk ring å sändebudet tillhörig bil, omfattande såväl ansvarighetsförsäkring som försäkring för skada å bilen, dels kostnaden för hyra av bilgarage, därest så dant ej finnes inom beskickningshuset, dels ock 500 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
293
För flyttning sbidrag utgår till tjänsteman, vars lönegrad antingen har nå gon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24, 29 och 33 eller ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något av lönegrads numren 14, 17 och 19, därest han för att tillträda honom meddelat förord nande att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande av sådant förordnande tjänstgöra inom riket nödgas flytta från ort till annan, med ett belopp, som motsvarar lön ävensom i förekommande fall ortstillägg, barn bidrag, utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affairestillägg under en månad vid den befattning, som tillträdes, dock högst 3 500 kronor.
Språktillägg utgår till tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckning arna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20, med 1 000 kro nor för år, under förutsättning att tjänsten i anseende till språkförhållandena i det land, där han är stationerad, påkallar användande i större utsträckning av annat språk än de skandinaviska, engelska, franska eller tyska språken, att tjänstemannen visar sig besitta god färdighet i det ifrågavarande språket samt att Kungl. Maj:t, på framställning av chefen för vederbörande beskick ning, prövar skäligt, att sådant tillägg må utgå.
Pressattaché eller attaché äger åtnjuta ortstillägg. Attaché, som förklarats slutligt antagen för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen, äger där jämte åtnjuta barnbidrag samt, därest han är familjeförsörjare, förflyttnings- bidrag.
b) Ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affairestillägg, ersättning för hållande av bil ävensom språktillägg utgå, under i övrigt stad gade förutsättningar, från och med den dag tjänstemannen på grund av honom meddelat förordnande inträder i utövning av befattning, varmed till- lägg är förenat, till och med den dag han, i anslutning till förordnandets upphörande, upphör att utöva samma befattning. Kungl. Maj:t äger dock be stämma, huru med nämnda lönetillägg skall förfaras, då tjänstemannen åt njuter tjänstledighet med skyldighet att vidkännas tjänstledighetsavdrag eller då han tjänstgör inom riket eller eljest å ort utom verksamhetsområdet.
c) Vad beträffar åtnjutande av ortstillägg, utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affairestillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekom mande fall av honom å egen tjänst tillkommande dylika tillägg, åtnjuta, där vikariatet avser befattning såsom chef för beskickning eller generalkonsulat, hälften av de med den uppehållna befattningen förenade tilläggen eller mot svarande belopp men eljest sist avsedda tillägg oavkortade eller därmot sva rande belopp. Under sådant förordnande att å egen stationeringsort uppehålla viss befattning, som föranledes av att annan tjänsteman åtnjuter semester, må vikarien dock ej härför åtnjuta förhöjda tilläggsförmåner.
Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att tjänsteman vid vikariat icke i något fall åtnjuter mindre tilläggsförmåner än de, som tillkomma honom i hans egen tjänst.
4 mom. Lantbruksattaché äger åtnjuta ortstillägg jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser.
294
69 §.
Vissa bestållningshavare vid försvaret.
1 mom. Bestämmelserna i denna paragraf skola äga tillämpning å inne havare av sådan beställning vid försvaret, som enligt meddelade bestämmel ser är att anse såsom civilmilitär.
2 mom. Har bestållningshavare kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp beror på Kungl. Maj ds prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.
3 mom. I fråga om vikariatslön och vikariatsersättning skall, i stället för vad i 18 § 3 mom. och 35 § sägs, gälla vad i avlöningsreglementet för mili tära bestållningshavare i dessa hänseenden stadgas för bestållningshavare, å vilka nämnda reglemente äger tillämpning.
Bestämmelserna i 37 § om gottgörelse för övertidstjänstgöring äga icke tillämpning å här avsedd bestållningshavare.
4 mom. I fråga om beställningshavares rätt att åtnjuta förmåner av föl jande slag skall, med iakttagande av vad här nedan sägs, gälla vad i mot svarande hänseende stadgas i avlöningsreglementet för militära beställnings- havare:
sjötillägg, särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expe dition för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som an vändes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg,
ersättning för dykeriarbete samt flygtillägg och flygtraktamente. De belopp för dag, som utgöra sjötillägg för sjötjänstgöring vid flottan, framgå för här avsedda beställningshavare av följande tabell.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
1
2
3
4
5
6
Beställnings havare tillhö
rande lönegrad
med någon
av beteck-
Sjötillägg för dag vid tjänstgöring
å annat fartyg än undervattensbåt å 'undervattensbåt
vid rörlig förläggning
vid stationär förläggning
vid rörlig för
läggning
vid stationär
förläggning
ningama Ca,
Ce och Cg samt följande
nummer
å egen för läggningsort
å annan förläggningsort
kronor
kronor
kronor
kronor kronor
25
3—
1-20
1-80
8-25
5*75
27
3-50
1-40
2-10
9*50
6*50
30
4-25
1-70
2-55
11*50
8*—
31
4-75
1-90
2-85
—
—
33
5-25
2-10
3-15
—
—
Det belopp för månad, som utgör flygtillägg vid kommendering till flyg tjänstgöring i befattning såsom provflygare, utgör för här avsedd beställ ningshavare 330 kronor. Vid kommendering till flygtjänstgöring i befattning
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
295
såsom kontrollflygare utgår flygtillägg med 270 kronor för månad. Flyg traktamentets belopp för dag räknat utgör för beställningshavare, vars löne grad har någon av lönegradsbeteckningama Ca, Ce och Cg samt högst löne- gradsnumret 17, 9 kronor och för annan här avsedd beställningshavare 11 kronor.
5 mom. I vissa fall må till beställningshavare enligt särskilda av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser utgå befattningsarvode eller arvode för sär skilt uppdrag eller särskild tjänstgöring.
6 mom. Till beställningshavare utgå mässpenningar i den mån sådant föl jer av bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t.
Därest här avsedd beställningshavare såsom biträdande försvarsattaché är stationerad utomlands, skall angående rätt för honom att åtnjuta ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och förflyttningsbidrag gälla vad i avlö- ningsreglementet för militära beställningshavare i sådant hänseende stadgas för biträdande försvarsattaché, å vilken nämnda reglemente äger tillämp ning.
7 mom. För beställningshavare, som enligt i vederbörlig ordning meddelat beslut är skyldig att innehava tjänstedräkt, skola, i stället för bestämmel serna i 50—54 §§, tillämpas de bestämmelser om tillhandahållande av tjäns tedräkt och övrig för tjänsten erforderlig utrustning samt om ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag, som innefattas i avlöningsreglementet för mili tära beställningshavare. För beställningshavare, vilken icke är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet i den omfattning som gäller för beställnings havare i allmänhet, må dock Kungl. Maj:t fastställa ekiperingsbidraget till det lägre belopp, som prövas skäligt.
8 mom. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollette- ring från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.
70 §.
Extra lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedda läroanstalter.
1 mom. Med avseende å löneklassplacering och löneklassuppflyttning skall iakttagas följande.
a) Där lärares anställning under visst kalenderhalvår avser eller enligt beslut av Kungl. Maj:t anses avse hela den därunder infallande terminen, skola de delar av halvåret, som icke motsvara terminen, tagas i betraktande som om läraren därunder innehaft anställning såsom extra lärare utan att åtnjuta sådan tjänstledighet, som enligt 21 § 2 mom. kan föranleda förläng ning av tid för löneklassuppflyttning.
b) De i 21 § 2 mom. tredje och femte styckena angivna dagantalen skola i stället för 600 och 120 vara 420 och 90.
c) Vid tillämpning av föreskrifterna i 22 § skola jämväl iakttagas de ovan under a) och b) meddelade bestämmelserna.
2 mom. De månadslöner och daglöner, som framgå av statens löneplans- förordning, äro icke tillämpliga å här avsedd lärare. För sådan lärare till- lämpas läsårsdaylön. Denna utgår med ett belopp, vilket förhåller sig till den
296
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
enligt löneplansförordningen för vederbörande löneklass och ortsgrupp gäl lande månadslönen som 12 förhåller sig till antalet av de dagar, som läs året vid den skolform, varom fråga är, skall för här avsett ändamål anses omfatta enligt bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t. Belopp, vilket icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmast lägre femtal.
Genom vederbörande myndighets försorg må utfärdas de tabeller över läs- årsdaglöner, som kunna befinnas erforderliga.
3 mom. I stället för vad i 26 § 1 mom. femte stycket stadgas skall gälla, att såsom C-avdrag för dag skall tillämpas ett belopp, som är lika stort som den för läraren gällande läsårsdaglönen.
4 mom. De i 27—30 §§ meddelade bestämmelserna angående semester ledighet skola icke tillämpas å här avsedd lärare. Den under anställningsti den utgående läsårsdaglönen skall anses inbegripa den ersättning för semes ter, som eljest må tillkomma läraren.
5 mom. Vid tillämpning av stadgandena i 33 § skall iakttagas följande.
a) Vid beräkning för det ändamål, som av 33 § 1 mom. framgår, av an- ställningsmånad skola, där här omförmäld lärares anställning under visst kalenderhalvår avser eller enligt beslut av Kungl. Maj:t anses avse hela den därunder infallande terminen, de delar av halvåret, som icke motsvara ter minen, tagas i betraktande som om läraren därunder fullgjort tjänstgöring i anställning hos staten.
b) Den i 2 mom. 6 punkten b) under grupp 2 angivna tid av högst 180 dagar, varunder må utgå lön minskad med B-avdrag, skall för lärare, som här avses, beräknas för ett och samma läsår eller, vid sjukledighet såväl vid slutet av ett läsår som vid början av det närmast följande, för anställningstid som bortsett från den mellan läsåren liggande tiden fortgått i en följd.
c) Vad i 2 mom. 6 punkten b) under grupp 3 stadgas angående oavkortad lön skall icke äga tillämpning för här avsedd lärare.
6 mom. Kailortstillägg utgår med, för dag räknat, 25 öre i kallortsklass I, 40 öre i kallortsklass II, 65 öre i kallortsklass III, 1 krona i kallortsklass IV, 1 krona 50 öre i kallortsklass V och 2 kronor i kallortsklass VI.
7 mom. Avlider den, som under viss termin innehaft anställning, varom här är fråga, under tiden mellan denna termins slut och början av den när mast därpå följande terminen, må vederbörande myndighet kunna besluta, att begravningshjälp, varom i 66 § förmäles, skall utgå såsom om han inne haft sin förra anställning vid tiden för frånfället.
13 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.
n
§.
1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av särskilt av Kungl. Maj:t meddelat beslut skall för varje kalendermånad för sig beräknas och utbetalas det belopp, som för densamma tillkommer tjänste man på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma meddelade bestämmelserna om lön, avdrag å lönen, vikariatsersättning, så
Kungl. Maj:ts proposition nr 281-
297
dan särskild ersättning, som avses i 36 §, avlöningsförstärkning, kallortstill- lägg, endighetstillägg, befattningsarvode och ställföreträdararvode. Med för mån, som nu sagts, skall i förevarande hänseende likställas sådant i 43 § 1 mom. avsett arvode, som utgår på grund av under viss tid fullgjord tjänst göring och beträffande vilket meddelats särskild föreskrift att det skall av stås för tid, då C-avdrag verkställes å lönen.
Vid beräkningen iakttages,
dels att lönen för kalendermånaden skall för den, som innehar i 70 § av sedd tjänst som extra lärare, så ock för annan tjänsteman, därest denne äger åtnjuta lön efter olika beräkningsgrunder för olika delar av månaden eller icke är berättigad åtnjuta lön för hela månaden, utgöra summan av veder börliga daglöner, i förekommande fall minskade på sätt i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena sägs,
dels att tillämpning i annat fall skall ske av vederbörlig månadslön,
dels ock att annan förmån än lönen skall, om den är upptagen med visst belopp för år räknat, anses belöpa med lika stort belopp å varje kalender månad och att månadsbelopp skall anses belöpa med lika stor del å varje dag under månaden.
För viss kalendermånad beräknat belopp utbetalas, i den mån detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, tidigast den tjugofemte da gen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om beloppet tillställes tjänstemannen genom postverket eller genom insättning i bank, skall det av vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.
Då tjänstemans anställning hos staten upphör vid annan tidpunkt än ka lendermånads utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, ut betalningen ske i samband med anställningens upphörande.
2 mom. Beräkning, som i 1 mom. avses, må kunna ske preliminärt på sådant sätt, att vid densamma icke tages hänsyn till tjänstgöringsförhållan dena under den kalendermånad, varom fråga är, eller att därvid allenast tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i kalendermånaden. Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, skall skill naden vid nästföljande utbetalningstillfälle, i förstnämnda fall utbetalas till tjänstemannen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven ordning, skall tjänstemannen vara skyldig att återbetala detsamma inom tid och i den ordning, som vederbörande myndighet bestämmer.
Beslut om tillämpning av preliminär beräkning meddelas av vederbörande myndighet.
3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må förmåner, som avses i 1 mc in., kunna utbetalas vid tidigare tidpunkt än där sägs
a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löne
förmånerna uppburits för kortare tid än en månad, till i denna avdelning av sedd tjänst samt
b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och till fällig hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är av behovet synnerligen påkallad.
Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kunnat ut- betaias, om tjänstemannens anställning hos staten upphört vid utbetalnings- tillfället.
i mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet av sedd löneförmån än som avses i 1 mom. äger vederbörande myndighet, i den mån Kungl. Maj:t ej härom förordnat, besluta efter vad som synes myn digheten lämpligast.
298
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
4 avd. Avlöningsbestämmelser för övriga icke-ordinarie tjänstemän.
72 §.
För annan icke-ordinarie tjänsteman än som avses i 3 avd. av detta regle mente fastställas avlöningsförmånerna av vederbörande myndighet, i den mån ej Kungl. Maj:t härutinnan meddelar beslut. Vid bestämmande av av löningsförmåner för här avsedda tjänstemän skall föreskrift meddelas an gående semester och semesterersättning.
Är tjänsteman, som i första stycket avses, berättigad att av statsmedel upp bära tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å reserv stat vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämman de, i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stri dande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår tjänste man å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Från reglementets tillämpning är undantagen
a) ordinarie tjänsteman, som före av Kungl. Maj :t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestäm melser,
b) tjänsteman, som är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet eller å avgångsstat, samt
c) dels lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd eller hushållsgöromål vid allmänt läroverk, statens skolköksseminarium och hus hållsskola, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt för blinda eller högre tekniskt läroverk, dels ock slöjdlärarinna vid dövstumskola även som sådan vid dylik skola anställd lärare i gymnastik med lek och idrott eller skolkökslärarinna, vilkens tjänst icke tillika avser kindergartenarbete.
Placeringstabell
Vidstående placering är tillämplig i nedan angivna fall
P
la
ce
rin g i
den
n
y a
tj
ä
n
st
en
1. Tjänstemannen har
i tidigare tjänst
haft nedan angivna slutplacering,
bestämd enligt vad i anvisningarna sägs, och hans jämförelsetal
i denna tjänst
2. Tjänstemannen har i tidigare anställning
hos staten efter fyllda 18 år haft
avlöning
enligt kollektivavtal
P
la
ce
rin g i
d en
n
y a
tj
ä
n
st
en
a.
understiger
den nya
tjänstens jämförelsetal
med följande antal
enheter
b. är
lika
med
den
nya
tjäns
tens
jäm
förel
setal
c.
överstiger
den nya tjänstens
jämförelsetal
a. Den tillträdda tjänsten
har ett jämförelsetal av
b. Denna avlöning,
beräknad enligt vad i
anvisningarna sägs,
har vid frånträdandet
av senaste sådan
anställning
Sådant
fall, som
avses i
punkt 4 av
anvisning
arna eller
i 18 § 2
mom.
reglemen
tet, före
ligger ej
Sådant fall, som avses
i punkt 4 av anvis
ningarna, föreligger och
skillnaden mellan jäm
förelsetalen utgör följande
antal enheter
14 eller
lägre tal
15 eller
högre tal
minst
motsvarat
men ej
uppgått till
och den sammanlagda
tiden för ovan angiven
anställning uppgår till
ett jämförelsebelopp,
beräknat enligt nedan
angivna löneklass för
den tillträdda tjänsten
6
5
4
3
2
i
1
2
3
4
5
6
eller
flera
minst men ej minst men ej
a
d3
d2
d,
C
b
a
a
a
6
år
9 år
9 år
12
år
a
b
d4
d3
d.
(1,
C
b
b
b
a
9 »
12
»
12
»
15
>
a
b
b
C
d4
d3
d2
d,
C
C
C
b
a
12
>
15
>
b
C
C
d,
d4
d3
d2
dl
d>
(1,
C
b
a
C
di
d„
d4
d3
d2
d2
d2
d,
C
b
a
d2
d.
d4
d3
d3
d 3
d,
di
C
b
a
^3
d4
d4
d4
d 4
Id3
d2
di
C
b
a\
d4
l
eller högre
J
Kol.: 1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
tö
a
a
^ to
ep
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
281.
300
Kungi. Maj:ts proposition nr 281.
Anvisningar till placeringstabellen.
1. De i tabellen förekommande beteckningarna a—d4 hava den innebörd, som framgår av följande sammanställning.
Beteck
ning
Beteckningen avser
inom lönegrad, som omfattar
fyra löneklasser
inom lönegrad, som omfattar
tre löneklasser
a
lägsta löneklassen
b andra »
lägsta löneklassen
C
tredje »
andra »
ds
1
första lönerummet
d2
.
andra
»
ds
/högsta löneklassen
tredje
»
ds
J
fjärde
»
Placering i högre lönerum medför icke, att tjänstemannen i sin tjänst er håller högre avlöning, men är av betydelse i vissa fall, då tjänstemannen till träder annan tjänst.
2. Med slutplacering i tidigare tjänst förstås, om avbrott mellan anställ ningarna i denna tjänst och i den nya tjänsten icke föreligger, den placering, som tjänstemannen innehar omedelbart före tillträdet av sistnämnda tjänst. Om däremot avbrott föreligger mellan anställningarna i den tidigare tjänst, varom fråga är, och i den nya tjänsten, skall den tidigare tjänsten anses hava innehafts intill tillträdet av den nya tjänsten. Avbrottstiden skall behandlas som om tjänstemannen under densamma åtnjutit sådan tjänstledighet, som skall medtagas vid den i 21 § 2 mom. reglementet angivna sammanräkningen. Om emellertid tjänstemannen under avbrottstiden eller någon del av densam ma innehaft tjänst eller tjänster med högre jämförelsetal än den nya tjänsten eller med lön enligt löneplan nr 2, skall tiden för innehavet av sådan tjänst helt behandlas som om den tidigare tjänsten i stället innehafts. Med slutpla cering förstås i nu angivna fall den placering, som tjänstemannen under ovan berörda förutsättningar skulle hava haft i den tidigare tjänsten omedelbart före tillträdet av den nya tjänsten.
3. Jämförelsetalet motsvarar för tjänst, vars lönegrad har någon av beteck ningarna Ca, Ce och Cg, vederbörande lönegradsnummer, dock att jämförelse talet för tjänst vid statens järnvägar såsom lokförare skall för den, som till träder tjänst vid verket såsom lokmästare, motsvara lönegradsnumret ökat med en enhet. För den, som tidigare innehaft tjänst, vars lönegrad har någon av beteck ningarna Ma och Me, skall såsom jämförelsetal i denna tjänst gälla det tal som i nedanstående tabell angives för den lönegrad tjänsten tillhör och den löneklass inom nämnda lönegrad, som innefattar tjänstemannens slutplace ring i tjänsten.