Prop. 1943:12
('med förslag till förord\xad ning om kupongskatt, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
1
Nr 12.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om kupongskatt, m. m.; given Stockholms slott den 15 januari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) förordning om kupongskatt; 2) lag om ändrad lydelse av 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) jämte anvisningar;
3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep tember 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; samt
4) förordning om ändrad lydelse av 42 § 4 mom. och 142 § taxeringsför- ordningen den 28 september 1928 (nr 379).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 12.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Förslag
till
förordning om kupongskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Skattskyldighet.
1 §•
Skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten i form av
kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag åligger den som, när
utdelningen blir tillgänglig för lyftning, i egenskap av ägare av den till aktien
hörande kupongen eller eljest är berättigad lyfta utdelningen, därest
den utdelningsberättigade är i utlandet bosatt fysisk person eller utländskt
bolag eller juridisk person, som enligt 25 § 2 mom. förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skall likställas med utländskt bolag, och ut
delningen ej är hänförlig till inkomst av rörelse som här bedrivits; eller
den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testamente för
värvat rätt till utdelningen utan att också hava förvärvat aktien.
Skyldighet att utgöra kupongskatt skall ock åligga utdelningsberättigad,
som uppträder såsom bulvan för annan, i det att han huvudsakligen för den
nes räkning framträder såsom ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper,
försåvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud eller
det avser att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt.
I den utsträckning nedan sägs skall aktiebolag vid utbetalande av ut
delning innehålla för kupongskatt erforderligt belopp.
Beräkning av kupongskatt.
2
§•
Kupongskatt skall utgå med tjugu procent av utdelningen.
Särskilda organ för ärenden rörande kupongskatt.
3 §■
För att besluta i ärenden rörande kupongskatt skall finnas en av Kungl.
Maj :t utsedd nämnd (kupongskattenämnden), bestående av tre ledamöter med
suppleanter för envar av dem. Av nämndens ledamöter skall en vara förord
nåd till ordförande och en att vid förfall för ordföranden inträda i hans ställe.
För handhavande i övrigt av ärenden rörande kupongskatt skall dessutom finnas ett särskilt under Överståthållarämbetet lydande organ, benämnt kupongskattekontoret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
3
Innehållande av kupongskatt vid utbetalande av aktieutdelning.
4
§.
Vid avgivande av uppgift om aktieutdelning enligt 42 § 3 moni. taxe- ringsförordningen skall uppgiftslämnaren på heder och samvete besvara å uppgiftsformuläret angivna frågor till ledning för bedömande, huruvida den utdelningsberättigade är skyldig utgöra kupongskatt. Finner uppgiftsläm naren sig ej kunna besvara frågorna så, att av svaren uppenbarligen framgår att den utdelningsberättigade icke är skyldig utgöra kupongskatt för utdel ningen, skall svaret avfattas å särskild, för detta ändamål avsedd blankett, och skall den på utdelningen belöpande kupongskatten vid utdelningens ut betalande innehållas. Å särskild del av blanketten skall i dylikt fall den som utbetalar utdelningen teckna erkännande att kupongskatten innehållits och skall denna del avskiljas och tillställas uppgiftslämnaren.
Kupongskattekontoret må berättiga bankinrättning eller annan, som är skyldig avlämna uppgifter örn aktieutdelning och som förutsättes kunna tillförlitligt bedöma om skattskyldighet enligt 1 § är för handen, att, i fall där sådan skyldighet uppenbarligen icke föreligger, uppbära utdelning utan att kupongskatt innehålles, ändå att svaren å frågorna skulle giva anledning till innehållande av sådan skatt. I dylikt fall skall genom särskild' stämpling eller påskrift å uppgifterna tydligt utmärkas att kupongskattekontorets med givande föreligger.
Sker utbetalning av utdelning i utlandet, skall kupongskatt alltid inne hållas.
Skyldighet för aktiebolags styrelse att inbetala kupongskatt, m. m.
5 §•
Styrelse för aktiebolag, som beslutat utdelning, skall inom trettio dagar efter den, då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, till kupongskattekon toret dels avlämna bestyrkt avskrift av beslutet jämte till bolaget då inkomna uppgifter örn utdelning, dels ock inbetala kupongskatt som hänför sig till uppgifter vid vilkas avgivande dylik skatt skolat innehållas.
Senast fyra månader efter den dag, då utdelningen blivit tillgänglig för lyft ning, skall styrelsen till kupongskattekontoret avlämna sådana uppgifter om aktieutdelning, vilka inkommit till bolaget sedan uppgifter enligt första styc ket avlämnades, samt inbetala kupongskatt för dels den utdelning som avses
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
i de dåmera avlämnade uppgifter vid vilkas avgivande skatt skolat innehållas,
dels den utdelning för vilken behöriga uppgifter ännu ej redovisats. Såsom
behörig anses ej uppgift, av vilken uppenbarligen framgår att den är felaktig.
Där det med hänsyn till redovisningens omfattning eller andra särskilda
förhållanden finnes erforderligt, äger kupongskattekontoret medgiva anstånd
med fullgörande av ovan stadgade åligganden.
Inbetalar icke styrelsen kupongskatt inom föreskriven tid, skall bolaget
till statsverket gälda ränta å det felande beloppet efter nio för hundra örn
året från den dag det senast bort betalas tills betalning sker.
Har viss dag icke bestämts, då utdelning skall vara tillgänglig för lyft
ning, eller skall utdelning tillgodoföras den utdelningsberättigade annorledes
än genom utbetalning av utdelat belopp, anses utdelningen hava blivit till
gänglig för lyftning omedelbart efter det beslut fattats om utdelningen.
6 §•
Därest uppgifter örn aktieutdelning inkomma till aktiebolag efter det bo
laget inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skall bolagets styrelse inom
trettio dagar efter utgången av det kalenderår under vilket de inkommit
överlämna dem till kupongskattekontoret, som har att till bolaget återbe
tala kupongskatt belöpande å sådana utdelningar, vid vilkas utbetalande ku
pongskatt ej bort innehållas och för vilka uppgifter redovisas.
Fråga om återbetalning skall i tveksamma fall prövas av kupongskatte-
nämnden.
7 §•
Skall utdelning utgå i annat än penningar i svenskt mynt och åligger
det bolaget att enligt 5 § inbetala kupongskatt, skall bolagets styrelse, senast
när inbetalning första gången fullgöres, till kupongskattekontoret inlämna
en av styrelsen till riktigheten bestyrkt uppgift örn de utdelade tillgångarnas
värde när utdelningen blev tillgänglig för lyftning. Har kupongskattekontoret
anledning antaga att värdet är för lågt uppgivet, skall kontoret hos länsstyrel
sen i det län där bolagets styrelse har sitt säte anmärka förhållandet och till
lika förete den utredning som står kontoret till buds för bedömande av vär
det. Länsstyrelsen har att företaga värdering av de utdelade tillgångarna
samt meddela beslut i anledning av anmärkningen. Finner länsstyrelsen
det av bolagets styrelse uppgivna värdet böra höjas, skall länsstyrelsen oför
dröjligen lämna kupongskattekontoret och bolagets styrelse underrättelse
härom med föreläggande för styrelsen att inom viss utsatt tid till kupong
skattekontoret inbetala felande kupongskatt. Sker ej inbetalningen inom
den utsatta tiden, skall dröjsmålsränta enligt den i 5 § fjärde stycket angivna
grunden erläggas.
Har, då beslut sålunda meddelas örn inbetalning av ytterligare kupongskatt,
utdelning ägt rum utan att tillräckligt belopp till kupongskatten innehållits,
är bolaget pliktigt förskjuta erforderligt skattebelopp med rätt att hos utdel
ningens mottagare söka skattebeloppet åter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
5
8
§•
Kupongskattekontoret skall tillse, att aktiebolags styrelse fullgör skyldig
het som åligger styrelsen enligt denna förordning. Vid kontrollen skall läns
styrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte medverka i den mån om
ständigheterna därtill föranleda.
Vid försummelse att fullgöra skyldighet, som enligt denna förordning ålig
ger styrelse för aktiebolag, äger länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse
har sitt säte, efter anmälan av kupongskattekontoret eller eljest, förelägga
styrelsen lämpligt vite. Angående sådant vite skola stadgandena i 55 § 3 mom.
samt 144 § 2 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.
Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt och dröjsmåls-
ränta, äger länsstyrelsen förordna om uttagande därav hos bolaget i den
ordning som om indrivning av kronoutskylder finnes stadgad. Därvid skall
iakttagas, att indrivningsavgift skall erläggas endast för kupongskattens ka
pitalbelopp samt att, därest indrivningsavgiften inom visst indrivningsdistrikt
för ett och samma bolag överstiger 100 kronor, det överskjutande beloppet
skall tillfalla staten.
Besvär över länsstyrelses förordnande jämlikt tredje stycket befriar icke
från skyldighet att efterkomma förordnandet.
9 §•
1 mom. När aktiebolag till kupongskattekontoret insänder uppgifter enligt
5 eller 6 §, skola dessa vara så ordnade som i 37 § 1 mom. tredje stycket
taxeringsförordningen sägs. De uppgifter, vid vilkas avgivande kupongskatt
innehållits, skola dock vara avskilda från övriga uppgifter, och samman
lagda beloppet av den utdelning dessa uppgifter avse skall särskilt an
givas.
2 mom. Inbetalning av kupongskatt skall ske genom insättning å kupong-
skattekontorets postgirokonto.
3 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från landskamreraren
i det län där bolagets styrelse har sitt säte, för kontroll å kupongskatten till
handahålla kupongskattekontoret eller av landskamreraren utsedd person
sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.
Underlåter bolags styrelse att efterkomma anmaning härutinnan, skola
39 § 6 morn., 55 § 3 mom. och 144 § 2 mom. taxeringsförordningen äga mot
svarande tillämpning.
Överlämnande till länsstyrelserna av uppgifter örn aktieutdelning.
10
§.
Senast den 15 februari varje år skola de till kupongskattekontoret in
komna uppgifter örn aktieutdelningar, som avse det årets taxering, till
ställas vederbörande länsstyrelser för att tjäna till ledning vid taxeringen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Påförande av kupongskatt i efterhand.
11
§•
Åligger skyldighet att utgöra kupongskatt någon i fall, där för sådan skatt
erforderligt belopp ej vid utdelningens utbetalande innehållits och ej heller
kupongskatt betalts av aktiebolaget, skall kupongskatt påföras honom i efter
hand under iakttagande av följande bestämmelser.
Hava till taxeringsnämnd inkommit uppgifter örn aktieutdelning beträf
fande fysiska eller juridiska personer, som ej äro i taxeringsdistriktet skatt
skyldiga till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för i uppgifterna avsedda
utdelningar, och som ej, enligt vad som är för nämnden känt, äro fria från
skattskyldighet för dessa utdelningar jämlikt 7 § förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, skall taxeringsnämndens ordförande, se
nast när årets självdeklarationer till länsstyrelsen överlämnas, i särskilt kon
volut överlämna uppgifterna med angivande av sådana för ordföranden kän
da förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid bedömande huruvida skyl
dighet att utgöra kupongskatt föreligger. Sådana uppgifter som befinnas
böra föranleda ytterligare åtgärder enligt taxeringsförordningen disponeras
av länsstyrelsen för detta ändamål, övriga uppgifter skola av länsstyrelsen
tillställas kupongskattekontoret tillika med ordförandens i taxeringsnämn
den utredning i vad den avser dessa uppgifter, fullständigad med upplysning
ar rörande för länsstyrelsen kända förhållanden.
Kupongskattekontoret skall i särskild längd uppföra de fysiska och juri
diska personer, för vilka uppgifter sålunda till kontoret inkommit rörande
lutdelning som utbetalts utan att kupongskatt innehållits, men vilka kunna an
tagas böra utgöra kupongskatt för utdelningen, samt i längden angiva å ut
delningen belöpande skattebelopp. Utdrag av längden skall i rekommenderat
brev tillställas envar som uppförts i längden, med föreläggande att inom sex
tio dagar efter avsändandet antingen till kontoret inbetala beloppet eller ock, örn
skattepåföringen förmenas vara obehörig, där framställa av utredning styrkt
erinran mot densamma. Har yrkande som nyss sagts blivit framställt, skall
kupongskattenämnden skyndsamt meddela beslut i anledning därav. Beslutet
skall delgivas den som framställt erinran och antecknas i längden. Finner
nämnden att kupongskatt skall utgöras, skall den skattskyldige föreläggas
viss tid att inbetala skatten.
Kupongskatt, som ej erlagts å utsatt förfallodag, skall omedelbart indrivas
såsom om kronoutskylder finnes stadgat.
Restitution av kupongskatt till utdelningsberättigad.
12
§.
1 mom. Har vid utbetalande av utdelning kupongskatt innehållits i fall,
då sådan skatt ej skall enligt 1 § utgöras, äger den som uppburit utdelningen
hos kupongskattenämnden erhålla restitution av det innehållna beloppet. Där
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
7
est den restitutionsberättigade begär det, skall restitution genom kupongskat- tekontorets förmedling ske genom avräkning å kronoutskylder, som han har att erlägga.
Ansökan örn restitution av kupongskatt som nu sagts skall före utgången av kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, dock senast under tredje kalenderåret efter det då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, ingivas till länsstyrelsen i det län, där den utdelningsberättigade enligt kommunal skattelagen har sin hemortskommun. Vid ansökningen skall sökanden foga det honom tillställda erkännandet rörande innehållen kupongskatt eller an nan utredning till ådagaläggande att sådant innehållande skett, så ock utred ning till styrkande av att kupongskatt ej skall utgöras. Länsstyrelsen översän der ansökningen till kupongskattekontoret med det yttrande vartill förhållan dena föranleda. Kupongskattenämnden är ej pliktig meddela beslut i anled ning av ansökning om restitution, förrän fråga om skattskyldighet för ut delningen jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt blivit slutligen prövad.
2 morn. Kan den, som jämlikt 11 § fått kupongskatt sig påförd, ehuru så dan skatt ej skall av honom utgöras, visa att utan hans eget förvållande före läggande enligt 11 § tredje stycket ej kommit honom till handa eller kom mit honom tillhanda så sent, att det ej rimligen kunnat av honom efter kommas inom förelagd tid, äger han att inom natt och år efter det skatten avfordrats honom hos kupongskattenämnden påkalla skattepåföringens un danröjande. Bifalles framställningen, skall skatten jämte ett belopp motsva rande erlagd indrivningsavgift genom kupongskattekontorets försorg restitue- ras. Å det restitulerade beloppet utgår ränta enligt procentsats som fastställes av Kungl. Maj:t.
Om bulvanförhållanden.
13 §.
Skattedirektören hos Överståthållarämbetet äger, om skäl därtill äro, an mana den som uppburit utdelning utan att kupongskatt innehållits att inom viss förelagd tid inkomma med en på heder och samvete avgiven försäkran att han ej varit sådan bulvan för annan som i 1 § andra stycket avses.
Hörsammas ej anmaning inom förelagd tid, skall den, som uppburit utdel ningen, av kupongskattenämnden påföras kupongskatt för denna, såvida han ej förebringar nöjaktig utredning till bestyrkande att sådant bulvanförhål- lande ej förelegat. Påföres kupongskatt, skall nämnden tillika utsätta viss tid för skattens inbetalning. Erlägges ej kupongskatten inom denna tid, skall den indrivas såsom örn kronoutskylder finnes stadgat.
Beslut av kupongskattenämnden.
14 §.
Kupongskattenämnden är beslutför, om två ledamöter äro tillstädes och ense om beslutet. Uppstå skiljaktiga meningar inom nämnden, skall vad i 112 § taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tillämpning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Besvär.
15 §.
1 mom. över beslut av kupongskattenämnden må besvär anföras hos kam
marrätten av
den som fått sig påförd kupongskatt, såvitt honom rörer, eller, där fråga
är om återbetalning enligt 6 §, vederbörande aktiebolag,
så ock skattedirektören hos Överståthållarämbetet.
Besvären skola, skriftligen avfattade, hava inkommit till kupongskattekon-
toret före klockan tolv å sextionde dagen efter den då klaganden erhållit del
av beslutet. Rörande besvär som nu sagts skola föreskrifterna i 144 § 3 mom.
första stycket taxeringsförordningen i tillämpliga delar gälla.
2 mom. Över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär
anföras av
vederbörande bolag
så ock skattedirektören hos Överståthållarämbetet
samt, där fråga är örn beslut enligt 7 §, av vederbörande utdelningsberät-
tigade, såvitt honom rörer.
I fråga örn besvär över länsstyrelses beslut enligt denna förordning skall
144 § 3 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.
3 mom. Rörande besvär över kammarrättens utslag enligt denna förord
ning skall 127 § första stycket taxeringsförordningen hava motsvarande till-
lämpning.
Ansvarsbestämmelser m. m.
16 §.
Rörande ansvar för underlåtenhet av styrelse för aktiebolag att fullgöra
skyldighet enligt 5 eller 6 § eller 7 § första stycket första punkten eller 9 §
1 mom. skall 142 § taxeringsförordningen hava motsvarande tillämpning.
Har någon i uppgift som avses i 4 § uppsåtligen lämnat oriktigt svar å nå
gon av de därstädes upptagna frågorna eller eljest lämnat vilseledande upp
gift, eller har någon efter anmaning enligt 13 § uppsåtligen avgivit oriktig
försäkran, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Ej må någon dömas till ansvar jämlikt denna förordning för det han efter
anmaning enligt 13 § avgivit oriktig försäkran, därest han eljest skulle hava
röjt att han uppträdde som bulvan i strid mot ett enligt lag gällande förbud.
Förseelse varom i denna paragraf förmäles åtalas vid den allmänna under
rätt, där åtal enligt 144 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen skall
anhängiggöras. Finnes ej behörig domstol enligt nyssnämnda författningsrum,
skall åtalet anhängiggöras vid Stockholms rådhusrätt.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
9
Särskilt stadgande.
17
§•
Kungl. Majit äger fastställa formulär till blanketter och meddela de när mare föreskrifter som må finnas erforderliga för tillämpning av denna för ordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1943 och skall äga tillämpning å aktieutdelning, som blivit tillgänglig för lyftning nämnda dag eller senare. Skattskyldighet i fall då utdelningsberättigad genom annat fång än arv eller testamente förvärvat rätt till utdelning utan att också hava förvärvat aktien skall dock ej vara för handen, därest rätten till utdelning förvärvats före den 20 januari 1943.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 38 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) jämte anvisningar.
Härigenom förordnas, dels att 38 § kommunalskattelagen den 28 septem ber 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i punkt 3 av anvisningarna till 38 § skola införas de under nämnda beteckning ne dan intagna bestämmelserna, dels ock att nuvarande punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 38 § skola betecknas såsom punkterna 4 och 5.
38 §.
1 mom. Till intäkt av kapital räknas: ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel,
utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag, så ock
intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier eller andelar, som nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt överlåtits,
allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse. För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk ekonomisk förening eller i utländskt bolag, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed ut delningen eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till utdelning.
1 Senaste lydelse, se SFS 1933: 394.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som vid
föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.
2 mom. Till intäkt------- — bedriven rörelse.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 38 §.
3. Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att, där ej
utdelningen utgör intäkt av rörelse, densamma upptages såsom intäkt av
kapital för den som var ägare av kupongen eller eljest hade rätt till utdel
ningen, när denna blev tillgänglig för lyftning.
I det normala fallet, då ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen,
skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig
för lyftning, upptaga denna såsom intäkt. Örn aktien innehafts längre eller
kortare tid, är härvid utan betydelse.
Har, då svensk aktie överlåtits, överlåtaren behållit en eller flera av ku
pongerna eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten att
lyfta utdelningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren då utdelningen
blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom in
täkt för denne.
Innehade den, som genom arv, testamente, gåva eller likartat fång förvär
vat rätt till utdelning å svensk aktie utan att tillika förvärva aktien, denna
rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt för ho
nom upptagas utdelningen i sin helhet.
Har däremot rätten till utdelning å svensk aktie genom köp, byte eller där
med jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse av aktien,
bliva, såsom framgår av 38 § 1 morn., särskilda regler tillämpliga. Därest i
sådant fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för
förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall veder
laget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning å dessa
med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss
utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från
denna, det återstående beloppet må avräknas å närmast följande utdelnings
post eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till utdelning under obe
stämd tid, bör, örn ej särskilda skäl föranleda till annat, vederlaget avräknas
under en period av tio år.
Vad som gäller utdelning å svensk aktie skall äga motsvarande tillämp
ning beträffande utdelning å andel i svensk ekonomisk förening samt ak
tie eller annan andel i utländskt bolag.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1943; dock skall kommunalskattela
gen i dess hittillsvarande lydelse fortfarande tillämpas såvitt angår utdelning,
vilken dessförinnan blivit tillgänglig för lyftning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
11
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 1 §, 6 § 1 mom. samt 12 § förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Till staten-------- — givna bestämmelser. Angående inkomst- och förmögenhetsskatt i form av kupongskatt för ut delning å aktie i svenskt aktiebolag är särskilt stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter------------- gällande taxeringsförordning.
6
§.
1 mom. Skyldighet att----------- 30 §§ sägs:
a) fysisk person:------------ taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;
b) svenska aktiebolag------------ort förvärvats;
c) utländska bolag: — — -— taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.
12
§.
1 mom. Skyldighet att------------30 §§ sägs:
d) fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskattnings årets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke varit här i riket bosatta, samt utländska bolag:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket ned lagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier.
Medlem av------- — skattskyldighet för förmögenhet. 2 mom. Med här —- — — bedrives; samt
c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom.
När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom. stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.
(Se vidare anvisningarna.)
1 Senaste lydelse av 12 §, se SFS 1942: 275.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
Denna förordning träder i.kraft den 1 mars 1943; dock skall förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess hittillsvarande lydelse fort
farande tillämpas beträffande utdelning å svenska aktier, vilken dessförinnan
blivit tillgänglig för lyftning, samt beträffande förmögenhet i sådana aktier
såvitt angår beskattningsår, i fråga om vilket skattskyldighet för utdelningen
bestämmes enligt förordningens hittillsvarande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 42 § 4 mom. och 142 § taxerings-
förordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 42 § 4 mom. och 142 § taxeringsförordningen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
42 §.
4 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 3 mom. och röra utdelning å
svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen örn kupongskatt.
övriga enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för varje
år senast den 15 februari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna
avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven för där
omförmälda uppgifter. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan
att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas avläm
nande lämnas upplysning härom.
Enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den
mån Kungl. Maj:t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl. Majit
bestämmes. Har avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats, må de
förstöras.
Om ansvar för försummelse att behörigen fullgöra vad i andra stycket
föreskrivits eller efterkomma vad jämlikt tredje stycket förordnats stadgas
i 142 §. Hörsammas ej anmaning att avlämna uppgifter enligt andra stycket,
skall vad i 40 § 2 mom. sägs äga motsvarande tillämpning.
142 §.
Den, som------------ • 42 § 2 morn., 42 § 4 mom. andra stycket eller 47 §
------------35 § 4 mom. eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1943; dock skall taxeringsför
ordningen i dess hittillsvarande lydelse fortfarande tillämpas såvitt angår ut
delning å svenska aktier, vilken dessförinnan blivit tillgänglig för lyftning.
1 Senaste lydelse av 42 § 4 mom. och 142 §, se SFS 1935: 255.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 ja nuari 1943.
N ärvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena Gunther , statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
' Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.
Härmed får jag anmäla fråga om lagstiftning rörande kupongskatt å vissa aktieutdelningar.
Gällande regler om skattskyldighet för aktieutdelningar.
Skyldighet att erlägga skatt för utdelning å svenska aktier åligger enligt gällande skattelagstiftning dels fysisk person för tid, under vilken han varit i riket bosatt, och svensk juridisk person beträffande såväl stats- som kom munalskatt, dels fysisk person för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt, och s. k. utländskt bolag såvitt angår den statliga men ej den kom munala inkomstbeskattningen. Beträffande förmögenhet nedlagd i svenska aktier föreligger skattskyldighet till staten för fysiska personer, vare sig de äro bosatta i Sverige eller utomlands, för vissa svenska juridiska personer samt för alla s. k. utländska bolag. Skatten är för i utlandet bosatta fysiska personer progressiv, för utländska bolag proportionell.
Förslag till allmän kupongskatt å aktieutdelningar, framlagt av
bolagsskatteberedningen.
Den s. k. bolagsskatteberedningen, vilken avgav sitt betänkande med för slag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. den 18 december 1931 (SOU 1931: 40), framlade bland annat ett förslag till kupongskatt. Bolagsskatteberedningen sammanfattade motiven för detta förslag på följande sätt:
»Då beredningen skolat anvisa utvägar att åstadkomma ersättning för den minskning av skatteintäkterna, som skulle föranledas av genomförandet av nu omförmälda förslag till omläggning av bolagsbeskattningen jämte vissa andra jämkningar i densamma, har beredningen beaktat det ofta nog såsom en brist i vårt skattesystem betecknade förhållandet, att beskattningen av del ägarna i de svenska aktiebolagen icke, såsom fallet är mångenstädes i ut landet, inrymmer någon skatt vid källan, åstadkommen genom å företagen
u
Kungl. Majlis proposition nr 12.
lagd skyldighet att vid utbetalande av utdelning innehålla och till skatte
myndigheten redovisa viss procent av utdelningen såsom antingen bidrag till
delägarnas skatt för utdelningen eller deras definitiva skatt för densamma
(s. k. kupongskatt). Nu anmärkta förhållande i förening med saknaden av
tvångsmedel för uttagande i utlandet av skatter, påförda skattskyldiga, som
där uppehålla sig, har åstadkommit, att, enligt vad företagen undersökning
givit vid handen, endast en ringa del av de skattebelopp, som i utlandet sig
uppehållande skattskyldiga bort till vårt land erlägga för ifrågavarande slags
inkomster, hit influtit.»
Till avhjälpande av dessa missförhållanden framlade beredningen förslag
örn allmän kupongskatt på utdelningar å aktier och lotter i svenska aktie
bolag och solidariska bankbolag. Enligt förslaget skulle det åligga sådant bo
lag att av utdelningen innehålla och inom viss kort tid till staten såsom
inkomst- och förmögenhetsskatt under benämning kupongskatt erlägga 5
procent av utdelningens belopp. Hade utdelningen tillfallit person, som icke
vore bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige, eller ock utländskt bolag,
skulle någon taxering för inkomst genom utdelningen icke äga rum, utan
den innehållna kupongskatten skulle i sådant fall utgöra den enda skatt,
som här i riket drabbade utdelningen och den i aktierna nedlagda förmögen
heten. För övriga mottagare av utdelning skulle däremot taxering i vanlig
ordning verkställas, i den mån skattskyldighet för utdelningen förelåge. För
dessa skattskyldiga skulle kupongskatten avräknas å den statliga inkomst-
och förmögenhetsskatt, som på grund av taxeringen påfördes. I vissa fall,
då svensk mottagare av utdelning ej vore skattskyldig för utdelning eller då
kupongskatten överstege honom vid taxeringen påförd inkomst- och förmö
genhetsskatt, skulle han äga rätt till restitution av erlagd kupongskatt.
Yttranden över bolagsskatteberedningens förslag.
I remissyttrandena över bolagsskatteberedningens förslag framställdes mot
detta åtskillig kritik. Bland annat vände man sig mot det förhållandet att
huvudsakligen för att vinna effektivitet i beskattningen av i utlandet bo
satta aktieägare skulle tillämpas ett förfarande som avsåge även i riket bo
satta aktieägare. I vissa yttranden ifrågasattes, huruvida ej ett förfarande
skulle kunna åstadkommas, vilket direkt inriktade sig på att träffa de i ut
landet bosatta och med dem likställda aktieägarna.
Inom finansdepartementets skatteberedning verkställd utredning rörande
kupongskatt å vissa aktieutdelningar.
I december 1939 uppdrog jag under hand åt kammarrättsrådet, juris dok
torn Carl W. U. Kuylenstierna att inom finansdepartementets skatteberedning
utarbeta förslag till lagstiftning örn en mera begränsad kupongskatt, avsedd
att såsom en definitiv skatt träffa i huvudsak fysiska personer, vilka ej vore
bosatta i Sverige, samt utländska bolag. Sedan ett författningsutkast i ämnet
Kungl. Alaj:ts proposition nr 12.
15
i huvudsak fullbordats av Kuylenstierna med biträde av dels taxeringsin spektören Torsten Hjohlman, dels e. taxeringsassistenten Olof Åkesson, blev utredningsarbetet avbrutet genom andra mellankommande arbetsuppgifter.
Emellertid beslöt Kungl. Majit den 20 september 1940 att tillkalla en ut redningsman, t. f. underståthållaren, skattedirektören K. G. A. Sandström, med uppdrag att verkställa utredning angående åtgärder för åstadkomman de av en tidigare inbetalning av kronoutskylder samt därmed samman hängande spörsmål. Vid anmälan hos Kungl. Majit av denna fråga uttalade jag, att frågan om en s. k. kupongskatt å utdelningar å värdepapper borde i detta sammanhang även bliva föremål för beaktande, samt att resultaten av de utredningar som beträffande denna fråga företagits bl. a. inom finans departementets skatteberedning därvid torde kunna tillgodogöras.
För att göra nämnda utredningsresultat tillgängliga utarbetade Kuylen stierna en kortfattad motivering till nämnda författningsutkast och vissa för tillämpningen grundläggande formulär. Materialet överlämnades i en i finansdepartementets skatteberedning den 28 oktober 1940 dagtecknad pro memoria till chefen för finansdepartementet. I promemorian ifrågasattes möj ligheten att såsom en tillfällig anordning i avvaktan på den tillämnade upp- bördsreformens förverkligande införa en kupongskatt av föreslagen, mera begränsad räckvidd. Yttranden över skatteberedningens promemoria inhäm tades från Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt örebro län, statskontoret, riksräkenskapsverket, bank- och fond inspektionen (med överlämnande av yttrande från svenska bankföreningen), kommerskollegium (med överlämnande av yttrande från Sveriges industriför bund) samt kammarrätten.
Till innehållet i dessa yttranden återkommer jag i det följande. Skatteberedningens promemoria jämte yttrandena över densamma över lämnades till Sandström för att tagas i övervägande i samband med det ho nom meddelade uppdraget.
Förslag till uppbördsreform, avseende bl. a. skatt å aktieutdelningar.
Ett betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder överlämnades med skrivelse den 15 februari 1941 av Sandström till chefen för finansdepartementet (SOU 1941:5).
I betänkandet ifrågasattes såsom led i ett förfarande med uppbörd av skatter vid källan även beträffande aktieutdelningar en anordning, som vä sentligen anslöt sig till bolagsskatteberedningens förslag i ämnet.
Sedan Sandströms betänkande remitterats till ett stort antal myndigheter och sammanslutningar för yttrande, uppdrog Kungl. Majit den 28 februari 1941 åt borgmästaren Joel Laurin att inom finansdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan örn tidigare inbetalning av utskylder. Sedermera förordnades sakkunniga att biträda Laurin vid den åt honom anförtrodda utredningen. I en den 6 september 1941 dagtecknad p. m. angående skatte
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
avdrag å vissa slag av inkomster framlade Laurin vissa författningsutkast
m. m. avseende dylika avdrag vid källan i mera begränsad omfattning än
enligt Sandströms riktlinjer. Jämväl enligt Laurins utkast skulle emellertid
skatteavdrag ske bl. a. å aktieutdelningar. Även detta förslag överensstäm
de i sak väsentligen med det av bolagsskatteberedningen framlagda försla
get till kupongskatt.
Sedan yttranden inkommit över Laurins promemoria, har det emellertid
visat sig, att en uppbördsreform efter de föreslagna linjerna vöre förenad
med så avsevärda svårigheter och olägenheter, att frågan örn en mera all
män uppbördsreform i vart fall måste ställas något på framtiden.
Skatteberedningens förslag om kupongskatt å vissa aktieutdelningar.
Sedan spörsmålet örn genomförande av en effektiv beskattning av aktie
utdelningar till utlandet i samband med en allmän uppbördsreform sålunda
måst skjutas på framtiden, har frågan örn en kupongskatt å dylika utdel
ningar i den begränsade omfattning som ifrågasattes i den inom finansde
partementets skatteberedning utarbetade promemorian erhållit förnyad aktu
alitet.
Skatteberedningen karakteriserar på följande sätt innehållet i det av be
redningen framlagda författningsutkastet.
»Det nu föreliggande utkastet innebär ett försök att genomföra kupong
skatt endast i de fall, då sådan beskattning enligt bolagsskatteberedningens
förslag skulle göras definitiv, d. v. s. i huvudsak avseende fysiska personer,
vilka ej äro bosatta i Sverige, samt utländska bolag, med vilka i detta sam
manhang likställas andra i riket icke hemmahörande juridiska personer. För
slag med ungefär enahanda syftning hava, såsom framgår av den i bolags
skatteberedningens betänkande intagna historiken, framlagts redan tidigare,
men den tekniska lösningen av problemet har då sökts enligt metoder vilka
vid närmare prövning visat sig ej vara hållbara. Det var i själva verket i sam
band med konstaterandet av detta förhållande som bolagsskatteberedningen
föreslog sin längre gående anordning. Det nu framlagda utkastet bygger på
tanken, att för det alldeles övervägande antalet fall det bör vara möjligt att
slutgiltigt reglera frågan om kupongskatt genom avdrag i samband med
aktieutdelningens utbetalande just i sådana fall, där kupongskatt bör utgå.
Fall kunna visserligen antagas uppstå, där avdrag sker då sådant ej bort ske,
eller där avdrag ej verkställes då det bort verkställas. För reglering av dessa
fall böra utfinnas särskilda kompletterande anordningar.
Det förfarande som alltså ifrågasättes anknyter till de numera — men ej
när bolagsskatteberedningens förslag framlades — gällande bestämmelserna
örn uppgiftsskyldighet rörande aktieutdelningar. Denna uppgiftsskyldighet
omfattar enligt nuvarande föreskrifter de allra flesta fall av aktieutdel
ning men lärer ej genomgående fullgöras på sätt önskvärt vore. En effektivi-
sering härutinnan är i och för sig önskvärd och torde kunna betraktas som
ett särskilt motiv för den ifrågasatta anordningen. Grundtanken i förfäran
Kungl. Majlis proposition nr 12.
17
det är i huvudsak den, att aktieägarna vid lyftande av utdelningar själva få meddela uppgifter till ledning för dem som verkställa utbetalningen huru vida kupongskatt bör innehållas eller ej. En sådan uppgiftsskyldighet måste uppenbarligen anordnas på ett så enkelt sätt att utbetalaren omedelbart kan bedöma örn avdrag skall göras eller ej. Detta synes kunna ske på följande sätt. Aktieägaren ålägges att å den uppgift, han har att ifylla, med ja eller nej besvara en eller flera uppställda enkla frågor. Besvaras frågan eller frå gorna med ja, göres intet avdrag för kupongskatt. Besvaras någon fråga med nej, innehålles däremot sådan skatt. Bolaget redovisar hos ett särskilt till överståthållarämbetets taxeringsavdelning anknutet organ, förslagsvis be nämnt statens kupongskattekontor, de inkomna uppgifterna samt erlägger för kupongskatt avsett belopp dels beträffande sådana utdelningar å vilka kupongskatt innehållits dels beträffande ännu ej utbetalda utdelningar. I den mån bolaget sedermera redovisar uppgifter å utdelningar, som utbetalts utan innehållande av kupongskatt, får bolaget tillbaka den erlagda kupong skatten. Visar det sig, att kupongskatt innehållits i fall där detta ej bort ske, äger den som fått vidkännas avdraget begära restitution. Har återigen ut delningen utbetalts utan innehållande av kupongskatt, där sådan bort inne hållas, får kupongskatt påföras honom genom beslut av en under enkla for mer arbetande nämnd, den s. k. kupongskattenämnden, även denna i Stock holm.»
Till denna redogörelse anknyter skatteberedningen följande uttalanden: »De organisatoriska anordningar som skulle bliva erforderliga torde kunna betecknas såsom mycket enkla. Fråga torde i själva verket vara, om ej kost naderna för dem komma att inom kort uppvägas av besparingar beträffande den s. k. centrala taxeringsnämnden i Stockholm och uppbördsavdelningen därstädes, vilka för närvarande måste nedlägga ett betydande arbete å be skattningen av aktieägare i utlandet. Därest den nu ifrågasatta lagstiftning en antages med tanke på att inom jämförelsevis kort tid ersättas med en annan, är det uppenbart att de erforderliga organens karaktär av tillfälliga bör betonas. Detta synes ej behöva vålla några olägenheter.
En åtminstone formell svaghet i förslaget är att skyldigheten att avlämna uppgifter rörande utdelningar ej kan göllas effektiv, när utdelningarna ut betalas i utlandet. Därest utbetalning skett utan att uppgift erhållits från den utdelningsberättigade, blir emellertid följden att för kupongskatt avsett be lopp måste av bolaget inbetalas till staten. Detta resultat är i det stora fler talet fall riktigt. Skulle undantagsvis någon som icke är skattskyldig till kupongskatt — t. ex. en i Sverige bosatt person på resa i utlandet — utom lands uppbära aktieutdelning och därvid iå kupongskatt innehållen, bör han emellertid ej vara förhindrad alt erhålla restitution. Om han ej förskaffar sig erkännande att avdrag skett vid utdelningens uppbärande, kan sådan be visning eventuellt erbjuda svårigheter, varför det är i den utbetalningsberät- tigades intresse all skaffa sig sådant erkännande. Utan tvivel är det också i bolagens intresse att örn möjligt förmå sina förbindelser i utlandet att all tid kräva utdelningsuppgift, vilken praktiskt taget genomgående bör bliva av det slag sorn skall lämnas i fall då avdrag för kupongskatt sker.
Det förefaller uppenbart, att det bär skisserade förslaget kommer att på myndigheterna ställa väsentligt mindre anspråk än bolagsskatteberedningens förslag med dess avräknings- och restitutionsförfarande. För bolagen och
Bihang till riksdagens protokoll 19t:i. 1 sami. Nr 12.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
dem som å deras vägnar ombesörja betalning av aktieutdelningar skulle be redningens förslag medfört besväret att för varje utdelning lämna kvitto å erlagd skatt. Beträffande det nu föreliggande utkastet inskränkes denna skyl dighet till att avse det ringa antal fall, då å uppgifterna angiven fråga skall besvaras med nej. Det torde kunna antagas, att detta sista åliggande för utbetalaren ej blir mera betungande eller nämnvärt svårare än det av bolags- skatteberedningen ifrågasatta. För vissa större bolag torde i övrigt det före liggande förslaget möjligen kunna antagas ställa sig något mera betungande än beredningens med hänsyn till kontrollen å uppgiftsskyldighetens fullgö rande m. m. Ä andra sidan torde såväl bolag som isynnerhet bankerna i förhållande till vad som för närvarande är fallet befrias från mycket besvär med skriftväxling med utlandet beträffande de skattefall som uppstå enligt gällande lagstiftning i ämnet. Det är allmänt bekant att den skattepåföring, som nu här ifrågakommer med utsändande av debetsedlar o. s. v., utomlands möter ringa förståelse och betraktas som ägnad att irritera. Lättheten att undgå skatten genom att underlåta att betala denna ställer ofta vederbörande inför det för många ej angenäma valet att försumma sin skyldighet eller be sparas en utgift. Dylika olägenheter skulle genom kupongskatten undanröjas.
Det torde böra tilläggas, att för det vida övervägande antalet bolag det föreliggande förslaget icke kan förväntas bliva i minsta mån betungande. Aktieägarna i de flesta aktiebolag äro få och väl kända av bolagsledningarna samt dessutom bosatta i riket. Utdelningarna utbetalas vanligen direkt av bolagen till aktieägarna inom kort tid efter det de gjorts tillgängliga för lyft ning. Bolagen äro fördenskull mestadels i tillfälle att mycket snart fullstän digt redovisa sådana utdelningsuppgifter, som befria dem från skyldigheten att vidare bekymra sig för kupongskatten. Besvärligheter på grund av för slaget kunna i regel förväntas uppstå närmast för de bolag, vilkas aktier äro börsnoterade, och några få andra bolag med många aktieägare. För dem torde det emellertid vanligen erbjuda intresse att själva erhålla den känne dom rörande äganderätten till aktierna som kan erhållas av uppgifterna.
Det förefaller, för att göra ett sammanfattande uttalande, som örn det så väl för staten som för näringslivet i dess helhet borde framstå såsom en fördel att få den nuvarande formen för beskattning av aktieutdelningar till utlandet utbytt mot en kupongskatt av den ifrågasatta enkla formen. Ur statens synpunkt bör härvid även beaktas den effektivisering av taxerings- väsendet beträffande aktieutdelningar till aktieägare inom riket, som, på sätt redan antytts, kan antagas bli en följd av bolagens intresse att fullständigt redovisa utdelningsuppgifter. Denna fördel kommer även kommunerna till godo.»
Beträffande lämpligheten att införa en kupongskatt å aktieutdelningar av det slag som skatteberedningen ifrågasatte uttalades i de avgivna yttrandena, bland annat, följande.
Överståthållarämbetet anför: »Ämbetet har i förut avgivna yttranden rörande införande av kupongskatt vitsordat, att avsevärda skattebelopp undandragas staten genom dels svå righet att vinna kännedom om alla i utlandet boende skattskyldiga aktie ägare, dels bristande möjlighet att uttaga påförd men ej erlagd skatt. Det förslag, som nu avgivits, avser att tillrättalägga dessa missförhållanden.
Emellertid anser sig Överståthållarämbetet icke kunna tillstyrka att en på föreslaget sätt begränsad kupongskatt införes. För att vinna en effektiv kon troll, om sådan över huvud taget kan åstadkommas, skulle betydande orga nisatoriska anordningar behöva vidtagas. Den naturligaste lösningen torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
19
vara alt redan från början utgå från införandet av en allmän kupongskatt
att betalas av bolagen. Förslag, som förut framförts i dylik riktning, hava
kombinerats nied ett betungande avräkningsförfarande vid den ordinarie
taxeringen, särskilt med hänsyn till den statliga taxeringens progressivitet.
Om ett avräkningsförfarande måhända icke helt kan undvikas, synes det
dock ämbetet angeläget om detta kunde väsentligt förenklas. Beträffande bo
lagen gäller att dels bolaget får skatta för hela sin vinst dels ock aktieägarna
för utdelningen av denna vinst. I båda fallen påföres skatt till såväl stat
som kommun. Därest kommunen, såsom tidigare varit fallet, finge åtnöjas
med den skatt, som kommer på bolagets vinst, och beskattningen av aktie
utdelningen i sin helhet förbehölles staten, kunde detta för aktieägarens del
ske i form av kupongskatt. Vid sådant förhållande skulle utdelning å aktier
vara vid ordinarie taxeringen helt skattefri inkomst och hänsyn härtill
ej behöva tagas genom avräkningsförfarande. För att motverka det efter
givande av progressiviteten, som härigenom sker, skulle kunna tänkas att
förmögenhet i aktier i stället beskattades hårdare. Ämbetet bortser icke från
att svårigheter kunna möta för genomförande av ett förslag i nu nämnd rikt
ning, men vill särskilt framhålla, att hur frågan än löses, allt bör göras för
att icke deklarations- och taxeringsförfarandet, som redan nu är synner
ligen komplicerat, ytterligare försvåras.»
Med hänsyn till dessa förhållanden och den omständigheten att en lösning
av frågan i samband med en uppbördsreform vore att förutse avstyrkte Över
ståthållarämbetet förslaget.
Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:
»Principiellt sett torde ingenting vara att erinra mot införande av kupong
skatt i den utsträckning som i promemorian föreslagits. Det kan nämligen
icke råda någon tvekan örn, att för närvarande åtskilliga skattebelopp, belö
pande å inkomster av här ifrågavarande slag, aldrig komma statsverket till
godo. Även om ej heller nu ifrågavarande förslag skapar full säkerhet för att
dylika skatter för framtiden komma att inflyta, torde detsamma dock kunna
anses råda bot mot de huvudsakliga bristfälligheterna.»
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån uttalar sig på följande sätt:
»Länsstyrelsen anser sig----------- icke kunna underlåta att framhålla de ris
ker för ett kringgående av beskattningen, som föreligga så länge kupongskatten
ej göres allmän. Redan det för den vanliga inkomstskatten gällande syste
met med uppgiftsskyldighet rörande aktieutdelning utesluter icke att ett ut
kvitterande i falskt namn kan omintetgöra den avsedda kontrollen. Om så
dant ej förekommit i särskilt uppmärksammad utsträckning, torde detta
hava sin grund dels i den lojalitet mot det allmänna, varå hela deklarations-
förfarandet bygger, dels ock i det förhållandet att det här endast gäller ett
kontrollförfarande.
För kupongskatten äro däremot de avlämnade uppgifterna direkt avgö
rande för beskattningen. Då dessutom samma förutsättning för ett lojalt
uppgiftslämnande knappast får påräknas, då det gäller utländska kapital
placerare, torde man få riikna med möjligheten att anordningarna i viss
utsträckning komma att utnyttjas för ett undvikande av beskattning. För
slagets 13 § räknar ju ockå med risken för oärligt förfarande genom bulvan-
skap. Då det gäller utdelningarna från de stora bolagen torde i princip
nog kunna sägas, att den utdelningsberättigades identitet endast undantags
vis är känd för den, som förmedlar utbetalning av utdelning. Någon .svå
righet förefinnes därför nog icke alt genom utkvitterande i fingerat namn
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
undvika kupongskatt. Då utdelning som regel lyftes på våren och uppgift
därom först följande år blir behandlad av taxeringsmyndigheterna, före
finnes, om förhållandet överhuvud upptäckes, i varje fall ingen risk för
upptäckt förrän tidigast efter ett års förlopp. Med hänsyn till gällande be
stämmelser om straffpreskription torde därför också ansvarsbestämmelserna
lätt bliva mindre effektiva.
Länsstyrelsen bär ej velat underlåta att framhålla dessa synpunkter men
inser väl att ett eliminerande av dessa risker förutsätter någon form av
identitetskontroll, vilken i varje fall bleve betungande. Då emellertid en
beskattning enligt förslaget i och för sig innebär en avsevärd effektivisering
av beskattningen å utländska aktieinnehav, kan det måhända med rätta
sägas, att angivna möjligheterna för skatteskolkning ej böra hindra för
slagets genomförande.»
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
»Förslaget syftar till att lösa frågan örn effektivisering av gällande för
fattningsbestämmelser i vad de avse utlänningars skattskyldighet för utdel
ning å aktier. Genom utbrytande av denna fråga ur sammanhanget med
andra närliggande skattefrågor synes problemet örn utlänningars beskatt
ning för aktieutdelningar hava i avsevärd grad förenklats. De i promemo
rian angivna grunddragen torde också i stort sett få anses riktiga och fram
komliga.»
Sveriges industriförbund finner det högeligen önskvärt, att staten icke minst
i nuvarande bekymmerfyllda läge icke avstår från någon möjlighet att
uttaga de skatter, som rätteligen tillkomma den; och förbundet vill därför
livligt tillstyrka, att en kupongskatt av i stort sett föreslagen innebörd så
snart ske kan införlivas med vårt skattesystem.
Kommerskollegium finner i likhet med industriförbundet angeläget, att
de nuvarande bristerna i denna beskattning, vilka torde leda till att bety
dande skattebelopp undandragas staten, avhjälpas. Kollegium tillstyrker där
för en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda för
slagen.
Svenska bankföreningen ansluter sig till Sveriges industriförbunds uttalan
den.
Bank- och fondinspektionen, som i sitt yttrande över bolagsskattebered-
ningens förslag anslutit sig till detta, förklarar sig icke ha någon erinran
mot det nu föreliggande förslagets allmänna uppläggning.
Statskontoret yttrar sig endast beträffande vissa detaljer i det föreliggande
förslaget.
Riksräkenskapsverket anför, bland annat, följande:
»Beträffande bolagsskatteberedningens förslag i berörda del framhöll riks
räkenskapsverket i sitt den 30 maj 1932 avgivna yttrande, att den föreslagna
skatteformen skulle innebära obestridliga fördelar för såväl den skattskyldige
som för staten, men att anordnandet av en allmän kupongskatt vöre förenat
med vanskligheter i vissa avseenden. Särskilt syntes den föreslagna rätten
till restitution komma att öppna möjligheter till missbruk samt medföra ett
omfattande och kostsamt restitutionsförfarande. Jämväl avräkningsförfaran-
det skulle otvivelaktigt komma att medföra osäkerhet samt ökat arbete för
skattemyndigheterna. Dessa och vissa andra angivna olägenheter föranledde
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
21
riksräkenskapsverket att uttala tveksamhet rörande lämpligheten av att utan
en radikal omläggning av gällande uppbördssystem införa ett beskattnings-
system, där skatten för ett visst slag av inkomster uttoges vid källan.
Frågan örn en uppbördsreform är för närvarande under fortsatt utred
ning. Denna utredning kan tänkas utmynna i att linjer uppdragas för en
allmännare källbeskattning. Fråga är då, huruvida den föreslagna speciella
källbeskattningen nu bör genomföras för sig. Riksräkenskapsverket saknar
emellertid anledning förutsätta annat, än att den föreslagna speciella upp-
bördsformen beträffande vissa skattskyldiga skall låta sig inordnas inom
ramen av en eventuell kommande uppbördsreform. Riksräkenskapsverket
anser det vidare vara högeligen önskvärt, att de speciella brister i uppbörds-
systemets effektivitet, som den föreslagna lagstiftningen synes ägnad att
råda bot för, snarast bliva föremål för åtgärd. Vid sådant förhållande vill
ämbetsverket med hänvisning även till sina tidigare, ovan åberopade ytt
randen tillstyrka, att det föreliggande förslaget göres till föremål för fri
stående lagstiftning, därest en mera genomgripande uppbördsreform icke
omedelbart kan komma till stånd.
I fråga om den nu föreslagna kupongskatten anser sig riksräkenskapsver
ket kunna som ett provisorium i stort sett godtaga det föreliggande förslaget
till förordning om kupongskatt.»
Kammarrätten gör, bland annat, följande uttalande:
»Det avgivna förslaget torde väl icke undgå att i viss utsträckning drab
bas av tidigare framställda erinringar, men med hänsyn till angelägenheten
av att i nuvarande statsfinansiella läge effektivisera skatteuppbörden och i
betraktande jämväl av författningens karaktär av provisorium vill kammar
rätten för sin del tillstyrka, att tanken på införandet av en kupongskatt av
i huvudsak föreslagen omfattning nu realiseras.»
Behovet att åstadkomma större effektivitet i beskattningen av aktieut
delningar till utlandet är alltjämt framträdande. En rationalisering av denna
beskattning genom införande av en ny beskattningsform i stället för den nu
varande formen för inkomstbeskattning av dylika utdelningar med utsän
dande i efterhand av debetsedlar, vanligen genom de svenska beskickning
arna, till i utlandet bosatta aktieägare är också i sig själv önskvärd. Olika
meningar ha yppats väsentligen om frågan, huruvida en kupongskatt å sådana
utdelningar borde ingå såsom ett led i en allmän skatt vid källan å aktieutdel
ningar eller den borde utformas såsom en begränsad, för detta särskilda ända
mål avsedd beskattning. Ett enligt det förra alternativet utformat förslag fram
lades på sin tid av bolagsskatteberedningen, som emellertid också åsyftade
att effektivisera beskattningen av aktieutdelningar i allmänhet. Genom 1935
års taxeringsreform torde den senare synpunkten få anses i betydande grad
tillgodosedd, och det återstår att besvara frågan, huruvida den ytterligare
förbättring, som skulle stå att vinna genom en allmän kupongskatt å aktie
utdelningar, kan anses uppväga kostnaderna för och svårigheterna med de
organisatoriska anordningar för en vidlyftig skatterestitution m. m., som en
dylik skatt skulle medföra. I belysning av yttrandena över faolagsskattebered-
ningens förslag och med hänsyn till de möjligheter, som redan gällande kon
trollanordningar beträffande aktieutdelningar erbjuda, torde det kunna an-
Departements-
chefen.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
tagas såsom sannolikt att olägenheterna med ett genomförande av bolags-
skatteberedningens förslag skulle vara större än de fördelar, som kunde
därmed vinnas. Då spörsmålet örn en vidare syftande uppbördsreform med
reguljära skatteavdrag vid inkomsternas förvärvande måst skjutas på fram
tiden, synes det mig angeläget att ett försök göres att lösa den nu före
liggande frågan efter den andra föreslagna linjen, d. v. s. med en kupongskatt
i huvudsak begränsad att avse just aktieutdelningar till utlandet. Eftersom
en så anordnad kupongskatt nödvändiggör en noggrann uppsikt över upp-
giftspliktens fullgörande, är förslaget också ägnat att ytterligare effektivisera
det gällande kontrollsystemet beträffande aktieutdelningar i allmänhet.
Det inom skatteberedningen utarbetade utkastet i ämnet har i huvudsak
tillstyrkts av hörda myndigheter och sammanslutningar. Vid sådant förhål
lande och då avskaffandet av den nuvarande beskattningsformen beträffan
de aktieutdelningar till utlandet och dess ersättande med en beskattning vid
källan måste betraktas som ett trängande önskemål, förordar jag en lagstift
ning i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med skatteberedningens utkast.
Specialmotivering.
1 §•
Innehållet i 1 § måste ses i samband med förslaget till vissa ändringar i
kommunalskattelagen och statsskatteförordningen.
Kupongskatten avser i huvudsak att ersätta den s. k. inskränkta skattskyl
dighet som enligt 6 § statsskatteförordningen åligger fysiska personer för tid,
under vilken de ej varit här i riket bosatta, samt utländska bolag, med vilka
enligt förordningens 25 § 2 mom. likställas andra i Sverige icke hemmahö
rande juridiska personer. Denna inskränkta skattskyldighet bör, då kupong
skatten införes, enligt förevarande lagstiftnings förutsättningar bortfalla.
Innebörden av 38 § kommunalskattelagen karakteriseras av bolagsskatte-
beredningen på följande sätt:
»I nämnda lagrum regleras frågan om vem som är skattskyldig för inkomst
av aktier. I härom för närvarande gällande bestämmelser tages till utgångs
punkt det normala fallet, att utdelningen tillfallit den, som ägt aktien eller
andelen vid den tid, då utdelningen förfallit till lyftning. Bestämmelserna
innebära, att hela utdelningen skall för honom utgöra intäkt utan avseende
å om han innehaft aktien eller andelen kortare eller längre tid. Det är således
utan betydelse, vem som ägt aktien eller andelen under den tidsperiod, då det
utdelande företaget förvärvat de utdelade vinstmedlen. Har en aktie före ut
delningens förfallodag bytt ägare, må den nye ägaren alltså icke från utdel
ningen göra avdrag för vad som av inköpssumman för aktien tilläventyrs må
hava belöpt å den utdelningsberättigade kupongen, utan hela utdelningen är
att anse såsom intäkt för honom. För säljaren av aktien räknas hela vederla
get såsom avseende aktien; vad som därav till äventyrs må avse kupongen
behandlas icke såsom avkastning av aktien. I detta avseende föreligger en
grundväsentlig skillnad från vad som gäller om obligationsränta. En köpare
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
23
av en obligation med tillhörande, icke förfallen räntekupong må nämligen
från den av honom lyftade utdelningen göra avdrag för vad han för denna
erlagt, och detta belopp räknas såsom ränteintäkt för säljaren. Denna skill
nad i behandlingen av utdelning å aktier och ränta å obligationer bottnar i
den mellan aktier och obligationer föreliggande olikheten, att det icke med
säkerhet kan konstateras, huruvida och med vilket belopp utdelning å aktier
kommer att äga rum, förrän beslut därom fattats, under det att obligations
räntan i förväg är utfäst och alltså när som helst, i den mån den upplupit,
kan till sitt belopp angivas och jämväl i regel genom avyttring förvandlas i
penningar. I paragrafens 3 mom. upptages vidare ett stadgande, som, ehuru
närmast innebärande ett till sin räckvidd begränsat undantag från huvudre
geln att aktieutdelning utgör intäkt för den som ägt aktien å utdelningens
förfallodag, ansetts giva uttryck för den uppfattningen, att det icke är ägaren
till aktien utan ägaren till kupongen, när denna skilts från aktien, som är
den för utdelningen skattskyldige. Stadgandet lyder: »Har aktie, banklott,
andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag under beskattnings
året övergått från en ägare till annan, skall utdelning, som utgått för aktien,
banklotten eller andelen, räknas som intäkt för den, som varit ägare av den
till samma aktie, banklott eller andel hörande kupongen eller eljest berätti
gad lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för
lyftning.»
Bolagsskatteberedningen yttrar vidare:
»Ifrågavarande i 38 § 3 mom. upptagna stadgande reglerar efter sin lydelse
endast det fall, att aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i
utländskt bolag under beskattningsåret övergått från en ägare till annan, och
föreskriver, att i sådan händelse utdelningen är att räkna såsom inkomst för
den, som var ägare av den till samma aktie, banklott eller andel hörande ku
pongen eller eljest berättigad att lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då utdel
ningen blev tillgänglig för lyftning. Stadgandet lämnar rum för åtminstone
två olika tolkningar. Den ena, som strängt håller sig till ordalagen, innebär,
alt stadgandet avser allenast att förklara, vilken av de båda kontrahenterna,
nämligen den gamle eller den nye ägaren, som skall vara skattskyldig för in
komsten i fråga. Därvid har den av kontrahenterna, som vid den avgörande
tidpunkten varit berättigad att lyfta utdelningen, angivits såsom den skatt
skyldige. Denna tolkning lämnar alltså det fall oreglerat, att rätten till utdel
ning vid den avgörande tidpunkten innehafts av någon, som alls icke varit
innehavare av aktien, banklotten eller andelen. Den andra tolkningen, som be
traktar ifrågavarande regel som ett för ett speciellt fall givet uttryck för en
allmän regel, går ut på att delägarskapet i det utdelande företaget saknar be
tydelse för frågan om vem som skall anses skattskyldig för utdelningen och
atl i stället under alla förhållanden den är skattskyldig, som vid den avgörande
tidpunkten var innehavare av rätten till utdelning. Med denna tolkning skulle
alltså en person, som kort före utdelningens förfallotid förvärvat rätten att
lyfta utdelningen, vara för densamma skattskyldig, även om utdelningen icke
för honom medfört någon inkomst, t. ex. örn han inköpt rätten att lyfta ut
delningen för utdelningens l ulla belopp, eller örn han bekommit rätten i fråga
såsom gåva.
Beredningen lämnar åt sidan, vilkendera av dessa tolkningar må anses hava
de starkaste skälen för sig. Mot båda kunna ur saklig synpunkt riktas anmärk
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
ningar. Den förstnämnda tolkningen innefattar icke någon ledning för huru
inkomsten skall beräknas för den delägare i företaget, som skilt rätten till ut
delning från vederbörande aktie, lott eller andel; snarast leder den till att hela
utdelningen utgör inkomst för honom, även om det för rätten till utdelning
uppburna vederlaget understiger utdelningens belopp. Dessutom regleras icke
genom denna tolkning det fall, då aktie, banklott eller andel övergått från en
ägare till annan före beskattningsårets ingång. Den andra tolkningen leder till
att utdelning skall beskattas såsom inkomst, ehuru den i själva verket icke
utgör inkomst utan allenast kapitalomvandling. Den lämnar även utrymme
för möjlighet till ej avsedd skattelindring genom kupongers överlåtande till
icke skattskyldiga rättssubjekt före utdelningens förfallotid. Denna möjlig
het, som vunnit ökad betydelse genom den för aktiebolag m. fl. juridiska per
soner under vissa omständigheter förefintliga friheten från skattskyldighet
för utdelning, måste uppenbarligen förhindras, och kravet härå accentueras,
därest kupongskatt införes enligt beredningens förslag, i det att kupongskat
ten ^skulle kunna göras ineffektiv genom överlåtande av rätten till utdelning
å någon, som antingen icke är skattskyldig för utdelning eller som på annan
grund, t. ex. rätt till avdrag för gäldränta eller annat, skulle bliva berättigad
till restitution av kupongskatt. Beredningen har därför ansett det angeläget
att stadgandet i fråga omarbetas.»
Rörande syftet med denna omarbetning uttalade bolagsskatteberedningen:
»Till utgångspunkt har beredningen härvid funnit sig böra taga, att ut
delning bör betraktas såsom avkastning av det kapital, som nedlagts i den
aktie, banklott eller andel, för vilken utdelningen utgått. Utdelning bör där
för icke kunna betraktas såsom intäkt av kapital för någon, som icke ägt
det ifrågavarande kapitalet; med andra ord, den, som köpt en kupong utan
samband med vederbörande aktie, bör icke behandlas såsom skattskyldig för
utdelningen i och för sig. Har transaktionen för honom lämnat vinst genom
att utdelningen, som av honom lyftes, överstiger det av honom erlagda pri
set för kupongen, bör denna vinst i stället behandlas såsom vinst, som upp
kommit genom avyttring av lös egendom, i detta fall kupongen, d. v. s. så
som inkomst av rörelse, örn transaktionen skett yrkesmässigt, och eljest så
som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst). Härav föl
jer ock, att för den ägare av aktie, lott eller andel, som före utdelningens för
fallotid mot vederlag avhänt sig rätten till utdelning, med andra ord kupong
en, utan samband med avyttring av själva aktien, lotten eller andelen, bör
såsom intäkt av kapital behandlas icke den blivande utdelningen utan det
vederlag, han erhållit vid avyttringen.»
I enlighet härmed föreslog bolagsskatteberedningen, att i 38 § 1 mom.
skulle införas stadgande, att till intäkt av kapital skulle räknas — förutom
ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta me
del ävensom utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och andelar i
svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag — intäkt
genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktie, banklott eller andel, som nyss
sagts, där aktien, banklotten eller andelen förbleve överlåtarens egendom,
allt såvitt icke intäkten -söre att hänföra till intäkt av rörelse. 3 mom. av
samma paragraf föreslogs omformulerad sålunda: »Har, då aktie, banklott,
andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag övergått från en
ägare till annan, överlåtaren behållit en eller flera av de till aktien, lotten
eller andelen hörande kupongerna eller eljest förbehållit sig rätten att lyfta
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
25
utdelningen, då denna blir för lyftning tillgänglig, skall sagda utdelning räk
nas såsom intäkt för överlåtaren.» I punkt 3 av anvisningarna till 38 § påpe
kades därjämte, att utdelning å svensk aktie, svensk banklott, andel i svensk
ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag kunde för mottagaren där
av hänföras till intäkt av kapital endast såvida han vid den tidpunkt, då ut
delningen blev tillgänglig för lyftning, var ägare av aktien, banklotten eller
andelen eller ock sådant fall förelåge, som avsåges i 38 § 3 mom. För ytterli
gare framhållande av skillnaden från obligationsränta tillädes, att härvid
vore utan betydelse, huruvida aktien, banklotten eller andelen innehafts läng
re eller kortare tid. Vidare erinrades, att, om utdelningens mottagare förvär
vat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien, bank
lotten eller andelen, utdelningen för honom icke vöre att räkna såsom in
täkt av kapital utan under de i 28 § eller 35 § angivna förutsättningar såsom
intäkt av rörelse eller av tillfällig förvärvsverksamhet.
I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna i kommunalskattela
gen — vilka givetvis skulle bliva tillämpliga även å den statliga beskattningen
— föreslog bolagsskatteberedningen att restitution av kupongskatt ej skulle
medgivas sådana mottagare av utdelning som förvärvat rätten till utdelning
utan samband med förvärv av själva aktien. Genom denna bestämmelse för
hindrades att uppköpare av utdelningskuponger, ehuru icke skattskyldig för
utdelningen, gottskreves den på utdelningen belöpande kupongskatten eller
att han erhölle restitution för densamma. Sålunda vunnes skydd för obehö
rigt utnyttjande av rätten till avräkning eller restitution för erlagd kupong
skatt. Då i dylikt fall den på de avyttrade kupongerna belöpande kupongskat
ten icke heller finge gottskrivas eller restitueras åt säljaren av kupongen,
bleve kupongskatten definitiv.
I sitt förslag till förordning om kupongskatt hade bolagsskatteberedningen
vidare intagit ett stadgande av innebörd, att örn skattskyldig, som deklarerat
inkomst genom utdelning, befunnes ha varit bulvan för annan, i det att
han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie eller banklott, varå
utdelningen belöpt, den skattskyldige icke skulle vara berättigad att för ku
pongskatt å dylik utdelning njuta avdrag vid taxeringen eller erhålla restitu
tion. Tillika stadgades befogenhet för taxeringsnämnden och landskamrera-
ren att avkräva skattskyldig förklaring, att bulvanförhållande icke förelåge,
varjämte bestämmelser upptagits örn straff för oriktig förklaring. Dessa be
stämmelser avsågo att förhindra att skattskyldig undandroge sig kupongskatt
genom att överlåta sina aktier å en bulvan, som antingen icke vore skattskyl
dig för utdelning eller för vilken inkomst- och förmögenhetsskatt kunde på
grund av rätt till avdrag för gäldränta eller av annan orsak antagas uppgå
till lägre belopp än kupongskatten. Beredningen yttrade härom:
»Beträffande inländska fysiska personer, som äga aktier i svenska bolag,
torde väl risken för dylika transaktioner icke vara särdeles stor — den aktie
bolag medgivna friheten från skattskyldighet för aktieutdelning medför dock,
att en dylik risk icke belt kan lämnas ur räkningen — men beträffande ut
ländska ägare av aktier torde större anledning finnas alt räkna med dylika
försök att erhålla obehörig skattelindring. Härtill bidrager det förhållandet,
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
att den svenska civillagstiftningens långt gående förbud för utlänningar att
äga svenska aktier redan i och för sig kan utgöra en frestelse till ordnande
av dylika bulvanförhållanden.»
I de över bolagsskatteberedningens förslag avgivna yttrandena framfördes
beträffande de anförda punkterna ingen anmärkning.
I 1 § av skatteberedningens utkast till förordning om kupongskatt före
slogs, att skyldighet att utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i form
av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag skulle åligga den
som, när utdelningen bleve tillgänglig för lyftning, vore ägare av den till
aktien hörande kupongen eller eljest berättigad lyfta utdelningen, därest
a) den utdelningsberättigade vore i utlandet bosatt fysisk person eller ut
ländskt bolag eller annan i riket icke hemmahörande juridisk person, som
enligt 25 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skulle likställas med sådant bolag; eller
b) den utdelningsberättigade förvärvat rätt till utdelningen utan att också
hava förvärvat aktien; eller
c) den utdelningsberättigade vore bulvan för annan, i det att han huvud
sakligen för dennes räkning innehaft aktie, å vilken utdelningen belöpte.
Aktiebolag skulle vara skyldigt att, i den utsträckning som angåves i förord
ningen, vid utbetalande av utdelning innehålla och till staten erlägga för
kupongskatt avsett belopp.
I sina motiv beträffande ifrågavarande paragraf yttrade skattebered-
ningen:
»Uppenbarligen måste det i förevarande sammanhang så ordnas att ku
pongskatten kommer att såvitt möjligt avse just de personer som enligt stats-
skatteförordningen bliva undantagna från skattskyldighet beträffande den or
dinarie skatten. Det bör bl. a. i den mån det låter sig göra tillses, att kupong
skatteavdrag ej kommer att vid lyftande av utdelning ske beträffande dem
som äro enligt nämnda förordning skattskyldiga. Särskilda svårigheter här
utinnan föreligga i sådana fall då aktien och rätten att uppbära utdelning till
komma olika personer, d. v. s. i sådana fall då kupong eller rätt att eljest
uppbära utdelning överlåtits utan samband med aktie eller där aktie över
låtits men rätt att uppbära utdelning behållits. Dessa fall vörö föremål för
särskild uppmärksamhet inom bolagsskatteberedningen, som också fram
lade förslag om ett sådant inkomstbegrepp beträffande aktieutdelningar, som
skulle vara lämpligt bl. a. med hänsyn till kupongskatten. Skyldighet att er
lägga skatt för utdelning skulle i regel åligga den som vid den tidpunkt då
utdelningen blev tillgänglig för lyftning var ägare av aktien. Om aktie över
gått från en ägare till en annan men överlåtaren behållit rätten att lyfta ut
delningen, skulle emellertid utdelningen räknas såsom intäkt för den som
överlåtit aktien. I det motsatta fallet, d. v. s. då utdelningens mottagare för
värvat rätten till utdelning (vanligen genom inköp av kupong) utan samband
med förvärv av själva aktien, skulle skattskyldighet för utdelningen beträffan
de den ordinarie beskattningen ej föreligga, men skulle i stället det vid över
låtelse av rätten till utdelningen erhållna vederlaget för överlåtaren behandlas
såsom intäkt av kapital. Den som förvärvat kupongen skulle såsom för reali
sationsvinst eller inkomst av rörelse beskattas för utdelningen i den mån den
överstege köpeskillingen för kupongen. I verkligheten skulle alltså inkomsten
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
27
av utdelningen fördelas på säljaren och köparen av kupongen. Att i detta se
nare fall medgiva rätt till restitution av kupongskatt skulle kunna befaras
medföra missbruk. Kupongskatten gjordes därför i detta fall definitiv. Ku
pongskatt skulle sålunda alltid erläggas av den som hade rätt att uppbära ut
delningen, men denne skulle i förevarande fall ej få rätt till restitution. Följ
aktligen skulle för utdelning i dylikt fall dubbelbeskattning uppstå. Denna
anordning var avsedd att verka rent prohibitiv! i det överlåtelser av enbart
kuponger kunde väntas bli sällsynta. Samma anordning föreslås i det nu
utarbetade utkastet, och förslag till ändringar i 38 § kommunalskattelagen
och anvisningarna till nämnda lagrum har avfattats i anslutning till bolags-
skatteberedningens förslag.»
Rörande ifrågavarande paragraf anförde taxering sintendenten hos Överståt
hållarämbetet i en vid ämbetets yttrande fogad promemoria:
»I 1 § b) i den föreslagna förordningen stadgas att den som är ägare av
den till aktien hörande kupongen eller eljest berättigad att lyfta utdelningen
är skyldig att utgöra kupongskatt därest han förvärvat rätten till utdelningen
utan att också hava förvärvat aktien. Denna bestämmelse skulle komma att
drabba dem, vilka till exempel genom donation eller på annat sätt tillför
säkrats rätt att lyfta utdelningen, men där äganderätten till aktien förblivit
hos donator eller tillagts en stiftelse eller dylikt. Då någon lättnad i skatt
skyldigheten jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets
skatt icke föreslagits för denna kategori utdelningsberättigade, synes en icke
önskvärd dubbelbeskattning komma att äga rum.»
Motsvarande påpekande har gjorts i vissa andra yttranden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anförde:
»I fråga om skattskyldigheten ställer sig länsstyrelsen emellertid något
tvivlande rörande lämpligheten av att under alla förhållanden medtaga de
under b) och c) nämnda utdelningsberättigade och ifrågasätter huruvida icke
den begränsning borde ske, att endast sådan utdelningsberättigad komme
ifråga, som vore fysisk person bosatt i utlandet eller ock utländskt bolag.
Det i promemorian förordade systemet örn uppdelning av skattskyldigheten
mellan kuponginnehavaren och aktieägaren kommer nämligen i det prak
tiska taxeringslivet att vålla icke obetydliga svårigheter. Skattskyldigheten för
aktieutdelning synes av rena lämplighetsskäl böra åläggas den som verkligen
åtnjutit densamma. Jämväl i fall som under c) nämnes borde skattskyldig
heten inskränkas till att avse bulvanförhållande för utom riket bosatt fysisk
person eller utländskt bolag. Annat bulvanförhållande torde säkerligen också
bliva synnerligt svårt att konstatera.
Beträffande restitution av kupongskatt synes det ganska rimligt att sådan
borde kunna ifrågakomma jämväl i de fall där på grund av bulvanförhål
lande kupongskatt utgått, ehuru den skattskyldige sedermera påförts och er-
lagt inkomst- och förmögenhetsskatt i vanlig ordning. Paragrafens formule
ring förefaller att utesluta restitution i dylikt fall.»
Bank- och fondinspektionen yttrade:
»I 1 § av utkastet lill förordning örn kupongskatt stadgas skyldighet för
bulvan att utgiva dylik skatt. Det lärer väl få förutsättas, att avsikten icke
är att legalisera sådana bulvanförhållanden, som äro förbjudna enligt lagen
den 7 juni 1934 örn bulvanförhållanden i fråga örn aktier i vissa bolag eller
som avses i 76 §, andra stycket, av lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Uttryck härför torde böra givas i någon form. Genom den i 13 § av nämnda
utkast införda skyldigheten för den, som uppburit utdelning, att avgiva
försäkran, att han ej varit bulvan, försättes vidare en bulvan för utlänning
inför ett mindre angenämt val. Antingen skall han för att dölja det med
straff belagda bulvanförhållandet avgiva en oriktig försäkran, det vill säga
begå ett nytt brott, eller också skall han direkt eller, genom underlåtenhet att
avgiva försäkran, indirekt medgiva, att han är bulvan och alltså brottslig
samt ådraga sig en extra beskattning. Det kan allvarligt ifrågasättas, örn det
kan vara lämpligt att ställa en person inför en dylik intressekonflikt. Ä
andra sidan kan det tänkas fall, då en svensk person av anledning, som icke
kan anses som illojal, är bulvan för annan svensk person. Är så förhållandet,
torde det icke vara skäligt att kupongskatt skall utgå. Kupongskatt synes där
för i varje fall böra uttagas allenast då den verklige ägaren av aktien, därest
han själv framträtt som ägare, skulle hava träffats av dylik skatt, med andra
ord, då denne är i utlandet domicilierat rättssubjekt. Genom en dylik in
skränkning skulle förutnämnda huvudräckvidd för denna beskattningsform
bliva även i denna del beaktad.»
Kammarrätten anförde, bland annat:
»Den med det inledande stadgandet åsyftade effekten synes på ett lämp
ligare sätt kunna uppnås, örn efter angivandet av de olika fallen av skatt
skyldighet i särskilt stycke tillkännagives, i vilken utsträckning erläggande
av kupongskatt medför befrielse från övrig beskattning. Med hänsyn till
bland annat de internationella avtalen till undvikande av dubbelbeskattning
bör klart utsägas, att den skattskyldige genom erläggande av kupongskatt
skall anses hava guldit såväl inkomst- och förmögenhetsskatt som särskild
förmögenhetsskatt för utdelningen och i förekommande fall den i aktierna
nedlagda förmögenheten.
Såsom svenska aktiebolag böra enligt kammarrättens mening i förevaran
de hänseende upptagas jämväl de juridiska personer, om vilka 64 § 2 mom.
kommunalskattelagen talar. Någon anledning att icke låta utdelning från
dessa träffas av kupongskatt synes icke föreligga.»
Vid överarbetning av ifrågavarande förslag uppkom emellertid fråga, huru
vida de ifrågasatta ändringarna i 38 § kommunalskattelagen jämte anvis
ningar vore fullt lämpliga.
I en inom skatteberedningen av Kuylenstierna utarbetad, den 26 november
1942 dagtecknad ny promemoria med förslag till ändrad lydelse av 38 §
kommunalskattelagen jämte anvisningar anfördes sålunda, bland annat, föl
jande:
»Vad som vid överar betningen av det sålunda framlagda förslaget sär
skilt föranlett tvekan är bestämmelsen, att utdelning som tillfaller den, vil
ken förvärvat kupong eller eljest rätt till utdelning utan att också förvärva
vederbörande aktie eller andel, skall beskattas för utdelningen, ej såsom in
komst av kapital, utan, i den mån förutsättningarna därför föreligga, såsom
realisationsvinst. Denna bestämmelse har bl. a. den innebörden att, om nå
gon genom arv, gåva eller testamente förvärvat rätt till utdelning utan att
samtidigt förvärva aktien eller andelen, han överhuvud ej beskattas för ut-
delningen. En annan konsekvens av bestämmelsen skulle bliva att den, som
förvärvat rätten till utdelning för en längre tidsperiod genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, ej skulle beskattas för denna utdelning, om den ble
ve tillgänglig för lyftning senare än fem år från förvärvet. Dessutom lämnas
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
29
obesvarad frågan i vilken takt i det senare fallet det för utdelningen utgivna
vederlaget skall få avräknas från utdelning, som utfaller vid iner än ett till
fälle. Det torde emellertid böra tilläggas, att enligt bolagsskatteberedningens
av mig i promemorian rörande kupongskatt upptagna förslag, såvitt angår
svenska aktier, i de fall där inkomstbeskattning sålunda skulle bortfalla
kupongskatt i stället skulle utgå såsom en definitiv skatt. Det är emeller
tid tydligt dels att kupongskatten ej skulle medföra samma beskattnings-
effekt som den ordinarie beskattningen, dels att den dubbelbeskattning som
uppkomme därigenom att i vissa fall både ordinarie inkomstskatt och ku
pongskatt utginge komme att träffa ojämnt. Beträffande andelar i svenska
ekonomiska föreningar och i utländska bolag skulle, såvitt jag kunnat finna,
en lucka i beskattningen uppstå. Det vill därför synas som om anordningen
knappast är lämplig.
Bolagsskatteberedningen synes närmast hava beaktat det normala fall, att
aktiekupong för ett enda år överlåtes utan samband med överlåtelse av ak
tien, och förmenat att den valuta, som förvärvaren erhåller för denna, nor
malt i form av utdelning, rätteligen borde betraktas såsom realisationsvinst.
I verkligheten synes det emellertid förhålla sig så, att vad som i dylikt sam
manhang erhålles utöver återbekommande av det utgivna vederlaget har en
blandad karaktär av dels inkomst av kapital, dels spekulationsvinst. Gäller
överlåtelsen kuponger å preferensaktier, som beräknas giva jämn utdelning,
måste köparen av kupongen räkna med kupongköpet som en mer eller^mind-
re långvarig penningplacering, å vilken vad han erhåller utöver det återbe-
komna vederlaget utgör ränta. Ju längre period rätten till utdelning avser,
desto mer framträdande blir avkastningssynpunkten. Å andra sidan blir
spekulationsmomentet mera utpräglat, om den motsedda utdelningens stor
lek är oviss. Uppenbarligen är det ej möjligt att vid beskattningen göra någon
åtskillnad mellan de bägge momenten. Intäkten bör upptagas under endera
av förvärvskällorna tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital. Vilket av dessa
alternativ som än väljes bör dock avdrag få ske för det utgivna vederlaget.
I och för sig ligger det såtillvida närmare till hands att anknyta till förvärvs
källan kapital, som beskattningen av aktieutdelningar enligt nu gällande reg
ler genomgående hänför sig till denna förvärvskälla. För att erhålla ett svar
på frågan, huru en enligt denna tankegång renodlad beskattning skulle te
sig, synes motsvarande spörsmål i fråga om obligationsräntor böra belysas.
Därest en obligation säljes med kupong, anses, såsom ovan påpekats, stad
gandet, att till intäkt av kapital skall räknas, bland annat, ränta å obliga
tioner, innebära att säljaren skall såsom intäkt upptaga den ränta, som be
löpt på tiden intill försäljningen, medan köparen skall såsom intäkt upptaga
ränta från försäljningsdagen. Om köparen lyfter utdelning på kupongen, blir
han följaktligen beskattad för vad han erhåller för kupongen med avdrag av
vad han givit för den. Eftersom gäldränta i princip upptages såsom intäkt
vid den tidpunkt, då den förfaller till betalning, måste detta innebära att den
anses ha förfallit till betalning, när räntebeloppet erlagts av köparen. Köparen
erhåller visserligen full likvid för hela kupongen, men såsom intäkt av kapi
tal räknas endast vad han uppbär å kupongen med avräkning av vad han
betalt för densamma. Det materiella resultatet blir med denna anordning fullt
riktigt: vardera beskattas för den avkastning hans kapital givit under den tid
han innehaft det.
Om aler en obligationskupong avyttras, medan obligationen behålles av
avyttraren, innebär detta i sak alt avyttraren tillgodogör sig ränteavkast-
ning av sitt kapital, innan denna får lyftas hos obligationsutfärdaren. Det
belopp som obligationsägaren erhåller blir emellertid mindre lin det som
sedermera utfaller å kullungen, lian måste nämligen vidkännas ett diskonto
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
avdrag med hänsyn till förtidslikviden. Köparen åter gör en placering med
köpeskillingens belopp, å vilken den sedermera förfallande räntan med av
drag av köpeskillingen, d. v. s. ett belopp svarande mot säljarens diskonto
avdrag, utgör kapitalavkastning. Det utmärkande för detta fall är att av-
yttraren härigenom tillgodogör sig även icke upplupen ränta; i realiteten in
kräktar följaktligen försäljningen på obligationens eget värde, som blir
mindre därför att obligationen under viss tid icke blir räntebärande. Prak
tiskt sett torde dock förhållandet te sig så för avyttraren att han uppbär
ränta i förskott på samma sätt som en bank uppbär ränta i förskott vid
växnldiskontering. Det är i och för sig naturligt att det belopp, som obliga-
tionsägaren^ sålunda tillgodogör sig genom att i förtid realisera sin ränterätt,
beskattas såsom intäkt av kapital. Därest köparen på motsvarande sätt be
skattas för vad han erhåller för kupongen med avdrag för vad han utgivit
för densamma, såsom intäkt av kapital, blir envar beskattad för sin faktis
ka kapitalavkastning. Detta blir också fallet, örn kupongköparen i sin tur
säljer kupongen innan räntan förfaller till betalning, därest såväl han som
den som köpt kupongen av honom vardera beskattas för vad han erhåller
för kupongen med avdrag för vad han utgivit för densamma.
Mer komplicerad blir frågan, därest den obligationsägare, som försålt en
kupong, sedermera försäljer även obligationen innan den frånskilda kupong
en förfallit till betalning. Det är givet, att köparen av obligationen i detta fall
i verkligheten beräknar skälig avkastning på sitt kapital. Eftersom köparen
icke kan få någon ränta när kupongen -— som icke äges av honom — för
faller till betalning, måste räntan i stället anses tillgodokomma honom i form
av diskontoavdrag å köpeskillingen. Han erlägger full köpeskilling för själva
obligationen enligt gällande kurs men bekommer samtidigt förskottsbetalning
av den ränta, som belöper på köpeskillingen till den dag, då ränta åter bör
jar löpa å en ny kupong. Köpeskillingen för själva obligationen minus diskon
toavdraget utgör det belopp som köparen faktiskt erlägger, och en avräkning
sker sålunda vid likviden. Rätteligen bör, örn den verkliga kapitalavkastningen
skall beskattas, konsekvensen dragas av detta förhållande och köparen beskat
tas för det honom i form av avdrag å köpeskillingen tillgodogjorda beloppet så
som för ränta och det faktiskt betalda beloppet ökas med det belopp som så
lunda avdragits, när det gäller att bestämma hur mycket som erlagts för själva
obligationen. Ett belopp svarande mot den köparen genom diskontoavdrag
tillgodokomna räntan bör då också räknas såsom återburen ränta för sälja
ren, som får avdraga densamma såsom utgift under förvärvskällan kapital.
Ränta för köparen av den utan kupong förvärvade obligationen synes böra
vara hela den ränta som belöper på obligationen från försäljningsdagen,
dock, eftersom köparen faktiskt icke kontant utbetalt obligationens hela
värde, minskad med ränta från inköpsdagen till kupongens förfallodag på
det belopp varmed det faktiskt utbetalda beloppet understiger själva obliga-
tionens kursvärde vid försäljningen. Vad som sålunda beskattas såsom ränta
för köparen av obligationen bör alltså avdragas från den av säljaren tidigare,
vid försäljning av kupongen, förskottsvis uppburna räntan.
I det hittills förda resonemanget har förutsatts, att obligationen och ku
pongen skilts åt på det sätt att, i första hand, obligationen behållits men ku
pongen försålts. Örn i stället det motsatta fallet antages föreligga, att ku
pongen behålles men obligationen försäljes, blir emellertid förhållandet i
huvudsak enahanda. Intill försäljningsdagen skall säljaren skatta för hela
räntan, men under den efterföljande tiden är det den nye obligationsägaren
som är den egentliga kapitalägaren, och i själva verket uppkommer samma
läge som i det senast berörda fallet, då obligationen utan kupong försäljes.
Från försäljningsdagen blir den bråkdel av kupongen, som belöper på den
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
31
följande tiden, kapital för säljaren av obligationen, dock med avdrag av så
stor del av det å kupongen utfallande beloppet som kan anses utgöra avkast
ning å kapitalet under nämnda tid. Det belopp som från nämnda tidpunkt
utgör kapital för säljaren av obligationen — vilken behållit kupongen — är
detsamma som obligationsköparens ränta under denna tid.
Jag ifrågasätter, om icke beträffande obligationsräntor det nu anförda kan
anses återge innebörden av gällande rätt, då därigenom den verkliga kapi
talavkastningen blir för envar riktigt beskattad. Att komplikationer upp
komma i det fall, då en obligationsägare säljer obligationen utan kupong,
kan knappast anföras såsom skäl emot en tolkning, som torde vara logiskt
riktig. Dylika fall torde kunna antagas ytterst sällan förekomma i det prak
tiska livet, varför frågan om räntans fördelning i dessa fall på köparen och
säljaren av obligationen kan antagas sakna egentlig betydelse. Skulle fallet
uppkomma i praktiken, är det möjligt att köparen och säljaren kunna anses
ha enats om en proportionell fördelning av räntan efter den tid envar inne
haft obligationen, i vilket fall svårigheten med beräkning av diskonto bort
faller. En rent summarisk fördelning av räntan sker ju i det fall, då en obli
gation säljes med kupong, ehuru även där den omständigheten att säljaren
erhåller sin ränta vid överlåtelsen, d. v. s. före förfallodagen, kunde giva an
ledning till en diskonteringsberäkning vid uppgörelsen mellan säljaren och
köparen. Vad som föranleder att, när kupongen skilts från obligationen, dis-
konteringssynpunkten synes böra särskilt beaktas är, att i dylikt fall i prak
tiken ränta säkerligen i regel beräknas å det i kupongen placerade kapitalet.
Det kan också förtjäna påpekas, att där diskontering ifrågakommer, den
ränta som beräknas ingalunda behöver vara lika med den, med vilken obli
gationen löper, utan kanske uppgår till sedvanlig korttidsränta.
Det förefaller som om de olägenheter, som vidlåda bolagsskatteberedning-
ens och mitt eget tidigare förslag beträffande inkomstbegreppet för aktieut
delningar, skulle helt elimineras, om nu lagstiftningen beträffande aktieut
delningar i de fall, då aktien och kupongen komma i olika innehavares hand,
i möjligaste mån anknyter till motsvarande regler rörande obligationsräntor,
och att följaktligen beskattningen genomgående inordnas under förvärvs
källan kapital. Beträffande preferensaktier och överhuvud aktier med prak
tiskt taget oförändrade utdelningar är detta särskilt naturligt, men även i
fråga om andra aktier synes den omständigheten, att förvärvet av kupongen
vanligen innesluter även ett spekulationsmoment, icke behöva föranleda någ
ra betänkligheter mot anordningen. Det förhållandet att man icke kan, innan
kupongen förfallit till betalning, göra någon kalkyl om vad som är avkast
ning eller ej, eftersom nian icke vet hur stor utdelningen blir, har emellertid
den effekten att ett mera summariskt förfarande än det som kan antagas
vara riktigt beträffande obligationer nödvändiggöres. Ur praktisk synpunkt
torde detta vara direkt fördelaktigt, eftersom därigenom de svårigheter, som
i beskattningsavseende uppstå beträffande kupongöverlåtclser i fråga örn
obligationer, bortfalla.
De principer, som skulle tillämpas, bli alltså i huvudsak följande. Örn en
aktie säljes med kupong, vet man överhuvud ej hur mycket av köpeskillingen
sorn belöper pä kupongen, och beskattningen måste inrätta sig efter detta
förhållande. Häri föreslås ingen ändring. Örn aktieägaren säljer aktien men
behåller kupongen, vet man åter ej vilket värde kupongen skall anses repre
sentera. Det ligger därför nära till hands att beskatta säljaren av aktien för
hela utdelningen. Köparen, som ingen utdelning får, blir i stället fri från skatt
å utdelning och överhuvud å kapitalavkastning belöpande på tiden intill ut
delningen, fastän det kan antagas atl hans köpeskilling blir mindre därför
all han icke får någon utdelning och alt således ett diskontoavdrag skett vid
32
Kungl.
Maj.ts proposition nr 12.
köpeskillingens bestämmande. Beträffande det fall, då kupong frånsäljes,
finns det större möjlighet att följa de för obligationer gällande reglerna, ef
tersom kupongen kan antagas för säljaren representera i förtid uppkommen
kapitalavkastning. Resultatet blir i verkligheten också mycket snarlikt det
som skulle framkommit vid tillämpning av bolagsskatteberedningens och
mitt äldre förslag, enligt vilket inkomst å kupongen skulle behandlas såsom
realisationsvinst. De olikheter som föreligga betingas företrädesvis av att be
skattningen ej begränsas med hänsyn till att förvärvet skett genom oneröst
fång och ej heller med hänsyn till den tidrymd, under vilken tillgången inne
hafts. Med gällande rätt synes det nu ifrågasatta överensstämma bättre än
de äldre förslagen.
När det gäller att i lagtext återgiva ovan antydda regler, synes det lämp
ligt att begränsa dessa till att avse svenska aktier och andelar i svenska eko
nomiska föreningar och i utländska bolag. Bestämmelser i dessa avseenden
synas ofrånkomliga, eftersom fråga är örn ändring. Beträffande obligationer
åsyftas däremot ingen ändring i gällande regler, och de ovan ingående be
handlade fallen, då kuponger och obligationer skilts från varandra, synas icke
äga den praktiska betydelse, att de kräva uttryckliga regler i lagtexten.
Ifråga om författningstextens avfattning synes f. ö. följande böra fram
hållas.
Enligt det anförda kommer i vissa fall att såsom intäkt av kapital beteck
nas det belopp som erhålles för en kupong, med avräkning av det vederlag
som givits för den. Att så sker kunde måhända synas föga förenligt med re
geln, att 'utdelning’ skall beskattas. Detta är dock vad som redan nu —
utan särskilt stadgande — sker vid försäljning av obligationskupong tillsam
mans med obligationen. Även i ett annat avseende har f. ö. gällande lag
stiftning en anordning som rätt nära överensstämmer med den ifrågasatta, i
det att såsom utdelning från ekonomisk förening anses bl. a. vad som vid
föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats. Den
konstruktion, som ifrågasättes, är alltså ej, att enligt 38 § såsom intäkt av
kapital skall upptagas hela utdelningen, medan avdragsfrågan regleras i
39 §, utan en föreskrift i 38 § att för den som genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång förvärvat rätt till utdelning å aktie eller andel varom fråga
är, såsom intäkt av kapital skall upptagas det belopp, varmed utdelningen
överstigit det utgivna vederlaget. För den som förvärvat rätten till utdelning
genom benefikt fång, d. v. s. som ej utgivit något vederlag, kommer enligt
huvudregeln, som säger att utdelningen skall beskattas, denna att beskattas
oavkortad.
Särskild reglering i detta sammanhang erfordrar frågan i vilken takt utgi
vet vederlag, varom ovan förmäles, skall avräknas från utdelning, därest
denna beräknas utfalla vid mer än ett tillfälle. Det naturliga synes vara, att
vederlaget uppdelas på de ifrågakommande utdelningsterminerna, d. v. s.
att en fördelning med hänsyn till tiden göres till huvudregel. Stadgandet i
ämnet synes dock böra erhålla en mera allmänt hållen formulering, som icke
under alla förhållanden rigoröst kräver en rent proportionell uppdelning på
tidsperioden, då sådana omständigheter kunna tänkas vara för handen, där
en modifikation exempelvis med hänsyn till förutsedda variationer i utdel
ningen kan synas rimlig. Likaledes synes det med ifrågavarande inkomsts
karaktär av kapitalinkomst bäst förenligt, att, om på viss tidsperiod belö
pande vederlag ej kunnat utnyttjas från då förfallande utdelning, det över
skjutande beloppet må avräknas från därpå närmast förfallande utdelnings-
belopp i den mån detta förslår att täcka avdraget. Utan särskilt stadgande
lärer det vara klart att, om rätten till utdelning i sin helhet överlåtes, den
återstående delen av det utgivna vederlaget bör på en gång avräknas, och
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
33
likaså, att om det skulle kunna inträffa att överlåtelsen avsåge rätt till utdel
ning för all framtid, vederlaget ej skulle få till någon del avräknas. Avser
överlåtelsen obestämd tid, synes en avräkning under en tioårsperiod kunna
anses skälig, därest ej omständigheterna uppenbarligen äro sådana, att en
annan fördelning är att föredraga. Det torde böra tilläggas, att de svårighe
ter som kunna befaras i detta sammanhang icke bero på den här ifrågasatta
särskilda anordningen, utan att motsvarande förhållanden skulle i lika mån
kräva reglering, om det äldre förslaget, enligt vilket realisationsvinst skulle
anses föreligga, vidhölles.
I överensstämmelse med dessa riktlinjer har jag utarbetat ett utkast till
lagtext och anvisningar. Det synes, med hänsyn till den omläggning av prin
cipiell innebörd som ifrågasättes, lämpligt att över detsamma inhämta kam
marrättens yttrande.
Det torde böra tilläggas att, om den nu ifrågasatta tankegången följes, det
synes möjligt att upptaga det förslag, som bl. a. av kammarrätten framförts i
dess remissyttrande rörande ovannämnda p. m., nämligen att kupongskatten
ej göres definitiv om rätten till utdelning å svenska aktier förvärvats genom
benefikt fång utan samband med förvärv av aktien.»
I anslutning till dessa synpunkter föreslogs i skatteberedningens nu ifråga
varande promemoria, att 38 § kommunalskattelagen skulle erhålla följande
lydelse:
1 mom. Till intäkt av kapital räknas:
ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta
medel,
utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt å andelar i utländska bolag, så ock
intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktie eller andel, som nyss
sagts, där ej aktien eller andelen samtidigt överlåtits,
allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse.
För den som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt
till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk ekonomisk förening eller i
utländskt bolag, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed ut
delningen eller, om han i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid er
hållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till
utdelning.
Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som
vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.
2 mom. Till intäkt —- -—■ — bedriven rörelse.
(Se vidare anvisningarna.)
För anvisningarna till 38 § föreslogs följande lydelse:
3. Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att, där ej
utdelningen utgör intäkt av rörelse, densamma upptages såsom intäkt av ka
pital för den som var ägare till kupongen eller eljest hade rätt till utdelning
en, när denna blev tillgänglig för lyftning.
Bihang till riksdagens protokoll Idis. 1 sami. Nr 12.
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
I det normala fallet, att ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen,
skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för
lyftning, upptaga denna såsom intäkt. Om aktien innehafts längre eller kor
tare tid, är härvid utan betydelse.
Har rätten till utdelning vid något tillfälle tillkommit annan än ägaren
av aktien, bliva däremot följande särskilda regler tillämpliga.
Har, då aktie överlåtits, överlåtaren behållit en eller flera av kupongerna
eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten att lyfta utdel
ningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren då utdelningen blev till
gänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom intäkt för
denne.
Har ägare av aktie genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal över
låtit rätten till utdelning men behållit aktien, skall den vid överlåtelsen er
hållna valutan utgöra intäkt av kapital för överlåtaren. Därest den, som i
dylikt fall förvärvat rätten till utdelning, alltjämt innehade denna rätt, när
utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt av kapital för
förvärvaren upptagas det belopp, varmed utdelningen överstigit vad han ut
givit för rätten till utdelning.
Har rätt till utdelning å aktie av någon, som ej tillika ägt aktien, över
låtits genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal, innan utdelningen bli
vit tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt av kapital för överlåtaren upp
tagas det belopp, varmed den erhållna valutan överstigit det utgivna veder
laget. För den som i dylikt fall förvärvat rätten till utdelning gäller det
samma som i det fall då rätten till utdelning förvärvats från ägaren av
aktien.
Har den, som genom arv, gåva eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt
till utdelning å aktie utan att också förvärva aktien, innehaft denna rätt när
utdelningen blev tillgänglig för lyftning eller genom köp, byte eller därmed
jämförligt avtal överlåtit samma rätt, skall såsom intäkt upptagas utdel
ningens eller den erhållna valutans hela belopp.
Därest i fall, som avses i denna punkt, fråga uppkommer örn avdrag för
vederlag som utgivits för överlåtelse av rätt till utdelning vid mer än ett ut
delningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna
enligt fördelning å dessa med hänsyn till periodens längd och under iakt
tagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat
utnyttjas såsom avdrag från denna, det återstående beloppet må avräknas å
närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser överlåtelsen
rätt till utdelning under obestämd tid, bör, om ej särskilda skäl föranleda till
annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.
Vad nu sagts rörande avkastning av svensk aktie skall äga motsvarande
tillämpning beträffande avkastning av andel i svensk ekonomisk förening
eller i utländskt bolag.
4. Från inkomst, som------------(— nuv. p. 3)--------------anvisningarna till
28 §).
5. Vad som gäller----------- (= nuv. p. 4)------------- första stycket e).
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
35
Över den ifrågavarande promemorian har inhämtats yttrande av kam
marrätten, som uttalar i huvudsak följande:
»De föreslagna ändringarna i omförmälda lagrum äro, enligt vad kammar
rätten inhämtat, avsedda att genomföras samtidigt med en förordning om
kupongskatt, som till sina huvuddrag skulle överensstämma med det förslag
till sådan skatt, varöver kammarrätten den 11 november 1940 avgivit ytt
rande.
Såsom av den remitterade promemorian framgår förelåg såväl vid av
givandet av sistnämnda förslag som i samband med 1928 års bolagsskatte-
berednings förslag till kupongskatt jämväl förslag till ändring av 38 § kom
munalskattelagen. Dessa ändringsförslag, som till innehållet voro praktiskt
taget likalydande, motiverades därmed, att utförligare bestämmelser vore av
nöden med den utformning, kupongskatten vid båda tillfällena erhållit, sär
skilt som stadgandet i sin gällande lydelse kunde lämna rum för olika tolk
ningar. Mot vad i sådant hänseende föreslagits har kammarrätten tidigare
icke haft något att erinra.
Enligt det nu föreliggande förslaget skall inkomst av ifrågavarande slag,
bortsett från de fall, då den utgör inkomst av rörelse, alltid anses som in
komst av kapital, medan densamma enligt de tidigare förslagen i vissa fall
vore att betrakta som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.
Ur teoretisk synpunkt kunna visserligen invändningar riktas mot den nu
föreslagna anordningen, men då genom densamma de olägenheter, som en
ligt vad i promemorian framhållits äro förenade med den tidigare föreslagna
lösningen, komma att elimineras, får kammarrätten i sak tillstyrka förslaget.
Det kan emellertid ifrågasättas, om icke större delen av anvisningarna
lämpligen bör uteslutas och i stället intagas i motiveringen till förslaget.
Frågan huruvida förslaget till kupongskatt bör underkastas viss omarbet
ning med hänsyn till nu ifrågavarande ändringsförslag, torde bliva före
mål för omprövning.»
Grundläggande för utformningen av kupongskatten måste givetvis vara Departements-
det vid den ordinarie taxeringen gällande inkomstbegreppet för aktieutdel- chetm-
ningar. Det har vid de utredningar som ägt rum beträffande införande av
kupongskatt framgått, att nuvarande till sin innebörd oklara regler icke utgöra
en tillfredsställande grundval. Denna oklarhet grundar sig därpå att det av
olika skäl knappast är möjligt att för aktieutdelningar utforma ett in
komstbegrepp som kan betecknas såsom teoretiskt riktigt. Den i skatte-
beredningens senare promemoria förebragta utredningen rörande inkomstbe
greppet för obligationsräntor, vilken i kammarrättens yttrande ej rönt gen
saga och som förefaller mig i huvudsak riktig, torde belysa vissa sidor av
detta förhållande. Utredningen torde giva vid banden alt redan beträffande
sådana räntor svårigheter kunna uppstå att tillämpa ett konsekvent inkomst
begrepp. Beträffande aktieutdelningar tillkommer att deras storlek i regel ej är
känd förrän balansräkningen blivit av bolagsstämma fastställd. Ej heller kan
vare sig bolagsskatteberedningens förslag eller skalteberedningens nu senast
framlagda förslag göra anspråk på att innebära en genomgående riktig ut
veckling av skattelagstiftningens grundläggande begreppsbestämningar. Att
del senare förslaget ur praktisk synpunkt fyller större anspråk än det förra
torde däremot framgå av den förebragta utredningen. Kammarrätten har
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
mot det sakliga innehållet i skatteberedningens senaste förslag ej haft någon
anmärkning. Det torde vara lämpligt att följa detta förslags regler.
Däremot har kammarrätten ansett en förkortning av de föreslagna anvis
ningarna till 38 § kommunalskattelagen önskvärd. Jag har funnit mig böra
tillgodose detta önskemål genom att i anvisningarna upptaga endast de prak
tiskt viktigaste fallen och därjämte de regler som ej kunna direkt härledas
ur bestämmelserna i 38 §. Det av skatteberedningen framlagda förslaget till
anvisningar torde emellertid riktigt återgiva lagstiftningens syfte. Att så är
fallet bestyrkes av kammarrättens uttalande. De delar av anvisningarna en
ligt skatteberedningens förslag som jag uteslutit torde avse fall, vilka äro
praktiskt mindre betydelsefulla och kunna antagas framdeles få än mindre
räckvidd med hänsyn till den prohibitiva verkan som kan antagas tillkomma
de bestämmelser i förslaget till förordning örn kupongskatt, enligt vilka
kupongskatt kan komma att utgå vid sidan av vanlig inkomst- och förmögen
hetsskatt.
Vad innehållet i förevarande paragraf i övrigt angår må i anledning av
kammarrättens uttalande framhållas, att de inledande orden rörande »skyl
dighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten» i form av ku
pongskatt torde giva uttryck åt principen att ifrågavarande skatt är avsedd
att träda i stället för vanlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Att ej denna
princip bör ytterligare direkt framhävas lärer följa därav att, trots den prin
cipiella inställningen, såsom nyss i visst avseende framhållits kupongskatten
kan komma att utgå jämsides med den statliga inkomst- och förmögenhets
skatten. Detta inträffar i första hand i de fall som uttryckligen angivas i
paragrafen, men kan, såvitt angår skatt å förmögenhet, ifrågakomma jäm
väl på grund av att förmögenhetsberåkningen verkställes med hänsyn till en
annan tidpunkt än den då utdelningen blir tillgänglig för lyftning.
Det i vissa yttranden gjorda påpekandet, att enligt 1 § b) i skattebered
ningens förslag kupongskatt kan komma att utgå vid sidan av vanlig in
komst- och förmögenhetsskatt även i de fall, då rätten till utdelning tillför
säkrats någon genom donation eller dyl., synes mig böra föranleda sådan
ändring att nämnda punkt kommer att avse endast sådana fall då rätten till
utdelning förvärvats genom annat fång än arv eller testamente. Vid förvärv
av rätt till utdelning genom arv eller testamente synas missbruk av den art,
som föranlett förslaget om skattskyldighet till kupongskatt vid sidan av skatt
skyldighet till ordinarie inkomstskatt, knappast behöva befaras. Föreskriften
synes ej böra retroaktivt tillämpas å förvärv som ägt rum före offentliggö
randet av proposition i ämnet. En övergångsbestämmelse med sådant syfte
torde böra meddelas.
Den i ett par yttranden och särskilt av bank- och fondinspektionen fram
ställda anmärkningen mot stadgandet att kupongskatten skall bliva defini
tiv och utgå jämte vanlig inkomst- och förmögenhetsskatt, där bulvanför
hållande är för handen, ger mig anledning uttala följande. Stadgandet i
fråga får uppenbarligen icke uppfattas som örn förbjudna bulvanförhållan-
den legaliserades. För att förekomma en sådan missuppfattning synes bulvan-
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
37
förhållandet kunna beskrivas så att vederbörande »uppträder såsom» bulvan
för annan. Mot stadgandet i övrigt kunna helt visst resas invändningar. Ett
stadgande med angivet syfte synes emellertid ofrånkomligt för att förhindra
möjliga missbruk. Sådana torde kunna befaras även där den verklige ägaren
av aktien icke är ett i utlandet domicilierat rättssubjekt. En godtagbar lös
ning synes emellertid vara den att såsom villkor för stadgandets tillämpning
uppställes att bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud
eller det avser att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt. I samband härmed sy
nes i 16 § böra vidtagas viss ändring, till vilken jag återkommer. Det är ej
osannolikt att stadgandet kommer att i sin mån motverka tillkomsten av bul-
vanförhållanden och att sålunda dess direkta tillämpningsområde skall bliva
relativt inskränkt. En sådan verkan måste givetvis betecknas såsom önsk
värd.
Den ifrågavarande bestämmelsen örn skattskyldighet vid vissa bulvanför-
hållanden synes vara av den särskilda karaktär att dess formella likställig
het med de övriga i paragrafen angivna fallen, vilken i viss mån understru
kits genom litter abeteckningen, icke synes lämplig. Detta fall synes därför
böra upptagas i ett särskilt stycke och litterabeteckningen samtidigt bortfalla.
Vidare anser jag mig böra framhålla, att där flera personer under sam
äganderätt inneha vissa aktier eller gemensamt äga rätt till viss utdelning,
frågan om skattskyldigheten givetvis bör bedömas med hänsyn till varje
persons särskilda förhållanden, så att exempelvis beträffande sådana per
soner, som bo i utlandet, skattskyldighet till kupongskatt för deras andelar
anses föreligga.
Den föreslagna avfattningen av statsskatteförordningen torde böra föran
leda att från skattskyldighet enligt 1 § kupongskatteförordningen undanta
gas de fall, där utomlands uppburen utdelning är hänförlig till inkomst av
rörelse som här bedrivits.
Slutligen bör påpekas att uttagande av kupongskatt givetvis även kan före
komma, där förtäckt aktieutdelning är för handen, låt vara att i sådant fall
skatteavdrag ej lärer ske vid beloppets utbetalande utan det i 11 § stadgade
förfarandet får tillämpas.
2
§.
Enligt skatteberedningens promemoria skulle kupongskatten utgå med 15
procent av utdelningen.
I motiven yttras:
»Enligt bolagsskatteberedningens förslag skulle kupongskatt utgå med 5
procent. Med den starka höjning som numera skett av alla skattesatser är
uppenbarligen en högre kupongskatt påkallad. Skattesatsen har i utkastet
föreslagits till 15 procent, vilket synes vara den lägsta skattesats som i nu
varande läge rimligen kan ifrågasättas. Det bör märkas, att med bortseende
från ortsavdrag o. dyl. — vilka ej förekomma för i utlandet bosatta perso
ner — skattesatsen för de statliga inkomstskatterna sammanlagt i de lägsta
skikten för enskilda personer för närvarande uppgår till 11.75 procent, vartill
kommer förmögenhetsskatten, och att motsvarande siffra för utländska juri-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Departements
chef en.
diska personer utgör 30 procent, varav dock endast en mindre del kan beräk
nas inflyta. Skattesatsen för enskilda och juridiska personer måste givetvis
vara enhetlig. Även en skattesats av 20 procent — som vid tillämpningen blir
lättare att handha än den föreslagna — synes kunna diskuteras. Emellertid
bör iakttagas den förpliktelse som Sverige iklätt sig genom s. k. dubbelbe
skattningsavtal med Amerikas Förenta Stater att i förhållande till ameri
kanska medborgare och amerikanska juridiska personer begränsa skatten vid
källan till 10 procent. För dessa fall torde alltså en särskild undantagsbe
stämmelse —- vilken kan införas i av Kungl. Majit utfärdad administrativ
författning — bliva erforderlig.»
I vissa yttranden, särskilt dem som avgivits av Sveriges industriförbund och
kommerskollegium, förordas en skattesats av 20 procent.
I nuvarande läge och med den skärpning av skattesatserna som vidta
gits synes mig lägre skattesats än 20 procent ej böra ifrågakomma. Å andra
sidan vill jag ej för närvarande föreslå högre procentsats.
3 §•
I 3 § angivas de särskilda organen för ärenden rörande kupongskatt.
Enligt skatteberedningens promemoria skall för handläggning av ärenden
rörande kupongskatt finnas ett särskilt under Överståthållarämbetet lydande
organ, benämnt statens kupongskattekontor. Vidare skall för meddelande av
beslut i ärenden rörande kupongskatt finnas en av Kungl. Majit utsedd nämnd
bestående av tre ledamöter med suppleanter för envar av dem. Av nämndens
ledamöter skall en vara förordnad till ordförande och en att vid förfall för
ordföranden inträda i hans ställe.
I skatteberedningens motiv anföres följande:
»Det synes lämpligt att kupongskatteärendena såvitt möjligt centraliseras,
eftersom fråga är praktiskt taget uteslutande om personer bosatta i utlandet
samt utländska juridiska personer. Handläggandet av frågor örn kupongskat
ten synes därför------- - — böra åläggas en avdelning under Överståthållar
ämbetet, benämnd statens kupongskattekontor. Till detta skulle alla upp
gifter rörande utdelningar insändas direkt från bolagen. Kontoret skulle
också verkställa kontroll över att kupongskatt av bolagen erlades med rätt be
lopp. De insända kupongerna torde för sådant ändamål böra summeras. Kon
trollarbetet härutinnan bör givetvis ske maskinellt. Enligt vad som inhämtats
lärer denna uppgift med fördel kunna utföras av postverket. Stadgande i
sådant avseende lärer dock ej vara erforderligt, då frågan torde kunna ord
nas under hand.
Däremot torde det knappast vara lämpligt att Överståthållarämbetet såsom
sådant eller Stockholms stads prövningsnämnd i uppkommande ärenden rö
rande kupongskatt, som påkalla beslut, meddelar sådant. I stället torde denna
uppgift lämpligen kunna läggas å en särskild av Kungl. Majit utsedd nämnd.
Antalet ledamöter i denna synes kunna begränsas till tre. I verkligheten kan
denna nämnd komma att arbeta ungefär som en delegation av prövnings-
nämnden. Ärenden som skola avgöras inom nämnden böra uppenbarligen
förberedas inom kupongskattekontoret.
Att vissa uppgifter alltjämt böra tillkomma organen i länen framgår av
det följande. Den centrala organisationen bör ej inkräkta på de lokala orga
nens befogenheter, när dessa i och för sig framstå såsom naturliga.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
39
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
»Länsstyrelsen vill----------- ifrågasätta nödvändigheten av att, på sätt som
föreslagits, tillskapa ett särskilt organ, den s. k. kupongskattenämnden, för
handhavandet av vissa med kupongskatten sammanhängande frågor. Det lä
rer icke vara uteslutet att de ärenden, som enligt förslaget skulle handläggas
av kupongskattenämnden, överlätes åt något redan fungerande organ, exem
pelvis den för riket gemensamma taxeringsnämnden, vars uppgift redan nu
är att handlägga ärenden, som nära höra samman med de nu ifrågavarande.»
Kammarrätten yttrar rörande denna paragraf:
»Nödvändigheten av en särskild nämnd torde kunna ifrågasättas. De upp
gifter, som enligt utkastet tilldelats densamma, torde utan olägenhet kunna
fullgöras av kupongskattekontoret, därest detta erhåller en för ett överståt-
hållarämbetets särskilda organ lämpad organisation.»
Avsikten med kammarrättens förslag att beslut i kupongskatteärenden
Eepartcments-
skulle fattas av kupongskattekontoret lärer vara att åstadkomma största chefen-
möjliga förenkling. Därest detta förslag genomfördes, komme emellertid att
erfordras väsentligt mera kvalificerad arbetskraft vid kontoret än som er
fordras örn en nämnd lillsättes för besluts fattande. Då kostnaden för nämn
den torde bliva obetydlig, kan det antagas, att den i promemorian föreslagna
organisationen snarast blir billigare än ett förverkligande av kammarrättens
förslag. Då anordningen med en nämnd otvivelaktigt bättre överensstämmer
med taxeringsorganisationen i övrigt, finner jag en sådan anordning vara att
föredraga. Det av länsstyrelsen i örebro län framförda förslaget att den ifrå
gavarande uppgiften anförtros åt något redan fungerande organ, exempelvis
den för riket gemensamma taxeringsnämnden, anser jag mig ej kunna för
orda, då medlemmarna i en för riket gemensam nämnd lämpligen böra för
ordnas av Kungl. Majit. Möjligen kan det visa sig lämpligt att Kungl. Majit
till medlemmar i nämnden förordnar vissa medlemmar av den gemensamma
taxeringsnämnden eller av prövningsnämnden i Stockholm.
I redaktionellt hänseende synes ifrågavarande paragraf böra jämkas. En
ligt skatteberedningens förslag behandlas kupongskattekontoret före nämn
den. Emellertid synes lämpligt att den beslutande instansen, nämnden, be
handlas först. Vidare torde benämningen å det beredande och handläggande
organet lämpligen böra förkortas till »kupongskattekontoret».
Från t. f. skattedirektören hos Överståthållarämbetet ha under hand er
hållits vissa kalkyler angående den påräkneliga kostnaden för ifrågavarande
arbetsuppgifter. Denna kalkyl slutar å dels en engångskostnad för anskaff
ning av möbler, maskiner, uppläggning av register m. m. å inemot 30,000
kronor, dels en årlig kostnad å omkring 50,000 kronor, däri inbegripet även
hyreskostnad, ersättning till iiostverket för kontrollsummering av utdelnings-
uppgifter m. lii. Det må ankomma på senare prövning i vad mån dessa kost
nader kunna reduceras eller motsvarande besparingar göras hos andra organ,
som genom den nya anordningen få sina arbetsuppgifter minskade. Kost
naden synes böra belasta det ordinarie taxeringsanslaget.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
4 §•
Enligt den inom skattebereclningen utarbetade promemorian skall 4 § Ira
följande lydelse:
»Vid avfattande av uppgift rörande aktieutdelning enligt 42 § 3 mom. taxe-
ringsförordningen skall uppgiftslämnaren på heder och samvete besvara av
Kungl. Maj:t fastställda, å uppgiftsformuläret upptagna frågor till ledning
för bedömande, huruvida den utdelningsberättigade är skyldig utgöra ku
pongskatt. Kan ej uppgiftslämnaren besvara frågorna så, att av svaren uppen
barligen framgår att den utdelningsberättigade icke är skyldig utgöra kupong
skatt för utdelningen, skall den på utdelningen belöpande kupongskatten vid
utdelningens utbetalande innehållas, och skall i dylikt fall svaret avfattas å
särskild blankett med vidhäftad del, vilken av den som utbetalar utdelningen
avskiljes och tillställes uppgiftslämnaren med anteckning att kupongskatt
innehållits.»
I motiven anföres:
»Under 'Allmänna synpunkter’ har uttalats, att den som uppbär aktieutdel
ning borde å den uppgift han därvid har att avlämna enligt taxeringsförord-
ningen med ja eller nej besvara en eller flera enkelt avfattade frågor. Svaren
borde givetvis helst innefatta ett klarläggande av samtliga de förhållanden
som äro avgörande för om vederbörande är skattskyldig för utdelningen vid
den ordinarie beskattningen eller ej. Om denna synpunkt skulle fullt tillgodo
ses, måste emellertid frågorna göras tämligen komplicerade. Detta bör und
vikas. Tydlighet i frågornas avfattning är nödvändig. Följden härav måste
emellertid bli, att i vissa fall kupongskatteavdrag torde komma att underlåtas
där sådant bort göras, medan i andra fall tvärtom skatt kommer att innehållas,
där sådan ej bort innehållas. Frågan eller frågorna böra så avfattas att hellre
det senare alternativet inträffar än det förra. Det torde vara enklare att i
efterhand åstadkomma rättelse där skatt onödigt innehållits än i det motsatta
fallet. Har skatt innehållits, där sådan ej bör utgå, kan nämligen aktieägarens
eget initiativ väntas göra sig gällande. Den orätt, som begås genom att stadga
en något för vid plikt att innehålla kupongskatt, torde i regel vara obetydlig
— det avdragna beloppet kan ju tillgodogöras såsom förskott å den ordinarie
skatten eller blir restituera!. Dessutom är att märka, att oklara fall i allmänhet
kunna väntas uppkomma endast vid flyttningar till och från riket. Utom i ett
eller annat undantagsfall är det utan vidare klart, om vederbörande anses
bosatt i Sverige eller utomlands eller, där fråga är om juridisk person, om
denna är svensk eller utländsk.
I de förslag till uppgiftsblanketter som biläggas denna p. m. upptagas tven
ne frågor. Om en av dem besvaras med nej, skall kupongskatt innehållas. I det
ta avseende äro emellertid givetvis olika lösningar möjliga. För det fall att
kupongskatt innehålles bör särskild blankett användas. Denna synes böra så
utföras, att den omedelbart på ett markant sätt skiljer sig från den normala.
Den synes sålunda böra erhålla annan färg än den vanliga. Dessutom synes
till denna blankett böra fogas en perforerad del å vilken den utdelnings
berättigade kan erhålla kvitto å den avdragna kupongskatten. I de fall där
fråga blir om restitution, är det angeläget för den som uppburit utdelningen
att kunna på ett enkelt och påtagligt sätt påvisa, att han fått vidkännas avdrag
för kupongskatt.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
41
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län yttrar:
»Beträffande sättet för skattens uttagande vill emellertid länsstyrelsen göra
en erinran. Enligt förslaget skulle skatten avdragas vid utdelningens utbeta
lande, varvid särskilt kvitto skulle lämnas av vederbörande utbetalningsfunk-
tionär, i regel kanske tjänsteman å bankkontor. Enligt länsstyrelsens förme
nande innebär detta ej fullt betryggande garanti för skattebeloppets behöriga
redovisande till statsverket. Om särskild kontroll å de utlämnade kvittona ej
föranstaltas, torde en utbetalare, som innehållit ett skattebelopp, kunna i fin
gerat namn utskriva ny deklarationsuppgift, upptagande hela utdelningsbe-
loppet såsom icke kupongskattepliktigt samt sedan obehörigt för egen del till
godogöra sig skattebeloppet. Då som ovan antytts, en upptäckt —- om den
överhuvudtaget kommer alt ske — i varje fall ej kan beräknas förrän tidigast
efter eli år, föreligger här ett olämpligt riskmoment. Det synes emellertid även
onödigt, då det på ett fullt betryggande sätt bör kunna undanröjas genom
sådan anordning att kupongskatten uttages genom användande av dubbla
beläggningsstämplar eller, om så anses bättre, av fondstämplar.
Det erkännande om innehållen kupongskatt, som enligt förslaget skall av
utbetalaren lämnas till den utbetalningsberättigade, torde därvid böra förses
med ena delen av de dubbla stämplarna till belopp, motsvarande kupong
skatten. Den andra delen av stämpeln åsättes utdelningsuppgiften, som redo
visas till kupongskattekontoret. I praktiken kommer väl sådan stämpelbelägg
ning icke ifråga vid andra eller flera tillfällen än att anordningen kan verk
ställas utan svårigheter. Den kan även komma till användning vid utbetal
ningar, som gottgöras för i utlandet betald utdelning. Sådan betalning bör
givetvis icke ske genom utländskt ombud utan innehållning för kupongskatt,
vilken sedan hit kontant redovisas till uppdragsgivaren och förby tes i stämplar
på sätt ovan sagts. Genom den sålunda tänkta anordningen skulle bestyret
med kontant redovisning av kupongskatt såsom ordinärt förfarande uteslutas.
Men även för de fall då kupongskatt avfordras vederbörande enligt 11 § i för
slaget till förordning kan samma förfarande komma till användning.»
Länsstyrelsen i Örebro län anför i sitt yttrande:
»Av den mängd tvister, som förekommit rörande bosättningsförhållandena,
lärer man få draga den slutsatsen att i många fall tvekan skall uppstå, om
den som lyfter utdelning är bosatt här eller i utlandet och sålunda örn kupong
skatt skall innehållas eller icke. Att ovissheten skall vara än större, då ut
delning lyftes i utlandet, är så uppenbart att länsstyrelsen ifrågasätter, om
icke för dylikt fall kupongskatt alltid bör innehållas men rätt till restitution
medgivas om obehörigt innehållande skett.»
Vidare har i vissa yttranden berörts frågan om avfattningen av formulä
ren. Till denna fråga skall jag sedermera återkomma.
Det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget örn ku
pongskattens uttagande genom användande av dubbla beläggningsstämplar
synes innebära vissa fördelar. Å andra sidan skulle det också medföra olägen
heter, då det gällande systemet med legitimerade stämpelförsäljare ej är läm
pat för detta fall. Dessutom skulle anordningen brista därutinnan att i huvud
fallet, d. v. s. då utdelningen utbetalas i utlandet, stämpels åsättande skulle
kunna ske först i efterhand hos det svenska bolaget. Då bankerna torde lia
Departements
chef en.
42
Kungl. Majlis proposition nr 12.
möjlighet att utöva en i stort sett tillfredsställande inre kontroll, anser jag
mig ej böra frångå skal teberedningens förslag i angivna avseende.
Då det givetvis är önskvärt att de fall, där kupongskatt avdrages men skat
ten sedermera skall restitueras, såvitt möjligt begränsas, synes det lämpligt
att skapa förutsättningar för särskilda överenskommelser mellan kupong-
skattekontoret och sådana institutioner som representera ett större antal
skattskyldiga. I sådant syfte ha bestämmelser meddelats i ett nytt andra styc
ke i 4 §.
Den av länsstyrelsen i örebro län fi-amförda anmärkningen synes mig be
fogad, och jag föreslår på den grund att, örn utdelning lyftes i utlandet, ku
pongskatt alltid skall innehållas. Det är möjligt att en sådan ändring kan
medföra någon ökning av antalet restitutionsfall. Men å andra sidan måste
fördelen av att för de svenska bolagens bankförbindelser utomlands ifråga-
kommer en enhetlig metod med användning av endast en blankett anses på
taglig. Det torde för undvikande av missförstånd böra framhållas, att även i
det fall då en i utlandet vistande person eller en utländsk bank insänder
uppgifter till bolaget i Sverige eller svensk bank för likvidens översändande
iill utlandet, utbetalningen skall anses ha skett i utlandet.
5 §.
Enligt skatteberedningens promemoria har 5 § följande lydelse:
»Det åligger styrelse för aktiebolag, som beslutat utdelning, att så snart
denna utbetalts, dock sist å trettionde dagen efter den då utdelningen blivit
tillgänglig för lyftning, till kupongskattekontoret dels avlämna bestyrkt av
skrift av beslut om utdelning jämte till bolaget då inkomna uppgifter som
i 4 § sägs, dels ock inbetala kupongskatt som hänför sig till sådana inkomna
uppgifter vid vilkas avgivande dylik skatt skolat innehållas.
Senast tre månader efter den dag då utdelningen blivit tillgänglig för lyft
ning skall styrelsen till kupongskattekontoret avlämna uppgifter enligt 4 §,
vilka inkommit till bolaget sedan uppgifter första gången avlämnades, samt
inbetala kupongskatt för dels den utdelning som belöper på de nu avlämnade
uppgifter vid vilkas avgivande dylik skatt skolat innehållas, dels den utdel
ning för vilken behöriga uppgifter enligt 4 § ännu ej redovisats. Såsom be
hörig anses ej uppgift som är uppenbarligen felaktig.
Inbetalar icke styrelsen kupongskatt inom föreskriven tid, skall bolaget till
statsverket gälda ränta å det felande beloppet efter nio för hundra om året
från den dag det senast bort betalas tills betalning sker.
Har viss dag icke bestämts, då utdelning skall anses tillgänglig för lyft
ning, eller skall utdelning tillgodoföras den utdelningsberättigade annor
ledes än genom utbetalning av utdelat belopp, anses utdelningen hava blivit
tillgänglig för lyftning dagen efter den då beslut fattats om utdelningen.»
I skatteberedningens motiv anföres:
»Så snart ett aktiebolag beslutat utdelning och denna blivit tillgänglig för
lyftning, kommer den vanligen att utbetalas inom kort tidrymd. För de allra
flesta bolag torde det därför ej vålla några olägenheter att inom den när-
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
43
mäste tiden efter det utdelningen förfallit till betalning fullständigt redovisa
utdelningsuppgifter och kupongskatt. Då bolagen torde böra förpliktas att
inbetala kupongskatt även för sådana utdelningar som ej lyftats, torde de
dock böra få till sitt förfogande en ej alltför knapp tid för verkställande av
utbetalningar innan obligatorisk fullständig redovisning begäres. Därför fin
nes dock ej anledning avstå från de fördelar som det i olika avseenden erbju
der att erhålla redovisning så snart som möjligt av vad som då utan olägen
het kan redovisas. Det ifrågasättes därför att redovisningsförfarandet nor
malt uppdelas i två etapper. Vad den första etappen angår bör observeras, att
den ej bör inträffa så tidigt att inga utbetalningar av utdelningar hunnit ske.
Det ifrågasättes därför att den första redovisningen skall ske så snart ut
delningen utbetalts men sist å trettionde dagen efter den då utdelningen bli
vit tillgänglig för lyftning. Då bör avlämnas bestyrkt avskrift av beslutet om
utdelningen jämte då inkomna uppgifter, och bör tillika erläggas kupongskatt
som hänför sig till sådana uppgifter vid vilkas avgivande kupongskatt inne
hållits eller skolat innehållas. Senast tre månader efter den dag, då utdel
ningen blivit tillgänglig för lyftning, bör bolagets styrelse lämna en mera de
finitiv redovisning av kupongskatten. Då bör följaktligen styrelsen avlämna
uppgifter vilka ej insänts redan första gången, och bör därjämte erläggas ku
pongskatt för utdelning belöpande på sådan utdelning för vilken behöriga
uppgifter ännu ej redovisats. Uppenbarligen oriktiga uppgifter, t. ex. sådana
där den framställda frågan 2 besvarats jakande av utländska^ bolag eller no
toriskt i utlandet bosatta personer, böra härvid betraktas såsom obehöriga
och likställas med obefintliga uppgifter. Bolaget blir på detta säd ansvarigt
för att i så att säga notoriska fall kupongskatt vederbörligen innehålles. Utan
en sådan ansvarighet skulle missbruk kunna befaras. Inbetalar styrelsen icke
inom föreskriven tid kupongskatten, bör bolaget till statsverket erlägga ränta
efter så hög räntefot att ett uppskov för bolaget möter verkliga olägenheter.
Från denna utgångspunkt föreslås en räntefot av 9 procent örn året, d. v. s.
sIi procent i månaden.
En specialbestämmelse erfordras för det fall att viss dag ej bestämts då
utdelning skall anses tillgänglig för lyftning eller då utdelning skall tillgodo-
föras den utdelningsberättigade annorledes än genom utbetalning av utdelat
belopp. Det föreslås att utdelning i dylikt fall skall anses hava blivit tillgäng
lig för lyftning dagen efter den då beslut fattats örn utdelningen.
Det torde böra erinras att det nu ifrågasatta förfarandet såvitt det avser
inlämnande av uppgifterna till taxeringsmyndigheterna avviker från det som
för närvarande gäller enligt 42 § 4 moni. taxeringsförordningen. Enligt detta
stadgande skola nämligen uppgifterna av den som mottagit desamma se
nast den 15 februari nästföljande år vederbörligen sorterade överlämnas till
länsstyrelse eller respektive taxeringsnämnders ordförande eller vissa andra
myndigheter. Detta förfarande bör beträffande nu ifrågavarande uppgifter
sättas ur kraft och ersättas nied den ovan angivna anordningen. I 42 § 4
mom. taxeringsförordningen synes beträffande nu ifrågavarande uppgifter
allenast böra införas ett stadgande att med dem skall förfaras på sätt stad
gas i förordningen örn kupongskatt. Bestämmelserna i 3 mom. av nämnda
paragraf i taxeringsförordningen örn skyldighet för den som uppburit utdel
ning alt avlämna uppgift synas däremot ej böra rubbas. De avse ett led
i det ordinarie taxeringsförfarandet. I taxeringsförordningen bibehållas ock
så de bestämmelser som avse påföljd för underlåtenhet av den utdelnings
berättigade att avlämna uppgifter m. m. De föreskrifter åter som avse på
följd för bolag som underlåter att fullgöra sin skyldighet i avseende å upp
gifternas inlämnande lill kupongskattekontoret lii. m., införas i förordningen
örn kupongskatt. Därav föranledas vissa ändringar dels i 42 § 4 moni. dels i
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Departements
chefen.
142 § taxeringsförordningen. Den uppgiftsblankett, som enligt nuvarande be
stämmelser avser dels utdelningar å svenska aktier, dels vissa andra utdel
ningar, bör komma att avse endast andra utdelningar.
Såsom redan sagts förefinnes en olikhet mellan taxeringsförordningens nu
varande bestämmelser och föreskrifterna i utkastet till förordning om ku
pongskatt däri att utdelningsuppgifterna som det nu är vidarebefordras av
den som mottagit dessa men enligt utkastet skola av bolagets styrelse till
ställas myndigheterna. Det förutsattes sålunda, att uppgifterna skola i första
hand från den som mottagit desamma översändas till vederbörande bolag.
Någon föreskrift härutinnan i taxerings- eller kupongskatteförordningen
torde emellertid ej vara erforderlig, då fråga är örn en rent privat överens
kommelse mellan bolaget och den som har dess uppdrag att betala utdelning
arna.
Det bör givetvis ankomma på kupongskattekontoret att sedermera vidare
befordra de inkomna uppgifterna till respektive taxeringsmyndigheter. Stad
gande i sådant avseende är intaget i 10 §.»
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
»Rörande skyldigheten för aktiebolags styrelse att avgiva redovisning för
innehållen kupongskatt skulle länsstyrelsen vilja föreslå att den i förslaget
upptagna första redovisningen bortfölle. De skattskyldiga äro redan nu
ganska hårt betungade med avlämnande av uppgifter till det allmänna och
i varje fall ifråga om de större bolagen kan nu ifrågavarande redovisning
bliva besvärande nog.»
Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen yttra:
»Enligt förslaget åligger det aktiebolag att inom vissa, tämligen snävt be
gränsade frister — en månad resp. tre månader efter det utdelningen blev
tillgänglig för lyftning — redovisa innehållen kupongskatt till statsverket, var
jämte bolaget vid det senare redovisningstillfället har att inbetala kupong
skatt på sådan utdelning, om vilken bolaget ännu icke vet, huruvida kupong
skatt därå skall erläggas. Dessa bestämmelser böra ytterligare övervägas. Det
kan tänkas vara praktiskt att här göra en skillnad mellan mindre och större
bolag och att för de sistnämnda medgiva längre tidsfrist. Helst bör undvikas
att föreskriva redovisning i två etapper; utmätes terminen till lämplig
längd, bör redovisning vid ett tillfälle vara att föredraga.»
Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att avkräva bolag kupongskatt
för till utdelning avsett belopp, innan detta lyfts av den utdelningsberättigade.
Även kammarrätten anser att de föreslagna två redovisningsperioderna utan
olägenhet kunna utbytas mot en, svarande mot den ifrågasatta- tidrymden
för andra inbetalningen.
Uppenbarligen bör inlevererandet av kupongskattemedel icke uppskjutas
längre än som är nödvändigt. Trettiodagarsfristen torde kunna förväntas för
det stora flertalet bolag bliva tillräcklig att fullständigt redovisa utdelning
arna. De allra flesta bolag ha nämligen endast några få aktieägare. Kupong-
skattekontorets möjligheter att påbörja kontrollarbetet böra ej heller upp
skjutas mera än nödigt. Å andra sidan måste man givetvis räkna med att
vissa bolag, även örn de kunna avlämna större delen av redovisningen inom
trettiodagarstiden, likväl måste fullgöra en ej obetydlig efterredovisning, vil
ken skäligen synes kunna äga rum inom fyra i stället för av skatteberedning-
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
45
en föreslagna tre månader. Formellt får den senare redovisningen karaktär
av huvudredovisning. I realiteten torde dock i de allra flesta fall den första
redovisningen få sådan egenskap. Ett utbytande av båda redovisningarna
mot en enda inom en tre- eller fyramånadersfrist skulle sålunda innebära ett
mycket avsevärt avsteg från den i och för sig naturliga tankegången, att redo
visningen bör ske så snart som möjligt. En uppdelning av bolagen i två kate
gorier i anslutning till Sveriges industriförbunds och svenska bankföreningens
tankegång skulle lätt verka godtycklig. Däremot synes möjlighet böra beredas
till anpassning efter särskilda förhållanden genom att medgiva rätt för bolag,
som med hänsyn till redovisningens omfattning eller dylikt finnes ha verk
ligt behov av anstånd, att erhålla sådant efter hänvändelse till kupongskatte-
kontoret.
Med anledning av statskontorets tvekan rörande lämpligheten att uttaga ku
pongskatt för till utdelning avsatt belopp, som icke lyfts, vill jag framhålla
att ifrågavarande belopp obestridligen icke tillkomma bolaget. Just tack vare
det förhållandet att ett aktiebolag för hela sin utdelning måste redovisa an
tingen utdelningsuppgifter eller kupongskatt kan det antagas att kontrollen
å aktieutdelningar erhåller åsyftad effektivitet.
Enligt 5 § sista stycket av skatteberedningens förslag till förordning örn
kupongskatt skall, örn ej viss dag bestämts, då utdelning skall anses till
gänglig för lyftning, detta anses vara fallet dagen efter den då beslut fattats
örn utdelningen. Härutinnan föreslår jag den ändringen att utdelningen
skall anses tillgänglig för lyftning omedelbart efter fattande av beslut örn ut
delning. Anknytning vinnes härigenom till skuldebrevslagens bestämmelser.
Då dessa otvivelaktigt äro grundläggande för tolkningen av motsvarande be
stämmelser i 38 § kommunalskattelagen, och överensstämmelse mellan dessa
och reglerna om kupongskatt bör föreligga, synes mig denna ändring på
kallad.
6 §•
Enligt skatteberedningens promemoria har 6 § följande lydelse:
»Inkomma uppgifter som avses i 4 § till aktiebolag efter det bolaget inbe
talt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skola de senast inom trettio dagar
efter utgången av det kalenderår då de inkommit av bolagets styrelse över
lämnas till kupongskattekontoret, och äger bolaget efter därom gjord fram
ställning hos kontoret erhålla restitution av den kupongskatt som belöper på
utdelning enligt uppgifter, vid vilkas avgivande kupongskatt ej skolat inne
hållas.
Fråga om restitution skall i tveksamma fall prövas av kupongskattenämn-
den.»
I motiven anföres:
»I de fall där styrelse för aktiebolag lill kupongskattekontoret insänt ku
pongskatt för aktier å vilka utdelning ännu ej blivit lyftad' men å vilka lyft
ning sedermera sker, bör bolaget ha möjlighet att erhålla restitution av den
inbetalda skatten. Ansökan om restitution synes böra ske senast inom tret
tio dagar etter utgången av det kalenderår då uppgifterna inkommit till bo
laget. Ränta å restituerat belopp synes i detta fall knappast böra utgå, efter-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
*
Departements
chefen.
sorn denna skulle tillfalla bolaget och ej de ifrågavarande aktiernas ägare
och bolaget i alla händelser gör räntevinst genom uppskovet med utdelningen
till aktieägarna.
Uppkommer tvekan, huruvida restitution bör ske eller ej, lärer frågan böra
prövas av kupongskattenämnden.»
Bank- och fondinspektionen bar i sitt yttrande framhållit, att i ifrågava
rande paragraf, där förfarandet vid sökandet av restitution för på förhand
uttagen kupongskatt från vederbörande bolags sida behandlas, tidsbestäm
melserna icke synas klart överensstämma med motiven.
Mot skatteberedningens förslag till lydelse av 6 § lärer kunna anmärkas,
att det ej framgår när framställning om restitution skall göras. Det synes mig
ej nödvändigt att såsom villkor för återbetalning -—- vilket uttryck i föreva
rande sammanhang synes vara att föredraga framför »restitution» — kräva
uttrycklig framställning. Återbetalning bör i regel framstå såsom en själv
klar åtgärd i de i paragrafen avsedda fallen, då kupongskatt uttagits därför
att utdelningsuppgifter ej kunnat i rätt tid redovisas.
7 §■
I skatteberedningens promemoria föreslås, att 7 § skall ha följande avfatt
ning:
»Skall utdelning utgå i annat än penningar i svenskt mynt, och åligger det
bolaget att enligt 5 § inbetala kupongskatt, skall styrelsen, senast när inbe
talningen fullgöres, till kupongskattekontoret inlämna en av styrelsen till
riktigheten bestyrkt uppgift om de utdelade tillgångarnas värde när utdel
ningen blev tillgänglig för lyftning. Har kupongskattekontoret anledning an
taga att värdet är för lågt uppgivet, skall kontoret hos länsstyrelsen i det län
där bolagets styrelse har sitt säte, anmärka förhållandet och tillika förete den
utredning som står kontoret till buds till ledning för beräkning av kupong
skatten i händelse av ändrad värdering. Länsstyrelsen har att besluta i an
ledning av anmärkningen och företaga värdering av de utdelade tillgång
arna. Godkännes anmärkningen, skall länsstyrelsen ofördröjligen meddela
kupongskattekontoret och bolagets styrelse underrättelse härom med föreläg
gande för styrelsen att inom viss utsatt tid till kupongskattekontoret inbetala
felande kupongskatt. Fördröjes inbetalningen utöver den utsatta tiden, skall
dröjsmålsränta enligt den i 5 § tredje stycket angivna grunden erläggas.
Har, då beslut meddelas om inbetalning av ytterligare kupongskatt, utdel
ning utbetalats utan att tillräckligt belopp till kupongskatten innehållits, är
bolaget pliktigt förskjuta erforderligt skattebelopp med rätt att hos utdel
ningens mottagare söka skattebeloppet åter.»
Motiveringen lyder som följer:
»Man lärer ej kunna undgå att i förordningen upptaga ett stadgande för
det fall då utdelningen utgått i annat än penningar i svenskt mynt. Fallet
lärer visserligen vara ovanligt, men reglerande föreskrifter torde vara erfor
derliga om sådant fall undantagsvis föreligger. Föreskrifternas innehåll sy-
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
47
nes kunna utformas i huvudsaklig anslutning till bolagsskatteberedningens
förslag. Viss olikhet betingas dock därav att inbetalningen av kupongskatt
skall göras till kupongskattekonloret och ej såsom enligt bolagsskattebered
ningens förslag lill länsstyrelsen. Värderingsfråga som i sammanhanget kan
uppkomma lärer dock även enligt det föreliggande förslaget böra avgöras
av vederbörande länsstyrelse. I likhet med bolagsskatteberedningen synes
man kunna anse att länsstyrelsen är skickad att avgöra sådana värderings
frågor i de sällsynta fall där sådana uppkomma. Att överlåta värderingen åt
kupongskattenämnden vore tänkbart, men det kan måhända dock anses
lämpligare att anförtro uppgiften åt en lokal myndighet, vilken äger omedel
bar tillgång till deklarationsmaterial m. m. och dessutom lättare kan komma
i nära förbindelse med bolaget. Det bör här också beaktas, att värderingen
lärer få betydelse även för den ordinarie inkomsttaxeringen.»
Beträffande 7 § har intet uttalande gjorts i de inkomna yttrandena, och Departements-
jag förordar att paragrafen godkännes med ett par smärre formella juste- chelen-
ringar.
8
§•
8 § har i skatteberedningens promemoria följande lydelse:
»Kupongskattekontoret skall tillse, att aktiebolags styrelse fullgör skyldig
het som åligger den enligt 5, 6 och 7 §§. Vid kontrollen skall länsstyrelsen
i det län där styrelsen för bolaget har sitt säte medverka i den mån omstän
digheterna därtill föranleda.
Till rättande av försummelse att fullgöra skyldighet, som enligt 5, 6 eller
7 § åligger styrelse för aktiebolag, äger länsstyrelsen i det län där bolagets
styrelse har sitt säte, efter anmälan av kupongskattekontoret eller eljest,
förelägga styrelsen lämpligt vite. Angående sådant vite skola stadgandena
i
55 § 3 mom. samt 144 § 2 och 3 mom. taxeringsförordningen äga motsva
rande tillämpning.
Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt och dröjsmåls-
ränta, äge länsstyrelsen förordna örn dess uttagande hos bolaget i den ord
ning, som om indrivning av kronoutskylder finnes stadgad; och åligger det
bolaget att för indrivningen erlägga avgift, beräknad i förhållande till den
oguldna kupongskattens och räntans belopp, efter vad om kronoutskylder
är stadgat.»
I skatteberedningens motiv anföres beträffande denna paragraf följande:
»Kontrollen å att bolagens styrelser fullgöra sina skyldigheter i avseende
å kupongskattens inbetalning och utdelningsuppgifternas insändande bör, så
som redan anförts, läggas å kupongskattekontoret. Huru denna kontroll
lämpligen bör anordnas torde det få ankomma på denna myndighet att
själv avgöra. I betydande utsträckning synes kontrollen kunna verkställas
med ledning av uppgifter hos patent- och registreringsverket. Det ligger
emellertid i sakens natur att, därest det visar sig att vederbörande länssty
relser i detta avseende kunna medverka, en sådan medverkan också bör äga
rum. Stadgande i sådant avseende synes önskvärt.
Såsom tvångsmedel för åvägabringande av rättelse vid försummelse av
aktiebolagsstyrelse att fullgöra sina skyldigheter i nu angivna avseenden
lärer vitesföreläggande ligga närmast till hands. Enligt gällande taxerings-
Departements
chefen.
Departements
chefen.
förordning kan sådant givas för att utfå felande taxeringsuppgifter. Det
torde ej böra tillkomma kupongskattekontoret att meddela vitesföreläggande.
Denna uppgift synes såsom vanligt böra anförtros åt vederbörande länssty
relse. I flertalet fall kommer emellertid initiativet att få ligga hos kupong
skattekontoret, som konstaterar försummelsen.
Det torde här också ånyo böra erinras om att den ränta som föresla
gits vid försummelse att inbetala kupongskatt tilltagits så högt att den bör
kunna bidraga till skyldighetens fullgörande i rätt ordning.»
Riksräkenskapsverket anför i sitt utlåtande:
»Vad beträffar frågan om indrivningsavgiften vill riksräkenskapsverket
emellertid ifrågasätta det lämpliga i att denna beräknas i förhållande till sum
man av det oguldna skattebeloppet och å detta belöpande ränta. Praktiska
skäl torde tala för att indrivningsavgift beräknas endast å det oguldna skatte
beloppet. Vidare bör enligt riksräkenskapsverkets mening övervägas, om
icke indrivningsförrättares rätt till indrivningsavgift av nu ifrågavarande slag
bör begränsas till högst 100 kronor och överskjutande belopp tillfalla
kronan.»
Kammarrätten har ifrågasatt att ett stadgande tillägges av innebörd att
anförda besvär icke hindra uttagande av skatt.
Riksräkenskapsverkets och kammarrättens påpekanden ha iakttagits vid
avfattningen av 8 §.
9 §•
1 skatteberedningens promemoria föreslås att 9 § skall ha följande lydelse:
i>l mom. När aktiebolag till kupongskattekontoret insänder uppgifter en
ligt 5 eller 6 §, skola dessa vara så ordnade som i 37 § 1 mom. tredje stycket
taxeringsförordningen sägs.
2 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från landskamreraren i
det län där bolagets styrelse har sitt säte för kontroll å kupongskatten till
handahålla kupongskattekontoret eller av landskamreraren utsedd person
sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.
Underlåter bolags styrelse att efterkomma anmaning härutinnan, skall
39 § 6 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.»
I motiven anföres:
»Enligt sakens natur bör aktiebolag vara skyldigt att, efter anmaning av
landskamreraren i det län där bolaget hör hemma, för kontroll å kupong
skatten tillhandahålla kupongskattekontoret eller av landskamreraren utsedd
person sina handelsböcker med därtill hörande handlingar. Det har ej an
setts lämpligt att låta kupongskattekontoret få befogenhet att självt besluta
bokföringsgranskning i de olika länen.»
Någon erinran mot denna paragraf har ej framställts i de avgivna yttran
dena.
I 1 mom. av 9 § torde lämpligen böra införas en ordningsföreskrift av det
innehåll, att de utdelningsuppgifter, vid vilkas avlämnande kupongskatt
innehållits, skola vid insändandet till kupongskattekontoret vara avskilda
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
49
från övriga uppgifter, samt att sammanlagda beloppet av den utdelning
dessa uppgifter avse skall särskilt angivas.
Dessutom föreslår jag införande av ett nytt moment, däri stadgas att
nleverans av kupongskatt skall ske genom insättning å kupongskattekontorets
postgirokonto.
10
§.
10 § har i skatteberedningens promemoria följande lydelse:
»Senast den 15 februari varje år skola de till kupongskattekontoret in
komna uppgifter rörande aktieutdelningar som avse det årets taxering till-
tällas vederbörande länsstyrelser för tillgodogörande vid taxering enligt
taxeringsförordningen.»
Skatteberedningen har ej till 10 § fogat några andra motiv än dem som
anförts under 5 §.
I denna paragraf, vars innehåll ej föranlett erinran i något yttrande,
Departements-
ifrågasätter jag endast en formell justering.
chefen.
11
§.
Enligt skatteberedningens promemoria har 11 § följande lydelse:
»Åligger skyldighet att utgöra kupongskatt någon i fall, där för sådan
skatt avsett belopp ej vid utdelningens utbetalande innehållits, skall kupong
skatt påföras honom av kupongskattenämnden. I avseende härå skall iakt
tagas följande.
Hava till taxeringsnämnd inkommit uppgifter som i 4 § avses beträffande
utdelningsberättigade, som ej äro i taxeringsdistriktet skattskyldiga till stat
lig inkomst- och förmögenhetsskatt för i uppgifterna avsedda utdelningar
och som ej, enligt vad som är för nämnden känt, äro frikallade från skatt
skyldighet jämlikt 7 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets
skatt, skall taxeringsnämndens ordförande, senast när årets självdeklara
tioner till länsstyrelsen överlämnas, i särskilt konvolut överlämna uppgifter
na med angivande av sådana för ordföranden kända förhållanden, som kun
na tjäna till ledning vid bedömande huruvida de utdelningsberättigade äro
skyldiga utgöra kupongskatt. Sådana uppgifter som ej befinnas böra för
anleda ytterligare åtgärder enligt taxeringsförordningen skola av länssty
relsen tillställas kupongskattekontoret tillika med ordförandens i taxerings
nämnden utredning i den mån den avser dessa uppgifter, kompletterad med
upplysningar rörande för länsstyrelsen kända förhållanden.
Kupongskattekontoret skall i särskild längd uppföra de fysiska och juri
diska personer, för vilka uppgifter sålunda till kontoret inkommit rörande
utdelning som utbetalts utan att belopp avsett för kupongskatt innehållits,
men vilka kunna antagas böra utgöra kupongskatt för utdelningen. Utdrag
av längden skall i rekommenderat brev tillställas envar som uppförts i
längden, med föreläggande alt inom sextio dagar efter delfåendet antingen
till kontoret inbetala beloppet eller ock dit inkomma med av utredning
lii hang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 12
.
1
50
Kungl. Maj:ts proposition nr
12.
styrkt invändning mot skattepåföringen, om denna förmenas vara obehörig.
Försummas vad sålunda förelagts, är rätt till vidare invändningar förfallen.
Har yrkande som nyss sagts blivit framställt, skall kupongskattenämnden
skyndsamt meddela beslut i anledning av invändningen. Beslutet skall del
givas den som framställt yrkandet och antecknas i längden. Har yrkandet
avslagits, skall den skattskyldige föreläggas viss tid alt inbetala skatten.
Kupongskatt, som ej erlagts i den ordning varom här stadgats, skall ome
delbart indrivas i den ordning som om kronoutskylder är stadgad. Skatten
skall, därest den till vilken utgått föreläggande om inbetalning av skatt ej
låtit sig avhöra, uppföras å restlängd senast två månader efter det brev
med föreläggande blivit avsänt.
Kan den, som sålunda fått kupongskatt sig påförd i fall då kupongskatt
enligt 1 § ej skolat av honom utgöras, visa att föreläggande som nyss sagts
utan hans eget förvållande ej kommit honom till handa, äger han att inom
natt och år efter det skatten avfordrals honom hos kupongskattenämnden
påkalla skattepåföringens undanröjande. Bifalles framställningen, skall skat
ten genom kupongskattekontorets försorg restitueras. Å kupongskatt, som
i dylikt fall restitueras, utgår ränta enligt procentsats som fastställes av
Kungl. Majit.»
I skatteberedningens motiv till ifrågavarande paragraf anföres följande:
»Såsom redan framhållits torde skyldigheten att vid avlämnande av upp
gifter beträffande aktieutdelningar besvara viss fråga eller vissa frågor böra
så anordnas att uteblivandet av kupongskatteavdrag, där sådant bör göras,
kan förutsättas bliva ovanligt. Man kan dock ej undgå att räkna med att så
dant fall kan uppkomma, exempelvis på grund av missförstånd rörande frå
gornas avfattning eller kanske på grund av oärlighet. För dylikt fall bör en
anordning finnas, genom vilken kupongskatt i efterhand kan påföras veder
börande. Vid de ordinarie taxeringarna till statsskatt, där utdelningsuppgif-
terna äro tillgängliga, konstateras i vad mån uppgiftslämnarna äro skattskyl
diga eller skattefria. Föreligger skattefrihet på grund av bestämmelsen örn
frihet från s. k. kedjebeskattning, kan det givetvis ej ifrågakomma att på
föra kupongskatt. Uppgifter rörande utdelningar i sådana fall inläggas där
för i deklarationsmaterialet. De därefter överblivna uppgifterna böra, sedan
taxeringsarbetet avslutats, av taxeringsnämndens ordförande översändas till
länsstyrelsen. Stundom böra måhända vissa av uppgifterna av länsstyrelsen
befordras till annan taxeringsmyndighet för verkställande av taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Men övriga uppgifter böra genom
länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret tillika med ordförandens i taxe
ringsnämnden utredning i vad den avser dessa uppgifter, kompletterad med
upplysningar rörande för länsstyrelsen kända förhållanden.
Kupongskattekontoret bör nu i särskild längd uppföra de fysiska och ju
ridiska personer, för vilka uppgifter sålunda till kontoret inkommit röran
de utdelningar som utbetalts utan att belopp avsedda för kupongskatt inne
hållits, men vilka kunna antagas böra utgöra kupongskatt för utdelningen.
Utdrag av längden lior i rekommenderat brev tillställas envar där uppförd
med föreläggande att inom viss tid inbetala det påförda beloppet eller också
inkomma med invändning mot skattepåföringen, därest denna förmenas vara
obehörig. Beslut i anledning av sådan invändning bör meddelas av kupong
skattenämnden. Erkännes påföringens riktighet av den i längden uppförde
eller godkännes inkommen invändning av nämnden, är frågan därmed i regel
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
51
avgjord. Lika med erkännande bör försummelse att efterkomma föreläggandet
betraktas: Man måste emellertid också räkna med den möjligheten att föreläg
gandet aldrig kommit vederbörande tillhanda. I sådant fall bör en extraordinär
besvärsrätt föreligga. Vederbörande bör emellertid för att komma i åtnjutande
av sådan kunna visa, att han aldrig mottagit föreläggandet och att han ej själv
är vållande till att han ej fått det. Har han exempelvis underlåtit att utlösa ett
till honom anlänt rekommenderat brev med föreläggande, bör extraordinär
besvärsrätt ej tillkomma honom. Därest den, som i längd varom nu är fråga
uppförts för kupongskatt, ej anträffas med föreläggande och ej heller seder
mera anträffas med skattekrav, är givetvis intet vidare att åtgöra. Dylika fall
förbliva oreglerade. Det ifrågasatta systemet täcker således ej hundraprocen
tigt alla tänkbara fall, även om det kan antagas bliva i det närmaste full
ständigt.
Beträffande indrivning av skatten ifråga synas de för kronoutskylder i all
mänhet gällande bestämmelserna böra tillämpas. Då det emellertid ej all
tid kan konstateras när försummelse att efterkomma föreläggande föreligger,
torde ett stadgande vara behövligt rörande den tidpunkt då vederbörande
skall uppföras i restlängd. Vid restitution av kupongskatt i fall varom nu är
fråga synes ränta böra utgå enligt procentsats som fastställes av Kungl. Maj :t.
Den som erhåller restitution i sådant fall har nämligen gjort en ränteförlust
genom att han fått erlägga kupongskatt, där sådan ej bort utgå.»
Riksräkenskcipsverket anför:
»Enligt 11 § tredje stycket förslaget till förordning örn kupongskatt skall
den som uppförts i särskild längd tillställas brev med föreläggande att inom
sextio dagar efter delfåendet vidtaga viss åtgärd. I samma stycke talas om
att kupongskatt under viss förutsättning omedelbart skall indrivas i den
ordning som om kronoutskylder är stadgad. Härefter talas örn att skatten
skall, därest den till vilken utgått föreläggande om inbetalning av skatt-ej
låtit sig avhöra, uppföras å restlängd senast två månader efter det brev med
föreläggande blivit avsänt. En omarbetning av förslaget i berörda delar är
önskvärd för vinnande av en enhetlig terminologi. Bestämmelserna om resti
tution i sista stycket nämnda paragraf torde vidare böra flyttas till 12 §,
som ju behandlar restitution av kupongskatt.»
Kammarrätten har framhållit att, under det i 11 och 12 §§ meddelats be
stämmelser om restitution av kupongskatt för det fall att kupongskatt utgått,
ehuru så ej bort ske, korrektiv icke meddelats för det fall att någon blivit i
vanlig ordning taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt för utdelning, för
vilken jämlikt 11 § kupongskatt finnes skola utgå.
De föreskrifter, mot vilka riksräkenskapsverket framställt anmärkning,
Departement»>-
ha omarbetats, därvid också vissa förenklingar skett. I enlighet med ämbets- '^el
verkets förslag har det stycke, som avser restitution, överflyttats till 12 §.
Vad angår kammarrättens anmärkning att korrektiv saknas för det fall att
någon, som bör betala kupongskatt, obehörigen taxerats till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt vill jag erinra örn bestämmelsen i 123 § 2 mom.
taxeringsförordningen örn extraordinär besvärsrätt för den som taxerats
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst eller förmögenhets-
tillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig. Det torde vara
tydiigl all med »statlig inkomst- och förmögenhetsskatt» i detta samman-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
hang avses sådan skatt som omförmäles i 1 § taxeringsförordningen, och att
däri sålunda ej inbegripes kupongskatt. Någon bestämmelse örn särskild be-
svärsrätt utöver den sålunda meddelade synes knappast erforderlig.
12
§.
Skatteberedningen föreslår för 12 § denna lydelse:
»Har vid utbetalande av utdelning för kupongskatt avsett belopp innehål
lits i fall, då sådan skatt ej skall enligt 1 § utgöras, äger den som uppburit
utdelningen hos kupongskattenämnden erhålla restitution av det innehållna
beloppet. Därest den restitutionsberättigade det begär, skall restitution efter
kupongskattekontorets förmedling ske genom avräkning å kronoutskylder,
som han har att erlägga.
Ansökan om restitution av kupongskatt som nu sagts skall senast under
kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, dock senast under tredje
kalenderåret efter det då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, ingivas
hos länsstyrelsen i det län, där den utdelningsberättigade har sin hemorts
kommun. Vid ansökningen skall sökanden foga den honom tillställda delen
av utdelningsuppgiften, varå antecknats att för kupongskatt avsett belopp
innehållits, eller annan utredning till ådagaläggande att sådant innehållande
skett, så ock utredning till styrkande av att kupongskatt ej skall enligt 1 §
utgöras. Länsstyrelsen befordrar ansökningen till kupongskattekontoret med
det yttrande vartill förhållandena föranleda. Kupongskattenämnden är ej
pliktig meddela beslut i anledning av ansökan, förrän fråga örn skattskyldig
het för utdelningen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hunnit av be-
skattningsnämnderna prövas.»
I skatteberedningens motiv till 12 § anföres:
»Såsom redan i ett par sammanhang framhållits måste man också räkna
med det fall att för kupongskatt avsatt belopp innehållits, där sådan skatt ej
skall rätteligen utgöras. Den utdelningsberättigade bör då erhålla rätt till
restitution. Sådan restitution bör beslutas av kupongskattenämnden. Restitu-
tionen bör kunna komma den skattskyldige till godo såsom förskott å blivan
de kronoutskylder, om han så önskar. Ett avräkningsförfarande kan visser
ligen tänkas medföra vissa administrativa svårigheter men bör dock kunna
anordnas genom kupongskattekontorets förmedling. Det kunde måhända ifrå
gasättas att göra en dylik avräkning obligatorisk. Genomförandet av en så
dan anordning skulle emellertid otvivelaktigt medföra mera svårartade
komplikationer, bl. a. på den grund att restitutionen sker efter beslut av
kupongskattenämnden, medan kronoutskylderna erläggas i de olika länen.
Givet är att, därest den som försummat erlägga sina kronoutskylder erhåller
rätt till restitution av kupongskatt, dennas belopp omedelbart kan utmätas
för utskylderna. Några föreskrifter härutinnan torde ej vara erforderliga. Ansö
kan om sådan restitution synes likväl ej böra få ske inom obegränsad tid. Till
räckligt utrymme synes emellertid beredas vederbörande, därest rätt till restitu
tion kan ske senast under kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, med
den ytterligare begränsning att restitution aldrig meagives om ansökningen in
kommer senare än under tredje kalenderåret efter det då utdelningen blivit
tillgänglig för lyftning. Uppmärksammas bör i detta sammanhang att, där
utdelningen utbetalas mot kupong, denna enligt skuldebrevslagen ej vidare
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
53
är gällande, där den ej inlösts inom tre år från förfallodagen. Ansökningen
synes böra ingivas hos länsstyrelsen i det län, där den utdelningsberättigade
har sin hemortskommun. Anledningen till restitutionen är ju den att veder
börande är skattskyldig till vanlig statlig inkomst- och förmögenhetsskatt el
ler på grund av bestämmelsen i 7 § statsskatteförordningen befriad från dy
lik skattskyldighet. Sådant förhållande konstateras i det län, där statsskatte-
taxeringen äger rum. Länsstyrelsen bör, sedan utredning verkställts, befordra
ansökningen till kupongskattekontoret. Beslut bör emellertid meddelas av
kupongskattenämnden. Givet är att sådant beslut i regel ej bör fattas förrän
frågan om skattskyldighet för utdelningen till statlig inkomst- och förmögen
hetsskatt hunnit av beskattningsnämnderna prövas.»
Statskontoret yttrar beträffande 12 §:
»Enligt förslaget skall restitution i fall, då kupongskattebelopp innehållits
där sådan skatt ej skall rätteligen utgivas, kunna gottskrivas vederbörande så
som förskott å blivande kronoutskylder, örn han så önskar. Hur ett sådant
tillgodoräknande skulle genomföras i praktiken, har icke närmare angivits.
Statskontoret vill emellertid framhålla, att de praktiska svårigheterna torde
bliva betydande, och ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligga för med
givande av dylik avräkning.»
Det kan, såsom statskontoret uttalar, antagas att en rätt för de skattskyl-
Departement»-
diga att tillgodoräkna sig crlagd kupongskatt genom avräkning å icke förfall- c e'en'
na kronoutskylder kommer att föranleda vissa administrativa olägenheter.
Från de skattskyldigas synpunkt kommer emellertid en sådan avräkningsrätt
sannolikt att te sig som naturlig och tämligen självklar, varför jag anser
att sådan rätt ej bör förvägras dem.
Vid behandlingen av 11 § har jag berört frågan om överflyttande till 12 §
av vissa enligt skatteberedningens förslag i 11 § upptagna bestämmelser. Här
av synes böra följa en uppdelning av 12 § i två moment.
I övrigt har paragrafen underkastats viss jämkning.
13 §.
Skatteberedningen föreslår följande lydelse av 13 §:
»Kupongskattekontoret äger, om skäl därtill äro, anmana den som upp
burit utdelning utan att för kupongskatt avsett belopp innehållits att inkom
ma med en på heder och samvete avgiven försäkran att han ej varit sådan
bulvan för annan som i 1 § första stycket c) avses.
Hörsammas ej sådan anmaning inom förelagd tid, skall den som uppburit
utdelningen av kupongskattenämnden påföras kupongskatt för denna, såvida
han ej förebringar nöjaktig utredning till bestyrkande att bulvanförhållande
ej förelegat.»
I motiven anföres:
»Under 1 § har berörts det fall att den utdelningsberättigade varit bulvan
för annan, i det att han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie, å
vilken utdelning belöpt. I 13 § regleras behandlingen av ett dylikt fall. Försla
get härutinnan innefattar en anslutning i allt väsentligt till bolagsskattebered-
ningens förslag.»
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
Departements-
Förevarande paragraf synes vara så betydelsefull för genomförandet av
chefen.
skattskyldigheten i de s. k. bulvanfallen, att jag finner mig böra godtaga
densamma. Meddelande av föreläggande enligt ifrågavarande bestämmelser
synes emellertid vara av den vikt att fråga därom bör ankomma ej på ku-
pongskattekontoret utan på skattedirektören hos Överståthållarämbetet. Pa
ragrafen synes böra kompletteras med föreskrift örn skattebetalningen i det
fall paragrafen avser.
14 och 15 §§.
14 § lyder enligt skattebereclningens förslag:
»Kupongskat tenämnden är beslutför, om två ledamöter äro tillstädes och
ense örn beslutet. Rörande beslut inom nämnden skall 112 § taxeringsår -
ordningen äga motsvarande tillämpning.»
Enligt skatteberedningens förslag har 15 § följande lydelse:
»1 mom. Över beslut av kupongskattenämnd må besvär anföras av
den som påförts kupongskatt, såvitt honom rörer, eller, där fråga är om
rätt till restitution enligt 6 §, vederbörande aktiebolag,
så ock av skattedirektören i Stockholm.
Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till kupongskattekontoret
före klockan tolv å sextionde dagen efter den då klaganden erhållit del av
beslutet. Rörande besvär som nu sagts skola föreskrifterna i 144 § 3 mom.
första stycket taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.
2 mom. över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär
anföras av
vederbörande bolag
så ock av skattedirektören i Stockholm,
samt, där fråga är örn beslut enligt 7 §, av den som påförts kupongskatt,
såvitt honom rörer.
I fråga örn besvär över länsstyrelses beslut enligt denna förordning skall
144 § 3 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.
3 mom. Rörande besvär över kammarrättens utslag enligt denna förord
ning skall 127 § första stycket taxeringsförordningen hava motsvarande till-
lämpning.»
Såsom gemensam motivering för båda paragraferna yttrar skattebered-
ningen:
»Dessa paragrafer handla om när kupongskattenämnden är beslutför samt
örn besvär över nämndens och länsstyrelsens beslut i kupongskatteärenden.
Härutinnan synas förebilder kunna hämtas i taxeringsförordningen, i den
mån ej dennas föreskrifter kunna direkt erhålla motsvarande tillämpning.»
Bank- och fondinspektionen anser, att det i 15 § 1 mom. bör angivas att
besvär över kupongskattenämndens förslag skola anföras hos kammarrätten.
Departements-
Vad bank- och fondinspektionen anfört synes böra iakttagas.
chefen.
Framhållas må, att i de fall då kupongskattekontoret enligt förordningen
äger meddela beslut, klagorätt icke är medgiven.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
55
16 §.
16 §, som innehåller straffbestämmelser, har i skatteberedningens prome
moria följande lydelse:
»Rörande ansvar för underlåtenhet av styrelse för aktiebolag att fullgöra
skyldighet enligt 5, 6 eller 7 § eller 9 § 1 mom. skall 142 § taxeringsförord-
ningen hava motsvarande tillämpning.
Varder den som enligt 4 § avgivit uppgift örn aktieutdelning övertygad
att hava mot bättre vetande oriktigt besvarat de där framställda frågorna
eller varder den som erhållit anmaning enligt 13 § första stycket övertygad
att hava mot bättre vetande avgivit oriktig försäkran, bote, örn den orik
tiga uppgiften eller den oriktiga försäkran lett till utebliven beskattning,
högst fem gånger den undandragna kupongskatten, och i annat fall högst
fem gånger den kupongskatt, som skulle hava undandragits, i händelse den
oriktiga uppgiften eller den oriktiga försäkran skulle lett till utebliven be
skattning, i vartdera fallet dock minst 100 kronor.
Förseelse som nu sagts åtalas vid den allmänna underrätt, där åtal en
ligt 143 § taxeringsförordningen skall anhängiggöras. Den är föremål för all
mänt åtal. Böter, som ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäl
dande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.»
Förslaget i denna punkt motiveras på följande sätt:
»Jämväl ansvarsföreskrifterna anknyta till taxeringsförordningens mot
svarande bestämmelser. Det torde böra märkas, att första stycket av 16 §
innehåller ett utbrytande ur taxeringsförordningens 142 § av den ansvars-
föreskrift som gäller därest någon underlåtit att till vederbörande myndighet
insända taxeringsuppgifter. Den här intagna bestämmelsen har dock ett
något vidare innehåll, därför att underlåtenheten kan avse även andra för
hållanden än insändande av taxeringsuppgifter.
Det må ock framhållas, att enligt nuvarande bestämmelse i taxeringsför
ordningen straffet träffar den som mottager utdelningen, medan straffpå
följden enligt nu ifrågavarande författningsrum avser styrelse för aktie
bolag.»
I yttrandena beröres ej denna paragraf.
I detta sammanhang bör erinras, att numera föreligger ett till lagrådet re
mitterat förslag till särskild slcattestrafflag, avsedd att ersätta bland annat
vissa av taxeringsförordningens straffbestämmelser. Vid övervägande av
strafföreskrifterna för förseelser mot kupongskatteförordningen bör emeller
tid observeras, att uppgiftsskyldigheten för aktieutdelningar är anknuten till
dessas lyftande, och att hinder i allmänhet ej föreligger att de lyftas av
kupongernas innehavare oavsett vederbörandes rättsliga behörighet, medan
de uppgifter, till vilka skattestrafflagen enligt förslaget anknyter och hänför
straffbarheten, äro sådana som avgivits av den skattskyldige själv eller laglig
ställföreträdare för denne. Denna olikhet är av den sakliga betydelse, alt
för meddelande av oriktiga uppgifter enligt förordningen örn kupongskatt
skattestrafflagens normerade böter — vilka uppenbarligen närmast motiveras
Departementet
chefen.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
med hänsyn till skattskyldig som själv avger oriktig uppgift — utgöra en
mindre lämplig strafform. Jag föreslår därför att såsom straffpåföljd för
oriktig uppgift varom här är fråga stadgas dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.
Beträffande formuleringen i övrigt synes det vara lämpligt att så nära
som möjligt följa förslaget till skattestrafflag. I skatteberedningens förslag
synes emellertid också böra göras den ändringen att straffbarheten avser även
annat vilseledande meddelande än oriktigt svar på de framställda frågorna.
Allmänna strafflagens delaktighetsregler torde i förevarande fall bliva till
lämpliga i samma omfattning som beträffande skattestrafflagen.
I motiven till 1 § har jag framfört de skäl som föranlett mig att god
känna förslaget, att kupongskatten i vissa s. k. bulvanfall skall utgå såsom
en definitiv skatt vid sidan av ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt
till staten. Det synes mig emellertid erforderligt att på det sätt modifiera
skatteberedningens förslag till ansvarsbestämmelser i detta hänseende, att
den straffpåföljd som knytes till oriktig bulvanförsäkran enligt 13 § ej kom
mer att träffa samtidigt med motsvarande påföljd enligt bulvanlagen. Be
stämmelse av sådan innebörd har därför införts i 16 §.
Att förseelse enligt ifrågavarande författningsrum faller under allmänt åtal
torde vara klart även utan uttrycklig föreskrift. För att bötesförvandling skall
äga rum erfordras ej heller någon särskild bestämmelse. Den i skattebered
ningens förslag upptagna forumregeln har i visst avseende kompletterats.
I samband med förslaget till skattestrafflag har utarbetats förslag till änd
ring i vissa delar av taxeringsförordningen, innebärande bland annat att
straffet enligt 142 § taxeringsförordningen — till vilken hänvisning sker i
första stycket av 16 § — höjes från 25 kronors böter till högst 300 kronors
böter.
17 §.
Denna paragraf innehåller enligt skatteberedningens promemoria sedvanlig
föreskrift om rätt för Kungl. Maj:t att fastställa formulär till blanketter m. m.
I yttrandena har ej paragrafen föranlett något särskilt uttalande och den för
anleder ej heller från min sida någon anmärkning.
Ikraftträdandet.
Det är givetvis önskvärt att ifrågavarande lagstiftning träder i kraft så
snart som möjligt. Hinder synes ej föreligga att tillämpa den å alla utdel
ningar som bliva tillgängliga för lyftning efter viss dag, t. ex. den 28 februari
1943. Det kan antagas vara endast ett fåtal av de bolag, från vilka utdel
ningar gå till utlandet, som hålla sina bolagsstämmor under år 1943 så tidigt
att utdelningarna kunna utbetalas före den 1 mars.
Förslagen till formulär.
Vid skatteberedningens promemoria voro fogade utkast till sådana utdel-
ningsuppgifter som avses i 4 § förslaget till förordning örn kupongskatt. Det
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
57
framhölls i vissa yttranden, att dessa krävde överarbetning. Sådan överarbet-
ning har nu skett i samråd med representanter för vissa banker m. fl. Vid
statsrådsprotokollet torde såsom bilagor få fogas de överarbetade formulären.
Det av formulären, som är avsett för användning när kupongskatt skall
avdragas, torde böra översättas till engelska, franska och tyska för att kunna
tillställas sådana banker m. fl. i utlandet, som inlösa svenska aktiekuponger.
övriga författningsändringar.
I skatteberedningens promemoria föreslås vissa ändringar i dels kommu
nalskattelagen, dels förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels taxeringsförordningen. För dessa ändringar meddelas i promemorian
ingen motivering utöver den som förekommer i samband med olika para
grafer i kupongskatteförordningen. Den mest betydelsefulla av dessa änd
ringar, avseende inkomstbegreppet i fråga örn aktieutdelningar, har behand
lats i samband med 1 § förordningen om kupongskatt. I de avgivna yttran
dena ha, bortsett från nämnda spörsmål, framställts endast vissa formella
anmärkningar, som böra föranleda redaktionella ändringar.
Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till
dels förordning om kupongskatt,
dels lag örn ändrad lydelse av 38 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) jämte anvisningar,
dels förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels förordning om ändrad lydelse av 42 § 4 mom. och 142 § taxerings
förordningen den 28 september 1928 (nr 379)
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Öhman.
Bihang till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 12
.
Bilaga.
FÖRSLAG
TILL
FORMULÄR
U
p
p
g
if
te
n
sk
a
ll
vi
d
u
td
el
n
in
g
en
s
ly
ft
a
n
d
e
a
vl
ä
m
n
a
s
a
v
d
en , so
m
u
p
p
b
ä
r
u
td
el
n
in
g
en
,
ti
ll
d
en
so
m
ve
rk
st
ä
ll
er
u
tb
et
a
ln
in
g
en .
D
en
se
n
a
re
sk
a
ll
ti
ll
se
a
tt
sd
sk
er
.
Innan denna blankett Hylle», genomläs noga frågorna nedtill å denna
Formulär nr 18 a
sida. Av svaren framgår, om denna eller blankett enligt formulär
avseende utdelning å aktier
utan
nr 18 b skall användas.
avdrag för kupongskatt.
Uppgift om utdelning å svenska aktier
jämlikt 42 § 3 mom. taxeringsförordningen
utan avdrag för kupongskatt.
boende
(med tydlig stil den utdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)
(bostadsadress)
kommun
köping
stad
län
(för landskommun)
församling
(för stad med flera
stat
(då bostaden är utom Sverige)
församlingar)
har denna dag uppburit år 19....... till betalning förfallen utdelning å
st. aktier i
(aktiebolagets namn)
med kr.
Nedanstående frågor måste ovillkorligen besvaras!
Denna blankett skall användas endast örn båda frågorna besvaras med ja.
Befinnes, att någon av frågorna bör besvaras med nej, skall blankett enligt formulär 18 b användas.
Om utdelningen lyftes i utlandet, skall formulär 18 b alltid användas.
Svar:
Fråga 1. Var den utdelningsberättigade ägare av aktien/aktierna, när utdelningen
först blev tillgänglig för lyftning?................................................................... ..............................
Obs! Därest undertecknaren av uppgiften ej vet vem som var ägare av aktien/
aktierna, när utdelningen först blev tillgänglig för lyftning, eller eljest är
oviss örn hur frågan skall besvaras, skall den besvaras med nej.
Fråga 2. Har den utdelningsberättigade varit stadigvarande bosatt i Sverige, när
utdelningen först blev tillgänglig för lyftning, och oavbrutet därefter? . .
..............................
Obs!
I fråga örn juridiska personer iakttages:
________________
är den utdelningsberättigade svensk juridisk person (d. v. s. bolag, förening,
stiftelse, sterbhus e. d.), besvaras frågan med ja;
är den utdelningsberättigade utländsk juridisk person, besvaras frågan med nej.
Detta formulär får ej frångås beträffande format, färg eller innehåll. Å baksidan må dock införas specifikation av olika aktievalörer m. m.
Kunst. Boktr. Sthlm 19 41
V
Cl
tid
!
424230
Sanningsenligheten av samtliga å denna blankett av mig lämnade uppgifter intygas på heder och samvete.
den ......../
Uppgiften undertecknas av den
utdelningsberättigade eller av om
bud, som för hans räkning lyfter
beloppet.
Namn:
Bostadsadr.:
(
Kylle* endast
då uppgiften
undertecknas
av ombud.
Tel.
Att ifyllas av den som utbetalar utdelningen.
Att något förhållande, stridande mot de lämnade uppgifterna, icke är vid utbetalningen känt, intygas:
(Utbetalarens namn och adress. För banker o. d. kontorsstämpel)
19
U
p
p
g
if
te
n
sk
a
ll
vi
d
u
td
el
n
in
g
en
s
ly
ft
a
n
d
e
jä
m
te
g
en
o
m
sl
a
g
sk
o
p
ia
a
vl
ä
m
n
a
s
a
v
d
en
,
so
m
u
p
p
b
ä
r
u
td
el
n
in
g
en
,
ti
ll
d
en
so
m
ve
rk
st
ä
ll
er
u
tb
et
a
ln
in
g
en .
B
en
se
n
a
re
sk
a
ll
ti
ll
se
a
tt
sd
sk
er
.
Innan denna blankett ifylles, genomläs noga frågorna på sidan 2.
A
t
svaren framgår, om denna eller blankett enligt formulär nr 18 a
skall användas.
Uppgift om utdelning å svenska aktier
jämlikt 42 § 3 mom. taxeringsförordningeu
tued avdrag för kupongskatt.
Formulär nr 18 b
avseende utdelning å aktier
med
avdrag för kupongskatt.
boende
(med tydlig stil den utdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)
(bostadsadress)
{
län
(för landskommun)
församling'
(för stad med
stat
(då bostaden är utom Sverige)
kommun
köping
stad
flera församlingar)
har denna dag uppburit år 19
till betalning förfallen utdelning å
st. aktier i
' (aktiebolagets namn)
Sanningsenligheten av samtliga d såväl fram- som
uppgifter intygas på heder och samvete.
................................... med kr.
...................
baksidan av denna blankett av mig lämnade
den ........./.....
19
Uppgiften undertecknas av den
utdelningsberättigade eller av om
bud, som för hans räkning lyfter
beloppet.
Namn: ----
Bostadsadr.:
Ifylles endast
då uppgiften
undertecknas
av ombud.
Tel.
Att ifyllas av den som utbetalar utdelningen.
(Lyftes utdelningen i utlandet, skall denna del ifyllas av det utländska ombudet.)
Att något förhållande, stridande mot de lämnade
uppgifterna, icke är vid utbetalningen känt, intygas:
Utdelning...........................kr......................................
Avgår 20
%
kupongskatt . . »
..............................
Utbetalt kr.
(Utbetalarens namn och adress.
För banker o. d. koutorsstämpel)
Detta formulär får ej frångås berättande format, färg eller innehåll. Å baksidan må dock införas specifikation av olika aktievalörer m. m.
Vand!
Kuns!. Boktr. Sthlm i94f
4 * 4*30
Trycke8 d (flätt papper.
Nedanstående frågor måste ovillkorligen besvaras!
Denna blankett skall användas,
a) då utdelningen lyftes i Sverige: endast om någon av frågorna besvaras med nej;
b) då utdelningen lyftes i utlandet: i varje fall, oberoende av hur frågorna besvaras.
I alla andra fall skall blankett enligt formulär nr 18 a användas.
Star:
Fråga 1. Yar den utdelningsberättigade ägare av aktien/aktierna, när utdelningen först ---------------
blev tillgänglig för lyftning? ........................................................................... .....
Därest frågan besvaras nekande, angives här fullständigt namn, titel och
adress för den som ägde aktien/aktierna, när utdelningen först blev tillgäng
lig för lyftning: .......-..............................................................................................
Obs! Därest undertecknaren av uppgiften ej vet vem som var ägare av aktien/
aktierna, när utdelningen först blev tillgänglig för lyftning, eller eljest är
oviss om hur frågan skall besvaras, skall den besvaras med nej.
Fråga 2. Har den som var ägare av aktien, när utdelningen först blev tillgänglig för
lyftning, varit stadigvarande bosatt i Sverige vid nämnda tidpunkt och
oavbrutet därefter?................................................................................................
Obs! I fråga örn juridiska personer iakttages:
därest den som var ägare av aktien/aktierna, när utdelningen först blev till
gänglig för lyftning, var svensk juridisk person (d. v. s. bolag, förening,
stiftelse, sterbhus e. d.), besvaras frågan med ja;
var nämnde ägare utländsk juridisk person, besvaras frågan med nej.
Frånskiljas och återställes till den som uppbär utdelningen.
Erkännande rörande innehållen kupongskatt å aktieutdelning.
boende
(med tydlig stil den ntdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)
f kommun
i
[ köping
(bostadsadress)
I g£a(j
( län
(för landskommun)
| församling
(för stad med flera församlingar)
- stat
(då bostaden är utom Sverige)
bär denna dag uppburit år 19........ till betalning förfallen utdelning å
st. aktier i
med kr...........
(aktiebolagets namn)
Sanningsenligheten av samtliga å denna blankett av mig lämnade uppgifter intygas på heder och samvete.
Uppgiften undertecknas av den
utdelningsberättigade eller av om
bud, som för hans räkning lyfter
beloppet.
den
Namn: .......
Bostad sadr.:
I
lfylles endast
då uppgiften
undertecknas
av ombud.
19......
Tel.
Att ifyllas av den som vid utbetalningen innehåller kupongskatt.
Utdelning ........................... kr.
Att k ovanstående aktier kupongskatt innehållits med
Avgår 20 % kupongskatt . .
»
vidstående belopp intygas:
Utbetalt kr.
(Utbetalarens namn och adress. För banker o. d. kontorsstämpel)
Därest den skattskyldige bar för avsikt att begära restitution
av kupongskatt, böra här angivas numren å de aktiebrev utdelningen avser:
KW Boktr. StUm i?4t
4 * 4 * 3
*
Utdrag av förordningen om kupongskatt.
Skattskyldighet.
1 9.
Skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten
i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag
åligger den som, när utdelningen blir tillgänglig för lyftning, i
egenskap av ägare av den till aktien hörande kupongen eller el
jest är berättigad lyfta utdelningen, därest
den utdelningsberättigade är i utlandet bosatt fysisk person eller
utländskt bolag eller juridisk person, som enligt 25 § 2 mom.
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
likställas med utländskt bolag, och utdelningen ej är hänförlig till
inkomst av rörelse som här bedrivits; eller
den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testa
mente förvärvat rätt till utdelningen utan att också hava för
värvat aktien.
t
Skyldighet att utgöra kupongskatt skall ook åligga utdel-
ningsberättigad, som uppträder såsom bulvan för annan, i det att
han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom ägare
till aktie, å vilken utdelningen belöper, försåvitt bulvanförhållan-
det är i strid med ett enligt lag gällande förhud eller det avser
att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt.
I den utsträckning nedan sägs skall aktiebolag vid utbetalan
de av utdelning innehålla för kupongskatt erforderligt belopp.
Beräkning av kupongskatt.
2
§.
Kupongskatt skall utgå med tjugu procent av utdelningen.
Innehållande av kupongskatt vid utbetalande
av aktieutdelning.
4
§.
Vid avgivande av uppgift om aktieutdelning enligt 42 § 3
mom. taxeringsfÖTordningen skall uppgiftslämnaren på heder
och samvete besvara å uppgiftsformuläret angivna frågor till
ledning för bedömande, huruvida den utdelningsberättigade är
skyldig utgöra kupongskatt. Finner uppgiftslämnaren sig ej kunna
besvara frågorna så, att av svaren uppenbarligen framgår att
den utdelningsberättigade icke är skyldig utgöra kupongskatt
för utdelningen, skall svaret avfattas å särskild, för detta ända
mål avsedd blankett, och skall den på utdelningen belöpande
kupongskatten vid utdelningens utbetalande innehållas. Å särskild
del av blanketten skall i dylikt fall den som utbetalar utdelningen
teckna erkännande att kupongskatten innehållits och skall denna
del avskiljas och tillställas uppgiftslämnaren.
Kupongskattekontoret må berättiga bankinrättning eller annan,
sorn är skyldig avlämna uppgifter om aktieutdelning och som
förutsättes kunna tillförlitligt bedöma örn skattskyldighet enligt
1 § är för handen, att, i fall där sådan skyldighet uppenbarligen
icke föreligger, uppbära utdelning utan att kupongskatt inne-
hålles, ändå att svaren å frågorna skulle giva anledning till
innehållande av sådan skatt. I dylikt fall skall genom särskild
stämpling eller påskrift å uppgifterna tydligt utmärkas att ku-
pongskattekontorets medgivande föreligger.
Sker utbetalning av utdelning i utlandet, skall kupongskatt
alltid innehållas.
Restitution av kupongskatt till utdelningsberättigad.
12 §.
1 mom. Har vid utbetalande av utdelning kupongskatt inne
hållits i fall, då sådan skatt ej skall enligt 1 § utgöras, äger den
som uppburit utdelningen hos kupongskattenämnden erhålla
restitution av det innehållna beloppet. Därest den restitutions-
berättigade begär det, skall restitution genom kupongskattekon-
torets förmedling ske genom avräkning å kronoutskylder, som
han har att erlägga.
Ansökan örn restitution av kupongskatt som nu sagts skall före
utgången av kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, dock
senast under tredje kalenderåret efter det då utdelningen blivit
tillgänglig för lyftning, ingivas till länsstyrelsen i det län, där
den utdelningsberättigade enligt kommunalskattelagen har sin
hemortskommun. Vid ansökningen skall sökanden foga det ho
nom tillställda erkännandet rörande innehållen kupongskatt eller
annan utredning till ådagaläggande att sådant innehållande skett,
så ock utredning till styrkande av att kupongskatt ej skall utgöras.
Länsstyrelsen översänder ansökningen till kupongskattekontoret
med det yttrande vartill förhållandena föranleda. Kupongskatte
nämnden är ej pliktig meddela beslut i anledning av ansökning
örn restitution, förrän fråga örn skattskyldighet för utdelningen
jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
blivit slutligen prövad.
Besvär.
15 §.
1 mom. Över beslut av kupongskattenämnden må besvär an
föras hos kammarrätten av
den som fått sig påförd kupongskatt, såvitt honom rörer, eller,
där fråga är örn återbetalning enligt 6 §, vederbörande aktie
bolag,
så ock skattedirektören hos Överståthållarämbetet.
Besvären skola, skriftligen avfattade, hava inkommit till ku
pongskattekontoret före klockan tolv å sextionde dagen efter den
då klaganden erhållit del av beslutet. Rörande besvär som nu
sagts skola föreskrifterna i 144 § 3 mom. första stycket taxe-
ringsförordningen i tillämpliga delar gälla.
Ansvarsbestämmelser m. m.
16 §.
Har någon i uppgift som avses i 4 § uppsåtligen lämnat orik
tigt svar å någon av de därstädes upptagna frågorna eller eljest
lämnat vilseledande uppgift, eller har någon efter anmaning enligt
13 § uppsåtligen avgivit oriktig försäkran, straffes med dags
böter eller fängelse i högst sex månader.
U
p
p
g
if
te
n
sk
a
ll
vi
d
u
td
el
n
in
g
en
s
ly
ft
a
n
d
e
a
vl
ä
m
n
a
s
a
v
d
en
,
so
m
u
p
p
lä
r
u
td
el
n
in
g
en
,
ti
ll
d
en
so
m
ve
rk
st
ä
ll
er
u
tb
et
a
ln
in
g
en .
D
en
se
n
a
re
sk
a
ll
ti
ll
se
a
tt
så
sk
er
.
Formulär nr 18 c
avseende utdelning å andelar i svensk ekonomisk
förening eller utländsk juridisk person.
Uppgift om utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller
å aktier eller andra andelar i utländsk juridisk person
jämlikt 42 § 3 mom. taxeringsförordningen.
boende
(med tydlig stil den utdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)
................................................................... i ..................................................
(bostadsadress)
kommun
köping
stad
{
län (för landskommun)
församling
(för stad med flera församlingar)
bär denna dag uppburit år 19......... till betalning förfallen utdelning å ......................... st. andelar i
(föreningens eller den utländska juridiska personens namn)
med kr...........................................
Har utdelningen lyfts mot kupong, som förvärvats utan det andelsbrev eller den aktie kupongen till
hör, uppgives bär den, från vilket förvärvet skett:
Fullständigt namn samt titel eller yrke: ................................................................................................................
Bostadsadress:
Riktigheten av förestående uppgifter intygas.
Uppgiften undertecknas av den
utdelningsberättigade eller av om
bud, som för bans räkning lyfter
beloppet.
Namn: ....-
Bostadsadr.:
Ifylles endast
dä uppgiften
undertecknas
av ombud
Tel.
den ........../......... 19
Att ifyllas av den som utbetala! utdelningen.
(Utbetalarens namn och adress. För banker o. d. kontorsstämpel)
Kunut. Boktr. Sthlm 194 J
434 * 3
*
Trycken ä gult papper.