Prop. 1940:270

('med förslag till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

1

Nr 270.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändring

i vissa delar av tryckfrihetsförordningen m. m.; given Stockholms slott den 17 maj 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid fogade förslag till

1) ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen; samt 2) ändrad lydelse av § 108 regeringsformen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 270.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Förslag

till

ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen .

§ ¹ .

l:o. Med iakttagande av vad i denna lag finnes stadgat skall det under villkor av helgd för andras rätt stå envar svensk medborgare fritt att i tryck utgiva skrifter.

Ej må någon i annan ordning eller i annat fall än denna lag stadgar kun­ na för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas.

2: o. I denna lag förstås med tryckt skrift sådan skrift, som genom tryck utgives, samt med periodisk skrift tidning eller tidskrift, som enligt utgiv- ningsplanen är avsedd att under bestämd titel utgivas med minst fyra å sär­ skilda tider utkommande nummer eller häften årligen. Till periodisk skrift räknas även därtill hörande löpsedlar och bilagor.

Skrift skall anses utgiven, då den blivit såld eller annorledes spridd eller utlämnad till salu eller till spridande på annat sätt.

3:o. Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något för­ bud emot tryckning därav skall ej äga rum. Ej skall någon skrift kunna före dess utgivande avfordras författare, utgivare, förläggare eller boktryc­ kare, ej heller något för utgivningen eller tryckningen hinderligt inseende över författare, utgivare, förläggare eller boktryckare vara tillåtet.

Vad nu är stadgat skall dock icke gälla i den mån annat följer av vad i 6 § sägs.

4:o. Privilegier å skrifters utgivande må icke meddelas; Konungen dock obetaget att sådana till allmänna inrättningars understöd redan förlänta pri­ vilegier förnya, varje gång på högst tjugu år.

5:o. Privilegier å boktryckeri skola ej erfordras, utan stånde var och en fritt att utan hinder av någon särskild författning, privilegier eller något boktryckerireglemente samt utan att vara underkastad någon skråordning inrätta boktryckerier, av vad beskaffenhet eller vidd honom tjänligt synes.

Den som inrättar boktryckeri åligger att sist fjorton dagar innan någon skrift därifrån utgives hos Konungens befallningshavande skriftligen an­ mäla, att och varest han boktryckeri anlagt samt vad slags tryck han där ämnar framställa. Där boktryckeri ombyter ägare, åligge den nye ägaren att innan någon skrift utgives göra så beskaffad anmälan som nu sagt är. I båda fallen åligger det Konungens befallningshavande, sedan behörig an­ mälan blivit gjord, att omedelbart därom insända underrättelse till chefen för justitiedepartementet — varmed i denna lag förstås chefen för det de­

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

3

partement, vartill justitieärendena höra — så ock till polismyndigheten i den ort, där tryckeriet är beläget.

Underlåter boktryckare att fullgöra sålunda föreskriven anmälan, straf­ fes med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

6:o. Det stånde var och en fritt att i bokhandel eller på annat sätt sälja eller eljest utsprida tryckt skrift, dock med iakttagande av vad i 4 § före- skrives.

7: o. För periodisk skrift, som utgives inom riket, skall finnas en utgivare. Denne skall hava inseendet över skriftens utgivning och äga sådan bestäm­ manderätt över dess innehåll, att intet i skriften får införas mot hans vilja. Utgivaren skall vara i riket bosatt, myndig svensk medborgare.

Ägare av periodisk skrift, som utgives inom riket, skall vara svensk med­ borgare eller svensk juridisk person.

8:o. Periodisk skrift må icke utgivas, innan chefen för justitiedeparte­ mentet meddelat bevis för utgivaren att hinder enligt denna lag icke möter för honom att utgiva skriften (utgivningsbevis). Ansökan om utgivnings- bevis skall göras av utgivaren samt innehålla uppgift örn skriftens titel och tryckningsort. Vid ansökningen skall fogas förklaring av ägaren, att sökan­ den utsetts till utgivare och att denne skall intaga den ställning och har de kvalifikationer, varom i 7 mom. första stycket sägs.

Örn utgivaren avlider eller avgår från befattningen eller icke intager den ställning eller uppfyller de kvalifikationer, varom i 7 mom. första stycket sägs, skall ägaren föranstalta om att ny utgivare utses och att denne ingiver ansökan om utgivningsbevis. Sådan ansökan bör ingivas, innan nytt num­ mer eller häfte utkommer av skriften eller snarast möjligt därefter. Intill dess nytt utgivningsbevis utfärdats, skall ägaren tillfälligt anses såsom ut­ givare av skriften. Vid ansökan om nytt utgivningsbevis bör, där så kan ske, fogas förklaring av den som erhållit utgivningsbevis för skriften, att han fått del av ansökningen.

Där periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes utfärdat, övergår till ny ägare, skall denne inom fjorton dagar göra skriftlig anmälan därom hos chefen för justitiedepartementet.

9:o. Där antagas kan, att den som erhållit utgivningsbevis för periodisk skrift på grund av sjukdom eller annan tillfällig omständighet oavbrutet un­ der minst två månader ej kommer att utöva befattningen såsom utgivare, skall han snarast möjligt överlämna befattningen till ställföreträdare, intill dess hindret upphört. Samma lag vare där utgivaren skall undergå frihetsstraff i minst en månad. I fråga om ställning och kvalifikationer skall för ställ­ företrädare gälla vad i 7 mom. första stycket stadgas beträffande utgivare.

Innan utgivaren överlämnar sin befattning till ställföreträdare, skall han därom göra anmälan hos chefen för justitiedepartementet. Vid anmälan skall fogas förklaring dels av ägaren, att ställföreträdaren skall intaga den ställning och har de kvalifikationer, varom i 7 mom. första stycket sägs, dels ock av ställföreträdaren, att han är villig åtaga sig uppdraget. I an­ mälan skall uppgivas den lid ställföreträdaren skall vara utgivare. Sker

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

ändring häri, skall särskild anmälan härom göras av utgivaren på sätt nyss sagts. Inträffar i fråga örn ställföreträdare fall, varom i 8 mom. andra styc­ ket om utgivare sägs, skall ny ställföreträdare anmälas, innan nytt nummer eller häfte utkommer av skriften eller snarast möjligt därefter.

Vad i denna lag stadgas om den som erhållit utgivningsbevis för skriften skall, då ställföreträdare anmälts, i stället gälla denne, där ej annorlunda f öreskri ves.

10:o. Chefen för justitiedepartementet må vägra utfärda utgivningsbevis, om skriftens titel företer sådan likhet med titeln på skrift, för vilken utgiv­ ningsbevis tidigare utfärdats, att förväxling lätt kan ske.

Där den, som erhållit utgivningsbevis för periodisk skrift, icke är i riket bosatt, myndig svensk medborgare,

eller skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, icke utkommit under de senast förflutna fem åren,

eller sex månader förflutit, efter det utgivningsbevis för en skrift första gången utfärdats, utan att skriften utkommit,

eller före utgången av sistnämnda tid visas att utgivningsbeviset på grund av stadgandet i första stycket icke bort utfärdas,

eller titeln å en skrift typografiskt sett företer sådan likhet med titeln på tidigare utgiven skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, att förväxling lätt kan ske,

må chefen för justitiedepartementet, efter det skriftens ägare och utgivare, där så kan ske, erhållit tillfälle att yttra sig, förklara utgivningsbeviset ogil­ tigt.

liro. Utgives periodisk skrift utan att utgivningsbevis finnes eller utan att ägaren av skriften är berättigad att vara ägare av periodisk skrift, straf­ fes ägaren med dagsböter. Har skriftens innehåll förklarats brottsligt, må straffet höjas till fängelse.

Såsom i första stycket sägs straffes jämväl ägare, som underlåter att, på sätt i 8 mom. andra stycket stadgas, föranstalta örn ansökan om nytt ut­ givningsbevis eller i förklaring, varom i 8 mom. första stycket eller 9 mom. andra stycket förmärs, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.

Kan ej visas vem ägaren är eller kan denne icke anträffas eller kan ansvar eljest icke ådömas honom för brott, som avses i första eller andra stycket, skall ansvaret härför åvila boktryckaren, örn han när skriften trycktes ägde vetskap om det brottsliga förfarandet.

Underlåter ägare att fullgöra sådan anmälan, som i 8 mom. tredje stycket sägs, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

Till straff, varom i första stycket sägs, vare ock utgivare förfallen, om han underlåter att göra föreskriven anmälan om ställföreträdare.

12 :o. Å varje här i riket tryckt skrift skall boktryckaren samt tryck­ ningsorten och tryckningsåret angivas. Vad sålunda stadgas skall ej äga tillämpning å skrift, som är att hänföra till tillfällig het stryck. Med tillfällig- hetstryck förstås i denna lag adresskort, etiketter, blankettryck, emballage­ tryck, visitkort, notifikationer ävensom därmed jämförliga tryckalster, allt

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

5

under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta möjligheten av tryckfrihetsmissbruk.

Det åligger boktryckare att under ett år förvara ett exemplar av allt utav honom levererat tryck.

Låter boktryckare tryckning av skrift för sin räkning helt eller delvis verkställas å annat boktryckeri här i riket, må, där han det begär och hela upplagan till honom avlämnas, uppgift om hans boktryckeri å skriften ut­ sättas och vare han då i avseende å sådan skrift att anse såsom boktryckare.

Bryter boktryckare mot vad i första eller andra stycket sägs, straffes med dagsböter. Har skriftens innehåll förklarats brottsligt, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.

Den som säljer eller annorledes sprider skrift, varå i första stycket stad­ gad uppgift om boktryckare, tryckningsort eller tryckningsår saknas eller, utspridaren veterligt, är oriktig, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

13 :o. Å varje nummer eller häfte av periodisk skrift, för vilken utgiv- ningsbevis utfärdats, skall angivas namnet å den som erhållit utgivnings- beviset för skriften. Vad sålunda stadgas skall ej avse den som endast är anmäld såsom ställföreträdare för utgivare och ej heller äga tillämpning när utgivningsrätten enligt 8 mom. andra stycket tillfälligt innehaves av ägaren. I sistnämnda fall skall å skriften ägaren angivas.

Uraktlåtes vad sålunda föreskrives, straffes utgivaren eller ägaren, när denne tillfälligt skall anses såsom utgivare, med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

14:o. Vad i 7—9 och 11 mom. stadgas gälle ej beträffande utom riket tryckt periodisk skrift, som är huvudsakligen avsedd för spridning utom riket.

Är skrift tryckt utom riket på svenska språket och införes den hit för spridning, skall för skriften inom riket finnas en huvuddistributör. Detta skall dock ej gälla tillfällighetstryck, varom i 12 mom. första stycket sägs, samt ej heller vetenskaplig facklitteratur eller periodisk skrift, som sprides genom postverkets försorg.

Å skrift, som är tryckt utom riket på svenska språket och hit införes för spridning, skall, där skriften icke är att hänföra till tillfällighetstryck, angivas tryckningsorten ävensom huvuddistributören, om sådan skall finnas för skriften, jämte dennes boningsort. Den som säljer eller annorledes spri­ der sådan skrift, varå uppgift om tryckningsorten eller om huvuddistributö­ ren eller dennes boningsort saknas eller, utspridaren veterligt, är oriktig, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra kronor.

15:o. Författare till skrift vare ej skyldig att låta sitt namn utsättas å skriften. Det vare ej förbjudet att å skrift såsom författare utsätta pseudonym.

Utsätter utgivare, förläggare eller boktryckare å skrift mot författarens vilja hans namn eller pseudonym, som enligt vad allmänt är känt åsyftar för­ fattaren, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Lag samma vare ock, örn med utgivarens, förläggarens eller boktryckarens vetskap å

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

skriften såsom författare utsättes namnet å eller allmänt känd pseudonym för annan person än den verklige författaren.

Utgivare, förläggare eller boktryckare, som eljest mot författarens vilja uppenbarar hans namn, oaktat anställt åtal rörande skriftens innehåll icke föranleder därtill, straffes med böter från och med femtio till och med tre­ hundra kronor.

Brott, som här omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej måls- äganden anmält brottet till åtal.

16 :o. Ansvaret för innehållet i icke periodisk skrift, som är tryckt inom riket, åvilar:

a) i första ha ld författaren, om han med sin vilja är såsom författare an­ given å skriften med sitt verkliga namn eller med pseudonym som enligt vad allmänt är känt åsyftar författaren, eller i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren, eller örn han själv frivilligt inför domstol senast vid huvudför­ handlingen i mål rörande ansvar för skriftens innehåll anmäler, att han är författaren;

b) om författaren icke på sätt ovan sägs är angiven å skriften eller läm­ nat skriftlig förklaring eller anmäler sig, eller om den å skriften eller i för­ klaring angivne författaren icke kan anträffas eller om författaren eljest icke kan ådömas ansvar i anledning av skriftens utgivning, förläggaren;

c) örn ej särskild förläggare finnes eller ej kan visas vem han är eller han icke kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom i anledning av skriftens utgivning, boktryckaren; samt

d) örn å skriften saknas uppgift örn boktryckaren eller uppgiften örn bok­ tryckare, utspridaren av skriften veterlig!, är oriktig, och i sådana fall ej kan visas vem boktryckaren är, utspridaren.

17 :o. Översätter någon utländsk mans skrift, eller utgiver någon annans skrift utan dennes medgivande eller skrift, vars författare avlidit, skall vad i denna lag sägs örn författare i tillämpliga delar i stället gälla översät­ taren eller utgivaren. Samma skall ock gälla den som leder utgivningen av icke periodisk skrift, vilken innehåller bidrag av icke namngivna förfat­ tare, i vad angår sådana bidrag.

18:o. Ansvaret för innehållet i periodisk skrift, som är tryckt inom riket, åvilar:

a) i första hand den som i egenskap av utgivare har utgivningsbeviset för skriften, därest icke ägaren enligt 8 mom. andra stycket tillfälligt skall anses såsom utgivare;

b) örn sådan utgivare icke finnes eller icke kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom i anledning av skriftens utgivning eller äga­ ren tillfälligt skall anses såsom utgivare, ägaren;

c) om ej kan visas vem ägaren är eller denne icke kan anträffas eller ägaren eljest icke kan ådömas ansvar i anledning av skriftens utgivning, boktryckaren; samt

d) örn å skriften saknas uppgift om boktryckaren eller uppgiften örn bok­

Kungl. Maj:ts proposition nr 270-

7

tryckare, utspridaren av skriften veterligt, är oriktig, och i sådana fall ej kan visas vem boktryckaren är, utspridaren.

19 :o. Ansvaret för innehållet i skrift, som är tryckt utom riket på svens­ ka språket och hit införes för spridning, åvilar beträffande sådan periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, utgivaren och ägaren samt beträffande annan skrift författaren och förläggaren, på sätt i 16 och 18 mom. sägs. Det ansvar, som enligt nämnda moment åvilar boktryckaren, skall däremot för skrift, varom här är fråga, i stället åvila huvuddistributören, där sådan skall finnas för skriften, eller eljest utspridaren av skriften. Sak­ nas å skrift, för vilken huvuddistributör skall finnas, uppgift därom eller är sådan uppgift, utspridaren av skriften veterligt, oriktig, och kan ej i så­ dana fall visas vem huvuddistributören är, åvilar ansvaret utspridaren.

20 :o. Den som förmår visa någon, som efter ty i 16, 18 och 19 mom. sägs före honom kan ådömas ansvaret för skriftens innehåll, vare från ansvar fri.

Vid bedömande av frågan örn vem ansvaret för skriftens innehåll bör åvila skall hänsyn icke tagas till förhållanden, som inträffat efter huvudför­ handlingen i mål rörande sådant ansvar.

21:o. Ansvaret för innehållet i skrift, vilken är tryckt utom riket på ut­ ländskt språk och hit införes för spridning, åvilar den som enligt allmän lag är ansvarig för innehållet i icke tryckt skrift med brottsligt innehåll. I fråga örn periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, gäde dock i tillämpliga delar vad i 19 mom. sägs.

Den som med vetskap om skriftens innehåll utsprider skrift som här av­ ses straffes såsom gärningsman. I övrigt skall om delaktighet gälla vad i allmän lag sägs.

Är utom riket tryckt skrift avfattad till en del på svenska språket och till en del på utländskt språk, skall skriften enligt denna lag anses såsom skrift, tryckt på svenska språket.

22 :o. Har periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, icke under de senast förflutna två åren utgivits med minst fyra å särskilda tider ut­ kommande nummer eller häften örn året, skall skriften anses såsom icke periodisk skrift, dock att beträffande utgivningsbevis skall gälla vad i 10 mom. stadgats.

23 :o. Saknar författare tillgång till gäldande av skadestånd eller rätte­ gångskostnad, som författaren i följd av innehållet i icke periodisk skrift ålagts att gälda, svare förläggaren för vad i sådant hänseende skäligen bort utgå. Motsvarande ansvar åvilar ägaren av periodisk skrift i fråga örn skadestånd eller rättegångskostnad, som utgivaren ålagts att gälda.

24 :o. Vad i denna lag sägs om utspridare skall icke äga tillämpning å postverket.

25 :o. Av allt tryck som levererats från boktryckeri inom riket vare boktryckaren pliktig att, utom det exemplar varom i 4 § 2 mom. stadgas, från upplagan avtaga och utan betalning avlämna till kungl, biblioteket samt till vartdera av rikets universitet ett fullständigt och felfritt exemplar jämte

8

Kungl. Majda proposition nr 270.

därtill hörande text- och bildbilagor. Avlämnandet skall för varje halvt ka­ lenderår ske inom tre månader från halvårets utgång. Vad nu stadgats skall dock ej gälla sådant tillfällighetstryck, varom i 12 mom. första stycket sägs.

Underlåter boktryckare att fullgöra vad honom sålunda åligger, straffes med böter från och med tjugufem till och med trehundra kronor och vare ändock pliktig att vid vite inom förelagd tid behöriga exemplar avlämna.

^§ 2

.

7 :o. Vad i denna paragraf stadgas örn allmänna handlingar har ej avse­ ende å exemplar av tryckt skrift, som avlämnats enligt 1 § 25 mom. eller 4 § 2 mom.

Nämnda stadganden------------- allmän vård.

10:o. Bryter någon mot föreskrifterna i denna paragraf, straffes, där gär­ ningen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i allmän eller särskild lag belagd med straff, enligt vad i sådan lag är stadgat. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att, där handlings utlämnande från myndighet kan förskylla fängelse enligt den i 2 mom. omförmälda lag, även dess utgivande i tryck må beläggas med dylikt straff.

Skrift, som--------— kunna konfiskeras.

§ 3.

[2m.]1

8:o. Smädliga uttryck------------ allmän lag. Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för den allmänna ordningen eller att väcka förakt för offentlig myndighet eller annat organ som äger besluta i offentliga angelägenheter; brottet skall straf­ fas efter allmän lag, och skriften konfiskeras.

12 :o. Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande i andra fall än ovan i denna paragraf är sagt; brottet umgälles med dagsböter, och skriften konfiskeras; skolande med dagsböter beläggas inbjudningar till deltagande uti inländskt lotteriföretag, som ej tillåtet är, ävensom i utländskt lotteri.

§

2:o. I samma stund, ej senare än en skrift börjat levereras från boktryc­ keri här i riket, skall boktryckaren för granskning avlämna ett exemplar

1 Detta moment utgår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

9

därav, i Stockholm till chefen för justitiedepartementet och i annan ort till hans för orten förordnade ombud. Vad nu sagts skall icke gälla skrift som är att hänföra till tillfällighetstryck, varom i 1 § 12 mom. första stycket sägs, eller som endast innehåller meddelanden från offentlig myndighet.

Av skrift, som är tryckt utom riket på svenska språket och hit införes för spridning, skall, om huvuddistributör skall finnas för skriften, denne i sam­ ma stund, ej senare än skriften börjat spridas inom riket, avlämna ett exem­ plar av skriften på sätt i första stycket sägs.

Chefen för justitiedepartementet äger, där så finnes kunna ske, medgiva att avlämnandet av tryck må äga rum först viss tid efter början av leveran­ sen eller spridningen.

Underlåter någon att fullgöra vad honom enligt detta moment åligger, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, med fängelse i högst sex månader.

4:o. Finnes genom —------- nedan stadgas. Innan stämning uttagits eller ansökan jämlikt 5 § 11 mom. skett, må, där brottet hör under allmänt åtal, kvarstad förordnas av chefen för justitiede­ partementet, så ock utom Stockholm av hans ombud för tryckningsorten. Beträffande sådan utom riket på svenska språket tryckt skrift, å vilken hu­ vuddistributören finnes angiven, vare såsom tryckningsort enligt detta mo­ ment ansedd huvuddistributörens boningsort.

Saknas å skriften uppgift om tryckningsorten eller finnes uppgiften där­ om oriktig eller är fråga örn annan utom riket tryckt skrift än nyss sagts, må såsom tryckningsort anses ort där skriften anträffas.

Förordnande som — — — i tryckningsorten. Har ombud------------än tryckningsorten. Har förordnande------------ försäljning obehindrad. Sedan i------------förås särskilt.

6:o. Sedan sex månader förflutit efter det en skrift till chefen för justitie­ departementet eller hans ombud enligt 2 mom. inkommit, varom intyg ge­ nast bör avgivas, må ej av allmän åklagare åtal därå äga rum. Vad nu är sagt utgör dock ej hinder för åklagare att, sedan åtal blivit inom nämnda tid anställt mot någon av dem, vilka enligt vad i 1 § stadgas ansvaret för skriftens innehåll kan komma att åvila, efter utgången av nämnda tid i må­ let instämma annan, som i hans ställe kan vara för innehållet ansvarig.

I övrigt gäde beträffande tid för anställande av åtal vad i allmän lag stadgas. [7:o.P 8:o. Kvarstad eller konfiskation gäde endast band, del, nummer eller häfte, vari det som brottsligt ansedda förekommer.

Konfiskation av tryckt skrift innebär, att ada tid spridning avsedda exem­ plar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereotyper,

1 Detta moment utgår.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckning av skriften användbara materialier skall så förfaras, att missbruk därmed ej kan ske.

9:o. Den som, medan förordnande om kvarstad å tryckt skrift är gäl­ lande, med vetskap örn förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Samma lag vare, där någon, med vetskap örn att tryckt skrift förklarats konfiskerad, utsprider eller låter utsprida skriften.

Vad nu-------------denna §. Rubbning av —--------allmän lag. [lOm.]1 11 :o. Har chefen för justitiedepartementet meddelat eller fastställt för­ ordnande om kvarstad å utom riket på utländskt språk tryckt skrift, som innehåller något stridande mot 3 § 4, 5, 7, 9, 10 eller 13 morn., men finnes ej böra anställas åtal för skriftens innehåll eller göras ansökan jämlikt 5 § 11 morn., skall han inhämta Kungl. Maj:ts nådiga befallning, huruvida kvarstaden skall hävas eller örn skriften skall inom viss tid vara ur riket utförd vid äventyr av konfiskering.

14 :o. Den som, medan sådant förordnande om indragning av skrift, varom nu sagts, är gällande, med vetskap örn förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, straffes, där han lyder under strafflagen för krigsmakten, efter nämnda lag, men eljest med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

§ 5.

2:o. Åtal för förbrytelse mot 1 § 25 mom. upptages vid domstolen i den ort, där boktryckeriet är beläget. Vid åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon som lyder under strafflagen för krigsmakten skall tillämpas vad om laga domstol i mål rörande åtal jämlikt nämnda lag må vara föreskrivet.

[U:o.y 15 :o. Alla mål------------ sig ådragit.

övergångsstadgande.

Äldre lags bestämmelser må, enligt Konungens förordnande, tillämpas under högst tre månader från den dag Konungen, på sätt i 81 § regerings­ formen föreskrives, låtit i riksdagen uppläsa öppet brev, att kungörelse ut­ färdats om den ändrade lydelsen i vissa delar av tryckfrihetsförordningen. Konungen äger i anslutning till sådant förordnande meddela närmare före­ skrifter om den tid, inom vilken anmälan av boktryckeri och ansökan örn utgivningsbevis första gången skall göras enligt de nya bestämmelserna.

1 Detta moment utgår.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 108 regeringsformen .

Lagtima riksdag skall vart fjärde år, på sätt i riksdagsordningen sägs, förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att jämte justitie­ ombudsmannen, som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten. Av dessa kommitterade skola två, utom justitieombudsmannen, vara lag­ farna. Tryckfrihetskommittén må icke fatta beslut utan att, jämte justitie­ ombudsmannen, minst tre kommitterade deltaga i beslutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartemenstärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern H^ansson, ministern för utrikes ärendena G^unther, statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga örn revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler m. m. Föredragan­ den anför:

»Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1938 tillkallade jag den 22 i samma månad dåvarande ordföranden i publicistklubben chef­ redaktören Sten Dehlgren, ledamoten av riksdagens första kammare chef­ redaktören Harald Åkerberg, chefredaktören Hjalmar Berlin, majoren Eskil Ridderstad, verkställande direktören i Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner f. d. hovrättsrådet Trygve Liljestrand och revisionssekreteraren Olof Thulin att såsom sakkunniga biträda inom departementet med verkställande av utredning angående reform av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler rörande periodiska skrifter och därmed sammanhängande förhållanden. Den 22 juni 1939 förordnades med stöd av samma bemyndigande byråchefen i generalpoststyrelsen Gunnar Lager och dåvarande ordföranden i Sveriges författareförening advokaten Axel Hemming-Sjöberg att samråda med de sak­ kunniga.

Den 6 november 1939 avgåvo de sakkunniga betänkande angående revi­ sion av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed samman­ hängande förhållanden (statens offentl. utredn. 1939:32).

Sedan yttranden över betänkandet inkommit från myndigheter och sam­ manslutningar samt ärendet därefter varit föremål för beredning inom justi­ tiedepartementet, anhåller jag att nu få upptaga detsamma till behandling.

Gällande ansvarighetsregler och tidigare ändringsförslag.

Tryckfrihetsförordningen skiljer i fråga om ansvarigheten för skrifts in­ nehåll mellan periodisk och icke periodisk skrift samt mellan inom och utom riket tryckt skrift. Periodisk skrift angives vara skrift, som utgives i nummerföljd eller på bestämda tider (§ 1 mom. 1).

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

För icke periodisk skrift, som tryckts inom riket, är författaren ansvarig. Bevisning örn författarskapet får emellertid föras endast genom namnsedel, som det åligger författaren att tillställa boktryckaren. Namnsedeln utgör en förseglad, av två personer till riktigheten styrkt uppgift om författarens namn och hemvist. Åtal riktas i första hand mot boktryckaren, och kan denne icke förete namnsedel, drabbar ansvaret honom, såframt författaren icke självmant giver sig tillkänna vid rätten (§ 1 morn. 8). Företes väl namnsedel men har författaren däri oriktigt eller icke alls angivits eller ute­ blir han utan laga förfall från svaromål, åvilar ansvaret namnsedelsvittnena (§ 1 mom. 6). Den som sprider skrift, varå boktryckaren icke finnes ut­ satt, blir ansvarig därest boktryckaren eller författaren icke kan ’upptäckas’ (§ 1 mom. 12). Den som utgiver utländsk mans arbete eller översättning därav eller inländsk mans, som sitt namn ej angivit, äger enahanda rättig­ heter, plikter och ansvarighet som författare i alla de fall, där ej i lagen är annorlunda stadgat (§ 1 mom. 7).

Reglerna om ansvarighet för periodisk skrift innebära, att varje sådan skrift skall ha en ansvarig utgivare, vilken ensam bär författaransvaret för hela skriftens innehåll, oberoende av huru stor eller liten del han i verkligheten haft i en åtalad artikel samt oberoende av om författaren an­ mäler sig vilja svara därför (§ 1 mom. 7). Med utgivare förstås den som är försedd med chefens för justitiedepartementet bevis att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke förekommer mot skriftens utgivande. Den som vill erhålla dylikt s. k. hinderslöshetsbevis skall anmäla sig hos departe­ mentschefen samt uppgiva skriftens titel och tryckningsort. Såsom villkor för meddelande av hinderslöshetsbevis stadgas, att utgivaren är i riket bosatt myndig svensk medborgare samt att skriftens titel ej företer sådan likhet med titeln å skrift, för vilken tidigare utfärdat bevis är gällande, att för­ växling lätt kan ske (§ 1 mom. 4). Om boktryckare utan att vara försedd med hinderslöshetsbevis trycker periodisk skrift, skall han böta och skrif­ tens utgivande inställas (§ 4 mom. 2). Vidare torde boktryckaren i så fall vara ansvarig för skriftens innehåll. Är boktryckaren ej utsatt å skriften, blir skriftspridaren i sista hand ansvarig i samma ordning, som gäller i fråga örn icke periodisk skrift.

Ett särskilt ansvar drabbar boktryckare, som utgiver brottslig skrift från icke anmält tryckeri. Han svarar lika med författaren (§ 1 mom. 5).

Vad angår utom riket tryckta skrifter på svenska språket äger chefen för justitiedepartementet lika rättigheter och åligganden som beträffande inom riket tryckta (§ 4 mom. 10). Åtal kan emellertid i regel icke anställas; boktryckaren är oåtkomlig, detsamma gäller vanligen även författaren och skriftspridaren anses icke vara ansvarig för skriftens innehåll. I fråga örn här utgiven periodisk skrift kan dock den instämmas, som erhållit utgiv- ningsbevis för skriften. Vad gäller utom riket tryckta skrifter på främman­ de språk är straffansvar uteslutet.

Det må vidare nämnas, att enligt § 108 regeringsformen ansvaret för skrifts innehåll åvilar tryckfrihetskommittén där denna — i händelse

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

hetsregler. I samband därmed föreslås vissa moderniseringar och komplet­ teringar av andra delar av tryckfrihetsförordningen.

I fråga örn ansvarighet för skrifts innehåll skiljer sakkunnigförslaget, lik­ som gällande rätt, mellan periodisk och icke periodisk skrift samt mellan inom och utom riket tryckt skrift. Periodisk skrift betecknas såsom skrift, vilken enligt utgivningsplanen är avsedd att utgivas under bestämd titel i följd med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, jämte därtill hörande löpsedlar och bilagor. Periodisk skrift, som icke under de senast förflutna två åren utgivits med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, skall i ansvarshänseende anses såsom icke periodisk skrift.

Vad angår icke periodisk skrift, som är tryckt inom riket, innebär försla­ get att ansvaret i första hand skall åvila författaren. Förbudet mot förfat- tarinkvisition har i princip bibehållits. Namnsedelsinstitutet skall bortfalla. Författarens ansvarighet förutsätter, att han med sin vilja är såsom förfat­ tare angiven å skriften med sitt verkliga namn eller med allmänt känd pseu­ donym eller att han frivilligt anmäler sig vara författaren. Sådan anmälan skall göras inför domstol vid första rättegångstillfället i mål örn ansvar för skriftens innehåll. Såsom författare svarar även översättare av utländsk mans arbete samt den som utgiver annans skrift mot hans vilja eller skrift, vars författare avlidit. Samma gäller även den som leder utgivningen av skrift innehållande bidrag av icke namngivna författare såvitt angår sådana bidrag.

Om författaren icke på sätt nu sagts är angiven å skriften eller anmäler sig inför domstolen, skall ansvaret åvila förläggaren. Likaså skall förläg­ garen drabbas av ansvaret, där författaren ej kan anträffas eller ansvar el­ jest icke kan ådömas denne. Såsom tredje led i ansvarighetskedjan uppta­ ger förslaget boktryckaren. Denne blir ansvarig, örn förläggare saknas eller det ej kan visas vem förläggaren är. Vidare skall boktryckaren svara, örn förläggaren icke kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom. I sista hand svarar liksom för närvarande utspridaren. Dennes ansvar in­ träder, i händelse skriften saknar uppgift om boktryckaren eller sådan upp­ gift, utspridaren veterligt, är oriktig och det ej kan visas vem boktrycka­ ren är.

För periodisk skrift, som utgives inom riket, skall enligt förslaget finnas en utgivare, som skall ha inseendet över skriftens utgivning och äga sådan bestämmanderätt över dess innehåll, att intet får införas i skriften mot hans vilja. Liksom för närvarande skall utgivaren vara i riket bosatt, myndig svensk medborgare. Om flera medverka vid redigeringen av skriften, skall chefredaktören eller någon som eljest intager en verkligt ledande ställning inom redaktionen vara utgivare. Med utgångspunkt från gällande rätt fö­ reslås, att periodisk skrift icke får utgivas, innan chefen för justitiedeparte­ mentet på ansökan av utgivaren meddelat bevis för denne att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke möter för honom att utgiva skriften (utgiv- ningsbevis). Genom att beviset skall utfärdas för utgivaren och icke för

Kungl. Majlis proposition nr 270.

17

skriftens ägare avses att stärka utgivarens auktoritet. I syfte att få utgiva­ rens behörighet och hans ställning inom redaktionen bestyrkta skall vid ansökan om utgivningsbevis fogas förklaring av ägaren, att sökanden utsetts till utgivare samt att denne skall intaga den ställning och har de kvalifika­ tioner, som lagen stadgar. Örn utgivaren avlider eller icke fyller de nämnda kvalifikationerna, skall ägaren föranstalta örn att ny utgivare utses och att denne ansöker örn utgivningsbevis. Ansökningen bör ingivas, innan nytt nummer eller häfte av skriften utkommer eller snarast möjligt därefter. In­ till dess nytt bevis utfärdats, skall ägaren tillfälligt anses såsom innehavare av utgivningsrätten till skriften. Det sagda skall äga motsvarande tillämp­ ning örn utgivaren eljest avgår från befattningen. Vid ansökan om nytt ut­ givningsbevis bör, där så kan ske, fogas förklaring av den förre utgivaren att denne icke har någon erinran mot bevisets utfärdande. Om utgivare på grund av sjukdom eller annat tillfälligt förfall är hindrad att oavbrutet för en tid av minst två månader handhava skriftens utgivning och detta kan för­ utses, skall utgivaren vara skyldig att överlämna befattningen såsom utgiva­ re till ställföreträdare. I fråga örn ställning och kvalifikationer skola för denne gälla samma regler som för utgivare. Innan utgivaren överlämnar befattningen lill ställföreträdare, skall han göra anmälan därom hos chefen för justitiedepartementet, och vid denna anmälan skall bl. a. fogas förkla­ ring av ägaren angående ställföreträdarens ställning och kvalifikationer. Ägare av här i riket utgiven periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Vad nu anförts örn periodisk skrift skall emellertid icke gälla beträffande utom riket tryckt periodisk skrift, som utgives jämväl i det land där den Iryckts.

För periodisk skrift, som är tryckt inom riket, skall ansvaret i första hand åvila den som erhållit utgivningsbevis för skriften (utgivaren) eller anmälts såsom ställföreträdare för honom. Ansvaret övergår på ägaren, örn sådan ut­ givare icke finnes eller om utgivaren ej kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas denne. Därjämte drabbar ansvaret ägaren, om utgivningsrätten efter vad förut nämnts tillfälligt innehaves av ägaren. Efter ägaren svarar boktryckaren och skriftspridaren enligt samma regler som gälla för icke periodiska skrifter.

Det i gällande tryckfrihetsförordning förekommande stadgandet örn sär­ skilt ansvar för boktryckare beträffande skrift, som utgives från ej anmält tryckeri, har uteslutits.

För utom riket på svenska språket tryckt skrift, som hit införes för sprid­ ning, skall inom riket finnas en huvuddistributör, vilken skall vara angiven å skriften. Detta gäller dock ej tillfällighetstryck (se nedan), som kan anses utesluta möjligheten av tryckfrihetsmissbruk, och ej heller vetenskaplig facklitteratur eller skrift, som endast införes i enstaka exemplar. Vidare fordras icke huvuddistributör för periodisk skrift med allmänt innehåll, vil­ ken sprides genom postverkets försorg. Ansvaret för nu angivna skrifter skall i fråga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, åvila

Milan/] till riksdagens protokoll I9i0. 1 sami. Nr 270.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

19

tioner och sorgbrev, formulärer, betingningssedlar med mera av dylik be­ skaffenhet. De sakkunniga ha i detta hänseende infört ett nytt begrepp, s. k. tillfällighetstryck. Dit hänföras adresskort, notifikationer, blankett- och reklamtryck, visitkort, stadgar, styrelse- och revisionsberättelser, affischer

(vartill icke räknas löpsedlar till periodiska skrifter), program för föreställ­ ningar ävensom därmed jämförliga tryckalster, allt under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta möjligheten av tryckfri- hetsmissbruk. Av tillfällighetstryck skall ej gransknings- eller biblioteksex- emplar behöva avlämnas.

De sakkunniga lia i sitt förslag bibehållit det skydd för periodisk skrifts titel, som gällande lag stadgar. Såsom förut nämnts äger chefen för justitie­ departementet vägra att utfärda hinderslöshetsbevis, om den anmälda titeln företer sådan likhet med titeln å periodisk skrift, för vilken tidigare ut­ färdat bevis är gällande, att förväxling lätt kan ske. Härutöver föreslå de sakkunniga, att departementschefen skall tillerkännas befogenhet att för­ klara utgivningsbevis ogiltigt, om inom sex månader efter det utgivnings- bevis första gången utfärdats för en skrift visas, att beviset icke bort med­ delas på grund av likheten med titeln å annan skrift. Vidare skall beviset kunna ogiltigförklaras, där titeln typografiskt sett företer lätt förväxlingsbar likhet med titeln å tidigare utgiven skrift, för vilken bevis meddelats. Titel­ skyddet skall dock icke ha obegränsad giltighet. Utgivningsbeviset skall nämligen kunna förklaras ogiltigt jämväl då en skrift ej utkommit under de senast förflutna fem åren eller inom sex månader från det bevis första gången utfärdats för skriften. Att märka är, att genom den föreslagna de­ finitionen å periodisk skrift bortfaller titelskyddet för skrift, som omfattas av den nuvarande definitionen i tryckfrihetsförordningen men icke utkommer med minst fyra nummer eller häften årligen. I motiven anföra de sakkun­ niga, att skäl ej torde föreligga att härutinnan ställa sådana skrifter i bättre ställning än icke periodiska skrifter i allmänhet.

Bland övriga nyheter må här nämnas, att dagsböter och böter i gällande myntslag upptagits i förslaget i stället för nu gällande bötesbelopp i riksdaler och skillingar. Stadgandet i 4 § 7 mom. att utgivare av periodiska skrifter skola böta dubbelt har i samband därmed uteslutits.

I anledning av förslaget om dagsbotssystemets tillämpning å tryckfrihets­ brott, lia de sakkunniga föreslagit en lag om ändring av tillämpningsområdet för dagsbotslagstiftningen. Likaså har i anledning av införandet av insti­ tutet huvuddistributör föreslagits ändring i lagen den 9 april 1937 med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Yttranden över de sakkunnigas förslag ha inkommit från justitiekanslers- ämbetet, hovrätterna, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, örebro och Västerbottens län, generalpoststyrelsen, riksbibliotekarien, överbibliotekarier­

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

na vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, kommitterade till tryck­ frihetens vård, svenska akademien, styrelsen för Sveriges advokatsamfund, vidare från pressorganisationerna [publicistklubben, svenska tidningsutgivare- föreningen och svenska journalistföreningen, vilka förenat sig örn gemen­ samt yttrande] samt från Sveriges författareförening, svenska bokförläggare- föreningen och svenska boktryckareföreningen.

Förslaget har tillstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Västerbottens län. Beträffande de allmänna principerna har förslaget i allt väsentligt även i övriga yttranden lämnats utan erinran. I åtskilliga detaljer ha emellertid anmärkningar gjorts mot förslaget.

Vad angår ansvarighetsreglerna rörande icke periodiska skrifter ställa sig pressorganisationerna tveksamma till förslaget att avskaffa namn- sedelinstitutet. Det vore visserligen möjligt, att institutet kunde uppmuntra bulvanmetoder. Namnsedeln hade emellertid betydelse för styrkande av författarskap. Institutets borttagande torde i många fall göra särskilt bok­ tryckaren ansvarig, där författaren eljest blivit svarande. Det kunde ifråga­ sättas, om detta icke komme att försvåra befordrandet till tryck av skrif­ ter, som boktryckaren (utgivaren, förläggaren) kunde befara föranleda åtal. Risken syntes stor för att härigenom komme att läggas en icke önsk­ värd hämsko på yttrandefriheten, särskilt då det gällde samhällskritiska uttalanden. Norrländska hovrätten anmärker, att förslaget om förutsätt­ ningarna för inträde av författaransvar kunde medföra en benägenhet hos förläggare eller boktryckare att framtvinga utsättande av författarnamn eller att eljest utöva en viss censur. Hovrätten anför vidare:

Då talan örn ansvar fördes mot förläggaren, kunde denne freda sig endast med hänvisning till att författarens namn eller pseudonym utsatts å skriften eller att författarens frivilliga anmälan vid första rättegångstillfället förelåge. Förläggaren kunde däremot icke åberopa en i förväg uppsatt skriftlig för­ klaring av författaren eller på annat sätt styrka författarskapet. De sak­ kunniga hade såsom skäl för sin ståndpunkt anfört, att förbudet mot för- fattarinkvisition i princip borde bibehållas. I sitt förslag hade emellertid de sakkunniga i nu berörda hänseende avsevärt skärpt detta förbud, sådant det för närvarande vore utformat. Då författaren enligt gällande rätt under­ tecknat en namnsedel, ägde boktryckaren i denna ett bevismedel mot för­ fattaren till skydd för sig själv. Enligt förslaget åter skulle förläggaren i de fall, då författarens identitet icke framginge av skriften, icke kunna skaffa sig ett sådant bevismedel. Sakkunnigförslaget kunde medföra, att en för­ fattare frestades att bryta ett med förläggaren slutet avtal av innehåll att författaren frivilligt påtoge sig ansvaret för sitt tryckta verk. Det torde knappast stå i överensstämmelse med rådande rättsuppfattning att förläg­ garen ej kunde framtvinga fullgörandet av ett sådant avtal. Det borde till­ låtas förläggaren åtminstone att medelst företeende av skriftlig förklaring av författaren, att denne ville stå tryckfrilietsansvar för sin skrift, freda sig själv mot dylikt ansvar för skriften med påföljd att ansvaret i stället åvi­ lade författaren. Skulle en dylik anordning icke anses lämplig, syntes en bestämmelse böra meddelas, varigenom någon säkerhet vunnes för att en lojal författare, vilkens namn eller pseudonym icke vore utsatt å den tryck­ ta skriften, finge tillfälle att anmäla sig vid första rättegångstillfället och

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

sakkunnigförslaget angåve, den verklige utgivaren skulle dömas till ansvar för skriftens innehåll. Hovrätten anför härom vidare bl. a.:

I rättegången skulle alltså få fritt styrkas, att utgivaren vore en annan person än den som erhållit utgivningsbeviset. Vissa invändningar kunde väl göras mot vad sålunda föreslagits. Sålunda kunde det stundom tänkas medföra svårigheter och tidsutdräkt att fastställa vem som vore att anse såsom rätt utgivare. Med en förståndig tillämpning borde dock denna olägenhet kunna motverkas. En person, som tagit verksam del i en tidnings redigering, borde icke kunna freda sig genom att visa, att en annan person på redaktionen tagit en något större del i utgivandet och haft en smula mer att säga till om. Endast i de fall, där det klart visades alt den anmälde vore blott till skenet utgivare, borde denne bliva fri från ansvaret och detta i stället drabba den verklige utgivaren.

Beträffande förslaget om huvuddistributör för utomlands på svenska språket tryckt skrift, som hit införes för spridning, ifrågasätta Svea hovrätt och skånska hovrätten, huruvida det icke vore lämpligt att stadga vissa kvalifikationer för den som skulle vara huvuddistributör. Svea hovrätt yttrar därom, att bristen på bestämmelser härom möjligen skulle kunna ut­ nyttjas på illojalt sätt, exempelvis så att en för uppgiften olämplig och kanske helt främmande person anlitades såsom bulvan för den verklige distribu­ tören.

Vad angår förslaget i övrigt har i en del yttranden berörts frågan örn de­ finition å begreppet tryck och tryckfrihetsförordningens räckvidd.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det icke tillrådligt att låta tryckfrihets­ förordningen gälla andra skrifter än sådana, som framställas genom tryck. Överståthållarämbetet uttalar däremot, att lagen bör avse varje mångfaldi­ gande, som med hänsyn till sin effektivitet är att jämställa med tryckning.

Även länsstyrelsen i Stockholms län och boktryckareföreningen anse. att un­ der begreppet tryckt skrift böra inbegripas skrifter, som utgivas genom någon med vanligt tryck jämförbar metod. Pressorganisationerna anföra, att med tryckt skrift bör likställas skrift, som åstadkommits genom tryckliknande förfarande, exempelvis stencilering, dock endast under förutsättning att skrif­ ten givits en mera allmän spridning. Länsstyrelsen i örebro län håller före att begreppet tryck borde närmare preciseras och hemställer att utredning måtte ske örn och i vad mån annorledes än genom vanligt tryck framställda skrifter skola falla under tryckfrihetsförordningen.

Rörande boktryckeri- och bokhandelsrörelse ifrågasätter

Överståthållarämbetet huruvida icke i syfte att utestänga utländskt infly­ tande särskilda villkor borde stadgas för svensk juridisk person att driva sådan rörelse. Boktryckareföreningen finner det böra övervägas att göra näringsfrihetsförordningen tillämplig å tryckerier.

I fråga om titelskyddet för periodiska skrifter har styrelsen för advo­ katsamfundet uttalat, att rätta platsen för de materiella reglerna örn titel­ skydd icke torde vara tryckfrihetsförordningen utan civillag. Boktryckareföreningen har ansett det vara lämpligast, att frågor örn titelskydd icke av­ gjordes inom tryckfrihetsförordningens ram utan genom särskild lagstift­ ning.

Kungl. Majlis proposition nr 270.

23

Beträffande titelskyddets omfattning har Överståthållarämbetet anfört, att årspublikationer böra erhålla samma titelskydd som periodiska skrifter enligt förslagets definition. Ämbetet lämnade emellertid öppet, huruvida detta borde ske genom att sådana publikationer betraktades såsom periodiska skrifter i tryckfrihetsförordningens mening eller på annat sätt. Även bok­ tryckareföreningen har ifrågasatt titelskydd för årspublikationer.

Beträffande yttrandenas innehåll i övrigt hänvisas till specialmotiveringen.

Allmänna synpunkter.

Att ansvarighetsreglerna i 1812 års tryckfrihetsförordning icke motsvara

Departements-

skäliga anspråk på en tidsenlig tryckfrihetslagstiftning lärer vara ställt utom CÄ*^*n' tvivel. Under den långa tid som förflutit från lagens tillkomst ha också vid upprepade tillfällen framställts krav på revision av ansvarighetsreg­ lerna för tryckt skrifts innehåll, utan att dock framlagda reformförslag lett till något resultat. Särskilt har därvid påtalats, att reglerna öppna möjligheter för ett bulvansystem och att dessa möjligheter också utnyttjats. Främst ha dessa missförhållanden gjort sig gällande i fråga örn periodiska tryckalster. En person som står helt utanför redaktionen kan enligt gällande bestämmelser uppgivas såsom ansvarig utgivare och därmed få bära ansvaret för missbruk av tryckfriheten genom skriftens innehåll. Även det i fråga om icke periodiska skrifter tillämpade namnsedelinstitutet ger möjligheter till att överflytta ansvarigheten på utomstående personer.

Det föreliggande sakkunnigförslaget är uppgjort av representanter för pres­ sen, boktryckarna och förläggarna under medverkan av juridisk och admini­ strativ expertis. Det har i sina huvuddrag tillstyrkts av de hörda myndighe­ terna och sammanslutningarna. Jag anser det, särskilt med hänsyn till tids­ läget, vara av stor vikt att dessa frågor nu bringas till sin lösning. Den nu­ varande ordningen är otillfredsställande och de mest iögonenfallande bris­ terna måste utan tidsspillan avhjälpas. Förslaget innebär inga mera ge­ nomgripande förändringar i gällande tryckfrihetsrätt utan ansluter sig i princip till denna. Målet har — enligt vad de sakkunniga uttalat — varit att icke göra större ändringar än vad sakliga krav ansetts påkalla och framför allt att framgent som hittills, med stävjande av missbruk, bevara gällande lags skydd för det fria ordet och författares anonymitet. Förslaget bygger på de äldre förslagen i ämnet, närmast det år 1912 av en kommitté avgivna, vilket i sin tur i huvudsak grundar sig på ett genom proposition till 1887 års riksdag framlagt förslag. Den verkställda utredningen torde ge vid handen att möjlighet finnes att med bibehållande i huvudsak av gällande principer undanröja de väsentligaste bristerna i nuvarande rätt. Förslaget har synts mig ägnat att efter överarbetning i vissa avseenden kunna läggas till grund för en ny lagstiftning i detta ämne.

De sakkunnigas uppgift har främst varit att föreslå tidsenliga stadganden om ansvarigheten för tryckt skrifts innehåll. De sakkunniga föreslå i dessa hänseenden olika regler för periodisk och icke periodisk skrift samt för inom och utom riket tryckta skrifter. Till periodisk skrift räknas skrift, som

enligt utgivningsplanen är avsedd att utgivas med minst fyra nummer eller häften örn året.

För periodisk skrift skall ansvaret liksom nu åvila utgivaren. Förslaget söker dock lämna garantier för att denne alltid är den person som har be­ stämmanderätten beträffande tidningens innehåll. I andra hand skall an­ svaret bårås av skriftens ägare. Beträffande icke periodiska skrifter skall ansvaret i första hand åvila författaren och i andra hand förläggaren. Namn- sedelinstitutet föreslås upphävt. I fråga om skrifter, som tryckts utom riket på svenska språket, skall i regel finnas en huvuddistributör, som skall kunna göras ansvarig för skriftens innehåll. Slutligen skall beträffande skrifter, som tryckts utom riket på främmande språk, ansvaret åvila gärningsmän och del­ aktiga efter allmänna straffrättsliga regler, d. v. s. i allmänhet skriftspridaren.

Jag kan i princip ansluta mig till förslaget i dessa hänseenden. Det torde vara ägnat att i huvudsak undanröja de olägenheter som äro förbundna med den nuvarande ordningen samt, med bevarande av skyddet för författares anonymitet, lägga ansvaret för en skrifts innehåll på den som enligt rådande rättsuppfattning bör drabbas därav. Beträffande vissa i detta sammanhang uppkommande särskilda frågor må anföras följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skall straff för innehållet i icke periodisk skrift drabba författaren, örn han är angiven å skriften såsom författare eller om han själv anmäler sig och vill övertaga ansvaret. Sådan anmä­ lan skall endast få göras vid domstol, i samband med åtal för skrif­ tens innehåll, av författaren personligen eller genom befullmäktigat ombud. I ett par yttranden har bl. a. erinrats, att den risk som sålunda lades å för­ läggaren eller boktryckaren skulle försvåra utgivandet av anonyma skrifter. Jag anser med hänsyn härtill, att förläggaren och boktryckaren böra beredas lättnad i ansvarigheten i dessa fall. I anslutning till vad som stadgats i äldre förslag till ny tryckfrihetsförordning synes böra föreskrivas, att författaren även skall kunna genom särskild handling åtaga sig ansvaret för anonym skrifts innehåll.

Utgivare av periodisk skrift skulle enligt de sakkunnigas förslag endast kunna vara en person som hade inseendet över skriftens utgivning och ägde sådan bestämmanderätt över dess innehåll, att intet i skriften finge införas mot hans vilja. Emot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra. Vidare föreslogs, att örn flera personer medverkade vid redigeringen av skriften, chefredaktören eller någon som eljest intoge en verkligt ledande ställning in­ om redaktionen skulle vara utgivare. Med beaktande av pressorganisationer­ nas anmärkning att, i synnerhet då det gällde stora tidningar, det kunde vara lämpligare att någon annan än chefredaktören vore utgivare, har denna före­ skrift ansetts kunna utgå. Att utgivaren under alla förhållanden skall intaga en ledande ställning inom redaktionen framgår av det allmänna stadgandet att utgivaren skall ha inseendet över utgivningen och äga bestämmanderätt över skriftens innehåll.

Sakkunnigförslaget bibehåller nuvarande regel att utgivningsbeviset för periodisk skrift skall utfärdas för utgivaren. Det har ifrågasatts att över-24

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

25

flytta detta bevis på tidningens ägare. Emellertid synes, såsom de sakkun­ niga uttalat, en sådan anordning kunna medföra, att utgivarens bestäm­ manderätt över tidningens innehåll minskades och att hans beroende av äga­ ren bleve större än önskvärt vore. Å andra sidan torde jämväl ägarens in­ tressen genom förslaget bliva i erforderlig grad tillgodosedda. Jag anslu­ ter mig därför till förslaget i denna del.

Om utgivaren på grund av tillfälligt förfall är urståndsatt att för minst två månader taga befattning nied skriftens utgivning, skall han enligt sak­ kunnigförslaget överlämna befattningen till ställföreträdare. I enlighet med vad i ett yttrande anföres bör denna skyldighet föreligga även då utgivaren undergår frihetsstraff om minst en månad. Däremot har jag icke funnit till­ räckliga skäl föreligga att upptaga stadgande därom att utgivaren skall ha en permanent ställföreträdare.

De sakkunniga föreslå viss kontroll över ägarna till periodiska skrifter. De ha funnit det vara ett rimligt krav, att utlänning icke skall få vara ägare av periodisk skrift. 1 följd därav har stadgats, att ägare av sådan skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. Att i detta sam­ manhang upptaga frågan om ytterligare bestämmelser till förebyggande av att utländskt inflytande gör sig gällande i tidningsföretag inom landet torde icke låta sig göra.

Jag är ense med de sakkunniga därom, att någon definition å tryck ej bör upptagas i tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till omöjligheten att förutse teknikens utveckling bör tolkningen av detta begrepp liksom hittills över­ lämnas till praxis. Att härunder ej bör inbegripas stencilering finner jag uppenbart.

Förslaget att tillåta anläggandet av boktryckerier även på landsbygden och att införa anmälningsplikt för accidenstryckerier synes böra genomföras. I fråga örn tillfällighetstryck finner jag vissa jämkningar i de föreslagna be­ stämmelserna erforderliga. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen.

I likhet med de sakkunniga har jag ej funnit skäl att stadga särskilda behörighetsvillkor för boktryckare och bokhandlare. Ej heller böra sådana regler meddelas för huvuddistributör av utom riket å svenska språket tryckta skrifter.

Uppenbarligen kan det vara föremål för delade meningar, om titelskyd­ det för periodisk skrift bör regleras i tryckfrihetsförordningen. Jag har emellertid ej funnit skäl att nu föreslå dessa bestämmelsers borttagande ur grundlagen. Den pågående utredningen örn revisionen av auktorsrätten tor­ de böra avvaktas. Den av de sakkunniga föreslagna kompletteringen av be­ stämmelserna anser jag i stort sett välmotiverad. Visserligen kommer den nya definitionen på periodisk skrift att utesluta titelskyddet för skrifter, som ej utkomma med minst fyra nummer eller häften årligen. Såsom de sakkun­ niga framhållit torde tillräckliga skäl emellertid ej föreligga att giva sådana skrifter en bättre ställning än andra icke periodiska skrifter.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör dagsbotssystemet tillämpas på tryck­ frihetsbrott.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Enligt § 108 regeringsformen skall lagtima riksdag vart fjärde år för­ ordna sex personer att jämte justitieombudsmannen utöva vård över tryck­ friheten, den s. k. tryckfrihetskommittén. Örn någon författare eller bok­ tryckare före tryckningen överlämnar en skrift till kommittén och begär dess yttrande, huruvida åtal därå efter tryckfrihetsförordningen kan äga rum, skola justitieombudsmannen och minst tre kommitterade avgiva så­ dant yttrande. Förklara de i yttrandet, att skriften må tryckas, skola både författare och boktryckare vara fria från allt ansvar och detta åvila kom­ mittén. Jag biträder de sakkunnigas förslag örn upphävande av dessa be­ stämmelser, vilka numera torde sakna all praktisk betydelse.

De sakkunniga lia tillika föreslagit vissa jämkningar i dagsbotslagstift- ningen och lagen om rättegång i tryckfrihetsmål. Dessa förslag torde böra framläggas först vid den riksdag, som slutligen skall behandla grundlags­ ändringarna.

I enlighet med vad nu anförts rörande huvudgrunderna för reformen har inom justitiedepartementet upprättats förslag till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen och till ändrad lydelse av § 108 regeringsformen. Angående den närmare utformningen av förslagen hänvisas till den följande specialmotiveringen.

Speciell motivering.

Förslaget till ändring i vissa delar av tryckfrihets­

förordningen.

§ i-

Morn. 1. Här upptagna stadganden ersätta i huvudsak § 1 mom. 1 första stycket och mom. 13 i nuvarande lag.

Mom. 2. Detta moment, som motsvarar nuvarande § 1 mom. 1 andra stycket, definierar begreppen tryckt skrift och periodisk skrift.

Pressorganisationerna, bokförläggareföreningen och boktryckareföreningen ha föreslagit, att under begreppet tryckt skrift skulle inbegripas bilder och bildserier. En sådan utvidgning av begreppet torde dock i fråga om det sto­ ra flertalet bilder eller bildserier ej varq påkallad. Det lärer därjämte möta stora svårigheter att tillfredsställande avgränsa vad i detta hänseende bör hänföras under tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle till periodisk skrift även räknas därtill hörande löpsedlar och bilagor. Härom ha pressorganisationerna anfört, att endast sådana bilagor, som en tidning själv framställer, böra räknas till tid­ ningen. Om exempelvis en landsortstidning som bilaga medförde en i Stock­ holm tryckt broschyr, torde denna böra betraktas såsom självständig, icke periodisk skrift och ansvarigheten för dess innehåll utkrävas med hänsyn härtill.

I anledning av vad i detta yttrande anförts anser jag mig böra uttala, att till en tidning bör hänföras varje bilaga som distribueras gemensamt med tidningen genom redaktionens försorg. Därvid kan uppenbarligen ej undan­ tag göras för bilagor tryckta å annat tryckeri än där tidningen framställes.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

ordnas i orten för granskning av skrifter, som utgåves från tryckeriet. Det förutsattes således, att departementschefen, ehuru i departementet någon registrering av boktryckerier ej vidare skulle äga rum, dock genast erhölle underrättelse jämväl örn utom Stockholm upprättade tryckerier. Föreskrift borde meddelas örn att departementschefen av länsstyrelse eller ombudet för orten genast skulle erhålla underrättelse örn upprättade boktryckerier utan­ för Stockholm.

Justitiekanslersämbetet har anfört:

Det kunde framhållas att, oftare än andra icke periodiska skrifter, broschy­ rer och flygblad föranledde ingripande. Skrifter av sist antydd art torde ej sällan sakna upplysning om författare och förläggare. Måhända komme där­ för även med de nya reglerna boktryckaren att vara den, vilken i första hand borde stämmas. Härvid kunde de sakkunnigas förslag att från justitiede­ partementet till de olika länsstyrelserna överflytta uppgiften att föra för­ teckning över boktryckerierna visa sig medföra en viss olägenhet. Den skyndsamhet, som särskilt i fall av lagd kvarstad måste iakttagas vid för­ ordnande om åtal och uttagande av stämning, kunde möjligen medföra att justitiekanslersämbetet icke före åtalsbeslutet ägde tillgång till utredning om den för boktryckeriet ansvarige.

Överbibliotekarien i Lund har ur bibliotekssynpunkt uttalat sig för att boktryckeriförteckning alltjämt skulle föras i departementet. Därvid har framhållits, att förteckning över boktryckerier vore av synnerlig vikt för kon­ troll av att biblioteksexemplar av tryckta skrifter bleve vederbörligen avläm­ nade. För närvarande delgåves Kungl, biblioteket den i departementet förda förteckningen, varefter nämnda bibliotek meddelade universitetsbiblioteken skedda förändringar. Den föreslagna omläggningen till förteckningar hos länsstyrelserna skulle för de ifrågavarande biblioteken medföra en betydligt mera tungrodd apparat än det nuvarande systemet.

För min del anser jag att på de i yttrandena anförda skälen bestämmel­ serna om anmälningsskyldighet böra i huvudsak bibehållas i deras nuva­ rande lydelse. Därvid är dock att märka, att skyldigheten, såsom föresla­ gits, bör omfatta samtliga tryckerier och alltså även accidenstryckerier. I anmälan bör uppgivas vad slags tryck som skall framställas å tryckeriet. Därigenom kan ledning erhållas för bedömande av örn särskilt tryckfrihets- ombud skall behöva förordnas å orten. Å ort där endast accidenstryckeri linnes bör sådant ombud i allmänhet ej tillsättas utan skrifterna granskas av närmaste ombud. Det bör alltjämt ankomma på justitiedepartementet att föra förteckning över boktryckerier. Särskilt stadgande härom torde ej er­ fordras.

Mom. 6. Detta moment har motsvarighet i gällande § 1 mom. 12 första och andra punkterna.

Mom. 7. Detta moment innehåller bestämmelser örn utgivare av periodisk skrift m. m.

Svenska akademien har såsom ägare av allmänna tidningarna påpekat, att den av akademien antagne utgivaren härav genom avtal med chefen för justitiedepartementet å Konungens vägnar iklätt sig vissa förbindelser rö­ rande skriftens innehåll. Han hade följaktligen icke den bestämmanderätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

29

över innehållet, som enligt sakkunnigförslaget erfordrades för att vara ut­ givare. Förslaget borde därför underkastas viss jämkning.

Det torde emellertid ulan särskild bestämmelse vara uppenbart att den omständigheten, att en person som redigerar ett officiellt organ ej äger vägra införandet av tillkännagivanden och dylikt från myndigheter, icke utesluter att han betraktas såsom utgivare i förslagets mening

I justitiedepartementet föres förteckning över periodiska skrifter och deras ansvariga utgivare. Denna bör ersättas med en helt ny förteckning över periodiska skrifter, som skall innehålla uppgift om dessas utgivare och ägare. De sakkunnigas förslag upptog en särskild bestämmelse örn skyldighet att föra sådan förteckning i departementet. Särskilt stadgande härom torde dock ej erfordras.

Mom. 8. Momentet innehåller föreskrifter örn utgivningsbevis för perio­ disk skrift m. m.

Beträffande ansökan örn utgivningsbevis har Överståthållarämbetet fram­ hållit, att vid prövning av sådan ansökan jämväl borde upptagas frågan, huruvida den skrift, som ansökningen avsåge, folie under tryckfrihetsförord­ ningens definition å periodisk skrift. Vid sådant förhållande syntes i mom. 8 böra föreskrivas att ansökan skulle innehålla upplysning om utgivnings- planen. För kontrollens skull vore även önskvärt, att för utgivare av periodisk skrift stadgades skyldighet att till chefen för justitiedepartementet göra anmälan om varje ändring i utgivningsplanen.

I anledning av detta yltrande må framhållas, att när ansökan örn utgiv- ningsbevis första gången sker i fråga om en skrift, bör uppgivas efter vil­ ken plan skriften skall utkomma. Särskild bestämmelse härom lärer icke vara erforderlig. Någon skyldighet att anmäla ändringar i utgivningsplanen torde ej böra införas.

Justitiekanslersämbetet bär funnit det böra övervägas, huruvida icke vid ansökan om utgivningsbevis ägarens förklaring att utgivaren är i riket bo­ satt, myndig svensk medborgare skäligen kunde ersättas med bevis av myn­ dighet härom. Samma fråga uppställde sig beträffande motsvarande för­ klaring vid anmälan enligt mom. 9 andra stycket om ställföreträdare för utgivaren.

Jag anser mig ej böra i denna del frångå de sakkunnigas förslag. Det må emellertid framhållas, att där anledning kan föreligga att ifrågasätta riktig­ heten av ägarens förklaring rörande utgivarens eller ställföreträdares kvali­ fikationer, förklaringen självfallet icke bör godtagas. I sådant fall bör fordras, att behörigheten styrkcs genom bevis av myndighet eller på annat tillfredsställande sätt. Detta torde framgå utan särskilt stadgande.

I de sakkunnigas förslag förutsättes, att ägaren skall vara skyldig att för­ anstalta örn att ny utgivare utses och att denne ingiver ansökan örn utgiv­ ningsbevis i fall då den tidigare utgivaren icke intager den ställning, varom i mom. 7 stadgas. Detta har ansetts böra komma till tydligt uttryck i lag­ texten, varför en redaktionell ändring vidtagits i mom. 8 andra stycket.

Enligt förslaget skulle, intill dess nytt utgivningsbevis utfärdats, ägaren till-

Kungl. Maj.ts proposition nr 270.

33

adresskort, visitkort, notifikationer (tackkort och s. k. familjetryck), spelkort, märken, biljetter och emballagetryck (kuvert-, pås- och kartonnagetryck) och därmed jämförliga tryckalster, allt under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunde anses utesluta möjligheten till tryckfrihetsmissbruk.

Det må här anmärkas, att bestämningen av begreppet tillfällighetstryck äger betydelse icke blott för skyldigheten att utsätta boktryckare, trycknings­ ort och tryckår utan även och väl huvudsakligen för skyldigheten att av­ lämna biblioteks- och granskningsexemplar, varom stadganden upptagas i § 1 mom. 25 och § 4 mom. 2. Därjämte har definitionen av begreppet till­ fällighetstryck betydelse för den i § 1 mom. 14 meddelade föreskriften om huvuddistributör.

Vid bestämmandet av vad som skall anses såsom tillfällighetstryck bör be­ aktas, att definitionen göres i möjligaste män enkel, samtidigt som den be­ gränsas så, att icke något utslutes som bör bliva föremål för tryckfrihets- rättslig granskning. Reklamtryck, stadgar, styrelse- och revisionsberättelser, affischer samt program för föreställningar torde med hänsyn härtill icke böra inbegripas under beteckningen tillfällighetstryck. I huvudsaklig anslut­ ning till vad boktryckareföreningen förordat har i departementsförslaget så­ som tillfällighetstryck angivits adresskort, etiketter, blankettryck, emballage­ tryck, visitkort, notifikationer ävensom däi-med jämförliga tryckalster, allt under förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta möjligheten av tryckfrihetsmissbruk.

övriga bestämmelser i momentet överensstämma med de sakkunnigas för­ slag. Rörande dessa må anmärkas följande.

Enligt nuvarande § 1 mom. 10 skall å tryckt skrift utsättas boktryckarens namn, tryckningsorten och årtalet. Vad örn namns och orts utsättande stadgats skall dock ej gälla notifikationer, sorgbrev m. m. Uraktlåter bok­ tryckaren sådant, skall han böta från och med femtio till och med fem­ hundra riksdaler eller dömas till fängelse i högst sex månader. Utsätter någon falskt boktryckarenamn eller orätt tryckningsort, skall han därutöver dömas till straffarbete i högst ett år.

Förslaget innebär, att boktryckaren, tryckningsorten eller tryckningsåret icke skall behöva angivas å tillfällighetstryck men att ett exemplar av allt tryck skall förvaras hos boktryckaren under ett år. Härigenom blir det möj­ ligt att kontrollera från vilket tryckeri ett tryckalster utgått.

Med beaktande av ett numera ganska vanligt förfaringssätt stadgas vidare att, där boktryckare låter tryckning av skrift för sin räkning helt eller del­ vis verkställas å annat boktryckeri här i riket, uppgift om hans boktryckeri får å skriften utsättas. Detta gäller dock endast under förutsättning, att hela upplagan avlämnas till honom. Han skall då beträffande skriften anses såsom boktryckare.

I gällande § 1 mom. 12 sista punkten stadgas, att örn någon föryttrar skrift, varå boktryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnes utsatt, han skall böta femtio riksdaler för varje gång.

I denna del innehåller förslaget att den som säljer eller annorledes sprider

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 270.

3