2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

I överensstämmelse med den ståndpunkt åt vilken jag sålunda gav uttryck

ha under den förflutna delen av pågående riksdagssession endast ett fåtal

propositioner angående medelsanvisning å tilläggsstat avlåtits. I de fall där

så skett, ha äskandena antingen avsett ändamål av synnerligen brådskande

beskaffenhet eller också ägt så nära samband med ett i särskild proposition

framställt medelsäskande för nästa budgetår, att ett särskiljande icke ansetts

lämpligen böra ske. I ett fall har därutöver i särskild proposition äskats an­

slag för ändamål, för vilket i förenämnda proposition nr 2 ett anslag upp­

förts med beräknat belopp.

De anslagsäskanden avseende tilläggsstat till riksstaten för innevarande

budgetår, vilka i enlighet med det anförda ansetts böra i detta sammanhang

föreläggas riksdagen, ha tidigare denna dag anmälts. En sammanställning

omfattande dels de beslut, vilka Kungl. Maj:t därvid på hemställan av veder­

börande föredragande enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet (bil. 1—

12) fattat, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat — utöver de i proposi-

lionen nr 2 sammanfattade — som under den förflutna delen av riksdags-

sessionen framlagts för riksdagen, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta

ärende (bihang).

Av de anslag, som äskas i det följande, märkas på driftbudgeten ett an­

slag för täckande av vissa kostnader i samband med sockerregleringen å

19.5 miljoner kronor samt ett anslag till förmalningsersättningar å 31 miljo­

ner kronor. Båda dessa anslag avse reglering av i annan ordning förskotte-

rade utgifter. På kapitalbudgeten äskas medel till subventionering av bo­

stadsproduktionen med sammanlagt 25 miljoner kronor. Anslagen ha nöd­

vändiggjorts av en icke förutsedd förskjutning av bostadsbyggnadsverksam-

hetens tidsfördelning.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att godkänna de förslag, örn vilka Kungl. Majit enligt bi­

lagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—12) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro­

position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

mål och eventuellt även andra livsmedel lill Grekland från transoceana län­

der. De första tre fartygen hava lämnat Göteborg den 14 juli och de andra

avgå senare i syfte att säkerställa en månatlig import till Grekland av lä,000

ton spannmål. För mottagandet och fördelningen av spannmålen, som jämte

andra tillgängliga livsmedel beräknas förslå till den grekiska befolkningens

hjälpliga försörjning, organiseras i Athen under medverkan av den Inter­

nationella röda korskommittén en delegation, bestående av svenska och

schweiziska röda korsdelegater under svenskt ordförandeskap. Som allmänt

godtagen förutsättning gäller, att alla i Grekland producerade livsmedel skola

konsumeras inom landet eller exporteras mot fullvärdig kompensation av

andra livsmedel.

En blandad svensk-schweizisk kommission under svenskt ordförandeskap

har upprättats i Athen. Kommissionen anlände till Athen i slutet av augusti

förlidet år, och ungefär samtidigt inträffade de första spannmålslasterna från

Canada till Grekland. Distributionen av den införda spannmålen ombesör-

jes av kommissionen, vilken har över 500 personer anställda i sin tjänst.

Sveriges chargé d’alfaires i Sofia och Athen har erhållit svenska regeringens

uppdrag att övervaka uppfyllandet av de åtaganden, som från svensk sida

gjorts till de intresserade regeringarna på bägge sidor i stormaktskriget.

De amerikanska och brittiska regeringarna utfäste sig ursprungligen att

månatligen ställa 15,000 ton spannmål till förfogande för skeppning till Grek­

land. Sedermera hava de förklarat sig skola därutöver sända 3,000 ton tor­

kade grönsaker och ett mindre parti torrmjölk i månaden. Hittills hava

104,600 ton vete, 11,425 ton torkade grönsaker ävensom torrmjölk och medi-

kamenter fraktats till Grekland med de svenska fartygen. Av rapporter från

kommissionen framgår, att distributionen av de till Grekland från Canada

införda livsmedlen kunnat ske på ett tillfredsställande sätt. Kommissionen

har övertagit ansvaret för brödförsörjningen i Athen och Pineus och har även

i begränsad utsträckning kunnat sända mjöl till landsorten.

För närvarande förberedes i samförstånd med de intresserade regeringar­

na en utvidgning av hjälpverksamheten till att omfatta av denna hittills icke

berörda delar av den grekiska landsorten, såväl på fastlandet som på öarna.

Detta nödvändiggör en ökning av antalet i Grekland verksamma svenska

röda korsdelegater. Denna utvidgning av hjälpverksamheten medför, att de

medel, vilka av Kungl. Maj:t anvisats för bestridandet av kostnaderna för de

svenska röda korsdelegaterna, kunna beräknas bliva förbrukade inom en nära

framtid. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Svenska röda korsdelegater i Grekland å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservations­

anslag av ......................................................... kronor 150,000.

Vad statsministern sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Hugo Årnfast.

6

Departements­

chefen.

bland annat att iör fartygets iordningställande ett belopp av 100,700 kronor

måtte ställas till förfogande från medel å förskottsstat, varav för ofrånkom­

ligen nödvändiga iståndsättningsarbeten, innefattande reparationer av farty­

gets skrov, ett belopp av 40,000 kronor.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 11 februari 1943 framhållit, att far­

tyget vore av järn, 43 år gammalt och senast generalbesiktigat för omkring åtta

år sedan samt att ifrågavarande reparationer vore nödvändiga om fartyget

överhuvud taget skulle användas för segling sommaren 1943 utan betydande

risker.

I propositionen 1942: 210, vilken i denna del lämnats utan erinran av riks­

dagen, förutsattes, att Jarramas fortfarande skall begagnas såsom övnings-

fartyg för utbildningsändamål. Som marinförvaltningen framhållit är det

nödvändigt att iståndsätta ifrågavarande fartyg därest detsamma utan be­

tydande risker skall kunna användas för segling instundande sommar. Kost­

naderna för iståndsättandet av fartyget -— liksom för övrigt för dess utrust­

ning för förenämnda expedition — synas vara av den art att de böra bestridas

av medel å riksstaten inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kost­

nadsramen. Från marinförvaltningen har under hand meddelats att det för

innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till underhåll av flottans

fartyg m. m., från vilket kostnaderna för iståndsättningsarbetena böra be­

stridas, icke lämnar tillgång därtill. Då jag icke har något att erinra mot att

Jarramas i enlighet med marinförvaltningens förslag iståndsättes och förelig­

gande kostnadsberäkningar torde kunna godtagas, torde nu medel böra äskas

av riksdagen för iståndsättningsarbetenas genomförande.

Kostnaderna för fartygets utrustande för förenämnda expedition torde böra

bestridas från anslaget till flottans övningar. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela beslut härutinnan. Jag förutsätter, att det av riksdagen för

budgetåret 1943/44 äskade reservationsanslaget skall förslå för bestridandet

av dessa kostnader.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

att till Underhåll av flottans fartyg m. m. å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsan­

slag av......................................................................kronor 40,000.

[2.] 89 a. Anskaffning av viss strålkastar- och artillcriniateriel, reserva­

tionsanslag. I skrivelse med äskanden av anslag å tilläggsstat för innevarande

budgetår har marinförvaltningen hemställt om anvisande av anslag med

300,000 kronor för anskaffning av viss strålkastarmateriel. Av sagda belopp

belöpa 180,000 kronor på vissa jagare. I skrivelse med äskanden av anslag

å riksstaten för budgetåret 1943/44 har ämbetsverket framlagt förslag örn an­

skaffning av luftvärnsbestyckning å vissa fartyg. Inberäknat kostnaderna

s

nämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 25,000 kronor. Vid anmälan i

statsrådet av nämnda proposition framhöll jag, att det vore av vikt att bo-

stadsanskaffningsnämnden snarast möjligt kunde träda i funktion. Jag fann

det därför erforderligt, att anslagsmedel för nämndens verksamhet ställdes

till förfogande redan under innevarande budgetår, och förklarade det vara

min avsikt att i annat sammanhang återkomma till denna fråga. Jag anhål­

ler att nu få upptaga frågan till behandling.

Enligt den av mig i förutnämnda proposition förordade organisationen

skulle nämnden bestå av ett antal ledamöter, därav en ordförande. För ledan­

det av nämndens verksamhet skulle finnas en chef, vilken jämte annan mera

fast anställd personal borde avlönas från de för nämnden speciellt anvisade

anslagsmedlen. Avlöningskostnadema för i övrigt erforderlig personal även­

som vissa administrationskostnader förutsattes skola få bestridas från de oli­

ka byggnadsanslagen. Kostnaderna för avlönande av den fast anställda per­

sonalen beräknades till 65,000 kronor per år. Till omkostnader förutsattes

skola erfordras ett årligt anslag av 25,000 kronor.

Enär nämnden synes kunna träda i verksamhet tidigast omkring den 1

maj innevarande år, torde avlöningskostnadema för nämndens verksamhet

kunna beräknas till en sjättedel av nyss anförda årskostnader eller till i av­

rundat tal 10,000 kronor för avlöningar och 4,000 kronor för omkostnader.

Samtidigt torde medel böra beräknas för vissa andra kostnader. I första hand

böra i samband med igångsättandet av nämndens verksamhet täckas vissa

i nyssnämnda proposition omförmälda kostnader, vilka äga samband med

utredningen rörande försvarets bostadsfrågor och vilka antingen förskottsvis

bestritts av egnahemsstyrelsen och från fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter eller kunna beräknas uppkomma under tiden till dess nämnden

kan begynna sin verksamhet. Härvidlag är att märka, att denna utred­

ning haft och har att i avbidan på nämndens inrättande besörja sådana upp­

gifter, som senare komma att åvila nämnden. Dessa kostnader kunna upp­

skattas till i runt tal 40,000 kronor, av vilket belopp 6,069 kronor 52 öre enligt

av egnahemsstyrelsen i skrivelse den 6 fehman 1943 lämnad uppgift för­

skjutits av styrelsen. Vidare böra medel beräknas för täckande av kostna­

derna för engångsanskaffning av inventarier för nämndens behov. Dessa en­

gångskostnader ha i den till grund för förslaget örn bostadsanskaffnings-

nämndens inrättande liggande promemorian uppskattats till 7,500 kronor,

mot vilken beräkning jag icke funnit anledning till erinran. De samman­

lagda kostnaderna fram till den 1 juli 1943 kunna således uppskattas till

(10,000 + 4,000 + 40,000 + 7,500=) i avrundat tal 61,000 kronor. Detta

belopp synes böra äskas av riksdagen såsom obetecknat anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:! måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa

ett anslag av ......................................................... kronor 61,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

9

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

beviljandet av understöd skära ned utgifterna, så att kapitalbrist utebleve.

Denna sista utväg skulle emellertid innebära ett raserande av den organisa­

tion, som barnhuset, kommunerna till tjänst, genom sin understödjande verk­

samhet skapat eller byggt ut. Därest bidragen till de understödda barnhemmen

runt örn i landet skures ned med sådant belopp, som erfordrades för und­

vikande av barnhusets kapitalförlust, skulle den dagavgift, som uttoges av

kommunerna för vård av barn, stiga till ett sådant belopp, att kommunerna

lill barnavårdens skada ej anlitade barnhemmen.

I över framställningen avgivet yttrande hade socialstyrelsen fram­

hållit, att av föreliggande uppgifter framginge, att barnhusets kapital hotades

av en allvarlig minskning, därest icke kraftigt stöd erhölles från statens sida.

Styrelsen hade understrukit sin redan tidigare framförda mening, vilken även

delats av socialvårdskommittén, att en sådan minskning av de medel, som

stöde till barnhusets förfogande, icke borde ske, att därigenom bamhems-

verksamheten i länen komme att minskas. Styrelsen hade vidare erinrat huru­

som chefen för socialdepartementet i proposition nr 240/1941 angående extra

bidrag till allmänna barnhuset för täckande av brist under budgetåret 1940/

41 uttalat, att han bland annat av nyss angivna skäl icke funne det tillrådligt

att ens delvis täcka då ifrågavarande brist genom att taga barnhusets kapital­

tillgångar i anspråk. Otvivelaktigt vore det — hade socialstyrelsen vidare an­

fört — av stort värde för samhället, att barnhusets kapitaltillgångar bibe-

hölles, så att de för framtiden kunde användas för sådan banbrytande verk­

samhet pa barnavårdens område, som icke kunde anordnas och utprövas på

bekostnad av allmänna medel. Styrelsen hade funnit denna synpunkt böra

vara avgörande vid anslagsfrågans prövning och hade därför tillstyrkt att

statsmedel anvisades till täckande av hela det för barnhuset under budget­

året 1941/42 uppkommande underskottet, av styrelsen beräknat till 180,000

kronor.

Föredragande departementschefen hade i propositionen

tillstyrkt socialstyrelsens förslag i ämnet.

Direktionen har härefter framlagt beräkningar rörande storleken av den

brist i barnhusets räkenskaper, som kunde antagas uppkomma för verksam­

hetsåret 1942/43. I denna del har direktionen uttalat sig på följande sätt.

Barnhusets kapital — örn man undantoge den del därav, som vore bunden

i fonder för vissa särskilda ändamål eller som avsatts för barnhusets fastig­

heters räkning — hade den 30 juni 1942 uppgått till i runt tal 10,200,000 kro­

nor. Avkastningen därav beräknades för budgetåret 1942/43 till 375,000 kro­

nor, motsvarande en medelränta av 3.67 procent. En jämförelse med 1941/42

års avkastning visade en inkomstminskning av 26,000 kronor, vilken berodde

på uppsägning av tidigare låneplaceringar.

Samtidigt med denna inkomstminskning hade kraven på understöd från

barnhuset till upptagningshem och fosterbarnsförmedling stigit genom pris­

stegringar och även någon utvidgning av barnhemsverksamheten i länen. Till

belysande härav kunde framhållas, att barnavårdsförbunden begärt i runt

tal för 1941 576,000 kronor, för 1942 613,000 kronor och för 1943 639,000

kronor. De salunda begärda beloppen hade av barnhuset måst nedskäras för

1941 till 483,000 kronor, för 1942 till 530.000 kronor och för 1943 till 554.000

kronor.

Barnhusets utgifter för egna hem, kvarvarande barnhusbarn, pensioner

och diverse hade för 1942/43 mast beräknas till 15,000 kronor högre belopp

än för föregående budgetår eller till 205,000 kronor,

Såsom nämnts hade under kalenderåret 1942 till understödsverksamhet be-

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

gång, utgifterna under denna anslagspost icke begränsas tili lägre belopp än

124,000 kronor, vilket innebure, att vid budgetårets slut ett överskridande av

anslagsposten med (134,333 + 124,000 — 235,000 —) 23,333 kronor eller i Tunt

tal 23,000 kronor kunde beräknas uppstå. Det sålunda väntade överskridan­

det finge i viss mån ses mot bakgrunden av att vid uppskattningen i stats­

verkspropositionen av ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1942/43 räk­

nats med ett belopp av allenast 20,000 kronor för avlöningar åt semester-

vikarier och tillfällig personal, medan styrelsen på grundval av tidigare er­

farenhet för motsvarande ändamål beräknat ett belopp av 30,000 kronor.

Överskridandet föranleddes därjämte av skilda omständigheter, till vilka

hänsyn icke tagits vid beräknandet av anslagsposten.

Styrelsen upplyser sålunda, att anslagsposten till följd av ledigheter för

militärtjänstgöring, för havandeskap och barnsbörd, för offentligt uppdrag

samt för opåräknat omfattande sjukledigheter komme att under budgetåret

merbelastas med 13,948 kronor. Vidare har styrelsen erinrat om att, sedan

Kungl. Majit den 15 oktober 1937 uppdragit åt styrelsens rättsmedicinska

nämnd att verkställa utredning rörande rättsmedicinalväsendets ordnande,

en rättsbildad tjänsteman inom styrelsen erhållit i uppdrag att överarbeta det

av en medlem av styrelsens vetenskapliga råd frambragta materialet. Före­

varande arbete, vilket beräknades vara slutfört omkring den 1 april 1943,

komme att för innevarande budgetår draga en kostnad av omkring 1,450

kronor. Till arvoden till icke-ordinarie personal, som under budgetåret vore

sysselsatt med en av styrelsen på initiativ av besparingsberedningen igång­

satt undersökning rörande möjligheterna att rationalisera kontorsorganisa-

tionen inom styrelsen och därtill anslutna förvaltningar, anser styrelsen

komma att erfordras ett belopp av 900 kronor. Slutligen har styrelsen an­

mält, att styrelsen sett sig nödsakad förordna en veterinär såsom hos styrel­

sen tillfälligt anställd tjänsteman för att på förekommen anledning verk­

ställa efterkontroll å nötkreatursbesättningarna inom visst veterinärdistrikt

för utrönande av förekomsten av tuberkulos hos besättningarna. I arvode åt

sagde veterinär har styrelsen räknat med ett belopp av minst 2,500 kronor.

Av det belopp, varmed medicinalstyrelsen ansett posten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal behöva förstärkas, belöper sålunda (13,948 +

1,450 + 900 + 2,500=) 18,798 kronor på särskilda omständigheter. Åter­

stående belopp, omkring 4,000 kronor, hänför sig till eljest förefintligt be­

hov av tillfällig arbetskraft. Styrelsen har tillagt, att den äskade medelsför­

stärkningen beräknats med så smal marginal, att styrelsen i händelse av yt­

terligare ledigheter av längre varaktighet icke torde kunna undgå att göra

förnyad framställning om förstärkning av ifrågavarande anslagspost.

Statskontoret har i utlåtande över medicinalstyrelsens framställning an­

fört, att vad anginge den begärda anslagsförhöjningen till följd av inträffa­

de ledigheter och därav föranledda behov av vikarier och tillfällig personal,

ökad medelsanvisning borde medgivas allenast i den mån anslagsposten av

denna anledning blivit i en icke förutsedd omfattning belastad med ut­

gifter. De i framställningen angivna ledigheterna hade icke beräknats förän-

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

15

leda större belastning å anslagsposten i fråga än med 13,948 kronor. Då en

del av dessa kostnader vid ett ämbetsverk av medicinalstyrelsens storleks­

ordning åtminstone i viss mån måste antagas hava påverkat anslagsberäk­

ningen, kunde statskontoret för sin del icke förorda en anslagshöjning med

hela delta belopp, utan endast med 12,000 kronor. 1 fråga om de för sär­

skilda arbetsuppgifter begärda beloppen, tillhopa 4,850 kronor, har stats­

kontoret ej framställt någon erinran.

De omständigheter, som främst medfört, att den i medicinalstyrelsens av- Dejtartemenu-

löningsstat för innevarande budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar chelen-

till övrig icke-ordinarie personal visat sig otillräcklig, äro dels inträffade le­

digheter till följd av militärinkallelser, sjukdom av oförutsedd omfattning,

havandeskap och offentligt uppdrag med därav föranledd ökad belastning

å anslagsposten för avlönande av vikarier och tillfällig personal, dels ock

behovet av särskild arbetskraft för utförande av vissa angelägna arbetsupp­

gifter. Men även bortsett härifrån har det för avlöningar åt semestervikarier

och tillfällig personal under innevarande budgetår beräknade beloppet, 20,000

kronor, visat sig vara för knappt. Styrelsen har för sin del ansett en förstärk­

ning av posten med minst 23,000 kronor erforderlig.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som ligga till grund för me­

dicinalstyrelsens framställning, torde ett överskridande av ifrågavarande an­

slagspost icke kunna undvikas. Enligt inom medicinalstyrelsen verkställda

detaljberäkningar ligger det av styrelsen äskade fyllnadsbeloppet, 23,000

kronor, i underkant. Under sådana förhållanden och då någon minskning av

personalbehovet enligt vad styrelsen uppgivit icke kan påräknas under inne­

varande budgetår, anser jag mig böra tillstyrka en förstärkning av anslags­

posten med 23,000 kronor. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att

vidtaga sådana åtgärder, att utgifterna hålla sig inom denna vidgade ram. Jag

förordar, att frågan örn överskridande av anslagsposten underställes riksda­

gens prövning, även i den del ett överskridande må ha av Kungl. Majit med

stöd av riksdagens bemyndigande kunnat medgivas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, atl Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att den i avlöningsstaten för medicinalsty­

relsen upptagna anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordi­

narie personal må för budgetåret 1942/43 överskridas med

högst 23,000 kronor.

16

Kungl. Majda proposition nr 163.

F. Civila luftskyddet m. m.

[3.] 5 b. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmaieriel, reserva­

tionsanslag. I skrivelse den 31 augusti 1942 har luftskydclsinspektionen gjort

framställning om anslag för civila luftskyddets behov under nästa budgetår.

I 1943 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 202, anförde jag

härom, bland annat, följande.

Luftskyddsinspektionens framställning avser anslag till följande ändamål,

för vilka medel icke anvisats å riksstaten för innevarande budgetår, nämli­

gen källarmursgenombrott i sammanhängande kvartersbebyggelse, röjnings-

materiel, bidrag till vissa kommuner för anordnande av branddammar m. m.

samt bidrag till vissa kommuner för inköp av brandslang. Jag har i närva­

rande stund ännu icke tagit ställning till dessa anslagsäskanden. Skulle det

befinnas erforderligt, att medel ställas till förfogande för ett eller flera av

nämnda ändamål, torde emellertid detta böra ske snarast möjligt, därvid an­

slag torde böra begäras å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budget­

år. Vid uppgörande av förslag till riksstat för budgetåret 1943/44 torde så­

lunda kunna bortses från inspektionens framställning i dessa delar.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan örn anskaffande av viss röjningsma-

teriel. Härom anför luftskyddsinspektionen i nämnda skrivelse följande.

Någon lagstadgad skyldighet för kommun att anskaffa röjningsmateriel

förefunnes icke. Med hänsyn härtill torde anskaffandet av dylik materiel —

hur nödvändig den än vore ur luftskyddssynpunkt — ofta komma att ef­

tersättas. Detta gällde framför allt beträffande mera komplicerad och dyr­

bar specialmateriel, vilken endast i begränsad omfattning funnes tillgänglig

inom landet, medan däremot enklare materiel i allmänhet kunde rekvire­

ras vid skärpt beredskap från exempelvis enskilda byggnadsföretag.

Ett exempel på sådan svåranskaffad materiel vore skäraggregrat (svets-

apparater) för kapning av armeringsjärn och järnbalkar. Vid arbete i rase­

rade byggnader med betongkonstruktioner vore dylika skärverktyg av det

största värde. I flertalet orter torde de skäraggregat, som funnes tillgäng­

liga, vara av tyngre och mera svårtransportabel modell. I handeln funnes

emellertid mindre och bärbara skäraggregat till en kostnad av ungefär 500

kronor. Dylika aggregat vore synnerligen lämpade för luftskyddsändamål

och borde ovillkorligen ingå i utrustningen för varje röjningsenhet i större

luftskyddsorter. Under förutsättning att behovet tillgodosåges endast å A-

och B-orter, torde 300 aggregat vara tillfyllest. Kostnaden härför kunde så­

lunda beräknas till 150,000 kronor.

I den oundgängligen erforderliga utrustningen för projektilröjningsarbete

inginge s. k. spränglådor, d. v. s. lådor av »koffertmodell», innehållande er­

forderliga tänd- och sprängmedel för sprängning av projektiler. På inspek­

tionens initiativ hade igångsatts tillverkning och försäljning av spränglådor

av arméns modell. Av olika orsaker hade emellertid denna tillverkning bli­

vit fördröjd och priserna måst höjas. På grund härav hade en del kommu­

ner, vilka tidigare beställt dylika lådor, återtagit beställningarna. Då en

spränglåda måste finnas inom varje röjningsenhet, kunde behovet för hela

landet uppskattas till 500 lådor. Varje låda beräknades draga en kostnad av

400 kronor. Den sammanlagda kostnaden skulle sålunda bliva 200,000

kronor.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

husvärd i Sverige åt, bland andra, vissa minderåriga finska medborgare, som

överförts till Sverige. Sedermera anvisade 1942 års riksdag (prop. nr 86, riks­

dagens skrivelse nr 126) å tilläggsstat II till samma riksstat ett reservations­

anslag av 850,000 kronor enbart avsett för beredande av sjukvård i Sverige

åt barn från Finland. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 24 april 1942 skola

från och med den 1 maj samma år samtliga utgifter för ifrågavarande ända­

mål bestridas från sistnämnda anslag. I samma brev har Kungl. Maj:t med­

delat närmare bestämmelser för användningen av anslaget. Enligt sagda be­

stämmelser må minderårig finsk medborgare, som genom förmedling av

hjälpkommittén för Finlands barn överförts till Sverige, beredas sjukvård,

förutom å redan inrättade civila sjukhus, jämväl å för vård av minderåriga

finska medborgare särskilt inrättade anstalter, som av medicinalstyrelsen för

ändamålet godkänts. Kostnaderna för vård, som lämnas å staten tillhörigt

sjukhus, skola till belopp motsvarande eljest stadgad avgift för vård å all­

män sal av utländsk medborgare avföras från ifrågavarande anslag. Kostna­

derna för vård, som lämnas å annat än staten tillhörigt sjukhus, som ej sär­

skilt inrättats för finska medborgare, skola med anlitande av förevarande

anslag ersättas till belopp, som högst motsvarar sjukhusets självkostnad.

Medicinalstyrelsen äger vidare besluta örn bidrag till driften av anstalt, som

särskilt inrättats för vård av minderåriga finska medborgare.

Erhåller sådan finsk medborgare öppen vård vid sjukhus, må ersättning

utgå med belopp motsvarande vårdavgiften, dock att ersättning icke må utgå

med högre belopp än gällande sjukkassetaxa medgiver.

I skrivelse den 26 februari 1943 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av ytterligare medel för beredande av sjukvård i Sverige åt

barn från Finland. Samtidigt har styrelsen hemställt, att jämväl norska barn

måtte komma i åtnjutande av sådan vård.

Styrelsen har till en början framhållit, att, såvitt styrelsen kunde bedöma,

någon nämnvärd besparing å anslaget till beredande av sjukvård i Sverige

åt barn från Finland ej bomme att föreligga den 30 juni 1943. Styrelsen hän­

visar i fortsättningen till att hjälpkommittén för Finlands barn hos styrel­

sen hemställt att anslag matte utverkas för bestridande av kostnaderna för

sjukvård i Sverige åt finska barn jämväl under budgetåret 1943/44. Kommit­

tén hade meddelat, att avsikten vore att ifrågavarande verksamhet under

nämnda budgetår skulle bedrivas efter i huvudsak samma riktlinjer som

hittills.

I fråga om omfattningen av verksamheten hade kommittén upplyst, att

densamma finge antagas bliva av ungefär samma storleksordning som under

innevarande budgetår. Behovet av vårdplatser för de finska barnen vore

alltjämt oförändrat och därtill komme, att underhandlingar för närvarande

påginge örn överförande till Sverige jämväl av sjuka norska barn. Det syntes

kommittén riktigast att, därest sistnämnda underhandlingar ledde till ett

överförande till Sverige av norska barn, kostnaderna jämväl för sjukhusvård

av dem finge bestridas från ifrågavarande anslag.

För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements-

chefen.

de anslag. Sålunda kunna tillgängliga sjukvårdsplatser på grund av att verk­

samhetens organisation vunnit större rutin och erfarenhet numera utnyttjas

bättre än tidigare. Vidare torde stegringen av levnadskostnaderna medföra

i viss mån ökad medelsåtgång för verksamheten. Slutligen synes det pla­

nerade överförandet av norska barn göra det påkallat, att medel finnas till­

gängliga i större utsträckning än för närvarande.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville förelägga riksdagen förslag att för beredande av sjukvård

i Sverige åt finska och norska barn anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000

kronor.

De humanitära skäl, som föranlett statsmakterna att anvisa medel för be­

redande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland, göra sig alltjämt gällan­

de. Jag vill därför i anledning av medicinalstyrelsens framställning till­

styrka, att ytterligare medel äskas för täckande av kostnaderna för sagda

vård.

Som medicinalstyrelsen upplyst föreligga planer på att till Sverige över­

föra jämväl ett antal norska barn. Styrelsen har hemställt, att även dessa

måtte komma i åtnjutande av förmånen av fri sjukvård här i Sverige. Jag

vill tillstyrka, att, därest nämnda planer komma till utförande, jämväl de

norska barnen må under samma villkor som gälla för de finska barnen på

statens bekostnad beredas sjukvård här i riket.

Av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade an­

slaget återstå för närvarande inemot 350,000 kronor. Detta belopp beräknas

av medicinalstyrelsen praktiskt taget åtgå för beredande av vård åt finska

barn intill den 1 juli 1943. För att bereda möjlighet att under innevarande

budgetår bestrida vårdkostnader även åt norska barn torde medel för ända­

målet böra anvisas å tilläggsstat till gällande riksstat. Några hållpunkter för

beräknande av medelsbehovet för detta ändamål föreligga emellertid icke.

Vid sådant förhållande och då det synes lämpligt att vårdkostnaderna för

finska och norska barn framdeles bestridas från ett gemensamt anslag, torde

medelsanvisningen för ifrågavarande båda ändamål i enlighet med medici­

nalstyrelsens framställning böra ske i ett sammanhang och upptagas

å

till-

läggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Från angivna utgångspunkter kan den av medicinalstyrelsen verkställda

uppskattningen möjligen komma att visa sig för låg. Å andra sidan synas

mig de på anslagsberäkningen inverkande omständigheterna vara allt för

ovissa för att tillräcklig anledning skall föreligga att påkalla höjning av det

av medicinalstyrelsen äskade beloppet, 1,200,000 kronor. Jag förordar där­

för, att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår äskas ett re­

servationsanslag av 1,200,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

21

att till Beredande av sjukvård i Sverige dt barn frän Fin­

land och Norge å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 1,200,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

lig utredning göra anmälan därom hos Kungl. Majit. Enahanda bestämmel­

ser ha upptagits i tidigare avtal mellan staten och bolaget.

Med skrivelse den 2 november 1942 har svenska sockerfabriksaktiebolaget

under hänvisning till sistberörda bestämmelser i avtalet mellan staten och

bolaget överlämnat inom bolaget upprättad kalkyl rörande höjning av socker­

priset för att bolagets beräknade kostnader per den 31 juli 1943 skulle kunna

täckas.

Efter remiss har statens sockernämnd den 3 december 1942 avgivit utlå­

tande i anledning av bolagets skrivelse. I utlåtandet har sockernämnden an­

fört följande.

Vid införandet enligt beslut av 1940 års riksdag av gällande system för reg­

lering av priser och kostnader för sockertillverkningen förutsattes (prop. nr

189/1940, sid. 19), att priserna å socker och sirap borde i princip så avvägas

under avtalstiden, att täckning därigenom erhölles för de kostnader för sock­

rets tillverkning, inklusive viss förräntning av bolagets kapital, som staten i

enlighet med gällande avtal med bolaget garanterade.

Under de två första avtalsåren, d. v. s. för tiden till och med den 31 juli

1941, tillämpades denna princip i full utsträckning. På grund härav hade

sockerregleringen vid utgången den 31 juli 1941 av då gällande avtalstid ett

överskott staten till godo, som i sockerbolagets bokslut per sagda dag redo­

visas med i runt tal 2,890,000 kronor.

Beträffande avtalsåret 1941/42, då en ganska avsevärd stegring förelåg i

avseende å betpris, har Kungl. Majit emellertid — helt visst i syfte att upp­

skjuta den fördyring av livsmedelskostnaderna som förhöjda sockerpris skulle

innebära — låtit anstå med erforderliga prishöjningar å socker och sirap.

Sockernämnden bär under sist angivna år vid ett pär tillfällen, nämligen den

18 februari och den 8 maj 1942, i enlighet med sin instruktion för Kungl.

Majit anmält frågan örn sockerprisets höjning samt därvid även framhållit,

att ju längre man uppsköte prishöjningen desto större bleve belastningen på

statsregleringen. I sin sistnämnda skrivelse den 8 maj 1942 anmälde socker­

nämnden, att den för kostnadernas täckande erforderliga prishöjningen vore

4 å 5 öre per kilogram socker, om höjningen företogs redan i maj. Den 10

juli 1942 beslöt Kungl. Majit att höja sockerpriset med 4 öre per kilogram

till 49 öre per kilogram krossmelis. I betraktande av att lagret den 31 juli

1942 av socker jämlikt gällande avtal också uppskrevs med den under året

vidtagna prishöjningen, kunde statsregleringens underskott för året 1941/42

begränsas till cirka 5,302,000 kronor. Då året 1941/42, såsom nyss nämnts,

ingick med visst överskott staten lill godo, måste i sockerbolagets bokslut för

den 31 juli 1942 såsom bolagets fordran å statsverket upptagas ett belopp, be­

nämnt statsregleringen, å cirka 2,412,000 kronor. Enligt gällande avtal hade

stalén att, därest annan uppgörelse ej träffades, omedelbart redovisa sagda

belopp till bolaget, men sockernämnden har, efter samråd med vederbörande

departement, av sockerbolaget erhållit förklaring, att beloppet må överföras

i ny räkning för innevarande års reglering. Beträffande sagda summa må

därjämte framhållas, att beloppet ännu ej är till storleken definitivt fixerat,

ty vissa poster (skatter m. m.) lia ännu ej slutligt reglerats, varjämte nämn­

dens granskning av bolagets verksamhet och räkenskaper ännu ej slutförts

för det år, som bokföringsmässigt avslutas den 31 juli 1942. Emellertid torde

den angivna summan vara ett approximativt maximibelopp å sockerreglering­

ens underskott sagda dag.

Vad angår det nu löpande avtalsåret, d. v. s. tiden 1 augusti 1942—31 juli

1943 skulle, enligt en av sockerbolaget upprättad kalkyl, med bibehållna pri-

27

ser å socker och sirap uppkomma ett ytterligare underskott å icke mindre än

cirka 17,000,000 kronor eller inemot 12,000,000 kronor mera än underskottet

i fjol. Givetvis är denna kalkyl appi-oximativ, och med säkerhet kan icke ännu

angivas, huru utgifter och inkomster komma att gestalta sig under det rä­

kenskapsår, som utgår den 31 juli 1943. Emellertid är det uppenbart, att en

ganska betydande fördyring inträtt sedan i fjol. Den största fördyringen är

även i år den höjning i betpriset, som beslöts vid 1942 års riksdag, och som

ökar årskostnaderna för sockret med i runt tal 7,000,000 å 8,000,000 kronor.

Därtill konnner dels att det bolaget tillerkända beloppet för täckning av de

fasta kostnaderna avskrivningar, underhåll, skatter m. m. i nu gällande avtal

höjts med 0.77 öre per kilogram råsocker, vilket om hänsyn även tages till

kvantiteterna sammanlagt innebär en fördyring av ungefär 1,500,000 kronor.

Vidare ha kostnaderna under den nu snart tilländalupna råsockerkampanjen

för bränsle, löner, räntor m. m. undergått ganska betydande stegringar sedan

motsvarande tid 1941. Även om stora ansträngningar måste göras för att hålla

nere olika kostnader och allt göres för att ernå kostnadsbesparingar även

inom detta område, synes försiktigheten bjuda, att man räknar med möjlig­

heten av att underskottet under året, därest sockerpriset ej snarast höjes, ej

blir mera väsentligt lägre än det av bolaget angivna. Genom en höjning ome­

delbart av priserna å socker och sirap med 7 öre per kilogram skulle under­

skottet sannolikt förhindras.

Skulle emellertid Kungl. Majit i nuvarande situation ej vilja höja socker­

priset, förefinnes möjligheten att särskilt anslag anvisas för ändamålet, för så

framt icke staten till äventyrs skulle vilja med sockerbolaget träffa särskild

överenskommelse, att underskottsbeloppet får kvarstå oreglerat, därvid kan

tänkas, att vid framdeles möjligen uppkommande nedgång i betpriser och

andra tillverkningskostnader prissänkningen å socker företages i långsamma­

re tempo än kostnadsminskningen skulle motivera, något som emellertid

skulle i viss mån binda staten vid nuvarande regleringssystem. I båda fallen

är det klart, att beloppet för närvarande ej kan annat än approximativt be­

räknas, och att ett slutligt fixerande först framdeles kan ske, sedan slut­

granskning skett av bolagets kostnader och räkenskaper.

Vissa uppgifter i förevarande fråga finnas även intagna i den av socker­

nämnden den 18 februari 1943 avgivna redogörelsen för nämndens verksam­

het under senaste året.

Kungl. May.ts proposition nr 163.

Såsom framgår av vad sockernämnden i sin skrivelse uppgivit bär för soc-

Departements

kerbolaget i anledning av sockerregleringen uppstått en förlust, som för tiden

intill utgången av löpande avtalsår beräknats komma att uppgå till omkring

19,500,000 kronor. Enligt avtalet med bolaget är staten skyldig att täcka denna

förlust. Då en höjning av sockerpriset för närvarande torde böra undvikas,

synes såsom sockernämnden ifrågasatt medel böra anvisas för täckande av

berörda förlust. För ändamålet bör därför å tilläggsstat till riksstaten för

löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av 19,500,000 kronor.

På sätt sockernämnden berört finnas möjligheter att framdeles vid ned­

gång i betpriset och andra tillverkningskostnader låta sockerpriset sjunka i

långsammare tempo än som skulle motiveras av kostnadsminskningen. Stats­

verket skulle härigenom tillföras inkomster som skulle motväga de förluster

som nu föreslås reglerade. För utnyttjandet av denna möjlighet lill utjäm­

ning av vinster och förluster över en längre period saknar det betydelse, om

chefen.

28

en partiell reglering sker nu eller om förlusten tillsvidare balanseras i bola­

gets räkenskaper.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

att till Kostnader i samband med sockerregleringen å till-

läggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett re­

servationsanslag av .................................... kronor 19,500,000.

[2.] 39 a. Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag.

För detta ändamål anvisades av 1940 års urtima riksdag (prop. nr 43; r. skr.

nr 64) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservations­

anslag av 5,000,000 kronor. Sedermera anvisade 1941 års riksdag för bud­

getåret 1941/42 ytterligare 5,000,000 kronor. För löpande budgetår ha hit­

tills icke anvisats några medel för ändamålet. Däremot har i årets statsverks-

proposition, nionde huvudtiteln, punkt 117, för budgetåret 1943/44 äskats

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor för ifrågavarande verksamhet.

Förevarande anslag utbetalas och disponeras av länsstyrelserna i enlighet

med bestämmelser som meddelas för varje särskilt fall. För avgivande av

utlåtande i frågor rörande understöd till befrämjande av landsbygdens elekt­

rifiering har tillsatts en beredning, benämnd elektrifieringsberedningen, be­

stående av en representant för en var av kommerskollegium, lantbrukssty­

relsen, vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.

I skrivelse den 16 februari 1943 har elektrifieringsberedningen framhållit

angelägenheten av att ytterligare anslagsmedel ställdes till förfogande för

bedrivande av ifrågavarande bidragsverksamhet. Beredningen — som vid sin

skrivelse fogat dels vissa statistiska uppgifter rörande landsbygdselektrifie-

ringen, dels ock en inom beredningen upprättad promemoria beträffande sag­

da elektrifierings omfattning — har yttrat i huvudsak följande.

I skrivelse den 16 september 1942 lämnades från elektrifieringsberedning­

en vissa uppgifter till ledning för anslagsäskandena för budgetåret 1943/44.

Sålunda meddelades, att per den 1 september 1942 av anslagna 10,000.000

kronor tagits i anspråk totalt 6,370,000 kronor samt att under de då senast

förflutna 12 månaderna bidrag beviljats med sammanlagt 3,300,000 kronor.

Vidare framhölls, att under förutsättning att elektrifieringen fortginge i un­

gefärligen samma tempo tillgängliga medel kunde beräknas räcka ungefär

ett år framåt, och föreslogs slutligen, att för nästa budgetår ett belopp av

3,000,000 kronor borde äskas.

Under loppet av hösten 1942 inträdde emellertid utan skönjbara orsaker

en betydande stegring i anspråken på bidragsmedel. För närvarande finnas

disponibla ej fullt 1,000,000 kronor, vilket belopp till fullo kan beräknas bli

taget i anspråk inom de närmaste månaderna genom bifall till i jordbruks­

departementet eller hos elektrifieringsberedningen under behandling liggan­

de ansökningar. Hos beredningen vila dessutom på grund av kopparranso­

neringen infrusna ansökningar, motsvarande ett bidragsbelopp på samman­

lagt 2,650,000 kronor.

Den oväntade och svårförklarliga ökning i bidragsbehovet, som gjorde sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

29

gällande under hösten 1942 håller alltjämt i sig. Under de sista fem måna­

derna ha inkommit kvalificerade ansökningar, representerande ett bidrags­

belopp av drygt 500,000 kronor i månaden, vilket innebär i det närmaste en

fördubbling av tidigare behov. Fortsätter detta förhållande, erfordras för be­

hovens tillgodoseende under innevarande budgetår utöver tillgängliga medel

drygt 2,000,000 kronor och för nästa budgetår cirka 6,000,000 kronor.

Vad här har sagts gäller under förutsättning av oförändrat läge å material­

fronten. Nu har emellertid i dagarna industrikommissionen gått in för vissa

ganska avsevärda lindringar i ransoneringen av för landsbygdselektrifiering-

en behövlig koppar. Denna omständighet kan verka till en ytterligare steg­

ring av anslagsbehoven. Å andra sidan är det icke uteslutet, att den redan

inträdda stegringen snart kan gå tillbaka. Någon tendens i den riktningen

har dock ännu icke visat sig.

Av det anförda torde emellertid framgå, att tillgängliga medel kunna be­

räknas vara förbrukade om ett pär månader och att — örn icke tilläggsan­

slag beviljas -— bidragsverksamheten under återstoden av budgetåret måste

upphöra.

Vidare torde få anses säkert att i statsverkspropositionen för nästa bud­

getår upptagna 2,000,000 kronor icke bli tillräckliga för tillgodoseende av

föreliggande behov. För närvarande tyda omständigheterna på att bidragsbe-

hovet intill nästa budgetårs slut skulle vara av storleksordningen 8,000,000

å 9,000,000 kronor utöver för närvarande tillgängliga medel.

Med hänsyn till de ändrade förutsättningar för bidragsbehovets bedö­

mande, som numera kunna anses föreligga, finner beredningen en förnyad

prövning av frågan om anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifie­

ring vara påkallad.

Av den i det föregående omförmälda promemorian rörande landsbygds-

elektrifieringens omfattning torde här få återgivas följande.

Under år 1938 utförde kommerskollegium en utredning angående den

återstående landsbygdselektrifieringen. Av denna framgår, att 67 procent av

den elektrifierbara delen av den egentliga landsbygden då var elektrifierad.

I utredningen uppskattades den oelektrifierbara delen (s. k. C-områden) mot­

svara 5 procent av landsbygdsbefolkningen.

Under hösten 1940 beräknade statens bränslekommission i samband med

utarbetande av närmare riktlinjer för en statlig bidragsverksamhet, att

elektrifieringsgraden höjts till 76 procent. Den resterande delen beräknades

motsvara 215,000 hushåll eller 1.53 miljoner tariffenheter, frånsett C-om-

rådena.

Några fullt tillförlitliga siffror rörande landsbygdselektrifieringens utveck­

ling under de senaste ²V² åren finnas ej. Vattenfallsstyrelsen har emellertid

under hand meddelat, att under de första IV2 åren tillkommit minst 0.2 miljo­

ner tariffenheter inom styrelsens område. Med hänsyn till att denna statistik

omfattar ungefärligen en tredjedel av landsbygden räknades då med att

inom landet i dess helhet nyelektrifierats cirka 0.5 miljoner tariffenheter.

För det senast förflutna året kan man på grundval av utlämnade koppar-

licenser räkna med att ytterligare 0.2 miljoner elektrifierats. Sedan hösten

1940 torde sålunda ungefär hälften av den då resterande elektrifieringen lia

kommit till stånd. I runt tal skulle därför nu återstå 0.8 miljoner tariffenheter

(exkl. C-områdena) eller 12 å 13 procent av den elektrifierbara landsbygden.

Av tillgängliga siffror kan dessutom utläsas, att elektrifieringsintcnsiteten

efter att lia kulminerat under de första krisåren numera kraftigt minskat,

vilket säkerligen torde vara förorsakat av kopparrestriktionerna. Den elek­

trifiering, som kommit till stånd genom bidragsverksamheten, har däremot,

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements-

chefen.

frånsett den senaste tiden, varit konstant, cirka 50,000 tariffenheter per år.

Detta skulle innebära, att de subventionerade företagen under den första 1V2-

årsperioden uppgått till ungefär en sjundedel av den totala elektrifieringen

och att andelen under senaste året ökats till ungefär en fjärdedel.

Till förklaring av vissa i skrivelsen den 16 februari 1943 lämnade uppgifter

har elektrifieringsberedningen den 2 mars 1943 inkommit med en promemo­

ria av följande lydelse.

Elektrifieringsintensiteten på landsbygden har beräknats till följande vär­

den:

Tidsperiod

Antal CB-enheter per år

1) våren 1938—hösten 1940 (21/2 år) ..........................cirka 225,000

2) hösten 1940—våren 1942 (lV2 år) ............................ » 335,000

3) våren 1942—våren 1943 (1 år) ................................ » 200,000

4) våren 1943—våren 1944 (1 år)................................ »

150,000 (beräknat).

Vid beräknandet av intensiteten under det kommande året har hänsyn

endast tagits till den kopparkvantitet, som kan disponeras. Däremot har hän­

syn icke tagits till de ekonomiska förutsättningarna.

Under andra perioden har statsbidrag beviljats för realiserande av ungefär

50,000 tariffenheter per år eller i runt tal V⁷ av totalelektrifieringen. Under

den tredje perioden motsvara de beviljade bidragen likaledes ungefär 50,000

tariffenheter. På grund av elektrifieringsintensitetens nedgång har subven-

tionsprojektens andel ökats till 1/4. Under senare tid har märkts en stegrad

tendens i anspråken på subvention. Sålunda motsvara de under de senaste

två månaderna behandlade ärendena cirka 75,000 enheter per år, d. v. s. unge­

färligen hälften av totalelektrifieringen.

Bidragsbehovet uppgick under tiden fram till årsskiftet 1941—1942 till

65 kronor per enhet, varvid inräknats bidrag till kraftstationer och bygde-

nät. Därefter har en stegring inträtt och totala bidragsbehovet har stigit till

77 kronor per enhet från och med år 1942. De egna prestationerna ha varit

ungefär 95 kronor per enhet. De angivna siffrorna inkludera ej torvanlägg-

ningar.

Av vad nu anförts framgår dels att allt större del av elektrifieringen kom­

mer till stånd genom subventionen och dels att bidragsbehovet per enhet stegras.

Räknar man med att under tiden fram till den 1 juli 1944 i medeltal hälften

av projekten erfordra statsunderstöd och att bidragsbehovet är något större

än under det senaste året, t. ex. 85 kronor per enhet, skulle per år erfordas

(75,000 X 85 ==) 6,400,000 kronor och för den tid beredningen avsett i sin

skrivelse den 16 februari 1943 (1672 månad) 8,750,000 kronor.

Såsom i det föregående nämnts har i årets statsverksproposition för bud­

getåret 1943/44 äskats ett anslag av 2,000,000 kronor till befrämjande av

landsbygdens elektrifiering. Vid anmälan av denna anslagsfråga erinrade jag

om att anvisandet av medel för ifrågavarande ändamål grundade sig på stats­

makternas önskan att i nuvarande krisläge med dess svårigheter att anskaffa

bensin samt lys- och brännoljor lämna ett kraftigt stöd åt strävandena för

landsbygdens elektrifiering. Endast med hänsyn till då befarade svårigheter

att för elektrifieringsarbetet anskaffa erforderlig materiel fann jag mig icke

kunna förorda anvisandet av hela det belopp, 3,000,000 kronor, varom fram­

ställning gjorts av elektrifieringsberedningen. Enligt vad beredningen i sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

31

skrivelse den 16 februari 1943 anfört skulle en sådan stegring av bidragsbe-

liovet ha inträtt under slutet av 1942 och början av 1943, att sist angivna

belopp ingalunda torde- komma att täcka det beräknade medelsbehovet för

nästa budgetår, varjämte en anslagsanvisning av ytterligare 2,000,000 kronor

av beredningen ansågs nödvändig för löpande budgetår, såvida icke bidrags-

verksamheten helt skulle upphöra under innevarande vår. Med hänsyn till

den synnerligen starka efterfrågan å elektrifieringsbidrag, som sålunda före­

finnes, och då, enligt vad jag inhämtat, statens industrikommission bedömer

möjligheterna att ställa för elektrifieringen behövlig materiel till förfogande

såsom relativt gynnsamma för den närmaste tiden, vill jag förorda, att å till-

läggsstat till riksstaten för löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor till befrämjande av landsbygdens elektrifiering.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å till-

läggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett re­

servationsanslag av......................................... kronor 2,000,000.

J. Skogsväsendet.

[3.] 22 a. Skogsvård m. m.: Bidrag till uppförande av brandtorn m. m.,

reservationsanslag. Under förevarande anslagsrubrik ha för uppförande av

brandtorn och utsiktspunkter anvisats reservationsanslag delså tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1939/40 med 150,000 kronor, dels ock å tilläggs­

stat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 med 250,000 kronor. Vidare har

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under samma anslags­

rubrik uppförts ett reservationsanslag av 1,110,000 kronor, varav 510,000

kronor skulle användas för uppförande av brandtorn. Sammanlagt ha så­

lunda för uppförande av brandtorn anvisats 910,000 kronor.

I skrivelse den 15 december 1942 har luftskgddsinspektionenhemställt dels

att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 måtte till bidrag till

uppförande av brandtorn m. m. anvisas ett belopp av 50,000 kronor, dels ock

att ett belopp av 53,000 kronor måtte anvisas för utförande av erforderliga

kompletteringsarbeten vid äldre brandtorn. Luftskyddsinspektionen har som

stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande.

Den 19 juni 1942 fastställde Kungl. Maj:t riksplan för skogsbrandbevak­

ningen. Av de 300 bevakningspunkter, som planen omfattar, beräknas 286

vara färdigställda vid 1942 års utgång, varefter 14 torn återstå att bygga.

Dessa senare böra uppföras så tidigt som möjligt instundande vår, så att de

kunna bli färdiga i god tid före skogsbrandsäsongen.

Det har visat sig, att byggnadskostnaderna för år 1942 äro högre än vad som

beräknats. De kostnadskalkyler, som legat till grund för anslagsäskandct till

1942 års byggnadsverksamhet, uppgjordes i augusti 1941. Ehuru inspektionen

då räknade med en viss kostnadsmarginal, har denna dock icke varit till-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

rådelig för att täcka den kostnadsstegring, vilken förorsakats av ökade mate­

rial- och transportkostnader samt arbetslöner. Sålunda lia vissa materialkost­

nader stigit med i runt tal 30 procent, transportkostnaderna med 20 procent

och arbetslönerna med 25 procent. Vidare lia samtliga avgifter i samband

med telefoninstallationer höjts, vilken höjning är av stor betydelse, då tele­

fonkostnaderna uppgå till omkring 20 procent av de totala anläggningskost­

naderna. Sålunda var inträdesavgiften för varje kilometer ledning före den 1

januari 1942 75 kronor. Nämnda dag höjdes avgiften till 150 kronor, och i

angusti 1942 höjdes den ytterligare till 250 kronor.

Den kostnadsökning, som sålunda inträtt, har medfört, att av inspektionen

disponerade medel icke äro tillräckliga för uppförande av de 14 skogsbrand­

torn, vilka beräknas återstå att bygga efter utgången av år 1942. Då emeller­

tid erforderliga järnkonstruktioner redan inköpts, beräknas ytterligare 50,000

kronor bliva erforderliga för färdigställande av dessa observationsplatser.

När inspektionen år 1940 omhändertog utbyggandet av den tidigare plane­

rade riksplanen, fanns redan ett antal brandtorn i bruk. En del av dessa voro

helt moderna och tjänade som förebild för de genom inspektionens försorg

senare uppförda tornen. Andra torn voro av äldre typ men enligt dåtida be­

grepp fullt godtagbara. Sistnämnda torn voro i vissa fall endast utrustade

med lokaltelefon till närmaste skogsbefäl eller brandfogde. I andra fall hade

tornen försetts med öppna observationsplatser eller -kurar. De ansågos

emellertid vara av sådan beskaffenhet, att de kunde intagas i riksplanen. Se­

dermera har det dock visat sig nödvändigt, att torntelefonerna äro anslutna

till rikstelefonnätet. De öppna observationsplatserna lia vidare befunnits

olämpliga vid den intensivare bevakningstjänst, som numera förekommer, då

vaktmanskapet icke såsom i de helt inbyggda kurarna kunna vistas på obser­

vationsplatsen hela dygnet.

De brister som nu påtalats ha föranlett olika länsstyrelser att inkomma med

förslag till dels förbättringar av telefonförbindelserna, dels ock uppförande av

tornkurar. Genom länsstyrelserna ha även militära önskemål framförts angå­

ende förbättringar eller nybyggnader i sådana fall, där vaktbostäderna befun­

nits vara av mera primitiv beskaffenhet. Dessa önskemål ha ökats, sedan man

börjat anlita kvinnligt vaktmanskap i större utsträckning. Därest samtliga av

länsstyrelserna föreslagna kompletteringsarbeten m. m. skulle komma till ut­

förande, skulle kostnaderna härför uppgå till i runt tal 76,000 kronor. Inspek­

tionen har emellertid funnit kostnaderna kunna nedskäras till 53,000 kronor.

Elter genomförande av här föreslagna arbeten kommer det av Kungl. Maj:t

provisoriskt fastställda riksnätet för skogsbrandbevakningen att vara färdigt.

Då luftskyddsinspektionen nu förordar att statsmedel skola tagas i anspråk

för vissa byggnadsarbeten avseende äldre brandtorn, vilka övertagits av lo­

kala myndigheter, bolag med flera, vill inspektionen framhålla, att den där­

med ej tagit ställning till frågan huruvida vidmakthållandet av riksbrand-

tornsnätet även i normala tider bör bekostas av allmänna medel. På grund av

brandlornens i nuvarande tidsläge stora betydelse för luftskyddet och emedan

här föreslagna åtgärder ej kunna uppskjutas utan att skogsbrandbevakningens

effektivitet avsevärt nedsättes, har inspektionen emellertid ansett sig böra

hemställa om anvisande av medel för ändamålet.

över framställningen lia infordrade utlåtanden avgivits av skogsstyrelsen

den 21 december 1942 och av statskontoret den 5 januari 1943.

Skogsstyrelsen har icke haft något att erinra mot bifall till framställningen.

Statskontoret bär med hänsyn till i framställningen angivna omständigheter

icke velat motsätta sig den ifrågasatta medelsanvisningen för uppförande av

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

luftskyddssynpunkt riskabla anläggningarna. Vid bedömandet av omfattning­

en av det framlagda programmet måste vidare beaktas, alt detsamma utgör

en fortsättning av den utflyttning av ammunitionsfabrikens avdelning å Ma­

rieberg, varom beslut fattats av 1939 års lagtima riksdag och vilken utflytt­

ning delvis påbörjats i och med färdigställandet av vissa anläggningar i Karl­

stad. Aven örn de nu antydda omständigheterna i och för sig betingat fram­

läggandet av ett utbyggnadsprogram för fabrikerna i fråga, utgöra de emel­

lertid icke ensamma grunden till den ifrågasatta utbyggnaden. Denna måste

nämligen ses mot bakgrunden jämväl av den planering rörande ammunitions-

anskaffningen, för vilken statens krigsmaterielnämnd har att bära ansvaret.

Härutinnan må följande framhållas.

Krigsmaterielnämndens planer rörande ammunitionsanskaffningen — hit

hänföres även krut- och rökmaterieltillverkningen —- under krig bygga på den

förutsättningen, att tillverkningen skall bedrivas dels vid de helt statliga, re­

dan i fredstid verksamma fabrikerna, dels med anlitande av privatindustri­

ens resurser, eventuellt efter omställande av dessa industriers produktions­

apparat, dels ock vid vissa med bidrag av statsmedel uppförda, i privat regi

drivna s. k. skuggtabriker. För privatindustriens medverkan till denna pro­

duktion ha planer utarbetats och äro alltjämt under utarbetande. Till grund

för planerna för ammunitionsanskaffningens ordnande ligga vissa uppskat­

tade behov.

Av det sagda framgår, att krigsmaterielnämnden vid upprättande av dessa

planer räknat med att viss produktion skall ombesörjas av de rent statliga

— under verkstadsnämnden sorterande — ammunitionsfabrikerna. Vid be­

dömandet av storleken av denna produktion har uppenbarligen hänsyn måst

tagas till å ena sidan ekonomiska skäl — bland annat måste den statliga in­

vesteringen hållas inom rimliga gränser — och å andra sidan privatin­

dustriens möjligheter att genomföra den på densamma fallande anskaffning­

en. Man har därvid eftersträvat att i stort sett så avväga den på de statliga

fabrikerna fallande delen, att dessa fabriker i fredstid kunna i det närmaste

helt utnyttjas för produktion av de för förbrukning i fredstid erforderliga

ammunitionseffekterna. Endast anläggandet av en statlig ammunitionsreserv-

fabrik och anskaffandet av viss reservutrustning kan sägas ligga vid sidan

av den fredsmässiga produktionen.

För att de statliga ammunitionsfabrikerna skola mäkta genomföra de å

dem fallande uppgifterna såväl i fred som under krig erfordras emellertid

genomgripande moderniseringar i rationaliseringssyfte ävensom åtskilliga

nyanläggningar.

, Det nu framlagda utbyggnadsprogrammet, som upprättats i nära samar­

bete med krigsmaterielnämnden, är uppgjort från denna utgångspunkt och

grundat på de sålunda upprättade anskaffningsplanerna. Att programmet

utformats under hänsynstagande till den beslutade utflyttningen av ammu-

nitionsfabriken å Marieberg är redan omnämnt.

De principer som uppställts beträffande utnyttjandet av de rent statliga

ammunitionsfabrikerna för fyllandet av krigsbehovet av ammunition finner

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

57

jag för min del kunna godtagas. Att de nödvändiggöra en omfattande ut­

byggnad och modernisering av fabrikerna torde vara uppenbart. Denna ut­

byggnad och modernisering bör givetvis samordnas med den tidigare beslu­

tade utflyttningen av ammunitionsfabriken å Marieberg.

Jag har jämväl bibragts den uppfattningen, att den av verkstadsnämnden

till uppförande föreslagna nybyggnaden för gasmaskfabriken bör komma till

stånd ävensom att föreslagna utvidgnings- och moderniseringsåtgärder vid

Karl Gustafs stads gevärsfaktori äro ändamålsenliga. Pjäshylstillverkningen

synes även böra ordnas enligt de av verkstadsnämnden angivna principerna.

Jag finner mig sålunda beredd att i princip tillstyrka det av verkstads­

nämnden framlagda utbyggnadsprogrammet.

Vad härefter angår den närmare utformningen av utbyggnadsprogrammet

synes mig detta i stort sett kunna godtagas. Till programmets alla enskild­

heter kan givetvis icke i detta sammanhang tagas definitiv ställning. På ett

par punkter — ordnandet av pjäshylstillverkningen och anläggandet av am-

munitionsreservfabrik — föreligga för övrigt för närvarande icke slutliga

förslag. Uppenbarligen kan även beträffande övriga anläggningar, alltefter­

som arbetena med genomförandet av utbyggnadsprogrammet fortskrida, an­

ledning uppkomma att förorda i vissa hänseenden ändrade dispositioner. Det

ligger emellertid i sakens natur, att ett utbyggnadsprogram av här ifrågava­

rande art måste i princip fastställas i ett sammanhang; en förändring av mer

avgörande betydelse beträffande en fabrik inverkar på planerandet av en an­

nan. Jag finner mig därför böra förorda, att det framlagda byggnadspro-

grammet lägges till grund för medelsäskanden hos riksdagen. Jag förutsätter

givetvis, att för ändamålet anvisade anslag skola få utnyttjas först sedan

situationsplaner och definitiva kostnadsberäkningar underställts Kungl. Maj:t

för godkännande. Därest i samband härmed avsteg från de nu företedda

principförslagen befinnas erforderliga, torde Kungl. Majit böra äga rätt att

inom ramen för anvisade medel och nied iakttagande av att beräknade

totalkostnader icke överskridas besluta örn utbyggnadsprogrammets defini­

tiva utformande.

I samband med den undan för undan skeende prövningen av ifrågakom-

mande byggnadsåtgärder och maskinanskaffning böra givetvis alla möjlig­

heter beaktas att nedbringa kostnaderna för utbyggnadsprogrammets reali­

serande. Särskilt i ett hänseende synas möjligheter till kostnadsbesparingar

föreligga, .lag syftar på den omfattande tjänstebostadsbebyggelse, som av

verkstadsnämnden föreslagits och av den inom försvarsväsendet verksamma

bostadsutredningen, ehuru i begränsad omfattning, tillstyrkts. Särskild upp­

märksamhet bör enligt min mening ägnas frågan om nödvändigheten att

genomföra ett så omfattande bostadsanskaffningsprogram, och därvid böra

jämväl beaktas möjligheterna att eventuellt ordna bebyggelsen i form av

egna hem. Den utredning, som i dessa hänseenden erfordras, bör ankomma

på den försvarets bostadsanskaffningsnämnd, som enligt i särskild proposi­

tion framlagt förslag bör inrättas.

Med dessa reservationer synas emellertid de av verkstadsnämnden fram­

58

lagda kostnadsberäkningarna kunna läggas till grund för uppskattandet av

medelsbehovet. Enligt verkstadsnämndens beräkningar erfordras ett belopp

av tillhopa 20,845,000 kronor, därav å byggnader belöpa 17,165,000 kronor

och på maskinanskaffning 3,680,000 kronor. Kostnaderna för utbyggnads-

programmets realiserande medföra sålunda medelsanvisning av betydande

storleksordning. Jag vill emellertid här framhålla, att kostnaderna enligt vad

jag inhämtat från verkstadsnämnden till inemot 9,000,000 kronor äro direkt

hänförliga till den beslutade utflyttningen av Mariebergsfabriken. Det för­

tjänar jämväl alt framhållas, alt därest det framlagda utbyggnadsprogram-

met icke skulle genomföras nämnda utflyttning troligen skulle komma att

draga större kostnader, vilka torde närma sig det belopp, som enligt vad jag

inledningsvis anfört återstår av den ursprungligen till 17,100,000 kronor upp­

skattade kostnaden, eller omkring 12,200,000 kronor.

Emellertid torde vissa möjligheter föreligga att beträffande byggnadskost-

naderna något nedbringa den medelsanvisning, som behöver äskas av riks­

dagen. Till en början torde sålunda det av verkstadsnämnden äskade belop­

pet i enlighet med förenämnda bostadsutrednings yttrande kunna minskas

med 65,000 kronor. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats rö­

rande dispositionen av hittills av riksdagen för nybyggnad för ammunitions-

fabriken anvisade medel, tillhopa 4,292,900 kronor, framgår vidare, att —

bortsett från maskinanskaffning — allenast 3,820,000 kronor disponerats.

Av nämnda belopp utgör enligt vad jag inhämtat omkring 265,000 kronor

förskottsvis guldna expropriationskostnader, vilka enligt det med Karlstads

stad ingångna avtalet slutligt skola gäldas av staden. En behållning av

(4,292,900 — 3,820,000 + 265,000 =) 737,900 kronor beräknas sålunda —-

bortsett från maskinanskaffning — föreligga å dessa medel. Därest riksda­

gen icke har något att däremot erinra, är det min avsikt att föreslå Kungl.

Majit, att dessa medel må tagas i anspråk för det nu aktuella byggnadspro-

grammet. Under samma förutsättning är det min mening förorda, att det

anslag om 115,000 kronor, som av 1940 års lagtima riksdag (skrivelse nr 72)

anvisats till uppförande av en administrationsbyggnad vid Åkers krutbruk

men vilket anslag i avbidan a det slutliga utformandet av anläggningen i

fråga ännu icke disponerats, må lagas i anspråk för den av verkstadsnämn­

den förordade utbyggnaden av bruket. Härefter skulle sålunda för utbyggna­

den erfordras, såvitt avser byggnader, ett belopp av (17,165,000 — 65,000 —

737,900

- 115,000 =) 16,247,100 kronor eller i runt tal 16,250,000 kronor.

Å andra sidan torde det bliva nödvändigt att beräkna kostnaderna för

maskinanskaffning m. m. något högre än det av verkstadsnämnden upp­

skattade beloppet. Medel torde nämligen i förevarande sammanhang böra

äskas för bestridande av vissa kostnader för den hittills verkställda maskin­

anskaffningen m. m. för utbyggda etapper av ammunitionsfabriken i Karl­

stad. Dessa kostnader lia uppgått till 1,050,000 kronor. För ändamålet bör,

såsom arméförvaltningens civila departement anfört, lämpligen i första hand

utnyttjas de medel som över driftbudgeten tagits i anspråk för uppförandet

av Karlstadsfabriken. För bestridande av återstående kostnader (1,050,000 —

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

59

600.000 =) 450,000 kronor böra medel äskas av riksdagen. Det erforderliga

beloppet för maskinanskaffning m. m. kommer då att uppgå till (3,680,000 +

450.000 =) 4,130,000 kronor.

I förevarande sammanhang kan jag icke underlåta att framhålla det an­

märkningsvärda i det sätt på vilket myndigheterna disponerat för Karlstads-

fabrikens utbyggnad till förfogande ställda medel. Det vill synas som örn

vidtagna dispositionsåtgärder icke vare sig beträffande byggnadsarbeten eller

i fråga om maskinanskaffning stå i överensstämmelse med de förutsättningar

som statsmakterna utgått från vid medlens anvisande. Även om förutsätt­

ningarna för utbyggandet av fabriken ändrats av beredskapsskäl eller med

hänsyn till det under utarbetande varande utbyggnadsprogrammet för ord­

nandet av verkstadsdriften i dess helhet hade det uppenbarligen ålegat myn­

digheterna att inhämta Kungl. Maj.ts medgivande till ändrad disposition av

de anvisade medlen. Härvid har jag icke förbisett, att den förutnämnda ex-

plosionsolyckan i Bofors nödvändiggjort en ändrad användning av de till

förfogande stående medlen.

Enligt vad jag ovan anfört skulle för det av mig förordade utbyggnads­

programmet erfordras (16,250,000 + 4,130,000 =) 20,380,000 kronor. Be­

träffande finansieringen av programmet får jag framhålla följande.

I den proposition, som det är min avsikt att inom den närmaste tiden före­

slå Kungl. Majit att avlåta till riksdagen angående försvarsväsendets centrala

förvaltning, ämnar jag förorda, att de fabriker, om vilka nu varit fråga, i

förvaltningshänseende göras självförsörjande under en för dem gemensam

förvaltningsmyndighet. Det är min avsikt att i samband därmed föreslå in­

rättande av en särskild fabriksfond. Sedan en dylik fond inrättats böra er­

forderliga medelsanvisningar ske såsom kapitalinvestering i densamma. Av­

skrivning av investerat kapital avses skola ske genom ersättning till särskilda

för ändamålet upplagda förnyelsefonder.

Intill dess en dylik fabriksfond inrättats — detta torde knappast kunna ske

förrän från och med budgetåret 1944/45 — bör för fabrikerna erforderlig

medelsanvisning för byggnadsändamål liksom hittills ske såsom kapital­

investering i försvarsväsendets fastighetsfond och avskrivning av det in­

vesterade kapitalet i vanlig ordning ske dels genom engångsavskrivning med

50 procent dels med en årlig avskrivning. Beträffande medelsanvisning för

maskinanskaffning åter skulle denna med tillämpning av hittills gällande

principer ske över riksstatens driftbudget och anskaffningen således be­

traktas såsom i sin helhet från början avskriven. Det torde vara uppenbart,

att, därest den nu förordade maskinanskaffningen vid fondens inrättande

skall betraktas som i sin helhet avskriven, fondens ställning skulle bliva

bättre än som motsvarade det faktiska läget. Det synes riktigare, att de effek­

ter, som avses produceras med anlitande av de nu anskaffade maskinerna,

enligt de till grund för den nya fondens upprättande liggande principerna

belastas med mot avsättningen lill förnyelsefond svarande omkostnadspålägg.

Detta syfte synes kunna nås genom att den nu erforderliga medelsanvis­

ningen såvitt avser maskinanskaffningen sker över fonden för förlag till

60

statsverket. Sedan fabriksfonden inrättats bör motsvarande belopp succes­

sivt återföras till förlagsfonden.

Beträffande avskrivningsbehovet för den av mig förordade kapitalinveste­

ringen i försvarsväsendets fastighetsfond, uppgående till 16,250,000 kronor,

må följande framhållas. Enligt tillämpade principer skall denna investering

omedelbart avskrivas till 50 procent, d. v. s. med 8,125,000 kronor. En be­

tydande del av investeringen är att anse som en kostnad för den beslutade

utflyttningen av Mariebergsfabriken. Denna utflyttning skall till 50 procent

bestridas med anlitande av särskilda medel (nettoinkomsterna från den av

Djurgårdskommissionen bedrivna exploateringen av försvarets andel i Marie­

berg—Konradsbergsområdet m. m.). Såsom tidigare framhållits äro av ut-

byggnadsprogrammets totalkostnader inemot 9,000,000 kronor direkt hän­

förliga till utflyttningen av Mariebergsfabriken. Räknar man med att alle­

nast dessa direkt till utflyttningen hänförliga kostnader skola finansieras

med anlitande av nämnda särskilda medel, skulle över driftbudgeten återstå

alt täcka (8,125,000 — 4,500,000 =) 3,625,000 kronor. Med hänsyn dels

till att en del av totalkostnaderna måste anses betingade av ändrade dispo­

sitioner beträffande det ursprungliga utflyttningsprogrammet för Marie­

bergsfabriken dels ock till att vissa av de förordade utbyggnadsarbetena äro

av den art, att de böra komma till utförande vid sidan av den av 1942 års

riksdag fastställda planen för försvarsväsendets fortsatta utbyggnad och

organisation — jag tänker härvid närmast på ammunitionsreservfabriken

men även på vissa delar av pjäshylsfabriken — synes allenast en del av

sistnämnda belopp, vilken jag uppskattat till 275,000 kronor, böra med­

räknas inom den för genomförandet av nämnda plan bestämda kostnads­

ramen för femårsperioden 1942/47.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har föreslagit, att medelsanvisningama

för utbyggnadsprogrammet fördelas med i det närmaste lika delar å bud­

getåren 1942/43 och 1943/44. För egen del finner jag icke troligt att ut­

byggnaden skall kunna igångsättas så snart, att något mer väsentligt me­

delsbehov skall behöva tillgodoses under innevarande budgetår. Jag för­

ordar förty, att medelsäskandena å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 be­

gränsas till 2,000,000 kronor för byggnadsändamål och 2,500,000 kronor för

maskinanskaffning. Resterande medel, 14,250,000 kronor respektive 1,630,000

kronor, torde böra äskas för budgetåret 1943/44. Jag torde framdeles få

framlägga förslag härutinnan.

Under förevarande punkt torde böra äskas det för innevarande budgetår

för byggnadsverksamheten erforderliga anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar å till-

läggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett re­

servationsanslag av........................................ kronor 2,000,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

61

[2.] 7 e. Vissa förråds- och verkstadslokaler, reservationsanslag. Sedan

riksdagen (skrivelse nr 23) efter framställning av Kungl. Majit (prop. 1942:

2, bilaga 8, punkten 4) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42

anvisat ett reservationsanslag av 1,270,000 kronor till Vissa förråds- och

verkstadslokaler, hemställde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skri­

velse den 30 december 1942, att ytterligare ett belopp av 120,000 kronor

måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för utbyggande av visst i riks­

dagens ifrågavarande beslut avsett ammunitionsförråd till den kapacitet,

som numera ansåges vara oundgängligen erforderlig. Erfarenheterna från

under utförande varande förråd hade nämligen givit vid handen, att am­

munition vid längre lagringstid icke kunde sammanträngas i den utsträck­

ning man tidigare ansett sig kunna räkna med, särskilt då krav på snabb

utlastning måste upprätthållas.

Sedermera meddelades under hand från fortifikationsstyrelsen, att det

bland annat ur ekonomisk synpunkt var angeläget, att de med utbyggnader­

na sammanhängande arbetena kunde utföras i följd med de arbeten, till vil­

ka medel redan anvisats och som praktiskt taget slutförts. Med anledning

härav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 5 februari 1943 styrel­

sen att med anlitande av omhänderhavande medel inom en kostnadsram av

120,000 kronor vidtaga nödiga åtgärder för utökning av ifrågavarande am­

munitionsförråd; varjämte Kungl. Majit förklarade sig vilja framdeles med­

dela beslut rörande det slutliga gäldandet av kostnaderna.

Då den ytterligare utbyggnad av ammunitionsförråd varom här är fråga

DeparUments-

är betingad av sådana faktorer, som knappast kunde förutses vid upprät- chefen-

tandet av de ursprungliga kostnadsberäkningarna för förråden, får jag —

under erinran att detta anslagsändamål hänför sig till ett äldre byggnads­

företag, vilket ur beredskapssynpunkt befunnits erforderligt, och därför icke

torde böra medräknas inom den för femårsperioden 1942/47 för armén fast­

ställda kostnadsramen för byggnadsarbeten — hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Vissa förråds- och verkstadslokaler å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservations­

anslag av .............................................................. kronor 120,000.

[3.] 7 f. Anordnande av visst sprängämnesförråd, reservationsanslag. 1

skrivelse den 31 augusti 1942 angående anslag å tilläggsstat för budgetåret

1942/43 har arméförvaltningen hemställt örn anvisande å nämnda tilläggs­

stat av — såvitt här är i fråga — ett belopp av 80,000 kronor för anordnan­

de av visst i skrivelsen närmare angivet sprängämnesförråd.

För bestridande av de med ifrågavarande anläggning förenade kosina-

Departement* -

derna torde medel böra äskas av riksdagen i form av särskilt reservations- che-ten.

62

Departements­

chefen.

anslag a tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår. Anslaget torde nied

hänsyn till att anläggningen närmast är att hänföra till av försvarsberedska-

pen betingade åtgärder icke böra inräknas i den i 1942 års försvarsproposi-

tion angivna kostnadsramen för försvarets utbyggande.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

att till Anordnande av visst sprängämnesförråd å tilläggs­

stat till riksstaten för bugetåret 1942/43 anvisa ett reserva­

tionsanslag av ..................................................... kronor 80,000.

[4.] 7 g. Uppförande av ersättningsbyggnad för nedbrunnen förrådsbygg­

nad, reservationsanslag. Genom särskilda beslut har riksdagen anvisat medel

för uppförande av centrala ammunitionsförråd.

Med erinran härom har statens krigsmaterielnämnd i skrivelse den 6

februari 1943 anfört i huvudsak följande. Med anlitande av nämnda medel

hade nämnden bland annat vid ett under byggnad varande förråd för en

kostnad av 13,500 kronor uppfört en friliggande förrådsbyggnad för lagring

av tomma ammunitionslådor. Byggnaden, som färdigställts i juli 1942 och

använts bland annat såsom provisorisk expedition för den vid förrådet tjänst­

görande tygförvaltaren, hade den 15 december 1942 nedbrunnit till grunden,

varvid jämväl en del inventarier m. m. förstörts. Enligt polisutredning torde

branden ha orsakats av fel i en rökgång. Med hänsyn till inträffade pris­

stegringar beräknades kostnaden för uppförande av ny förrådsbyggnad till

cirka 16,000 kronor.

Under aberopade av vad sålunda anförts hemställde krigsmaterielnämn-

den att för uppförande av en ny förrådsbyggnad ett belopp av 16,000 kro­

nor måtte ställas till förfogande.

Härförutom har nämnden hemställt, att för anskaffning av nya linoleum-

mattor samt möbler och kontorsinventarier såsom ersättning för de vid

branden förstörda måtte anvisas tillhopa 9,800 kronor. Sedermera har från

nämnden under hand meddelats, att sistnämnda kostnader kunna bestridas

från tillgängliga medel.

Jag finner mig böra tillstyrka bifall till framställningen till den del den­

samma avser uppförande av ersättningsbyggnad och uppskattar kostnaderna

härför i enlighet med föreliggande beräkning till 16,000 kronor. De åter­

stående kostnaderna kunna, såsom i det föregående omnämnts, bestridas i

annan ordning. Den av mig förordade medelsanvisningen synes böra ske

såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltning­

ens delfond. Utgiften synes icke böra falla inom den för byggnadsarbeten

m. m. för armén för femårsperioden 1942/47 beräknade kostnadsramen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Kungl. Mcij:ts proposition nr 163.

63

att till Uppförande av er sättning sbyggnad för nedbrun­

nen förrådsbyggnad å tilläggsstat till riksstaten för budget­

året 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .......................................................................... kronor 16,000.

[5.] 16 b. Förvärv av viss fastighet m. m., reservationsanslag. Sedan ve­

derbörande militärmyndigheter hos arméförvaltningens fortifikationsstyreise

gjort framställning om vissa av militära skäl påkallade röjningar av skog å

såväl kronan tillhörig som i enskild ägo varande mark, hemställde styrelsen

i skrivelse den 25 januari 1943 hos Kungl. Maj:t, såvitt här är i fråga, om

förvärv för kronans räkning av viss i skrivelsen närmare angiven mark.

Såsom skäl härför anförde fortifikationsstyrelsen, bland annat, att flertalet

av röjningarna berörda enskilda markägare avgivit för kronan godtagbara

anbud avseende försäljning av befintlig skog å till röjning föreslagna områ­

den, medan ett mindre antal avgivit anbud som icke synts kunna godtagas.

I sistnämnda fall hemställde styrelsen, att Kungl. Majit med stöd av allmänna

förfogandelagens bestämmelser måtte förordna angående erforderlig röjning

och kalhuggning. I samtliga dessa fall önskade markägarna bibehålla ägan­

derätten till sina fastigheter. I några fall hade emellertid markägarna förkla­

rat, att de, därest röjning i den utsträckning fortifikationsstyrelsen ansett er­

forderlig komme till stånd, icke önskade bibehålla äganderätten till de skogs­

skiften, som berördes av röjningarna, och i ett fall önskade vederbörande

markägare försälja hela sin fastighet. Styrelsen, som funnit vägande skäl

tala för ett förvärv för kronans räkning av ifrågavarande skiften och fastig­

het, hade låtit verkställa sakkunnig värdering. Enligt den sålunda företagna

värderingen kunde de till förvärv ifrågasatta områdena uppskattas till ett

värde av sammanlagt cirka 62,000 kronor. Avgivna försäljningsanbud slu­

tade å 58,000 kronor.

Utöver dessa till röjning ifrågasatta områden hade emellertid vederbö­

rande militära myndigheter hemställt, att jämväl två intill röjningsområdet

gränsande fastigheter, vilka erfordrades för befästningsändamål m. m., måtte

förvärvas med äganderätt. Rörande dessa fastigheter, vilkas värde enligt sak­

kunnig värdering uppskattats till tillhopa 8,500 kronor, hade försäljningsan­

bud å 9,000 kronor avgivits. De avgivna anbuden syntes styrelsen skäliga och

för kronan godtagbara. Med stöd av det anförda hemställde fortifikations­

styrelsen, att tillhopa (58,000 + 9,000 —) 67,000 kronor måtte anvisas för

förvärv av områdena i fråga.

Genom beslut den 5 februari 1943 fann Kungl. Majit gott i princip bifalla

fortifikationsstyrelsens framställning i vad rörde röjningarna å de områ­

den, som icke föresloges skola av kronan förvärvas med äganderätt, därvid

Kungl. Majit förklarade sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om fram­

ställningen i övrigt.

64

Departements­

chefen.

De skäl, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 5

februari 1943, synas tillämpliga och bärande jämväl i förevarande avse­

ende, varför jag tillstyrker, att medel anvisas för ändamålet. Då enligt vad

handlingarna i ärendet utvisa det för förvärvet fordrade priset måste anses

skäligt, biträder jag fortifikationsstyrelsens förslag och beräknar för ända­

målet ett belopp av 68,000 kronor, vilket belopp jag förutsätter skall förslå

till gäldande jämväl av avstyckningskostnader och oförutsedda utgifter.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av viss fastighet m. m. å tilläggsstat till riks-

staten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .......................................................................... kronor 68,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Fonden för förlag till statsverket.

[6.] aa. Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa fabriker och

anläggningar, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag ovan under

punkten 1 :o) anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa

fabriker och anläggningar å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1942/43 anvisa ett reservations­

anslag av ......................................................... kronor 2,500,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

65

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

i

Socialdepartementet.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

N ärvarande:

Statsministern

H^ansson,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss,

M^öller, S^köld, E^riksson, B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander,

G^jöres, E^werlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under

socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalin­

vestering å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför där­

vid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 4 b. Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus, reserva­

tionsanslag. I proposition den 4 januari 1940, nr 2, (bil. 15) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservations­

anslag av 700,000 kronor. Av anslaget var ett mindre belopp avsett för vid­

tagande av vissa åtgärder beträffande brandskyddet vid sjukhusen. I anfö­

rande till statsrådsprotokollet uttalade jag som min mening, att skäl syntes

tala för att tills vidare begränsa de planerade åtgärderna till sådana sinnes­

sjukhus, som ur luftskyddssynpunkt vöre belägna å A- eller B-ort. Av det be­

gärda beloppet beräknades en väsentlig del, eller omkring 300,000 kronor,

belöpa på två sjukhus, nämligen S:t Lars och Vipeholms sjukhus i Lund

med ungefär lika fördelning å varje sjukhus. För övriga sjukhus ansågos

mindre belopp, varierande mellan 2,000 kronor och 50,000 kronor, bliva till­

räckliga. I sin skrivelse i anledning av propositionen anförde riksdagen, att

enligt dess uppfattning tillräckliga skäl knappast förelåge för att begränsa

de planerade åtgärderna till sådana sinnessjukhus, som ur luftskyddssyn­

punkt vore belägna å A- eller B-ort. Å andra sidan ansåg riksdagen de åt-

Rihang till riksdagens protokoll

1943 ^. 1

sami. Nr 163.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

gärder, som ifrågasatts vid S:t Lars och Vipeholms sjukhus, vara av den om­

fattning och beskaffenhet, att de borde göras till föremål för omprövning i

syfte att nedbringa de för ändamålet beräknade kostnaderna. Därvid borde

enligt riksdagens uppfattning sannolikt en besparing kunna påräknas, som

jämte viss av Kungl. Majit beräknad kostnadsmarginal lämnade utrymme för

vidtagande av nöjaktiga skyddsrumsanordningar även vid övriga staten till­

höriga sinnessjukhus. Under åberopande härav anmälde riksdagen, att riks­

dagen anvisat det av Kungl. Majit äskade anslaget.

Genom brev den 23 februari 1940 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalsty­

relsen att, med beaktande av vad riksdagen anfört, låta, efter omprövning i

erforderliga delar av föreliggande förslag, i samråd med byggnadsstyrelsen

och luftskyddsinspektionen vidtaga anordningar för skyddsrum m. m. vid

statens sinnessjukhus för en sammanlagd kostnad av högst 700,000 kronor.

I skrivelse den 2 mars 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att det anvi­

sade beloppet visat sig otillräckligt samt hemställt örn anvisande av ytter­

ligare medel.

Styrelsen uppgiver, att, sedan de i förenämnda proposition avsedda försla­

gen till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus blivit föremål

för översyn, varvid beaktats vad riksdagen anfört i sin berörda skrivelse,

hade arbetena å skyddsrummen m. m. numera i huvudsak avslutats utom be­

träffande Sundby sjukhus vid Strängnäs. Den 1 januari 1943 återstode vid

statens övriga sinnessjukhus allenast vissa kompletteringsarbeten att ut­

föra, vilka beräknades draga en kostnad av sammanlagt 45,220 kronor. Det

för ändamålet anvisade anslaget hade emellertid sistnämnda dag i sin helhet

disponerats.

Att de ursprungliga kostnadsberäkningarna visat sig otillförlitliga uppgi­

ver styrelsen väsentligen bero på två omständigheter, nämligen dels den pris­

stegring, som inträtt under den tid av drygt två år, som förflutit från det

kostnadsberäkningarna uppgjordes till dess arbetena i huvudsak slutförts,

dels ock att kraven på luftskyddsanordningar av ifrågavarande slag under

samma tid skärpts, så att luftskyddsmyndigheterna vid avsyningar påkallat

vissa anordningar utöver dem som tidigare beräknats. Den förra av dessa

omständigheter hade i tämligen lika grad påverkat kostnaderna för skydds-

rumsarbetena vid samtliga sinnessjukhus, medan den senare omständigheten

i vissa fall icke föranlett direkta kostnadsökningar men däremot nämnbart

påverkat kostnaderna i andra fall. Ehuru styrelsen sökt att genom förenkling

av utförandet och beskärning av byggnadsprogrammen motverka berörda

kostnadsökningar, hade den nyssnämnda merutgiften på 45,220 kronor, mot­

svarande drygt 6 procent av de ursprungligen beräknade kostnaderna, icke

kunnat undvikas.

Vad angår skyddsrummet vid Sundby sjukhus framhåller styrelsen, att

kostnaderna härför i det för riksdagen framlagda förslaget beräknats till

20,000 kronor. Sedan styrelsen ställt sagda belopp till förfogande för skydds­

rummets utförande, hade det emellertid visat sig, att beloppet varit otill­

räckligt. Efter tidsödande utredningsarbete, vilket föranlett att arbetena ännu

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

67

icke kunnat igångsättas, hade således golvytan av luftskyddsrummen måst

väsentligt utökas. Vidare hade gastätning av alla skyddsrum utom rörskydds­

rummen vid personalbostäderna befunnits erforderlig, varjämte luftrenare i

viss utsträckning måst anskaffas. Kostnaderna för luftskyddsrummen i det

.sålunda föreslagna utförandet uppginge enligt verkställd beräkning till 91,400

kronor, varför ett ytterligare belopp av (91,400 — 20,000 =-) 71,400 kronor

vore erforderligt för ändamålet.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville ställa ett belopp av ytterligare (45,220 + 71,400 —) 116,620

kronor eller avrundat 116,000 kronor till medicinalstyrelsens förfogande till

anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de beräkningar rörande kost- Departements-

ellfi en

naderna för skyddsrum vid statens sinnessjukhus, vilka förelädes 1940 års

lagtima riksdag, till följd av dels ökade byggnadskostnader och dels stegrade

krav på luftskyddsanordningar ej visat sig hållbara. Sagda omständigheter

hava, bortsett från Sundby sjukhus, medfört en sammanlagd kostnadsökning

av i runt tal 45,000 kronor. I fråga om Sundby sjukhus torde från början en

felkalkylering ha förelegat. Senare verkställda undersökningar ha givit vid

handen, att för detta sjukhus ett tilläggsbelopp av omkring 71,000 kronor

erfordras för ändamålet. I enlighet härmed har medicinalstyrelsen påkallat

anvisande av ytterligare (45,000 + 71,000 —) 116,000 kronor för iordning­

ställande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus. För egen del har jag ej

funnit anledning till erinran mot medicinalstyrelsens nu verkställda beräk­

ningar och då arbetena äro av den art att de ej gärna kunna anstå till en

senare tidpunkt, torde medel för arbetenas utförande böra anvisas redan

under innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av ........................................ kronor 116,000.

Statens utlåningsfonder.

[2.] 1.

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barn­

rika familjer,

reservationsanslag. Gällande bestämmelser rörande bostadsför­

sörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer äro meddelade dels i kungö­

relsen den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av statsmedel för

beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock

i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån och bidrag av statsmedel för

beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

Båda kungörelserna havn åtskilliga gånger ändrats. I kungörelse den 30 juni

1942 (nr 575) hava vidare meddelats bestämmelser örn räntefoten för bostads-

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

anskaffningslån av här ifrågavarande slag. Lån och bidrag enligt förstnämn­

da två författningar utgå såväl i stad som å landsbygd. För hyresbostäderna

gäller dock, att bestämmelserna äro tillämpliga å den egentliga landsbygden

allenast då särskilda skäl därtill äro. Centralorgan för verksamheten är sta­

tens byggnadslånebyrå. Kommunalt förmedlingsorgan är, där ej annat be­

slutats, drätselkammare respektive kommunalnämnd.

I fråga om hyresbostäder, förvaltade av kommun eller allmännyttigt

företag, beviljas bostadsanskaffningslån för nybyggnad eller

förvärv och förbättring av äldre fastighet. Lån utgår med högst 95 procent

av värdet å fastigheten (eller tomträtten), sedan därifrån avräknats värdet å

tomten. Som säkerhet för lånet skall lämnas första inteckning i fastigheten

eller tomträtten. Låneräntan är fast och bestämmes särskilt för varje budgetår

beträffande de lån, som därunder kunna komma att beviljas. För närvarande

utgör låneräntan 3.25 procent.

Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av

fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare

skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för

den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.

Bostadsanskaffningslån till egnahem utgår med högst 81

procent av ny- eller ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen

att tillhandahålla tomt. I anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet

av tomten. På landsbygden, där kommunen icke är förpliktigad att ställa

tomt till förfogande, inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden.

Å en del av dylikt lån utgår ränta, medan den återstående delen är räntefri.

Å den icke räntefria delen utgår ränta efter samma regler, som gälla för bo­

stadsanskaffningslån till hyreshus. Till fastighetsförvaltande kommun eller

allmännyttigt bostadsföretag respektive till barnrika egnahemsägare utgå

årliga bidrag, vilka såsom hyresavdrag respektive annuitetslättnad kom­

ma familjerna till godo.

Bostadsanskaffningslånen utgå från ett å kapitalbudgeten under statens ut-

låningsfonder anvisat reservationsanslag, betitlat lånefonden för bostadsför­

sörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Familjebidragen bestridas

från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag till främjande av

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Rörande medels­

anvisningen för ifrågavarande ändamål under de senaste åren torde jag få

hänvisa till följande sammanställning.

Anslagsbelopp (i kronor) för

Budgetår

Bostadsanskaff­

ningslån

Familjebidrag

1940/41

20,000,000

2,400,000

1941/42

20,000,000

3,250,000

:

1942/43

17,500,000

4.500,000

I skrivelse den 8 februari 1943 har statens byggnadslånebyrå hemställt att

för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ytterligare anslag till lånefonden för

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

69

bostadsförörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. I skrivelsen har

anförts i huvudsak följande.

Av 1942 års riksdag hade för budgetåret 1942/43 till berörda lånefond an­

visats ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor. Av tidigare för ändamålet

anvisade medel hade vid budgetårets ingång funnits en reservation å

3,885,000 kronor. De för budgetåret tillgängliga medlen hade därför samman­

lagt uppgått till 21,385,000 kronor.

Den statliga verksamheten för beredande av bostäder åt de barnrika fa­

miljerna hade under budgetåret varit synnerligen livlig. Under tiden 1 juli

1942—8 februari 1943 hade bostadsanskaffningslån och familjebidrag av

byggnadslånebyrån beslutats för ett större antal lägenheter än som fallet

varit under hela budgetåret 1941/42. Bostadsanskaffningslån hade under

innevarande budgetår beviljats med ett belopp av sammanlagt 20,715,000

kronor.

Den 8 februari 1943 hade därför för låneverksamheten allenast återstått

ett belopp av (21,385,000 — 20,715,000 =) 670,000 kronor, vilket belopp

beräknades vara förbrukat vid utgången av sistnämnda månad.

Då alltjämt ansökningar om bostadsanskaffningslån till såväl hyreshus

som egna hem inkomme till byrån i oförminskad omfattning och ett av­

brott i låneverksamheten just nu skulle få som konsekvens att ett stort antal

planerade bostäder icke skulle kunna hinna färdigställas till den 1 oktober

1943, ansåge sig byrån böra hemställa, att ifrågavarande lånefond måtte

snarast möjligt för budgetåret 1942/43 förstärkas med 5,000,000 kronor.

I en den 15 februari 1943 dagtecknad promemoria har byggnadslånebyrån

lämnat vissa kompletterande upplysningar rörande byråns ifrågavarande

låneverksamhet. Av promemorian framgår, att byggnadslånebyrån från låne-

verksamhetens början till och med den 8 februari 1943 fattat beslut örn bo­

stadsanskaffningslån för inalles 12,468 bostäder, därav för 7,029 hyresbo­

städer och för 5,439 egna hem samt att under budgetåret 1941/42 beslutats

örn lån för 1,769 bostäder, därav 408 hyresbostäder och 1,361 egna hem. Pro­

memorian utvisar även att under tiden 1 juli 1942—8 februari 1943 beslut

fattats örn utlämnande av lån å sammanlagt 7,817,000 kronor till 814 hyres­

bostäder och å sammanlagt 12,898,000 kronor till 984 egna hem. I promemo­

rian anföres vidare, att det lånebelopp av 670,000 kronor, som varit disponi­

belt den 8 februari 1943, icke komme att förslå för medelsbehovet i anledning

av redan inneliggande låneansökningar samt att tillströmningen av nya låne-

ansökningar alltjämt vore lika stor.

En närmare redogörelse för läget på bostadsmarknaden och för de stöd- DeparUnunts-

åtgärder, som från statsmakternas sida erfordras för förbättrande av detta rhrfen-

läge, bär jag för avsikt att lämna i samband med anmälan av frågan örn

erforderliga anslag för nästa budgetår för förbättrande av bostadsförhållan­

dena. Här vill jag därför inskränka mig till att påpeka, att bostadsbristen allt­

jämt på många håll är trängande och att det därför är en angelägenhet av

högsta vikt att underlätta tillkomsten av nya bostäder. Särskilt är det nöd­

vändigt att bostadsbeståndet för mindre bemedlade, barnrika familjer ökas.

Med hänsyn härtill ävensom till vad statens byggnadslånebyrå anfört anser

jag mig böra tillstyrka byråns förslag örn anvisande för budgetåret 1942/43

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

av etl anslag å 5,000,000 kronor till förstärkning av omförmälda lånefond.

Anslaget, som — liksom tidigare anslag för motsvarande ändamål — bör

upptagas under rubriken Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre be­

medlade, barnrika familjer, bör anvisas å tilläggsstat till riksstaten för nämn­

da budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre be­

medlade, barnrika familjer å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1942/43 anvisa ett reservations­

anslag av ......................................................... kronor 5,000,000.

Fonden för låneunderstöd.

[3.]

1. Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsan­

slag. Föreskrifterna rörande ifrågavarande lån hava på grund av beslut vid

1942 års riksdag undergått vissa ändringar. Ändringarna sammanhänga vä­

sentligen därmed, att numera tillskapats en möjlighet att för viss bostads­

byggnadsverksamhet — förutom tertiärlån respektive lån för bostadsförsörj­

ning för mindre bemedlade, barnrika familjer — erhålla s. k. tilläggslån.

Tilläggslånen, som hava tillkommit i syfte att anpassa fastigheternas an­

skaffningskostnader till deras uthålliga avkastningsvärde vid bevarad hyres­

nivå, löpa utan ränta och amortering och deras eventuella återbetalning har

gjorts beroende av den kommande hyresutvecklingen. Gällande bestämmel­

ser rörande tertiärlån återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om

tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag, medan bestäm­

melserna rörande tilläggslån äro intagna dels i nämnda kungörelse, dels i

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) om tilläggslån för beredande av bo­

städer åt mindre bemedlade, barnrika familjer. För tilläggslånen hava under

rubriken tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet hittills anvisats två

anslag nämligen ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1941/42 och ett reservationsanslag av 15,000,000

kronor å riksstaten för budgetåret 1942/43. Anslagen hava upptagits under

kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd. För budgetåret 1942/43 har

vidare under sistnämnda fond till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksam­

het anvisats ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor.

I skrivelse den 22 februari 1943 har statens byggnadslånebgrå gjort fram­

ställning örn anvisande av ytterligare anslag för budgetåret 1942/43 dels till

tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, dels ock till tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet.

^I skrivelsen har byggnadslånebyrån till en början erinrat, hurusom

byrån

i skrivelse den 31 augusti 1942 med förslag till vissa anslagsäskanden för

budgetåret 1943/44 beträffande behovet av medel för tertiärlån anfört

bland annat.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements­

chefen.

Av vad statens byggnadslånebyrå anfört synes mig framgå, att för bud­

getåret 1942/43 ytterligare anslag böra anvisas såväl till tertiärlån till viss

bostadsbyggnadsverksamhet som till tilläggslån för dylik verksamhet. Anled­

ningen härtill är i första hand att söka i det förhållandet att en avsevärd för­

skjutning i tidpunkten för den byggnadsverksamhet, varom här är fråga, ägt

rum respektive kan antagas komma att äga rum. Vad medelsbehovet för till-

läggslånen beträffar är ock att märka, att detsamma av naturliga skäl i fjol

icke kunde bliva föremål för någon mera exakt beräkning, medan numera

säkrare hållpunkter föreligga för bedömande av föreliggande behov. Mot de

av byggnadslånebyrån nu föreslagna anslagsbeloppen har jag icke något att

invända.

Beträffande anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet gör

jag hemställan under nästföljande punkt. Här hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av............... .....................kronor 10,000,000.

[4.]

2. Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsan­

slag. Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, får

jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av ..................... .......... kronor 10,000,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet!

Anders Lundstedt.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

DepmrtemeiUs-

ctefen.

Styrelsen framhåller, att de i köpeavtalet avsedda lägenheterna, vilka vore

belägna vid Lysekils södra hanan och enligt avstyckningshandlingarna hade

en areal av tillhopa 14,100 kvadratmeter, i själva verket på grund av vid­

tagna utfyllningar omfattade omkring 32,000 kvadratmeter. Till lägenheterna

hörde tre bostadshus om tillsammans 9 rum och 4 kök, smedja, maskin­

verkstad, snickeriverkstad med montage- och förrådsutrymmen samt ett

öppet skjul örn 350 kvadratmeter för virkesupplag. Härjämte funnes 5 slipar

med upphalningsspel och övrig utrustning för fartyg upp till 250 bruttoton,

träbrygga för 6 meters vattendjup, handsåg, mastkran, decauvillespår samt

maskiner och andra inventarier enligt en skrivelsen bilagd förteckning, vilka

inventarier enligt köpeavtalet utan särskild betalning inginge i köpet. Elek­

trisk kraft funnes att tillgå på platsen.

Ifrågavarande fastigheter vore, fortsätter styrelsen, synnerligen lämpliga

för de avsedda ändamålen, enär de vore belägna i distriktets centrum och

hade sådana trafikförbindelser, att arbetsmaskiner och material kunde distri­

bueras därifrån på bekvämt sätt såväl land- som sjövägen. Lossning av

gods från järnväg kunde ske från spår norr om fastigheterna. Möjlighet

funnes även att framdraga spår direkt till området.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förutsatt, att den för fastigheterna

betingade köpeskillingen, 60,000 kronor, skulle bestridas av medel, som ställts

till styrelsens förfogande för utförande av anläggningar i styrelsens egen regi.

Enligt det vid styrelsens skrivelse fogade köpeavtalet skulle tillträde av

fastigheterna äga rum den 1 mars 1943.

Riksräkenskapsverket har den 4 februari 1943 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet och därvid framhållit, att riksdagens medgivande självfallet erfordra­

des för finansiering av det ifrågasatta förvärvet på sätt väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen föreslagit. Riksräkenskapsverket ansåge emellertid, att egen­

domen borde redovisas å den förlagsfond för väg- och vattenbyggnads väsen­

det, som enligt vad som framhållits i årets statsverksproposition (kapital­

budgeten, bilaga 4, sid. 105) avsåges skola inrättas i samband med förstat­

ligandet av den allmänna väghållningen på landet. Med beviljandet av de

medel, som erfordrades för förvärv av ifrågavarande egendom, syntes dock

icke kunna ansta sa länge, att desamma kunde anvisas under ett investerings-

anslag för nämnda fond. Riksräkenskapsverket ville därför, för den händelse

förvärvet befunnes böra komma till stånd, föreslå, att anslag till bestridande

av kostnaden härför anvisades under fonden för förlag till statsverket å till-

läggsstat till riksstaten för löpande budgetår samt att egendomen, sedan den

nya fonden inrättats, överfördes till denna fond.

Enligt vad jag inhämtat finnas centrala förråds- och reparationsplatser

mom samtliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsdistrikt utom

i det västra. I sistnämnda distrikt ha i stället mindre förråd upplagts vid

olika hamnar. Olägenheterna av denna ordning äro påfallande. Behovet av

ett centralt förråd inom distriktet gör sig med hänsyn till ofta förekomman-

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

reise. När aktie sålunda till inlösen liembjudits, skall styrelsen därom under­

rätta bolagets aktieägare med anmodan till den, som önskar begagna sig av-

lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom viss tid. Därest

ej inom stadgad tid någon berättigad anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie,

äger den, som hembudet gjort, att bliva för aktien registrerad. Av bolagets

årsvinst skola tio procent avsättas till reservfond. Sedan fonden uppgått till

ett belopp av 50,000 kronor, skall vidare avsättning av årsvinsten upphöra.

Nedgår fonden under 50,000 kronor, skall avsättning till densamma ånyo upp­

tagas. Bolagets styrelse består av fem ledamöter med tre suppleanter för dem.

Kungl. Maj :t utser två ledamöter, därav en såsom ordförande och en såsom

vice ordförande, ävensom en suppleant, övriga ledamöter och suppleanter

utses å ordinarie bolagsstämma. Ledamöter och suppleanter utses för ett år

i sänder. Av de vid vadhållning inflytande insatsbeloppen skola femtio pro­

cent användas såsom vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och

må högst tjugufem procent disponeras för bolagets omkostnader. Av till ut­

delning tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst fem

procent å aktiebeloppet, dock må aktieägarna, därest under ett eller flera år

den sålunda angivna högsta tillåtna utdelningen ej kunnat lämnas, av senare

års utdelningsbara vinst bekomma vad däri brustit. Vad som återstår av bo­

lagets årsvinst efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare

skall användas på sätt Kungl. Maj.t bestämmer, huvudsakligen till idrottens

främjande. Vid bolagets upplösning skall vad av tillgångarna återstår, sedan

aktieägarna återbekommit av dem tillskjutet aktiekapital och erhållit fyllnad

i eventuellt bristande utdelning för föregående år, användas för ändamål, som

av Kungl. Maj:t bestämmes. För granskning av styrelsens förvaltning och

bolagets räkenskaper utses två revisorer jämte två suppleanter för dem, av

vilka den ene revisorn jämte en suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t

och den andre revisorn jämte en suppleant för denne utses å ordinarie bo­

lagsstämma. För fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets vadhållnings-

verksamhet skall chefen för handelsdepartementet äga utse en eller flera

kontrollanter, och har bolaget att ställa sig till efterrättelse de närmare före­

skrifter och anvisningar, som sådan kontrollant kan komma att meddela för

utförande och underlättande av den avsedda kontrollen. Bolaget skall till

revisorernas och kontrollanternas disposition ställa nödvändiga penningme­

del att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll.

Av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter, revisor och suppleanter samt av

chefen för handelsdepartementet utsedda kontrollanter äga att av bolaget

åtnjuta ersättning enligt grunder, som av Kungl. Maj :t bestämmas. Bolagets

räkenskapsår räknas från och med den 1 juli till och med den 30 juni.

Förordningen den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband

med tävlingar innefattar förbud mot att, utan Kungl. Maj.ts tillstånd, i sam­

band med kapplöpning eller annan tävlan för allmänheten anordna vadhåll­

ning medelst så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt.

Genom resolutioner den 24 september 1934, den 29 maj 1936 och den 30

maj 1941 har Kungl. Majit beviljat Aktiebolaget tipstjänst tillstånd intill den

Kungl. Mcij:ts proposition nr 163.

81

30 juni 1943 att för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrotts-

tävlingar, dock ej hästtävlingar. För åtnjutande av detta tillstånd gälla åt­

skilliga villkor och bestämmelser. De flesta av dessa ansluta sig nära till vissa

av de nyss återgivna stadgandena i bolagets bolagsordning. Därutöver gäller,

att Kungl. Maj:t skall äga lämna de vidare föreskrifter och instruktioner, som

kunna finnas erforderliga för ett rationellt utövande av bolagets verksamhet

samt för en effektiv tillsyn däröver, varjämte Kungl. Maj:t förbehållit sig

rätt att, därest bolaget icke iakttager meddelade villkor och bestämmelser

eller förhållandena i övrigt så påkalla, omedelbart återkalla det bolaget med­

delade tillståndet.

Bolagets aktiekapital, vilket icke till någon del äges av staten, uppgår till

45,000 kronor och dess reservfond till 50,000 kronor. Av bolagets vinstmedel

ha, efter vederbörlig avsättning till reservfonden och utdelning till aktie­

ägarna, under budgetåren 1935/36—1942/43 till statsverket inlevererats i

runda tal 1,216,000 kronor, 4,062,000 kronor, 5,770,000 kronor, 12,882,000

kronor, 15,748,000 kronor, 7,000,000 kronor, 5,033,000 kronor och 5,336,000

kronor. Dessa belopp ha använts till idrottens och friluftslivets främjande

samt, under senare år, jämväl för tillgodoseende av allmänna budgetära

ändamål.

Efter att hava lämnat nu återgivna redogörelse angående bolaget anför­

de jag till statsrådsprotokollet över handelsärenden den 2 oktober 1942 vi­

dare, hurusom av redogörelsen franninge, att aktiekapitalet i bolaget helt

tåge på enskilda händer och att styrelsens flertal tillsattes i vanlig ord­

ning å bolagsstämma av de enskilda aktieägarna. Statens medinflytande i

bolagets ledning inskränkte sig väsentligen till rätten för Kungl. Majit att utse

två av styrelsens fem ledamöter. Principiellt sett kunde detta — med hänsyn

till arten och omfattningen av de statens ekonomiska intressen, som vore för­

bundna med verksamheten — knappast sägas vara tillfredsställande. Rikti­

gare syntes vara, att även för bolaget, liksom exempelvis för penninglotteriet,

en organisationsform åstadkommes, vilken mera direkt återspeglade att rö­

relsen bedreves för det allmännas räkning. Tillfälle härtill syntes lämpligen

erbjuda sig i samband med att nu löpande koncessionstid utginge den 30

juni 1943. I vilken ordning och under vilka betingelser en sådan reform kun­

de på det för staten förmånligast möjliga sättet genomföras borde därför en­

ligt min mening göras till föremål för en skyndsam utredning, vilken syntes

böra anförtros statskontoret.

Sedan Kungl. Majit den 2 oktober 1942 uppdragit åt statskontoret att

skyndsamt verkställa ifrågavarande utredning samt inkomma med förslag

i ämnet, har statskontoret i skrivelse den 29 oktober 1942 anfört bland annat

följande.

Tippningsrörelsen har — i stället för att såsom avsetts effektivt stävjas och

begränsas genom 1934 års skärpta lagstiftning i fråga örn vadhållning i sam­

band med idrottstävlingar — erhållit en alltmer vidgad omfattning. Samti­

digt har statens ekonomiska intresse av verksamheten i motsvarande grad

ökat. De förutsättningar, som lågo till grund för valet av organisationsform

Bihang till riksdagens protokoll loin. 1 sami. Nr 16.1.

vid stiftandet av Aktiebolaget tipstjänst, kunna därför sägas ha blivit i vä

sentlig grad rubbade.

För beredande åt staten av ökat inflytande å ledningen av tippningsrörel-

sen stå olika utvägar till buds. Beträffande själva förvaltningsorganisationen

torde emellertid övervägande skäl tala för ett bibehållande av aktiebolags -

formen. Rörelsen är nämligen lika litet som lotterirörelsen av sådan natur, att

skötseln därav bör tilläggas någon avdelning inom den egentliga statsför­

valtningen.

Från angivna förutsättning kunna enligt statskontorets mening följande

alternativa lösningar tänkas.

1. Aktiebolaget tipstjänst bibehålies som ett till formen enskilt bolag, och

verksamheten bedrives i fortsättningen efter i huvudsak samma linjer som

hittills, men åtgärder vid tagas för att åt staten förvärva aktiemajoriteten i

bolaget och därmed avgörande inflytande å bolagsstämmans beslut, var

jämte antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i styrelsen ökas till tre så

att dess flertal kommer att utgöras av på detta sätt utsedda personer.

2. Aktiebolaget tipstjänst gives karaktären av ett statligt bolag genom att

aktierna, så långt lagen tillåter, förvärvas av staten. Bolagsordningen synes

därvid kunna utformas efter mönster av den för svenska penninglotteriet

gällande.

3. Aktiebolaget tipstjänst upplöses, och verksamheten övertages av svenska

penninglotteriet efter för ändamålet erforderlig ombildning av detta aktie­

bolag.

Vilken av dessa lösningar, som bör givas företräde, torde icke kunna be­

dömas utan en mer ingående undersökning än den statskontoret nu varit

i tillfälle att företaga. I viss mån torde valet även bliva beroende av den upp­

fattning man hyser rörande i vilken omfattning staten bör direkt engagera sig

i tippningsrörelsen. Vad angår det nuvarande Aktiebolaget tipstjänsts sätt att

handhava den av bolaget bedrivna verksamheten, hava riksdagens revisorer i

sin år 1938 avgivna berättelse förklarat sig efter verkställd granskning av

bolagets räkenskaper och förvaltning funnit, att någon anledning till erinran

mot bolaget eller dess ledning icke kunde anses föreligga. Ej heller i övrigi

har, såvitt statskontoret har sig bekant, förekommit några anmärkningar

i

delta avseende från statsmakternas sida. Med hänsyn härtill ligger det må­

hända närmast till hands att begränsa omorganisationen i enlighet med den

såsom alternativ 1 angivna. Enligt detta alternativ synes även den fördelen

kunna ernås, att personalfrågorna, om bolaget får bibehålla karaktären av

enskilt bolag, torde kunna lösas på smidigare och ekonomiskt förmånligare

sätt än örn statliga löneprinciper skola bliva normgivande, vilket kan befa

ras bliva fallet vid omorganisation till praktiskt taget helt statsägt bolag.

Till förmån för alternativ 2 torde kunna anföras i stort seit samma skäl,

som åberopades för en dylik organisationsform vid bildandet med statens

medverkan av svenska penninglotteriet. Ur principiell synpunkt vill det ock

förefalla mest konsekvent att vid omläggningen taga steget fullt ut och in

skränka det privata aktieägarintresset till lagstadgat minimum.

Vidkommande till sist alternativ 3 kan statskontoret icke säkert bedöma,

huruvida svårigheter av teknisk-organisatorisk natur — bland annat med

hänsyn till Aktiebolaget tipstjänsts stora lokalorganisation, som omfattar ett

30-tal centralombudsdistrikt med sammanlagt omkring 5,700 lokalombud

— kunna göra ett sammanförande av tippnings- och lotterirörelserna under

gemensam ledning mindre ändamålsenlig. Såsom en avgjord fördel med en

dylik lösning vill emellertid statskontoret framhålla de möjligheter, som

därigenom ernås att nedbringa administrationskostnaderna.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.