Prop. 1946:135
('med förslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m.',)
Kungl. Majlis proposition nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring; samt 2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 135.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Förslag
till
Lag
om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Högsta domstolen skall utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre, en ligt vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.
Högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar.
2
§■
Å envar av högsta domstolens avdelningar skall, med iakttagande att nå gon av avdelningarna alltid kan samlas, arbetet fortgå minst fyrtio veckor om året.
3 §•
Till tjänstgöring å avdelningarna skola justitieråden indelas för viss tids period; dock må därunder sådan jämkning i avdelningarnas sammansätt ning äga rum, som påkallas av ledamots avgång, förfall eller annan särskild omständighet.
4 §.
Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta domstolens handläggning hörande mål och ärenden.
Arbetet skall, såvitt möjligt, jämnt fördelas mellan avdelningarna.
5
§•
Ordförande på avdelning utses bland högsta domstolens ledamöter av Konungen.
Den i tjänsten äldste av ordförandena är tillika ordförande i högsta dom stolen.
6
§•
Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller skall av denna omedelbart upptagas, bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent), som har att meddela för målets beredande erforderliga anvisningar. Referenten bör del taga i målets handläggning och avgörande i högsta domstolen.
Kungl. Majlis proposition nr 135.
3
Är avdelning, varå referenten är indelad, fri från tjänstgöring och angår
målet häktad eller fordrar målet eller däri uppkommen fråga eljest skynd
samt avgörande, bör annan ledamot utses att vara referent i målet eller i
den särskilda frågan.
7 §•
Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i
något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som
deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört
antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.
8
§-
Förekommer vid prövning och avgörande av mål i högsta domstolen till
lika fråga örn yttrande i ärende, som avses i § 26 regeringsformen, böra de
domare, som deltagit i målets avgörande, besluta i frågan. Skall yttrande
i sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas av tre justitieråd; i mål,
som avgjorts av krigsdomstol, bör dock i stället för ett av justitieråden
någon av de i § 20 regeringsformen nämnda militärpersonerna deltaga i
beslutet.
9 §•
Närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördel
ning samt tjänstgöringen i högsta domstolen beslutas av högsta domstolen
samfällt. Det tillkommer ordförandena gemensamt att tillämpa de sålunda
beslutade grunderna, såvitt angår ledamöternas indelning och målens för
delning. I övrigt åligger det ordföranden på värjo särskild avdelning att leda
arbetet på avdelningen och den äldste av ordförandena att därjämte över
vaka tjänstgöringen i dess helhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.
Genom lagen upphäves lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.
Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.
Kungl. Alaj.ts proposition nr 135.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn
tjänstgöringen i Kungl. Majtts lagråd.
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i Kungl. Majlis lagråd1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
6
§■
Ledamot, som —--------förekommande ärenden. Sedan justitieråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall han utan hinder därav deltaga i behandling av mål eller ärende, varmed han förut i högsta dom stolen tagit befattning vid huvudförhandling eller annan handläggning för slutligt avgörande, ävensom i handläggning av mål, som enligt förordnande av någon högsta domstolens avdelning skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet. Likaså skall regeringsråd, som börjat tjänstgöra i lagrådet, utan hinder därav deltaga i slutbehandling av mål eller ärende, varmed han förut i regeringsrätten tagit befattning.
Ledamot i —--------lagrådet bestämmer. Har Konungen------------- dess behandling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.
1 Senaste lydelse se SFS 1932:135.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 september 1955.
Närvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena Gunther , statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Eriksson, Quensel, Bergquist, Andersson, Rosander, Rubbestad.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, hemställer, att lag rådets utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ända målet genom utdrag av protokollet inhämtas över de av processlagbered ningen i betänkande den 17 mars 1944 (SOU 1944: 9 och 10) framlagda förslagen till
1) lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgö ring; samt
2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen i Kungl Maj:ts lagråd.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 okto
ber 1955.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg, justitieråden Guldberg,
Ekberg, Santesson.
Enligt lagrådet den 15 september 1944 tillhandakommet utdrag av proto koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 september 1944, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in hämtas över upprättade förslag till
1) lag om Kungl. Maj.ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring; samt
2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen i Kungl. M<aj:ts lagråd.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före dragits av hovrättsrådet Erik Söderlund.
Förslagen föranledde följande yttranden.
Förslaget till lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning
och tjänstgöring.
1
§•
Lagrådet:
Processlagberedningen utgick vid framläggandet av förslaget till rätte gångsbalk från att någon ökning av justitierådens antal icke påkallades för de uppgifter, som enligt förslaget skulle tillkomma högsta domstolen. I mo tiven till föreliggande förslag har beredningen uttalat, att även örn en viss osäkerhet vore oundviklig vid bedömande av den blivande arbetsbördan, all sannolikhet syntes tala för att domstolen med sitt nuvarande ledamotsantal skulle vara i stånd att fylla de uppgifter, som ett reformerat rättegångsför farande komme att medföra. Även lagrådet anser sannolikt, att domstolens nuvarande ledamotsantal skall visa sig tillfyllest under det nya förfarandet. Lagrådet vill emellertid understryka den osäkerhet rörande förhandsberäk- ningarna, som antytts av beredningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
7
I detta sammanhang anser sig lagrådet böra framhålla angelägenheten av
att någon tyngande arbetsbalans icke föreligger i högsta domstolen vid den
tidpunkt då den nya rättegångsordningen träder i tillämpning. Till följd
av förhållanden, som betingas av världskriget, har antalet inkommande mål
på senare tid ökats, och arbetsbalansen är för närvarande avsevärt större
än som kan anses normalt. Någon minskning kan måhända — ehuru icke
utan svårighet — vinnas genom ändringar i domstolens arbetssätt. Efter god
kännande av det såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av bland
annat § 22 inom. 1 regeringsformen blir det vidare möjligt att vidtaga sådan
ändring i gällande bestämmelser, att nådeärenden må behandlas av tre leda
möter. En dylik förenkling skulle bidraga till arbetsbalansens nedbringande.
Märkas bör också, att viss tid från nya rättegångsbalkens ikraftträdande kan
beräknas förflyta innan mål, som skola handläggas enligt den nya ordningen,
inkomma till högsta domstolen. Även med beaktande av dessa omständigheter
synes emellertid ofrånkomligt, att ytterligare åtgärder snarast möjligt vid
tagas för att nedbringa arbetsbalansen. I annat fall kommer handläggningen
av de nya målen att fördröjas genom att högsta domstolen under lång tid
blir fullt sysselsatt med äldre mål. Ett sådant dröjsmål är synnerligen oläg
ligt under en rättegångsordning, som i stor utsträckning bygger på muntlighet
och omedelbarhet.
Det angivna syftet skulle kunna vinnas antingen genom ökning av till
gängliga arbetskrafter eller genom ytterligare begränsning av rätten till full
följd till högsta domstolen. Enligt det förra alternativet skulle — i huvud
saklig överensstämmelse med vad som skedde i ett jämförligt läge år 1935 —
domstolens ledamotsantal tillfälligt ökas så att ännu en arbetande avdelning
kunde uppsättas inom domstolen. Det andra alternativet, vilket enligt lag
rådets mening är att föredraga, kan genomföras efter olika linjer. En fram
komlig väg synes vara att redan före nya rättegångsbalkens ikraftträdande
göra fullföljden till högsta domstolen beroende av tillstånd enligt de grunder,
soto avses i 54 kap. 9 och 10 §§ nämnda balk. Detta skulle i sak innebära
vidgad användning av det dispensförfarande, som nu tillämpas i mål, i vil
ka klagande part icke är i stånd att nedsätta föreskrivet belopp till säker
het för motparts kostnadsersättning. Visserligen kan det invändas, att så
dana inskränkningar av fullföljdsrätten icke låta sig väl förena med den nu
varande processordningen, men betänkligheterna få enligt lagrådets förme
nande icke vara avgörande i det tvångsläge som föreligger. För övrigt kan
man — därest det nu tillämpade förfarandet i underrätt och hovrätt icke
anses innebära så starka garantier för ett riktigt avgörande, att fullföljds-
prövning bör införas i alla mål — från regeln örn dylik prövning göra un
dantag för de mål, i vilka högsta domstolens avgörande anses särskilt önsk
värt, t. ex. mål i vilka tilltalad fällts till strängt straff. Vidare är det tydligt,
att högsta domstolen vid avgörande av frågan huruvida prövningstillstånd
bör meddelas skulle taga hänsyn till att målen handlagts enligt det nu
varande förfarandet och alt prövningstillstånd i följd därav komme att läm
nas i flera fall än som påkallas sedan det nya förfarandet börjat tillämpas.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Emellertid måste i fråga örn lagstadgade undantag från den utsträckta full- följdsprövningen beaktas, att åsyftad verkan av den föreslagna anordningen skulle minskas i samma mån som sådana undantag infördes. Slutligen må framhållas, att den anvisade utvägen att nedbringa arbetsbalansen medför den fördelen, att högsta domstolen därigenom i förväg erhåller någon erfa renhet av den organisation, som måste genomföras för tillämpning av den nya rättegångsbalken.
Lagrådet, som icke anser sig böra lämna närmare anvisningar om lagstift ningsåtgärder i nu berörda ämnen, vill dock i anledning av innehållet i det föreliggande förslaget erinra, att tillfälligt undantag kan behöva göras från stadgandet örn att högsta domstolen skall utgöras av tjugufyra justitieråd. Väljes utvägen att tillfälligt öka domstolens personal, lärer nämligen icke kunna undgås, att ledamotsantalet under något eller några år efter nya rätte gångsbalkens ikraftträdande överstiger tjugufyra.
2 §•
Lagrådet:
Ordalagen föranleda närmast till den tolkningen att någon av högsta dom stolens avdelningar alltid skall vara samlad till vanlig tjänstgöring. Såsom framhålles i motiven, är det emellertid tillräckligt, att avdelningen kan sam las till tjänstgöring, och en förtydligande jämkning i uttryckssättet synes där för lämplig.
5 §'
Regeringsrådet Kellberg samt justitieråden Guldberg och Ekberg: Den nya rättegångsordningen medför, att högsta domstolen organisatoriskt intager en väsentligt annan ställning än för närvarande. Att så blir förhål landet ligger i så öppen dag att någon närmare utläggning torde vara över flödig. Det må blott erinras, att själva rättegångsförfarandet bringar dom stolen i närmare kontakt med allmänheten och kommer domstolen att i yttre avseende i motsats till vad nu är fallet — framstå såsom jämförlig med statliga ämbetsverk i allmänhet. Redan med hänsyn härtill är det öhskvärt, att i spetsen för domstolen ställes en ledande person, som utåt kan före träda hela domstolen. En sådan ledning är även till stor fördel för lösandet av de administrativa uppgifter, som föreligga inom domstolen och som mås te bli långt mera omfattande än under nuvarande ordning. Väl måste åt var je avdelning av domstolen lämnas att i viss utsträckning sköta sin admi nistration, men viktiga uppgifter kvarstå, vilka skulle få en bättre
lösning,
örn de lades i en hand än om de hänvisades till avgörande i ett kollegium, låt vara att detta kunde begränsas till tre personer. Det sist sagda gäller icke minst om vissa avgöranden, som angå arbetsfördelningen mellan de olika avdelningarna inom domstolen. Det överinseende, som högsta domsto len får i förhållande till nedre justitierevisionen, utövas jämväl bäst, om domstolen har sådan ledning som nyss sagts.
En ledning av angivet slag skulle åvägabringas, om bland domstolens
Kungl. Majlis proposition nr 135.
9
ledamöter utsåges ordförande för domstolen i dess helhet, och med hänsyn till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande av dylikt ord förandeskap, är det uppenbart, att ordföranden bör utses av Kungl. Maj:t.
Tydligt är, att den för högsta domstolen i dess helhet utsedda ordföranden bör vara ordförande jämväl å en av domstolens avdelningar. Vad beträffar ordförandeskapet å de övriga avdelningarna är att marka, att den mera framträdande ställning, som borde tillkomma den av Kungl. Maj:t utsedda ordföranden för domstolen i dess helhet, skulle i betänklig grad bortskym mas, för den händelse jämväl de båda övriga avdelningsordförandena till sattes av Kungl. Majit. Emellertid får denna synpunkt icke vara utslagsgi vande, om starka skäl eljest tala för processlagberedningens förslag. Såsom motiv för detta har anförts, att en sådan ordning påfordras med hänsyn till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande av ordförandeskap vid huvudförhandling i högsta domstolen, och det ansvar för arbetets jämna gång, som kommer att åvila ordföranden å avdelning. Det är uppenbart, att ledamöterna i högsta domstolen genom den nya processordningen och sär skilt införandet av muntlig förhandling i dit fullföljda mål ställas inför uppgifter och krav, som hittills varit främmande för denna domstols verk samhet, ävensom att det är av utomordentlig vikt, att dessa uppgifter och krav fyllas på sådant sätt att rättsskipningen i högsta instans framstår så som i alla avseenden föredömlig. Emellertid böra de svårigheter, som äro förenade med en huvudförhandling i högsta domstolen, icke överskattas. Det lärer kunna förväntas, att flertalet av de mål, däri prövningstillstånd gives, kommer att röra sig örn rena rättsfrågor. I dylika mål, däri talan som regel kan förväntas bli utförd av skolade och erfarna advokater, blir det knappast behov av eller utrymme för någon mera omfattande processled ning från domstolens sida. De mål åter, i vilka ny bevisupptagning erford ras, lära oftast bli av den invecklade beskaffenhet att ordföranden lämpli gen begagnar sig av den utav processlagberedningen förutsedda utvägen att åt vederbörande referent — vilken allt från början följt målet i domstolen och är väl insatt i målets alla detaljer — överlämna utövandet av den svå raste och mest krävande delen av processledningen, nämligen ledandet av- förhör med parter, vittnen och sakkunniga. Om än, såsom ovan framhål lits, stora anspråk måste ställas på ordförandens förmåga och skicklighet att med fast och säker hand leda en förhandling, måste icke mindre fordringar i dessa avseenden ställas på referenten. Samtliga ledamöter av domstolen måste vara beredda att fungera såsom referenter, och att, såsom beredningen synes lia förutsatt, allenast vissa av högsta domstolens ledamöter skulle vara skickade att vara ordförande vid huvudförhandling torde icke behöva be faras. Visserligen kan det tänkas inträffa, att någon ledamot av särskild or sak är mindre lämpad för uppgiften, men såsom regel kan man utgå från att den, som beklädes med den ansvarsfulla och krävande posten av ledamotskap i högsta domstolen och som måste fylla regeringsformens krav på ådagalagd insikt och erfarenhet i domarevärv, besitter de egenskaper, vilka böra krävas av den som för ordet i högsta instans. Frågan örn det sätt, på vilket ordfö
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
rande å avdelning bör utses, kommer dessutom i annat läge, därest för dom
stolen i dess helhet finnes en ordförande, utsedd av Kungl. Majit. Man kan
nämligen med visshet utgå från att de krav, som ur allmän synpunkt böra
uppställas vid val av avdelningsordförande och som förenas med domstolens
eget intresse av att ordförandeskap å avdelning ligger i kompetent persons
hand, bli vederbörligen beaktade, därest det överlämnas åt domstolen att
under ledning av den utav Kungl. Majit utsedda ordföranden träffa avgö
rande i denna angelägenhet. Vad åter angår rent administrativa göromål
äro dessa, enligt de riktlinjer som av oss uppdraga, avsedda att i så stor
utsträckning som möjligt anförtros åt den av Kungl. Majit utsedda ordföran
den för domstolen i dess helhet. I följd härav bomme uppgifter av detta slag
att vila på de övriga avdelningsordförandena i mindre omfattning än enligt
processlagberedningens förslag. Det råder icke något tvivel örn att förmågan
att tillfredsställande fylla dessa uppgifter jämväl skulle komma i betraktan
de, när domstolen ginge att fatta beslut i personfrågan.
Av det anförda framgår, att förslaget örn att avdelningsordförande utses
av Kungl. Majit icke uppbäres av ett verkligt behov. Härtill kommer, att en
sådan ordning är ägnad att väcka betänkligheter. Genom denna ordning blir
i sådana fall, då ordförande icke utses efter anciennitet inom högsta domsto
len, detta förhållande med särskild styrka framhävt, och allmänheten kan
föranledas till en underskattning av domaregenskaperna hos de ledamöter,
som av en eller annan anledning icke ifrågakomma till ordförandeskap.
Även om avseende icke fästes vid att sådana omständigheter kunna minska
den arbetsglädje och den hängivenhet för uppgiften, som äro ett ovärderligt
underlag för det kollegiala samarbetet och ett gott arbetsresultat, bör man
icke bortse från att domstolens eget anseende och förtroendet för domstolen
skulle kunna undergrävas till rättsskipningens skada. Vid den av oss an
givna ordningen torde de nu framhållna olägenheterna så gott som helt bort
falla till följd av det mindre uppseendeväckande sätt, på vilket en ömtålig
personfråga vinner sin lösning.
På dessa grunder hemställa vi, att i förevarande paragraf stadgas, att ord
förande inom högsta domstolen utses bland domstolens ledamöter av Ko
nungen, att den sålunda utsedda ordföranden, som har att leda arbetet och
övervaka tjänstgöringen inom domstolen, skall vara ordförande jämväl å en
av domstolens avdelningar samt att ordförande å vardera av de övriga av
delningarna utses bland domstolens ledamöter av högsta domstolen sam
fällt.
Vid bifall till denna hemställan böra i den arbetsordning, som enligt 9 §
skall upprättas för högsta domstolen, uppenbarligen ingå närmare föreskrif
ter rörande den av Kungl. Majit utsedda ordföranden och de övriga avdel
ningsordförandena samt arbetsfördelningen dem emellan. Därvid är det er
forderligt att i viss utsträckning bereda den förstnämnde befrielse från de
göromål, som eljest ankomma på avdelningsordförande.
Någon motsvarighet till andra stycket i förevarande paragraf kan icke an
ses behövlig, och detta stycke bör således utgå ur lagtexten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
6
§•
11
Lagrådet:
Innebörden av paragrafens andra stycke skulle tydligare framgå, om såsom den grundläggande förutsättningen för utseende av ny referent angåves, att avdelning, varå referent ursprungligen indelats, hade ferier eller att avdel ningen vore fri från tjänstgöring. Att stadgandet icke uttömmande angiver de fall då ombyte av referent kan ifrågakomma framgår av motiven. Utom vad där anfönes må framhållas, att ombyte av referent bör kunna medgivas, därest referentens arbetsbörda kräver lättnad och sådan ej annorledes kan beredas honom.
7 §•
Lagrådet:
Den här givna regeln avser icke allenast arbetet inom en avdelning utan innefattar ett undantag från de eljest gällande bestämmelserna om avdel- ningsindelningen. Vid sådant förhållande torde för tydlighets skull böra an givas, att tjänstgöringshinder föreligger, örn domfört antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.
8
§.
Lagrådet:
Därest nådansökning föreligger i mål, som avgöres genom att prövnings tillstånd ej gives, böra de domare, som deltagit i avgörandet, jämväl meddela beslut i anledning av nådansökningen. I anseende till den terminologi, som kommit till användning i nya rättegångsbalken, synes det mindre egentligt att för sådant fall tala örn prövning av målet. Uttrycket prövning, som icke heller är påkallat av hänsyn till övriga hithörande fall, kan därför utgå ur lagtexten.
9 §•
Regeringsrådet Kellberg samt justitieråden Guldberg och Ekberg: Erhåller 5 § det innehåll, som av oss föreslagits, erfordras icke någon mot svarighet till andra punkten av förevarande paragraf, vilken således kan be gränsas att omfatta det i första punkten upptagna stadgandet.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Majrts lagråd.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Utdrag av protokollet över justitiedeparlementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern
Hansson,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets
den 9 oktober 1944 avgivna utlåtande över de den 14 september 1944 till
lagrådet remitterade förslagen till
1) lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgö
ring, samt
2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7)
örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.
Föredraganden anför följande.
Vid framläggandet för 1942 års riksdag av förslag till ny rättegångsbalk
förutsattes, att ändrade bestämmelser beträffande bland annat högsta dom
stolens organisation och verksamhet skulle visa sig erforderliga. Förslag här
om har sedermera framlagts av processlagberedningen i dess den 17 mars
1944 avgivna betänkande med förslag till lag örn införande av nya rätte
gångsbalken m. m. (SOU 1944:9 och 10). Erforderliga ändringar i rege
ringsformen ha slutgiltigt beslutats vid 1945 års riksdag (SFS 1945:108).
Av övriga erforderliga organisatoriska förändringar äro vissa av beskaffen
het att kräva ändring i allmän lag. Såsom framhållits i beredningens betän
kande äro ändringsförslagen icke av mera genomgripande art, utan högsta
domstolens organisation har ansetts böra i allt väsentligt bibehållas. I vissa
delar lia jämväl de ändringsförslag vilka beröra allmän lag redan genom
förts, nämligen i samband med den under 1945 beslutade begränsningen i
rätten att fullfölja mål till högsta domstolen, vilken lagstiftning trätt i kraft
den 1 juni 1945 (prop. nr 251, första lagutskottets utlåtande nr 28, riksda
gens skrivelse nr 214, SFS 1945: 160—162).
Jag anhåller att nu få lämna en kort redogörelse för bestämmelserna om
högsta domstolens organisation och verksamhet i den mån de ej äro av
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
13
grundlags karaktär ävensom för beredningens nyssnämnda förslag, därvid jag även vill angiva i vad måll detta förslag redan genomförts. Beredningens förslag till lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänst göring torde få fogas som bilaga vid detta protokoll (Bilaga A).
Enligt lagen den 14 maj 1915 angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring p å avdelningar skall högs ta domstolen utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre tjänstgöra i lagrå det. Före 1945 års ändring angåvos i lagen vissa tidrymder, under vilka högs ta domstolen skulle arbeta på en eller flera avdelningar. Under tjugunio vec kor skulle domstolen arbeta på tre avdelningar, under åtta veckor på en av delning samt under den övriga tiden av året, bortsett från fem veckors jul- och påskferier, på två avdelningar. Därest de för tjänstgöring i lagrådet av delade justitieråden ej erfordrades för sådan tjänstgöring, skulle högsta dom stolen, i den mån det lämpligen kunde ske, arbeta på ytterligare en avdel ning. För avgörande av dispensansökningar, därvid domstolen liksom för närvarande är fallet var domför med tre ledamöter, skulle tjänstgöring full göras på en särskild avdelning, dispensavdelningen.
Processlagberedningen har funnit det nya processförfarandet nödvändig göra att högsta domstolens avdelningar erhålla en fastare organisation. Dess förslag innebär att — efter hovrättsorganisationens mönster — högsta dom stolens samtliga ledamöter skola indelas på mera permanenta avdelningar. Det nuvarande ledamotsantalet medger en uppdelning med sju ledamöter å envar av tre avdelningar. Skäl för att bibehålla den särskilda dispensavdel ningen bär icke ansetts föreligga. Stadgad tillståndsprövning avses i stället skola företagas av tre justitieråd från den avdelning som har att handlägga målet i övrigt. För de sällsynta fall, då ledamöter från lagrådet tjänstgöra i högsta domstolen, föreslås att dessa ledamöter inträda å de i-edan bestående avdelningarna, oaktat deras ledamotsantal därigenom tillfälligt kommer att överstiga sju, vilket är det högsta antal ledamöter som skall äga på en gång deltaga i prövningen av något mål, bortsett från plenimål. Örn fasta avdel ningar inrättas, å vilka samtliga justitieråd indelas, föreligger ej någon anled ning att bestämma den sammanlagda sessionstiden olika för de särskilda av delningarna. Samtliga avdelningar föreslås därför skola vara i arbete under fyrtio veckor av året, vilket innebär en minskning av julferien med en vecka.
I nu angivna delar har processlagberedningens förslag i det väsentliga genomförts genom lagändringen år 1945. Sålunda gäller numera, att högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar och att arbetet skall på envar av avdelningarna fortgå minst fyrtio veckor örn året med iakttagande att någon av avdelningarna alltid kan samlas. Den särskilda föreskriften örn bildande av ytterligare en avdelning, då de justitieråd vilka äro ledamöter av lagrådet tjänstgöra i högsta domstolen, har utgått. Prövning av dispens- ansökningar ankommer ej längre på en särskild avdelning. För handlägg ning av sådana ärenden ävensom av nådemål, däri yttrande må beslutas av tre justitieråd, må avdelning uppdelas eller eljest, i den mån det lämp ligen kan ske, en eller flera särskilda grupper örn tre justitieråd bildas.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Till högsta domstolen fullföljda mål komma enligt nu rådande ordning
under domstolens behandling först då de av föredraganden anmälas där för
prövning och slutligt avgörande. Den föregående skriftväxlingen mellan par
terna äger rum inför nedre justitierevisionen, och där vidtagas även i regel
de åtgärder, som i övrigt erfordras för målens beredande till föredragning.
Med denna ordning låter sig väl förena, att målen inom nedre justitierevi
sionen uppdelas mellan de olika föredragandena och att deras fördelning
mellan högsta domstolens avdelningar väsentligen bestämmes genom före
dragandenas indelning till tjänstgöring på dessa avdelningar. Alla avdelning
arna äro lika behöriga.
De i högsta domstolen tjänstgörande justitieråden äga enligt nu gällande
bestämmelser sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten. Med tillämpning
härav har införts den ordningen att justitierådens tjänstgöring växelvis är
förlagd till de olika avdelningarna, vilkas sammansättning alltså växlar efter
vissa tidsperioder, i regel en vecka. Denna bestämmanderätt för justitieråden
i fråga om tjänstgöringen modifieras av stadgandet att, då avdelning behand
lar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta dom
stolen avgjort mål eller ärende, ledamot som deltagit i det tidigare avgöran
det ej må tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är
att tillgå.
Vid sammanträde med högsta domstolen i dess helhet föres för närvarande
ordet av domstolens äldste ledamot. Ordförandeskapet på avdelning utövas
av den äldste på avdelningen. Av den förut skildrade ordningen för justitie
rådens tjänstgöring på avdelningar följer, att ordförandeskapet på avdelning
ofta växlar.
Processlagberedningens förslag bygger som nämnts på en
betydligt fastare organisation av högsta domstolens avdelningar än den nu
varande. Beredningen har, samtidigt som den framhållit den stora betydel
se cirkulationen mellan ledamöterna på avdelningarna äger till förhindrande
av att mellan olika avdelningar komme att framträda mera betydande av
vikelser i rättstillämpningen, förordat en omläggning av organisationen i
den riktningen att varje avdelning under en längre tidsperiod behölle oför
ändrad sammansättning.
Med hänsyn till de särskilda egenskaper, som böra krävas för utövande
av ordförandeskap vid huvudförhandling i högsta domstolen, och det ansvar
för arbetets jämna gång, som kommer att åvila avdelningsordförandena, lia
dessa av beredningen ansetts böra utses av Kungl. Majit, vilket förhållande
dock icke skall föranleda vare sig att ordförandena i förhållande till andra
ledamöter i övrigt intaga annan tjänsteställning eller att särskilt arvode utgår
till dem.
Processlagberedningen föreslår, alt högsta domstolen skall äga genom sam
fällt beslut fastställa närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och
målens fördelning samt tjänstgöringen inom domstolen. I övrigt skall det till
komma, såvitt angår viss avdelning, ordföranden och, i fråga om avdelningar
na inbördes, ordförandena gemensamt att leda arbetet och fördela tjänstgö
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
15
ringen. Vid sammanträde med högsta domstolen samfällt skall ordet föras av den främste bland avdelningsordförandena.
De av processlagberedningen föreslagna bestämmelser, för vilka jag nu i korthet redogjort, innefattas i det av beredningen upprättade förslaget till lag om Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning och tjänstgöring, som skall ersätta lagen i samma ämne av den 14 maj 1915.
Det av beredningen upprättade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd innehåller allenast en mindre jämkning av reglerna om tjänstgöringen i lagrådet. I nämnda paragraf stadgas nu, att det åligger justitieråd, som börjat tjänstgöra i lagrådet, att utan hinder därav deltaga i slutbehandling av mål och ärende, varmed han förut tagit befattning i högsta domstolen. Ett strängt vidhållande av denna regel har ansetts efter nya rättegångsbal kens ikraftträdande i vissa fall medföra en onödig splittring av lagrådets ar betskrafter, i vilket hänseende erinrats om att högsta domstolens ledamöter framdeles komma att i långt högre grad än tidigare taga befattning med för beredande åtgärder i de till högsta domstolen fullföljda målen. Det föreslås därför, att regeln begränsas till sådana fall, då mål eller ärende tidigare va rit föremål för huvudförhandling eller annan handläggning för slutligt av görande i högsta domstolen.
Departementschefen.
Det nya processförfarandet nödvändiggör vissa ändringar i vad som nu gäller beträffande högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Det förslag processlagberedningen i dessa delar framlagt till komplettering av redan slutgiltigt antagna förslag till grundlagsändringar synes vara väl av vägt och i huvudsak lämpat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Som framgår av den lämnade redogörelsen har förslaget i vissa delar redan upphöjts till lag i samband med de under år 1945 genomförda ändringarna beträffande fullföljdsrätten till högsta domstolen.
Lagrådet har i sitt utlåtande framhållit angelägenheten av att någon tyng ande arbetsbalans icke föreligger i högsta domstolen vid den tidpunkt, då den nya rättegångsordningen träder i tillämpning, samt har anfört, att det synts lagrådet ofrånkomligt att åtgärder snarast vidtoges för att nedbringa den nu föreliggande arbetsbalansen. Såsom förut nämnts lia åtgärder i detta syfte numera vidtagits. Ehuru de nya reglerna varit gällande i tre fjärdedels år, synes det ännu icke kunna med säkerhet bedömas, huruvida de äro tillräckliga för att målbalansen skall vara i erforderlig grad nedbringad då processreformen den 1 januari 1948 avses skola träda i kraft. Hittills till gängliga siffror visa, att procenttalet beviljade dispenser hållits under det beräknade samt att antalet inkommande besvärsmål tenderar att minska. Däremot har antalet balanserade äldre mål ännu ej undergått någon mera väsentlig förändring. Anledningen lill detta förhållande torde vara att söka i en strävan alt i förslå hand förhindra balans av nyinkonunande, dispens
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
tvång underkastade mål. Jag är därför ej nu beredd att taga ståndpunkt till frågan huruvida ytterligare åtgärder böra vidtagas för balansens avarbe tande, därvid en tillfällig ökning av justitierådens antal närmast kan komma i fråga.
I beredningens förslag till lag om Kungl. Maj.ts högsta domstols samman sättning och tjänstgöring har i rubriken liksom även i 1 § för högsta domsto len bibehållits den i gällande lag förekommande benämningen Kungl. Maj:ts högsta domstol. Denna benämning härleder sig från § 17 l:o) regeringsfor men, däri stadgas att de män, åt vilka Konungens domsrätt skall uppdragas, kallas justitieråd och utgöra Konungens högsta domstol. I överensstämmelse härmed benämnas regeringsrätten och lagrådet i de lagar, som reglera deras verksamhet, Kungl. Maj:ts regeringsrätt och Kungl. Maj:ts lagråd. Emeller tid har nya rättegångsbalken allenast benämningen högsta domstolen, så exempelvis i rubriken till 3 kap. Samma benämning synes böra komma till användning i förevarande lag. Rubriken till lagen och 1 § ha i anledning härav jämkats.
Vid 2 § i förslaget har lagrådet anfört, att ordalagen i paragrafen när mast föranledde till den tolkningen att någon av högsta domstolens av delningar alltid skulle vara samlad till vanlig tjänstgöring. Då detta såsom franninge av motiven ej vore erforderligt utan det vore tillräckligt, att av delning kunde samlas till tjänstgöring, hade en jämkning i uttryckssättet synts lagrådet lämplig. Vad lagrådet sålunda anfört torde böra beaktas.
Jag övergår härefter till den under 5 § i förslaget behandlade frågan örn utseende av ordförande på avdelning och inom högsta domstolen i dess helhet.
Vid högsta domstolens sammanträden i plenum och vid avdelningarnas sammanträden är enligt nuvarande ordning den vid varje tillfälle tjänstgö rande äldste ledamoten ordförande; i övrigt finnes icke någon särskild an ordning för arbetets ledning i vidare mån än att en ledamot av domstolen har att deltaga i planläggningen av revisionssekreterarnas arbete. Redan ti digt upptogs emellertid frågan om att ställa högsta domstolen och dess av delningar under mera effektiv ledning.
Processkommissionen anförde i sitt år 1926 avgivna betänkande, att det för arbetets gång otvivelaktigt skulle vara fördelaktigt, örn i spetsen för högsta domstolen sattes en president, vilken, liksom presidenten i hovrätt, skulle leda arbetet inom domstolen och naturligen även ha närmaste uppsik ten över dess kansli. En starkare arbetsledning bleve så mycket mera nöd vändig, om muntlig rättegång komme att i vissa fall äga rum även i högsta domstolen och sålunda den nuvarande föredragningen genom revisions sekreterare för dessa fall komme att utbytas mot en offentlig partsför- liandling. En sådan partsförhandling ställde också högre anspråk på den som skulle leda förhandlingen än den nuvarande ordningen. De skäl som talade för tillsättandet av en president för högsta domstolen i dess helhet syntes även böra leda till att jämväl ordförandeskapet på avdelning, där presidenten ej tjänstgjorde, icke ovillkorligen skulle tillfalla den äldste,
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
17
utan att Kungl. Majit borde till ordförande förordna den ledamot som fun
nes mest lämplig därtill.
Frågan berördes ej i propositionen till 1931 års riksdag angående huvud
grunderna för en rättegångsreform eller vid riksdagsbehandlingen av denna
proposition. Den upptogs emellertid av processlagberedningen i dess betän
kande med förslag till ny rättegångsbalk. Enligt vad beredningen anförde i
motiven härtill talade starka skäl för att även högsta domstolens arbete ställ
des under ledning av en president. Såsom processkommissionen framhållit
bomme otvivelaktigt den muntliga förhandlingen att i fråga om målens för
delning och justitierådens tjänstgöring medföra vissa arbetsuppgifter, som
lämpligen borde anförtros åt en president. Å andra sidan förelåge enligt be
redningens mening den olikheten med hovrätterna och presidentämbetena
i dessa, att hovrätterna hade vissa allmänna förvaltningsuppgifter i fråga örn
underställda domstolar och att befattningen med dessa uppgifter i första
hand tillkomme hovrättens president. Någon motsvarighet härtill förelåge
icke beträffande högsta domstolen. Beredningen hade för sin del icke ansett
sig i nu berörda sammanhang böra framställa något förslag örn inrättande
av ett presidentämbete i högsta domstolen.
Spörsmålet om arbetsledningen inom högsta domstolen har därefter ånyo
upptagits av beredningen i samband med framläggandet av förslag till nu
ifrågavarande lagstiftning. Beredningen har anfört (motiven s. 150), att en
väsentlig del av avdelningarnas arbetstid komme att upptagas av huvudför
handling i de fullföljda målen. Dessutom tillkomme för de särskilda leda
möterna, utöver deltagandet i avdelningarnas sessioner, åtskilliga uppgifter
för målens beredande. Vid bestämmande av varje avdelnings sessionstider
måste även ledamöternas behov av tid för hemarbete beaktas. Av det an
förda framginge, att frågor, som anginge ett lämpligt och effektivt tillvara
tagande av tillgängliga arbetskrafter i högsta domstolen, trädde i förgrunden
i långt högre grad än tidigare. Liksom hittills borde det väl tillkomma högs
ta domstolen samfällt att antaga allmänna grunder för reglering av dessa
frågor, varvid borde såvitt möjligt beaktas att arbetet jämnt fördelades.
Uppenbart vore emellertid att det bästa resultatet kunde nås endast därige
nom, att en ganska vidsträckt frihet tillkomme de olika avdelningarna att
själva ordna arbetet. Det nu sagda gällde såväl frågan å vilka dagar sessio
ner skulle hållas som den dagliga sessionstiden. Nu antydda uppgifter syntes
lämpligen böra handhavas, vad anginge för samtliga avdelningar gemen
samma frågor, av avdelningsordförandena gemensamt samt i fråga örn arbe
tet inom varje särskild avdelning av avdelningsordföranden. Med hänsyn till
de särskilda egenskaper som borde krävas för utövande av ordförandeskap
vid huvudförhandling i högsta domstolen och det ansvar för arbetets jämna
gång som komme att åvila ordförandena borde dessa nises av Kungl. Majit.
Mot beredningens förslag i dessa delar ha tre ledamöter av lagrådet fram
ställt erinringar samt i stället förordat den lösningen, alt Kungl. Majit .skulle
förordna en ordförande för högsta domstolen i dess helhet, som tillika skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 135.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
vara ordförande å en av avdelningarna, under det att de båda andra avdel
ningsordförandena skulle utses av högsta domstolen samfällt.
I denna fråga ha således ganska olikartade lösningar förordats av skilda
sakkunniga bedömare.
Såsom utgångspunkt för frågans bedömande kan tjäna det i § 17 regerings
formen intagna stadgandet, att Konungens domsrätt skall utövas av minst
tolv justitieråd. Detta stadgande torde få anses utgå från att högsta dom
stolens ledamöter skola som domare intaga en jämbördig ställning. Någon
ändring i detta avseende har icke skett vid den ändring av paragrafen som
vid 1945 års riksdag slutgiltigt beslöts. Bland annat av denna anledning har
det ansetts icke böra ifrågakomma att inrätta elt särskilt presidentämbete för
högsta domstolen. Det är också enligt min mening värdefullt, att ledamöterna
i den högsta instansen alla äro likställda som domare. Såsom processlag
beredningens förslag och lagrådets yttrande visa torde emellertid denna prin
cip icke lägga hinder i vägen för att ett visst ansvar för domstolen i dess
helhet särskilt i administrativt hänseende lägges på en ledamot — såsom
lagrådets majoritet förordat — eller på ett kollegium av tre personer — på
sätt processlagberedningen föreslagit; ej heller lärer den kunna hindra att
inom envar av avdelningarna en ledamot göres till ordförande med ansvar för
arbetets behöriga gång.
Processlagberedningen har som nämnts föreslagit, att Kungl. Majit skulle
utse ordförande på envar av högsta domstolens tre avdelningar. Kungl.
Majit skulle härvid vara obunden av hänsyn till ancienniteten. Tydligt är,
att den nya processordningen kommer att ställa andra krav på arbetsled
ningen inom högsta domstolens avdelningar än det nuvarande skriftliga för
farandet. Detta gäller framför allt i två särskilda hänseenden, nämligen i
fråga örn utövandet av ordförandeskapet vid huvudförhandling och beträf
fande ledandet av arbetet på avdelningen, så att detta bedrives ändamåls
enligt och arbetsbalans undvikes. En fullgod arbetsledning inom avdel
ningarna kan icke uppnås, om ordförandeskapet såsom nu är fallet ofta
växlar. Ordförandena måste alltså bliva mera stadigvarande. Det ligger
även stor vikt på att ordförandena besitta de särskilda egenskaper som er
fordras för att de skola kunna fylla uppgiften. I likhet med processlagbered
ningen finner jag därför nödvändigt att ordförandena kunna utses utan av
seende å anciennitet. Jag anser också, att samtliga ordförande böra utses av
Kungl. Majit. I anledning av de inom lagrådet uttalade betänkligheterna att
ett genomförande av beredningens förslag i denna del skulle kunna leda
till en underskattning av de ledamöter, vilka ej anförtroddes ordförande
skap, må särskilt framhållas, att den omständigheten att till ordförande å av
delning utses annan än den till tjänsteåren äldste ej innebär, att den senare
ej skulle vara lika framstående som jurist och domare som den på vilken
valet fallit. Det är icke i första hand sådana egenskaper som skarpsinne
och kunskapsrikedom, vilka skola vara avgörande vid detta val, utan de
företräden en viss ledamot kan äga i fråga om att handhava praktiska och
organisatoriska uppgifter, som i den nya processordningen komma att åvila
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
19
ordförandena å högsta domstolens avdelningar. Såsom beredningen framhål
lit, bör den omständigheten att ordförande förordnas av Kungl. Majit icke
medföra, att han i förhållande till andra ledamöter intager annan tjänste
ställning. Ej heller torde till ordförande böra utgå särskilt arvode. Den
i tjänsten äldste av ordförandena bör tillika vara ordförande i den samfällda
högsta domstolen.
I överensstämmelse med processlagberedningens förslag bör det tillkomma
högsta domstolen samfällt att besluta närmare grunder för avdelningarnas
sammansättning och målens fördelning samt tjänstgöringen i domstolen.
Som beredningen anfört torde det bästa arbetsresultatet ernås, örn en ganska
vidsträckt frihet lämnas de olika avdelningarna att själva ordna arbetet.
Bestämmanderätten i dessa hänseenden bör, såvitt angår förhållandena inom
varje särskild avdelning, tillkomma ordföranden. I gemensamma angelä
genheter av denna art skola enligt beredningens förslag de tre ordförandena
gemensamt besluta. De skola sålunda bl. a. tillsammans tillämpa de av högsta
domstolen beslutade grunderna såvitt angår ledamöternas indelning och må
lens fördelning. Så långt kan jag biträda förslaget. I fråga om arbetsled
ningen har jag, även om det i högsta domstolen icke föreligger samma be
hov av en administrativ chef som exempelvis i hovrätterna, funnit det natur
ligt att ålägga den i tjänsten äldste av ordförandena att övervaka tjänst
göringen i domstolen i stort. I övrigt bör det tillkomma ordföranden på varje
särskild avdelning att leda arbetet på avdelningen.
I anledning av vad nu anförts har jag låtit omarbeta 5 § i det remitterade
förslaget så att lagrummet kommer att innehålla stadgande att Konungen
utser ordförande på avdelning samt att den äldste ordföranden tillika skall
vara ordförande i högsta domstolen.
Beträffande 6 § i det remitterade förslaget har lagrådet ansett, att andra
stycket borde erhålla jämkad lydelse, enligt vilken såsom grundläggande
förutsättning för utseende av ny referent angåves att avdelning, varå referent
ursprungligen indelats, hade ferier eller att avdelningen vöre fri från tjänst
göring. Det senare alternativet synes mig lämpligt och jag har låtit ändra
förslaget i enlighet därmed.
Av lagrådet förordad jämkning av 7 § i förslaget har jag likaledes ansett
mig böra biträda.
_
Vid 8 §, som handlar om högsta domstolens domförhet vid handläggning
av nådeärenden, har lagrådet föreslagit en redaktionell jämkning i ordaly
delsen. Lagrådet har sålunda förordat, att det i första punkten förekomman
de uttrycket »prövning och avgörande av mål» borde ersättas med »avgö
rande av mål», enär stadgandet borde avse även det fall att nådeansökan
förelåge i mål som avgjordes genom att prövningstillstånd ej gåves. Lagrå
det har anfört, att det i anseende till den terminologi, som kommit till an
vändning i nya rättegångsbalken, syntes mindre egentligt att för sådant fall
tala örn prövning av målet.
De grundläggande sladgandena örn högsta domstolens domförhet återfin
nas i § 22 regeringsformen. I detta lagrum skiljes efter den vid 1945 års
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
riksdag slutgiltigt beslutade ändringen mellan å ena sidan prövning och av görande av mål samt å andra sidan behandling av fråga huruvida fullföljd talan må komma under högsta domstolens prövning. Nu ifrågavarande pa ragraf har avfattats i överensstämmelse med den terminologi som sålunda valts i grundlagen. Yttrande i nådeärende, som förekommer i mål vari pröv ningstillstånd ej meddelats, avses sålunda skola omfattas av stadgandet i andra punkten av 8 § i det remitterade förslaget. Med hänsyn till vad nu anförts och då lagrådets ändringsförslag kunde orsaka viss osäkerhet i tolk ningen vid en jämförelse med motsvarande stadgande i regeringsformen, har jag ansett processlagberedningens förslag böra på förevarande punkt bibe hållas oförändrat.
I fråga örn 9 § har ändring vidtagits i enlighet med vad jag förut anfört angående ordförandenas arbetsuppgifter.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj.ts lagråd har av lagrådet läm nats utan erinran och torde böra genomföras.
Lagförslagen torde böra träda i kraft den 1 januari 1948.
I enlighet med det nu anförda ha förslag upprättats till 1) lag örn högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring; samt 2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7} örn tjänstgöringen i Kungl. Maj-.ts lagråd.
Föredraganden hemställer, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsfor men, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Leffler.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
21
Bilaga A.
Processlagberedningens förslag
till
lag örn Kungl. Maj:ts högsta domstols sammansättning
och tjänstgöring.
Med upphävande av lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar förordnas som följer.
1 §•
Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras av tjugufyra justitieråd, av vilka tre, enligt vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.
Högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar.
2
§.
Å envar av högsta domstolens avdelningar skall, med iakttagande att nå gon av avdelningarna alltid är samlad, arbetet fortgå minst fyrtio veckor örn året.
3 §.
Till tjänstgöring å avdelningarna skola justitieråden indelas för viss tids period; dock må även därunder sådan jämkning i avdelningarnas samman sättning äga rum, som påkallas av ledamots avgång, förfall eller annan sär skild omständighet.
4 g.
Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta domstolens handläggning hörande mål och ärenden.
Arbetet skall, såvitt möjligt, jämnt fördelas mellan avdelningarna.
5 §.
Ordförande å avdelning utses bland högsta domstolens ledamöter av Ko nungen.
Vid sammanträde med högsta domstolen samfällt föres ordet av den främs te bland ordförandena.
6
§.
Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller skall av denna omedelbart upptagas, bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent), som har att med dela för målets beredande erforderliga anvisningar. Referenten bör deltaga i målets handläggning och avgörande i högsta domstolen.
Är avdelning, varå referenten är indelad lill tjänstgöring, ej samlad och angår målet häktad eller fordrar målet eller däri uppkommen fråga eljest skyndsamt avgörande, bör annan ledamot utses att vara referent i målet eller i den särskilda frågan.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
7 §.
Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är att tillgå.
8
§.
Förekommer vid prövning och avgörande av mål i högsta domstolen till lika fråga om yttrande i ärende, som avses i § 26 regeringsformen, böra de domare, som deltagit i målets avgörande, besluta i frågan. Skall yttrande i sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas av tre justitieråd; i mål, som avgjorts av krigsdomstol, bör dock i stället för ett av justitieråden någon av de i § 20 regeringsformen nämnda militärpersonerna deltaga i beslutet.
9 §.
Närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördel ning samt tjänstgöringen i högsta domstolen beslutas av högsta domstolen samfällt. I övrigt tillkommer, såvitt angår viss avdelning, ordföranden och, i fråga om avdelningarna inbördes, ordförandena gemensamt att leda arbe tet och fördela tjänstgöringen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
444144