2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag

till

förordning om kupongskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Skattskyldighet.

1 §•

Skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten i form av

kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag åligger den som, när

utdelningen blir tillgänglig för lyftning, i egenskap av ägare av den till aktien

hörande kupongen eller eljest är berättigad lyfta utdelningen, därest

den utdelningsberättigade är i utlandet bosatt fysisk person eller utländskt

bolag eller juridisk person, som enligt 25 § 2 mom. förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skall likställas med utländskt bolag, och ut­

delningen ej är hänförlig till inkomst av rörelse som här bedrivits; eller

den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testamente för­

värvat rätt till utdelningen utan att också hava förvärvat aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan för annan, i det att han huvudsakligen för den­

nes räkning framträder såsom ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper,

försåvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud eller

det avser att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt.

I den utsträckning nedan sägs skall aktiebolag vid utbetalande av ut­

delning innehålla för kupongskatt erforderligt belopp.

Beräkning av kupongskatt.

2

§•

Kupongskatt skall utgå med tjugu procent av utdelningen.

Särskilda organ för ärenden rörande kupongskatt.

3 §■

För att besluta i ärenden rörande kupongskatt skall finnas en av Kungl.

Maj :t utsedd nämnd (kupongskattenämnden), bestående av tre ledamöter med

suppleanter för envar av dem. Av nämndens ledamöter skall en vara förord­

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

i de dåmera avlämnade uppgifter vid vilkas avgivande skatt skolat innehållas,

dels den utdelning för vilken behöriga uppgifter ännu ej redovisats. Såsom

behörig anses ej uppgift, av vilken uppenbarligen framgår att den är felaktig.

Där det med hänsyn till redovisningens omfattning eller andra särskilda

förhållanden finnes erforderligt, äger kupongskattekontoret medgiva anstånd

med fullgörande av ovan stadgade åligganden.

Inbetalar icke styrelsen kupongskatt inom föreskriven tid, skall bolaget

till statsverket gälda ränta å det felande beloppet efter nio för hundra örn

året från den dag det senast bort betalas tills betalning sker.

Har viss dag icke bestämts, då utdelning skall vara tillgänglig för lyft­

ning, eller skall utdelning tillgodoföras den utdelningsberättigade annorledes

än genom utbetalning av utdelat belopp, anses utdelningen hava blivit till­

gänglig för lyftning omedelbart efter det beslut fattats om utdelningen.

6 §•

Därest uppgifter örn aktieutdelning inkomma till aktiebolag efter det bo­

laget inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skall bolagets styrelse inom

trettio dagar efter utgången av det kalenderår under vilket de inkommit

överlämna dem till kupongskattekontoret, som har att till bolaget återbe­

tala kupongskatt belöpande å sådana utdelningar, vid vilkas utbetalande ku­

pongskatt ej bort innehållas och för vilka uppgifter redovisas.

Fråga om återbetalning skall i tveksamma fall prövas av kupongskatte-

nämnden.

7 §•

Skall utdelning utgå i annat än penningar i svenskt mynt och åligger

det bolaget att enligt 5 § inbetala kupongskatt, skall bolagets styrelse, senast

när inbetalning första gången fullgöres, till kupongskattekontoret inlämna

en av styrelsen till riktigheten bestyrkt uppgift örn de utdelade tillgångarnas

värde när utdelningen blev tillgänglig för lyftning. Har kupongskattekontoret

anledning antaga att värdet är för lågt uppgivet, skall kontoret hos länsstyrel­

sen i det län där bolagets styrelse har sitt säte anmärka förhållandet och till­

lika förete den utredning som står kontoret till buds för bedömande av vär­

det. Länsstyrelsen har att företaga värdering av de utdelade tillgångarna

samt meddela beslut i anledning av anmärkningen. Finner länsstyrelsen

det av bolagets styrelse uppgivna värdet böra höjas, skall länsstyrelsen oför­

dröjligen lämna kupongskattekontoret och bolagets styrelse underrättelse

härom med föreläggande för styrelsen att inom viss utsatt tid till kupong­

skattekontoret inbetala felande kupongskatt. Sker ej inbetalningen inom

den utsatta tiden, skall dröjsmålsränta enligt den i 5 § fjärde stycket angivna

grunden erläggas.

Har, då beslut sålunda meddelas örn inbetalning av ytterligare kupongskatt,

utdelning ägt rum utan att tillräckligt belopp till kupongskatten innehållits,

är bolaget pliktigt förskjuta erforderligt skattebelopp med rätt att hos utdel­

ningens mottagare söka skattebeloppet åter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

5

8

§•

Kupongskattekontoret skall tillse, att aktiebolags styrelse fullgör skyldig­

het som åligger styrelsen enligt denna förordning. Vid kontrollen skall läns­

styrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte medverka i den mån om­

ständigheterna därtill föranleda.

Vid försummelse att fullgöra skyldighet, som enligt denna förordning ålig­

ger styrelse för aktiebolag, äger länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse

har sitt säte, efter anmälan av kupongskattekontoret eller eljest, förelägga

styrelsen lämpligt vite. Angående sådant vite skola stadgandena i 55 § 3 mom.

samt 144 § 2 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt och dröjsmåls-

ränta, äger länsstyrelsen förordna om uttagande därav hos bolaget i den

ordning som om indrivning av kronoutskylder finnes stadgad. Därvid skall

iakttagas, att indrivningsavgift skall erläggas endast för kupongskattens ka­

pitalbelopp samt att, därest indrivningsavgiften inom visst indrivningsdistrikt

för ett och samma bolag överstiger 100 kronor, det överskjutande beloppet

skall tillfalla staten.

Besvär över länsstyrelses förordnande jämlikt tredje stycket befriar icke

från skyldighet att efterkomma förordnandet.

9 §•

1 mom. När aktiebolag till kupongskattekontoret insänder uppgifter enligt

5 eller 6 §, skola dessa vara så ordnade som i 37 § 1 mom. tredje stycket

taxeringsförordningen sägs. De uppgifter, vid vilkas avgivande kupongskatt

innehållits, skola dock vara avskilda från övriga uppgifter, och samman­

lagda beloppet av den utdelning dessa uppgifter avse skall särskilt an­

givas.

2 mom. Inbetalning av kupongskatt skall ske genom insättning å kupong-

skattekontorets postgirokonto.

3 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från landskamreraren

i det län där bolagets styrelse har sitt säte, för kontroll å kupongskatten till­

handahålla kupongskattekontoret eller av landskamreraren utsedd person

sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.

Underlåter bolags styrelse att efterkomma anmaning härutinnan, skola

39 § 6 morn., 55 § 3 mom. och 144 § 2 mom. taxeringsförordningen äga mot­

svarande tillämpning.

Överlämnande till länsstyrelserna av uppgifter örn aktieutdelning.

10

§.

Senast den 15 februari varje år skola de till kupongskattekontoret in­

komna uppgifter örn aktieutdelningar, som avse det årets taxering, till­

ställas vederbörande länsstyrelser för att tjäna till ledning vid taxeringen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Påförande av kupongskatt i efterhand.

11

§•

Åligger skyldighet att utgöra kupongskatt någon i fall, där för sådan skatt

erforderligt belopp ej vid utdelningens utbetalande innehållits och ej heller

kupongskatt betalts av aktiebolaget, skall kupongskatt påföras honom i efter­

hand under iakttagande av följande bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkommit uppgifter örn aktieutdelning beträf­

fande fysiska eller juridiska personer, som ej äro i taxeringsdistriktet skatt­

skyldiga till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för i uppgifterna avsedda

utdelningar, och som ej, enligt vad som är för nämnden känt, äro fria från

skattskyldighet för dessa utdelningar jämlikt 7 § förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, skall taxeringsnämndens ordförande, se­

nast när årets självdeklarationer till länsstyrelsen överlämnas, i särskilt kon­

volut överlämna uppgifterna med angivande av sådana för ordföranden kän­

da förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid bedömande huruvida skyl­

dighet att utgöra kupongskatt föreligger. Sådana uppgifter som befinnas

böra föranleda ytterligare åtgärder enligt taxeringsförordningen disponeras

av länsstyrelsen för detta ändamål, övriga uppgifter skola av länsstyrelsen

tillställas kupongskattekontoret tillika med ordförandens i taxeringsnämn­

den utredning i vad den avser dessa uppgifter, fullständigad med upplysning­

ar rörande för länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall i särskild längd uppföra de fysiska och juri­

diska personer, för vilka uppgifter sålunda till kontoret inkommit rörande

lutdelning som utbetalts utan att kupongskatt innehållits, men vilka kunna an­

tagas böra utgöra kupongskatt för utdelningen, samt i längden angiva å ut­

delningen belöpande skattebelopp. Utdrag av längden skall i rekommenderat

brev tillställas envar som uppförts i längden, med föreläggande att inom sex­

tio dagar efter avsändandet antingen till kontoret inbetala beloppet eller ock, örn

skattepåföringen förmenas vara obehörig, där framställa av utredning styrkt

erinran mot densamma. Har yrkande som nyss sagts blivit framställt, skall

kupongskattenämnden skyndsamt meddela beslut i anledning därav. Beslutet

skall delgivas den som framställt erinran och antecknas i längden. Finner

nämnden att kupongskatt skall utgöras, skall den skattskyldige föreläggas

viss tid att inbetala skatten.

Kupongskatt, som ej erlagts å utsatt förfallodag, skall omedelbart indrivas

såsom om kronoutskylder finnes stadgat.

Restitution av kupongskatt till utdelningsberättigad.

12

§.

1 mom. Har vid utbetalande av utdelning kupongskatt innehållits i fall,

då sådan skatt ej skall enligt 1 § utgöras, äger den som uppburit utdelningen

hos kupongskattenämnden erhålla restitution av det innehållna beloppet. Där­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Besvär.

15 §.

1 mom. över beslut av kupongskattenämnden må besvär anföras hos kam­

marrätten av

den som fått sig påförd kupongskatt, såvitt honom rörer, eller, där fråga

är om återbetalning enligt 6 §, vederbörande aktiebolag,

så ock skattedirektören hos Överståthållarämbetet.

Besvären skola, skriftligen avfattade, hava inkommit till kupongskattekon-

toret före klockan tolv å sextionde dagen efter den då klaganden erhållit del

av beslutet. Rörande besvär som nu sagts skola föreskrifterna i 144 § 3 mom.

första stycket taxeringsförordningen i tillämpliga delar gälla.

2 mom. Över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär

anföras av

vederbörande bolag

så ock skattedirektören hos Överståthållarämbetet

samt, där fråga är örn beslut enligt 7 §, av vederbörande utdelningsberät-

tigade, såvitt honom rörer.

I fråga örn besvär över länsstyrelses beslut enligt denna förordning skall

144 § 3 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Rörande besvär över kammarrättens utslag enligt denna förord­

ning skall 127 § första stycket taxeringsförordningen hava motsvarande till-

lämpning.

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Rörande ansvar för underlåtenhet av styrelse för aktiebolag att fullgöra

skyldighet enligt 5 eller 6 § eller 7 § första stycket första punkten eller 9 §

1 mom. skall 142 § taxeringsförordningen hava motsvarande tillämpning.

Har någon i uppgift som avses i 4 § uppsåtligen lämnat oriktigt svar å nå­

gon av de därstädes upptagna frågorna eller eljest lämnat vilseledande upp­

gift, eller har någon efter anmaning enligt 13 § uppsåtligen avgivit oriktig

försäkran, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Ej må någon dömas till ansvar jämlikt denna förordning för det han efter

anmaning enligt 13 § avgivit oriktig försäkran, därest han eljest skulle hava

röjt att han uppträdde som bulvan i strid mot ett enligt lag gällande förbud.

Förseelse varom i denna paragraf förmäles åtalas vid den allmänna under­

rätt, där åtal enligt 144 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen skall

anhängiggöras. Finnes ej behörig domstol enligt nyssnämnda författningsrum,

skall åtalet anhängiggöras vid Stockholms rådhusrätt.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som vid

föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.

2 mom. Till intäkt------- — bedriven rörelse.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 38 §.

3. Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att, där ej

utdelningen utgör intäkt av rörelse, densamma upptages såsom intäkt av

kapital för den som var ägare av kupongen eller eljest hade rätt till utdel­

ningen, när denna blev tillgänglig för lyftning.

I det normala fallet, då ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen,

skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig

för lyftning, upptaga denna såsom intäkt. Örn aktien innehafts längre eller

kortare tid, är härvid utan betydelse.

Har, då svensk aktie överlåtits, överlåtaren behållit en eller flera av ku­

pongerna eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten att

lyfta utdelningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren då utdelningen

blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom in­

täkt för denne.

Innehade den, som genom arv, testamente, gåva eller likartat fång förvär­

vat rätt till utdelning å svensk aktie utan att tillika förvärva aktien, denna

rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt för ho­

nom upptagas utdelningen i sin helhet.

Har däremot rätten till utdelning å svensk aktie genom köp, byte eller där­

med jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse av aktien,

bliva, såsom framgår av 38 § 1 morn., särskilda regler tillämpliga. Därest i

sådant fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för

förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall veder­

laget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning å dessa

med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss

utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från

denna, det återstående beloppet må avräknas å närmast följande utdelnings­

post eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till utdelning under obe­

stämd tid, bör, örn ej särskilda skäl föranleda till annat, vederlaget avräknas

under en period av tio år.

Vad som gäller utdelning å svensk aktie skall äga motsvarande tillämp­

ning beträffande utdelning å andel i svensk ekonomisk förening samt ak­

tie eller annan andel i utländskt bolag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1943; dock skall kommunalskattela­

gen i dess hittillsvarande lydelse fortfarande tillämpas såvitt angår utdelning,

vilken dessförinnan blivit tillgänglig för lyftning.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Denna förordning träder i.kraft den 1 mars 1943; dock skall förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess hittillsvarande lydelse fort­

farande tillämpas beträffande utdelning å svenska aktier, vilken dessförinnan

blivit tillgänglig för lyftning, samt beträffande förmögenhet i sådana aktier

såvitt angår beskattningsår, i fråga om vilket skattskyldighet för utdelningen

bestämmes enligt förordningens hittillsvarande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 42 § 4 mom. och 142 § taxerings-

förordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 42 § 4 mom. och 142 § taxeringsförordningen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

42 §.

4 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 3 mom. och röra utdelning å

svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen örn kupongskatt.

övriga enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för varje

år senast den 15 februari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna

avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven för där

omförmälda uppgifter. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan

att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas avläm­

nande lämnas upplysning härom.

Enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den

mån Kungl. Maj:t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl. Majit

bestämmes. Har avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats, må de

förstöras.

Om ansvar för försummelse att behörigen fullgöra vad i andra stycket

föreskrivits eller efterkomma vad jämlikt tredje stycket förordnats stadgas

i 142 §. Hörsammas ej anmaning att avlämna uppgifter enligt andra stycket,

skall vad i 40 § 2 mom. sägs äga motsvarande tillämpning.

142 §.

Den, som------------ • 42 § 2 morn., 42 § 4 mom. andra stycket eller 47 §

------------35 § 4 mom. eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1943; dock skall taxeringsför­

ordningen i dess hittillsvarande lydelse fortfarande tillämpas såvitt angår ut­

delning å svenska aktier, vilken dessförinnan blivit tillgänglig för lyftning.

1 Senaste lydelse av 42 § 4 mom. och 142 §, se SFS 1935: 255.

u

Kungl. Majlis proposition nr 12.

lagd skyldighet att vid utbetalande av utdelning innehålla och till skatte­

myndigheten redovisa viss procent av utdelningen såsom antingen bidrag till

delägarnas skatt för utdelningen eller deras definitiva skatt för densamma

(s. k. kupongskatt). Nu anmärkta förhållande i förening med saknaden av

tvångsmedel för uttagande i utlandet av skatter, påförda skattskyldiga, som

där uppehålla sig, har åstadkommit, att, enligt vad företagen undersökning

givit vid handen, endast en ringa del av de skattebelopp, som i utlandet sig

uppehållande skattskyldiga bort till vårt land erlägga för ifrågavarande slags

inkomster, hit influtit.»

Till avhjälpande av dessa missförhållanden framlade beredningen förslag

örn allmän kupongskatt på utdelningar å aktier och lotter i svenska aktie­

bolag och solidariska bankbolag. Enligt förslaget skulle det åligga sådant bo­

lag att av utdelningen innehålla och inom viss kort tid till staten såsom

inkomst- och förmögenhetsskatt under benämning kupongskatt erlägga 5

procent av utdelningens belopp. Hade utdelningen tillfallit person, som icke

vore bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige, eller ock utländskt bolag,

skulle någon taxering för inkomst genom utdelningen icke äga rum, utan

den innehållna kupongskatten skulle i sådant fall utgöra den enda skatt,

som här i riket drabbade utdelningen och den i aktierna nedlagda förmögen­

heten. För övriga mottagare av utdelning skulle däremot taxering i vanlig

ordning verkställas, i den mån skattskyldighet för utdelningen förelåge. För

dessa skattskyldiga skulle kupongskatten avräknas å den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatt, som på grund av taxeringen påfördes. I vissa fall,

då svensk mottagare av utdelning ej vore skattskyldig för utdelning eller då

kupongskatten överstege honom vid taxeringen påförd inkomst- och förmö­

genhetsskatt, skulle han äga rätt till restitution av erlagd kupongskatt.

Yttranden över bolagsskatteberedningens förslag.

I remissyttrandena över bolagsskatteberedningens förslag framställdes mot

detta åtskillig kritik. Bland annat vände man sig mot det förhållandet att

huvudsakligen för att vinna effektivitet i beskattningen av i utlandet bo­

satta aktieägare skulle tillämpas ett förfarande som avsåge även i riket bo­

satta aktieägare. I vissa yttranden ifrågasattes, huruvida ej ett förfarande

skulle kunna åstadkommas, vilket direkt inriktade sig på att träffa de i ut­

landet bosatta och med dem likställda aktieägarna.

Inom finansdepartementets skatteberedning verkställd utredning rörande

kupongskatt å vissa aktieutdelningar.

I december 1939 uppdrog jag under hand åt kammarrättsrådet, juris dok­

torn Carl W. U. Kuylenstierna att inom finansdepartementets skatteberedning

utarbeta förslag till lagstiftning örn en mera begränsad kupongskatt, avsedd

att såsom en definitiv skatt träffa i huvudsak fysiska personer, vilka ej vore

bosatta i Sverige, samt utländska bolag. Sedan ett författningsutkast i ämnet

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

avdrag å vissa slag av inkomster framlade Laurin vissa författningsutkast

m. m. avseende dylika avdrag vid källan i mera begränsad omfattning än

enligt Sandströms riktlinjer. Jämväl enligt Laurins utkast skulle emellertid

skatteavdrag ske bl. a. å aktieutdelningar. Även detta förslag överensstäm­

de i sak väsentligen med det av bolagsskatteberedningen framlagda försla­

get till kupongskatt.

Sedan yttranden inkommit över Laurins promemoria, har det emellertid

visat sig, att en uppbördsreform efter de föreslagna linjerna vöre förenad

med så avsevärda svårigheter och olägenheter, att frågan örn en mera all­

män uppbördsreform i vart fall måste ställas något på framtiden.

Skatteberedningens förslag om kupongskatt å vissa aktieutdelningar.

Sedan spörsmålet örn genomförande av en effektiv beskattning av aktie­

utdelningar till utlandet i samband med en allmän uppbördsreform sålunda

måst skjutas på framtiden, har frågan örn en kupongskatt å dylika utdel­

ningar i den begränsade omfattning som ifrågasattes i den inom finansde­

partementets skatteberedning utarbetade promemorian erhållit förnyad aktu­

alitet.

Skatteberedningen karakteriserar på följande sätt innehållet i det av be­

redningen framlagda författningsutkastet.

»Det nu föreliggande utkastet innebär ett försök att genomföra kupong­

skatt endast i de fall, då sådan beskattning enligt bolagsskatteberedningens

förslag skulle göras definitiv, d. v. s. i huvudsak avseende fysiska personer,

vilka ej äro bosatta i Sverige, samt utländska bolag, med vilka i detta sam­

manhang likställas andra i riket icke hemmahörande juridiska personer. För­

slag med ungefär enahanda syftning hava, såsom framgår av den i bolags­

skatteberedningens betänkande intagna historiken, framlagts redan tidigare,

men den tekniska lösningen av problemet har då sökts enligt metoder vilka

vid närmare prövning visat sig ej vara hållbara. Det var i själva verket i sam­

band med konstaterandet av detta förhållande som bolagsskatteberedningen

föreslog sin längre gående anordning. Det nu framlagda utkastet bygger på

tanken, att för det alldeles övervägande antalet fall det bör vara möjligt att

slutgiltigt reglera frågan om kupongskatt genom avdrag i samband med

aktieutdelningens utbetalande just i sådana fall, där kupongskatt bör utgå.

Fall kunna visserligen antagas uppstå, där avdrag sker då sådant ej bort ske,

eller där avdrag ej verkställes då det bort verkställas. För reglering av dessa

fall böra utfinnas särskilda kompletterande anordningar.

Det förfarande som alltså ifrågasättes anknyter till de numera — men ej

när bolagsskatteberedningens förslag framlades — gällande bestämmelserna

örn uppgiftsskyldighet rörande aktieutdelningar. Denna uppgiftsskyldighet

omfattar enligt nuvarande föreskrifter de allra flesta fall av aktieutdel­

ning men lärer ej genomgående fullgöras på sätt önskvärt vore. En effektivi-

sering härutinnan är i och för sig önskvärd och torde kunna betraktas som

ett särskilt motiv för den ifrågasatta anordningen. Grundtanken i förfäran­

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

19

vara alt redan från början utgå från införandet av en allmän kupongskatt

att betalas av bolagen. Förslag, som förut framförts i dylik riktning, hava

kombinerats nied ett betungande avräkningsförfarande vid den ordinarie

taxeringen, särskilt med hänsyn till den statliga taxeringens progressivitet.

Om ett avräkningsförfarande måhända icke helt kan undvikas, synes det

dock ämbetet angeläget om detta kunde väsentligt förenklas. Beträffande bo­

lagen gäller att dels bolaget får skatta för hela sin vinst dels ock aktieägarna

för utdelningen av denna vinst. I båda fallen påföres skatt till såväl stat

som kommun. Därest kommunen, såsom tidigare varit fallet, finge åtnöjas

med den skatt, som kommer på bolagets vinst, och beskattningen av aktie­

utdelningen i sin helhet förbehölles staten, kunde detta för aktieägarens del

ske i form av kupongskatt. Vid sådant förhållande skulle utdelning å aktier

vara vid ordinarie taxeringen helt skattefri inkomst och hänsyn härtill

ej behöva tagas genom avräkningsförfarande. För att motverka det efter­

givande av progressiviteten, som härigenom sker, skulle kunna tänkas att

förmögenhet i aktier i stället beskattades hårdare. Ämbetet bortser icke från

att svårigheter kunna möta för genomförande av ett förslag i nu nämnd rikt­

ning, men vill särskilt framhålla, att hur frågan än löses, allt bör göras för

att icke deklarations- och taxeringsförfarandet, som redan nu är synner­

ligen komplicerat, ytterligare försvåras.»

Med hänsyn till dessa förhållanden och den omständigheten att en lösning

av frågan i samband med en uppbördsreform vore att förutse avstyrkte Över­

ståthållarämbetet förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

»Principiellt sett torde ingenting vara att erinra mot införande av kupong­

skatt i den utsträckning som i promemorian föreslagits. Det kan nämligen

icke råda någon tvekan örn, att för närvarande åtskilliga skattebelopp, belö­

pande å inkomster av här ifrågavarande slag, aldrig komma statsverket till­

godo. Även om ej heller nu ifrågavarande förslag skapar full säkerhet för att

dylika skatter för framtiden komma att inflyta, torde detsamma dock kunna

anses råda bot mot de huvudsakliga bristfälligheterna.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån uttalar sig på följande sätt:

»Länsstyrelsen anser sig----------- icke kunna underlåta att framhålla de ris­

ker för ett kringgående av beskattningen, som föreligga så länge kupongskatten

ej göres allmän. Redan det för den vanliga inkomstskatten gällande syste­

met med uppgiftsskyldighet rörande aktieutdelning utesluter icke att ett ut­

kvitterande i falskt namn kan omintetgöra den avsedda kontrollen. Om så­

dant ej förekommit i särskilt uppmärksammad utsträckning, torde detta

hava sin grund dels i den lojalitet mot det allmänna, varå hela deklarations-

förfarandet bygger, dels ock i det förhållandet att det här endast gäller ett

kontrollförfarande.

För kupongskatten äro däremot de avlämnade uppgifterna direkt avgö­

rande för beskattningen. Då dessutom samma förutsättning för ett lojalt

uppgiftslämnande knappast får påräknas, då det gäller utländska kapital­

placerare, torde man få riikna med möjligheten att anordningarna i viss

utsträckning komma att utnyttjas för ett undvikande av beskattning. För­

slagets 13 § räknar ju ockå med risken för oärligt förfarande genom bulvan-

skap. Då det gäller utdelningarna från de stora bolagen torde i princip

nog kunna sägas, att den utdelningsberättigades identitet endast undantags­

vis är känd för den, som förmedlar utbetalning av utdelning. Någon .svå­

righet förefinnes därför nog icke alt genom utkvitterande i fingerat namn

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

undvika kupongskatt. Då utdelning som regel lyftes på våren och uppgift

därom först följande år blir behandlad av taxeringsmyndigheterna, före­

finnes, om förhållandet överhuvud upptäckes, i varje fall ingen risk för

upptäckt förrän tidigast efter ett års förlopp. Med hänsyn till gällande be­

stämmelser om straffpreskription torde därför också ansvarsbestämmelserna

lätt bliva mindre effektiva.

Länsstyrelsen bär ej velat underlåta att framhålla dessa synpunkter men

inser väl att ett eliminerande av dessa risker förutsätter någon form av

identitetskontroll, vilken i varje fall bleve betungande. Då emellertid en

beskattning enligt förslaget i och för sig innebär en avsevärd effektivisering

av beskattningen å utländska aktieinnehav, kan det måhända med rätta

sägas, att angivna möjligheterna för skatteskolkning ej böra hindra för­

slagets genomförande.»

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

»Förslaget syftar till att lösa frågan örn effektivisering av gällande för­

fattningsbestämmelser i vad de avse utlänningars skattskyldighet för utdel­

ning å aktier. Genom utbrytande av denna fråga ur sammanhanget med

andra närliggande skattefrågor synes problemet örn utlänningars beskatt­

ning för aktieutdelningar hava i avsevärd grad förenklats. De i promemo­

rian angivna grunddragen torde också i stort sett få anses riktiga och fram­

komliga.»

Sveriges industriförbund finner det högeligen önskvärt, att staten icke minst

i nuvarande bekymmerfyllda läge icke avstår från någon möjlighet att

uttaga de skatter, som rätteligen tillkomma den; och förbundet vill därför

livligt tillstyrka, att en kupongskatt av i stort sett föreslagen innebörd så

snart ske kan införlivas med vårt skattesystem.

Kommerskollegium finner i likhet med industriförbundet angeläget, att

de nuvarande bristerna i denna beskattning, vilka torde leda till att bety­

dande skattebelopp undandragas staten, avhjälpas. Kollegium tillstyrker där­

för en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda för­

slagen.

Svenska bankföreningen ansluter sig till Sveriges industriförbunds uttalan­

den.

Bank- och fondinspektionen, som i sitt yttrande över bolagsskattebered-

ningens förslag anslutit sig till detta, förklarar sig icke ha någon erinran

mot det nu föreliggande förslagets allmänna uppläggning.

Statskontoret yttrar sig endast beträffande vissa detaljer i det föreliggande

förslaget.

Riksräkenskapsverket anför, bland annat, följande:

»Beträffande bolagsskatteberedningens förslag i berörda del framhöll riks­

räkenskapsverket i sitt den 30 maj 1932 avgivna yttrande, att den föreslagna

skatteformen skulle innebära obestridliga fördelar för såväl den skattskyldige

som för staten, men att anordnandet av en allmän kupongskatt vöre förenat

med vanskligheter i vissa avseenden. Särskilt syntes den föreslagna rätten

till restitution komma att öppna möjligheter till missbruk samt medföra ett

omfattande och kostsamt restitutionsförfarande. Jämväl avräkningsförfaran-

det skulle otvivelaktigt komma att medföra osäkerhet samt ökat arbete för

skattemyndigheterna. Dessa och vissa andra angivna olägenheter föranledde

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

21

riksräkenskapsverket att uttala tveksamhet rörande lämpligheten av att utan

en radikal omläggning av gällande uppbördssystem införa ett beskattnings-

system, där skatten för ett visst slag av inkomster uttoges vid källan.

Frågan örn en uppbördsreform är för närvarande under fortsatt utred­

ning. Denna utredning kan tänkas utmynna i att linjer uppdragas för en

allmännare källbeskattning. Fråga är då, huruvida den föreslagna speciella

källbeskattningen nu bör genomföras för sig. Riksräkenskapsverket saknar

emellertid anledning förutsätta annat, än att den föreslagna speciella upp-

bördsformen beträffande vissa skattskyldiga skall låta sig inordnas inom

ramen av en eventuell kommande uppbördsreform. Riksräkenskapsverket

anser det vidare vara högeligen önskvärt, att de speciella brister i uppbörds-

systemets effektivitet, som den föreslagna lagstiftningen synes ägnad att

råda bot för, snarast bliva föremål för åtgärd. Vid sådant förhållande vill

ämbetsverket med hänvisning även till sina tidigare, ovan åberopade ytt­

randen tillstyrka, att det föreliggande förslaget göres till föremål för fri­

stående lagstiftning, därest en mera genomgripande uppbördsreform icke

omedelbart kan komma till stånd.

I fråga om den nu föreslagna kupongskatten anser sig riksräkenskapsver­

ket kunna som ett provisorium i stort sett godtaga det föreliggande förslaget

till förordning om kupongskatt.»

Kammarrätten gör, bland annat, följande uttalande:

»Det avgivna förslaget torde väl icke undgå att i viss utsträckning drab­

bas av tidigare framställda erinringar, men med hänsyn till angelägenheten

av att i nuvarande statsfinansiella läge effektivisera skatteuppbörden och i

betraktande jämväl av författningens karaktär av provisorium vill kammar­

rätten för sin del tillstyrka, att tanken på införandet av en kupongskatt av

i huvudsak föreslagen omfattning nu realiseras.»

Behovet att åstadkomma större effektivitet i beskattningen av aktieut­

delningar till utlandet är alltjämt framträdande. En rationalisering av denna

beskattning genom införande av en ny beskattningsform i stället för den nu­

varande formen för inkomstbeskattning av dylika utdelningar med utsän­

dande i efterhand av debetsedlar, vanligen genom de svenska beskickning­

arna, till i utlandet bosatta aktieägare är också i sig själv önskvärd. Olika

meningar ha yppats väsentligen om frågan, huruvida en kupongskatt å sådana

utdelningar borde ingå såsom ett led i en allmän skatt vid källan å aktieutdel­

ningar eller den borde utformas såsom en begränsad, för detta särskilda ända­

mål avsedd beskattning. Ett enligt det förra alternativet utformat förslag fram­

lades på sin tid av bolagsskatteberedningen, som emellertid också åsyftade

att effektivisera beskattningen av aktieutdelningar i allmänhet. Genom 1935

års taxeringsreform torde den senare synpunkten få anses i betydande grad

tillgodosedd, och det återstår att besvara frågan, huruvida den ytterligare

förbättring, som skulle stå att vinna genom en allmän kupongskatt å aktie­

utdelningar, kan anses uppväga kostnaderna för och svårigheterna med de

organisatoriska anordningar för en vidlyftig skatterestitution m. m., som en

dylik skatt skulle medföra. I belysning av yttrandena över faolagsskattebered-

ningens förslag och med hänsyn till de möjligheter, som redan gällande kon­

trollanordningar beträffande aktieutdelningar erbjuda, torde det kunna an-

Departements-

chefen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

tagas såsom sannolikt att olägenheterna med ett genomförande av bolags-

skatteberedningens förslag skulle vara större än de fördelar, som kunde

därmed vinnas. Då spörsmålet örn en vidare syftande uppbördsreform med

reguljära skatteavdrag vid inkomsternas förvärvande måst skjutas på fram­

tiden, synes det mig angeläget att ett försök göres att lösa den nu före­

liggande frågan efter den andra föreslagna linjen, d. v. s. med en kupongskatt

i huvudsak begränsad att avse just aktieutdelningar till utlandet. Eftersom

en så anordnad kupongskatt nödvändiggör en noggrann uppsikt över upp-

giftspliktens fullgörande, är förslaget också ägnat att ytterligare effektivisera

det gällande kontrollsystemet beträffande aktieutdelningar i allmänhet.

Det inom skatteberedningen utarbetade utkastet i ämnet har i huvudsak

tillstyrkts av hörda myndigheter och sammanslutningar. Vid sådant förhål­

lande och då avskaffandet av den nuvarande beskattningsformen beträffan­

de aktieutdelningar till utlandet och dess ersättande med en beskattning vid

källan måste betraktas som ett trängande önskemål, förordar jag en lagstift­

ning i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med skatteberedningens utkast.

Specialmotivering.

1 §•

Innehållet i 1 § måste ses i samband med förslaget till vissa ändringar i

kommunalskattelagen och statsskatteförordningen.

Kupongskatten avser i huvudsak att ersätta den s. k. inskränkta skattskyl­

dighet som enligt 6 § statsskatteförordningen åligger fysiska personer för tid,

under vilken de ej varit här i riket bosatta, samt utländska bolag, med vilka

enligt förordningens 25 § 2 mom. likställas andra i Sverige icke hemmahö­

rande juridiska personer. Denna inskränkta skattskyldighet bör, då kupong­

skatten införes, enligt förevarande lagstiftnings förutsättningar bortfalla.

Innebörden av 38 § kommunalskattelagen karakteriseras av bolagsskatte-

beredningen på följande sätt:

»I nämnda lagrum regleras frågan om vem som är skattskyldig för inkomst

av aktier. I härom för närvarande gällande bestämmelser tages till utgångs­

punkt det normala fallet, att utdelningen tillfallit den, som ägt aktien eller

andelen vid den tid, då utdelningen förfallit till lyftning. Bestämmelserna

innebära, att hela utdelningen skall för honom utgöra intäkt utan avseende

å om han innehaft aktien eller andelen kortare eller längre tid. Det är således

utan betydelse, vem som ägt aktien eller andelen under den tidsperiod, då det

utdelande företaget förvärvat de utdelade vinstmedlen. Har en aktie före ut­

delningens förfallodag bytt ägare, må den nye ägaren alltså icke från utdel­

ningen göra avdrag för vad som av inköpssumman för aktien tilläventyrs må

hava belöpt å den utdelningsberättigade kupongen, utan hela utdelningen är

att anse såsom intäkt för honom. För säljaren av aktien räknas hela vederla­

get såsom avseende aktien; vad som därav till äventyrs må avse kupongen

behandlas icke såsom avkastning av aktien. I detta avseende föreligger en

grundväsentlig skillnad från vad som gäller om obligationsränta. En köpare

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

23

av en obligation med tillhörande, icke förfallen räntekupong må nämligen

från den av honom lyftade utdelningen göra avdrag för vad han för denna

erlagt, och detta belopp räknas såsom ränteintäkt för säljaren. Denna skill­

nad i behandlingen av utdelning å aktier och ränta å obligationer bottnar i

den mellan aktier och obligationer föreliggande olikheten, att det icke med

säkerhet kan konstateras, huruvida och med vilket belopp utdelning å aktier

kommer att äga rum, förrän beslut därom fattats, under det att obligations­

räntan i förväg är utfäst och alltså när som helst, i den mån den upplupit,

kan till sitt belopp angivas och jämväl i regel genom avyttring förvandlas i

penningar. I paragrafens 3 mom. upptages vidare ett stadgande, som, ehuru

närmast innebärande ett till sin räckvidd begränsat undantag från huvudre­

geln att aktieutdelning utgör intäkt för den som ägt aktien å utdelningens

förfallodag, ansetts giva uttryck för den uppfattningen, att det icke är ägaren

till aktien utan ägaren till kupongen, när denna skilts från aktien, som är

den för utdelningen skattskyldige. Stadgandet lyder: »Har aktie, banklott,

andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag under beskattnings­

året övergått från en ägare till annan, skall utdelning, som utgått för aktien,

banklotten eller andelen, räknas som intäkt för den, som varit ägare av den

till samma aktie, banklott eller andel hörande kupongen eller eljest berätti­

gad lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för

lyftning.»

Bolagsskatteberedningen yttrar vidare:

»Ifrågavarande i 38 § 3 mom. upptagna stadgande reglerar efter sin lydelse

endast det fall, att aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i

utländskt bolag under beskattningsåret övergått från en ägare till annan, och

föreskriver, att i sådan händelse utdelningen är att räkna såsom inkomst för

den, som var ägare av den till samma aktie, banklott eller andel hörande ku­

pongen eller eljest berättigad att lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då utdel­

ningen blev tillgänglig för lyftning. Stadgandet lämnar rum för åtminstone

två olika tolkningar. Den ena, som strängt håller sig till ordalagen, innebär,

alt stadgandet avser allenast att förklara, vilken av de båda kontrahenterna,

nämligen den gamle eller den nye ägaren, som skall vara skattskyldig för in­

komsten i fråga. Därvid har den av kontrahenterna, som vid den avgörande

tidpunkten varit berättigad att lyfta utdelningen, angivits såsom den skatt­

skyldige. Denna tolkning lämnar alltså det fall oreglerat, att rätten till utdel­

ning vid den avgörande tidpunkten innehafts av någon, som alls icke varit

innehavare av aktien, banklotten eller andelen. Den andra tolkningen, som be­

traktar ifrågavarande regel som ett för ett speciellt fall givet uttryck för en

allmän regel, går ut på att delägarskapet i det utdelande företaget saknar be­

tydelse för frågan om vem som skall anses skattskyldig för utdelningen och

atl i stället under alla förhållanden den är skattskyldig, som vid den avgörande

tidpunkten var innehavare av rätten till utdelning. Med denna tolkning skulle

alltså en person, som kort före utdelningens förfallotid förvärvat rätten att

lyfta utdelningen, vara för densamma skattskyldig, även om utdelningen icke

för honom medfört någon inkomst, t. ex. örn han inköpt rätten att lyfta ut­

delningen för utdelningens l ulla belopp, eller örn han bekommit rätten i fråga

såsom gåva.

Beredningen lämnar åt sidan, vilkendera av dessa tolkningar må anses hava

de starkaste skälen för sig. Mot båda kunna ur saklig synpunkt riktas anmärk­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

ningar. Den förstnämnda tolkningen innefattar icke någon ledning för huru

inkomsten skall beräknas för den delägare i företaget, som skilt rätten till ut­

delning från vederbörande aktie, lott eller andel; snarast leder den till att hela

utdelningen utgör inkomst för honom, även om det för rätten till utdelning

uppburna vederlaget understiger utdelningens belopp. Dessutom regleras icke

genom denna tolkning det fall, då aktie, banklott eller andel övergått från en

ägare till annan före beskattningsårets ingång. Den andra tolkningen leder till

att utdelning skall beskattas såsom inkomst, ehuru den i själva verket icke

utgör inkomst utan allenast kapitalomvandling. Den lämnar även utrymme

för möjlighet till ej avsedd skattelindring genom kupongers överlåtande till

icke skattskyldiga rättssubjekt före utdelningens förfallotid. Denna möjlig­

het, som vunnit ökad betydelse genom den för aktiebolag m. fl. juridiska per­

soner under vissa omständigheter förefintliga friheten från skattskyldighet

för utdelning, måste uppenbarligen förhindras, och kravet härå accentueras,

därest kupongskatt införes enligt beredningens förslag, i det att kupongskat­

ten ^skulle kunna göras ineffektiv genom överlåtande av rätten till utdelning

å någon, som antingen icke är skattskyldig för utdelning eller som på annan

grund, t. ex. rätt till avdrag för gäldränta eller annat, skulle bliva berättigad

till restitution av kupongskatt. Beredningen har därför ansett det angeläget

att stadgandet i fråga omarbetas.»

Rörande syftet med denna omarbetning uttalade bolagsskatteberedningen:

»Till utgångspunkt har beredningen härvid funnit sig böra taga, att ut­

delning bör betraktas såsom avkastning av det kapital, som nedlagts i den

aktie, banklott eller andel, för vilken utdelningen utgått. Utdelning bör där­

för icke kunna betraktas såsom intäkt av kapital för någon, som icke ägt

det ifrågavarande kapitalet; med andra ord, den, som köpt en kupong utan

samband med vederbörande aktie, bör icke behandlas såsom skattskyldig för

utdelningen i och för sig. Har transaktionen för honom lämnat vinst genom

att utdelningen, som av honom lyftes, överstiger det av honom erlagda pri­

set för kupongen, bör denna vinst i stället behandlas såsom vinst, som upp­

kommit genom avyttring av lös egendom, i detta fall kupongen, d. v. s. så­

som inkomst av rörelse, örn transaktionen skett yrkesmässigt, och eljest så­

som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst). Härav föl­

jer ock, att för den ägare av aktie, lott eller andel, som före utdelningens för­

fallotid mot vederlag avhänt sig rätten till utdelning, med andra ord kupong­

en, utan samband med avyttring av själva aktien, lotten eller andelen, bör

såsom intäkt av kapital behandlas icke den blivande utdelningen utan det

vederlag, han erhållit vid avyttringen.»

I enlighet härmed föreslog bolagsskatteberedningen, att i 38 § 1 mom.

skulle införas stadgande, att till intäkt av kapital skulle räknas — förutom

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta me­

del ävensom utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag — intäkt

genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktie, banklott eller andel, som nyss

sagts, där aktien, banklotten eller andelen förbleve överlåtarens egendom,

allt såvitt icke intäkten -söre att hänföra till intäkt av rörelse. 3 mom. av

samma paragraf föreslogs omformulerad sålunda: »Har, då aktie, banklott,

andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag övergått från en

ägare till annan, överlåtaren behållit en eller flera av de till aktien, lotten

eller andelen hörande kupongerna eller eljest förbehållit sig rätten att lyfta

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

25

utdelningen, då denna blir för lyftning tillgänglig, skall sagda utdelning räk­

nas såsom intäkt för överlåtaren.» I punkt 3 av anvisningarna till 38 § påpe­

kades därjämte, att utdelning å svensk aktie, svensk banklott, andel i svensk

ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag kunde för mottagaren där­

av hänföras till intäkt av kapital endast såvida han vid den tidpunkt, då ut­

delningen blev tillgänglig för lyftning, var ägare av aktien, banklotten eller

andelen eller ock sådant fall förelåge, som avsåges i 38 § 3 mom. För ytterli­

gare framhållande av skillnaden från obligationsränta tillädes, att härvid

vore utan betydelse, huruvida aktien, banklotten eller andelen innehafts läng­

re eller kortare tid. Vidare erinrades, att, om utdelningens mottagare förvär­

vat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien, bank­

lotten eller andelen, utdelningen för honom icke vöre att räkna såsom in­

täkt av kapital utan under de i 28 § eller 35 § angivna förutsättningar såsom

intäkt av rörelse eller av tillfällig förvärvsverksamhet.

I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna i kommunalskattela­

gen — vilka givetvis skulle bliva tillämpliga även å den statliga beskattningen

— föreslog bolagsskatteberedningen att restitution av kupongskatt ej skulle

medgivas sådana mottagare av utdelning som förvärvat rätten till utdelning

utan samband med förvärv av själva aktien. Genom denna bestämmelse för­

hindrades att uppköpare av utdelningskuponger, ehuru icke skattskyldig för

utdelningen, gottskreves den på utdelningen belöpande kupongskatten eller

att han erhölle restitution för densamma. Sålunda vunnes skydd för obehö­

rigt utnyttjande av rätten till avräkning eller restitution för erlagd kupong­

skatt. Då i dylikt fall den på de avyttrade kupongerna belöpande kupongskat­

ten icke heller finge gottskrivas eller restitueras åt säljaren av kupongen,

bleve kupongskatten definitiv.

I sitt förslag till förordning om kupongskatt hade bolagsskatteberedningen

vidare intagit ett stadgande av innebörd, att örn skattskyldig, som deklarerat

inkomst genom utdelning, befunnes ha varit bulvan för annan, i det att

han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie eller banklott, varå

utdelningen belöpt, den skattskyldige icke skulle vara berättigad att för ku­

pongskatt å dylik utdelning njuta avdrag vid taxeringen eller erhålla restitu­

tion. Tillika stadgades befogenhet för taxeringsnämnden och landskamrera-

ren att avkräva skattskyldig förklaring, att bulvanförhållande icke förelåge,

varjämte bestämmelser upptagits örn straff för oriktig förklaring. Dessa be­

stämmelser avsågo att förhindra att skattskyldig undandroge sig kupongskatt

genom att överlåta sina aktier å en bulvan, som antingen icke vore skattskyl­

dig för utdelning eller för vilken inkomst- och förmögenhetsskatt kunde på

grund av rätt till avdrag för gäldränta eller av annan orsak antagas uppgå

till lägre belopp än kupongskatten. Beredningen yttrade härom:

»Beträffande inländska fysiska personer, som äga aktier i svenska bolag,

torde väl risken för dylika transaktioner icke vara särdeles stor — den aktie­

bolag medgivna friheten från skattskyldighet för aktieutdelning medför dock,

att en dylik risk icke belt kan lämnas ur räkningen — men beträffande ut­

ländska ägare av aktier torde större anledning finnas alt räkna med dylika

försök att erhålla obehörig skattelindring. Härtill bidrager det förhållandet,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

att den svenska civillagstiftningens långt gående förbud för utlänningar att

äga svenska aktier redan i och för sig kan utgöra en frestelse till ordnande

av dylika bulvanförhållanden.»

I de över bolagsskatteberedningens förslag avgivna yttrandena framfördes

beträffande de anförda punkterna ingen anmärkning.

I 1 § av skatteberedningens utkast till förordning om kupongskatt före­

slogs, att skyldighet att utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i form

av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag skulle åligga den

som, när utdelningen bleve tillgänglig för lyftning, vore ägare av den till

aktien hörande kupongen eller eljest berättigad lyfta utdelningen, därest

a) den utdelningsberättigade vore i utlandet bosatt fysisk person eller ut­

ländskt bolag eller annan i riket icke hemmahörande juridisk person, som

enligt 25 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skulle likställas med sådant bolag; eller

b) den utdelningsberättigade förvärvat rätt till utdelningen utan att också

hava förvärvat aktien; eller

c) den utdelningsberättigade vore bulvan för annan, i det att han huvud­

sakligen för dennes räkning innehaft aktie, å vilken utdelningen belöpte.

Aktiebolag skulle vara skyldigt att, i den utsträckning som angåves i förord­

ningen, vid utbetalande av utdelning innehålla och till staten erlägga för

kupongskatt avsett belopp.

I sina motiv beträffande ifrågavarande paragraf yttrade skattebered-

ningen:

»Uppenbarligen måste det i förevarande sammanhang så ordnas att ku­

pongskatten kommer att såvitt möjligt avse just de personer som enligt stats-

skatteförordningen bliva undantagna från skattskyldighet beträffande den or­

dinarie skatten. Det bör bl. a. i den mån det låter sig göra tillses, att kupong­

skatteavdrag ej kommer att vid lyftande av utdelning ske beträffande dem

som äro enligt nämnda förordning skattskyldiga. Särskilda svårigheter här­

utinnan föreligga i sådana fall då aktien och rätten att uppbära utdelning till­

komma olika personer, d. v. s. i sådana fall då kupong eller rätt att eljest

uppbära utdelning överlåtits utan samband med aktie eller där aktie över­

låtits men rätt att uppbära utdelning behållits. Dessa fall vörö föremål för

särskild uppmärksamhet inom bolagsskatteberedningen, som också fram­

lade förslag om ett sådant inkomstbegrepp beträffande aktieutdelningar, som

skulle vara lämpligt bl. a. med hänsyn till kupongskatten. Skyldighet att er­

lägga skatt för utdelning skulle i regel åligga den som vid den tidpunkt då

utdelningen blev tillgänglig för lyftning var ägare av aktien. Om aktie över­

gått från en ägare till en annan men överlåtaren behållit rätten att lyfta ut­

delningen, skulle emellertid utdelningen räknas såsom intäkt för den som

överlåtit aktien. I det motsatta fallet, d. v. s. då utdelningens mottagare för­

värvat rätten till utdelning (vanligen genom inköp av kupong) utan samband

med förvärv av själva aktien, skulle skattskyldighet för utdelningen beträffan­

de den ordinarie beskattningen ej föreligga, men skulle i stället det vid över­

låtelse av rätten till utdelningen erhållna vederlaget för överlåtaren behandlas

såsom intäkt av kapital. Den som förvärvat kupongen skulle såsom för reali­

sationsvinst eller inkomst av rörelse beskattas för utdelningen i den mån den

överstege köpeskillingen för kupongen. I verkligheten skulle alltså inkomsten

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

27

av utdelningen fördelas på säljaren och köparen av kupongen. Att i detta se­

nare fall medgiva rätt till restitution av kupongskatt skulle kunna befaras

medföra missbruk. Kupongskatten gjordes därför i detta fall definitiv. Ku­

pongskatt skulle sålunda alltid erläggas av den som hade rätt att uppbära ut­

delningen, men denne skulle i förevarande fall ej få rätt till restitution. Följ­

aktligen skulle för utdelning i dylikt fall dubbelbeskattning uppstå. Denna

anordning var avsedd att verka rent prohibitiv! i det överlåtelser av enbart

kuponger kunde väntas bli sällsynta. Samma anordning föreslås i det nu

utarbetade utkastet, och förslag till ändringar i 38 § kommunalskattelagen

och anvisningarna till nämnda lagrum har avfattats i anslutning till bolags-

skatteberedningens förslag.»

Rörande ifrågavarande paragraf anförde taxering sintendenten hos Överståt­

hållarämbetet i en vid ämbetets yttrande fogad promemoria:

»I 1 § b) i den föreslagna förordningen stadgas att den som är ägare av

den till aktien hörande kupongen eller eljest berättigad att lyfta utdelningen

är skyldig att utgöra kupongskatt därest han förvärvat rätten till utdelningen

utan att också hava förvärvat aktien. Denna bestämmelse skulle komma att

drabba dem, vilka till exempel genom donation eller på annat sätt tillför­

säkrats rätt att lyfta utdelningen, men där äganderätten till aktien förblivit

hos donator eller tillagts en stiftelse eller dylikt. Då någon lättnad i skatt­

skyldigheten jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt icke föreslagits för denna kategori utdelningsberättigade, synes en icke

önskvärd dubbelbeskattning komma att äga rum.»

Motsvarande påpekande har gjorts i vissa andra yttranden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anförde:

»I fråga om skattskyldigheten ställer sig länsstyrelsen emellertid något

tvivlande rörande lämpligheten av att under alla förhållanden medtaga de

under b) och c) nämnda utdelningsberättigade och ifrågasätter huruvida icke

den begränsning borde ske, att endast sådan utdelningsberättigad komme

ifråga, som vore fysisk person bosatt i utlandet eller ock utländskt bolag.

Det i promemorian förordade systemet örn uppdelning av skattskyldigheten

mellan kuponginnehavaren och aktieägaren kommer nämligen i det prak­

tiska taxeringslivet att vålla icke obetydliga svårigheter. Skattskyldigheten för

aktieutdelning synes av rena lämplighetsskäl böra åläggas den som verkligen

åtnjutit densamma. Jämväl i fall som under c) nämnes borde skattskyldig­

heten inskränkas till att avse bulvanförhållande för utom riket bosatt fysisk

person eller utländskt bolag. Annat bulvanförhållande torde säkerligen också

bliva synnerligt svårt att konstatera.

Beträffande restitution av kupongskatt synes det ganska rimligt att sådan

borde kunna ifrågakomma jämväl i de fall där på grund av bulvanförhål­

lande kupongskatt utgått, ehuru den skattskyldige sedermera påförts och er-

lagt inkomst- och förmögenhetsskatt i vanlig ordning. Paragrafens formule­

ring förefaller att utesluta restitution i dylikt fall.»

Bank- och fondinspektionen yttrade:

»I 1 § av utkastet lill förordning örn kupongskatt stadgas skyldighet för

bulvan att utgiva dylik skatt. Det lärer väl få förutsättas, att avsikten icke

är att legalisera sådana bulvanförhållanden, som äro förbjudna enligt lagen

den 7 juni 1934 örn bulvanförhållanden i fråga örn aktier i vissa bolag eller

som avses i 76 §, andra stycket, av lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Uttryck härför torde böra givas i någon form. Genom den i 13 § av nämnda

utkast införda skyldigheten för den, som uppburit utdelning, att avgiva

försäkran, att han ej varit bulvan, försättes vidare en bulvan för utlänning

inför ett mindre angenämt val. Antingen skall han för att dölja det med

straff belagda bulvanförhållandet avgiva en oriktig försäkran, det vill säga

begå ett nytt brott, eller också skall han direkt eller, genom underlåtenhet att

avgiva försäkran, indirekt medgiva, att han är bulvan och alltså brottslig

samt ådraga sig en extra beskattning. Det kan allvarligt ifrågasättas, örn det

kan vara lämpligt att ställa en person inför en dylik intressekonflikt. Ä

andra sidan kan det tänkas fall, då en svensk person av anledning, som icke

kan anses som illojal, är bulvan för annan svensk person. Är så förhållandet,

torde det icke vara skäligt att kupongskatt skall utgå. Kupongskatt synes där­

för i varje fall böra uttagas allenast då den verklige ägaren av aktien, därest

han själv framträtt som ägare, skulle hava träffats av dylik skatt, med andra

ord, då denne är i utlandet domicilierat rättssubjekt. Genom en dylik in­

skränkning skulle förutnämnda huvudräckvidd för denna beskattningsform

bliva även i denna del beaktad.»

Kammarrätten anförde, bland annat:

»Den med det inledande stadgandet åsyftade effekten synes på ett lämp­

ligare sätt kunna uppnås, örn efter angivandet av de olika fallen av skatt­

skyldighet i särskilt stycke tillkännagives, i vilken utsträckning erläggande

av kupongskatt medför befrielse från övrig beskattning. Med hänsyn till

bland annat de internationella avtalen till undvikande av dubbelbeskattning

bör klart utsägas, att den skattskyldige genom erläggande av kupongskatt

skall anses hava guldit såväl inkomst- och förmögenhetsskatt som särskild

förmögenhetsskatt för utdelningen och i förekommande fall den i aktierna

nedlagda förmögenheten.

Såsom svenska aktiebolag böra enligt kammarrättens mening i förevaran­

de hänseende upptagas jämväl de juridiska personer, om vilka 64 § 2 mom.

kommunalskattelagen talar. Någon anledning att icke låta utdelning från

dessa träffas av kupongskatt synes icke föreligga.»

Vid överarbetning av ifrågavarande förslag uppkom emellertid fråga, huru­

vida de ifrågasatta ändringarna i 38 § kommunalskattelagen jämte anvis­

ningar vore fullt lämpliga.

I en inom skatteberedningen av Kuylenstierna utarbetad, den 26 november

1942 dagtecknad ny promemoria med förslag till ändrad lydelse av 38 §

kommunalskattelagen jämte anvisningar anfördes sålunda, bland annat, föl­

jande:

»Vad som vid överar betningen av det sålunda framlagda förslaget sär­

skilt föranlett tvekan är bestämmelsen, att utdelning som tillfaller den, vil­

ken förvärvat kupong eller eljest rätt till utdelning utan att också förvärva

vederbörande aktie eller andel, skall beskattas för utdelningen, ej såsom in­

komst av kapital, utan, i den mån förutsättningarna därför föreligga, såsom

realisationsvinst. Denna bestämmelse har bl. a. den innebörden att, om nå­

gon genom arv, gåva eller testamente förvärvat rätt till utdelning utan att

samtidigt förvärva aktien eller andelen, han överhuvud ej beskattas för ut-

delningen. En annan konsekvens av bestämmelsen skulle bliva att den, som

förvärvat rätten till utdelning för en längre tidsperiod genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, ej skulle beskattas för denna utdelning, om den ble­

ve tillgänglig för lyftning senare än fem år från förvärvet. Dessutom lämnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

29

obesvarad frågan i vilken takt i det senare fallet det för utdelningen utgivna

vederlaget skall få avräknas från utdelning, som utfaller vid iner än ett till­

fälle. Det torde emellertid böra tilläggas, att enligt bolagsskatteberedningens

av mig i promemorian rörande kupongskatt upptagna förslag, såvitt angår

svenska aktier, i de fall där inkomstbeskattning sålunda skulle bortfalla

kupongskatt i stället skulle utgå såsom en definitiv skatt. Det är emeller­

tid tydligt dels att kupongskatten ej skulle medföra samma beskattnings-

effekt som den ordinarie beskattningen, dels att den dubbelbeskattning som

uppkomme därigenom att i vissa fall både ordinarie inkomstskatt och ku­

pongskatt utginge komme att träffa ojämnt. Beträffande andelar i svenska

ekonomiska föreningar och i utländska bolag skulle, såvitt jag kunnat finna,

en lucka i beskattningen uppstå. Det vill därför synas som om anordningen

knappast är lämplig.

Bolagsskatteberedningen synes närmast hava beaktat det normala fall, att

aktiekupong för ett enda år överlåtes utan samband med överlåtelse av ak­

tien, och förmenat att den valuta, som förvärvaren erhåller för denna, nor­

malt i form av utdelning, rätteligen borde betraktas såsom realisationsvinst.

I verkligheten synes det emellertid förhålla sig så, att vad som i dylikt sam­

manhang erhålles utöver återbekommande av det utgivna vederlaget har en

blandad karaktär av dels inkomst av kapital, dels spekulationsvinst. Gäller

överlåtelsen kuponger å preferensaktier, som beräknas giva jämn utdelning,

måste köparen av kupongen räkna med kupongköpet som en mer eller^mind-

re långvarig penningplacering, å vilken vad han erhåller utöver det återbe-

komna vederlaget utgör ränta. Ju längre period rätten till utdelning avser,

desto mer framträdande blir avkastningssynpunkten. Å andra sidan blir

spekulationsmomentet mera utpräglat, om den motsedda utdelningens stor­

lek är oviss. Uppenbarligen är det ej möjligt att vid beskattningen göra någon

åtskillnad mellan de bägge momenten. Intäkten bör upptagas under endera

av förvärvskällorna tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital. Vilket av dessa

alternativ som än väljes bör dock avdrag få ske för det utgivna vederlaget.

I och för sig ligger det såtillvida närmare till hands att anknyta till förvärvs­

källan kapital, som beskattningen av aktieutdelningar enligt nu gällande reg­

ler genomgående hänför sig till denna förvärvskälla. För att erhålla ett svar

på frågan, huru en enligt denna tankegång renodlad beskattning skulle te

sig, synes motsvarande spörsmål i fråga om obligationsräntor böra belysas.

Därest en obligation säljes med kupong, anses, såsom ovan påpekats, stad­

gandet, att till intäkt av kapital skall räknas, bland annat, ränta å obliga­

tioner, innebära att säljaren skall såsom intäkt upptaga den ränta, som be­

löpt på tiden intill försäljningen, medan köparen skall såsom intäkt upptaga

ränta från försäljningsdagen. Om köparen lyfter utdelning på kupongen, blir

han följaktligen beskattad för vad han erhåller för kupongen med avdrag av

vad han givit för den. Eftersom gäldränta i princip upptages såsom intäkt

vid den tidpunkt, då den förfaller till betalning, måste detta innebära att den

anses ha förfallit till betalning, när räntebeloppet erlagts av köparen. Köparen

erhåller visserligen full likvid för hela kupongen, men såsom intäkt av kapi­

tal räknas endast vad han uppbär å kupongen med avräkning av vad han

betalt för densamma. Det materiella resultatet blir med denna anordning fullt

riktigt: vardera beskattas för den avkastning hans kapital givit under den tid

han innehaft det.

Om aler en obligationskupong avyttras, medan obligationen behålles av

avyttraren, innebär detta i sak alt avyttraren tillgodogör sig ränteavkast-

ning av sitt kapital, innan denna får lyftas hos obligationsutfärdaren. Det

belopp som obligationsägaren erhåller blir emellertid mindre lin det som

sedermera utfaller å kullungen, lian måste nämligen vidkännas ett diskonto­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

avdrag med hänsyn till förtidslikviden. Köparen åter gör en placering med

köpeskillingens belopp, å vilken den sedermera förfallande räntan med av­

drag av köpeskillingen, d. v. s. ett belopp svarande mot säljarens diskonto­

avdrag, utgör kapitalavkastning. Det utmärkande för detta fall är att av-

yttraren härigenom tillgodogör sig även icke upplupen ränta; i realiteten in­

kräktar följaktligen försäljningen på obligationens eget värde, som blir

mindre därför att obligationen under viss tid icke blir räntebärande. Prak­

tiskt sett torde dock förhållandet te sig så för avyttraren att han uppbär

ränta i förskott på samma sätt som en bank uppbär ränta i förskott vid

växnldiskontering. Det är i och för sig naturligt att det belopp, som obliga-

tionsägaren^ sålunda tillgodogör sig genom att i förtid realisera sin ränterätt,

beskattas såsom intäkt av kapital. Därest köparen på motsvarande sätt be­

skattas för vad han erhåller för kupongen med avdrag för vad han utgivit

för densamma, såsom intäkt av kapital, blir envar beskattad för sin faktis­

ka kapitalavkastning. Detta blir också fallet, örn kupongköparen i sin tur

säljer kupongen innan räntan förfaller till betalning, därest såväl han som

den som köpt kupongen av honom vardera beskattas för vad han erhåller

för kupongen med avdrag för vad han utgivit för densamma.

Mer komplicerad blir frågan, därest den obligationsägare, som försålt en

kupong, sedermera försäljer även obligationen innan den frånskilda kupong­

en förfallit till betalning. Det är givet, att köparen av obligationen i detta fall

i verkligheten beräknar skälig avkastning på sitt kapital. Eftersom köparen

icke kan få någon ränta när kupongen -— som icke äges av honom — för­

faller till betalning, måste räntan i stället anses tillgodokomma honom i form

av diskontoavdrag å köpeskillingen. Han erlägger full köpeskilling för själva

obligationen enligt gällande kurs men bekommer samtidigt förskottsbetalning

av den ränta, som belöper på köpeskillingen till den dag, då ränta åter bör­

jar löpa å en ny kupong. Köpeskillingen för själva obligationen minus diskon­

toavdraget utgör det belopp som köparen faktiskt erlägger, och en avräkning

sker sålunda vid likviden. Rätteligen bör, örn den verkliga kapitalavkastningen

skall beskattas, konsekvensen dragas av detta förhållande och köparen beskat­

tas för det honom i form av avdrag å köpeskillingen tillgodogjorda beloppet så­

som för ränta och det faktiskt betalda beloppet ökas med det belopp som så­

lunda avdragits, när det gäller att bestämma hur mycket som erlagts för själva

obligationen. Ett belopp svarande mot den köparen genom diskontoavdrag

tillgodokomna räntan bör då också räknas såsom återburen ränta för sälja­

ren, som får avdraga densamma såsom utgift under förvärvskällan kapital.

Ränta för köparen av den utan kupong förvärvade obligationen synes böra

vara hela den ränta som belöper på obligationen från försäljningsdagen,

dock, eftersom köparen faktiskt icke kontant utbetalt obligationens hela

värde, minskad med ränta från inköpsdagen till kupongens förfallodag på

det belopp varmed det faktiskt utbetalda beloppet understiger själva obliga-

tionens kursvärde vid försäljningen. Vad som sålunda beskattas såsom ränta

för köparen av obligationen bör alltså avdragas från den av säljaren tidigare,

vid försäljning av kupongen, förskottsvis uppburna räntan.

I det hittills förda resonemanget har förutsatts, att obligationen och ku­

pongen skilts åt på det sätt att, i första hand, obligationen behållits men ku­

pongen försålts. Örn i stället det motsatta fallet antages föreligga, att ku­

pongen behålles men obligationen försäljes, blir emellertid förhållandet i

huvudsak enahanda. Intill försäljningsdagen skall säljaren skatta för hela

räntan, men under den efterföljande tiden är det den nye obligationsägaren

som är den egentliga kapitalägaren, och i själva verket uppkommer samma

läge som i det senast berörda fallet, då obligationen utan kupong försäljes.

Från försäljningsdagen blir den bråkdel av kupongen, som belöper på den

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

31

följande tiden, kapital för säljaren av obligationen, dock med avdrag av så

stor del av det å kupongen utfallande beloppet som kan anses utgöra avkast­

ning å kapitalet under nämnda tid. Det belopp som från nämnda tidpunkt

utgör kapital för säljaren av obligationen — vilken behållit kupongen — är

detsamma som obligationsköparens ränta under denna tid.

Jag ifrågasätter, om icke beträffande obligationsräntor det nu anförda kan

anses återge innebörden av gällande rätt, då därigenom den verkliga kapi­

talavkastningen blir för envar riktigt beskattad. Att komplikationer upp­

komma i det fall, då en obligationsägare säljer obligationen utan kupong,

kan knappast anföras såsom skäl emot en tolkning, som torde vara logiskt

riktig. Dylika fall torde kunna antagas ytterst sällan förekomma i det prak­

tiska livet, varför frågan om räntans fördelning i dessa fall på köparen och

säljaren av obligationen kan antagas sakna egentlig betydelse. Skulle fallet

uppkomma i praktiken, är det möjligt att köparen och säljaren kunna anses

ha enats om en proportionell fördelning av räntan efter den tid envar inne­

haft obligationen, i vilket fall svårigheten med beräkning av diskonto bort­

faller. En rent summarisk fördelning av räntan sker ju i det fall, då en obli­

gation säljes med kupong, ehuru även där den omständigheten att säljaren

erhåller sin ränta vid överlåtelsen, d. v. s. före förfallodagen, kunde giva an­

ledning till en diskonteringsberäkning vid uppgörelsen mellan säljaren och

köparen. Vad som föranleder att, när kupongen skilts från obligationen, dis-

konteringssynpunkten synes böra särskilt beaktas är, att i dylikt fall i prak­

tiken ränta säkerligen i regel beräknas å det i kupongen placerade kapitalet.

Det kan också förtjäna påpekas, att där diskontering ifrågakommer, den

ränta som beräknas ingalunda behöver vara lika med den, med vilken obli­

gationen löper, utan kanske uppgår till sedvanlig korttidsränta.

Det förefaller som om de olägenheter, som vidlåda bolagsskatteberedning-

ens och mitt eget tidigare förslag beträffande inkomstbegreppet för aktieut­

delningar, skulle helt elimineras, om nu lagstiftningen beträffande aktieut­

delningar i de fall, då aktien och kupongen komma i olika innehavares hand,

i möjligaste mån anknyter till motsvarande regler rörande obligationsräntor,

och att följaktligen beskattningen genomgående inordnas under förvärvs­

källan kapital. Beträffande preferensaktier och överhuvud aktier med prak­

tiskt taget oförändrade utdelningar är detta särskilt naturligt, men även i

fråga om andra aktier synes den omständigheten, att förvärvet av kupongen

vanligen innesluter även ett spekulationsmoment, icke behöva föranleda någ­

ra betänkligheter mot anordningen. Det förhållandet att man icke kan, innan

kupongen förfallit till betalning, göra någon kalkyl om vad som är avkast­

ning eller ej, eftersom nian icke vet hur stor utdelningen blir, har emellertid

den effekten att ett mera summariskt förfarande än det som kan antagas

vara riktigt beträffande obligationer nödvändiggöres. Ur praktisk synpunkt

torde detta vara direkt fördelaktigt, eftersom därigenom de svårigheter, som

i beskattningsavseende uppstå beträffande kupongöverlåtclser i fråga örn

obligationer, bortfalla.

De principer, som skulle tillämpas, bli alltså i huvudsak följande. Örn en

aktie säljes med kupong, vet man överhuvud ej hur mycket av köpeskillingen

sorn belöper pä kupongen, och beskattningen måste inrätta sig efter detta

förhållande. Häri föreslås ingen ändring. Örn aktieägaren säljer aktien men

behåller kupongen, vet man åter ej vilket värde kupongen skall anses repre­

sentera. Det ligger därför nära till hands att beskatta säljaren av aktien för

hela utdelningen. Köparen, som ingen utdelning får, blir i stället fri från skatt

å utdelning och överhuvud å kapitalavkastning belöpande på tiden intill ut­

delningen, fastän det kan antagas atl hans köpeskilling blir mindre därför

all han icke får någon utdelning och alt således ett diskontoavdrag skett vid

32

Kungl.

Maj.ts proposition nr 12.

köpeskillingens bestämmande. Beträffande det fall, då kupong frånsäljes,

finns det större möjlighet att följa de för obligationer gällande reglerna, ef­

tersom kupongen kan antagas för säljaren representera i förtid uppkommen

kapitalavkastning. Resultatet blir i verkligheten också mycket snarlikt det

som skulle framkommit vid tillämpning av bolagsskatteberedningens och

mitt äldre förslag, enligt vilket inkomst å kupongen skulle behandlas såsom

realisationsvinst. De olikheter som föreligga betingas företrädesvis av att be­

skattningen ej begränsas med hänsyn till att förvärvet skett genom oneröst

fång och ej heller med hänsyn till den tidrymd, under vilken tillgången inne­

hafts. Med gällande rätt synes det nu ifrågasatta överensstämma bättre än

de äldre förslagen.

När det gäller att i lagtext återgiva ovan antydda regler, synes det lämp­

ligt att begränsa dessa till att avse svenska aktier och andelar i svenska eko­

nomiska föreningar och i utländska bolag. Bestämmelser i dessa avseenden

synas ofrånkomliga, eftersom fråga är örn ändring. Beträffande obligationer

åsyftas däremot ingen ändring i gällande regler, och de ovan ingående be­

handlade fallen, då kuponger och obligationer skilts från varandra, synas icke

äga den praktiska betydelse, att de kräva uttryckliga regler i lagtexten.

Ifråga om författningstextens avfattning synes f. ö. följande böra fram­

hållas.

Enligt det anförda kommer i vissa fall att såsom intäkt av kapital beteck­

nas det belopp som erhålles för en kupong, med avräkning av det vederlag

som givits för den. Att så sker kunde måhända synas föga förenligt med re­

geln, att 'utdelning’ skall beskattas. Detta är dock vad som redan nu —

utan särskilt stadgande — sker vid försäljning av obligationskupong tillsam­

mans med obligationen. Även i ett annat avseende har f. ö. gällande lag­

stiftning en anordning som rätt nära överensstämmer med den ifrågasatta, i

det att såsom utdelning från ekonomisk förening anses bl. a. vad som vid

föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats. Den

konstruktion, som ifrågasättes, är alltså ej, att enligt 38 § såsom intäkt av

kapital skall upptagas hela utdelningen, medan avdragsfrågan regleras i

39 §, utan en föreskrift i 38 § att för den som genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång förvärvat rätt till utdelning å aktie eller andel varom fråga

är, såsom intäkt av kapital skall upptagas det belopp, varmed utdelningen

överstigit det utgivna vederlaget. För den som förvärvat rätten till utdelning

genom benefikt fång, d. v. s. som ej utgivit något vederlag, kommer enligt

huvudregeln, som säger att utdelningen skall beskattas, denna att beskattas

oavkortad.

Särskild reglering i detta sammanhang erfordrar frågan i vilken takt utgi­

vet vederlag, varom ovan förmäles, skall avräknas från utdelning, därest

denna beräknas utfalla vid mer än ett tillfälle. Det naturliga synes vara, att

vederlaget uppdelas på de ifrågakommande utdelningsterminerna, d. v. s.

att en fördelning med hänsyn till tiden göres till huvudregel. Stadgandet i

ämnet synes dock böra erhålla en mera allmänt hållen formulering, som icke

under alla förhållanden rigoröst kräver en rent proportionell uppdelning på

tidsperioden, då sådana omständigheter kunna tänkas vara för handen, där

en modifikation exempelvis med hänsyn till förutsedda variationer i utdel­

ningen kan synas rimlig. Likaledes synes det med ifrågavarande inkomsts

karaktär av kapitalinkomst bäst förenligt, att, om på viss tidsperiod belö­

pande vederlag ej kunnat utnyttjas från då förfallande utdelning, det över­

skjutande beloppet må avräknas från därpå närmast förfallande utdelnings-

belopp i den mån detta förslår att täcka avdraget. Utan särskilt stadgande

lärer det vara klart att, om rätten till utdelning i sin helhet överlåtes, den

återstående delen av det utgivna vederlaget bör på en gång avräknas, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

33

likaså, att om det skulle kunna inträffa att överlåtelsen avsåge rätt till utdel­

ning för all framtid, vederlaget ej skulle få till någon del avräknas. Avser

överlåtelsen obestämd tid, synes en avräkning under en tioårsperiod kunna

anses skälig, därest ej omständigheterna uppenbarligen äro sådana, att en

annan fördelning är att föredraga. Det torde böra tilläggas, att de svårighe­

ter som kunna befaras i detta sammanhang icke bero på den här ifrågasatta

särskilda anordningen, utan att motsvarande förhållanden skulle i lika mån

kräva reglering, om det äldre förslaget, enligt vilket realisationsvinst skulle

anses föreligga, vidhölles.

I överensstämmelse med dessa riktlinjer har jag utarbetat ett utkast till

lagtext och anvisningar. Det synes, med hänsyn till den omläggning av prin­

cipiell innebörd som ifrågasättes, lämpligt att över detsamma inhämta kam­

marrättens yttrande.

Det torde böra tilläggas att, om den nu ifrågasatta tankegången följes, det

synes möjligt att upptaga det förslag, som bl. a. av kammarrätten framförts i

dess remissyttrande rörande ovannämnda p. m., nämligen att kupongskatten

ej göres definitiv om rätten till utdelning å svenska aktier förvärvats genom

benefikt fång utan samband med förvärv av aktien.»

I anslutning till dessa synpunkter föreslogs i skatteberedningens nu ifråga­

varande promemoria, att 38 § kommunalskattelagen skulle erhålla följande

lydelse:

1 mom. Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta

medel,

utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt å andelar i utländska bolag, så ock

intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktie eller andel, som nyss

sagts, där ej aktien eller andelen samtidigt överlåtits,

allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse.

För den som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt

till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk ekonomisk förening eller i

utländskt bolag, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed ut­

delningen eller, om han i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid er­

hållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till

utdelning.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som

vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.

2 mom. Till intäkt —- -—■ — bedriven rörelse.

(Se vidare anvisningarna.)

För anvisningarna till 38 § föreslogs följande lydelse:

3. Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att, där ej

utdelningen utgör intäkt av rörelse, densamma upptages såsom intäkt av ka­

pital för den som var ägare till kupongen eller eljest hade rätt till utdelning­

en, när denna blev tillgänglig för lyftning.

Bihang till riksdagens protokoll Idis. 1 sami. Nr 12.

3

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

I det normala fallet, att ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen,

skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för

lyftning, upptaga denna såsom intäkt. Om aktien innehafts längre eller kor­

tare tid, är härvid utan betydelse.

Har rätten till utdelning vid något tillfälle tillkommit annan än ägaren

av aktien, bliva däremot följande särskilda regler tillämpliga.

Har, då aktie överlåtits, överlåtaren behållit en eller flera av kupongerna

eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten att lyfta utdel­

ningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren då utdelningen blev till­

gänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom intäkt för

denne.

Har ägare av aktie genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal över­

låtit rätten till utdelning men behållit aktien, skall den vid överlåtelsen er­

hållna valutan utgöra intäkt av kapital för överlåtaren. Därest den, som i

dylikt fall förvärvat rätten till utdelning, alltjämt innehade denna rätt, när

utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt av kapital för

förvärvaren upptagas det belopp, varmed utdelningen överstigit vad han ut­

givit för rätten till utdelning.

Har rätt till utdelning å aktie av någon, som ej tillika ägt aktien, över­

låtits genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal, innan utdelningen bli­

vit tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt av kapital för överlåtaren upp­

tagas det belopp, varmed den erhållna valutan överstigit det utgivna veder­

laget. För den som i dylikt fall förvärvat rätten till utdelning gäller det­

samma som i det fall då rätten till utdelning förvärvats från ägaren av

aktien.

Har den, som genom arv, gåva eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt

till utdelning å aktie utan att också förvärva aktien, innehaft denna rätt när

utdelningen blev tillgänglig för lyftning eller genom köp, byte eller därmed

jämförligt avtal överlåtit samma rätt, skall såsom intäkt upptagas utdel­

ningens eller den erhållna valutans hela belopp.

Därest i fall, som avses i denna punkt, fråga uppkommer örn avdrag för

vederlag som utgivits för överlåtelse av rätt till utdelning vid mer än ett ut­

delningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna

enligt fördelning å dessa med hänsyn till periodens längd och under iakt­

tagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat

utnyttjas såsom avdrag från denna, det återstående beloppet må avräknas å

närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser överlåtelsen

rätt till utdelning under obestämd tid, bör, om ej särskilda skäl föranleda till

annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.

Vad nu sagts rörande avkastning av svensk aktie skall äga motsvarande

tillämpning beträffande avkastning av andel i svensk ekonomisk förening

eller i utländskt bolag.

4. Från inkomst, som------------(— nuv. p. 3)--------------anvisningarna till

28 §).

5. Vad som gäller----------- (= nuv. p. 4)------------- första stycket e).

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

35

Över den ifrågavarande promemorian har inhämtats yttrande av kam­

marrätten, som uttalar i huvudsak följande:

»De föreslagna ändringarna i omförmälda lagrum äro, enligt vad kammar­

rätten inhämtat, avsedda att genomföras samtidigt med en förordning om

kupongskatt, som till sina huvuddrag skulle överensstämma med det förslag

till sådan skatt, varöver kammarrätten den 11 november 1940 avgivit ytt­

rande.

Såsom av den remitterade promemorian framgår förelåg såväl vid av­

givandet av sistnämnda förslag som i samband med 1928 års bolagsskatte-

berednings förslag till kupongskatt jämväl förslag till ändring av 38 § kom­

munalskattelagen. Dessa ändringsförslag, som till innehållet voro praktiskt

taget likalydande, motiverades därmed, att utförligare bestämmelser vore av

nöden med den utformning, kupongskatten vid båda tillfällena erhållit, sär­

skilt som stadgandet i sin gällande lydelse kunde lämna rum för olika tolk­

ningar. Mot vad i sådant hänseende föreslagits har kammarrätten tidigare

icke haft något att erinra.

Enligt det nu föreliggande förslaget skall inkomst av ifrågavarande slag,

bortsett från de fall, då den utgör inkomst av rörelse, alltid anses som in­

komst av kapital, medan densamma enligt de tidigare förslagen i vissa fall

vore att betrakta som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Ur teoretisk synpunkt kunna visserligen invändningar riktas mot den nu

föreslagna anordningen, men då genom densamma de olägenheter, som en­

ligt vad i promemorian framhållits äro förenade med den tidigare föreslagna

lösningen, komma att elimineras, får kammarrätten i sak tillstyrka förslaget.

Det kan emellertid ifrågasättas, om icke större delen av anvisningarna

lämpligen bör uteslutas och i stället intagas i motiveringen till förslaget.

Frågan huruvida förslaget till kupongskatt bör underkastas viss omarbet­

ning med hänsyn till nu ifrågavarande ändringsförslag, torde bliva före­

mål för omprövning.»

Grundläggande för utformningen av kupongskatten måste givetvis vara Departements-

det vid den ordinarie taxeringen gällande inkomstbegreppet för aktieutdel- chetm-

ningar. Det har vid de utredningar som ägt rum beträffande införande av

kupongskatt framgått, att nuvarande till sin innebörd oklara regler icke utgöra

en tillfredsställande grundval. Denna oklarhet grundar sig därpå att det av

olika skäl knappast är möjligt att för aktieutdelningar utforma ett in­

komstbegrepp som kan betecknas såsom teoretiskt riktigt. Den i skatte-

beredningens senare promemoria förebragta utredningen rörande inkomstbe­

greppet för obligationsräntor, vilken i kammarrättens yttrande ej rönt gen­

saga och som förefaller mig i huvudsak riktig, torde belysa vissa sidor av

detta förhållande. Utredningen torde giva vid banden alt redan beträffande

sådana räntor svårigheter kunna uppstå att tillämpa ett konsekvent inkomst­

begrepp. Beträffande aktieutdelningar tillkommer att deras storlek i regel ej är

känd förrän balansräkningen blivit av bolagsstämma fastställd. Ej heller kan

vare sig bolagsskatteberedningens förslag eller skalteberedningens nu senast

framlagda förslag göra anspråk på att innebära en genomgående riktig ut­

veckling av skattelagstiftningens grundläggande begreppsbestämningar. Att

del senare förslaget ur praktisk synpunkt fyller större anspråk än det förra

torde däremot framgå av den förebragta utredningen. Kammarrätten har

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

mot det sakliga innehållet i skatteberedningens senaste förslag ej haft någon

anmärkning. Det torde vara lämpligt att följa detta förslags regler.

Däremot har kammarrätten ansett en förkortning av de föreslagna anvis­

ningarna till 38 § kommunalskattelagen önskvärd. Jag har funnit mig böra

tillgodose detta önskemål genom att i anvisningarna upptaga endast de prak­

tiskt viktigaste fallen och därjämte de regler som ej kunna direkt härledas

ur bestämmelserna i 38 §. Det av skatteberedningen framlagda förslaget till

anvisningar torde emellertid riktigt återgiva lagstiftningens syfte. Att så är

fallet bestyrkes av kammarrättens uttalande. De delar av anvisningarna en­

ligt skatteberedningens förslag som jag uteslutit torde avse fall, vilka äro

praktiskt mindre betydelsefulla och kunna antagas framdeles få än mindre

räckvidd med hänsyn till den prohibitiva verkan som kan antagas tillkomma

de bestämmelser i förslaget till förordning örn kupongskatt, enligt vilka

kupongskatt kan komma att utgå vid sidan av vanlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt.

Vad innehållet i förevarande paragraf i övrigt angår må i anledning av

kammarrättens uttalande framhållas, att de inledande orden rörande »skyl­

dighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten» i form av ku­

pongskatt torde giva uttryck åt principen att ifrågavarande skatt är avsedd

att träda i stället för vanlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Att ej denna

princip bör ytterligare direkt framhävas lärer följa därav att, trots den prin­

cipiella inställningen, såsom nyss i visst avseende framhållits kupongskatten

kan komma att utgå jämsides med den statliga inkomst- och förmögenhets­

skatten. Detta inträffar i första hand i de fall som uttryckligen angivas i

paragrafen, men kan, såvitt angår skatt å förmögenhet, ifrågakomma jäm­

väl på grund av att förmögenhetsberåkningen verkställes med hänsyn till en

annan tidpunkt än den då utdelningen blir tillgänglig för lyftning.

Det i vissa yttranden gjorda påpekandet, att enligt 1 § b) i skattebered­

ningens förslag kupongskatt kan komma att utgå vid sidan av vanlig in­

komst- och förmögenhetsskatt även i de fall, då rätten till utdelning tillför­

säkrats någon genom donation eller dyl., synes mig böra föranleda sådan

ändring att nämnda punkt kommer att avse endast sådana fall då rätten till

utdelning förvärvats genom annat fång än arv eller testamente. Vid förvärv

av rätt till utdelning genom arv eller testamente synas missbruk av den art,

som föranlett förslaget om skattskyldighet till kupongskatt vid sidan av skatt­

skyldighet till ordinarie inkomstskatt, knappast behöva befaras. Föreskriften

synes ej böra retroaktivt tillämpas å förvärv som ägt rum före offentliggö­

randet av proposition i ämnet. En övergångsbestämmelse med sådant syfte

torde böra meddelas.

Den i ett par yttranden och särskilt av bank- och fondinspektionen fram­

ställda anmärkningen mot stadgandet att kupongskatten skall bliva defini­

tiv och utgå jämte vanlig inkomst- och förmögenhetsskatt, där bulvanför­

hållande är för handen, ger mig anledning uttala följande. Stadgandet i

fråga får uppenbarligen icke uppfattas som örn förbjudna bulvanförhållan-

den legaliserades. För att förekomma en sådan missuppfattning synes bulvan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

37

förhållandet kunna beskrivas så att vederbörande »uppträder såsom» bulvan

för annan. Mot stadgandet i övrigt kunna helt visst resas invändningar. Ett

stadgande med angivet syfte synes emellertid ofrånkomligt för att förhindra

möjliga missbruk. Sådana torde kunna befaras även där den verklige ägaren

av aktien icke är ett i utlandet domicilierat rättssubjekt. En godtagbar lös­

ning synes emellertid vara den att såsom villkor för stadgandets tillämpning

uppställes att bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud

eller det avser att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt. I samband härmed sy­

nes i 16 § böra vidtagas viss ändring, till vilken jag återkommer. Det är ej

osannolikt att stadgandet kommer att i sin mån motverka tillkomsten av bul-

vanförhållanden och att sålunda dess direkta tillämpningsområde skall bliva

relativt inskränkt. En sådan verkan måste givetvis betecknas såsom önsk­

värd.

Den ifrågavarande bestämmelsen örn skattskyldighet vid vissa bulvanför-

hållanden synes vara av den särskilda karaktär att dess formella likställig­

het med de övriga i paragrafen angivna fallen, vilken i viss mån understru­

kits genom litter abeteckningen, icke synes lämplig. Detta fall synes därför

böra upptagas i ett särskilt stycke och litterabeteckningen samtidigt bortfalla.

Vidare anser jag mig böra framhålla, att där flera personer under sam­

äganderätt inneha vissa aktier eller gemensamt äga rätt till viss utdelning,

frågan om skattskyldigheten givetvis bör bedömas med hänsyn till varje

persons särskilda förhållanden, så att exempelvis beträffande sådana per­

soner, som bo i utlandet, skattskyldighet till kupongskatt för deras andelar

anses föreligga.

Den föreslagna avfattningen av statsskatteförordningen torde böra föran­

leda att från skattskyldighet enligt 1 § kupongskatteförordningen undanta­

gas de fall, där utomlands uppburen utdelning är hänförlig till inkomst av

rörelse som här bedrivits.

Slutligen bör påpekas att uttagande av kupongskatt givetvis även kan före­

komma, där förtäckt aktieutdelning är för handen, låt vara att i sådant fall

skatteavdrag ej lärer ske vid beloppets utbetalande utan det i 11 § stadgade

förfarandet får tillämpas.

2

§.

Enligt skatteberedningens promemoria skulle kupongskatten utgå med 15

procent av utdelningen.

I motiven yttras:

»Enligt bolagsskatteberedningens förslag skulle kupongskatt utgå med 5

procent. Med den starka höjning som numera skett av alla skattesatser är

uppenbarligen en högre kupongskatt påkallad. Skattesatsen har i utkastet

föreslagits till 15 procent, vilket synes vara den lägsta skattesats som i nu­

varande läge rimligen kan ifrågasättas. Det bör märkas, att med bortseende

från ortsavdrag o. dyl. — vilka ej förekomma för i utlandet bosatta perso­

ner — skattesatsen för de statliga inkomstskatterna sammanlagt i de lägsta

skikten för enskilda personer för närvarande uppgår till 11.75 procent, vartill

kommer förmögenhetsskatten, och att motsvarande siffra för utländska juri-

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Departements­

chef en.

diska personer utgör 30 procent, varav dock endast en mindre del kan beräk­

nas inflyta. Skattesatsen för enskilda och juridiska personer måste givetvis

vara enhetlig. Även en skattesats av 20 procent — som vid tillämpningen blir

lättare att handha än den föreslagna — synes kunna diskuteras. Emellertid

bör iakttagas den förpliktelse som Sverige iklätt sig genom s. k. dubbelbe­

skattningsavtal med Amerikas Förenta Stater att i förhållande till ameri­

kanska medborgare och amerikanska juridiska personer begränsa skatten vid

källan till 10 procent. För dessa fall torde alltså en särskild undantagsbe­

stämmelse —- vilken kan införas i av Kungl. Majit utfärdad administrativ

författning — bliva erforderlig.»

I vissa yttranden, särskilt dem som avgivits av Sveriges industriförbund och

kommerskollegium, förordas en skattesats av 20 procent.

I nuvarande läge och med den skärpning av skattesatserna som vidta­

gits synes mig lägre skattesats än 20 procent ej böra ifrågakomma. Å andra

sidan vill jag ej för närvarande föreslå högre procentsats.

3 §•

I 3 § angivas de särskilda organen för ärenden rörande kupongskatt.

Enligt skatteberedningens promemoria skall för handläggning av ärenden

rörande kupongskatt finnas ett särskilt under Överståthållarämbetet lydande

organ, benämnt statens kupongskattekontor. Vidare skall för meddelande av

beslut i ärenden rörande kupongskatt finnas en av Kungl. Majit utsedd nämnd

bestående av tre ledamöter med suppleanter för envar av dem. Av nämndens

ledamöter skall en vara förordnad till ordförande och en att vid förfall för

ordföranden inträda i hans ställe.

I skatteberedningens motiv anföres följande:

»Det synes lämpligt att kupongskatteärendena såvitt möjligt centraliseras,

eftersom fråga är praktiskt taget uteslutande om personer bosatta i utlandet

samt utländska juridiska personer. Handläggandet av frågor örn kupongskat­

ten synes därför------- - — böra åläggas en avdelning under Överståthållar­

ämbetet, benämnd statens kupongskattekontor. Till detta skulle alla upp­

gifter rörande utdelningar insändas direkt från bolagen. Kontoret skulle

också verkställa kontroll över att kupongskatt av bolagen erlades med rätt be­

lopp. De insända kupongerna torde för sådant ändamål böra summeras. Kon­

trollarbetet härutinnan bör givetvis ske maskinellt. Enligt vad som inhämtats

lärer denna uppgift med fördel kunna utföras av postverket. Stadgande i

sådant avseende lärer dock ej vara erforderligt, då frågan torde kunna ord­

nas under hand.

Däremot torde det knappast vara lämpligt att Överståthållarämbetet såsom

sådant eller Stockholms stads prövningsnämnd i uppkommande ärenden rö­

rande kupongskatt, som påkalla beslut, meddelar sådant. I stället torde denna

uppgift lämpligen kunna läggas å en särskild av Kungl. Majit utsedd nämnd.

Antalet ledamöter i denna synes kunna begränsas till tre. I verkligheten kan

denna nämnd komma att arbeta ungefär som en delegation av prövnings-

nämnden. Ärenden som skola avgöras inom nämnden böra uppenbarligen

förberedas inom kupongskattekontoret.

Att vissa uppgifter alltjämt böra tillkomma organen i länen framgår av

det följande. Den centrala organisationen bör ej inkräkta på de lokala orga­

nens befogenheter, när dessa i och för sig framstå såsom naturliga.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

39

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

»Länsstyrelsen vill----------- ifrågasätta nödvändigheten av att, på sätt som

föreslagits, tillskapa ett särskilt organ, den s. k. kupongskattenämnden, för

handhavandet av vissa med kupongskatten sammanhängande frågor. Det lä­

rer icke vara uteslutet att de ärenden, som enligt förslaget skulle handläggas

av kupongskattenämnden, överlätes åt något redan fungerande organ, exem­

pelvis den för riket gemensamma taxeringsnämnden, vars uppgift redan nu

är att handlägga ärenden, som nära höra samman med de nu ifrågavarande.»

Kammarrätten yttrar rörande denna paragraf:

»Nödvändigheten av en särskild nämnd torde kunna ifrågasättas. De upp­

gifter, som enligt utkastet tilldelats densamma, torde utan olägenhet kunna

fullgöras av kupongskattekontoret, därest detta erhåller en för ett överståt-

hållarämbetets särskilda organ lämpad organisation.»

Avsikten med kammarrättens förslag att beslut i kupongskatteärenden

Eepartcments-

skulle fattas av kupongskattekontoret lärer vara att åstadkomma största chefen-

möjliga förenkling. Därest detta förslag genomfördes, komme emellertid att

erfordras väsentligt mera kvalificerad arbetskraft vid kontoret än som er­

fordras örn en nämnd lillsättes för besluts fattande. Då kostnaden för nämn­

den torde bliva obetydlig, kan det antagas, att den i promemorian föreslagna

organisationen snarast blir billigare än ett förverkligande av kammarrättens

förslag. Då anordningen med en nämnd otvivelaktigt bättre överensstämmer

med taxeringsorganisationen i övrigt, finner jag en sådan anordning vara att

föredraga. Det av länsstyrelsen i örebro län framförda förslaget att den ifrå­

gavarande uppgiften anförtros åt något redan fungerande organ, exempelvis

den för riket gemensamma taxeringsnämnden, anser jag mig ej kunna för­

orda, då medlemmarna i en för riket gemensam nämnd lämpligen böra för­

ordnas av Kungl. Majit. Möjligen kan det visa sig lämpligt att Kungl. Majit

till medlemmar i nämnden förordnar vissa medlemmar av den gemensamma

taxeringsnämnden eller av prövningsnämnden i Stockholm.

I redaktionellt hänseende synes ifrågavarande paragraf böra jämkas. En­

ligt skatteberedningens förslag behandlas kupongskattekontoret före nämn­

den. Emellertid synes lämpligt att den beslutande instansen, nämnden, be­

handlas först. Vidare torde benämningen å det beredande och handläggande

organet lämpligen böra förkortas till »kupongskattekontoret».

Från t. f. skattedirektören hos Överståthållarämbetet ha under hand er­

hållits vissa kalkyler angående den påräkneliga kostnaden för ifrågavarande

arbetsuppgifter. Denna kalkyl slutar å dels en engångskostnad för anskaff­

ning av möbler, maskiner, uppläggning av register m. m. å inemot 30,000

kronor, dels en årlig kostnad å omkring 50,000 kronor, däri inbegripet även

hyreskostnad, ersättning till iiostverket för kontrollsummering av utdelnings-

uppgifter m. lii. Det må ankomma på senare prövning i vad mån dessa kost­

nader kunna reduceras eller motsvarande besparingar göras hos andra organ,

som genom den nya anordningen få sina arbetsuppgifter minskade. Kost­

naden synes böra belasta det ordinarie taxeringsanslaget.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

4 §•

Enligt den inom skattebereclningen utarbetade promemorian skall 4 § Ira

följande lydelse:

»Vid avfattande av uppgift rörande aktieutdelning enligt 42 § 3 mom. taxe-

ringsförordningen skall uppgiftslämnaren på heder och samvete besvara av

Kungl. Maj:t fastställda, å uppgiftsformuläret upptagna frågor till ledning

för bedömande, huruvida den utdelningsberättigade är skyldig utgöra ku­

pongskatt. Kan ej uppgiftslämnaren besvara frågorna så, att av svaren uppen­

barligen framgår att den utdelningsberättigade icke är skyldig utgöra kupong­

skatt för utdelningen, skall den på utdelningen belöpande kupongskatten vid

utdelningens utbetalande innehållas, och skall i dylikt fall svaret avfattas å

särskild blankett med vidhäftad del, vilken av den som utbetalar utdelningen

avskiljes och tillställes uppgiftslämnaren med anteckning att kupongskatt

innehållits.»

I motiven anföres:

»Under 'Allmänna synpunkter’ har uttalats, att den som uppbär aktieutdel­

ning borde å den uppgift han därvid har att avlämna enligt taxeringsförord-

ningen med ja eller nej besvara en eller flera enkelt avfattade frågor. Svaren

borde givetvis helst innefatta ett klarläggande av samtliga de förhållanden

som äro avgörande för om vederbörande är skattskyldig för utdelningen vid

den ordinarie beskattningen eller ej. Om denna synpunkt skulle fullt tillgodo­

ses, måste emellertid frågorna göras tämligen komplicerade. Detta bör und­

vikas. Tydlighet i frågornas avfattning är nödvändig. Följden härav måste

emellertid bli, att i vissa fall kupongskatteavdrag torde komma att underlåtas

där sådant bort göras, medan i andra fall tvärtom skatt kommer att innehållas,

där sådan ej bort innehållas. Frågan eller frågorna böra så avfattas att hellre

det senare alternativet inträffar än det förra. Det torde vara enklare att i

efterhand åstadkomma rättelse där skatt onödigt innehållits än i det motsatta

fallet. Har skatt innehållits, där sådan ej bör utgå, kan nämligen aktieägarens

eget initiativ väntas göra sig gällande. Den orätt, som begås genom att stadga

en något för vid plikt att innehålla kupongskatt, torde i regel vara obetydlig

— det avdragna beloppet kan ju tillgodogöras såsom förskott å den ordinarie

skatten eller blir restituera!. Dessutom är att märka, att oklara fall i allmänhet

kunna väntas uppkomma endast vid flyttningar till och från riket. Utom i ett

eller annat undantagsfall är det utan vidare klart, om vederbörande anses

bosatt i Sverige eller utomlands eller, där fråga är om juridisk person, om

denna är svensk eller utländsk.

I de förslag till uppgiftsblanketter som biläggas denna p. m. upptagas tven­

ne frågor. Om en av dem besvaras med nej, skall kupongskatt innehållas. I det­

ta avseende äro emellertid givetvis olika lösningar möjliga. För det fall att

kupongskatt innehålles bör särskild blankett användas. Denna synes böra så

utföras, att den omedelbart på ett markant sätt skiljer sig från den normala.

Den synes sålunda böra erhålla annan färg än den vanliga. Dessutom synes

till denna blankett böra fogas en perforerad del å vilken den utdelnings­

berättigade kan erhålla kvitto å den avdragna kupongskatten. I de fall där

fråga blir om restitution, är det angeläget för den som uppburit utdelningen

att kunna på ett enkelt och påtagligt sätt påvisa, att han fått vidkännas avdrag

för kupongskatt.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

41

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län yttrar:

»Beträffande sättet för skattens uttagande vill emellertid länsstyrelsen göra

en erinran. Enligt förslaget skulle skatten avdragas vid utdelningens utbeta­

lande, varvid särskilt kvitto skulle lämnas av vederbörande utbetalningsfunk-

tionär, i regel kanske tjänsteman å bankkontor. Enligt länsstyrelsens förme­

nande innebär detta ej fullt betryggande garanti för skattebeloppets behöriga

redovisande till statsverket. Om särskild kontroll å de utlämnade kvittona ej

föranstaltas, torde en utbetalare, som innehållit ett skattebelopp, kunna i fin­

gerat namn utskriva ny deklarationsuppgift, upptagande hela utdelningsbe-

loppet såsom icke kupongskattepliktigt samt sedan obehörigt för egen del till­

godogöra sig skattebeloppet. Då som ovan antytts, en upptäckt —- om den

överhuvudtaget kommer alt ske — i varje fall ej kan beräknas förrän tidigast

efter eli år, föreligger här ett olämpligt riskmoment. Det synes emellertid även

onödigt, då det på ett fullt betryggande sätt bör kunna undanröjas genom

sådan anordning att kupongskatten uttages genom användande av dubbla

beläggningsstämplar eller, om så anses bättre, av fondstämplar.

Det erkännande om innehållen kupongskatt, som enligt förslaget skall av

utbetalaren lämnas till den utbetalningsberättigade, torde därvid böra förses

med ena delen av de dubbla stämplarna till belopp, motsvarande kupong­

skatten. Den andra delen av stämpeln åsättes utdelningsuppgiften, som redo­

visas till kupongskattekontoret. I praktiken kommer väl sådan stämpelbelägg­

ning icke ifråga vid andra eller flera tillfällen än att anordningen kan verk­

ställas utan svårigheter. Den kan även komma till användning vid utbetal­

ningar, som gottgöras för i utlandet betald utdelning. Sådan betalning bör

givetvis icke ske genom utländskt ombud utan innehållning för kupongskatt,

vilken sedan hit kontant redovisas till uppdragsgivaren och förby tes i stämplar

på sätt ovan sagts. Genom den sålunda tänkta anordningen skulle bestyret

med kontant redovisning av kupongskatt såsom ordinärt förfarande uteslutas.

Men även för de fall då kupongskatt avfordras vederbörande enligt 11 § i för­

slaget till förordning kan samma förfarande komma till användning.»

Länsstyrelsen i Örebro län anför i sitt yttrande:

»Av den mängd tvister, som förekommit rörande bosättningsförhållandena,

lärer man få draga den slutsatsen att i många fall tvekan skall uppstå, om

den som lyfter utdelning är bosatt här eller i utlandet och sålunda örn kupong­

skatt skall innehållas eller icke. Att ovissheten skall vara än större, då ut­

delning lyftes i utlandet, är så uppenbart att länsstyrelsen ifrågasätter, om

icke för dylikt fall kupongskatt alltid bör innehållas men rätt till restitution

medgivas om obehörigt innehållande skett.»

Vidare har i vissa yttranden berörts frågan om avfattningen av formulä­

ren. Till denna fråga skall jag sedermera återkomma.

Det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget örn ku­

pongskattens uttagande genom användande av dubbla beläggningsstämplar

synes innebära vissa fördelar. Å andra sidan skulle det också medföra olägen­

heter, då det gällande systemet med legitimerade stämpelförsäljare ej är läm­

pat för detta fall. Dessutom skulle anordningen brista därutinnan att i huvud­

fallet, d. v. s. då utdelningen utbetalas i utlandet, stämpels åsättande skulle

kunna ske först i efterhand hos det svenska bolaget. Då bankerna torde lia

Departements­

chef en.

42

Kungl. Majlis proposition nr 12.

möjlighet att utöva en i stort sett tillfredsställande inre kontroll, anser jag

mig ej böra frångå skal teberedningens förslag i angivna avseende.

Då det givetvis är önskvärt att de fall, där kupongskatt avdrages men skat­

ten sedermera skall restitueras, såvitt möjligt begränsas, synes det lämpligt

att skapa förutsättningar för särskilda överenskommelser mellan kupong-

skattekontoret och sådana institutioner som representera ett större antal

skattskyldiga. I sådant syfte ha bestämmelser meddelats i ett nytt andra styc­

ke i 4 §.

Den av länsstyrelsen i örebro län fi-amförda anmärkningen synes mig be­

fogad, och jag föreslår på den grund att, örn utdelning lyftes i utlandet, ku­

pongskatt alltid skall innehållas. Det är möjligt att en sådan ändring kan

medföra någon ökning av antalet restitutionsfall. Men å andra sidan måste

fördelen av att för de svenska bolagens bankförbindelser utomlands ifråga-

kommer en enhetlig metod med användning av endast en blankett anses på­

taglig. Det torde för undvikande av missförstånd böra framhållas, att även i

det fall då en i utlandet vistande person eller en utländsk bank insänder

uppgifter till bolaget i Sverige eller svensk bank för likvidens översändande

iill utlandet, utbetalningen skall anses ha skett i utlandet.

5 §.

Enligt skatteberedningens promemoria har 5 § följande lydelse:

»Det åligger styrelse för aktiebolag, som beslutat utdelning, att så snart

denna utbetalts, dock sist å trettionde dagen efter den då utdelningen blivit

tillgänglig för lyftning, till kupongskattekontoret dels avlämna bestyrkt av­

skrift av beslut om utdelning jämte till bolaget då inkomna uppgifter som

i 4 § sägs, dels ock inbetala kupongskatt som hänför sig till sådana inkomna

uppgifter vid vilkas avgivande dylik skatt skolat innehållas.

Senast tre månader efter den dag då utdelningen blivit tillgänglig för lyft­

ning skall styrelsen till kupongskattekontoret avlämna uppgifter enligt 4 §,

vilka inkommit till bolaget sedan uppgifter första gången avlämnades, samt

inbetala kupongskatt för dels den utdelning som belöper på de nu avlämnade

uppgifter vid vilkas avgivande dylik skatt skolat innehållas, dels den utdel­

ning för vilken behöriga uppgifter enligt 4 § ännu ej redovisats. Såsom be­

hörig anses ej uppgift som är uppenbarligen felaktig.

Inbetalar icke styrelsen kupongskatt inom föreskriven tid, skall bolaget till

statsverket gälda ränta å det felande beloppet efter nio för hundra om året

från den dag det senast bort betalas tills betalning sker.

Har viss dag icke bestämts, då utdelning skall anses tillgänglig för lyft­

ning, eller skall utdelning tillgodoföras den utdelningsberättigade annor­

ledes än genom utbetalning av utdelat belopp, anses utdelningen hava blivit

tillgänglig för lyftning dagen efter den då beslut fattats om utdelningen.»

I skatteberedningens motiv anföres:

»Så snart ett aktiebolag beslutat utdelning och denna blivit tillgänglig för

lyftning, kommer den vanligen att utbetalas inom kort tidrymd. För de allra

flesta bolag torde det därför ej vålla några olägenheter att inom den när-

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

43

mäste tiden efter det utdelningen förfallit till betalning fullständigt redovisa

utdelningsuppgifter och kupongskatt. Då bolagen torde böra förpliktas att

inbetala kupongskatt även för sådana utdelningar som ej lyftats, torde de

dock böra få till sitt förfogande en ej alltför knapp tid för verkställande av

utbetalningar innan obligatorisk fullständig redovisning begäres. Därför fin­

nes dock ej anledning avstå från de fördelar som det i olika avseenden erbju­

der att erhålla redovisning så snart som möjligt av vad som då utan olägen­

het kan redovisas. Det ifrågasättes därför att redovisningsförfarandet nor­

malt uppdelas i två etapper. Vad den första etappen angår bör observeras, att

den ej bör inträffa så tidigt att inga utbetalningar av utdelningar hunnit ske.

Det ifrågasättes därför att den första redovisningen skall ske så snart ut­

delningen utbetalts men sist å trettionde dagen efter den då utdelningen bli­

vit tillgänglig för lyftning. Då bör avlämnas bestyrkt avskrift av beslutet om

utdelningen jämte då inkomna uppgifter, och bör tillika erläggas kupongskatt

som hänför sig till sådana uppgifter vid vilkas avgivande kupongskatt inne­

hållits eller skolat innehållas. Senast tre månader efter den dag, då utdel­

ningen blivit tillgänglig för lyftning, bör bolagets styrelse lämna en mera de­

finitiv redovisning av kupongskatten. Då bör följaktligen styrelsen avlämna

uppgifter vilka ej insänts redan första gången, och bör därjämte erläggas ku­

pongskatt för utdelning belöpande på sådan utdelning för vilken behöriga

uppgifter ännu ej redovisats. Uppenbarligen oriktiga uppgifter, t. ex. sådana

där den framställda frågan 2 besvarats jakande av utländska^ bolag eller no­

toriskt i utlandet bosatta personer, böra härvid betraktas såsom obehöriga

och likställas med obefintliga uppgifter. Bolaget blir på detta säd ansvarigt

för att i så att säga notoriska fall kupongskatt vederbörligen innehålles. Utan

en sådan ansvarighet skulle missbruk kunna befaras. Inbetalar styrelsen icke

inom föreskriven tid kupongskatten, bör bolaget till statsverket erlägga ränta

efter så hög räntefot att ett uppskov för bolaget möter verkliga olägenheter.

Från denna utgångspunkt föreslås en räntefot av 9 procent örn året, d. v. s.

sIi procent i månaden.

En specialbestämmelse erfordras för det fall att viss dag ej bestämts då

utdelning skall anses tillgänglig för lyftning eller då utdelning skall tillgodo-

föras den utdelningsberättigade annorledes än genom utbetalning av utdelat

belopp. Det föreslås att utdelning i dylikt fall skall anses hava blivit tillgäng­

lig för lyftning dagen efter den då beslut fattats örn utdelningen.

Det torde böra erinras att det nu ifrågasatta förfarandet såvitt det avser

inlämnande av uppgifterna till taxeringsmyndigheterna avviker från det som

för närvarande gäller enligt 42 § 4 moni. taxeringsförordningen. Enligt detta

stadgande skola nämligen uppgifterna av den som mottagit desamma se­

nast den 15 februari nästföljande år vederbörligen sorterade överlämnas till

länsstyrelse eller respektive taxeringsnämnders ordförande eller vissa andra

myndigheter. Detta förfarande bör beträffande nu ifrågavarande uppgifter

sättas ur kraft och ersättas nied den ovan angivna anordningen. I 42 § 4

mom. taxeringsförordningen synes beträffande nu ifrågavarande uppgifter

allenast böra införas ett stadgande att med dem skall förfaras på sätt stad­

gas i förordningen örn kupongskatt. Bestämmelserna i 3 mom. av nämnda

paragraf i taxeringsförordningen örn skyldighet för den som uppburit utdel­

ning alt avlämna uppgift synas däremot ej böra rubbas. De avse ett led

i det ordinarie taxeringsförfarandet. I taxeringsförordningen bibehållas ock­

så de bestämmelser som avse påföljd för underlåtenhet av den utdelnings­

berättigade att avlämna uppgifter m. m. De föreskrifter åter som avse på­

följd för bolag som underlåter att fullgöra sin skyldighet i avseende å upp­

gifternas inlämnande lill kupongskattekontoret lii. m., införas i förordningen

örn kupongskatt. Därav föranledas vissa ändringar dels i 42 § 4 moni. dels i

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Departements­

chefen.

142 § taxeringsförordningen. Den uppgiftsblankett, som enligt nuvarande be­

stämmelser avser dels utdelningar å svenska aktier, dels vissa andra utdel­

ningar, bör komma att avse endast andra utdelningar.

Såsom redan sagts förefinnes en olikhet mellan taxeringsförordningens nu­

varande bestämmelser och föreskrifterna i utkastet till förordning om ku­

pongskatt däri att utdelningsuppgifterna som det nu är vidarebefordras av

den som mottagit dessa men enligt utkastet skola av bolagets styrelse till­

ställas myndigheterna. Det förutsattes sålunda, att uppgifterna skola i första

hand från den som mottagit desamma översändas till vederbörande bolag.

Någon föreskrift härutinnan i taxerings- eller kupongskatteförordningen

torde emellertid ej vara erforderlig, då fråga är örn en rent privat överens­

kommelse mellan bolaget och den som har dess uppdrag att betala utdelning­

arna.

Det bör givetvis ankomma på kupongskattekontoret att sedermera vidare­

befordra de inkomna uppgifterna till respektive taxeringsmyndigheter. Stad­

gande i sådant avseende är intaget i 10 §.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

»Rörande skyldigheten för aktiebolags styrelse att avgiva redovisning för

innehållen kupongskatt skulle länsstyrelsen vilja föreslå att den i förslaget

upptagna första redovisningen bortfölle. De skattskyldiga äro redan nu

ganska hårt betungade med avlämnande av uppgifter till det allmänna och

i varje fall ifråga om de större bolagen kan nu ifrågavarande redovisning

bliva besvärande nog.»

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen yttra:

»Enligt förslaget åligger det aktiebolag att inom vissa, tämligen snävt be­

gränsade frister — en månad resp. tre månader efter det utdelningen blev

tillgänglig för lyftning — redovisa innehållen kupongskatt till statsverket, var­

jämte bolaget vid det senare redovisningstillfället har att inbetala kupong­

skatt på sådan utdelning, om vilken bolaget ännu icke vet, huruvida kupong­

skatt därå skall erläggas. Dessa bestämmelser böra ytterligare övervägas. Det

kan tänkas vara praktiskt att här göra en skillnad mellan mindre och större

bolag och att för de sistnämnda medgiva längre tidsfrist. Helst bör undvikas

att föreskriva redovisning i två etapper; utmätes terminen till lämplig

längd, bör redovisning vid ett tillfälle vara att föredraga.»

Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att avkräva bolag kupongskatt

för till utdelning avsett belopp, innan detta lyfts av den utdelningsberättigade.

Även kammarrätten anser att de föreslagna två redovisningsperioderna utan

olägenhet kunna utbytas mot en, svarande mot den ifrågasatta- tidrymden

för andra inbetalningen.

Uppenbarligen bör inlevererandet av kupongskattemedel icke uppskjutas

längre än som är nödvändigt. Trettiodagarsfristen torde kunna förväntas för

det stora flertalet bolag bliva tillräcklig att fullständigt redovisa utdelning­

arna. De allra flesta bolag ha nämligen endast några få aktieägare. Kupong-

skattekontorets möjligheter att påbörja kontrollarbetet böra ej heller upp­

skjutas mera än nödigt. Å andra sidan måste man givetvis räkna med att

vissa bolag, även örn de kunna avlämna större delen av redovisningen inom

trettiodagarstiden, likväl måste fullgöra en ej obetydlig efterredovisning, vil­

ken skäligen synes kunna äga rum inom fyra i stället för av skatteberedning-

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

45

en föreslagna tre månader. Formellt får den senare redovisningen karaktär

av huvudredovisning. I realiteten torde dock i de allra flesta fall den första

redovisningen få sådan egenskap. Ett utbytande av båda redovisningarna

mot en enda inom en tre- eller fyramånadersfrist skulle sålunda innebära ett

mycket avsevärt avsteg från den i och för sig naturliga tankegången, att redo­

visningen bör ske så snart som möjligt. En uppdelning av bolagen i två kate­

gorier i anslutning till Sveriges industriförbunds och svenska bankföreningens

tankegång skulle lätt verka godtycklig. Däremot synes möjlighet böra beredas

till anpassning efter särskilda förhållanden genom att medgiva rätt för bolag,

som med hänsyn till redovisningens omfattning eller dylikt finnes ha verk­

ligt behov av anstånd, att erhålla sådant efter hänvändelse till kupongskatte-

kontoret.

Med anledning av statskontorets tvekan rörande lämpligheten att uttaga ku­

pongskatt för till utdelning avsatt belopp, som icke lyfts, vill jag framhålla

att ifrågavarande belopp obestridligen icke tillkomma bolaget. Just tack vare

det förhållandet att ett aktiebolag för hela sin utdelning måste redovisa an­

tingen utdelningsuppgifter eller kupongskatt kan det antagas att kontrollen

å aktieutdelningar erhåller åsyftad effektivitet.

Enligt 5 § sista stycket av skatteberedningens förslag till förordning örn

kupongskatt skall, örn ej viss dag bestämts, då utdelning skall anses till­

gänglig för lyftning, detta anses vara fallet dagen efter den då beslut fattats

örn utdelningen. Härutinnan föreslår jag den ändringen att utdelningen

skall anses tillgänglig för lyftning omedelbart efter fattande av beslut örn ut­

delning. Anknytning vinnes härigenom till skuldebrevslagens bestämmelser.

Då dessa otvivelaktigt äro grundläggande för tolkningen av motsvarande be­

stämmelser i 38 § kommunalskattelagen, och överensstämmelse mellan dessa

och reglerna om kupongskatt bör föreligga, synes mig denna ändring på­

kallad.

6 §•

Enligt skatteberedningens promemoria har 6 § följande lydelse:

»Inkomma uppgifter som avses i 4 § till aktiebolag efter det bolaget inbe­

talt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skola de senast inom trettio dagar

efter utgången av det kalenderår då de inkommit av bolagets styrelse över­

lämnas till kupongskattekontoret, och äger bolaget efter därom gjord fram­

ställning hos kontoret erhålla restitution av den kupongskatt som belöper på

utdelning enligt uppgifter, vid vilkas avgivande kupongskatt ej skolat inne­

hållas.

Fråga om restitution skall i tveksamma fall prövas av kupongskattenämn-

den.»

I motiven anföres:

»I de fall där styrelse för aktiebolag lill kupongskattekontoret insänt ku­

pongskatt för aktier å vilka utdelning ännu ej blivit lyftad' men å vilka lyft­

ning sedermera sker, bör bolaget ha möjlighet att erhålla restitution av den

inbetalda skatten. Ansökan om restitution synes böra ske senast inom tret­

tio dagar etter utgången av det kalenderår då uppgifterna inkommit till bo­

laget. Ränta å restituerat belopp synes i detta fall knappast böra utgå, efter-

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

*

Departements­

chefen.

sorn denna skulle tillfalla bolaget och ej de ifrågavarande aktiernas ägare

och bolaget i alla händelser gör räntevinst genom uppskovet med utdelningen

till aktieägarna.

Uppkommer tvekan, huruvida restitution bör ske eller ej, lärer frågan böra

prövas av kupongskattenämnden.»

Bank- och fondinspektionen bar i sitt yttrande framhållit, att i ifrågava­

rande paragraf, där förfarandet vid sökandet av restitution för på förhand

uttagen kupongskatt från vederbörande bolags sida behandlas, tidsbestäm­

melserna icke synas klart överensstämma med motiven.

Mot skatteberedningens förslag till lydelse av 6 § lärer kunna anmärkas,

att det ej framgår när framställning om restitution skall göras. Det synes mig

ej nödvändigt att såsom villkor för återbetalning -—- vilket uttryck i föreva­

rande sammanhang synes vara att föredraga framför »restitution» — kräva

uttrycklig framställning. Återbetalning bör i regel framstå såsom en själv­

klar åtgärd i de i paragrafen avsedda fallen, då kupongskatt uttagits därför

att utdelningsuppgifter ej kunnat i rätt tid redovisas.

7 §■

I skatteberedningens promemoria föreslås, att 7 § skall ha följande avfatt­

ning:

»Skall utdelning utgå i annat än penningar i svenskt mynt, och åligger det

bolaget att enligt 5 § inbetala kupongskatt, skall styrelsen, senast när inbe­

talningen fullgöres, till kupongskattekontoret inlämna en av styrelsen till

riktigheten bestyrkt uppgift om de utdelade tillgångarnas värde när utdel­

ningen blev tillgänglig för lyftning. Har kupongskattekontoret anledning an­

taga att värdet är för lågt uppgivet, skall kontoret hos länsstyrelsen i det län

där bolagets styrelse har sitt säte, anmärka förhållandet och tillika förete den

utredning som står kontoret till buds till ledning för beräkning av kupong­

skatten i händelse av ändrad värdering. Länsstyrelsen har att besluta i an­

ledning av anmärkningen och företaga värdering av de utdelade tillgång­

arna. Godkännes anmärkningen, skall länsstyrelsen ofördröjligen meddela

kupongskattekontoret och bolagets styrelse underrättelse härom med föreläg­

gande för styrelsen att inom viss utsatt tid till kupongskattekontoret inbetala

felande kupongskatt. Fördröjes inbetalningen utöver den utsatta tiden, skall

dröjsmålsränta enligt den i 5 § tredje stycket angivna grunden erläggas.

Har, då beslut meddelas om inbetalning av ytterligare kupongskatt, utdel­

ning utbetalats utan att tillräckligt belopp till kupongskatten innehållits, är

bolaget pliktigt förskjuta erforderligt skattebelopp med rätt att hos utdel­

ningens mottagare söka skattebeloppet åter.»

Motiveringen lyder som följer:

»Man lärer ej kunna undgå att i förordningen upptaga ett stadgande för

det fall då utdelningen utgått i annat än penningar i svenskt mynt. Fallet

lärer visserligen vara ovanligt, men reglerande föreskrifter torde vara erfor­

derliga om sådant fall undantagsvis föreligger. Föreskrifternas innehåll sy-

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

47

nes kunna utformas i huvudsaklig anslutning till bolagsskatteberedningens

förslag. Viss olikhet betingas dock därav att inbetalningen av kupongskatt

skall göras till kupongskattekonloret och ej såsom enligt bolagsskattebered­

ningens förslag lill länsstyrelsen. Värderingsfråga som i sammanhanget kan

uppkomma lärer dock även enligt det föreliggande förslaget böra avgöras

av vederbörande länsstyrelse. I likhet med bolagsskatteberedningen synes

man kunna anse att länsstyrelsen är skickad att avgöra sådana värderings­

frågor i de sällsynta fall där sådana uppkomma. Att överlåta värderingen åt

kupongskattenämnden vore tänkbart, men det kan måhända dock anses

lämpligare att anförtro uppgiften åt en lokal myndighet, vilken äger omedel­

bar tillgång till deklarationsmaterial m. m. och dessutom lättare kan komma

i nära förbindelse med bolaget. Det bör här också beaktas, att värderingen

lärer få betydelse även för den ordinarie inkomsttaxeringen.»

Beträffande 7 § har intet uttalande gjorts i de inkomna yttrandena, och Departements-

jag förordar att paragrafen godkännes med ett par smärre formella juste- chelen-

ringar.

8

§•

8 § har i skatteberedningens promemoria följande lydelse:

»Kupongskattekontoret skall tillse, att aktiebolags styrelse fullgör skyldig­

het som åligger den enligt 5, 6 och 7 §§. Vid kontrollen skall länsstyrelsen

i det län där styrelsen för bolaget har sitt säte medverka i den mån omstän­

digheterna därtill föranleda.

Till rättande av försummelse att fullgöra skyldighet, som enligt 5, 6 eller

7 § åligger styrelse för aktiebolag, äger länsstyrelsen i det län där bolagets

styrelse har sitt säte, efter anmälan av kupongskattekontoret eller eljest,

förelägga styrelsen lämpligt vite. Angående sådant vite skola stadgandena

i

55 § 3 mom. samt 144 § 2 och 3 mom. taxeringsförordningen äga motsva­

rande tillämpning.

Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt och dröjsmåls-

ränta, äge länsstyrelsen förordna örn dess uttagande hos bolaget i den ord­

ning, som om indrivning av kronoutskylder finnes stadgad; och åligger det

bolaget att för indrivningen erlägga avgift, beräknad i förhållande till den

oguldna kupongskattens och räntans belopp, efter vad om kronoutskylder

är stadgat.»

I skatteberedningens motiv anföres beträffande denna paragraf följande:

»Kontrollen å att bolagens styrelser fullgöra sina skyldigheter i avseende

å kupongskattens inbetalning och utdelningsuppgifternas insändande bör, så­

som redan anförts, läggas å kupongskattekontoret. Huru denna kontroll

lämpligen bör anordnas torde det få ankomma på denna myndighet att

själv avgöra. I betydande utsträckning synes kontrollen kunna verkställas

med ledning av uppgifter hos patent- och registreringsverket. Det ligger

emellertid i sakens natur att, därest det visar sig att vederbörande länssty­

relser i detta avseende kunna medverka, en sådan medverkan också bör äga

rum. Stadgande i sådant avseende synes önskvärt.

Såsom tvångsmedel för åvägabringande av rättelse vid försummelse av

aktiebolagsstyrelse att fullgöra sina skyldigheter i nu angivna avseenden

lärer vitesföreläggande ligga närmast till hands. Enligt gällande taxerings-

Departements­

chefen.

Departements­

chefen.

förordning kan sådant givas för att utfå felande taxeringsuppgifter. Det

torde ej böra tillkomma kupongskattekontoret att meddela vitesföreläggande.

Denna uppgift synes såsom vanligt böra anförtros åt vederbörande länssty­

relse. I flertalet fall kommer emellertid initiativet att få ligga hos kupong­

skattekontoret, som konstaterar försummelsen.

Det torde här också ånyo böra erinras om att den ränta som föresla­

gits vid försummelse att inbetala kupongskatt tilltagits så högt att den bör

kunna bidraga till skyldighetens fullgörande i rätt ordning.»

Riksräkenskapsverket anför i sitt utlåtande:

»Vad beträffar frågan om indrivningsavgiften vill riksräkenskapsverket

emellertid ifrågasätta det lämpliga i att denna beräknas i förhållande till sum­

man av det oguldna skattebeloppet och å detta belöpande ränta. Praktiska

skäl torde tala för att indrivningsavgift beräknas endast å det oguldna skatte­

beloppet. Vidare bör enligt riksräkenskapsverkets mening övervägas, om

icke indrivningsförrättares rätt till indrivningsavgift av nu ifrågavarande slag

bör begränsas till högst 100 kronor och överskjutande belopp tillfalla

kronan.»

Kammarrätten har ifrågasatt att ett stadgande tillägges av innebörd att

anförda besvär icke hindra uttagande av skatt.

Riksräkenskapsverkets och kammarrättens påpekanden ha iakttagits vid

avfattningen av 8 §.

9 §•

1 skatteberedningens promemoria föreslås att 9 § skall ha följande lydelse:

i>l mom. När aktiebolag till kupongskattekontoret insänder uppgifter en­

ligt 5 eller 6 §, skola dessa vara så ordnade som i 37 § 1 mom. tredje stycket

taxeringsförordningen sägs.

2 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från landskamreraren i

det län där bolagets styrelse har sitt säte för kontroll å kupongskatten till­

handahålla kupongskattekontoret eller av landskamreraren utsedd person

sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.

Underlåter bolags styrelse att efterkomma anmaning härutinnan, skall

39 § 6 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.»

I motiven anföres:

»Enligt sakens natur bör aktiebolag vara skyldigt att, efter anmaning av

landskamreraren i det län där bolaget hör hemma, för kontroll å kupong­

skatten tillhandahålla kupongskattekontoret eller av landskamreraren utsedd

person sina handelsböcker med därtill hörande handlingar. Det har ej an­

setts lämpligt att låta kupongskattekontoret få befogenhet att självt besluta

bokföringsgranskning i de olika länen.»

Någon erinran mot denna paragraf har ej framställts i de avgivna yttran­

dena.

I 1 mom. av 9 § torde lämpligen böra införas en ordningsföreskrift av det

innehåll, att de utdelningsuppgifter, vid vilkas avlämnande kupongskatt

innehållits, skola vid insändandet till kupongskattekontoret vara avskilda

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

49

från övriga uppgifter, samt att sammanlagda beloppet av den utdelning

dessa uppgifter avse skall särskilt angivas.

Dessutom föreslår jag införande av ett nytt moment, däri stadgas att

nleverans av kupongskatt skall ske genom insättning å kupongskattekontorets

postgirokonto.

10

§.

10 § har i skatteberedningens promemoria följande lydelse:

»Senast den 15 februari varje år skola de till kupongskattekontoret in­

komna uppgifter rörande aktieutdelningar som avse det årets taxering till-

tällas vederbörande länsstyrelser för tillgodogörande vid taxering enligt

taxeringsförordningen.»

Skatteberedningen har ej till 10 § fogat några andra motiv än dem som

anförts under 5 §.

I denna paragraf, vars innehåll ej föranlett erinran i något yttrande,

Departements-

ifrågasätter jag endast en formell justering.

chefen.

11

§.

Enligt skatteberedningens promemoria har 11 § följande lydelse:

»Åligger skyldighet att utgöra kupongskatt någon i fall, där för sådan

skatt avsett belopp ej vid utdelningens utbetalande innehållits, skall kupong­

skatt påföras honom av kupongskattenämnden. I avseende härå skall iakt­

tagas följande.

Hava till taxeringsnämnd inkommit uppgifter som i 4 § avses beträffande

utdelningsberättigade, som ej äro i taxeringsdistriktet skattskyldiga till stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt för i uppgifterna avsedda utdelningar

och som ej, enligt vad som är för nämnden känt, äro frikallade från skatt­

skyldighet jämlikt 7 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, skall taxeringsnämndens ordförande, senast när årets självdeklara­

tioner till länsstyrelsen överlämnas, i särskilt konvolut överlämna uppgifter­

na med angivande av sådana för ordföranden kända förhållanden, som kun­

na tjäna till ledning vid bedömande huruvida de utdelningsberättigade äro

skyldiga utgöra kupongskatt. Sådana uppgifter som ej befinnas böra för­

anleda ytterligare åtgärder enligt taxeringsförordningen skola av länssty­

relsen tillställas kupongskattekontoret tillika med ordförandens i taxerings­

nämnden utredning i den mån den avser dessa uppgifter, kompletterad med

upplysningar rörande för länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall i särskild längd uppföra de fysiska och juri­

diska personer, för vilka uppgifter sålunda till kontoret inkommit rörande

utdelning som utbetalts utan att belopp avsett för kupongskatt innehållits,

men vilka kunna antagas böra utgöra kupongskatt för utdelningen. Utdrag

av längden skall i rekommenderat brev tillställas envar som uppförts i

längden, med föreläggande alt inom sextio dagar efter delfåendet antingen

till kontoret inbetala beloppet eller ock dit inkomma med av utredning

lii hang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 12

.

1

50

Kungl. Maj:ts proposition nr

12.

styrkt invändning mot skattepåföringen, om denna förmenas vara obehörig.

Försummas vad sålunda förelagts, är rätt till vidare invändningar förfallen.

Har yrkande som nyss sagts blivit framställt, skall kupongskattenämnden

skyndsamt meddela beslut i anledning av invändningen. Beslutet skall del­

givas den som framställt yrkandet och antecknas i längden. Har yrkandet

avslagits, skall den skattskyldige föreläggas viss tid alt inbetala skatten.

Kupongskatt, som ej erlagts i den ordning varom här stadgats, skall ome­

delbart indrivas i den ordning som om kronoutskylder är stadgad. Skatten

skall, därest den till vilken utgått föreläggande om inbetalning av skatt ej

låtit sig avhöra, uppföras å restlängd senast två månader efter det brev

med föreläggande blivit avsänt.

Kan den, som sålunda fått kupongskatt sig påförd i fall då kupongskatt

enligt 1 § ej skolat av honom utgöras, visa att föreläggande som nyss sagts

utan hans eget förvållande ej kommit honom till handa, äger han att inom

natt och år efter det skatten avfordrals honom hos kupongskattenämnden

påkalla skattepåföringens undanröjande. Bifalles framställningen, skall skat­

ten genom kupongskattekontorets försorg restitueras. Å kupongskatt, som

i dylikt fall restitueras, utgår ränta enligt procentsats som fastställes av

Kungl. Majit.»

I skatteberedningens motiv till ifrågavarande paragraf anföres följande:

»Såsom redan framhållits torde skyldigheten att vid avlämnande av upp­

gifter beträffande aktieutdelningar besvara viss fråga eller vissa frågor böra

så anordnas att uteblivandet av kupongskatteavdrag, där sådant bör göras,

kan förutsättas bliva ovanligt. Man kan dock ej undgå att räkna med att så­

dant fall kan uppkomma, exempelvis på grund av missförstånd rörande frå­

gornas avfattning eller kanske på grund av oärlighet. För dylikt fall bör en

anordning finnas, genom vilken kupongskatt i efterhand kan påföras veder­

börande. Vid de ordinarie taxeringarna till statsskatt, där utdelningsuppgif-

terna äro tillgängliga, konstateras i vad mån uppgiftslämnarna äro skattskyl­

diga eller skattefria. Föreligger skattefrihet på grund av bestämmelsen örn

frihet från s. k. kedjebeskattning, kan det givetvis ej ifrågakomma att på­

föra kupongskatt. Uppgifter rörande utdelningar i sådana fall inläggas där­

för i deklarationsmaterialet. De därefter överblivna uppgifterna böra, sedan

taxeringsarbetet avslutats, av taxeringsnämndens ordförande översändas till

länsstyrelsen. Stundom böra måhända vissa av uppgifterna av länsstyrelsen

befordras till annan taxeringsmyndighet för verkställande av taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Men övriga uppgifter böra genom

länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret tillika med ordförandens i taxe­

ringsnämnden utredning i vad den avser dessa uppgifter, kompletterad med

upplysningar rörande för länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret bör nu i särskild längd uppföra de fysiska och ju­

ridiska personer, för vilka uppgifter sålunda till kontoret inkommit röran­

de utdelningar som utbetalts utan att belopp avsedda för kupongskatt inne­

hållits, men vilka kunna antagas böra utgöra kupongskatt för utdelningen.

Utdrag av längden lior i rekommenderat brev tillställas envar där uppförd

med föreläggande att inom viss tid inbetala det påförda beloppet eller också

inkomma med invändning mot skattepåföringen, därest denna förmenas vara

obehörig. Beslut i anledning av sådan invändning bör meddelas av kupong­

skattenämnden. Erkännes påföringens riktighet av den i längden uppförde

eller godkännes inkommen invändning av nämnden, är frågan därmed i regel

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

51

avgjord. Lika med erkännande bör försummelse att efterkomma föreläggandet

betraktas: Man måste emellertid också räkna med den möjligheten att föreläg­

gandet aldrig kommit vederbörande tillhanda. I sådant fall bör en extraordinär

besvärsrätt föreligga. Vederbörande bör emellertid för att komma i åtnjutande

av sådan kunna visa, att han aldrig mottagit föreläggandet och att han ej själv

är vållande till att han ej fått det. Har han exempelvis underlåtit att utlösa ett

till honom anlänt rekommenderat brev med föreläggande, bör extraordinär

besvärsrätt ej tillkomma honom. Därest den, som i längd varom nu är fråga

uppförts för kupongskatt, ej anträffas med föreläggande och ej heller seder­

mera anträffas med skattekrav, är givetvis intet vidare att åtgöra. Dylika fall

förbliva oreglerade. Det ifrågasatta systemet täcker således ej hundraprocen­

tigt alla tänkbara fall, även om det kan antagas bliva i det närmaste full­

ständigt.

Beträffande indrivning av skatten ifråga synas de för kronoutskylder i all­

mänhet gällande bestämmelserna böra tillämpas. Då det emellertid ej all­

tid kan konstateras när försummelse att efterkomma föreläggande föreligger,

torde ett stadgande vara behövligt rörande den tidpunkt då vederbörande

skall uppföras i restlängd. Vid restitution av kupongskatt i fall varom nu är

fråga synes ränta böra utgå enligt procentsats som fastställes av Kungl. Maj :t.

Den som erhåller restitution i sådant fall har nämligen gjort en ränteförlust

genom att han fått erlägga kupongskatt, där sådan ej bort utgå.»

Riksräkenskcipsverket anför:

»Enligt 11 § tredje stycket förslaget till förordning örn kupongskatt skall

den som uppförts i särskild längd tillställas brev med föreläggande att inom

sextio dagar efter delfåendet vidtaga viss åtgärd. I samma stycke talas om

att kupongskatt under viss förutsättning omedelbart skall indrivas i den

ordning som om kronoutskylder är stadgad. Härefter talas örn att skatten

skall, därest den till vilken utgått föreläggande om inbetalning av skatt-ej

låtit sig avhöra, uppföras å restlängd senast två månader efter det brev med

föreläggande blivit avsänt. En omarbetning av förslaget i berörda delar är

önskvärd för vinnande av en enhetlig terminologi. Bestämmelserna om resti­

tution i sista stycket nämnda paragraf torde vidare böra flyttas till 12 §,

som ju behandlar restitution av kupongskatt.»

Kammarrätten har framhållit att, under det i 11 och 12 §§ meddelats be­

stämmelser om restitution av kupongskatt för det fall att kupongskatt utgått,

ehuru så ej bort ske, korrektiv icke meddelats för det fall att någon blivit i

vanlig ordning taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt för utdelning, för

vilken jämlikt 11 § kupongskatt finnes skola utgå.

De föreskrifter, mot vilka riksräkenskapsverket framställt anmärkning,

Departement»>-

ha omarbetats, därvid också vissa förenklingar skett. I enlighet med ämbets- '^el­

verkets förslag har det stycke, som avser restitution, överflyttats till 12 §.

Vad angår kammarrättens anmärkning att korrektiv saknas för det fall att

någon, som bör betala kupongskatt, obehörigen taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt vill jag erinra örn bestämmelsen i 123 § 2 mom.

taxeringsförordningen örn extraordinär besvärsrätt för den som taxerats

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst eller förmögenhets-

tillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig. Det torde vara

tydiigl all med »statlig inkomst- och förmögenhetsskatt» i detta samman-

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

hang avses sådan skatt som omförmäles i 1 § taxeringsförordningen, och att

däri sålunda ej inbegripes kupongskatt. Någon bestämmelse örn särskild be-

svärsrätt utöver den sålunda meddelade synes knappast erforderlig.

12

§.

Skatteberedningen föreslår för 12 § denna lydelse:

»Har vid utbetalande av utdelning för kupongskatt avsett belopp innehål­

lits i fall, då sådan skatt ej skall enligt 1 § utgöras, äger den som uppburit

utdelningen hos kupongskattenämnden erhålla restitution av det innehållna

beloppet. Därest den restitutionsberättigade det begär, skall restitution efter

kupongskattekontorets förmedling ske genom avräkning å kronoutskylder,

som han har att erlägga.

Ansökan om restitution av kupongskatt som nu sagts skall senast under

kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, dock senast under tredje

kalenderåret efter det då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, ingivas

hos länsstyrelsen i det län, där den utdelningsberättigade har sin hemorts­

kommun. Vid ansökningen skall sökanden foga den honom tillställda delen

av utdelningsuppgiften, varå antecknats att för kupongskatt avsett belopp

innehållits, eller annan utredning till ådagaläggande att sådant innehållande

skett, så ock utredning till styrkande av att kupongskatt ej skall enligt 1 §

utgöras. Länsstyrelsen befordrar ansökningen till kupongskattekontoret med

det yttrande vartill förhållandena föranleda. Kupongskattenämnden är ej

pliktig meddela beslut i anledning av ansökan, förrän fråga örn skattskyldig­

het för utdelningen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hunnit av be-

skattningsnämnderna prövas.»

I skatteberedningens motiv till 12 § anföres:

»Såsom redan i ett par sammanhang framhållits måste man också räkna

med det fall att för kupongskatt avsatt belopp innehållits, där sådan skatt ej

skall rätteligen utgöras. Den utdelningsberättigade bör då erhålla rätt till

restitution. Sådan restitution bör beslutas av kupongskattenämnden. Restitu-

tionen bör kunna komma den skattskyldige till godo såsom förskott å blivan­

de kronoutskylder, om han så önskar. Ett avräkningsförfarande kan visser­

ligen tänkas medföra vissa administrativa svårigheter men bör dock kunna

anordnas genom kupongskattekontorets förmedling. Det kunde måhända ifrå­

gasättas att göra en dylik avräkning obligatorisk. Genomförandet av en så­

dan anordning skulle emellertid otvivelaktigt medföra mera svårartade

komplikationer, bl. a. på den grund att restitutionen sker efter beslut av

kupongskattenämnden, medan kronoutskylderna erläggas i de olika länen.

Givet är att, därest den som försummat erlägga sina kronoutskylder erhåller

rätt till restitution av kupongskatt, dennas belopp omedelbart kan utmätas

för utskylderna. Några föreskrifter härutinnan torde ej vara erforderliga. Ansö­

kan om sådan restitution synes likväl ej böra få ske inom obegränsad tid. Till­

räckligt utrymme synes emellertid beredas vederbörande, därest rätt till restitu­

tion kan ske senast under kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, med

den ytterligare begränsning att restitution aldrig meagives om ansökningen in­

kommer senare än under tredje kalenderåret efter det då utdelningen blivit

tillgänglig för lyftning. Uppmärksammas bör i detta sammanhang att, där

utdelningen utbetalas mot kupong, denna enligt skuldebrevslagen ej vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

53

är gällande, där den ej inlösts inom tre år från förfallodagen. Ansökningen

synes böra ingivas hos länsstyrelsen i det län, där den utdelningsberättigade

har sin hemortskommun. Anledningen till restitutionen är ju den att veder­

börande är skattskyldig till vanlig statlig inkomst- och förmögenhetsskatt el­

ler på grund av bestämmelsen i 7 § statsskatteförordningen befriad från dy­

lik skattskyldighet. Sådant förhållande konstateras i det län, där statsskatte-

taxeringen äger rum. Länsstyrelsen bör, sedan utredning verkställts, befordra

ansökningen till kupongskattekontoret. Beslut bör emellertid meddelas av

kupongskattenämnden. Givet är att sådant beslut i regel ej bör fattas förrän

frågan om skattskyldighet för utdelningen till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt hunnit av beskattningsnämnderna prövas.»

Statskontoret yttrar beträffande 12 §:

»Enligt förslaget skall restitution i fall, då kupongskattebelopp innehållits

där sådan skatt ej skall rätteligen utgivas, kunna gottskrivas vederbörande så­

som förskott å blivande kronoutskylder, örn han så önskar. Hur ett sådant

tillgodoräknande skulle genomföras i praktiken, har icke närmare angivits.

Statskontoret vill emellertid framhålla, att de praktiska svårigheterna torde

bliva betydande, och ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligga för med­

givande av dylik avräkning.»

Det kan, såsom statskontoret uttalar, antagas att en rätt för de skattskyl-

Departement»-

diga att tillgodoräkna sig crlagd kupongskatt genom avräkning å icke förfall- c e'en'

na kronoutskylder kommer att föranleda vissa administrativa olägenheter.

Från de skattskyldigas synpunkt kommer emellertid en sådan avräkningsrätt

sannolikt att te sig som naturlig och tämligen självklar, varför jag anser

att sådan rätt ej bör förvägras dem.

Vid behandlingen av 11 § har jag berört frågan om överflyttande till 12 §

av vissa enligt skatteberedningens förslag i 11 § upptagna bestämmelser. Här­

av synes böra följa en uppdelning av 12 § i två moment.

I övrigt har paragrafen underkastats viss jämkning.

13 §.

Skatteberedningen föreslår följande lydelse av 13 §:

»Kupongskattekontoret äger, om skäl därtill äro, anmana den som upp­

burit utdelning utan att för kupongskatt avsett belopp innehållits att inkom­

ma med en på heder och samvete avgiven försäkran att han ej varit sådan

bulvan för annan som i 1 § första stycket c) avses.

Hörsammas ej sådan anmaning inom förelagd tid, skall den som uppburit

utdelningen av kupongskattenämnden påföras kupongskatt för denna, såvida

han ej förebringar nöjaktig utredning till bestyrkande att bulvanförhållande

ej förelegat.»

I motiven anföres:

»Under 1 § har berörts det fall att den utdelningsberättigade varit bulvan

för annan, i det att han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie, å

vilken utdelning belöpt. I 13 § regleras behandlingen av ett dylikt fall. Försla­

get härutinnan innefattar en anslutning i allt väsentligt till bolagsskattebered-

ningens förslag.»

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Departements-

Förevarande paragraf synes vara så betydelsefull för genomförandet av

chefen.

skattskyldigheten i de s. k. bulvanfallen, att jag finner mig böra godtaga

densamma. Meddelande av föreläggande enligt ifrågavarande bestämmelser

synes emellertid vara av den vikt att fråga därom bör ankomma ej på ku-

pongskattekontoret utan på skattedirektören hos Överståthållarämbetet. Pa­

ragrafen synes böra kompletteras med föreskrift örn skattebetalningen i det

fall paragrafen avser.

14 och 15 §§.

14 § lyder enligt skattebereclningens förslag:

»Kupongskat tenämnden är beslutför, om två ledamöter äro tillstädes och

ense örn beslutet. Rörande beslut inom nämnden skall 112 § taxeringsår -

ordningen äga motsvarande tillämpning.»

Enligt skatteberedningens förslag har 15 § följande lydelse:

»1 mom. Över beslut av kupongskattenämnd må besvär anföras av

den som påförts kupongskatt, såvitt honom rörer, eller, där fråga är om

rätt till restitution enligt 6 §, vederbörande aktiebolag,

så ock av skattedirektören i Stockholm.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till kupongskattekontoret

före klockan tolv å sextionde dagen efter den då klaganden erhållit del av

beslutet. Rörande besvär som nu sagts skola föreskrifterna i 144 § 3 mom.

första stycket taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

2 mom. över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär

anföras av

vederbörande bolag

så ock av skattedirektören i Stockholm,

samt, där fråga är örn beslut enligt 7 §, av den som påförts kupongskatt,

såvitt honom rörer.

I fråga örn besvär över länsstyrelses beslut enligt denna förordning skall

144 § 3 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Rörande besvär över kammarrättens utslag enligt denna förord­

ning skall 127 § första stycket taxeringsförordningen hava motsvarande till-

lämpning.»

Såsom gemensam motivering för båda paragraferna yttrar skattebered-

ningen:

»Dessa paragrafer handla om när kupongskattenämnden är beslutför samt

örn besvär över nämndens och länsstyrelsens beslut i kupongskatteärenden.

Härutinnan synas förebilder kunna hämtas i taxeringsförordningen, i den

mån ej dennas föreskrifter kunna direkt erhålla motsvarande tillämpning.»

Bank- och fondinspektionen anser, att det i 15 § 1 mom. bör angivas att

besvär över kupongskattenämndens förslag skola anföras hos kammarrätten.

Departements-

Vad bank- och fondinspektionen anfört synes böra iakttagas.

chefen.

Framhållas må, att i de fall då kupongskattekontoret enligt förordningen

äger meddela beslut, klagorätt icke är medgiven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

55

16 §.

16 §, som innehåller straffbestämmelser, har i skatteberedningens prome­

moria följande lydelse:

»Rörande ansvar för underlåtenhet av styrelse för aktiebolag att fullgöra

skyldighet enligt 5, 6 eller 7 § eller 9 § 1 mom. skall 142 § taxeringsförord-

ningen hava motsvarande tillämpning.

Varder den som enligt 4 § avgivit uppgift örn aktieutdelning övertygad

att hava mot bättre vetande oriktigt besvarat de där framställda frågorna

eller varder den som erhållit anmaning enligt 13 § första stycket övertygad

att hava mot bättre vetande avgivit oriktig försäkran, bote, örn den orik­

tiga uppgiften eller den oriktiga försäkran lett till utebliven beskattning,

högst fem gånger den undandragna kupongskatten, och i annat fall högst

fem gånger den kupongskatt, som skulle hava undandragits, i händelse den

oriktiga uppgiften eller den oriktiga försäkran skulle lett till utebliven be­

skattning, i vartdera fallet dock minst 100 kronor.

Förseelse som nu sagts åtalas vid den allmänna underrätt, där åtal en­

ligt 143 § taxeringsförordningen skall anhängiggöras. Den är föremål för all­

mänt åtal. Böter, som ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäl­

dande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.»

Förslaget i denna punkt motiveras på följande sätt:

»Jämväl ansvarsföreskrifterna anknyta till taxeringsförordningens mot­

svarande bestämmelser. Det torde böra märkas, att första stycket av 16 §

innehåller ett utbrytande ur taxeringsförordningens 142 § av den ansvars-

föreskrift som gäller därest någon underlåtit att till vederbörande myndighet

insända taxeringsuppgifter. Den här intagna bestämmelsen har dock ett

något vidare innehåll, därför att underlåtenheten kan avse även andra för­

hållanden än insändande av taxeringsuppgifter.

Det må ock framhållas, att enligt nuvarande bestämmelse i taxeringsför­

ordningen straffet träffar den som mottager utdelningen, medan straffpå­

följden enligt nu ifrågavarande författningsrum avser styrelse för aktie­

bolag.»

I yttrandena beröres ej denna paragraf.

I detta sammanhang bör erinras, att numera föreligger ett till lagrådet re­

mitterat förslag till särskild slcattestrafflag, avsedd att ersätta bland annat

vissa av taxeringsförordningens straffbestämmelser. Vid övervägande av

strafföreskrifterna för förseelser mot kupongskatteförordningen bör emeller­

tid observeras, att uppgiftsskyldigheten för aktieutdelningar är anknuten till

dessas lyftande, och att hinder i allmänhet ej föreligger att de lyftas av

kupongernas innehavare oavsett vederbörandes rättsliga behörighet, medan

de uppgifter, till vilka skattestrafflagen enligt förslaget anknyter och hänför

straffbarheten, äro sådana som avgivits av den skattskyldige själv eller laglig

ställföreträdare för denne. Denna olikhet är av den sakliga betydelse, alt

för meddelande av oriktiga uppgifter enligt förordningen örn kupongskatt

skattestrafflagens normerade böter — vilka uppenbarligen närmast motiveras

Departementet

chefen.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

med hänsyn till skattskyldig som själv avger oriktig uppgift — utgöra en

mindre lämplig strafform. Jag föreslår därför att såsom straffpåföljd för

oriktig uppgift varom här är fråga stadgas dagsböter eller fängelse i högst

sex månader.

Beträffande formuleringen i övrigt synes det vara lämpligt att så nära

som möjligt följa förslaget till skattestrafflag. I skatteberedningens förslag

synes emellertid också böra göras den ändringen att straffbarheten avser även

annat vilseledande meddelande än oriktigt svar på de framställda frågorna.

Allmänna strafflagens delaktighetsregler torde i förevarande fall bliva till­

lämpliga i samma omfattning som beträffande skattestrafflagen.

I motiven till 1 § har jag framfört de skäl som föranlett mig att god­

känna förslaget, att kupongskatten i vissa s. k. bulvanfall skall utgå såsom

en definitiv skatt vid sidan av ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt

till staten. Det synes mig emellertid erforderligt att på det sätt modifiera

skatteberedningens förslag till ansvarsbestämmelser i detta hänseende, att

den straffpåföljd som knytes till oriktig bulvanförsäkran enligt 13 § ej kom­

mer att träffa samtidigt med motsvarande påföljd enligt bulvanlagen. Be­

stämmelse av sådan innebörd har därför införts i 16 §.

Att förseelse enligt ifrågavarande författningsrum faller under allmänt åtal

torde vara klart även utan uttrycklig föreskrift. För att bötesförvandling skall

äga rum erfordras ej heller någon särskild bestämmelse. Den i skattebered­

ningens förslag upptagna forumregeln har i visst avseende kompletterats.

I samband med förslaget till skattestrafflag har utarbetats förslag till änd­

ring i vissa delar av taxeringsförordningen, innebärande bland annat att

straffet enligt 142 § taxeringsförordningen — till vilken hänvisning sker i

första stycket av 16 § — höjes från 25 kronors böter till högst 300 kronors

böter.

17 §.

Denna paragraf innehåller enligt skatteberedningens promemoria sedvanlig

föreskrift om rätt för Kungl. Maj:t att fastställa formulär till blanketter m. m.

I yttrandena har ej paragrafen föranlett något särskilt uttalande och den för­

anleder ej heller från min sida någon anmärkning.

Ikraftträdandet.

Det är givetvis önskvärt att ifrågavarande lagstiftning träder i kraft så

snart som möjligt. Hinder synes ej föreligga att tillämpa den å alla utdel­

ningar som bliva tillgängliga för lyftning efter viss dag, t. ex. den 28 februari

1943. Det kan antagas vara endast ett fåtal av de bolag, från vilka utdel­

ningar gå till utlandet, som hålla sina bolagsstämmor under år 1943 så tidigt

att utdelningarna kunna utbetalas före den 1 mars.

Förslagen till formulär.

Vid skatteberedningens promemoria voro fogade utkast till sådana utdel-

ningsuppgifter som avses i 4 § förslaget till förordning örn kupongskatt. Det

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

57

framhölls i vissa yttranden, att dessa krävde överarbetning. Sådan överarbet-

ning har nu skett i samråd med representanter för vissa banker m. fl. Vid

statsrådsprotokollet torde såsom bilagor få fogas de överarbetade formulären.

Det av formulären, som är avsett för användning när kupongskatt skall

avdragas, torde böra översättas till engelska, franska och tyska för att kunna

tillställas sådana banker m. fl. i utlandet, som inlösa svenska aktiekuponger.

övriga författningsändringar.

I skatteberedningens promemoria föreslås vissa ändringar i dels kommu­

nalskattelagen, dels förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels taxeringsförordningen. För dessa ändringar meddelas i promemorian

ingen motivering utöver den som förekommer i samband med olika para­

grafer i kupongskatteförordningen. Den mest betydelsefulla av dessa änd­

ringar, avseende inkomstbegreppet i fråga örn aktieutdelningar, har behand­

lats i samband med 1 § förordningen om kupongskatt. I de avgivna yttran­

dena ha, bortsett från nämnda spörsmål, framställts endast vissa formella

anmärkningar, som böra föranleda redaktionella ändringar.

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till

dels förordning om kupongskatt,

dels lag örn ändrad lydelse av 38 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) jämte anvisningar,

dels förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28

september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels förordning om ändrad lydelse av 42 § 4 mom. och 142 § taxerings­

förordningen den 28 september 1928 (nr 379)

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

Bihang till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 12

.

Bilaga.

FÖRSLAG

TILL

FORMULÄR

U

p

p

g

if

te

n

sk

a

ll

vi

d

u

td

el

n

in

g

en

s

ly

ft

a

n

d

e

a

vl

ä

m

n

a

s

a

v

d

en ^, so

m

u

p

p

b

ä

r

u

td

el

n

in

g

en

,

ti

ll

d

en

so

m

ve

rk

st

ä

ll

er

u

tb

et

a

ln

in

g

en ^.

D

en

se

n

a

re

sk

a

ll

ti

ll

se

a

tt

sd

sk

er

.

Innan denna blankett Hylle», genomläs noga frågorna nedtill å denna

Formulär nr 18 a

sida. Av svaren framgår, om denna eller blankett enligt formulär

avseende utdelning å aktier

utan

nr 18 b skall användas.

avdrag för kupongskatt.

Uppgift om utdelning å svenska aktier

jämlikt 42 § 3 mom. taxeringsförordningen

utan avdrag för kupongskatt.

boende

(med tydlig stil den utdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)

(bostadsadress)

kommun

köping

stad

län

(för landskommun)

församling

(för stad med flera

stat

(då bostaden är utom Sverige)

församlingar)

har denna dag uppburit år 19....... till betalning förfallen utdelning å

st. aktier i

(aktiebolagets namn)

med kr.

Nedanstående frågor måste ovillkorligen besvaras!

Denna blankett skall användas endast örn båda frågorna besvaras med ja.

Befinnes, att någon av frågorna bör besvaras med nej, skall blankett enligt formulär 18 b användas.

Om utdelningen lyftes i utlandet, skall formulär 18 b alltid användas.

Svar:

Fråga 1. Var den utdelningsberättigade ägare av aktien/aktierna, när utdelningen

först blev tillgänglig för lyftning?................................................................... ..............................

Obs! Därest undertecknaren av uppgiften ej vet vem som var ägare av aktien/

aktierna, när utdelningen först blev tillgänglig för lyftning, eller eljest är

oviss örn hur frågan skall besvaras, skall den besvaras med nej.

Fråga 2. Har den utdelningsberättigade varit stadigvarande bosatt i Sverige, när

utdelningen först blev tillgänglig för lyftning, och oavbrutet därefter? . .

..............................

Obs!

I fråga örn juridiska personer iakttages:

________________

är den utdelningsberättigade svensk juridisk person (d. v. s. bolag, förening,

stiftelse, sterbhus e. d.), besvaras frågan med ja;

är den utdelningsberättigade utländsk juridisk person, besvaras frågan med nej.

Detta formulär får ej frångås beträffande format, färg eller innehåll. Å baksidan må dock införas specifikation av olika aktievalörer m. m.

Kunst. Boktr. Sthlm 19 41

V

Cl

tid

!

424230

Sanningsenligheten av samtliga å denna blankett av mig lämnade uppgifter intygas på heder och samvete.

den ......../

Uppgiften undertecknas av den

utdelningsberättigade eller av om­

bud, som för hans räkning lyfter

beloppet.

Namn:

Bostadsadr.:

(

Kylle* endast

då uppgiften

undertecknas

av ombud.

Tel.

Att ifyllas av den som utbetalar utdelningen.

Att något förhållande, stridande mot de lämnade uppgifterna, icke är vid utbetalningen känt, intygas:

(Utbetalarens namn och adress. För banker o. d. kontorsstämpel)

19

U

p

p

g

if

te

n

sk

a

ll

vi

d

u

td

el

n

in

g

en

s

ly

ft

a

n

d

e

jä

m

te

g

en

o

m

sl

a

g

sk

o

p

ia

a

vl

ä

m

n

a

s

a

v

d

en

,

so

m

u

p

p

b

ä

r

u

td

el

n

in

g

en

,

ti

ll

d

en

so

m

ve

rk

st

ä

ll

er

u

tb

et

a

ln

in

g

en ^.

B

en

se

n

a

re

sk

a

ll

ti

ll

se

a

tt

sd

sk

er

.

Innan denna blankett ifylles, genomläs noga frågorna på sidan 2.

A

t

svaren framgår, om denna eller blankett enligt formulär nr 18 a

skall användas.

Uppgift om utdelning å svenska aktier

jämlikt 42 § 3 mom. taxeringsförordningeu

tued avdrag för kupongskatt.

Formulär nr 18 b

avseende utdelning å aktier

med

avdrag för kupongskatt.

boende

(med tydlig stil den utdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)

(bostadsadress)

{

län

(för landskommun)

församling'

(för stad med

stat

(då bostaden är utom Sverige)

kommun

köping

stad

flera församlingar)

har denna dag uppburit år 19

till betalning förfallen utdelning å

st. aktier i

' (aktiebolagets namn)

Sanningsenligheten av samtliga d såväl fram- som

uppgifter intygas på heder och samvete.

................................... med kr.

...................

baksidan av denna blankett av mig lämnade

den ........./.....

19

Uppgiften undertecknas av den

utdelningsberättigade eller av om­

bud, som för hans räkning lyfter

beloppet.

Namn: ----

Bostadsadr.:

Ifylles endast

då uppgiften

undertecknas

av ombud.

Tel.

Att ifyllas av den som utbetalar utdelningen.

(Lyftes utdelningen i utlandet, skall denna del ifyllas av det utländska ombudet.)

Att något förhållande, stridande mot de lämnade

uppgifterna, icke är vid utbetalningen känt, intygas:

Utdelning...........................kr......................................

Avgår 20

%

kupongskatt . . »

..............................

Utbetalt kr.

(Utbetalarens namn och adress.

För banker o. d. koutorsstämpel)

Detta formulär får ej frångås berättande format, färg eller innehåll. Å baksidan må dock införas specifikation av olika aktievalörer m. m.

Vand!

Kuns!. Boktr. Sthlm i94f

4 ^* 4*30

^{Trycke8 d} (flätt papper.

Nedanstående frågor måste ovillkorligen besvaras!

Denna blankett skall användas,

a) då utdelningen lyftes i Sverige: endast om någon av frågorna besvaras med nej;

b) då utdelningen lyftes i utlandet: i varje fall, oberoende av hur frågorna besvaras.

I alla andra fall skall blankett enligt formulär nr 18 a användas.

Star:

Fråga 1. Yar den utdelningsberättigade ägare av aktien/aktierna, när utdelningen först ---------------

blev tillgänglig för lyftning? ........................................................................... .....

Därest frågan besvaras nekande, angives här fullständigt namn, titel och

adress för den som ägde aktien/aktierna, när utdelningen först blev tillgäng­

lig för lyftning: .......-..............................................................................................

Obs! Därest undertecknaren av uppgiften ej vet vem som var ägare av aktien/

aktierna, när utdelningen först blev tillgänglig för lyftning, eller eljest är

oviss om hur frågan skall besvaras, skall den besvaras med nej.

Fråga 2. Har den som var ägare av aktien, när utdelningen först blev tillgänglig för

lyftning, varit stadigvarande bosatt i Sverige vid nämnda tidpunkt och

oavbrutet därefter?................................................................................................

Obs! I fråga örn juridiska personer iakttages:

därest den som var ägare av aktien/aktierna, när utdelningen först blev till­

gänglig för lyftning, var svensk juridisk person (d. v. s. bolag, förening,

stiftelse, sterbhus e. d.), besvaras frågan med ja;

var nämnde ägare utländsk juridisk person, besvaras frågan med nej.

Frånskiljas och återställes till den som uppbär utdelningen.

Erkännande rörande innehållen kupongskatt å aktieutdelning.

boende

(med tydlig stil den ntdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)

f kommun

i

[ köping

(bostadsadress)

I g£a(j

( län

(för landskommun)

| församling

(för stad med flera församlingar)

- stat

(då bostaden är utom Sverige)

bär denna dag uppburit år 19........ till betalning förfallen utdelning å

st. aktier i

med kr...........

(aktiebolagets namn)

Sanningsenligheten av samtliga å denna blankett av mig lämnade uppgifter intygas på heder och samvete.

Uppgiften undertecknas av den

utdelningsberättigade eller av om­

bud, som för hans räkning lyfter

beloppet.

den

Namn: .......

Bostad sadr.:

I

lfylles endast

då uppgiften

undertecknas

av ombud.

19......

Tel.

Att ifyllas av den som vid utbetalningen innehåller kupongskatt.

Utdelning ........................... kr.

Att k ovanstående aktier kupongskatt innehållits med

Avgår 20 % kupongskatt . .

»

vidstående belopp intygas:

Utbetalt kr.

(Utbetalarens namn och adress. För banker o. d. kontorsstämpel)

Därest den skattskyldige bar för avsikt att begära restitution

av kupongskatt, böra här angivas numren å de aktiebrev utdelningen avser:

KW Boktr. StUm i?4t

4 ^* 4 ^* 3

*

Utdrag av förordningen om kupongskatt.

Skattskyldighet.

1 9.

Skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten

i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag

åligger den som, när utdelningen blir tillgänglig för lyftning, i

egenskap av ägare av den till aktien hörande kupongen eller el­

jest är berättigad lyfta utdelningen, därest

den utdelningsberättigade är i utlandet bosatt fysisk person eller

utländskt bolag eller juridisk person, som enligt 25 § 2 mom.

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall

likställas med utländskt bolag, och utdelningen ej är hänförlig till

inkomst av rörelse som här bedrivits; eller

den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testa­

mente förvärvat rätt till utdelningen utan att också hava för­

värvat aktien.

t

Skyldighet att utgöra kupongskatt skall ook åligga utdel-

ningsberättigad, som uppträder såsom bulvan för annan, i det att

han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom ägare

till aktie, å vilken utdelningen belöper, försåvitt bulvanförhållan-

det är i strid med ett enligt lag gällande förhud eller det avser

att bereda obehörig förmån vid taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt.

I den utsträckning nedan sägs skall aktiebolag vid utbetalan­

de av utdelning innehålla för kupongskatt erforderligt belopp.

Beräkning av kupongskatt.

2

§.

Kupongskatt skall utgå med tjugu procent av utdelningen.

Innehållande av kupongskatt vid utbetalande

av aktieutdelning.

⁴

§.

Vid avgivande av uppgift om aktieutdelning enligt 42 § 3

mom. taxeringsfÖTordningen skall uppgiftslämnaren på heder

och samvete besvara å uppgiftsformuläret angivna frågor till

ledning för bedömande, huruvida den utdelningsberättigade är

skyldig utgöra kupongskatt. Finner uppgiftslämnaren sig ej kunna

besvara frågorna så, att av svaren uppenbarligen framgår att

den utdelningsberättigade icke är skyldig utgöra kupongskatt

för utdelningen, skall svaret avfattas å särskild, för detta ända­

mål avsedd blankett, och skall den på utdelningen belöpande

kupongskatten vid utdelningens utbetalande innehållas. Å särskild

del av blanketten skall i dylikt fall den som utbetalar utdelningen

teckna erkännande att kupongskatten innehållits och skall denna

del avskiljas och tillställas uppgiftslämnaren.

Kupongskattekontoret må berättiga bankinrättning eller annan,

sorn är skyldig avlämna uppgifter om aktieutdelning och som

förutsättes kunna tillförlitligt bedöma örn skattskyldighet enligt

1 § är för handen, att, i fall där sådan skyldighet uppenbarligen

icke föreligger, uppbära utdelning utan att kupongskatt inne-

hålles, ändå att svaren å frågorna skulle giva anledning till

innehållande av sådan skatt. I dylikt fall skall genom särskild

stämpling eller påskrift å uppgifterna tydligt utmärkas att ku-

pongskattekontorets medgivande föreligger.

Sker utbetalning av utdelning i utlandet, skall kupongskatt

alltid innehållas.

Restitution av kupongskatt till utdelningsberättigad.

12 §.

1 mom. Har vid utbetalande av utdelning kupongskatt inne­

hållits i fall, då sådan skatt ej skall enligt 1 § utgöras, äger den

som uppburit utdelningen hos kupongskattenämnden erhålla

restitution av det innehållna beloppet. Därest den restitutions-

berättigade begär det, skall restitution genom kupongskattekon-

torets förmedling ske genom avräkning å kronoutskylder, som

han har att erlägga.

Ansökan örn restitution av kupongskatt som nu sagts skall före

utgången av kalenderåret efter det då utdelningen uppburits, dock

senast under tredje kalenderåret efter det då utdelningen blivit

tillgänglig för lyftning, ingivas till länsstyrelsen i det län, där

den utdelningsberättigade enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen skall sökanden foga det ho­

nom tillställda erkännandet rörande innehållen kupongskatt eller

annan utredning till ådagaläggande att sådant innehållande skett,

så ock utredning till styrkande av att kupongskatt ej skall utgöras.

Länsstyrelsen översänder ansökningen till kupongskattekontoret

med det yttrande vartill förhållandena föranleda. Kupongskatte­

nämnden är ej pliktig meddela beslut i anledning av ansökning

örn restitution, förrän fråga örn skattskyldighet för utdelningen

jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

blivit slutligen prövad.

Besvär.

15 §.

1 mom. Över beslut av kupongskattenämnden må besvär an­

föras hos kammarrätten av

den som fått sig påförd kupongskatt, såvitt honom rörer, eller,

där fråga är örn återbetalning enligt 6 §, vederbörande aktie­

bolag,

så ock skattedirektören hos Överståthållarämbetet.

Besvären skola, skriftligen avfattade, hava inkommit till ku­

pongskattekontoret före klockan tolv å sextionde dagen efter den

då klaganden erhållit del av beslutet. Rörande besvär som nu

sagts skola föreskrifterna i 144 § 3 mom. första stycket taxe-

ringsförordningen i tillämpliga delar gälla.

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Har någon i uppgift som avses i 4 § uppsåtligen lämnat orik­

tigt svar å någon av de därstädes upptagna frågorna eller eljest

lämnat vilseledande uppgift, eller har någon efter anmaning enligt

13 § uppsåtligen avgivit oriktig försäkran, straffes med dags­

böter eller fängelse i högst sex månader.

U

p

p

g

if

te

n

sk

a

ll

vi

d

u

td

el

n

in

g

en

s

ly

ft

a

n

d

e

a

vl

ä

m

n

a

s

a

v

d

en

,

so

m

u

p

p

lä

r

u

td

el

n

in

g

en

,

ti

ll

d

en

so

m

ve

rk

st

ä

ll

er

u

tb

et

a

ln

in

g

en ^.

D

en

se

n

a

re

sk

a

ll

ti

ll

se

a

tt

så

sk

er

.

Formulär nr 18 c

avseende utdelning å andelar i svensk ekonomisk

förening eller utländsk juridisk person.

Uppgift om utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller

å aktier eller andra andelar i utländsk juridisk person

jämlikt 42 § 3 mom. taxeringsförordningen.

boende

(med tydlig stil den utdelningsberättigades fullständiga namn samt titel eller yrke)

................................................................... i ..................................................

(bostadsadress)

kommun

köping

stad

{

län (för landskommun)

församling

(för stad med flera församlingar)

bär denna dag uppburit år 19......... till betalning förfallen utdelning å ......................... st. andelar i

(föreningens eller den utländska juridiska personens namn)

med kr...........................................

Har utdelningen lyfts mot kupong, som förvärvats utan det andelsbrev eller den aktie kupongen till­

hör, uppgives bär den, från vilket förvärvet skett:

Fullständigt namn samt titel eller yrke: ................................................................................................................

Bostadsadress:

Riktigheten av förestående uppgifter intygas.

Uppgiften undertecknas av den

utdelningsberättigade eller av om­

bud, som för bans räkning lyfter

beloppet.

Namn: ....-

Bostadsadr.:

Ifylles endast

dä uppgiften

undertecknas

av ombud

Tel.

den ........../......... 19

Att ifyllas av den som utbetala! utdelningen.

(Utbetalarens namn och adress. För banker o. d. kontorsstämpel)

Kunut. Boktr. Sthlm 194 J

434 ^* 3

*

Trycken ä gult papper.