Prop. 1947:212
('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
1
Nr 212.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 11 april 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds protokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 2) förordning om statlig inkomstskatt; 3) förordning om statlig förmögenhetsskatt; 4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379);
5) förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;
6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;
7) förordning om kvarlåtenskapsskatt; samt 8) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvs skatt och gåvoskatt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 194
7
.
1 saml. Nr 212. 2:a uppl.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 19 § och 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
19 §.
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid------------ mottagarens utbildning.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft in komst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hen nes inkomst därtill förslår, i hemorts kommunen åtnjuta avdrag med 200 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
Föreslagen lydelse:
19 §.
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid------------ mottagarens utbildning;
allmänt barnbidrag.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft in komst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hem ortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 29 §.
3. a. Kostnaden för------------ dess anskaffande.
Anvisningar
till 29 §.
3. a. Kostnaden för-------------dess anskaffande.
1 Senaste lydelse se beträffande 19 § 1945: 408 och beträffande punkt 3 av anvisningarna till
29 § 1938:368.
Kungi. Mai ds proposition nr 212.
3
Nuvarande lydelse:
b. Genom värdeminskningsavdrag
finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må — —
— är behörigt.
Vid bestämmande------------ blir ut
sliten.
Såsom tillgångs------------mån jäm
kas.
c.--Värdeminskningsavdrag med —
särskilda bestämmelser.
Jämkning av------------ i räkenska
perna.
Har skattskyldigs rörelse för visst
år utvisat förlust eller så ringa över
skott, att den skattskyldige vid beräk
ning av nettointäkten av rörelsen ej
kunnat utnyttja det på året enligt av
skrivningsplan belöpande värdeminsk-
ningsavdraget, må han tillgodoräkna
sig det resterande avdraget för senare
år genom utsträckning i erforderlig
mån av avskrivningsplanen efter den
antagna varaktighetstidens slut eller,
enligt beskattningsnämnds särskilda
beprövande, dessförinnan utöver av
drag enligt planen. Skattskyldig skall
anses hava kunnat vid beräkning av
nettointäkten av rörelse utnyttja vär
deminskningsavdrag även i den mån
underskott å förvärvskällan kunnat
utnyttjas vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt under
allmänna avdrag, innan avdrag skett
för underskott å övriga förvärvskällor
samt för utskylder. I andra fall än i
detta stycke sägs må på ett år i be
skattningsavseende belöpande värde
minskningsavdrag, som den skattskyl
dige ej kunnat utnyttja vid beräkning
av sin nettointäkt av rörelse, icke gö-
res ett följande år.
Ådagalägger skattskyldig —--------
bokförda värdet.
Föreslagen lydelse:
b. Genom värdeminskningsavdrag
— ------- finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må — —
— är behörigt.
Vid bestämmande------------ blir ut
sliten.
Såsom tillgångs — --------mån jäm
kas.
c.--Värdeminskningsavdrag med —
särskilda bestämmelser.
Jämkning av------------ i räkenska
perna.
Har skattskyldigs rörelse för visst
år utvisat förlust eller så ringa över
skott, att den skattskyldige vid beräk
ning av nettointäkten av rörelsen ej
kunnat utnyttja det på året enligt av
skrivningsplan belöpande värdeminsk-
ningsavdraget, må han tillgodoräkna
sig det resterande avdraget för senare
år genom utsträckning i erforderlig
mån av avskrivningsplanen efter den
antagna varaktighetstidens slut eller,
enligt beskattningsnämnds särskilda
beprövande, dessförinnan utöver av
drag enligt planen. Skattskyldig skall
anses hava kunnat vid beräkning av
nettointäkten av rörelse utnyttja vär
deminskningsavdrag även i den mån
underskott å förvärvskällan kunnat
utnyttjas vid taxeringen till statlig
inkomstskatt under allmänna avdrag,
innan avdrag skett för underskott å
övriga förvärvskällor samt för utskyl
der. I andra fall än i detta stycke sägs
må på ett år i beskattningsavseende
belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skattskyldige ej kunnat ut
nyttja vid beräkning av sin nettoin
täkt av rörelse, icke göras ett följan
de år.
Ådagalägger skattskyldig-------------
bokförda värdet.
4
Kungl. May.ts proposition nr 212.
Har ett------- — återstående belop pet.
d. Då tillgång------------till 28 §.
Har ett------------återstående belop pet.
d. Då tillgång------------till 28 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om efter- taxering för år 1948 eller tidigare år.
Kunffl. Maj:ts proposition nr 212.
5
Förslag
till
förordning om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna förordning givna bestämmelser.
Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag är särskilt stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig inkomstskatt stadgas i taxeringsförordningen.
Skattepliktig inkomst.
2
§.
Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17—44 §§ kommunal skattelagen är stadgat, dock med följande undantag:
till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkom mande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastig het eller inkomst av rörelse får icke frånräknas det inkomstbelopp, som skall anses beskattat genom fastighetsskatt, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i kommunalskattelagen meddelade bestämmelser beräknade nettointäkten.
3 §.
Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket samt 64—66 §§ kommunalskatte lagen skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomst skatt.
Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller genom denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser skola tillämpas vid taxeringen till statlig inkomst skatt, anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse. Därvid skall dock iakttagas, att familjeavdrag för barn icke åtnjutes vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
4 §.
1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från
olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske
för
underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från
annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för
realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst;
slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skatt
skyldig här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan
kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäk
ring och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen sägs.
2 mom. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger därutöver, om
hon under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag
med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst med
1 000 kronor.
5 §■
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för
värvskällor, minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,
utgör taxerad inkomst, vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskju
tande belopp som ej uppgår till fullt tiotal kronor bortfaller.
Skattskyldighet för inkomst.
6
§.
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat
föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på
grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysisk person:
för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
samt
för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst
av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;
för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller av-
skrivits, i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare
års taxeringar; samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
7
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;
b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,
verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbe
gripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas själv
ständigt för delägarnas gemensamma räkning:
för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
c) utländska bolag:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;
för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller av
skrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxe
ringar; samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.
2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier
taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst
med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets
inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare
taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.
3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet
inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den
avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och
skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna
förordning skolat gälla för den avlidne.
7 §.
Från skattskyldighet frikallas:
a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;
b) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller
medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angå
ende bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:
för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträf
fande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förord
ning åtnjutits;
c) staten:
för all inkomst;
d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssäll
skap:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, så
dana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar, jäm
likt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stif
telser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om för
säkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäk
ring för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar
eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda per
soner, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för berer
dande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland be
hövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vil
ka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:
för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;
g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 §
1 mom. kommunalskattelagen:
för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.
avsedda ändamål;
h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva
bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:
för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;
i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt
frånfälle icke var här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet
skall utgöra statlig inkomstskatt.
Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet
för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.
Beräkning av statlig inkomstskatt.
8
§.
1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å
den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes
med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskatte
lagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
9
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 500 kronor, i ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV 2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som i föregående stycke sägs.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor, 1 ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket all mänt barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.
För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena sagts (en samstående) bestämmes det statliga ortsavdraget på sätt framgår av en vid denna förordning fogad tabell. Då den taxerade inkomsten uppgår till i orts grupp I minst 10 660 kronor, i ortsgrupp II minst 10 700 kronor, i ortsgrupp III minst 10 800 kronor, i ortsgrupp IV minst 10 900 kronor och i ortsgrupp V minst 11 000 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp, utgörande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestäm melserna i 1 mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp, som sålunda er- hålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.
3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen stadgas angående grundavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.
9 §•
1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av vad nedan i 11 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna grunder.
2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 8 § 1 mom. andra, tredje eller fjärde stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige äger tillgodonjuta allmänt barnbidrag,
eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskatt-
ningsnämnds beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, för
utom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett belopp av högst 2 000 kro
nor. Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbar inkomst
upptagas den taxerade inkomsten minskad i förekommande fall med statligt
ortsavdrag och, i fall som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter be-
skattningsnämnds beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1 000 kro
nor.
4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.
5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade inkomst icke uppgår
till 600 kronor, skall icke utgöra statlig inkomstskatt.
I övrigt inträder skatteplikt i fråga om statlig inkomstskatt:
för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten upp
går till minst 10 kronor;
för annan skattskyldig: då den beräknade taxerade inkomsten uppgår till
minst 100 kronor.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av i näst-
följande stycke angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 pro
cent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
1000 men icke
2 000 kr.
100 kr. för
1 000 kr. och 11 % av återstoden
2 000
i
»
3 000
»
210
2 000 »
>
12 ‘A
»
3 000
>
>
4 000
>
330
>
3 000
1 14 %
Tf
4 000
»
»
6 000
»
470
4 000
»
> 16
%
»
6 000
>
»
8 000
»
790
»
6 000
18 %
»
8 000
»
»
10 000
>
1 150 »
8 000 >
20
%
>
>
10 000
12 000
1550
»
10 000
24
%
>
12 000
»
14 000
>
2 030 »
»
12 000
28 % »
14 000
»
>
16 000
2 590 »
14 000 »
32 % )
»
16 000
1
>
20 000
>
3 230 »
16 000 1
36 %
Tf
»
20 000
>
>
30 000
4 670 1
1
20 000 »
}
40
%
»
»
30 000
>
I
40 000
»
8 670 »
>
30 000
»
»
45
%
»
>
11
40000 men icke 60 000 kr.: 13 170 kr. för 40 OOOkr.och 50 % av återstoden; 60 000 » » 100 000 »: 23 170 > » 60 000 » » 55 % » » 100 000 » » 200 000 » : 45 170 » » 100 000 » » 60 % » » ; 200 000 kr. : 105 170 » » 200 000 » » 70 % » »
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 70 pro cent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäk- ringsanstalter som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhets kassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskredit- föreningar samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.:
fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt b) här nedan;
b) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse: tjugufem procent av den beskattningsbara inkomsten; samt
c) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller
b) här ovan:
femton procent av den beskattningsbara inkomsten. Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och b) härovan skall iakt tagas att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt b), såvitt angår svensk anstalt, allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst som efter förhållandet mellan den i försäkringstekniskt hänseende till liv försäkringsverksamheten hänförliga nettointäkten och anstaltens sammanlag da nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen och, såvitt angår utländsk an stalt, allenast i fråga om den del av nämnda inkomst som efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen och anstal tens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt av försäkringsrörelse belöper å livförsäkringsrörelsen.
11
§•
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst, ma bristen avräknas å den andra makens inkomst. Frågan om skatteplikt en ligt 9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda be räknade taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för makarna gemensamt
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
12
till belopp som i 8 § 1 mom. andra stycket sägs. Den beskattningsbara in komsten beräknas likaledes för makarna gemensamt och skall skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara inkomsten samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster.
2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
12
§.
Varje år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda grundbelopp statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för näst kommande budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft; därvid iakttages att procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft skall vara lika med procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slut lig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grund beloppen, som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret.
Eftertaxering.
13 §.
Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föran letts, att han icke blivit taxerad till statlig inkomstskatt eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomstskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.
Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätte ligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skatt skyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket boupp teckning efter honom blivit ingiven för registrering.
Beskattningsort.
14 §.
1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i hemortskommunen.
Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.
2 mom. Eftertaxering, som i 13 § omförmäles, skall ske i den kommun, varest taxeringen bort verkställas, om den skett i rätt tid.
Allmänna bestämmelser.
15 §.
1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel ägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna förord
Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
13
ning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från döds boet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxe- ring och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.
Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.
2 mom. För statlig inkomstskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
Vad nu sagts skall gälla även statlig inkomstskatt, som på grund av efter- taxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.
16 §.
1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.
2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäk- ringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande ju ridisk person.
17 §.
Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.
Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.
18 §.
1 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skatt skyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.
14
Kunffl. Maj:ts proposition nr 212.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med borgare.
2 mom. Svensk medborgare, som tillhört främmande makts härvarande be skickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjä ning, är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten.
3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av tjänst hos den främmande makten.
19 §.
Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller före skrifter utöver vad den vid förordningen fogade tabellen innehåller, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.
Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.
20
§.
1 mom. Är inkomst, för vilken statlig inkomstskatt skall utgöras, tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat och har, till förekomman de av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller för ordnande meddelats, att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, an ses hava ägt rum enligt denna förordning.
2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dub belbeskattning som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överens kommelse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från be skattning här i riket.
I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig in komstskatt skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestäm melser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommel sen eller förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet.
överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
15
3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas
erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom
i denna paragraf stadgas.
21
§.
Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från
utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskick
ning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.
22
§.
Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 20 § eller 21 §
sägs, inkomst som enligt denna förordning är skattepliktig ej här i riket be
skattas, får därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen sådant
underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall tagas till be
skattning härstädes.
23 §.
Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter be
skattad för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må Konung
en på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, där
est ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till und
vikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande
av statlig inkomstskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den
ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken
dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla, såvitt angår skatt för inkomst.
I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:
1) Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas vid 1948 års taxering,
så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.
2) I fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller tidi
gare års taxeringar, skola i stället för bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ mot
svarande stadganden i den äldre förordningen alltjämt äga tillämpning.
3) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter
denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning
sägs
angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället
avse, där fråga är om inkomst, förordningen om statlig inkomstskatt,
angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp i stället
avse till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, samt
angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart be
lopp i stället avse till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 212,
Tabell
utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag.
Utom i iall då sådant avdrag som avses i 9 § 2 mom. andra stycket (s. k.
avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är den angivna
återstående inkomsten jämväl beskattningsbar inkomst.
Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna inkomst
avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.
Ortsgrupp I.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1600
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1700
100
no
120
130
140
150
160
170
180
190
1800
200
210
220
230
240
250
260
270
280
290
1900
300
310
320
330
340
350
360
370
380
390
2 000
400
410
420
430
440
450
460
470
480
490
2100
500
510
520
530
540
550
560
570
580
590
2 200
600
610
620
630
640
650
660
670
680
690
2 300
700
710
720
730
740
750
760
770
780
790
2 400
800
810
820
830
840
850
860
870
880
890
2500
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990
2 600
1000
1010
1020
1030
1040
1060
1070
1080
1090
1100
2 700
1120
1130
1140
1150
1160
1180
1190
1200
1210
1220
2 800
1240
1250
1260
1270
1280
1300
1310
1320
1330
1340
2 900
1360
1370
1380
1390
1400
1420
1430
1440
1450
1460
3 000
1480
1490
1500
1510
1520
1540
1550
1560
1570
1580
3100
1600
1610
1620
1630
1640
1660
1670
1680
1690
1700
3 200
1720
1730
1740
1750
1760
1780
1790
1800
1810
1820
3 300
1840
1850
1860
1870
1880
1900
1910
1920
1930
1940
3400
1960
1970
1980
1990
2 000
2 020
2 030
2 040
2 050
2 060
3500
2 080
2 090
2100
2110
2120
2140
2150
2160
2170
2180
3 600
2 200
2 210
2 220
2 230
2 240
2 260
2 270
2 280
2 290
2 300
3 700
2 320
2 330
2 340
2 350
2 360
2 380
2 390
2 400
2 410
2 420
3 800
2 440
2 450
2 460
2 470
2 480
2500
2 510
2520
2 530
2540
3 900
2 560
2 570
2 580
2590
2 600
2 620
2 630
2 640
2 650
2 660
4 000
2 680
2 690
2 700
2 710
2 720
2 740
2 750
2 760
2 770
2 780
4100
2 800
2 810
2 820
2 830
2 840
2 860
2 870
2 880
2 890
2 900
4 200
2 920
2 930
2 940
2 950
2 960
2 980
2 990
3 000
3010
3 020
4 300
3040
3050
3060
3 070
3080
3100
3110
3120
3130
3140
4 400
3160
3170
3180
3190
3 200
3220
3230
3 240
3250
3 260
4 500
3 280
3 290
3 300
3 310
3 320
3 340
3 350
3 360
3 370
3380
4 600
3400
3 410
3 420
3430
3 440
3460
3470
3 480
3 490
3500
4 700
3520
3530
3540
3550
3560
3580
3590
3600
3 610
3620
4 800
3 640
3650
3 660
3670
3 680
3 700
3 710
3 720
3 730
3740
4 900
3760
3 770
3 780
3 790
3 800
3 820
3 830
3 840
3 850
3 860
5 000
3 880
3 890
3 900
3910
3 920
3 940
3 950
3960
3 970
3 980
5100
4 000
4 010
4 020
4 030
4 040
4 060
4 070
4 080
4 090
4100
5 200
4120
4130
4140
4150
4160
4180
4190
4 200
4 210
4 220
5 300
4 240
4 250
4 260
4 270
4 280
4 300
4 310
4 320
4 330
4 340
5 400
4 360
4 370
4 380
4 390
4 400
4 420
4 430
4 440
4 450
4 460
5 500
4 480
4 490
4500
4510
4 520
4540
4 550
4560
4570
4 580
6 600
4 600
4 610
4 620
4 630
4 640
4 660
4 670
4 680
4 690
4 700
5 700
4 720
4 730
4 740
4 750
4 760
4 780
4 790
4 800
4 810
4 820
6 800
4 840
4 850
4 860
4 870
4 880
4 900
4 910
4 920
4 930
4 940
5 900
4 960
4 970
4 980
4 990
5 000
5 020
5 030
5 040
5 050
5 060
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Tabell (forts.). Ortsgrupp I.
17
Taxerad inkomst
kr.
0 10
20 30 40 50 60
70 80
90
6 000 5 080 5 090 5 100 5110 5 120 5 140
5150 5160
5170 5180
6 100 5 200 5 210 5 220 5 230 5 240
5 260 5 270 5 280
5 290 5 300
6 200 5 320 5 330 5 340 5 350 5 360
5 380 5 390 5 400
5 410
5 420
6 300 5 440
5 450 5 460 5 470 5 480 5 500 5 510
5 520 5 530 5 540
6 400
5 560 5 570 5 580 5.,90 5 600 5 620
5 630 5 640 5 650
5 660
6 500
5 680 5 690 5 700 5 710 5 720 5 740
5 750 5 760 5 770
5 780
6 600 5 800 5 810 5 820 5 830 5 840 5 860
5 870 5 880 5 890
5 900
6 700
5 920 5 930 5 940 5 950 5 960 5 980 5 990
6 000
6 010 6 020
6 800 6 040 6 050 6 060 6 070 6 080 6100
6110 6120 6130
6140
6 900 6160 6170 6180 6190
6 200 6 220 6 230 6 240
6 250 6 260
7 000 6 280 6 290
6 300
6 310
6 320 6 340 6 350 6 360
6 370
6 380
7100
6 400 6 410 6 420 6 430 6 440 6 460 6 470
6 480 6 490
6 500
7 200 6 520 6 530 6540 6 550
6 560 6 580 6 590
6 600 6 610
6 620
7 300 6 640
6 650 6 660 6 670 6 680 6 700 6 710
6 720 6 730
6 740
7 400
6 760 6 770 6 780 6 790 6 800 6 820
6 830 6 840 6 850
6 860
7 500
6 880 6 890 6 900 6 910 6 920 6 940
6 950 6 960
6 970 6 980
7 600 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040
7 060 7 070 7 080
7 090 7 100
7 700
7120 7130 7 140 7150 7160
7180 7190 7 200
7 210 7 220
7 800 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280
7 300 7 310
7 320 7 330 7 340
7 900 7 360 7 370 7 380
7 390 7 400 7 420 7 430 7 440
7 450 7 460
8 000 7 480 7 490 7 500 7 510
7 520 7 540
7 550 7 560 7 570
7 580
8100 7 600
7 610 7 620 7 630 7 640 7 660 7 670
7 680 7 690
7 700
8 200
7 720 7 730 7 740 7 750 7 760 7 780
7 790 7 800 7 810
7 820
8 300
7 840 7 850 7 860 7 870 7 880 7 900
7 910 7 920 7 930
7 940
8 400
7 960 7 970 7 980 7 990 8 000 8 020
8 030 8 040 8 050
8 060
8500
8 080 8 090 8100 8110 8120 8140
8150 8160 8170
8180
8 600
8 200 8 210 8 220 8 230 8 240 8 260
8 270 8 280 8 290
8 300
8 700 8 320 8 330 8 340 8 350 8 360 8 380
8 390 8 400 8 410
8 420
8 800
8 440 8 450 8 460 8 470 8 480
8500 8510 8 520
8530 8540
8 900 8560 8 570 8580 8590 8 600
8620 8 630 8 640
8 650 8 660
9 000 8 680 8 690 8 700 8 710
8 720 8 740 8 750 8 760
8 770 8 780
9100 8 800 8 810 8 820 8 830 8 840
8 860 8 870 8 880
8 890
8 900
9 200 8 920 8 930 8 940 8 950
8 960 8 980 8 990
9 000 9 010 9 020
9 300 9 040
9 050 9 060
9 070
9 080 9100 9110
9120 9130 9140
9 400 9160 9170 9180 9190
9 200 9 220 9 230
9 240 9 250
9 260
9 500 9 280
9 290
9 300 9 310
9 320 9 340 9 350
9 360 9 370
9 380
9 600 9 400 9 410 9 420 9 430
9 440 9 460 9 470 9 480
9 490
9 500
9 700 9 520 9 530 9 540 9550
9560 9 580 9 590 9 600
9 610
9 620
9 800 9 640 9 650 9 660 9 670
9 680 9 700 9 710
9 720 9 730
9 740
9 900 9 760 9 770 9 780 9 790
9 800 9 820 9 830
9 840 9 850
9 860
10 000
9 880 9 890 9 900 9 910 9 920 9 940
9 950 9 960 9 970
9 980
10100 10 000 10 010 10 020 10 030
10 040 10 060 10 070
10 080 10 090
10100
10 200 10 120
10 130 10140 10 150 10 160 10 180 10190
10 200 10 210
10 220
10 300 10 240 10 250
10 260 10 270 10 280 10 300 10 310
10 320 10 330
10 340
10 400 10 360 10 370 10 380 10 390
10 400 10 420 10 430
10 440 10 450
10 460
10 500 10 480 10 490 10 500
10 510 10520 10 540 10550
10560 10 570
10 580
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.
■i
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Tabell (forts.)- Orlsgrupp II.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1700
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1800
100
no
120
130
140
150
160
170
180
190
1900
200
210
220
230
240
250
260
270
280
290
2 000
300
310
320
330
340
350
360
370
380
390
2100
400
410
420
430
440
450
460
470
480
490
2 200
500
510
520
530
540
550
560
570
580
590
2 300
600
610
620
630
640
650
660
670
680
690
2 400
700
710
720
730
740
750
760
770
780
790
2 B00
800
810
820
830
840
850
860
870
880
890
2 600
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990
2 700
1000
1010
1020
1030
1040
1060
1070
1080
1090
1100
2 800
1120
1130
1140
1150
1160
1180
1190
1200
1210
1220
2 900
1240
1250
1260
1270
1280
1300
1310
1320
1330
1340
3 000
1360
1370
1380
1390
1400
1420
1430
1440
1450
1460
3100
1480
1490
1500
1520
1530
1540
1550
1570
1580
1590
3 200
1610
1620
1630
1640
1650
1670
1680
1690
1700
1710
3 300
1730
1740
1750
1760
1770
1790
1800
1810
1820
1830
3400
1850
1860
1870
1880
1890
1910
1920
1930
1940
1950
3500
1970
1980
1990
2 000
2 010
2 030
2 040
2 050
2 060
2 070
3 600
2 090
2100
2110
2120
2130
2150
2160
2170
2180
2 190
3 700
2 210
2 220
2 230
2 240
2 250
2 270
2 280
2 290
2 300
2 310
3 800
2 330
2 340
2 350
2 360
2 370
2 390
2 400
2 410
2 420
2 430
3 900
2 450
2 460
2 470
2 490
2 500
2 510
2 520
2 540
2550
2 560
4 000
2 580
2 590
2 600
2 610
2 620
2 640
2 650
2 660
2 670
2 680
4100
2 700
2 710
2 720
2 730
2 740
2 760
2 770
2 780
2 790
2 800
4 200
2 820
2 830
2 840
2 850
2 860
2 880
2 890
2 900
2 910
2 920
4 300
2 940
2 950
2 960
2 970
2 980
3 000
3 010
3 020
3 030
3 040
4 400
3 060
3 070
3 080
3090
3100
3120
3130
3140
3150
3160
4500
3180
3190
3 200
3 210
3 220
3 240
3250
3 260
3 270
3 280
4 600
3 300
3 310
3 320
3 330
3 340
3 360
3 370
3 380
3 390
3 400
4 700
3 420
3430
3440
3460
3 470
3 480
3 490
3510
3520
3530
4 800
3550
3560
3570
3580
3 590
3 610
3620
3 630
3 640
3 650
4 900
3670
3680
3690
3 700
3 710
3 730
3 740
3 750
3 760
3 770
5 000
3 790
3 800
3 810
3 820
3 830
3 850
3 860
3 870
3 880
3 890
.
5100
3910
3920
3930
3 940
3 950
3 970
3 980
3 990
4 000
4 010
5 200
4 030
4 040
4 050
4 060
4 070
4 090
4100
4110
4120
4130
5 300
4150
4160
4170
4180
4190
4 210
4 220
4 230
4 240
4 250
5 400
4 270
4 280
4 290
4 300
4 310
4 330
4 340
4 350
4 360
4 370
5 500
4 390
4 400
4 410
4 430
4 440
4 450
4 460
4 480
4 490
4 500
5 600
4 520
4 530
4 540
4 550
4 560
4 580
4 590
4 600
4 610
4 620
5 700
4 640
4 650
4 660
4 670
4 680
4 700
4 710
4 720
4 730
4 740
5 800
4 760
4 770
4 780
4 790
4 800
4 820
4 830
4 840
4 850
4 860
5 900
4 880
4 890
4 900
4 910
4 920
4 940
4 950
4 960
4 970
4 980
6 000
5 000
5 010
5 020
5 030
5 040
5 060
5 070
5 080
5 090
5100
6100
5 120
5130
5 140
5150
5 160
5 180
5 190
5 200
5 210
5 220
i 6 200
5 240
5 250
5 260
5 270
5 280
5 300
5 310
5 320
5 330
5 340
6 300
5 360
5 370
5 380
5 400
5 410
5 420
5 430
5 450
5 460
5 470
| 6 400
5 490
5 500
5 510
5 520
5 530
5 550
5 560
5 570
5 580
5 590
Kungl. AJaj.ts proposition nr 212.
Tabell (forts.). Ortsgrupp II.
19
Taxerad inkomst
kr.
0 10
20 30 40 50 60 70 80
- 90
6 500 5 610 5 620 5 630 5 640 5 650 5 670 5 680 5 690 5 700 5 710 6 600 5 730 5 740 5 750 5 760 5 770 5 790 5 800 5 810 5 820 5 830 6 700 5 850
5 860 5 870 5 880 5 890 5 910 5 920 5 930 5 940 5 950
6 800 5 970 5 980 5 990 6 000 6 010 6 030 6 040 6 050 6 060 6 070 6 900 6 090 6100 6110
6120 6130 6150 6160 6170
6180 6190
7 000 6 210 6 220 6 230
6 240 6 250 6 270 6 280 6 290 6 300
6 310
7 100 6 330 6 340 6 350
6 370 6 380 6 390 6 400
6 420 6 430 6 440
7 200 6 460 6 470 6 480 6 490 6 500 6 520 6 530 6 540 6 550 6 560 7 300 6 580 6 590 6 600 6 610 6 620 6 640 6 650 6 660 6 670 6 680 7 400 6 700 6 710 6 720 6 730 6 740 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800
7 500 6 820 6 830 6 840 6 850 6 860 6 880 6 890 6 900 6 910 6 920 7 600 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040 7 700 7 060 7 070
7 080 7 090 7 100 7120 7 130 7140 7150 7160
7 800 7 180 7190 7 200 7 210 7 220 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280 7 900 7 300 7 310
7 320 7 340 7 350 7 360 7 370 7 390 7 400 7 410
8 000 7 430 7 440
7 450 7 460 7 470 7 490 7 500 7 510 7 520 7 530
8100 7 550 7 560 7 570
7 580 7 590 7 610 7 620 7 630 7 640
7 650
8 200 7 670 7 680 7 690 7 700 7 710 7 730 7 740 7 750 7 760 7 770 8 300 7 790 7 800 7 810 7 820
7 830 7 850 7 860 7 870
7 880 7 890
8 400 7 910 7 920 7 930 7 940 7 950 7 970 7 980 7 990 8 000 8 010
8500 8 030 8 040 8 050 8 060 8 070 8 090 8100 8110 8120 8130 8 600 8150 8160 8170 8180 8190 8 210 8 220 8 230 8 240 8 250 8 700 8 270
8 280 8 290 8 310 8 320 8 330 8 340 8 360 8 370 8 380
8 800 8 400 8 410
8 420 8 430 8 440 8 460 8 470 8 480 8 490
8500
8 900 8520
8530 8 540 8550 8 560 8 580 8 590 8 600 8 610 8 620
9 000 8 640 8 650 8 660 8 670
8 680 8 700 8 710 8 720 8 730 8 740
9100 8 760
8 770 8 780 8 790 8 800 8 820 8 830 8 840 8 850 8 860
9 200 8 880 8 890 8 900
8 910 8 920 8 940 8 950 8 960 8 970 8 980
9 300 9 000 9 010 9 020 9 030 9 040
9 060 9 070 9 080
9 090 9100
9 400 9120 9130 9140 9150 9160
9180 9190 9 200
9 210 9 220
9 500 9 240 9 250 9 260 9 280 9 290 9 300 9 310 9 330 9 340 9 350 9 600
9 370 9 380 9 390 9 400 9 410 9 430 9 440 9 450 9 460 9 470
9 700 9 490 9500 9 510 9 520 9530 9 550 9560 9570 9 580 9 590 9 800 9 610
9 620 9 630 9 640 9 650
'9 670
9 680 9 690 9 700 9 710
9 900 9 730
9 740 9 750 9 760 9 770 9 790 9 800 9 810 9 820 9 830
10 000 9 850 9 860 9 870 9 880 9 890 9 910 9 920 9 930 9 940 9 950 10100 9 970 9 980 9 990 10 000 10 010 10 030 10 040 10 050 10 060 10 070 10 200 10 090 10100 10110 10120 10 130 10 150 10 160 10170 10 180 10190 10 300 10 210 10 220 10 230 10 250 10 260 10 270 10 280 10 300 10 310 10 320 10 400 10 340 10 350
10 360 10 370 10 380 10 400 10 410 10 420 10 430 10 440
10 500
10 460 10 470
10 480 10 490 10 500 10520 10530 10 540 10 550 10560
10 600 10580 10 590
10 600 10 610 10 620 10 640 10 650 10 660 10 670 10 680
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 700 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Tabell (forts.). Ortsgrupp III.
Taxerad inkomst
kr.
0 10 20 30
40 50 60 70 80 90
1800
10 20 30 40
50 60 70 80 90
1900 100
no
120 130 140 150
160 170 180 190
2 000 200 210 220 230 240
250 260 270 280 290
2100 300 310
320 330 340 350 360 370
380 390
2 200 400 410 420 430 440 450
460 470 480 490
2 300 500 510
520 530 540 550 560 570
580 590
2 400 600 610 620
630 640 650 660 670 680 690
2500 700 710 720
730 740 750 760 770 780 790
2 600 800 810 820
830 840 850 860 870 880 890
2 700 900 910
920 930 940 950 960 970 980
990
2 800 1000 1010
1020 1030 1040 1060 1070 1080 1090 1100
2 900 1120 1130 1140 1150
1160 1180 1190 1200 1210 1220
3 000 1240 1250 1260
1280 1290 1300 1310 1330 1340 1350
3100 1370 1380 1390 1400 1410
1430 1440 1450 1460 1470
3 200
1490
1500 1510
1520 1530 1550 1560 1570 1580 1590
3 300 1610 1620 1630 1640
1650 1670 1680 1690 1700 1710
3400
1730
1740 1750 1770 1780 1790
1800 1820 1830 1840
3500 1860 1870 1880 1890 1900 1920
1930 1940 1950 1960
3600 1980
1990 2 000 2 010 2 020 2 040 2 050
2 060 2 070 2 080
3 700 2100 2110
2120 2130 2140
2160 2170 2180 2190 2 200
3800
2 220
2 230 2 240 2 260 2 270 2 280
2 290 2 310 2 320 2 330
3900 2 350 2 360
2 370 2 380 2 390 2 410 2 420 2 430 2 440
2 450
4 000 2 470
2 480 2 490 2 500 2 510 2 530 2 540 2 550 2 560
2 570
4100 2590 2 600 2 610
2 620 2 630 2 650 2 660 2 670 2 680
2 690
4 200 2 710 2 720 2 730
2 750 2 760 2 770 2 780 2 800 2 810
2 820
4 300 2 840 2 850 2 860
2 870 2 880 2 900 2 910 2 920 2 930
2 940
4 400 2 960 2 970 2 980 2 990
3 000 3 020 3 030 3 040 3 050 3 060
4 500 3080 3 090
3100 3110 3120 3140 3150 3160 3170 3180
4 600 3 200 3 210 3220 3 240
3250 3 260 3270 3 290 3 300 3310
4 700 3 330 3 340 3 350 3 360 3 370
3 390 3 400 3 410 3 420
3 430
4 800 3 450 3 460 3470
3 480 3 490 3510 3520 3530 3540 3550
4 900 3570 3580 3590 3 600 3610 3 630
3 640 3 650 3 660 3670
5 000 3 690
3 700 3 710 3730
3 740
3 750
3 760 3 780 3 790 3 800
5100 3 820 3 830 3 840 3850 3 860 3 880
3 890 3 900 3910 3 920
5 200 3 940
3 950 3960 3 970 3 980 4 000
4 010 4 020 4 030 4 040
5 300 4 060
4 070 4 080 4 090 4100
4120 4130 4140 4150 4160
5 400 4180
4190 4 200 4 220 4 230 4 240 4 250 4 270
4 280 4 290
5 500 4 310 4 320
4 330 4 340 4 350 4 370
4 380 4 390 4 400 4 410
5 600
4 430
4 440 4 450 4 460 4 470 4 490 4 500 4 510
4 520 4530
5 700 4 550
4 560 4570 4 580 4 590 4 610 4 620 4 630
4 640 4 650
5 800 4 670 4 680 4 690
4 710 4 720 4 730 4 740
4 760 4 770 4 780
5 900 4 800 4 810
4 820 4 830 4 840 4 860 4 870 4 880 4 890
4 900
6 000 4 920 4 930 4 940 4 950
4 960 4 980 4 990 5 000 5 010
5 020
6100 5 040 5 050 5 060
5 070 5 080 5100 5110 5120 5130
5140
6 200 5160 5 170 5180 5 200
5 210 5 220 5 230 5 250 5 260
5 270
6 300 5 290 5 300 5 310 5 320 5 330 5 350
5 360 5 370 5 380
5 390
6 400 5 410 5 420 5 430 5 440
5 450 5 470 5 480 5 490 5 500
5 510
Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.
Tabell (forts.). Ortsgrupp III.
21
Taxerad inkomst
kr.
0 10 20 30 40
50 60 70 80 90
6 500 5 530 5 540 5 550 5 560 5 570 5 590 5 600
5 610 5 620 5 630
6 600 5 650 5 660 5 670 5 690 5 700 5 710 5 720
5 740 5 750 5 760
6 700 5 780 5 790 5 800 5 810 5 820 5 840
5 850 5 860 5 870 5 880
6 800 5 900 5 910 5 920 5 930 5 940
5 960 5 970 5 980 5 990 6 000
6 900 6 020 6 030 6 040 6 050
6 060 6 080 6 090
6100 6110 6120
7 000
6140 6150 6160 6180 6190 6 200 6 210 6 230
6 240 6 250
7 100 6 270 6 280 6 290 6 300
6 310 6 330 6 340
6 350 6 360 6 370
7 200
6 390 6 400 6 410 6 420 6 430 6 450 6 460
6 470
6 480
6 490
7 300 6 510 6 520 6 530 6 540 6 550 6 570 6 580
6 590 6 600 6 610
7 400 6 630 6 640 6 650 6 670 6 680 6 690
6 700 6 720 6 730 6 740
7 500 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800
6 820 6 830 6 840 6 850 6 860
7 600 6 880 6 890 6 900 6 910
6 920 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980
7 700 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040
7 060 7 070 7 080 7 090 7100
7 800 7120 7 130
7140 7160 7170 7180 7 190 7 210 7 220 7 230
7 900
7 250 7 260 7 270 7 280 7 290 7 310 7 320 7 330 7 340
7 350
8 000
7 370 7 380 7 390 7 400 7 410 7 430 7 440 7 450 7 460
7 470
8100
7 490 7 500 7 510 7 520 7 530 7550 7 560
7 570 7 580 7 590
8 200
7 610 7 620 7 630 7 650 7 660 7 670
7 680 7 700 7 710 7 720
8 300
7 740 7 750 7 760 7 770 7 780 7 800 7 810
7 820 7 830 7 840
8 400 7 860 7 870 7 880 7 890 7 900
7 920 7 930 7 940 7 950 7 960
8500 7 980 7 990 8 000 8 010 8 020
8 040 8 050 8 060 8 070 8 080
8 600 8100 8110 8120 8140
8150 8160 8170 8190 8 200 8 210
8 700
8 230 8 240 8 250 8 260 8 270 8 290 8 300 8 310 8 320 8 330
8 800 8 350 8 360
8 370 8 380 8 390 8 410 8 420 8 430 8 440 8 450
8 900
8 470 8 480 8 490 8500 8510 8 530 8 540 8 550 8560
8570
9 000
8 590 8 600 8 610 8 630 8 640 8 650 8 660 8 680 8690 8 700
9100
8 720 8 730 8 740 8 750 8 760 8 780 8 790 8 800 8 810 8 820
9 200 8 840 8 850 8 860 8 870 8 880 8 900 8 910 8 920 8 930
8 940
9 300
8 960 8 970 8 980 8 990 9 000 9 020 9 030 9 040 9 050 9 060
9 400 9 080 9 090 9100 9120 9130 9140
9150 9170 9180 9190
9500 9 210 9 220 9 230 9 240 9 250 9 270 9 280 9 290
9 300 9 310
9 600 9 330 9 340 9 350 9 360 9 370
9 390 9 400 9 410 9 420 9 430
9 700 9 450 9 460 9 470 9 480
9 490 9 510 9 520 9 530 9 540 9550
9 800 9 570 9 580 9 590 9 610 9 620
9 630 9 640 9 660 9 670 9 680
9 900 9 700
9 710 9 720 9 730 9 740 9 760 9 770 9 780 9 790 9 800
10 000 9 820 9 830 9 840
9 850
9 860
9 880 9 890 9 900 9 910 9 920
10100 9 940 9 950 9 960 9 970
9 980 10 000 10 010 10 020 10 030 10 040
10 200 10 060
10 070 10 080 10100 10110 10120 10 130 10150 10160 10170
10 300 10190 10 200 10 210 10 220 10 230
10 250 10 260 10 270 10 280 10 290
10 400 10 310
10 320 10 330 10 340 10 350 10 370 10 380 10 390 10 400 10 410
10 500 10 430 10 440 10 450 10 460
10 470 10 490 10 500 10 510 10 520 10 530
10 600
10 550 10 560 10 570 10 590 10 600 10 610 10 620 10 640 10 650 10 660
10 700 10 680 10 690 10 700 10 710 10 720 10 740 10 750 10 760 10 770 10 780
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 800 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Tabell (torts.)- Orisgrupp IV.
Taxerad
inkomst
kr.
0 10
20 30
40 50 60 70
80 90
1900
—
10
20 30 40
50 60 70
80 90
2 000 100
Ilo 120 130 140
150 160 170
180 190
2100 200 210
220 230 240
250 260 270
280 290
2 200
300 310 320
330 340
350 360 370
380 390
2 300 400 410
420 430 440 450
460 470 480
490
2 400
500 510 520 530
540 550 560
570 580
590
2 500 600 610 620
630 640 650 660
670 680 690
2 600 700
710 720 730
740 750 760
770 780
790
2 700 800
810 820 830
840 850 860
870 880 890
2 800
900 910 920 930
940 950 960 970
980 990
2 900 1000
1010 1020 1030
1040 1060 1070 1080
1090 1100
3 000 1120
1130 1140 1160
1170 1180 1190 1210
1220 1230
3100 1250
1260 1270 1280
1290 1310 1320 1330
1340 1350
3 200 1370 1380
1390 1400 1410
1430 1440 1450
1460 1470
3 300 1490
1500 1510 1530
1540 1550 1560 1580
1590 1600
3 400 1620 1630
1640 1650 1660
1680 1690 1700 1710
1720
3500 1740 1750
1760 1780 1790
1800 1810 1830 1840
ia50
3600 1870 1880
1890 1900 1910 1930
1940 1950 1960
1970
3 700 1990 2 000 2 010
2 020 2 030 2 050
2 060 2 070 2 080
2 090
3 800 2110 2120
2130 2150 2160
2170 2180 2 200 2 210
2 220
3 900 2 240 2 250 2 260
2 270 2 280 2 300
2 310 2 320 2 330
2 340
4 000 2 360 2 370
2 380 2 390 2 400 2 420
2 430 2 440 2 450 2 460
4100 2 480 2 490 2 500
2 520 2 530 2 540 2 550
2 570 2 580 2 590
4 200 2 610 2 620 2 630
2 640 2 650 2 670 2 680
2 690 2 700
2 710
4 300
2 730 2 740 2 750
2 770 2 780 2 790 2 800
2 820 2 830 2 840
4 400
2 860 2 870 2 880 2 890
2 900 2 920 2 930 2 940
2 950 2 960
4 500 2 980
2 990 3 000
3 010 3 020 3 040 3050
3 060 3 070 3 080
4 600
3100 3110 3120 3140
3150 3160 3170 3190
3 200 3210
4 700
3 230 3 240 3250 3 260
3 270 3 290 3 300 3 310
3 320 3 330
4 800 3 350
3 360 3 370 3 380
3 390 3410 3 420
3 430 3 440 3 450
4 900 3470
3 480 3 490 3510 3520
3530 3540 3560
3570 3580
5 000 3 600 3 610
3 620 3 630
3 640 3660 3 670 3680
3 690 3 700
5100 3 720
3 730 3 740 3 760 3 770
3 780 3 790 3 810 3 820
3 830
5 200 3 850
3 860 3 870 3880 3 890
3 910 3 920 3930 3940
3 950
5 300 3 970 3 980
3 990 4 000 4 010
4 030 4 040 4 050
4 060 4 070
5 400 4 090 4100
4110 4130 4140 4150
4160 4180 4190
4 200
5 500 4 220 4 230 4 240
4 250 4 260
4 280 4 290 4 300
4 310 4 320
5 600 4 340 4 350
4 360 4 370 4 380
4 400 4 410 4420 4 430
4 440
5 700 4 460 4 470 4 480
4 500 4 510 4520
4 530 4550 4560
4570
5 800 4 590 4 600 4 610
4 620 4 630
4 650 4 660 4 670 4 680
4 690
5 900 4 710 4 720
4 730 4 750 4 760 4 770
4 780 4 800 4 810
4 820
6 000 4 840 4 850 4 860 4 870
4 880 4 900
4 910 4 920 4 930
4 940
6100 4 960 4 970 4 980
4 990 5 000 5 020 5 030
5 040 5 050 5 060
6 200 5 080 5 090 5 100
5120 5 130 5140 5 150
5170 5 180 5 190
6 300
5 210
5 220 5 230 5 240
5 250 5 270
5 280 5 290 5 300
5 310
6 400 5 330
5 340 5 350 5 360
5 370 5 390 5 400 5 410
5 420 5 430
6 500
5 450 5 460 5 470 5 490
5 500 5 510 5 520
5 540 5 550
5 560
6 600 5 580
5 590 5 600 5 610
5 620 5 640 5 650
5 660 5 670 5 680
6 700
5 700 5 710 5 720 5 740
5 750 5 760 5 770 5 790
5 800 5 810
6 800 5 830
5 840 5 850 5 860 5 870
5 890 5 900
5 910 5 920 5 930
6 900 5 950
5 960 5 970 5 980
5 990 6 010 6 020 6 030
6 040 6 050
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Tabell (forts.)- Ortsgrupp IV.
23
Taxerad inkomst
kr.
0 10 20 30
40 50 60
70 80 90
7 000 6 070
6 080 6 090 6110 6120 6130
6140 6160 6170 6180
7100 6 200 6 210
6 220
6 230
6 240 6 260
6 270 6 280 6 290 6 300
7 200 6 320 6 330
6 340 6 350 6 360 6 380
6 390 6 400 6 410 6 420
7 300 6 440 6 450 6 460 6 480
6 490 6 500 6 510
6 530 6 540 6 550
7 400 6570 6 580 6 590 6 600 6 610
6 630 6 640 6 650 6 660 6 670
7 B00 6 690 6 700 6 710 6 730
6 740 6 750 6 760 6 780 6 790 6 800
7 600
6 820
6 830 6 840 6 850 6 860
6 880 6 890 6 900 6 910 6 920
7 700 6 940 6 950
6 960 6 970 6 980
7 000 7 010 7 020 7 030
7 040
7 800 7 060
7 070 7 080 7100 7 110
7 120 7130 7150 7160 7170
7 900 7190 7 200
7 210
7 220
7 230 7 250 7 260
7 270 7 280 7 290
8 000 7 310 7 320
7 330 7 340 7 350 7 370 7 380
7 390 7 400 7 410
8100 7 430 7 440 7 450 7 470
7 480 7 490 7 500 7520
7530 7 540
8 200 7 560 7 570 7 580 7 590 7 600
7 620 7 630
7 640 7 650 7 660
8 300
7 680
7 690 7 700 7 720
7 730 7 740 7 750 7 770
7 780 7 790
8 400 7 810 7 820 7 830 7 840 7 850
7 870 7 880 7 890 7 900 7 910
8500 7 930 7 940
7 950 7 960 7 970
7 990 8 000 8 010 8 020 8 030
8 600
8 050
8 060 8 070 8 090 8100 8110
8120 8140 8150 8160
8 700 8180 8190
8 200 8 210 8 220 8 240 8 250
8 260 8 270 8 280
8 800 8 300 8 310 8 320
8 330 8 340 8 360 8 370
8 380 8 390 8 400
8 900 8 420 8 430 8 440 8 460
8 470 8 480 8 490
8 510 8520 8530
9 000 8550 8560 8570 8580 8590
8 610 8 620
8 630 8 640 8 650
9100 8 670 8 680 8 690 8 710
8 720 8 730 8 740 8 760
8 770 8 780
9 200 8 800 8 810 8 820 8 830 8 840
8 860 8 870 8 880 8 890 8 900
9 300
8 920 8 930 8 940 8950 8 960 8 980
8 990 9 000
9 010 9 020
9 400 9 040 9 050 9 060 9 080 9 090
9100 9110 9130 9140 9150
9 500 9170
9180 9190 9 200 9 210
9 230 9 240 9 250 9 260
9 270
9 600 9 290 9 300 9 310 9 320 9 330
9 350 9 360 9 370 9 380 9 390
9 700
9 410 9 420 9 430 9 450 9 460 9 470
9 480 9 500 9510 9 520
9 800 9540
9550 9 560 9570 9 580 9 600 9 610
9 620 9 630
9 640
9 900 9 660
9 670 9 680 9 700 9 710 9 720 9 730
9 750 9 760 9 770
10 000 9 790 9 800 9 810
9 820 9 830 9 850 9 860
9 870 9 880 9 890
10 100 9 910 9 920
9 930 9 940 9 950 9 970 9 980
9 990 10 000 10 010
10 200 10 030 10 040 10 050
10 070 10 080 10 090 10100 10120
10130 10140
10 300 10160 10170 10180 10190
10 200 10 220 10 230 10 240 10 250
10 260
10 400
10 280 10 290 10 300 10 310
10 320 10 340 10 350 10 360
10 370 10 380
10 500 10 400 10 410 10 420 10 440
10 450 10 460 10 470 10 490 10500
10510
10 600 10530 10540 10550
10560 10 570 10 590 10 600
10 610 10 620 10 630
10 700 10 650 10 660 10 670
10 690 10 700 10 710 10 720 10 740
10 750 10 760
10 800 10 780 10 790 10 800 10 810
10 820 10 840 10 850 10 860 10 870
10 880
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Tabell (forts.). Ortsgrupp V.
Taxerad inkomst
kr.
0 10
20 30 40 50 60
70 80 90
2 000
10 20 30 40 50 60 70
80 90
2100 100 no 120 130 140 150
160 170 180 190
2 200 200 210 220 230 240 250 260 270
280 290
2 300 300 310 320 330 340 350
360 370 380 390
2 400 400 410 420
430 440 450 460 470 480 490
2 500 500 510 520
530 540 550 560 570 580 590
2 600 600 610
620 630 640 650 660 670 680 690
2 700 700 710 720 730
740 750 760 770 780 790
2 800 800 810
820 830 840 850 860 870 880 890
2 900
900 910 920 930 940 950 960 970 980 990
3 000
1000 1010 1020 1030 1050 1060 1070 1080 1100
1
no
3100
1120 1130 1150 1160 1170 1180 1200 1210 1220 1230
3 200 1250
1260 1270 1280 1300 1310 1320 1330 1350 1360
3 300
1370 1380 1400 1410 1420 1430 1450 1460 1470 1480
3 400 1500 1510 1520 1530 1550 1560 1570 1580 1600 1610
3500
1620 1630 1650 1660 1670 1680 1700 1710 1720 1730
3600 1750 1760 1770 1780 1800 1810 1820 1830 1850 1860 3700
1870 1880 1900
1910
1920 1930 1950 1960 1970
1980
3 800
2 000 2 010 2 020 2 030 2 050 2 060 2 070 2 080 2100 2110
3 900 2120 2130 2150 2160 2170 2180 2 200 2 210 2 220
2 230
4 000
2 250 2 260 2 270 2 280 2 300 2 310 2 320 2 330 2 350
2 360
4100 2 370 2 380 2 400 2 410 2 420 2 430 2 450
2 460 2 470 2 480
4 200 2500 2 510 2 520 2 530 2 550 2 560 2 570
2580 2 600 2 610
4 300 2 620 2 630 2 650 2 660 2 670 2 680 2 700 2 710
2 720 2 730
4 400 2 750 2 760 2 770
2 780 2 800
2 810
2 820 2 830 2 850 2 860
4500 2 870 2 880 2 900 2 910 2 920 2 930 2 950
2 960 2 970 2 980
4 600 3 000 3 010 3 020 3 030
3 050 3 060 3 070 3 080 3100 3110
4 700 3120 3130
3150 3160 3170 3180 3 200 3 210 3 220 3 230
4 800 3 250 3 260 3 270 3 280
3 300 3 310 3 320 3 330 3 350 3 360
4 900 3 370
3 380 3 400 3 410 3420 3 430 3 450 3460 3 470 3 480
5 000 3500 3510
3520 3530 3550 3560 3570 3580 3 600 3 610
6100 3620
3 630 3 650 3 660 3 670 3 680 3 700 3 710 3 720 3 730
5 200 3 750
3 760 3 770 3 780 3 800 3 810 3 820 3 830 3 850 3 860
5 300 3 870 3 880
3 900 3 910 3 920 3 930 3 950 3960 3 970 3 980
5 400 4 000 4 010 4 020 4 030 4 050 4 060 4 070 4 080 4100 4110
5 500
4120
4130 4150 4160 4170 4180 4 200 4 210 4 220 4 230
5 600 4 250 4 260 4 270 4 280 4 300 4 310 4 320 4 330 4 350 4 360 5 700 4 370 4 380 4 400 4 410 4 420 4 430 4 450 4 460 4 470 4 480 5 800
4 500 4 510 4 520 4 530 4 550 4 560 4 570 4 580 4 600 4 610
5 900 4 620 4 630 4 650 4 660 4 670 4 680 4 700 4 710 4 720 4 730
6 000 4 750 4 760 4 770 4 780 4 800 4 810 4 820 4 830 4 850 4 860 6100 4 870 4 880 4 900 4 910 4 920 4 930 4 950 4 960 4 970
4 980
6 200 5 000 5 010 5 020 5 030
5 050
5 060
5 070 5 080 5100 5 no
6 300 5120 5130 5150 5160 5 170 5180 5 200 5 210 5 220 5 230 6 400 5 250 5 260 5 270
5 280
5 300
5 310 5 320 5 330 5 350 5 360
6 500 5 370 5 380 5 400 5 410 5 420 5 430
5 450 5 460
5 470 5 480
6 600 5 500 5 510
5 520 5 530 5 550 5 560 5 570 5 580 5 600
5 610
6 700 5 620 5 630
5 650 5 660 5 670 5 680 5 700 5 710 5 720 5 730
6 800 5 750 5 760 5 770 5 780
5 800
5 810
5 820 5 830
5 850 5 860
6 900 5 870 5 880
5 900 5 910 5 920 5 930 5 950 5 960 5 970 5 980
Kung!. Maj.ts proposition nr 212
Tabell (forts). Ortsgrupp V.
25
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
7 000
6 000
6 010
6 020
6 030
6 050
6 060
6 070
6 080
6100
6110
7100
6120
6 130
6150
6160
6170
6 180
6 200
6 210
6 220
6 230
7 200
6 250
6 260
6 270
6 280
6 300
6 310
6 320
6 330
6 350
6 360
7 300
6 370
6 380
6 400
6 410
6 420
6 430
6 450
6 460
6 470
6 480
7 400
6 500
6 510
6 520
6530
6 550
6560
6 570
6 580
6 600
6 610
7 500
6 620
6 630
6 650
6 660
6 670
6 680
6 700
6 710
6 720
6 730
7 600
6 750
6 760
6 770
6 780
6 800
6 810
6 820
6 830
6 850
6 860
7 700
6 870
6 880
6 900
6 910
6 920
6 930
6 950
6 960
6 970
6 980
7 800
7 000
7 010
7 020
7 030
7 050
7 060
7 070
7 080
7100
7110
7 900
7 120
7130
7150
7160
7 170
7 180
7 200
7 210
7 220
7 230
8 000
7 250
7 260
7 270
7 280
7 300
7 310
7 320
7 330
7 350
7 360
8100
7 370
7 380
7 400
7 410
7 420
7 430
7 450
7 460
7 470
7 480
8 200
7 500
7 510
7 520
7 530
7 550
7560
7 570
7 580
7 600
7 610
8 300
7 620
7 630
7 650
7 660
7 670
7 680
7 700
7 710
7 720
7 730
8 400
7 750
7 760
7 770
7 780
7 800
7 810
7 820
7 830
7 850
7 860
8 500
7 870
7 880
7 900
7 910
7 920
7 930
7 950
7 960
7 970
7 980
8 600
8 000
8 010
8 020
8 030
8 050
8 060
8 070
8 080
8100
8110
8 700
8120
8130
8150
8160
8170
8180
8 200
8 210
8 220
8 230
8 800
8 250
8 260
8 270
8 280
8 300
8 310
8 320
8 330
8 350
8 360
8 900
8 370
8 380
8 400
8 410
8 420
8 430
8 450
8 460
8 470
8 480
9 000
8500
8510
8520
8530
8550
8560
8570
8580
8 600
8 610
9100
8 620
8 630
8650
8 660
8 670
8 680
8 700
8 710
8 720
8 730
9 200
8 750
8 760
8 770
8 780
8 800
8 810
8 820
8 830
8 850
8 860
9 300
8 870
8 880
8 900
8 910
8 920
8 930
8 950
8 960
8 970
8 980
9 400
9 000
9 010
9 020
9 030
9 050
9 060
9 070
9 080
9100
9110
9500
9120
9130
9150
9160
9170
9180
9 200
9 210
9 220
9 230
9 600
9 250
9 260
9 270
9 280
9 300
9 310
9 320
9 330
9 350
9 360
9 700
9 370
9 380
9 400
9 410
9 420
9 430
9 450
9 460
9 470
9 480
9 800
9500
9 510
9 520
9 530
9 550
9560
9570
9580
9 600
9 610
9 900
9 620
9 630
9 650
9 660
9 670
9 680
9 700
9 710
9 720
9 730
10 000
9 750
9 760
9 770
9 780
9 800
9 810
9 820
9 830
9 850
9 860
10 100
9 870
9 880
9 900
9 910
9 920
9 930
9 950
9 960
9 970
9 980
10 200
10 000
10 010
10 020
10 030
10 050
10 060
10 070
10 080
10100
10110
10 300
10120
10130
10 150
10160
10 170
10180
10 200
10 210
10 220
10 230
10 400
10 250
10 260
10 270
10 280
10 300
10 310
10 320
10 330
10 350
10 360
10500
10 370
10 380
10 400
10 410
10 420
10 430
10 450
10 460
10 470
10 480
10 600
10500
10 510
10 520
10530
10550
10560
10570
10580
10 600
10 610
10 700
10 620
10 630
10 650
10 660
10 670
10 680
10 700
10 710
10 720
10 730
10 800
10 750
10 760
10 770
10 780
10 800
10 810
10 820
10 830
10 850
10 860
10 900
10 870
10 880
10 900
10 910
10 920
10 930
10 950
10 960
10 970
10 980
När den taxerade inkomsten uppgår till 11000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke orlsavdrag.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Förslag
till
förordning om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förord ning givna bestämmelser.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen äga motsvarande tillämp ning. Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser skola tillämpas vid taxeringen till förmögenhetsskatt, anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efter rättelse.
Skattepliktig förmögenhet.
2
§•
Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapital värdet av hans skulder.
3 §.
1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:
a) fastighet, frälseränta inbegripen;
b) tomträtt, vattenfallsrätt;
c) lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs för värvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom levande och döda inventarier, råämnen, varor, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till stenbrott och dylikt;
d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra ford
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
27
ringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag eller
rederier, i den män samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan
nämnd egendom;
e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga
bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre in
ventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter,
motorbåtar och dylikt, så ock smycken;
f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas
med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång
för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att
utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;
g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån,
som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och be
stämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke
kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.
2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:
a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b) rätt till undantagsförmåner samt till pension och annan förmån, som
åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till sådan liv
ränta, varom förmäles i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen;
c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest den
samma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt vär
det av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000
kronor;
d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast
ningen;
e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skatt
skyldiges och hans familjs personliga bruk;
f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej
ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;
g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda
värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;
h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt
till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;
i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushålls
kassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd
kassa.
(Se vidare anvisningarna.)
4 §•
Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med
hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande
av här nedan meddelade bestämmelser.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som vid nämnda tidpunkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsatt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxe- ringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxe ringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsatt.
Tomträtt eller valtenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.
Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binä ringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.
Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.
Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem pro cent utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan be räknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.
Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.
Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under beskatt ningsåret.
Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattnings året, och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förord ning fogade tabellerna II, III och IV.
Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.
Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.
Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation alle nast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på an delen därest föreningen trätt i likvidation.
övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava be tingat vid försäljning under normala förhållanden.
(Se vidare anvisningarna.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
5 §•
29
Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas
till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.
Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upp
tagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej för
fallen ränta.
Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och
därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapital
värdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva un-
dantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall
vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av
ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.
Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock
annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid
beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga
skulder.
Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna,
på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgå
ende skatter.
Skattskyldighet för förmögenhet.
6
§•
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej
annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överens
kommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i
riket bosatta, ävensom i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
omförmälda familjestiftelser:
för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här
i riket eller å utländsk ort;
b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med
lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för
gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar
samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägar
nas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samt
liga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket
eller å utländsk ort;
c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i
riket bosatta, samt utländska bolag:
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket ned lagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.
Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmö genhet.
För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade före skrifter.
Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.
2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:
a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma finnas här i riket;
b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes bedrives; samt
c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom.
När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom. stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med ägare:
a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;
b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd;
c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;
d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adop tivbarns avkomling;
e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta av kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;
f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmö genhetens ägare.
Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögen heten beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.
(Se vidare anvisningarna.)
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
31
8
§•
Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmö genhet.
Beräkning av statlig förmögenhetsskatt.
9 §.
Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages, utom i fall som avses i tredje och fjärde styckena här nedan, den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.
Därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögen heten överstiger trettio gånger ett belopp, motsvarande summan av de för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med enligt samma förordning medgivna avdrag för underskott å förvärvskäl la (sammanräknad nettoinkomst) samt den skattepliktiga förmögenheten ej överstiger 100 000 kronor, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Överstiger den skattepliktiga förmögenheten för skattskyldig, som i före gående stycke avses, 100 000 kronor och motsvarar trettio gånger den sam manräknade nettoinkomsten högst nämnda belopp, skall den skattepliktiga förmögenheten minskas med skillnaden mellan 100 000 kronor och vad som motsvarar trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten eller, om trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten understiger 50 000 kronor, med sistnämnda belopp. Vad som härefter återstår utgör beskattningsbar för mögenhet.
Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomst beräkningen, frångåtts, skall till grund för tillämpning av de i tredje och fjärde styckena meddelade bestämmelserna läggas den sammanräknade nettoin komst som skulle hava fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäk ningen. Vid beräkning av den i föregående punkt avsedda inkomsten skall iakttagas, att värdesättning av tillgångarna vid utgången av närmast föregå ende beskattningsår skall ske enligt grunder motsvarande dem, vilka till- lämpats vid förmögenhetsuppskattningen för det beskattningsår varom frå ga är.
Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att över skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
32
10 §.
Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förord ningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 30 000 kronor.
Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, därest den beskattnings bara förmögenheten icke överstiger 5 000 kronor.
11
§.
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor: sex promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över stiger 30 000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
100 000 men icke 150 000 kr.: 420 kr. för 100 000 kr. och 10 °/00 av återstoden; 150 000 > » 200 000 » : 920 » > 150 000 * » 12 o/oo; » » ; 200 000 > » 300 000 » : 1 520 > » 200 000 » » 15 °/oo » » ; 300 000 kr. : 3 020 » * 300 000 » » 18 °/oo » »
2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, utgöra:
en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögen heten, som överstiger 5 000 kronor, dock lägst en krona.
12
§.
1 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för ma karna var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmö genhet, må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet. Den beskatt ningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsyn tagande, vid tillämpning av 9 § tredje och fjärde styckena, till makarnas sammanlagda nettoinkomst. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.
2 mom. Äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Kungl. May.ts proposition nr 212.
33
Eftertaxering.
13 §.
Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föran letts, att han icke blivit taxerad till statlig förmögenhetsskatt eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till statlig förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande till- lämpning.
Beskattningsort.
14 §.
Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomstskatt.
Allmänna bestämmelser.
15 §.
1 inom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel ägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där öm mande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.
Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.
Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.
2 mom. För statlig förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
Vad nu sagts skall gälla även statlig förmögenhetsskatt, som på grund av eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.
3
34
16 §.
1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.
2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försök - ringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juri disk person.
17 §.
Ä svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller löna! svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.
Vad in sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.
18 §.
Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldig heten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmö genhet, som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med borgare.
19 §.
Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller före skrifter utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.
20
§.
1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras, tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till före kommande av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träf fats om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skai! helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskatt
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
35
ning. som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande,
varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna förordning.
2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbel
beskattning, som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskom
melse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat
och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,
under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att
viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara
fri ' rån beskattning här i riket.
I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig
förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gäl
lande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att
uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överens
kommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skat
ten skuile utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fast
ställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta
mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller
närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.
3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas
erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i
denna paragraf stadgas.
21
§.
Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från
utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig,
för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.
22
§.
Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller
beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid
taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall
tagar till beskattning härstädes.
23 §.
Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter be
skattad för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må
Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande
kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga,
till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efter
skänkande av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbe-
kommes den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförord-
ningen stadgas.
36
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet, förstnämnda förordning såvitt angår skatt för förmö genhet, skola upphöra att gälla. I samband med denna förordnings ikraft trädande skall följande iakttagas:
1) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning vid 1948 års taxering, så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.
2) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning sägs
angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället avse, där fråga är om förmögenhet, förordningen om statlig förmögenhets skatt,
angående förordningen om särskild skatt å förmögenhet i stället avse för ordningen om statlig förmögenhetsskatt, samt
angående den enligt förordningen om särskild skatt d förmögenhet be skattningsbara förmögenheten i stället avse den enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara förmögenheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Anvisningar
till 3 och 4 §§.
1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhets- beräkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.
2. Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro avr sedda till stadigvarande bruk i rörelsen, upptagas till anskaffningsvärdet, därå årl'ga avskrivningar göras för utrangering, slitning och annan värde minskning. Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar å till gångar till stadigvarande bruk i rörelsen icke verkställas eller göras i större omfattning än som varit av förhållandena påkallad. Härtill skall hänsyn tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga avskrivningar alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga belopp. Lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till på- räknelig vinst vid försäljning i detalj. Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl för förmögenhetsberäkningen. I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar samt skogsbruk gäller, att levande inventarier sättas till sitt värde i allmänna mark naden, och att vid värdesättning av döda inventarier samma förfarande följes, som ovan är för rörelse angivet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
37
3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst,
antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda
tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är
säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke
medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan
ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av
dess förhandenvarande värde (4 §).
4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke
kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det
fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga,
att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång.
till 6 §.
Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i
svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han
har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där
fordringen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte
annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom
riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller
annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan
härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet.
till 7 §.
Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt
att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma
att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne
närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten
till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis
för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning
åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet
av förmögenheten kan anses medföra.
38
Kungl. Maj.ts proposition, nr 212.
Tabell I
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en efter förloppet av
nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,
därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen.
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde j
i
95-24
26
28-12
51
8-31
76
2-45
2
90-70
27
26-78
52
7-91
77
2-34
3
86-38
28
25-51
53
7-53
78
2-22
4
82-27
29
24-29
54
7-17
79
2-12
5
78-35
30
23-14
55
6-83
80
2-02
6
74-62
31
22-04
56
6-51
81
1-92
7
71-07
32
20-99
57
6-20
82
1-83
8
67-68
33
19-99
58
5-90
83
1-74
9
64-46
34
19-04
59
5-62
84
1-66
10
61-39
35
18-13
60
5-35
85
1-58
11
58-47
36
17-27
61
5-10
86
1-51
12
55-68
37
16-44
62
4-86
87
1-43
13
53-03
38
15-66
63
4-62
88
1-37
14
50-51
39
14-91
64
4-40
89
1-30
15
48-10
40
14-20
65
4-19
90
1-24
16
45-81
41
13-53
66
3-99
91
1-18
17
43-63
42
12-88
67
3-80
92
1-12
18
41-55
43
12-27
68
3-62
93
1-07
19
39-57
44
11-69
69
3-45
94
1-02
20
37-69
. 45
11-13
70
3-29
95
0-97
21
35-89
46
10-60
71
3-13
96
0-92
22
34-18
47
10-09
72
2-98
97
0-88
23
32-56
48
9-61
73
2-84
98
0-84
24
31-01
49
9-16
74
2-70
99
0-80
25
29-53
50
8-72
75
2-58
100
0-76
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
39
Tabell II
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående
antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta
(avkomst, förmån) å 1 krona.
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
i
0-95 26 14*38 51 18*34 76 19*51
2
1-86 27 14*64 52 18*42 77 19*53
3
2-72 28 14*90 53 18*49
78
19*56
4
3-55 29 15*14 54
18*57 79 19*58
5
4-33 30 15*37 55 18*63
80
19*60
6
5-08
31 15*59 56 18*70 81 19*62
7
5-79 32
15*80
57 18*76 82
19*63
8
6*46 33 16*00 58 18*82 83 19*65
9
7*11 34 16*19 59 18*88 84 19*67
10
7*72 35 16*37 60 18*93 85 19*68
11
8*31 36 16*55 61 18*98
86
19*70
12
8*86 37 16*71 62 19*03 87 19*71
13
9*39 38 16*87 63
19*08 88
19*73
14
9*90 39 17*02 64 19*12
89 19*74
15 10*38
40
17*16 65 19*16
90 19*75
16 10*84
41 17*29 66 19*20 91 19*76
17 11*27
42
17*42
67
19*24 92 19*78
18 11*69 43 17*55 68 19*28 93 19*79 19 12*09 44 17*66 69 19*31 94 19*80 20
12*46 45 17*77
70
19*34 95
19*81
21 12*82 46 17*88 71
19*37
96
19*82
22 13*16 47 17*98 72
19*40
97 19*82
23 13*49 48 18*08 73 19*43
98
19*83
24 13*80 49 18*17 74 19*46
99 19*84
25 14*09
50
18*26 75
19*48 100 19*85
Utgår beloppet 1 stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast föregående tal med 1.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Tabell III
utvisande kapitalvfirdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan förmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.
Ålder Kapitalvärde Ålder Kapitalvärde Ålder Kapitalvärde
Ålder Kapitalvärde
0 15-76
30
15-76
60
9-85
90
1-85
1 17-24 31 15-65
61
9-56 91
1-72
2 17-52 32 15-53
62
9-27
92
1-59
3 17-60
33
15-41
63
8-96 93
1-48
4 17-63
34 15-27 64
8-67
94
1-35
5 17-62 35 15-13
65
8-36 95
1-25
6 17-60 36
14-99 66
8-05
96
1-17
7
17-56 37 14-84 67
7-73
97
1-12
8 17-51 38 14-69 68
7-43
98
1-03
9 17-45 39 14-53 69
7-11
99
0-90
10 17-38
40
14-36
70
6-80
100
0-81
11 17-31 41
14-20 71
6-48
101
0-69
12 17-23
42
14-02
72
6-17 102
0-55
13 17-14
43
13-85
73
5-86
103
0-40
14
17-05 44
13-66
74
5-55 104
0-23
15
16-95
45 13-47 75
5-25
16 16-86
46
13-27
76
4-95
17 16-77 47 13-07 77
4-66
18
16-69
48
12-86
78
4-38
19 16-62 49
12-64
79
4-11
20 16-55 50
12-41
80
3-85
21 16-49 51 12-18 81
3-60
22 16-43 52 11-95 82
3-35
23 16-37 53 11-71 83
3-12
24 16-30 54 11-46 84
2-89
25 16-22 55 11-21 85
2-69
26 16-14 56
10-96 86
2-50
27 16-05 57
10-69 87
2-32
28 15-96 58 10-41 88
2-14
29
15-86 59 10-13
89
1-98
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0'25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0'375. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
41
Tabell IV
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan
förmån, som vid slutet av varje år under en persons avkvinnkön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
0
16-13
30
16-00
60
10-36
90
2-10
1
17-33
31
15-90
61
10-06
91
1-95
2
17-59
32
15-80
62
9-76
92
1-80
3
17-66
33
15-69
63
9-45
93
1-67
4
17-69
34
15-58
64
9-13
94
1-55
5
17-68
35
15-46
65
8-81
95
1-42
6
17-66
36
15-34
66
8-49
96
1-34
7
17-63
37
15-21
67
8-16
97
1-29
8
17-58
38
15-08
68
7-83
98
1-22
9
17-53
39
14-94
69
7-51
99
1-12
10
17-47
40
14-80
70
7-18
100
1-02
11
17-40
41
14-65
71
6-85
101
0-91
12
17-33
42
14-49
72
6-52
102
0-80
13
17-25
43
14-33
73
6-21
103
0-64
14
17-18
44
14-16
74
5-89
104
0-47
15
17-11
45
13-98
75
5-57
105
0-26
16
17-04
46
13-79
76
5*27
17
16-97
47
13-59
77
4-97
18
16-91
48
13-39
78
4-70
19
16-84
49
13-18
79
4-41
20
16-77
50
12-96
80
4-14
21
16-71
51
12-74
81
3-88
22
16-64
52
12-50
82
3-63
23
16-57
53
12-26
83
3-39
24
16-50
54
12-01
84
3-16
25
16-42
55
11-75
85
2-96
26
16-34
56
11-49
86
2-76
27
16-27
57
11-22
87
2-58
28
16-18
58
10-94
88
2-41
29
16-09
59
10-66
89
2-25
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0'25. Utgår den
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0'375. Utgår den vid början av varje år, ökas det
med 1.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 och 3 mom., 28 § 2 och 3 mom., 29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 78 §, 80 §, 84 § 2 mom., 86 §, 90 § 3 mom., 92 §, 93 §, 96 § 2 mom., 97 a §, 98 §, 100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom., 128 § 1 mom.,
130 §, 137 §, 144 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 141 § 3 mom. samma förordning skall angives.
Nuvarande lydelse:
1
§•
Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förord ningarna om statlig inkomst- och för mögenhetsskatt och om särskild skatt å förmögenhet samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda be- skattningsnämnder i den ordning här nedan angives.
erhålla den lydelse som i det följande
Föreslagen lydelse:
1 §•
Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förord ningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt samt en ligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.
2
§•
2
§•
1 mom. I denna förordning för stås med
allmän fastighetstaxe ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas år 1933 och där efter vart femte år;
särskild fastighetstaxe ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;
1 mom. I denna förordning för stås med
allmän fastighetstaxe ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas år 1933 och där efter vart femte år;
särskild fastighetstaxe ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;
1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 mom., 84 § 2 mom., 90 § 3 mom. och 130 § se 1938:374, av 128 § 1 mom. se 1940:141, av 144 § 1 mom. se 1943:314, av 28 § 2 mom.,
29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 80 §, 92 § 1 mom., 93 §, 97 a §, 98 §,
100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom. och 124 a § 1 mom. se 1943:855 samt av
28 § 3 mom., 78 §, 86 § och 145 § 4 mom. se 1945:901.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
43
taxering för inkomst el ler förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt, till statlig in komst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å förmögenhet; samt
virkestaxering: taxering till skogsaccis.
Särskild fastighetstaxering----------årlig taxering.
26 §.
1 in o m. Nedannämnda skattskyl diga äro, där ej annat följer av stad gandet i 3 mom., skyldiga att utan an- maning till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet avläm na deklaration (självdeklara tion), nämligen:
1) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, samt ekono misk förening, så ock annan juridisk person, som antingen under be skattningsåret haft förvärvskälla av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger ho nom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller enligt 12 § nämnda förordning är skattskyldig för förmögenhet;
2) fysisk person, därest han an tingen
a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller stat lig inkomst- och förmögenhetsskatt el ler särskild skatt å förmögenhet;
b) under beskattningsåret haft in komst av beskaffenhet, att skattskyl dighet därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förord ningen om statlig inkomst- och förmö genhetsskatt, eller vid samma års ut-
Nuvarande lydelse:
taxering för inkomst el ler förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt, till statlig in komstskatt och till statlig förmögen hetsskatt; samt
virkestaxering: taxering till skogsaccis.
Särskild fastighetstaxering----------årlig taxering.
26 §.
1 m o m. Nedannämnda skattskyl diga äro, där ej annat följer av stad gandet i 3 mom., skyldiga att utan an- maning till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet avläm na deklaration (självdeklara tion), nämligen:
1) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, samt ekono misk förening, så ock annan juridisk person, som antingen under be skattningsåret haft förvärvskälla av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger ho nom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig
inkomstskatt,
eller enligt G § förordningen om statlig förmögenhetsskatt är skattskyl dig för förmögenhet;
2) fysisk person, därest han an tingen
a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller stat lig inkomstskatt eller statlig förmö genhetsskatt;
b) under beskattningsåret haft in komst av beskaffenhet, att skattskyl dighet därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förord ningen om statlig inkomstskatt, och i sådant fall tillika hans enligt kommu
Föreslagen lydelse:
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
gång ägt förmögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förord ning, och i sådant fall tillika hans en ligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst i någon kommun el ler hans enligt förordningen om stat lig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en etthundradedel av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bosatt under hela el ler någon del av beskattningsåret, till minst 600 kionor och, i fråga om an nan person, till minst 100 kronor; eller
c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 20 000 kronor, för vilken han är skatt skyldig enligt föimrdningen om sär skild skatt å förmögenhet.
Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, om han under beskattningsåret varit gift och under större delen av året levt till sammans med deix andra maken, hän syn tagas, fönxtom till hans egen in komst och förmögenhet, även till boets och den andi'a makens inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt för- oi^dningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.
Vid tillämpning---------- - riket bo satta.
Avlider skattskyldig------------den avlidne.
3 mom. Lapp är ej skyldig av giva deklaration för inkomst av ren skötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid till- lämpning av bestämmelsen i 1 mom. första stycket under 2) b) så anses,
Nuvarande lydelse:
nalskattelagen beräknade taxerade in komst i någon kommun eller hans en ligt förordningen om statlig inkomst skatt beräknade taxerade inkomst uppgått, i fråga om sådan person som varit här i låket bosatt under hela el ler någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och, i fråga om an nan person, till minst 100 kronor; eller
Föreslagen lydelse:
c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 30 000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, om han under beskattningsåret varit gift och under större delen av året levt till sammans med den andra maken, hän syn tagas, förutom till hans egen in komst och förmögenhet, även till boets och den andra makens inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt för ordningen om statlig förmögenhets skatt skall taxei-as därför.
Vid tillämpning----------- riket bo satta.
Avlider skattskyldig------------den avlidne.
3 m o m. Lapp är ej skyldig av giva deklaration för inkomst av ren skötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid till- lämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket under 2) b) och
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
45
som om dylik inkomst eller förmö
genhet ej vore underkastad beskatt
ning. önskar lapp avgiva uppgift om
inkomst eller förmögenhet, som nu
sagts, må uppgift härom lämnas i
självdeklaration, vilken avlämnas i
vanlig ordning, eller ock särskild upp
gift angående renskötsel avgivas på
sätt i 41 § stadgas.
28 §.
2 in o in. Deklarationsskyldig, som
icke är fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, skall avgiva
allmän självdeklaration
inom det län, där han är skattskyldig
till statlig inkomst- och förmögen
hetsskatt eller särskild skatt å för
mögenhet. Sådan deklarationsskyldig
skall därjämte avgiva särskild
självdeklaration i varje an
nat län, inom vilket han är skattskyl
dig till kommunal inkomstskatt. Här
avsedd deklarationsskyldig, som icke
är skattskyldig till statlig inkomst-
ocli förmögenhetsskatt eller särskild
skatt å förmögenhet, skall avgiva
särskild självdeklaration i varje län,
inom vilket han är skattskyldig till
kommunal inkomstskatt.
Särskild självdeklaration------------
flera exemplar.
Självdeklaration, som —------ - eller
bolaget.
3 m o in. Deklarationsskyldig, som
är fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse och som är skatt
skyldig till statlig inkomst- och för
mögenhetsskatt eller särskild skatt ä
förmögenhet, skall avgiva dels i den
kommun, där lian var mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret eller,
utan att hava varit mantalsskriven,
Nuvarande lydelse:
c) så anses, som om dylik inkomst
eller förmögenhet ej vore underkastad
beskattning. Önskar lapp avgiva upp
gift om inkomst eller förmögenhet,
som nu sagts, må uppgift härom
lämnas i självdeklaration, vilken av
lämnas i vanlig ordning, eller ock
särskild uppgift angående renskötsel
avgivas på sätt i 41 § stadgas.
28 §.
2 mom. Deklarationsskyldig, som
icke är fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, skall avgiva all
män självdeklaration inom
det län, där han är skattskyldig till
statlig inkomstskatt eller statlig för
mögenhetsskatt. Sådan deklarations
skyldig skall därjämte avgiva sär
skild självdeklaration i
varje annat län, inom vilket han är
skattskyldig till kommunal inkomst
skatt. Här avsedd deklarationsskyl
dig, som icke är skattskyldig till stat
lig inkomstskatt eller statlig förmö
genhetsskatt, skall avgiva särskild
självdeklaration i varje län, inom vil
ket han är skattskvldig till kommu
nal inkomstskatt.
Särskild självdeklaration------------
flera exemplar.
Självdeklaration, som----------- eller
bolaget.
3 in o in. Deklarationsskyldig, som
är fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse och som är skattskyl
dig till statlig inkomstskatt eller stat
lig förmögenhetsskatt, skall avgiva
dels i den kommun, där han var man
talsskriven för året näst före taxe
ringsåret eller, utan alt hava varit
mantalsskriven, är skattskyldig till
Föreslagen lydelse:
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
är skattskyldig till sådan skatt, a 1 1- män självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skat ter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Här av sedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva sär skild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyl dig till kommunal inkomstskatt.
Finnes inom----------- särskild kom mun.
29 §.
1 m o m. Allmän självdeklaration ------------ område; ävensom
6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.
Nuvarande lydelse:
Har skattskyldig------- -— och skul der.
Svenskt aktiebolag eller svensk eko nomisk förening, som haft inläkt ge nom utdelning, för vilken jämlikt
7 § h) förordningen om statlig in komst- och förmögenhetsskatt skat teplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens be lopp.
Inländsk försäkringsanstalt —------ -30 § kommunalskattelagen.
Utländsk försäkringsanstalt---------av försäkring.
Belopp, som------- — öretal bort falla.
sådan skatt, allmän självde klaration till ledning vid taxe ring till nämnda skatter och till kom munal inkomstskatt i samma kom mun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kom munal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Här av sedd deklarationsskyldig, som icke
är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild självde klaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Finnes inom----------- särskild kom mun.
29 §.
1 mom. Allmän självdeklaration --------— område; ävensom
6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings året, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyl dighet för förmögenhet åligger ho nom.
Har skattskyldig----------- och skul der.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 § h) förordningen om statlig in komstskatt skatteplikt icke förelig ger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens belopp.
Inländsk försäkringsanstalt----------30 § kommunalskattelagen.
Utländsk försäkringsanstalt —------av försäkring.
Belopp, som------------ öretal bort falla.
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
47
34 §.
Vanligt handelsbolag, kommandit
bolag så ock rederi för registrerings-
pliktigt fartyg skall varje år till led
ning för delägares taxering utan an-
maning avlämna följande uppgifter
angående bolaget eller rederiet, näm
ligen
a) för varje kommun, där delägare
är skattskyldig till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt: uppgift, sär
skilt för varje sådan delägare, vilken
uppgift skall avfattas enligt reglerna
för allmän självdeklaration och till
lika innehålla upplysning om den del
ägaren tillkommande andelen av bo
lagets eller rederiets inkomst och vär
det av hans andel eller lott i bolaget
eller rederiet; samt
b) för varje —- —- — delägare be
löper.
Äro bolagets eller rederiets samtli
ga delägare skattskyldiga till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt i
samma kommun eller samma distrikt,
skall dock uppgift, som i b) avses,
icke lämnas för den kommunen eller
det distriktet.
Vid uppgift------------där förmäles.
36 §.
1 m o in. Självdeklaration, som
— — — under taxeringsåret.
Staten, landsting------- - — 31 mars.
Verk eller -— ------- före taxerings
året.
På ansökan av deklarationsskyldig,
som visar alt i följd av hans förvärvs
källors särskilda beskaffenhet eller
verksamhetens mera betydande om
fattning eller annan omständighet av
säregen beskaffenhet hinder möter
att avlämna självdeklaration inom
ovan stadgad lid, må, om den dekla-
Nuvarande lydelse:
34 §.
Vanligt handelsbolag, kommandit
bolag så ock rederi för registrerings-
pliktigt fartyg skall varje år till led
ning för delägares taxering utan an-
maning avlämna följande uppgifter
angående bolaget eller rederiet, näm
ligen
a) för varje kommun, där delägare
är skattskyldig till statlig inkomst
skatt och statlig förmögenhetsskatt:
uppgift, särskilt för varje sådan del
ägare, vilken uppgift skall avfattas
enligt reglerna för allmän självdekla
ration och tillika innehålla upplysning
om den delägaren tillkommande an
delen av bolagets eller rederiets in
komst och värdet av hans andel eller
lott i bolaget eller rederiet; samt
b) för varje —------- delägare be
löper.
Äro bolagets eller rederiets samtliga
delägare skattskyldiga till statlig in
komstskatt och statlig förmögenhets
skatt i samma kommun eller samma
distrikt, skall dock uppgift, som i b)
avses, icke lämnas för den kommu
nen eller det distriktet.
Vid uppgift------------ där förmäles.
36 §.
1 in o in. Självdeklaration, som
— — — under taxeringsåret.
Staten, landsting — — — 31 mars.
Verk eller------- — före taxerings
året.
På ansökan av deklarationsskyldig,
som visar att i följd av hans för
värvskällors särskilda beskaffenhet el
ler verksamhetens mera betydande
omfattning eller annan omständighet
av säregen beskaffenhet hinder möter
att avlämna självdeklaration inom
ovan stadgad tid, må, om den dekla-
Föreslagen lydelse:
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
rationsskyldige är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets skatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva allmän självdeklaration, och, om den deklarationsskyldige icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintenden ten i det län, där den deklaration, an sökningen avser, skall avgivas, utsät ta särskild tid för avlämnandet.
Vad i----------- - eller rederi.
77 §.
2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomst skatt, statlig inkomst- och förmögen hetsskatt samt särskild skatt å för mögenhet av sådana skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser.
4 mom. Den gemensamma taxe ringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomst- och för mögenhetsskatt och särskild skatt ä förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, även som av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets skatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kom munal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för ge mensamt kommunalt ändamål.
Taxering, som — — — särskilt taxeringsdistrikt.
Nuvarande lydelse:
rationsskyldige är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig för mögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklarationsskyl dige har att avgiva allmän självde klaration, och, om den deklarations skyldige icke är skattskyldig till stat lig inkomstskatt eller statlig förmögen hetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta särskild tid för avlämnandet.
Vad i------------eller rederi.
77 §.
2 m o in. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomst skatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av sådana skatt skyldiga inom nämndens taxerings distrikt, som icke äro fysiska perso ner, oskifta dödsbon eller familjestif telser.
4 mom. Den gemensamma taxe ringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skatt skyldiga, som sakna hemortskom mun i riket, ävensom av sådana i 17 § förordningen om statlig inkomst skatt och 17 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2 mom. och 36 § 1 mom. folkbokföringsförordningen skola mantalsskri vas i Storkyrkoförsamlingen i Stock holm, dels ock taxering till kommu nal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemen samt kommunalt ändamål.
Taxering, som — — — särskilt taxeringsdistrikt.
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
49
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande —
•— — vederbörande taxeringsnämnds-
ordförande;
g) att när fråga uppkommer att be
träffande barn, vilkas föräldrar icke
varit under beskattningsåret gifta med
varandra eller, ehuru gifta med var
andra, levt åtskilda, tillerkänna en av
föräldrarna helt familjeavdrag för
barnet, i fall, då den andre av föräld
rarna ej skall taxeras inom distriktet,
lämna vederbörande taxeringsnämnds
ordförande meddelande om förhållan
det;
h) att även —---------- vinnande be
hövligt.
Det åligger —---------nämnden kunna
lämnas.
På begäran------------ordföranden
kunna lämnas.
80
§.
Kronoombudet har — — — av
denne;
b) att vid granskningen tillse, att
kronans intresse vid taxeringen till
statlig inkomst- och förmögenhets
skatt och särskild skatt å förmögenhet
varder behörigen iakttaget; samt
c) att, i — — — och verkställa
förekommande längdföring.
Med avseende------------ samt verk
ställa förekommande längdföring.
84 §.
2 m o in. Varje år beslutar taxe
ringsnämnden, i den mån icke annat
i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,
huruvida och till vilket belopp taxe
ring till kommunal inkomstskatt samt
till statlig inkomst- och förmögenhets
skatt och särskild skatt d förmögen
het skall honom åsättas.
Nuvarande lydelse:
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande —
------- vederbörande taxeringsnämnds-
ordförande;
g) att när fråga uppkommer att be
träffande barn, vilkas föräldrar icke
varit under beskattningsåret gifta med
varandra eller, ehuru gifta med var
andra, levt åtskilda, vid taxeringen till
kommunal inkomstskatt tillerkänna en
av föräldrarna helt familjeavdrag för
barnet, i fall, då den andre av föräld
rarna ej skall taxeras inom distriktet,
lämna vederbörande taxeringsnämnds
ordförande meddelande om förhållan
det;
h) att även------------ vinnande be
hövligt.
Det åligger — —- — nämnden kunna
lämnas.
På begäran —------- ordföranden
kunna lämnas.
80
§.
Kronoombudet har — — — av
denne;
b) att vid granskningen tillse, att
kronans intresse vid taxeringen till
statlig inkomstskatt och statlig förmö
genhetsskatt varder behörigen iaktta
get; samt
c) att, i — — — och verkställa
förekommande längdföring.
Med avseende------------ samt verk
ställa förekommande längdföring.
84 §.
2 mom. Varje år beslutar taxe
ringsnämnden, i den mån icke annat
i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,
huruvida och till vilket belopp taxe
ring till kommunal inkomstskatt samt
till statlig inkomstskatt och statlig för
mögenhetsskatt skall honom åsättas.
Föreslagen lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal in komstskatt beträffande sådana inom taxeringsdistriktet skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av annan taxerings nämnd. För envar, som därvid taxe rats, skall underrättelse, huru taxe ringen utfallit, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad in komst för varje förvärvskälla, oför- dröjligen avlåtas till omförmälda taxe ringsnämnd.
Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med ägare likställt den som åtnjuter av kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhets skatt av annan taxeringsnämnd, un derrättelse om berörda taxeringsåt- gärd ofördröjligen avlåtas till sist om förmälda taxeringsnämnd.
86 §.
För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetsläng- d e r), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro un dantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastighe ter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig in komst- och förmögenhetsskatt och till kommunal inkomstskatt (inkomst- 1 ä n g d), en längd över taxeringen till
Nuvarande lydelse:
Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal in komstskatt beträffande sådana inom taxeringsdistriktet skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd. För envar, som därvid taxerats, skall underrät telse, huru taxeringen utfallit, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje för värvskälla, ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.
Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med ägare likställt den som åtnjuter av kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om be rörda taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda taxerings nämnd.
86
§.
För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetsläng- d e r), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro un dantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastighe ter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig in komstskatt och till kommunal in komstskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till statlig för
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
51
särskild skatt å förmögenhet (f ö r-
mögenhetslängd) ävensom en
längd över taxeringen till skogsaccis
(skogsaccislängd). Hos den ge
mensamma taxeringsnämnden skola
föras särskild inkomstlängd och sär
skild förmögenhetslängd över taxering
för inkomst eller förmögenhet av
skattskyldiga, som omförmälas i 77 §
4 mom.
Hos särskild — — — egen upp-
bördsförvaltning.
De beslutade------------ skattskyldi
ges namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt yrkesbeteck-
ning för den skattskyldige, uppskattad
inkomst av olika förvärvskällor, med
givet avdrag för underskott å för
värvskälla, sammanräknad nettoin
komst, medgivna allmänna avdrag
som icke avse underskott å förvärvs
källa, taxerat belopp, beloppet av
medgivna ortsa vdrag, dock ej så
vitt angår ensamstående skattskyldig,
samt beskattningsbart belopp med an
givande tillika, där det ej framgår
av längdens uppställning, av den
punkt i 18 § 2 mom. förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhets
skatt, enligt vilken grundbeloppet för
däri ingående bottenskatt skall beräk
nas;
dels i--------— beskattningsbar
inkomst;
dels ock, till ledning för påfö-
ring av pensionsavgift enligt lagen
om folkpensionering, för envar, som
vid taxeringsårets början uppnått
sjutton men ej sextiofem års ålder,
beräknat taxerat belopp enligt för
ordningen om statlig inkomst- och
Nuvarande lydelse:
mögenhetsskatt (förmögenhets
längd) ävensom en längd över taxe
ringen till skogsaccis (skogsac
cislängd). Hos den gemensamma
taxeringsnämnden skola föras sär
skild inkomstlängd och särskild för
mögenhetslängd över taxering för in
komst eller förmögenhet av skatt
skyldiga, som omförmälas i 77 § 4
mom.
Hos särskild — — — egen upp-
bördsförvaltning.
De beslutade------------ skattskyldi
ges namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig inkomst
skatt yrkesbeteckning för den skatt
skyldige, uppskattad inkomst av olika
förvärvskällor, medgivet avdrag för
underskott å förvärvskälla, samman
räknad nettoinkomst, medgivna all
männa avdrag som icke avse under
skott å förvärvskälla, taxerad inkomst,
beloppet av medgivna ortsavdrag,
dock ej såvitt angår ensamstående
skattskyldig, samt beskattningsbar in
komst med angivande tillika, där det
ej framgår av längdens uppställning,
av den punkt i 10 § 2 mom. förord
ningen om statlig inkomstskatt, enligt
vilken skatten skall beräknas;
Föreslagen lydelse:
d e 1 s i — — — beskattningsbar
inkomst;
dels ock, till ledning för påfö-
ring av pensionsavgift enligt lagen
om folkpensionering, för envar, som
vid taxeringsårets början uppnått
sjutton men ej sextiosex års ålder,
beräknad taxerad inkomst enligt för
ordningen om statlig inkomstskatt,
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften här ovan.
I förmögenhetslängden angives den till särskild skatt d förmögenhet be skattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter---------- Kungl. Maj :t.
Taxeringslängderna underskrivas ------------och ledamöter.
90 §.
3 m o in. Skall i fråga om stiftelse grundbelopp för den i statliga in komst- och förmögenhetsskatten in gående bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om stat lig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens ordfö rande att ofördröjligen i rekommen derat brev med allmänna posten till sända stiftelsen underrättelse därom.
92 §.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt komunal- skattelagens bestämmelser om be skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skola genom veder börande taxeringsintendents försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellankommunala pröv- ningsnämnden översändas de själv deklarationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den skatt skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet dels i kommun, till vil ken dylik förvärvskälla är att hän föra, dels ock, därest han inom an-
Nuvarande lydelse:
därest denna inkomst icke införts på grund av föreskriften här ovan.
I förmögenhetslängden angives den till statlig förmögenhetsskatt beskatt ningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter — -— — Kungl. Maj:t.
T axeringslängderna underskrivas ------------ och ledamöter.
90 §.
3 mom. Skall i fråga om stiftel se den statliga inkomstskatten be räknas enligt 10 § 1 mom. förord ningen om statlig inkomstskatt eller den statliga förmögenhetsskatten be räknas enligt 11 § 1 mom. förordning en om statlig förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens ordfö rande att ofördröjligen i rekommen derat brev med allmänna posten till sända stiftelsen underrättelse därom.
92 §.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunal skattelagens bestämmelser om be skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skola genom vederbörande taxeringsintendents för sorg, så snart ske kan efter det in komst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellankommu nala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra hand lingar, som avgivits till ledning vid den skattskyldiges taxering för in komst eller förmögenhet dels i kom mun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
53
nan kommun är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhets
skatt, i denna kommun. Har den
skattskyldige under beskattningsåret
varit gift, skola till den mellankom-
munala prövningsnämnden jämväl
översändas de självdeklarationer och
andra handlingar, som avgivits till
ledning vid den andra makens taxe
ring för inkomst eller förmögenhet i
nämnda kommuner, därest 52
§
1 mom. kommunalskattelagen eller
19 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt är
tillämplig å makarnas taxering. Sam
tidigt härmed skola överlämnas ut
drag av inkomst- och förmögenhets-
längderna samt taxeringsnämndernas
protokoll, såvitt angår ifrågavarande
taxeringar.
2 mom. Föreligger beträffande
annan skattskyldig än i ! mom.
nämnts fråga, i vilket prövningsdi-
strikt han skall taxeras till kommunal
inkomstskatt för viss inkomst eller
till statlig inkomst- och förmögen
hetsskatt, skola handlingarna röran
de dylik skattskyldigs taxering för
inkomst eller förmögenhet på ena
handa sätt avskiljas, fullständigas och
översändas till den mellankommunala
prövningsnämnden.
93 §.
Taxeringsintendenten har------------
57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Finner taxeringsintendenten — —
— 79 § 3 mom. sägs.
Jämväl i — — —- föranstalta
därom.
Finner taxeringsintendenten--------
—- taxeringsnämndens ordförande.
Nuvarande lydelse:
inom annan kommun är skattskyl
dig till statlig inkomstskatt eller stat
lig förmögenhetsskatt, i denna kom
mun. Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift, skola till
den mellankommunala prövnings
nämnden jämväl översändas de själv
deklarationer och andra handlingar,
som avgivits till ledning vid den and
ra makens taxering för inkomst el
ler förmögenhet i nämnda kommu
ner, därest 52 § 1 mom. kommunal
skattelagen eller 11 § 1 mom. förord
ningen om statlig inkomstskatt eller
12 § 1 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt är tillämplig å
makarnas taxering. Samtidigt här
med skola överlämnas utdrag av in
komst- och förmögenhetslängderna
samt taxeringsnämndernas protokoll,
såvitt angår ifrågavarande taxeringar.
2 m o m. Föreligger beträffande an
nan skattskyldig än i 1 mom. nämnts
fråga, i vilket prövningsdistrikt han
skall taxeras till kommunal inkomst
skatt för viss inkomst eller till statlig
inkomstskatt eller statlig förmögen
hetsskatt, skola handlingarna röran
de dylik skattskyldigs taxering för
inkomst eller förmögenhet på ena
handa sätt avskiljas, fullständigas och
översändas till den mellankommuna
la prövningsnämnden.
93 §.
Taxeringsintendenten har------------
57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Finner taxeringsintendenten —■ —
—■ 79 § 3 mom. sägs.
Jämväl i — — — föranstalta
därom.
Finner taxeringsintendenten —- —
— taxeringsnämndens ordförande.
Föreslagen lydelse:
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Landskamreraren har-------— er forderlig utredning.
1 fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig in komst- och förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kommunal inkomstskatt inom an nat prövningsdistrikt, utan alt dock sådant fall föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsinten- dentema i de olika distrikten sam råda för åvägabringande av likfor mig taxering.
96 §.
2 mom. Har skattskyldig haft för värvskälla, som enligt kommunal skattelagens bestämmelser om be skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skall den mellan- kommunala prövningsnämnden taga befattning med den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögen het i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är skatt skyldig till statlig inkomst- och för mögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattnings året varit gift, skall den mellankom- munala prövningsnämnden taga be fattning jämväl med den andra ma kens taxering för inkomst eller för mögenhet i nämnda kommuner, därest
52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets skatt är tillämplig å makarnas taxe ring.
Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig skall taxeras till kom munal inkomstskatt för viss inkomst
Nuvarande lydelse:
Landskamreraren har------------ er forderlig utredning.
1 fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig in komstskatt inom vi&st prövningsdi strikt och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat prövnings distrikt, utan att dock sådant fall föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsintendentema i de oli ka distrikten samråda för åväga bringande av likformig taxering.
96 §.
2 mom. Har skattskyldig haft för värvskälla, som enligt kommunal skattelagens bestämmelser om be skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skall den mellan- kommunala prövningsnämnden taga befattning med den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögen het i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är skatt skyldig till statlig inkomstskatt eller statlig fömög enhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige un der beskattningsåret varit gift, skall den mellankommunala prövnings nämnden taga befattning jämväl med den andra makens taxering för in komst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kom munalskattelagen eller 11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt är till lämplig å makarnas taxering.
Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig skall taxeras till kom munal inkomstskatt för viss inkomst
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
55
eller till statlig inkomst- och förmö
genhetsskatt, tillkominer det likaledes
den mellankommunala prövnings-
nämnden att taga befattning med de
taxeringar, tvisten avser.
97 a §.
Efter taxeringsårets utgång må
taxeringsintendent eller medlem av
länsprövningsnämnd icke hos nämn
den framställa yrkande, som avser
samma års taxering, där ej fall före
ligger, som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 mom., 129 § eller 130 § den
na förordning, 75 § 1 eller 2 mom.
kommunalskattelagen, 24- § 1 mom.
förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, 7 § förordningen
om särskild skatt å förmögenhet el
ler 16 § andra stycket lagen om folk
pensionering; vederbörande dock obe
taget att efter taxeringsårets utgång
närmare angiva omfattningen av yr
kande, som dessförinnan framställts.
Hava besvär------------ nyssnämnda
besvär.
Mål och —--------efter taxerings
året.
98 §.
Alla beslut---------- bör ske.
Taxering, som till följd av pröv-
ningsnämndens beslut tillkommit el
ler blivit fastställd annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall an
tecknas i vederbörlig taxeringslängd
och jämväl upptagas i särskild längd
(ä n d r i n g s 1 ä n g d), som upplägges
i skilda avdelningar dels för särskild
fastighetstaxering, dels för taxering
till statlig inkomst- och förmögenhets
skatt samt kommunal inkomstskatt,
dels för taxering till särskild skatt å
förmögenhet och dels för virkestaxe-
Nuvarande lydelse:
eller till statlig inkomstskatt eller stat
lig förmögenhetsskatt, tillkommer det
likaledes den mellankommunala pröv-
ningsnämnden att taga befattning med
de taxeringar, tvisten avser.
97 a §.
Efter taxeringsårets utgång må
taxeringsintendent eller medlem av
länsprövningsnämnd icke hos nämn
den framställa yrkande, som avser
samma års taxering, där ej fall före
ligger, som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 mom., 129 § eller 130 § den
na förordning, 75 § 1 eller 2 mom.
kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
eller 15 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt; vederbö
rande dock obetaget att efter taxe
ringsårets utgång närmare angiva
omfattningen av yrkande, som dess
förinnan framställts.
Hava besvär------------ nyssnämnda
besvär.
Mål och-------------efter taxerings
året.
98 §.
Alla beslut------- — bör ske.
Taxering, som till följd av pröv-
ningsnämndens beslut tillkommit el
ler blivit fastställd annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall an
tecknas i vederbörlig taxeringslängd
och jämväl upptagas i särskild längd
(ändringslängd), som upplägges
i skilda avdelningar dels för .särskild
fastighetstaxering, dels för taxering
till statlig inkomstskatt samt kommu
nal inkomstskatt, dels för taxering till
statlig förmögenhetsskatt och dels för
virkestaxering. Närmare föreskrifter
Föreslagen lydelse:
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
ring. Närmare föreskrifter om längd - föringen meddelas av Kungl. Maj:t.
Justering av —--------justeringen utsättes.
Vederbörande protokollförare — ------- gjorda tillägg.
Vad i------------året därpå.
100
§.
1 mom. Det åligger protokollföra- ren hos länsprövningsnämnden att se nast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommende rat brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter sär skild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxe ring för inkomst eller förmögenhet el ler för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke till- lämpning, då beslutet inneburit alle nast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller in föringen i inkomstlängden av ortsav- dragen.
Har i — —---- jämväl klaganden. Vad ovan------------fråga är.
104 a §.
Efter taxeringsårets utgång må all männa ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövnings- nämnden icke hos nämnden framstäl la yrkande, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.
Nuvarande lydelse:
om längdföringen meddelas av Kungl. Maj :t.
Justering av —--------justeringen utsättes.
Vederbörande protokollförare — ------- gjorda tillägg.
Vad i —------- året därpå.
100
§.
1 mom. Det åligger protokollföra ren hos länsprövningsnämnden att se nast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommende rat brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter sär skild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxe ring för inkomst eller förmögenhet el ler för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke till- lämpning, då beslutet inneburit alle nast, att taxering för inkomst efter yr kande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid be räkningen eller införingen i inkomst längden av ortsavdragen.
Har i —------- jämväl klaganden. Vad ovan------------ fråga är.
104 a §.
Efter taxeringsårets utgång må all männa ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövnings- nämnden icke hos nämnden framstäl la yrkande, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
57
eller 130 § denna förordning, 75 § 1
eller 2 mom. kommunalskattelagen,
24 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §
förordningen om särskild skatt å för
mögenhet eller 16 § andra stycket la
gen om folkpensionering; vederböran
de dock obetaget att efter taxerings
årets utgång närmare angiva omfatt
ningen av yrkande, som dessförinnan
framställts.
Hava besvär------------ nyssnämnda
besvär.
Mål och —--------efter taxerings
året.
105 §.
Alla beslut — — — bör ske.
Taxering, som till följd av nämn
dens beslut tillkommit eller som bli
vit fastställd annorlunda än taxerings
nämnd bestämt, skall upptagas i sär
skild längd (ä n d r i n g s 1 ä n g d).
En sådan längd föres för varje län,
och skall i densamma uppläggas sär
skild avdelning för taxering till sär
skild skatt å förmögenhet. Vad i detta
stycke stadgas skall icke gälla i fråga
om sådana beslut rörande visst års
taxering, som meddelas senare än
den 30 juni året därpå.
Justering av — — — justeringen
utsättes.
Vederbörande protokollförare-------
— deras riktighet.
no §•
Besvär enligt----------- nedan avses.
Ilar skattskyldig haft förvärvskäl
la, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till två eller flera pröv-
ningsdistrikt, skola besvär enligt
Nuvarande lydelse:
eller 130 § denna förordning, 75 § 1
eller 2 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt eller 15 § 1 mom. för
ordningen om statlig förmögenhets
skatt; vederbörande dock obetaget att
efter taxeringsårets utgång närmare
angiva omfattningen av yrkande, som
dessförinnan framställts.
Föreslagen lydelse:
Hava besvär — — — nyssnämnda
besvär.
Mål och--------— efter taxerings*
året.
105 §.
Alla beslut —------- bör ske.
Taxering, som till följd av nämn*
dens beslut tillkommit eller som bli*
vit fastställd annorlunda än taxerings
nämnd bestämt, skall upptagas i sär
skild längd (ändringslängd).
En sådan längd föres för varje län,,
och skall i densamma uppläggas sär
skild avdelning för taxering till statlig
förmögenhetsskatt. Vad i detta stycke
stadgas skall icke gälla i fråga om så
dana beslut rörande visst års taxering,
som meddelas senare än den 30 juni
året därpå.
Justering av--------— justeringen
utsättes.
Vederbörande protokollförare — -—
— deras riktighet.
119 §.
Besvär enligt--------— nedan av
ses.
Har skattskyldig haft förvärvskäl
la, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till två eller flera pröv-
ningsdistrikt, skola besvär enligt
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
118 §, för såvitt de avse den skatt skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan komun, dit förvärvskäl lan är att hänföra, skriftligen avfat tade, ingivas till den mellankommu- nala prövningsnämnden.
Besvären skola-------- — samma år. Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövnings nämnden, i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till läns styrelsen i något av de län, inom vil ka klaganden taxerats eller bort taxe ras till statlig inkomst- och förmögen hetsskatt eller särskild skatt ä förmö genhet eller dit av klaganden inne havd förvärvskälla är att hänföra, skall hinder icke på grund därav föreligga för besvärens upptagande till prövning. Länsstyrelsen har att ome delbart överlämna besvären till den mellankommunala prövningsnämn den.
123 §.
2 m o m. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till stat lig inkomst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och för mögenhetsskatt eller särskild skatt d förmögenhet för förmögenhetstill- gång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skatte pliktig förmögenhet,
den som------------ en ort, den som taxerats till statlig in komst- och förmögenhetsskatt, ehuru han ej är skyldig utgöra sådan skatt
Nuvarande lydelse:
118 §, för såvitt de avse den skatt skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller bort taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögen hetsskatt, eller i sådan annan kom mun, dit förvärvskällan är att hän föra, skriftligen avfattade, ingivas till den mellankommunala prövnings nämnden.
Besvären skola------- -— samma år. Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövnings nämnden, i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till läns styrelsen i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt eller dit av kla ganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall hinder icke på grund därav föreligga för besvärens uppta gande till prövning. Länsstyrelsen har att omedelbart överlämna besvären till den mellankommunala prövnings nämnden.
123 §.
2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till stat lig inkomstskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig inkomst, eller som taxerats till statlig förmö genhetsskatt för förmögenhetstill- gång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skatteplik tig förmögenhet,
Föreslagen lydelse:
den som------- -— en ort, den som taxerats till statlig in komstskatt, ehuru han ej är skyldig utgöra sådan skatt för något slag av
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
59
för något slag av inkomst eller för
mögenhet, eller som taxerats till stat
lig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst eller förmögenhetstillgång
av sådant slag, för vilket han ej är
skattskyldig,
Nuvarande lydelse:
den som taxerats till särskild skatt
å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §
förordningen om dylik skatt ej är
skyldig utgöra sådan skatt,
den som taxerats till statlig in
komst- och förmögenhetsskatt eller
till särskild skatt å förmögenhet å
ort, där han icke är skattskyldig till
sådan skatt,
den som-------------avgiva självde
klaration,
den som uti stadgad ordning av
lämnat behörig självdeklaration och
ej gjort sig skyldig till sådan under
låtenhet, som enligt 39 § 1 mom. and
ra punkten föranleder förlust av ta
lan, men som blivit av taxerings
nämnd taxerad för inkomst eller för
mögenhet med avvikelse från dekla
rationen och icke erhållit föreskriven
underrättelse därom senast den 30
juni,
den som — -—- — hos kammar
rätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vil
ken uti stadgad ordning avlämnats
behörig självdeklaration och för vil
kens vidkommande ej sådan under
låtenhet förekommit, som enligt 39 §
inkomst, eller som taxerats till stat
lig inkomstskatt för inkomst av så
dant slag, för vilket han ej är skatt
skyldig,
den som taxerats till statlig förmö
genhetsskatt, ehuru han ej är skyl
dig utgöra sådan skatt för något slag
av förmögenhet, eller som taxerats
till statlig förmögenhetsskatt för för
mögenhetstillgång av sådant slag, för
vilket han ej år skattskyldig,
den som taxerats till statlig för
mögenhetsskatt, ehuru han enligt
10 § förordningen om statlig förmö
genhetsskatt ej är skyldig utgöra så
dan skatt,
den som taxerats till statlig in
komstskatt eller till statlig förmö
genhetsskatt å ort, där han icke är
skattskyldig till sådan skatt,
den som-------------avgiva självde
klaration,
den som uti stadgad ordning av
lämnat behörig självdeklaration och
ej gjort sig skyldig till sådan under
låtenhet, som enligt 39 § 1 mom.
första stycket andra punkten föran
leder förlust av talan, men som bli
vit av taxeringsnämnd taxerad för
inkomst eller förmögenhet med avvi
kelse från deklarationen och icke er
hållit föreskriven underrättelse därom
senast den 30 juni,
den som — — — hos kammar
rätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vil
ken uti stadgad ordning avlämnats
behörig självdeklaration och för vil
kens vidkommande ej sådan under
låtenhet förekommit, som enligt 39 §
Föreslagen lydelse:
60
Kungl. Mcij:ts proposition nr 212
1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhets skatten ingående bottenskatten en ligt beslut av taxeringsnämnd be räknas enligt 18 § 2 mom. a) förord ningen om statlig inkomst- och för mögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden senast den 30 juni.
124 a §.
1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 § kommu nalskattelagen eller har förmögenhet vid skattskyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild skatt å förmögenhet be räknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom ut slag av Kungl. Maj:t eller kammar rätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av länspröv- ningsnämnd sådan ändring beträffan de fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövnings- nämnden eller, om denna taxering re dan varit föremål för beslut av kam marrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den som medde lat beslutet. Är sagda taxering i an nan ordning föremål för prövning av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, skola besvären anföras hos kammar-
Nuvarande lydelse:
1 mom. första stycket andra punkten föranleder förlust av talan, enligt be slut av taxeringsnämnd den statliga inkomstskatten beräknas enligt 10 § 1 mom. förordningen om statlig in komstskatt eller den statliga förmö genhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig för mögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden senast den 30 juni.
124 a §.
1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 § kommu nalskattelagen eller har förmögenhet vid skattskyldigs taxering till statlig förmögenhetsskatt beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller
129 § av länsprövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxe ringen, att avdraget eller förmögenhe ten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkan de om härav föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögen het anföras hos prövningsnämnden eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den som meddelat beslutet. År sagda taxering i annan ordning föremål för prövning av kammar rätten eller Kungl. Maj:t, skola be svären anföras hos kammarrätten el ler Kungl. Maj:t för att prövas i sam-
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
61
rätten eller Kungl. Maj:t för att prö
vas i sammanhang med prövning av
målet i övrigt.
Rätt att — — — inkomstskatt,
kommun.
Besvären skola------------- fastighets
taxeringen meddelades.
Försummas något-------------motsva
rande tillämpning.
Besvär enligt------------slutligen av
gjort.
Vid besvär — — — motsvarande
tillämpning.
128 §.
1 mom. Om kammarrätten — —
— å denne.
Äro makar var för sig taxerade,
äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,
där ändring göres i den enes taxering,
även i den andres taxering vidtaga
av ändringen påkallad rättelse, såvitt
angår tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen eller 19 § 1
mom. förordningen om statlig in
komst- och förmögenhetsskatt.
Nuvarande lydelse:
Hava besvär hos kammarrätten el
ler Kungl. Maj:t anförts rörande taxe
ring av skattskyldig, som avlidit, eller
dödsbo efter sådan skattskyldig, och
har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kom-
munalskaltelagen, 24 § 1 mom. för
ordningen om statlig inkomst- och för
mögenhetsskatt eller 7 § förordningen
om särskild skatt å förmögenhet be-
skattningsnämnd medgivit dödsboet
efter den avlidne befrielse från er
läggande av skatt på grund av taxe
ringen, skall vid ändring av taxering
en i anledning av besvären jämväl be
slutet om sådan skattebefrielse i er
forderlig mån ändras.
manhang med prövning av målet i
övrigt.
Rätt att — — — inkomstskatt,
kommun.
Besvären skola------------- fastighets
taxeringen meddelades.
Försummas något-------------motsva
rande tillämpning.
Besvär enligt------------slutligen av
gjort.
Vid besvär —--------motsvarande
tillämpning.
128 §.
1 mom. Om kammarrätten------ -
— å denne.
Äro makar var för sig taxerade,
äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,
där ändring göres i den enes taxering,
även i den andres taxering vidtaga
av ändringen påkallad rättelse, såvitt
angår tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen eller 11 § 1
mom. förordningen om statlig in
komstskatt eller 12 § 1 mom. för
ordningen om statlig förmögenhets
skatt.
Hava besvär hos kammarrätten el
ler Kungl. Maj:t anförts rörande taxe
ring av skattskyldig, som avlidit, eller
dödsbo efter sådan skattskyldig, och
har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kom
munalskattelagen, 15 § 1 mom. för
ordningen om statlig inkomstskatt
eller 15 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt beskatt-
ningsnämnd medgivit dödsboet efter
den avlidne befrielse från erläggande
av skatt på grund av taxeringen, skall
vid ändring av taxeringen i anled
ning av besvären jämväl beslutet om
sådan skattebefrielse i erforderlig
mån ändras.
Föreslagen lydelse:
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Nuvarande lydelse:
130 §.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bli ver någon påförd, skall samtidigt vid tagas den ändring i taxering till sär skild skatt å förmögenhet, som därav må föranledas.
137 §.
Konungen äger meddela de närmare föreskrifter med avseende å taxe- ringsförfarandet, som finnas erforder liga för tillämpning av överenskom melser och förordnanden, varom sägs i 72 § kommunalskattelagen och 29 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
144 §.
1 mom. Förseelse, som i 140 §,
141 § 1, 2 eller 4 mom. eller 142 § omförmäles, åtalas vid allmän dom stol.
Åtal jämlikt 141 § 1, 2 eller 4 mom. skall, då den deklarations- el ler uppgiftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belä gen, och eljest vid allmänna under-
Föreslagen lydelse:
130 §.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxe ring till statlig förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.
137 §.
Konungen äger meddela de närmare föreskrifter med avseende å taxe- ringsförfarandet, som finnas erforder liga för tillämpning av överenskom melser och förordnanden, varom sägs i 72 § kommunalskattelagen, 20 § förordningen om statlig inkomstskatt och 20 § förordningen om statlig för mögenhetsskatt.
141 §.
3 mom. Den som i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, vilken skolat i deklaration upptagas, vare, dår han ej för sin förseelse är under kastad ansvar enligt skattestrcifflagen, straffad med dagsböter.
144 §.
1 mom. Förseelse, som i 140 §,
141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. eller 142 § omförmäles, åtalas vid allmän dom stol.
Åtal jämlikt 141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. skall, då den deklarations- el ler uppgiftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belä gen, och eljest vid allmänna under
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
63
rätten i den ort, där den taxering
skall äga rum, för vilken deklaratio
nen, uppgiften eller upplysningen
skolat ligga till grund.
Förseelse, som i 141 § 1, 2 eller
4 mom. eller 142 § sägs, är föremål
för allmänt åtal. Förseelse, som i
140 § omförmäles, må, där den ej
innefattar tjänstefel, av allmän åkla
gare åtalas endast där målsägande an
givit densamma till åtal.
145 §.
4 mom. Efter prövning------------
kommun utanordnas.
Därvid må------------fastighetstaxe-
ringsnämndernas beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas
förfogande för ersättning åt ordfö
randena och kronoombuden i taxe
ringsnämnderna samt åt taxerings-
konsulentema ävensom för det i sam
band med den årliga taxeringen jäm
likt 15 § 2 mom. av städernas tjänste
män lämnade biträde jämte vad som
utanordnas till kommuner må sam
manlagt utgöra högst ett belopp mot
svarande tre procent av grundbelop
pet för hela riket av den i den stat
liga inkomst- och förmögenhetsskat
ten ingående bottenskatten, sådant
grundbeloppet beräknats enligt taxe
ringsnämndernas beslut.
Nuvarande lydelse:
Vid fördelningen —■ — — av läns
styrelsen.
rätten i den ort, där den taxering
skall äga rum, för vilken deklaratio
nen, uppgiften eller upplysningen
skolat ligga till grund.
Förseelse, som i 141 § 1, 2, 3 eller
4 mom. eller 142 § sägs, är föremål
för allmänt åtal. Förseelse, som i
140 § omförmäles, må, där den ej
innefattar tjänstefel, av allmän åkla
gare åtalas endast där målsägande an
givit densamma till åtal.
145 §.
4 mom. Efter prövning------------
kommun utanordnas.
Därvid må —------- fastighetstaxe-
ringsnämndernas beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas
förfogande för ersättning åt ordfö
randena och kronoombuden i taxe
ringsnämnderna samt åt taxerings-
konsulentema ävensom för det i sam
band med den årliga taxeringen jäm
likt 15 § 2 mom. av städernas tjänste
män lämnade biträde jämte vad som
utanordnas till kommuner må sam
manlagt utgöra högst ett belopp mot
svarande en procent av dels grund
beloppet för hela riket av den statliga
inkomstskatten för i 10 § 1 mom. för
ordningen om statlig inkomstskatt
avsedda skattskyldiga dels ock den
statliga inkomstskatten för hela riket
beträffande i 10 § 2 mom. samma för
ordning avsedda skattskyldiga, allt
beräknat i enlighet med taxerings
nämndernas beslut.
Vid fördelningen------------ av läns
styrelsen.
Föreslagen lydelse:
€4
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, såvitt angår påföring av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. I övrigt träder förord ningen i kraft den 1 januari 1949; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
65
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943
Härigenom förordna®, att 1 §, It § och 12 § 1 inom. förordningen den 12
februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angiv es.
Skyldighet att utgöra inkomst- och Skyldighet alt utgöra statlig in-
förmögenhetsskatt till staten i form komstskatt i form av kupongskatt
av kupongskatt för utdelning å ak- för utdelning å aktie i svenskt aktie-
tie i svenskt aktiebolag åligger den bolag åligger den som, när utdelning-
som, när utdelningen blir tillgänglig en blir tillgänglig för lyftning, i egen-
för lyftning, i egenskap av ägare av skap av ägare av den till aktien hö
den till aktien hörande kupongen el- rande kupongen eller eljest är berät-
ler eljest är berättigad lyfta utdel- tigad lyfta utdelningen, därest
ningen, därest
den utdelningsberättigade är fy-
den utdelningsberättigade är fysisk
sisk person, vilken ej är bosatt eller person, vilken ej är bosatt eller sta-
stadigvarande vistas här i riket, eller digvarande vistas här i riket, eller
oskift dödsbo efter sådan person eller oskift dödsbo efter sådan person eller
utländskt bolag eller juridisk person, utländskt bolag eller juridisk person,
som enligt 25 § 2 mom. förordningen som enligt 16 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomst- och förmögen- om statlig inkomstskatt skall likstäl-
hetsskatt skall likställas med ut- las med utländskt bolag, och utdel-
ländskt bolag, och utdelningen ej är ningen ej är hänförlig till inkomst
hänförlig till inkomst av rörelse som av rörelse som här bedrivits; eller
här bedrivits; eller
den utdelningsberättigade genom den utdelningsberättigade genom
annat fång än arv eller testamente annat fång än arv eller testamente
förvärvat rätt till utdelningen utan förvärvat rätt till utdelningen utan
att också hava förvärvat aktien.
att också hava förvärvat aktien.
Skyldighet att utgöra kupongskatt Skyldighet att utgöra kupongskatt
skall ock åligga utdelningsberättigad, skall ock åligga utdelningsberättigad,
som uppträder såsom bulvan för an- som uppträder såsom bulvan för an
nan, i det att han huvudsakligen för nan, i det att han huvudsakligen för
dennes räkning framträder såsom dennes räkning framträder såsom
Ilihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 212.
5
(nr 44) om kupongskatt.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
1 §■
1 §•
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper, försåvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud eller det avser att bereda obe hörig förmån vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt el ler kommunal inkomstskatt.
Nuvarande lydelse:
I den —----------erforderligt belopp.
11
§■
Åligger skyldighet------- — följan de bestämmelser.
Hava till taxeringsnämnd inkom mit uppgifter om aktieutdelning be träffande fysiska eller juridiska per soner, som ej äro i taxeringsdistrik- tet skattskyldiga till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt för i uppgif terna avsedda utdelningar, och skola ej dessa uppgifter enligt 78 § e) taxe- ringsförordningen avsändas till ord föranden i annan taxeringsnämnd, åligger det taxeringsnämndens ord förande att snarast möjligt och senast när årets självdeklarationer till läns styrelsen överlämnas, i särskilt kon volut överlämna uppgifterna med an givande av sådana för ordföranden kända förhållanden, som kunna tjä na till ledning vid bedömande huru vida skyldighet att utgöra kupong skatt föreligger. Sådana uppgifter som befinnas böra föranleda ytterli gare åtgärder enligt taxeringsförord- ningen disponeras av länsstyrelsen för detta ändamål. Övriga uppgifter skola av länsstyrelsen tillställas ku- pongskattekontoret tillika med ord förandens i taxeringsnämnden utred ning i vad den avser dessa uppgifter,
ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper, försåvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt Jag gällande förbud eller det avser att bereda obe hörig förmån vid taxering till statlig inkomstskatt eller kommunal in komstskatt.
Skyldighet att utgöra kupongskatt föreligger icke för person, som avses i 17 § eller 18 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.
I den------------ erforderligt belopp.
11
§•
Åligger skyldighet — -------- följan de bestämmelser.
Hava till taxeringsnämnd inkom mit uppgifter om aktieutdelning be träffande fysiska eller juridiska per soner, som ej äro i taxeringsdistrik- tet skattskyldiga till statlig inkomst skatt för i uppgifterna avsedda ut delningar, och skola ej dessa upp gifter enligt 78 § e) taxeringsförord- ningen avsändas till ordföranden i annan taxeringsnämnd, åligger det taxeringsnämndens ordförande att snarast möjligt och senast när årets självdeklarationer till länsstyrelsen överlämnas, i särskilt konvolut över lämna uppgifterna med angivande av sådana för ordföranden kända för hållanden, som kunna tjäna till led ning vid bedömande huruvida skyl dighet att utgöra kupongskatt före ligger. Sådana uppgifter som befin nas böra föranleda ytterligare åtgär der enligt taxeringsförordningen dis poneras av länsstyrelsen för detta ändamål. Övriga uppgifter skola av länsstyrelsen tillställas kupongskatte- kontoret tillika med ordförandens i taxeringsnämnden utredning i vad den avser dessa uppgifter, fullstän-
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
67
fullständigad med upplysningar rö
rande för länsstyrelsen kända förhål
landen.
Kupongskattekontoret skall — -—■
— inbetala skatten.
Kupongskatt, som------------ finnes
stadgat.
12
§.
1 m o in. Har vid — — — inne
hållna beloppet.
Ansökan om restitution av kupong
skatt som nu sagts skall före utgång
en av kalenderåret efter det då ut
delningen uppburits, dock senast un
der tredje kalenderåret efter det då
utdelningen blivit tillgänglig för lyft
ning, ingivas till länsstyrelsen i det
län, där den utdelningsberättigade
enligt kommunalskattelagen har sin
hemortskommun. Vid ansökningen
skall sökanden foga det honom till
ställda erkännandet rörande innehål
len kupongskatt eller annan utredning
till ådagaläggande att sådant inne
hållande skett, så ock utredning till
styrkande av att kupongskatt ej skall
utgöras. Länsstyrelsen översänder
ansökningen till kupongskattekonto
ret med det yttrande vartill förhål
landena föranleda. Kupongskatte-
nämnden är ej pliktig meddela be
slut i anledning av ansökning om re
stitution, förrän fråga om skattskyl
dighet för utdelningen jämlikt för
ordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt blivit slutligen
prövad.
Nuvarande lydelse:
digad med upplysningar rörande för
länsstyrelsen kända förhållanden.
Kupongskattekontoret skall — —
— inbetala skatten.
Kupongskatt, som--------— finnes
stadgat.
12
§.
1 m o in. liar vid------------ inne
hållna beloppet.
Ansökan om restitution av kupong
skatt som nu sagts skall före utgång
en av kalenderåret efter det då ut
delningen uppburits, dock senast un
der tredje kalenderåret efter det då
utdelningen blivit tillgänglig för lyft
ning, ingivas till länsstyrelsen i det
län, där den utdelningsberättigade
enligt kommunalskattelagen har sin
hemortskommun. Vid ansökningen
skall sökanden foga det honom till
ställda erkännandet rörande innehål
len kupongskatt eller annan utredning
till ådagaläggande att sådant innehål
lande skett, så ock utredning till styr
kande av att kupongskatt ej skall ut
göras. Länsstyrelsen översänder an
sökningen till kupongskattekontoret
med det yttrande vartill förhållan
dena föranleda. Kupongskattenämn-
den är ej pliktig meddela beslut i an
ledning av ansökning om restitution,
förrän fråga om skattskyldighet för
utdelningen jämlikt förordningen om
statlig inkomstskatt blivit slutligen
prövad.
Föreslagen lydelse:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, dock att dels 11 § i
dess äldre lydelse fortfarande skall gälla i fråga om 1948 års taxering, dels
ock 12 § 1 mom. i dess äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning beträf
fande 1948 års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1948 eller
tidigare år.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
17 §.
Till myndighet------------uppgiftens datum.
Förmögenhetslängd ävensom pröv- ningsnämnds ändringslängd beträf fande taxering till särskild skatt å förmögenhet må ej utan den skatt skyldiges samtycke utlämnas till an nan tidigare än tjugu år efter läng dens datum.
17 §.
Till myndighet-------- — uppgiftens datum.
Förmögenhetslängd ävensom pröv- ningsnämnds ändringslängd beträf fande taxering till statlig förmögen hetsskatt må ej utan den skattskyl diges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter längdens datum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, dock att äldre lag alltjämt skall äga tillämpning beträffande förmögenhetslängd och prövningsnämnds ändringslängd, som avser taxering år 1948 eller tidigare år eller eftertaxering för nämnda år. <?•'
1 Senaste lydelse se 1938:378.
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
69
Förslag
till
förordning om kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas kvar
låtenskapsskatt för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § förord
ningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteför
ordningen) .
Skatt såsom för kvarlåtenskap skall enligt bestämmelserna i denna förord
ning jämväl erläggas dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldig
het att erlägga gåvoskatt föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 §
1 mom. arvsskatteförordningen, dels ock för livförsäkring, till vilken förmåns
tagare insatts.
Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person äro frikallade
från utgörande av kvarlåtenskapsskatt.
2
§•
Skattskyldighet åligger beträffande kvarlåtenskap dödsboet, beträffande
gåva gåvogivaren och beträffande livförsäkring försäkringens ägare eller, om
skattskyldighet inträder först vid dennes död, lians dödsbo.
Om skatt för kvarlåtenskap.
3 §•
Skattskyldighet för avliden persons kvarlåtenskap inträder vid dödsfallet.
4 §•
Skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas med hänsyn till förhållandena
vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmel
serna i 13, 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen. Bland boets skulder
må icke inräknas belopp, som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.
5 §•
Har den avlidne inom fem år före dödsfallet erhållit egendom genom arv,
testamente, gåva eller sådant förvärv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteför
ordningen är att jämställa med gåva, skall, om dödsboet före skatteärendets
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
avgörande därom framställer yrkande, från behållningen i boet avdrag ske med belopp, motsvarande värdet av nämnda egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga om förvärv på grund av förmånstagareförordnande, som i 20 eller 21 § avses, dock att avdrag härvid må ske högst med samman lagda beloppet av erlagda premier.
Vad i första stycket stadgas skall, såvitt angår egendom som den avlidne erhållit genom testamente av sin make, gälla med avseende å egendom er hållen inom tio år före dödsfallet.
Egendom, varom i första eller andra stycket förmäles, uppskattas till sitt värde vid tiden för förvärvet, såvida den icke därefter nedgått i värde, i vilket fall till grund för uppskattningen skall läggas värdet vid tiden för dödsfallet. Har den avlidne dessförinnan avhänt sig egendomen, må avdrag icke ske med högre belopp än som motsvarar vederlagets värde vid tiden för dödsfallet.
6
§•
Var den avlidne gift, skall från den efter tillämpning av 5 § återstående behållningen i boet avräknas den andel därav, som jämlikt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas tillfalla efterlevande maken fri från arvs skatt.
Från behållningen skall vidare avräknas lott, som på grund av arv eller testamente tillfaller juridisk person som enligt 3 eller 38 § arvsskatteförord ningen är befriad från arvsskatt eller gåvoskatt. Lika med lott som nyss sagts skall anses sådan därtill hänförlig skattelott, varom förmäles i 11 § 2 mom. arvsskatteförordningen.
7 §■
Såsom kvarlåtenskap anses enligt denna förordning den skattepliktiga egen domen i boet efter avdrag, varom i 5 och 6 §§ sägs.
8
§•
Angående sammanläggning i vissa fall av kvarlåtenskap och premier, som erlagts för livförsäkring, stadgas i 21 §.
9 §•
Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av kvarlåtenskapen icke överstiger 30 000 kronor.
I övrigt beräknas skatten enligt denna
Tariff.
Kvarlåtenskapsskatten utgör: när kvarlåtenskapen icke överstiger 50 000 kronor: 5 procent av det be lopp varmed kvarlåtenskapen överstiger 30 000 kronor; samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
71
när kvarlåtenskapen överstiger
50 000 men icke 100 000 kr.:
1000 kr. för 50 000 kr. och 10% av återstoden;
100 000
2>
200 000 * : 6 000 T>
2»
100 000
2>
15% »
>
2
200 000
>
1
300 000 » : 21000 >
200 000
»
20% )
>
1
300 000
2>
»
500 000 » :
41000 2>
>
300 000 »
»
25% >
■»
7
500 000
>
1 000 000 » :
91000
500000 2>
2>
30% »
>
1
1 000 000
>
2 000 000 > : 241000
1000000 2>
»
35%
>
2 000 000
2>
2>
5 000 000 » : 591 000
2 000 000 >
2*
40% 2>
»
7
5 000 000 kr.
: 1 791 000
2> 5 000 000 >
50 % >
Vid tillämpning av denna paragraf skall värdet å kvarlåtenskapen jämnas
till närmast lägre fulla hundratal kronor.
10
§.
Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna förordning utfärdar
Konungen erforderliga tabeller.
11
g.
Därest de kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara
värdehandlingar, som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller dekla
ration varom i 23 § förmäles, sammanlagt icke uppgå till dubbla beloppet
av den kvarlåtenskapsskatt som skall erläggas, må beskattningsmyndigheten
på ansökan av dödsboet medgiva, att kvarlåtenskapsskatten erlägges genom
högst fem årliga inbetalningar. Därvid skola i tillämpliga delar lända till
efterrättelse bestämmelserna i 55 § 2—6 mom. arvsskatteförordningen, dock
att i 55 § 3 mom. nämnda förordning föreskriven skyldighet att ställa säker
het skall gälla i samtliga fall, då anstånd med kvarlåtenskapsskattens erläg
gande beviljas.
12
§.
Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skatteplik
tiga egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller
föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen på ansökan av dödsboet
medgiva befrielse från eller nedsättning av återstående del av skatten.
13 §.
Var den avlidne vid sin död i konkurs eller avträdes dödsboet till konkurs,
gälle beträffande kvarlåtenskapsskatten i tillämpliga delar vad i 33 § arvs
skatteförordningen är för motsvarande fall stadgat; och skall den i 2 mom.
samma paragraf förekommande hänvisningen till 32 § arvsskalteförordningen
i stället avse 34 § denna förordning.
14 8-
Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, vid vilken den avlidne
skolat svara i mål, som rörde hans person. Finnes ej behörig beskattnings
myndighet efter vad nu sagts upptages skatteärendet av Stockholms råd
husrätt.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Om
skatt för gåva.
15 §.
1 mom. Skattskyldighet inträder, då gåva blivit fullbordad eller hand ling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren.
2 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke för sådan gåva till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person, för vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes, ej heller för gåva av beskaffen het som avses i 39 § a)—c) sistnämnda förordning.
16
§.
Värdet av gåva uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna i 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen.
Där jämlikt 18 § denna förordning skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av flera gåvor, uppskattas den tidigare gåvan med hänsyn till för hållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet för densamma inträtt, eller, om den tidigare gåvan icke i och för sig uppgått till skattepliktigt belopp, med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet skulle hava inträtt, om gåvan varit skattepliktig.
17 §.
Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke över stiger 30 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs.
För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren, så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåten- skapsskatten beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen och med hänsyn tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknad, vid tiden för gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans värde överstiger 30 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten och nyssnämnda belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest givaren var gift, skall vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället avse den del av makarnas förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen be räknas vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock att givarens för mögenhet icke må beräknas till lägre belopp än gåvan.
För annan gåva än i nästföregående stycke avses beräknas kvarlåtenskaps- skatt enligt den i 9 § intagna tariffen såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap efter givaren.
18 §.
Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 § andra stycket uppgår till skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande gåvan och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bortgivna, förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum
73
avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva eller gåvor
som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av 30 000 kronor an
ses såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas sammanlagda belopp
bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas med hänsyn till
givarens på sätt i 17 § andra stycket sägs beräknade förmögenhet eller hans
andel i makarnas förmögenhet vid tiden för den senaste gåvan.
Vid beräknande huruvida gåva som avses i 17 § sista stycket uppgår till
skattepliktigt belopp, så ock eljest vid beräkning av skatt för sådan gåva
skall gåvan sammanläggas med alla av samme givare inom loppet av fyra
år dessförinnan bortgivna gåvor av det slag som i sistnämnda författnings-
rum avses; och skall vid skattens bestämmande gåvornas sammanlagda be
lopp behandlas som en gåva. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enbgt
denna förordning erlagts för de tidigare gåvorna eller, om före nyss angivna
tid förekommit ytterligare sådana gåvor som i 17 § sista stycket avses, för
vad av erlagd skatt belöper på de gåvor som skola sammanläggas med den
ifrågavarande gåvan; dock må skatten icke beräknas till lägre belopp än
som skulle, utan avseende å de tidigare gåvorna, hava utgått för den gåva om
vars beskattning är fråga.
Vid sammanläggning av gåvor enligt denna paragraf skall, beträffande
gåvor som avses i 39 § d) arvsskatteförordningen, hänsyn tagas allenast till så
dana gåvor för vilka jämlikt 41 § 1 mom. samma förordning gåvoskatt skall
utgå.
19 §.
Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där gåvogivaren var
mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde eller, om han då ej var man
talsskriven inom riket, där han vid nämnda tid var bosatt eller stadigva
rande vistades.
Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts, upptages
skatteärendet av överståthållarämbetet.
Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.
Om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.
20
§.
Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premie
betalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för
vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel
av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premie
betalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäk
ringens ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder
under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för
gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,
dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp
överstigande 30 000 kronor.
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
I nu avsett fall skall skatt erläggas för summan av de erlagda premierna, dock icke i något fall för högre belopp än som tillfallit förmånstagaren; och skola i övrigt bestämmelserna i 17—19 §§ äga motsvarande tillämpning.
21
§.
Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bo satt här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke enligt 20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, in träder, om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning full gjorts inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till sammanlagt belopp överstigande 30 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.
Efterlämnar den avlidne flera försäkringar av i första stycket angivet slag, skall vid bedömandet av huruvida skattskyldighet föreligger hänsyn tagas till sammanlagda beloppet av de för försäkringarna erlagda premierna.
Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda pre mierna, i den mån detsamma överstiger 30 000 kronor, läggas till den i 7 § angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna ta riffen å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp; skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmåns tagaren.
Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återståen de delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premierna, föreligger icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar den återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 30 000 kronor.
Är efterlevande make insatt såsom förmånstagare till belopp, som eljest skulle hava utgjort giftorättsgods eller gemensam egendom, skall vad i denna paragraf sägs angående skattskyldighet för erlagda premier icke gälla be träffande den del av premiebeloppet, varmed makens jämlikt 6 § första styc ket skattefria andel i boet skolat ökas, därest premiebeloppet ingått i boets behållning.
22
§.
Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till pensionsför säkring, för vilken premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde.
I fråga om insättningar i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall gälla vad därom är i 12 § tredje stycket arvsskatteförordningen stadgat.
Gemensamma bestämmelser.
23 §.
Deklaration till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt skall av den som är skattskyldig avgivas angående
1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall då skyldighet ej in trätt att här i riket förrätta bouppteckning efter honom enligt svensk lag,
75
2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist
i riket,
3) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där jämlikt 13 §
kvarlåtenskapsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom. arvs
skatteförordningen,
4) omständighet som jämlikt 13 eller 34 § föranleder efterbeskattning, så
vida icke efterbeskattningen verkställes med ledning av upprättad handling,
som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte,
5) gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen är att
jämställa med gåva, samt
6) premieinbetalning, som avses i 20 §.
Skall enligt vad nu stadgats deklaration avgivas angående egendom i döds
bo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och finnes här icke nå
gon, som äger att tala och svara i mål som röra boet, åligger det den som
omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva de
klaration.
24 §.
Deklaration skall avlämnas till vederbörande beskattningsmyndighet.
I fall som avses i 23 § 5) skall dock deklaration avlämnas till den myndig
het som har att fastställa gåvoskatt enligt arvsskatteförordningen. Nämnda
myndighet har att, sedan gåvoskatten blivit fastställd, översända deklaratio
nen till den i 19 § angivna beskattningsmyndigheten, därvid uppgift samtidigt
skall lämnas om gåvans uppskattade värde. Därest sådana omständigheter
föreligga, att skattskyldighet för gåvotagaren enligt arvsskatteförordningen
inträder först framdeles, skall deklarationen ofördröjligen översändas till
nyssnämnda myndighet.
Magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, ävensom
kommunalborgmästare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och
till länsstyrelsen överlämna deklaration, som skall dit ingivas.
25 §.
Deklaration skall vara avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som an
givas i 23 §
under 1), 2), 5) och 6) från det skattskyldighet inträdde,
under 3) från det överskott i konkursen överlämnades till den skattskyl
dige,
under 4) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som för
anleder efterbeskattningen.
26 §.
Deklaration skall avgivas på heder och samvete.
Deklaration, som avser egendom i dödsbo, skall innehålla uppgift om den
avlidnes fullständiga namn, hemvist och medborgarskap samt dödsdag, den
skattepliktiga egendomen med angivande av värdet därav samt de skulder,
för vilka avdrag må ske, ävensom, om den avlidne var gift, storleken av den
andel som beräknas tillkomma efterlevande maken samt de grunder, enligt
vilka denna andel beräknats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
76
Kungl, Maj:ts proposition nr 212.
Deklaration, som avser gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatte förordningen skall behandlas såsom gåva, skall innehålla uppgift om givarens och mottagarens fullständiga namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldig hetens inträde, skyldskapsförhållandet mellan givaren och mottagaren samt egendomens beskaffenhet och värde. Avser deklarationen gåva, varom i 17 § andra stycket förmäles, skall deklarationen vidare innehålla uppgift dels rörande storleken av givarens förmögenhet och, om givaren är gift, storleken av den andel som beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla maken med angivande av de grunder, enligt vilka sagda andel beräknats, dels ock om sådana tidigare gåvor, som avses i 18 § första stycket. Gäller deklarationen annan gåva, skall deklarationen innehålla uppgift om sådana tidigare gåvor som avses i 18 § andra stycket.
Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om deklaration rörande premieinbetalning, som i 20 § avses; och skall där vid tillika lämnas uppgift angående försäkringsavtalets innehåll och för- månstagareförordnandets beskaffenhet.
Bestämmelserna i 47 § sista stycket och 48 § arvsskatteförordningen skola äga motsvarande tillämpning beträffande deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning, dock att den i 48 § tredje stycket gjorda hänvis ningen till 62 § andra stycket arvsskatteförordningen i stället skall avse 39 § andra stycket denna förordning.
27 §.
I samband med ingivandet till beskattningsmyndiglieten av bouppteck ning eller sådan deklaration rörande egendom i dödsbo, som skall ligga till grund för skattens bestämmande, skall tillika lämnas skriftlig uppgift å erlagda försäkringspremier, som avses i 21 §. Uppgiften skall på heder och samvete avgivas av den som uppgivit boet i övrigt.
28 §.
Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter er hållen vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skatt skyldighets inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskatt- ningsmyndighet och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens bestämmande; dock skail nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan av de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desam ma erlagda premierna ej överstiger 30 000 kronor.
29 §.
Ärende rörande fastställande av kvarlåtenskapsskalt, som ej skall utta gas efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av boupp teckning eller handling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
77
30 §.
Medgives i fall, där kvarlåtenskapsskatten skall fastställas med ledning av
bouppteckning, jämlikt 17 § arvsskatteförordningen anstånd med arvsskatts
fastställande äge beskattningsmyndigheten i samband med beviljande av så
dant anstånd förordna om anstånd under samma tid jämväl med fastställan
de av kvarlåtenskapsskatten. Därvid skall vad i nyssnämnda paragraf stad
gas angående ställande av säkerhet för arvsskatt äga motsvarande tillämp
ning beträffande kvarlåtenskapsskatt.
Förklaras beviljat anstånd med fastställandet av arvsskatt ej vidare gälla,
skall i samband därmed förordnas, att jämväl beviljat anstånd med kvar-
låtenskapsskattens fastställande skall upphöra att gälla.
Har anstånd med kvarlåtenskapsskattens fastställande beviljats, skola i
fråga om tiden för ärendets avgörande bestämmelserna i 51 § arvsskatteför
ordningen äga motsvarande tillämpning.
Det åligger dödsboet att i fall då anstånd åtnjutits gälda ränta enligt sam
ma grunder, som i 17 § och 52 § andra stycket arvsskatteförordningen är för
där avsett fall stadgat.
31 §.
I fråga om kvarlåtenskapsskattens erläggande skola i tillämpliga delar be
stämmelserna i 52 § första, tredje, fjärde och femte styckena samt 53 § arvs
skatteförordningen lända till efterrättelse, dock att den i 52 § första stycket
gjorda hänvisningen till 55 § arvsskatteförordningen i stället skall avse 11 §
denna förordning.
32 §.
Vid erläggande av skatt för kvarlåtenskap i dödsbo må intill ett belopp,
motsvarande högst hälften av den fastställda skatten, såsom betalningsmedel
gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser an
gående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruks-
inventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egen
dom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.
Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller
säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till
vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående kvarlåten
skapsskattens fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att in
teckningen omfattar jämväl ränta efter minst fem procent.
Å skuld, som avses i första stycket, skall gäldas ränta efter den procent,
som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år
i december att gälla för det påföljande året.
överstiger skatt för kvarlåtenskap i dödsbo 20 000 kronor, må därjämte
intill skattens halva belopp aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, gälla
såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.
33 §.
Vad i 4 kap. lagen om boutredning och arvskifte stadgas angående döds
bodelägares ansvar för gäld skall, såvitt angår kvarlåtenskapsskatt eller ränta
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
därå, icke gälla beträffande efterlevande make, som av boet allenast erhållit vad som vid bodelning enligt lag tillkommer honom.
Har vid beräknande av skatten hänsyn tagits till premiebelopp, som er lagts för förmånstagarförsäkring, åligge förmånstagaren samma ansvarighet som om premiebeloppet tillfallit honom såsom legat.
Saknar gåvogivare eller, i fall som i 20 § sägs, ägare av livförsäkring till gång till gäldande av den för gåvan eller premiebeloppet utgående skatten, svare gåvomottagaren eller förmånstagaren för vad som brister.
34 §.
Har efter fastställande av kvarlåtenskapsskatt
a) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckning;
b) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration upptagen egen dom eller skuld bort upptagas annorledes än som skett;
c) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 18 §; och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, skatt skolat gäldas med högre belopp än som fastställts, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.
35 §.
Hade, om hänsyn tagits till omständighet, som i 34 § a) eller b) avses, skatt skolat utgå med lägre belopp än som fastställts, skall på ansökan av skatt skyldig påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.
Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatte ärendet.
36 §.
1 mom. I fall, som avses i 57 § arvsskatteförordningen, äger Konungen medgiva befrielse från eller nedsättning av kvarlåtenskapsskatt.
2 mom. Har egendom, för vilken skatt fastställts enligt denna förordning, blivit i utlandet beskattad genom kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämför lig skatt, må Konungen till undvikande av eller lindring i dubbelbeskatt ningen, när skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av den här i riket fastställda skatten.
37 §.
I fråga om fullföljd av talan mot beslut i skatteärende enligt denna för ordning skall i tillämpliga delar gälla vad därom är i 60 § arvsskatteförord ningen stadgat.
över beslut av beskattningsmyndighet i frågor, som avses i 30 § första och andra styckena, må klagan ej föras.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
79
38 §.
Är skattskyldig berättigad att återfå erlagd kvarlåtenskapsskatt, skall i
den ordning, som i fråga om restitution av skatt i uppbördsförordningen är
föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till
grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt
eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Skattskyldig äge ock, utom i fall som
avses i 36 § 1 och 2 mom., att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem
procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om
skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekom-
mes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit
efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbe-
kommas, och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt eller
länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.
I fall som avses i 36 § 1 och 2 mom. ankommer det på Konungen att för
ordna, i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må
ränta ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket
är stadgat.
Har jämlikt 11 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid be
frielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldför
bindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola
de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.
39 §.
Underrätts beslut i ärende rörande kvarlåtenskapsskatt skall, efter vad
därom är särskilt stadgat, upptagas i bouppteckningsprotokollet. Avser beslut
fastställande av skatt, skola i protokollet antecknas: den avlidnes fullständiga
namn (för gift kvinna jämväl hennes namn som ogift), födelsetid, hemvist och
dödsdag, behållningen i boet eller i kvarlåtenskap som avses i 4 § 1 mom. 2)
arvsskatteförordningen, avdrag enligt 5 §, efterlevande makes andel i boets
behållning eller i sådan kvarlåtenskap som nyss sagts, lott som avses i 6 §
andra stycket, den i enlighet med bestämmelserna i denna förordning upp
skattade kvarlåtenskapen, premiebelopp som jämlikt 21 § skall samman
läggas med kvarlåtenskapen, övriga å skattens bestämmande inverkande om
ständigheter ävensom skattens belopp.
Länsstyrelses beslut i skatteärende upptages i särskilt protokoll, vari an
tecknas den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens belopp; men må
om deklarationens innehåll vidare anteckning icke ske.
Å brädden av protokoll som nu nämnts skola antecknas beloppet av in
betalad skatt samt dagen för inbetalningen. I underrätts protokoll skall där
jämte, då anmälan till länsstyrelse gjorts för skattens indrivning, antecknas
dagen för sådan anmälan.
Finner beskattningsmyndigheten avgiven deklaration böra bevaras under
längre tid än tolv år, skall anteckning härom verkställas i protokollet i sam
band med beslutet om skattens fastställande.
Föreskrifterna i 64 § arvsskatteförordningen skola gälla jämväl beträffan
de kvarlåtenskapsskatt.
80
40 §.
I 65—69 §§ arvsskatteförordningen meddelade ansvarsbestämmelser m. m. skola äga motsvarande tillämpning beträffande kvarlåtenskapsskatt.
41 §.
Vad i denna förordning sägs om länsstyrelse skall beträffande Stockholms stad gälla överståtliållarämbetet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
42 §.
1 mom. Slutes beträffande kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig skatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning, äger
Konungen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna förordning är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning.
2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skatt skyldighet må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undan tag innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt, som eljest skulle hava erlagts av personer bosatta i viss annan stat eller av dödsbo efter så dana personer.
Överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.
43 §.
Såvitt ej annat följer av vad i denna förordning stadgas, skola föreskrif terna i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning beträffande stämpelbeläggning, som äger rum för uttagande av kvarlåten skapsskatt.
44 §.
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948. Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande kvarlåtenskap efter den, som avlidit före nyssnämnda dag, eller beträffande gåva, därest före nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfäs telse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Ej heller skall förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkring, på grund av vilken utbetalning till förmånstagaren skett före ovannämnda dag, eller beträffande livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
81
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt.
Härigenom förordnas, att 11 § 1 inom., 16 §, 19 § 1 mom. samt 32, 52 och
59 §§ förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
11
§•
1 m o in. Såsom arvinges eller tes-
tamentstagares lott anses vad enligt
lag och testamente å honom belöper
av behållningen i dödsboet eller i så
dan kvarlåtenskap, varom förmäles i
i § 1 mom. 2); dock skall, där i skatte
ärendet föreligger arvskifte, den däri
gjorda fördelningen efter vad i 16 §
stadgas lända till efterrättelse.
Behållningen beräknas — — — av
denna.
16 §.
Föreligger i----------- angiven grund.
Ilar sammanlagda värdet av arving
ars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skilteshand-
lingen upptagits lägre än vad som
återstår av behållningen i dödsboet,
beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27
11
§•
1 m o in. Innan arvingars och tes
tamentstagares lotter beräknas, skall
från behållningen i dödsboet eller i
sådan kvarlåtenskap, varom förmäles
i 4- § 1 mom. 2), eller, om den avlidne
var gift, från hans andel av behållning,
som nu sagts, avdrag ske för belopp,
som skall betalas i kvarlåtenskaps-
skatt. Såsom arvinges eller testaments
tagares lott anses vad enligt lag och
testamente å honom belöper av den
därefter återstående behållningen el
ler, om den avlidne var gift, av åter
stoden av den avlidnes andel av be
hållningen; dock skall, där i skatte
ärendet föreligger arvskifte, den däri
gjorda fördelningen efter vad i 16 §
stadgas lända till efterrättelse.
Behållningen beräknas------------ av
denna.
16 §.
Föreligger i----------- angiven grund.
Har sammanlagda värdet av arving
ars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skilteshand-
lingen upptagits lägre än vad som
återstår av behållningen i dödsboet,
beräknad på sätt i 13, 20—23 och
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Nuvarande lydelse:
§§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlag da värde understiger dödsbobehåll ningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.
Skifteshandling skall------------ hos beskattningsmyndigheten.
19 §.
1 m o m. Arvs- eller testaments- lott, för vilken inträde av skattskyl dighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning samman läggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den av lidne, under förutsättning att skatt skyldighet för gåvan inträtt vid döds fallet eller inom fyra år dessförinnan. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava erlagts för gåvan, eller, om yt terligare gåva förekommit före ovan angivna tid, för vad av erlagd skatt belöper å den gåva, som skall sam manläggas med lotten; dock må arvs skatten icke beräknas till lägre belopp än som skulle, utan avseende å gå van, hava utgått för lotten.
Lott, för -------------- stadgade grun derna.
32 §.
Har efter------- - — av 19 §;
Föreslagen lydelse:
27 §§ stadgas, sedan därifrån avräk nats dels efterlevande makes jämlikt
15 § skattefria andel, dels fastställd kvarlåtenskapsskatt, dels legat, dels i It § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egen dom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sam manlagda värde understiger dödsbo behållningen efter nu nämnd avräk ning, uppdelats å lotterna i förhål lande till deras storlek.
Skifteshandling skall —------- hos beskattningsmyndigheten.
19 §.
1 mom. Arvs- eller testaments- lott, för vilken inträde av skattskyl dighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning samman läggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den av lidne, under förutsättning att skatt skyldighet för gåvan inträtt vid döds fallet eller inom fyra år dessförinnan. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enligt denna förordning erlagls för gåvan, eller, om ytterligare gåva förekommit före ovan angivna tid, för vad av erlagd skatt belöper å den gåva, som skall sammanläggas med lotten; dock må arvsskatten icke be räknas till lägre belopp än som skulle, utan avseende å gåvan, hava utgått för lotten.
Lott, för-------------stadgade grun derna.
32 §.
Har efter------------av 19 §;
g) kvarlåtenskapsskatt genom lagakraftvunnet beslut nedsatts under det belopp, vartill skatten först blivit fastställd;
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
83
Nuvarande lydelse:
och hade, om hänsyn tagits till om
ständighet som nu avses, för någon
lott skatt skolat gäldas utöver vad
för lotten beräknats, skall efterbe-
skattning ske med sålunda felande be
lopp.
52 §.
Skatt enligt denna förordning skall,
i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom tre veckor
efter det beskattningsmyndigheten
meddelat beslut om skatten faststäl
lande.
Har jämlikt------------ krontal bort
faller.
Skatten jämte —- — — angående
testamentsbevaknin g.
Den som — — — skattens fast
ställande.
Har jämlikt-------- — utlämnad bo
uppteckning.
59 §.
Har efter-----------deklarationen av
givits;
och hade, om hänsyn tagits till om
ständighet som nu avses, någon skatt
skyldig haft att gälda mindre skatt än
vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt
beräknat belopp.
Ansökan om------------i skatteären
det.
Föreslagen lydelse:
och hade, om hänsyn tagits till om
ständighet som nu avses, för någon
lott skatt skolat gäldas utöver vad för
lotten beräknats, skall efterbeskatt-
ning ske med sålunda felande belopp.
52 §.
Skatt enligt denna förordning skall,
i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom sex veckor
efter det beskattningsmyndighet med
delat beslut om skattens fastställande.
Har jämlikt------------ krontal bort
faller.
Skatten jämte — —- — angående
testamentsbevakningen.
Den som — — — skattens fast
ställande.
Har jämlikt------------utlämnad bo
uppteckning.
59 §.
Har efter----------- deklarationen av
givits;
f) kvarlåtenskapsskatt genom laga-
kraftvunnet beslut bestämts till högre
belopp än det, vartill skatten först bli
vit fastställd;
och hade, om hänsyn tagits till om
ständighet som nu avses, någon skatt
skyldig haft att gälda mindre skatt än
vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt
beräknat belopp.
Ansökan om------------i skatteären
det.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock holms slott den 11 april 19U7.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
U
ndén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omläggning av den direkta statsbeskattningen ävensom införande av kvarlåtenskapsskatt m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning.
Krigsutbrottet hösten 1939 medförde en kraftig stegring av statens utgifter, i främsta rummet för upprustningen och den militära beredskapen. I anled ning härav beslötos redan vid 1939 års urtima riksdag betydande höjningar av såväl de direkta som de indirekta skatterna. Därefter ha ytterligare stora skattehöjningar företagits.
Med hänsyn till ovissheten beträffande den framtida utvecklingen av sta tens inkomster och utgifter ansågos vissa av de företagna höjningarna av de direkta skatterna tills vidare icke böra inarbetas i gällande skattesystem. Stats makterna uppsköto också att taga ståndpunkt till vissa andra spörsmål på beskattningsomxådet.
Sedan kriget avslutats och därmed förutsättningar förelågo för en överar- betning av grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmö genheter, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 12 ok tober 1945 ledamöterna av riksdagens första kammare J. Elon Andersson, A. J. Bärg och H. L. E. Sjödahl, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. R. Brandt, G. Adolv Olsson och A. L. Rubbestad, redaktören C. Hermans son samt direktören O. R. Sundén med uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning av frågan om grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmögenheter. Beträffande direk tiven för utredningen torde jag få hänvisa till de sakkunnigas nedan om nämnda betänkande (s. 72—73).
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
85
De sakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete under mitt eget ordförandeskap
och som antagit benämningen 1945 års statsskatteberedning, avgåvo den
19 november 1946 betänkande med förslag till omläggning av den direkta
statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m. (SOU 1946: 79).
över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits, såvitt angår frågan
om kvarlåtenskapsskatt, av samtliga hovrätter — därvid Svea hovrätt jämväl
överlämnat yttrande från advokatfiskalen vid hovrätten — rådhusrätterna i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg samt styrelsen för
Sveriges advokatsamfund, såvitt angår föreslagna bestämmelser rörande kvar-
låtenskapsskattens fastställande och erläggande, av generalpoststyrelsen, såvitt
angår andra spörsmål än frågan om kvarlåtenskapsskatt, av kammarrätten och
taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, såvitt angår frågor av betydelse
ur statistisk synpunkt, av statistiska centralbyrån samt, såvitt angår samtliga
i betänkandet berörda frågor, av riksräkenskapsverket, statskontoret, social
styrelsen, pensionsstyrelsen, kommerskollegium — med överlämnande av
yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (från de
två sistnämnda gemensamt yttrande), Sveriges grossistförbund, Sveriges re
dareförening, styrelsen för kooperativa förbundet samt delegerade för industri
förbundet, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och svens
ka försäkringsbolags riksförbund (näringslivets skattedelegation) — lant-
bruksstyrelsen — med överlämnande av yttranden från förvaltningsutskotten
i Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands
läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ävensom Sveriges lant-
bruksförbund — försäkringsinspektionen — med överlämnande av yttrande
från svenska försäkringsbolags riksförbund — överståthållarämbetet, samt
liga länsstyrelser, sambeskattningssakkunniga, svenska arbetsgivareförening
en och landsorganisationen i Sverige. Dessutom ha skrifter i ärendet inkom
mit från svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, försäkrings-
anstalterna Folket och Samarbete samt handelskammarnas nämnd m. fl.
Av nämnda yttranden torde yttrandet av statistiska centralbyrån i vad det
innehåller vissa uppgifter om inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan
olika skattskyldigegrupper samt ett yttrande av handelskammarnas nämnd
in. fl. organisationer — vilket i huvudsak innehåller jämförande uppgifter
angående skattetrycket i Sverige och vissa andra länder — få intagas som
bihang (1 och 2) till detta protokoll. För övriga yttranden kommer redo
görelse att lämnas under de särskilda avsnitten i protokollet.
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
II. Allmänna synpunkter.
Huvuddragen av beredningens förslag oeli däremot anförda
reservationer.
Beträffande familjebeskattningen föreslår beredningen avskaf fande vid den statliga beskattningen av familjeavdragen för barn, utgörande i ortsgrupperna I—V vid utnyttjande av full s. k. bankning (d. v. s. med 50 procents förhöjning) för vartdera av de två första barnen respektive 690, 750, 810, 870 och 930 kronor samt för ett vart av de övriga barnen respektive 1 050, 1 140, 1 230, 1 320 och 1 410 kronor. Därvid förutsätter beredningen, att ett system med direkta skattefria barnbidrag å 200 kronor per barn in föres. Bortfallet av barnavdragen har med hänsyn till taxeringsunderlaget vid 1945 års taxering beräknats medföra en ökad skatteintäkt av 110 å 120 milj. kronor. Häremot böra ställas årliga kostnader för barnbidragen, som uppskattats till 270 milj. kronor.
Den nuvarande uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familje- avdrag skall upphöra. Likaså skall bankningen försvinna.
Dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har bibehållits, men spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp har minskats för gift skattskyldig till omkring 16 procent samt för ensamstående skattskyldig till 20 procent mot för närvarande omkring 21 procent i båda fallen.
Ortsavdraget för gift skattskyldig har höjts till i ortsgrupperna I—V re spektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och 3 000 kronor mot det nuvarande vid fullt utnyttjad bankning av respektive 1 800, 1 920, 2 040, 2 160 och 2 280 kronor.
Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig har med utgångspunkt från att levnadskostnadsminimum för sådan skattskyldig får anses utgöra unge fär 2/s av levnadskostnadsminimum för makar föreslagits i de fem ortsgrup perna till respektive 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kronor mot nu i princip 900, 960, 1 020, 1 080 och 1 140 kronor. Reduktionen av ensamståen des ortsavdrag skall emellertid börja redan då det beskattningsbara beloppet överstiger 1 000 kronor i stället för nu 4 100—4 260 kronor. Detta innebär att reduktionen börjar, då taxerade beloppet överstiger respektive 2 600. 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor mot nu respektive 5 000, 5 100, 5 200. 5 300 och 5 400 kronor. Reduktionen sker därefter med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för 1 000 kronor ökning av det taxerade beloppet, vil ket innebär att reduktionen är avslutad d. v. s. avdraget upphör vid taxerat belopp av respektive 10 600, 10 700, 10 800, 10 900 och 11 000 kronor. Enligt gällande regler reduceras avdraget med cirka 10—11 procent av det ur sprungliga avdraget för 1 000 kronor ökning av det taxerade beloppet och upphör vid taxerade belopp av respektive 14 000. 14 300. 14 600, 14 900 och 15 200 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
87
Ogift skattskyldig (eller änkling, änka eller frånskild) samt gift men med
hustrun icke samlevande skattskyldig med minderårigt barn, vilken nu er
håller enkelt grundavdrag (= hälften av ortsavdraget för gift) samt barn
avdrag, skall enligt förslaget erhålla ortsavdrag med samma belopp som
ensamstående men utan reduktion av avdraget vid högre inkomster. Rätt
att åtnjuta oreducerat avdrag skall därvid tillkomma endast den av bar
nets föräldrar som har vårdnaden om barnet och någon delning av av
draget som nu sker beträffande barnavdraget, om båda föräldrarna bidra
ga till barnets underhåll, skall sålunda icke längre förekomma. Ogift skatt
skyldig med hemmavarande minderårigt barn, som haft husföreståndarinna
hos sig anställd, skall erhålla samma avdrag som gift skattskyldig (mot en
ligt nuvarande bestämmelser enkelt grundavdrag och halvt familjeavdrag för
hustru).
Vad angår skattesystemet och skatteskalan för in
komstbeskattningen av fysiska personer föreslås, att den
nuvarande kombinationen mellan inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
skall upphöra. Den statliga beskattningen av inkomst och förmögenhet skall
sålunda ske genom två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och
eu förmögenhetsskatt.
Den nuvarande anordningen med en rörlig bottenskatt och en fast tilläggs
skatt (den senare för beskattningsbara belopp över 8 000 kronor) skall upp
hävas. Den statliga inkomstskatten skall sålunda utgå efter en enda progres
siv skiktskala och vara i sin helhet rörlig, dock med maximering så att skat
ten icke får i något skikt överstiga 70 procent.
Inkomstskatteskalan i det nya systemet har konstruerats så att detta till-
lämpat å skatteunderlaget vid 1945 års taxering och med hänsyn tagen till
de föreslagna ändringarna i fråga om ortsavdragen vid grundbeloppsnivå av
kastar omkring 260 milj. kronor mindre än det nu gällande skattesystemet.
Då detta med hänsyn till nyssnämnda skatteunderlag beräknats ha givit en
på inkomst belöpande skatt av 868 milj. kronor eller om man bortser från
intäktsbortfallet genom bamavdragen (110 milj. kronor) 978 milj. kronor,
kan det nya inkomstskattesystemet vid grundbeloppsnivå beräknas avkasta
(978 — 260) 718 milj. kronor. Eftersom beredningen antager, att grundbe
loppet redan vid det nya systemets trädande i tillämpning skall uttagas med
110 procent, komma emellertid de sammanlagda skatteintäkterna att uppgå
till (718 -r 71) 789 milj. kronor, d. v. s. i runt tal 190 milj. kronor mindre än
nuvarande system.
Den föreslagna inkomstskatteskalan för fysiska personer i kombination
med de föreslagna ortsavdragen innebär även viss förskjutning av skatte
belastningen från lägre till högre inkomster. Avvägningen är gjord så, att
skatten vid en uttagningsprocent av 110 i individuella fall motsvarar nuva
rande skatt vid taxerat belopp av för ensamstående omkring 7 000 kronor och
för makar omkring 15 000 kronor. Vid mindre inkomst blir skatten med
nämnda uttagningsprocent lägre och vid större inkomst högre än nu. Be
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
träffande makar är dock skatteökningen för större inkomster till en början obetydlig (vid 20 000 kronor taxerat belopp cirka 200 kronor) och först vid mycket höga inkomster blir skatteökningen enligt förslaget mera avsevärd.
Även i fråga om inkomstbeskattningen av juridiska personer föreslås ändringar. För svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och vissa därmed jämställda, som för närvarande erlägga statlig skatt med 32 procent av det beskattningsbara beloppet (inkomstskatt efter 10 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 200 procent, samt värn skatt efter 12 procent), skall skatten utgöra 40 procent av den beskattnings bara inkomsten. Den nuvarande sammanlagda skattesatsen för dessa skatt skyldiga skall sålunda höjas med 8 enheter (25 procent). Beskattningen, som i motsats till nu icke till någon del skall vara underkastad rörlighet, bär med denna skattesats och på grundval av skatteunderlaget vid 1945 års taxering beräknats lämna en i förhållande till den tidigare beskattningen för höjd skatteintäkt av omkring 80 milj. kronor.
För livförsäkringsanstalter skall skattesatsen, som för närvarande utgör 27 procent (inkomstskatt efter 10 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 150 procent, samt värnskatt efter 12 procent), enligt förslaget bestämmas till 25 procent.
För övriga juridiska personer (stiftelser, ideella föreningar in. fl.) skall skattesatsen, som för närvarande utgör 13,5 procent (inkomst- och förmögen hetsskatt efter 5 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 150 procent, samt värnskatt efter 6 procent) utgöra 15 procent.
Ej heller för de sist angivna kategorierna skall beskattningen vara under kastad rörlighet. De föreslagna skattesatserna ha beräknats medföra ett intäktsbortfall å 0,5 milj. kronor beträffande livförsäkringsanstalterna och en lika stor merintäkt beträffande de övriga.
Sammanlagt har inkomstbeskattningen av juridiska personer, vilken med hänsyn till skatteunderlaget vid 1945 års taxering lämnade en skatteintäkt av 335 milj. kronor, enligt förslaget beräknats giva en skatteintäkt av 415 milj. kronor.
Förmögenhetsskatten, som skall utgå som en enda enhetlig skatt och vara helt fristående från inkomstskatten, skall uttagas efter skatte satser, som på grundval av skatteunderlaget vid 1944 års taxering beräknats giva en skatteintäkt av 108 milj. kronor eller omkring 30 milj. kronor mer än den nu utgående förmögenhetsskatten.
För fysiska personer skall skatteplikten inträda då den beskattningsbara förmögenheten överstiger 20 000 kronor och för överskjutande del uttagas ef ter en progressiv skiktskala med 6—18 promille. Därvid skall emellertid till- iämpas en spärr, som i huvudsak innebär att reduktion sker, om förmögen heten ej överstiger 100 000 kronor och den sammanräknade nettoinkomsten understiger 373 procent av förmögenheten. Reduktionsregeln i de nya bestäm
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
89
melserna har sålunda fått en mera inskränkt omfattning än den nuvarande
för särskild förmögenhetsskatt gällande reduktionsregeln, som innebär, att
reduktion alltid sker om det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet understiger 4 procent av förmögenheten.
För de juridiska personer, vilka nu äro underkastade förmögenhetsskatt
genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten men icke sär
skild förmögenhetsskatt, skall utgå en proportionell förmögenhetsskatt av
1,5 promille av beskattningsbar förmögenhet över 5 000 kronor. Ekonomiska
föreningar skola icke i något fall vara underkastade förmögenhetsbeskatt
ning.
Beträffande arvs- och gå v obeskattningen föreslås införan
de av en kvarlåtenskapsskatt, som beräknats giva omkring 40 milj. kronor i
årliga skatteintäkter. Skatten skall beräknas å behållningen i dödsboet efter
avdrag för makes giftorättsandel. Den skall utgå för den del av kvarlåtenska-
pens värde som överstiger 25 000 kronor enligt en progressiv skiktskala med
5—60 procent. Skatten är konstruerad som en förmögenhetsskatt, avsedd
att träffa den avlidnes förmögenhet. Skattskyldigheten skall därför åligga
dödsboet och vid den skattepliktiga kvarlåtenskapens beräkning skall av
räknas vad den avlidne genom arv, testamente eller gåva bekommit endast
en kortare tid (5 år) före dödsfallet.
För erhållande av erforderligt samband mellan gåvobeskattningen och
kvarlåtenskapsskatten har föreslagits, att kvarlåtenskapsskatt skall utgå även
vid gåva. Skattskyldigheten skall därvid åligga givaren.
Den nuvarande arvs- och gåvoskatten — som skall utgå jämsides med
kvarlåtenskapsskatten -— skall i princip vara oförändrad. Vid beräkning av
arvsskatt skall emellertid hänsyn tagas till vad dödsboet har att utgiva i
kvarlåtenskapsskatt.
För underlättande av kvarlåtenskapsskattens betalning innehåller försla
get regler om rätt till anstånd och möjlighet att intill viss del betala skat
ten med intecknade skuldebrev och börsnoterade aktier.
Reservationer mot beredningens förslag har anförts i olika avse
enden. Sålunda föreslå herrar Andersson och Sundén, att ortsavdraget för
ensamstående skall bestämmas till 200 kronor lägre belopp än beredningens
majoritet förordat, att inkomst- och förmögenhetsskatteskalorna för fysiska
personer skola jämkas nedåt så att i förhållande till nuvarande beskattning
skärpning av inkomstskatten undvikes för familjer i de högre inkomstskikten
och det sammanlagda uttaget av skatt å förmögenheter icke ökas, att någon
höjning av inkomstbeskattningen för aktiebolag och därmed jämställda ej
skall företagas samt att kvarlåtenskapsskatt ej skall införas. Sundén, som
anser, att barnbidrag bör utgå först från och med andra barnet (utom för
ensamstående mödrar) och att skattskyldig med barn skall kunna välja mellan
att erhålla barnbidrag eller barnavdrag, föreslår, att barnavdrag enligt nuva
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
rande grunder (dock utan dyrortsgradering) fortfarande skall lä åtnjutas i de fall då barnbidrag icke utgår. Herr Rubbestad föreslår avskaffande av dyrorts- graderingen beträffande ortsavdragen och instämmer beträffande förmögen hetsbeskattningen samt arvs- och gåvobeskattningen i Anderssons och Sun déns reservation. Slutligen föreslår herr Hermansson uttagande av engångs skatt å förmögenhet, varjämte herr Sjödahl föreslår vissa särskilda änd ringar i reglerna om gåvobeskattningen.
Remissyttrandena över beredningens förslag.
I de avgivna yttrandena har beredningens förslag tillstyrkts i huvudsak av landsorganisationen samt av länsstyrelserna i Västmanlands län (reservation av föredragande landskamreraren) och Västerbottens län (reservation av landskamreraren beträffande kvarlåtenskapsskatten). Länsstyrelsen i Skara borgs län har tillstyrkt förslaget i vad det avser inkomst- och förmögenhets beskattningen (reservation av landskamreraren) men ställt sig avvisande till den ifrågasatta kvarlåtenskapsskatten. 1 övriga yttranden har förslaget i sin helhet eller i huvudsakligaste delen avstyrkts.
Landsorganisationen erinrar om, att skatteuttaget i framtiden måste hållas på en i förhållande till nationalinkomsten högre nivå än före kriget framför allt för att möjliggöra de höjda folkpensionerna och andra sociala reformer jämte ökade utgifter för försvaret in. in., samt anför vidare:
Avvägningen av en skatteskala — vare sig för inkomster, förmögenhet eller arv — måste givetvis betingas både av rättvisesynpunkter, alltså politiska värderingar, och av praktiska hänsyn till beskattningens indirekta verkning ar på det totala produktionsresultatet och nationalförmögenheten. Lands organisationen företräder den meningen att ur rättvisesynpunkt även en myc ket långtgående progressivitet i beskattningen är befogad. Uppkomsten av stora inkomster och förmögenheter kan visserligen av den enskilde uppfat tas som resultatet av enbart hans egna ansträngningar och insatser. Dessa har dock blivit fruktbringande endast i ett samhälle, vars produktionsför måga i väsentlig grad är ett resultat av andra människors och inte minst gångna generationers arbete. Hans egna möjligheter att inom detta samhälle göra en för honom själv ekonomiskt givande insats är dessutom till stor del bestämd av den uppfostran och utbildning han erhållit och av den sociala miljö han från början hamnat i. Ur rättvisesynpunkt finns ingen anledning att respektera de på så sätt uppkomna inkomstolikheterna. Påtagligast orätt färdiga är de förmögenhets- och därmed de inkomstolikheter, som uppstår genom arv. Det är därför enligt landsorganisationens mening starkt berätti gat att låta största möjliga del av landets produktiva tillgångar, bildade ge nom tidigare släktleds insatser, utgöra gemensam egendom, men också att låta en väsentlig del av de årliga inkomsterna inflyta till samhället på ett sådant sätt att största möjliga inkomstutjämning erhålles. Från denna ut gångspunkt framstår de av statsskatteberedningen framförda förslagen såsom tämligen moderata. Denna moderation kan måhända vara befogad med hän syn till befarade negativa verkningar, som skulle kunna uppstå vid en ännu högre beskattning. Landsorganisationen vill emellertid uttala, att den anser
91
de i den allmänna diskussionen ofta framhållna riskerna i detta avseende
betydligt överdrivna.
Landsorganisationen finner med största tillfredsställelse att beredningen an
sett sig kunna föreslå en sänkning av den statliga beskattningen på mindre
och medelstora inkomster. Särskilt välkommen är härvid den skattelindring,
som kommer att uppstå genom ökning av de skattefria ortsavdragen i anslut
ning till den under kriget inträdda höjningen av den allmänna levnadskost-
nadsnivån. De sedan förkrigstiden stegrade penninginkomsterna, vilka icke
alls eller endast i obetydlig grad inneburit böjda realinkomster, har tillsam
mans med de under kriget böjda skattesatserna medfört en mycket kännbar
skärpning av skattetrycket även i de låga inkomstskikt, som man tidigare
icke ansåg sig kunna belasta med någon som helst statlig beskattning. Det är
därför en angelägenhet av största vikt att det nu framförda förslaget genom
föres snarast möjligt och att beslut härom således fattas redan vid detta års
riksdag.
Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar liknande synpunkter beträffande
behovet av ökade skatteintäkter för framtiden och har i stort sett intet att
erinra mot den av beredningen föreslagna avvägningen av skatteuttaget mel
lan olika grupper skattskyldiga.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, som också understryker behovet av ökade
skatteintäkter till de beslutade statliga utgifterna, anser, att det föreslagna
skattesystemet i sina principer innebure en mera rättvis fördelning av skat
terna medborgarna emellan än det nuvarande och att det även hade fördelar
ur taxeringsteknisk synpunkt. Dock måste enligt länsstyrelsen beklagas, att
det icke varit möjligt att mera sänka skatterna för de mindre och medelstora
inkomsttagarna utan att över hövan betunga övriga inkomsttagare, och om
det skulle visa sig, att inkomstutvecklingen bleve gynnsammare än bered
ningens majoritet räknat med eller utgifterna mot förmodan kunde ned
bringas, vore det rimligt, att därav betingade justeringar företoges i skatte-
grunderna, därvid dock övervältring av en ökad skattebörda på de mindre
inkomsttagarna icke borde komma i fråga.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Med antagande att för de statliga uppgifterna behov framåt i tiden finnes
av skatteintäkter, som sannolikt ej understiga de nuvarande och i allt fall
äro av betydande storlek, gäller det tillse att skattebördan rättvist och lämp
ligt fördelas. Vid detta avvägande är det tilltalande och önskvärt att skatte
bördan fördelas efter förmågan, och att alltså de större inkomsterna och de
större förmögenheterna få bära proportionsvis mera med lättnad för de lägre
inkomsterna. Huru långt i denna riktning man kan och bör gå, utan att in
dividernas drift all spänna sina krafter för alt ekonomiskt komma framåt så
avtrubbas, att sparviljan lamslås och energien dämpas, är ett avvägnings-
problem av svårbedömligt slag. Länsstyrelsen är härvid böjd för antagande!,
att man ännu ej nått gränsen för det möjliga och för nationen i dess helhet
lämpliga härutännan. Länsstyrelsen håller alltså för antagligt, att man — i
syfte att dels uppehålla skatteintäkterna, dels fördela skattebördan efter för
mågan, dels främja välståndets spridande på ett allt större antal medborgare
— kan taga ytterligare något steg mot skärpt beskattning av högre inkomster
och större förmögenheter jämsides med någon lindring i skattehänseende för
Kungl. Maj.ts proposition nr 212
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, beräknad på grundval av 1945 och 1948 års taxe
ringar, enligt gällande skattesystem, enligt majoritetens i statsskatteberedningen förslag
och enligt reservanternas förslag.
Förmögenhetsbeskattning
Därav
Fördelning
Fördelning
O
Löpande för
mögenhets
skatt
/N
<
P
o >
a £
in
%
3
||
Sfi
O:
*Ö
P
3
in
?r
p
av summa
inkomstskatt
och förmö
genhets-
av summa
inkomstskatt
och förmö
genhets
Taxering
Ce'
ce
PT
C
ro
3
OQ g-
SB*
O
o
»
ce
S
P 3 3
s ro o
ce
er
beskattning
beskattning
P
3
3
e-
’7?-
r*
O
O
ce
ad
o
s
ce
ce
?r
p
O ce
ce ce
?T PT
P »
3- 2
3- 3:
- CfQ
5
1
5* § 3
3? S-s
CD ce
T so
ce
p
0Q
O:
C-
ce
ST
Lö
pande
skatt
Skatt
vid
döds
fall
In
komst
skatt
För-
mö-
gen-
hets-
j
skatt |
Miljoner kronor
Procenttal
1945 års taxering.
Gällande system.
Fysiska personer m. fl...
874 48
33
81 —
44
125
999
955 44
95-6
4-4
87-5
125
Svenska aktiebolag m. fl.
330 —
—
— —
—
—
330
330 —
100-0
—
100-0
—
Summa 1204 4S
33
81
_
44
125
1329 1285 44
96-7
3-3
90-0
9-4
Majoritetens förslag.
Fysiska personer m. fl...
796 — 115 115 40
44
199
995
911 84
91-6
8-4
80-0
20-0
Svenska aktiebolag m. fl.
413 —
—
— —
_
—
413
413 —
100-0
—
100-0
—
Summa 1209 — 115 115 40
44
199
1408 1324 84
940
6-0
S5’9
14 1
Reservanternas förslag.
j
Fysiska personer m. fl...
792 —
86
86 —
44
130
922
878 44
95-2
4-8
85-9
14 1
Svenska aktiebolag m. fl.
330 —
—
— —
-
—
330
330 —
100-0
—
100-0
—
Summa 1122 —
SO
SO —
44
130
1 252 1208 44
96-5
3-5
89a;
104
1948 års taxering.
Gällande system.
Fysiska personer m. fl...
1206 67
46 113 —
45
158
1364 1319 45
96-7
3-3
88-4
11-6
Svenska aktiebolag m. fl.
430 —
—
— —
—
—
430
430 —
100-0
—
1000
—
Summa 1036 67
46 113 —
45
158
1794 1749 45
97-5
2-5
91-2
8-8
Majoritetens förslag.
Fysiska personer m. fl...
1097
150 150 40
45
235
1332 1247 85
93-6
6*4
82-4
17-6
Svenska aktiebolag m. fl.
540
—
—
—
—
540
540 —
100-0
_
100-0
—
Summa 1637
150 150 40
45
235
1S72 1787 85
95'5
4-5
87-4
12-6
Reservanternas förslag.
Fysiska personer m. fl...
1092
112
112
45
157
1249 1204 45
96-4
3-6
87-4
12-6
Svenska aktiebolag m. il.
430 —
—
—
—
—
430
430 —
100-0
—
100-0
—
Summa 1522 — 112 112 —
45
157
1679 1 6114 45
97-3
0*7
90-6
9-4
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
93
de svagast ställda. Med denna uppfattning vill länsstyrelsen ej motsätta sig
förslaget i vad det avser inkomst- och förmögenhetsskatt. Därvid vill länssty
relsen dock ifrågasätta, om icke större hänsyn bör tagas till intresset av att
för familjer, särskilt barnrika sådana, lätta ekonomien icke blott genom barn
bidrag utan även medelst väsentlig skattelindring efter stegrat barnantal.
När det så gäller förslaget om kvarlåtenskapsskatt hyser länsstyrelsen be
tänkligheter häremot av skilda skäl. De skatteintäkter, som härav skulle in
flyta, äro jämförelsevis så begränsade, att de för statens ekonomi knappast
spela nämnvärd roll. Principiellt är förslaget dessutom svagt motiverat, och
dess genomförande kan befaras avtrubba sparviljan och arbetskraften på
samma gång som svårigheter antagligen uppstå vid t. ex. jordbruks övergång
till en ny generation bondsöner.
Av dem som avstyrkt förslaget har en del framhållit, att någon kom
pensation för skattelindringen för de lägre inkomsttagarna genom höjning av
skatten för andra med hänsyn till det statsfinansiella läget icke vore erfor
derlig. Vidare har åberopats, att förslaget i vissa delar skulle åsyfta icke be
skattning i rättslig mening utan konfiskation av egendom och att den ifråga
satta lagstiftningen därför vore grundlagsstridig eller i varje fall icke borde
genomföras som skattelagstiftning. Se härom närmare i avsnittet angående
arvs- och gåvobeskattningen. I övrigt har anmärkts, att beredningen icke
verkställt tillfredsställande undersökningar angående verkningarna av den
föreslagna beskattningen m. m., att redan den nuvarande skattebelastningen
vore att anse som en av de tillfälliga utomordentliga förhållandena under
kriget föranledd toppbelastning, som rimligen icke borde vid den nu ifråga
varande permanenta skatteavvägningen ytterligare höjas för vissa skattskyl-
digegrupper, samt att en sådan höjning komme att inverka menligt på lan
dets ekonomiska liv i olika avseenden ävensom på deklarationsmoralen.
En särskild grupp bildas slutligen av invändningar, som gå ut på att ett
genomförande av förslaget skulle vara ur penningpolitisk synpunkt olämpligt
under rådande konjunkturförhållanden. Ur yttrandena må här följande åter
givas.
Riksräkenskapsverket har för belysande av förslagets omfattning ur stats-
finansiell synpunkt gjort en jämförelse mellan skatteintäkterna enligt gällande
system, enligt förslaget och enligt reservationen (uttagningsprocent 110; reser
vanternas inkomstskatteskala alt. I). Ämbetsverket, som sammanfattat resul:
tatet härav i tabellen å föregående sida, anför härom:
Av den totala skattesumman för fysiska personer m. fl. kommo vid 1945 års
taxering, som omfattade en skattesumma av 999 milj. kr., på löpande skatt
95.6 % och på skatt vid dödsfall 4,4 %. Vid 1948 års taxering skulle på lö
pande skatt falla 96,7 °/o och på skatt vid dödsfall 3,3 % av den då motsedda
totala skattesumman om 1 364 milj. kr. Det av beredningen framlagda försla
get, här betecknat majoritetsförslaget, förändrar denna proportion sålunda,
att enligt 1945 års taxering skulle på löpande beskattning falla 91,6% och
på skatt vid dödsfall 8,4%; vid 1948 års taxering bliva motsvarande siffror
93.6 % och 6,4 %. Det av reservanterna herrar Elon Andersson och Sundén
framlagda förslaget (i tabellen betecknat reservanternas förslag) ligger där
emot till sitt resultat i närheten av det gällande systemet.
94
Kungl. Mctj:ts proposition nr 212.
Går man härefter till en jämförelse ur synpunkten av den totala beskatt
ningens fördelning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt, utläses ur tabellen,
att vid 1945 års taxering 87,5 % av skattesumman falla på inkomstskatt och
12,5% på förmögenhetsskatt. Vid 1948 års taxering bliva motsvarande siff
ror 88,4% på inkomstskatt och 11,6% på förmögenhetsskatt av en total
skattesumma om 1 364 milj. kr. Denna förskjutning till en stegrad andel av
inkomstbeskattningen har ägt rum trots att under tiden mellan 1945 och 1948
års taxeringar förmögenhetsvärdena stegrats till följd av den senaste allmänna
fastighetstaxeringen. I relationen mellan inkomstskatt och förmögenhetsskatt
gör majoritetens förslag en väsentlig förändring. Enligt majoritetens förslag
falla sålunda på inkomstskatt 80 % och på förmögenhetsskatt 20 % av den
totala skattesumman vid 1945 års taxering; vid 1948 års taxering bliva mot
svarande tal 82,4 % och 17,6 %. Enligt reservanternas förslag skulle på in
komstskatt komma att falla 85,9 % och på förmögenhetsskatt 14,1 % av den
totala skattesumman vid 1945 års taxering samt 87,4 % resp. 12,6 % vid 1948
års taxering.
Den nu gjorda jämförelsen, som avser skatten för fysiska personer m. fl.,
modifieras, om i jämförelsen medtages beskattningen av svenska aktiebolag,
då denna beskattning endast avser vad här kallats för löpande skatt och en
dast inkomstskatt. I jämförelsen mellan majoritetens och reservanternas för
slag modifieras också resultatet av att reservanterna avvisat majoritetens för
slag om höjningen av inkomstskatten för svenska aktiebolag.
I fråga om den löpande beskattningen av fysiska personer ligger majorite
tens förslag ungefär 5 % under gällande skattesystem och reservanternas för
slag ungefär 8 % under samma nivå. Skatten vid dödsfall ligger enligt majo
ritetens förslag ungefär 90 % över avkastningen enligt gällande system, me
dan reservanternas förslag överensstämmer med detta sistnämnda. Inkomst
skatten för fysiska personer ligger såväl enligt majoritetens förslag som en
ligt reservanternas förslag 9 å 10 % under avkastningen enligt gällande
system. Däremot visar förmögenhetsbeskattningen enligt majoritetens förslag
en stegring på 50 å 60 % över avkastningen av gällande system, medan reser
vanternas förslag ansluter sig nära till detta sistnämnda.
Om man i jämförelsen intager den totala inkomst- och förmögenhetsbe
skattning, som här gjorts till föremål för undersökning, erhålles följande sam
manställning.
Sammanlagd inkomst- och förmögenhetsbeskattning enligt i945 resp.
1948 års taxering.
1945
1948
Summa
milj. kr.
Index
Summa
milj. kr.
Index
1 329
100
1794
100
1408
105s
1872
104-3
Reservanternas förslag................................
1252
94-2
|
1679
93-6
Den svenska statsbudgeten har under hela krigsperioden varit underbalan-
serad. Det nu framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48 visar ett
överskott på 334 milj. kr. Därvid bör emellertid märkas, att kostnaderna för
vissa stora reformer (folkpensionerna och barnbidragen) beräknats endast för
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
95
halvl år. Om dessa reformer trätt i kraft den 1 juli 1947, hade kostnadsök
ningen stigit så mycket, att det nu beräknade överskottet praktiskt taget för
svunnit. Budgeten hade då varit jämnt balanserad. I denna balanserade budget
hade den allmänna omsättningsskatten varit avskaffad. Om denna skatt hade
bibehållits under nästa budgetår, skulle riksstatsförslaget hava visat en över
balanserad budget med ett överskott på omkring 450 milj. kr. Riksräkenskaps-
verket håller emellertid för troligt, att, sedan den allmänna omsättningsskat
ten numera i huvudsak avskaffats och nya indirekta skatter icke ifrågasatts,
avkastningen av inkomstskatten, förmögenhetsskatten och arvsbeskattningen
måste för att i framtiden balans skall ernås på lång sikt mellan budgetens in
komster och dess utgifter sannolikt hållas i närheten av den nivå, som åsyf
tas med det nya skatteförslaget. Sådana beskattningsregler, som medföra lägre
avkastning än det nya skatteförslaget (majoritetsförslaget), skulle sannolikt
framtvinga, att vissa påtänkta sociala välfärdsanordningar måste uppskjutas
tills den fortgående automatiska stegringen av statens inkomster lämnar rum
för de högre sooialvårdsutgifterna.
Beträffande förslagets utformning anmärker ämbetsverket, att de föreslagna
skatteskalorna för fysiska personer endast såvitt anginge inkomstbeskatt
ningen men icke såvitt anginge förmögenhetsbeskattningen och icke heller så
vitt anginge båda dessa skatters sammanlagda effekt fyllde det ur skattetek
nisk synpunkt oeftergivliga kravet, att vid normal förmögenhetsavkastning
den efter skattebetalningen kvarstående inkomsten successivt ökades — i
varje fall icke sjönke — när den skattskyldiges inkomst eller förmögenhet
stege. En motsatt ordning måste enligt ämbetsverket verka nedbrytande på
sparviljan närmast hos de skattskyldiga inom berörda inkomst- och förmö-
genhetsskikt. Vidare framhåller ämbetsverket, att de med förslaget förbund
na skadeverkningarna måste bliva särskilt framträdande, därest den årliga
beskattningen kombinerades med en hög beskattning av vid dödsfall förelig
gande kvarlåtenskap, vilken beskattning självfallet borde träffa själva för
mögenheten. Om det vore nödvändigt att taga ut ytterligare skatt i samband
med dödsfall vore en arvslottsbeskattning att föredraga. Förslaget till be
skattning av aktiebolag kunde i huvudsak godtagas, men bolag som icke
hunnit fullgöra föreskriven avsättning till reservfond, borde beredas någon
skattelättnad.
Statskontoret anser det vara en angelägenhet av vikt att det nuvarande
höga skattetrycket snarast möjligt och i görligaste mån lättades. Värnskat
tens karaktär av en tillfällig, av kriget direkt föranledd extra pålaga kunde
vid bedömande av skattetryckets höjd under normala förhållanden svårligen
lämnas obeaktad. Även för staten vore den ekonomiska grundsatsen tillämp
lig, att alltför riklig inkomsttillgång motverkade nödig försiktighet och spar
samhet av medelstilldelningen för nya utgiftsändamål. — Vid skattesystemets
utformning borde beaktas, att arbets- och kapitalinkomsten icke blott för-
sloge till den årliga skattens gäldande utan också i skälig utsträckning läm
nades fri för inkomsttagarens egen disposition. Ett skattetryck, som förut
satte anlitande av förmögenhetstillgångar för bestridande av löpande skatte-
utgifter, syntes icke böra ifrågakomma, och skatterna borde avvägas på så-
96
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
dant sätt, att de icke gåve upphov till samhällsekonomiska verkningar i form av minskat sparande, minskad arbetsvilja, inskränkt företagsamhet, kapital flykt eller försämrad skattemoral. Därför borde fastställas en övre skatte gräns och det vore viktigt att spärregeln gåves en sådan räckvidd, att den täckte såväl de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna som samtliga kommunalutskylder.
Slutligen framhåller statskontoret, att tiden för det nödvändiga tekniska förberedelsearbetet,, om ikraftträdandet bestämdes till den 1 januari 1948, bleve så knapp att belastningen på skattemyndigheter och övriga berörda organ bleve mycket stor, samt anför vidare härom:
Man har nyligen haft att bemästra de mycket betydande vanskligheter, som varit förenade med den vid senaste årsskifte genomförda källskatterefor- men, vanskligheter, som ännu äro långt ifrån övervunna. Att redan inom ett år skrida till ytterligare en genomgripande skatteomläggning kan, särskilt med nuvarande brist på arbetskraft samt begränsad leveranskapacitet för pappersbruk, tryckerier och maskinfirmor, befaras möta allvarliga svårig heter. Det bör ej heller förbises, att alla för källskatten erforderliga skatte tabeller måste helt omräknas och nytryckas. Ur praktisk-administrativa syn punkter torde fördenskull vägande skäl föreligga att icke forcera skatteom läggningen.
Länsstyrelsen i Uppsala län förordar ett uppskov med skattefrågan. Det statsfinansiella läget vore icke sådant, att en skatteskärpning för närvarande vore nödvändig. Statsverkets behov av ökade inkomster skulle för övrigt del vis kunna tillgodoses genom förstärkning av taxeringsorganisationen, vilken i varje fall syntes oundviklig, därest förslaget bleve genomfört. Genom en grundlig överarbetning av förslaget, som hade en oerhörd räckvidd, med be aktande av de skattskyldigas berättigade intressen skulle möjligen en lösning kunna nås, som utan att drabba hårt och orättvist tillfredsställde det all männa.
Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker bestämt förslaget om införan de av kvarlåtenskapsskatt och hemställer om kompletterande utredning och förnyat övervägande av förslaget till förmögenhetsskatt. Länsstyrelsen anför:
En allmän regel för beskattningssystemet har väl allmänt ansetts böra vara, att det bör på ett för de enskilda medborgarna och näringslivet så litet som möjligt kännbart sätt täcka statsverkets behov av inkomster till visst belopp. På några punkter av betänkandet vill det visserligen synas, som om man faslhölle vid denna utgångspunkt, såsom när en höjning av skattesatser na för vissa grupper av skattebetalare motiveras med behovet att kompensera föreslagen skatteminskning för andra inkomsttagare. Sådana synpunkter äro dock ingalunda konsekvent genomförda. Utredning saknas sålunda om huru vida och i vad mån för tillgodoseende av statsverkets behov för framtiden kräves en sammanlagd skattesumma av den föreslagna storleken, det vill säga till och med högre än skatterna under de exceptionella krigs- och krisför hållandena. Även om detta skulle anses styrkt, måste det förefalla egendom ligt att man — i en tid med ett budgetöverskott mångdubbelt större än det belopp skattehöjningarna skulle inbringa — icke anser sig ha tid att avvakta den utredning man själv rekommenderar rörande åtgärder för effektivare ut-
Kungl. Maj ds proposition nr 212.
97
krävande av redan gällande förmögenhetsskatt; kvarlåtenskapsskatten moti
veras ju, åtminstone delvis, med förmenta otillfredsställande förhållanden i
detta avseende för närvarande. Ett stadfästande för framtiden av en ytter
ligare höjd direkt beskattning borde för övrigt tydligen hava föregåtts av en
avvägning i förhållande till behovstäckningen genom indirekta skatter. Vi
dare förutsättes visserligen, att inkomstskatteskalan skall vara i viss mån
rörlig, så att olika år skall kunna uttagas viss procentsats över eller under
skattens grundbelopp. Några större variationer lär det dock därvidlag icke
kunna bliva fråga om utan att orimliga konsekvenser inträda i den ena eller
andra riktningen. Den frågan kvarstår för övrigt fullkomligt obesvarad, var
för icke höjningen av förmögenhetsskatten och införandet av en ny skatte-
form kunnat med fördel ersättas genom en mycket obetydlig höjning av
skatteskalans grundbelopp; kvarlåtenskapsskatten beräknas ju sålunda in
bringa endast cirka 2 procent av den nuvarande inkomst- och förmögenhets
skatten. Denna invändning framställer sig så mycket mera, som kritiken mot
ifrågavarande skatteförslag ofta avfärdas med en hänvisning till de förment
obetydliga belopp, som nu avses att därigenom uttagas.
Därefter framhåller länsstyrelsen, att oklarheten i uppläggningen torde
hänföra sig till det förhållandet att förslaget syftade till en kanalisering av
viss del av nationalinkomsten från de mera välställda till de mera behövande
men att det då vore anmärkningsvärt att varje försök till utredning saknades
om i vad mån förslaget innebure en lämplig väg för sådan utjämning och
huruvida i så fall fördelarna därav kunde i nuvarande läge, om man bort-
såge från politiska och teoretiskt ekonomiska synpunkter, väntas bli större
än skadeverkningarna därav. Även om till försvar för förslaget kunde sägas
att det nu endast gällde att uttaga en ökad förmögenhetsskatt om ca 70 milj.
kronor årligen, måste sakens principiella sida beaktas. Hade denna en gång
sanktionerats, uppkomme redan därigenom en otrygghet för blivande bety
dande skattehöjningar som för kapitalbildning och sparande komme att ha
nära nog lika menliga verkningar som ett betydligt större men för längre
framtid fixerat skattebelopp. Redan de nuvarande skattesatserna hade i
många avseenden verkat menligt såväl i fråga om minskat sparande som i
fråga om minskat produktivt arbete. Verkan av den föreslagna beskattning
en å förmögenheter skulle bli dubbel. Dels skulle skatten, i den mån den icke
kunde erläggas med löpande avkastning, innebära, att kapital lösgjordes för
löpande statsutgifter antingen utöver vad eljest varit möjligt eller i utbyte
mot inkomstskatt från andra grupper, och dels skulle det sammanlagda spa
randet minskas. I och för sig behövde visserligen en inkomstutjämning icke
innebära en minskning av det totala sparandet, men det vore ganska troligt
att den endast i ringa utsträckning komme att leda till ökad kapitalbildning
bland de bredare lagren.
Länsstyrelsen i Östergötlands lön. som förordar barnavdragens bibehållan
de och omarbetning av förslaget i övrigt i huvudsak i enlighet med den av
Andersson och Sundén anförda reservationen, framhåller, att en sådan om
arbetning skulle medföra att statens intäkt av skatterna komme att under
stiga skatteintäkten enligt förslaget med ett belopp som icke torde behöva
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt Nr 212.
7
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
överstiga 1 1/2 procent av driftbudgetens beräknade inkomster. Länsstyrel
sen anser sig icke böra ingå på frågan i vad mån denna inkomstminskning borde täckas genom utgiftsbeskärningar, genom ökade intäkter i form av skärpta skatter å lyxvaror och andra umbärliga ting eller på annat sätt, men understryker, att en framdeles möjligen erforderlig budgetutjämning borde kunna åstadkommas på ett sätt som icke finge så förödande verkning ar för samhällslivet och enskilda medborgare som ett genomförande av be redningens förslag i obeskuret skick otvivelaktigt skulle åstadkomma.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att det egentliga syftet med försla get torde vara att påverka inkomstfördelningen och inskränka egendomsrät ten samt att dess genomförande på lång sikt måste antagas komma att med föra en fullständig samhällelig omvälvning. Vidare anför länsstyrelsen:
Ur nyss angivna synpunkter framstår förslaget för stora medborgarkate- gorier som ett försök från andra befolkningsgruppers sida att genom flagrant missbruk av demokratiska verksamhets- och beslutsformer tillskansa sig vad dugligheten och förmågan åstadkommit genom målmedvetet uppbyggande arbete till allas fromma och den ekonomiska och andliga kulturens utveck ling — helt enkelt som ett försök att beröva vissa medborgare deras egen dom. Länsstyrelsen kan för sin del ej förstå annat, än att detta betraktelse sätt har åtskilligt fog för sig. Därvid förbises ingalunda, att skatt, enligt vad allmänt anses, skall utgå efter förmåga; det ges dock en bestämd gräns även för giltigheten av denna grundsats.
Genomförande av en s. k. »ekonomisk demokrati» är en ganska förskö nande omskrivning av vad det här i realiteten rör sig om. Det må från en politiskt neutral ämbetsmyndighet i detta sammanhang klart uttalas, att så snart beskattningsmakten utnyttjas för annat än till täckande av direkta samhällsbehov, har man — alla mer eller mindre vackra fraser till trots — definitivt lämnat rättssamhällets råmärken bakom sig och befinner sig på glid ut i anarkin. Det på allmän och lika rösträtt grundade folkväldet har då visat sig icke ha infriat de förhoppningar, som vid den stora rösträttsre- formens genomförande knötos till detsamma, och genom kortsynt, kultur- och utvecklingshämmande politik gett sina motståndare de bästa tänkbara vapen i händerna.
Länsstyrelsen uttalar till slut, att under de kritiska år, som nyligen för flutit, kunde av olika bl. a. psykologiska skäl ett abnormt skattetryck belasta produktionen utan större skadeverkningar men att i nuvarande läge förhål landet vore ett annat. En ogynnsam verkan av förslaget vore, att en nu star tande mindre företagare knappast någonsin skulle bli i stånd att genom ar betsamhet och förtänksamhet låta sin rörelse utvecklas till ett större företag. Däremot torde de redan färdigbildade storföretagen ha lättare att uthärda det ökade skattetrycket, vilket vore ett påfallande odemokratiskt drag hos för slaget. Detta toge överhuvud taget för liten hänsyn till näringslivets behov av kapitalbildning och avskure därigenom själva livsnerven för det privata initiativet, vilket i sin tur undanryckte grunden för en ur såväl samhällets som alla medborgargruppers synpunkt högeligen önskvärd välståndsfrämjan- de ulveckling.
Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller bl. a., att införande av kvarlåten- skapsskatten samt skärpning av gåvo- och förmögenhetsskatten aktualise-
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
99
rade en del redan förefintliga värderingsproblem, vilka kunde väntas vålle
skattemyndigheterna svårigheter. Med den höjd skatten finge bleve det nöd
vändigt att verkställa en mer ingående och på saklig prövning grundad
granskning av värdesättningen av olika tillgångar. Taxeringsmyndigheterna
finge också ägna den årliga förmögenhetstaxeringen skärpt uppmärksamhet
och såväl fysiska som juridiska personer finge åläggas att i sina deklaratio
ner redogöra för dolda reserver i olika slags tillgångar, verkställa viss skuld
specifikation m. m.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser starka skäl tala för att förslaget icke
förelädes årets riksdag. Vissa för förslagets genomförande viktiga detaljer,
såsom förbättring av förmögenhetstaxeringen, utformningen av de kommu
nala ortsavdragen, sambeskattning av äkta makar m. in., hade icke upp
tagits till avgörande utan hänvisats till annan utredning. Införande av den
föreslagna beskattningen borde vidare föregås av en ytterligare utredning
angående statsutgifterna för kommande år ävensom angående nuvarande
och föreslagna skatters inverkan på näringslivet.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att från en viss icke så hög gräns
och uppåt skulle det paradoxala förhållandet gälla, att det för skattskyldiga
med inkomst av kapital eller av saväl kapital som arbete i regel vore en god
affär att vid lägre kapitalintäkter delvis och vid högre kapitalintäkter helt
skänka bort eller förslösa sitt kapital, vilket sistnämnda ur samhällelig syn
punkt dock icke kunde anses gagneligt. Länsstyrelsen anför vidare:
En så beskaffad lagstiftning skulle innebära en kränkning av rättskänslan
bos de befolkningsgrupper, som komme att drabbas av förslagets rigorösa
bestämmelser, och finge för de hardast drabbade anses hava överskridit
gränsen emellan beskattning och konfiskation. Den uppluckring av skatte-
moralen, som kunde befaras bli en följd härav, synes också förtjäna upp
märksamhet.
Länsstyrelsen i Örebro län uttalar den meningen att förslagets genomfö
rande skulle hämma och till slut lamslå företagsamhet och utveckling, för
svåra eller omöjliggöra uppkomsten av nya företag, förtaga sparvilja och
sparkraft och genom allt delta astadkomma en i andligt och materiellt hän
seende sänkt levnadsstandard för hela folket samt minskade intäkter för
det allmänna.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i fråga om såväl avvägningen
av inkomst- och förmögenhetsskatterna som kvarlåtenskapsskatten och gåvo
skatten i Anderssons och Sundéns reservation samt gör därjämte erinran mot
att frågan om den statliga beskattningen nu handlades utan att något förslag
till ordnande av den kommunala beskattningen samtidigt kunde prövas. Läns
styrelsen anför härom.
. Uppenbart är alt man far eu ofullständig bild av beskattningens verkan
inom olika grupper, när icke de statliga och kommunala skattesystemen prö
vas sida vid sida. Trots stigande skatteunderlag visa de kommunala skatter^
ingen nämnvärd tendens alt nedgå. I betraktande av de många nya upp
gifter som påläggas kommuner och landsting är det tydligt, att de kommu-
100
Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.
nala skattebehoven komma att öka. En eventuellt fallande konjunktur med sjunkande skatteunderlag kommer att hastigt avspegla sig i ökad belastning på det kommunala skatteunderlaget. Om — som skatteberedningen föreslår — en så väsentligt stegrad del av skattekraften hos de bättre situerade tages i anspråk för statliga behov, måste detta komma att inverka på de framtida möjligheterna att ordna den kommunala beskattningen på ett nöjaktigt sätt. I den mån som de större och mera bärkraftiga skatteobjekten försvagas, komma nämligen de kommunala skattebördorna att i större omfattning få bäras av de breda folklagren. Inom en kommun måste de kommunala ut gifterna i allt väsentligt fördelas mellan de därstädes boende, vare sig dessa räknas till den ena eller andra kategorien i inkomst- och förmögenhetshän- seende.
Länsstyrelsen i Västcrnorrlcmds län framhåller, att en nu företagen skärp ning av beskattningen icke torde komma att stödjas av det allmänna rätts medvetandet och att den därför kunde befaras medföra sådana åtgärder från de skattskyldigas sida att någon skattevinst för det allmänna alls icke uppkomme. I varje fall torde det bli nödvändigt att förbinda skärpningen med en avsevärd utökning av taxeringsorganisationen och skärpning av deklara- tionskontrollen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att förslaget borde bliva föremål för omarbetning men att under tiden skattskyldiga i de lägre inkomstskikten borde beredas skattelättnader genom en provisorisk lagstiftning gällande för ett eller annat år. Länsstyrelsen, som även föreslår uttagande av engångsskatt å förmögenhet och vissa åtgärder för en förbättrad förmögenhetskontroll vid taxeringen, framhåller, att en förbättrad förmögenhetskontroll torde fram tvinga betydande, tidigare för skattemyndigheterna icke kända inkomster och förmögenheter och att det vore oundgängligen nödvändigt, att effektiva åtgärder vidtoges, som skapade ökad noggrannhet vid avgivandet av dekla rationer och beredde det allmänna möjlighet att beskatta alla skattepliktiga inkomster och förmögenheter.
I ett vid överståthållarämbetets yttrande fogat särskilt yttrande av skattedirektören vid ämbetet framhåller denne, att statsfinansiellt behov av ökade tillskott från någon grupp av skattskyldiga enligt hans mening saknades. Den av beredningen angivna utgångspunkten för bedömande av behovet av skattemedel syntes nämligen klart och ovedersägligt ge vid handen, att icke obetydliga skattelindringar för närvarande kunde genomföras utan att rubba täckningen av statsutgifterna och utan att genomföra några skatteökningar i samband därmed. — Innan en ytterligare skatteskärpning genomfördes borde i första hand tillses att beskattningen drabbade alla skattskyldiga lika. Så vore emellertid för närvarande icke fallet. De stora rörelseidkarna ägde på grund av nuvarande skattelagstiftning och rättspraxis betydande möjligheter genom den fria lagervärderingen och den fria avskrivningen i vissa fall å inventarier m. m. att själva reglera den till beskattning framtagna vinsten, varjämte de ägde stora möjligheter att såsom omkostnader avföra vad som i sak utgjorde rena levnadskostnader. Statsskatteberedningen hade accep terat detta förhållande och funne däri ett försvar för skatteskärpningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
101
Denna konnne i verkligheten icke att drabba vare sig de lägre inkomst
tagarna eller i nämnvärd grad de stora företagen och de högst avlönade funk
tionärerna i dylika företag. Däremot komme den att med hela sin styrka
drabba mellanskikten av löntagare (från 10 000 till 30 000 kronor) samt dem,
som nödgades leva på avkastningen av kapital, placerat i bank eller värde
papper.
Härefter framhåller skattedirektören, att beredningens förslag uppenbar
ligen åsyftade jämte anskaffande av medel till statsutgifternas bestridande
åstadkommande av jämnare förmögenhetsfördelning inom landet genom in
dragning av egendom från de större förmögenhetema. Om ett sådant indrag-
ningsinstilut skulle införas — vilket borde föregås av en utredning angående
de skäl som kunde motivera dylika åtgärder — borde detsamma emellertid
organiseras fristående från beskattningsmyndighetema och dess verksamhet
regleras i särskilda författningar av allmän lags natur. Våra beskattnings-
organ vore icke tillskapade för att handhava så utomordentligt krävande
och ingripande uppgifter.
I fortsättningen erinrar skattedirektören om följande uttalande av den
tyske nationalekonomen Bruno Moll angående beskattningen i Tyskland ef
ter första världskrigets slut och efter den därå följande revolutionen:
»Efter revolutionen och under inflationstiden var för den tyske skattelag
stiftaren icke vidare tal om att skona förmögenheten. Riksnödoffret hade
skattesatser, vid sidan av vilka satsen om förmögenhetens skonande framstod
som ett hån; detta gäller också arvsskatten av 1919 o. f. samt andra skatter.
Här må i korthet uppräknas några gränsfall av konfiskatorisk skattelag
stiftning: Upp till 90 %>, senare 60 % vid arvsskatten; upp till 60 °/o för sista
skiktet vid den statliga inkomstskatten; upp till 65 % per skikt vid nödoff
ret; upp till 95 % å aktieutdelning (dubbelbeskattning genom inkomstskatt
och bolagsskatt).»
I anslutning härtill anför skattedirektören:
Som jämförelse må nämnas, att enligt föreliggande förslag kvarlåtenskaps-
skatt och arvsskatt kan. uppgå till mer än 70 °/o av hela den efterlämnade
kvarlåtenskapen, att den statliga inkomstskatten uppgår till 70 % i inkomst
skiktet över 200 000 kronor, att skatten å förmögenhet, kombinerad med in
komstskatten, föranleder en inkomstindragning, som kan överstiga 100 %
av inkomsten, samt att skatten å aktieutdelning kan stiga upp mot 82 %
(om hänsyn tages till dubbelbeskattningen). Förslaget innehåller alltså skatte
satser, vilka delvis överstiga och i annat fall ligga nära dem, som man i
Tyskland tillämpade i dess nödläge efter första världkriget och den där
efter följande revolution.
Vad Moll vidare uttalar om verkningarna av denna konfiskation må även
återgivas:
»Skattelagstiftningen blev — bortsett från enstaka kortare perioder -—
ruinerande närmast på papperet. Dess verkan blev till stor del förfelad:
1) genom penningvärdets fall, som gjorde taxeringen, särskilt också de stora
företagens, fullständigt oöverskådlig; 2) genom kapitalflykten och 3) genom
förseningen av och bristerna i taxeringen samt liknande faktorer. Det är icke
allmänt bekant, men säkert, att många större och medelstora företag gjorde
jättevinster, i det att de innehöllo personalens löneavdrag för skatt och av
lämnade dem några veckor för sent i pengar, som fallit i viirde. Detta var
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
hårt för personalen, ruinerande för staten men mycket inbringande för rörel- seidkaren. — Men framför allt måste uppmärksammas: Ju större ett företag är, desto svårare är det för myndigheterna att kontrollera dess taxering, desto mera kan sparas, gömmas och undandragas. Det går ofta icke utan vidare att avgöra om ett varulager har ett värde av 1 miljon mark eller 2 miljoner mark, av 10 miljoner mark eller 20 miljoner mark, enär det finnes något fiktivt i varje värdering. Många företag kunde på detta sätt i huvudsak — naturligtvis icke över allt och icke i lika grad — rädda och ofta förstora sin behållning. Ruinerande var lagstiftningen och penningvärdets fall för många små och medelstora företag (bortsett från jordbruken) och för pri vatpersoner, för dem, som tidigare levat av ränteavkastning, för tjänstemän och pensionärer, för alla, som placerat sina tillgångar i inteckningar och värdepapper och icke mera kunde omplacera dem. De stora hava ofta gjort sig nytta av penningvärdets fall, de hava dragit fördel därav, bl. a. utnyttjat detsamma för att kompensera verkningarna av skattelagstiftningen. Hos små folket (de som levde av räntor o. s. v.), som icke hade någon möjlighet till undandöljande, har inflationen ytterligare skärpt verkningen av skattelag stiftningen. — Det föreligger alltså ingen motsägelse, när man å ena sidan talar om de på papperet och i många fall även i verkligheten, d. v. s. gent emot de ekonomiskt svagare, tryckande och omåttligt höga skattesatserna, men å andra sidan ofta framhåller, att det tyska jordbruket, storindustrien med inbegrepp av gruvindustrien, ävensom de stora företagen inom handelns och bankväsendets område, i allmänhet under inflationsåren (trots alla åt gärder av skattemyndigheterna) de facto betalat mycket för litet i skatt, mycket för litet i jämförelse med medelklassen, som är försvunnen, ekono miskt tillintetgjord.»
I övrigt framhåller skattedirektören, att det om man verkligen ville ut forma ett skattesystem, som i någon män tillgodosåge rättvisa och billighet, torde vara ofrånkomligt att införa en spärregel som omfattade även förmö genhetsskatten; icke som den av beredningen föreslagna 70-procentsspärren endast inkomstskatten. Vidare finner han det önskvärt att för medhinnande av erforderliga förberedelser tiden för ikraftträdandet av den ifrågasatta lag stiftningen uppskötes och framför därvid ungefär samma synpunkter som statskontoret.
Tctxeringsniimndsordförandenas riksförbund påpekar, att höga skatter sti mulerade till onödiga utgifter — vilket ideligen kunnat konstateras under krigsåren — samt minskad omsorg vid en närings bedrivande.
Lnntbruksstyrelsen, som förordar en allmän lättnad av skattetrycket och som anser att vid oundgängligt behov av ökade statsinkomster detta borde tillgodoses genom den höjning av uttagningsprocenten, vilken i vart fall kun de bli nödvändig, åberopar för alt visa den starka skattestegring som skett följande uppställning över socialstyrelsens indexserie för de senare åren:
År
Livsmedel Bostad Skatter Totalt
1914 ............................ 100 100 100 100 1939 ............................... 147 198 198 169 1941 .............................. 192 203 258 219 1943 ............................... 207 202 299 239 1945 ............................... 202 203 361 241
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
103
Lantbruksstyrelsen framhåller, att en ytterligare skattebelastning måste te
sig ganska skrämmande redan under en högkonjunktur såsom den nu rådan
de och att följdverkningarna under en lågkonjunktur bleve ännu mera på
frestande för skattebetalaren även om de på grund av källskatten ej bleve så
besvärliga som eljest varit fallet. För näringslivets fortsatta utveckling vore
därför en måttlig beskattning att föredraga och bleve även i längden förmån
ligare för det allmänna.
Näringslivets skattedelegation påpekar, att den sista höjningen av de direk
ta skatterna (år 1942) beslutats vid en tidpunkt, då en akut krigsfara före
legat för landet och en utomordentligt skärpt krigsberedskap ansetts nödvän
dig. Om den då uppnådda, av katastrofala händelser föranledda toppbelast
ningen med en till ytterlighet skärpt progression överhuvud taget skulle kun
na tjäna som utgångspunkt vid en skatteavvägning, avsedd att tillämpas un
der normala förhållanden, måste denna avvägning självfallet resultera i en
betydande genomgående sänkning av nämnda toppbelastning. Emellertid
skulle förslaget medföra en skärpning av denna toppbelastning för vissa
skattskyldiga. Det vore anmärkningsvärt att beredningen ansett sig kunna
framlägga ett dylikt förslag utan att verkställa en sammanfattande undersök
ning rörande de verkningar det nya skattesystemet kunde väntas medföra i
olika avseenden för de skattskyldiga, för näringslivet samt för den ekono
miska, sociala och kommunala utvecklingen.
Delegationen erinrar därefter om att man vid bedömande av den före
slagna skattebelastningens verkningar för den ekonomiska utvecklingen även
finge taga hänsyn till den fara som låge däri, att en allt för hög beskattning
kunde föranleda emigration av den tekniskt och ekonomiskt utbildade per
sonal som i främsta rummet toges i anspråk för kvalificerade arbetsuppgifter
inom näringslivet, samt anför vidare:
Uppenbart är, att den förmögenhets- och arvsbeskattning, som i betänkan
det föreslås — säkerligen om man beaktar alla därmed sammanhängande
faktorer den tyngsta i världen — skulle nödvändiggöra särskilda åtgärder för
förhindrande av kapitalflykt. Vilka bestämmelser, som i detta syfte än kom-
me att meddelas, skulle överföring till utlandet likväl icke kunna förhindras
av det kapital, som ligger i överlägsen teknisk och organisatorisk skicklighet
och på uppfinningsförmåga och lång erfarenhet grundade värdefulla tillverk
ningsmetoder. -— —- —
Det stora flertalet skattskyldiga beredes enligt förslaget skattelindring. Vi
finna ären för vår del denna skattelättnad väl motiverad. Vi vilja emellertid
understryka, att någon förmån för det stora flertalet icke kan vinnas genom
ytterligare skärpning av krigsårens rigorösa skattebelastning å de fåtaliga in
komsttagarna i medelstora och högre inkomstskikt och de än mera fåtaliga
ägarna av större förmögenheter. En dylik bestående skatteskärpning komme
att försämra den grund — produktionsvilja och sparande — varå vårt nä
ringsliv vilar. För det stora flertalet medborgare, som för sin utkomst direkt
eller indirekt är beroende av detta näringsliv, komme det föreliggande för
slaget därför att i varje fall i längden obetingat medföra försämrade förut
sättningar för en successivt stegrad allmän levnadsstandard. Det skulle så
lunda i realiteten lända jämväl dem, som man därmed velat gynna, till för-
104
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
fång. De av riksräkenskapsverket verkställda beräkningarna av statsinkoms terna för budgetåret 1947/48 giva dessbättre vid handen, att denna behjär- tansvärda strävan att lätta skattebördan för det stora flertalet kan realiseras utan någon övervältring av inkomstbortfallet på ett fåtal skattedragare.
Härtiu kommer, att hela det av beredningen föreslagna skattesystemet är så uppbyggt, att det med nödvändighet måste på relativt kort sikt förlora sina möjligheter att tjäna det fiskaliska syfte, för vilket det tillkommit. Om man, såsom enligt förslaget skett, belägger alla större arbetsinkomster med skatter, som verka rent konfiskatoriskt, komma dessa givetvis att relativt snabbt i huvudsak försvinna och därmed också skatterna å desamma.
Om man vidare konfiskerar samtliga större förmögenhetsinkomster och sålunda tvingar förmögenhetsägarna att leva upp sitt kapital — och mot bakgrunden av den hotande kvarlåtenskaps- och arvsbeskattningen skulle ju ingen ha någon anledning att begränsa sin konsumtion — så minskades skat teunderlaget och därmed skatten i accelererad takt samtidigt som staten icke begagnade de inflytande medlen för annat än löpande budgetändamål.
Om man slutligen på toppen av denna förmögenhetsätande förmögenhets skatt dessutom lägger en starkt konfiskatorisk kvarlåtenskaps- och arvsbe skattning, går det uppenbarligen än fortare att undergräva grunden för det allmänna välståndet. Och även i detta fall skulle staten icke spoliera privat förmögenheten för att förstora sin egen utan för att förbruka den för sina löpande utgifter.
Smålands och Blekinge handelskammare uttalar den uppfattningen att skat- teförslaget vore av så genomgripande betydelse för svenskt näringsliv och kunde beräknas medföra så betänkliga verkningar å företagsamhet, konkur renskraft och välståndsökning att det bestämt måste avstyrkas. I vart fall borde det icke få framläggas för riksdagen utan att svenska folket fått till fälle att vid val taga ställning till detsamma. Om förslagets verkliga inne börd gjordes klar för svenska folket, borde det icke vara förmätet att tro att det knappast ville medverka till detsamma och dess oundvikliga följd ett av eu alltmera växande centralbyråkrati dirigerat näringsliv. Det vore san nolikt, att de uttalade farhågorna ej omedelbart komme att materialiseras på grund av ännu rådande varubrist och högkonjunktur, men då varubristen fyllts och konjunkturomslaget inträffade samt konkurrensen från nu indu striellt lamslagna och krigshärjade nationer åter satte in, komme de med sä kerhet afl besannas.
Västergötlands och Norra Hallands handelskammare beklagar skattefrå gans forcering, vilket uteslöte en grundlig utredning av ärendet, och fram håller, att det säkerligen varit tillräckligt om den förevarande frågan vun nit behandling vid 1948 års riksdag. Det allmänna ekonomiska läget vore därjämte ännu så labilt, att även av denna anledning skäl måste anses före ligga att uppskjuta frågans behandling. Med hänsyn till dennas stora vikt vore det för övrigt måhända ännu riktigare om densamma förelädes riksda gen först efter det andrakammarval förrättats. — Tydligt vore att förslagets realiserande måste leda till en successiv försvagning av det kommunala skat teunderlaget, vilket i sin tur ledde till minskade möjligheter för kommunerna att fullgöra på dem ankommande uppgifter. Detta komme återigen att gyn-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
105
na en centralisering av samhällsuppgifterna, som på många håll bedömdes
som olycklig.
Handelskammaren i Göteborg anser det aktuella budgetläget icke motivera
något krav på ett bibehållande av nuvarande skattebelastning eller en ökning
av skatteintäkten från högre inkomsttagare eller förmögenhetsägare därest
skattelättnaden genomfördes för skattskyldiga i de lägre inkomstskikten.
Handelskammaren, som anser, att hela frågan skulle vinna på att få vila
åtminstone till 1948 års riksdag, hemställer, att densamma måtte upptagas
till förnyad utredning, därvid särskild uppmärksamhet borde ägnas försla
gets nationalekonomiska verkningar. Skulle man önska omedelbart genom
föra de föreslagna lättnaderna för mindre inkomsttagare, kunde detta ske
utan att de övriga delarna av förslaget samtidigt behövde bli föremål för
lagstiftning.
Handelskammaren i Gävle anser, att möjligheter att tillfredsställa rimliga
krav på skattelättnader för smärre inkomsttagare och förmögenhetsägare re
dan funnes vid nuvarande skattesystem och inom ramen för en icke överan
strängd budget. Tvingande skäl att på sätt som skett forcera frågan förelåge
sålunda icke. Förslaget, som innebure socialisering i den meningen att sam
hället successivt övertoge huvudsakligen medelstora företag utan ersättning,
kunde bliva avgörande för hela den framtida strukturen av samhället och
näringslivet samt för den privata företagsamhetens fortlevnad. Handlingsvil
jan komme att i långt högre grad än nu förlamas av skattetänkande, i det
varje beslut måste komma att föregås av noggranna överväganden beträf
fande konsekvenserna i skattehänseende.
Sveriges redareförening hemställer, att en ny fullständig utredning angå
ende såväl den statliga som den kommunala beskattningen måtte företagas.
Föreningen framhåller, att beredningen vid bestämmande av ramen för det
nya skattesystemet utginge från skatteunderlaget vid taxeringarna 1944 (för
mögenhetsskatten) och 1945 (inkomstskatten) och att beräkningarna alltså
grundades på skatteunderlag under högkonjunktur. Föreningen fortsätter:
Man ställer sig helt naturligt frågan, huruvida denna ram är hållbar, därest
skatteunderlaget vid en försämrad konjunktur avsevärt skulle minskas.
Då förslaget innebär en betydande skärpning av beskattningen för de medel
stora och större inkomstklasserna samt förmögenhetsinnehavarna, har deras
skatteförmåga redan utnyttjats i en sådan grad, att desamma icke torde utan
allvarliga skadeverkningar------- — kunna åläggas ytterligare skärpning av
beskattningen. I ett sådant läge torde ej kunna undvikas att skärpa beskatt
ningen för det stora flertalet skattskyldiga d. v. s. de mindre inkomsttagarna.
En sådan skärpning skulle helt naturligt drabba sistnämnda skattskyldiga
mycket hårt i all synnerhet som denna ökade skattebelastning för dem
måste tillgripas vid en tidpunkt, då deras inkomster på grund av konjunktur
läget försämras. ------------
Enligt föreningens mening borde, sedan man nedbringat statsutgifterna
till en rimlig nivå och överblick erhållits över huru stora belopp som måste
uttagas i form av skatter, den första åtgärden vara att uppdraga riktlinjerna
för vårt framtida skattesystem. En avvägning bör därefter ske mellan direk-
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
ta och indirekta skatter. Vad beträffar den indirekta beskattningen synes
numera inom allt vidare kretsar den uppfattningen göra sig gällande, att
borttagandet av den femprocentiga omsättningsskatten var en föga välbetänkt
åtgärd. Innan denna skatt slopades, borde först hava utretts, huruvida icke
densamma bort ersättas med en verkligt allmän men lågprocentig omsätt
ningsskatt. Intäkten härav skulle kunna bliva minst lika stor som av den
nu upphävda skatten. Även om en indirekt skatt av nämnda natur är behäf
tad med vissa brister, har denna skatteform dock den fördelen, att densamma
utgör en verklig källskatt, att uppbörden därav förenklas samt att kostna
derna för taxeringsförfarandet in. m. bliva relativt små. En omsättningsskatt
av angiven natur utgör ett lämpligt komplement till en direkt inkomstskatt,
i det att stora grupper av inkomsttagare, som sakna förmåga att erlägga mera
skatt till staten än omsättningsskatten för dem utgör, kunna undantagas från
den direkta beskattningen. Härigenom kan en betydande förenkling av skat
tesystemet vinnas och stora besparingar av administrationskostnader m. m.
göras. Ett uppbyggande av den progressiva beskattningen av inkomst under
lättas även, om hänsyn till omsättningsskatten tages genom en lämplig av
vägning av de skattefria avdragen. Sedan avvägning mellan direkta och in
direkta^ skatter gjorts, blir vid uppbyggandet av ett rationellt skattesystem
nästa åtgärd att bestämma avgränsningen av de direkta skatterna mellan
stat och kommun, mellan inkomst och förmögenhet av olika storlek, mellan
familjeförsörjare och ensamstående skattskyldiga respektive mellan dessa
grupper inbördes efter storleken av deras inkomster. En ovillkorlig förutsätt
ning för, att en sådan avvägning skall bliva så rättvis som möjligt är, att
noggranna utredningar verkställas, huru skatterna verka på inkomster från
olika förvärvskällor och på förmögenhet samt vid olika kombinationer
därav.
Svenska bankföreningen, som också anser, att hela ifrågavarande fråge-
komplex borde göras till föremål för en förnyad utredning, framhåller, att
förslaget i vad det avsåge förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt i många
fall måste medföra att förutsättningen för företagens framtida soliditet vä
sentligen rubbades, särskilt såvitt anginge sådana företag som icke dreves i
aktiebolagsform. Om förslaget i denna del förverkligades, bleve de kreditbe-
viljande institutionerna uppenbarligen tvingade till att vid prövningen av
krediter taga hänsyn till den allvarliga risk för soliditetens äventyrande som
därav skulle följa.
Föreningen framhåller därefter, att den angivna ökade försiktigheten i
kreditgivningen icke kunde vara annat än till nackdel för den ekonomiska
utvecklingen i landet, samt anför vidare:
Därvid är särskilt att märka, att de företag som skulle få känning därav
utgöra en mycket värdefull del av vårt näringsliv, omfattande bl. a. många
medelstora industrier samt större handelsföretag. Dessa företag hava icke säl
lan sin verksamhet förlagd till landsbygden eller landsorten, där de meren
dels spela en betydande roll i bygdens ekonomiska liv. Till den direkta minsk
ning i sådana företags soliditet som skulle bli följden av den föreslagna hår
da beskattningen kommer den reducering i företagens utvecklingsmöjlighe
ter och förutsättningar för framtida bestånd, som den därigenom minskade
kreditmöjligheten rent allmänt måste föra med sig. Då vårt näringslivs eko
nomiska utveckling så väsentligen varit och alltjämt är baserad på krediter,
Kuivjl. Maj:ts proposition nr 212.
107
skulle sålunda förslagets genomförande i dubbel bemärkelse lända sådana
företag som här avses till förfång. Detta är en följdföreteelse av förslaget,
som beredningen såvitt av betänkandet framgår helt har bortsett ifrån. Bank
föreningen kan för sin del icke annat än uttryckligen varna för att så lätt
vindigt genomföra så äventyrliga projekt.
Svenska sparbanksföreningen uttalar sin tillfredsställelse över att sparka-
pital upp till 20 000 kronor skulle befrias från förmögenhetsskatt, men fram
för betänkligheter mot andra delar av förslaget, vars syn på förmögenhets
bildningen hade en principiell innebörd, som hos medborgaren i gemen lätt
nog skapade det intrycket att den för landet ändock så viktiga kapitalbild
ningen, sparandet, överhuvud taget ej såges med blida ögon. Föreningen
framhåller, att den föreslagna reduktionsregeln vid låg avkastning gåve ex
empel på hur även en ganska måttlig förmögenhet med föga bärkraft kunde
beskattas, samt anför vidare:
Exempelvis en egnahemsägare, som velat i möjligaste mån själv sörja för
sin ålderdom och lyckats skaffa sig ett eget hem och ett måttligt sparkapital
och som har jämförelsevis blygsamma inkomster, synes enligt denna nya
regel kunna få betala höjd förmögenhetsskatt, ehuru hans inkomst tydligen
kan ligga under vad som på många håll anses vara ett existensminimum.
Dessutom träffas hans förmögenhet, som måste antagas vara mer än 25 000
kronor, efter hans dödsfall både av kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt. Med
den jämförelsevis begränsade avkastning, som numera och kanske än mera
framdeles kan erhållas vid en säker kapitalplacering, spelar förmögenhets
beskattningen även i de lägre skikten en större roll än beredningen synes vilja
medgiva.
Styrelsen för kooperativa förbundet tillstyrker den föreslagna inkomst
skatteskalan för fysiska personer men avstyrker förslaget i övrigt. Styrel
sen, som i stor utsträckning anlägger pen ning politisk a synpunk
ter på frågan om beskattningens utformning, förklarar sig av sociala skäl
vilja biträda förslaget om inkomstskattens sänkning, men förordar, att skatte-
lindringen gåves formen av ett tillgodohavande för inkomsttagarna i fråga,
som kunde användas till efterfrågan av varor först vid en tidpunkt, då varu-
tillgången vare tillräcklig, mot vilket förfarande med det nu tillämpade för
farandet vid källskatteuppbörden några avgörande tekniska hinder icke syn
tes behöva möta. Enligt styrelsen finge nämligen skattepolitiken tillsammans
med någon form av tvångssparande anses som de kanske i sista hand avgö
rande botemedlen mot fortsatt penningvärdeförsämring under de närmaste
åren. Styrelsen anför:
Med de höjningar av penninginkomsterna genom bl. a. lönestegringar, som
kunna förväntas som ett resultat av pågående avtalsrörelser, tillsammans
med den köpkraftsökning, som omsättningsskattens bortfallande innebär,
föreligger, enligt styrelsens bestämda mening, risker för alt en icke obetyd
lig del av de breda medborgarlagrens köpkraftsökning kommer att neutrali
seras genom varuprisstegringar. Enda möjligheten att undvika en sådan
utveckling synes vara att »ö versko t tsköpkraf ten» så att säga magasineras till
en tidpunkt, då en fullt tillräcklig varuförsörjning genom ökad inhemsk pro
duktion och nettoimport står till förfogande. Utifrån dessa utgångspunkter
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
vill styrelsen framföra det förslaget, att en form sökes för en tvångsupplå-
ning, varigenom de belopp, varmed inkomstskatten enligt förslaget från
statsskatteberedningen nu skulle minskas, kunna för tillfället steriliseras. En
ligt styrelsens mening skulle detta kunna ske på det sättet, att skattesänk
ningen gives i någon form av tillgodohavande hos statskassan, vilket icke
skulle vara omvandlingsbart i pengar och sålunda icke kunna efterfråga
varor förr än om förslagsvis fem år, eller, därest en konjunkturförsämring
dessförinnan skulle inträda, enligt beslut av statsmakterna vid behövlig tidi
gare tidpunkt.
Styrelsen är på det klara med, att det ej är nödvändigt, att denna tvångs-
upplåning exakt avpassas till skattelindringens storlek. Innebörden härav
bleve nämligen, att de lägre inkomsterna, som komma att erhålla en propor
tionsvis större skattelättnad än inkomsterna i närheten av 7 000 resp. 15 000
kronors-gränsen, skulle få bidraga med större belopp och de högre inkomster
na med mycket blygsamma belopp. En viss jämkning synes därför i och för
sig och även av praktiska skäl i övrigt böra ske i fråga om de tilltänkta
tvångslånens storlek i olika inkomstgrupper.
Vidare framhåller styrelsen, att det tekniska frigörandet av förmögenhets
skatten från inkomstskatten självfallet icke medförde, att man vid ett stu
dium av skattetrycket för olika medborgargrupper kunde bortse från exem
pelvis förmögenhetsskatten. För att överhuvud vinna en rättvisande bild
av de direkta skatternas tyngd för olika kategorier måste såväl statsskat
terna som kommunalutskyldema tagas i betraktande. Ett »skattetak», som
förhindrade den samlade beskattningen att överskrida en skälig anpart av in
komsten borde därför tillföras skatteförslaget, om detta skulle genomföras.
I befintligt skick måste förslaget komma att medföra en försvagning av spar-
viljan för medelstora och större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Ur
penningpolitiska synpunkter vore det uppenbart, att en köpkraftsminskning
åvägabragtes för de berörda medborgarkategorierna, men denna köpkraftsbe-
gränsning vore av mycket begränsat omfång.
Beträffande förslagen till förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt fram
håller styrelsen, att ett ståndpuiiktstagande till nämnda förslag finge ske med
hänsyn till dels de sannolika långtidsverkningarna och dels de mer kortsik
tiga verkningarna ur penningpolitisk synpunkt. Styrelsen anför angående de
förra:
Utgår man från som högst sannolikt, att en minskning av nysparandet
kommer att inträda för större inkomst- och förmögenhetsägare, aktualiseras
frågan om en ersättning härför. Det »kompenserande» nysparandet kan till
någon del tänkas komma att härröra från mindre inkomsttagare och ägare
av små förmögenheter, vilkas beskattning minskas. De väsentliga bidragen
torde emellertid komma att bli beroende av, att betingelser skapas för ett ökat
företagssparande och att staten svarar för en ökad andel av nettosparandet.
Data, som skulle möjliggöra en kvantitativ analys av problemet, föreligga icke
i betänkandet. Den första förutsättningen för att en egendomsöverföring med
förmögenhetsbeskattningen som instrument från större och medelstora för
mögenhetsägare till staten skall kunna äga rum utan en minskad total spar-
volym i samhället är givetvis, att skattemedel, som innebära sådan kapital-
överflyttning, av staten icke användas för att bestrida ökade löpande utgifter
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
109
på driftsbudgeten utan investeras produktivt. I förbigående må framhållas,
att om detta sker, så är innebörden, såvitt styrelsen kan finna, liktydig med
socialisering, d. v. s. en relativ expansion av den statliga sektorn i det svenska
näringslivet. I den mån staten därvid övertar aktier och liknande förmögen-
hetsobjekt, sker en partiell socialisering, väl att märka utan att en prövning
från fall till fall äger rum av socialiseringens lämplighet på sätt som sker
exempelvis då staten mot ersättning inlöser en näringsverksamhet.
Det icke-statliga nysparandet kommer vid en minskad individuell spar-
benägenhet i de medelstora och stora inkomsterna, som nyss sagts, väsentli
gen att få formen av ett företagssparande, d. v. s. fondbildningar och avskriv
ningar inom aktiebolag och ekonomiska föreningar. Det torde vara ostridigt,
att företagssparandets relativa betydelse starkt tilltagit i vårt land under de
senaste årtiondena. Om statsmakterna skulle besluta skatteformer, som kom-
me att starkt reducera betydelsen av större enskilda förmögenhetsägare så
som kapitalbildare, blir det av synnerlig vikt, att företagssparandet icke be
gränsas. Det behöver i dylikt fall tvärtom intensifieras.-----------
En annan konsekvens på längre sikt av statsskatteberedningens förslag,
som enligt styrelsens mening är ägnad att väcka allvarliga betänkligheter, är
de försämrade betingelser för nyföretagsamhet, som kunna befaras inträda.
Såvitt styrelsen kunnat finna, måste den samlade effekten av beredningens
olika förslag, om dessa genomföras i oförändrat skick, bli att grundandet
av nya företag — vilket i regel förutsätter tagande av ekonomiska risker —
på grund av skattelagstiftningens utformning i växande utsträckning blir en
angelägenhet för redan existerande, väl konsoliderade företag. En utveckling
i denna riktning har redan tidigare framträtt på storindustrins område, främst
betingad av de stora kapitalinvesteringar, som industriella nyanläggningar
kräva. Det synes styrelsen sannolikt, att de skatteskärpningar (inklusive höj
ningen av aktiebolagsskatten och införandet av kvarlåtenskapsskatten), som
nu föreslås, komma att medföra eu relativ minskning av antalet nyföretagare,
som äro beredda att satsa riskvilligt kapital.
Det kan nu visserligen med all rätt betonas, att det ligger en viss trygg
het i om nyföretagandet i ökad utsträckning koncentreras till stabila, vid
konsoliderade företag. Risk finns för, att ett misslyckande för ett helt nytt
företag skall få ogynnsammare konsekvenser för de anställda än om ett gam
malt solitt företag står för expansionen på ett nytt område. Man får å andra
sidan icke förbise de stora olägenheter, som en större koncentration av ny
företagandet till äldre företag innebär ur samhällelig synpunkt. Styrelsen tän
ker härvidlag mindre på byråkratiseringstendensema och den bristande för
mågan av initiativ och obenägenheten alt följa med i utvecklingen, vilka kun
na karakterisera äldre företag. En större risk ligger i, att frånvaron av ny
bildade företag på många områden kunna kraftigt förstärka privatmonopo-
lismen. Tendensen till monopolisliskt samarbete mellan bestående företag
är redan nu ett allvarligt problem.------------Man skulle göra sig skyldig till
ett verklighetsfrämmande önsketänkande, om man föreställde sig, att en vä
sentlig koncentration av nyföretagandet till de redan existerande företagen
icke skulle medföra en förstärkning av de krafter, som arbetade på en ut
byggnad av det privatmonopolistiska organisationsväsendet och en ökning
av monopolföretagens maktställning i det svenska samhället.
Beträffande de penningpoliliska verkningarna av de nu ifrågavarande skat
terna anför förbundet härefter:
Ur de mer kortsiktiga penningpolitiska synpunkter, som styrelsen i främsta
rummet anser sig böra anlägga på statsskatteberedningens förslag, kunna
no
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
inga starkare motiv anföras för skärpningen av den årliga förmögenhets skatten och införandet av en kvarlåtenskapsskatt. Den köpkraftsminskning, som drabbar dessa skattebetalarkategorier, är i relation till den totala köp kraften av en ganska begränsad storleksordning. I den mån beskattningen ifråga minskar sparbenägenheten inom dessa grupper, tenderar detta å andra sidan att öka inflationstrycket, vilket motväger dessa skatters köpkrafts- minskande verkningar.
Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, som förordar uttagande av engångs skatt å förmögenhet i stället för den föreslagna skärpningen av den årliga förmögenhetsskatten och införandet av kvarlåtenskapsskatt, att det icke fö- relåge en så klarläggande utredning av verkningarna av förslaget i denna del som tedde sig erforderlig, varför möjligheter saknades att överblicka de samhällsekonomiska återverkningarna av detsamma. De penningpolitiska »nettofördelarna» av de föreslagna beskattningsåtgärderna vore emellertid små och uppvägde vid en totalbedömning icke de sannolika samhällsekono miska olägenheterna på längre sikt.
Skattefrågans penningpolitiska sida beröres även i några andra yttranden. Sålunda anser Skånes handelskammare, att skattereformens genomförande vore i olika avseenden beroende av den rådande inflationssituationen, vilken kunde taga sådan karaktär, att skattepolitiken måste inordnas som ett led i åtgärderna för inflationens bekämpande. En inflationsbekämpande politik måste i första hand syfta till å ena sidan att begränsa den nu starkt stegrade nominella ökningen av den privata konsumtionen och å den andra att sti mulera företagsamheten och den på löpande konsumtion inställda produk tionen samt öka sparandet. Med ett sådant program för inflationens bekäm pande och penningvärdets återställande hade emellertid de tendenser, som komme till synes i den föreslagna skattereformen, intet som helst gemensamt, utan de ginge snarast i motsatt riktning. Innan förslaget upptoges till av görande syntes sålunda den större frågan om den ekonomiska politiken tarva ett allsidigt sakligt klarläggande. Så länge inflationen icke hejdats måste för övrigt väsentliga svårigheter föreligga att fastställa skatteunderlaget samt de statsutgifter som skulle täckas med skatter.
Kommerskollegium ansluter sig till Skånes handelskammares uttalande, att den ekonomiska politiken och speciellt dess förhållande till skattepoliti ken tarvade ett klarläggande, innan förslaget upptoges till avgörande, och an ser sig därför icke böra nu ingå på de av kooperativa förbundet framförda förslagen. I övrigt understryker ämbetsverket de menliga konsekvenser, som efter allt att döma skulle följa genomförandet av de föreslagna skatteök ningarna i fråga om ökat skattetänkande, minskad sparvilja och undergrä vande av skattemoralen, samt anför vidare:
Enligt kollegii förmenande skulle i själva verket en lättnad i skattebördan över hela linjen vara vad som främst borde eftersträvas i och för befräm jande av gynnsammast möjliga utveckling av näringsliv och företagsamhet och därmed för en ökning av produktionen, av sparandet och av skatteunder-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
in
laget med de för välståndsutvecklingen lyckliga konsekvenser, som därav
skulle bli en följd. Om eu sådan allmän sänkning av skattebörden av stats-
finansiella skäl ej nu kan vara genomförbar, anser sig kollegium i varje fall
ej kunna medverka till en ökning av det redan nu hårda skattetrycket.
I nuvarande statsfinansiella läge vill det synas kollegium som om det ej
vore för optimistiskt att räkna med att möjligheter förefinnas eller kunna
åstadkommas för beredande av den skattelättnad för de mindre inkomstla
garna, som av skatteberedningen föreslagits, utan någon ökning av skatte
bördan för övriga inkomsttagare.
Lantbruksförbundet anför:
De breda lagren av inkomsttagare komma att få en större behållen inkomst
på grund av skattelindringen för små och vissa medelstora inkomster. De
stora i och för sig önskvärda sociala reformerna, bl. a. sjukförsäkringen och
folkpensioneringen, kunna vidare väntas medföra ett minskat behov hos all
mänheten att genom sparsamhet och förtänksamhet sörja för framtiden. En
icke obetydlig ökning av köpkraften hos de mindre inkomsttagarna kan
alltså väntas uppstå med därav följande ökad efterfrågan på varaktiga kon
sumtionsvaror. Hos de större och medelstora inkomsttagarna kommer köp
viljan beträffande varaktiga konsumtionsvaror att öka på grund av bristande
intresse för nyinvesteringar och en i följd av skattetrycket naturlig motvilja
mot sparande. Att en sådan utveckling kommer att skärpa inflationstrycket i
hög grad förefaller oundvikligt. Den minskade sparvilja inom hela folket,
som synes komma att bli en följd av förslagets genomförande, utgör ett av
de allvarligaste perspektiven. Sparandet har hittills ansetts såsom värde
fullt, ja nödvändigt för en sund utveckling av landets ekonomiska liv. De
rubbningar, som en avsevärd nedgång i sparandets omfattning kan komma
att medföra, torde vara så allvarliga, att balansen i hela det ekonomiska
livet äventyras.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län å andra sidan anser, att frågan om och i
vad mån beskattningsinstrumentet skulle användas som inflationsbroms bor
de bedömas för sig och eventuellt medföra åtgärder av tillfällig karaktär
men icke bestämma det framtida skattesystemets utformning. Därest stats
makterna för den akuta situationen accepterade beskattningens användning
för sterilisering av köpkraft, kunde detta visserligen inverka på tidpunkten
för skatteomläggningens ikraftträdande, med tanke på den skattelättnad för
flertalet inkomsttagare förslaget medförde. Med hänsyn till att skatten vore
rörlig och uttagningsprocenten sålunda kunde, om så av detta skäl vore nöd
vändigt, sättas högre för första tillämpningsåret, förelåge knappast ur denna
speciella synpunkt avgörande hinder att besluta den föreslagna skatteom
läggningen.
I övrigt framhåller länsstyrelsen, som anser förslaget, särskilt i vad det
innefattade avstående av förmögenhet, böra underkastas ytterligare pröv
ning, att så länge gängse föreställningssätt innebure att skatten normalt
skulle utgå av löpande inkomst, vissa konsekvenser av att uttaga inkomst
skatt och förmögenhetsskatt oberoende av varandra komme att framstå som
stötande oegentligheter i skattesystemet, som icke kunde undvikas enbart
genom beredningens 70-procentsspärregel vilken hade tillämpning endast på
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
inkomsten. Undvikandet krävde en generell spärregel, som innefattade stat
lig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt kommunalskatt, av ungefär
lig innebörd att samtliga dessa skatter icke finge överstiga exempelvis för
slagsvis 80 procent av beskattningsbara inkomsten. Självfallet kunde en
skatt av kvarlåtenskapsskattens natur icke inrymmas under en dylik reduk-
tionsregel och knappast heller en förmögenhetsskatt, som väsentligt över
stege den av beredningen föreslagna. Därest det med hänsyn till den allmän
na skatteramen läte sig göra att nu begränsa skattesystemets omläggning
till genomförande av förslaget till beskattning av inkomst och förmögenhet,
borde en praktiskt hanterbar generell reduktionsregel konstrueras.
Departementschefen.
Den starka stegring av statens utgifter, som under de förflutna krigsåren
icke kunnat undvikas, har haft till följd att en rad nya skatter blivit införda
och att gamla skatter blivit väsentligt höjda. Denna skärpning av beskatt
ningen har genomförts steg för steg och hänsyn har utan tvivel tagits till
vad som vid de olika tidpunkterna synts både skäligt och lämpligt, men för
skjutningarna ha inte ägt rum efter nägon i förväg uppgjord plan, där olika
skatteformer vägts mot varandra under närmare prövning av deras förhål
lande till den enskildes bärkraft eller deras sannolika inverkan på betydelse
fulla faktorer inom näringslivet.
En sådan brist i avvägningen har varit ofrånkomlig under en tid, då beho
vet av skatteinkomster icke gärna kunde i förväg överblickas. Att svårighe
terna i detta hänseende nu skulle ha försvunnit, torde ingen föreställa sig.
Men våra statsfinansiella beslut komma likväl under freden att vara mindre
beroende av oberäkneliga utrikespolitiska förhållanden. Ramen för statens
utgifter kan bestämmas med väsentligt större frihet, och fastare utgångs
punkter äro därmed skapade både för att bedöma behovet av skatteinkomster
och att göra en avvägning mellan de olika skatterna inbördes.
Då de skattesänkningar som redan genomförts i och med avskaffandet av
lcrigskonjunkturskatten och omsättningsskatten och de som nu övervägas i
fråga om inkomstskatten, visserligen äro av betydande omfattning, men lik
väl innebära, att en större del av de under kriget företagna skattehöjningarna
komma att äga bestånd, och att alltså hela beskattningen kommer att ligga
kvar på en nivå väsentligt över förkrigstidens, finns det skäl att här börja
med en redogörelse för de faktorer, som göra en sådan högre skattenivå
ofrånkomlig under den närmare framtid som nu överhuvud taget kan bli
föremål för antaganden.
Driftbudgeten för budgetåret 1938/39 utvisade inkomster på 1 442 milj.
kronor och utgifter på 1 349 milj. kronor. I förslaget till riksstat för budget
året 1947/48, som framlades i statsverkspropositionen, uppgingo utgifterna
till 3 701 milj. kronor, varemot svarade beräknade inkomster på 4 035 milj.
kronor. En mycket betydande utgiftsökning föreligger sålunda mellan dessa
båda år och det är nödvändigt att klargöra, varpå den beror.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
113
Utgifterna kunna delas upp å följande poster:
1938/39
1947/48
milj. kr.
milj. kr.
försvarsdepartementet......................................................... 234
798
socialdepartementet .......................................................... 314
1083
kommunikationsdepartementet .................................... 138
302
ecklesiastikdepartementet ................................................. 231
445
jordbruksdepartementet ................................................... 109
241
pensionsväsendet .................................................................. 59
127
räntor på statsskulden ..................................................... 91
311
övriga utgifter ...................................................................... 173
394
En del av den stegring i utgifterna, som sålunda försiggått, hänger tydligen
samman med den allmänna prisstegringen. Olika slag av kostnader ha stigit,
utan att detta inneburit någon utvidgning av statens verksamhet eller någon
reell höjning av standarden inom denna verksamhet. Även den starka ök
ningen av lönekostnaderna får väsentligen anses vara en anpassning efter ett
förändrat penningvärde. I den mån stegringen av statsutgifterna har denna
grund, bör den motsvaras av liknande stegring på inkomstsidan och kan icke
vara anledning till en skärpt beskattning genom nya skatter och höjda skat
tesatser. En utgiftsstegring svarande mot prisstegringen skulle emellertid en
dast ha fört upp budgeten i en storleksordning på omkring 2 000 milj. kro
nor, och den väsentligaste delen av stegringen är alltså uttryck för en utvidg
ning och standardhöjning.
Direkt samband med kriget och beredskapskostnaderna har därvid den
starka ökningen i räntorna på statsskulden, medan den kraftiga utbyggnaden
av försvarsanstalterna kan anses indirekt ha samma grund. I övrigt beror
utgiftsstegringen på den ökade omfattningen av åtgärderna på det social
politiska området, inom jordbrukspolitiken, liksom för utvecklingen av un
dervisningsväsendet och den vetenskapliga forskningen. Den kraftiga steg
ringen av pensionshuvuatiteln innebär delvis en standardhöjning. Ansväll
ningen av bilskattemedlen och de ökade utgifterna för vägväsendet intaga i
viss mån en särställning.
Betydelsen av nu omnämnda utgiftsstegringar för frågan om skatternas
höjd belyses bäst genom ett exempel. Den beslutade höjningen av folkpen
sionerna och de planerade barnbidragen representera för ett helt budgetår
tillsammans en utgiftsökning på omkring 700 milj. Räntorna på lånen för be-
redskapsändamål kunna beräknas till ytterligare 200 milj. Hade försvarsut-
gifterna stigit endast i takt med prisstegringen skulle de ha legat omkring
450 milj. lägre. Sammanlagt betyda de nämnda posterna en utgiftsökning på
över 1 300 milj. kronor. Hade den uteblivit skulle alla skatter på konsumtio
nen eller tre fjärdedelar av all skatt på inkomst och förmögenhet ha kunnat
undvaras.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.
8
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Budgelens omfattning under den närmaste framtiden är sålunda i stor ut sträckning beroende av våra egna överväganden och våra frivilliga beslut. Men det hindrar inte, att sedan dessa beslut väl äro fattade, utgiftsramen tvingar fram en motsvarande höjd hos statsinkomsterna, alldeles på samma sätt som om utgifterna påtvungits oss av mera ofrånkomliga yttre omstän digheter. Denna erinran är behövlig för att klarhet skall vinnas över bety delsen av vissa jämförelser mellan skattetrycket i Sverige och i en del av de länder som deltagit i kriget. Dessa jämförelser göras vanligen för att påpeka, att den starka höjningen av beskattningen i vårt eget land inte är något egendomligt och avvikande från utvecklingen i andra länder. Häremot kan invändas att dessa länder tagit del i kriget och därför tvingats att finna sig i ett hårt skattetryck men att samma motivering icke kan anföras för de svenska skatternas höjd. Vid detta resonemang förbiser man det faktum, att behovet av skatteinkomster beror på statsutgifternas omfattning, men är oberoende av de orsaker eller de motiv, som varit bestämmande för utgifter nas omfattning och att de svenska statsutgifterna såsom nyss framhållits till sin väsentliga del fastställts genom redan fattade beslut. Det tvång som så lunda inom olika länder i lika mån föreligger att med skattemedel skaffa täckning för beslutade utgifter innebär inte, att man förbiser den gynnade ställning som följt med att vårt land hållits utanför kriget och som tar sig uttryck i att de ökade skatteinkomsterna i väsentlig omfattning tagas i bruk för höjning av olika medborgaregruppers levnadsstandard och för direkt eller indirekt produktiva utgifter.
Då jag sålunda förutsätter att skatterna skola avvägas så att de täcka utgifterna, innebär detta att i någon mån strängare krav tillämpas i fråga om budgetens balansering än som ansågs nödvändigt då en finansieringsplan för de närmaste åren lades fram på våren 1946 i samband med förslaget om upphävandet av omsättningsskatten. Läget ansågs vara sådant, att vissa ut gifter utan nämnvärd risk kunde läggas utanför den balanserade budgeten och att en kortvarig underbalansering av icke obetydlig omfattning vore för svarbar i väntan på småningom stigande statsinkomster. Den brist på sam hällsekonomisk balans som vid framläggandet på våren 1946 av förslaget att avskaffa omsättningsskatten icke tillräckligt beaktades, men som nu är före mål för så mycket större uppmärksamhet, leder på det statsfinansiella om rådet till krav på en överbalanserad eller åtminstone väl balanserad budget.
För året 1947/48 kan på grund av särskilda omständigheter förutses ett överskott i budgeten. Både de beslutade högre folkpensionerna och de pla nerade barnbidragen beräknas inte belasta utgiftssidan förrän från och med januari 1948, och ett halvt års besparingar på dessa båda utgiftsposter svara just mot det i statsverkspropositionen beräknade överskottet. Under ett föl jande budgetår, alltså 1948/49 skulle sålunda vid i övrigt i förhållande till statsverkspropositionen för 1947/48 oförändrade inkomster och utgifter bud geten vara endast ungefär jämnt balanserad. En skatteavvägning och en eventuell skattesänkning, byggande på en tillfällig utgiftsbesparing under
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
115
senare halvåret 1947, måste rimligtvis anses uteslutna. Jag går ut ifrån att
den sänkning av inkomstskatten, som kan bli resultat av beslut vid årets
riksdag, är avsedd att äga bestånd och bör uppfattas som uttryck för en all
män strävan att komma ner till en lägre skattenivå än den som kriget fram-
tvungit.
Innan jag går in på dessa frågor om avvägning av beskattningens höjd
under den närmaste framtiden, vill jag till jämförelse med den starka an
svällningen av statsutgifterna sedan tiden före kriget också erinra, om den
kraftiga stegringen av inkomsterna. Den fördelar sig på följande sätt på olika
slag av statsintäkter.
Intäkt
1938/39
milj. kr.
Skatter å inkomst och förmögenhet in. in.............. 361
Stämpelmedel .............................................................. 69
Automobilskattemedel ............................................. 130
Tullmedel .................................................................. 207
Varuskatt ...................................................................... —
Tobaksskatt .................................................................. 103
Skatter å sprit, vin och maltdrycker........................ 198
Övriga skatter .............................................................. 37
Uppbörd i statens verksamhet................................ 68
Folkpensionsavgifter ................................................. 56
Tips- och lotterimedel m. m........................................ 26
Inkomster från affärsverken.................................... 132
Övriga inkomster av statens kapitalfonder...........
55
S:a 1 442
Beräknad
intäkt
1947/48
milj kr.
1 765
no
255
230
100
370
528
103
67
100
90
170
147
4 035
Trots att mycket betydande skattehöjningar vidtagits under krigsåren har
det som bekant varit nödvändigt att även för utgifter å driftbudgeten anlita
upplåning i betydande omfattning. Under budgetåren 1939/40—1944/45 ut
visade sålunda driftbudgeten underskott å tillhopa drygt 6 500 miljoner kro
nor. Bortfallet av beredskapskostnaderna ledde givetvis i främsta rummet till
att denna upplåning kunde nedbringas men lämnade i och för sig inget ut
rymme för en skattesänkning. Genom den senaste tidens utveckling har en
betydande ökning av statsintäkterna kommit till stånd. Denna ökning skulle
i och för sig ha möjliggjort en betydande sänkning av skattetrycket, om icke
samtidigt såsom redan blivit nämnt betydande nya utgifter beslutats eller
tagits i sikte.
Här bör även erinras om att föregående års riksdag beslöt att slopa den
allmänna omsättningsskatten från den 1 januari innevarande år, vilket inne
bar ett intäktsbortfall för statsverket om cirka 400 miljoner kronor. Även
om hänsyn tages till att i samband härmed vissa subventioner och rabatter
kunna avskaffas måste givetvis detta skattebortfall i hög grad begränsa möj
ligheterna att mera avsevärt reducera den direkta statsbeskattningen.
116
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
Omsättningsskattens borttagande kan ju anses ha varit ett föregripande
av den allmänna avvägning mellan beskattningens olika former, varom jag
förut talat. Då emellertid enligt en alldeles övervägande mening omsättnings
skatten borde — vid sidan av krigskonjunkturskatten — ifrågakomma till
borttagande före alla andra jämkningar i skattesystemet, torde någon änd
ring i förutsättningarna för den nya avvägningen icke ha inträtt, genom att
omsättningsskatten nu faller utanför jämförelsen.
Det synes för övrigt inte möta någon svårighet att ytterligare begränsa
området för den nya avvägningen. Konsumtionsskatterna framför allt på
tobak och alkoholhaltiga drycker ha blivit starkt höjda och nya skatter på
mer eller mindre umbärliga varor ha införts. Jag går ut ifrån att planer inte
föreligga på att avsevärt höja dessa skatter, och att eventuella sänkningar
måste bli av så blygsam storleksordning, att de här kunna lämnas ur räk
ningen. Den avvägning av olika skatteformer inbördes som förestår, begrän
sas sålunda till en avvägning mellan olika skatter på inkomst och förmögen
het, visserligen den del av beskattningen, som ger staten mer än hälften av
alla skatteinkomster.
De fyra olika formerna för beskattning av inkomst och förmögenhet äro
inkomstskatten på enskilda, inkomstskatten på bolag och andra juridiska
personer, den årliga förmögenhetsskatten och förmögenhetsbeskattningen ge
nom arvsskatt. Fördelningen av skattebeloppen på dessa fyra inkomstkällor
var enligt av riksräkenskapsverket gjorda beräkningar på grundval av 1945
års taxering följande:
Inkomstskatten på enskilda............................................................ 874 milj. kr.
Bolagsskatten....................................................................................... 830
Årlig förmögenhetsskatt (båda formerna) ................................... 81
»
Arvsskatt (och gåvoskatt) .............................................................. 44
S:a 1 329 milj. kr.
Med de antaganden som gjorts av riksräkenskapsverket om inkomstutveck
lingen fram till år 1948 skulle intäkterna under detta år vid oförändrat
skattesystem och nuvarande skattesatser kunna beräknas till följande belopp:
Inkomstskatt på enskilda.......................... .................................. 1 255 milj. kr.
Bolagsskatt............................................................................................ 474
»
Årlig förmögenhetsskatt .................................................................. 118
»
Arvsskatt (och gåvoskatt) ................................................................ 45
»
S:a 1 892 milj. kr.
Att den del av skatterna som faller på förmögenheter, utgör en relativt
liten del av det samlade skattebeloppet, visar i och för sig ingenting om det
berättigade i kravet på en annan och för inkomsterna mera gynnsam för
delning. Någon allmänt erkänd norm för en rimlig fördelning av skattebör
dan mellan inkomster och förmögenheter torde inte kunna uppställas. Det av
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
117
skatteberedningen påpekade förhållandet, att man vid förarbetena till 1938
års skattereform sökte uppställa en viss fördelning — 80 % av inkomster
och 20 °/o av förmögenheter — såsom riktlinje för avvägningen, har sitt in
tresse såsom vittnesbörd om vad man vid den tiden uppfattade som skäligt,
men någon verklig ledning ger oss detta förhållande knappast vid nu före
stående avvägning. Inkomsternas och förmögenheternas utveckling har inte
ägt rum i alldeles samma takt, och uppfattningen om det skäliga i den före
kriget företagna avvägningen torde väl mera ha haft sin grund i ett gillande
av det konkreta resultatet än i anslutning till en bestämd procentuell fördel
ning såsom generellt riktig.
Mera betydelsefullt är att riksdagen vid början av kriget gav uttryck åt
uppfattningen att de då vidtagna höjningarna av inkomstskatten förutsatte
en senare komplettering i form av höjd förmögenhetsbeskattning. Även i
detta fall torde det emellertid inte vara möjligt att finna en utgångspunkt,
från vilken något större mått av enighet i avvägningsfrågan självklart måste
framgå. Vare sig man anlägger de synpunkter, som taga sig uttryck i prin
cipen om skatt efter bärkraft, eller de som hänvisa till skatternas inverkan
på näringslivet, kommer avgörandet att spegla ett betydande mått av subjek
tivt omdöme.
Enligt min mening är en avsevärd lättnad i skattetrycket på inkomstta
garna och naturligtvis i främsta rummet inkomsttagarna med små och mått
liga inkomster så önskvärd, att lättnaden bör beredas icke endast i den ut
sträckning som en sänkning av det samlade skattetrycket medger, utan ock
så genom en förskjutning av någon del av skattebördan från inkomsterna
till förmögenheter över en viss storleksordning.
Den lättnad, som skulle beredas inkomsttagarna genom en förskjutning av
skattebördan över på förmögenhetsägama i ungefär den omfattning skatte
beredningen föreslagit, är av blygsamma mått, och i likhet med beredningen
finner jag det skäligt att den göres större även genom ökning av skattein
komsterna från bolag och andra juridiska personer. Inte heller här torde
några allmänt erkända normer för skattebördans fördelning kunna uppletas,
och då 1946 års riksdag uttalade sig för att en sänkning av inkomstskatten
på enskilda personer borde möjliggöras också genom höjda bidrag från aktie
bolagen, torde motiveringen inte vara att söka i någon allmän regel utan i en
förhärskande mening om en i nuvarande läge skälig avvägning.
Bakom alla dylika överväganden om vad som är skäligt i fråga om skatte
bördans fördelning, ligger tydligen föreställningar om avvägning efter olika
skattskyldigas bärkraft eller om rättvisa i beskattningen, Att dessa synpunk
ter inte kunna bli ensamt avgörande utan måste jämkas samman med hän
syn till skatternas sannolika verkningar i andra avseenden är uppenbart.
Det gäller inte minst skatternas inverkan på det ekonomiska livet, på pro
duktionens utveckling och därmed på de inkomster och den förmögenhet,
varur skatterna skola betalas.
Till denna fråga skall jag i del följande återkomma. Men kravet på skä-
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
lighet och rättvisa i skatternas fördelning mellan olika medborgaregrupper
är så väsentligt, att det förefallit vara motiverat att taga det till utgångspunkt
vid behandlingen av skattefrågan. Ingen torde föreställa sig att man i detta
hänseende kan finna hållpunkter för en noggrann kvantitativ precisering.
Vad som skall anses för skäligt måste inom vida gränser bli beroende av
subjektiva omdömen, och andra faktorer göra omedelbart sitt inflytande
gällande. Så kunde det naturligtvis hävdas, att en riktig avvägning alltid
måste gälla ett visst skattebelopp och att växlingar i skatteinkomsterna där
för skulle kräva ständigt nya avvägningar med alla skaiteformer rörliga.
Olägenheterna av en sådan ordning äro påtagliga, och tendensen att begrän
sa rörligheten till någon eller några av skatteformema är naturlig. Den för
mögenhetsskatt som uttages genom arvsskatt är uppenbarligen föga lämplig
som budgetregulator, medan knappast några vägande invändningar kunna
göras mot en sådan rörlighet hos inkomstskatten. Denna fråga har betydelse
vid nu förestående avvägning, därför att enligt min mening eu lättnad i be
skattningen av flertalet inkomster vore önskvärd, ntöver vad som omedel
bart synes vara möjligt att genomföra med hänsyn till budgetläget.
Detta innebär att den ytterligare lättnad i beskattningen, som vid arbetet
med de kommande årens utgifts- och inkomststater eftersträvas, i främsta
rummet bör ta sig uttryck i en sänkning av inkomstskatten, vare sig detta
skall ske inom den statliga beskattningens ram eller under statlig medverkan
för lindring i den kommunala beskattningen. Avvägningen av de höjda bi
dragen från årlig förmögenhetsskatt, arvsskatt och bolagsskatt har sålunda
ägt rum under förutsättningen att de föreslagna skattesatserna icke böra bli
föremål för täta växlingar, medan inkomstskatten i princip uppfattas som
en rörlig budgetregulator. Bolagsskatten intar en särställning såtillvida, som
inte heller den synes lämplig som årlig budgetregulator, varemot ändringar
med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget kunna övervägas.
Beslut om budgeten för 1947/48 får tydligen anstå till den vanliga sam-
manknytningen av riksstatens utgifter och inkomster. Men för bedömningen
av skatteförslagen är det önskvärt att bilda sig en allmän föreställning om
budgetläget både under nästa budgetår och det därpå följande, alltså 1948/49.
Såsom jag tidigare uttalat synes det nämligen olämpligt att avväga skatteut
tagen för år 1947/48 på ett sådant sätt att efter en skattesänkning vid årets
riksdag en återgång till högre skatt skulle behöva företagas vid riksdagen
1948.
Såvitt nu kan bedömas komma de slutliga utgifterna för år 1947/48 att
ligga icke oväsentligt över de i riksstatsförslaget beräknade. Sålunda torde
kostnaderna för barnbidragen komma att stiga med omkring 75 milj. kro
nor, såsom framgår av en samtidigt med skatteförslagen framlagd proposi
tion. Höjningen av de äldre pensionerna beräknas draga en kostnad utöver
den i statsverkspropositionen beräknade på 15 milj. kronor. Jordbruksregle-
ringama synas kräva omkring 50 milj. kronor ytterligare. En motsedd höj
ning av de rörliga lönetilläggen jämte en rad mindre poster kommer att öka
utgiftssumman med belopp, som ännu icke kunna närmare fixeras. Försäm-
Kungi. Mai:ts proposition nr 212.
119
ringen i förhållande till beräkningarna i riksstatsförslaget torde alltså få an
tagas uppgå till inemot 200 milj. kronor och med inkomstsidan oförändrad
skulle överskottet nedgå från 334 milj. kronor till under 150 milj. kronor.
Rörande utgifterna under året 1948/49 får först erinras om den ökning,
som blir följden av att folkpensioner och barnbidrag för ett helt år måste
upptagas i budgeten. Det innebär ett tillägg på mer än 400 milj. kronor. Det
till 150 milj. kronor reducerade överskottet för 1947/48 skulle på detta sätt
förbytas i ett underskott för 1948/49 på närmare 250 milj. kronor. Vissa ök
ningar utöver de för folkpensioner och barnbidrag upptagna bli säkerligen
för 1948/49 oundvikliga, och möjligheterna att åstadkomma en sänkning av
inkomstskatten bero uppenbarligen dels på de antaganden man vågar göra
om hela inkomstutvecklingen och om storleken av bidragen från bolag och
förmögenheter, dels på den nedpressning av utgifterna i övrigt, som kan ge
nomföras.
I fråga om skatterna på inkomst och förmögenhet har i riksräkenskapsver-
ket gjorts vissa beräkningar, som finnas upptagna i en härvid fogad bilaga
(bihang 3), och vilkas resultat kunna sammanfattas sålunda. För 1947/48
har summan av inkomstskatt på enskilda och bolag samt årlig förmögen
hetsskatt antagits uppgå till 1 748 milj. kronor enligt nu gällande beskatt
ningsregler. Under förutsättning att statsskatteberedningens förslag vore ge
nomfört från och med januari 1948 och uttagningsprocenten för inkomst
skatten satt till 100, framkommer i stället ett skattebelopp på 1 733 milj.
kronor. Med de jämkningar i förslaget, som förutsattes i nu föreliggande
proposition med avseende på den årliga förmögenhetsskatten, torde en sänk
ning av detta belopp till omkring 1 720 milj. kronor vara befogad. Till detta
bör läggas inkomsten av kvarlåtenskapsskatten för ett halvt år med kanske
20 milj. kronor, varefter det samlade beloppet för skatt å inkomst, förmö
genhet och rörelse skulle nedgå från i statsverkspropositionen angivna 1 881
milj. till omkring 1 870 milj. kronor. Om detta inkomstbortfall inte kompen
seras av uppräkningar på andra inkomsttitlar skulle överskottet i budgeten
1947/48 nedgå ytterligare under de förut angivna 150 milj. kronor.
För frågan om den möjliga sänkningen av inkomstskatten är det emellertid
av väsentlig betydelse vilka antaganden man vågar göra om inkomst- och
förmögenhetsskatterna budgetåret 1948/49, eller t. o. m. kalenderåret 1949,
eftersom det vid 1948 års riksdag beslutade uttaget av inkomstskatten gäller
hela året 1949.
Riksräkenskapsverket antager för kalenderåret 1948 följande inkomster,
återigen under förutsättning att den nya inkomstskatten tages ut vid grund
beloppet.
Inkomstskatt av enskilda.............................. 1 039 milj. kr.
»
» bolag .................................. 593 »
»
Ärlig förmögenhetsskatt................................ 168 »
»
S:a 1 800 milj. kr.
120
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
Såsom nyss blivit nämnt bör siffran för den årliga förmögenhetsskatten
reduceras till omkring 155 milj. och summan sålunda minskas från 1 800
milj. till 1 787 milj., vilket är 37 milj. mera än de 1 750 milj. kronor, som i
statsverkspropositionen för 1947/48 upptagas under rubriken preliminär skatt
å inkomst och förmögenhet. Lägges härtill närmare 40 milj. i kvarlåtenskaps-
skatt blir ökningen för 1948 omkring 75 milj. kronor. Den sålunda beräknade
skattesumman torde för budgetåret 1948/49 kunna ytterligare något jämkas
uppåt, och ett liknande antagande bör man kunna våga också för vissa andra
inkomstposter. Emellertid torde härigenom icke en utjämning kunna ske av
det förut framräknade underskottet för 1948/49. Balans kan endast uppnås,
om vissa i 1947/48 års budget upptagna poster minskas eller bortfalla och
nya utgiftsökningar hållas tillbaka. Det är under dessa förutsättningar jag
anser det möjligt att räkna med en uttagning av den nya inkomstskatten vid
grundbeloppet.
Att en sådan sänkning av inkomstskatten endast blir möjlig, om ökade bi
drag tagas ut av bolag och förmögenheter, torde framgå av de anförda siff
rorna. Dessa bidrag antagas uppgå till närmare 200 milj. kronor, och då in
komstskatten vid grundbeloppet beräknas inbringa något över 1 000 milj.
kronor, skulle en uttagning med 20 % förhöjning vara behövlig för att er
sätta nämnda bidrag.
En sådan förhöjd uttagning skulle betyda, att skattelättnaden för gifta för
byttes i skattestegring vid inkomster över 10 000 kronor och för ensamståen
de vid 6 000 kronor. Med den av reservanter i skatteberedningen föreslagna
skatteskalan skulle skattehöjningarna börja vid samma inkomst för gifta —
alltså något över 10 000 kronor — och för ensamstående redan något under
6 000 kronor.
Den slutliga diskussionen om uttagningsprocenten får tydligen äga rum i
samband med de definitiva besluten om budgeten för 1947/48, då ytterligare
hållpunkter för ett avgörande torde föreligga. Vad som redan nu kan anses
känt och som i det föregående anförts är nog för att motivera förslagen om
höjning av bolagsskatt, årlig förmögenhetsskatt och arvsskatt såsom förut
sättning för att det skall bli möjligt att genomföra skattelindringen för mind
re och medelstora inkomsttagare.
Såsom jag förut understrukit är den sänkning av inkomstskatten, som in
träder även vid ett uttag med grundbeloppet, synnerligen blygsam. En
lättnad är så önskvärd, att den bör åstadkommas även genom en om
fördelning av skattebördan till fördel för enskilda inkomstskattebetalare. En
dast om starka skäl av allmänt ekonomisk natur skulle kunna andragas mot
en sådan förskjutning, funnes anledning att tveka om dess genomförande.
En granskning av de argument, som anförts mot förskjutningen och som
gå ut på att den vore till skada för sparsamhet, företagsamhet och andra
välståndsskapande krafter, visar enligt min mening att farhågorna icke blott
äro överdrivna utan i allt väsentligt sakna grund. Det är här inte fråga om
den hämmande inverkan som ett högt skattetryck överhuvud taget kan
utöva och som ju snarast bör bli svagare, när skattenivån något sänkes.
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
121
Diskussionen gäller en förskjutning i skattetrycket av mycket måttlig stor
leksordning, och goda skäl kunna anföras för uppfattningen att en förskjut
ning av skattetrycket till lättnad för enskilda inkomsttagare är ägnad att på
verka det ekonomiska livet i gynnsam riktning.
En närmare motivering för den sålunda uttalade uppfattningen anknytes
lämpligen till en granskning av de väsentliga kritiska invändningar mot
skatteberedningens förslag, som framförts i de till antalet alldeles övervägan
de remissyttrandena. Granskningen i detalj och av speciella punkter får ske
vid behandlingen av de särskilda skatteformerna, men vissa allmänna syn
punkter av betydelse för hela skattefrågan kunna bättre belysas om de tagas
upp i ett sammanhang.
Frågorna om beskattningens inverkan på näringslivet höra till våra stän
diga följeslagare. Nya synpunkter äro sällsynta men de konkreta förhållan
den, på vilka de tillämpas, äro växlande och ge därför anledning till alltjämt
nya överväganden. Vissa utgångspunkter äro ofta för alla gemensamma, vad
som med skatterna bör eftersträvas råder till en viss grad enighet om, men
den inverkan som ett visst samlat skattetryck eller olika skatteformer öva på
människomas handlande i det ekonomiska livet är svår att fastställa och ger
upphov till oförenliga slutsatser om den bästa skattepolitiken. Vad man åt
minstone, även i nuvarande läge i vårt land, bör kunna eftersträva är att
klarare få fram, var skiljaktigheten i meningar verkligen börjar och hur be
tydelsefulla de områden av det ekonomiska livet äro, inom vilka de om
stridda skatteformerna ha praktisk betydelse.
En god del av kritiken mot skatteförslagen såsom skadliga för såväl spar
samhet som företagsamhet riktar sig mot det höga skattetrycket i och för sig,
alltså egentligen mot omfattningen av de statliga utgifterna. Då kommittéför
slaget inte innebär någon ökning av den samlade skattebördan utan i stället
någon sänkning, måste den kritik mot kommittéförslaget som vilar på den
na grund i lika mån träffa den nu rådande beskattningen.
Den här nämnda utgångspunkten för kritiken är företrädd i åtskilliga ytt
randen. Man ger uttryck åt oron över att ett skattetryck, som förorsakats
av de särskilda förhållandena under kriget och som under dessa förhållan
den kunnat för en övergående tidsperiod bäras, nu kommer att bli beståen
de och alltmer öva sin återhållande inverkan på den enskildes lust och för
måga att genom sparsamhet och företagsamhet förbättra sin egen ekono
miska ställning och stärka underlaget för hela folkets välstånd.
I den mån eu viss höjd hos den samlade beskattningen har de ofta antagna
ogynnsamma konsekvenserna, betyder det uppenbarligen att det ekonomiska
framåtskridandet i betydelse av ökad tillgång på produktiva hjälpmedel för
siggår långsammare än som hade blivit fallet vid en lägre skattenivå. Om
den enskilda kapitalbildningen har hållit sig lägre genom att skatterna ta
gits från inkomster, som annars skulle ha sparats, och om dessa skatter
av det allmänna ha använts till att öka konsumtionen bland ålderstigna,
arbetslösa, inom familjer med barn etc., så har skattepolitiken uppenbar-
122
Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.
barligen lett till en annan fördelning av det årliga arbetets avkastning mel
lan konsumtion och kapitalbildning. Huruvida detta skall ses med gillande el
ler inte, beror på värderingar av subjektiv karaktär, eftersom det är svårt
att vinna enighet om hur man bör uppskatta en förbättrad levnadsstandard
i framtiden gentemot en höjning av standarden nu.
Om en dylik avvägning företages av en enskild eller av ett helt folkhushåll
under fullt beaktande av alla för omdömet betydelsefulla omständigheter,
synes ingenting mer vara att säga än att konstatera förhandenvaron av en
sådan värdering av nutida och framtida behovstillfredsställelse. Vad som
ligger bakom kritiken av en skattenivå, som anses vara alltför hög, är säker
ligen övertygelsen att avvägningen mellan nutid och framtid icke kommit
till stånd efter en sådan allsidig prövning. Kritiken förutsätter tydligen, att
en lägre skattenivå så påtagligt skulle förbättra den framtida försörjningen,
att endast obekantskap med dessa utsikter har lett statsmakterna till att
föredra en relativt liten nutidsfördel framför en ojämförligt större förbätt
ring senare. Och en av de faktorer som förklara en sådan felbedömning
anses vara, att avgörandet om beskattningen och därmed om denna fördel
ning av tillgångarna mellan nutid och framtid i stor utsträckning vilar hos
folklager, som på grund av sina knappare ekonomiska villkor ha en tendens
att uppskatta nutidskonsumtionen högre än som för ett mera allsidigt bedö
mande är riktigt. Denna tendens anses få ökad styrka därigenom, att den
omtvistade beskattningen i högre grad drabbar ett mindretal av befolkning
en än den beslutande majoriteten.
Vill man söka översätta denna abstrakta kritik i konkreta termer, hämtade
från det nuvarande läget i vårt land, betyder det att en icke oväsentlig del
av de beslutade eller planerade statsutgifterna skulle vara av en sådan art, att
välståndet blir mindre i framtiden än som vid en annan höjd hos stats
utgifterna och därmed hos beskattningen vore möjligt. Man har rätt att grovt
taget dela upp föremålen för denna kritik i tre typiska grupper, som till
sammans täcka den väsentliga delen av statsutgifterna. Den första är mili
tärutgifterna. Den andra är civila utgifter, som kunna anses för kapitalin
vesteringar i mera vidsträckt bemärkelse, därför att de mer eller mindre di
rekt höja produktionsförmågan. Den tredje gruppen slutligen omfattar ut
gifter, som delvis endast indirekt och på lång sikt, delvis inte alls kunna
anses bidraga till en höjning av den materiella produktionen, utan främst
motiveras med önskan att höja konsumtionsstandarden hos vissa grupper.
Typexempel för sistnämnda grupp är ålderdomspensioner, pensioner åt stats
anställda, delvis också deras löner i den mån de inte anses nödvändiga för
att uppehålla effektiviteten, »kulturella» utgifter utan synbart sammanhang
med framställningen av nyttigheter eller tjänster inom »näringslivet». Hit
höra mycket av de mänskliga värden, som — vid högtidliga tillfällen — den
bättre materiella bärgningen säges vara till för att tjäna, men som inte ge
några påtagliga bidrag till ökningen av denna bärgning.
Vilket inflytande kunna de sålunda redovisade synpunkterna tänkas få på
vårt praktiska handlande i nuvarande läge? I fråga om den första gruppen
Kungl, Maj:ts proposition nr 212.
123
av orsaker till en hög beskattning dela vi öde med resten av världen, och den
återhållande verkan som de militära utgifterna kunna utöva på det ekono
miska livet får vägas mot uppfattningen om dessa utgifters ofrånkomlighet.
Att en minskning i och för sig vore önskvärd och borde leda till en motsva
rande sänkning av beskattningen, är lika uppenbart som att för ögonblicket
ingen plan för väsentlig minskning av skattetrycket kan byggas på någon
enig strävan att starkt reducera de militära utgifterna.
Vad den andra gruppen av orsaker beträffar, torde alla vara ense om att
såväl de näringspolitiska åtgärderna som hälso- och sjukvård, förbättring
arna i skolväsendet och anstalterna för vetenskaplig forskning äro former
av kapitalinvesteringar med i längden gynnsamma verkningar för produk
tionen och för folkets välstånd. Liksom vid alla investeringar på längre sikt
kunna naturligtvis olika meningar finnas om den rätta avvägningen i förhål
lande till våra samlade resurser. En påskyndad takt i dessa investeringar
innebär ett krav på minskning av den omedelbara konsumtionen och av ut
rymmet för enskilda investeringar, vilket tar sig uttryck i högre anspråk på
skattemedel.
Mera omstridda ha åtminstone tidigare de s. k. socialpolitiska åtgärderna
varit, och då de vid sidan av sin egenskap att även de i betydande utsträck
ning vara på längre sikt produktionsfrämjande också innebära en omedelbar
höjning av vissa folkgruppers konsumtionsstandard med hjälp av bidrag som
minska andra gruppers förmåga inte bara att konsumera utan också att in
vestera, är det naturligt att en icke obetydlig del av diskussionerna om be
skattningens ogynnsamma verkningar samlat sig kring frågan om en riktig
avvägning av de socialpolitiska utgifterna och de därför nödvändiga skatte
inkomsterna. Också här blir det sålunda avgörande, vilken tyngd man till
mäter strävan efter social utjämning utifrån de värdeskalor man tillämpar
vid sin bedömning av samhällsföreteelserna. Svårigheterna att här komma
till enhälliga ståndpunkter bottnar inte endast i olika värderingar. De kunna
också såsom förut blivit nämnt trots enighet om det önskvärda ha sin grund
i olika meningar om effekten av samhällets åtgärder, särskilt den olika effek
ten på längre och kortare sikt. Den avvägning i dessa frågor, som tagit sig ut
tryck i beslutade eller planerade åtgärder på olika samhällsområden, har
regeringen icke funnit anledning att frångå, och den lättnad i beskattningen
som enligt min mening både nu omedelbart och i fortsättningen bör efter
strävas, får jämkas samman med arbetet på att förverkliga det uppställda
reformprogrammet. Då rörande detta reformprogram icke synas föreligga
några meningsmotsättningar av sådan art, att de skulle leda till väsentligt
olika uppfattningar om utgiftsbelopp och därmed av skattebehov, synes det
vara ett gemensamt intresse att hålla de övriga statsutgifterna inom en ram,
som ökar utsikterna för en längre gående sänkning av beskattningen än som
nu omedelbart ligger inom räckhåll.
Då kritiken mot skatteförslaget i grunden riktar sig redan mot den nuva
rande höjden på beskattningen har den helt naturligt närmast tagit sig ut
tryck i kritik mot den skärpning av vissa skatteformer som i kommittéför-
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
slaget framlagts. Något genomfört försök att besvara frågan, vilken avväg
ning mellan de olika skatteformerna man skulle finna lämpligast eller i alla
händelser minst skadlig för näringslivet, om det nu förutsatta skattebehovet
uppfattas såsom ofrånkomligt och en annan lägre nivå för hela beskattningen
inte kunde övervägas, finner man icke i de framlagda yttrandena. Men det
är denna avvägning det nu är fråga om, och det är endast från denna utgångs
punkt som en diskussion kan bli i någon mån fruktbärande.
Den avvägning, som kommiltéförslaget innehåller och som i det väsent
liga förordas i föreliggande proposition, får sin prägel av uppfattningen, att
det i främsta rummet är inkomstskatten på enskilda, särskilt på de låga och
måttliga inkomsterna, som kan göra anspråk på att bli lättad, om de finan
siella möjligheterna skulle förefinnas. Men avvägningen bygger också på att
denna inkomstskatt blivit jämförelsevis hårdare anlitad än skatten på för
mögenheter och bolag, och att en lättnad för enskilda inkomsttagare därför
hör ske också med hjälp av en förskjutning i skattetrycket över på bolag
och större förmögenheter. Att arvsskatten förblivit orubbad under hela kriget
medan upprepade höjningar ägt rum för övriga skatteformer behöver endast
påpekas, och den uppfattning som riksdagen vid krigets början gav uttryck
åt, och om vilken jag förut erinrat, att ytterligare bidrag från förmögenheter
na senare borde uttagas, visar i samma riktning. De invändningar mot denna
uppfattning som kommit till synes i kritiken av kommittéförslaget bygger i
stor utsträckning på en icke bevisad och icke ens redovisad förutsättning,
nämligen att en skatt lagd på sparade medel och kapital överhuvud skulle
vara skadligare för sparvilja och sparförmåga än motsvarande skatt på in
komster. Hållpunkter saknas så vitt jag vet för ett grundat omdöme i vad
män inkomsttagare utan avsevärd förmögenhet och förmögenhetsägare med
inkomster av växlande storleksordning bidraga till nybildningen av kapital.
De argument, som bruka anföras till förmån för en relativt hård beskattning
av lägre inkomstskikt, därför att detta väsentligen inkräktar på kon
sumtionen och icke på kapitalbildningen, gälla ju också måttliga inkomster
av förmögenhet. Även vid större inkomster av förmögenhet finns ingen an
ledning att antaga en större benägenhet att spara än vid motsvarande ar
betsinkomster. Motsatsen är mera sannolik.
Det är den återhållande effekten på sparviljan av en väntad förmögenhets
beskattning, som intager det största rummet i kritiken av förmögenhetsskat
tens utformning. Då denna kritik endast svagt låtit höra sig gentemot ett av
reservanter inom beredningen framlagt förslag, som först vid förmögenheter
över 100 000 kronor nämnvärt skiljer sig från kommittéförslaget, är det tyd
ligen beskattningen av dessa större förmögenheter, som givit anledning till
oron. Redan denna begränsning av problemets omfattning till att gälla endast
35 000 förmögenhetsägare är av betydelse vid bedömning av kritikens räck
vidd. Men även närmast ovanför 100 000-kronorsgränsen är skillnaden mel
lan de båda skatteskalorna obetydlig. Om skatten på 150 000 kronor sättes
till 980 kronor såsom i kommittéförslaget eller till 800 kronor som i reserva
tionen, eller om vid 300 000 kronor skillnaden är den mellan 3 080 kronor
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
125
och 2 000 kronor kan visserligen för en ägare utan annan inkomst än den
som härflyter av detta kapital vara väsentligt nog och föranleda olika omdö
men om vad som ur skälighetssynpunkt bör föredragas. Men betydelsen för
produktionen av att den ena linjen genomföres och inte den andra kan inte
vara stor, då förmögenhetsägare av denna typ väl icke kunna räknas till de
aktivt verksamma företagarna och knappast heller — på grund av sitt ringa
antal —- lämna avsevärda bidrag till kapitalbildningen. Frågan om den årliga
förmögenhetsskattens inverkan på det svenska näringslivet skulle alltså när
mast vara frågan om dess betydelse för 7 000 ägare med över 300 000 kro
nor i förmögenhet.
Inom denna grupp har vi antagligen att söka ett icke obetydligt antal le
dande företagare inom olika näringsgrenar. Deras betydelse för utvecklingen
av vår produktion kan fullt uppskattas, samtidigt med att man sätter ett stort
frågetecken vid påståendet, att deras insatser skulle avsevärt påverkas av den
föreslagna utökningen av förmögenhetsbeskattningen. Deras bidrag till kapi
talbildningen har väl oftast karaktär av oundvikliga överskott på en bety
dande inkomst, värdestegringar etc., och sambandet med den lille spararens
begränsning av en måttlig eller knapp konsumtion är föga framträdande.
Man får erinra sig att den föreslagna förmögenhetsbeskattningen måste
ses i jämförelse med den nu utgående eller andra praktiskt möjliga alterna
tiv. I fråga om företagsledare med förmögenheter över 300 000 kronor och
vid sidan därav en betydande inkomst av anställning eller rörelse blir skill
naden mot den nuvarande förmögenhetsbeskattningen knappast så väsentlig,
att den kan öva något inflytande på de ekonomiska dispositionerna. Om med
en förmögenhet på 500 000 kronor och en inkomst varierande mellan 40 000
kronor och över 200 000 kronor följer en förmögenhetsskatt på 6 620 kronor
enligt det nya förslaget eller som nu en skatt varierande från 4 250 kronor
till 5 350 kronor, eller slutligen enligt en reservation i beredningen 4 600 kro
nor, så fordras alldeles speciella och föga sannolika antaganden rörande
dessa företagares reaktioner för att av dessa skiljaktigheter i skattebeloppen
göra en fråga av stor betydelse för näringslivets utveckling.
Bilden förändras inte av en hänvisning till den samtidiga höjningen av in
komstskatten. Vid inkomster på 40 000 kronor skulle ökningen uppgå till
omkring 400 kronor och vid inkomster på 200 000 kronor till omkring 350
kronor, under antagande att skatten tages ut vid grundbeloppet. Såsom i an
nat sammanhang närmare utvecklas, är detta en lägre skatt på dessa in
komster än den som skulle uttagas enligt det alternativa förslaget i den förut
nämnda reservationen, om jämförelsen göres vid samma behov av skatte
inkomster. Mot propositionens linje med förhöjd beskatlning av bolag och
större förmögenheter ställes nämligen för reservanterna behovet att taga ut
inkomstskatten med en förhöjning av omkring 20 procent.
Vid kritiken av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen har det emel
lertid spelat en roll, att mycket stora förmögenheter i förening med en rela
tivt låg inkomst bos ägaren i extrema fall skulle komma att belastas med
skatt, överstigande inkomsten. Såsom vid den särskilda behandlingen av för-
126
Kung'. Maj:ts proposition nr 212.
mögenhetsskatten erinras, är det en naturlig följd av en ren förmögenhets
beskattning, att sådana fall inträffa, och utgångspunkten för beredningen
har varit, att det vid betydande förmögenheter inte borde framkalla in
vändningar, om någon del av skatten erlades ur själva förmögenheten. Den
omfattning i vilken en sådan konsekvens skulle inställa sig, kan inte vara
betydande, och i avvaktan på en närmare utredning av de olika sidorna hos
detta problem, föreslås i propositionen, all regeln om maximering av skatten
till 80 procent av den verkliga inkomsten bibehålies, men modifierad på så
sätt, att inom de 80 procenten rymmes också den kommunala beskattningen.
Med denna begränsning av den årliga förmögenhetsskatten blir arvsskatten
den enda form av förmögenlietsindragning i vårt skattesystem. Utbyggnaden
genom en kvarlåtenskapsskatt ändrar ingenting i denna karaktär hos arvs
beskattningen, men ger den en något ökad betydelse. Då kvarlåtenskaps-
skatten kritiseras på den grund att den skulle väsentligt påverka närings
livets struktur, äro överdrifterna i denna kritik så uppenbara, att de knap
past kräva någon belysning. Redan skattebeloppets storlek — en beräknad
ökning på 40 milj. kronor om året, mot en förmodad årlig ökning av natio
nalförmögenheten på minst 1 500 milj. kronor — visar att verkningarna på
enskild egendom och privat företagsamhet måste vara mycket begränsade.
Även om man — vilket får göras under stora reservationer — gör en jämfö
relse mellan dessa 40 milj. kronor och den under beräkningsåren arvfallna
kvarlåtenskapen på inemot 400 milj. kronor, ändras inte väsentligen denna
slutsats. Endast om man skiljer upp beloppen med hänsyn till storleken av
de förmögenheter, som drabbas, kommer man fram till en verkan av den
höjda beskattningen, som är av en viss principiell betydelse, inom ett av
gränsat område.
Såsom av en till kommittébetänkandet fogad utredning framgår, skulle
nämligen av de beräknade 40 milj. något över hälften belöpa på kvarlåten-
skaper över 500 000 kronor och av dessa ta i anspråk nära 33 procent. Där
emot skulle på kvarlåtenskaper mellan 100 000 kronor och 500 000 kronor
omkring 14 procent avgå i skatt, och på kvarlåtenskaper mellan 25 000 och
100 000 kronor endast 2,5 procent. Inverkan på de verkliga storförmögen-
hetema är lika påtaglig som den i fråga om mellangruppen får kallas mått
lig och för den stora huvudmassan relativt betydelselös. Av 11 000—12 000
förmögenheter under vart och ett av åren 1943 och 1944 var det omkring 60,
som lågo över 500 000 kronor och som sålunda av skatten skulle påverkas
pa sadant sätt, att anhopningen av allt större förmögenheter inom vissa fa
miljer skulle försvåras. Denna inverkan från en arvsbeskattning med höga
skattesatser för de största förmögenheterna har ingalunda varit fördold för
de lagstiftare i anglosaxiska länder, som där utvecklat denna beskattnings-
form. Den har tvärtom ofta framhållits som en fördel, och har framför allt
inte ansetts vara till skada för det ekonomiska framåtskridandet.
Återigen är det nödvändigt att framhålla, att en viss skatteform alltid ut
gör alternativ till en annan, och att det är de olika ekonomiska verkningarna
av de olika skatteformema, som få vägas mot varandra. Det som brukar
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
127
anföras som stöd för att arvsbeskaltningen anlitas i betydande omfattning,
är dels en hänvisning till det skäliga i stora bidrag från rikedomen, dels
uppfattningen att arvsskatterna på grund av sin avlägsenhet i tiden för de
flesta skattebetalare i mindre grad än andra skatter påverkar deras lust att
göra insatser i det ekonomiska livet. Denna realistiska uppfattning om skatt
skyldigas psykologi kommer fram i så många sammanhang och från så olika
håll, att man frestas att tala om en alldeles övervägande mening hos sak
kunniga och omdömesgilla kretsar i de anglosaxiska länderna. Att en all
män syn på stora ärvda förmögenheter såsom mindre nödvändiga för eko
nomiskt framåtskridande och såsom i viss mån ett socialt oroselement i
demokratiska samhällen spelar en roll för tillvaron av sådana uppfattningar
i kretsar av ekonomer och skattesakkunniga och alltså ger åt dessa upp
fattningar en i viss mån politisk karaktär, vågar jag icke bestrida. Alla om
dömen om skatters ekonomiska verkningar färgas så starkt av den allmän
na inställningen till samhällsproblemen, att varje försök att leta fram be
dömare, som av alla skulle godtagas som objektiva, måste misslyckas.
De anförda skälen för att en arvsbeskattning i mindre grad än en inkomst
skatt övar inflytande på människornas lust både att arbeta, göra insatser som
företagare och att spara, synas emellertid väga så tungt, att kritiken mot
kvarlåtenskapsskatten endast kan upprätthållas, så länge denna skatt icke
väges mot de alternativ för beredande av statsinkomster, som i praktiken
erbjuda sig. Att taga ut de åsyftade miljonerna av små och måttliga inkoms
ter i stället för av större arv vore så oförenligt med vad som nu måste anses
rimligt och rättvist, att det icke synes kunna övervägas. Att taga ut samma
belopp från större inkomster är en utväg, som väl inte av billighetsskäl skulle
kunna avvisas. Inverkan på näringslivet skulle emellertid enligt min mening
vara mera ogynnsam vid en sådan fördelning av skattetrycket än vid den
här föreslagna.
Departeinentsförslaget.
Från nu angivna utgångspunkter i fråga om skattebördans fördelning på
olika skatteformer och olika skattskyldiga har inom finansdepartementet för
slag till omläggning av skatterna på inkomst och förmögenhet blivit utarbe
tat. Dess närmare utformning behandlas ingående under de olika huvudrubri
kerna. Huvuddragen kunna emellertid i korthet angivas genom följande sam
manfattning.
Inkomstskatten för fysiska personer. Förslaget ansluter
sig i denna del -— såväl vad avser skatteskala som ortsavdrag in. m. —-
till det av beredningens majoritet framlagda. Proposition rörande det pro
centtal, med vilket skatten skall uttas under nästa år, kommer att föreläggas
riksdagen under maj månad i samband med slutliga beräkningar rörande
statsutgifterna och intäktsbehovet under budgetåret 1947/48. Såvitt nu kan
bedömas synes troligt att uttagsprocenten kan fastställas till 100, detta under
förutsättning att ökat uttag av övriga direkta skatter i enlighet med här för
ordade förslag kommer till stånd. Om ökade intäkter icke erhållas från bo-
128
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
lagsbeskattningen samt förmögenhets- och arvsbeskattningen skulle en vä
sentligt högre uttagsprocent bli nödvändig.
Enligt förslaget skulle inkomstskatten — vid en antagen uttagsprocent om
100 — komma att innebära skattelättnader för gifta med intill ca 25 000
kronors inkomst och för ensamstående med högst ca 10 000 kronors inkomst
(ändringarna med avseende å barnfamiljernas beskattning behandlas i det
följande). Skillnaderna mellan den föreslagna inkomstskatten och den nu
varande för olika inkomstlägen kan lämpligen belysas genom några exempel
(avser ortsgrupp III, kommunalskatteavdraget beräknat efter en utdebitering
om 10 kr.).
Gifta
E n s a m s t å ende
Nuv.
statsskatt
Skatt
enligt
prop.
Ökning ( + )
eller
minskning (—)
av skatten i
förhållande till
nuv. skatt
Nuv.
statsskatt
Skatt
enligt
prop.
Ökning ( + )
eller
minskning (—)
av skatten i
förhållande till
nuv. skatt
2 000
28
- 28
82
- 82
3 000
85
—
-
85
210
87
- 123
5 000
314
182
- 132
451
336
- 115
8 000
712
542
- 170
900
853
-
47
10 000
1010
835
- 175
1258
1260
+ 2
15 000
1957
17*0
- 227
2 418
2 442
+
24
25 000
4 661
4580
- 81
5319
5 658
+ 339
50 000
13 644
14 295
+ 651
14 583
15 655
+ 1 072
100000
36 938
38157
+ 1219
38 019
39 653
+ 1634
200 000
91160
91520
+ 360
92 392
93 152
+ 760
500 000
275 132
278 245
+ 3 113
276 514
280149
4- 3 635
De nuvarande barnavdragen vid statsbeskattningen föreslås ersat
ta med kontanta barnbidrag på 260 kr., som skola vara skattefria. Den totala
förbättringen respektive försämringen för barnfamiljer genom de föreslagna
barnbidragen samt den nya inkomstskatteskalan framgår av följande sam
manställning (där »+» anger förbättringen, i kronor, för familjen i förhål
lande till nuvarande system medan »—» innebär en försämring.)
(Beräkningarna avse ortsgrupp III med en antagen kommunal utdebitering
om 10 kr.)
Familjer med
Inkomst
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
2 000
+
260
+ 520
+ 780
+ 1040
5 000
+
288
+ 466
+ 673
+ 880
10 000
+
291
+ 423
+ 495
+ 567
15 000
+
294
+ 364
+ 362
+ 389
25 000
+
75
+ 68
-
76
- 219
50 000
—
771
- 890
-1 206
-1 481
100 000
—
1394
-1 570
-1 971
-2 373
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
129
Beskattningen av juridiska personer. Bolagsskatten fö
reslås höjd från 32 till 40 procent, i samband varmed vissa justeringar avses
av skattesatserna även för övriga juridiska personer.
Förmögenhetsbeskattningen. I stället för nuvarande system med
en del av förmögenhetsbeskattningen anknuten till inkomstbeskattningen fö
reslås att hela förmögenhetsskatten skall uttas i form av en fristående skatt å
förmögenheter. Alla förmögenheter intill 30 000 kronor skulle fritas från var
je förmögenhetsskatt. Den föreslagna skatten i jämförelse med nuvarande
förmögenhetsbeskattning, som till sin storlek är beroende icke endast av för-
mögenhetsbeloppet utan även av inkomsten, belyses av följande exempel:
Nuvarande skatt i kr vid en inkomst av
Föreslagen skatt
3 000
15 000
100 000
30 000
—
47
81
171
50 000
120
102
159
309
100 000
420
263
409
697
300 000
3 020
685
1 684
2 522
1 000 000
15 620
2 678
5 379
9 785
5 000 000
87 620
23 493
28 673
49 132
För förmögenheter intill 100 000 kronor som äro förbundna med små in
komster föreslås särskilda reduktionsregler, som innebära en sänkning av
förmögenhetsskatten. Vidare förordas en spärregel av innehåll att stats- och
kommunalskatterna maximeras till 80 procent av inkomsten.
Arvs- och gåvobeskattningen. En särskild kvarlåtenskaps-
skatt föreslås utgå vid sidan av nuvarande arvslottsbeskattning. Endast kvar-
låtenskaper över 30 000 kronor skulle bli skattepliktiga. Efterlevande ma
kes giftorättsandel inräknas ej i kvarlåtenskapen. Den föreslagna kvarlåten-
skapsskattens storlek utgör: I
Behållen
Kvarlåtenskaps-
Kvarlåtenskapsskatt
om den avlidne
förmögenhet,
skatt, om giftorätt
efterlämnat make
kr.
ej föreligger
och giftorätt
30 000
____
föreligger
50 000
1 000
—
100 000
6 000
1 000
300 000
41 000
13 500
500 000
91 000
31 000
1 000 000
241 000
91 000
I samband härmed föreslås vissa ändringar av nuvarande bestämmelser
rörande beskattningen av gåvor.
Skattesänkningens omfattning.
De föreslagna skattelindringarnas och skatteskärpningarnas totala belopp
belysas kanske lättast med utgångspunkt från de tidigare anförda, av riks-
räkenskapsverket gjorda kalkylerna rörande de beräknade intäkterna under
år 1948 dels enligt nuvarande skattesystem, dels enligt det nu föreslagna.
Ilihang till riksdagens protokoll
1947.
1 samt. Nr 212.
9
130
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.2.
Förutom de redan omnämnda justeringar, som böra vidtagas med avseende
å riksräkenskapsverkets siffror, måste observeras konsekvenserna av bam-
avdragens ersättande med kontanta barnbidrag. För att erhålla beloppet för
skattelindringama enligt det nya skattesystemet bör sålunda den beräknade
skatteintäkten enligt nu gällande system justeras så, att den utvisar det
skattebelopp som skulle erhållas med nuvarande skattebestämmelser men
utan bamavdrag. Intäktsbortfallet år 1948 på grund av barnavdragen är
svårt att beräkna men torde kunna uppskattas till omkring 145 milj. kronor.
Jämförelsen mellan intäkterna enligt nuvarande och de föreslagna skatte
skalorna skulle då ge följande resultat (milj. kr.):
Beräknade intäkter år 1948 Skattelindring
( —) resp.
Inkomstskatt på enskilda ...
Nuvarande
skatter
...
1400
Propositionens
förslag
1 039
(—) resp.
skatteskärp-
ning ( + )
- 361
Bolagsskatt ............................
474
593
+ 119
Årlig förmögenhetsskatt ....
118
155
+ 37
Arvsskatt (och gåvoskatt) ...
45
85
+ 40
2 037
1 872
- 165
Minskningen av inkomstskatten för enskilda skulle sålunda uppgå till om
kring 360 milj. kr. Detta skattebortfall kompenseras till ett belopp av nära
200 milj. kr. genom de föreslagna skärpningarna av bolagsskatten samt förmö
genhets- och arvsbeskattningen. Den totala intäktsminskningen skulle sålunda
kunna uppskattas till cirka 165 milj. kr. Den minskning som skulle framträda
på budgetens inkomstsida skulle dock begränsas till något tiotal miljoner
kronor, vilket sammanhänger med de kontanta barnbidragens införande och
det samtidiga slopandet av nu utgående barnavdrag. Det kanske kan finnas
anledning att något närmare beröra beräkningssättet på denna punkt.
Barnavdragens slopande och införandet av kontanta barnbidrag kunde gi
vetvis ha ägt rum utan att i övrigt någon förändring av beskattningen vidta
gits. Detta skulle ha inneburit att statsintäkterna ökats med ett mot barnav
dragen svarande belopp, beräknat till cirka 145 milj. kr. för år 1948, och att
staten i stället utbetalat barnbidrag om sammanlagt 420 milj. kr. Barnfamil
jerna skulle alltså ha erhållit netto (420 — 145 =) 275 milj. kr. När man
önskar belysa skatteskärpningama resp. skattelindringama enligt del nya
förslaget, bör denna omläggning av statens stöd till barnfamiljerna behand
las särskilt och intäkterna vid nuvarande skattesystem justeras, som om de
nya barnbidragen först hade genomförts. Det är så beräkningarna här skett.
Resultatet blir då, som redan nämnts, att skattelindringen för enskilda kan
beräknas till 360 milj. kr., varjämte nettotillskottet till barnfamiljerna genom
barnbidragen kan uppskattas till 275 milj. kr.
Rungl. Maj:ts proposition nr 212.
131
III. Familjebeskattningen.
1. Historik, det nya ortsavdragssystemets verkningar å skatteunderlaget
m. in.
Redogörelse för tidigare framlagda förslag och genomförda reformer även
som för nu gällande bestämmelser på familjebeskattningens område lämnas
dels i själva betänkandet (s. 89—97) och dels i bilagor till detsamma (s. 326—
355). Vidare lämnas i betänkandet (s. 138—139) vissa uppgifter om verkning
arna å skatteunderlaget av beredningens förslag rörande familjebeskattning
en. Som en sammanfattning av dessa redogörelser, vartill i övrigt hänvisas,
skal) här endast anföras följande.
Ortsavdragen vid den statliga beskattningen infördes år 1919 för att
hänsyn till de skattskyldigas sinsemellan olika skatteförmåga skulle kunna ta
gas i högre grad än som tidigare skett. Utgångspunkten var den att en person
saknade skatteförmåga för den del av sin inkomst som motsvarade existens
minimum för honom och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erford
rades för hans och familjens uppehälle. En skattskyldigs skatteförmåga an
sågs alltså representeras endast av den existensminimum överstigande delen
av inkomsten, den s. k. fria inkomsten, och enbart efter denna ansågs skatten
böra utmätas. I enlighet härmed togs vid ortsavdragens bestämmande hänsyn
till de olika orternas dyrhet samt till den med olika familjetyper växlande för
sörjningsbördan. Bestämmande av skatteskala (progressivitet m. m.) skedde
med tanke endast på den efter ortsavdragen kvarstående d. v. s. den fria
inkomsten.
Bankningen, som innebär att vid taxeringen förutom ortsavdraget
avräknas, om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdra-
gets dubbla summa, ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och, om
det taxerade beloppet är lägre än nu sagts men ändock överskjuter ortsavdra
get, ett belopp motsvarande hälften av den överskjutande delen, är också mo
tiverad av hänsyn till skatteförmågan. Det ansågs nämligen, när ortsavdragen
infördes, att de omständigheter som förorsakade undantagande från beskatt
ningen av ett mot existensminimum svarande belopp, föranledde en nedsätt
ning även i den av resterande inkomst betingade skatteförmågan. Denna skill
nad i skatteförmåga ansågs dock mindre ju större den fria inkomsten var, och
skillnaden ansågs ha sin största betydelse i fråga om den del av inkomsten,
som närmast översteg existensminimum. Därför infördes en bestämmelse,
som åstadkom, att den del av det taxerade beloppet som överstiger ortsavdra
get men icke dess dubbla belopp, får bära endast halv skatt.
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Den särskilda anordningen för beräkning av ortsavdrag för en
samstående (med tabell, däri inlagts ortsavdrag, som reduceras med sti
gande inkomst) föreslogs av 1936 års skattekommitté därför att kommitténs
förslag eljest skulle för ensamstående med mycket låga inkomster medfört
skatteskärpningar, som voro relativt stora i förhållande till den förutvarande
beskattningen och som icke kunde anses motiverade med hänsyn till skatte
kraften. Det i ortsavdraget för familj ingående grundavdraget — som enligt
äldre bestämmelser jämväl tillkom ensamstående —- hade nämligen sänkts
i förhållande till det tidigare grundavdraget, mot det att familjeavdraget för
husiru höjts så att detta skulle komma att uppgå till samma belopp som
grundavdraget. Vidare hade ensamstående skattskyldiga i det lägsta inkomst
skiktet fått vidkännas så ökad skattebörda, att den icke kunnat uppvägas av
lindringen för familjeförsörjarna inom skiktet, varför konsekvensen krävde,
att även de ensamstående i de högre inkomstskikten finge vidkännas ökad
skattebelastning. Det hade därför enligt kommittén gällt att finna en tekniskt
acceptabel metod, som med bibehållande av det ifrågasatta systemet i övrigt
lättade skattebördan för ifrågavarande skattskyldiga, i vad avsåge de lägsta
inkomstskikten, men skärpte densamma i fråga om de högre inkomstskikten.
Visserligen innebure de föreslagna bestämmelserna om ortsavdrag för ensam
stående ett avsteg från principen om att ett mot existensminimum svarande
belopp alltid skulle undantagas från beskattning, men frågan om existens
minimum borde ses mot beskattningens utformning i övrigt, och huvudsaken
hade varit att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan en
samstående och familjeförsörjare. Samma effekt i fråga om skatteskärpning
hade kunnat nås genom en särskild skatt eller progressionsskärpning av den
vanliga skatten i samband med ytterligare höjda avdrag för familjeförsör
jare.
Avdrag för husföreståndarinna, som — om sådan finnes an
ställd — tillkommer ogift skattskyldig med hemmavarande minderårigt barn,
åtnjöts före 1938 års ändringar med samma belopp som familjeavdrag för
hustru. Anledningen till att avdraget vid omläggningen bestämdes till Va
hustruavdrag var den, att husföreståndarinna själv erhöll grundavdrag vid
sin taxering samt att det särskilda husföreståndarinneavdraget med hänsyn
till den företagna icke obetydliga höjningen av barnavdragen ansågs snarare
böra sänkas än höjas (hustruavdraget höjdes med nära 100 procent).
Föreskrifterna om särskilt förhöjt familjeavdrag för barn
utöver de två första, som också tillkommo på förslag av 1936 års skattekom
mitté, motiverades med att det visat sig att det framför allt vore familjer med
tre eller flera barn, vilkas levnadsstandard hårt pressades av barnens behov i
olika hänseenden. Det kunde väl icke med bestämdhet påstås, att just till
komsten av ett tredje barn medförde en mera markerad påfrestning för famil
jernas ekonomi än vad de föregående barnen gjort, men ville man söka upp
nå eu effektiv lindring åt dem av de barnrikare familjerna, som överhuvud
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
133
taget kunde hjälpas avdragsvägen, utan att göra systemet för invecklat kunde
denna lösning anses tillfredsställande.
Införande av direkta barnbidrag ifrågasattes först av familje-
beskattningssakkunniga (1943), som dock av statsfinansiella skäl icke ansågo
sig kunna framlägga förslag härom. Motiveringen för införande av barnbi
drag skulle enligt de sakkunniga vara, att den övervägande delen av familje
försörjarna med barn betalade ingen eller så ringa skatt till staten, att skat
tens eftergivande icke medförde någon nämnvärd lindring i deras försörj
ningsbörda. önskemålet om en jämnare fördelning av bamförsörjningsbör-
dan kunde därför endast i ringa utsträckning tillgodoses genom en ändring
av grunderna för den statliga inkomstbeskattningen.
För den närmare utformningen av systemet med barnbidrag övervägde
familjebeskattningssakkunniga två metoder. Enligt den ena metoden, som för
utsatte bibehållande av systemet med skattefria avdrag, skulle de familjeför
sörjare, vilkas inkomster vore tillräckligt stora för att medgiva ett fullt ut
nyttjande av avdragen, erhålla åsyftad lindring i försörjningsbördan uteslu
tande genom skattelättnad och andra lämnas erforderlig utfyllnad genom bi
drag Enligt den andra metoden, som de sakkunniga gåvo företräde, skulle
de skattefria avdragen helt slopas och utjämningen av barnförsörjningsbör
dan åstadkommas genom ett för alla barn lika bidrag (å 200 kronor). För den
med inkomsten stigande bamkostnaden skulle kompensation erhållas genom
avdrag direkt å skatten med viss procent av det taxerade beloppet för varje
barn (1 procent å taxerat belopp till och med 10 000 kronor och 1/2 procent å
taxerat belopp däröver till och med 50 000 kronor).
Därefter har 1941 års befolkningsutredning i januari 1946 framlagt förslag
om införande av barnbidrag. Enligt detta förslag skola barnbidragen, som
skola vara skattefria, utgå med 200 kronor för barn och år från och med ka
lenderåret efter barnets födelse tills det fyllt 16 år (eventuellt om barnet även
därefter är ur stånd att bidraga till sitt uppehälle, efter särskild framställ
ning, tills det fyllt 18 år). Bidraget skall vara enhetligt och sålunda utgå med
nämnda belopp oavsett barnets ålder, familjens storlek och inkomstförhållan
den ävensom levnadskostnaderna å dess bosättningsort. I samband med infö
rande av barnbidragen — som enligt befolkningsutredningen vore att be
trakta som ett led i en politik, som avsåge att åstadkomma en rättvisare för
delning av barnkostnaderna, beräknade med hänsyn till 1933 års prisnivå för
familjer med 3—5 000 kronors inkomst i städer och industriorter genomsnitt
ligt till 7 å 800 kronor per barn och år — skulle bamavdragen vid beskatt
ningen slopas.
Vad slopandet av barnavdragen skattemässigt innebär i ortsgrupperna I och
V framgår av följande tabell, som för dessa ortsgrupper utvisar skattelättna
den genom barnavdragen beträffande statsskatt enligt nu gällande grunder
särskilt för varje barn till och med det fjärde.
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Taxerat
Skattelättnad i kronor för makars barn
belopp,
kronor
Ortsgrupp I
Ortsgrupp v
l:a
2:a
3:e
4:e
l:a
2:a
3:e
4:e
1000
_
_
_
_
_
2 000
29
22
—
—
31
—
—
—
3 000
68
29
45
n
40
39
15
—
5 000
93
88
93
45
118
86
60
61
8 000
no
106
160
153
142
141
202
98
10 000
127
122
181
160
165
161
215
215
12 000
154
147
203
186
198
181
2.>0
226
13 000
164
160
224
202
217
199
268
250
15 000
181
177
249
244
239
221
324
287
17 000
194
181
276
269
244
244
357
335
18 000
226
214
276
276
291
244
370
346
20 000
226
226
344
326
304
305
426
370
25 000
226
226
344
344
304
305
462
461
50 000
323
323
490
490
435
434
660
659
no ooo
423
423
643
643
570
570
863
864
210 000
475
475
722
722
640
639
969
970
Såsom av tabellen framgår medför bamavdragens slopande mot införande
av fasta barnbidrag å 200 kronor för de skattskyldiga i vissa inkomstlägen en
förbättring och i vissa andra en försämring. Sålunda erhåller en familj med
fyra barn och 3 000 kronors inkomst i ortsgrupp V en skattelättnad å endast
94 kronor med nuvarande bamavdrag mot 800 kronors bidrag enligt försla
get, därvid förbättringen alltså utgör 706 kronor. För en familj med 18 000
kronors inkomst och 4 barn i samma ortsgrupp utgör skattelättnaden genom
bamavdragen däremot 1 251 kronor mot 800 kronors bidrag, varför i detta
fall en försämring å 451 kronor uppstår. I stort sett kan sägas, att den av
befolkningsutredningen föreslagna omläggningen icke nämnvärt förändrar
läget för barnfamiljer i inkomstlägena 10—15 000 kronor samt att den med
för en förbättring för lägre och en försämring för högre inkomsttagare än de
sålunda angivna.
Befolkningsutredningen har även framlagt två andra alternativa förslag
till bambidragssystem, vilka dock icke förordats av utredningen. Enligt det
ena av dessa förslag skulle barnbidrag utgå och bamavdrag bortfalla först
från och med andra barnet. Enligt det andra skulle ett barnbidrag å 200 kro
nor oavkortat utgå endast till familjer, för vilka bamavdragen icke innebure
några fördelar. Vid högre inkomster skulle barnbidraget minskas med den
skattelättnad, som bamavdragen medförde, för att helt upphöra vid inkomst
lägen där skattelättnaden uppginge till barnbidragets belopp. Enligt utred
ningen skulle denna metod tekniskt kunna genomföras på det sätt att man
bestämde att barnbidraget skulle utgå med 200 kronor per barn, dock högst
2 procent av skillnaden mellan 10 000 kronor och vederbörandes till stats
skatt fastställda beskattningsbara belopp.
Kungl. Maj ds proposition nr 212.
135
Verkningarna å skatteunderlaget av föxslaget angående
familjebeskattningen blir enligt av beredningen verkställda undersökningar,
att såväl antalet skattskyldiga som det sammanlagda beskattningsbara be
loppet kommer att minska. Antalet skattskyldiga fysiska personer komma
enligt beräkningar, som skett på grundval av skatteunderlaget vid 1945 års
taxering, att minska från 2 770 000 till 1 800 000 d. v. s. med 970 000 perso
ner. Den sammanlagda beskattningsbara inkomsten kan med utgångspunkt
från samma skatteunderlag (10 513 milj. kronor) beräknas nedgå så att den
motsvarar endast 45 procent av det sammanlagda taxerade beloppet mot en
ligt nu gällande bestämmelser 53 procent av samma belopp.
2. Barnavdragens avskaffande.
Statsskatteberedningen föreslår, som förut angivits, att bamavdragen vid
den statliga (ej vid den kommunala) taxeringen skola avskaffas mot det att
direkta skattefria barnbidrag enligt de riktlinjer, som befolkningsutredningen
angivit, införas. Beträffande motiveringen härför hänvisas till beredningens
betänkande (s. 97—121).
I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 292—294) förordar beredningens le
damot herr Sundén, att barnbidrag skall utgå först från och med det andra
barnet men att samtidigt rätt skall föreligga att efter därom i deklarationen
framställt yrkande med avstående av bidraget erhålla bamavdrag. För en
samstående mödrar skall dock rätten till barnbidrag respektive barnavdrag
inträda redan från och med det första barnet. I de fall, där barnbidrag i en
lighet härmed icke skall utgå, skall bamavdrag fortfarande åtnjutas. Bam-
avdraget, som icke skall vara föremål för bankning, skall bestämmas till en
hetligt, icke dyrortsgraderat belopp av 800 kronor för vartdera av de två
första barnen samt 1 200 kronor för ett vart av de följande. Åldersgränsen
för åtnjutande av barnbidrag respektive barnavdrag skall bibehållas vid nu
varande 18 år.
Beredningens förslag om barnavdragens avskaffande har berörts i de
flesta remissyttrandena. Föi-slaget har därvid tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av länsstyrelserna i Västmanlands, Gävleborgs, Västemorrlands och
Västerbottens län (såvitt angår förstnämnda länsstyrelse dock med reserva
tion av föredragande landskamreraren) samt av landsorganisationen. Läns
styrelsen i Stockholms län, som i yttrande över hefolkningsutredningens för
slag förordat eu provisorisk lösning av barnbidragsfrågan utan samtidig
rubbning av skattesystemet, framhåller, att det skäl, varpå länsstyrelsen grun
dat detta ställningstagande, icke syntes göra sig gällande med samma styrka,
därest ortsavdragen underginge den höjning, som beredningen föresloge. I
direkt avstyrkande riktning uttaia sig kammarrätten, statskontoret, riksrä-
kenskapsverket, socialstyrelsen (reservation av två ledamöter), kommerskol
legium, lanbruksstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Ös
tergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristian-
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,
Örebro och Norrbottens län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, nä
ringslivets skattedelegation, samtliga handelskammare, Sveriges köpmanna
förbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges grossist
förbund, Sveriges redareförening samt hushållningssällskapen i Kronobergs
och Malmöhus län.
Av dem, som tillstyrkt förslaget, framhåller länsstyrelsen i Väster-
norrlands län, att förslagets genomförande visserligen föranledde en viss
skatteskärpning för vissa inkomsttagare men att denna icke syntes vara av
den betydelse att den borde hindra den förenkling som förslaget innebure.
Landsorganisationen framhåller det otillfredsställande i att den subventio-
nering av barnkostnaderna, som de hittills tillämpade barnavdragen inne
burit, varit praktiskt taget betydelselös i de lägre inkomstskikten men där
emot betytt en större skattelindring i de högre, samt anför vidare:
Det föreliggande förslaget att helt slopa bamavdragen då barnbidragen in
föres kan å andra sidan mötas av invändningen, att det i inkomstskikten över
ca 12 000 kronor innebär en orättvisa mot barnfamiljerna, eftersom det inne
bär en relativ försämring i förhållandena till de barnlösa familjerna och
detta i högre grad ju fler barn som finnas i familjen. Både med hänsyn här
till och med tanke på sakens värde för familjer i lägre inkomstskikt vill
landsorganisationen förorda en höjning av barnbidragen. Åtminstone delvis
kunde denna finansieras med ett högre skatteuttag än vad beredningen före
slagit för grupperna närmast över 12 000 kronor. Det må visserligen vara
sant att mycket höga marginalskattesatser, alltså den skatteökning, som in
träder vid en viss ökning av inkomsten, i vissa fall skulle kunna medföra ett
minskat intresse för att genom ökade arbetsinsatser skaffa ökade inkomster.
Vid 12 000 kronors inkomst blir emellertid denna marginalskatt enligt be
redningens förslag 28 procent vid en kommunalskatt på 10 procent och 110
procents uttag av statsskattens grundbelopp. Det förefaller knappast troligt,
att någon på grund av en skattesats av denna storleksordning skulle avstå
från någon inkomst genom att icke utnyttja sin arbetskapacitet till fullo.
I varje fall om det blir möjligt att begränsa statsskatteuttaget till 100 procent
av grundbeloppet och under förutsättning att barnfamiljerna kompenseras
genom högre barnbidrag än de 200 kronor, som man hittills räknat med,
synes inkomstgrupperna mellan exempelvis 12 000 och 25 000 kunna bära
något högre skattesatser än vad beredningen föreslagit. Detta skulle i stort
sett inte behöva betyda någon skärpning av skattetrycket i förhållande till
nu utgående skatter för dessa grupper annat än där detta redan föreslagits
av beredningen.
Även efter en dylik omskiftning av skattebelastningen i de högre mellan
skikten skulle i vissa fali barnfamiljerna i dessa och högre skikt komma att
få sin ställning försämrad i förhållande till barnlösa i samma inkomstklass.
Detta kunde i och för sig betraktas som ett mindre tilltalande drag i ifråga
varande omläggning av skattesystemet. Saken måste emellertid ses i sitt sam
manhang med den tendens i den moderna svenska socialpolitiken, som går
ut på att låta även familjerna i de mellersta och högsta inkomstklasserna få
del i samhällets åtgärder till barnens och ungdomens förmån, detta närmast
för att avskaffa behovsprövningen med åtföljande fattigvårdsstämpel på
dessa åtgärder. Att å ena sidan slopa barnavdragen vid beskattningen och å
andra sidan också slopa behovsprövningen i den familjestödjande social
politiken innebär en både administrativt och socialt värdefull förenkling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
137
I de yttranden, däri förslaget om barnavdragens avskaffande avstyrkts,
ha åberopats argument av samma slag som de vilka förekomma i vissa ytt
randen över befolkningsutredningens förslag (se betänkandet s. 345—355).
Därjämte ha vissa ytterligare skäl anförts. Av innehållet i dessa yttranden
skall här omnämnas följande.
Kammarrätten framhåller, att förslaget om bamavdragens ersättande med
barnbidrag om 200 kronor icke utjämnade skillnaden i skatteförmåga, såvitt
anginge skattskyldiga i vissa inkomstlägen. Därigenom uppstode bland dessa
skattskyldiga en bristande jämlikhet i beskattningen, i det att skattebördan
komme att bliva tyngre för barnfamiljerna än för de barnlösa. Denna ökade
belastning bleve så mycket mera kännbar som den skulle träffa skattskyl
diga inom samma inkomstskikt som enligt förslaget skulle få den redan för
ut höga beskattningen ytterligare skärpt. Att nu helt borttaga barnavdragen
syntes vara desto mera betänkligt som den år 1938 införda höjningen av
dessa avdrag i viss mån torde hava förestavats av en avsikt att motverka be
gränsningen av barnantalet eller i alla händelser ha verkat i sadan riktning.
Borttagandet av barnavdragen måste under sådana förhållanden av dem
som träffades därav utan att genom barnbidragen erhålla motsvarande kom
pensation kännas som en orättvisa. Visserligen skulle det föreslagna systemet
som beredningen framhållit vara till fördel för det stora flertalet skattskyl
diga, men en förbättring för vissa grupper medborgare borde icke genom
föras på det sätt, att en i och för sig obefogad försämring skapades för andra
medborgargrupper. Kammarrätten ville ifrågasätta om icke en tillfredsstäl
lande utjämning av skillnaden i skatteförmåga enklast skulle kunna vinnas
genom bibehållande av de nuvarande bamavdragen, minskade med 200
kronor, jämte borttagande av bankningen.
Statskontoret anser, att skatten i de högre inkomstlägena enligt förslaget
ej komme att avvägas så att den drabbade likformigt och rättvist efter
skatteförmåga. En förutsättning för barnavdragens ersättande med särskilda
barnbidrag borde vara, att den nya skatteskalan utformades på ett sätt som
i skälig mån beaktade försörjningsbördans omfattning. Det föreslagna barn
bidragssystemet kunde i princip godtagas endast under förutsättning, att gäl
lande regler för såväl den statliga som den kommunala beskattningen i sam
band med dess genomförande underkastades en grundlig översyn. Redan av
den anledningen att i del föreliggande förslaget spörsmålet om barnavdragen
vid den kommunala beskattningen lämnats helt å sido syntes förevarande
problem böra bliva föremål för ytterligare övervägande.
Riksräkenskapsverket anför, att barnavdragens ersättande med barnbidrag
skulle lösa frågan om de löpande skatternas differentiering efter försörj
ningsbörda synnerligen tillfredsställande i låga inkomstlägen, men att den
nya ordningen vid höga inkomstlägen medförde eu otillfredsställande skatle-
differentiering och att vid särskilt höga inkomstlägen skattedifferentieringen
till och med skulle bliva lägre än den gällande, uppenbart otillfredsställan
de. Med utgångspunkt från eu given progressiv skatteskala vore det möjligt
alt konstruera särskilda skatteskalor för skattskyldiga med olika tamilje-
138
Kurtgl. j\laj:ts proposition nr 212.
förhållanden, vilka skalor för skattskyldiga inom varje inkomstskikt skulle
giva i stort sett samma uppbördsresultat som den i förväg givna gemensam
ma skatteskalan samtidigt som skattedifferentieringen efter försörjningsbör
da kunde göras verkligt tillfredsställande. Det vore här icke fråga om en
förskjutning i skattebörda från högre till lägre inkomstklasser, utan frågan
gällde en fördelning av skattebördan inom en och samma inkomstklass allt
efter den skattskyldiges försörjningsbörda. Den förebragta utredningen borde
därför kompletteras med en utredning angående möjligheterna till en rätt
visare fördelning av den faktiska skattebördan i olika inkomstlägen mellan
barnfamiljer och andra skattskyldiga. Det reservationsvis framlagda försla
get om valfri användning av barnavdrag eller barnbidrag syntes ur skatte
teknisk synpunkt böra avböjas. Vid den ifrågasatta utredningen borde jämväl
barnförsörjningens beaktande vid kommunalbeskattningen ägnas uppmärk
samhet.
Socialstyrelsen anför betänkligheter mot att barnfamiljer redan vid in
komster på 10—15 000 kronor skulle få sin ställning försämrad med det
nya systemet, vilket förhållande i vissa fall bleve så mycket mera märkbart
som barnbidragen icke skulle dvrortsgraderas. Syftet med de på detta om
råde gällande bestämmelserna vore till väsentlig del just att åstadkomma
en mera rättvis differentiering av beskattningen i fråga om skattskyldiga
inom samma inkomstläge men med olika familjeförhållanden, och detta
syfte borde icke få komma i skymundan vid utformande av nya bestämmel
ser. Ett hänsynstagande såväl till nödvändigheten att lätta barnförsörjnings
bördan för lägre inkomsttagare mera effektivt än som skedde med det nu
varande barnavdragssystemet som till önskemålet om en rättvis avvägning av
skattebördan med hänsyn till olika familjeförhållanden torde kunna ske ge
nom en lämplig kombination av barnbidrag och skattefria barnavdrag, un
gefärligen efter riktlinjerna i det ena av befolkningsutredningens alternativa
förslag.
Därefter framhåller socialstyrelsen, att förslaget i förevarande del också
borde ses i samband med de föreslagna skattehöjningarna, samt anför vidare:
Ur socialstyrelsens synpunkt är intet att erinra mot att, om en skärpt be
skattning erfordras, den uttages i relativt större mån från de högre inkoms
terna än från de lägre. Enligt styrelsens mening är sålunda en ganska långt
gående utjämning av bestående inkomstförhållanden inom skattesystemets
ram berättigad. Med hänsyn till att förslaget innebär avsevärda skattesteg
ringar för större inkomsttagare och att progressionen går så högt som av
hänsyn till skatteförmågan är tänkbart, blir det emellertid också ett rimligt
krav, att skattesystemet inom varje inkomstgrupp får en rättvis avvägning
med hänsyn till större skillnader i skatteförmågan, d. v. s. främst hänsyn
till varierande familjeförhållanden och försörjningsbörda. I detta samman
hang må särskilt erinras om att de föreslagna allmänna barnbidragen icke
kunna täcka mer än en mindre del av kostnaden för barnen. Styrelsen för
menar, att man vid bedömandet av denna fråga har anledning att se mera
till förhållandet inom varje inkomstgrupp än till förhållandet mellan skilda
inkomstklasser.
I ett särskilt yttrande anser sig byråchefen Eriksson icke kunna dela den
av socialstyrelsen anförda kritiken mot förevarande del av förslaget. I sina
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
139
konsekvenser innebure detta, att alla barnfamiljer i landet skulle göras del
aktiga av lika stora barnbidrag, en princip som för övrigt också slagit igenom
i de socialpolitiska åtgärder till barnfamiljernas nytta som beslutats eller
planerades, t. ex. skolluncherna och den kostnadsfria skolutbildningen. En
annorlunda konstruerad skattepolitik, medgivande i praktiken högre barn
bidrag till de ekonomiskt välställda medborgarna, förefölle direkt mot
bjudande.
Jämväl byråchefen Richert anser sig böra förorda beredningens förslag i
förevarande avseende. Det kunde vara sant att barnfamiljer i högre inkomst
lagen skulle få sin ställning försämrad, men det vore ingalunda givet, att
det nuvarande systemet vore att anse som rättvist, utan snarare syntes mot
satsen vara fallet. Ju mindre inkomsten vore ju svagare vore den som skatte-
objekt och desto större bleve behovet av en lättnad, medan däremot skatte-
förmågan stege och behovet av lättnad bleve mindre vid stigande inkomster.
Det vore otvivelaktigt riktigt, att två skattskyldiga i samma inkomstläge men
med olika antal minderåriga barn icke hade samma förmåga att erlägga den
å inkomsten belöpande skatten, men ingenting sade, att en differentiering
efter försörjningsförmåga och familjeförhållanden måste ske i samma pro
portioner som med det nuvarande systemet.
Richert framhåller, att det nu föreslagna barnbidragssystemet i själva
verket skulle få just samma ekonomiska innebörd som ett av 1921 års kom-
munalskattekommitté diskuterat system med skattefria barnavdrag, vilka
minskades med stigande inkomster, samt anför vidare:
Såvitt jag kan finna, skulle även här hänsyn tagas till familjeförhållanden
och försörjningsbörda, fastän efter en annan skala än i det nuvarande
systemet. Att ett system med allmänna barnbidrag, sådant det av beredningen
föreslagna, skulle bli orättvist mot de högre inkomsttagarna kan enligt min
mening endast hävdas, om man finge utgå från att dessa högre inkomsttagare
kunde göra anspråk på statsbidrag för att giva sina barn en mera dyrbar upp
fostran. Gentemot en sådan ståndpunkt kan emellertid göras gällande, att den
icke överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet.
Att beskattningen skärpes förhållandevis mera för de högre inkomsttagar
na än för de lägre kan efter min mening icke på något sätt ändra giltigheten
av ovanstående resonemang, eftersom behovet av bidrag till kostnaden för
ett barns uppfostran ju icke därför kan bli större för högre inkomsttagare än
för lägre.
Lantbruks styr ds en framhåller, alt den föreslagna anordningen — som
ledde till en viss ekonomisk lättnad för barnfamiljer i de lägre inkomstskikten
och även vore till fördel ur taxeringsteknisk synpunkt — bleve påtagligen
till nackdel för de intellektuella befolkningsgrupperna, som ofta med egna
studieskulder ändock plägade underhålla sina barn i högre utbildningsan-
stalter med därav föranledda höga utbildningskostnader. Denna grupp skatte
betalare finge icke samma förmån av barnbidraget som de rent kroppsarbe
tande befolkningsgrupperna, vilket komme att ytterligare pressa förstnämn
da befolkningsgrupp och leda till ökade svårigheter för barnens uppfostran
•— särskilt för de på landsbygden boende. Sannolikt komme detta förhållan
de att leda till ökade krav på det allmänna att underlätta eller understödja
140
Kungl. Maj.ts proposition nr
212.
högre studier. Huruvida denna utveckling vore önskvärd eller ej, torde böra
ytterligare övervägas, innan omläggningen företoges.
Pensionsstyrelsen framhåller, att den försämring, som förslaget medförde
för inkomsttagare med inkomster över 15 000 kronor — frånsett de mycket
höga inkomstlägena, där försämringen icke vore av större betydelse — kunde
få ogynnsamma konsekvenser ur befolkningspolitisk synpunkt samt påverka
möjligheterna av att ge barnen den utbildning som under nuvarande förhål
landen vore möjlig, en ur samhällets synpunkt mycket beklaglig utveckling.
Skatleskärpningarna komme att på grund av bristerna i taxeringsförfarandet
med särskild tyngd drabba löntagarna, särskilt i högre inkomstlägen.
Länsstyrelsen i Uppsala län har i princip intet att erinra mot införande
av barnbidrag men förklarar sig bestämt reagera mot den egendomliga kon
sekvensen av barnavdragens avskaffande, att en familj med barn i de me
delstora och högre inkomstskikten skulle få skatten väsentligt mera höjd
än en familj utan barn i samma inkomstskikt. Länsstyrelsen anser de av 1936
års skattekommitté och 1941 års familjeheskattningssakkunniga anförda skä
len för skattedifferentiering genom barnavdrag (se betänkandet s. 331—337)
fortfarande äga full giltighet och förklarar sig alltjämt hysa den åsikten att
ett belopp motsvarande existensminimum alltid — oavsett inkomstens stor
lek — borde undantagas från beskattning. Härefter anför länsstyrelsen:
Länsstyrelsen ifrågasätter fördenskull, huruvida icke ett system med barn
bidrag bör kombineras med rätt till barnavdrag, vilket synes vara enda ut
vägen för att kunna undvika ovan framhållna ogynnsamma konsekvenser
för familjer med barn. Man kan då tänka sig olika lösningar. Antingen skulle
alla skattskyldiga oberoende av inkomstens storlek äga rätt till barnavdrag,
eventuellt i samband med beskattning av barnbidragen, eller också skulle
skattskyldig beviljas rätt att med avstående av barnbidrag i stället få åtnjuta
bamavdrag. Länsstyrelsen anser förstnämnda alternativ vara att föredraga,
då härigenom skapas större reda och enhetlighet vid tillämpningen. En be
skattning av barnbidragen skulle för samtliga skattskyldiga, för vilka be
skattningsbar inkomst uppkommer, medföra skatteskärpning, vilken med
hänsyn till skatteskalans progressivitet blir störst i de högre inkomstskikten.
Då skatteskärpningen även, fast i mindre grad, drabbar lägre inkomster, sy
nes det dock mindre lämpligt att upptaga barnbidragen till beskattning.
Bamavdragen anser länsstyrelsen böra dyrortsgraderas i likhet med vad
beredningen föreslagit beträffande ortsavdragen. I fråga om avdragens stor
lek synas de böra utgå med belopp, som i de olika ortsgruppema nu utgå
efter bankning med lämplig avrundning samt minskade med barnbidraget
200 kronor. Länsstyrelsen föreslår fördenskull, att bamavdragen skola ut
göra: i ortsgrupp I för de två första barnen 500 kronor, för övriga barn 850
kronor, i ortsgrupp II respektive 550 och 950 kronor, i ortsgrupp III respek
tive 600 och 1 050 kronor, i ortsgrupp IV respektive 650 och 1 150 kronor
samt i ortsgrupp V respektive 700 och 1 250 kronor.
Inkomstbortfallet genom bamavdragen för statsverket blir visserligen rätt
betydande, men synes likväl icke böra hindra ett genomförande av länssty
relsens förslag.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser också principen om ett skattefritt
existensminimum, som borde täcka de oundgängliga kostnaderna även för
den skattskyldiges minderåriga barns försörjning, fortfarande bärande. Vis-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
141
serligen kunde det sägas, att eu skaltskyldig med större inkomster kunde be
strida kostnaderna för barnens försörjning utan att han därför orsakades så
dan nedsättning i skattebärkraften, att ett avdrag för kostnaderna kunde
anses nödvändigt påkallat, men därmed vore principens giltighet icke veder
lagd. Den stegring i skatteavdraget, som barnavdragen föranledde i högre in
komstklasser, vore en given konsekvens av progressionen och torde vid en
närmare analys av spörsmålet knappast framstå som stötande.
Därefter framhåller länsstyrelsen, att barnavdragens bortfallande vid. den
statliga taxeringen icke komme att för skattemyndigheterna innebära någon
arbetslättnad eller teknisk förenkling av betydelse, under det att de nya barn
bidragen däremot skulle draga med sig en vidlyftig förvaltningsapparat, samt
anför vidare:
Det får väl anses ligga i sakens natur, att bestämmelserna i fråga om be
skattningen äro underkastade snabbare växlingar än de som gälla andra
rättsområden. I fråga om sådana regler, som vid sin tillkomst byggts på
grundsatser av mera principiell innebörd, torde det dock kunna förväntas
en viss beständighet. Man kan härutinnan peka på en sådan detalj som den
för endast några år sedan av befolkningspolitiska motiv stadgade rätten till
avdrag för barn i åldern 16—18 år. Det är visserligen avsett, att barnbidi-ag
under vissa betingelser skola kunna utgå för denna ålderskategori. Härvid
förutsättes emellertid ett omständligt ansöknings- och prövningsförfarande.
Det mest betänkliga är härvid, att den nya metoden med ganska stor sanno
likhet icke kan antagas leda till ett jämlikt och rättvist resultat.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att förslagets verkan för skatt
skyldiga i högre inkomstlägen med barn ur befolkningspolitisk synpunkt icke
kunde anses vara förenlig med allmän uppfattning. En jämförelse mellan
skatterna enligt förslaget och de skatter som med nu gällande avdragssystem
skulle uppkommit vid höjning även av bamavdrag med hänsyn till steg
ringen i levnadskostnaderna visade ännu tydligare att skattskyldig med
många barn missgynnats genom förslaget på ett icke önskvärt sätt. Någon
framkomlig väg borde därför utfinnas, varigenom skattskyldiga med flera
barn icke belastades hårdare än övriga skattskyldiga. Detta syntes kunna
ske genom lämplig avvägning av skatteprocenten för dessa. Då det här gällde
en relativt liten grupp av skattskyldiga, komme en lindring för dem icke
vare sig att få någon egentlig betydelse ur statsfinansiell synpunkt eller för
anleda något väsentligt merarbete vid skattens debitering.
Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om alt enligt undersökningar av
befolkningsutredningen en betydande del av en barnfamiljs utgifter belöpte
å barnen samt att bamkostnaderna siffermässigt stege med familjens in
komster. Sålunda krävde med utgång från 1933 års prisnivå tillkomsten av
ett barn en inkomstökning av 460 kronor för att bibehålla en familj utan
barn och med en inkomst av 2 000 kronor vid oförändrad levnadsstandard.
När barnets ålder uppginge till 4 år stege beloppet till 580 kronor och när
barnet fyllt 16 år till 1 060 kronor. Motsvarande belopp utgjorde vid ett in
komstläge av 4 000, 6 000 och 8 000 kronor respektive 850, 1 040 och 1 960
kronor, 1 260, 1 530 och 2 850 kronor samt 1 690, 2 010 och 3 740 kronor.
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Tillkomsten av 4 barn i ålder 7, 10, 13 och 16 år krävde en inkomstökning
vid en inkomst av 2 000, 4 000, 6 000 och 8 000 kronor av respektive 3 135,
5 570, 7 960 och 10 380 kronor.
Länsstyrelsen framhåller, att de belopp som genom barnavdragen undan-
toges från beskattning alltså redan vid ett inkomstläge av 8 000 kronor icke
ens efter 1933 års prisnivå tillnärmelsevis motsvarade de verkliga barnkost
naderna, samt anför i övrigt bl. a.:
Barnavdragens uppgift är endast att åstadkomma en rättvis avvägning av
skatterna mellan skattskyldiga inom samma inkomstskikt med hänsyn till
försörjningsbördan för barnen. Även om barnkostnaderna, som från visst
håll gjorts gällande, icke kunna jämställas med de utgifter, som får avdragas
vid taxeringen före nettointäktens fastställande, är det uppenbart, att en rik
tig avvägning av skattetrycket ur rättvisesynpunkt icke kan ernås utan att
vederbörlig hänsyn tages till kostnaderna för barnen. Avsikten med barn
avdragen är icke att åstadkomma en rättvis fördelning av skattebördan mel
lan inkomsttagare i olika inkomstlägen, vilket bör regleras genom skatte
skalan, och långt mindre att söka ernå en allmän utjämning av barnförsörj
ningsbördan. Sistnämnda fråga är av social natur och bör icke sammanblan
das med frågan om skattetryckets fördelning men väl samordnas med denna.
Först sedan skatteproblemet lösts, finnas emellertid reella förutsättningar
för att sakligt kunna bedöma frågan om barnbidragens utformning. Enligt
länsstyrelsens uppfattning böra de barnfamiljer, som äro i behov av statlig
hjälp, också kunna beredas sådan hjälp utan att därför kränkning skall be
höva ske av övriga barnfamiljers rätt till skälig beskattning.
Länsstyrelsen, som anser redan den nuvarande skattedifferentieringen med
hänsyn till barnkostnaderna otillräcklig, särskilt för familjer med högre in
komster, finner såväl psykologiska som taxeringstekniska skäl tala för att
differentieringen icke verkställdes vid taxeringen utan först vid fastställande
av skatten. Detta skulle kunna ske genom att särskilda skattetabeller upp
rättades för ensamstående, för familjer med barn etc., i vilka skatten angåves
direkt med ledning av taxerade beloppet och familjens storlek. Om tillräck
lig differentiering skedde på detta sätt vore intet att erinra mot barnavdra
gens slopande, men förslaget om avdragens ersättande med bidrag kunde så
mycket mindre godtagas som samtidigt föresloges skärpt progressiv beskatt
ning, varigenom barnfamiljernas ställning ytterligare försämrades.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att barnavdrag efter nuvarande me
tod men med förhöjda belopp borde bibehållas. Familjeförsörjare under
visst inkomstläge, vilka icke i beskattningsväg kunde erhålla kompensation
för den ökning av levnadskostnaderna, som uppfostran och utbildning av
barn innebure, borde erhålla kontanta bidrag. Länsstyrelsen anför dess
utom bl. a.:
Självfallet förekomma jämväl vid den kommunala beskattningen många
fall, då skattskyldig på grund av låg inkomst icke kan få utnyttja sina barn
avdrag. Ett analogt bedömande av denna beskattningssituation hade givetvis
bort äga rum. Att slopa barnavdragen vid den statliga men bibehålla dem
vid den kommunala taxeringen kan icke anses tillfredsställande vare sig
från principiell eller praktisk synpunkt. Då beredningen framhåller den lätt-
na-d rent taxeringsmässigt som ett borttagande av barnavdragen skulle in
nebära, må erinras om att utbetalande av allmänna barnbidrag torde föran-
leda mycket arbete för de myndigheter, som skola omhiinderhava denna ar
betsuppgift.
Länsstyrelsen i Malmöhus lön förordar också barnavdragens bibehållande
och framhåller att om någon justering av dessa — eller eventuellt av barn
bidragen -— borde äga rum, denna justering borde ske så, att någon skärp
ning av barnfamiljernas skattebördor icke inträdde i förhållande till gällande
skattesystem. Länsstyrelsen anför bl. a.:
Länsstyrelsen anser uppenbart, att ett levnadskostnadsminimum bör bibe
hållas skattefritt för den, som icke har högre inkomst än detta minimum,
men att det för en skattskyldig, som har högre inkomst, är praktiskt sett
skäligen likgiltigt, efter vilka teoretiska grundsatser hans skatter beräknas,
blott dessa — och detta är det under alla förhållanden väsentliga — fram
stå såsom skäliga i förhållande till vad andra skattskyldiga ha att erlägga.
Huruvida utskylderna för en person med högre inkomst än levnadskost
nadsminimum beräknats med utgångspunkt från ett fast grundavdrag mot
svarande levnadskostnadsminimum eller icke är alltså betydelselöst, enär
samma slutsumma i uträknad skatt kan ernås i det ena fallet som i det andra,
t. ex. genom utformningen av skatteskalorna. Länsstyrelsen anser för sin
del icke, att beredningen genom sitt förslag ernår en rättvis fördelning av
skattebördorna mellan barnfamiljer i olika inkomstlägen inbördes eller i
förhållande till skattskyldiga utan barn. Vad först angår barnfamiljer i lägre
inkomstklasser, är det gentemot dessa en i hög grad rättvisande åtgärd, att
barnbidragen införas såsom en kompensation för det förhållandet, att i
dessa inkomstklasser de nuvarande ortsavdragen icke alls eller endast i
ringa mån kunna utnyttjas vid beskattningen. Man frågar sig emellertid, hur
dessa inkomstklasser komma att uppfatta avskaffandet av barnavdragen.
Viss del av de såsom barnbidrag utgivna beloppen kommer ju att återkrävas
i skatt, där sådan kanske förut icke alls uttagits, eller i form av ökad skatt.
En dylik anordning kommer säkert icke att omfattas av det allmänna rätts
medvetandet. Utbetalningen av barnbidragen kommer sannolikt att för många
framstå som en social hjälpåtgärd, som icke har något samband med av
skaffandet av barnavdragen. Nämnda egendomliga verkan har det föreslagna
systemet inom alla inkomstklasser; över vissa inkomstgränser inträder en
än mera anmärkningsvärd verkan av systemet, i det att skatteskärpningen på
grund av barnavdragens avskaffande blir i uträknad skatt högre än barn
bidraget. De inkomstgränser, där sistnämnda verkan inträder, ligga lägre i en
högre dyrortsgrupp än i en lägre, och ligga inom en och samma ortsgrupp
lägre, ju större antalet barn är. Detta förhållande måste betecknas såsom
direkt anstötligt för rättskänslan. Länsstyrelsen anser för sin del, att verk
ningarna av en skattereform böra bedömas med utgångspunkt från gällande
skattesystem och att de skatteökningar, som eventuellt genomföras, böra
framstå såsom moraliskt berättigade i förhållande till detta. Så är emeller
tid icke förhållandet beträffande de skatteskärpningar, som enligt förslaget
skulle inträda för barnfamiljer. Sådana skärpningar inträda enligt förslaget
redan i inkomstklasser, som visst icke kunna betraktas som höga. Ur befolk-
ningspolitiska synpunkter måste varje ökning av barnfamiljernas skattebörda
avvisas. Ett genomsnittligt antal barn av minst 3 per familj lärer vara nöd
vändigt för att rikets folkmängd icke skall minskas, men redan vid en in
komst å 12 000 kronor i ortsgrupp V och 15 000 kronor i ortsgrupp I skulle
enligt förslaget eu ökning av skattebördan överstigande barnbidragen för eu
familj av denna storlek inträda. Ett mycket stort antal barnfamiljer i arbets
ledares, tjänstemäns och mindre affärsidkares inkomstklasser, särskilt i st ii -
derna, skulle drabbas av de föreslagna skatteskärpningarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
145
144
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Länsstyrelsen i Hallands län anser, att de nuvarande barnavdragen, last- ställda till bestämda belopp (ulan bankning), borde bibehållas samt att barn bidragen borde underkastas skatteplikt.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, att om samhället av befolkningspolitis- ka eller familjesociala skäl ansåge sig böra träda hjälpande emellan i fall då ingen inkomst funnes eller denna vore så låg att den konsumerades av barnavdragen, så vore detta ett spörsmål som låge utanför beskattningsvä- sendets område enligt hittillsvarande betraktelsesätt. Det angivna förhållandet kunde icke berättiga till att rubba skatteförmågeprincipen genom uppgivan de av de skattefria barnavdragen men väl till att tänka sig en negativ skatte- förmåga och, om man så ville, en negativ beskattning. Vad anginge det i betänkandet gjorda påståendet om det otillfredsställande i att genom barn avdragen i de lägsta inkomstskikten erhölles ringa eller ingen förmån, me dan genom desamma i de högre inkomstskikten erhölles en betydande skat- telindring — i ortsgrupp V vore »skattelättnaden» för första barnet för en skattskyldig med 2 000 kronor taxerat belopp 31 kronor och för en skatt skyldig med 210 000 kronor taxerat belopp 640 kronor — kunde man lika gärna kasta om framställningssättet och säga att om samhället ansåge, att skatt skulle betalas även för den del av inkomsten, som konsumerades av barnkostnaden, så skulle »skattepålägget» för de nämnda båda skattskyldiga för samma merinkomst bliva 31 kronor för den ene och 640 kronor för den andre, d. v. s. »skattepålägget» skulle på grund av progressionen drabba den skattskyldige så mycket tyngre i den högre inkomstklassen. Med vår på skatteförmågeprincipen vilande lagstiftning hade den skattskyldige med barn i det ena som det andra fallet en skattebärande inkomst, som vore lika mycket som barnavdraget mindre än vad den barnlöse hade. Man kunde med lika litet berättigande i detta sammanhang tala om vare sig »skatte lättnad» eller »skattepålägg». I båda fallen vore det endast fråga om lik formig och rättvis beskattning.
Länsstyrelsen framhåller därefter, att alla intentioner på förevarande om råde tidigare gått ut på att tillgodose de barnrika familjerna i förhållande till de barnfattiga i samma bruttoinkomstställning men att förslaget skulle för barnrika familjer i mellanskikten och de högre inkomstlägena medföra en försämring mot vad som vore fallet enligt nu gällande ordning, samt anför vidare:
Ett skäl, som särskilt bjärt framhäver nödvändigheten av att i skattelag stiftningen bibehålla de skattefria barnavdragen, finner länsstyrelsen ligga i följande förhållande. Beredningen har själv — betänkandet s. 127 — i fråga om ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga och för makar riktigt fun nit, att ortsavdragen icke borde sättas för låga med hänsyn till stadgandena om vad som vid införsel i den skattskyldiges avlöning eller vid jämkning av löneavdrag för källskatt av avlöningen skall förbehållas den skattskyldige till bestridande av honom åliggande underhållsskyldighet. Men beredningen har icke fullföljt tankegången i fråga om barnavdragen. Enligt såväl inför sellagen som motsvarande bestämmelse i 48 § 2 mom. uppbördsförordningen kan vid indrivningen icke tagas i anspråk belopp, motsvarande vad den skatt skyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv, make och oförsörjda
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
145
barn. I sakens natur ligger, att ändring av dessa sistnämnda stadganden var
ken kan eller bör ske. Då frågar man sig, vilket förnuftigt ändamål det tjä
nar, att skattelagstiftningen stadgar en skatteplikt, som icke lagligen kan
effektueras. Av tabellen å s. 110 i betänkandet synes framgå, att vad nu
sagts gäller bortåt 90 % av landets hela befolkning. Det betyder, att dessa
90 % av alla skattskyldiga i landet skulle komma att få anledning att begära
jämkning och därtill ha lagligt fog för att få sådan. Oavsett att uppbörds-
organisationen på långt när icke skulle tåla en sådan påfrestning, torde det
av lättförstådda skäl böra undvikas att på detta sätt låta de lokala skatte
myndigheterna och indrivningsmyndighetema korrigera lagstiftningen.----------
Länsstyrelsen är alltså av den uppfattningen, att barnförsörjningskostna-
dema böra beaktas i första hand genom skattedifferentiering så, att på lämp
ligt sätt avvägda skattefria barnavdrag tillåtas. Att medgiva kontanta barn
bidrag, där sådant icke behövs, anser länsstyrelsen icke påkallat. Men där
skattedifferentiering icke räcker, alltså i fall då inkomsterna äro mindre än
de skattefria barnavdragen, finner länsstyrelsen det riktigt, att kontanta
barnbidrag skola utgå. Med upprätthållandet av skatteförmågeprincipen äro
dessa barnbidrag teoretiskt skattebärande inkomst. Praktiskt synes det icke
tilltalande att beskatta bidragen. Genom att i det enskilda fallet bestämma
bidragen till just de belopp, varmed bamavdragen icke kunnat »utnyttjas»,
och låta detta avgöras genom taxering, kommer man fram till en regel, som
förutom att den på ett betryggande sätt medgiver individuell, likformig och
rättvis prövning icke nödgas dagtinga med skatteförmågeprincipen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar, att barnavdraget bibehölles för
första barnet och att alltså först från och med andra barnet barnavdraget på
sätt beredningen föreslagit ersattes med barnbidrag.
Länsstyrelsen i Norbottens län yttrar bl. a.:
Då barnbidragen icke bliva dyrortsgrupperade, blir följden den, att i jäm
förelse med nuvarande beskattning skatteskärpning inträder vid en lägre in
komstnivå för familjeförsörjare med barn i en högre dvrortsgrupp än vad
fallet är för familjeförsörjare i en lägre dyrortsgrupp. Tillika kommer för
skattskyldiga i samma inkomstläge skatteskärpningen att bliva större för
familjer med många barn än för familjer med lägre barnantal. Länsstyrelsen
kan icke undgå finna, att dessa resultat ur rättvisesynpunkt icke äro till
fredsställande.
Tillika vill länsstyrelsen framhålla, att vid förhöjning av uttagningspro-
centen blir skatteökningen proportionsvis större för familjeförsörjare med
barn än för makar utan barn i samma inkomstläge och dyrortsgrupp än vad
fallet är vid förhöjning av uttagningsprocenten enligt nu gällande bestäm
melser. Denna försämring i skattehänseende, som förslaget i jämförelse med
nuvarande bestämmelser medför för familjeförsörjare med barn, ökar vid
stigande barnantal.
Länsstyrelsen åberopar slutligen en vid dess yttrande fogad tabell, utvi
sande skatten i ortsgrupp V för familjeförsörjare i vissa inkomstlägen och
med olika antal barn enligt nuvarande skattesatser samt enligt beredningens
förslag vid en ultagningsprocent av 130. Av tabellen framgår bl. a., att vid
ett laxerat belopp av 12 000 kronor skatteskärpningen enligt förslaget blir
för äkta makar utan barn 205: 90 kronor och för äkta makar med fem
barn 270:43 kronor. Vid ett taxerat belopp av 18 000 kronor uppgår skatte
ökningen till 674: 70 kronor för makar utan barn och till 1 253: 48 kronor
för makar med fem barn (barnbidragen i varje fall frånräknade).
Bihant) till riksdagens protokoll 194
7.
1 sand. Nr 212.
10
146
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar den meningen, att vad som kunde utgöra en persons eller en familjs existensminimum icke borde drabbas av skatt samt att ortsavdrag därför borde bibehållas såväl för en samstående som för gift person utan barn och gift person med barn. Förbun det anför vidare:
Givetvis kunna berättigade invändningar resas mot ortsavdragens nuva rande utformning, vilken ju ger till sina verkningar olika stora avdrag åt personer i olika inkomstlägen, d. v. s. skatteminskningen blir olika. Detta synes emellertid med lätthet kunna undvikas genom att lägga avdragen i bot ten i stället för i toppen. Det tekniska tillvägagångssättet blir då, att skatt beräknas dels på totala inkomsten och dels på ett skikt i botten, som sva rar mot de ortsavdrag, grund- och familjeavdrag, som en skattskyldig är berättigad till. Skillnaden påföres i skatt.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att den försämring i ekonomiskt hänseende, som enligt förslaget i vissa fall skulle uppkomma redan vid en taxerad inkomst av 10 000 kronor, komme att leda till att yrkesutbildade gifta kvinnor, då makarnas sammanlagda inkomst överstege denna inkomst- gräns, i större utsträckning än vad redan vore fallet skulle avstå från för värvsarbete utom hemmet, vilket med nuvarande och i framtiden växande brist på yrkeskunnig kvinnlig arbetskraft vore en ur samhällssynpunkt olycklig utveckling. Vidare anför delegationen:
Risken för att utvecklingen kommer att gå i denna riktning synes vara desto mer överhängande som den under utredning varande frågan om sam beskattning av äkta makar enligt vad beredningen framhållit ännu icke blivit löst. Det krav på ändrade grunder för äkta makars beskattning, som föranlett nämnda utredning, har främst sin grund i den oskäliga skattebe lastning, vilken uppkommer för familjen, då båda makarna hava förvärvs arbete och därigenom komma i åtnjutande av en sammanlagd inkomst, hän- förlig till de medelstora och högre inkomstlägena. Det framstår, icke minst med hänsyn till den alltmer ökade vikten av att de gifta kvinnornas arbets kraft blir utnyttjad, under dylika förhållanden såsom föga konsekvent att genom omläggning av familjebeskattningen och skärpt progression ytter ligare öka skattebelastningen för dessa familjer med påföljd att deras eko nomiska ställning icke förbättras utan än oftare än vad för närvarande är fallet försämras genom hustruns förvärvsarbete utom hemmet.
Den enda tillfredsställande lösningen av barnfamiljernas beskattning är enligt vår mening att en genomgående differentiering av skattebördan efter familjeförhållandena kommer till stånd. En sådan differentiering synes bäst kunna vinnas genom en kombination av systemet med barnbidrag och skat tefria bamavdrag. En dylik kombination synes kunna åstadkommas utan nämnvärda tekniska svårigheter, vare sig barnbidrag på sätt ledamoten Sun dén ifrågasatt icke utgår för det första barnet eller de utgå för samtliga barn. -----------
Vi vilja emellertid understryka att även om barnbidrag medgivas för samtliga barn, systemet för att därmed avsedda fördelar helt skola vinnas bör kombineras med en bestämmeise, enligt vilken den skattskyldige beviljas rätt att mot avstående av barnbidrag i stället få åtnjuta barnavdrag vid taxe ringen. I likhet med ledamoten Sundén finna vi skäligt alt barnavdragen be stämmas enhetligt för hela landet och anse de av honom föreslagna avdra gen å 800 kronor för vartdera av de två första barnen och 1 200 kronor för vart och ett av de följande väl avvägda.
147
Skånes handelskammare ansluter sig helt till Sundéns förslag. Även om
barnbidragssystemet accepterades därför att barnavdragen som beredningen
angivit i det allmänna medvetandet alltmer fått en socialpolitisk och befolk-
ningspolitisk innebörd och uppfattats som ett medel att lätta barnfamiljernas
försörjningsbörda, borde därmed icke följa, att barnavdragen, vilka utgjorde
ett väsentligt led i skattesystemet, avskaffades. Huru den progressiva be
skattningen än motiverades, måste ett allmängiltigt motiv därför dock till sist
sökas i den på rättvisa och billighet grundade förmågeprincipen. Vidare anför
handelskammaren:
Alltsedan progressivbeskattningens tillkomst har ansetts självfallet att
rattvisa vid skatteavvägningen mellan å ena sidan familjeförsörjare med ett
eller tlera barn och a den andra makar och ensamstående skattskyldiga
uppenbart fordrar, att familjeförsörjare med sin alltefter barnantalet större
torsorjmngsborda i beskattningsbar inkomst först måste ställas på lika bas
med de Övriga, innan en rättvis progressivbeskattning överhuvud är möjlig.
Denna rättvisa skipas med barnavdragen. Först därigenom skapas ett efter
skatteförmaga rätt grundat underlag för en progressiv beskattning. Enligt
sakens natur blir en sadan justering av skatteunderlaget de skattskyldiga
emellan icke mindre utan större ju mer progressivbeskattningen skärpes. Ur
dessa synpunkter ha de nuvarande barnavdragen vid nuvarande skattetryck
icke en mindre utan en större uppgift att fylla än tidigare samt borde rätte-
ligen också liksom ortsavdragen göras till föremål för en riktigare anpass-
ning efter levnadskostnadernas stegring. Sett ur denna synpunkt vore där
för påkallat, att, om barnavdragen nu skola avskaffas, barnbidragen i stäl
let gjordes så stora och differentierades så, att de i de bottenlägen, där pro
gressionen börjar verka motsvara den med ett ökat barnantal ökade för
sörjningsbördan. Som känt är fyller likväl det föreslagna barnbidragssyste
met icke pa langt när sadana fordringar. Därest det av beredningen fram
förda förslaget för avdragens samordning därför oförändrat genomföres
kommer detta icke att skapa rättvisa mellan inkomsttagare i samma in
komstskikt. Vad förslaget innebär är däremot, att en skatteövervältring sker
från barnfattiga familjer i lägre skikt till barnrikare familjer i mellanskikt.
Med särskild styrka framträder detta för familjeförsörjare med flera barn
och med en inkomst över 12 000 kronor. I dessa liksom i andra skikt äro
barnavdragen redan i och för sig otillräckliga. Men de skulle nu, samtidigt
som skatteprogressionen just i samma skikt ytterligare skärpes, därtill få
denna stigande belastning lagd på ett avsiktligt tillrättalagt, ej med rättvisa
förenligt inkomstunderlag. Och än mera stötande blir en sådan avvägning,
då den enligt beredningens sätt att se skulle vara försvarbar därmed att det
här endast är fråga om en till antalet relativt fåtalig socialgrupp, vars billiga
anspråk kunna negligeras. Ett sådant betraktelsesätt bar ingenting att göra
med en skatteavvägning efter skatteförmåga grundad på rättvisa och billig
het. Och då beredningen just i delta sammanhang funnit anledning peka på
att familjeförsörjaren i gengäld mot eu högre skatt bar alt räkna med de
genom denna beskattning möjliggjorda vidgade sociala stödanordningarna,
må endast än en gång erinras om att dessa förmåner äro till sin art och om
fattning lika för alla men sedda ur beskattningssynpunkt för de inkomst
tagaregrupper varom här iir fråga icke ha mer utan mindre värde iin för
de inkomsttagare till vilkas förman en skatteövervältring skulle komma att
ske.
Västergötlands och Norra Hallands handelskammare framhåller, att be
stämmande av åldersgränsen för åtnjutande av barnbidrag till 10 år i stället
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 212.
148
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
för till 18 år som nu gällde för erhållande av barnavdrag innebure en ytter
ligare skärpning av beskattningen av barnfamiljerna samt att barnbidragen
för att få samma verkan som barnavdragen borde ökas med stigande barn
antal.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län påpekar, att en
gift person utan barn med 15 000 kronors inkomst finge enligt förslaget be
tala 2 233 kronor i skatt och behålla 12 767 kronor för konsumtion medan
en gift person med 4 barn och samma inkomst finge, inklusive barnbidrag,
behålla endast 800 kronor mera. Om man utginge från att kostnaden för
barn vore hälften av kostnaden för vuxen person finge i första fallet varje
person 6 400 kronor att leva på, medan i andra fallet motsvarande siffra
bleve i runt tal 3 200 kronor för vuxen person. Förslaget medförde i första
fallet en skattesänkning och i andra fallet en skattehöjning, vilket icke vore
rättvist. Det kunde i och för sig betraktas som orimligt, att skattehöjningen
faktiskt bleve större ju större antal barn en skattskyldig hade.
Handelskammaren i Karlstad, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation framhålla, att bambidragssystemet
ur social synpunkt innebure en förtjänstfull välfärdsanordning, varför detta
system icke borde på sätt Sundén ifrågasatt begränsas att avse endast famil
jer med mera än ett barn. Därest statsfinansiella skäl icke tilläte dels infö
rande av ett fullständigt barnbidragssystem och dels undvarande av inkomst
tillskottet genom barnavdragens avskaffande borde emellertid barnavdragens
slopande icke i några inkomstlägen få medföra skatteskärpningar.
Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening och kommerskollegium
anse den ändamålsenligaste lösningen av frågan om differentiering av skatte
bördan efter familjeförhållanden vara, att de skattskyldiga finge möjlighet
att välja mellan barnbidrag och bamavdrag.
Departementschefen.
Utbytandet av nuvarande barnavdrag vid beskattningen mot kontanta barn
bidrag, skattefria och lika stora i alla inkomstlägen, utgör den betydelseful
laste nyheten i fråga om familjebeskattningen i skatteberedningens förslag. I
låga inkomstklasser skapar detta en starkt ökad differentiering till barnfamil
jernas förmån; i de högre inkomstklasserna blir i stället differentieringen
mindre än f. n. Detta sammanhänger givetvis med skattens progressivitet;
vid den skattesats, som gäller inom skiktet 20 000—30 000 kronor beskatt
ningsbart belopp, nämligen 36 procent, är förmånen av ett bamavdrag på
810 kronor, d. v. s. nuvarande bankade avdraget för första barn i mellersta
ortsgrupp, tydligen 292 kronor, vilket är mera än såväl det barnbidrag på
200 kronor, som skatteberedningen räknade med, som det i proposition nr
220 senare föreslagna bidragsbeloppet 260 kronor. I låga inkomstklasser har
däremot av motsvarande skäl bamavdragsförmånen varit av mycket litet
värde. Detta har motiverat övergången till kontanta barnbidrag som ge lika
belopp såsom lättnad i barnförsörjningskostnaden i alla inkomstklasser. Det
149
bör dock observeras att systemet med avdrag från den taxerade inkomsten
alltjämt bibehålies såsom generell differentieringsmetod mellan å ena sidan
ensamstående och a andra sidan alla inkomsttagare med försörjningsplikt
mot maka eller barn eller bådadera, i det att sistnämnda grupper erhålla
ortsavdrag, som icke avvecklas vid stigande inkomst. Gentemot de ensamstå
ende komma alltså de försörjningspliktiga att fortfarande erhålla en skatte
lättnad, vars belopp stiger vid stigande inkomst och skattesats.
De invändningar, som i ett stort antal remissyttranden gjorts mot försla
get om bamavdragens utbytande mot kontanta barnbidrag, ha främst riktat
sig mot den försämring, som omläggningen innebär för barnfamiljer i högre
inkomstklasser jämfört med nuvarande ordning. Flera alternativa förslag
ha framlagts, dels i reservationen av herr Sundén, dels av olika remissin
stanser. Dessa ha i olika former åsyftat sådana anordningar, att den nya
förmån, som barnbidragen utgör i de lägre inkomstklasserna, helt eller del
vis skulle utgå på det sätt som beredningens majoritet föreslagit, men att
familjer i högre inkomstklasser skulle bibehållas vid den större förmån, som
barnavdragen för deras del innebär, eller i annan form erhålla en skattelätt
nad av liknande slag, växande med stigande inkomstnivå. Man har härvid
ansett att beskattningens differentiering endast innebure en omfördelning av
skattebördan inom varje inkomstklass för sig och att denna omfördelning icke
hade nagot att göra med skattebördans fördelning på olika inkomstklasser.
Klarast framträder denna uppfattning i riksräkenskapsverkets förslag, som
gar ut pa att en särskild skatteskala skulle upprättas för varje familjetyp.
Dessa skatteskalor skulle ges en sådan inbördes avvägning, att den totala
debiteringen på samtliga skattskyldiga i varje särskilt inkomstskikt bleve lika
stor som vid en i förväg given skatteskala, vilken icke differentierats på
angivet sätt. Ur rättvisesynpunkt borde icke finnas något att invända mot
en sådan differentiering även om den från en viss synpunkt sett såge ut att
innebära en större subventionering av barnen i större inkomsttagares famil
jer än den som genom barnbidrag eller barnavdrag samtidigt gåves åt barn
familjer i lägre inkomstklasser.
Tankegångens hållbarhet betingas till en början av svaret på frågan: är
det i praktiken möjligt att av ensamstående och av barnlösa familjer i de
liogre inkomstklasserna ta ut den ytterligare skattehöjning i förhållande till
föreliggande konkreta förslag, vilken skulle erfordras för att finansiera den
åsyftade särskilda skattelättnaden för barnfamiljer i samma inkomstklas
ser? Om svaret är nekande måste tydligen skattelättnaden för barnfamiljer
i högie inkomstklasser i stället finansieras genom skatteskärpningar i lägre
inkomstklasser. Antagandet att det endast gällde en omfördelning av skatte
bördan mellan skattebetalare med olika antal barn men med lika stora in
komster går då icke längre åt! upprätthålla. Icke ens om den anförda frågan
kunde ges ett jakande svar hade man emellertid undsluppit ett samband mel
lan beskattningens differentiering efter familjestorlek och dess fördelning på
högre och lägre inkomstklasser; det återstodc nämligen fortfarande att be
svara Irågan variör det ökade skatteuttag, som man sålunda ansåge det möj-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.
150
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
ligt att ta ut av skattebetalare i högre inkomstlagen, skulle användas för be
redande av skattelättnad för barnfamiljer i samma inkomstklasser och varför
icke hellre i lägre inkomstklasser.
Det må här påpekas, att reservanten Sundén i motsats till riksräkenskaps-
verket icke vågat förutsätta, att den av honom föreslagna större skattelättna
den för familjer i högre inkomstlägen skulle kunna finansieras genom skärpt
beskattning på barnlösa i samma inkomstklasser. Enligt hans förslag skulle
utrymme härför i stället skapas genom borttagande av barnbidraget för första
barnet i varje barnfamilj. För dessa skulle således lättnaden i förhållande
till barnlösa familjer även i framtiden utgöra den i de lägre inkomstklasserna
blygsamma men i högre klasser stigande skattereduktion, som uppstår genom
bamavdraget. Enligt reservantens beräkning skulle hans förslag i jämförelse
med majoritetsförslaget innebära en utgiftsminskning på 50 milj. kr. för
statsverket, detta trots att han även föreslagit att barnavdrag respektive barn
bidrag skulle utgå upp till 18 års ålder och icke endast till 16 år, som före
slagits av majoriteten. Dessa 50 milj. kronor plus vad som åtgått för att be
vilja barnfamiljerna i högre inkomstklasser större förmåner än enligt majo
ritetens förslag utgör tydligen en försämring för barnfamiljer i lägre inkomst
klasser. I detta fall är det således icke möjligt att upprätthålla tanken, att
barnavdragssystemet icke har något att göra med fördelningen på olika in
komstklasser utan endast gäller en omfördelning efter barnantal inom varje
klass.
Oavsett vad som nu anförts kan något bestämt och oomtvistligt svar givet
vis icke ges på den nyss uppställda frågan, huruvida det skulle vara lämpligt
eller möjligt att genomföra en skatteskärpning för barnlösa i högre inkomst
lägen för att därmed möjliggöra en sänkning för barnfamiljer i samma in
komstklasser. I annat sammanhang (s. 213) påpekas att i högre inkomstskikt
principen om skatt efter bärkraft förlorar varje konkret innebörd och blir
obrukbar som bedömningsgrund vid fastställandet av skattesatserna i detalj.
Vad som begränsar genomförandet av en på rättvisesynpunkter baserad öns
kan att i största möjliga grad lägga beskattningen på högre inkomstklasser,
där den icke behöver inkräkta på elementära livsbehov, är således endast
hänsynen till de befarade ekonomiska återverkningarna av en hög beskatt
ning. En bedömning från dessa utgångspunkter, vilket dess resultat än blir,
måste tydligen främst betingas av andra faktorer än antalet barn i inkomst
tagarens familj. Rent sakligt sett skulle man väl t. o. m. få räkna med att
en hög skattesats skulle med avseende på sina negativa återverkningar på
skattebetalarens ekonomiska insatser i samhället vara mindre farlig, om det
gäller en familjeförsörjare med många barn, än om det gäller en ensamstå
ende person; det kunde ju förmodas att den förre reagerade genom ökade
ekonomiska ansträngningar, ett reaktionssätt som vore mera osäkert då det
gäller en ensamstående person. Ett sådant betraktelsesätt har beröringspunk
ter med en argumentering som stundom mer eller mindre klart utvecklas i
fråga om beskattning och kapitalbildning: eftersom det är lättare att spara
av eu stor inkomst än av en liten, vinnes det bästa resultatet för kapitalbild-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
151
ningen, om skatterna läggas på mindre inkomsttagare där de främst begränsa
konsumtionen men icke spai'andet. Med samma argumentering kunde man
komma till att förorda en högre beskattning av barnrika familjer än av en
samstående i de högre inkomstklasserna. Ett sådant från rent mänskliga syn
punkter frigjort betraktelsesätt tillämpas givetvis icke här, men resonemang
et torde visa, att man icke utifrån rent samhällsekonomiska hänsynstagan
den ledes till att bibehålla barnavdragen och den därav följande stigande
skattereduktionen vid stigande inkomst för barnfamiljerna.
Vilken förmån som barnfamiljerna i olika inkomstlägen skola ha i för
hållande till ensamstående personer och barnlösa familjer är således en fråga
som måste avgöras genom en bedömning av annan art än den, varigenom
skattesatsen på en viss inkomst fastställes till en viss storlek. I anslutning
till befolkningsutredningens förslag har skatteberedningen funnit det riktigt
och rättvist att, sedan skatteskalan utifrån en ekonomisk och skatteteknisk
bedömning fixerats, låta barnbidrag utgå med lika belopp i alla inkomst-
lägen i stället för skatteavdrag med stigande belopp vid stigande inkomst.
Även detta är givetvis ett subjektivt avgörande, innehållande ett stort mått
av godtycke. I vissa remissuttalanden har anförts, att skatteberedningens för
slag genom sin konsekvens att medföra en försämring för bamrika familjer
i högre inkomstlägen — i vissa fall från och med 12 000 kronors årsinkomst
och uppåt — vore ur rättvisesynpunkt direkt anstötligt. Från andra håll
har samma omdöme uttalats om det system, som genom detta förslag skulle
avskaffas; det kunde sålunda enligt en reservant i socialstyrelsen försvaras
endast om man ansåge det riktigt att ge högre inkomsttagare ett särskilt stats
bidrag till sina barns utbildning. Det väsentliga sakargumentet för den förra
ståndpunkten torde få anses vara att utgifterna för barnen stiga vid stigande
inkomst och att därför också skattelindringen i förhållande till barnlösa i
samma inkomstskikt borde vara större. För den motsatta ståndpunkten kan
å andra sidan anföras, att trots den progressiva skattebelastningen förmågan
att bära de större bamkostnadema likaledes är större i de högre inkomstklas
serna. Tydligt är att subjektiva värderingar här stå oförmedlade mot var
andra. Det är dock sannolikt att majoriteten av vårt folk, efter ett fullständigt
klargörande av innebörden i skatteberedningens förslag, skulle ansluta sig
till detsamma. Att någon starkare opinion icke rests mot hittillsvarande
system torde sammanhänga med att dess faktiska funktionssätt icke så lätt
uppfattas. Skatteberedningens förslag har f. ö. även den fördelen att det är
enkelt att klargöra till sin innebörd och att administrativt tillämpa. Motsatsen
gäller om reservantens förslag att den skattskyldige själv skulle välja huru
vida han skulle erhålla skatteavdrag eller kontant bidrag.
Det är i och för sig förståeligt att övergången till ett aldrig så välmotiverat
system uppväcker gensagor, om det innebär en försämring på vissa punkter,
så som nu skulle ske för barnfamiljer i högre inkomstklasser. Ifall en viss
rättsregel innebär en förändring utifrån en viss tidigare gällande ordning,
kräver den rent psykologiskt en starkare motivering än som skulle erford
rats om den gällt redan tidigare. Dessutom måste det erkännas, att ännu i
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
inkomstklasserna kring 12 000 kronor bärkraftssynpunkten måste tillmätas
vikt vid skatteavvägningen, och att det vore förståeligt om en barnrik familj
i detta inkomstskikt funne det obilligt att erhålla en försämring i sitt eko
nomiska läge genom en skatteomläggning, som samtidigt gåve lindring i be
skattningen för barnlösa familjer med upp till 15 000 kronors inkomst. Vid
ett genomförande av skatteberedningens förslag med en ultagningsprocent av
110 på inkomstskattens grundbelopp och med barnbidragen fastställda till
200 kronor skulle detta bli fallet. Då barnbidragen förutsättas höjda till 260
kronor, och inkomstskatten synes kunna uttagas vid grundbeloppsnivå bort
faller denna invändning. Den gräns, vid vilken barnbidragssystemet med
för en försämring för tre-barnfamiljer i förhållande till nuvarande läge flyt
tas praktiskt taget upp till 20 000-kronorsnivån, där behovet av differentiering
får anses ha långt mindre betydelse. Ett gott stycke över denna nivå — ännu
vid inkomster på omkring 40 000 kronor — blir dessutom differentieringen
mellan barnfamiljer och ensamstående större än för närvarande.
Härtill kommer en annan omständighet. De kontanta barnbidragen äro icke
den enda sociala förmån, som avses skola utgå till barnfamiljerna utan be-
hovsprövning. Detta gäller även sådana ting som fria skolmåltider och fri
skolmateriel, borttagande av terminsavgifter, barntillägg till sjukpenningen i
den obligatoriska sjukförsäkringen m. m. Överhuvud taget eftersträvas be-
hovsprövningens borttagande i största möjliga utsträckning inom det system
av familjestödjande sociala anordningar, som genomföres i vårt land. Ifråga
varande förmåner komma alltså även barnfamiljerna i högre inkomstklasser
till godo. Det finns ingen anledning att ställa slopandet av barnavdragen
emot enbart det kontanta barnbidraget. Att sociala förmåner tilldelas större
inkomsttagares barn, kritiseras ibland med hänvisning till att samhället inte
borde göra utgifter för dem som inte ha något behov därav; häremot kan nu
påpekas att de familjer i högre inkomstlägen, som det här gäller, erhållit
en skatteskärpning i förhållande till barnlösa i samma skikt vilken uppväger
de sociala förmåner, som utgå till dem tack vare beliovsprövningens slopande
inom dessa delar av socialpolitiken.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har påpekat en speciell komplikation, som
skulle uppkomma genom barnavdragens utbytande mot barnbidrag. For
mellt kommer nämligen härigenom skatt att i alla familjer utgå på inkoms
ter från 2 500—3 000 kronor och uppåt. För familjer med barn kommer
denna skattedebitering visserligen att uppvägas och vida övervägas av sam
tidigt erhållna barnbidrag. Men vid en eventuell utmätning skulle det befin
nas att skatt blivit påförd på inkomster som vida underskrida existensmini
mum, vilket för familjer med flera barn måste anses ligga långt över ortsav-
dragens nivå på 2 500—3 000 kronor. Skatteplikten skulle således icke lagli
gen kunna effektueras, trots att samhället samtidigt skänkte familjen kontanta
belopp i form av barnbidrag. Det må härtill endast påpekas, att en anord
ning, som innebär en faktisk förbättring, icke rimligen kan få förhindras av
de formella omständigheter, som i detta sammanhang antytts. Komplikatio
ner av exakt samma typ men i praktiken av betydligt allvarligare beskaffen
het föreligga ständigt i fråga om den kommunala beskattningen, där familje-
153
avdragen inklusive barnavdragen i allmänhet betydligt underskrida indriv-
ningsfritt existensminimum, utan att de lokala skattemyndigheterna förden
skull yrkat på någon ändring. Liksom hittills får det här bli fråga om smi
dig tillämpning från dessa myndigheters sida.
3. Bankningens avskaffande.
Den särskilda förhöjning av det skattefria ortsavdraget, som sker genom
bankningen — vilken redan vid 1938 års författningsändringar avskaffades
för ensamstående — skall enligt beredningens förslag avskaffas även för
andra skattskyldiga. I stället skall ett belopp motsvarande helt utnyttjad
bankningsdel inräknas i ortsavdraget som dessutom skall ytterligare höjas.
Beträffande beredningens motivering för avskaffande av bankningen vid den
statliga beskattningen — vid den kommunala beskattningen skall den fort
farande finnas — hänvisas till betänkandet (s. 121—123).
Förslaget om bankningens avskaffande har i samtliga remissyttranden läm
nats utan erinran. I flera yttranden har anförts, att bankningens avskaffande
skulle innebära en betydande lättnad i det praktiska taxeringsarbetet. Läns
styrelserna i Malmöhus och Hallands län ha i samband härmed framhållit
lämpligheten av att genomföra motsvarande ändring även beträffande kom
munalbeskattningen.
Mot förslaget i nu förevarande del har jag intet att erinra. Frågan om
Departenusnts-
bankningens avskaffande vid den kommunala beskattningen anser jag mig chetm-
icke kunna i detta sammanhang upptaga till prövning.
4. Ortsavdrag för gift skattskyldig.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med sin hustru är enligt gällande bestämmelser —- om man bortser från even
tuella barn — berättigad till grundavdrag och familjeavdrag för hustru. Ett
▼art av dessa avdrag, som alltsedan 1938 års författningsändringar äro lika
stora, utgör vid den statliga taxeringen i ortsgrupperna I—V respektive 600,
640, 680, 720 och 760 kronor. Sammanlagda samt ökade med helt utnyttjad
bankningsdel uppgå de sålunda till respektive 1 800, 1 920, 2 040, 2 160 och
2 280 kronor.
Beredningens förslag innebär, alt de angivna särskilda avdragen läggas
samman till ett, att detta sammanlagda avdrag höjes med fullt utnyttjad
bankningsdel, att den sålunda erhållna summan till följd av inträdd lev
nadskostnadsökning höjes med ytterligare 30—40 procent samt att spännvid
den mellan avdraget i högsta och lägsta ortsgrupp minskas från nuvarande
21 procent till 16 procent. De statliga ortsavdragen för makar komma efter
dessa ändringar att utgöra respektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och 3 000 kro
nor. Angående motiveringen för förslaget i denna del hänvisas till betänkan
det (s. 123—129).
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 301—303) föreslår beredningens le
damot herr Rubbestad, alt dyrortsgrupperingen skall avskaffas samt att orts-
avdraget för gift skall bestämmas till ett för alla makar enhetligt belopp av
2 750 kronor.
Förslaget i vad det avser ortsavdraget för gift skattskyldig har i flertalet
remissyttranden icke mött några invändningar. Ett par länsstyrelser ha emel
lertid uttalat betänkligheter mot den föreslagna höjningen av ortsavdraget.
Vidare ha i vissa yttranden framställts yrkanden om dyrortsgrupperingens av
skaffande, varjämte i några yttranden ifrågasatts mindre jämkningar beträf
fande avdragsbeloppen. Slutligen har i ett par yttranden framhållits, att sam
ordning borde ske av ortsavdragen vid den statliga och den kommunala
beskattningen.
Socialstyrelsen anser bestämningen av ortsavdragens storlek i olika orts-
grupper baserad på skäliga uppskattningar av levnadskostnadsminimum och
har i övrigt intet att erinra mot förslaget i förevarande del.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser förslaget om höjning av ortsavdra
gen väl motiverat med hänsyn till den stegring i levnadskostnaderna, som skett
sedan 1938, då gällande ortsavdrag fastställdes.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser visserligen att beredningen anfört
godtagbara skäl för den föreslagna höjningen av ortsavdragen, men fram
håller, att bortfallet av skattskyldiga vid den statliga taxeringen skulle bliva
ganska stort och att vid stigande penningvärde verkningarna härav kunde
bliva mindre önskvärda. Med hänsyn till den försiktiga värderingen av na
turaförmåner torde särskilt på landsbygden många skattskyldiga med ganska
god levnadsstandard hålla sig vid en deklarerad inkomst som icke överstege
de föreslagna avdragen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att den avsevärda förhöj
ningen av ortsavdragen som föreslagits medförde ett mycket betydande in-
täktsbortfall som kunde inge vissa betänkligheter även om man icke vore
blind för att ett syfte med skattereformen vore att betydligt lindra skatte
bördan för de lågt betalade.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån hyser stor tvekan om lämplig
heten av att genomföra förslaget i denna del innan dess verkningar blivit
ytterligare utredda. Länsstyrelsen framhåller, att höjningen av ortsavdragen
vid statsskattetaxeringen komme att få sin största betydelse genom dess åter
verkan på skatteunderlaget och antalet skattebetalare samt anför vidare:
Vad beredningen härom anfört å s. 138—139 visar dock, att denna fråga
näppeligen blivit så beaktad, som sakens vikt tarvar. Beredningen har in
direkt givit belägg för erinring härom genom sitt uttalande och ställningsta
gande till den samtidigt uppkommande frågan om ändring av ortsavdragen
även vid kommunalbeskattningen (s. 117).------------ Länsstyrelsen anser, att
redan den föreslagna ändringen i fråga om ortsavdragen vid statsbeskattning-
en bort giva beredningen anledning till tvekan och att verkställa undersökning
om verkningarna. Ortsavdragens hittillsvarande teoretiska grund har otvivel
aktigt varit att från beskattning skulle undantagas viss del av den skattskyl
diges inkomst såsom svarande mot existensminimum för hans familj. Det har
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
155
synts naturligt, att sådant avdrag för existensminimum, av hänsyn till dess
betydelse för det kommunala skatteunderlaget, icke kunnat hittills beredas de
skattskyldiga till större belopp än ungefär hälften, och för barn än mindre
del, av de statliga ortsavdragen. Men det torde vara lika uppenbart, att den
nu föreslagna uppjusteringen av de statliga ortsavdragen efter det nu försäm
rade penningvärdet till ett väsentligt förhöjt belopp måste mötas med in
vändningen, att hänsyn även härvidlag måste tagas till om och på vad sätt
skattetrycket därigenom förskjutes mer än rimligt. Man kan redan av den
förebragta utredningen konstatera, hur antalet skattebetalare därav skulle
ändrats från omkring 2 770 000 enligt 1945 års taxering ned till endast
1 800 000, om ändringen då varit genomförd (s. 138). Genom ortsavdragens
omläggning skulle sålunda frikallas från skattebetalning 970 000 personer.
Antalet inkomsttagare med inkomst över 600 kronor utgjorde 3 003 973 (en
ligt SOS Skattetaxeringarna 1946 s. 37). Av dessa torde hittills endast om
kring 230 000 genom ortsavdragen hava sluppit skattebetalning, ökningen ge
nom förslaget till 1 200 000 är betydande.
I vida kretsar har väl hittills varit ett talesätt, att taxeringarna å lands
bygden icke varit effektiva ulan berett möjlighet för landsortsbefolkningen
att^slippa lindrigare från .skatter än vad stadsbefolkningen kunnat göra. Det
har nog även förmenats, att det varit svårare att få inkomster av jordbruk
och rörelse riktigt taxerade, medan däremot särskilt löntagare blivit till fulla
beloppet uppskattade. Om och i den mån sakligt fog för sådan erinring fun
nits, lärer emellertid eu följd av beredningens förslag närmast bliva, att an
språk på skattebetalning måste uppgivas i förhållande till stora kategorier
inkomsttagare. Den förskjutning i skattebördan, som de angivna siffrorna giva
anvisning om, torde bliva en allvarlig konsekvens av förslaget, som näppe
ligen bör med tystnad förbigås.
Här må erinras om att när värnskatten under krigsåren av statsmakterna
måste påläggas, det befanns angeläget att stadga betalningsskyldighet med
minst fem kronor för taxerat inkomstbelopp av 1 000 kronor, även om be
skattningsbart belopp ej fastställts. Den betalningsförmåga, som sålunda då
presumerats vara förefintlig och säkerligen även av psykologiska skäl med
fullt fog togs i anspråk, har förvisso haft avsedd verkan, att giva alla en
erinran om delaktighet i ansvar för det allmännas utgifter. Denna synpunkt
torde icke böra så radikalt förbytas i sin motsatta ytterlighet, som det nu
förevarande förslaget synes sikta till, att 40 procent av landets invånare med
inkomst över 600 kronor hädanefter skulle kunna känna sig fria från varje
omsorg och ansvar för det allmännas utgifter och hushållning. Detta må
anses vara olyckligt särskilt i betraktande av de tyngande, nya utgifterna för
sociala reformer, vilka gagna alla medborgare i landet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Genom den föreslagna höjningen av de skattefria avdragen kommer ett
mycket stort antal medborgare att helt befrias från direkt skatt till staten.
Anordningen motiveras med önskemålet att lämna ett belopp, som motsvarar
ett nutida existensminimum, obeskattat. Det kan dock ifrågasättas, om det
icke vore lämpligare att draga gränsen för skattskyldigheten något lägre och
för dessa inkomstgrupper tillämpa en mycket lag skatteskala, för att genom
skattskyldigheten giva vederbörande en klar föreställning om, att samhälls
gemenskapen också kräver gemenskap i bärandet av skattebördorna. Vidare
synas avdragen vara beräknade med hänsyn till dagens penningvärde. Ute
slutet är väl dock icke, att penningvärdet till någon del kan komma att fram
deles återställas, vid vilket förhållande avdragsbeloppen kunna komma att
te sig för höga.
156
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Beträffande frågan om dyrortsgrupperingen ansluter sig läns
styrelsen till den av Rubbestad avgivna reservationen. Länsstyrelsen anför
härom:
Då olikheterna i levnadskostnader i viss utsträckning kompenseras genom
de högre inkomster, som flertalet skattskyldiga åtnjuta på de dyrare orterna,
kan det icke vara behövligt att lämna en dylik kompensation också genom
ett högre statligt skatteavdrag. Spännvidden mellan dyra och billiga orter
krymper för övrigt successivt, och denna tendens torde komma att fortfara.
Under den relativt långa tid som en skatteförordning får beräknas komma
att gälla är det sannolikt, att skillnaden i levnadskostnader olika ortsgrupper
emellan kommer att ytterligare utjämnas. Även med hänsyn härtill synes det
lämpligt att borttaga dyrortsgraderingen av skatteavdragen vid det tillfälle,
som nu föreligger.
För dyrortsgrupperingens slopande uttala sig ytterligare ett par myndig
heter.
Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda, att förslaget om slopande av orts-
grupperingar och införande av ett för hela landet skattefritt avdrag numera
syntes ha starka skäl för sig. Kompensation för eventuell dyrortsskillnad tor
de böra lämnas endast på en väg och då lämpligen över lönesättningen. Att
även beskattningsvägen kompensera denna skillnad, som vore mycket svår-
beräknelig och därför alltid högst diskutabel, syntes vara en onödig omgång.
Denna väg vore också till påtaglig nackdel för landsbygden. Ej minst i av
sikt att åtminstone i någon mån bidraga till ett fördröjande av landsbygdens
avfolkning torde därför en omläggning i sådan riktning böra vidtagas. Frå
gan vore ur statsfinansiell synpunkt tämligen betydelselös, då den beräknade
skatteminskningen endast rörde sig om ett par miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Västernorrlands lån anför, att även om dyrortsgrupperingen
i och för sig vore motiverad borde dock övervägas huruvida densamma icke
kunde slopas med hänsyn till de stora praktiska fördelar detta skulle inne
bära. Ett enhetligt ortsavdrag liggande vid medeltalet av de föreslagna skulle
medföra en ganska betydelselös försämring för skattskyldiga i de båda högre
ortsgrupperna men medföra avsevärd lättnad i taxerings- och debiterings-
arbetet samt därmed besparingar för det allmänna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, att den dagliga erfarenheten om pri
serna å olika orter och sådana fall då en familj måste göra sina uppköp eller
ha sina barn i skola å ort av högre ortsgruppering än bostadsorten gjorde
länsstyrelsen tveksam beträffande dyrortsgrupperingen, så mycket mera som
dess slopande skulle medföra en högst betydande lättnad särskilt vid hand-
havande av den s. k. tabellskatten.
Beträffande storleken av ortsavdragen — liksom av de av länssty
relsen förordade bibehållna barnavdragen — förklarar sig länsstyrelsen icke
kunna på nu föreliggande utredning bilda sig något omdöme, samt anför
vidare:
Enligt länsstyrelsens uppfattning kunna dessa frågor nämligen icke avgö
ras annat än i samband med dels frågan om motsvarande avdrag på kommu
nalbeskattningens område och dels frågan om hur sambeskattningen av äkta
157
makar slutligen kommer att ordnas. Samtliga dessa frågor böra lösas på en
gång, då de alla gripa in i varandra. Genom en isolerad lagstiftning på det
ena området binder man lagstiftningen på det andra, det blir tvära kast och
oformligheter än på det ena, än på det andra området. Man skulle exempel
vis vilja ha reda på varför de skattefria avdragen på kommunalbeskattningj
ens område hittills varit så mycket mindre än vid statsbeskattningen. Att så
bör vara förhållandet, torde icke vara å priori givet. Man uppgiver detta vara
nödvändigt med hänsyn till de kommunala finanserna. Det är inget skäl.
Antingen har man förmåga att bära skatt, vare sig det är till staten eller
kommunen, eller också har man det icke. Avdragens olika storlek tyda på,
att kommunerna skulle ha haft företrädesrätt vid beskattningen framför
staten. Men vid exekutionen hava kommunerna enligt förmånsrättsordningen
kommit sist. Införandet av källskatten, som skapat en ny ordning i sistnämn
da hänseende, kan också tänkas aktualisera frågan, om den kommunala
skatteutjämningen. Av intresse vore att veta, i vilken utsträckning sådan
utjämning komme att ske. Till dessa och andra i samband med den kommu
nala beskattningen stående frågor synes man böra taga ställning samtidigt
med att härmed sammanhängande spörsmål vid statsbeskattningen avgöras.
Vid beslut i lagstiftningshänseende i fråga om de skattefria avdragen bör
----------- vidare tillses, att kongruens såvitt möjligt kommer att råda med mot
svarande stadganden beträffande indrivningen.
Länsstyrelsen i Stockholms län — som i princip biträder förslaget i denna
del — framhåller också lämpligheten av att de belopp som ansåges motsvara
existensminimum vore gemensamma vid all taxering, varigenom undvekes
taxeringar utan reell innebörd och från början irrationellt indrivningsförfa-
rande. Dessa synpunkter ägde ökad tyngd genom källskattens införande.
Efter hand torde detta system medföra att »skatten» mer än förut framstode
som en odelbar tribut till det allmänna utan aktgivande å vad som därav
fölle å stat eller kommun. Alt olika regler skulle gälla i fråga om t. ex.
skattepliktsgränsen och ortsavdragen för statlig och kommunal skatt torde
då närmast framstå som utslag av en onaturlig skattebyråkrati.
Även länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att skiljaktighetema mellan
den statliga och den kommunala skattelagstiftningen borde bortarbetas i stäl
let för att ytterligare förstoras.
Kammarrätten samt länsstyrelsen i Jönköpings län påpeka, att ortsav
dragen i ortsgrupperna II och IV i verkligheten bleve 2 630 respektive 2 880
kronor i stället för föreslagna 2 625 och 2 875 kronor, samt ifrågasätta där
för, att avdragen redan i författningstexten bestämdes till de angivna avjäm
nade beloppen. Länsstyrelsen framhåller, att vid ortsavdragens fastställande
till jämna tiotal kronor den fördelen ernåddes att en kontroll av taxerings-
längdens kolumner för taxerad inkomst, statligt ortsavdrag och beskatt
ningsbar inkomst kunde ske vid summeringen, samt anför dessutom:
De föreslagna ortsavdragen äro grundade på de nuvarande ortsavdragen
för äkta makar med tillägg av 50 %, motsvarande helt utnyttjad banknings-
del, varefter de sålunda erhållna beloppen, ytterligare höjts på grund av se
dan år 1938 inträdd stegring i levnadskostnaderna. Sistnämnda höjning
varierar mellan 39 °/o i ortsgrupp I och 31,6 °/o i ortsgrupp V. Det ligger så
lunda icke något enhetligt system till grund för de föreslagna ortsavdragen.
Spännvidden mellan ortsavdragen i lägsta och högsta ortsgruppen är enligt
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
158
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
I>ep*jriem,ents-
chefen.
förslaget 500 kronor mot för närvarande 320 kronor, d. v. s. efter Jämkning
480 kronor. Med hänsyn till vad ovan anförts och då spännvidden mellan
ortsgruppema i föreslagen ny löneplan väsentligt minskats samt föranlett
höjning inom lägsta ortsgruppen och sänkning i den högsta, synes det i orts-
grupp I efter en prisstegring av 40 %> framräknade beloppet 2 520 kronor icke
böra sänkas utan i konsekvens med principen vid ortsgrupperingen i löne-
avseende höjas. I ortsgrupp V har däremot det efter ovannämnda prissteg-
ringsprocent framräknade beloppet, 3 192 kronor, föreslagits nedsatt till 3 000
kronor, vilket överensstämmer med principen i den nya löneplanen. Spänn
vidden mellan ortsavdrag synes därför böra minskas till 400 kronor och
ortsavdragen bestämmas till i ortsgrupp I 2 600 kronor, i ortsgrupp II 2 700
kronor, i ortsgrupp III 2 800 kronor, i ortsgrupp IV 2 900 kronor och i orts
grupp V 3 000 kronor. Detta innebär, att ortsavdaget för äkta makar i samt
liga ortsgrupper blir 1 000 kronor större än för ensamstående. Ur taxeringstek-
nisk synpunkt skulle ortsavdrag i jämna 100-tal kronor för såväl äkta makar
som ensamstående innebära en ytterligare och synnerligen välbetänkt för
enkling vid bestämmande av beskattningsbara inkomster samt möjliggöra
en effektiv kontroll av dessa vid taxeringslängdemas summering.
Länsstyrelsen i VÖsterbottens län förordar också avdragens avjämning till
respektive 2 600, 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor. Spännvidden mellan
ortsavdragen skulle då uppgå till allenast 13,33 procent mot föreslagna 16,67
procent. Med hänsyn till den fortgående sammanpressningen av skillnader
na i levnadskostnaderna mellan ortsgruppema, syntes denna ned pressning
redan nu av spännvidden vara att föredraga framför möjligheten att relativt
snart behöva företaga ändring i den av beredningen föreslagna spänn
vidden.
Länsstyrelsen i Hallands län förordar ortsavdragens avrundning till jämna
10-tal samt ifrågasätter för att skillnaden mellan avdragen i de olika orts
gruppema skulle bliva lika stor i jämna tiotal kronor, att spännvidden mel
lan högsta och lägsta ortsgruppen beräknades till precis 16 procent av högsta
ortsavdraget 3 000 kronor, d. v. s. till 480 kronor, därvid ortsavdragen skulle
bliva respektive 2 520, 2 640, 2 760, 2 880 och 3 000 kronor.
Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som ansluter sig
till förslaget om dyrortsgrupperingens slopande, vill lämna frågan, till vilka
belopp de för alla orter lika avdragen borde bestämmas, öppen för fortsatt
utredning, därvid också spörsmålet om äkta makars beskattning borde när
mare prövas. Uppfattningen alt levnadskostnaderna för makar vore blott 50
procent högre för ensamstående syntes bottna i en undervärdering av hust
runs arbetsinsats i hemmet. Om en gift kvinna icke skulle hänvisas till lägre
levnadsstandard än en anställd tjänarinna borde hon få åtnjuta samma orts
avdrag som ensamstående. Därigenom skulle de ofta påtalade olägenheterna
av sambeskattning av äkta makar något minskas, särskilt för mindre in
komsttagare.
Till frågan om ortsavdraget för gift skattskyldig liksom den särskilda där
med sammanknippade frågan om dyrortsgrupperingen torde jag få återkom
ma samtidigt med behandlingen av ortsavdraget för ensamstående (se nästa
avsnitt).
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
159
5. Ortsavdrag för ensamstående skattskyldig.
Det statliga ortsavdraget för ensamstående skattskyldig är sedan 1938 års
ändringar beträffande den statliga beskattningen inlagd i en vid statsskatte-
förordningen fogad tabell, som för särskilda taxerade belopp och ortsgrup-
per utvisar det beskattningsbara beloppet. Innebörden i denna tabell är i stort
sett att ensamstående erhåller grundavdrag (= halva avdraget för gift) med
tillägg av bankningsdel d. v. s. han får avdrag i respektive ortsgrupper med
900, 960, 1 020, 1 080 och 1 140 kronor. Då det taxerade beloppet överstiger i
de olika ortsgruppema respektive 5 000, 5 100, 5 200, 5 300 och 5 400 kronor,
börjar emellertid avdraget reduceras. Denna reduktion sker därefter kontinu
erligt med i stort sett 10 kronor för varje 100-tal kronors ökning av det taxe
rade beloppet så att ortsavdraget helt bortfaller, då det taxerade beloppet
uppgår till respektive 14 000, 14 300, 14 600, 14 900 och 15 200 kronor.
Enligt förslaget skall ortsavdraget för ensamstående bestämmas till belopp,
som för de lägsta inkomstskikten motsvarar 2U av ortsavdraget för gift skatt
skyldig. Avdraget skall alltså utgöra respektive 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och
2 000 kronor. Reduktionen börjar emellertid redan vid taxerad inkomst
av respektive 2 600, 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor. Reduktionen
sker med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget per 1 000 kronors
ökning av den taxerade inkomsten och avslutas vid taxerad inkomst av
respektive 10 600, 10 700, 10 800, 10 900 och 11 000 kronor. Reduktionen bör
jar alltså tidigare och sker i hastigare tempo än enligt nuvarande bestämmel
ser. Spännvidden mellan avdragen i högsta och lägsta ortsgrupp är däremot
enligt förslaget nästan lika stor som nu, nämligen 20 procent mot nuvarande
21 procent.
Jämväl beträffande denna fråga hänvisas i övrigt till beredningens betän
kande (s. 129—135).
I ett särskilt yttrande (s. 274—281) föreslå beredningens ledamöter herrar
Andersson och Sundén, att ortsavdraget för ensamstående skall bestämmas
till belopp, som med 200 kronor understiger det av majoriteten förordade,
nämligen i respektive ortsgrupper till 1 400, 1 500, 1 600, 1 700 och 1 800
kronor.
I ett annat särskilt yttrande av beredningens ledamot herr Rubbestad (s.
301—303) föreslås, att ortsavdraget för ensamstående skall med avskaffande
av dyrortsgrupperingen bestämmas till ett för alla skattskyldiga av denna
kategori enhetligt belopp av 1 800 kronor.
Förslaget har i förevarande del lämnats utan erinran i flertalet remissjjtt~
ramlen. I några har emellertid förordats, att ensamståendes ortsavdrag skall
bestämmas enligt den av Andersson och Sundén anförda reservationen eller
till ännu lägre belopp. I ett par yttranden ha slutligen principiella invänd
ningar mot det såväl enligt nuvarande som enligt föreslagna bestämmelser
gällande systemet med fallande avdrag vid stigande inkomst framförts.
160
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Riksråkenskapsverket framhåller, att ett ställningstagande till förslaget i
förevarande del försvårades av att utredningen rörande sambeskattningen av
äkta makar icke förelåge avslutad. Lösning av sambeskattningsfrågan kunde
föranleda en omarbetning av skatteskalorna för inkomstskatten och det vore
en allvarlig brist i förslaget att denna viktiga fråga där icke bragts till lös
ning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det ägnat att förvåna, att beredningen
icke kunnat framkomma med annat förslag än ett som hjälpte till att ytter
ligare skärpa missförhållandena mellan å ena sidan äkta makars och å andra
sidan ensamståendes taxeringar, samt anför vidare:
Redan med nuvarande system, där ju dock ortsavdraget för äkta makar
är dubbelt så stort som det för enskilda skattskyldiga, har ju framkommit
påtagbara olägenheter, vilka man på allt sätt strävat att råda bot emot. Skulle
det av beredningen framlagda förslaget, enligt vilket ortsavdraget för ogift
skattskyldig höjts till 2/3 av det för äkta makar, nu vinna godkännande, kom-
me detta att innebära, att påtalade olägenheter bleve än mera markanta och
skulle i än högre grad än för närvarande är fallet främja de lösa förbindel
serna. Detta kan omöjligen vara förenligt med det allmännas intressen, och
länsstyrelsen måste för sin del bestämt reagera häremot. Under inga förhål
landen bör avdraget för ogift bestämmas till högre belopp än hälften av det
för gift fastställda. Då vad beredningen i sistnämnda avseende föreslagit re
dan i och för sig förefaller i högsta laget, torde emellertid rättelse icke böra
ske på det sätt, att ortsavdraget för gifta höjes, utan snarare så att det för
ogifta sänkes. Det måste också ur samhällsmoralisk synpunkt anses mindre
välbetänkt att låta en alltför stor grupp yngre inkomsttagare, om vilka det här
ju nästan uteslutande är fråga, bliva helt fritagen från en välavvägd andel i
de allmänna förpliktelserna.
Länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands
och Jämtlands län ifrågasätta, att ortsavdragen för ensamstående bestämdes i
enlighet med den av Andersson och Sundén inom beredningen anförda reser
vationen. Sistnämnda länsstyrelse framhåller, att i den kategori av skattskyl
diga som med de av beredningen föreslagna ortsavdragen skulle befrias från
skatt, kunde inrymmas hemmasöner, hemmadöttrar och hembiträden med
»allt fritt» och dessutom kontant lön å 1 000—1 200 kronor. Dessa måste emel
lertid, även om man räknade med att de hade kommunalskatt att erlägga,
anses i regel ha minst lika stor förmåga att betala skatt till staten som gifta
skattskyldiga med eller till och med utan barn, som, sedan mat och bostad
med värme, lyse, tvätt m. m. och samtliga skatter betalts hade endast 1 000—
1 200 kronor att disponera över.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det ur rättvisesynpunkt icke oskä
ligt att ensamstående i jämförelse med nuvarande skatt erhölle något mindre
skattelättnad än som föreslagits, om därigenom skatteskärpningen för fa
miljeförsörjare med barn i vissa inkomstskikt kunde undvikas. Länsstyrelsen
åberopar en av länsstyrelsen utarbetad tabell, utvisande skatten för ensam
stående i olika inkomstskikt enligt beredningens majoritet, enligt reservan
terna och enligt nu gällande bestämmelser samt anför i anslutning härtill:
Av tabellen framgår, att i ortsgrupp II skatten för ensamstående med ett
taxerat belopp av 2 500 kronor blir 196 kronor 35 öre enligt gällande bestäm-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
161
melser, 110 kronor enligt minoritetsförslaget och 88 kronor enligt majoritets-
förslaget samt med ett taxerat belopp av 6 500 kronor 791 kronor 20 öre en
ligt gällande bestämmelser, 826 kronor 76 öre enligt minoritetsförslaget och
800 kronor 36 öre enligt majoritetsförslaget. 1 orlsgrupp V blir skatten för en
samstående med ett taxerat belopp av 2 500 kronor 161 kronor 92 öre enligt
gällande bestämmelser, 77 kronor enligt minoritetsförslaget och 55 kronor
enligt majoritetsförslaget samt med ett taxerat belopp av 6 500 kronor 759
kronor 17 öre enligt gällande bestämmelser, 786 kronor 28 öre enligt minori
tetsförslaget och 758 kronor 12 öre enligt majoritetsförslaget. Även minori
tetsförslaget medför i jämförelse med nuvarande beskattning en icke oväsent
lig skattelättnad för ensamstående i lägre inkomstskikt. Sistnämnda förslag
medför i jämförelse med majoritetsförslaget för ensamstående i inkomstskikt
under 5 500 kronor en minskad skattelättnad å högst 34 kronor.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig icke kunna tillstyrka förslaget i
förevarande del, enär reduceringen och bortfallet av ortsavdrag för ensam
stående vid högre inkomst strede mot grundprincipen, att skatt icke borde
utgå å belopp som erfordrades för bestridande av nödiga levnadskostnader.
Vad man velat vinna med reducering av ortsavdraget syntes i stället kunna
ernås genom skärpning av skatteskalan, vilket av flera skäl vore att före
draga.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att ortsavdrag motsva
rande existensminimum för ensamstående borde återinföras. Att ortsavdragen
varierade i olika inkomstlägen och måste sökas i en ofta icke tillgänglig tabell
försvårade för de skattskyldiga kontrollen av skatteberäkningen och kunde
även ur denna synpunkt icke försvaras.
Departementschefen.
Genom antagande av beredningens förslag skulle skattepliktsgränsen för
äkta makar i mellersta ortsgrupp böjas från nuvarande 1 360 kronor —■
hankat 2 040 — till 2 750 kronor utan bankning. För ensamstående är orts-
avdraget minst 810 kronor och i princip 1 020 kronor; här liöjes nu skatte-
pliktsgränsen till 1 800 kronor. Ett stöd för beredningens förslag på denna
punkt har utgjorts av de nedan (s. 211) refererade uppgifterna om tilläm
pade normer för indrivningsfritt existensminimum.
Stor enighet har bland remissinstanserna rått om behovet av en skatte
sänkning i de allra lägsta inkomstklasserna. Sålunda ha inga starkare in
vändningar rests mot de föreslagna ortsavdragen för äkta makar (bortsett
från frågan om dyrortsgrupperingen). Ej heller ha några invändningar rik
tats mot avskaffandet av bankningen.
Från några håll ha dock farhågor framförts med tanke på att alltför många
personer genom att helt befrias från statlig skatt skulle förlora varje känsla
av medansvar i det allmännas angelägenheter.
Någon bestämd norm för det skattefria avdragets storlek är givetvis icke
möjlig att uppställa. Man har ofta talat om alt existensminimum borde vara
skattefritt. Även existensminimum är emellertid ett obestämt begrepp. God
tyckligheten i varje avgörande i detta hänseende demonstreras bl. a. av det
Bihting till riksdagens protokoll li)M. 1 snml. Nr 21
2.
11
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
förhållandet att olika avdragsbelopp tillämpas vid kommunal och statlig be
skattning. Icke minst på grund av den kommunala beskattningens höjd måste
det anses befogat att — oavsett vilket belopp man eventuellt skulle kunna
fastställa såsom existensminimum — befria de lägsta inkomstskikten från
statlig inkomstskatt. Det är icke sannolikt att de inkomsttagare — ca 1 milj.
— för vilka detta bleve resultatet av beredningens förslag, fördenskull komma
att känna sig fria från omsorg och ansvar för det allmännas utgifter och
hushållning, helst som övergången till källskattesystemet gör det ganska
svårt för den enskilde att hålla någon skillnad på statlig och kommunal be
skattning. Det må dessutom påpekas, att de nu föreslagna avdragen i stort
sett betingas av penningvärdets fall och att antalet skattskyldiga enligt be
redningens beräkningar skulle komma att bli betydligt större än vid mitten
av 1930-talet. I stort sett gäller det dock endast ett återställande av före
kriget rådande förhållanden på detta område.
Även beträffande ensamstående har enighet rått om att en skattesänkning
borde genomföras i de lägsta inkomstklasserna genom höjning av ortsav-
draget. Här föreligger dock oenighet om hur mycket avdragen borde höjas.
Såsom tidigare nämnts ha reservanterna i beredningen föreslagit 200 kronor
lägre ortsavdrag för ensamstående, vilket skulle resultera i 20 å 30 kro
nor högre skattebelopp i inkomstlägena upp till 10 000 kronor, detta för att
möjliggöra skattesänkning i stället för skattehöjning i de högsta inkomst
klasserna. Några remissinstanser ha likaledes förordat lägre ortsavdrag för
ensamstående under det att de flesta lämnat majoritetsförslaget utan in
vändning. Det må här erinras därom, att de ensamstående skattskyldiga ej
endast utgöras av ungdomar med en förhållandevis god standard utan även
till stor del av förut gifta åldringar och sannolikt åtskilliga som på grund av
nedsatt arbetsförmåga ej haft ekonomiska möjligheter att ingå äktenskap och
bilda familj. Det är riktigt att en stor del av de ogifta inkomsttagarna kunna
ha uppnått en relativt hög inkomstslandard redan vid unga år. Till den sär
skilda skrattekraft, som föreligger hos denna grupp, kan viss hänsyn anses
ha tagits genom den snabbare avveckling av ortsavdragen för ensamstående
vid stigande inkomst, vilken föreslagits av beredningen.
Otvivelaktigt är det riktigt, såsom påpekats av någon länsstyrelse, att de
ensamståendes kategori särskilt på landsbygden innefattar åtskilliga hem
masöner och andra inkomsttagare med naturainkomster i hemmet, vilka icke
bli utsatta för taxering till fulla värdet. Det är dock icke möjligt att med
tanke på dessa speciella kategorier förorda lägre ortsavdrag för samtliga
ensamstående skattskyldiga.
Det av beredningens majoritet föreslagna ortsavdraget för ensamstående
motsvarar två tredjedelar av ortsavdraget för gifta skattskyldiga. Enligt nu
gällande bestämmelser har skillnaden varit större, 40—50 procent av av
draget för barnlös familj. Fastställandet av en minskad olikhet mellan av-
dragsbeloppen för familjer och ensamstående motiveras av skattebered-
ningens majoritet med en hänvisning till praxis i sådana fall där social
vårdande myndigheter med hänsyn till praktiska behov haft att fastställa
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
163
understöd, avsedda att ge en nödtorftig försörjning vid inkomstbortfall. I
dessa fall har, såsom närmare redovisats i betänkandet (s. 130), behovet av
understöd för ensamstående befunnits utgöra omkring två tredjedelar av
behovet för samboende äkta makar. Praxis i fråga om existensminimum vid
indrivning har genomgående utvisat en ännu mindre differens. Skulle denna
användas såsom norm för bestämmandet av skattefritt existensminimum för
ensamstående i förhållande till samboende äkta makar bleve resultatet en än
större reduktion av den nuvarande olikheten i avdragsbeloppen. Avdraget
för ensamstående finge då fastställas till tre fjärdedelar eller fyra femte
delar av avdraget för barnlösa familjer.
Vid fastställandet av en lämplig relation mellan avdragsbeloppen för en
samstående och gifta bör dessutom observeras, att denna relation indirekt
även påverkar relationen mellan skattebeloppen för ensamstående i förhål
lande till familjer med barn. Ifall barnbidragen räknas såsom negativ skatt
kommer i framtiden, efter genomförande av skatteberedningens majoritets-
förslag, förhållandet mellan skatterna för ensamstående och barnfamiljer
att ha förskjutits mycket avsevärt till de senares fördel i alla de inkomst
grupper där ortsavdrag för ensamstående f. n. utgår, detta trots den större
höjning som föreslås i ortsavdragen för ensamstående.
Föreliggande förslag kan sägas innebära en relativ reduktion i den del av
det nya ortsavdraget, vilken motsvarar nuvarande hustruavdrag. Detta utgör
icke ett uttryck för låg värdering av det kvinnliga hemarbetet, såsom en re
missinstans anfört. Den motsatta slutsatsen skulle vara mera befogad. Ju
högre man uppskattar värdet av det kvinnliga hemarbetet och alltså av den
naturainkomst, som genom detta arbete tillföres familjen, desto mindre an
ledning finnes att utöver den automatiska skattebefrielsen för denna natura
inkomst också ge en ytterligare skattebefrielse för en del av familjens taxe
rade inkomst. Förhållandet blir ett annat när hustrun har förvärvsarbete
utom hemmet och vissa merkostnader härigenom uppstå för hemmets sköt
sel. Föreliggande föislag till avvägning mellan avdragen för ensamståen
de och gifta skattskyldiga, vilket i och för sig ökar samtaxeringens effekt
att medföra skattehöjning när båda makarna ha beskattningsbar inkomst över
en viss nivå, måste därför ses mot bakgrunden av det i förslaget införda sär
skilda avdraget för förvärvsarbetande hustru. (Se s. 170.)
Den skattefria naturainkomst, som erhålles genom en hemarbetande hust
rus arbetsinsats, kan icke beräknas växa vid stigande inkomst för maken.
Relativt taget spelar den alltså största rollen i de lägsta inkomstskikten så
som utjämnande faktor mellan levnadsstandarden för familjer och för en
samstående med samma kontantinkomst. Skatteförmågan för en familj kan
därför icke anses stiga lika snabbt med stigande taxerad inkomst som skat
teförmågan för ensamstående. Till detta har hänsyn tagits i och med den
successiva reduktionen av ortsavdragen för ensamstående vid stigande in
komstnivå. Skatteberedningen har ansett att denna avveckling av avdragen
för ensamstående skulle kunna göras snabbare än enligt nuvarande system.
Härigenom förbytes skattesänkningen i höjning för de ensamstående redan
164
vid omkring 10 000 kronors inkomst under det att familjer utan barn er hålla sänkning ända upp i inkomstläget närmast över 25 000 kronor. Detta innebär att de ensamståendes större skattekraft utnyttjas utan att de högsta marginalskattesatsema, med åtföljande risker för negativa återverkningar, för deras del bli högre än för familjeförsörjarna.
I fråga om dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har skattebe- redningen i anslutning till 1943 års dyrortskommittés betänkande förordat en viss minskning av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Denna skulle enligt förslaget komma att uppgå till omkring 16 procent för gift och 20 procent för ogift skattskyldig. Häremot har reservation avgivits av herr Rubbestad, vilken förordat ortsavdragens fastställande till lika belopp för hela landet. De flesta remissinstanser ha lämnat majoritetsförslaget utan erin ran. Några ha emellertid förordat reservationen. Några nya synpunkter ut över vad som anförts i reservationen ha härvid knappast framkommit.
Otvivelaktigt kvarstår, trots den prisutjämning, som försiggått under senare år, olikhet i levnadskostnader mellan olika orter såsom påvisats av 1943 års dyrortskommitté. Vid beskattningen tillkommer dessutom det förhållan det att taxeringarna på landsbygden till stor del avse naturainkomster, vilka i allmänhet värderas i underkant. Landsbygdsbefolkningen skulle säkerligen icke ha någon förståelse för en taxering, vid vilken naturainkomsterna upp- toges till samma värde som kostnaderna för samma förmåner i Stockholm eller annan högre dyrort. Argumentet att lönerna i allmänhet äro högre på de högre dyrortema och att detta är tillräckligt såsom kompensation för olik heten i levnadskostnader synes icke heller hållbart. För full jämlikhet måste såväl löner som avdrag ha samma realvärde på de olika orterna och så ledes, uttryckta i pengar, vara större på de dyrare än på de billigare orterna. I annat fall blir skatten, reellt och icke endast i pengar räknat, större på den dyrare orten än på den billigare. I den mån lönerna på högre dyrorter ge mer än full kompensation för de höga levnadskostnaderna resulterar delta givetvis i högre skatt även om ortsavdragen dyrortsgrupperats. Att genom ett skatteavdragssystem, som skulle speciellt gynna de lägre dyrorterna bidraga till att motverka landsbygdens avfolkning synes principiellt mindre till talande. I den mån åtgärder i sådant syfte skola vidtagas är detta en fråga som faller under jordbrukspolitiken och icke under skattepolitiken.
Såsom några remissinstanser påpekat skulle ett slopande av dyrortsgrup peringen medföra en i och för sig värdefull administrativ förenkling. Det synes emellertid icke försvarligt att fördenskull genomföra en omläggning som för en enskild skattskyldig i högsta dyrort skulle innebära en ökning av hans skattebörda med ett belopp, som motsvarar marginalskattesatsen på de 250 kronor, varmed hans beskattningsbara inkomst skulle komma att ökas genom en dylik utjämning av ortsavdragen.
Under åberopande av de ytterligare synpunkter, som här anförts, får jag förorda ett antagande av skatteberedningens förslag på förevarande punkter i oförändrat skick.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Kungl. Maj ds proposition nr 212.
165
6. Ortsavdrag för ogift (och jämställd) skattskyldig med barn.
Då ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)
eller gift skattskyldig, som icke sammanlever med sin hustru, har hemmava
rande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18
år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, är den skattskyldige enligt
nuvarande bestämmelser berättigad åtnjuta såväl grundavdrag som familje-
avdrag för barnet. Någon reduktion av grundavdraget vid högre inkomster
äger därvid ej rum. Därest båda föräldrarna till visst barn på grund av vad nu
sagts skulle vara berättigade till avdrag för barnet, skall envar av föräld
rarna erhålla halvt avdrag. Ogift skattskyldig, som under beskattningsåret
haft husföreståndarinna och därjämte hemmavarande barn, för vilket h^n
varit berättigad erhålla lamiljeavdrag, äger dessutom åtnjuta familjeavdrag
för husföreståndarinnan med hälften av det belopp som tillkommer skatt-
skyklig för hustru.
Enligt beredningens förslag skall ogift skattskyldig samt gift skattskyldig
som ej sammanlever med sin hustru med hemmavarande eller av den skatt
skyldige helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till barnbidrag före
legat, äga åtnjuta ortsavdrag med samma belopp som ensamstående skatt
skyldig men utan reduktion av avdraget vid högre inkomster. Avdraget skall
sålunda utgöra för respektive ortsgrupper 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och
2 000 kronor oavsett inkomstens storlek. Förutsättningen för rätten att åt
njuta ortsavdrag i detta fall skall emellertid vara, att den skattskyldige har
vårdnaden om barnet. Det skall sålunda endast kunna tillkomma den ene av
föräldrarna.
Därest ogift skattskyldig med hemmavarande barn anställer husförestån
darinna, skall han enligt förslaget äga åtnjuta ortsavdrag med samma belopp
som om han varit gift, d. v. s. med respektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och
3 000 kronor. Han skall sålunda enligt förslaget komma i samma ställning
som om han levt tillsammans med hustru och icke som nu få nöja sig med
halvt hustruavdrag i dylikt fall.
Angående motiveringen för beredningens förslag hänvisas till betänkandet
(s. 135—138).
Förevarande del av förslaget har endast berörts i ett fåtal remissyttranden.
I dessa yttranden ha vissa erinringar framförts, därvid särskilt framhållits,
att jämväl ensamstående, som vore underhållspliktig mot barn utan alt ha
vårdnaden om detsamma, borde komma i åtnjutande av skattelättnad.
Kammarrätten påpekar, att beredningen på en punkt bibehållit en anord
ning, som i själva verket innebure ett barnavdrag, nämligen för ogifta och
med dem likställda skattskyldiga med taxerad inkomst överstigande ett be
lopp, som inom olika ortsgrupper uppginge till 2 600—3 000 kronor, efter
som den reduktion av ortsavdraget som vid högre inkomster än de nyss an
givna inträdde och som avslutades med ortsavdragens bortfallande vid eu
taxerad inkomst av 10 600—11 000 kronor för ifrågavarande skattskyldiga
med barn icke skulle äga rum. Kammarrätten anför vidare:
166
Kungl. Maj.ts proposition nr 212
Denna skattelättnad skall enligt förslaget, då det gäller makar som icke
levt tillsammans, tillkomma den av föräldrarna som haft vårdnaden om
barnet. Därest skattesystemet skall avpassas efter skatteförmågan, torde
emellertid skattelättnaden på sätt nu gäller böra tillkomma den av föräld
rarna som av sin inkomst bekostar barnets uppehälle. Tanken på någon
sorts kompensation för ett personligt besvär, vars värde icke taxeras såsom
inkomst, synes icke böra vinna beaktande i detta sammanhang. Skattelätt
naden synes fastmera böra utgöra en kompensation för den minskning i
skatteförmågan, som uppkommer genom att en del av en persons skatte
pliktiga inkomst åtgår till underhåll av barnet, i synnerhet som denne make
ofta icke erhåller barnbidrag. Att den make som har vårdnaden om barnet
skulle hava kunnat förvärva större inkomst, om barnet icke funnits, torde
ej heller kunna anföras som skäl, då ett avdrag från en icke taxerad inkomst
lärer vara principiellt oriktigt. Särskilt påtagligt blir förhållandet, då den
ena av makarna, vanligen modern, har vårdnaden om flera barn och för
äem uppbär så stort underhållsbidrag, att hon själv har sitt uppehälle av
detsamma. Skattelättnaden blir då meningslös.
Med beredningens ståndpunkt, att hänsyn till försörjningsbördan vad be
träffar barn icke skall tagas inom beskattningens ram, blir den ifrågavarande
bestämmelsen mera förklarlig men synes dock otillfredsställande. Äkta ma
kar erhålla vid beskattningen icke någon skattelättnad för de ökade besvär
och kostnader som uppkomma genom födelsen av barn. För ensamstående
skulle däremot införas en skattelättnad, oberoende av om han bekostade bar
nets underhåll. Denna skattelättnad skulle icke alls beröra de allra lägsta
inkomstgrupperna utan får sin huvudsakliga betydelse först inom högre in
komstklasser, men där skulle den motsvara ett avdrag på 1 600—2 000 kro
nor, och minskningen av statsskatten alltså maximalt kunna uppgå till 1 400
kronor, vilken minskning skulle tillkomma den skattskyldige vid sidan av
barnbidraget.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter med hänsyn till den obillighet,
vartill förslaget skulle leda därigenom att den av föräldrarna som hade vård
naden om barnet ensam skulle såväl åtnjuta barnbidraget som få behålla orts-
avdraget oavsett inkomstens storlek, om icke möjlighet borde beredas den som
erlade barnuppfostringsbidrag för barn, över vilket vårdnaden tillkomme an
nan, att, där hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighetens fullgö
rande väsentligt nedsattes, komma i åtnjutande av särskilt avdrag vid sidan
av ortsavdraget.
Länsstyrelsen i Värmlands län anmärker, att skillnaden i skattebelastning
mellan ogift skattskyldig med barn i sin vårdnad och annan ogift skattskyldig
med barn bleve påtaglig, samt anför vidare:
Den, som har barnet i sin vårdnad, får ett ortsavdrag, även om han är ogift,
samt hela barnbidraget (huruvida här en uppdelning av bidraget är avsedd
är ej känt för länsstyrelsen, och i varje fall torde en sådan uppdelning vara
svår att genomföra i praktiken), medan den andre icke får någon lättnad i
sin börda även om han ordentligt fullgör sin underhållsplikt. Han får ju
jämlikt 20 § kommunalskattelagen icke göra avdrag för sina utbetalningar för
barnet. Särskilt om en skattskyldig är frånskild och omgift samt har försörj-
ningsskyldighet i det nya äktenskapet — vilket torde vara ett icke ovanligt
fall i alla inkomstlägen — kan det icke vara riktigt att beröva honom den
lättnad i beskattningen, som för närvarande beredes honom för barnen i det
tidigare äktenskapet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
167
EU annat fall, där tveksamhet om de föreslagna bestämmelsernas innebörd
kan komma att yppa sig, föreligger där barnens föräldrar leva tillsammans
men icke ingått äktenskap. Här kan man måhända icke utgå ifrån att skatt
skyldig »haft husföreståndarinna hos sig anställd», och under alla förhållan
den är det antagligt, att åtskilliga beskattningsnämnder icke anse sig kunna
hänföra dylika fall under stycket 3 i 8 § 1 mom. av den föreslagna förord
ningen om statlig inkomstskatt. Huruvida för dylikt fall nästa stycke i sam
ma lagrum skall tillämpas, kan också vara tveksamt. Enligt gällande lag till
kommer för barn utom äktenskap vårdnaden modern, och det kan tänkas
olämpligt att enbart av skattetekniska skäl överflytta vårdnaden på fadern,
som måhända icke heller bör uppbära barnbidraget. Enligt länsstyrelsens för
menande borde skattskyldig, som sammanbor med modern till deras gemen
samma barn i skattehänseende behandlas såsom om parterna vore gifta, och
detta borde direkt bestämmas i vederbörande författning.
Visserligen har beskattningsnämnd i här antydda fall möjlighet att bevilja
ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Då detta emellertid blir beroende
på beskattningsnämnds beprövande, kan det ej väntas, att de påvisade olä
genheterna av beredningens förslag härigenom komma att undanröjas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att bestämmelserna om barnbidrag och
skatteavdrag borde samarbetas så att föräldrarna till barn, varom här vore
fråga, kompenserades för underhållskostnaderna i stort sett i förhållande till
deras andel i samma kostnader.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det förhållandet att rätten
till oreducerat avdrag för barn knutits till vårdnaden vid den praktiska till-
lämpningen kunde i en del fall giva anledning till tvekan om vem av föräld
rarna, som skulle tillgodoräknas nämnda förmån. Särskilt kunde så bliva
fallet om barnet vore utackorderat som fosterbarn eller omhändertaget för
samhällsvård. Bättre syntes vara att göra förmånen beroende av om någon
av föräldrarna hade barnet i sin vård.
Sambcskattningssakkunniga anföra:
Mot förslaget att bryta med nu gällande bestämmelser, att skattskyldig,
så snart han blott i någon mån fullgör underhållsplikt mot barn, skall er
hålla grundavdrag såsom familjeförsörjare, är intet att i princip erinra. I
visisa fall kunna dock de föreslagna reglerna leda till obilliga konsekvenser.
Beträffande t. ex. barn utom äktenskap eller barn i upplösta äktenskap,
för vilket modern såsom vårdnadshavare är bidragsberättigad, vilket lärer
vara förhållandet i de ojämförligt flesta av dessa fall, blir följden av bered
ningens förslag, att modem erhåller 1) oreducerat ortsavdrag vid sin taxe
ring; 2) statligt barnbidrag (skattefritt) å 200 kronor per barn; 3) det kon
tanta underhållsbidraget från fadern (skattefritt), medan fadern taxeras så
som ensamstående och icke i någon form får lindring i sin beskattning på
grund av det utbetalade underhållsbidraget. Skillnaden mot gällande regler
kan framstå såsom viil stor, .särskilt för sådana fall, då faderns bidrag är av
den storleksordning, all han enligt gällande rättspraxis ansetts berättigad till
hela barnavdraget. Beredningens förslag kan sålunda anses väl mycket gynna
modern i .sådana fall, då faderns underhållsbidrag är av den storlek, att bar
net därav bär full försörjning och modern jämväl kan bekosta biträde för
den direkta vården av barnet. Därest det i sådant fall visas, att den som haft
barnet i sin vård ej alls eller endast i ringa mån bidragit bil barnets under
håll — en fråga, vars prövning efter yrkande hör ankomma på beskattnings
nämnd — bör rätten iill oreducerat ortsavdrag tillkomma den andra maken.
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Det förtjänar framhållas, att ett genomförande av de av beredningen före
slagna ändringarna med all sannolikhet skulle medföra, att storleken av de
frivilligt utfästa underhållsbidragen komme att utvisa en sjunkande tendens.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som finner förslaget i nu ifrågavarande
del icke godtagbart, åberopar följande tabell över skattetrycket i olika in
komstlägen för å ena sidan äkta makar utan barn och å andra sidan en
samstående, som på grund av försörjningsplikt mot ett barn skall erhålla
oreducerat ortsavdrag dels enligt gällande bestämmelser och dels enligt för
slaget (uttagningsprocent 110; hänsyn ej tagen till barnbidrag):
Ortsgrupp II
Ortsgrupp V
Taxerat
Äkta makar utan
Ogift med 1 barn
Äkta makar utan
Ogift med 1 barn
belopp
Gällande
Bered-
Gällande
Bered-
Gällande
Bered-
Gällande
Bered- [
bestäm-
ningens
bestäm-
ningens
bestäm-
ningens
bestäm-
ningens {
melser
förslag
melser
förslag
melser
förslag
melser
föi slag |
2 000
45:90
86:70
33:-
30:60
59:92
3 000
137: 70
40: 70
214: 20
146: 30
94: 35
179: 77
no
—
4 000
265: 20
154:77
341: 70
270: 60
219: 30
no
—
307:27
231
—
5 000
394: 70
279: 84
486: 20
409: 20
346: 80
231
—
445: 02
363
—
6 000
547: 20
419: 98
638: 70
569: 80
492: 30
363
—
597: 52
517
—
8000
854: 20
758:12
960:70
928: 40
797: 30
693
—
912: 77
869
—
10 000
1210:80
1 140:26
1 329:30
1331: —
1145: 30
1067
—
1 275: 97
1265
—
12 000
1 629: —
1 566: 40
1771:50
1 784: 20
1 549:10
1485
—
1 707: 37
1705 —
14 000
2 106: -
2 066: 68
2 263: 50
2 325:40
2 018: 50
1 969 —
2 192: 62
2 233
—
16 000
2 631: —
2 654: 96
2 788: 50
2 954:60
2 536: 50
2 541 —
2 717: 62
2 849 —
18 000
3 226: 20
3 331: 24
3 422: 70
3 671: 80
3 108: 30
3 201 —
3 334: 27
3 553 —
25 000
5 518: 70
6 179: 80
5 715: 20
6 589: —
5 400: 80
6 017 —
5 626: 77
6 457
—
40 000
11 439: 20 13 185: 15 11 695: 70 13 645: 50 11 285: 30 13 002 — 11580: 27 13 497 —
Länsstyrelsen anför:
Av tabellen framgår, att enligt förslaget utgör skatten i ortsgrupp II vid
ett taxerat belopp av 3 000 kronor 40 kronor 70 öre för makar och 146 kro
nor 30 öre för den ensamstående och vid ett taxerat belopp av 6 000 kronor
419 kronor 98 öre för makar och 569 kronor 80 öre för den ensamstående
samt i ortsgrupp V vid ett taxerat belopp av 4 000 kronor 110 kronor för
makar och 231 kronor för den ensamstående och vid ett taxerat belopp av
8 000 kronor 693 kronor för makar och 869 kronor för den ensamstående.
Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till barnbidraget. Därest så
sker, vilket förefaller länsstyrelsen naturligt, kommer den ensamstående i
inkomstskikten upp till cirka 10 000 kronor under ovan angiven förutsätt
ning att i skattehänseende intaga en förmånligare ställning än äkta makar
utan barn. Länsstyrelsen anser detta resultat ur rättvisesynpunkt otillfreds
ställande och vill i detta sammanhang tillika framhålla, att den ensamståen
de i regel torde för barnet åtnjuta uppfostringsbidrag, som icke utgör skatte
pliktig inkomst.
Vidare åberopar länsstyrelsen följande tabell över den statliga skatt som
enligt förslaget samt enligt nu gällande bestämmelser drabbar ensamstående
som bär försörjningsplikt mot barn utan att ha vårdnaden om barnet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
169
Taxerat
belopp
Ortsgrupp II
Ortsgrupp V
Uträknad statsskatt
Förslaget
innebär
höjning +
minskn. —
Uträknad statsskatt
Förslaget
innebär
höjning +
minskn. —
Gällande
bestäm
melser
Beredningens
förslag
Gällande
bestäm
melser
Beredningens
förslag
Ett barn
3 000
214: 20
153: 56
- 60:64
179: 77
no
—
- 69:77
4 000
341: 70
307: 56
- 34:14
307: 27
264 —
- 43:27
5 000
486: 20
484: 66
- 1:54
445: 02
440 —
- 5:02
6 000
638: 70
693: —
+ 54:30
597: 52
649 —
+ 51:48
8 000
960: 70
1152: 14
+191: 44
912:77
1116 50
+ 203: 73
10 000
1 329: 30
1 672: —
+ 342: 70
1 275: 97
1650 —
+ 374:03
12 000
1 771: 50
2 233: —
+461: 50
1 707: 37
2 233 —
+ 525:63
14 000
2 263:50
2 849: —
+ 585: 50
2 192: 62
2 849 —
+656: 38
Två barn
3 000
164: 47
153 56
- 10:91
118: 57
no
—
- 8:57
4 000
291: 97
307 56
+ 15:59
246: 07
264 —
+ 17:93
6 000
579: 22
693 —
+ 113:78
524: 32
649 —
+ 124:68
8 000
891: 47
1152 14
+ 260: 67
829: 32
1116 50
+ 287:18
10 000
1 252: 27
1672 —
+419:43
1 182: 57
1650 —
+467: 43
12 000
1 678:87
2 233 —
+ 554:13
1 594: 77
2 233 —
+ 638:23
14 000
2161:12
2 849 —
+ 687: 88
2 068: 37
2 849 —
+780: 63
Tre barn
3 000
94:35
153 56
+ 59:21
73: 95
ilo
—
+ 36:05
4 000
219: 30
307 56
+ 88:26
158:10
264 —
+105: 90
6 000
492:30
693 —
+ 200: 70
419:10
649 —
+229:90
8000
797:30
1152 14
+ 354: 84
724: 10
1116 50
+392:40
10 000
1145:30
1672 _
+ 526: 70
1 060:10
1650 —
+ 589:90
12 000
1 549:10
2 233 —
+ 683: 90
1 444: 70
2 233 —
+ 788:30
14 000
2 018: 50
2 849 —
+ 830: 50
1 904: 50
2 849 —
+ 944: 50
Fyra barn
3 000
68: 85
153 56
+ 84:71
43:35
no
—
+ 66:65
4 000
146: 62
307 56
+ 160: 94
107:10
264 —
+ 156: 90
6 000
405:37
693
—
+ 287: 63
321: 30
649 —
+ 327:70
8 000
710:37
1152 14
+ 441:77
614:30
1116 50
+ 502: 20
10 OCO
1 044:12
1672
—
+ 627: 88
932: SO
1 650
+717: 70
12 000
1 425:12
2 233
—
+807: 88
1 297: 70
2 233
+935:30
14 000
1 883:12
2 849 —
+ 965: 88
1 733: 50
2 849
+1115:50
I anslutning till denna tabell anföres:
Av tabellen framgår, att sådan skattskyldig i vissa lägre inkomstlägen
kommer att i skattehänseende intaga en oförmånligare ställning enligt för
slaget än enligt nuvarande bestämmelser och skattesatser. Vid försörjnings
plikt mot två barn utgör skatten vid ett taxerat belopp av 4 000 kronor i orts-
grupp II 291 kronor 97 öre enligt gällande bestämmelser och 307 kronor
56 öre enligt förslaget samt i ortsgrupp V 246 kronor 07 öre enligt gällande
bestämmelser och 264 kronor enligt förslaget. Därest försörjningsplikt full-
göres mot tre barn, blir skatten vid ett taxerat belopp av 4 000 kronor i orts
grupp II 219 kronor 30 öre enligt gällande bestämmelser och 307 kronor 56
öre enligt förslaget samt i ortsgrupp V 158 kronor 10 öre enligt gällande
bestämmelser och 264 kronor enligt förslaget.
Av tabellen framgår således, att nu berörda skattskyldiga även i de lägre
inkomstskikten komma att enligt förslaget drabbas av en skatteskärpning,
som blir väsentlig i sådana fall, där försörjningsplikt föreligger mot flera
170
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
Departement 8
-
chefen.
barn. I detta sammanhang vill länsstyrelsen upplysa, att vid taxeringarna här
i länet uppmärksammats, att antalet skattskyldiga, varom nu är fråga, är
stort.
Nackdelarna för dessa skattskyldiga framstå än tydligare, då man beaktar,
att dessa skattskyldiga såsom ovan framhållits, icke bliva berättigade till
någon del av barnbidraget och ej heller vid taxeringen kunna komma i åt
njutande av avdrag för utbetalade uppfostringsbidrag, som ofta uppgå till ett
i förhållande till inkomsten betydande belopp.
Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorga
nisation framhålla, att skattskyldig, som erlade barnuppfostringsbidrag för
barn men icke hade vårdnaden om barnet, icke borde avkrävas samma skatt
som ensamstående utan dylik försörjningsplikt. De påpeka vidare, att med
den avfattning reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga erhållit sådan
skattskyldig icke ens kunde beviljas denna förmån.
De anmärkningar, som riktats mot förslaget att ensamstående med under
hållsplikt mot barn icke skulle erhålla någon skattelättnad gentemot andra
ensamstående, synas mig bärande. Uppenbarligen föreligga här stora svå
righeter att skapa en lösning, som är ur alla synpunkter tillfredsställande.
Den penningvärdeförsämring, som ägt rum sedan den sannolikt större delen
av alla nu utgående uppfostringsbidrag fastställts, har inneburit en förmån
för den betalande parten, vilken kunde göra det överflödigt att nu skydda
honom för den försämring som borttagandet av avdragsrätten för honom
skulle innebära. Å andra sidan måste hänsyn tagas till de fall där bidrags
beloppen bestämts i det penningvärde som rått under de senaste åren. För
dessas del skulle resultatet av beredningens förslag i de flesta fall verka obil
ligt. Vid övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har jag
funnit det riktigast att på denna punkt tillämpa en mera generös bestämmel
se än beredningen föreslagit och förordar att rätten till oreducerat avdrag
skall tillämpas icke endast för den av föräldrarna, som har den rättsliga vård
naden om barnet, utan även för den andra i den mån han enligt avtal eller
dom bidrager till barnets försörjning.
7. Särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru.
Fastställandet av ett ortsavdrag för äkta makar, vilket med endast 50 pro
cent överstiger ortsavdraget för ensamstående (före reduktion) medför såsom
ett i och för sig icke åsyftat resultat, att sambeskattningens skattestegrande
effekt skärpes, där båda makarna ha inkomst utöver en viss storlek. Detta
har påpekats i en del remissyttranden över statsskatteberedningens förslag.
Det har därför befunnits lämpligt att i avvaktan på definitivt förslag från
sambeskattningssakkunniga genom en provisorisk anordning motverka denna
effekt. Efter erhållet uppdrag ha sambeskattningssakkunniga den 20 februari
1947 inkommit med en promemoria innehållande ett dylikt förslag (Bihangi).
Sambeskattningssakkunnigas provisoriska förslag innebär följande. Gift
kvinna, som taxeras för inkomst av rörelse eller eget arbete, erhåller ett av-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
171
drag på 600 kronor vid den statliga beskattningen och åtminstone 300 kronor
vid den kommunala beskattningen i den mån inkomsten därtill förslår. Avdrag
skall dock endast åtnjutas med 1h-> av angivna maximibelopp för varje ka
lendermånad under vilken hustrun, medan hon i äktenskap sammanlevt med
mannen, drivit rörelse eller utfört .förvärvsarbete.
De sakkunnigas huvudmotivering är att genomförandet av statsskattebe-
redningens förslag till avvägning mellan ortsavdragen för ensamstående och
äkta makar skulle kräva ett avdrag på 700—1 000 kronor för att neutralisera
den därigenom åstadkomna förändringen i ortsavdragsrelationen. Man har
dock icke ansett sig kunna föreslå ett så högt belopp som sistnämnda siffror
ange, då detta skulle kunna tänkas innebära större förmåner än de sakkun
niga i ett mera definitivt förslag komme att förorda. Vissa beräkningar fram
läggas dock i promemorian med utgångspunkt från ett maximiavdrag på
900 kronor vid den statliga beskattningen. I två avseenden innebär förslagets
konstruktion avvikelser från det avdrag på högst 200 kronor, som f. n. med
ges förvärvsarbetande gift kvinna vid den kommunala beskattningen. Avdra
get skall medges endast för sådan månad då rörelse drivits eller förvärvs
arbete utförts och endast om kvinnan därvid varit gift och sammanlevt med
mannen, således ej för månaderna före äktenskapets ingående även om in
komst då förvärvats. De sakkunniga anföra att en differentiering av avdra
get kunde vara önskvärd efter såväl arbetsmarknadspolitiska som befolk-
ningspolitiska och familjesociala synpunkter. Avdragets förstahandsfunktion
att motverka den skärpta sambeskattningseffekten samt dess karaktär av
provisorium talade dock för ett enhetligt fixerat belopp av i huvudsak sam
ma typ som nuvarande 200-kronorsavdrag.
De sakkunniga påpeka vissa brister som måste vidlåda ett dylikt avdrag.
Sålunda bli de hustrur missgynnade, vilka utföra förvärvsarbete i mannens
rörelse eller jordbruk, så att deras inkomst taxeras hos honom.
Några statistiska undersökningar över förekomsten av hustruinkomster ha
de sakkunniga icke hunnit utföra. Sådana undersökningar försvåras även
av att hustrur med egen inkomst ofta låta denna inflyta i mannens deklare
rade inkomst. Några beräkningar över förslagets statsfinansiella konsekven
ser ha därför ej heller utförts.
De sakkunniga påpeka att behovet av åtgärder för att lindra sambeskatt-
ningens skatteskärpande verkningar är minst lika stort vid den kommunala
som vid den statliga beskattningen. Den lösning, som låge närmast till hands
och som även av riksdagen ifrågasatts, vore en höjning av familjeavdraget
för hustru till samma höjd som grundavdraget. Återverkningarna på det
kommunala skatteunderlaget bli dock sådana, att en dylik lösning ej kan re
kommenderas. Ett rent bibehållande av 200-kronorsavdraget samtidigt med
att ett avdrag på 600 kronor införes vid den statliga beskattningen skulle å
andra sidan vålla taxeringstekniska olägenheter. För att den föreslagna lolfte-
delsregeln skall kunna lättare tillämpas bör avdraget bli 300 kronor, vilket
även ger en viss skattelindring.
172
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet (med överlämnande av yttrande
från taxeringsinlendenten vid ämbetet), länsstyrelserna i Stockholms, Kris
tianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands län,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, landsorganisa
tionen, tjänstemännens centralorganisation och taxeringsnämndsordförande-
nas riksförbund.
Det föreliggande provisoriska förslagets huvudgrunder ha tillstyrkts i de
tlesta remissyttrandena. Helt avstyrkande är endast kammarrätten, som an
ser att man utan olägenhet kan avvakta ett mera i detalj utarbetat förslag
till nästa års riksdag. Kammarrätten framhåller att källskattetabellerna i
varje fall icke lämpligen kunna utarbetas under hänsynstagande till de nu
föreslagna särskilda sambeskattningsavdragen och att något riksdagens be
slut -— såsom i promemorian förutsatts — icke behöver föreligga före upp
rättandet av de källskattetabeller, som skola tillämpas under 1948. Kammar
rätten understryker i och för sig behovet av en lättnad i den skattebörda som
åvilar äkta makar. Detta behov anses dock icke föreligga endast för den spe
ciella grupp där hustrun har egen inkomst; även den merbelastning som ett
antagande av skatteberedningens förslag generellt skulle medföra i högre in
komstklasser borde lättas. Det föreslagna provisoriet är enligt kammarrättens
mening en lösning som föga passar in i det nuvarande skattesystemet, saknar
fasta principer, är behäftat med påtagliga brister samt otillfredsställande till
sina verkningar. I övrigt anför kammarrätten bl. a.:
Besvarandet av spörsmålet, huruvida en viss grupp skattskyldiga bör ge
nom ett särskilt avdrag vid beskattningen beredas en gynnsammare ställning
än för närvarande, blir enligt kammarrättens mening beroende av huruvida
frågan om den föreslagna avdragsrätten skall bedömas ur allmänna skatte-
rättsliga synpunkter eller om andra omständigheter såsom till exempel för
hållandena på arbetsmarknaden jämväl böra beaktas. Det synes kammarrät
ten, att av principiella skäl skattelagstiftningen icke skall anpassas efter be
skattningen ovidkommande synpunkter, och får kammarrätten till stöd för
denna sin ståndpunkt erinra därom, att riksdagen intagit en mycket restrik
tiv inställning till frågan om beredande av skatteförmåner åt viss grupp
skattskyldiga.
För den händelse i allt fall kammarrättens nu berörda synpunkt icke till
mötes avgörande betydelse, får kammarrätten ytterligare anföra följande.
Rätten till avdrag från hustrus arbetsinkomst har tillskapats och under
växlande former fortlevat i lagstiftningen under den tid, då familjeavdraget
för hustru väsentligen understigit grundavdraget för familjeförsörjare. Sedan
familjeavdraget för hustru genom 1938 års ändringar i statsskatteförordning-
en höjts till belopp motsvarande grundavdraget, har därmed en mycket vä
sentlig förutsättning för hustruns särskilda avdrag från arbetsinkomst bort
fallit. Kostnaderna för avlöning av biträde i förvärvsarbetande hustrus hem
liksom utgifter för utlämnande av barn till vård utom hemmet och dylikt
kunna väl vara en nödvändig förutsättning för gift kvinnas förvärvsarbete
utom hemmet. Ur denna synpunkt kunna dylika utgifter i viss mån vara att
likställa med omkostnader för inkomstens förvärvande. Men om förvärvs
arbetande hustru icke åsamkats några direkta merkostnader för biträde i
hemmet och dylikt, torde icke förefinnas någon verklig anledning att ur be-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
173
skattningssynpunkt beräkna hennes levnadskostnader högre än för förvärvs
arbetande ogift kvinna, snarare lägre. Ett införande av särskilt avdrag för
gift kvinna skalle därjämte såsom de sakkunniga med rätta framhållit ytter
ligare skärpa den orättvisa, som redan vid avdragets tillkomst påpekats och
som föreligger i det avseende, att dylikt avdrag icke kan komma sådan hustru
till godo, vilken biträder mannen i hans verksamhet, denna må utgöras av
jordbruksdrift, tjänst, rörelse, yrke eller vad eljest må förekomma. De sak
kunniga hava själva påvisat andra brister, som i olika avseenden vidlåda
det nuvarande 200-kronorsavdraget. Den kritik, de därvid själva riktat mot
ifrågavarande avdragsrätt, är lika hård som träffande. Icke förty hava de
sakkunniga vid utformande av sitt förslag till provisoriska bestämmelser an
sett övervägande skäl tala för sitt beträdande av denna avdragslinje.
Kammarrätten håller väl i likhet med de sakkunniga för sannolikt, att ett
medgivande av generösare avdragsregler för förvärvsarbetande hustru skulle
— för såvitt skattelättnaden icke framstår som alltför ringa — komma att
stimulera intresset för tagande av förvärvsarbete. Den skattelindring, som
genom införande av det förordade avdraget ställes i utsikt för gift kvinna,
förefaller emellertid knappast vara så betydande, att den kan antagas kom
ma alt utgöra någon verklig lockelse för henne till yrkesarbete. Den i prome
morian angivna siffermässiga skatteminskningen avser nämligen väl att mär
ka icke hustru ensam utan båda makarna. Men även om en viss, om ock
ringa skattelättnad skulle verka uppmuntrande på intresset för yrkesarbete,
kan dock ifrågasättas, huruvida med nuvarande brist på hemhjälp någon
större anslutning kan vaia att förvänta åtminstone från mödrar, som hava
att taga vård om sina minderåriga barn. Det kan för övrigt starkt sättas i
fråga, om det ur familjesociala synpunkter kan vara önskvärt att genom
skattelättnader locka mcdrar med minderåriga barn ut i arbetsmarknaden.
Införande av en dylik avdragsrätt synes därjämte komma att få ojämna, rent
av slumpartade verkningar samt leda till, att makars totala statliga inkomst
skatt åtminstone i åtskilliga fall blir lägre än den skatt, de skolat utgöra,
därest de beskattats som ensamstående.
Stor tveksamhet uttalas av länsstyrelsen i Kristianstads län, som framhål
ler att sambeskattningsproblemet bort slutligt regleras innan statsmakterna
tagit ställning till frågan om det nya skattesystemet i övrigt. Ett utbrytande
av en del av de med sambeskattning förenade problemen och införande av en
provisorisk lagstiftning medförde stora olägenheter och borde principiellt
ske endast, därest visshet förelåge, att därigenom icke föregrepes blivande
slutlig lagstiftning i ämnet. I förevarande promemoria hade länsstyrelsen icke
funnit tydliga belägg för att provisoriet komme att ingå som ett led i de sak
kunnigas slutliga förslag. Vid sådant förhållande vore det tveksamt om pro
visorisk lagstiftning borde införas. — Bestämmelserna om provisoriska av
dragsregler borde icke inrymmas som tillägg till eller ändring av vissa para
grafer i gällande skattelagstiftning utan upptagas i särskild författning, vari
genom även bestämmelsernas karaktär av provisorisk lagstiftning ytterligare
markerades. Det kunde erinras om att kommunalskatteberedningen ansett det
i princip oriktigt att utvälja en viss kategori skattskyldiga, t. ex. gifta kvin
nor, för att inom denna söka åstadkomma jämlikhet i beskattningen. Vidare
kunde framhållas den orättvisa som uppstode därigenom att jordbrukares
och rörelseidkares hustrur icke åtnjöte avdrag för sitt deltagande i mannens
arbete. Länsstyrelsen anför slutligen:
174
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Såsom ovan framhållits kan de sakkunnigas förslag enligt länsstyrelsens uppfattning icke i alla fall anses erbjuda en tillfredsställande lösning av fö religgande problem. Med hänsyn till nödvändigheten av att vid ett antagande av den föreslagna nya statsskatteförordningen skapa ett komplement i syfte att mildra sambeskattningens skatteskärpande verkningar och då fråga är om ett provisorium, som 1'örutsättes kommer att inom kort avlösas av en mera rationell ordning, vill länsstyrelsen emellertid tillstyrka de sakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser angående avdragsrätt för gift kvinna.
Även i flera andra yttranden understrykes, att tillstyrkandet ges endast med tanke på att det gäller ett provisorium. Riksrcikenskapsverket understryker, att förslaget icke löste sambeskattningsfrågan för de hustrur, som icke taxe rades för egen inkomst, emedan deras arbete bestode i medverkan i mannens rörelse, men anser att förslaget i sin måttfulla utformning t. v. kunde godta gas. Ämbetsverket framhåller också att underlag ännu saknades för sambe- skattningsproblemets allsidiga bedömande. Till frågans belysning bidrager verket genom överlämnande av en statistisk undersökning av antalet sam taxerade med en sammanlagd inkomst överstigande 10 000 kronor vid 1945 års taxering (Bihang 5). Av denna undersökning framgår bl. a. att antalet samtaxeringar nämnda år uppgick till 25 027 eller 28 procent av det to-' tala antalet taxeringsfall där det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet överskred 10 000 kronor, nämligen 89 990 fall. I Stockholms stad uppgingo samtaxeringarna inom de studerade inkomstskikten till 36 pro cent, i Stockholms län till 33 procent, i städerna (inom övriga län) till 26 pro cent och på landsbygden i övriga län till 17 procent. De lägsta landsbygds- siffrorna — 11 och 13 procent — erhöllos från Kalmar och Malmöhus län, under det att de tre nordligaste länen visade omkring 25 procent. Av männen hade 17 322 en egen inkomst överstigande 10 000 kronor och bland dessas hustrur var inkomsten under 1 000 kronor i 36 procent av fallen, 1 000—2 000 kronor i 16 procent, 2 000—4 000 kronor i 19 procent och över 4 000 kronor i 29 procent av fallen. Där mannen haft lägre inkomst än 10 000 kronor är det en större andel av kvinnorna som haft högre inkomstbelopp, men detta är en rent teknisk följd av urvalsmetoden. Enligt nuvarande beskattnings regler skulle praktiskt taget samma skattebelopp — 117 milj. kronor — er hållas vare sig samtaxering eller särtaxering tillämpades, eftersom samtaxe- ring ger skattelindring i de många fall då endera av makarnas inkomst är låg, såsom närmare redovisas i bihang 5 tab. B. Hur resultatet skulle bli vid iillämpning av det nya förslaget finnes icke uträknat.
Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund anför, att sambeskattning en ligt förbundets uppfattning vore det principiellt riktiga, enär skatteförmågan rättvisast mättes genom familjens samlade inkomst. Dock borde därvid så dana utgifter få avdragas, som kunde anses ha varit nödvändiga för inkom stens förvärvande, exempelvis i nu ifrågavarande fall arbetshjälp i hemmet.
Förbundet anför vidare:
Principiellt sett skulle förbundet därför vara närmast böjt för att avstyrka det framlagda förslaget, men då andra och främst arbetsmarknadspolitiska skäl kunna tala för att en viss uppmjukning av sambeskattningen sker, vill
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
175
förbundet icke motsätta sig, att en provisorisk lättnad ges i den form, som av
de sakkunniga föreslagits. Det får dock endast avse ett kortvarigt proviso
rium, enär en lösning på längre sikt torde få sökas efter andra linjer.
Länsstyrelsen i Stockholms lön tillstyrker förslaget beträffande statsbe-
skattningen, dock under framhållande av orättvisan mot hustru, som med
verkade i mannens rörelse eller jordbruk. Beträffande den föreslagna höj
ningen av 200-kronorsavdraget vid kommunal taxering anför länsstyrelsen:
Beträffande den kommunala taxeringen ha de sakkunniga övervägt att re
dan nu föreslå en förhöjning av familjeavdraget för hustru. Kunde detta ske,
skulle nämligen eu önskvärd generell uppmjukning av sambeskattningsreg-
lerna uppnås utan missgynnande av förvärvsarbetande hustru, som deltager i
makens jordbruk eller rörelse. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig
kunna förorda denna lösning med hänsyn till befarade verkningar därav å
det kommunala skatteunderlaget. I stället föreslås en förhöjning av det nuva
rande särskilda avdraget för gift kvinna från 200 till 300 kronor. Enligt läns
styrelsens uppfattning kan till stöd därför främst åberopas taxeringstekniska
skäl. Däremot torde knappast kunna förväntas att denna obetydliga utvidg
ning skulle vara av väsentlig betydelse ur skattelättnadssynpunkt. Det synes
därför kunna ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligga att provisoriskt höja
det s. k. särskilda avdraget för gift kvinna. Under alla förhållanden bör en
ligt länsstyrelsens mening ytterligare prövas huruvida icke familjeavdraget
för hustru provisoriskt kan höjas vid den kommunala taxeringen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län påvisar, att även efter genomförande av
statsskatteberedningens förslag sambeskattningen i vissa fall medförde skat-
telindring. Om hustruns inkomst understege skillnaden mellan ortsavdrag
för äkta makar och ortsavdraget för mannen, om han taxerades som ensam
stående, skulle fortfarande skattelindring erhållas genom samtaxering. I vissa
fall skulle inkomsttillskott ovanför nu antydda gräns ej heller föranleda nå
gon skatteskärpning. Länsstyrelsen framför därför, såsom framgår av föl
jande citat, ett särskilt förslag.
Den här skisserade gränslinjen företer betydliga variationer för olika in
komstlägen men har ett nära överensstämmande utseende för skilda orts-
grupper och utvisar, att sambeskattningens skatteskärpande verkningar in
träda först när tilläggsinkomsten är minst 910 kronor i ortsgrupp I. Denna
gräns företer sedan genom olika ortsgrupper en jämn stigning upp till 1 010
kronor för ortsgrupp V. Bilagda tabell kan tjäna till belysning av vad sålun
da anförts.
I underdånigt utlåtande över 1945 års statsskatteberednings betänkande
med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt angående
kvarlåtenskapsskatt in. m. har länsstyrelsen förordat, att ortsavdragen för
gift skattskyldig, som levt tillsammans med sin hustru bestämmes till i orts
grupp I 2 600 kronor, i ortsgrupp II 2 700 kronor, i ortsgrupp III 2 800 kro
nor, i ortsgrupp IV 2 900 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Med till-
lämpning av sålunda föreslagna belopp blir förcnämnda minimigräns 1 010
kronor för alla ortsgrupper. Länsstyrelsen kan därför ej finna skäl föreligga
att genom införande av särskilt avdrag giva ytterligare skattelindring åt gifta
kvinnor i den mån deras inkomster icke överstiga 1 000 kronor. Förenämnda
avdrag å 600 kronor och 300 kronor böra därför få tillgodonjutas allenast
för inkomst utöver 1 000 kronor i den mån inkomsten förslår därtill.
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt synes det dessutom vara betydelse fullt, att avdragsreglerna erhålla en sådan utformning, att rätten till avdrag inträder först i den mån kvinnans arbete kan antagas vara av nämnvärd be tydelse. Det kan knappast vara psykologiskt välbetänkt att låta avdragsreg lerna gynna mer eller mindre sporadiskt återkommande ströinkomster upp till ett sammanlagt belopp av 600 kronor, medan den särskilda stimulans i beskattningshänseende, som säkerligen behöves för att locka de gifta kvin norna att antaga mera välavlönade heltids- eller halvtidstjänster, saknas.
Skattelindring genom samtaxering.
Taxerad inkomst
Statlig skatt enl. statsskattebered- ningens förslag (ut-
tagning 110
%)
vid
Skatte lindring
på grund av sam taxering
Taxerad inkomst
Statlig skatt enl. statsskattebered- ningens förslag (ut- tagning 110
%)
vid
Skatte
lindring
på grund
av sam taxering
man hustru
särtaxering
sam taxering
man hustru
särtaxering
sam taxering
K r o n o r
K r o n o r
Ortsgrupp I
Ortsgrupp V
1000 800
1000
800
_
2 000 800 44 33 11 2 000 800
— — —
3 000 900 168 158 10 3 000 900
no
99
11
4 000 1000 321 297 24 4 000 1000 264 231 33 5 000 1200 499
471
28 5000 1 200 440
394 46
6 000
1400
707 675 32 6 000 1400 649 587 62
8 000
2 200 1228 1206 22 8 000 2 200 1139 1107 32
10 000 3 000 1847 1837
10 10 000
3 000
1760 1705 55
12 000
2 900 2 387
2 356 31 12 000 2 900 2 332 2 207 125
14 000 2 900 3 003 2 990 13
14 000
2 900
2 948 2 818 130
16 000 2 800 3 692 3 672 20
16 000
2 800
3 641 3 483 158
20 000 2 800
5 276
5 269 7
20 000 2 800 5 225 5 058 167
24 000 2 800 7 036 7 029 7 24 000 2 800 6 985 6 809
176
Tjänstemännens centralorganisation anser det angeläget, att man vid den fortsatta utredningen ingående prövade, om icke möjlighet funnes att helt upphäva sambeskattningen för äkta makar. Organisationen betraktar försla get som synnerligen otillfredsställande och skulle bl. a. ha önskat högre be lopp, men godtar det dock som ett provisorium i avvaktan på en definitiv lösning efter andra linjer.
Utan allvarligare erinringar ha förslagets huvudgrunder lämnats av läns styrelsen i Göteborgs och Bohus län, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Detsamma gäller återstående remissyttranden i vilka dock längre gående yrkanden framställts.
Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker angelägenheten av att de mest markerade olägenheterna och orättvisorna med förvärvsarbetande hust rus sambeskattning undanröjdes. Länsstyrelsen ifrågasätter om icke avdra gen borde höjas. Vid kommunaltaxering borde avdragsbeloppet bli 360 kronor för gift kvinna utan barn och 600 kronor om hemmavarande barn funnes.
Vid statlig taxering borde motsvarande belopp vara 600 resp. 900 kronor. Länsstyrelsen uttalar vidare att de provisoriska bestämmelserna borde till- lämpas redan vid 1948 års taxering, så att en välbehövlig lättnad i de för-
177
värvsarbetande gifta kvinnornas skattebörda kunde vinnas utan onödig
tidsspillan.
Även taxeringsintendenten hos överståthållarämbetet föreslår, att proviso
riet tillämpades redan vid 1948 års taxering, alltså på de nu förvärvade in
komsterna. Särskilt med hänsyn till vad de sakkunniga själva anfört angå
ende generösare avdragsreglers inverkan på arbetsmarknadsproblemen syntes
invändningarna mot denna tanke icke övertygande. I taxeringsintendentens
yttrande instämmer överståthållarämbetet.
Landsorganisationen påvisar de omkostnader och olägenheter, som för
värvsarbetet medförde för den gifta kvinnan. Organisationen framhåller, att
själva tillskapandet av generösare beskattningsregler skulle utgöra en psyko
logiskt verkande faktor, som kunde bidraga till upphävande av den irrita
tion, som kunnat förmärkas bland förvärvsarbetande gifta kvinnor. Med tan
ke på arbetsmarknadsförhållandenas utveckling bleve en ökad kvinnlig yr
kesverksamhet av största vikt för bevarandet av progressiviteten i samhälls
utvecklingen. Såväl de arbetsmarknadspolitiska som rättvisesynpunkterna ta
lade för att sambeskattningens verkningar borde upphävas. Landsorganisatio
nen anför vidare:
Olika risker är emellertid förknippade med en sådan lösning att sambe
skattningens verkningar upphäves genom en strikt genomförd särbeskatt-
ning. Inkomsttagare med förmögenhet skulle kunna bli benägna att över
flytta kapital till endera maken i sådan proportion som i beskattningshän
seende vore mest förmånlig för inkomsttagarna. Vissa rörelseidkare skulle
kunna fördela inkomsterna på ett liknande sätt och härigenom komma un
dan en skattebelastning som motsvarade det verkliga inkomstläget. Dessa skäl
är för landsorganisationen tillräckligt avgörande för att tillstyrka de sambe-
skattningssakkunnigas förslag om ett generellt avdrag vid beskattningen av
förvärvsarbetande gift kvinna. Ett dylikt avdrag synes utgöra den rättvisaste
grunden, efter vilken sambeskattningens verkningar skall kunna upphävas.
Dessutom undviker man att de höga och de mycket höga inkomsterna avse
värt mera gynnas än de lägre och medelstora inkomsterna, vilket skulle ske
vid en strikt genomförd särbeskattning.
Beträffande avdragsbeloppets storlek synes det landsorganisationen av
förut anförda arbetsmarknadspolitiska skäl vara framsynt, om beloppet re
dan vid nu ifrågasatta provisoriska ändring sattes så högt att sambeskatt-
ningens verkningar så långt möjligt upphävdes för lägre och medelstora ge
mensamma inkomster. Landsorganisationen kan icke dela de sakkunnigas
uppfattning att ett avdrag om 600 kronor vid statlig taxering och 300 vid
kommunal taxering kan anses skäligt utan vill föreslå att avdraget fixeras vid
900 kronor respektive 600 kronor. Ett avdrag om 900 kronor skulle innebära
alt sådana inkomstrelationer som 3 000 å 4 000 för man resp. 1 500 å 2 000
för hustru skulle erhålla lägre skatt än vid särbeskattning medan ett avdrag
om 600 kronor för mindre inkomsttagare skulle medföra en viss fortsatt sam
beskattning. Då det stora flertalet sambeskattade återfinnes bland de lägre
inkomstgrupperna och då det arbetsmarknadspolitisk! sett skulle ha störst
betydelse om yrkesverksamheten för gift kvinna bevarades eller förstärktes
inom dessa inkomstklasser är detta ytterligare skäl för alt avdraget fixeras
vid det högre beloppet. Landsorganisationen finner samma skäl som förut
anförts böra vara avgörande även för fastställande av avdragets storlek vid
den kommunala beskattningen. Då kommunalskatten är mest tyngande för
Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
de mindre inkomsttagarna bör avdraget fixeras även med hänsyn härtill.
Landsorganisationen vill därför föreslå att avdraget höjes från nuvarande
200 kronor till 600 kronor. Farhågorna för att denna skattelindring skulle
medföra nämnvärda vådor för det kommunala skatteunderlaget är säkerligen
överdrivna. Detta skulle möjligtvis vara fallet i mycket små jordbrukskom-
muner, men där är antalet sambeskattningisfall som regel så få att lindringen
ej synes kunna få några egentliga konsekvenser.
Ordföranden i taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anför i särskilt
yttrande att avdragen borde utmätas med 600 kronor, lika vid statlig och
kommunal beskattning, i varje fall vid ett kortvarigt provisorium. Ett sådant
borde vara så enkelt och schablonmässigt som möjligt, vilket gåve friare
händer vid den definitiva utformningen. Visserligen kunde man f. n. inte med
någon säkerhet bedöma återverkningarna på kommunernas skatteunderlag.
Teoretiskt syntes det emellertid kunna antagas, att en höjning av avdraget
till 600 kronor näppeligen kunde tänkas medföra några vådor. Ordföranden
fortsätter:
De kommunala ortsavdragen ha icke höjts och äro alltså reellt nu avse
värt mycket lägre än då penningvärdet var högre. Kommunerna ha med
andra ord ett större skatteunderlag än de rättvisligen borde ha, om reglerna
antagas från början ha varit skäliga och riktiga. Vidare torde i flertalet av
de mest känsliga kommunerna de gifta kvinnornas kommunalskatt spela en
förhållandevis underordnad roll. Detta gör att man av hänsyn till skatte
underlaget knappast bör känna sig hindrad att medge ett avdrag, som för
den enskilda praktiskt dock skulle ha något att betyda, vilket höjningen med
100 kronor icke har.
Vid sidan av huvudfrågan om införandet av den föreslagna avdragsrätten
och om beloppens storlek ha en del av remissinstanserna uttalat sig beträf
fande frågan om behandlingen av sådana fall, där hustruns förvärvsarbete
endast omfattar en del av taxeringsåret eller där makarna in
gått äktenskap under årets första hälft (varvid samtaxering sker för hela
året) och kvinnan dessförinnan haft inkomst av förvärvsarbete. Sambeskatt-
ningssakkunniga ha som förut nämnts föreslagit att rätten till avdrag skulle
begränsas till en tolftedel av angivna maximibelopp för varje månad under
vilken kvinnan varit gift och sammanbott med maken samt utfört förvärvs
arbete eller drivit rörelse. Emot detta framföres invändningar i åtskilliga re
missyttranden.
Kammarrätten anser att —- om förslaget överhuvud taget skall genomföras
— ändring på dessa punkter borde göras. Den föreslagna anordningen syntes
enligt ämbetsverkets mening föga överensstämma med avdragets angivna
syfte att i förhållande till ensamstående skattskyldig utjämna förvärvsarbe
tande hustrus skattebörda. Den förefölle även motverka syftet att genom
generösa avdragsregler stimulera utbudet av kvinnlig arbetskraft. En reduk
tion av avdraget i anledning av att hustruns inkomst erhållits under endast
en viss del av taxeringsåret torde i åtskilliga fall få ringa effekt i taxerings-
hänseende men vara ägnad att skapa missnöje och irritation. Vidare anför
kammarrätten på denna punkt:
Kunrjl. Maj:ts proposition nr 212.
179
Om till exempel eu gift kvinna under ett helt år liaft halvtidstjänstgöring,
skall fullt avdrag tillkomma henne. Om däremot en hennes arbetskamrat ar
betat allenast under ett halvår men med heltidstjänstgöring, kommer en sådan
hustru, som under ett beskattningsår måhända åtnjutit större arbetsinkomst
än sin arbetskamrat och som kanske i motsats till denna nödgats anlita hem
hjälp, att erhålla endast hälften så stort avdrag. För det fall att rörelse dri
vits av hustru, skall helt avdrag tillgodokomma henne utan vidare prövning,
även om hon till exempel till följd av mannens anställning i rörelsen endast
tidvis eller kanske icke alls utfört något arbete i rörelsen under ett visst be
skattningsår. Reduktion av avdraget beträffande rörelseidkande hustru skall
nämligen såsom föreslagits ske endast för det fall, alt rörelse allenast drivits
under en del av beskattningsåret. Endast i sistnämnda fall är sådan hustru
i avdragshänseende likställd med tjänsteanställd hustru. Bedömandet av frå
ga, huruvida avdrag bör reduceras eller ej, kan understundom möta vissa
svårigheter. Detta gäller särskilt för det fall, alt uppburen ersättning icke
avser bestämd tidsperiod utan utgör vederlag för eu viss arbetsprestation
såsom arvoden för styrelse- och revisorsuppdrag. Såsom exempel kan även
anföras det fall, att hustru utför hemarbete för vissa industrier inom t. ex.
textil- och beklädnadsbranschen, i vilket fall inkomsten som regel torde be
skattas som inkomst av tjänst (ackordsarbete). Därest här ifrågavarande av-
dragsrätt införes, bör avdrag sålunda, om det skall få någon effekt i skatte-
utjämnande syfte och tillika i angivet syfte verka stimulerande på gifta kvin
nors intresse för yrkesarbete, medgivas med ett fixt belopp utan begränsning
med avseende å den tid, varunder förvärvsarbete utförts eller rörelse be
drivits samt av skäl, de sakkunniga anfört vid statsbeskattningen sättas till
högst 600 kronor. I överensstämmelse härmed bör hustru, som ingått äkten
skap under sådan tid av beskattningsåret, att hon skall taxeras såsom gift,
erhålla oreducerat avdrag, oberoende av om arbetsinkomsten intjänats endast
före eller endast efter giftermålet eller under hela beskattningsåret.
Ej heller länsstyrelsen i Västerbottens län kan biträda förslaget att avdra
gen skola proportioneras i förhållande till det antal månader, under vilka
inkomsten förvärvats. Motiveringen är av liknande art som kammarrättens.
Därjämte omnämnes det till synes onödiga merarbete, som skulle bli följden
vid taxeringen. Vidare anför länsstyrelsen beträffande avdragsrätten vid nyin-
gånget äktenskap:
Den föreslagna begränsningen av avdragen till att avse allenast sådan tid,
under vilken hustrun i äktenskap sammanlevt med mannen, är enligt läns
styrelsens mening icke tillräckligt motiverad. Det är ju dock här fråga om
att söka begränsa sambeskattningens skatteskärpande verkningar. Då sam-
beskattningen omfattar hustruns samtliga inkomster, torde nämnda begräns
ning av dess verkningar böra avse all inkomst som sambeskattas, oavsett
om denna förvärvats före eller under äktenskapet.
Samma ståndpunkt intages av riksräkenskapsverket.
överståthållarämbetet anser det visserligen vara riktigt att låta avdragen
utgå i förhållande till antalet månader, under vilka förvärvsarbete utförts,
men anför vidare:
Däremot synes den föreslagna begränsningen av avdragsrätten till att avse
endast inkomst, som förvärvats av hustrun, medan hon i äktenskap samman
levde med mannen, knappast vara tillfredsställande. Skall på grund av be
stämmelsen i 65 § kommunalskattelagen sambeskattning av äkta makar ske,
180
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
oaktat de endast en del av beskattningsåret sammanlevt i äktenskap, synes det skäligt att avdragsrätten skall gälla även den del av hustruns inkomst, som förvärvats under den tid makarna icke sammanlevde. Detta synes så mycket mer motiverat som de omständigheter, vilka i princip kunna åbe ropas till stöd för en sambeskattning av äkta makar — minskade levnads kostnader och därmed ökad skattekraft på grund av det gemensamma hus hållet -— under berörda tid icke alls varit förhanden.
Enbart mot bestämmelsen om avdragsrätt i proportion till antalet månader med förvärvsarbete uttala sig länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt
Kristianstads län. Den senare anför:
Det är självfallet att vissa olägenheter äro förenade med till beloppet fixe rade av dragsbelopp. Då de sakkunniga föreslå en regel med avdrag med V12 för varje kalendermånad, blir icke heller denna anordning — som även de sakkunniga framhålla — helt teoretiskt hållbar, i det att avdrag kommer att medgivas från inkomst under kalendermånad, då förvärvsarbete utförts under kort tid. Avdrag bör självfallet utgå även för tid, då semester eller motsvarande ledighet åtnjutes. En dylik anordning med månadsbelopp förut sätter att i deklarationerna och löneuppgifterna lämnas uppgift om de ka lendermånader, under vilka förvärvsarbete utförts. Åtskilligt brister i detta avseende. För taxeringsmyndigheterna blir kontrollen av dessa uppgifter ett synnerligen tidsödande arbete. Då här är fråga om ett provisorium, synes skäl tala för att som hittills fastställt avdrag beviljas upp till förvärvad in komst.
Positivt för tolftedelsregelns införande uttala sig däremot landsorganisa tionen, tjänstemännens centralorganisation och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Övriga remissinstanser ha icke uttalat sig på denna punkt.
Departementschefen.
Motiven för införandet av ett särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru äro dels att förvärvsarbetet måste förutsättas åsamka den gifta kvinnan och hennes familj åtskilliga merkostnader, dels att samhället behöver utnyttja den kvinnliga arbetskraften på arbetsmarknaden och vill uppmuntra därtill genom att göra beskattningen på det kvinnliga förvärvsarbetet mindre be tungande. Om hustrun arbetar i hemmet tillföres familjen en naturainkomst, som icke taxeras eller beskattas. Om hon har förvärvsarbete bortfaller helt eller delvis denna naturainkomst och ersättes med en penninginkomst som beskattas. I och för sig är denna skillnad i beskattning rimlig ur den syn punkten att en kontantinkomst måste anses representera en större skatteför- måga än en naturainkomst av den typ som erhålles genom hustruns arbete i hemmet. Man måste emellertid av rena jämlikhetsskäl eftersträva att beskatt ningen inte träffar större del av den genom förvärvsarbetet erhållna inkom sten än som kan anses utgöra en verklig nettoinkomst. Vid hustruns förvärvs arbete utanför hemmet uppstår ej endast ett bortfall av en del av det värde som hennes hemarbete representerar utan också en ökning av levnadskost naderna, vilken måste betraktas som omkostnad för inkomstens förvärvande. Full hänsyn kan i allmänhet icke tagas till dessa kostnader vid taxeringen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
181
Det har därför synts rimligt att införa en ökad avdragsrätt för förvärvsarbe
tande gift kvinna. Behovet härav har blivit större än tidigare genom den av
vägning mellan ortsavdrag för ensamstående och äkta makar, som nu före
slås införd vid den statliga beskattningen, eftersom den del av det nya orts-
avdraget, som kan anses motsvara det tidigare hustruavdraget, vid genom
förande av detta förslag skulle komma att minskas. Sambeskattningssakkun-
niga konstatera, att full kompensation för denna förskjutning i avdragsrela-
tionen i allmänhet skulle kräva ett särskilt ytterligare avdrag på 700—1 000
kronor.
Det förslag som sambeskattningssakkunniga framlagt om införande av ett
avdrag på högst 600 kronor för förvärvsarbetande hustru är närmast tänkt
som en direkt kompensation för nyssnämnda förskjutning i ortsavdragsrela-
tionen. I sådana fall där mannen har en icke alltför låg inkomst men där
hustruns inkomst är så låg att den faller inom gränserna för den ökning av
ortsavdraget, som mannen erhåller då han gifter sig, uppstår givetvis en
skattelindring genom sambeskattningen även efter genomförande av ska t te
beredningens förslag. Denna verkan skulle i dessa fall ytterligare ökas vid
genomförande av de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Västerbottens län
har med tanke härpå föreslagit att avdraget skulle få åtnjutas först i den mån
hustruns inkomst utöver 1 000 kronor därtill försloge. Detta förslag kan jag
icke biträda, då även de kvinnor som förvärva lägre inkomst än 1 000 kronor
otvivelaktigt måste anses ha omkostnader för sitt förvärvsarbete, vilka sakna
motsvarighet för de helt hemarbetande. I viss grad bli dock de av länssty
relsen anförda synpunkterna beaktade genom det från de sakkunnigas avvi
kande förslag, som i denna proposition framföres.
Jag har sålunda funnit skäligt att föreslå införande av en bestämmelse av
följande innehåll. Gift kvinna, som sammanlever med sin man, erhåller vid
taxering till statlig inkomstskatt ett särskilt avdrag uppgående till 50 procent
av hennes inkomst av rörelse eller eget arbete, dock högst 1 000 kronor.
Uttryckt i motsvarande form innebär de sakkunnigas förslag att avdraget
uppgår till 100 procent av hustruns inkomst, dock högst 600 kronor. Det sy
nes emellertid icke helt konsekvent att låta ett avdrag, som avser att — på
ett visserligen summariskt sätt — innebära hänsynstagande till omkostnader
för inkomstens förvärvande, uppgå till inkomstens hela belopp, såsom vid
antagande av de sakkunnigas förslag skulle ske vid hustruinkomster under
600 kronor. Det är dessutom önskvärt att låta den förmån, som avdraget
skulle innebära, utgå även vid hustruinkomster utöver de allra minsta belop
pen. Om man vill stimulera de gifta kvinnorna alt trots därmed förknippade
besvär söka sig ut på arbetsmarknaden förefaller det knappast ändamålsen
ligt att låta ifrågavarande förmån praktiskt taget upphöra för inkomsttill
skott, som hon förvärvar utöver de till skattefrihet föreslagna 600 kronorna.
För inkomster utöver detta belopp uppstår endast den skattelindring som
beror på att progressivitetens skatteskärpande verkan blir mindre tack vare
600-kronorsavdraget. Förslaget i denna proposition innebär att en skattelind
ring medges på inkomster, som hustrun förvärvar upp till 2 000 kronor. (I
182
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Danmark har nyligen antagits en bestämmelse, som på samma sätt som här
föreslås medger avdrag med 50 procent på hustruns inkomst, dock högst
upp till 2 000 kronor, alltså intill 4 000 kronors inkomst.)
Sambeskattningssakkunniga ha, enligt vad jag under hand erfarit, disku
terat en liknande metod vid utarbetandet av sitt definitiva förslag, dock utan
att fatta ståndpunkt till densamma. Då det, såsom de sakkunniga själva fram
hålla, med hänsyn till de invändningar, som kunna riktas mot ett mera scha
blonmässigt förslag av den innebörd som de sakkunniga föreslagit, är tydligt
att det icke skulle kunna läggas till grund för mera permanenta bestämmel
ser, har det synts riktigast att redan från början tillämpa en metod som åt
minstone kan tänkas likna ett senare definitivt förslag. Jag vill dock under
stryka, att vad som nu genomföres under alla omständigheter endast är ett
provisorium, som icke får verka prejudicerande på sambeskattningsfrågans
definitiva avgörande.
Genom denna metod minskas behovet av regeln, att avdraget endast skulle
få åtnjutas med en tolftedel av maximibeloppet för varje månad under
vilken förvärvsarbetet utförts. Denna bestämmelse, mot vilken flera re
missinstanser framfört invändningar, har alltså icke upptagits i förevarande
förslag. Ej heller har jag funnit nödigt att föreslå reducering av avdraget för
den tid av taxeringsåret, som föregått ett nyingånget äktenskap. Då sambe-
skatlningen gäller även den inkomst som förvärvats under denna tid före
äktenskapet, bör även avdragsrätten gälla för samma tid. Under dessa om
ständigheter bortfaller även behovet av att sätta avdraget till ett belopp som
är jämnt delbart med tolv och det har då synts lämpligt att höja maximi
gränsen till 1 000 kronor.
Mot den av mig föreslagna regeln om avdrag med 50 procent av inkomsten
kan måhända invändas, att den i jämförelse med de sakkunnigas förslag ver
kar oförmånligt för de minsta inkomsttagarna till förmån för personer med
något större inkomster. Detta vore emellertid att missförstå innebörden i och
meningen med ett särskilt sambeskattningsavdrag. Den med hänsyn till rätt
vise- och bärkraftssynpunkter lämpliga skatteavvägningen skall åstadkom
mas genom ortsavdragen och den skiktskala för skattesatserna, vilken till-
lämpas på de beskattningsbara inkomsterna. Sambeskattningsavdragets upp
gift är att justera den taxerade inkomsten till en i förhållande till familjens
verkliga nettoinkomst riktigare siffra. Man kan exempelvis jämföra två famil
jer med vardera sammanlagt 6 000 kronors taxerad inkomst. Ifall denna
i det ena fallet är sammansatt av 5 400 + 600 kronors inkomst av mannens
resp. hustruns arbete, i det andra fallet av 4 000 + 2 000 kronors inkomst,
torde man kunna räkna med att den verkliga nettoinkomstnivån och där
med bärkraften är lägre i det senare fallet än i det förra. Inkomsten på 600
kronor i det första fallet torde i allmänhet inte i alltför hög grad behöva
inkräkta på hustruns arbete i hemmet eller skapa extra omkostnader. Be
tydligt större sådana avbränningar måste förutsättas i det senare fallet. Vid
ren sambeskattning, alltså utan särskilt hustruavdrag, blir den statliga skat
ten med tillämpning av i departementsförslaget upptagna regler 365 kronor.
Med tillämpning av sambeskattningssakkunnigas förslag nedsättes den stat-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
183
ligt taxerade inkomsten i båda fallen till 5 400 kronor och skatten till 288
kronor. Enligt det av mig förordade förslaget kommer i första fallet (5 400
+ 600 kronor) den taxerade inkomsten att bli 5 700 kronor och skatten 324
kronor, under det att i andra fallet (4 000 + 2 000 kronor) den taxerade
inkomsten nedsättes till 5 000 kronor och skatten till 240 kronor. Skatte-
lindringen i förhållande till ren sambeskattning blir alltså enligt detta för
slag 41 kronor om familjeinkomsten består av 5 400 + 600 kronor men 125
kronor om den består av 4 000 + 2 000 kronor. Enligt de sakkunnigas för
slag bleve lindringen i båda fallen 77 kronor. Det kan givetvis icke bli frågan
om att låta slcattelindringen täcka de med förvärvsarbetet förenade omkost
naderna, endast att se till att dessa omkostnader icke så som för närvarande
få ingå i den taxerade inkomsten. Härvid synes 50-procentsmetoden ge en
mera acceptabel avvägning än de sakkunnigas provisoriska förslag och den
bär dessutom den fördelen att utan alltför starka statsfinansiella konsekven
ser eller risk för överskridande av de sannolikt mera individuellt differen
tierade avdragsbelopp, som kunna fastställas i en mera definitiv metod,
medge en höjning av maximibeloppet.
I det föregående har frågan om tillämpandet av ett särskilt sambeskatt-
ningsavdrag vid kommunalbeskattningen icke vidrörts. De sakkunniga ha
här föreslagit det nuvarande 200-kronors avdragets höjande till 300 kronor,
detta närmast av taxeringstekniska skäl. Någon mera substantiell höjning av
avdraget har man icke ansett sig kunna föreslå av hänsyn till det kommunala
skatteunderlaget och risken att tvingas återtaga en del av den provisoriskt
givna förmånen, ehuru man uttalat sympatier för ett större belopp.
Jag ansluter mig på denna punkt till de sakkunnigas förslag och vill alltså
förorda den jämkning av det hittills gällande maximibeloppets storlek, vilken
förordats av de sakkunniga. Någon sådan 50-procentsregel, som föreslagits
beträffande den statliga taxeringen synes dock icke böra tillämpas. Dels
skulle detta i vissa fall medföra en om också obetydlig försämring i förhål
lande till nuvarande bestämmelser, dels skulle de belopp det rör sig om i
varje fall bli så obetydliga att det förefaller föga ändamålsenligt att kompli
cera detta provisorium därmed. I övrigt böra bestämmelserna vara lika med
vad som i propositionen föreslås beträffande den statliga taxeringen.
Beträffande förslagets statsfinansiella konsekvenser är några exakta be
räkningar icke möjliga. En överslagsberäkning med utgångspunkt från att
antalet fall, där ifrågavarande avdrag skulle komma att tillämpas, skulle
komma att uppgå till 200 000 å 250 000 tyder på alt skattebortfallet skulle
få storleksordningen 20 milj. kronor pr år. De sakkunnigas förslag skulle kom
ma att betyda omkr. 5 milj. kronor mindre. Någon hänsyn till införandet av
detta avdrag har icke kunnat tagas vid utförandet av de statsfinansiella
beräkningar som redovisats tidigare. Siffran måste f. ö. anses falla inom fel
marginalerna för det beräknade skatteutfallet redan för närmast följande
budgetår. — Det höjda kommunala avdraget skulle medföra en minskning
i skatteinkomst på endast omkring 2 milj. kronor.
184
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
IV. Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen
av fysiska personer.
1. Gällande bestämmelser.
Den direkta statliga skatten i Sverige uttages i form av dels inkomst- och förmögenhetsskatt, dels värnskatt och dels särskild skatt å förmögenhet. Den senare skall närmare behandlas först i ett senare sammanhang.
Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, som fick sin nuvarande utformning år 1938, är beträffande fysiska personer en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. I det taxerade beloppet, därå efter ortsavdrag skatten påföres, mgår nämligen dels den för den skattskyl dige beräknade skattepliktiga inkomsten och dels
Vioo
av hans beräknade
skattepliktiga förmögenhet.
Den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatt, som uttages av fysiska personer och därmed likställda (oskifta dödsbon och familjestiftelser), består av dels bottenskatt och dels tilläggsskatt. Bottenskatten utgår för alla skatt skyldiga av ifrågavarande kategori så snart inkomsten jämte
Vioo
av förmö
genheten uppgår till beskattningsbart belopp. Den är rörlig såtillvida att i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (18 §) endast regle ras hur dess s. k. grundbelopp skall beräknas, varemot förutsättes (se 20 §) att varje år skall i samband med riksstatens fastställande bestämmas med vilket procenttal av grundbeloppet bottenskatten skall för det året utgå. Så lunda har skatten alltifrån år 1940 (1939 års inkomst) uttagits med 150 pro cent av grundbeloppet.
Bottenskatten är progressiv i det grundbeloppet beräknas till olika pro centtal av det beskattningsbara beloppet för olika skikt av detta. Grundbe loppet utgör sålunda 4,5 procent av det beskattningsbara beloppet, då det icke överstiger 3 000 kronor, 5,5 procent då det överstiger 3 000 men icke 6 000 kronor och 6,5 procent då det överstiger 6 000 kronor. Då såsom nämnts skatten de senare åren uttagits med 150 procent av grundbeloppet betyder detta att skatten under dessa år uttagits med respektive 6,75, 8,25 och 9,25 procent av det beskattningsbara beloppet i de angivna skikten.
Tilläggsskatten däremot är fast och skattesatserna för olika skikt av det beskattningsbara beloppet angivas direkt i författningen. Skatten börjar utgå först då det beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor. Den utgår med 2 procent för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger 8 000 men icke 10 000 kronor och stiger sedan efter en progressiv skala till 28 procent för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger 200 000 kronor.
Värnskatten har uttagits alltsedan budgetåret 1939/40. Den utgick först med belopp som motsvarade hälften av den inkomst- och förmögen hetsskatt, som påförts på grund av 1939 års taxering, men har sedan höjts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
185
Den beräknas sedan budgetåret 1942/43 för fysiska personer och jämställda
— frånsett visst mindre belopp å de lägsta inkomsterna — å det till inkomst-
och förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet efter eu särskild
progressiv skiktskala, vilken stiger från 6 procent för belopp som icke översti
ger 3 000 kronor till 31 procent för belopp som överstiger 200 000 kronor.
Värnskatten är icke underkastad rörlighet.
2. Skattens rörlighet.1
Före 1938 års skattereform var den statliga inkomst- och förmögenhets
skatten i sin helhet rörlig. Anledningen till uppdelningen 1938 i en rörlig
och en fast skatt var den att man ville få skattesystemet mera elastiskt. Pro-
gressiviteten i den statliga skatteskalan medför nämligen att det procenttal,
med vilket grandbeloppet uttages, vid helt rörlig skatt icke kan ökas i obe
gränsad utsträckning. En stark höjning av uttagningsprocenten kan ju, om
skatten är i sin helhet rörlig, vid större inkomster föranleda, att skatten kom
mer att uppgå till eller rent av överstiga inkomsten.
Statsskatteberedningen föreslår (se betänkandet s. 142—146) avskaffande
av anordningen med en fast tilläggsskatt. Skatten skall sålunda i sin helhet
vara rörlig. För att undvika att skatten vid höjning av uttagningsprocenten
tager i anspråk alltför stor andel av inkomsten i de högre inkomstskikten,
är skatten emellertid maximerad så att den icke får i något skikt överstiga
70 procent. Spärregeln har alltså anknutits till den s. k. marginalskatten.
I ett särskilt yttrande framlägger beredningens ledamöter herrar Andersson
och Sundén (se betänkandet s. 278) två alternativa förslag till skatteskala, av
vilka det ena (alt. II) innebär att skatten uppdelas i en rörlig bottenskatt och
en fast tilläggsskatt (jfr s. 189).
Förslaget, att inkomstbeskattningen av fysiska personer skall göras i sin
helhet rörlig, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet remissytt
randen. I ett par yttranden har emellertid yrkats bibehållande av det nuva
rande systemet med delvis fast och delvis rörlig skatt. Riksräkenskapsverket
slutligen har yrkat, att skatten måtte göras helt fast.
1 De tekniska termerna
fast skatt
resp.
rörlig skatt
äro i någon mån vilseledande. Med
rörlig
skatt
avses att skatteskalan innehåller fasta relationer mellan skattesatserna för olika inkomst
skikt och att en ändring av skatteuttaget sker genom att hela skatteskalan förskjutes uppåt eller
nedåt med ett visst procenttal. Med
fast skatt
avses att någon sådan generell förskjutning av
skatteuttaget icke förutsattes ske. Vid sådant förhållande måste ett ändrat totalt skatteuttag i
stället åstadkommas genom en på annat sätt företagen förändring av skattesatserna. Om hela
skatten göres till en »fast skatt», innebär detta således i praktiken att ett ändrat behov av
inkomst skulle leda till en omprövning av hela skatteskalan. Att skatteskalan hittills varit upp
delad på en fast och en rörlig del har dock även praktiskt inneburit att den såsom fast be
tecknade delen hållits oförändrad — om man bortser från värnskatten som kan anses som ett
tillägg till den fasta skatten — under det att den rörliga delen uttagits med olika procent på
grundbeloppet.
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Kammarrätten avstyrker bestämt, att skatteskalan inom de högre inkomst
skikten gjordes rörlig. Riskerna av en skatteskala, enligt vilken en person
inom de högre inkomstklasserna som lyckades öka sin inkomst finge behålla
endast en mindre del av inkomstökningen, framträdde i ännu tydligare dager
än hittills genom att skatteskalan i sin helhet gjorts rörlig. En ökning av
skatteprocenten på grundbeloppen komme enligt kammarrättens mening att
medföra en alltför stark belastning av de högre inkomsterna. Allt större de
lar av befolkningen skulle genom höjning av skatteprocenten komma att
överföras till dem som finge betala skatt på inkomstökning efter 70 procent.
Vid uttagning av skatt med 100 procent av grundbeloppet skulle detta in
träffa först vid en inkomst av 200 000 kronor, men om skatten uttoges med
150 procent av grundbeloppet, skulle samma förhållande inträffa vid en in
komst av 40 000 kronor och, om skatten bestämdes till 200 procent, redan
vid en inkomst av 16 000 kronor. En sådan beskattning skulle komma att
inverka menligt på hela landets förvärvsverksamhet och i hög grad vara
ägnat att skapa ett berättigat missnöje hos de skattskyldiga.
Näringslivets skattedelegation anser, att en fast tilläggsskatt fortfarande
borde finnas. Vad beredningen anfört som skäl för underkännande av det
nuvarande systemet vore icke bärande. Tvärtom gällde enligt delegationens
mening alltjämt med oförminskad styrka de skäl, som anförts vid tillkomsten
av sistnämnda system, vilket då av statsmakterna utan meningsskiljaktig
heter tillerkänts företräde före ett i sin helhet rörligt system.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Det är enligt länsstyrelsens mening en god sak, att den föreslagna in
komstskatteskalan med viss begränsning i sin helhet gjorts rörlig. Men olä
genheterna i gällande ordning synas dock icke hava övervunnits helt, såvitt
angår de högre inkomstskikten, som fastlåsts i en relativt fast skatteprocent.
Detta belyses närmare av nedanstående tabell vid en uttagningsprocent av 130.
Beskattnings
bart belopp
i kronor
Statsskatt i kronor enligt bered
ningens förslag vid en uttag
ningsprocent av
Skattehöjning i
procent vid uttag
ningsprocent av
130
100
130
10-60 000
30
75 000
31 420
40 621
29-28
100 000
45 170
58121
28’67
200 000
105 170
128121
21-82
500 000
315170
338121
7-28
1000 000
665170
688121
3-45
Vid en uttagningsprocent av 130 komma skattskyldiga med beskattnings
bara belopp å 10 kr.—60 000 kr. att få bära skatteökning å 30 %, medan
skattskyldiga med beskattningsbara belopp å 60 010 kr. och därutöver få en
allt mindre procentuell skatteökning allt eftersom inkomsten stiger. Ju högre
uttagningsprocenten är, desto mer ogynnsamt blir det i förevarande avseende
för de lägre inkomsterna. Länsstyrelsen vill därför understryka beredningens
mening att en förnyad avvägning av skattebördan äger rum, när en mer av
sevärd ändring i ramen för skattesystemet inträder.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
187
It i ksrä ke n s kapsvcrket, som förordur, att inkomst- och förmögenhetsbe
skattningen i sin helhet utformades som en fast skatt, anför:
Systemet med en rörlig inkomst- och förmögenhetsskatt, vilket infördes år
1919, motiverades med hehovet av att under olika år kunna uttaga större
eller mindre belopp av inkomst- och förmögenhetsskatten utan att behöva
vidtaga ändring i själva skatteskalan. Rörligheten i inkomst- och förmögen
hetsskatten får ses mot bakgrunden av grundlagens regel om bevillningen
såsom en slutlig utfyllnad av riksstaten, liksom man ock får beakta, att riks-
staten på den tiden uppgjordes såsom för varje år jämnt balanserad. Vid
tiden för rörlighetens införande voro skatteskalans procentsatser relativt låga.
Ett större uttag av inkomst- och förmögenhetsskatt, motsvarande exempelvis
110 % av grundbeloppet, skulle medfört ojämna belopp för skatteskalans
skiktprocent. Skatteskalan för aktiebolagen var komplicerad, då den var
uppbyggd efter förhållandet mellan bolagens inkomst och kapital. Genom den
utformning, som givits åt bestämmelserna om skattens rörlighet, undgick
man sålunda de tekniska svårigheter, som skulle mött för omarbetande av
skatteskalorna till alt nära motsvara det aktuella behovet vid statsregleringen.
De skäl, som sålunda framförts för ett system med rörlig inkomst- och
förmögenhetsskatt i den år 1919 angivna formen, hava genom den senare
utvecklingen starkt försvagats. Genom 1937 års budgetreform har kravet på
jämn balansering av budgeten för varje budgetår uppgivits och i stället in
förts principen om långtidsbalansering av budgeten. Det belopp, som skall
uttagas i inkomst- och förmögenhetsskatt, blir sålunda icke bestämt enbart
av behovet att balansera budgeten. Frågan om en överbalansering eller un-
derbalansering knytes icke blott till inkomst- och förmögenhetsskatten utan
till utformandet av även andra skatter och inkomster samt av riksstatens
utgiftssida. De tekniska svårigheter vid utarbetande av skatteskalor, vilka
tidigare kunnat motivera systemet med rörlighet i inkomst- och förmögen
hetsskatten, synas icke föreligga med samma styrka. De för aktiebolagen
gällande bestämmelserna hava högst väsentligt förenklats genom övergång
från progressivskala, förlöpande efter förhållandet mellan inkomst och ka
pital, till en proportionell skatt. En sådan skatteform gäller även beträffande
flertalet övriga juridiska personer. I fråga om skatteskalan för fysiska per
soner synas icke heller några större svårigheter möta att snabbt konstruera
nya skatteskalor, vilkas avkastning skall motsvara ett givet aktuellt skatte-
behov.
I förslaget har förutsatts utan anförande av närmare motivering, att, då
det nya systemet träder i tillämpning, skatten till en början kommer att ut
tagas med 110 °/o av grundbeloppet. Betänkandet innehåller icke något utta
lande om bärigheten av skatteskalan för inkomstskatt för fysiska personer,
d. v. s. med hur stor procentsats av grundbeloppet som inkomstskatten för
fysiska personer högst må få uttagas, innan det läge inträder, att eu om
prövning av skattebördans fördelning bör ske.
Till belysande av denna fråga har riksräkenskapsverket undersökt, hur de
.skatteskalor ungefär skulle te sig, vilka i stort sett skulle täcka de behov av
skattemedel, som motsvara en ut tagning av 110,120, 130, 140 eller 150 °/o
av grundbeloppet. Vid utformandet av dessa skatteskalor har den förutsätt
ningen fasthållits, att den högsta .skiktprocenten alltid skall utgöra 70. Vid
högre uttagningstal för skattesumman kommer denna högsta skiktprocent
att tillämpas för allt lägre inkomslskikt. Vid en uttagning av inkomstskat
ten för fysiska personer m. fl. med 150 °/o av grundbeloppet når skiktpro-
centcn talet 70 redan för det inkomstskikt som börjar vid 40 000 kronor. I
detta läge har skatteskalan blivit väsentligt sammanpressad.
188
Iiungl. Maj:ts proposition nr 212.
Departements
chefen.
Riksräkenskapsverkets undersökning ger en bestämd antydan om att bä
righeten i den föreslagna skatteskalan är högst begränsad. Med hänsyn till
skattenivåns höjd är den av beredningen föreslagna rörligheten hos in
komstskatten förenad med stora risker för den skattskyldige. Ur budget
teknisk synpunkt är rörligheten också onödig. Beredningen uttalar, att
beskattningen av juridiska personer -— utom de som beskattas i enlighet
med den för fysiska personer gällande skatteskalan — icke skall vara un
derkastad rörlighet. I belysning av vad här förut sagts framstår värdet av
ett sådant uttalande såsom synnerligen problematiskt. Det möter inga tek
niska svårigheter att när som helst ändra de procentsatser, efter vilka juri
diska personer skola beskattas.
Mot förslaget att göra inkomstskatteskalan i sin helhet rörlig men med en
spärregel, som utesluter skatteuttag på mer än 70 procent i något skikt har
några remissinstanser riktat invändningar, som i och för sig äro obestridliga.
En höjning av uttagningsprocenten leder relativt snabbt till att den maximala
skattesatsen kommer att tillämpas redan vid relativt måttliga inkomster. Å
andra sidan kommer en sänkning av uttagningsprocenten att bli av mycket
stor betydelse för de största inkomsterna men av obetydligt värde för de
mindre; skatteskalan finge därför omprövas vid en mera påtaglig ändring av
skattebehovet.
Riksräkenskapsverket har förordat att skalan i sin helhet skulle konstrue
ras som fast och att någon varierande uttagningsprocent på grundbelop
pet icke skulle förutsättas. I stället finge skatteskalan i sin helhet omprö
vas så snart behov av ändrat skatteuttag visade sig. Näringslivets skatte-
delegation har däremot förordat skalans utformning med en fast och en
rörlig del. Detta skulle innebära att eventuella förändringar uppåt eller nedåt
finge sin största betydelse i de lägre inkomstskikten på samma sätt som
enligt hittills gällande ordning.
Det är uppenbart att den föreslagna skalans rörlighet är mycket begrän
sad. Detta är emellertid av föga betydelse, då den när som helst kan omprö
vas genom ett beslut i samma former som ett beslut om ändrad uttagnings
procent. Det synes därför trots de gjorda invändningarna lämpligt att bibe
hålla konstruktionen med en viss grundbeloppsskala, på vilken en högre eller
lägre uttagningsprocent skall kunna tillämpas. Någon annan betydelse har
icke detta än att diskussionen om ett högre eller lägre skatteuttag kan få
vissa konkreta belopp att anknyta till. Skulle förändringen bli mera avse
värd får man vara medveten om att en ändrad grundskala behöver införas.
3. Skatteskalan.
För den i enlighet med vad förut angivits helt fristående och rörliga stat
liga inkomstskatten föreslår beredningen, såvitt angår fysiska personer och
jämställda, en skatteskala som utgöres av en progressiv skiktskala, där lägsta
skattesatsen — för beskattningsbar inkomst upp till och med 1 000 kronor —
är 10 procent och högsta skattesatsen — för beskattningsbar inkomst över
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
189
200 000 kronor — 70 procent. Angående den närmare utformningen av
skalan, dess innebörd i förhållande till nuvarande skatteskalor samt bered
ningens motivering för densamma hänvisas till betänkandet (s. 156—165).
I ett särskilt yttrande (s. 274—281) framlägga beredningens ledamöter
herrar Andersson och Sundén två alternativa förslag till skatteskalor, av vilka
det ena (alt. I) avser helt rörlig skatt och det andra (alt. II) innebär bibe
hållande av det nuvarande systemet med en rörlig bottenskatt och en fast
tilläggsskatt. Även dessa skalor äro progressiva skiktskalor och skatten i
varje skikt maximerad till 70 procent. De nu berörda skatteskalorna, i jäm
förelse med den av beredningens majoritet föreslagna, framgå av följande
uppställning:
Beredningen
R e servation e n
Beskattningsbart
%
Beskattningsbart
Alt. I
Alt. II (*)
belopp
belopp
{%)
rörlig
fast
summa
0- 1000
10
0— 1000
10
10
_
10
1- 2 000
11
1— 2 000
11
11
—
11
2— 3 000
12
2— 3 000
12
12
—
12
3— 4 000
14
3- 4 000
14
14
—
14
4— 6 000
16
4— 6 000
16
16
—
16
6— 8 000
18
6— 8 000
18
18
—
18
8— 10 000
20
8— 10 000
20
20
—
20
10- 12 000
24
10— 14 000
24
24
—
24
12— 14 000
28
14— 18 000
28
24
4
28
14— 16 000
32
18— 24 000
32
24
8
32
16- 20 000
36
24- 30 000
34
24
10
34
20- 30 000
40
30- 40 000
40
24
16
40
30— 40 000
45
40— 60 000
45
24
21
45
40— 60 000
50
60-100 000
50
24
26
50
60—100 000
55
100-200 000
60
24
36
60
100-200 000
60
200—
66
24
42
66
200—
70
Den föreslagna skalan för inkomstbeskattningen av fysiska personer har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i vissa remissyttranden, men blivit starkt
kritiserad i åtskilliga andra. Ur yttrandena må här återgivas följande.
Av dem som tillstyrkt förslaget i denna del anför kooperativa för
bundet:
Skatteskalans konstruktion innebär i och för sig för de inkomsttagare, som
drabbas av ökad statlig inkomstskatt (vid en för de närmaste åren förutsedd
uttagningsprocent av 110) måttliga höjningar för inkomster av storleksord
ningen 20 till 75 tusen medan för högre inkomster stegringen blir något star
kare.
Om mot varandra vägas angelägenheten av skattelindringar för de mindre
inkomsttagarna och den större bärkraften hos de högre inkomsterna fram
står — mot bakgrunden av de av statsmakterna redan fastställda stora in
komstbehoven för de närmaste fem åren — denna lösning av själva inkomst-
190
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
skatteskalans utformning enligt styrelsens mening som rimlig. Ur penning-
politiska synpunkter------------ innebär denna höjning av statsskatten på de
medelstora och högsta arbetsinkomsterna utöver den under kriget uppnådda
höga nivån, att en i detta konjunkturläge önskvärd köpkraftsminskning in
träder för berörda inkomsttagare, vilken genom källskatten gör sig omedel
bart påmind.
Landsorganisationen framhåller, att vid givet skattebehov förutsatte en
sänkning av skatterna i lägre inkomstskikt att skatterna höjdes på andra
punkter, och ansluter sig i huvudsak till den av beredningen föreslagna
inkomstskatteskalan, som innebure en förskjutning av skattetrycket mot de
högre inkomsterna.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser icke den föreslagna skatteskärp-
ningen för inkomsttagare med 20 000 kronor taxerat belopp eller däröver
inge några betänkligheter, sett mot bakgrunden av de större inkomsttagarnas
proportionellt större skatteförmåga och statens oavvisliga behov av ökade
intäkter.
Länsstyrelsen i Hallands län har intet att erinra mot inkomstskatteskalans
utformning men påpekar, att vid bibehållande av barnavdragen och nedsätt
ning av ortsavdragen för ensamstående — som länsstyrelsen förordat — vissa
ändringar av skalan torde bli erforderliga.
Av dem som gjort invändningar mot beredningens förslag till in
komstskatteskala ha några förordat endera av de alternativa skalor, som
reservanterna inom beredningen föreslagit, men de flesta icke framlagt nå
got positivt förslag i fråga om skalans utformning.
Kammarrätten anför:
Den av beredningen föreslagna skatteskalan innebär för mindre inkomst
tagare en lättnad i beskattningen. I denna del måste förslaget hälsas med stor
tillfredsställelse, i synnerhet som skatterna för de mindre inkomsttagarna un
der krigstiden blivit, delvis på grund av penningvärdets fall, i alltför stor
omfattning höjda. Denna höjning har emellertid otvivelaktigt i verkligheten
drabbat ganska ojämnt inom olika yrken. För löntagare med fasta inkoms
ter motsvara taxeringarna i regel deras faktiska, av respektive arbetsgivares
löneuppgifter bestyrkta inkomster. Annat är förhållandet bland jordbrukare,
rörelseidkare och utövare av fria yrken inom dessa inkomstklasser. Ofta kän
na sådana skattskyldiga själva icke storleken av sina inkomster, och enligt
en bland beskattningsmyndigheterna allmänt rådande uppfattning äro deras
deklarationer i stor utsträckning oriktiga. Det finnes grundad anledning miss
tänka, att de under kriget vidtagna skatteskärpningarna starkt medverkat till
förvärrande av dessa missförhållanden.
För de större inkomsterna innebär däremot beredningens förslag en ytter
ligare skärpning av krigstidens skatter. Som motiv för denna skattehöjning
åberopas de stora krav som under den närmaste framtiden komma att ställas
på statskassan. Det förefaller då egendomligt, att beredningen synes hava
förbigått frågan, i vad mån den nominella skattehöjningen kan förväntas
medföra en reell inkomstökning för statsverket. I första hand uppkommer
därvid frågan, huruvida icke redan rådande skattesatser på större inkomster
medfört och än mer en ytterligare höjning kommer att medföra en frivillig
minskning av dessa inkomster. De beräkningar som framlagts i bilaga 1 till
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
191
beredningens förslag utvisa redan nu en betydande minskning av de stora in
komsterna. Visserligen torde det vara vanskligt att bedöma orsakerna till
denna nedgång, men det måste enligt kammarrättens mening antagas, att den
föreliggande tendensen kommer att stegras genom ett antagande av bered
ningens förslag. Om en person inom de högre inkomstklasserna lyckas öka
sin inkomst, får han behålla endast eu mindre del av denna inkomstökning.
Detta förhållande kan knappast undgå att verka hämmande på företagsam
heten och arbetslusten. -------------
Frånsett förslagets inverkan på företagsamheten och arbetslusten och där
igenom på de skattskyldigas verkliga inkomster måste det enligt kammarrät
tens mening befaras, att den föreslagna höjningen kommer att medföra en
stark minskning i de deklarerade inkomsterna i förhållande till de verkliga.
Ett beskattningssystem som grundas på skattebetalarnas heder och samvete
förutsätter för sin effektivitet lojalitet från medborgarnas sida. Tillgänglig
statistik och erfarenheterna från kammarrättens arbete tyda på att denna lo
jalitet redan utsatts för alltför stora påfrestningar. Deklarationsmoralen sy
nes befinna sig i sjunkande, och man måste förmoda att beskattningens höjd
och faktiska ojämnhet därvid medverkat. Bokföringsgranskningar torde,
trots det stora arbete som nedlägges på dem, utgöra ett ganska verkningslöst
vapen mot avsiktliga falskdeklaranter, och en skärpning av straffen för falsk
deklaration skulle väl hårdast drabba dem som förbrutit sig av okunnighet,
oaktsamhet eller bristande tid att sätta sig in i skatteförfattningarna men bli
föga effektiv mot de avsiktliga falskdeklaranterna, som i regel torde veta att
skydda sig. Då stora kretsar av företagare lära ha möjlighet att undandraga
sig den skärpta beskattningen, skulle denna sannolikt komma att drabba hu
vudsakligen löntagare. Vid strävan efter en rättvis beskattning torde emeller
tid skäl icke föreligga för en ytterligare belastning av löntagarna.
Pensionsstjjrelsen framhåller, att de mycket höga marginalskatter, som fö-
rekomme i de något högre inkomstlägena, säkerligen komme att i icke ovä
sentlig mån minska villigheten hos inkomsttagarna i dessa lägen att utföra
merprestationer. Styrelsen hade redan haft viss känning av detta förhållande
i samband med rekryteringen av ortsombud. Förhållandet vore betänkligt
med hänsyn till den stora brist å kvalificerad arbetskraft som för närvarande
rådde.
Riksräkenskapsverket påpekar, att inom den inkomstart, som benämndes
arbetsinkomst, skattekraften vore beroende ej blott av arbetsinkomstens stor
lek utan även av dess karaktär, och anför vidare:
Man kan jämföra med varandra å ena sidan en arbetsinkomst av tillfällig
karaktär, å andra sidan inkomsten av en fast anställning förenad med pen
sionsförmån eller eljest vilande på avtal, som innefattar garantier för inkoms
tens varaktighet. Även på andra områden av det ekonomiska livet föreligger
sådana olikheter i skattekraften. Det torde sålunda vara otvivelaktigt, att
skatten drabbar rörelseidkare på annat sätt än den drabbar övriga skattskyl
diga. Redan den omständigheten att en löntagare måste betala skatt för sin
löneinkomst praktiskt taget oavkortad, medan en rörelseidkare i skattehän
seende kan i stor utsträckning utnyttja omkostnadskonton i sin verksamhet,
medför, att beskattningen verkar mycket olika på olika grupper av skatt
skyldiga. Ju högre skatteskalan ligger dess kännbarare bliva konsekvenserna
av dylika olikheter.
överståthållarämbetet framhåller, att en procentuellt sett mycket hög in
komstskatt under några kritiska år kunde uttagas utan fara för några men-
192
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
liga återverkningar men att förhållandet bleve annorlunda om en alltför hög inkomstskatt gjordes permanent. Ämbetet fortsätter:
Verkningarna torde då komma att göra sig gällande i form av kapitalflykt (eller försök därtill) ur landet. Vidare minskas lusten att investera kapital i landets näringsliv. Även om det är en förmögenhetsbeskattning som i och för sig kan verka minskande på intresset att spara, så medför en hög in komstskatt minskat intresse att taga ekonomiska risker genom startandet av nya företag eller investering av nytt kapital i redan befintliga. Samtidigt börja yngre ingenjörer och affärsmän att söka sig ut till andra länder. Ten denser i nu angiven riktning hava redan försports. Frestelsen att söka på olika sätt kringgå gällande skattebestämmelser blir också större ju högre skattesatsen är och särskilt skadas skattemoralen om olika grupper skatte- dragare behandlas efter olika normer och med större eller mindre möjlighet till skatteflykt, vilket fallet synes vara beträffande näringsidkare å ena och löntagare å andra sidan.
Givetvis kunna icke några säkra påståenden göras om var den gräns gär, ovanför vilken en inkomstbeskattning kan medföra skadliga verkningar av nyss angiven art. Emellertid synas invändningarna mot den nu föreslagna skatteskalan vara av den styrka i vad angår eventuella skadeverkningar å näringslivet och skattemoralen, att en förnyad omprövning av skattetariffen synes påkallad.
Skattedirektören vid överståthällarämbetet anser ny utredning angående inkomstskatteskalan erforderlig och förordar alternativt, om ny skatteskala ansåges böra genomföras utan ny utredning, den av reservanterna föreslagna skalan. (Alternativ I, om spärregeln fastställdes att omfatta även förmögen hetsskatten.) Skattedirektören kritiserar beredningens jämförelse mellan skattetrycket 1939 och 1945 för olika inkomsttagargrupper särskilt därut- innan att ingen hänsyn tagits till kommunalbeskattningen. Om sådan hänsyn toges (med 10 kronors utdebitering) finge den i betänkandet s. 165 intagna tabellen följande utseende:
1939 års taxering
1945 års taxering
Proc.
ökn.
Skatteökning resp. skatte-
minskning år 1945 i
%
av 1939 års
skatt
In komst
Stats
skatter
i kr.
Kom-
munal-
skatt
1
Sta skatt
Skatt
i
%
av
ink.
In komst
. , | Komw S" ^ ™- Tkr nal-
K skatt
S:a skatt
Skatt
i
%
av
ink.
2 000
13
no
123 6-2 3 000
8 210 218 7-3 1-1 18
3 000 37
210 247
8'2
4 500
177 360 537 11-9 3-7 45
4 000
82 310 392 9-8 6 000
349 510 859 14 3 4-5 46
6 000 176
510 686 11-4 9 000
755 810 1565 17-4
60
53
8 000 285 710
995 12-4 12 000
1223 1110 2 333 194 7-0 56
10 000
405 910
1315 13-2 15 000 1809 1410 3 219 21-5
83 63
20 000
1375 1910 3 285
16-4
30 000
5 931 2 910 8 841 29-5 13-1 80
40 000
4 462 3 910 8 372 20-9 60 090
17 602 5 910 23 512 39-2 18-3
88
60 000 8 391 5 910 14 301 238 90 000 31 768
8 910 40 678 45-2 2P4 90
100 000 17 847 9 910 27 757
27-8 150 000
63 218 14 910 78 128 521 24-3 87
200 000 45 404 19 910 65 314
32-7 300 000 150 956 29 910 180 866
60-3 27-6 84
Kanyl. Maj:is proposition nr 212.
193
Skattedirektören framhåller, att denna tabell icke motiverade den av bered
ningen föreslagna skärpningen av beskattningen för de högre inkomstskikten.
Det avgörande vid jämförelser av ifrågavarande slag borde emellertid vara,
hur mycket den skattskyldige ägde i behåll efter skattens frånräknande.
Skatteskärpningarna enligt förslaget torde, såvitt fråga vore om löntagare,
huvudsakligen komma att drabba sådana i skikten 10 000—30 000 kronor.
Ett stort antal av dessa löntagare hade ännu icke erhållit full kompensation
för penningvärdets försämring och det måste då framstå som en i hög grad
anmärkningsvärd åtgärd att för dessa, av kristiden hårt drabbade samhälls-
skik* införa en beskattning, som ytterligare skulle försämra deras ekono
miska ställning.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser ingen invändning vara att göra mot
de för de lägre inkomstgrupperna föreslagna skattesänkningarna men känner
sig mot bakgrunden av sina erfarenheter av beskattningsväsendet tveksam
beträffande de ifrågasatta skatteskärpningarna för de högre inkomsttagarna.
Skattetrycket träffade otvivelaktigt genom bristerna i beskattningsväsendet
icke alla befolkningsgrupper med samma styrka, i det att löntagare i regel
finge vidkännas större skattetryck än vissa andra grupper av inkomsttagare,
som genom möjlighet till avskrivningar eller genom andra avdrag eller ge
nom beskattningsorganisationens ofullkomlighet kunde undandraga sig skatt
eller uppskjuta erläggandet av skatten till den för dem lämpligaste tidpunkten.
De föreslagna skattehöjningarna skulle medföra att nämnda olikformighet i
fördelningen av skattebördorna mellan olika kategorier av skattskyldiga
framstode som än mer otillfredsställande.
I övrigt anför länsstyrelsen:
Även i andra avseenden än de sålunda berörda kräver beskattningsregler
nas materiella innehåll beaktande i förevarande sammanhang. Enligt nuva
rande inkomstbegrepp saknas sålunda beträffande flertalet förvärvskällor
möjlighet att undgå en mycket hård beskattning, då ett större engångsbelopp
utfaller. Vidare kunna även löntagare inbördes få en mycket ojämn beskatt
ning på grund av bl. a. möjligheten att verkställa avdrag för pensionsförsäk-
ringspremier. I samma riktning verkar regeln om att fastighet alltid —- så
ledes även då det gäller en villafastighet för eget bruk eller ett jordbruk i
annan än yrkesjordbrukares hand — ulgör en förvärvskälla med principiell
avdragsrätt för uppkommande underskott. Just i de angivna fallen förekom
ma ofta »underskott» till ganska betydande belopp, vilka sedermera avdragas
från annan inkomst i självdeklarationen. I verkligheten torde emellertid dy
lika »underskott» icke sällan närmast ha karaktär av en utgift av levnads
kostnads- eller kapitalförbruknings natur. Att de nuvarande skattereglerna i
stor utsträckning medge avdrag för ifrågavarande »underskott» ter sig här
vid mycket stötande.------------
På grund av vad sålunda anförts vill länsstyrelsen beträffande skatteskalan
för fysiska personer framhålla att denna icke utan en föregående allmän
översyn av beskattningsreglerna och en väsentlig förstärkning av beskatt-
ningsmyndighetema kan förutsättas bli rättvis i den meningen att verkning
arna drabba de skattskyldiga någorlunda jämnt. Att under sådana förhållan
den nu genomföra även de föreslagna skärpningarna synes icke lämpligt.
Biliang till riksdagens protokoll 19i7. t samt. Nr 212.
13
194
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Länsstyrelsen i Gotlands län åberopar reservationen samt anför vidare:
Den av beredningen intagna ståndpunkten, att de lägre inkomsttagarna skulle i större utsträckning än de högre inkomsttagarna burit krigsårens skat tebörda kan icke anses vara sakligt grundad, ehuru väl i sakens natur ligger, att varje ökning i de lägsta inkomstskikten av skattebördan måste kännas tyngre därigenom, att skattebördan ligger närmare de för livsförseln ound gängliga utgifterna. Länsstyrelsen har därför intet att erinra emot, att skatte lättnad måtte i största möjliga utsträckning komma de mindre inkomsttagar na till del, men finner, att skattelättnad jämväl bör komma de större in komsttagarna till del, vilka såsom verkställd utredning otvetydigt givit vid handen dock i än större utsträckning haft att utgöra de under kriget skärpta skatterna. Länsstyrelsen kan följaktligen — allra helst, då såvitt visats, stats- finansieiia skäl ej kunna åberopas till stöd för skatteskärpning — icke finna med rättvisa och billighet förenligt, att den år 1942 under överhängande krigs fara framtvingade hårda progressionen skall enligt den föreslagna skatte skalan ytterligare skärpas.
Länsstyrelsen i Blekinge lön påpekar, att skatteskärpningen för de högre in komsttagarna bleve särskilt kännbar bl. a. för tjänstemän i statlig, enskild eller annan tjänst, vilka icke kunnat påräkna löneförhöjningar upp till för- krigsnivån och nu finge sin standard ytterligare pressad genom skattetryckets ökning. Vidare kunde befaras, att den omständigheten att redan i ej sär skilt höga inkomstlägen uppkommande inkomstökningar till betydande del toges i anspråk av skatterna till det allmänna, komme att inverka hämmande på företagsamhet och framåtskridande inom näringslivet. Löneförbättringar till måttliga belopp syntes i många fall ej komma att anses innefatta tillräck lig kompensation för det ökade ansvar och arbete, som medföljde tillträdan det av ledande befattningar vid företag, inom handel och industri, mera ar- betskrä^ande allmänna uppdrag m. m.
I fortsättningen åberopar länsstyrelsen en undersökning av storleken av utgående skatter i Karlskrona stad för personer i vissa inkomstklasser från 3 000 till 34 000 kronor och anför vidare:
Makar med 2 barn få redan vid en inkomstökning från 6 000 kronor till 10 000 kronor avstå så stor del av inkomsttillägget som 27 °/o till det all männa. Ökar inkomsten ytterligare med 4 000 kronor till 14 000 kronor utgår skatt å det tillkommande beloppet med cirka 30 %>. Av en inkomst på 8 000 kronor, som uppbringar årsinkomsten från 18 000 kronor till 26 000 kronor, får en skattskyldig ej behålla mer än 4 378 kronor. Nära hälften av inkomst ökningen tages följaktligen i anspråk av de direkta skatterna.
När det gäller att taga ställning till beredningens förslag ur principiella synpunkter kan man ej bortse från de förändringar av skattetrycket inom olika inkomstklasser, som kan komma att orsakas av den reform av den kommunala inkomstbeskattningen, som torde vara att förvänta. Länsstyrel sen ifrågasätter huruvida skattetrycket ej redan från början blir så högt, att skattesystemet kommer att sakna behövlig rörlighet. Fortsätter penning värdeförsämringen, kommer en skatteskala med kännbar progression redan i relativt låga inkomstlägen att verka i hög grad nedpressande på realin- komsten och därmed även på levnadsstandarden för betydande grupper in komsttagare. Länsstyrelsen anser för sin del skäligt att föreslagen progres sion mildras.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
195
Länsstyrelsen i Kristianstads lön ifrågasätter om det icke vore möjligt att
genomföra en allmän sänkning av skatten med bibehållande av nuvarande
skatteskalor. Därest en ändring av dessa måste vidtagas, förordar länssty
relsen den av reservanterna som alternativ I föreslagna skatteskalan. Den
ökning av skatten som därigenom uppkomme för vissa högre inkomster, vore
motiverad med hänsyn till dessas högre skattekraft.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
I den mån det ur statsfinansiella och medborgerliga synpunkter finnes
möjligt och lämpligt att genom höjning av ortsavdragen och sänkning av
skatteskalan genomföra den föreslagna skattelindringen för mindre inkomst
tagare, skall länsstyrelsen icke däremot framställa någon erinran, även om
anförda motiv därför icke äro hållbara. Att åberopa samma motiv för en
höjning av skattetrycket för de större inkomsttagarna måste länsstyrelsen
däremot finna oriktigt och ur alla synpunkter olycksdigert särskilt vid det
förhållandet att sparandet belägges med en straffskatt, som verkar obillig
och icke tager hänsyn till en '•ättvis och jämlik fördelning av skattebördan.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar reservanternas förslag, vilket en
ligt länsstyrelsens mening innebure ett maximum av vad som vore rimligt
att uttaga av de skattskyldiga under normala tider.
Näringslivets skattedelegation kritiserar till en början det av beredningen
till stöd för skatteskärpningen beträffande högre inkomster anförda skälet
att den indirekta beskattningen hårdast drabbade de lägre inkomsterna och
framhåller därvid bl. a., att den allmänna omsättningsskatten numera av
skaffats och att skatten på kaffe sänkts från 65 till 35 öre per kg. Därefter
påtalar delegationen, att beredningen vid jämförelsen angående skattetrycket
i olika inkomstskikt icke tagit hänsyn till kommunalskatterna, samt anför
vidare:
Enligt den av beredningen föreslagna skatteskalan för inkomstskatten och
med tillämpning av den av beredningen antagna uttagningsprocenten 110
utgår denna skatt vid överskridandet av en beskattningsbar inkomst av
20 000 kronor med 44 % av den överskjutande inkomsten intill ett belopp
av 10 000 kronor, varefter marginalskatten ytterligare höjes. Under anta
gande att kommunalutskylderna utgå efter 10 % och att den skattskyldiges
förmögenhet icke överstiger 20 000 kronor, får en skattskyldig med en be-
skattningsbar inkomst av 20 000 kronor sålunda till det allmänna avstå i
det närmaste hälften av den inkomst, han ytterligare kan förvärva intill ett
belopp av 10 000 kronor. Med hänsyn till att kommunalutskylderna få av
dragas vid taxeringen till statlig inkomstskatt utgå nämligen skatterna å sist
nämnda belopp med sammanlagt 49,6 °/o, och 50,4 °/o av inkomsten får så
ledes av den skattskyldige behållas. Uppgår den beskattningsbara inkomsten
till 30 000 kronor, får 45,45 % av överskjutande inkomst behållas, vid 40 000
kronor beskattningsbar inkomst utgör motsvarande procentsats 40,5 och skul
le den beskattningsbara inkomsten under dessa förutsättningar i något fall
uppgå till 200 000 kronor, får 27 °/o av den överskjutande inkomsten be
hållas. —
En sänkning av uttagningsprocenten till 100 skulle under ovan angivna
förutsättningar i övrigt innebära att den del av överskjutande inkomsten,
som efter skatternas erläggande komme att stå till den skattskyldiges förfo
gande, skulle utgöra vid en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor 54 %>
196
Kungl. Maj:ts proposition nr 212-
för att därefter minska vid 30 000 kronor till 49,5 %, vid 40 000 kronor till
45 % och vid 200 000 kronor till 27 % av inkomsten.
Vid bedömande, huruvida den föreslagna skatteskalan i fråga om de in
komstskikt, i vilka den hårda progressivileten gör sig i högre grad kännbar
— till dessa måste tydligen i varje fall räknas beskattningsbara inkomster
överstigande 20 000 kronor, då ju inkomsten i detta fall till halva sitt belopp
konsumeras av skatter — överensstämmer med rättvisa och billighet, bör
bemärkas, att förvärvandet av dessa inkomster i de fall, då de icke till nå
gon del utgöra avkastning av förmögenhet utan i sin helhet uppbäras såsom
ersättning för arbete av ett eller annat slag, regelmässigt förutsätta högt kva
lificerade arbetsprestationer av den skattskyldige och i allmänhet även högt
uppdriven arbetsintensitet. Prestationer av sådan högre kvalitet förutsätta i
sin tur i allmänhet långvarig utbildning, vilken i varje fall av den nu levande
generationen endast undantagsvis kunnat förvärvas utan skuldsättning eller
ekonomiskt bistånd av närstående. Även om undantag förekomma äro de av-
oss ovan angivna förutsättningarna av sådan allmängiltig karaktär, att man
vid den avvägning, varom här är fråga, måste lägga dessa förutsättningar
för inkomstförvärvet till grund.
En annan omständighet, som i detta sammanhang bör beaktas, är att sär
skilt de högsta inkomsterna av arbete icke sällan utgöra under ett eller ett
fåtal beskattningsår kumulerad ersättning för prestationer, som förberetts
och utförts under en följd av år, varunder den skattskyldige uppburit ringa
eller ingen inkomst. Så är exempelvis fallet med en uppfinnare, som efter
längre tids arbete lyckats med sina experiment, en konstnär, som efter flera
års utbildning och arbete anordnar en utställning som vinner erkännande,
en författare, som tidigare endast haft en liten läsekrets men slutligen genom
ett enda arbete blir allmänt uppskattad, o. s. v. I dylika fall stiger inkoms
ten icke sällan från ett lågt medeltal under tidigare år till de högsta inkomst
skikten under ett eller ett fåtal år för att därefter åter falla. På grund av
alt dessa tillfälliga toppinkomster till 2/s eller mer bli konsumerade av skat
ter, drabbas den skattskyldige av mångdubbelt större skattebörda än om in
komsten varit jämnt fördelad. Dessa verkningar av den skärpta progressio
nen ha icke i det föreliggande betänkandet berörts, ehuru de äro för handen
för praktiskt taget alla de skattskyldiga, som hårdast drabbas av den pro
gressiva beskattningen av ren arbetsinkomst, och i allmänhet i allt högre
grad ju större kvalifikationer deras verksamhet kräver. För en framstående
specialist inom exempelvis den medicinska vetenskapen kumuleras sålunda
de höga inkomsterna under en jämförelsevis kort tid. Efter en lång utbild
ningstid med ringa eller ingen inkomst är han i allmänhet icke i tillfälle att
börja någon i högre grad inkomstbringande verksamhet förrän i 40-årsål-
dern eller därefter. Den tidrymd, under vilken han tillhör de högre inkomst
skikten, torde i allmänhet vara synnerligen begränsad. Under denna tid är
han således nödsakad att icke blott amortera studieskulderna utan också att
säkerställa sin och familjens försörjning efter arbetsförmågans upphörande.
På grund av den hårda progressionen återstår emellertid efter skatternas er-
läggande väsentligt mindre del av hans inkomst för detta ändamål än om
han haft en lägre utbildning och tillhört ett lägre inkomstskikt under en
längre följd av år. I icke ringa mån föreligger samma förhållande beträffan
de praktiskt taget all arbetskraft med högre kvalifikationer, icke minst
inom näringslivet. Progressionen verkar orättvist för alla skattskyldiga med
varierande inkomster, särskilt om variationerna äro betydande.------- —
Vid fastställandet av den övre gränsen av marginalskattesatserna måste i
främsta rummet beaktas, att om dessa sättas för högt, nyrekryteringen även
tyras av den inom alla områden av samhällslivet nödvändiga kvalificerade
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
197
arbetskraften. Icke minst blir detta fallet inom näringslivet. Då dessa arbets
inkomster vidare ofta torde stå i mer eller mindre direkt proportion till den
skattskyldiges arbetsintensitet, måste tillika beaktas, att skatteskalan avvä-
§fs så, att arbetsintensiteten icke blir lidande, varigenom den å de flesta om
råden rådande bristen på personal med högre utbildning blir än mer accen
tuerad. —-------
Inom beredningen ha de båda ovannämnda reservanterna framlagt för
slag till en skatteskala med något mindre hård progressivitet. Enligt vår upp
fattning ha emellertid reservanterna därvid icke dragit de fulla konsekven
serna av den kritik, som de anfört mot de av beredningens majoritet före-
bragta motiveringarna. Ej heller synas de ha uppmärksammat de ytterligare
skäl emot en alltför hård beskattning av de högre inkomstskikten, vilka vi
i det föregående utvecklat. Vi kunna därför icke heller ansluta oss till reser
vanternas skatteskala och anse, att denna även vid en uttagningsprocent av
100 är alltför hård i sina verkningar, såvitt gäller de medelstora och högre
inkomstskikten.-----------
Genom införandet av det s. k. källskattesystemet komma verkningarna av
progressionen d. v. s. av marginalskattens höjd att, i motsats till vad tidigare
varit fallet, omedelbart klart framstå för de skattskyldiga, som drabbas av
progressionen. I den mån dessa äro löntagare, komma de att med få undan
tag erlägga preliminär A-skatt. En löneförhöjning resulterar då omedelbart
i förhöjt löneavdrag och den skattskyldige kan icke undgå att konstatera,
att löneförhöjningen till väsentlig del konsumeras av denna förhöjning av
avdraget. En nära till hands liggande reaktion torde i vissa fall bli, att den
anställde söker utverka att i stället för löneförhöjningen erhålla förbättrade
pensionsförmåner för sig och sin familj, förlängd semester eller förkortad ar
betstid, allt med påföljd att de inkomster till statskassan, som beräknats in
flyta genom skärpningen av progressiviteten, utebliva.
I andra fall kan väl en skärpning av progressionen tillföra statskassan en
tillfällig inkomstökning, men merbelastningen stannar i stor utsträckning icke
å den skattskyldige. Vid tillsättande av ledande poster inom näringslivet sär
skilt å orter, där den ifrågasatta befattningshavaren måste räkna med höga
levnadskostnader — förorsakade exempelvis av att han nödgas bekosta sina
barns skolgång å annan ort — uppställer denne ofta såsom villkor för anta
gande av anställningen att han beredes en avlöning till sådant belopp, att
han efter skatternas erläggande får viss angiven behållen inkomst till sitt
förfogande. Skatteskärpningen å medelstora och högre inkomster driver där
igenom dessa än mer i höjden och arbetsgivaren måste givetvis i sin tur med
räkna löneökningen i sina produktionskalkyler. Inom hemmaindustrien kun
na dessa merkostnader måhända övervältras å konsumenterna, inom export
industrien minska de företagets konkurrensförmåga. I längden länder därför
skärpningen av progressionen även i dylika fall det allmänna till förfång.
Vidare är det så, att tjänsteinkomsterna ofta härflyta, förutom av huvud-
anställningen, från ett eller flera uppdrag av tillfällig beskaffenhet. Sedan
den skattskyldige genom debetsedeln å kvarstående skatt konstaterat, att in
komsten av dessa uppdrag helt eller till övervägande del måste tagas i an
språk för skattbetalning, kommer detta givetvis att verka inskränkande på
hans villighet att vidare ställa sina kunskaper och sin erfarenhet till förfo
gande. Med särskild tydlighet komma ock verkningarna av den skärpta pro
gressionen till synes, då gift kvinna innehar anställning.------------
Vid vilken gräns marginalskattesatserna för ren arbetsinkomst, de må över
ensstämma med rättvisa och billighet eller ej, högst kunna sättas för alt de
icke skola verka nedsättande på tillgången på kvalificerad arbetskraft och
arbetsintensiteten, är givetvis vanskligt att avgöra. För vår del äro vi över-
198
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
tygade om att denna gräns, om dylika skadliga verkningar skola undvikas, i
varje fall i ett permanent skattesystem icke får sättas högre än att den skatt-
skvldige får behålla åtminstone hälften av den inkomstökning, han genom
att utnyttja sin fulla arbetskapacitet är i stånd att förvärva. Att kunna på
räkna full arbetsintensitet, därest ersättningen för arbetet till huvudsaklig del
konfiskeras, är säkerligen icke i längden möjligt. Målsättningen vid avväg
ningen av progressiviteten i inkomstskatteskalan bör givetvis under hänsyns
tagande till billighet och rättvisa först och främst vara, att genom denna pro-
gressivitet utvinna största möjliga ökning av statsinkomsterna. På längre sikt
lärer detta syfte icke vinnas, om icke den högsta marginalskattesatsen för ren
arbetsinkomst avväges så, att enligt vad ovan nämnts, åtminstone hälften av
inkomstökningen får behållas av den skattskyldige.
Därest icke en enligt dylika grunder utarbetad skatteskala för närvarande
anses kunna tillämpas, bör under alla förhållanden en sådan omarbetning av
den av beredningen föreslagna skatteskalan vidtagas, att en väsentlig nedsätt
ning omedelbart kommer till stånd av den utmordentligt hårda progression,
som framtvingades av händelseutvecklingen under år 1942.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner det i hög grad
anmärkningsvärt, att grundbeloppsnivån placerats så högt att skattekraften
och därmed också skatteskalans spännvidd i vissa fall i full utsträckning to-
ges i anspråk redan under nu rådande högkonjunktur. Vid en blivande låg
konjunktur måste det, då skattekraften hos de större inkomsttagarna redan
vore uttömd, bli de medelstora och mindre inkomsttagarnas tur att utsättas
för en avsevärt hårdare beskattning.
Skånes handelskammare erinrar om att vid den omfördelning av skatte
belastningen som skett i förslaget hade (vid 110 procents uttag) makar och
ensamstående med nettoinkomst under respektive 15 000 och 7 000 kronor er
hållit en skattelättnad, totalt beräknad till 218 milj. kronor, medan övriga
inkomsttagare och särskilt inkomsttagare i högre mellanskikt pålagts ytter
ligare förhöjd skatt uppgående till 28 milj. kronor. Efter denna omfördelning
komme den förra gruppen att bidraga till den totala skatteintäkten med ett
från 634 till 416 milj. kronor nedsatt belopp och den senare med ett från 330
till 358 milj. kronor ökat belopp, motsvarande en relativ förskjutning från
förhållandet 66: 34 till 55: 45.
Därefter framhåller handelskammaren, att beredningens argumentering för
skatteskalans utformning väl innehölle motiv för en önskvärd och påkallad
lättnad i krigsårens skärpta inkomstbeskattning för de lägre inkomsttagarna
men icke för bibehållande eller skärpning i de högre och mellanhöga in
komstskikten. Beklagligt vore att beredningen i samband med denna av
vägningsfråga funnit sig böra uttala (s. 159), att rättvisa och billighet i be
skattningen icke kunde utgöra någon allmängiltigt normerande bedömnings
grund för en skatteavvägning, trots att de billighetskrav, varom här vore
fråga, torde vara så distinkt avgränsade och så i sak allmängiltigt välgrun
dade att ur rättvisans och billighetens synpunkt plats ej rätt gärna funnes
för andra uppfattningar. Därest ett sådant betraktelsesätt som det varåt be
redningen här givit uttryck i ett så uppenbart fall skulle godtagas, syntes fara
värt, att principen om rättvisa och billighet i beskattningen, vilken dock allt-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
199
jämt förbleve dess yttersta grund, i tillämpningen endast bleve en opportuni-
tetsfråga, där dagens maktkombinationer finge fälla utslaget.
Beträffande jämförelsen mellan den ökade skattebelastningen under kriget
för olika inkomstskikt framhåller handelskammaren, att vad som verkligen
inträffat syntes vara, att medan skatteskärpningarna under förra delen av
kriget fram till 1942 års höjning av värnskatten i stort sett varit baserade
på 1938 års progressivskalor — från 5 till 33 procent — med procentuellt
lika höjningar därå, den år 1942 vidtagna ytterligare skärpningen av värn
skatten måste läggas ovanpå en å hela skalan igenom men främst i de högre
och högsta skikten så toppbelastad skala att den nya belastningen måste gö
ras regressiv och drivas ned i skatteunderlagets lägre inkomstskikt. Handels
kammaren fortsätter:
Något tillspetsat torde sålunda beredningens argumentering och dess därpå
grundade avvägning kunna sägas innebära, att eftersom ilrogressivbeskatt-
ningen i de högre och högsta skikten blivit topp- eller överbelastad samt så
lunda nödvändiggjort en ökad belastning i lägre skikt, detta förhållande nu
bör rättas till icke genom en sänkning för alla utan genom en fortsatt ut
vidgning av toppbelastningen i de högre och mellersta skikten och därmed
möjliggöra en delvis mer än kompenserande sänkning i de lägre skikten.
Då beredningen uppenbarligen fäst avsevärd vikt vid nu berörda under
sökning och dess resultat, kan det vara anledning att med användande av
samma jämförelsemetod belysa den av beredningen förordade nya skatte-
avvägningen. I nedanstående tabell angives den sammanlagda stats- och kom
munalskatten för en barnlös familj i ortsgrupp V beräknad i procent å den
s. k. sammanräknade nettoinkomsten vid 110 % uttagning åren 1939 och
1946 samt enligt förslaget (1948) samt de procentuella ökningarna av dessa
i procent angivna i olika inkomstskikt.
Sammanräknad
Skatt i
%
av inkomsten
nettoinkomst
1939
1946
1948
C—A i %
C—B i %
kr.
A
B
C
av A
av B
1 000
1-5
1-5
1-5
0
0
2 000
5-3
6-0
4-8
— 9-4
— 20
3 000
7-7
9-2
65
— 15-6
— 294
4 000
93
119
9-3
0
— 22-0
8 000
12-4
17-3
15-8
+ 27'4
— 9-7
12 000
13-9
201
19-5
+ 40-3
— 3-0
20 000
16-6
25-2
25-7
+ 54‘8
+ 2-0
30 000
19-2
29-9
32-8
+ 70-8
+ 10-3
50 000
22-8
36‘9
41-1
+ 80-3
+ 11-4
100 000
28-2
46-8
51-8
+ 83-7
+ 10 7
200 000
332
55-5
60-2
+ 81-3
+
8-4
Om hänsyn ej tages till penningvärdeförsämringen innebär förslaget jäm
fört med förkrigsbeskattningen en direkt lindring i beskattningen för in
komsttagare under 4 000 kronor. I mellanskikten från 8 000 till 13 000 kronor
är ökningen 30 å 40 % samt stiger därefter hastigt upp mot 80 % i 50 000
kronor skiktet, där maximalbelastningen är nådd och den relativa ökningen
upphör. Göres jämförelsen åter med nuvarande beskattning har den relativt
största skattelättnaden icke lagts i de lägsta skikten utan i skikten 3 till 4 000
kronor samt upphör vid 15 000 kronor. I inkomstskikten 20 000 till 30 000
kronor har den relativa ökningen fått stiga till 10 %>, vilket är samma ok-
200
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
ning som i närmast högre skikt medför maximal belastning. Därest hänsyn
hade tagits jämväl till penningvärdets fall hade de angivna skattelättnaderna
framstått som än mindre; märkbara skattehöjningar hade inträtt redan i
8 000 kronor-skiktet och blivit högst avsevärda även i högre mellanskikt. Av
denna jämförelse torde framgå att den nuvarande inkomstbelastningen ej
endast i de lägre inkomstskikten utan längs hela linjen är utomordentligt hög
och starkt motiverar en allmän skattesänkning. Men den visar därjämte att
den föreslagna inkomstskatten med särskild skärpa träffar inkomstskikt
mellan 20 000 och 30 000 kronor samt därefter redan i närmaste skikt när
mar sig en maximalbelastning. I dessa skikt är marginalskatten vid inkomst
beskattningen omkring 50 °/o.
Enligt vad handelskammaren kunnat finna bär beredningen sålunda var
ken genom sin hänvisning till den under kriget inträdda procentuella skatte
ökningen ej heller genom sin argumentering i fråga om den indirekta beskatt
ningen anfört några som helst övertygande skäl till stöd för endast en partiell
skattesänkning och än mindre för den föreslagna skattefördelningen. I själva
verket synes beredningens förvarande förslag till omfördelning av inkomst
skatten vida mindre vara en skatteavvägning än en inkomstöverflyttning, var
vid en omfördelning skett efter andra synpunkter än rättvisa och billighet i
beskattning. Med hänsyn härtill och då nya inkomstskattemedel nu stå till
förfogande anser handelskammaren ej endast att en allmän skattesänkning
bör komma till stånd utan även att den föreslagna skatteskalan avväges så
att skäliga hänsyn tages till den totala skattebelastningen av såväl direkta
som indirekta skatter i olika inkomstskikt. Vid bedömningen av den indirek
ta beskattningen bör jämväl beaktas, att socialförmånerna till övervägande
del icke äro behovsprövade utan utgå lika till alla och sålunda i detta sam
manhang vid en relativ bedömning efter inkomst ha större värde i lägre in-
komstsk kt än i högre. En skattesänkning åstadkommen genom tillämpning
av eu lägre uttagningsprocent å den föreslagna skalan kan icke tillgodose
sådana synpunkter och krav.
Västergötlands och Norra Hallands handelskammare framhåller bl. a., att
den föreslagna inkomstskatteskalan beträffande inkomst av arbete väsentligen
skulle medföra en ökad skattebelastning för den kvalificerade arbetskraften,
vilken skärpning icke kunde anses önskvärd och i längden måste leda till
oförmånliga konsekvenser. Vad anginge företagarna skulle de höga skatter
na tvinga dem att hålla sig likvida i stor utsträckning, i följd varav moderni
sering, förnyelse och ökning av produktionsmedlen måste bii lidande.
Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorga
nisation uttala, att i avbidan på att skattereglerna underkastades en genomgri
pande omläggning inga skattehöjningar borde genomföras, samt hemställa,
om förslaget i förevarande del skulle föranleda lagstiftning, att skatteskalan
måtte utformas enligt reservanternas förslag (närmast alt. II). Organisatio
nerna anföra:
Om beskattningen drives utöver en viss höjd, minskas hastigt företagarens
intresse för sund ekonomi och i stället träder ett renodlat skattetänkande.
Han förlorar intresset av att vaksamt följa omkostnaderna. Om han inför
annars icke nödvändiga utgifter reagerar så, att det icke spelar någon roll,
eftersom utgiften till största delen drabbar den del, som eljest skulle gå till
skatter, så är man utan tvivel inne på en mycket farlig väg. Skall näringslivet
fungera på rätt sätt och nödvändig konsolidering kunna ske, så att mot-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
201
ståndskraft finnes mot de kriser, som man icke heller i framtiden torde kun
na undvka, är det av vikt, att konsolideringen icke förhindras genom en för
ödande beskattning. Skatteavkastningen mätt i absoluta tal kan eljest kom
ma att nedgå, trots skattehöjningar i motsatt avsikt. I betänkandet har denna
sida av problemet icke blivit närmare belyst. För vår del anse vi emellertid
obetingat, att en försiktigare skattepolitik även gentemot högre inkomsttagare
skulle stimulera produktionen och därigenom de facto verka höjande å det
allmännas skatteintäkter.
Slutligen vilja vi understryka, att vådorna av att nuvarande skattereglers
materiella innehåll visat sig vara behäftat med stora brister förstoras vid ett
konstant bibehållande av ett relativt starkt skattetryck. Beredningen bar i
medvetande härom särskilt inskärpt, att sambeskattningsreglerna snarast böra
justeras.
Med instämmande häri vilja vi fästa uppmärksamheten på att även andra
skatteregler kunna få obilliga verkningar. Såsom ett utmärkande drag gäller
t. ex. beträffande andra förvärvskällor än rörelse att någon utjämning av in
komsten mellan olika år i regel icke kan ske.------- - — Härav följer t. ex. att
en engångsersättning till följd av expropriation eller en utbetalning av skade
stånd till företagsledare vid uppsägning från en anställning beskattas med
synnerligen hård progressiv statsskatt.
Även lör en rörelseidkare kunna liknande situationer uppkomma. Vid över
låtelse av rörelse — varVid avtalad köpeskillingslikvid i regel får anses inklu
dera pensioneringskostnaden — framkommer ofta en s. k. dold reserv, som
ograverad beskattas det år, denna under flera år intjänade reserv framkom
mer. De! är all anledning att framhålla, att denna reserv regelmässigt motsva
rar den pension, som en tjänsteman erhåller. En rörelseidkare har ofta ej
möilighet att ur rörelsen taga ut likvida medel i den utsträckning, som skulle
behövas för att giva honom och hans familj eu tillräcklig och betryggande
pensionsförsäkring. Ett annat skäl varför rörelseidkaren icke kan binda sig
för en försäkring är, att han icke kan räkna med en oberoende av konjunk
turerna år efter år utgående fast eller efter vissa befordringsgrunder stigande
inkomst utan måste räkna med ofta betydande av konjunkturerna framkal
lade växlingar i inkomsten. Det framstår därför så mycket mer som en up
penbar i rättvisa, att hans i rörelsen i form av dolda reserver nedlagda bespa
ringar beskattas efter en mycket hård progressiv skala, när de framkomma.
Även i det fall, att en rörelseidkare avlidit och hans efterlevande icke själva
kunna driva rörelsen utan nödgas avyttra rörelsen, beskattas den framkomna
reserven på enahanda sätt. Samtidigt gör staten anspråk på kvarlåtenskaps-
skatt och minskar därmed möjligheterna att exempelvis giva barnen upp
fostran och utbildning.
Med hänsyn till varuknappheten kan det vidare inträffa, att dold reserv
måste mot företagets verkliga intresse — inklusive de anställdas — fram
tagas och hårt beskattas.
Sveriges redareförening yttrar:
Den grundläggande principen för vår direkta beskattning, skatt efter för
måga, är i och för sig riktig, men bör enligt föreningens mening kompletteras
med eu regel om skattelindring efter samhällsnytta. Med det stora behov av
arbetskraft, vårt land för närvarande har. och inför nödvändigheten av att
alla produktiva krafter göra största möjliga ansträngningar för att gagna
landet, oorde allvarligt tagas under övervägande, huruvida icke en lättnad i
beskattningen borde införas i fråga om inkomst, som hänför sig till ökade ar
betsprestationer. En reform av den art, som här skisserats, skulle givetvis
sporra vederbörande till ökade arbetsprestationer och i det långa loppet till
försäkra det allmänna ökade skatteinkomster.
202
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Kominer skollegium anser sig icke kunna biträda ett förslag till skatteskala
som — samtidigt med att det innefattade en väl motiverad skattelindring för
de lägre inkomsttagarna — innebure att på de skattskyldiga med medelstora
och större inkomster lades eu i jämförelse med nuvarande starka skattebe
lastning j många fall högst väsentligt ökad skattebörda. Ämbetsverket fram
håller, att en anledning till att icke nuvarande höga skattetryck fått några
mera framträdande menliga följder för näringslivet och den ekonomiska ut
vecklingen torde ha varit att de skattskyldiga räknat med att de skulle behöva
bära det endast så länge det krävdes på grund av försvarsberedskapen och
andra av kriget förorsakade extraordinära ändamål. Ämbetsverket fortsätter:
En permanent beskattning i enlighet med beredningens förslag med en yt
terligare skatteskärpning för medelstora och större inkomster torde emeller
tid enligt kollegii mening utan tvivel kunna få allvarliga konsekvenser i så
dant hänseende. Här må särskilt påpekas, att vid en sådan skärpning de ten
denser torde komma att accentueras, vilka — såsom flera näringsorganisatio-
ner framhållit och såsom också torde vara allmänt bekant —- redan nu före
finnas bland vissa skattskyldiga att begränsa sin arbetsprestation i fall, då
den skattskyldige på grund av hög marginalskatt ej anser sig få behålla en
tillfredsställande ersättning för merarbetet. — — — ,
Enligt kollegii mening måste det ur hela samhällets synpunkt vara ytterst
betänkligt, om sådana skattesatser skulle genomföras, att medborgarna i nå
gon nämnvärd utsträckning på grund av beskattningen undandroge sig ar
betsprestationer, som de eljest skulle utföra. En skattepolitik, som måste be
faras verka i sådan riktning, synes icke kunna godtagas, allra minst under
nuvarande förhållanden, då stor brist på arbetskraft råder och staten genom
andra åtgärder söker underlätta ett effektivt utnyttjande av tillgänglig ar
betskraft
Såsom flera näringsorganisationer påpekat äro höga arbetsinkomster ej
sällan resultatet av mångårig utbildning eller långvariga förberedelsearbeten
och åtnjutas under jämförelsevis begränsad tid. I fråga om dylika kumule-
rade inkomster verkar en starkt progressiv beskattning särskilt obillig. Det
må erinras om att vid krigskonjunkturbeskattningen anordningar träffades
för att i viss utsträckning möjliggöra en utjämning av olika års vinstresultat.
Vid inkomstbeskattningen torde en utjämning av inkomstvariationema av
praktiska skäl icke kunna genomföras, men avsaknaden av ett dylikt korrek
tiv mot en alltför hög skattebelastning synes kollegium utgöra ett vägande
skäl för att iakttaga stor försiktighet vid utformningen av skatteskalan.
För att åskådliggöra den konkreta innebörden i departementsförslaget rö
rande inkomstbeskattningen har inom finansdepartementet ut
arbetats vissa tabeller. (Bihang 7.) Dessa belysa skattebeloppens
storlek vid uttagning av 100 procent på grundbeloppen samt med och utan
tillägg för kommunalskatt i olika inkomstlägen för olika typer av skattskyl
diga samt vid olika förutsättningar beträffande andelen förmögenhetsav-
kastning i inkomsten. Tabellerna innefatta även jämförelser med nuvarande
skatter, förkrigstidens skatter och det alternativa förslag som i skattebe-
redningens betänkande reservationsvis framförts av ledamöterna Andersson
och Sundén beträffande skatteskalorna för inkomst, av dessa ledamöter med
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
203
instämmande av herr Rubbestad beträffande skatt på förmögenhet samt
av enbart Sundén beträffande familjebeskattningen och barnbidragen. Pro
positionen skiljer sig beträffande inkomstbeskattningen icke från skattebe-
redningens majoritetsförslag; innebörden av barnavdragens utbytande mot
barnbidrag har dock förändrats i och med att de senare enligt proposition
nr 220 avses skola utgå med 260 kronor per år i stället för 200 kronor enligt
befolkningsutredningens förslag. Beräkningarna rörande resultatet av den
av beredningen föreslagna skatteskalan jämte barnavdragens utbytande mot
barnbidrag ha justerats i enlighet härmed. — De vid beräkningarna begag
nade skiktskalorna för inkomstskatt redovisas i inledningen till bihang 7.
Med tanke på att diskussionen om behovet av skattesänkning och om de
samhällsekonomiska verkningarna av olika skatteskalor måste anknytas till
den totala skattebelastningen ha tabellerna ej endast beräknats med hänsyn
till statsskatterna på inkomst och förmögenhet utan även under hänsyns
tagande till kommunalskatt och folkpensionsavgift. Beräkningen av skatte
beloppen har gjorts efter samma metod som vid beräknandet av källskatte-
tabellerna; vid uträknandet av taxerad inkomst har avdrag icke gjorts för
de i varje särskilt fall gällande pensionsavgifterna utan ett överallt lika av
drag på 100 kr. tillämpats. Samtliga i bilagan redovisade tabeller avse mel
lersta ortsgrupp. Barnbidragen ha i förekommande fall fråndragits, och om
deras summa blivit större än skatten, har detta markerats med minustecken
(»negativ skatt»). En betydande roll har i diskussionen spelats av resonemang
om den s. k. marginalskatten, d. v. s. den skattehöjning som blir re
sultatet av en viss inkomststegring. Med hänsyn härtill har också gjorts be
räkningar rörande storleken av denna marginalskatt i samma inkomstlägen
som i övrigt redovisats. Tabellerna återges i utdrag på följande sidor.
Av tabellerna framgår, att föreliggande förslag medför en sänkning av den
rena inkomstskatten för ensamstående med upp till 10 000 kronors årlig in
komst. För barnlösa familjer, ettbarnsfamiljer och ogifta med ett barn in
träffar sänkning för alla med upp till omkring 26 000 kronors inkomst. För
trebamsfamiljer går motsvarande gräns vid 23 000 kronor. På grund av att
barnbidragen icke dyrortsgraderats gå dessa gränser för barnfamiljer något
lägre i högre ortsgrupper och något högre i lägre ortsgrupper.
För ensamstående utan barn bortfaller hela den statliga skatten upp till
inkomstläget 2 000 kronor. Vid 3 000 kronor utgör minskningen över hälften
av nuvarande statsskatt (123 av 210 kr.). Sedan reduceras minskningen i och
med det successiva bortfallet av ortsavdraget vid stigande inkomst.
För familjer ulan barn bortfaller hela eller praktiskt taget hela den nu
utgående statsskatten för inkomster upp till 3 000 kronor. Även i de närmast
däröver liggande skikten bortfaller en avsevärd men sjunkande del av nu
varande statsskatt. Det absoluta belopp, varmed skatten sänkes är givetvis
lågt i de inkomstlägen där skatten förut varit obetydlig men stiger sedan till
högst omkring 230 kronor vid 15 000 kronors inkomst. Därefter blir reduk
tionen obetydligare även till sitt absoluta värde och i inkomstlägen över
204
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Översiktstabell 1. Statlig beskattning på inkomst av arbete.
Uttagning 100
%.
Mellersta ortsgrupp.
Inkomst
S katt i
k r o n o r
Ensamstående
Makar utan barn
1947 Prop.
Res. 1947
Prop. Res.
1000
7
_
2 000
82
17
28
3 000 210 87
109
85
_
_
1000 325
203 232
199
85
85
5 000
451 336 371
314 182
182
6 000 590
492 532
437 288
288
8 000
900 853 896
712 542 542
10 000 1258 1260
1310 1010
835 835
12 000
1 681 1732
1732 1345
1 160 1160
15 0U0 2 418 2 442
2 383 1957 1730
1730
20 000 3 845
3 939 3 622 3187
2 990 2 860
25 000 5 319
5 658 5 060
4 661 4 580 4190
30000 6 931
7 458 6 560 6134
6 370 5 635
40 000
10 537 11 356 9 978
9 709 10132 8 890
50 000 14 583 15 655
13 826 13 644 14 295 12 602
100 000
38019 39 653 35 575
36 938 38157 34 215
150 000 64 829 66 152 61572
63 598 64 520 59 940
200 000
92 392 93 152 88 572
91160 91 520
86 940
300 000 152 764 154 149 146 770
151 382 152 245
144 975
500 000 276 514 280 149
265 570 275 132 278 245
263 775
1 000 000 585 889
595 149 562 570 584 507
593 245 560 775
Översiktstabell 2. Skattesänkning (—) eller skattehöjning ( + ) på
inkomst av arbete.
Uttagning 100
%.
Mellersta ortsgrupp.
Inkomst
Ensamstående
Gifta utan barn
Prop.
Res.
Prop.
Res.
1000
- 7
7
_
2 0U0
- 82
65
- 28
28
3 000
- 123 - 101
- 85
85
4 000
- 122
93
- 114
- 114
5 000
- 115 - 80
- 132
- 132
6 000
- 98
58
- 149
- 149
8 000
- 47
4
- 170 - 170
10000
+ 2 + 52
- 175 - 175
12 000
+ 51 + 51
- 185 - 185
15 000
+ 24
35
- 227
- 227
20 000
+ 94
- 223
- 197
- 327
25 000
+ 339 - 259
- 81
- 471
30 000
+ 527 - 371
+ 236
- 499
4K000
+ 819 - 559
+ 423 - 819
50000
+ 1072
- 757
+ 651
- 1042
100 000
+ 1634 - 2 444
+ 1219
- 2 723
150 000
+ 1 323 - 3 257
+ 922
- 3 658
200000
+ 760 - 3 820
+ 360
- 4 220
300 000
+ 1385
- 5 994
+ 863
- 6 407
500000
+ 3 635
- 10 944
+ 3 113
- 11357
1000000
+ 9 260 - 23 319
+ 8 738 - 23 732
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
205
Översiktstabell 3. Total beskattning på inkomst av arbete.
Statsskatt vid 100
%,
kommunalskatt å 10 kr samt folkpensionsavgift.
Mellersta ortsgrupp.
Inkomst
Ensamstående
Makar utan barn
1947
Prop.
Res.
1947
Prop.
Res.
1000
42
35
35
27
27
27
2 000
226
144
161
146
118
118
3000
463
340
362
311
226
226
4 000
687
565
594
535
421
421
5 000
922
807
842
758
626
626
6 000
1170
1072
1 112
991
842
842
8 000
1698
1651
1694
1484
1314
1314
10 000
2 274
2 276
2 326
2 000
1825
1825
12 000
2 908
2 959
2 959
2 553
2 368
2 368
15 000
3 945
3 969
3 910
3 491
3 264
3 264
20 000
5 872
5 966
5 649
5 267
5 070
4 940
25 000
7 846
8.185
7 587
7 261
7180
6 790
30 000
9 958
10 485
9 587
9 234
9 470
8 735
40 000
14 564
15 383
14 005
13 809
14 232
12 990
50 000
19 610
20 682
18 853
18 744
19 395
17 702
100 000
48 046
49 680
45 602
47 038
48 257
44 315
150 000
79 856
81179
76 599
78 698
79 620
75 040
200 000
112 419
113179
108 599
111260
111620
107 040
300 000
182 791
184 176
176 797
181 482
182 345
175 075
500 000
326 541
330176
315 597
325 232
328 345
313 875
1 000 000
685 916
695 176
662 597
684 607
693 345
660 875
Procent av inkomsten
1000
4-2
3-B
35
2-7
2-7
2-7
2 000
11-3
7-2
8-0
7-3
5-9
5'9
3 000
15-4
11-8
12-1
10-4
7-5
7 B
4 000
17-2
14-1
14-8
13-4
10-5
10'B
5 000
18-4
16-1
16-8
15-1
12-5
12'B
6 000
19-6
17-9
18-5
16-5
14-0
14'0
8 000
21-2
20-6
21-2
18'5
16-4
16-4
10 000
22-7
22-8
23-3
20-0
18-2
18'2
12 000
24'2
24-7
24-7
21-3
19-7
19-7
15 000
26-3
26-5
26-1
23-3
21-8
21-8
20 000
29-4
29-8
28-2
26-3
25-3
24-7
25 000
31-4
32-7
30-3
29-0
28-7
27'2
30 000
33-2
34-9
320
30-8
31-6
29-1
40 000
36*4
38-5
350
34-5
35-6
32-6
50 000
39-2
41-4
37-7
37-5
38-8
35-4
100 000
48-0
49-7
45'6
47-0
48'3
44-3
15(1000
53-2
52-1
61-1
52-5
53-1
500
200 000
56-2
56-6
54-3
55-6
55-8
53-6
300 000
60-9
61-4
58-9
60-6
60'8
68'4
500 000
65-3
660
63-1
65-0
65-7
62-8
1 1000000
68-6
69-5
66-2
68-5
69-3
66'1
206
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
ÖversiktstabelL 4. Marginalskatt på inkomst av arbete.
Skatteökning i kronor vid 100 kronors ökning av inkomsten. Statsskatt vid 100
%,
kommunalskatt å 10 kr. samt pensionsavgift. Mellersta ortsgrupp.
Inkomst
Ensamstående
Gifta utan barn
1947
Prop. Res.
1947
Prop. Res.
1000
14-38
11-00
11-00 5-00 5-00
5-"0
2 000
22-47 17-n0
20-oO
15-10
10-00
10-oo
3 U00
22-4 8 20-00 23-10
20-20
14-00
14 00
4 000 22-48 23-fiO 24-20 21-47
19-00 19-i.o
5 000 24-73 26-40 26-40
21-47 19-90 19-90
6 000
26’25 28-60
28-60
23-72
20-80 20-80
8 000
28-75 30-sO 30-80 23-72
24-40 21-40
10000
30-75
33-00
33-00
25-97 26-20 26-20
12 000
3375
34-00
31-60 27-77
28-00
28
00
15 000 36'2 5 35-20 31-60 31-37 3P60 31-60
20 000
39-48 42-40 37* no 39-47 38-80
35-20
25 000 39-48 46-oo 38-80 39-47 42-40
38-80
30000 45-78
46-0o
40-60 42-97 4600 40-60
40 000 48-48
50 50
46-00 45-77 50-50 46-00
50 000 52-08
5500 50-50 5207 55-00 50-50
100000
58-38 59-50 54-10 58-87 59-50
55-00
150000
65'13
64-00 64-00 65-12
64-00 64-00
200 000
65-13
64 oo 64-00
65-12 64-00 64-00
300 000 71-88 73-00 69-40 71-87 73-00
69-4 0
500 O00
71-88 73-00
69-40 71-87 73-00 69-40
1000 000 71-88 73-00 69-40 71-87 73-00 69-40
Översiktstabell 5. Total beskattning på kapitalinkomst å
%
Statlig inkomstskatt vid 100
%,
förmögenhetsskatt, kommunalskatt
å 10 kr., folkpensionsavgift. Mellersta ortsgrupp.
Inkomst
Ensamstående
Gifta utan barn
1947 Prop.
Res. 1947 Prop. Res.
2 000
379
324 371 250 298 328
5 000 1484 1727 1642 1299 1546
1427
10 000
3 929
5 296 4 526 3 531
4 845 4 025
201)00 10 243 14 386 11449 9 662 13 490
10 740
50 000 34 327 *40 100 36 454 33 405
*40 200 35 303
100 000
82 074
*80 100 *80100
80 920 *80 200 *80 200
300 000 *270 027 *240 100 *240 100 *270 100
*210 200 *240 200
1 000 000 *900 027 *800100 *800 100
*900 100 *800 200 *800 200
I procent
2 000
18-9 16-2 185
12-5 14-9 16-4
5 000
29-7 34-5
32-8 26-0 30-9 28-5
1O000
39-3 53-0
45-3 35-3 48-4 40-2
20000
51-2 71.9
57-2 48-3 67-4
53-7
50 000
68-6 *80-2
72-9 66-8 *80-4
70-6
100 000
821 *80-1 *80-1 80-9 *80-2 *80-2
300 000
*90-0 *80-0
*80-o *900
*80-1
*80-0
10OO000 *900 *80-0 *80-0 *90-0
*80-0
*80-0
Spärregel tillämpad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
207
Översiktstabell 6. Marginalskatt på ren kapitalinkomst.
Inkomst
Ensamstående 100
%
Makar utan barn 100 *
1947
Prop.
Sundén
1947
Prop.
Sundén
2 000
35 1
35-0
38-0
21-9
28-0
28-0
51'00
45-2
62-4
50
4
40-3
55-9
43-9
10 000
59-0
87-0
69- o
52-7
80-2
62-2
20 000
68-3
96-4
73 6
64-3
92-x
71 2
50 000
96 1
*80-2
92-5
87-7
*80-4
92-ft
100 000
106-3
*80-1
•Kil
101-5
*80-2
97»
300 0o0
*90-0
*80-n
*80-0
*90-0
*80-i
*800
1 000 000
*90-0
*80-0
*80-»
*90-0
*80-0
*«o-o
* Spärregel tillämpad.
Översiktstabell 7. Jämförelse mellan skatterna för olika familjetyper
enligt olika alternativ.
Statsskatt vid 100
%.
kommunalskatt å 10 kr. samt folkpensionsavgift.
Inkomst
Ensam
stående
Ensam
stående
med
1 barn
Familjer med nedan
stående antal barn
Förbättring
för trebarns-
familj,
jämfört med
ensamstående
0
1
o
O
4 000 1947 ................................
68 V
562
535
419
282
-
405
Prop..................................
565
264
421
136
- 432
- 997
Sundén ............................
5»4
286
421
316
— 252
- 846
10 000
1947 ................................
2 274
2 018
2 000
1833
1473
- 801
Prop..................................
2 276
1 736
1 825
1 542
978
- 1 298
Sundén ............................
2 326
1772
1825
1 668
1 101
- 1 222
25 000 1947 ................................
7 846
7 229
7 261
6 975
6 272
- 1574
Prop..................................
8185
7 190
7 180
6 M00
6 348
- 1 837
Sundén ............................
7 587
6 802
6 790
6 513
5 877
- 1 710
50 000 1947 .................................
19 610
18 742
18 744
18 347
17 368
- 2 212
Prop..................................
20 682
19 510
19 395
19 118
18 574
- 2 108
Sundén............................
18 853
17 760
17 702
17 324
16 421
- 2 432
omkr. 25 000 kronor genomföres en höjning med varierande belopp, som
dock i stort sett stiga vid stigande inkomst. Den relativt sett största skatte-
skärpningen gäller skiktet kring 50 000 kronor. Skattebeloppets ökning är
här 3,5 procent och 650 kronor, d. v. s. 1,3 procent av inkomsten.
Beskattningen på familjer med barn kommer efter statsskattens omlägg
ning enligt detta förslag att skilja sig från beskattningen på ensamstående
på så sätt att kommunalskatten fortfarande blir lägre på grund av där allt
jämt utgående barnavdrag. Den debiterade statsskatlen blir härigenom
något större än för barnlösa i samma inkomstklass, beroende på alt avdraget
för kommunalskatt för de senare blir något större; i gengäld erhålles 260
208
Kungl. Mcij:ts proposition nr 212.
kronor per barn. Förändringen i förhållande till nuvarande beskattning ge nom dels skatteavdragets utbytande mot kontant bidrag dels de övriga änd ringar, som göras i avdragsbelopp och skatteprocent i olika inkomstskikt, åskådliggöres i följande tabell:
Total förändring för ensamstående och för familjer med olika barnantal genom
ändrad beskattning och tillkomsten av barnbidrag. Mellersta ortsgrupp.
Inkomst
2 000
Ensam stående
- 82
028
Familjer med
1
- 260
3 000
—
123
—
85
—
312
5 000
—
115
—
132
—
288
10 000
+
2
—
175
—
291
15 000
+
24
—
227
—
294
20 000
+
94
—
197
—
192
25 000 +
339 — 81 —
75
50 000 + 1072
+
651 +
771
100 000
+ 1634
+ 1 219 + 1 394
nedanstående barnantal
3
4
— 520 - 780
—1040
—
539 - 777
—1 035
—
466 - 673
—
880
—
423 — 495
—
567
—
364 - 362
—
389
— 226
- 161
—
98
— 68
+ 76
+
219
+
890
+ 1206
+ 1481
+ 1 570 + 1 971
+ 2 373
Reservanterna Anderssons och Sundéns förslag skiljer sig från majorite tens och därmed från förslaget i denna proposition genom att det innebär sänkningar även i de högre inkomstklasser där beredningens majoritet före slagit höjning. För att kompensera denna skattesänkning i de högre inkomst klasserna ha reservanterna nödgats föreslå mindre skattesänkning för ensam stående i lägre inkomstklasser. Detta skulle uppnås genom 200 kronor lägre ortsavdrag för ensamstående än enligt majoritetsförslaget. På detta sätt er- hålles 20 å 50 kr. mindre sänkning resp. större höjning för ensamstående med under 10 000 kronors årsinkomst, och den totala inkomstskattedebiteringen blir praktiskt taget densamma som enligt majoritetsförslaget under förutsätt ning av samma uttagningsprocent. I fråga om skiktskalans utformning skil jer sig reservanternas förslag från majoritetens endast beträffande beskatt ningens höjd i högre inkomstklasser, i det att reservanterna föreslå lägre skattesatser på inkomstskikten fr. o. m. 12 000 kronors beskattningsbar in komst (16 000 å 17 000 kronors verklig inkomst för familjer, 13 000 å 14 000 kronor för ensamstående). Skatteuttaget vid grundbeloppsnivå hålles därefter 2, 4 eller 6 procent lägre i de högre inkomstskikten utom i skiktet 100 000 —200 000 kronor där skattesatsen enligt såväl reservanterna som majoriteten skulle utgöra 60 procent. Reservanterna låta liksom majoriteten den högsta skattesatsen utgå på alla inkomster utöver 200 000 kronors beskattningsbart belopp, men föreslå där 66 procents i stället för 70 procents skatteuttag. Ge mensamt är förslaget att oavsett uttagningsprocent på grundbeloppet stats skatten icke på något skikt skall få utgå med högre belopp än 70 procent.
Reservanten Sundén föreslår, att barnavdragssystemet bibehålies utan dyr- ortsgradering med 800 kronor för vartdera av de två första och 1 200 kronor
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
209
för följande barn, och att barnbidrag skall utgå fr. o. m. andra barnet
om föräldrarna så önska, varvid de dock finge avstå från barnavdrag. I ta
bellerna har förutsatts att barnavdrag uttagits i de fall där skattelindringen
härigenom blivit förmånligare än vad som skulle erhållits genom barnbidrag.
Sundéns förslag har liksom beredningens ursprungligen utarbetats under
antagande att barnbidraget skulle komma att uppgå till 200 kronor. Då man
nu får räkna med ett barnbidragsbelopp på 260 kronor har det synts rikti
gast att här omräkna såväl majoritetsförslaget som reservationen med denna
ändrade förutsättning.
En bild av skattedifferentieringen mellan ensamstående och familjer med
och utan barn i några typfall ges av översiktstabell 7. För jämförelsens skull
ha siffror även beräknats enligt Sundéns reservation under nyssnämnda änd
rade förutsättning.
Beträffande marginalskatten på inkomst framgår av översiktstabell 4 att
denna enligt propositionen understiger nuvarande marginalskatt till intill
8 000 kronors inkomst för familjer utan barn och närmare 4 000 kronors in
komst för ensamstående. För familjer med barn blir marginalskatten enligt
propositionen densamma som för familjer utan barn utom i de låga inkomst
skikt, där de kommunala ortsavdragen och dessas bankning göra sig gällan
de. De nya marginalskatterna skilja sig mera avsevärt — 3 å 5 % — från
de nuvarande endast i skikten 30 000 till upp emot 100 000 kronor då det
gäller äkta makar. För ensamstående gå skillnaderna mot nuvarande skat
ter längre ned i inkomstskikten. Ovanför 30 000 bli siffrorna i här medtagna
inkomstfall lika för ensamstående och gifta. Härvid förekommer i skiktet
100—200 000 sänkning i förhållande till nuvarande skattesatser. I enstaka
fall kunna siffrorna »slå» något ojämnt beroende på hur de här studerade
inkomstfallen ligga i förhållande till gränsbeloppen mellan skiktskalans olika
skikt.
Beträffande beskattningen på kapitalinkomst hänvisas till tabellerna. Den
i propositionen föreslagna provisoriska spärregeln att sammanlagd skatt ej
får överstiga 80 procent av inkomsten har tillämpats även på reservanter
nas förslag, däremot ej höjningen av skattepliktsgränsen till 30 000 kronors
förmögenhet. Det understrykes att de högsta beloppen ren förmögenhets-
inkomst, vilka för fullständighets skull medtagits i tabellerna, praktiskt taget
icke förekomma i verkligheten. I allmänhet föreligger ju en kombination av
inkomst av kapital och arbete.
Departementschefen.
Såsom framgår av redogörelsen för innehållet i remissyttrandena har i de
avseenden, som gälla fördelningen av inkomstskattebördan på olika in
komstklasser, kritik riktats dels emot den föreslagna skiktskalan, vilken van
ligen ansetts vara alltför progressiv, dels emot ortsavdragen, antingen en
bart för ensamstående eller för såväl dessa som familjerna, dels slutligen
mot förslaget om barnavdragens utbytande mot barnbidrag i alla inkomst-
Bihanfj till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.
14
210
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
klasser. En del av remissinstanserna har härvid anslutit sig till reservatio
nerna under det att andra framfört mer eller mindre starkt avvikande för
slag. I fråga om invändningarnas närmare utformning och motivering hän
visas till förut lämnad redogörelse.
Det har ofta icke varit möjligt att konstatera, huruvida kritiken gällt be
skattningens höjd överhuvud taget, eller om den gällt skattebördans fördel
ning på små och stora inkomster. Vanligast torde få sägas vara, att man kri
tiserar beskattningens höjd men gör detta i en sådan form att det därav
framgår att man vill rekommendera en mindre stark progression, d. v. s. en
överflyttning från högre till lägre inkomster. I annat sammanhang (s. 112)
beröras de synpunkter och förhållanden — kravet på ett visst skatteuttag,
betingat av statens inkomstbehov, samt fördelningen av detta skatteuttag på
olika skattekällor — vilka bestämt det belopp, som enligt förevarande pro
position skall uttagas genom direkt inkomstskatt på fysiska personer. Här
behandlas frågan om fördelningen av denna inkomstskatt på olika inkomst
skikt och olika typer av inkomsttagare. Förutsättning för resonemanget är
således hela tiden att kravet på ett visst totalt skatteuttag är givet och att
synpunkter som kunna andragas för sänkning av beskattningen för en viss
inkomsttagargrupp omedelbart måste ställas emot synpunkter som kunna
andragas mot en därav följande höjning för andra grupper. Det är dock
oundvikligt att de synpunkter som i detta sammanhang framföras även öva
inflytande på avvägningen mellan olika skatteformer.
Av vissa uttryckssätt i beredningens betänkande har slutsatsen kunnat dra
gas, att motiveringen till den skattesänkning, som enligt förslaget skulle
åstadkommas i de lägre inkomstklasserna, främst vore att den procentuella
stegringen av den statliga inkomstskatten sedan före kriget varit större i dessa
inkomstskikt än i de högre. Reservanterna ha häremot påvisat, att den pro
centuella sänkningen av det efter skattens erläggande återstående beloppet
varit starkare i de högre inkomstklasserna. Detta har andragits som stöd för
reservanternas förslag till skatteskala medförande lägre skatter för högre in
komsttagare och relativt högre skatter för ensamstående i lägre inkomst
klasser. Uppenbarligen kunna inga bindande slutsatser dragas av något-
dera slaget av rent matematiska jämförelser mellan skattestegringarna i de
olika inkomstklasserna. Avgörandet om hur justeringen skall läggas måste
vid varje särskilt tillfälle göras självständigt och betingas av — förutom be
hovet av ett visst skatteuttag — en bedömning av bärkraften i de olika skik
ten jämte risken för negativa återverkningar, särskilt av alltför starkt steg
rade marginalskattesatser. De enligt ena eller andra metoden verkställda
jämförelserna med en tidigare tidpunkt kunna endast ge en mycket obe
stämd ledning vid dylika avgöranden. Det väsentliga i förevarande samman
hang är att skatterna i de lägre inkomstskikten numera på ett så kännbart
sätt inkräkta på elementära livsbehov även för personer och familjer som
samhället tidigare icke ansett sig kunna belasta med någon som helst statlig
beskattning, att en påtaglig minskning av denna skattebörda framstår såsom
ett trängande och oavvisligt krav, även om detta f. n. medför att man måste
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
211
anlita en höjd beskattning på andra håll, där skatten till en större eller mind
re del inkräktar på sparandet. Ofta anses detta medföra en lägre takt i väl-
ståndsstegringen. Det må lämnas därhän, huruvida detta antagande verkligen
i det långa loppet är realistiskt med tanke på sparandets i lågkonjunkturer
dämpande effekt på sysselsättningen och med tanke på värdet ur andra syn
punkter av att de breda lagren av mindre inkomsttagare erhålla bättre eko
nomiska villkor, bättre uppväxtbetingelser för sina barn o. s. v. Realistiskt är
otvivelaktigt antagandet om den progressiva beskattningens bromsningseffekt
på det ekonomiska framåtskridandet i ett högkonjunkturläge som det nuva
rande, då otillräckligt sparande utgör ett hinder för en ökning av investe
ringsvolymen vilken annars skulle kunna komma till stånd. Man har då en
dast att konstatera, att den inkomstutjämning, som åstadkommes genom
skatte- och socialpolitik, leder till att en större del av landets produktionsre
sultat användes till omedelbar förbrukning och en mindre del till ökning
av den materiella nationalförmögenheten. Detta är icke överraskande. En stor
del av argumenteringen i skattefrågan synes dock förutsätta att nämnda för
hållande är ett avgörande argument mot denna politik. Det kan då vara rim
ligt att understryka att den sparandekvot, som skulle uppstå vid en mindre
inkomstutjämnande politik, icke utan vidare kan anses vara den »rätta», ök
ning av den materiella nationalförmögenheten är eftersträvansvärd, men den
är icke ett värde som har prioritet framför allt annat. Omedelbar höjning
av de breda lagrens standard konkurrerar med önskemålet om ökad national
förmögenhet och därigenom höjd standard i framtiden. Jag hänvisar till vad
jag i denna fråga här tidigare anfört vid diskussionen av skatternas allmänna
ekonomiska verkningar.
I förevarande förslag har huvudvikten lagts vid sänkning av beskattningen
på lägre inkomster. För närvarande uttagas kännbara skatter även på in
komster, vilka icke eller endast relativt obetydligt skilja sig från de be
lopp som vederbörande myndigheter funnit sig böra tillämpa såsom skatte
fritt existensminimum. För detta praktiska ändamål bär man enligt uppgifter,
som skatteberedningen inhämtat från olika orter, kommit fram till siffror
som för äkta makar utan barn röra sig kring 2 000 till 3 000 kronor alltefter
dyrort. Inom fattigvården tillämpas dock något lägre belopp, nämligen 1 500
—2 600 kronor. Det är emellertid klart att även belopp, som ligga ett stycke
högre än dessa, endast räcka till en knapp försörjning. —- Numera ha ifråga
varande belopp i allmänhet höjts med 10 å 20 procent.
För äkta makar utan barn på mellersta dyrort med en kommunal utdebi
tering på 10 kronor uppgår skatten vid 3 000 kronors inkomst för närvarande
till 311 kronor per år. Vid en inkomst av 5 000 kronor, alltså en vanlig in-
dustriarbctarinkomst, stiger skatten till 758 kronor, d. v. s. 15,1 %. Utför
ligare exemplifiering kan erhållas i tabellerna. Det är påtagligt att det nu
rådande skattetrycket i dessa inkomstlägen är synnerligen betungande och
att skatterna på ett mycket kännbart sätt konkurrera med de omedelbart
livsnödvändiga utgifterna. Tidigare har den i praktiken effektiva skattebe
212
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
lastningen varit mindre än den teoretiskt beräknade, beroende på eftersläp ningen i uppbörden, varvid debiteringen vanligen baserats på en lägre nomi nell inkomst än den vid skallens erläggande aktuella. De skatter som betala des under 1946 debiterades sålunda i stort sett på 1944 års betydligt lägre inkomster. Övergången till källskattesystemet har däremot, särskilt för lön tagarnas del, inneburit att man nu betalar skatten på årets inkomster. Detta förhållande bär medfört att även personer med i och för sig relativt blyg samma inkomster, samtidigt som de återuppnått eller något överskridit för krigstidens reallöneläge, erhållit en mycket avsevärd höjning av sina be skattningsbara belopp och en däremot svarande skattehöjning. En löntagare med 5 000 kronors inkomst, för vilken skatten vid källskattebetalning enligt ovan blir 758 kronor, skulle vid fortsättande av det tidigare betalningssys temet endast ha betalat ett belopp på 571 kronor under innevarande budget år med hänsyn till att skatten då skulle ha betalats på en tidigare lägre inkomst. Inkomststegringen 1945—47 har härvid antagits vara 20 procent i anslutning till de beräkningar som ligga till grund för uträknandet av skatteposten i socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Omläggningen innebär alltså i praktiken en skatteökning på i detta fall 187 kronor i förhållande till vad som annars skolat utgå, trots att någon höjning av skattesatserna icke genomförts. Till ökningen bidrar dock även höjningen av folkpensions avgifternas maximibelopp från 20 till 100 kronor pr person, vilken blivit märkbar för familjer med taxerat belopp från 4 000 kronor och uppåt. Det är mot bakgrunden av dessa förhållanden som en lindring av de lägre in komsttagarnas skattebörda framstår såsom en angelägenhet av trängande art.
Det mycket stora behovet av skattesänkning i de lägre inkomstklasserna gäller icke endast familjer med och utan barn. Det gäller även ensamstående skattskyldiga. För ensamstående med 3 000 kronors inkomst i mellersta dyr ort med genomsnittlig kommunal utdebitering uppgår skatten för närvarande till 463 kronor eller 15,4 procent. Före kriget var skatten vid motsvarande realinkomstnivå 8,9 procent. Om inkomsten är 5 000 kronor har skattesteg ringen inneburit höjning från 11,6 till 18,4 procent eller till 922 kronor. Även här tillkommer att övergången till källskattesystemet i praktiken verkat som en direkt kännbar höjning.
Om enighet i det väsentliga rått om att de allra lägsta inkomsttagargrup- perna genom ortsavdragens höjande och bankningens avskaffande borde be frias från statlig beskattning, så föreligger stor oenighet om skattebördans fördelning ovanför denna gräns. Reservanternas ståndpunkt, att en höj ning för ensamstående med upp till 10 000 kronors inkomst borde få finan siera en sänkning för högre inkomsttagare, har på många håll framstått som ett alltför försiktigt avståndstagande från majoritetsförslaget. (»Höj ning» och »sänkning» avse här jämförelse med detta majoritetsförslag.) Från flera instanser har man alltså gått längre i sin kritik av de skattesatser som föreslagits för högre inkomstskikt. Näringslivets skattedelegation har sålunda anfört att skatten ingenstädes borde få ta mer än 50 procent av ett visst in komsttillskott. I en del fall har man yrkat uppskov med hela skatteförslaget,
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
213
tydligen med sikte på en omarbetning i riktning mot mindre progressivitet.
I så fall skulle t. o. m. skattelättnaden för de allra lägsta inkomsttagarna tills
vidare utebli.
Formellt har kritiken riktats mot de höga skattesatserna i högre inkomst
skikt. Lägre skatter på höga inkomster måste emellertid betyda högre skatt
på lägre inkomster. En konsekvens av denna uppläggning av kritiken måste
dessutom vara, att de yrkanden man i andra avseenden ställt om avstående
från förslaget om kvarlåtenskapsskatt och höjd skatt på aktiebolag och större
förmögenheter icke finge dra med sig en höjning av beskattningen på de
större inkomsterna utan endast på de mindre.
Det synes därför lämpligt att i detta sammanhang ta upp en diskussion om
de problem som inställa sig vid en inkomstbeskattning, som når en sådan
höjd som den svenska nu under den närmaste framtiden antages komma
att ha.
Vad då till en början gäller frågan om rättvisan i den ena eller andra
skatteskalan framträda i remissyttrandena klart två skilda grundåskådningar.
Å ena sidan hävdas att inkomstolikhetema i samhället i väsentlig grad äro
betingade av förhållanden — utbildning, ärvd förmögenhet, social miljö —
på vilka den enskilde själv från början icke haft det avgörande inflytandet,
och att man därför med utgångspunkt från rättvisesynpunkter har anled
ning kräva en sådan skattefördelning att största möjliga inkomstutjämning
erhålles. Endast hänsyn till eventuella återverkningar, skadliga för samhället,
bör enligt denna åskådning få föranleda till moderation i beskattningens
progressivitet. Å andra sidan framträder den uppfattningen att en beskatt
ning, vilken så som föreslagits av skatteberedningens majoritet söker för
skjuta skattebelastningens tyngdpunkt i riktning mot de högre inkomsterna,
icke överensstämmer med rättvisa och billighet. Den förra åskådningen har
klarast redovisats i landsorganisationens yttrande. Den senare framträder
klart utformad bl. a. i det yttrande, som avgivits av näringslivets skattedele-
gation, men synes i övrigt omfattas av de flesta remissinstanserna. Sistnämn
da omständighet får naturligtvis icke leda till några förhastade slutsatser
om det bredare stöd som de olika åskådningarnas företrädare skulle kunna
mobilisera.
Rättvisefrågan kan enligt sakens natur aldrig bedömas objektivt. Här kom
mer alltid att finnas plats för olika meningar om vad som är skäligt. Man
kan dock urskilja eu bestämd utveckling i det skatteteoretiska tänkandet.
För en tidigare generations auktoriteter på detta område var varje form av
skatteprogressivitet ett slags stöld från dem som härigenom fingo betala mer
än en proportionell andel av de gemensamma samhällsutgifterna. Numera
torde allmän enighet råda om att skatteavvägningen i mer eller mindre hög
grad bör taga hänsyn till vad man kallar skatteförmågan och alltså innebära
eu mer eller mindre långtgående progressivitet. I princip har detta allmänt
kommit att anses rättvist. Det är emellertid icke ett antagande om bristande
förmåga att bära högre skatter, som i praktiken avgör hur långt man skall
gå då det gäller att genom en progressiv skatteskala lägga en större del av
214
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
skattebördan på de högre inkomstklasserna. Exempelvis en familj med 50 000 kronors taxerad inkomst kommer även efter genomförande av föreliggande förslag att få behålla över 30 000 kronors årsinkomst. Det kan knappast bestridas att denna familjs förmåga att bära en ytterligare nedskärning av sin återstående inkomst måste vara betydligt större än vad den är för en familj med 5 000 kronors inkomst, vilken efter beskattning får behålla c:a 4 500 kronor. Vad som vid en sådan jämförelse synes vara i behov av moti vering är varför man icke skall genomföra en ytterligare överflyttning av skattebördan från den lägre till den högre inkomsttagaren.
Denna motivering ligger givetvis i hänvisningen till risken för vissa icke önskvärda verkningar, som en mycket hög beskattning på högre inkomster indirekt skulle få. I själva verket har ju också argumenteringen emot en skärpning av skatteskalans progressivitet i det väsentliga gått efter andra lin jer än den hänvisning till rättvisa och billighet, som framförts av närings livets skattedelegation. Man har i stället dragit fram de ekonomiska åter verkningarna och skattetekniska svårigheterna i förgrunden. Dessa ha an setts vara av sådan art och omfattning att det på längre sikt även ur de lägre inkomsttagarnas egen synpunkt vore fördelaktigare med en lägre pro gressivitet och en därav följande högre belastning på de mindre inkomster na. Det har anförts att statens skatteinkomster direkt skulle komma att minskas på grund av de föreslagna höjda skattesatserna eller redan vid ett bibehållande av de nuvarande, beroende bl. a. på försämrad deklarations- moral. Det har också sagts att nationalinkomsten skulle komma att sjunka, eller åtminstone upphöra att stiga, emedan skatterna ta en särskilt stor del av det inkomsttillskott, som man kan vinna genom extra ansträngningar ut över det normala; de höga skatterna på den högsta delen av en icke alltför låg inkomst skulle också göra det så billigt för utövare av fria yrken m. fl. att ta ledigt en del av året i stället för att maximera sin inkomst, att den totala inkomstbildningen i samhället skulle komma att minskas.
Såsom redan antytts är det uppenbart att vad som hindrar en mera långt gående inkomstutjämning genom direkt inkomstbeskattning måste vara hän synstagandet till förhållanden av den art, som denna typ av argument äro byggda på. En marginalbeskattning på arbetsinkomst, vilken toge 100 pro cent av det inkomsttillskott, som en inkomsttagare kunde vinna utöver exem pelvis 20 000 kronor, skulle givetvis medföra att de flesta icke skulle finna det mödan lönt att arbeta längre tid av året än att deras årsinkomst uppnådde detta belopp, ifall de icke genom feldeklaration kunde undanhålla skatte myndigheterna en del av inkomsten. Liknande bleve måhända verkan även av en beskattning, som toge 90 procent av ett inkomsttillskott. I dessa fall skulle alltså staten på grund av den alltför höga skattesatsen icke erhålla någon som helst skatteinkomst, och ett bättre resultat skulle vinnas vid en lägre skattesats, som icke i samma grad framkallade falskdeklaration eller minskad arbetsinsats.
Den principiella riktigheten av dessa argument är således icke föremål för stridiga meningar. Det omstridda och oklara är deras kvantitativa betydelse
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
215
med avseende på en konkret skatteskala. Vid ett försök att komma fram till
en bedömning, som kan tjäna till grund för ett praktiskt avgörande om den
ena eller andra skatteskalans lämplighet måste några förhållanden påpekas,
vilka förbigåtts i de gentemot det föreliggande förslaget kritiska yttrandena.
Deklarationsfuskets omfattning är en funktion av flera olika faktorer. Skat
tens och marginalskattens absoluta höjd har härvid av kritiken gjorts till
den dominerande huvudfaktorn, men är i verkligheten endast en av dessa.
Den känsla av svåruthärdligt skattetryck, som den enskilde erfar inför höga
skattesatser och känslan av att det icke är orättfärdigt att lura staten, när
den söker ta ut en alltför hög skatt, sammanhänger också med hans ekono
miska bärkraft och kan således inträda även i relativt låga inkomstskikt.
Stor betydelse har naturligtvis också å ena sidan taxeringskontrollens effek
tivitet och risken för mer eller mindre kännbara straff och å andra sidan de
tekniska möjligheterna att dölja inkomsternas verkliga storlek; det är väl
tämligen obestridligt, att taxeringen är betydligt mindre effektiv hos alla slags
självständiga företagare än hos löntagarna, och att detta främst samman
hänger med de olika kontrollmöjligheterna och icke med någon i grunden
olika moral hos de olika folkgrupperna. Om det sålunda är särskilt farligt
att hålla alltför höga skattesatser för personer, som relativt lätt kunna un
dandra sig beskattning, måste man tydligen ställa frågan i vilka inkomst
skikt dessa personer befinna sig. Man finner då att risken för försämrad
deklarationsmoral såsom resultat av ett bibehållande eller höjande av krigs
årens skattesatser icke endast föreligger i de höga inkomstklasser, vilkas
skatter enligt förslaget skulle komma att höjas eller bibehållas. Möjligheter
na att undgå beskattning genom ofullständig deklaration äro icke minst
påfallande hos stora grupper inkomsttagare med medelstora eller små in
komster. Det är i de relativt små företagen — vare sig jordbruk, handels-,
hantverks- eller småindustriföretag —- som det är lättast att uppnå en låg
taxering av rörelsevinsten genom att föra privata levnadskostnader såsom
omkostnader i rörelsen. Det är också oerhört svårt för taxeringsmyndigheterna
att genom bokföringskontroll eller andra metoder fastställa bruttoinkomsten
i rörelsen hos alla dessa företagare. Det är en mindre svåx-genomförbar upp
gift att åstadkomma erforderlig deklarationskontroll hos ett mindre antal
större inkomsttagare.
Argumentet att de av beredningen föreslagna marginalskatterna skulle
komma att medföra minskat inkomstunderlag genom minskade arbetspres
tationer torde likaledes vara i behov av vissa modifikationer. Det är i själva
verket inte så många, som i praktiken ha någon större möjlighet att själva
direkt bestämma sin årsinkomst på det enkla sätt som man vid denna kritik
synes ha förutsatt. En företagsledare måste hålla sitt företag i gång, en lön
tagare måste sköta sitt arbete efter de krav som ställas av hans arbetsgivare.
Det eventuellt förmånligare resultatet av en hög arbetsintensitet jämfört med
eu lägre är sällan alldeles direkt och påtagligt. 1 stället äro incitamenten till
merprestationer eller överhuvud taget till höga prestationer i mycket hög
grad andra än ekonomiska; här kommer det också in personliga ambitions-
216
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
och prestigesynpunkter, intresset för arbetet som sådant, viljan att göra en insats, önskan att vinna befordran eller erkännande bland kolleger, spän ningen i en konkurrenskamp, den intresseväckande brottningen med ett tek niskt eller organisatoriskt problem. Om man utgår ifrån att det avgörande för en kvalificerad yrkesutövares prestationer skulle vara ett kallt och en sidigt räknande över penningmässigt konstaterbara resultat, förbiser man väsentliga psykologiska realiteter. Risken att en hög marginalskattesats skulle sänka de kvalificerade yrkesutövarnas arbetsinsatser skulle främst vara an knuten till sådana fall som biinkomster genom extraarbete på fritid. Det torde dock här bl. a. vara fråga om arbete, som göres i första hand av intresse för saken.
Beträffande beskattningens verkan på viljan att göra extraprestationer måste man f. ö. räkna med att effekten åtminstone inte är enbart häm mande. I den mån en persons inkomstbehov är betingat av bundna utgifter för exempelvis bostad av en viss standard, barnens uppfostran, de levnads vanor som betingas av en viss social miljö o. s. v., kan man förutsätta att vederbörande strävar efter uppnåendet av en nettoinkomst som möjliggör denna utgiftsstandard. Beskattningen får då närmast antagas ge anledning till en högre arbetsinsats. Dess verkningar äro således icke så enkelriktade som i diskussionen ofta förutsatts. Bestämda slutsatser äro omöjliga. Man måste känna sig fram. De konkreta exempel på negativ verkan av beskattning en, vilka framdragits i remissyttrandena, äro att det uppstått svårigheter för rekryteringen av pensionsstyrelsens ortsombud och ledamöter i taxerings nämnder med hänsyn till att de låga arvodena efter avdrag av skatt inte framstode såsom tillräckligt lockande. I övrigt har man rört sig med mera allmänt hållna uttalanden eller antaganden, t. ex. att en effekliv taxering på fria yrkesutövare skulle komma att resultera i en minskning av dessas årliga arbetstid eller att löntagare skulle komma att söka sig till sådana arbets givare som erbjöde andra förmåner än rent lönemässiga — längre semester, bättre tjänstepension — ett resultat som ur samhällssynpunkt icke framstår såsom helt oönskligt.
En möjlighet föreligger måhända i vissa fall att högre löntagare över vältra skatten på arbetsgivaren genom att kräva en viss behållen nettoin komst efter skatt, och att arbetsgivaren överför denna produktionskostnad på konsumenterna genom högre priser. Ifall slutsatsen av detta resonemang skall vara att den stora massan av lägre inkomsttagare hellre skulle åtaga sig denna kostnad i direkt form genom att avstå från en skattesänkning till förmån för högre inkomsttagare, kan slutsatsen icke gärna accepteras. Den antydda övervältringen kan uppenbarligen endast till en del bli effektiv. Att den i vissa fall kan förekomma är å andra sidan obestridligt, men detta visar i så fall endast att det ekonomiska systemet besitter en elasticitet, som gör att det kan i viss mån anpassa sig till skattesystemet, vilket rimligen i sin tur måste innebära att de i övrigt befarade negativa verkningarna utebliva åtminstone på de punkter där en sådan anpassning sker.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
217
Det understrykes ännu en gång att vad som här sagts i avsikt att belysa
giltigheten i de invändningar som riktats mot den föreslagna inkomstskatte
skalan icke går ut på något påstående att en hög beskattning icke skulle ha
några oförmånliga verkningar av diskuterad art. Även om argumenteringen i
kritiken av det föreliggande förslaget varit påtagligt ensidig och överdrivit
olikheterna i verkningar mellan de alternativ till skattefördelning, som
inom ramen för föreliggande krav på statskassan äro praktiskt möjliga, så
äro de framförda synpunkterna i och för sig beaktansvärda. De ha också
bestyrkt riktigheten av den överflyttning av en viss del av beskattningen till
andra skatteformer, som föreslagits av skatteberedningens majoritet. En till-
lämpning av det förslag beträffande den totala skattefördelningen, vilket
framförts av reservanterna i skatteberedningen, skulle på praktiskt taget alla
punkter innebära en sådan skärpning av inkomstbeskattningen i förhållande
till majoritetsförslaget — eftersom man i så fall såsoin tidigare påpekats
måste tillämpa en betydligt högre uttagningsprocent —■ att betydligt större
farhågor finge hysas för återverkningarna på skattemoral och arbetsvilja.
Huruvida tillräcklig hänsyn tagits till ifrågavarande synpunkter vid skat
teskalans avvägning är en fråga, som givetvis aldrig kan slutgiltigt besva
ras. Utrymmet för osäkra omdömen är på detta område ovanligt stort. Det
är endast alltför naturligt att oenighet måste föreligga i en fråga, där prin
cipiellt olika uppfattningar om social rättvisa skola avgöra svaret, och där
det dessutom finns stort utrymme för olika föreställningar om verkligheten,
i detta fall om storleken och riktningen av skattebetalarnas personliga reak
tioner inför alternativa skatteskalor.
Mot den föregående framställningen kan alltså riktas den anmärkningen att
den icke — lika litet som invändningarna i remissyttrandena — ger under
lag för kvantitativ precisering: vid vilka skattesatser på högre inkomstskikt
inträda skadliga verkningar av sådan art och omfattning, att man måste
avstå från en annars önskvärd inkomstutjämning och de gynnsamma verk
ningar som kunna förmodas uppstå genom motsvarande skattelindring i lägre
inkomstskikt? I yttrandet från näringslivets slcattedelegation har krävts att
skattesatsen på ett visst inkomsttillskott — marginalskattesatsen -— icke i
något skikt borde få överskrida 50 procent. Då båda reservanterna inom
statsskatteberedningen ha däremot sträckt sig till 66 procent på de högsta
inkomstskikten vid grundbeloppsnivå för skatteuttagningen och ha dess
utom gått med på att vid högre uttagning dra den absoluta maximigränsen
vid 70 procent, alltså vid samma nivå som majoriteten föreslagit. Även detta
visar vilka osäkerhetsmarginaler som föreligga vid bedömningen av det möj
liga och liimpliga på delta område.
En del av de invändningar som i speciella avseenden riktats mot det före
liggande förslaget hör i möjligaste mån tillmötesgås genom detaljreformer
i skattesystemet så långt tekniskt användbara lösningar kunna finnas. Detta
är fallet med påpekandet att personer med mycket ojämna inkomster drab
bas särskilt hårt av skatteskalans progressivitet. Det vore dock knappast
rimligt att därur dra slutsatsen, att skattebelastningen generellt borde för
218
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
skjutas i riktning mot de lägre inkomstskikten genom en minskad pro- gressivitet. Man skulle då frångå ett ur rättvisesynpunkt väsentligt önske mål för att tillfredsställa ett ur samma synpunkt beaktansvärt ehuru icke fullt så väsentligt. I och för sig riktigt är även påpekandet att en relativt blygsam extrainkomst, som tillföres en familj genom hustruns arbete, skulle komma att drabbas av samma höga marginalbeskattning som mannens, ifall dennes inkomst vore relativt hög, och att detta förhållande minskar utbudet av kvinnlig arbetskraft. I båda de här angivna fallen torde möjlighet even tuellt föreligga att genom lämpliga ändringar i reglerna för taxeringen respek tive beräkningen av beskattningsbart belopp åstadkomma justeringar i öns kad riktning. Härom pågå utredningar genom 1944 års allmänna skattekom- mitté och 1945 års sambeskattningssakkunniga; tills vidare föreslås beträf fande sambeskattningen en provisorisk anordning (se s. 170).
En stor del av invändningarna mot skatteförslaget ha avsett den kombi nerade effekten av inkomst- och förmögenhetsskatterna. Delvis behandlas dessa invändningar i samband med förmögenhetsskatten. Här synes det emel lertid lämpligt att upptaga till speciell granskning farhågorna för att den av beredningens majoritet föreslagna beskattningen icke skulle ge mindre företa gare möjlighet att låta sina företag växa emedan överskottet efter skatt icke bleve tillräckligt stort för att tillåta den självfinansiering som är den väsentliga grundvalen för enskilda företags tillväxt. Härtill måste framhållas, att svensk taxeringslagstiftning och praxis i fråga om lagervärdering och avskrivning på inventarier även då det gäller andx-a företag än aktiebolag är sådan att företa gens utveckling i hög grad befrämjas. Ett företag, vars ägare strävar efter ex pansion, kan i stor utsträckning, utan att fördenskull överskrida gränsen för det lagligt tillåtna, finansiera denna expansion med vinster, vilka icke framtagas till beskattning utan omedelbart ingå såsom dolda fonder i före tagets egna kapital. Så länge företaget icke avvecklas kunna dessa kvar- ligga obeskattade. Några remissinstanser ha framdragit detta förhållande så som en orättvisa gentemot löntagarna, vilken framträder särskilt starkt vid en hög skatteprogressivitet. I den mån alternativet skulle vara en lägre pro- gressivitet i skatteskalan skulle detta dock uppenbarligen vara ännu oför delaktigare för den stora massan av löntagarna. Ej heller bör den slutsatsen dragas att möjligheterna till dold fondering hos enskilda företag borde bortta gas, då detta skulle relativt sett missgynna de på en gång sparsamma och ak tivt risktagande, uppbyggande och nydanande företagarna, något som otvivel aktigt vore till skada för näringslivets utveckling. I detta sammanhang må dessutom påpekas, att den skatteskala, som föreslagits av beredningens ma joritet och som upptagits i departementsförslaget, innebär en sänkning av beskattningen, jämfört med nuvarande förhållanden, för inkomster upp till 25 000 kronor (vid 100 procents uttag på grundbeloppet) och på förmögen- heler upp till i allmänhet 100 000 kronor, gränsen dock varierande efter in komstens höjd beroende på bortfallet av förmögenhetsdelen vid inkomsttaxe ringen. Den ojämförligt största delen av alla företagare ha mindre inkomster
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
219
och förmögenheter än vad dessa belopp ange. Det är icke minst ur dessa
företagares synpunkt angeläget, att skattebelastningen hålles så låg som möj
ligt inom ramen för det statsfinansiellt nödvändiga skatteuttaget och att pro-
gressiviteten i beskattningen icke förskjutes till dessas nackdel. Reservan
ternas förslag till inkomstskatteskala betyder en mindre sänkning än vad
majoriteten föreslagit för ensamstående personer upp till 10 000 kronors in
komst och ett lika uttag på familjer upp till lo 000. Skulle staten avstå från
kvarlåtenskapsskatten och de höjda skatterna på större förmögenheter och
bolag måste emellertid, såsom redan i annat sammanhang framhållits, uttag-
ningsprocenten hållas högre och skatten på särskilt de mindre och medelstora
inkomsterna -— men även på relativt stora arbetsinkomster — bli hårdare än
om beredningens förslag i huvudsak genomföres. Möjligheterna att arbeta sig
fram skulle alltså för alla mindre företagare, vilka icke från början ha ett
jämförelsevis stort kapital bakom sig, i motsvarande grad förminskas genom
antagande av reservanternas förslag eller förslag av liknande innebörd.
Det kan icke gärna tänkas, att förmögenhetsbeskattningen skulle föranleda
en företagare att avstå från alt bygga ut sitt företag genom insättande av
en del av den årliga vinsten i nyinvesteringar, om densamma ger ett till
räckligt överskott för detta ändamål. Den rena kapitalförräntning, som han
kan få av det sålunda insatta kapitalet, kommer visserligen att i tämligen
påtaglig grad reduceras av förmögenhetsskatten i kombination med den
progressiva inkomstskatten, om och när han kommer upp i mera avsevärd
förmögenhetsslorlek. Den vinning han har av sin på antytt sätt stärkta för-
mögenhetsställning utgöres emellertid icke i första hand av den jämförelsevis
blygsamma kapitalförräntningen utan fastmera av den större och tryggare
rörelseinkomst eller företagsledarlön, som han kan erhålla såsom ledare för
ett mera utbyggt företag. Att i sådana fall dessutom bortse från den person
liga ambitionen och antaga att strävan efter uppbyggandet av ett större och
stabilare företag endast skulle vara anknuten till den rena nettoförräntningen
på det insatta kapitalet skulle även här vara att bortse från praktiskt psy
kologiska realiteter, vilkas betydelse —- jämfört med de rent ekonomiska
drivfjädrarna — sannolikt är allra störst just hos dem som ha personliga
förutsättningar att göra verkligt nydanande insatser i det ekonomiska livet.
Dessutom bör påpekas, att förmögenhetsbeskattningen genom att uteslu
tande bestämmas av förmögenhetens storlek men ej av dess avkastning re
lativt sett gynnar de förmögenlietsägare, som ge sitt kapital en aktiv an
vändning. En inkomstökning, som uppstår genom att kapital omplaceras från
en låg förräntning i form av obligationer eller bankinsättningar till en högre
men mera riskbetonad förräntning i foim av aktier eller investering i egen
rörelse, kommer sålunda att drabbas enbart av inkomstskattesatsen för mot
svarande inkomstskikt. Nyföretagsamheten skulle alltså icke gynnas av att de
föreslagna förmögenhetsskattehöjningama inställdes med åtföljande ökning
av kraven på inkomstbeskattning, lika litet som av eu omskiftning av denna
skatt till förmån för högre inkomstskikt, eftersom dessa åtgärder skulle med
föra en ökad skattebelastning på de flesta företagares inkomster till förmån
220
Kunyl. Maj.ts proposition nr 212.
för det kapitalägande, som icke förenas med aktiv företagsamhet, och till
förmån för större redan stabiliserade företag.
Att en företagare vid en beskattning av en viss höjd förlorar intresset för
sund affärsekonomi och upphör att vaksamt följa omkostnaderna har lika
ledes andragits. Å andra sidan har framhållits, att höga skatter medföra ett
tryck på företagen att sänka omkostnaderna för att upprätthålla nettovins
ten efter skatt. (Sistnämnda argument har närmast använts som motivering
för varningar mot företagsbeskattningens verkningar på lönerna.) Uppenbar
ligen kunna dessa två motsatta antaganden om beskattningens verkningar
icke båda på en gång vara riktiga. Verkningar av detta slag kunna väl tän
kas i enskilda fall, men då tendenserna tydligen gå i motsatt riktning kunna
de icke med någon högre grad av sannolikhet förmodas äga mera avsevärd
betydelse.
Under hänvisning till vad som här anförts får jag alltså förorda en ut
formning av den statliga inkomstbeskattningen i överensstämmelse med det
av statsskatteberedningens majoritet framlagda förslaget, innebärande att
skiktskalan för denna skatt erhåller följande utseende:
Beskattnings
bar inkomst
kronor
0
Skatt på vid-
stående inkomst
kronor
0
Skatt på över
skjutande belopp
procent
10
1 000
100
11
2 000
210
12
3 000
330
14
4 000
470
16
6 000
790
18
8 000
1 150
20
10 000
1 550
24
12 000
2 030
28
14 000
2 590
32
16 000
3 230
36
20 000
4 670
40
30 000
8 670
45
40 000
13 170
50
60 000
23 170
55
100 000
45 170
60
200 000
105 170
70
Beträffande denna skatteskalas verkan i olika fall i kombination med före
slagna ortsavdrag och barnbidrag hänvisas till redogörelser i det föregående.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
221
V. Inkomstbeskattningen av Juridiska personer.
1. Gällande bestämmelser.
För beskattningen av juridiska personer — andra än oskifta dödsbon och
familjestiftelser, vilka beskattas som fysiska personer — gälla olika bestäm
melser, allteftersom den juridiska personens inkomst är underkastad dub
belbeskattning eller ej. Med dubbelbeskattning menas därvid, att inkomsten
beskattas icke blott bos den juridiska personen utan även, i den mån in
komsten utdelas som vinst, hos den som erhåller utdelningen. Dubbelbeskatt
ning förekommer i fråga om aktiebolag —- vad angår försäkringsaktiebolag
i den mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap — och
ekonomiska föreningar samt vissa utländska juridiska personer. Enkelbe
skattning tillämpas beträffande exempelvis stiftelser och ideella föreningar.
För juridiska personer av båda de angivna kategorierna är skatten propor
tionell och skatteskalan helt rörlig, d. v. s. de erlägga enbart bottenskatt.
Grundbeloppet utgör för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska för
eningar, svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konunga
riket Sveriges stadshypotekskassa, liypoteksföreningar, svenska bostadskre-
ditkassan samt sådana utländska juridiska personer, som ej beskattas som
fysiska personer, 10 procent av det beskattningsbara beloppet. Alltsedan bud
getåret 1940/41 har skatten av dessa grupper skattskyldiga uttagits med
200 procent av grundbeloppet. Efter åren 1943 och 1946 beslutade ändringar
i 20 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt bär dock
uttagningsprocenten för försäkringsanstalter, såvitt avser i försäkringstek -
niskt hänseende till livförsäkringsverksamhet liänförlig inkomst, bestämts li
ka med samma procent för fysiska personer, d. v. s. till 150. För andra skatt
skyldiga juridiska personer — främst stiftelser och ideella föreningar — ut
gör grundbeloppet 5 procent av det beskattningsbara beloppet och å detta
grundbelopp har skatten alltsedan budgetåret 1940/41 uttagits med 150
procent.
Värnskatten utgör från och med budgetåret 1942/43 för aktiebolag och
därmed likställda 12 procent av det beskattningsbara beloppet samt för
övriga juridiska personer av här ifrågavarande slag 6 procent av det beskatt
ningsbara beloppet.
Den sammanlagda statsskatten utgår sålunda enligt gällande beskatt-
ningsgrunder för aktiebolag och jämställda med 32 procent av det beskatt
ningsbara beloppet, för försäkringsanstalter, såvitt avser i försäkrings tek
niskt hänseende till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, med 27
procent av det beskattningsbara beloppet samt för övriga juridiska personer,
vilka icke beskattas som fysiska personer, med 13,5 procent av det beskatt
ningsbara beloppet.
222
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
2. Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda.
Beredningen föreslår, att skattesatsen för aktiebolag och därmed likställda juridiska personer — utom försäkringsanstalter i den män de driva livför säkringsrörelse — skall bestämmas till 40 procent av beskattningsbara in komsten, innebärande eu höjning av den nuvarande sammanlagda skattesat sen för dessa skattskyldiga med 8 enheter (25 procent). Skatten skall uträk nas direkt efter denna skattesats och sålunda icke längre vara underkastad rörlighet. Beträffande beredningens motivering för förslaget i denna del hän visas till betänkandet (s. 167—172).
I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 281—283) ha beredningens leda möter herrar Andersson och Sundén förklarat sig icke kunna förorda en höjning av den nuvarande beskattningen för aktiebolag och därmed likställ da juridiska personer eller dess förvandling från rörlig till fast skatt.
De av beredningen föreslagna ändringarna beträffande beskattningen av aktiebolag och därmed likställda juridiska personer ha i remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret, försäkringsinspektio- nen (reservation av en ledamot) samt länsstyrelserna i Hallands, Västmanlands och Västerbottens län. Biksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län ha lämnat förslaget om höjning av skattesatsen i och för sig utan erinran men ansett lättnader från den höjda beskattningen böra beredas nybildade eller mindre aktiebolag. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ifrågasatt, att den föreslagna skattehöjningen för aktiebolagen skall givas tidsbegränsad giltig het. Landsorganisationen har ifrågasatt om icke skattesatsen för aktiebola gen t. v. kunde lämnas oförändrad men att i stället under de närmaste åren viss skatt kunde påföras för de taxerade inkomster bolagen haft under 1945 och 1946 och som till följd av uppbördsreformen blivit till större delen obe skattade. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ha ställt sig tveksamma till den föreslagna skattehöjningen. Öv riga, som yttrat sig, ha — i den mån frågan överhuvud taget berörts — uttalat sig i direkt avstyrkande riktning.
Av dem som tillstyrkt förslaget i förevarande del framhåller Mns- styrelsen i Västerbottens län, att vad beredningen föreslagit beträffande in komstbeskattningen av juridiska personer sannolikt komme att medföra en ur skatteförmågesynpunkt rättvisare fördelning av skattebördan mellan dessa och övriga skattskyldiga än vad som skulle bliva fallet, därest andra än av beredningen föreslagna skattesatser komme att tillämpas.
Länsstyrelsen i Västmanlands län håller för sannolikt, att den föreslagna skärpningen av beskattningen för juridiska personer vore nödvändig om syftet med skattereformen skulle uppnås.
Försäkringsinspektionen, som inskränkt sitt yttrande till sådana delar av förslaget, som avse försäkringsbolagen, anser det osannolikt, att den före slagna skattehöjningen skulle med hänsyn till försäkringsbolagens konsoli-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
223
deringsbehov resultera i en premiehöjning inom skadeförsäkringen på grund
av skadeförsältringsbolagens möjlighet att vid beskattningen göra avdrag
för avsättning i viss utsträckning till utjämningsfond.
I ett särskilt yttrande framhåller byråchefen Wollert, att det enligt hans
mening icke vore uteslutet, att för vissa bolag vid stegrat skattetryck svå
righeter kunde uppkomma ur konsolideringssynpunkt och att en utredning
härom vore önskvärd, innan förslaget genomfördes.
Riksräkenskapsverket anför:
Riksräkenskapsverket finner sig kunna godtaga beredningens förslag med
hänsyn till de möjligheter till vinstreglering, som ett aktiebolag har i motsats
till enskilda personer. Vid bedömandet av bolagsbeskattningen böra även be
aktas de möjligheter till skatteövervältring, som stå ett sådant företag till
buds. En jämkning i förslaget anser riksräkenskapsverket dock böra över
vägas. Med hänsyn till den starka beskattningen av nysparat kapital ifråga
sätter riksräkenskapsverket, att man gör en viss skillnad mellan skatten på
ett gammalt bolags inkomst och skatten på ett nytt bolags inkomst. Denna
skillnad kan förslagsvis anknytas till aktiebolagslagens bestämmelser om fyl
landet av reservfonden. Sålunda tänker sig riksräkenskapsverket, att bolag,
som ännu icke fått reservfonden fylld i den utsträckning lagen föreskriver,
skola drabbas av en lägre skattesats, så att från den skattesats på 40 %, som
enligt förslaget skulle drabba aktiebolagen, skall göras visst avdrag.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att den av beredningen verk
ställda utredningen angående förslagets verkningar gåve stöd för antagande
att hämmande verkningar med avseende å företagsamheten icke skulle upp
komma beträffande de större och medelstora bolagen men att utredningen
icke avsåge nybildade aktiebolag, för vilka behovet av konsolidering vore
större än för äldre bolag. Det vore vanskligt att bedöma verkningarna av en
skatteskärpning för såväl nybildade som mindre bolag och vid ett genom
förande av förslaget borde därför meddelas bestämmelser, som beredde skat-
telindring för dessa.
Länsstyrelsen i Gävleborgs lån anför:
Inflationssynpunkten kan också spela sin roll vid bedömningen av den
fasta bolagsbeskattningen, vars skärpning beräknas ge mera i intäkt än den
ökade intäkten av förmögenhetsbeskattningen och kvarlåtenskapsskatten till
hopa. Denna skärpning medför samtidigt som den minskar möjligheterna till
självfinansiering en automatisk hämning av nyinvesteringar från utdelade
vinstmedel. Det akuta läget ger utifrån detta beskattningssyfte starkare mo
tiv för beredningens förslag än ett icke inflationsfärgat läge. Det förtjänar
därför övervägas, om icke beredningsförslaget i denna del bör ges tidsbe
gränsad giltighet.
Landsorganisationen anför:
Landsorganisationen är icke obekant med de risker för mindre gynnsamma
återverkningar på produktionen, som skulle kunna bli följden av en hög
företagsbeskattning. Från krigsåren föreligga många vittnesbörd om att fö
retagen av skattchänsyn vidtagit åtgärder, som inte kunnat anses önskvärda.
Mindre värdefulla arbeten ha ofta kommit till stånd endast tack vare den
omständigheten att de kunnat avskrivas och därmed tills vidare reducera
den beskattningsbara inkomsten; för respektive företag ha de därigenom i
224
Iiungl. Maj:ts proposition nr 212.
realiteten blivit mycket billiga, ehuru de tagit i anspråk arbetskraft och ma terial som ur samhällssynpunkt kunnat få betydligt bättre användning. Det är ännu svårt att bedöma i vilken mån dessa företeelser betingats av krigs- konjunkturskatten och i vilken mån de komma att spela någon roll sedan denna numera avskaffats. I avvaktan på erfarenhet av vilka verkningar krigs tidens höjda bolagsskatter komma att få under mera normala förhållanden skulle det måhända vara lämpligt att låta den ordinarie bolagsskatten kvar stå vid nuvarande nivå men att i stället höja bolagsbeskattningen enligt en annan metod, som icke skulle kunna få några sådana återverkningar på pro duktionens inriktning, som nyss antytts. Här åsyftas möjligheten afl under de närmaste åren till en del beräkna skatten på de taxerade inkomster, som bolagen haft under 1945 och 1946 men som på grund av källskattereformen blivit till större delen obeskattade. Eu i efterhand uttagen skatt på dessa vinster kan ju inte längre föranleda några »takreparationer» eller liknande skatteflyktsinvesteringar. Detta förslag innebär att man på vanligt sätt debi terar 32 procents statsskatt på varje års taxerade bolagsvinst men att man dessutom — i stället för den av beredningen föreslagna höjningen till 40 pro cent — pålägger ett skattebelopp, vars storlek beräknas på grundval av de taxerade vinsterna 1945 och 1946. Detta borde då göras på ett sådant sätt, att det totala skattebeloppet för bolagsbeståndet i dess helhet blir ungefär detsamma som det skulle ha blivit enligt beredningens förslag. Denna form av skattehöjning kan tydligen inte längre föranleda några skatteflyktsinves teringar, eftersom dess belopp i det enskilda fallet är bestämt av vinstför hållandena under en redan förfluten period och alltså inte längre kan på verkas av några åtgärder från företagens sida. Med tanke på ofta framförda — ehuru överdrivna — farhågor för att bolagsbeskattningen dämpar det eko nomiska framåtskridandet kan även påpekas att den skatteform, som här åsyftas, gynnar de företag som befinner sig på uppåtgående jämfört med dem som i mindre grad medverkar i det ekonomiska framåtskridandet. — Rent tekniskt innebär detta förslag att en statlig bolagsskatt på 32 procent beräknas på ett beskattningsbart belopp, bestående av årets taxerade vinst plus en sjättedel av de taxerade vinsterna från 1945 och 1946 i den mån dessa inte redan beskattats. Eller sex år skulle på detta sätt även de annars obeskattade vinsterna ha beskattats med sammanlagt 32 procent och statsmakterna finge därefter taga upp frågan om företagsbeskattningen till ny prövning.
Under tiden kunde hela frågan om denna beskattnings inverkan på produk tionen göras till föremål för systematiska undersökningar. Det är visserligen tydligt, att de ofta uttalade farhågorna för ekonomisk stagnation såsom re sultat av nu tillämpade eller ifrågasatta skattesatser måste vara oberättigade. Detta visas av redan otvetydiga erfarenheter. Med de stora möjligheter till skattefri avskrivning, som den svenska skattelagstiftningen ger är just det ekonomiska framåtskridandet genom inre kapitalbildning i företagen starkt premierat. Detta utesluter emellertid inte andra mindre önskvärda verkning ar, som eventuellt skulle kunna mötas genom en lämplig metodik för före tagsbeskattningen. Bl. a. finns här problemet om verkningarna av den olika behandlingen av aktiebolag och andra företag, där man å ena sidan har att räkna med dubbelbeskattningen av bolagen och å andra sidan dessas större möjligheter till åtminstone delvis skattefri kapitalbildning, överhuvud taget torde hela frågan om reglerna för taxering och beskattning av rörelseinkoms ter behöva tas upp till behandling. Man skulle måhända kunna tänka sig att skatten på rörelseinkomster generellt togs ut efter en högre norm än den som vid varje tidpunkt gäller för andra inkomstarter. Detta skulle vara väl motiverat med hänsyn till de särskilt stora möjligheter till undvikande av beskattning, som även inom laglighetens gränser föreligger för dessa inkoms-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
225
ters del både för bolag och andra företag. Det är i och för sig acceptabelt
och riktigt att taxeringsreglerna uppmuntra konsolidering och realkapital-
bildning hos företagen, men då dessa regler utformats vid en annan skatte
nivå än den nuvarande torde de vara i behov av en översyn med beaktande
av bl. a. de synpunkter som här anförts.
Av dem, som uttalat tvekan beträffande höjningens lämplighet, under
stryker länsstyrelsen i Stockholms län betydelsen av att bolagsbeskattningen
icke underkastades skärpningar, som verkade hämmande på näringslivet. Ehuru
många av bolagen lättare än flertalet andra skattskyldiga torde kunna bära
en skattehöjning, vore länsstyrelsen tveksam beträffande höjningens verk
ningar beträffande företag, som icke hade samma möjlighet som de ekono
miskt bäst ställda att göra avskrivningar eller på annat sätt minska den skatte
pliktiga vinsten genom konsolideringsåtgärder.
Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:
I och för sig är det naturligtvis riktigt att, om en allmän skatteskärpning
måste genomföras, jämväl de juridiska personerna skola bära sin andel
däri. Emellertid torde ur beskattningssynpunkt en viss åtskillnad böra göras
mellan å ena sidan fysiska och å andra sidan juridiska personer, i synnerhet
aktiebolagen. Praktiskt taget alla våra handels- och industriföretag av nå
gon betydenhet äro numera uppbyggda på aktiebolagens form. Härav följer
att en avsevärd del av de enskilda skattedragama för sin existens och ut
komst äro beroende av dessa företag. Det bör därför vara ett starkt sam
hälleligt intresse att dessa göras så stabila och säkra som möjligt. Jämväl
synes de} angeläget att statsverket söker säkerställa sig en något så när jämn
intäkt från dessa ofta betydande skatteobjekt. Man bör därför icke låta för
leda sig till en skattepolitik som för tillfället måhända gåve en större intäkt,
men som å andra sidan försämrade framtidsmöjligheterna genom att verka
hinderligt för bolagens naturliga konsolidering och utbyggnad.
Det torde vara ovedersägligt, att bolagen under krigsåren fått vidkännas en
betydande stegring i sina skatteutgifter. Ä andra sidan lär icke kunna bestri
das, att trots denna ökade skattebörda bolagen i allmänhet varit i stånd att
vidtaga anmärkningsvärda konsolideringsåtgärder. Detta senare skulle natur
ligtvis lätt kunna tagas till intäkt för att en ytterligare skattebelastning borde
utan ogynnsamma vsrkningar kunna genomföras. Emellertid bör man härvid
icke förglömma, att vi genomlevt ett synnerligen lyckligt konjunkturskede
och att detta skede mänskligt att döma icke kan antagas bliva beståndande
för all framtid. Utan att vilja fatta ståndpunkt i frågan vid vilken skattepro-
cent ett önskvärt optimum kan tänkas ligga, vill länsstyrelsen dock icke hava
underlåtit att varna för en sådan skatteförhöjning, att därigenom en fortsatt
sund konsolidering av företagen skulle kunna äventyras.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att invändningar mot den
skärpta bolagsbeskattningen vore mindre befogade, då de komme från större
konsoliderade företag än från övriga, enär övergången från progressiv till
proportionell beskattning för aktiebolagen enligt 1938 års beslut medfört
förskjutning i skattebördan till fördel för bolag med högre inkomstprocent
i förhållande till kapitalet. Om den föreslagna höjningen vore ofrånkomlig
för uppbringande av erforderliga skattesummor, vore det dock angeläget
att framhålla de olyckliga konsekvenserna ur allmän synpunkt av denna
avsevärda skattetunga för näringslivet. Vid en så hög beskattning som den
Bihang till riksdagens protokoll 10M.
/
samt. Nr 212.
15
226
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
föreslagna skulle med nödvändighet följa ett »skattetänkande» för företags ledningen som mycket väl kunde antagas bliva så avancerat, att det över- ginge till direkt obehöriga åtgärder i avsikt att vinna skattefördelar. Att taxe- ringskontrollen vid sådan utveckling försvårades och kanske icke kunde fylla sin uppgift bleve lika fördelaktigt för den skattskyldige som olyckligt ur allmän synpunkt.
Ur de yttranden, däri förslaget om beskattning av aktiebolag och likställda avstyrkts, må här följande återgivas.
Kammarrätten yttrar:
Oavsett frågan, huruvida personer med ränteinkomst enligt beredningens förslag beskattas så högt, att skadliga verkningar för näringslivet kunna väntas uppkomma, förefaller det kammarrätten, att för kapital, placerat i aktier, måste på grund av de med sådan placering förenade riskerna med givas en högre förräntning än för kapital, placerat mot bankränta. Kam marrätten kan vid sådant förhållande icke i beredningens förslag finna nå gon ledning vid bedömandet, huruvida för näringslivet skadliga verkningar genom förslaget skulle uppkomma. Det vill dock synas som om sådana verk ningar måste befaras, om under normala förhållanden, då avspärrningen från utlandet och krigstidens tvångsläge i övrigt få beräknas ha upphört, stats skatt uttages med 40 procent av bolagens inkomst, i synnerhet om beredning ens antagande är riktigt, att bolagens delägare mestadels ha inkomster av sådan storlek, att skatteskärpning för dem enligt förslaget inträder. Särskilt måste enligt kammarrättens uppfattning den skärpta beskattningen av bola gen verka hämmande på villigheten att bilda nya företag i bolagsform.
Beredningen påpekar, att aktiebolagens utdelning under kriget varit ganska stabil. Aktieägarnas realinkomst har alltså på grund av penningvärdets fall väsentligt nedgått. De av bolagen redovisade vinsterna synas visserligen ha stigit i ungefärlig proportion till penningvärdets försämring, men denna in komstökning har till största delen åtgått till skatter. Bolagen torde emellertid ha haft en betydande fördel av skatternas eftersläpning. Huruvida de nu varande skattesatserna kunna med fördel bibehållas, därest nuvarande hög konjunktur upphör och normala förhållanden inträda, förefaller kammar rätten tvivelaktigt, i varje fall anser sig kammarrätten böra avstyrka en höj ning.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att liksom en måttfull taxepolitik genom ökad frekvens kunde ge statens affärsdrivande verk en högre total inkomst, skulle en måttligare beskattning av enskilda företag kunna ge en större skat teintäkt, sett på längre sikt. En dylik utveckling syntes vara mera eftersträ vansvärd än en fördelning av nuvarande tillgångar, investerade i framgångs rikt näringsliv.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
En ytterligare skärpt beskattning av aktiebolagen skulle medföra betänk liga följder icke endast för bolagens investerings- och konsolideringsmöjlig- heter utan även för näringslivet i allmänhet. För större företag, som genom sina fonder och dolda reserver besitta erforderliga ekonomiska resurser, torde faran icke bliva så stor, men för småindustrier och hantverket, som sakna större ekonomisk bärkraft, torde den skärpta beskattningen komma att verka hämmande på företagsamheten och åstadkomma stagnation i utvecklingen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
227
Dessa företags konkurrensmöjligheter förminskas därigenom, vilket kan
åstadkomma en förskjutning av produktionen till storindustrien. Då bolagen
äga rätt till fri avskrivning, kan det även befaras, att de för att erhålla nya
avskrivningsobjekt placera sina medel i anläggningar eller företag, som ur
produktionssynpunkt icke äro ekonomiskt lönande. Ur bolagets synpunkt
blir dock en sådan placering lönande, enär den genom avskrivningen å dessa
tillgångar åstadkomna lägre beskattningen torde komma att utgöra en gynn
sam förräntning av det nedlagda kapitalet.
Då den del av bolagens vinst, som utdelas till aktieägarna, redan drabbats
av den skärpta beskattningen, synes denna del icke böra drabbas av skärpt
beskattning även hos bolaget. En skärpt beskattning bör därför i varje fall
endast kunna komma i fråga beträffande den del, som icke utdelats till
aktieägarna.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det med hänsyn till de ovissa fak
torer som kunde spela in på detta område önskvärt att bolagen finge möjlig
het att även på längre sikt i görligaste mån lämna en jämn tribut till det
allmänna, varför återhållsamhet i fråga om skatteanspråken på bolagen
vore högeligen av nöden.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser aktiebolagsskatten böra bibehållas
som eu rörlig skatt samt anför i övrigt:
Under de senare åren har vid taxeringsarbetet kunnat förmärkas en ten
dens hos^ vissa näringsidkare, att de i sina företag nedlagt väsentliga kostna
der av sådan i taxeringsavseende avdragsgill natur, som visserligen innebära
en viss ändamålsenlighet men icke äro för rörelsen nödvändiga eller motive
rade av ökad effekt i driften. De hava därvid kalkvlerat med, att investe
ringen varit förmånlig ur den synpunkten, att 40—50 procent av kostnaden
återvunnits i form av minskade stats- och kommunalskatter. En ytterligare
höjning av statsskatten kan i än högre grad stimulera till sådana åtgärder,
då kostnaderna för desamma indirekt täckas till mera än 50 procent genom
»statliga och kommunala bidrag». Med hänsyn till den föreslagna skärp
ningen av statliga inkomstskatten för fysiska personer synas skäl tala för
att i varje fall utdelad vinst hos aktiebolag och därmed jämställda juridiska
personer icke påläggas förhöjd skatt. Ur taxeringsteknisk synpunkt vore detta
ganska lätt genomförbart på exempelvis sådant sätt att den beskattnings
bara inkomsten uppdelades i två belopp, det ena »utdelning» och det andra
»övrig beskattningsbar inkomst», vilka i taxeringslängden infördes i olika
kolumner för respektive skattesatser.
Länsstyrelsen i Blekinge län håller för sannolikt, att den föreslagna höj
ningen av aktiebolagsskatten komme att alltför hårt belasta de mindre skat-
tekraftiga företagen och att höjningen därför icke borde ske utan återinfö
rande i en eller annan form av en progressiv beskattning, vilket dock ej nu
borde ifrågakomma. I övrigt framhåller länsstyrelsen, att möjligheterna till
avskrivningar och avsättningar till investeringsfonder vore begränsade, samt
anför vidare:
Hava inga mer betydande invenlarieanskaffningar ägt rum och äro äldre
inventarievärdena nedskrivna så lågt, som kan tillåtas, är den fria avskriv
ningen ej till någon nytta som inkomstregulator. Planeras inga nyanlägg
ningar av större räckvidd är intet att vinna genom avsättning till investe
ringsfonder. Varulagrets värde kan ej med fördel nedpressas hur lågt som
228
Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.
helst i bokföringen. Man måste befara, att en del företag, som redan ha ut tömt sina möjligheter att på här berörda vägar minska sina inkomster, loc kas att forcera sina investeringsprogram, och att öka sina varulager på ett sätt, som skulle vara oekonomiskt, om vederbörande ej räknade med att halva anskaffningskostnaden finge avräknas mot skatten. Skulle en sådan tendens, som redan torde ha kunnat spåias särskilt hos företag med högre krigskonjunkturskattevinster, bli mer allmänt märkbar, vore detta givetvis olyckligt.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller också att möjligheter till kon solidering genom bildande av dolda reserver och avsättning till investerings fond icke stode alla bolag till buds och uppger att inom Kristianstads län endast funnes ett mindre antal bolag, som gjorde avsättningar till investe ringsfonder och ägde rätt till fri avskrivning.
Skattedirektören vid överståthållarämbetet framhåller bl. a., att om aktie ägarna, som beredningen påstått, hade inkomster av sådan storlek att skatte- skärpning för dem inträdde enligt förslaget — vilket säkerligen långt ifrån vore fallet — borde väl slutsatsen bliva att de icke borde drabbas av en ytter ligare skärpning i form av en höjning av bolagsskatten. Däremot vore bered ningens uttalande, att en skärpning av delägarnas inkomstbeskattning borde motsvaras av en skärpning av beskattningen av den fonderade delen av bo- lagsinkomsterna värt beaktande. Då emellertid denna fonderade inkomst ofta användes till bildande av dolda reserver bleve resultatet att den fondera de inkomsten i stor utsträckning icke bleve föremål för någon som helst be skattning, medan den skärpta beskattningen däremot drabbade de utdelade medlen.
Näringslivets representanter ha samtliga avstyrkt den före slagna höjningen av aktiebolagsbeskattningen och i allmänhet uttalat sig mot borttagandet av skattens rörlighet Kooperativa förbundet har emellertid ifrågasatt, att de medel som avsetts skola inflyta genom den tilltänkta skatte höjningen skola »steriliseras» hos företagen i form av ett tvångssparande.
Näringslivets skattedelegation förordar bibehållande av aktiebolagsskat ten som en rörlig skatt, därvid grundbeloppet liksom hittills bestämdes till 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Någon motivering för att just de juridiska personerna skulle vara uteslutna från skattesänkningsmöj- ligheter hade icke anförts av beredningen, och en sådan ståndpunkt strede märkligt mot beredningens eget krav på korrespondens mellan skattetrycket för juridiska och fysiska personer. En skattesänkning kunde enligt denna princip icke få vara förbehållen de fysiska personerna enbart. Icke heller läte sig denna ståndpunkt förenas med det av beredningen själv uppställda villkoret, att skatten skulle så avvägas, att den icke finge skadliga verkningar för näringslivet. Förslaget stode i denna del i direkt strid både mot departe mentschefens och riksdagens tidigare inställning till frågan. Bevillningsut skottet hade vid de nuvarande bestämmelsernas tillkomst uttalat, att en be gränsning av skattens rörlighet för juridiska personer icke syntes vara av
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
229
större praktisk betydelse, men att den det oaktat skulle icke oväsentligt
minska systemets elasticitet. Däremot kunde enligt utskottet den föreslagna
differentieringen bliva av stort värde, särskilt genom möjligheten att under
en utpräglad lågkonjunktur stödja näringslivet genom att ultagningsprocenten
sattes lägre för affärsdrivande juridiska personer än för andra skattskyldiga.
Detta uttalande hade gjorts under en tid, då man syftat till en skattesats för
bolagen av endast 11 procent, medan den enligt beredningens förslag skulle
böjas till 40 procent. Mot denna bakgrund tedde det sig än märkligare, att
beredningen nu ville förorda, att skattesatsen för framtiden fastlåstes i för
fattningen, eftersom möjligheten att utan författningsändring sänka bolags
skatten under kritiska tider för näringslivet framstode angelägnare ju högre
skattesatsen vore.
Beträffande den föreslagna skatteskärpningen framhåller delegationen, att
när enligt beredningens egna utgångspunkter den vinst som utdelades drabba
des av en böjd beskattning hos delägarna, fog saknades för en höjd beskatt
ning av samma vinst även hos bolagen. Enligt beredningens eget uttalande
borde ju nämligen en viss korrespondens råda mellan skatteavvägningen för
fysiska och juridiska personer. Delegationen anför vidare:
Utgår man från denna princip, må det först erinras om, att beredning
ens avvägning av skattetrycket har till innebörd, att en skattelindring för
fysiska personer bör ske för sådana inkomstlägen, där den relativa skatte
skärpningen under kriget uppgått till i runt tal 150 % eller något därunder,
medan en skatteskärpning skulle vara berättigad, när den relativa skatte
höjningen understigit i runt tal omkring 140 %. För bolagen uppgår den
relativa skattehöjningen under kriget efter den av beredningen tillämpade
beräkningsgrunden till 146,2 %. Detta borde enligt beredningens eget be
traktelsesätt ha medfört en skattelindring för de juridiska personerna. I stäl
let föreslås en skatteskärpning, som i förhållande till förkrigstiden ökar
skattetrycket för de juridiska personerna med icke mindre än 208 %, me
dan enligt beredningens — i och föi sig missvisande — tabell å s. 163 i be
tänkandet, icke något inkomstskikt under kriget fått en skatteökning av mer
än 161,5 %>.
Än mera markant blir differensen mellan de av beredningen angivna ut
gångspunkterna för förslaget och förslagets egen innebörd, om man tar
fasta på det andra ledet i detaljmotiveringen för en ökad bolagsbeskattning,
argumentet att den del av bolagsinkomstema som fonderas, måste bliva
föremål för en skärpt beskattning, då den gällande avvägningen av beskatt
ningen eljest skulle rubbas. Enligt den av beredningen åberopade vinstana
lysen för ett relativt fåtal stora och medelstora företag inom industrien upp
går fonderingen till omkring 45 %> av de redovisade vinsterna. För företag
i allmänhet är den säkerligen i genomsnitt avsevärt mindre. Lägger man i
enlighet med beredningens motivering skatteskärpningen enbart på den fon
derade delen av inkomsten, framstår förslaget uppenbarligen såsom orim
ligt. Det skulle enligt det åberopade procenttalet för fonderingen innebära
en skatteskärpning för den fonderade delen av vinsten med mer än 50 %>.
Därefter anmärker skattedelegationen, att beredningen grundat sitt ut
talande, att en skärpt bolagsbeskattning icke kunde antagas få några skad
liga verkningar för näringslivet, på erfarenheterna under krigsåren men att
en sådan argumentering vore missvisande, enär bedömningen av risker och
230
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
vinstmöjligheter från företagarnas sida då kunnat ske från långt gynnsam
mare utgångspunkter än under normala förhållanden. 1 ett normalt kon
junkturläge utgjorde en hög beskattning ofrånkomligen en minusfaktor av
väsentlig betydelse, som måste direkt påverka företagens investeringsvillig-
het. Delegationen utvecklar sin åsikt härutinnan på följande sätt:
Det är uppenbart, att varje skatt på företagets inkomster måste reducera
vinstchansen utan att medföra en motsvarande reduktion av förlustriskerna.
Företagaren måste således räkna med, att om vinst uppkommer på en viss
planerad produktion, en del av vinsten måste reserveras för staten. Blir re
sultatet däremot förlust, får företagaren själv bära denna i dess helhet. Skat
ten kommer på detta sätt att oförmånligt påverka balansen mellan förlust
risker och vinstchanser och måste sålunda redan i och för sig verka häm-
mande på villigheten att göra investeringar eller taga andra produktions-
initiativ. Ju högre skatten är, desto flera projekt måste komma att falla utan
för ramen för vad som kan anses företagsekonomiskt lockande, framför allt
då det gäller upptagandet av nya tillverkningar, där förlustriskerna naturligt
nog. äro störst. Detta förhållande är självklart utan varje närmare exempli
fiering. Man kan ha delade meningar om var gränsen går mellan realiser
bara och icke realiserbara projekt vid ett visst skatteläge, och bedömningen
av den erforderliga riskmarginalen kan naturligtvis vara olika från fall till
fall. Men själva faktum, att varje skattehöjning minskar och varje skatte
sänkning vidgar fältet för realiserbara produktionsinitiativ, är obestridligt.
Men icke blott investeringsvilligheten i och för sig utan även investering
arnas inriktning påverkas av skatternas höjd. En företagare, som står i be
grepp att utvidga den existerande produktionen eller starta en ny produktion,
har ofta att välja på olika alternativa investeringsmöjligheter, förenade med
en olika hög grad av risk. För att han skall välja ett mera riskabelt alternativ
fordras, att risken där motväges av en tillräckligt hög vinstchans. Om balan
sen mellan vinstchanser och förlustrisker genom en skattehöjning försäm
ras, drives han uppenbarligen över till de mindre riskabla alternativen. Att
detta måste verka utvecklingshämmande torde icke vara möjligt att förneka
mot bakgrunden av vad dylikt risktagande betytt för det sista seklets väldiga
ekonomiska expansion.
Även i ett annat hänseende verka de höga skatterna ur samhällssynpunkt
ogynnsamt på investeringarnas inriktning, nämligen genom att produktions-
initiativen alltmer förskjutas från småföretag och nybildade företag till
existerande storföretag med väl konsoliderad ställning. Dessa större före
tag ha såtillvida ett betydande försprång framför de små och nybildade, att
de lättare kunna mobilisera de erforderliga ekonomiska resurserna för rea
liserande av nya initiativ och bära de eventuellt därmed förenade förlusterna.
Delegationen framhåller, att förslaget överhuvud taget karakteriserades av
brist på intresse för ny företagsamhet och att beredningens försök att bevisa
dess ofarlighet för näringslivet uteslutande toge sikte på existerande stora
och medelstora företag. Var den gräns låge, över vilken skatterna icke finge
höjas, därest mera betydande hämningar för investeringsverksamheten skul
le undvikas, kunde diskuteras, och gränsen kunde också variera efter skif
tande förutsättningar i övrigt. Under en högkonjunktur, som den nu rådande,
bleve de omedelbart framträdande återverkningarna av en hög beskattning
på villigheten och möjligheten till investeringar mindre framträdande, men
under normala förhållanden med fri konkurrens på världsmarknaden måste
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
231
redan nuvarande skattesatser, som absorberade cirka 40 procent av vinsterna,
ogynnsamt påverka företagsamheten.
Delegationen framhåller även, att böjningen av bolagsskatten komme att
försämra företagens möjligheter till självfinansiering genom att minska bo-
lagssparandet, vilket också komme att bli särskilt kännbart för de mindre
och de nystartade företagen, samt anför vidare:
Den förskjutning av sparandet och sparvanorna, som i vårt land skett
sedan början av 1030-talet, medför, att denna hämmande effekt på bolags-
sparandet måste tillmätas mycket stor betydelse. Denna förskjutning består
framför allt däri, alt tillgången på riskvilligt kapital relativt minskats, me
dan å andra sidan tillgången på kapital, som söker »säkra» placeringar blivit
allt rikligare. Detta har givit bolagssparandet såsom källa till riskvilligt kapital
allt större betydelse. Det vore därför olyckligt, om man under de kommande
åren, då behovet av riskvilligt kapital kommer att bli mycket stort, ytter
ligare skulle strypa tillförseln från denna viktiga källa.
Härtill kommer, — — ■— att jämväl det enskilda sparandet redan fått och,
om det föreliggande skatteförslaget genomföres, i än högre grad kommer
att få en inriktning, som starkt minskar tillgången på riskvilligt kapital.
Vilken uppfattning man än i övrigt har om de större och medelstora inkoms
ternas berättigande, går det dock icke att förneka, att det riskvilliga en
skilda sparandet i huvudsak kommit just från dessa grupper av inkomst
tagare.
I detta sammanhang måste man även taga hänsyn till de ogynnsamma
verkningar, som dubbelbeskattningen har på relationen mellan riskvilligt
och icke riskvilligt kapital. Genom att ge det riskvilliga kapitalet en sämre
behandling än det kapital, som söker »säker» placering, bidrager denna be
skattning till att minska tillgången på riskvilligt kapital och därmed be
skära företagens finansieringsmöjligheter. Även här är det framför allt den
nya företagsamheten, som får sitta emellan. Den som är delägare i ett äldre
välkonsoliderat förelag med en sedan länge tämligen stabil utdelningskurva,
kan ju i långt högre grad än delägaren i ett nystartat företag bortse från
de risker för en ojämn eller tidvis helt bortfallande förräntning, som det risk
villiga kapitalet alltid är utsatt för, och kan följaktligen också nöja sig med
en lägre årlig avkastning än den, som måste betrakta riskerna i nämnda
hänseende såsom mycket påtagliga. Även den som till äventyrs tror på möj
ligheterna att oberoende av skiftande konjunkturer på penning- och kapi
talmarknaden upprätthålla en stabil räntenivå torde i allmänhet icke vara
villig att riskera sitt kapital i ny företagsamhet, om han icke kan påräkna
en förräntning, som överstiger vad han får betala för de med realhypotek
säkerställda förlagskrediter för företaget, som han eventuellt samtidigt ta
ger i anspråk. Räntesatserna för dylika krediter äro i nuvarande läge 4 å
41/2 °/o. En utdelning av åtminstone fem procent torde sålunda i allmänhet
få förutsättas vara ett villkor för alt ny verksamhet i aktiebolagsform skall
i någon nämnvärd omfattning kunna påräknas. Enligt de grunder, som till-
lämpats för uträkning av en aktieägares behållna andel av ett bolags vinster,
skulle med den föreslagna bolagsskatten en sådan utdelning förutsätta en
vinst hos bolaget före skatt av inemot 10V2 %>. Om den, som planerar en ny
verksamhet, i stället hade att räkna med förkrigsårens skattebelastning av
omkring 20 °/o, skulle han i motsvarande ränteläge kunna nöja sig med eu
bruttovinst av 7 % för att få sin 5-procentiga utdelning. Därjämte skulle han
också vid sin egen beskattning få behålla en väsentligt större del av utdel
ningen än enligt det nu föreliggande skatteförslaget. Marginalen i de bada
232
fallen mellan kostnaderna för anskaffande av »eget kapital» och för upplå- ning belyser, i vilken utsträckning en skatteskärpning diskriminerar till nack del för riskvilliga placeringar och i vilken utsträckning den därför också verkar utvecklingshämmande.
I anledning av beredningens uttalande, att kapitalplaceringar i aktier vore en mera gynnad form än andra kapitalplaceringar, framhåller delegationen, att ett tillhandahållande av det riskvilliga toppkapitalet i ett företag givetvis krävde icke blott en direkt förräntning motsvarande den, varmed man åt- nöjdes vid placering exempelvis i fullgoda riskfria obligationer, utan däröver en premie för täckande av de risker som aktieinvesteringen alltid innebure.
Till slut anför delegationen: Den som vill hävda, att en hög beskattning icke oförmånligt påverkar den privata investeringsviljan resp. investeringsmöjligheterna, kan endast ge en logisk förklaring till att denna effekt icke skulle inträda, nämligen att bo lagsskatten av företagaren kan övervältras framåt eller bakåt, d. v. s. an tingen tagas igen i form av höjda produktpriser eller leda till’en nedpress- nmg av produktionskostnaderna, som på längre sikt kan inverka på löne läget.
I själva verket är frågan om möjligheten att under normala förhållanden övervältra bolagsskatten ett omstritt problem, som knappast ännu blivit till räckligt utrett. Men vilka dessa övervältringsmöjligheter än äro står dock fast, att de erbjuda den enda alternativa förklaringsgrund, man kan anföra, om man vill förneka beskattningens hämmande verkan på företagsamheten.
Av de av beredningens majoritet åberopade argumenten för påståendet, a.tt de.p föreslagna skatteskärpningen icke skulle få ogynnsamma verkningar för näringslivet, återstår endast att med några ord beröra hänvisningen till bolagens genom uppbördsreformen frigjorda skatteavsättningar såsom en buffert mot ogynnsamma verkningar i konsolideringshänseende. Om det vore fråga om en engångshöjning för ett enstaka år, skulle ett sådant argument ipöjligen kunna ha viss betydelse. Visserligen utgör det icke något bevis för att några ogynnsamma verkningar icke skulle uppkomma genom skatte skärpningen, men det skulle kunna givas visst stöd för antagandet, att bola gen skulle kunna tänkas benägna att bortse från dessa verkningar med anled- ning av de samtidigt frigjorda reserverna. Då man, såsom av motiveringen i övrigt framgår, emellertid tydligen åsyftar att göra ett högt skatteläge för bolagen mer eller mindre permanent, ha uppenbarligen dessa skattereserver, som för övrigt ju äro ytterst varierande för olika företag, ingen som helst betydelse i detta sammanhang.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller, att den ifragasatta skäipningen av beskattningen såvitt gällde de smärre företagen di rekt måste anses strida mot statsmakternas intentioner att underlätta småin dustriens finansiering, i synnerhet med tanke på de åtgärder, som småföre- tagsutredningen föreslagit och förordat.
Smålands och Blekinge handelskammare anför, att utdelningen för ett an tal företag enligt uppgift i betänkandet ökats från 78,7 milj. kronor år 1937 till 84,1 milj. kionor ar 1944, men att den med hänsyn till penningvärdets försämring borde ökats med 50 procent till 118 milj. kronor, om beredningens påstående att bolagen kunnat bibehålla samma utdelning som under åren när mast före kriget vore riktigt. — Enligt utredning av industriens utrednings
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
233
institut fördelade sig summan av utdelning, skatter och löner för år 1944
för bolagen med 78,5 procent på löner, 12,2 procent på skatter och 9,3 procent
på utdelning. En skatteökning komme i huvudsak att uttagas antingen ge
nom höjda priser, minskade löner eller minskad konsolidering hos företaget.
Den del av skatten, som kunde komma att uttagas genom reducerad utdel-
ning, medförde i varje fall obetydlig vinst för staten, då utdelningen ju med
förde hård beskattning även hos aktieägaren.
Skånes handelskammare påpekar, att den av beredningen åberopade ut
redningen angående utdelningen under kriget endast omfattade 193 större
och medelstora företag och därför icke vore representativ ens för industrien.
Det kunde i dagens läge beträffande många aktiebolag vara riktigt, att deras
konsolideringar varit så goda att med en avprutning på dem en tyngre skatte
börda kunde bäras, men vad som gällde i dagens konjunktur gällde ingalunda
vid en vikande konjunktur och än mindre under en mer eller mindre lång
varig lågkonjunktur. Om statens andel av företagens bruttovinst ökades vore
det, framför allt i en sämre konjunktur eller för bolag, där det icke kunde
bli fråga om någon egentlig vinstfondering, utgifterna för underhåll och ny
anskaffning som främst komme i farozonen. Löneutgiften vore nämligen
föga tänjbar och utdelningen, där den vore blygsam, lika litet tänjbar. Detta
gällde främst för företag, där utdelningen vore låg och ingen kompensation
på något sätt kunnat ges för penningvärdets fall och med alldeles särskild
styrka tör nystartade företag. Skulle trycket pressas över på en redan svag
förräntning, försköte det sig i längden också till de anställda, även om re
sistensen här vore störst Om vid fördelningen av en given summa det all
männa ville öka sin andel måste det gå ut över de anställda eller kapital
ägarna eller båda; den bristande investeringen ginge i varje fall ut över dem
men slutligen även över det allmänna.
Angående förslagets antagliga verkningar anför handelskammaren här
efter:
Antag att med nuvarande skattebelastning en företagare anser förutsätt
ning föreligga att starta ett företag med ett aktiekapital av 1 000 000 kronor,
som efter fullt normala avskrivningar och normalt underhåll ger en vinst
före skatt av 100 000 kronor. Med nuvarande skattetryck, 38,5 °/o inklusive
kommunalskatt, får hans kalkyl till intresserade följande utseende;
Nettoinkomst ................................................................................... kronor 100 000
Skatter ................................................................................................ »
_38 500
61 500
Till reservfond (skuldregleringsfond ej beräknad) ............... kronor 6 150
55 350
Härav avses till fondering............................................................ kronor 5 350
Utdelningsbar vinst......................................................................... krono7_5CHm
böretagaren kan således för hugade intressenter ställa i utsikt en utdelning
av 5 »/o. vilket måhända i dagens allmänna ränteläge kan locka till placering
i ett nytt företag, om löretagarens person samt inkomst- och utgiftskalkyler
äro synnerligen solida. Ju större den föreliggande risken för bakslag vid en
konjunktursvängning dr, dess mindre är säkert också dragningen på ledigt
kapital redan vid denna förräntning.
234
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Med beredningens förslag får kalkylen följande utseende: Nettoinkomst ................................................................................... Skatt (inkl. kom.sk.) ......................................................................
Till reservfond.................................................................................
Till fondering .... Utdelningsbar vinst
kronor 100 000
»
46 000
54 000
kronor 5 400
48 600
kronor 5 350 kronor 43 250.
Det ränteantagande, som följer av denna kalkyl ligger alltför nära vad som kan nås i andra placeringar, bl. a. i gamla konsoliderade företag, för att verka lockande, och visar i varje fall, att beredningens förslag måste vara ägnat att motverka tillförande av kapital till nya företag. Den kalkylerade »vinsten före skatt» kan näppeligen anses för snålt tilltagen, snarare tvärtom. Den beräknade öppna fonderingen är blygsam.
Om man i stället för ett nystartande företag tar ett något äldre företag likaledes med ett aktiekapital av 1 000 000 kronor och en nettovinst av 100 000 kronor och en till 10 % redan uppgående reservfond och antar det tämligen normala förloppet, att bolaget med hänsyn till stigande priser på återanskaffning av förslitna maskiner och risk för prisfall i varulager, av denna vinst med all rätt använder 10 000 kronor till särskilda nedskrivningar före bokslut, så har bolaget en vinst före skatt av 90 000 kronor. Skatten härå är vid nuvarande skattetryck 34 650 kronor. Bolaget ställer således till aktieägarnas förfogande 55 350 kronor och kan tillåta sig en utdelning av 5,5 %, ett gott företag således från placeringssynpunkt. Hur ställer det sig för bolaget efter 1947 års utgång, om beredningens förslag skulle bli lag? Bolaget har först att räkna med att enligt den nya aktiebolagslagen Vio av redovisad vinst (således efter skatt) skall avsättas till reservfond, till dess denna uppgår till 20 % av aktiekapitalet, således i detta fall intill dess ytterligare 100 000 kronor avsatts. Vidare har bolaget att räkna med den höjda skatten, 46 % i stället för 38,5 %. Slutligen måste bolagsledningen ta hänsyn till krav från aktieägarna, vilka i sin utdelning ingen kompensation fått för penningvärdets fall och vilka kanske till dels äro beroende av utdel ningen för sin utkomst. — Bolagsledningen finner, om ock med tvekan, att den särskilda nedskrivningen med 10 000 kronor kan eftersättas. Bolagets »netto»-bokslut får då följande utseende: Nettovinst ....................................................................................... kronor 100 000 Skatt....................................................................................................................... 46 000.
54 000
Till reservfond................................................................................ kronor___5 400 Utdelningsbar vinst......................................................................... kronor 48 600.
Bolagets utdelningsbara vinst har i detta fall sjunkit med nära 7 000 kro nor, dess fondering med 5 600 kronor och dess skatt stigit med nära 12 000 kronor. Nu kan invändas att detta delvis beror på avsättningen till reserv fond och att även detta är en konsolidering. Häremot kan åter invändas dels att avsättning till reservfonden blir obligatorisk, dels att denna fondering aldrig får användas annat än till täckande av uppkommande förlust och så ledes endast i fall, då aktieägarna alls ingen utdelning få.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
235
Handelskammaren uttalar till slut, att om en skatleskärpning av föreslagen
storlek konime att tränga aktiebolagens utdelningsmöjligheter — som den i
många fall måste göra, eftersom den för oförändrad utdelning, bortsett från
öppen fondering, förutsatte en vinst före skatt av 112,5 procent av den man
nu måste räkna med — medförde den otvivelaktigt stora svårigheter för
åvägabringandet av den riskvillighet, som fordrades för nyskapande av före
tag och tillförsel av »eget kapital» till unga företag med expansionsmöjlig
heter. Den medförde en fara för stagnation, för en statisk stelhet hos nä
ringslivet som ingen önskade.
Handelskammaren i Göteborg förklarar sig betvivla den av beredningen
uttalade uppfattningen, att de redan befintliga större företagen, till vilka
beredningen inskränkte diskussionen, trots den höjda skatten skulle kunna
fortsätta sin konsolidering genom fondering av vinster i samma omfattning
som tidigare. Om bolagsvinsten utsattes för en hårdare beskattning ledde detta
sannolikt till en minskning av fonderingarna under det att man komme
att eftersträva att i möjligaste mån bibehålla utdelningarna vid den nivå de
haft under kriget. Det kunde sålunda icke undgås, att den skärpta beskatt
ningen på lång sikt även för de större företagen finge en försvagande effekt
på bolagens likviditet och konsolidering.
Härefter anför handelskammaren:
När det gäller mindre och nystartade bolagsföretag ha de nyss angivna
verkningarna av förslaget än större betydelse. Beredningen har dock ej ägnat
dessa verkningar någon som helst uppmärksamhet. Många mindre bolag
som i och för sig skulle äga förutsättningar att växa och utvecklas torde ge
nom förslagen få dessa förutsättningar beskurna. I små bolag sitta ofta de
fåtaliga aktieägarna i bolagens förvaltning och vinsterna uttagas i form av
löner. Den vinst utöver löner som kan redovisas fonderas vanligen. I dessa
fall förekommer därför ofta ej någon dubbelbeskattning. Om ett sådant före
tag utvecklas och dess aktier komma ut på flera händer, kan en vinstdispo
sition av ovan angivet slag icke längre bibehållas. Utdelningar måste äga rum
och dubbelbeskattningen träder i funktion. Dessa förhållanden torde inverka
så, att åtskilliga mindre bolag som annars skulle äga förutsättningar att ut
vecklas, bli kvar bland småföretagen. En sådan konsekvens av förslagen kan
ej gärna vara i överensstämmelse med landets allmänna ekonomiska intres
sen. I fråga om nybildning av företag kommer såväl den höjda skatteskalan
för fysiska personer som förslaget om ökning av bolagsbeskattningen att av
skräcka från initiativ. En sådan utveckling ter sig desto mera olycklig som
investeringsförmågan, om förslaget går igenom, alltmer skulle koncentreras
till de redan existerande större företagen. Det är i och för sig gott och väl
om dessa företag kunna befordra utveckling och nyföretagsamhet, men de
redan märkbara tendenserna till en koncentrering av näringslivet till vissa
större grupper skulle skärpas. Den konkurrens och stimulans som ligger i de
nya företagens uppkomst och utveckling är av sådant värde för hela landets
ekonomiska framåtskridande att den kan sägas vara en nödvändig beting
else för en sund utveckling av näringslivet.
Handelskammaren i Karlstad framhåller hl. a., att det icke förefölle ule-
slutet, att förslagets genomförande komme alt medföra alt näringslivet, där
så av marknadstekniska förhållanden vore möjligt, komme att söka övervältra
236
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 212
en del av skatten på konsumenterna genom liöjda priser för att kunna be
tala utdelning till aktieägarna. Då dessa möjligheter dock vore begränsade
torde det väsentliga resultatet av en skärpt bolagsbeskattning bli, att bolagens
möjligheter att lämna utdelning försvårades, vilket i sin tur skulle verka re
ducerande på sparandet. I finansiellt hänseende komme skattehöjningen att
resultera i minskade möjligheter för företagen att finansiera utvidgningen
med egna medel, varför näringslivets likviditet komme att försämras och
företagen i större utsträckning än tidigare bleve hänvisade till lånemarkna-
den för finansiering av expansionen. Det förefölle sålunda som om skatte-
förslagets verkningar för bolagen i väsentlig mån komme att innebära en ten
dens till ökade krav på kapitalmarknaden. Samtidigt härmed torde utbudet
av riskvilligt sparande komma att högst väsentligt reduceras, varför kapi
talmarknaden måste bli ytterst ansträngd sedan den skärpta beskattningen
verkat någon tid.
Handelskammaren i Gävle framhåller till en början, att aktiebolagsskattens
förvandling till en fast skatt skulle eliminera möjligheterna att anpassa
skattesystemet så, att uttagsprocenten kunde lämpas efter näringslivets för
måga att under skiftande konjunkturer bidraga att fylla sin andel av skatte-
pålagorna samt efter det totala skattebehovet. Därefter framhåller handels
kammaren bl. a.:
En skärpning av bolagsskatten till föreslagen höjd kommer tvivelsutan att
påverka företagsamheten så till vida, att själva viljan att igångsätta nya före
tag förlamas. I samband med handelskammarens undersökning (se nedan)
ha ett flertal företagare tillfrågats och bekräftat, att de icke skulle ha star
tat sitt företag, därest de ej kunnat räkna med att det utvecklat sig med
hjälp av egna medel, så att det blivit ekonomiskt oberoende. Att märka är i
övrigt, att möjligheterna att starta nya företag numera torde ställa sig långt
svårare än tidigare. Genom den tekniska utvecklingen — erforderligheten av
mera komplicerade och därmed dyrbarare maskiner m. m. — har minimi
kravet på de industriella enheterna redan från starten vuxit. Den kredit, som
erfordras för anskaffande av start- och utvecklingskapital, kan i regel ej
erhållas, om skattelagstiftningen icke tillåter, att lånen kunna återbetalas.
Förmögenhetsbildning måste tillåtas, så att de nya företagen få ekonomisk
ryggrad.
I övrigt vill handelskammaren särskilt rikta uppmärksamheten på det för
hållandet. att ägare till mindre företag, vilkas framgång är beroende av
innehavarnas personliga duglighet, oftast äro ytterst ovilliga att taga in nya
delägare. De äro i allmänhet mycket angelägna att bevara kontrollen och sin
handlingsfrihet. -—- -—- —
Dessutom kan det med skäl ifrågasättas om kapital utifrån överhuvud
taget i framtiden blir tillgängligt för expanderande mindre företag i sådan
utsträckning och under sådana villkor, att det höga skattetryckets inverkan
på företagens självfinansiering i väsentlig grad skulle kunna mildras.
Särskilt i sitt tidigaste utvecklingsstadium får ett nytt företag vanligtvis
i avgörande grad lita till självfinansiering. Utomstående äro under detta första
stadium vanligtvis föga intresserade av att placera sitt kapital i rörelsen. Hur
attraktivt ett nytt projekt än må vara, anse utomstående kapitalägare risken
av ett misslyckande alltför stor för att berättiga en kapitalplacering. Det är
också oftast så, att kapitalägare dra sig för att satsa större belopp för ex-
perimenteringsändamål, innan den verkligt vinstbringande produktionen kan
237
börja. På grund av dessa omständigheter får ett nytt företag nästan uteslu
tande lita till sitt eget sparande.
Finansiering med riskvilligt kapital utifrån ställer sig dessutom i regel
mycket dyrbar, särskilt tör mindre företag. Aktierna i snabbt expanderande
småföretag ha såsom enda dragningskraft utsikten till högre vinster än
mindre riskbetonad placering kan ge, Fn hög bolagsbeskattning begränsar
dessa utsikter och bidrar till att hålla nere värdet på de mindre företagens
aktier. Detta i sin tur gör expansionen med hjälp av kapital utifrån ännu
mindre attraktiv för företagsägare, som på grund av lågt aktievärde måste
avstå en stor andel av egendomsrätten inom företaget för att skaffa erforder
ligt kapitaltillskott. Småföretag kunna icke på lika villkor konkurrera på ka
pitalmarknaden med de stora kända bolagen. Småföretagen löpa större
risker, de ha mindre motståndskraft mot konjunkturförsämringar och de
ras framgång är oftast knuten till de ledande personernas liv och vigör. Där
för måste småföretagen även under de allra gynnsammaste förhållanden -be
tala mera för nytt kapital än de stora bolagen.
Handelskammaren åberopar en undersökning angående den fondbildning,
som faktiskt förekommit inom fem medelstora företag (A—E; se följande
sida) under 1930-talet, och jämfört denna med den fondbildning som skulle
varit möjlig, om den sammanlagda skattesatsen under samma tid varit 46—
47 procent (därvid räknats alternativt med dels att utdelningen minskat pro
portionellt med vinst efter skatter och dels att utdelningen bibehållits vid den
verkliga höjden under nämnda år). Härom anför handelskammaren:
Den expansion, dessa företag visat, har kommit till stånd huvudsakligen
genom självfinansiering. Någon nyemission har icke företagits under den
nämnda perioden, utan hela ökningen av det egna kapitalet har skett genom
fondering av vinstmedel. —---------
Utredningen ger vid handen, att en 40-procentig statsskatt, jämte kom
munalskatt, skulle avsevärt ha reducerat möjligheterna för bolagen att ex
pandera genom reserverade vinstmedel. Fondbildningen inom företagen skulle
sålunda ha minskats under de perioder, som undersökningen omfattar, till
omkring 50—60 °/o av den fondbildning, som faktiskt förekommit. Där
vid har antagits, att utdelningarna hade minskat i samma proportion, som
vinsten efter skatter minskades. Om utgångspunkten däremot är, att utdel
ningen per aktie blivit oförändrad, får man en ännu kraftigare minskning
av fondbildningen. I ett fall skulle fondbildningen således ha minskats till
mindre än 50 °/o av den faktiska, i två fall till omkring 10 %, och i ett fall
hade de årliga vinstbeloppen efter skatter icke räckt till för att hålla utdel
ningen oförändrad, utan man skulle ha varit tvungen att laga i anspråk eu
del av tidigare samlade egna fonder, så att nettoresultatet för perioden hade
blivit en minskning av det egna kapitalet med ungefär 25 °/o.------------
Ur ovanstående framställning torde med tillräcklig tydlighet framgå, vilken
hämmande faktor den föreslagna skärpta bolagsbeskattningen kommer alt
utgöra för den ekonomiska expansionen. Därvid må påpekas, att redan det
nya uppbördssystemet — källskatten — medför en skärpning av skattebe
lastningen för expanderande mindre bolag. Eftersom vinsten och därmed
även de årliga skattebeloppen för växande företag alltjämt ökas, betyder
nämligen skatteeftersläpningens bortfall även vid oförändrade skattesatser
en ökning av den faktiska skattebördan. Detta är icke en engångsföreteelse
i samband med övergången, utan gäller hela tiden, så länge de årligen betal
bara skattebeloppen visa en stigande tendens. De flesta mindre bolag ha
vanligtvis räknat såsom årets kostnad icke de skatter, som uttaxerats på
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
238
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Översikt över bolagens utveckling.
Eget kapital
Den totala
Utdel-
Vinst
efter skatter
Period
vid pe riodens
början
vid peri odens
slut
ningsbara
vinsten löre skat ten under
perioden
skatter
under perioden
ningen under peri oden
och utdel
ningar ( = fondering) under
perioden
i 1 000 kr.
Bolag A.
Den faktiska utvecklingen..........
1927—
1938
247-0 740-6
1 204-5 243-9 467-0
493-6
Utveckl. vid skärpt beskattning
a) utdelning proportionellt
2470 517-9 966-6
438-8 256-9 270-9
b) utdelning oförändrad...........
247-0 182-8
737-8 335*0 467-0
- 64 2
Bolag B.
1933-593-7 770-9
447-9 61-7
209-0 177-2
1938
Utveckl. vid skärpt beskattning
a) utdelning proportionellt
593-7 697-4
42v2 198-4 126-1 103-7
593-7 603-3 407-1
188-5 209-1 9-6
Bolag C.
Den faktiska utvecklingen...........
1931—
1939
53.1
157-4 124-1
19-8
104-3
Utveckl. vid skärpt beskattning.
(Bolaget hade ingen utdelning
1931—1939)........................................
53 1 107-5
102-0
47-6
54-4
Bolag D.
Den faktiska utvecklingen...........
1931—
1938
374 0 759-6 572-4
97-7 89-1
385-5
Utveckl. vid skärpt beskattning
a) utdelning proportionellt
374-0
600-2
518-6
238-6 53-8
226-2
b) utdelning oförändrad...........
374-0 553-7
498-0 229-2 89-1
179-7
Bolag E.
Den faktiska utvecklingen...........
1933-
1938
171-0 213-2 106-2
17-2 46-8
42-2
Utveckl. vid skärpt bolagsskatt
a) utdelning proportionellt
171-0
196-5 103-0 48-2
29-3
25'5
b) utdelning oförändrad...........
1710 176-3
98-2 46-1
46-8
5-3
»Eget kapital» utgöres av aktiekapital, reservfond, övriga egna fonder samt den fonderade
delen av årets beskattningsbara vinst.
Såsom »beskattningsbar vinst» räknas här den beskattningsbara inkomsten enligt deklara
tionerna. Denna skiljer sig från den redovisade vinsten i första hand med under året betalda
skatter; därtill komma ock de av- och nedskrivningar, som icke varit avdragsgilla och som i
det avseendet skola betraktas som beskattad fondbildning.
Såsom skatter räknas här både statliga och kommunala inkomstskatter samt landstingsmedel
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
239
årets rörelse, utan de under året verkligen betalda skatterna, d. v. s. skatter
belöpande på vinsten sedan två år tillbaka. Vid stigande skattebelopp bety
der detta större fonderingar under förutsättning att utdelningen icke ökas.
Men även oavsett det bokföringsmässiga förfärandet utgjorde skatteefter-
släpningen ur finansiell synpunkt eu fördel för sådana företag, vars skatte-
summor årligen stego.-----------
Särskilt iögonenfallande är skillnaden mellan de båda uppbördssystemen
vid ett nystartat företag. Under det gamla systemet var ett nytt företag un
der det första året praktiskt taget fullständigt och under det andra året del
vis fritt från skattebetalning, medan bolaget under det tredje året fick betala
— under förutsättning av ökande vinster — ett mindre skattebelopp än som
motsvarade årets beskattningsbara inkomst.
Handelskammaren framhåller vidare, att den skärpta beskattningen komme
att starkt reducera den synliga fondbildningen och försämra förutsättning
arna för bildande av dolda reserver. Slutresultatet av detta måste bli en be
gränsning av den totala fondbildningen, såvitt man icke antoge, att en för
skjutning komme att äga rum så att den dolda fondbildningen ökades på
bekostnad av den synliga. Den höjda bolagsskatten kunde visserligen resultera
i att bolagen sökte att i större utsträckning utnyttja möjligheter till bil
dandet av dolda reserver — vilket dock hade sin naturliga begränsning —
men kunde även ha en motsatt effekt. När skatternas andel i avkastningen
ökade, kunde bolagen bli tvungna att redovisa större vinster än hittills för
att erhålla möjlighet till skälig utdelning och bildandet av därvid nödvän
diga, i lag föreskrivna reserver.
Till slut påpekar handelskammaren, att den höjda bolagsskatten kunde
väntas influera på statens intäkter från andra skattekällor. Handelskammaren
anför härom:
Det måste tagas i betraktande, att aktieägarnas inkomsttaxeringar i mot
svarande grad nedgå liksom också deras taxeringar till årlig förmögenhets
skatt, i det att börskurserna i regel utgöra en spegelbild av utdelningarna.
Givet är att värderingarna även vid arvs- och kvarlåtenskapsbeskattningen
komma att beröras. Skatteunderlaget kommer sålunda att minska till för
fång för såväl staten som kommunerna. Det kan befaras, att nedgången för
statens del av de totala skatteintäkterna i längden kommer att bli större än
den beräknade ökade skatteintäkten vid införandet av en 40-procenlig bolags
skatt.
Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och smdindustriorga-
nisation påpeka de betydande risker för kapitalflykt, som en skärpning av
bolagsbeskattningen kunde väntas medföra, samt anföra vidare bl. a.:
Redan den bestående bolagsbeskattningen är på grund av dubbelbeskatt
ningen mycket hård. Inom familjeföretag kan denna verkan ofta mildras ge
nom löneuttag från ledningens sida. Inträffar det nu, att bolagets ledare dör
och att aktierna innehavas av hans oskiftade dödsbo, där delägarna äro hans
hustru och minderåriga barn, kunna dessa vanligen icke genom löneuttag
mildra dubbelbeskattningen, eftersom löner och arvoden i dylikt fall behand
las som s. k. förtäckt utdelning. Följden blir uppenbarligen den, att man i ett
dylikt fall, där en mild beskattning vore på sin plats, i stället lår eu väsentlig
skärpning i beskattningen, samtidigt som staten genom den föreslagna kvar-
låtenskapsskattcn skulle framträda med högst betydande anspråk på andel i
kvarlåtenskapen.
240
Kunyl. Maj:ts proposition nr 212
Styrelsen för kooperativa förbundet anför: 1 fråga om företagsbeskattningen önskar styrelsen till en början starkt un derstryka, vilken väsentlig betydelse den gällande rätten till fri avskrivning å inventarier och fri lagervärdering har för att möjliggöra en ur både företagens, de anställdas och hela samhällets synpunkt sund och riktig konsoliderings- politik.-------- — Det är främst tack vare denna rätt, som vårt lands företag samhet under och efter kriget i stort sett kunnat genomföra en för framtiden ytterst värdefull konsolidering. Så tillvida har skattepolitikens utformning otvivelaktigt varit ett viktigt hjälpmedel till alt skapa en god beredskap inom näringslivet inför framtida konjunkturpåfrestningar. Detta är av största vikt ur hela samhällets synpunkt. I jämförelse med denna fördel i beskattnings hänseende är den nu föreslagna skärpningen av skatteuttaget — vilken i och för sig naturligen tenderar att minska företagssparandet — trots allt till sina konsekvenser av en mer begränsad räckvidd.-----------
Betraktas det föreliggande skattelörslaget till en början ur penningpolitisk synpunkt, torde följande böra framhållas. En skärpning av företagsbeskatt ningen på angivet sätt måste i och för sig, med den föreliggande fria avskriv- ningsrätten, tendera att öka bolagens och föreningarnas önskan att göra ny investeringar i syfte att erhålla avskrivningsobjekt såsom ett medel att mot verka skattehöjningen. Härigenom kan utvecklingen mot överinvesteringar i nuvarande läge befrämjas. Den höjda beskattningen kan alltså temporärt bi draga till en ökning av inflationstrycket.
Bedömer man åter frågan om en hög företagsbeskattnings verkningar pa kapitalbildningen på längre sikt, torde bl. a. följande omständigheter fa tagas i betraktande. — — — Det torde — alldeles oavsett om de löieslagna stegringarna i olika former av beskattningen på de stora inkomsterna och tör- mögenheterna komma att, i nu föreliggande eller modifierat skick, beslutas vid årets riksdag — vara realistiskt att utgå från, att på längre sikt de stora inkomsternas bidrag till sparvolymen kommer att fortsätta att minska i be tydelse, åtminstone relativt sett. Under sådana förhållanden kommer, bortsett från statens roll som sparare och bildare av realkapital, företagssparandet att i större omfattning än någonsin hittills bestämmande inverka på den totala sparvolymens förändringar. Om det här förda resonemanget är riktigt och allt talar för att så är fallet — måste det vara ur samhällsekonomisk syn punkt angeläget att i förväg noga analysera de möjliga verkningarna på längre sikt av tilltänkta större ändringar i skattesatserna för aktiebolag och ekonomiska föreningar, innan sådana skatteförslag bringas i praktisk verk ställighet. —
Då dylikt utredningsmaterial nu icke föreligger, är man enligt styrelsens mening i allt för hög grad hänvisad till mer teoretiska antaganden om den sannolika effekten. Man kan därvid peka på, att ett samlat skatteuttag av 46 å 47 % samtidigt som aktieutdelningen resp. insatsräntoma dubbelbeskat- tas är en kännbar belastning. Å andra sidan är för företag i expansion, rät ten till fria avskrivningar och fri lagervärdering en förmån, som får tagas i betraktande. För äldre, välkonsoliderade företag äro återigen dessa möj ligheter ofta uttömda, i vilket fall hela vinsten blir synlig och beskattas. Det alldeles speciella problemet att en del av en eventuell skatteförhöjning kan övervältras på produktpriserna inom skyddade hemmamarknadsföretag, i trots av priskontrollen, försvårar ytterligare ett bedömande av vem skatte höjningen i sista hand drabbar. Ett något analogt problem i samband med en hög företagsbeskattning är, i vilken mån skattehöjningar kunna verka begränsande på det lönepolitiska utrymmet för företagens anställda inom sådana näringsgrenar (exportföretag och konkurrenskänsliga hemmaindustri-
Kuvql. l\laj:ts proposition nr 212.
241
er), där en skatteövervältring i form av prishöjningar ej alls — eller endast
i mycket begränsad omfattning — kan äga rum. Antages skatteövervältringen
vara en företeelse av relativt begränsad omfattning, måste en högt uppdriven
företagsbeskattning på längre sikt tendera att minska företagssparandet. 1 den
mån detta medför en mindre stegring av det totala nysparandet i samhället,
blir effekten en långsammare höjning av levnadsstandarden för hela befolk
ningen än som eljest skulle vara möjlig.------------
Då, som nyss sagts, det nuvarande iäget kännetecknas av en inflationsbe-
tonad överinvestering, vill emellertid styrelsen rekommendera, att de medel,
som enligt förslaget avsetts skola inflyla genom den tilltänkta skattehöj
ningen för aktiebolag och ekonomiska föreningar i stället, på sätt förut angi
vits beträffande skattelindringen för fysiika personer, steriliseras i form av
ett tvångssparande. Med hänsyn till den aktiva roll som aktiebolag och eko
nomiska föreningar spela i den nuvarande investeringsökningen och under
beaktande av, att investeringskontrollen, som förut sagts, har icke obetydliga
läckor, skulle det kunna ifrågasättas, om icke ett något större belopp än de
ifrågavarande 80 milj. kronorna borde mobiliseras som ett tvångssparande.
De »steriliserade» medlen borde naturligen icke få tagas i anspråk förrän vid
en framtida konjunkturnedgång.
Om på angivet sätt ett tvångssparande mobiliserades från aktiebolag och
ekonomiska föreningar i konjunkturdämpande syfte, borde även frågan om
företagsbeskattningens utformning på längre sikt kunna bordläggas för till
fället och göras till föremål för en ingående utredning i samband med den av
styrelsen förordade utredningen om den årliga förmögenhetsbeskattningens
mer permanenta utformning.
Kommerskollegium anför:
Kollegium delar de farhågor, som från näringsorganisationernas sida ut
talats för att en höjning av bolagsbeskattningen i enlighet med beredningens
förslag kan medföra allvarliga följder för näringslivet och inskränka dess
möjligheter till utveckling. Icke minst betänkligt är det, enligt Kollegii me
ning, att en dylik skattehöjning måste befaras försvåra nybildning av före
tag och minska möjligheterna till en sund konsolidering. Utvecklingsmöjlig
heterna särskilt för de mindre och medelstora företagen torde bliva avsevärt
begränsade. Angivna omständigheter kunna leda till en viss koncentrering av
näringsverksamheten till större förelag, vilket icke kan anses önskvärt. Den
föreslagna skärpningen av beskattningen kan för de mindre företagens del
----------- icke heller anses förenlig med statsmakternas åtgärder för att under
lätta småindustriens finansiering. Vidare må framhållas den stora risk, som
ligger däri, att skattebördan försvårar konkurrensmöjligheterna för export
företagen. — --------
I avseende å de genom uppbördsreformen frigjorda skattereserverna är
------------ storleken av dessa mycket varierande hos olika företag, och någon
fondering för dylikt ändamål torde i många fall ej alls ha förekommit. Det
torde kunna antagas, att det framför allt är de mindre och medelstora före
tagen, som sakila dylika reserver, alltså den kategori av företag, för vilken
den föreslagna skattehöjningen kan förväntas bli mest kännbar.
Slutligen vill kollegium ansluta sig till näringsorganisationernas uppfattning,
att bolagsskattens rörlighet bör bibehållas, så att de förändringar i uttag-
ningen, som kunna påkallas hl. a. med hänsyn till konjunkturförskjutningar,
kunna genomföras utan lagändring.
Vad kollegium och näringsorganisationerna anfört beträffande bolagen
avser i stort sett även de ekonomiska föreningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.
16
242
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Svenska sparbanksföreningen hemställer, att skattesatsen för sparbankerna
icke måtte höjas. Styrelsen framhåller, att sparbankerna icke hade några del
ägare motsvarande aktieägarna i ett aktiebolag eller medlemmarna av en
ekonomisk förening, samt anför vidare:
Det resonemang, som i betänkandet föi'es om den särskilda skattekraften
hos utdelningsinkomster från dylika företag och om det fog som finnes för
»antagandet, att hos aktiebolagsinkomsterna finnes en nu outnyttjad skatte
kraft, som i rådande läge bör kunna tillvaratagas», har därför icke någon
relevans beträffande sparbankerna. Beskattningen hos sparbankerna avser i
huvudsak den fondering, som tjänar insättama till säkerhet och som utgör
grundvalen för sparbankernas inlåningsrätt, och i betraktande härav är redan
den nuvarande skattesatsen hög. Den enligt förslaget kraftiga höjningen med
1/i — från 32 till 40 % — av inkomstskatten för sparbankerna, vartill skall
läggas kommunalskatten, som på sina håll i landet är mycket hög, skulle
medföra avsevärda svårigheter för sparbankerna att verkställa den från in-
låningssynpunkt nödvändiga fondering, som redan på grund av insättnings
ökningen under senare år ställt ökade krav på sparbankerna i detta hänseen
de. Styrelsen har funnit sig nödsakad att upptaga inlåningsreglerna i en sär
skild framställning till Kungl. Maj:t om ändring av sparbankslagen i detta
hänseende. Ett bifall till denna framställning inverkar emellertid, på längre
sikt sett, icke på frågan om sparbankernas skatteförmåga.
Departementschefen.
Det är svårt att bedöma bolagsskatten ur rättvisesynpunkt, eftersom både
små och stora inkomsttagare förekomma bland aktieägarna och dessa där
jämte gjort mycket varierande sparandeinsatser för att komma i besittning
av sina aktier. Till väsentlig del måste man emellertid förutsätta att ett aktie
innehav till större delen icke utgör frukten av ett under uppoffringar pres
terat personligt sparande utan placering av förmögenhet erhållen genom arv,
värdestegring och kapitalackumulation inom företagen. Ett avböjande av en
skatteskärpning kan därför knappast motiveras med rättvisesynpunkter. En
hänvisning till att många aktieägare äro små inkomsttagare kan icke gärna
föranleda till slutsatsen att man bör underlåta att lätta beskattningen på mind
re inkomsttagare överhuvud taget för att därigenom kunna avstå från höj
ningen av bolagsskatten. Detta synes vara obestridligt trots det stora antal
små inkomsttagare, som även förekomma bland aktieägarna.
Diskussionen om lämpligheten av att i ökad grad utnyttja bolagsbeskatt-
ningen såsom skattekälla måste alltså anknytas till de ekonomiska verk
ningarna härav, jämfört med olägenheten av att ta ut motsvarande be
lopp i andra former. Härvid torde närmast inkomstskatten på fysiska perso
ner ha varit i åtanke hos dem som motsatt sig bolagsskattens höjning. Vis
serligen ha invändningarna på denna punkt sällan åtföljts av någon positiv
rekommendation av lämpligt alternativ, men med utgångspunkt från invänd
ningarnas allmänna karaktär måste den slutsatsen dragas, att en utebliven
skattehöjning på aktiebolagen borde kompenseras med högre inkomstskatt
på lägre personinkomster.
Den kritik, som i remissyttrandena riktas mot förslaget om höjning av bo-
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
243
lagsbeskattningen, går på två huvudlinjer. Å ena sidan anses skatten minska
bolagens tillgång på medel för konsolidering och utbyggnad och därmed
nyinvesteringarnas totala belopp; den sänker också förräntningsutsikterna
för företagsamheten och förhindrar därmed många nya initiativ, vilka för
sitt genomförande skulle ha krävt tillskott av riskvilligt kapital, som emel
lertid icke ställer sig till förfogande med mindre förräntningsutsikterna ha
en viss höjd utöver räntan på riskfriare placering. Å andra sidan säges en
hög företagsbeskattning stimulera en osund investeringspolitik, som får sin
inriktning bestämd icke av ekonomisk ändamålsenlighet i egentlig mening
utan av rent skattetekniska beräkningar, och överhuvud taget en ur allmän
na synpunkter mindre önskvärd utgiftspolitik.
En höjd beskattning begränsar naturligtvis de belopp, som annars skulle
stå till förfogande för ekonomiskt uppbyggnadsarbete hos enskilda företag.
Huruvida det ekonomiska framåtskridandets hastighet härigenom minskas
är en annan fråga, som avhänger av bl. a. hur samhället använder de in
flutna medlen. Även om medlen användas för att omedelbart höja konsum
tionen och levnadsstandarden hos de mindre inkomsttagarna, för vilka bolags
skattens höjning möjliggjort en skattesänkning, är det därför icke sagt, att
de erhållit en med tanke på allmänna samhällsintressen sämre användning,
än om de fått användas till fondering inom företagen. Såsom tidigare
anförts är det icke utan vidare klart att den framstegstakt, som uppstår som
ett resultat av de enskilda företagens ekonomiska beslut på grundval av en
viss vinstutveckling, skulle vara den i en eller annan mening rätta. Här
föreligger alltid ett val mellan å ena sidan omedelbar förbättring av de breda
lagrens inkomster och å andra sidan höjd takt i näringslivets expansion. För
övrigt kan man icke förutsätta, att vinsterna helt och hållet skulle ha fått an
vändning för sistnämnda ändamål om bolagsskatten icke höjts, eftersom en
del sannolikt gått till höjda utdelningar.
Dessa reflexioner ha anknutits till de invändningar, som i första hand gå
ut på att de omkring 100 miljoner, som företagen skulle vinna genom inhibe-
rande av den föreslagna skattehöjningen, borde få stanna hos dem för att an-
användas i investeringssyfte. Kritiken har emellertid även en vidare syftning.
Den gör gällande att företagsamheten överhuvud taget dämpas genom beskär-
ningen av vinstmarginalerna och att bolagsbeskattningen särskilt starkt häm
mar de nya företagens möjligheter att växa upp i konkurrens med de redan
utbyggda och konsoliderade. Näringslivet förmodas härigenom få en tendens
till ökad stelhet och monopolism.
Det är otvivelaktigt riktigt, alt den enskilda företagsamheten icke kan vän
tas fungera tillfredsställande i uppgiften att fullt utnyttja landets resurser av
arbetskraft och produktiva tillgångar, om icke tillräckligt stora vinstchanser
föreligga i tillräckligt vidsträckt omfattning. Om denna allmänna sanning
är obestridlig, är därmed icke sagt att densamma har någon praktisk gil
tighet som argument mot en viss skattesats. Vad som är av betydelse i detta
sammanhang är naturligtvis inte skalteprocentens storlek utan just utsikter
na till en viss nettoförräntning efter skattens erläggande. Det är uppenbart
244
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
att denna nettoförräntning i nuvarande läge, även efter en höjning av skatten
från 39 till 46 procent, skapar fullt tillräcklig stimulans för produktionen.
Ifall det i ett senare läge skulle inträda svårigheter att upprätthålla den
fulla sysselsättningen finge man i denna konkreta situation överväga vilka
åtgärder som vore erforderliga. Bland dessa kunde skattesänkning tänkas.
Det är emellertid osäkert om en generell skattesänkning vore det rätta med
let för detta ändamål. En konjunkturnedgång torde i allmänhet samman
hänga med ett ekonomiskt bakslag på vissa i första hand drabbade områ
den, där vinsterna i stor utsträckning förbytts i förluster. Företagen på dessa
områden skulle tydligen icke ha någon större nytta av en skattesänkning,
som huvudsakligen komme de företag till godo, vilka fortfarande hade
goda vinster; där förluster uppträdde skulle ju skatten redan av denna an
ledning försvinna och mera specialiserade åtgärder i första hand bli nödvän
diga för sysselsättningens återställande. Vad som väsentligen måste bestäm
ma produktionens totala omfattning på kort sikt är tydligen icke skatterna
på företagen utan — vid sidan av den internationella konjunkturutveckling
en — samhällets ekonomiska politik i övrigt. Genom uttagande av en höjd
bolagsskatt har samhället åtminstone icke förminskat sina möjligheter att
i detta avseende utöva ett tillräckligt starkt inflytande för att säkra full
sysselsättning.
I den mån de mot ifrågavarande skattehöjning anförda argumenten skola
anses vara av någon större relevans, måste de således ligga på ett annat plan.
De måste söka visa, att det är en för samhället speciellt värdefull del av före
tagsamheten som hämmas genom beskattningen. Skall levnadsstandarden
höjas måste icke blott sysselsättningen upprätthållas utan också rationali
sering och kapitalbildning försiggå på ett sådant sätt att produktionsresul
tatet pr person stegras och de produktionsgrenar utvecklas, som skola till
godose allt högre behov. Synbarligen är det denna expansion, som nu enligt
vissa kritikers farhågor skulle bromsas eller rentav förbytas i tillbakagång.
Ett ytterligare specificerat slag av farhågor uttalas av dem som anse att
skatterna skulle komma att förhindra framväxandet av nya företag, som re
presentera nya idéer och initiatiy, som bryta gammal och förhindra ny mo-
nopolism o. s. v. Genom beskattningen säges expansionen och de nya initia
tiven bli koncentrerade till de gamla och redan konsoliderade företagen.
Redan vid diskussionen om verkningarna av inkomstbeskattningen på fy
siska personer har påpekats, att den svenska skattelagstiftningen i hög grad
premierar just företagsexpansionen, därigenom att möjligheterna till skattefri
fondering gjorts vidsträckta. Vad som där sagts gäller i ännu högre grad om
den företagsamhet, som bedrives inom aktiebolagen. Trots den s. k. dubbel
beskattningen på bolagen är det mycket vanligt, att man av skatteskäl låter
sina företag få bolagsform. Härigenom ökas nämligen möjligheterna till
skattefri fondering av överskottsvinster, som icke omedelbart användas i
ägarens konsumtion. Här må erinras om den rätt till fri avskrivning för ma
skiner och inventarier, som infördes år 1938, om möjligheterna till upplägg
ning av investeringsfonder, som genom en nyligen framlagd proposition före
Kungl. Alaj.ts proposition nr 212.
245
slagits ytterligare utbyggda och underlättade, samt om den mycket liberala
praxis i fråga om värderingen av lagertillgångar, vilken sedan länge tilläm
pas vid taxering av såväl aktiebolag som andra företag. Dessa möjligheter
reducera i synnerligen hög grad bolagsbeskattningens betydelse för sådana
företag, för vilkas bristande expansionsmöjligheter man uttryckt särskilt stor
oro. Den företagstyp, som man i det sammanhanget särskilt skjutit fram, är
den där en enskild man med stor teknisk och företagsekonomisk begåvning
strävar att på grundval av nya initiativ och idéer bygga upp ett företag från eu
blygsam början med hjälp av självfinansiering. Man har velat göra gällande,
att bolagsbeskattningen skulle hindra en sådan företagares möjligheter alt slå
sig fram och konkurrera med de äldre och redan konsoliderade storföretagen.
Det rakt motsatta förhållandet synes i stor utsträckning gälla; dessa mindre
företag erhålla, i den mån de företaga nya investeringar, undan för undan
möjlighet till stora avskrivningar, som reducera den beskattningsbara vinsten.
Den del av vinsten som företagsägaren behöver för egen räkning, kan han ta
ut som lön. På denna del utgår alltså ingen aktiebolagsskatt. Denna skatt och
höjningarna av densamma bli således av mycket ringa betydelse för dessa före
tagares del. Däremot kommer skatten med större tyngd att falla på de äldre,
redan väl konsoliderade, eventuellt monopolistiska företag, för vilkas överläg
senhet över de nya företagen man i diskussionen uttryckt starka farhågor.
Dessa äldre storföretag måste dessutom i allmänhet framtaga åtminstone en
avsevärd del av sina vinster till beskattning för att kunna utdela dem till aktie
ägarna. Särskilt starkt träffar skatten dessa företag ifall de av monopolis
tiska skäl eller på grund av bristande initiativkraft befinna sig i stagnation.
Åtskilliga sådana företag ha redan sina tillgångar mycket starkt nedskrivna.
Ifall de icke genom fortsatt expansion skaffa nya avskrivningsobjekt komma
deras vinster icke längre att kunna reduceras genom överavskrivning utan
i sin helhet framtagas till beskattning. Om den årliga bruttoinvesteringen
inte ens täcker värdeminskningen på det gamla kapitalet, komma förutom
den faktiska årliga vinsten även de förut avskrivna vinsterna att tvingas fram,
varigenom skatten blir ännu större. Ju högre bolagsskatten är, desto starkare
blir således den relativa premieringen av de expanderande mindre företagen
i förhållande till de redan konsoliderade monopolistiska storföretagen, sär
skilt om dessa icke längre bidraga till det ekonomiska framåtskridandet. Om
företagsbeskattningen påverkar prisnivån och därmed bruttovinstmarginalen
- vilket till en viss grad kan tänkas ske — skulle denna premiering i vissa
fall bli ej endast relativ utan absolut och för de nämnda företagens del kom
pensera den höjda skatten ifall denna till en del träffar även dem.
Talet om de speciella svårigheter, som bolagsbeskattningen skulle föror
saka nya företag i jämförelse med de äldre, kan alltså icke äga giltighet i fall
av den typ som här vidrörts. Det skulle möjligen kunna anses riktigt, om
man har i åtanke sådana företag, som redan från början måste planeras i
relativt stor skala och företaga riskfyllda nyinvesteringar, vilka icke förrän
efter en följd av år kunna väntas ge vinst. Denna vinst måste då väntas
vara relativt stor för att kompensera de första årens förluster. Om staten
246
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
tar en mycket stor andel av denna vinst i form av skatt, under det att före taget helt och hållet självt får bära både begynnelseårens förluster och ris ken att någon vinst aldrig kommer att uppstå kan givetvis en hög företags beskattning verka hämmande på tilltänkta initiativ.
Till en början må då påpekas, att den svenska taxeringslagstiftningen även här ger avsevärda möjligheter att skjuta över förlusterna på vinståren och därmed reducera beskattningen till den del av vinsten, som företaget på lång sikt verkligen kan räkna med. En del av argumenteringen kvarstår dock såsom riktig, och det återstår endast att besvara frågan, huruvida de fall, som det här är fråga om, ha den betydelse för hela näringslivets utveck ling, att beskattningen på hela aktiebolagsbeståndet måste reduceras med hänsyn till dem. Otvivelaktigt är så icke fallet. De personer, som äga kapital att satsa på företag av antytt slag, stå oftast tack vare detta sitt kapital redan som mer eller mindre inflytelserika ägare eller delägare i gamla företag. Om de finna ett projekt värdefullt, kunna de låta det komma till utförande inom ramen för ett äldre företag. Där kunna eventuella förluster omedel bart kvittas mot vinster, som normalt uppkomma inom andra delar av före tagets verksamhet. Samhället kommer därmed att dela förlustrisken till exakt samma procent som den, varmed skatten uttages på eventuella vinster.
Ett annat fall, där bolagsbeskatimingen skulle kunna utgöra en speciell hämning på en önskvärd expansion, har framdragits av de remissinstanser, som påpekat att dubbelbeskattningen väl kunde undgås så länge företags ägaren i ett medelstort företag jämte sina anhöriga stod som praktiskt taget ensam ägare till företagets aktier och icke behövde framtaga vinsterna till utdelning åt främmande delägare och därmed också till bolagsvinstbeskatt ning, men att dubbelbeskattning omedelbart inträdde, ifall han ville enga gera främmande kapital till teckning av aktier, på vilka utdelning måste kunna erbjudas. I sak är påpekandet obestridligen riktigt. Å andra sidan är det också uttryck för en riktig princip, att förräntningen får bli lägre, när företaget börjar stå på bredare bas och erbjuda en tryggare placering än det kunnat ge under utvecklingsåren. I föreliggande fall bör det emellertid också observeras, att kapitaltillskottet även kan erhållas genom upplåning. För räntningen av lånen är avdragsgill och träffas alltså icke av dubbelbeskattning. Genom den räntepolitik som statsmakterna i vårt land äro inställda på att föra, blir denna finansieringsform dessutom i allmänhet mycket billig. Även ef ter detta påpekande kan dock argumenteringen på denna punkt ha en viss be tydelse. Frågan är emellertid fortfarande om denna kvantitativt sett är av sådan storlek, att den bör bestämma en skattepolitik, som man av andra tungt vägande skäl önskar föra efter andra linjer än dem som detta argu ment syftar till. Det torde vara svårt att uppbringa något material, som skulle tyda på att den typ av företagsexpansion, som här diskuteras, skulle kunna vara av mera väsentlig betydelse för företagsamhetens sundhet och frihet från monopolism och för bästa möjliga utnyttjande av företagarbegåvning- ama.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
247
Vid diskussionen om dessa frågor får man icke förbise, att den tendens till
koncentration av den nya företagsamheten till de äldre företagen, vilken
otvivelaktigt kan konstateras, icke behöver förklaras med dessa företags för
delar i skattehänseende genom sin möjlighet att utjämna vinster och förluster.
Denna tendens sammanhänger med hela den tekniska och ekonomiska ut
veckling som industriländerna ha bakom sig. De väsentliga tekniska fram
stegen måste numera komma genom planmässig forskning och experiment
verksamhet, som kräva stora kapital och en stående organisationsapparat,
som endast kan tillhandahållas av storföretag.
Att den väsentliga delen av både den kvantitativa och den kvalitativa ut
vecklingen av näringslivet under alla omständigheter måste äga rum i andra
former än genom nystartande av företag i medelstor skala —- det fall där be
skattningen skulle vara starkast till hinder —- torde alltså vara obestridligt.
Av den föregående diskussionen har likaså framgått att antingen expansionen
försiggår inom gamla storföretag eller inom nya småföretag kommer den att
vara så starkt premierad i förhållande till vinstanvändningen inom icke ex
panderande företag, att någon oro för näringslivets allmänna framstegstakt
icke behöver hysas på grund av den föreslagna höjningen av skatten på aktie
bolagens vinster. Den ofta helt generellt framförda synpunkten, att staten ge
nom sina skattekrav delar och reducerar alla vinstchanser men låter den en
skilda företagsamheten bära alla förlustrisker, och att detta hämmar de vär
defullaste initiativen är i stället av mycket begränsad giltighet. Ojämförligt
mycket vanligare är att staten även delar förlustriskerna, i det att förluster
vid taxeringen på olika vägar komma att kvittas mot vinster.
Det har påpekats, att den reella förräntningen på aktier generellt taget
sjunkit genom penningvärdets fall under kriget, då utdelningarna på grund av
skattehöjningarna hållits ungefär oförändrade eller endast obetydligt höjts.
Jämförelsen göres då med läget i högkonjunkturen före kriget. De vinster
och utdelningar, som för närvarande framkomma, måste fortfarande anses
högkonjunkturbetonade. Även här måste man dessutom ta hänsyn till den
allmänna ränteutvecklingen, om man vill bedöma aktieförräntningens åter
verkningar på tillgången på riskvilligt kapital.
Det förtjänar måhända också understrykas, att företagen nu under en
mer än tioårig högkonjunktur kunnat genomföra en mycket kraftig konso
lidering, som från början varit upplagd med sikte på att ge möjlighet att
utan alltför påtagliga utdelningssänkningar uthärda en lågkonjunktur, vil
ken på grund av kriget tillsvidare uteblivit. Det är sannolikt att denna snab
ba konsolideringstakt småningom skulle ha minskats. Om eu sådan minsk
ning delvis åstadkommes genom ökad beskattning i stället för ökade utdel
ningar kan inte betraktas som något så ödesdigert ingrepp, som man från åt
skilliga remissinstansers sida velat göra gällande.
Den andra huvudtypen av de argument, som sikta till att avråda från
en hög eller höjd bolagsskatt, är av helt annan innebörd, snarast motsatt
mot de i det föregående behandlade. De gå ut på att en företagsbeskattning av
den höjd, som redan nu gäller i vårt land, långt ifrån att vara en broms när
248
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
mast utgör en alltför överdriven stimulans till riskfyllda investeringar. Un
der kriget ha skatteflyktsinvesteringar otvivelaktigt förekommit. Det är
emellertid föga troligt, att dessa investeringar tillkommit övervägande på
grund av ett högt men jämnt skattetryck. Krigskonjunkturskatten har av allt
att döma spelat en mycket avsevärd roll. Inför utsikten att få betala större
delen av en viss vinst i skatt har man hellre använt pengarna på något i
möjligaste mån avdragsgillt ändamål. Även om dettas förräntning sedan bleve
mycket låg, kunde förfaringssättet ändå betraktas som rationellt, eftersom
denna förräntning skulle framkomma under en senare tidsperiod, då skatte
satsen kunde förutsättas ha blivit lägre. Det kan väl också tänkas, att vissa
företagare icke alltid handla rent förnuftsmässigt utan med jämnmod vid
taga kostsamma och förlustbringande åtgärder i medvetandet om att det blir
staten som får bära en avsevärd del av kostnaden. Det är emellertid föga
sannolikt, att de överdrifter av detta slag, som många gånger omvittnats
från krigsåren, skola ta någon större omfattning under mera normala för
hållanden, så mycket mindre om man inte längre kan betrakta förfarings
sättet som en spekulation i skattesänkning.
Måhända kunna även efter avvecklingen av krigskonjunkturskatten före
tag med goda vinster betrakta vissa utgifter med ett visst lättsinne med
tanke på att nettoutgiften tack vare skatteavdraget blir föga mer än hälften
av den formella. Kanske kan detta förhållande i vissa fall påverka lönesätt
ningen för framstående tekniker, som man önskar förvärva. Det bör också
kunna väntas leda till minskad försiktighet med sådana utgifter som i likhet
med kostnaderna för en dyrbar och långsiktig experiment- och forsknings
verksamhet först efter lång tid kunna ge en oviss förräntning. Huruvida dy
lika resultat av en hög beskattning skola betraktas som övervägande skadliga,
torde vara svårt att med bestämdhet påstå. Hela tiden måste man för övrigt
hålla i minnet, att samtidigt som den höga beskattningen kan föranleda till
ett lättsinnigt skattetänkande, reduceras också det ekonomiska utrymmet för
detta lättsinne i utgiftspolitiken. Oavsett detta förefaller ett reaktionssätt som
innebär, att man på grund av höjd skatt och därigenom minskad nettovinst
blir mindre intresserad av att göra vinsten så stor som möjligt, ändå vara så
långt från rationellt att man inte bör räkna med att det får alltför stark ut
bredning.
En synpunkt, som i detta sammanhang gör sig gällande med en viss
styrka, är att skattetänkandet sannolikt skulle komma att överdriva kon
junktursvängningarna. Företagen skulle särskilt i högkonjunkturlägen vilja
göra skatteflyktsinvesteringar för alt ha dolda fonder till förfogande för en
eventuell lågkonjunktur. Till detta förhållande måste tydligen hänsyn tagas
vid avgörandet om den politik man vill föra med avseende på skattens rör
lighet. Den här antydda effekten skulle kanske bli särskilt stark ifall före
lagen kunde påräkna en skattesänkning i lågkonjunkturen, överhuvud taget
skulle man kunna tänka sig en till sin innebörd och verkan svårbestämbar
spekulation i skatteändringar, om man bunde sig vid en konjunkturrörlig
företagsbeskattning. Denna synpunkt torde inte få lämnas ur räkningen, då
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
249
man överväger en skattesänkning i ett depressionsläge såsom ett konjunk-
lurstimulerande medel. Efter genomförandet av den i proposition nr 86/1947
föreslagna reformerade lagstiftningen om investeringsfonder kan man bl. a.
räkna med att den form av skatteutjämnande konsolidering, som häri åsyftas,
skall få ökad betydelse.
Sammanfattningsvis kan konstateras, att företagsbeskattningens verkning
ar på näringslivets utveckling otvivelaktigt äro komplicerade och svåröver
skådliga. Den diskussion, som problemet härovan underkastats, visar att en
hög skatt på aktiebolag kan väntas både hämma och stimulera expansionen
inom näringslivet. I den diskussion, som förts i remissyttrandena, har man
utifrån vissa teoretiska antaganden dragit slutsatser rörande en uppbroms-
ning av nyinvesteringarna genom skattehöjningen, vilken skulle vida överväga
de omkring 100 miljoner kronor per år som genom densamma skulle dras in
till samhället. Dessa slutsatser äro uppenbarligen föga sannolika. Det är inte
ens säkert att den årliga nyinvesteringen inom aktiebolagen kommer att
minskas med själva detta belopp. På vissa punkter kan man dock räkna med
icke önskvärda biverkningar. Detta sammanhänger med det förhållandet att
en fullständig överflyttning av förluster på underskottsår till överskottsår
icke kan äga rum under nuvarande taxeringslagstiftning. Härigenom kunna
i vissa fall hinder uppstå för ur samhällssynpunkt värdefulla men riskbeto-
nade initiativ, i det att sådana skulle komma att beskattas kraftigare än an
nan produktion. Betydelsen härav vid sidan av den huvuddel av nyföreta
gandet, som äger rum inom företag, där en sådan riskutjämning kan genom
föras, kan dock icke förutsättas vara så stor, att skatteavvägningen i sin
helhet därav bör bestämmas.
De invändningar, som kunna riktas mot aktiebolagsbeskattningen på grund
av dess verkningar på en viss del av nyföretagandet, böra i stället föranleda
sådana justeringar i taxeringslagstiftningen, att dessa verkningar i möjligaste
mån elimineras. Utredning härom pågår i 1944 års allmänna skattekommitté.
Eventuellt böra även andra justeringar i formerna för rörelsevinsternas be
skattning än som falla inom denna kommittés uppdrag övervägas sedan er
farenhet vunnits om den höjda företagsbeskattningens verkningar under
några verksamhetsår, som icke präglats av krigsförhållandena, krigskon-
junkturskatten och övergångsbestämmelserna i samband med källskattere-
formen, samt erfarenhet likaledes vunnits av den nya lagstiftningen om in
vesteringsfonder. Bland annat bör måhända det förslag övervägas, som fram
förts av riksräkenskapsverket, nämligen att skattesatsen skulle hållas lägre
för de aktiebolag, som ännu inte hunnit skapa en reservfond av stadgad mi
nimistorlek.
Med tanke på risken att investeringar av mindre önskvärt slag kunna för
anledas av en hög aktiebolagsskatt har landsorganisationen i sitt yttrande fö
reslagit, att skattehöjningen för dessas del skulle ges formen av en på sex år
uttagen efterbeskattning av 1945 och 1946 års på grund av källskattereformen
i huvudsak obeskattade vinster, under det att man skulle avslå från höjningen
av skatten på de aktuella vinsterna. Genomförandet av denna tanke skulle
250
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
även innebära andra fördelar. Sålunda skulle man därigenom överflödiggöra
den särskilda, i tillämpningen mycket besvärliga beskattning, som måst läg
gas på extraordinära vinster under de skattefria åren för att förebygga över
flyttning av vinster till dessa år. Förslaget synes dock stranda på juridiska
skäl med hänsyn till det förhållandet att en lagstiftning av annan innebörd
varit gällande under ifrågavarande år.
Jag ansluter mig sålunda under förhandenvarande omständigheter till
skatteberedningens förslag om höjning av den statliga beskattningen på
svenska aktiebolag till 40 procent.
3. Inkomstbeskattningen av livförsäkringsanstalter.
Alltifrån 1938 års omläggning av den statliga beskattningen ha försäk-
ringsanstalter och aktiebolag i allmänhet varit likställda såtillvida att bot
tenskattens grundbelopp för båda kategorierna utgjort 10 procent av det
beskattningsbara beloppet. Till en början efter omläggningen voro berörda
kategorier skattskyldiga också likställda i så måtto att skatteuttagnings-
procenten skulle vara densamma. Genom ändringar 1943 och 1946 av 20 §
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgades emeller
tid att, om uttagningsprocenten för å ena sidan fysiska personer och å andra
sidan aktiebolag och försäkringsanstalter m. fl. bestämdes olika, nämnda pro
cent emellertid för försäkringsanstalter, såvitt avsåge i försäkringstekniskt
hänseende till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, skulle sättas lika
med procenttalet för fysiska personer. Eftersom skatten alltsedan budgetåret
1940/41 uttagits med 200 procent av grundbeloppet för aktiebolag och lik
ställda och med endast 150 procent av grundbeloppet för fysiska personer,
kommo livförsäkringsanstalterna i en särställning. Skatten — inklusive värn
skatten — för försäkringsanstalter, såvitt avser i försäkringstekniskt hän
seende till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, kom att utgå med
27 procent av det beskattningsbara beloppet mot för aktiebolagen 32 procent
av samma belopp.
Beredningen föreslår nu (se betänkandet s. 173—176), att skattesatsen för
försäkringsanstalter, såvitt och i den mån de driva livförsäkringsrörelse,
skall bestämmas till 25 procent, vilket sålunda innebär en sänkning av den
nuvarande skattesatsen med två enheter. Liksom beträffande aktiebolagen
skall skatten vara fast.
Förslaget i vad det avser beskattning av livförsäkringsanstalter har till
styrkts eller lämnats utan erinran av samtliga, som yttrat sig, utom av för-
säkringsanstalterna Folket och Samarbete. Anstalterna anföx^a:
För bestämmnde av skattesatsen med nu rådande regler för bestämmande
av nettointäkten tar statsskatteberedningen som utgångspunkt, att ränte-
skatten (och ensamt denna) skall »avvägas så, att den motsvarade summan
av de skatter, som försäkringstagarna haft att erlägga, därest de själva
skattat för räntan». Denna princip kan emellertid ej upprätthållas, om man
liksom
1924 års skatteberedning vill ställa samma krav ej blott på beskatt
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
251
ningen av räntan utan på all beskattning i stället för försäkringstagarna,
med mindre beräkningen av nettointäkten samtidigt principiellt ändras. En
ligt detta krav skall nämligen överskottsskatten och ränteskatten avvägas
så, att deras summa motsvarar vad som i genomsnitt skulle uttagits, därest
försäkringstagarna själva skattat för båda. Om man nu bibehåller gällande
regler för beräkning av nettointäkten, enligt vilka »räntan» vid denna be
räkning tilldelats mindre vikt än överskottet, innebär detta att överskottet
beskattas hårdare än räntan. Följden härav blir att räntan måste bliva lägre
beskattad än om försäkringstagarna själva skattat för räntan. Vid bedö
mande av vilken procentuell skatt som skall uttagas på ränteavkastningen
bör hänsyn även tagas till att denna, beräknad enligt gällande regler, är att
betrakta som bruttoinkomst för försäkringstagarna, då dessa själva i princip
skatta för de med intäktens förvärvande förbundna omkostnaderna, vilka
äro inräknade i försäkringspremierna.
Med hänsyn till dessa omständigheter är den av skatteberedningen gjorda
jämförelsen mellan den totala procentuella skatt, som enligt förslaget skulle
åvila ränteintäkten (ca 16,2 %), och den statliga marginalskatt, som enligt
förslaget skulle uttagas på beskattningsbara belopp över 4 000 kronor, tull-
ständigt missvisande.
Skatteberedningen anför (s. 175), att det ej utan närmare undersökning
kan konstateras, »hur det numera förhåller sig vid en jämförelse mellan
skattebördans tyngd för försäkringsanstalterna, å ena, samt försäkringstagar
nas i genomsnitt, å andra sidan». En sådan undersökning med utgångspunkt
från 1943 års skattesatser är emellertid i korthet refererad i Folket—Samar
betes yttrande, till vilket skatteberedningen hänvisar på s. 176 av betänkan
det. Enligt denna undersökning skulle en sådan bestämning av ränteskatten,
att denna komme att utgöra ca 11 % av ränteintäkten, kunna anses motsvara
dels ett återställande av 1928 års relation till den enskilda beskattningen,
dels vad som enligt 1943 års skatteregler i genomsnitt skulle uttagas av för
säkringstagarna. Det av skatteberedningen framlagda förslaget för beskatt
ning av enskilda personer skulle, insatt i nyssnämnda kalkyl, giva ett ännu
lägre värde för den »rättvisa» ränteskatten. (Såväl slopandet av den med in
komstskatten kombinerade förmögenhetsbeskattningen som den kombinerade
effekten av den nya skatteskalan och de nya avdragen verka i denna rikt
ning.) En sänkning av totalskatten på räntan med 1,5 %, vilket motsvarar
skatteberedningens förslag, och i övrigt bibehållna regler för nettointäktens
beräkning utgör sålunda mindre än ’/* av den sänkning, som erfordras för
en principiellt riktigt avvägd ränteskatt.
I Folket—Samarbetes yttrande har framlagts ett konkret förslag för änd
rade skatteregler för livförsäkringsrörelse, vilka reducera skatten på liv
försäkringsrörelse till vad som enligt 1943 års skattesatser kan anses mot
svara vad som i genomsnitt skulle kunna uttagas vid beskattning av såväl
överskott som ränta hos försäkringstagarna själva. Detta förslag står i god
överensstämmelse med den allmänna tendens till sänkning av de smärre in
komsttagarnas skattebelastning, som kommit till synes i övriga delar av
statsskatteberedningens betänkande. Det vilar på ett principiellt förslag för
beräkning av nettointäkten, som enligt vår mening ger ett adekvat och enkelt
uttryck för den komplicerade bakgrund, mot vilken försäkringstagarnas be
skattning skall bedömas.
Försäkringsanstalterna framhålla, att man ända sedan 1938 försökt att,
utan att taga principiell ställning till de grundläggande spörsmålen, lappa
på 1928 års skatteregler, som redan vid lagens genomförande förutsågos be
höva omarbetas, om skattesatserna stegrades mera avsevärt. Det syntes knap
252
Kunyl. Maj.ts proposition nr 212.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
past välbetänkt om man nu fortfarande genomförde provisoriska bestäm melser, även om dessa snart följdes av mera definitiva förslag av 1944 års allmänna skattekommitté. Det torde därför böra övervägas, om ej det i an stalternas yttrande över 1942 års försäkringsutrednings betänkande framför da förslaget kunde läggas till grund för lagstiftning.
Det av försäkringsanstalterna Folket och Samarbete omnämnda av dem utarbetade förslaget till ändringar beträffande livförsäkringsanstalternas be skattning, som i huvudsak synes innebära att rätt till avdrag för erlagd ränte- skatt vid nettointäktens beräkning för livförsäkringsanstalt skulle införas, anser jag mig icke böra taga under övervägande i detta sammanhang. 1944 års allmänna skattekommitté torde enligt vad jag inhämtat snart nog komma att avgiva förslag rörande försäkringsanstalternas beskattning och att före gripa detta förslag genom att redan nu föreslå ändringar i de skattetekniska reglerna för beräkning av skattepliktig inkomst o. d. anser jag icke lämpligt.
Beträffande skattesatsen för livförsäkringsanstalterna anser jag mig — i avbidan på det berörda förslaget av 1944 års allmänna skattekommitté — kunna godtaga beredningens förslag.
4. Inkomstbeskattningen av övriga juridiska personer.
Beträffande stiftelser och ideella föreningar samt därmed likställda skatt skyldiga, för vilka grundbeloppet för närvarande utgör 5 procent och den sammanlagda skatten 13,5 procent av det beskattningsbara beloppet, före slår beredningen (betänkandet s. 176) en fast skattesats av 15 procent. För slaget innebär sålunda en höjning av den nuvarande skattesatsen med 1,5 enheter.
Förslaget har i denna del lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.
Mot förslaget i denna del har icke heller jag något att erinra.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212
253
VI. Förmögenhetsbeskattningen.
1. Gällande bestämmelser.
Skatt å förmögenhet infördes år 1910. Den uttogs till en början på det
sättet att 7oo av den skattepliktiga förmögenheten inräknades i det till stat
lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Grunden för denna
anordning var, att förmögenhet normalt beräknades lämna en avkastning av
5 procent samt att inkomst som motsvarade sådan avkastning ansågs böra
påläggas en skattebörda, som var Va större än skattebördan för inkomst av
arbete.
Sedan för åren 1934—1938 vid sidan av den kombinerade inkomst- och
förmögenhetsskatten uttagits en särskild skatt å förmögenhet enligt för varje
år utfärdade tillfälliga förordningar, fick förmögenhetsbeskattningen sin nu
varande utformning genom 1938 års omläggning av den statliga beskatt
ningen. Därvid sänktes den andel av förmögenheten, som skall inräknas i
det taxerade beloppet, till 7100 samt infördes permanenta bestämmelser om
särskild skatt å förmögenhet.
Förmögenhetsskatt uttages sålunda dels enligt förordningen om statlig in
komst- och förmögenhetsskatt och dels enligt en förordning (av år 1938) om
särskild skatt å förmögenhet.
Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger enligt den förra i stort
sett fysiska personer, oskifta dödsbon, stiftelser och ideella föreningar samt
efter författningsändring år 1942 vissa ekonomiska föreningar, nämligen så
dana, vilkas behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas
mellan medlemmarna. För de senare gäller dock att skattskyldighet före
ligger endast för sådan förmögenhet som vid likvidation ej skall skiftas mel
lan medlemmarna samt att endast
V200
av den sålunda skattepliktiga förmö
genheten skall inräknas i det taxerade beloppet mot 7ioo av motsvarande för
mögenhet för de övriga. Aktiebolag och andra ekonomiska föreningar än de
nu angivna äro fria från skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt enligt för
ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Skyldighet att erlägga skatt enligt förordningen om särskild skatt å för
mögenhet åligger fysiska personer, oskifta dödsbon, familjestiftelser och ut
ländska bolag. Skatten utgår endast när förmögenheten överstiger 20 000
kronor. För förmögenhet som överstiger detta belopp utgår skatten efter en
progressiv skiktskala, där lägsta skattesatsen — för den del av förmögenhet,
som överstiger 20 000 kronor men icke 40 000 kronor — är en promille och
högsta skattesatsen — för den del av förmögenhet, som överstiger en milj.
kronor — 6 promille. För annan skattskyldig än familjestiftelse eller ut
ländskt bolag gäller dock den spärren, att den beskattningsbara förmögen
heten icke får överstiga 25 gånger det för den skattskyldige för beskatt
254
Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.
ningsåret enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fast ställda taxerade beloppet. (Saknas sådant belopp utgör den beskattningsbara förmögenheten 25 procent av den skattepliktiga förmögenheten.)
2. Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.
Beredningen föreslår (betänkandet s. 177-—495), att beskattningen av in komst och förmögenhet skall ske genom två från varandra helt fristående skatter. Den sålunda helt friställda förmögenhetsskatten skall beträffande fysiska personer, oskifta dödsbon, utländska bolag och familjestiftelser ut tagas efter en progressiv skiktskala, enligt vilken skattskyldigheten — liksom nu är fallet beträffande den särskilda förmögenhetsskatten — inträder vid 20 000 kronor och där lägsta skattesatsen (för 20—100 000 kronor) är 6 promille och högsta skattesatsen (för vad som överskjuter 300 000 kronor) 18 promille.
Spärr vid onormalt låg avkastning skall i princip endast gälla för de mind re förmögenhetema. Därest den skattepliktiga förmögenheten för fysiska personer eller oskifta dödsbon icke överstiger 100 000 kronor får enligt för slaget den beskattningsbara förmögenheten icke överstiga 30 gånger den för beskattningsåret enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda sam manräknade nettoinkomsten, men skall alltid utgöra minst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten. (Saknas nettointäkt skall den beskatt ningsbara förmögenheten utgöra 50 procent av den skattepliktiga förmögen heten.) överstiger den skattepliktiga förmögenheten 100 000 kronor och mot svarar 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten högst nämnda belopp, skall den skattepliktiga förmögenheten minskas med skillnaden mellan 100 000 kronor och vad som motsvarar 30 gånger den sammanräknade net toinkomsten eller, om 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten under stiger 50 000 kronor, med sistnämnda belopp.
Beredningens ledamöter herrar Andersson och Sundén föreslå (betänkan det s. 283—289), att förmögenhetsskatten skall uttagas efter genomgående lägre skattesatser. Den av dem föreslagna skalan, jämförd med den av be redningens majoritet förordade, framgår av följande uppställning:
Beredningen
Reservationen
Beskattningsbar
förmögenhet,
kr.
Skatt
°/oo
Beskattningsbar
förmögenhet,
kr.
Skatt
°/oo
- 20 000
0
— 20 000
0
20—100 000
6
20- 50 000
5
100—150 000 10 50— 100 000
6
150—200 000
12 100— 150 000
7
200—300 000 15
15"— 200 000
8
300-
18
2(10— 300 000 10 30'—1000000 12 1000 —
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
255
I motsats till beredningens majoritet förorda reservanterna, att vid sidan
av den speciella reduktionsregeln för mindre förmögenheler även den nu
gällande allmänna begränsningsregeln för framtiden skall upprätthållas med
den formella jämkning, som betingas av skattesystemets omläggning.
Beredningens förslag, att beskattningen av inkomst och förmögenhet skall
ske genom två från varandra fristående skatter har i
och för sig tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.
Frågan om skatteskalan för den enligt förslaget helt fristående för
mögenhetsskatten har upptagits till behandling i praktiskt taget afla de re
missyttranden, som avse inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Den före
slagna skatteskalan har därvid i princip tillstyrkts av landsorganisationen
samt av länsstyrelsenia i Västmanlands län (reservation av föredragande
landskamreraren) och Västerbottens län. Socialstyrelsen samt länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus och Älvsborgs län ha ansett sig kunna godtaga skat
teskalan i och för sig men yrkat, att en reduktionsregel av den art som före
slagits för mindre förmögenheter skall fastställas att gälla oavsett förmögen
hetens storlek. I övriga yttranden har uttalats, att den föreslagna skatteskalan
för förmögenhetsbeskattningen borde omarbetas.
Landsorganisationen förklarar sig av flera skäl icke dela de från många
hall uttalade farhagorna för att förslaget angående förmögenhetsbeskattning
en skulle medföra ett upphörande av det för framåtskridandet nödvändiga
sparandet och kapitalbildningen, särskilt om man såge det i kombination
med de föreslagna inkomstskatteskalorna. Landsorganisationen anför vidare:
Det är till en början tydligt att de skatteskalor för inkomst och förmögen
het, som beredningen föreslår, kommer att underlätta nybildningen av mind
re och medelstora förmögenheter, alltså sådana förmögenheter som överhu
vud taget kan bildas genom sparande i egentlig mening ur ordinära inkoms
ter. Bildandet av större förmögenheter och eventuellt däremot svarande ök
ning av i samhället existerande kapitalvärden torde endast till en del försig
gå genom sparande ur inkomster, som blivit taxerade till inkomstskatt. Dy
lika förmögenheter, liksom naturligtvis också många mindre, torde i stället
uppkomma bl. a. genom att vederbörande ägare kunnat tillgodogöra sig en
värdestegring hos tomtmark, fastigheter eller industriföretag, förorsakad av
samhällets och teknikens utveckling. Det är uppenbart att i sådana fall den
förmögenhetsbildande verksamheten — vare sig den varit ur samhällssyn
punkt värdeskapande eller endast bestått i lyckade aktiespekulationer e. dyl.
— inte i någon högre grad kunnat påverkas av en förmögenhetsskatt, som
vid 100 000 kronor uppgår till 0,5 procent och vid 1 milj. stigit till 1,6 pro
cent. Samtidigt är det också klart alt samhället inte har samma anledning att
respektera resultatet av delta slags förmögenhetsbildning som när det gäller
kapital som mera mödosamt sparats ur mindre inkomster. Intresset alt äga
och öka en förmögenhet betingas f. ö. inte endast av avkastningen utan ock
så av den trygghet, det anseende och den sociala och ekonomiska makt, som
förmögenheten ger. Avkastningen av en förmögenhet kan ej heller mätas en
bart med ett räntebelopp; denna avkastning kan t. ex. också utgå i form av
möjlighet för ägaren att placera sig själv jämte honom närstående personer i
välavlönade ställningar i företag, där han tack vare sin förmögenhet kan ut
256
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
öva ett mer eller mindre dominerande inflytande. Att mer än hela den formellt konstaterade avkastningen av en förmögenhet skulle komma att uppslukas av skatter i vissa högre inkomst- och förmögenhetslägen har varit ett i dis kussionen ofta påpekat förhållande. Vad som ovan anförts visar emellertid att detta förhållande inte i på långt när den grad, som man vid en ytlig be dömning kunde föranledas att tro, kan väntas hämma intresset att genom mer eller mindre produktiv ekonomisk verksamhet bilda — och sedan icke förslösa — stora förmögenheter, även om de praktiska möjligheterna att göra delta genom sparande ur stora inkomster påtagligt minskas. De fall, där den nya förmögenhetsskatten kommer att bli mest kännbar i förhållande till av kastningen, gäller rent passivt ägande av större kapital. Där kapitalägandet är förenat med aktiv, mer eller mindre riskbärande och produktiv ekonomisk verksamhet kommer den av nyss anförda grunder att i praktiken bli av mera underordnad betydelse, eftersom t. o. m. den rent formella avkastnings- procenten i de senare fallen vanligen är betydligt högre än i de förra, utan att förmögenhetsskatten fördenskull ökas. På denna punkt skiljer sig för slaget från nuvarande skatteform, där 1/i0o av förmögenheten lägges till in komsten och där förmögenhetsskatten alltså påverkas av inkomstskattens progressivitet. Vid bedömandet av förslagets innebörd måste denna relativa förmånsställning för det aktiva riskbärande kapitalet beaktas, särskilt som de farhågor, som på denna punkt ofta uttalats, vanligen gällt just återverk ningarna på den ekonomiska aktiviteten och risktagandet. Vad som här ovan sagts gäller också de farhågor för förslösande av kapitalvärdena och för illegal kapitalflykt till utlandet, som ibland uttalats i diskussionen om dessa frågor. Det torde behövas betydligt högre skattesatser för att föranleda till tagandet av de mycket stora risker och besvär, som skulle vara förenade med den sistnämnda metoden att undgå den svenska beskattningen. Icke ens om det vore sant, att de kapital- och välståndsbildande krafterna till större del än som i verkligheten är fallet vore identiska med det relativa fåtal per soner, som på något mera kännbart sätt skulle komma ap träffas av den skärpta beskattningen på större förmögenheter, skulle det således finnas nå gon större anledning ad av hänsyn till det ekonomiska framåtskridandet avstå från denna skattehöjning.
Oberoende av de synpunkter som kan läggas på skattens verkningar på större förmögenheter — där dock samhället bör taga en viss grad av risk för ogynnsamma återverkningar i enskilda specialfall för att upprätthålla en ur andra synpunkter önskvärd skatteskala — är det emellertid också tydligt att den alldeles övervägande delen av sparandet och nybildningen av kapital i vårt land försiggår i former som har föga att göra med individuellt bildande av storförmögenheter. Dels försiggår det inom aktiebolagen i samband med uppläggning av i skattehänseende delvis dolda fonder, dels försiggår del ock så genom småsparande. Ökningen av insättarbehållningen på olika slag av sparräkningar har under de senaste aren uppgått till omkring 600 miljoner kronor per år. En mycket väsentlig del av det årliga nysparandet försiggår dessutom i samband med amortering av lån, som redan investerats i produk tiv form. Dessa medel ställas genom amorteringen praktiskt taget automa tiskt på nytt till folkhushållets förfogande och detta vanligen snabbare än som betingas av värdeminskningen. Landsorganisationen finner därför ingen anledning att med tanke på det ekonomiska framåtskridandet och kapital bildningen — som givetvis är ett självklart intresse, även för de icke förmö- genhetsägande folkgrupperna — motsätta sig förslaget om skärpningen av beskattningen på större förmögenheter. Utifrån allmänna rättvisesynpunkter vill landsorganisationen i stället ge det sin livliga tillstyrkan.
257
Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att förslaget till förmögen
hetsbeskattning vore utformat i samma syfte som förslaget till inkomstbe
skattning, d. v. s. i syfte att skydda de små förmögenheterna i jämförelse
med nuvarande förhallanden samt att låta de stora lämna en större andel än
hittills till statskassan. Länsstyrelsen kunde icke finna, att denna delvis
skärpta förmögenhetsskatt i något fall skulle förhindra sparviljan att taga
sig uttryck i ökning av det enskilda kapitalet.
I en av landskamreraren i länet avgiven reservation förordas det av Anders
son och Sundén reservationsvis framförda förslaget.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har intet annat att erinra mot förslaget
i förevarande del än att enligt länsstyrelsen en mera jämn utformning av
skatteskalan enligt följande borde företagas:
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
— 20 000 .................. 0 0 oo
20 000— 50 000 .................. 4 °/oo
50 000—100 000 .................. 7 °/oo
100 000—150 000 .................. 10 °/o0
150 000-200 000 .................. 12 °/oo
200 000—300 000 .................. 15 °/oo
300 000—
.................. 18 °/oo
Länsstyrelsen framhåller, att skatten särskilt för de lägre förmögenhets-
skikten bleve något mindre enligt länsstyrelsens än efter beredningens för
slag (vid förmögenheter om exempelvis respektive 30 000, 100 000 och
1 000 000 kronor bleve skatteminskningen respektive 33,3, 2,1 och 0,1 pro
cent), men att då denna skatteminskning bleve förhållandevis obetydlig, den
av länsstyrelsen föreslagna skiktskalan med uppdelning av förmögenheterna
mellan 20 000 och 100 000 kronor i två skikt vore att föredraga.
Socialstyrelsen anser en reduktionsregel av samma räckvidd som den nu
gällande erforderlig, enär en normal avkastning av en förmögenhetsökning
icke borde i sin helhet tagas i anspråk av skatt. Styrelsen anför:
o Om förmögenhetsbeskattningen helt frikopplas från inkomstbeskattningen,
såsom i förslaget förutsättes skola ske, får en sådan reduktionsregel, som
avser att minska skatten i fall av låg eller ingen inkomst, i själva verket en
ökad betydelse. Det må erinras om att 1936 års skattekommitté i sitt år 1937
utgivna betänkande rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen
alternativt framförde ett förslag, som i likhet med statsskatteberedningens
förutsatte en helt fristående förmögenhetsskatt. Till skillnad från statsskatte-
beredningens förslag upptog emellertid detsamma en reduktionsregel av så
dan typ som den nu för den särskilda förmögenhetsskatten gällande regeln.
I motiveringen för förslaget anförde kommittén bland annat: »Vid en fri
stående förmögenhetsskatt, där i olikhet med vad som gäller för eu kombi
nerad inkomst- och förmögenhetsskatt förmögenhetsskatten icke automatiskt
regleras i fall av låg inkomst, är naturligen spörsmålet om utformande av
särskilda reduktionsregler av stor vikt.» Detta uttalande synes ha en oför
minskad giltighet.
Det må ytterligare anmärkas, att en sådan reduktionsregel ur de anförda
synpunkterna måste te sig än mera behövlig i den mån som beskattningen
skärpes, såsom nu ifrågasättes.
Bihang till riksdagens protokoll l!)i7. 1 samt. Nr 212.
17
258
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Länsstyrelsen befarar att förmögenhetsbeskattningens omläggning enligt riktlinjer, som endast i denna begränsade utsträckning taga hänsyn till in komstens storlek, kan medföra dels en försämring av skattemoralen genom frestelsen för de skattskyldiga att söka undandraga skattepliktiga tillgångar från beskattning dels ock en överflyttning av kapitaltillgångar från skatte pliktiga till skattefria förmögenhetsobjekt. Länsstyrelsen anser fördenskull starka skäl tala för att den nu gällande reduktionsregeln tillsvidare bibe hålies.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Principiellt sett är länsstyrelsen av den uppfattning, att förmögenhet icke är att betrakta som en skattekälla. Endast avkastningen av densamma bör kunna rubriceras såsom sådan. Varje särbeskattning av förmögenhet måste därför anses irrationell och icke hemmahörande i en klok skattepolitik. Emellertid kunna naturligtvis statsfinansiella skäl under vissa omständig heter tvinga till ett frångående av denna princip, och må detta i så fall kunna försvaras, dock endast under förutsättning att avvikelsen är begränsad och skatten alltid står i viss rimlig proportion till avkastningen av kapitalet.
Om man däremot, som beredningen tycks ha gjort, går in för en systema tisk beskattning av förmögenheten, kan detta förklaras endast därmed, att man tillskriver kapitalet såsom sådant en viss skattekraft. Under dylika för hållanden frågar man sig emellertid, varför denna ståndpunkt icke kon sekvent genomförts och varför en viss del av förmögenheten skulle fritagas från beskattning. Principiellt sett måste ju även ett kapital på 20 000 kronor och därunder i så fall i sig innesluta en viss skatteförmåga och det finns väl då knappast några skäl, annat än möjligen rent skattetekniska, för en be gränsning av förmögenhetsbeskattningen. Vad beredningen i detta samman hang anfört därom, att man genom fritagandet från skatteplikt av förmögen heter upp till 20 000 kronor velat uppmuntra sparsamheten, kan väl knap past anses såsom fullgott skäl. Anser man emellertid sparandet vara önsk värt ur andra synpunkter än de rent skattepolitiska är det å andra sidan ofattbart varför detta sparande lämpligen borde upphöra vid 20 000 kronors- strecket.
Av vad nu anförts framgår, att länsstyrelsen under vissa angivna förut sättningar kan finna förmögenhetsbeskattningen försvarbar och då den av beredningen föreslagna skärpningen kanske icke kan anses gå utöver rim liga gränser, vill länsstyrelsen — ehuru efter stor tvekan — icke motsätta sig vad beredningen på denna punkt föreslagit, dock med det förbehåll, att den uppdragna spärregeln icke begränsas till förmögenheter på 100 000 kronor, utan gives full giltighet.
Länsstyrelsen i Älvshorgs lån anser det önskvärt att man för bibehållande och ökning av skatteunderlaget icke genom beskattning över hövan förstör de befintligt kapital respektive försvårade nybildning av kapital. I enlighet härmed och då kapitalet i och för sig icke kunde anses besitta någon skat tekraft genom sin blotta substans utan allenast såsom i viss mån förhöjan de avkastningens skattebärande förmåga borde, där kapitalet legat utan av kastning respektive givit mindre än normal avkastning, reduktion av skatt skyldigheten ske efter mildare grunder än den beredningen föreslagit. I stäl let för skärpning av nu gällande reduktionsregel vore tvärtom en lindring
Kungi. Maj.ts proposition nr 212.
259
önskvärd så att förmögenheten ställdes i relation till den beskattningsbara
inkomsten. Därjämte borde reduktionsregeln gälla för förmögenheter över
lag och icke begränsas till förmögenheter under 100 000 kronor.
Av dem, som ansett att den föreslagna skatteskalan borde omarbetas,
åberopar riksräkenskapsverket av ämbetsverket utarbetade tabeller utvisan
de å ena sidan för ensamstående och å andra sidan för äkta makar utan
barn i ortsgrupp V den inkomst som återstår sedan avdrag gjorts för erlagda
stats- och kommunalskatter, de senare beräknade till 10 procent av inkoms
ten, dels enligt beredningens förslag, dels enligt reservanternas förslag (in
komstskatteskala alt. I) och dels enligt gällande bestämmelser. Tabellerna,
vilka efter sammanförning till en tabell återgivas på nästföljande sidor, visa
den återstående inkomsten dels vid enbart arbetsinkomst, dels vid enbart
förmögenhetsinkomst, beräknad till 3 V3 procent av förmögenheten, och dels
vid kombination av båda. I anslutning till dessa tabeller framhåller riksrä
kenskapsverket, att den behållna inkomsten vid allenast förmögenhetsin
komst enligt beredningens skatteskalor till en början stege och nådde sitt
maximum vid 900 000 kronors förmögenhet, varefter den behållna inkomsten
sjönke och för stora förmögenheter bleve negativ. Samma utveckling före-
låge även om förmögenhetsinkomsten vore förenad med arbetsinkomst. Först
om arbetsinkomsten nådde storleken 20 000 kronor, gåve den totala beskatt
ningen vid stora förmögenheter någon behållning efter skattens avräknande,
men den tendensen vore genomgående, att den behållna inkomsten efter
skattens gäldande nådde ett maximum, som vid 100 000 kronors arbetsin
komst låge vid 150 000 kronors förmögenhet, varefter den behållna inkomsten
med stigande förmögenhet successivt minskades.
Riksräkenskapsverket anför härefter:
Ett ur skatteteknisk synpunkt oeftergivligt krav beträffande dessa skatte
skalor för inkomstskatt och för förmögenhetsskatt är, att den efter skattebe
talningen kvarstående inkomsten ökas eller i varje fall icke sjunker, när den
skattskyldiges inkomst eller förmögenhet stiger, under förutsättning att för-
mögenhetsavkastningen är normal. En motsatt ordning måste verka ned
brytande på sparviljan närmast hos skattskyldiga inom berörda inkomst-
och förmögenhetsskikt. Vid en granskning av beredningens förslag till skatte
skala för inkomstskatten synes den fylla det skattetekniska kravet på ut
formningen av skatteskalan. Detta krav fylles emellertid icke av förslaget
till skatteskala för förmögenhetsskatten och icke heller i fråga om den sam
lade effekten av inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Ett liknande fel,
ehuru mindre utpräglat, vidlåder även det av reservanterna framlagda skat-
teförslaget, och en sådan hrist företer likaledes nu gällande skattesystem i
extrema inkomst- och förmögenhetslägen. Det påvisade resultatet av försla
get har här betraktats ur tekniska synpunkter; det torde icke kunna rättas
till på annat sätt än att för förmögenhetsskatten införes en flackare kurva.
Det kunde också tänkas, att överväga eu spärregel lör förmögenhetsskatten
vid normal förmögenhetsavkastning av enahanda art som den för inkomst
skatten föreslagna.
Det här ur teknisk synpunkt påvisade felet i förmögenhetsskatteskalans
konstruktion torde icke hava tillkommit av förbiseende utan avsiktligt, så
260
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Den efter avdrag av stats- och kom-
Förmögenhet (avkastning
Arbets
inkomst
0
30 000 (avkastn. 1
1 000)
90 0O0 (avkastn.
3 01)0)
150 000 (avkastn.
5 000)
kronor
För
slaget
Re serva
tionen
Nuv. best.
För
slaget
Re- s- rva-
tionen
Nuv best.
För
slaget
Re serva tionen
Nuv.
best.
För
slaget
Re serva
tionen
Nuv. best.
a)
Ensamstående
0 0 0 0 915 925 946 2 270
2 278
2212 3 237 3 338 3 579
1000
975
975 975 1815 1817 1754 3045 3 046 2 923 3 964
4 in
4
328
2 00-' 1 875 1867 18-4 2 630 2*18 2 519 3 797
3 798
3 686 4 665 4817 5 053
3 O- -0 2 690 2 668 2 572 3 405 3 386 3 304 4 524 4 521 4 4-9 5 361 5 512 5 777 4 000 3 465
3 436
3 352 4 157 4 138 4 071
5 225
5 227 5180 6 037 6 195 6 482
5 000
4 217 4 188 4 12" 4 884 4 872 4 829 5 921 5 922 5 916 6 702 6 860 7 168
7 0»0
5 645 5 617
5 639 6 281
6 262
6 311
7 262 7 270 7 342 7 971
8139
8 499
10 000 7 6*2
7 660 7 823 8 274 8 268 8 440 9 181 9211 9 384 9 877 10 126 10 379
12 000
8 951
8 939
9 541
9 551
10 437 10 536 11 062 11390
15 0"0 10 857 10 926 11165 11399 11518 11677
12 193 12 423 12 562 12 720 13 256 13 396
20 000 13 700 14 056 14 197
14184 14 589 14 694
14 877 15 415 15 588
15 325 16172 16 422
25 000
16 305 16 972 17 223 16 749 17 505 17 720 17 397 18 303 18 532 17 845 19 019 19 198
30 000
18 825 19 819 20 105 19 269 20 333 20518 19 917 21 120 21 244 20 278 21 733 21 910
50 000 27 797 29814 30 445 2814! 30 218 30 774 28 591 30 787 31332
28 841 31 286 31 798
100 000 46 393 50 884 52 002 46 688 51 239 52 247 47 039 51 709 52 637
47 190 52 109 52 967
b)
Äkta makai
0
0 0 0 925 935 941 2 385 2415 2 397 3 441 3 621 3 672
1000 985
9'5 971 1845
1855
1808 3 207 3 237 3 180 4 227 4 40: 4 434
2 000
1 905 1905 1857 2 745 2 755 2 593 4 001 4 031 3 943 4 999 5 179 5 188
3 000
2 805 2 805 2 642 3 567 3 577 3 379 4 787 4817 4 705 5 754 5 934 5 928
4 000 3 627 3 627 3 427
4 361 4 371
4 154
5 559 5 589 5 468 6 496
6 676 6 664
5 000 4 422
4 422 4 210 5 147 5 157
4917
6 314 6 344
6215
7 235 7 415
7 385
7 000
5 980
5 980 5 736 6 674 6 684 6 441 7 795 7 825 7 686
8 679
8 859 8 776
10 000 8 215 8 215 7 985 8 877 8 887 8 646
9 943 9 973
9 785 1-1760 10 940 10 795
12 000 9 659 9 659 10 303 10 313 11320 11350 12 068 12 265 15 000 11740 11740 11 499
12 343 12 353 12 074 13 250 13 338 13 080 13 887 14 204 13 914
20 O00 14 867 15 004 14 715 15 390 15 577 15 212
16 117 16 482 16106 16 644 17 247 16 940
25 000 17 624 18047 17 741
18 086 18 580 18 238 18 734 19 406 19 132 19 182 20 160 19 821
30 000 20 162 20 960 20 727 20 606 21 474 21 140 21 254 22 261 21866
21702 22 977 22 532
50 000 29 460 31 314 31 171 29 805 31 719 315-10 30 255 32 288 32 058
30 505 32 787 32 556
100 000 48 219 52 548 52 833 48 515 52 903 53 078 48 866 53 373 53 4-8 49 017 53 773 53 798
att vid förmögenheter över en viss gräns skatten skall tagas direkt av för mögenheten. Enligt riksräkenskapsverkets mening bör emellertid i princip den löpande förmögenhetsbeskattningen drabba förmögenhetsavkastningen och icke förmögenheten, varvid dock förutsättes, att förmögenhetsinkomsten icke understiger normal avkastning. Ett motsatt förfarande har en ogynn sam effekt på sparviljan. Förmögenhetsbeskattningen motiveras i allmänhet av att tillvaron av förmögenhet medför en större skattekraft. Ett sådant be traktelsesätt skulle visserligen föranleda en starkare beskattning av förmö- genhetsinkomst än av arbetsinkomst men ingalunda motivera ett ianspråk- tagande av själva förmögenheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212-
261
munalskatter återstående inkomsten.
efter 37a
%;
ortsgrupp V) kronor
Arbets
inkomst
kronor
300 000 (avkastn.
10 000)
90u 000 (avkastn.
30 000)
1 500 000 (avkastn.
50 000)
3 000 000 (avkastn.
100 <
i
(J0
j
För
slaget
Re
serva
tionen
Nuv.
best.
För
slaget
Re
serva
tionen
Nuv.
best.
För
slaget
Re
serva
tionen
Nuv.
best.
För
slaget
Re
serva
tionen
Nuv.
best.
skatlskyldig.
4 609
5 460
6177
4 945110 419 13 701
3 116 12 214] 15 717 - 5 287 12 284 17 959
0
5 254
6118
6 827
5 449 10 983 14104
3 521 12 668 16 133 - 4 932 12 689 18 308
1 000
5 871
6 739
7 460
5 953 11 546 14 507
3 926 13123 16 550 !- 4 576 13 094 18 657
2 000:
6 521
7 401
8 076
6 457 12 110 14 909
4 331 13 577 16 966 - 4 221 13 499 1914)5
3 000 !
7 154
8 064
8 673
6 924 12 629 15 312
4 736 14 032 17 382 — 3 865 13 904 19 354
4 000
i
7 777
8 726
9 278
7 378 13133 15 692
5141 14 486 17 798 - 3 510 14 309 19 703
5 000
8 962
9 990 10 488
8 287 14 141 16 426
6 501 15 890 18 631 - 2 799 15119 20 400
7 000:
10 620 11856 12 304
9 651 15 653 17 5 5
7 166 16 759 19 880 - 1 731 16 334 21 447
10000
11707 13 022
10 560 16 661
7 976 17 6681
- 1070 17 048
12 000 i
13 225 14 772 15 291
11891 18 141 19 931
9191 19031 21 961 - 152 17 966 23 190
15 000 ;
15 745 17 619 18 002 13 916 20 414 22 205 11 048 21 134 24 042
1378 19 496 24 934
20 000
18178 20 333 20 713 15 941 22 686124 466 12 825 23 159 26 123
2 908 21 026 26 678
25 000
20 451 22 853 23 302 17 966 24 959 26 605 14 603 25 184 28 205
4 438 22 556 28 422
3O0O0:
28 766 32 159 32 712 25 403 33 384 34 930 21 713 33 284 36 147
10 558 29 376 35 397
50 000
46*68 52 734 53 484 42 238| 51 7561 53 7841 37 558j 49 676 53 584 [ 25 858 43 976 52 078 100 000 (
utan barn.
5 135
6015
6 447 ] 6 282] 11 560 13 239
4 780 13 714] 16 492 ]]— 3 461 13 9481 18 902
o
5 857
6 737
7 134
6 786 12 124 13 767
5 185 14 169 16 944 - 3105 14 353 19 251
1000
6 579
7 459
7 810
7 290 12 687 14 283
5 590 14 623 17 381 - 2 750 14 758 19 599
2 000
7 283
8 163
8 474
7 794 13 251 14 798
5 995 15 078 17 797 - 2 <94 15163 19 948
3 000
7 985
8 865
9 138
8 298 13 814 15 313
6 400 15 532 18 213 - 2 039 15 568 20 297
4 01)0
8 660
9 540
9 796
8 802 14 .<77 15 828
6 805 15 987 18 630 - 1 683 15 973 20 646
5 000
9 968 1' 1865 11007
9 788 15 478 16 824
7 615 16 896 19 462 - 972 16 783 21343
7O00
11 787 12 804 12 823 11 151 16 990 18 261
8 830 18 259 20 711
94 17 998 22 389
10 000
12913 14 050
12 (»60 17 998
9 640 19168
805 18 808
12 ('00
14 544 15 847 15 849
13 424 19510 20 658 10855 20 532 22 792
1839 19 957 24 133
15 000
17 082
8 760 18 624
15 580 21913 22 976 12 874 22 798 24 873
3 369 21 487 25 877
2( O00
19 602 21 577 21 33* 17 605 24 187 25 238 14 652 24 823 26 955
4 899 23 017 27 621
25 000
21 951 24 190 23 970 19 630 24 459 27 436 16 429 26 848 29 036
6 429 24 547 29 364
30 0( >0
30 430 33 659 33 484 27 229 35 048 35 761 23 539 34 948 37 089
12 549 30 667 36 339
50 000
48 694 54 398 54 427 44 2291 53 747 54 727 39 549 51 667 54 527
27 849 45 967 53133 100000:
Nu angivna felkonstruktion av den av beredningens majoritet framlagda
skatteskalan för förmögenhetsskatten måste antagas få särskilt svårartade
skadeverkningar i fråga om utvecklingen av företagsamheten inom landet.
För många företagare skulle sålunda majoritetsförslagets genomförande hava
till följd, att hela eller nästan hela den deklarerade företagarvinsten skulle
indragas till statsverket. Företagarens intresse att skapa vinster skulle här
igenom avtrubbas och föranleda att företagets medel i stället disponerades
för nyinvesteringar med åtföljande avskrivning. I så fall skulle ock statens
fiskaliska intresse lida skada.
262
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
I fråga om medelstora och större jordbruk skulle genomförandet av majo-
ritetsförslaget sannolikt medföra motsvarande konsekvenser.
De jämkningar, som erfordras för att rätta till vad som här karakteriseras
såsom ett tekniskt fel i skatteskalan för förmögenhetsskatten, äro ur fiska-
lisk synpunkt av mindre betydelse åtminstone på lång sikt.
Konkreta exempel på verkningarna av beredningens förslag anföras
av länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län. Länsstyrelsen i Uppsala län
anför sålunda:
En person inom länet hade enligt vid 1946 års taxering avgiven deklaration
en enligt statsskatteförordningen återstående inkomst av 269 390 kronor (för-
mögenhetsdelen ej inräknad) samt var ägare till en större förmögenhet. För
denna inkomst och förmögenhet skulle han enligt beredningens förslag få
erlägga:
inkomstskatt vid uttagning av 110 °/o av grundbeloppet .... kronor 162 510
förmögenhetsskatt ............................................................. .. . ■ ■. .
>__ 200 223
eller tillhopa kronor 362 733,
d. v. s. 93 343 kronor mera än inkomsten. Härtill kommer landstingsskatt
och kommunalutskylder efter tillhopa 10 kronor per skattekrona, beräknade
å en beskattningsbar inkomst av 243 000 kronor, 24 300 kronor samt fastig
hetsskatt för 985 skattekronor = 9 850 kronor. Personen i fråga skulle alltså
hava att erlägga tillhopa 396 883 kronor eller 127 493 kronor mera än in
komsten. Härtill skall läggas skäliga levnadskostnader, som med hänsyn till
de förpliktelser, som åvila en person i hans ekonomiska ställning, icke torde
understiga 50 000 kronor. Resultatet skulle därför bli, att personen i fråga
skulle behöva förbruka av kapitalet cirka 175 000 kronor varje år. Härtill
kommer den av beredningen föreslagna uppskjutna förmögenhetsskatten, be
nämnd kvarlåtenskapsskatt. Om denna i förevarande fall utslås på återståen
de livslängd enligt sannolikhetskalkyl blir den årliga uppskjutna förmögen
hetsskatten — under antagande av oförändrad förmögenhet — 230 618 kro
nor. Enbart årliga förmögenhetsskatten kommer alltså att uppgå till det
orimliga beloppet av 200 223 + 230 618 = 430 841 kronor.
Länsstyrelsen uttalar, att en lagstiftning som gåve till resultat att i skatt
uttoges högre belopp än inkomsten som skulle beskattas syftade icke till be
skattning utan till konfiskation. Sådan borde icke sammankopplas med taxe
ringen utan göras till föremål för särskild lagstiftning med tydligt angivande
av syftemålet. Det fallet att skatterna tillhopa överstege inkomsten borde ej
få inträffa, och det borde dessutom finnas en skälig marginal för den skatt
skyldiges levnadskostnader. Under förutsättning att skatteskalan för inkomst
skatten så utformades, att skattebelastningen i de olika inkomstskikten icke
bleve större än för närvarande, skulle en måttlig höjning av förmögenhets
skatten kunna tänkas. Till förhindrande av för hög beskattning av förmö
genheter med låg avkastning, borde dock en spärr införas utan hänsyn till
förmögenhetens storlek.
Länsstyrelsen i Örebro lån åberopar följande två exempel, som hämtats
från i länet aktuella taxeringsfall:
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
263
A. Förmögenhet.......................................... 788 600
Taxerat belopp...................................... 14 620
Inkomstskatt efter 110 % .................. 3 067
Förmögenhetsskatt .............................. 11 875 Skatt:
14 942
Statsskatt utöver inkomst
322
B. Förmögenhet.......................................... 8 185 400
Taxerat belopp...................................... 239 510
Inkomstskatt efter 110 % .................. 141 328
Förmögenhetsskatt .............................. 145 017
286 345
Statsskatt utöver inkomst
46 835
Länsstyrelsen anmärker särskilt att skatteskalan upprättats med utgångs
punkt från att skatten skulle inbringa 108 milj. kronor utan närmare under
sökning om verkningarna i enskilda fall av denna skatt samt att den före
slagna reduktionsregeln icke toge nödig hänsyn till tillgångar med ringa eller
ingen avkastning.
Ur övriga yttranden må här följande återgivas.
Kammarrätten framhåller, att ägare av förmögenhet i vissa fall skulle bliva
skyldiga att erlägga mer än förmögenhetens avkastning i skatt, även om
avkastningen icke vore onormalt låg, samt anför vidare:
Kammarrätten kan icke finna en sådan beskattning skälig och måste även
uttaia sina betänkligheter beträffande verkningarna av densamma på längre
sikt. Den synes med nödvändighet leda till en konsumtion av förefint
ligt kapital, så att, medan de inflytande skatterna användas till statens
löpande utgifter, skatteunderlaget minskas dels direkt genom nedgången i
förmögenhetema och dels indirekt genom minskningen i kapitaltillgången för
produktionsändamål. Att sparandet inom de högsta inkomstklasserna måste
upphöra, synes uppenbart. Att samla kapital utan att få behålla någon del
av avkastningen, kan icke vara lockande. Om avspärrningen mot utlandet
upphör, torde tillkomma en fara för kapitalflykt. Även verkningarna på möj
ligheten att erhålla utländskt kapital till svenska företag torde böra beaktas,
i den mån det anses önskvärt att sådana möjligheter hållas öppna.
De anförda olägenheterna skulle naturligtvis ökas vid en höjning av den
skatteprocent, med vilken inkomstskatten uttages.
Att betydande förmögenhetsbelopp för närvarande undandragas beskatt
ning, påpekas i direktiven för beredningens arbete. Kammarrätten är över
tygad om att detta är riktigt och undandragandet skulle säkerligen ökas vid
högre beskattning. Om och i vad mån detta förhållande kan motverkas ge
nom den ifrågasatta utredningen om en förbättring av taxeringsförfarandet i
vad avser förmögenhetsuppgifterna, torde vara tvivel underkastat.
Kammarrätten inser det befogade i förslaget om skattefrihet för högst
20 000 kronor men kan dock icke underlåta att framhålla de väsentliga olä
genheter vid deklarationskontrollen, som skulle bliva en följd därav.
Statskontoret anser, att ett skattetryck, som förutsatte anlitande av förmö-
genhetstillgångar för bestridande av löpande skatteutgifter, icke borde ifråga-
komma, och förklarar sig därför ej kunna dela beredningens uppfattning, att
det icke skulle vara motiverat att vid förmögenhetsskattens bestämmande
taga hänsyn till inkomstens storlek. Den av beredningen uppställda reduk
tionsregeln för sådana fall, då förmögenheten icke överstege 100 000 kronor
264
och inkomsten ej 3 000 kronor hade icke förmått hindra, att förmögenhets- inkomsten ur skattesynpunkt drabbades oproportionerligt strängt i jämfö relse med arbetsinkomsten. Att skatten i vissa lägen toge mer än 100 procent av marginalinkomsten kunde icke vara ägnat att främja kapitalbildning och sparande, och infördes dessutom en särskild kvarlåtenskapsskatt måste far hågorna för skadeverkningar anses än mer befogade.
Lantbruksstgrelsen anser det vid avvägningen av förmögenhetsbeskattning en böra iillses, att denna bleve en skatt å förmögenhetens avkastning och ej å dess kapital. Principiellt borde således en förmögenhet, som ej lämnade någon avkastning, ej heller beskattas. Med hänsyn härtill och den minskade avkastningen syntes nuvarande förmögenhetsskattebelastning icke böra skär pas Även reduktionsreglerna borde utformas med hänsyn till att endast av kastningen borde beskattas.
öuerståthållarämbctet uttalar starka betänkligheter mot den föreslagna förmögenhetsskatten och anför vidare:
Denna synes mindre tjäna ett rent beskallningsändamål, d. v. s. att till föra statsverket inkomster för täckandet av löpande behov. Snarare torde den avse en ur sociala synpunkter sasom rättvis ansedd och folkgemenska- pen befrämjande förmögenhetsutjämning. Det kan emellertid befaras att en sadan förmögenhetsskatt, genom fortsatt nedskärning av de större förmögen- heteina och de därur härflytande inkomsterna, småningom kommer att med föra en så betydande minskning av skatteunderlaget, att allvarliga budgetsvå righeter kunna uppstå, särskilt under vikande konjunkturer. Avkastningen av en förmögenhetsskatt om sådan anses böra uttagas bör därför icke gå in i budgeten till täckandet av löpande kostnauer utan placeras till utvidgning av statens aifärsdrivande verksamhet.
Denna verksamhet har spänt ut över allt flera områden. Från de olika kommunikationsverken har staten utvidgat sin rörelse till att avse utbyggan det av vattenfall, skogsbruk och trävarurörelse, gruvdrift (såsom delägare i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) järntillverkning (Norrbottens järn verk), tillverkning av tobaksvaror m. in., importköp av viner m. m. Det svenska näringslivet är alltså en blandning av statsdrift och enskild företag samhet och intet synes i och för sig hindra att statsdriften ytterligare utökas utan att därför den privata företagsamheten därigenom hämmas.
Emellertid har överståthållarämbetet redan givit uttryck åt att den före slagna fÖl mögenhetsskatten är av den höjd att den tillsammans med inkomst- s^.a^.?n kommer att verka nedskärande å de stora förmögenheterna och att därför småningom kommer att ske en förskjutning i skatteunderlaget, en för skjutning som kan medföra att den skattelättnad, som man nu velat bereda de mindre inkomsttagarna i längden icke kan bibehållas.
I det av skattedirektören vid överståthållarämbetet avgivna särskilda ytt randet framhalles, att det betydelsefulla vore i vad mån den skattskyldiges avkastning av förmögenheten försloge till gäldande av statlig och kommunal skatt samt huruvida därefter ålerstode så stor del av avkastningen, att veder börande kunde därå nödtorftigt livnära sig. Härefter anföres:
Om man beräknar att kapitalet avkastar 3V2 % samt att kommunalskatten utgår efter 10 kronor för skattekrona skulle för äkta makar i ortsgrupp V resultatet bliva följande: Vid en inkomst av 20 000 kronor (motsvarande av kastningen å i runt tal 571 400 kronor) skulle skatterna utgå med 13 096
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
265
kronor och endast 6 964 kronor återstå för levnadskostnadernas läckande.
Var inkomsten 30 000 kronor (motsvarande ett kapital om i runt tal 857 000
kronor) blevo skatterna 22 944 kronor och återstående belopp 7 056 kronor;
av inkomstökningen å 10 000 kronor hade alltså 9 838 kronor åtgålt för skat
ternas gäldande och behållningen därav blev 162 kronor. Om inkomsten av
kapital stiger till 40 000 kronor, öka skatterna med 10 273 kronor, d. v. s. ve
derbörande gör en direkt förlust om 273 kronor på denna ökning av det av-
komstgivande kapitalet. I fortsättningen stiga skatterna med belopp, som allt
mera överstiger inkomstökningen. Då inkomsten uppgår till 100 000 kronor
(motsvarande i runt tal ett kapital om 2 857 000 kronor), utgå skatterna med
100 885 kronor, d. v. s. 885 kronor mera än själva inkomsten. Vid en inkomst
av kapital om 200 000 kronor, utgår skatten med 221 004 kronor, vid en in
komst om 300 000 kronor med 344 517 kronor. Orimligheten av dylika »skat
tesatser» behöver icke närmare belysas; om något existensminimum är här
icke tal. Om man vidare tänker sig, att familjen i de anförda exemplen har
minderåriga barn, ökas dess omkostnader ytterligare, men häremot svarar en
dast det skattefria bidraget om 200 kronor per barn, vilket bidrag vid de stör
re inkomsterna är en droppe i havet jämfört med det belopp, varmed skatten
överstiger inkomsten. — Särskilt belysande äro de fall, då en skattskyldig är
skyldig erlägga skatt för förmögenhet, som vederbörande icke äger, t. ex.
eftei levande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av för
mögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap. Därest en
änka på detta sätt tillförsäkrats en inkomst av kapital om 200 000 kronor,
skulle hon för närvarande därav fått behålla i runt tal 20 000 kronor. Efter
beredningens förslag skulle hon nödgas i årlig skatt betala 221 000 kronor,
d. v s. 21 000 kronor mera än inkomsten. Då änkan icke äger disponera ka-
pila'beloppet för att gälda skatten återstår väl då för henne icke annat än att
avsäga sig legatet samt att söka understöd för att uppehålla livet.
I fortsättningen framhåller skattedirektören, att så länge man överhuvud
taget ville tala om en beskattning en förutsättning härför måste vara — bort
sett från av nödläge framkallade särskilda engångsskatter —■ att de i skatt
inflytande bidragen kunde beräknas bliva något så när kontinuerliga och
helst ökande på grund av stegrat skatteunderlag. Åtgärder däremot vilka ginge
ut på en kontinuerlig minskning av skatteunderlaget eller viss del därav, hade
intet att skaffa med begreppet beskattning utan utgjorde indragning (konfis
kation) av egendom. Förmögenhetsskatt vore en skatt som visserligen hade
förmögenheten till skattenorm men som skulle betalas av förmögenhetens
avkastning. Förmögenheten som sådan, vars skattekraft beredningen velat
träffa, ägde ingen skattekraft, om detta ord toges i sin verkliga betydelse.
Därför vilade beredningens förslag — därest man ville betrakta det som ett
förslag till beskattning — på en från början oriktig grund.
Slutligen anför skattedirektören, att en jämförelse mellan beskattningen av
förmögenhetsinkomst å ena sidan samt beskattningen av annan inkomst å
andra sidan visade att förmögenhetsinkomsten genom skattestegringarna un
dergått kraftigare beskärningar än arbetsinkomsten och icke tvärtom, som
beredningen påstått, samt att den av beredningen föreslagna rätt krångliga
reduktionsregeln vid smärre förmögenheter icke uppfyllde rimliga anspråk å
en begränsning av de belopp staten kunde i beskattningsform uttaga av de
skattskyldiga. Reduktionsregeln måste, på sätt hittills varit fallet, baseras å
förmögenhetens avkastning, om densamma skulle ha verklig innebörd.
266
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, som finner de i Anderssons och Sundéns reservation uttalade synpunkterna på förmögenhetsbeskattningens avvägning beaktansvärda, anser det stötande att avkastningen av ett kapital under vissa förhållanden icke försloge till skattens gäldande. I stället för att vidtaga åt gärder för belastande av skattedragarna genom ett extremt uppdrivande av skattesatserna å förmögenheter, vilka i det ojämförligt stora flertalet fall lo jalt uppgivits, vore det framför allt lämpligt att söka utvägar för att råda bot på det missförhållandet att betydande förmögenhetsbelopp undandroges be skattning.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det icke motiverat att av förmögen heterna uttaga ett ökat skattebelopp samt att en skärpning av förmögenhets skatten i den ifrågasatta utsträckningen skulle förhindra kapitalbildning. Då förmögenhetsskatten borde betraktas som en skatt på förmögenhetsavkast- ningen, borde under alla förhållanden en begränsning av skattetrycket ske, så att kapitalet icke behövde tagas i anspråk för skattens gäldande, varför en reduktionsregel liknande den nu gällande borde finnas. Länsstyrelsen åbero par de av reservanterna i beredningen anförda skälen (se betänkandet s. 285 —287) samt erinrar i samband härmed om en av professor C. E. Quensel gjord utredning, enligt vilken under åren 1939—1945 det taxerade beloppet stigit med 62 procent och det beskattningsbara beloppet med 98 procent, varemot den totala förmögenheten under samma tid ökats med 19 procent och förmögenheter över 20 000 kronor med endast 10 procent.
Länsstyrelsen i Kalmar lån förklarar sig hysa mycket stark tvekan om det tillrådliga i att giva skatteskalan den skärpa som beredningen tänkt sig. I olika sammanhang hade framhållits vikten av frivilligt sparande, och den samhälleliga betydelsen härav kunde icke nog kraftigt betonas. Det måste under sådana förhållanden närmast anses vara inkonsekvent att av de med borgare, som genom återhållsamhet i sin konsumtion lyckats göra besparing ar, fordra skatt å dessa besparingar av sådan storlek, som man i förslaget tänkt sig. Visserligen kunde förslaget sägas uppmuntra sparandet i vad detta begränsade sig till 20 000 kronor, men sparandet måste ur samhällets syn punkt anses ha lika stort värde alldeles oavsett det förmögenhetsläge, i vil ket spararen befunne sig. För övrigt tedde det sig som en anomali, att skatte skalan utformats på sådant sätt att den som förfogade över en förmögenhet på 500 000 kronor finge mera kvar att leva på än den, vars förmögenhet överstege nämnda belopp, förutsatt att förmögenheterna lämnade procen tuellt samma avkastning.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att den nuvarande kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten — vilken i många fall uppgått till mer än 100 procent av avkastningen — under senare år utan tvivel haft ogynnsamma verkningar ur sparsynpunkt. Med hänsyn till att värnskatten förklarats vara av tillfällig natur och de skattskyldiga därför ingivits förhoppning om lätt nad i den skärpta skattebördan torde emellertid denna skattebelastning icke ha medfört så ogynnsamma verkningar som måste bliva en följd av den ständiga och i vissa fall ökade skattebelastning, vilken den föreslagna för
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
267
mögenhetsskatten innebure. Även om förslaget icke uteslöte en viss kapital
bildning hos småspararna, korame säkerligen näringslivets kapitalförsörjning
icke i nämnvärt bättre läge. För den industriella utvecklingen vore nämligen
tillgången på riskvilligt kapital av avgörande betydelse, och detta kapital in-
flöte till mycket ringa del från småspararna. Förmögenheten vore enligt
svensk skatterätt beskattningsnorm men icke skattekälla och jämförelse bor
de därför ej — som enligt beredningen — göras mellan förmögenheter å ena
sidan och arbetsinkomster å den andra utan man borde med varandra jäm
föra i vad gällde skattetrycket ren förmögenhetsinkomst, å ena sidan, och ren
arbetsinkomst, å andra sidan. Vid sådan jämförelse hade förmögenhetsin-
komsterna genom skattestegringarna undergått kraftigare försämringar än ar
betsinkomsterna (se tabell å s. 285 i betänkandet).
Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att progressiviteten i förmögenhetsbe
skattningen borde avvägas på sådant sätt, att skattskyldig i samma mån som
förmögenheten ökades finge under förutsättning av lika räntabilitet behålla
ett proportionsvis avsevärt större belopp än enligt förslaget. Länsstyrelsen
framhåller, att en permanent skärpt förmögenhetsskatt och kvarlåtenskaps-
skatt kunde komma att medföra svåröverskådliga konsekvenser och att en
skattebelastning som vore så stor, att den medförde en fortgående minsk
ning av förmögenheten genom att skälig del av avkastningen ej kunde dispo
neras av förmögenhetens ägare sedan skatteutgifterna bestritts, överstege för
mögenhetens skattekraft. Länsstyrelsen fortsätter:
Länsstyrelsen vill ytterligare framhålla, att det hårda skattetrycket på nå
got större inkomster och förmögenhet kan befaras minska tillgången på risk
villigt kapital. Enligt vad länsstyrelsens erfarenhet ger vid handen placeras
redan nu stora förmögenheter, huvudsakligen av skatteskal, i försäkringar av
olika slag. Rörelseidkare teckna numera i stor utsträckning pensionsförsäk
ringar för egen räkning. Tidigare torde det ha varit vanligt, att rörelseidkare
investerat ledigt kapital i eget företag eller genom utlåning eller aktieförvärv
i andra företag för att på detta sätt bilda ett kapital, vars ränteavkastning
skulle utgöra ålderspension. Länsstyrelsen vill här även framhålla, att en ten
dens till placering av kapital i konstföremål, antikviteter och dylikt förefin
nes. Genomföres en förmögenhetsbeskattning enligt beredningens förslag torde
denna tendens förstärkas. Kan en skattskyldig —------- ej räkna med större
behållen avkastning än 318 kronor på ett kapital av 100 000 kronor i för-
mögenhetsläge 300 000 kronor till 400 000 kronor (avkastning 3 procent; kom
munal utdebitering 12: 65), lärer han knappast anse denna inkomst tillräcklig.
Placerar han kapitalet i konstföremål och dylikt erhåller han visserligen
ingen som helst årlig avkastning men kan räkna med att tillgångarna stiga
i värde och detta ej endast om penningvärdet skulle nedgå samt att den vinst
han kan erhålla härigenom blir skattefri, om han behåller tillgången i sin
ägo tillräckligt lång tid.
Länsstyrelsen i Kristianstads län, som ansluter sig till reservanternas för
slag, åberopar i huvudsak de av reservanterna anförda skälen och framhåller
i övrigt att de av beredningen föreslagna åtgärderna enligt vad som fram-
ginge av förslaget till jämkningsregel och skatteskalor tydligen åsyftade andra
ändamål än ren skattläggning. Skattelagstiftningen hade hittills haft till upp
gift att rätt fördela skatter till bestridande av statsutgifterna, och åtgärder
268
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
avseende jämnare fördelning eller begränsning av förmögenheterna borde falla utanför dess ram. Beredningen hade bort närmare undersöka de före slagna åtgärdernas inverkan på sparviljan lios befolkningen. Det frivilliga sparandet vore av utomordentlig betydelse för det allmänna och i dessa tider, då tal fördes om inflation, borde staten vara särskilt intresserad av att pengar undandrages konsumtion. Staten borde icke i skattelagstiftningen eller annorledes vidtaga åtgärder, som omöjliggjorde eller minskade sparandet. I så fall hade mycket av värde för samhällslivet gått förlorat.
Jämväl länsstyrelserna i Hallands och Värmlands län ansluta sig till vad reservanterna i beredningen anfört.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Länsstyrelsen har icke kunnat undgå att tveka om lämpligheten av den skärpta beskattning, som förslaget i denna del innebär. Därvid har den me ningen stadgats, att om möjligheterna till skatter från inkomst och förmö- genhet^ skola så finkammas, som beredningen synes anse nödvändigt, hör även såsom alternativ frågan om engångsbeskattning å förmögenheten ytter ligare övervägas. Då kritikerna anmärka mot beredningens förslag om för mögenhetsskatt, att detta innebär en obehörig konfiskation, kan genomföran det av föreslagna förmögenhetsbeskattning befaras leda till årligen upprepad irritation. Direkta skadeverkningar torde även riskeras genom en så höggra dig skärpning av skatten å förmögenhet och dess avkastning. Den uppmunt rar till förbrukning av kapital och ökad konsumtion samt motverkar på ett olyckligt sätt sparvilja och kapitalbildning. Med hänsyn till det penningpo litiska läge som nu råder och måhända kan komma att länge bestå torde det vara statsmakterna angeläget att befrämja åtgärder, som verka stimulerande i rakt motsatt riktning mot vad en dylik skattehöjning inbjuder till. De var ningar mot den höjda förmögenhetsbeskattningen, som under diskussionen i denna fråga i press och vid möten uttalats, torde icke böra lämnas obe aktade.
Länsstyrelsen förklarar sig icke heller övertygad om lämpligheten av att hittillsvarande redovisning till taxering av förmögenhet under 20 000 kronor finge försvinna. Länsstyrelsen anför härom:
Genom att uppgifterna i deklaration om förmögenhet under 20 000 kro nor mista aktuell betydelse komma de säkerligen att vårdslösas av deklaran terna. Visserligen skulle uppgiftsskyldighet föreligga även för sådan mindre förmögenhet och ansvarsbestämmelse för oriktig uppgift om förmögenhet, vilken skolat i deklaration upptagas, har ju föreslagits införd i taxerings- förordningen 141 § 3 mom. Men beredningen förutsätter själv (s. 184) av särskild hänsyn till de förmögenhetsstatistiska synpunkterna, att dessa upp gifter om mindre förmögenheter »komma antagligen att vara mera osäkra än förut» och att det icke kan påräknas, att taxeringsmyndigheterna i någon större utsträckning komma att efter anmaning införda uppgifter om förmö genheten i andra fall än då dessa uppgifter anses få betydelse för taxeringen. Det torde från taxeringssynpunkt stå klart, att eu sammanställning av för- mögenhetsförändringen med beräknad levnadskostnad och inkomstredovis ning —- den må kallas kontantkalkyl eller »rävsax» — varit av största be tydelse särskilt för taxeringskontroll å jordbrukare och mindre rörelseidkare samt att föreslagna omläggningen skulle medföra att sådan kontroll förlorar det mesta av sin vikt. På grund härav finner länsstyrelsen det beklagligt, om hittillsvarande redovisning av förmögenhetsbelopp “under 20 000 kronor till effektiv taxering skulle upphöra. För den skattskyldige torde skatten å för-
Kungl. Muj.ts proposition nr 212.
269
mögenhetsdel, beräknad såsom hittills, vara av ringa ekonomisk vikt. Men
även med en än mindre bråkdel av förmögenheten, exempelvis Viooo, skulle
själva metoden kunna alltjämt bereda en kontrollmöjlighet, som erfarenhets
mässigt får betecknas som nödvändig att bevara. Länsstyrelsen anser sig
därför nödgad att i princip avstyrka nu förevarande omläggning och i stället
yrka på att även förmögenhet under 20 000 kronor i någon form blir be
skattad.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län däremot — som i övrigt ansluter sig till
reservanterna i beredningen — ifrågasätter höjande av undre gränsen för
skatteplikten till 30 000 kronor. Länsstyrelsen anför:
För en dylik lättnad i beskattningen av mindre förmögenheter talar bland
annat angelägenheten att uppmuntra sparandet. Ett annat skäl som bör till
mätas stor betydelse är också, att ett stort antal fastigheter, såväl jordbruks
fastigheter som bostadsegnahem, ligga i värdegruppen mellan 20 och 30
tusen kronor. Ägarna till dylika fastigheter ha — ofta genom ett helt livs
strävsamma arbete — lyckats bliva skuldfria på sina gårdar. För många har
just detta mål varit drivfjädern i tillvaron. Det måste då te sig olämpligt om
de skulle straffas för sin omtanke genom att avkrävas en särskild förmögen
hetsskatt. Att så skett tidigare är intet försvar för åtgärden i och för sig. Gi
vetvis kan man med samma argument motivera även ännu längre syftande
lättnader i förmögenhetsbeskattningen, men vid högre förmögenhetsbelopp
försvagas i någon mån intrycket av, att välståndet skapats uteslutande ge
nom egna händers arbete.
I detta sammanhang vill länsstyrelsen påpeka, att fastighetstaxeringsvär
den — särskilt å jordbruksfastighet -— icke äro exakta mätare på ägarens
förmögenhetsställning. Dessa värden fastställas att gälla för perioder av i
regel fem år, och vid de återkommande taxeringarna kunna avsevärda varia
tioner förekomma i de åsatta värdena. Sådana variationer orsakas stundom
av förändringar till det bättre eller sämre på fastigheten i fråga, men kunna
även bero på ändringar i taxeringsbestämmelserna eller i den praxis som
tillämpas av taxeringsmyndigheterna. Ändringen i taxeringshänseende mot
svaras sålunda icke alltid av en faktisk värdeförändring hos objektet. I den
män dylika förändringar ha sin grund i konjunktursvängningar och fluktua
tioner i penningvärdet äro de givetvis principiellt likställda med variationer
i värden på andra ägodelar. Men när de bero av en strängare eller mildare
tillämpning av taxeringstekniska regler, utgöra de tecken på en svaghet hos
fastighetstaxeringsvärdena som rättvisande underlag för beskattningen. Ge
nom det anlörda har länsstyrelsen velat visa, att fastighetstaxeringsvärdena
icke vid varje tidpunkt äro tillförlitliga förmögenhctsmätare. Vetskapen här
om bör mana till en viss försiktighet när det gäller att skärpa beskattningen
på förmögenheter, vari fastighetsvärden ingå.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om icke hänsyn till de syn
punkter i fråga om storleksordningen av varaktiga jordbruksenheter, som
lagts till grund för det på Kungl. Maj ds prövning beroende rationaliserings-
programmet, borde motivera ett övervägande om ej skattepliktsgränsen bor
de något böjas.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser skatteskalan böra reduceras på
sådant siitt att i förmögenhetsskatt icke komme att uttagas mera än tidigare.
Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar eu generell reduktionsregel med
hänsyn till avkastningen, som verkade oavsett förmögenhetens storlek, samt
270
Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.
ifrågasätter med hänsyn till penningvärdets fall höjning av den föreslagna nedre gränsen för skattepliktens inträdande till exempelvis 25 000 kronor. Beträffande mindre jordbruk, vars avkastning till så betydande del vore att betrakta såsom inkomst av arbete, samt även beträffande andra närings grenar, där rörelsen vore av mindre omfattning, syntes den föreslagna 20 000- kronorsgränsen uppenbarligen vara för låg. En högre gräns skulle även gynna småspararna.
Lantbrukets företrädare ha — i den mån de överhuvud taget berört förevarande fråga — samtliga avstyrkt den föreslagna förmögenhetsbeskatt ningen.
Lantbruk sförbundet anför:
I det föreliggande förslaget har det av sänkningen av inkomstskatten i de lägre och medelhöga inkomstklasserna förorsakade inkomstbortfallet i allt för stor omfattning kompenserats genom en skärpning av förmögenhetsbe skattningen, varvid även de förmögenheter drabbats, som erfordras för ge nomförandet av en önskvärd rationalisering av jordbruksdriften. Att detta medför en ökad belastning för de stora jordbruken är uppenbart. Genom att förmögenheter på upp till 20 000 kronor undantagas från förmögenhetsbe skattning, uppkommer å andra sidan en lindring för de mindre jordbruken med små förmögenheter. Den höjning av kapitalbeloppen i jordbruket, som blir en följd av den förut antydda utvecklingen, vilken bör motsvaras av en höjning av jordbrukarnas eget kapital, torde dock medföra, att de medel stora jordbruken, som representera en ur olika synpunkter önskvärd stor- leksklass, i stor omfattning erhålla en mera kännbar förmögenhetsbeskatt ning än enligt nu gällande regler. Skattetrycket blir vidare enligt förslaget icke oväsentligt tyngre för jordbrukare än för andra skattskyldiga i samma inkomstläge på grund av att den skärpta kapitalbeskattningen drabbar det i jordbruket investerade kapitalet, som med nödvändighet måste vara rela tivt stort. För jordbruket såsom näring är en övervältring av skattebördan från inkomster till förmögenheter på grund av jordbrukets stora kapitalbe hov och låga förräntningsprocent ägnad att väcka allvarliga betänkligheter. En dylik beskattning får för jordbruket karaktären av en beskattning av själva det nödvändiga produktionsmedlet och kan, icke minst under en ogynnsam konjunkturutveckling, få för jordbruksnäringen ödesdigra följder.
En annan konsekvens av det sätt, varpå skattetrycket fördelats på in komster och förmögenheter, är den skillnad i beskattningshänseende, som otvivelaktigt kommer att uppstå mellan olika sätt att sörja för barnens fram tid. En familjeförsörjare, som i detta syfte ger sina barn en dyrbar utbild ning, exempelvis i form av universitetsstudier, drabbas icke på grund av en dylik »investering» av några särskilda skattekonsekvenser. Om han i stället vill använda ett mot dessa utbildningskostnader svarande belopp till att un derlätta för barnen att etablera sig såsom företagare, så skulle detta enligt förslaget medföra mycket avsevärda avbränningar i form av förmögenhets- och kvarlåtenskapsskatt. Vid bedömandet av denna olikhet bör även tagas i betraktande den skillnad, som består däri, att i det första fallet barnens framtid i regel tryggas effektivare än i det senare, därigenom att tjänstemän och andra löntagare icke behöva erlägga skatt för den del av inkomsten, som avses för pensionering, medan däremot sådana avsättningar, varmed själv ständiga företagare i regel söka sörja för sin ålderdom, bli föremål för så väl inkomst- som förmögenhetsbeskattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
271
I övrigt framhåller lantbruksförbundet, att förslagets genomförande skulle
komma att medföra, att hela det i landet tillgängliga riskbärande och risk
villiga enskilda kapitalet komme att starkt minskas, varför nya investeringar
och ny företagsamhet från enskilda personers eller företags sida icke kunde
påräknas i den utsträckning som tidigare förekommit. Det vore ett allvarligt
och oroväckande förhållande, att beredningen icke ägnat en tanke åt vad
som skulle sättas i stället för de uteblivna investeringarna. Det låge nära till
hands att antaga, att investeringsverksamheten avsåges skola överflyttas till
staten och att den privata verksamheten i allt större utsträckning skulle er
sättas med statsdrift. En dylik »socialisering skattevägen» ansåge förbundet
icke önskvärd och gagnelig för landets näringsliv i dess helhet eller för de
intressen, som förbundet närmast hade att företräda.
Lantbruksstyrelsen anser det vid avvägningen av förmögenhetsbeskatt
ningen böra tillses, att denna bleve en skatt å förmögenhetens avkastning och
ej å dess kapital. Principiellt borde således en förmögenhet, som ej lämnade
någon avkastning, ej heller beskattas. Med hänsyn härtill och den minskade
avkastningen syntes nuvarande förmögenhetsskattebelastning icke böra skär
pas. Även reduktionsreglerna borde utformas med hänsyn till att endast av
kastningen borde beskattas.
Näringsorganisationerna ha också samtliga avstyrkt bered
ningens förslag till förmögenhetsbeskattning.
Enligt näringslivets skattedelegation vore det felaktigt att betrakta in
komstskatten och förmögenhetsskatten såsom från varandra så fristående att
intet avseende skulle fästas vid den sammanräknade skattens storlek i för
hållande till den skattepliktiga inkomsten. Inkomstskatten drabbade ju även
förmögenhetens avkastning och skärpningen därav för de högre inkomst
skikten medförde ökad belastning av förmögenheterna, eftersom de högre
inkomsterna regelmässigt i större eller mindre utsträckning utgjorde inkomst
av förmögenhet i en eller annan form. Skärpningen av skatten å de högre
inkomsterna utgjorde därför — tvärtemot vad beredningen antagit — ett
bärande skäl för förmögenhetsskattens sänkning. Principiellt hade förmö
genheten hittills endast varit beskattningsnorm och ett avsteg från denna
princip borde alltjämt få förekomma endast rent tillfälligt i extrema undan
tagsfall. — Realiter utgjordes förmögenheterna i stor utsträckning, särskilt
de medelstora och större, av värdet av produktionsmedel investerade i för
värvskällorna fastighet och rörelse och icke som beredningen syntes ha an
tagit av banktillgodohavanden och värdehandlingar, vilka gåve viss ränta
eller utdelning. Värdet å nämnda produktionsmedel kunde vara starkt väx
lande, dels från tid till annan på grund av konjunktursvängningar och läget
i övrigt å världsmarknaden och dels i måhända än högre grad på grund av
sättet för deras utnyttjande. En tillgång, som vid rationellt utnyttjande fått
ett betydande värde, kunde genom att övergå i oskickliga händer starkt för
lora i värde och kanske till och med bli värdelös. Om skatterna tillätes stiga
till sådan höjd att den skattskyldige trots inskränkning i den egna konsumtio
272
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
nen nödgades tillgripa förmögenheten för skattebetalning, innebure detta, vare sig fråga vore om en fastighetsägare eller jordbrukare, en industriidkare eller hantverkare, en grosshandlare eller detaljhandlare, att han tvingades att för konsumtionsändamål förbruka medel som rätteligen skolat användas för underhåll eller förnyelse av de produktionstillgångar, som vore nödvändiga för hans näringsverksamhet eller för nyanskaffning av lager eller andra rö relsemedel. Som en allmängiltig regel torde gälla, att ju högre den taxerade inkomsten vore, desto större sannolikhet förelåge för att den icke i sin helhet utgjordes av ren arbetsinkomst utan jämväl av förmögenhetsavkaslning samt att inkomst, som uteslutande utgjordes av förmögenhetsavkastning, i regel åtnjötes av en skattskyldig, som på grund av minderårighet, ålderdom eller sjukdom saknade arbetsförmåga.
Till utredning om den sammanlagda skattebörda det föreslagna skatte systemet skulle medföra i de individuella fallen — någon sådan utredning hade icke förebragts av beredningen — åberopar skattedelegationen en ta bell med exempel på denna sammanlagda skattebörda (jfr bihang 2, bil. 3). Om denna tabell anför delegationen:
Av tabellen framgår, att om förmögenheten uppgår till 300 000 kronor och avkastningen efter 2,5 °/o sålunda till 7 500 kronor, får den skattskyldige be hålla 3 281 kronor. Uppgår förmögenheten till 1 milj. kronor och avkastning en till 25 000 kronor får den skattskyldige därav behålla 1 946 kronor eller således mindre, än om förmögenheten allenast utgjort 300 000 kronor, och uppgår förmögenheten till 2 miljoner kronor och avkastningen till 50 000 kronor, blir resultatet att skatterna överstiga inkomsten med 4 217 kronor. Vid 3 % förräntning, som icke med nuvarande ränteläge kan anses såsom särskilt iåg, får den skattskyldige behålla, om förmögenheten utgör 300 000 kronor och avkastningen således 9 000 kronor ett belopp av 4 397 kronor, om förmögenheten utgör 1 milj. kronor och avkastningen 30 000 kronor, uppgår den behållna inkomsten till 4 484 kronor och om förmögenheten utgör 3 miljoner kronor och avkastningen 90,000 kronor, överstiga skatterna in komsten med 7 013 kronor. Eftersom någon spärregel, innebärande att det sammanlagda skattebeloppet icke i något fall tillätes stiga utöver viss skälig del av inkomsten, icke ingår i det föreslagna skattesystemet, leder detta till dylika orimliga resultat. Behovet av en sådan spärregel är under alla förhål landen ofrånkomligt.
I tabellen upptagas även vissa exempel på beskattningens verkningar vid blandad inkomst. Enligt dessa får bl. a. en skattskyldig med en inkomst av 25 000 kronor och en förmögenhet av 300 000 kronor behålla 14 546 kronor av sin inkomst, en skattskyldig med en inkomst av 50 000 kronor och en för mögenhet av 1 000 000 kronor 13 783 kronor samt en skattskyldig med en inkomst av 200 000 kronor och en förmögenhet å 3 000 000 kronor 27 852 kronor.
Vidare åberopar skattedelegationen tabeller över marginalskattesatser för förmögenhetsinkomst som tillkommer utöver viss föreliggande arbetsinkomst, därav en återgives här nedan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
273
3
%
avkastning.
Gift. Ortsgrupp V. Kommunalskatt 10 kr. Statlig inkomstskatt 110
%.
j
Arbets
inkomst
Skatt å
arbets
inkomst
D:o
i
%
Skatt
å in
komst
ökning
i
Förmögenhet1
100 000
Förmögenhet1
300 000
Förmögenhet1
500 000
Förmögenhet1
1000 000
K £ P i t a 1 i n k o m s t
3 000
9 000
15 000
1
30 000
Tillkommande skatt å förmögenhet och kapitalinkomst
i kr. och
%
Kr.
Kr.
%
%
Kr.
%»
Kr.
%
3
%*
Kr.
%*
%
4
Kr.
%
*
%
4
1
1
10 000
1 784
18
1332
44
6 010
67
78 12 270
82 104 28 863
96
in
20 000
5131
26
33
1810
60
7 289
81
91
13 865
92
no
31086 104 115
30 000
9 836
33
47
1968
66
7 665
85
95 14 538
97 1151 32 331 108 119
40 Öl 10
14 966
37
51
2117
71
8 056
90
99 15 226 102 120 33157
in
120
50 000
20 537
41
56
2 265
76
8 435
94 103 15 605 104
120
: 34 031
113 123
100 000
51 777
52
62
2 414
80
8 882
99 108 16 382 109 125 35 791 119 129
200 000 120 468
60
69
2 562
85
9 326 104 113 17 090 114 129 36 664 122 130
Beträffande den här återgivna tabellen anför delegationen:
Man kan ur tabellen sålunda utläsa, att en skattskyldig med en arbetsin
komst av 20 000 kronor har att erlägga 26 procent därav i skatt och att skat
ten på den del av inkomsten, som ligger mellan 10 och 20 000 kronor, utgår
efter 33 procent eller med V3 av inkomsten. Tillika framgår av tabellen, att
om eu skattskyldig med denna arbetsinkomst härutöver äger en förmögenhet
å 100 000 kronor, förräntad efter 3 procent, som sålunda avkastar 3 000 kro
nor, utgår skatten å dessa 3 000 kronor efter 60 procent. Han får av sist
nämnda inkomst behålla 1 190 kronor. Uppgår förmögenheten till 300 000
kronor och avkastningen till 9 000 kronor, utgår skatten å dessa 9 000 kronor
med 81 procent eller 7 289 kronor, därvid skatterna å kapitalinkomsten, i vad
denna överstiger 3 000 kronor, utgå efter 91 procent. Skulle förmögenheten
uppgå till 500 000 kronor, utgår skatterna å avkastningen därå, 15 000 kro
nor, efter 92 procent och skatterna å denna kapitalavkastning, i vad den över
stiger 9 000 kronor, efter 110 procent. På denna kapitalinkomst å 6 000 kro
nor belöpa sig skatterna till 6 576 kronor (13 865—7 289).
Skattedelegationen påpekar, att för en skattskyldig med 10 000 kronors
arbetsinkomst och däröver förmögenhetsavkastningen i betydande utsträck
ning reducerades av skatten och att innehav av förmögenhet icke sällan för
anledde minskning av hans behållna arbetsinkomst, vilket uppenbarligen
måste verka hämmande på sparviljan.
Delegationen har även i tabeller belyst den beskattning, som under olika
förutsättningar drabbar nysparat kapital och dess avkastning. Beträffande
läget vid en antagen förräntning av 3 procent (se följande tabell) anför dele
gationen:
1 Förmögenheten förutsattes utgöra den skattskyldiges enskilda egendom.
2 Skatt å ökningen av inkomsten i förhällande till närmast lägre inkomst i tabellen, uttryckt
i
%
av inkomstökningen.
3 Skatt å kapitalinkomst och förmögenhet uttryckt i
%
av kapitalinkomsten under förutsätt
ning att arbetsinkomsten lägges i botten.
4 Skatt å ökningen av kapitalinkomsten och förmögenheten i förhållande till närmast lägre
kapitalinkomst och förmögenhet i tabellen, uttryckt i
%
av inkomstökningen.
Bihang till riksdagens protokoll t!l'iT. 1 samt. Nr
2/2.
18
274
Kungl. Maj.ts proposition nr 212
3
%
avkastning.
Beskatt ningsbar
inkomst
Ursprunglig t ö r m g e n h e t
0—20 000
20 000—
100 000
100 000-
150 000
150 000—
200 000
200000—
300 000
300 000 och däröver
%
%
%
*
%
%
1000 21
41
54
61
71
81
■z
000
22
42
55
62
72
82
3 000 24
44
57
64
74
84
4 000 26
46
59
66
76
86
6 000
28
48
61
68
78
88
8 000
BO
50
63
70
80
90
10 000 34
54
67
74
84
94
12 000 38
58
71
78
88
98
14 000 42
62
75
82
92
102
16 000 46
66
79
86
96
106
20000
50
70
83
90
100
110
30 000 55
75
88
95 105
115
40 000 60
80
93 100 no
120
60 000 64
84
98 104
114
124
100 000 69
89
103 109
119
129
200 000 73
93
106 | 113 123
133 ;
Om den skattskyldige med en beskattningsbar inkomst av 4 000 kronor skulle spara 333 kronor och därå erhålla en avkastning efter 3 procent med 10 kronor, får han, om han tidigare haft en förmögenhet å 20 000 kronor, av denna avkastning behålla 5 kronor 40 öre. En skattskyldig, som åtnjuter en beskattningsbar inkomst av 40 000 kronor och äger en förmögenhet av 150 000 kronor, får icke behålla någon del av avkastningen å nysparat kapi tal, även om det förräntas efter 3 procent. En person med en beskattningsbar inkomst av 200 000 kronor och en förmögenhet av 300 000 kronor kan, om han sparar 4 000 kronor och förräntar dessa efter 3 procent så att avkastning en uppgår till 120 kronor, genom denna fördelaktigare placering nedbringa förlusten genom nysparandet till 40 kronor.
Härefter framhåller skattedelegationen, att om underhåll, förnyelse, mo dernisering och utökning av produktionstillgångar eftersattes, reducerades i motsvarande mån förutsättningarna för en höjning av vår levnadsstandard, och bleve ett sådant eftersättande mera allmänt, kunde det till och med leda till en sänkning av den redan uppnådda standarden. Vidare anför delega tionen:
Då en icke ringa del av det riskvilliga kapital, varav näringslivet i främsta rummet är i behov, tidigare torde ha utgjort sparmedel från skattskyldiga med medelstor eller högre arbetsinkomst, kommer utan tvivel enbart den före slagna skärpta beskattningen av ren arbetsinkomst att i längden medföra icke önskvärda verkningar i fråga om näringslivets kapitalförsörjning.
Dessa verkningar accentueras emellertid genom den föreslagna skalan för den årliga förmögenhetsskatten i så hög grad, att de måste befaras få ett starkt hämmande inflytande på vårt näringsliv och den ekonomiska utveck lingen här i riket. De skattskyldiga torde i stor utsträckning icke komma att vinnlägga sig om att genom hög arbetsintensitet och sparande öka sin för mögenhet, när------------avkastningen å det nysparade kapitalet icke ens för slår till gäldande av den skatteökning, varmed de ha att räkna. När avkast ningen å det nysparade kapitalet år efter år tages i anspråk för skattebetal ning, måste viljan till sparande väsentligt förminskas.
275
Följderna härav lör näringslivets del framstå såsom mest påtagliga i de
fall, då den skattskyldiges förmögenhet är direkt investerad i produktions
medel, erforderliga för en av honom personligen bedriven näringsverksamhet.
Även om den efter skatternas erläggande och den skattskyldiges personliga
konsumtion återstående inkomsten skulle förslå till underhåll och nödtorftig
förnyelse av produktionsmedlen, medför den minskade möjligheten och vil
ligheten till sparande icke blott att utökning av produktionsmedlen utan även
önskvärd rationalisering därav äventyras. Detta gäller saväl beträffande jord
bruk som annan verksamhet.------------ o
Då bolagen på grund av det minskade sparandet på enskilt håll icke i sam
ma utsträckning som hittills kunna påräkna kapitaltillskott utifrån och möj
lighet till kapitalbildning inom bolagen beskäres, måste följden även för
dessa företag bliva en reducerad framstegstakt.------------
Den kombinerade skatten har under senare år utan tvivel medfört vissa
ogynnsamma verkningar ur sparsynpunkt. Med hänsyn till att värnskatten
förklarats vara av tillfällig natur och de skattskyldiga därför hyst förhopp
ning om en lättnad i den abnorma skattebördan, torde emellertid denna
icke ha medfört på långt när så ogynnsamma verkningar i detta hänseende,
som en permanent skattebelastning av samma tyngd skulle medföra. Den
årliga permanenta skattebelastningen enligt beredningens förslag blir emel
lertid, på sätt de verkställda beräkningarna utvisa, i stor utsträckning än
i yngre än den som varit gällande under senare år. Härjämte bör beaktas, att
verkningarna av marginalskattesatserna även såvitt angår avkastningen å
nysparat kapital och den å detta kapital utgående förmögenhetsskatten med
större tydlighet träda i dagen för den skattskyldige, då beredningens skatte
system tillämpas, än då skatten uttagits enligt det gällande kombinerade
svstemet.
Även om beredningens förslag icke skulle hindra en viss kapitalbildning
hos småsparama, komme näringslivets kapitalförsörjning icke därigenom i
nämnvärt bättre läge. För den industriella utvecklingen är tillgången på risk
villigt kapital av avgörande betydelse och detta kapital inflyter till en myc
ket ringa del från småspararna.
Sedan skattedelegationen ytterligare anfört, att den hårda skattebelastning
en i de medelstora och högre inkomstskikten samt å förmögenhet medförde
ogynnsamma verkningar å skatteunderlaget, varför på längre sikt skärp
ningen av förmögenhetsskatten icke komme att gagna det statsfinansiella
intresset, anför delegationen:
Att vid sidan av den inkomstskatteskala beredningen föreslår i längden
uttaga någon årlig förmögenhetsskatt är enligt vår mening knappast möjligt,
om man vill undvika en tillbakagång av den ekonomiska utvecklingen i lan
det. En bestående inkomstbeskattning av sådan höjd å produktionsmedlens
avkastning, som av beredningen föreslås, gör varje ytterligare belastning å
dessa produktionsmedel genom en särskild förmögenhetsskatt orimlig.
Om nedsättningen av inkomstskatteskalan bleve så obetydlig, att skatte
bördan begränsas till den som år 1941 åvilade de skattskyldiga, är det även
tvivelaktigt, huruvida i längden någon förmögenhetsskatt vid sidan därav
rimligen kan uttagas.
Beträffande frågan om reduklionsregel vid onormalt låg avkastning av för
mögenhet framhåller skattedelegationen att ett system, enligt vilket förmö
genheten måste tagas i anspråk för skattebetalning, motverkade åtgärder i
Kiingl. Mcij.ts proposition nr 212.
276
Kungi. Maj:ts proposition nr 212.
konjunkturutjämnande syfte samt att behovet av en reduktionsregel vore mera framträdande då förmögenhetsskatten i sin helhet uttoges i form av helt fristående skatt än då en del av skatten utginge i form av en kombine rad inkomst- och förmögenhetsskatt. Vidare anför delegationen:
Utgångspunkten för reduktionsregelns utformning har varit och bör rimli gen alltjämt vara, att förmögenhetsskatten sättes i viss relation till den in komst, som står till den skattskyldiges förfogande för skattebetalning. Att på sätt beredningen föreslår sätta skatten i relation till den sammanräknade nettoinkomsten skulle innebära åsidosättande av elementära logiska regler. Av nettoinkomsten har ju den skattskyldige att gälda kommunalutskylder och i förekommande fall att täcka underskott å viss förvärvskälla och att bestrida kostnaden för pensionsförsäkring in. fl. vid taxeringen avdragsgilla utgifter, däribland även periodiska understöd. Beredningen förklarar emeller tid, att det synes mindre lämpligt att låta storleken av de ifrågavarande, under allmänna avdrag angivna utgifterna, inverka på reduktionen, eftersom bland dessa avdrag kunna förekomma utgifter, vilka icke rimligen böra in verka på förmögenhetsskattens storlek, och omnämner därvid såsom exem pel »periodiska understöd e. d.». Anledningen till den förmenta orimligheten i de bestämmelser i förevarande avseende, som efter ingående överväganden år 1938 vann finansministerns gillande och sedermera godtogs av riksdagen, uppgives emellertid icke. Varför skulle för övrigt icke exempelvis ett av dom stol utdömt periodiskt understöd åt frånskild hustru böra få inverka på re duktionen? Och om beredningen tilläventyrs hyst den uppfattningen, att frivilligt utgivna periodiska understöd icke borde föranleda nedsättning av förmögenhetsskatten, skjuter dess förslag till reduktionsregelns utformning uppenbarligen i hög grad över målet.
På grund av att i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet ingår 7ioo av förmögenheten, skulle bibehållandet av nuvarande re duktionsregel med allenast den ändringen, att förmögenhetsskatten sättes i relation till den taxerade inkomsten i stället för det taxerade beloppet, med föra någon ytterligare lindring för de skattskyldiga. Med hänsyn till att en ligt det av beredningen föreslagna skattesystemet hela förmögenhetsskatten uttages såsom en fristående skatt, finna vi en sådan ringa utvidgning av gäl lande reduktionsregel väl motiverad.
Vi anse sålunda att i den föreslagna förordningen om statlig förmögenhets skatt bör stadgas, att om för annan skattskyldig än familjestiftelse eller ut ländskt bolag den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger den för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda taxerade inkomsten, den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra ett belopp, motsvarande 25 gånger den taxerade inkomsten, dock lägst 25 °/o av den skattepliktiga förmögenheten.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare
anser, att någon skärp
ning av förmögenhetsbeskattningen utöver den nuvarande icke borde ifråga- komma.
Smålands och Blekinge handelskammare,
som anser en förmögenhetsbe
skattning av föreslagen höjd vara konfiskation och icke beskattning, anför:
Det blir alltså — om förslaget går igenom — långt ifrån något undantag att förmögenheten själv får tagas i anspråk för betalning av skatt. Denna direkt av förmögenheterna utgående skatt och kvarlåtenskaps- och arvs skatter — vilka ju kunna sluka halva förmögenheten eller mera —- tagas i anspråk för att ersätta den minskning av inkomstskatten, som uppstår genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
277
ortsavdragens höjning. Man ämnar således täcka årliga löpande utgifter
genom att tära på kapitalet i stället för att taga av årsinkomsten. Följden blir
alt alla något så när stora förmögenheter förintas eller reduceras till mycket
blygsamma dimensioner, eu utveckling som icke minst ur kommunernas
synpunkt är ägnad att väcka betänkligheter. Sedan förmögenheterna redu
cerats eller förintats, kommer denna skattekälla att praktiskt taget hava sinat.
En stor del av det aktiva produktionskapitalet har därmed gått till förbruk
ning. Handelskammaren kan icke undgå att finna detta mera betänkligt
än när det på sin tid ifrågasattes att taga ut en måttlig engångsskatt av för
mögenheterna för att nedbringa statsskulden.
Faran för vårt näringsliv av en dylik beskattning ligger mindre i förmö-
genhetskonfiskationen själv än i de verkningar den kan förväntas få på före-
tagarandan och därmed på näringslivets och välståndets utveckling. --------—
De gamla stora företagen äro numera i regel så konsoliderade att även
därigenom tillkomsten och utvecklingen av nya företag försvåras. Utan nya
impulser för fortsatt utveckling och utan konkurrens från nya företag kan
befaras att de gamla företagen byråkratiseras och få minskad slagkraft.
Nödig konkurrens förkväves. Framstegstakten och välståndsutvecklingen
bromsas.
Skånes handelskammare framhåller, att om en fristående progressiv för
mögenhetsskatt ej skulle leda till obilliga och orimliga konsekvenser till skada
för spar- och företagsverksamheten och därmed för skatteunderlagets egen
progressivitet, måste skatten avvägas så att skalorna anpassades efter förmö-
genhetsvärdenas egen avkastning ävensom den skattebetalning som skett ge
nom inkomstbeskattningen. Av samma skäl måste skalorna därjämte anpas
sas efter annan förmögenhetsbeskattning å arv eller kvarlåtenskap. Därest
skatten såsom här vore fallet gjordes starkt progressiv måste vidare som ett
villkor för beskattningens jämnhet ställas betydande krav på rättvisande
förmögenhetstaxering. Särskilt i ett inflationistiskt läge komme som ytter
ligare beaktansvärt moment att förmögenhetsökningar till viss del alltefter
förmögenheternas art vore av mer eller mindre fiktiv natur.
Vidare anför handelskammaren:
Bland annat av nu antydda skäl har en fristående förmögenhetsskatt se
dan länge ansetts som en ur beskattningssynpunkt synnerligen problematisk
skatteform. Härmed sammanhänger också, att denna skattetyp, även där den,
såsom i Schweiz, tidigare varit allmän, efterhand övergivits. Vid tiden före
världskriget torde denna skatteform jämväl ha varit praktiskt taget helt ut
mönstrad. Med skattens struktur och svåröverskådliga verkningar är jämväl
att tillskriva, att en beskattning i denna form så länge den tillämpades ge
nomgående gavs en försiktig utformning med låga, proportionella eller endast
svagt progressiva skatteskalor, försedda med generellt tillämpliga reduktions-
regler. Då denna skattetyp såsom redogörelsen i betänkandets bilaga 3 ger
vid handen likväl nu fått en renässans är detta uppenbarligen föranlett av
den finansnöd, som följt kriget i spåren. Där denna skatteform nu måst till
gripas, såsom i Danmark, Finland och Schweiz, ha likväl de vanskligheter,
som vid en stark belastning äro uppenbart förknippade därmed, där gett
anledning till större försiktighet än skatteberedningen här funnit av nöden.
I Danmark har skatten vid ett något högre skatteuttag försetts med skatle-
mässigt betryggande reduktionsregler. I Schweiz och Finland synes sådana
spärregler visserligen saknas men skatteprogressionen är i stället i motsva
rande grad reducerad, i Schweiz mycket svag, max.
3,5
/oo
samt i Finland om
än hög så dock ej maximalt över 10
%o.
Veterligen har också denna beskatt
ning i sin nuvarande form både i Danmark och i finland tillgripits forst sedan andra mindre önskvärda skatteformer såsom den allmänna omsätt ningsskatten blivit starkt utnyttjade.
I fortsättningen anför handelskammaren, att förmögenhetens särskilda skattekraft svårligen kunnat undgå att under krigsårens skattehöjningar fullt utnyttjas i samma grad som arbetsinkomsten. Tvärtom torde det verkliga förhållandet vara, ad förmögenhetens särskilda skattekraft tagits så i an språk att reduktionsreglerna för förmögenhetsinkomsternas del mast tilläm pas. Beredningens huvudargument för den föreslagna merbelastningen av för mögenhetsskatten — att den tagits mindre i anspråk än arbetsinkomst och därför borde underkastas ökad belastning — vore sålunda ej hållbar.
Handelskammaren framhåller även, att förmögenhetsbeskattningens ogynn samma verkningar framstode ännu klarare om den betraktades i samman hang med den föreslagna kvarlåtenskapsskatten. samt anför därefter bl. a.:
Till den nva förmögenhetsskattens direkta verkningar torde vidare kunna räknas dess konsekvenser, som en med de kommunala fastighetsskatterna konkurrerande objektskatt. Sedd ur denna synpunkt ar den nya förmögen hetsskatten närmast att betrakta som en progressiv objektskatt med skuld- avdrag och kommer som sådan att — fast på olika satt - verka som en oi- stärkning av den nuvarande garantiskatten. För mindre jordbruks- och an nan fastighet blir skatten genom skuldavdraget mindre betungande an ga rantiskatten. För större fastigheter åter kommer skatten däremot att allt eftersom skatteprogressionen stiger, i stället bil så mycket mer belastande. För fastigheter med en gäld till halva taxeringsvärdet blir förmögenhetsskat ten för fastigheter i skiktet 100 000—150 000 kr. i stort sett densamma som garantiskatten. I skikten därunder ställer den sig ca 40 /o lägre men i skik ten däröver resp. 20. 50 och 80 % högre än garantiskatten. Med den hojd den nya förmögenhetsskatten fått är därför ofrånkomligt, att denna skatt genom sin karaktär av objektskatt särskilt för större jordbruksfastigheter måste komma att verka avsevärt tyngande och ytterligare forstarka garan tiskattens olägenheter, framför allt i tider med svag lönsamhet för jordbruks näringen och låg förräntning av jordbrukskapitalet. Tvivelsutan bär bered - nin«en vid förmögenhetsskattens avvägning tagit dessa spörsmål i beaktande och”i anslutning bl. a. härtill sökt hålla förmögenhetsskatten möjligast lag i de lä°re förmögenhetsskilcten. Men med den merintäkt, som beredningen an sett förmögenheten skall svara för, har skatteskalan nödvändigtvis redan i mellanlägen och även i närmaste högre lägen fått ges en sa mycket starkare stegring Men i samma mån har också, såsom skalan patagligt ger vid han den en uppenbart ojämn belastning måst läggas på här avsedda me lanhoga förmögenhetsskikt. När sedan denna efter garantiskatten for jordbruket upp konstruerade skala, återigen skall tillämpas ayen pa annan förmögenhet, placerad i annan förvärvsverksamhet och särskilt i handel och industri, dar kapitalbehovet efter företags storlek är ett annat än mom jordbruket har denna ojämnhet i skatteskalan där blivit än mera framträdande Sasom skalan konstruerats och med förmögenhetsskattens odifferentierade läggning har sålunda icke kunnat undvikas, att särskilt mellanstora företag i dessa näringar kommer att bli ojämnt och obilligt hårt beskattade. 278
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
279
Handelskammaren framhåller till slut, att den föreslagna skattebelastningen
i sin samlade effekt innebure en tydligt skönjbar överbelastning redan i mel
lanskikten och eu alltmer framträdande sådan belastning i högre skikt för
att i de övre och översta skikten övergå i rena orimligbeter. Handelskam
maren fortsätter:
Med en sådan överbelastning både på bredden och på djupet kan icke vän
tas, att näringslivets progressivitet skall fortgå i oförändrad takt och ej hel
ler att skatteunderlagets tillväxt därigenom skall bliva orubbat. I samma
mån sådana verkningar uppenbarligen äro att vänta, i samma mån lär också
en sådan överbelastning motverka sitt eget syftemål.
Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorga
nisation hemställa, att förmögenhetsskatten måtte skärpas endast i den mån
detta betingades av en önskan att kompensera skattefriheten för förmögen
heter understigande 20 000 kronor. Organisationerna anföra:
Innan en ökad förmögenhetsbeskattning överväges, synes det erforderligt
att söka utreda vad som utgör den väsentliga skillnaden mellan kapitalin
komst och arbetsinkomst, d. v. s. ett rimligare förmögenhetsbegrepp måste
tillskapas än som nu gäller. Den som exempelvis äger ett tomtområde, vil
ket icke lämnar någon avkastning, har givetvis icke samma skattekraft som
den, vilken äger en i säkra inteckningar med god ränteavkastning placerad
förmögenhet. Förmögenheten är ju i siälva verket endast det kapitaliserade
värdet av den väntade framtida avkastningen. Härav följer, att det nu gäl
lande förmögenhetsbegreppet vid en så kraftig skärpning av förmögenhets
beskattningen som ifrågasatts otvivelaktigt skulle medföra, att skatten drab
bar de skattskyldiga mycket olikformigt. Förmögenheten bör enligt vår upp
fattning ej vara skatteobjekt utan endast dess avkastning. En lagstiftning,
som angriper själva förmögenheten, har därför intet rum i en skattelagstift
ning utan på annat håll.
Frågan om förmögenheternas andel av skattebördan måste bedömas mot
bakgrunden av penningvärdets förändringar och penningpolitikens verkning
ar med avseende å förmögenheterna. På grund av nämnda förhållanden kan
nämligen själva grunden för en riktig jämförelse mellan olika år bliva un
danryckt. ----------- „
Ur skatteförmågesynpunkt må vidare framhållas, att en ensamstående per
son med en förmögenhet å t. ex. 60 000 kronor äger större skattekraft för
förmögenheten än äkta makar med fem barn med samma förmögenhet. En
ligt förslaget utgår emellertid förmögenhetsskatten i båda dessa fall med
lika belopp.
Därjämte är det enligt vår mening mycket betydelsefullt, att tormogen-
heDskatteskalan utformas med beaktande av dels att intresset av ökat spa
rande främjas och dels att kapitalförstöring för skattens gäldande undvikes.
Förslaget innebär, att båda dessa krav blivit helt åsidosatta.
Sveriges grossistförbund framför erinran mot de mindre förmögenheter
nas frikallande från beskattning. Förbundet anför:
En lättnad i beskaltningen av mindre förmögenheter kan visserligen i och
för sig synas befogad och vara ägnad att uppmuntra till sparsamhet. Förbi
ses får dock ej att i den män förmögenhet anses böra utgöra skatteobjekt och
detta bör bära sin andel i den samlade bördan av direkta skatter, en latlnad
i beskal Iniiven av mindre förmögenheter i realiteten innebär, alt å de storre
förmögenhelcrna övervältras den del av skattebelastningen å förmögenhet,
280
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
som rätteligen borde åvila de mindre förmögenheterna. En sådan avvägning
av beskattningen av förmögenhet kan icke anses vara rättvis. Därest billig-
hetsskäl eller andra skäl tala för en lindring i beskattningen av mindre för
mögenheter bjuder konsekvensen att taga hänsyn härtill vid avvägningen av
skatter å större förmögenheter. Vi kunna ej finna att beredningens förslag
att i förmögenhetsskatteskalan undantaga förmögenhetsbelopp av 20 000
kronor i tillräcklig grad utgör kompensation för ovanberörda merbelastning
å de större förmögenheterna. I varje fall föreligger ej någon utredning här
om. Vi vilja ej underlåta att i detta sammanhang framhålla det äventyrliga
uti alt helt undantaga mindre förmögenheter från beskattning. En sådan be
stämmelse försvårar myndigheternas arbete med kontroll över att de skatt
skyldigas uppgifter äro riktiga. Mindre samvetsgranna skattskyldiga med
förmögenheter i gränsläget kunna sålunda lätt undgå att drabbas av förmö
genhetsskatt, ehuru de egentligen äro skattskyldiga till sådan skatt. Man stäl
ler sig osökt den frågan, varför beredningen, väl underkunnig om sagda risk,
ändock visat ett så stort tillmötesgående mot denna kategori av skattskyldiga.
Sveriges redareförening ansluter sig till reservanternas förslag samt anför
vidare bl. a.:
Tjänstemän i allmänhet och vissa andra grupper av arbetstagare, exem
pelvis kommunalarbetare, äro pensionsberättigade. Efter en förräntning av
2 V2 % utgör kapitalvärdet av pensionsförmånerna för en tjänsteman med en
årslön av 10 000 kronor 80 000 kronor och för en kommunalarbetare i Stock
holm 50 000 kronor. Dessa kapitalvärden, ehuru de måste anses vara av fullt
betryggande natur, under hans och hans hustrus livstid, utgöra ej skatteplik
tig förmögenhet och alla torde vara ense om, att detta är principiellt riktigt.
Om en yrkesutövare med samma årsinkomst som ovannämnda löntagare vill
sörja för sin egen och sin hustrus pensionering med ungefär samma för
måner som sagda löntagare, kan han förfara på olika sätt. I regel sker detta
genom att han skaffar sig ett sparkapital till sådan storlek, att detsamma
motsvarar pensionsförmånerna. I dylikt fall är yrkesutövarens förmögenhet
skattepliktig — enligt förslaget i den mån förmögenheten överstiger 20 000
kronor — och drabbas av en årlig förmögenhetsskatt, varjämte den årliga
avkastningen även beskattas. Därest avkastningen ej räcker till för betal
ning av den därå belöpande inkomstskatten och av den årliga skatten å för
mögenheten samt hans inkomster i övrigt ej äro av den storleksordning, att
han därav kan spara så stort belopp som motsvarar skillnaden mellan nyss
nämnda skatter och avkastningen av förmögenheten, betyder detta en minsk
ning av hans pensionsförmåner, för såvida han ej använder en del av sitt
eventuella övriga kapital såsom utfyllnad till pensionen. Dylika konsekven
ser av en felaktigt avvägd och alltför hård beskattning kunna givetvis ej
verka stimulerande å intresset att spara och sörja för tryggandet av en skatt
skyldigs och hans makas ålderdom.
Kommerskollegium slutligen anför:
Kollegium vill i likhet med vissa näringsorganisationer framhålla att —
såsom framgår av den av herrar Andersson och Sundén verkställda utred
ningen — skattehöjningarna under kriget drabbat förmögenhetsinkomsterna
hårdare än arbetsinkomsterna, varför förskjutningen i skattebelastningen
mellan inkomst och förmögenhet icke torde kunna åberopas som skäl för en
skärpning av förmögenhetsskatten.-----------
En samtidig skärpning av inkomstskatten för medelstora och större in
komster och av förmögenhetsskatten enligt beredningens förslag måste otvi-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.
281
velaktigt verka starkt hämmande både på viljan och förmågan att spara.
—---------Den begränsning av sparandet inom de nyssnämnda inkomstskik
ten, som den föreslagna skatteskärpningen föranleder, måste, såsom närings-
organisationerna framhållit, få betänkliga återverkningar på näringslivets
kapitalförsörjning. Detta kommer att medföra särskilt stora olägenheter för
de mindre och medelstora företagen samt för nybildningen av företag och,
på samma sätt som den föreslagna höjningen av bolagsbeskattningen, för
anleda att näringsverksamheten i större utsträckning koncentreras till de
större företagen.-----------
Den av beredningen föreslagna reduktionsregeln är enligt kollegii mening
alltför begränsad. Den av skattedelegationen föreslagna reduktionsregeln, vil
ken är mera ägnad att minska olägenheterna av beskattningen, då den skatt
skyldiges inkomst är ringa eller ingen, synes kollegium kunna godtagas.
Departementschefen.
Såsom tidigare erinrats om, uttages förmögenhetsskatten för närvarande
dels genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, dels genom
en särskild skatt å förmögenhet. Den sistnämnda skatten bestämmes helt av
förmögenhetens storlek medan vid inkomst- och förmögenhetsskatten förmö
genhetsbeskattningen sker genom att 1/i0o av den behållna förmögenheten
lägges till inkomsten. Storleken av denna del av förmögenhetsskatten blir
alltså även beroende av förmögenhetsägarens inkomst.
Skatteberedningens förslag att slopa den nuvarande kombinationen med in
komstskatten och uttaga hela förmögenhetsskatten i form av en fristående
skatt å förmögenhet har av remissmyndighetema i allmänhet tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Beredningens förslag var i denna del enhälligt liksom
förslaget att undantaga förmögenheter under 20 000 kronor från varje form
av förmögenhetsskatt. Även sistnämnda förslag har som av remissyttrandena
framgår i allmänhet tillstyrkts. Från ett par håll har dock ifrågasatts om
icke även förmögenheter under 20 000 kronor borde bli föremål för viss
skattläggning icke minst med hänsyn till det värde som en mera noggrann
taxering även av smärre förmögenheter måste anses äga ur kontrollsynpunkt.
Å andra sidan har av ett par remissinstanser ifrågasatts om icke en höjning
av den skattefria gränsen från 20 000 till 25 000 eller 30 000 kronor borde
äga rum.
I de mot majoritetens förslag kritiska yttrandena ha i allmänhet framhål
lits de skadliga verkningar som en hög förmögenhetsskatt i kombination med
den föreslagna inkomstbeskattningen skulle få på sparandet och företagsam
heten m. m. Myndigheter och näringsorganisationer ha med utgångspunkt
från denna allmänna kritik dragit olika långt gående slutsatser om konse
kvenserna av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen för kapitalbildning
en och det ekonomiska framåtskridandet i samhället.
Beträffande den särskilda förmögenhetsskatten är skillnaden mellan de av
majoriteten och av reservanterna i skatteberedningen framlagda förslagen av
någon egentlig betydelse först vid förmögenheter över 100 000 kronor. För
mögenhetsskatten å 100 000 kronor skulle enligt majoritetens förslag uppgå
282
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
till 480 kronor per år medan reservanterna stannat för en skala som skulle
innebära en årlig skatt å 450 kronor. När några remissinstanser med av
styrkande av majoritetsförslaget förklarat sig kunna biträda reservanternas
skatteskala, måste ståndpunktstagandet därför tydligen avse en bedömning
av den såsom lämplig ansedda beskattningen av förmögenheter över 100 000
kronor. Det bör också ihågkommas att ej heller beträffande inkomstskatten
föreligger någon skillnad mellan majoritetens och reservanternas skatteskala
för inkomster intill omkring 15 000 kronor (med undantag för att reservan
terna föreslagit en relativt högre skatt för ensamstående i de lägre inkomst
skikten) .
Invändningarna mot förmögenhetsbeskattningen ha som nämnts i huvud
sak avsett de menliga följder som skatten skulle ha för sparandet, företag
samheten, risktagandet etc. Problemet gäller skatteprogressionens storlek.
Otvivelaktigt ger en långsammare progression större möjligheter till ett ökat
sparande men detta förhållande är ju icke något särskilt utmärkande för
större inkomster och förmögenheter utan gäller generellt. Synpunkten är dock
såtillvida riktig som en viss minskning av den totala beskattningen av större
inkomster och förmögenheter kan antagas ge upphov till en relativt sett
större ökning av det totala sparandet än en skatteminskning om samma
belopp i lägre inkomstskikt. Om en beskattning därför i ett visst läge anses
böra utformas huvudsakligen med hänsyn till angelägenheten av att få till
stånd en ökad kapitalbildning i samhället, bör progressionen göras relativt
långsam. Tillmäter man här ifrågavarande synpunkt en avgörande vikt bor
de man i nuvarande läge sålunda avstå från att genomföra en sådan skatte-
lindring för lägre inkomsttagare som förutsätter ett ökat uttag av större in
komsttagare och förmögenhetsägare. Såsom tidigare anförts äro nämligen
möjligheterna för tillgodoseende av synpunkten om största möjliga skatte
sänkning för lägre inkomsttagare och smärre förmögenheter i viss mån be
roende av en överflyttning av skattebördan till större inkomster och förmö
genheter.
Om man anser det nödvändigt att uttaga en ökad skatt av större inkomster
och förmögenheter för att möjliggöra en skattelindring för lägre inkomster
uppkommer frågan om berörda skatteskärpning i första hand bör avse in
komsterna eller förmögenheterna. Det är givetvis möjligt att helt eller del
vis överflytta den av skatteberedningens majoritet föreslagna skatteökningen
å större förmögenheter till skatter å högre inkomster. Denna fråga har redan
tidigare berörts och det torde här vara nog att erinra om att med hänsyn till
det ekonomiska framåtskridandet sådana beskattningsformer synas vara att
föredraga som ligga så långt som möjligt från tidpunkten för inkomstens för
värvande. En förmögenhetsskatt är ur angivna synpunkt att föredraga fram
för inkomstskatt, medan arvsbeskattningen i sin tur framstår såsom ett ännu
lämpligare skatteinstrument än förmögenhetsskatten.
I ett flertal yttranden har framhållits att i speciella fall kombinationen av
inkomst- och förmögenhetsskatten skulle leda till orimliga resultat (vid dessa
•283
beräkningar bär dock genomgående räknats med eu uttagsprocent om 110)
och med anledning härav ha föreslagits olika former av reduktionsregler.
Även här synes man i första hand avse större förmögenheter. Den av skatte-
beredningens majoritet föreslagna och även av reservanterna biträdda reduk
tionsregeln för förmögenheter upp till 100 000 kronor, som äro kombinerade
med smärre inkomster, har lämnats utan erinran eller tillstyrkts och i stor
utsträckning har man i yttrandena endast yrkat på införandet av en lik
nande reduktionsregel även för större förmögenheter. Mot en utvidgning av
nämnda reduktionsregel till att omfatta även större förmögenheter kunna
olika skäl anföras. Beredningens majoritet har ansett att med den föreslagna
konstruktionen av förmögenhetsskatten och med dess motivering finnes icke
anledning att såsom en allmän regel taga hänsyn även till inkomstens stor
lek. Enligt beredningens menig är den föreslaga reduktionsregeln att anse
som en spärregel endast för mera ömmande fall. Då remissinstanserna i många
fall föreslagit reduktionsregelns utsträckning till även större förmögenheter,
förefinnes sålunda en principiell skillnad i bedömningen av förmögenhets
skattens karaktär.
Flera remissmyndigheter ha framhållit att behov syntes föreligga av eu
spärregel som skulle maximera de sammanlagda skatterna å inkomst och
förmögenhet till exempelvis 80 procent av inkomsten. Denna spärregel skulle
i viss utsträckning eliminera behovet av en generell reduktionsregel av det
slag som nyss antytts. Spärregelns verkningar skulle emellertid komma att
huvudsakligen begränsa sig till mycket stora förmögenheter eller medelstora
förmögenheter med mycket låg avkastning. Den skulle sålunda komma att
avse ett väsentligt mindre antal förmögenhetsägare än vad fallet skulle bli
vid en generell reduktionsregel av nyss antydd art. En nackdel med varje
form av spärr- och reduktionsregler är att det erbjuder vissa svårigheter att
överblicka konsekvenserna av deras införande. Otvivelaktigt har den nuva
rande reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen kommit att bli till-
lämplig i ett stort antal fall där de skäl, som föranledde regelns införande,
knappast kunde anses ha förelegat.
Beträffande skatteskalans konstruktion ha invändningar gjorts under hän
visning bland annat till att marginalskatten å förmögenhetsavkastningen med
givna förutsättningar relativt snart och i ganska stor utsträckning kan kom
ma att överskrida 100 procent. Denna synpunkt har i ett flertal yttranden
tillmätts en avgörande betydelse vid framställandet av krav på en omarbet
ning av skalan. Den åsyftade justeringen av skalan skulle endast kunna ske
genom en sänkning av progressionen, vilket skulle medföra en motsvarande
minskad avkastning av förmögenhetsskatten. Det gäller sålunda frågan om
förmögenhetsskattens totalstorlek, ty någon kompensation för den minskade
belastningen på större förmögenheter genom ökat uttag av medelstora förmö
genheter synes icke på något håll ha avsetts.
Tidigare har utvecklats de skäl som enligt min mening föreligga för en
skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Jag avser härvid dels frågan om
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
284
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
en avvägning mellan de olika direkta statsskatterna, dels angelägenheten av
största möjliga skattesänkning för de lägre inkomsttagarna. Med utgångs
punkt från dessa synpunkter har jag framhållit, att en viss höjning av för
mögenhetsbeskattningen framstår såsom motiverad, och detta desto mer som
den skulle möjliggöra en större minskning av inkomstbeskattningen än som
eljest skulle kunna komma till stånd. Därvid har också betonats att om ett
minskat skatteuttag framdeles skulle visa sig möjligt, böra lättnaderna även
då främst avse inkomstskatterna, medan förmögenhets- och arvsbeskattning
en icke syntes utgöra en lämplig budgetregulator.
Meningsskiljaktighetema med avseende å den föreslagna förmögenhetsbe
skattningen torde huvudsakligen gälla skatterna för förmögenheter över
100 000 kronor. Det kan därför finnas anledning att här i sammandrag återge
den statistik över förmögenhetsfördelningen vid 1946 års taxering, vilken så
som bihcing 1 fogats till detta protokoll.
:attepliktig förmögenhet,
kr.
Antal
20 000—
30 000
101 652
30 000—
50 000
87 899
50 000— 100 000
56 843
100 000— 150 000
14 908
150 000— 300 000
12 253
300 000— 500 000
3 887
500 000— 1 000 000
2 281
000 000—
978
Summa
280 701
Antalet förmögenheter över 100 000 kronor uppgingo sålunda vid slutet av
år 1945 till 34 307 st., varav nära 15 000 st. utgöras av förmögenheter mellan
100 000 och 150 000 kronor. Om dessa förmögenheter fördelas även med
hänsyn till det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet
erhålles följande fördelning:
Skattepliktig förmögenhet, kr.
laxerat Deiopp,
kr.
100 000—
150 000—
300 000-
500 000-
1000 000—
150 000
300 000
500000
1000 000
— 3 000
636
252
—
—
__
3 000— 6 000
3 007
628
97
8
_
6 000- 10 000
3 749
2 292
124
42
__
10 000— 20 000
4 785
4 700
1 100
143
13
20 000— 50 000
2 509
3 804
1 980
1 267
177
50 000-100 000
200
519
499
651
423
100 000—200 000
21
55
82
145
252
200 000—
1
3
5
25
113
Summa
14 908
12 253
3 887
2 281
978
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
285
Det är som nämnt närmast frågan, huruvida en beskattning av dessa nära
35 000 förmögenheter enligt det av beredningens majoritet framlagda försla
get kan anses rimlig och lämplig, som blivit föremål för diskussion. Jag har
redan tidigare såsom min mening framhållit att en förmögenhetsbeskattning
av den föreslagna omfattningen icke kan anses förbunden med sådana nack
delar ur samhällsekonomisk synpunkt att detta skulle motivera en minsk
ning av progressionen. Ej heller synes det med fog kunna påstås att förmö
genhetsskatten skulle vara oproportionerligt hög i förhållande till exempelvis
inkomstskatten, även om varje sådan bedömning ur »rättvisesynpunkt» gi
vetvis måste erbjuda stora vanskligheter. Med den tidigare vid upprepade
tillfällen betonade angelägenheten av att företaga största möjliga sänkning
av inkomstskatten för i främsta rummet lägre inkomsttagare, även om denna
för sitt genomförande kräver skärpningar av andra direkta skatter, anser
jag mig sålunda böra förorda att den nya fristående förmögenhetsskatten
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med det av skatteberedningens
majoritet förordade förslaget. I ett par avseenden vill jag dock föreslå jämk
ningar av detta förslag.
Skatteberedningen har föreslagit att den skattefria gränsen för förmögen
heter skall sättas till 20 000 kronor eller samma belopp som för närvarande
gäller för den särskilda skatten å förmögenhet. Bland annat till följd av de
höjda taxeringsvärdena vid den senaste fastighetstaxeringen har antalet för-
mögenhetsägare över 20 000 kronor undergått en kraftig stegring och som
av nyss redovisade siffror framgår uppgick antalet till 280 000 st. vid 1945
års slut. Av dessa hade drygt 101 000 st. förmögenhetsbelopp mellan 20 000
och 30 000 kronor. Med hänsyn till penningvärdets utveckling anser jag skä
ligt, att den skattefria gränsen för förmögenheter liöjes från 20 000 till 30 000
kronor, vilken höjning synes innebära avsevärda fördelar även ur taxerings-
teknisk synpunkt. Den av skatteberedningens majoritet förordade skatte
skalan kan för år 1948 beräknas ge en 50 miljoner kronor högre avkastning
än nuvarande förmögenhetsskatter. Intäktsbortfallet genom den av mig för
ordade höjningen av det skattefria beloppet kan beräknas till ca 13 miljoner
kronor, varefter skulle återstå en beräknad intäktsökning på drygt 35 mil
joner kronor. Med utgångspunkt från utfallet vid 1944 års taxering hade be
redningen räknat med att den nya skatten skulle inbringa ett ca 30 miljoner
kronor högre belopp än den hittillsvarande förmögenhetsbeskattningen. Jag
kan sålunda icke ansluta mig till den i vissa yttranden hävdade meningen,
att en viss förmögenhetsskatt borde utgå även å förmögenheter under 20 000
kronor. De fördelar som ur kontrollsynpunkt skulle kunna vinnas genom eu
dylik utvidgning av förmögenhetsbeskattningen synes mig icke vara av så
dan art alt de kunna motivera exempelvis ett bibehållande av den nuvarande
kombinerade inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, även om den i denna
skatt ingående förmögenhetsbeskattningen skulle avsevärt minskas.
Mot den av skatteberedningen föreslagna rediiklionsregeln för förmögen
heter intill omkring 100 000 kronor, som äro förenade med låga inkomster,
har jag ingen erinran. Den i ett flertal yttranden förordade utvidgningen
286
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
av denna reduktionsregel till att omfatta även större förmögenheter anser jag mig däremot icke kunna biträda. Som ett provisorium vill jag i stället tillstyrka att en spärregel införes, enligt vilken de totala direkta stats- och kommunalskatterna maximeras till 80 procent av inkomsten. Någon reduk tion av kommunalskatten eller förmögenhetsskatten skulle dock icke kunna ske. Genom denna spärregel skulle även undvikas ett sådant fall som det av skattedirektören vid överståthållarämbetet angivna, nämligen att en per son, som endast äger åtnjuta avkastningen av ett visst kapital, skulle erhålla en skatt som överstege avkastningen.
Rörande den närmare utformningen av spärregeln torde få hänvisas till en kommande proposition. Verkningarna av en spärregel av detta slag sy nas böra göras till föremål för ytterligare undersökningar, innan slutgiltig ståndpunkt tages till den och det är med anledning härav som den tills vidare torde böra ges begränsad giltighet. Det synes nämligen angeläget und vika att innehavare av större förmögenheter vidtaga transaktioner för att undslippa förmögenhetsskatt genom att ordna sin förmögenhetsförvaltning i sådana former, att en avsevärd skattelindring erhålles genom att spärregeln blir tillämplig. Vid ett genomförande av det av mig förordade förslaget till spärregel har jag sålunda för avsikt att låta undersöka regelns verkningar och med stöd av härvid vunna erfarenheter senare upptaga frågan till för nyad behandling.
Slutligen vill jag understryka de synpunkter rörande önskvärdheten av en effektivare förmögenhetstaxering varåt skatteberedningen givit uttryck och som även understrukits i ett flertal yttranden. Denna fråga torde böra göras till föremål för utredning och jag har för avsikt att inom den närmaste tiden hemställa om bemyndigande att låta utreda frågan genom särskilda sakkunniga.
Förmögenhetsskatten skulle sålunda uttagas i enlighet med följande skatte skala:
Beskattningsbar Skatt förmögenhet, kr. °/oo
— 30 000
0
30 000—100 000
6
100 000—150 000
10
150 000—200 000 12 200 000—300 000 15 300 000— 18
Den närmare innebörden av den av mig förordade skatteskalan för den statliga förmögenhetsskatten framgår av följande sammanställning, där en jämförelse gjorts med de av majoriteten och reservanterna i beredningen föreslagna skattesatserna:
287
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Förmögenhets
Årlig förmögenhetsskatt, kronor enligt
belopp,
skatteberedningens
proposi
kr.
majoritet
reservanter
tionen
20 000
—
—
—
30 000
00
50
—
50 000
180
150
120
100 000
480
450
420
150 000
980
800
920
200 000
1 580
1 200
1 520
300 000
3 080
2 200
3 020
500 000
0 680
4 600
6 620
1 000 000
15 680
10 600
15 620
5 000 000
87 680
66 600
87 620
Enligt den av mig förordade skatteskalan skulle sålunda skatten å för
mögenheter upp till 100 000 kronor bli lägre än enligt reservanternas i be
redningen förslag. Även vid förmögenheter om 150 000 kronor skulle skillna
den i skatt icke vara större än 120 kronor eller 800 kronor enligt reservan
ternas skatteskala och 920 kronor enligt den av mig föreslagna. För större
förmögenheter bli skillnaderna avsevärt större, t. ex. 320 kronor vid en för
mögenhet om 200 000 kronor, 2 020 kronor vid ett förmögenhetsbelopp om
500 000 kronor och 5 020 kronor vid en förmögenhet uppgående till 1 miljon
kronor.
*,
Det erbjuder vissa svårigheter att enkelt åskådliggöra den föreslagna för
mögenhetsskattens storlek i förhållande till nuvarande förmögenhetsbeskatt
ning beroende på att den senare delvis är kombinerad med inkomstskatten.
I följande sammanställning har den nya skatten för vissa förmögenhetsbe
lopp jämförts med nuvarande förmögenhetsskatt vid olika inkomster (avser
familj utan barn i ortsgrupp III):
Förmögenhet,
Föreslagen
Nuvarande förmögenhetsskatt i kr. vid en inkomst av
kr.
skatt, kr.
3 000
8 000
15 000
25 000
50 000
100 000
20 000
—
24
30
47
65
93
107
30 000
—
47
56
81
108
150
171
40 000
60
70
81
115
151
207
235
50 000
120
102
116
159
204
274
309
80 000
300
201
222
296
362
474
530
100 000
420
263
316
409
487
627
697
150 000
920
365
555
690
801
1 011
1 116
300 000
3 020
685
1 244
1 684
1 892
2312
2 522
500 000
6 620
1 183
1 871
3 116
3 580
4 247
4 597
1 000 000
15 620
2 678
3 773
5 379
7 130
9 174
9 785
5 000 000
87 620
23 493
25 780
28 673
32 157
38 642
49 132
Den föreslagna skatteskalan skulle sålunda medföra skattelättnader för så
gott som samtliga förmögenhetsägare intill 50 000 kronor och i de fall där
en skärpning skulle inträda skulle denna uppgå till endast 10 å 20 kronor.
288
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Denna skärpning torde dock undantagslöst vara avsevärt mindre än den fö reslagna minskningen av inkomstskatten för ifrågavarande förmögenhets- ägare. För förmögenheter mellan 50 000 och 100 000 kronor skulle en skat tehöjning om högst 160 ki'onor inträda för personer vilkas förmögenhets- innehav äro förbundna med förhållandevis låga inkomster. Även i detta fall torde dock den föreslagna inkomstskattesänkningen för ifrågavarande in komstskikt nästan genomgående kompensera skärpningen av förmögenhets skatten, varför i det relativt ringa antal fall där den nu förordade omlägg ningen av statsbeskattningen skulle medföra en ökning av de sammanlagda statsskatterna, denna ökning komme att begränsas till ett mycket ringa belopp. Skatterna på förmögenheter över 100 000 kronor skulle däremot nästan genomgående komma att utvisa en större eller mindre stegring, be roende på inkomstens storlek. Även vid förmögenheter om 150 000 å 200 000 kronor skulle dock ingen skärpning inträda om inkomsten uppgår till ca 50 000 kronor och om inkomsten överstiger 100 000 kronor blir förmögen hetsskatten enligt förslaget större än nuvarande förmögenhetsskatt först när förmögenheten överstiger 200 000 kronor. Att förmögenhetsbeskattningen skärpes relativt mera för förmögenhetsägare med lägre inkomster är en ound viklig konsekvens av övergången till en helt fristående förmögenhetsskatt. Genom att samtidigt relativt sett betydande sänkningar av inkomstskatten föreslås för de lägre inkomsttagarna, synas emellertid de invändningar bort falla, som eljest kanske skulle kunnat göras mot skatteförslaget från angivna utgångspunkt. Av hela antalet förmögenhetsägare med förmögenheter mel lan 50 000 och något över 100 000 kronor och inkomster upp till 30 000 kro nor torde — vid en uttagsprocent av statsskatten om 100 — endast ett ringa fåtal få någon som helst höjning av den sammanlagda inkomst- och förmö genhetsskatten till staten. Alla förmögenhetsägare intill 30 000 kronor och med inkomster intill angivna belopp få ju förutom inkomstskattesänkningen befrielse från varje slag av förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten för be lopp mellan 30 000 och 50 000 kronor skulle likaledes, såsom redan tidigare framhållits, i allmänhet komma att undergå en sänkning.
3. Vissa juridiska personers skattskyldighet för förmögenhet.
Skattskyldighet för förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åvilar även föreningar och samfund, vilkas medlem mar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar. häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas själv ständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser, samtliga dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst. De nu angivna juridiska personerna äro däremot icke skattskyldiga för förmögenhet enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, såvida de icke äro att hänföra till familjestiftelser eller utländska bolag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
289
Beredningen föreslår (se s. 196—201), att ifrågavarande juridiska personer
skola vara underkastade den nya fristående förmögenhetsbeskattningen men
enligt speciella regler. Skattepliktsgränsen skall vara 5 000 kronor och för
överskjutande del av sådan skattskyldigs förmögenhet skall beskattningen
vara proportionell med en skattesats av 1,5 promille.
Den nu gällande skatteplikten för vissa ekonomiska föreningar skall en
ligt beredningens förslag upphöra.
Mot beredningens förslag i förevarande del ha erinringar framförts en
dast av Sveriges grossistförbund samt Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare, vilka gjort invändning mot de ekonomiska föreningarnas
frikallande från förmögenhetsbeskattning. Handelskammaren framhåller, att
de ekonomiska föreningarna genom att de befriades från skatt för den för
mögenhet, som i händelse av likvidation icke skulle utdelas till aktieägarna,
icke komme att i samma utsträckning som aktiebolagen drabbas av den före
slagna skatteskärpningen. Handelskammaren anför vidare:
Det må visserligen vara riktigt, att om de i de ekonomiska föreningarna
befintliga kapitalbehållningarna skulle i sin helhet slås ut på andelarna, ka
pitalet dock icke skulle beröras av förmögenhetsbeskattningen, enär andels
ägarna i regel torde befinna sig i den ekonomiska ställning, att de icke kom
ma upp till skattepliktig förmögenhet. Men eftersom den förmögenhet, som
tidigare beskattats hos föreningarna, under inga förhållanden kan tagas i
anspråk av andelsägarna, är det rimligt att densamma betraktas såsom en
avskild förmögenhetsmassa, som bör beskattas i likhet med annan förmö
genhet.
Vad i de nyssnämnda remissyttrandena anförts anser jag icke utgöra till-
Departements-
räckliga skäl att bibehålla skatteplikten för ekonomiska föreningar. Jag fin- CÄe/en-
ner mig sålunda böra godtaga beredningens förslag i denna del.
4. Jämförelse med inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
i vissa andra länder.
Till skatteberedningens betänkande ha redogörelser fogats rörande beskatt
ningen av inkomst och förmögenhet i vissa främmande länder. I yttranden
över beredningens förslag från olika organisationer inom näringslivet ha
vidare gjorts jämförelser mellan den föreslagna svenska beskattningen och
skatterna i vissa anglosaxiska länder samt Schweiz. I regel ha dessa jämfö
relser gått ut på att visa den relativa hårdheten i det svenska skattetrycket.
Vanskligheten i alla sådana jämförelser är uppenbar. Beskattningen är en
del av hela den ekonomiska politiken och kan framför allt inte skiljas från
frågan om statsutgifterna, deras omfattning och verkningar. Varje skatte-
form måste ses som del av hela skattesystemet och en jämförelse t. ex. mel
lan inkomstskatterna i två länder kan leda till missvisande slutsatser, om
inte vederbörlig hänsyn tages till beskattningen i övrigt. Ländernas ekono
miska struktur, inkomsternas och förmögenheternas fördelning jämte andra
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr
2/2.
19
290
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
faktorer spela en roll, som gör det nödvändigt att uppmärksamma, inom vilka
gränser slutsatserna äga giltighet.
Den första här anförda omständigheten är kanske den väsentligaste. Om
skatter tagas ut för ändamål som uppenbarligen främja det allmänna väl
ståndet, kunna de inte bedömas på samma sätt, som om samma skatter inte
alls eller endast i mindre grad tjäna detta syfte. Man kan visserligen i båda
fallen tala om en större eller mindre skattebörda, men betydelsen av detta
ord är i båda fallen inte densamma. Hur sammanvävda skattefrågorna kunna
bli med utgiftsfrågoma, och hur svårt det kan vara att ge ordet skattebörda
ett entydigt innehåll, ge de nu föreliggande förslagen om bamavdragen och
barnbidragen exempel på. Barnavdragen vid beskattningen äro en uppenbar
skattelättnad. Att avskaffa dem innebär en ökning av skattebördan. När de
ersättas med barnbidrag som ger barnfamiljer tillskott av inkomster på in
emot tre gånger så stora belopp som barnavdragen, redovisas detta som höjd
beskattning men detta innebär tydligen ett helt annat slags skattehöjning än
en som förorsakas av vissa andra utgifter.
Vad som sålunda vid alla jämförelser mellan beskattningen i vårt land och
i andra länder får hållas i minnet, är att skatternas höjd är beroende på
våra egna uppfattningar om önskvärdheten av en viss höjd hos statsutgif
terna och på våra egna beslut i detta hänseende. Sedan utgiftsramen blivit
bestämd, samlas uppmärksamheten kring frågan, i vilka former de nödvän
diga skattemedlen böra tagas ut under hänsyn till de normer man finner
riktiga att följa. Det torde i första hand bli dels kravet på att skatterna skola
utmätas enligt medborgarnas bärkraft, så att uppoffringen blir så lika som
möjligt, dels omsorgen om det ekonomiska livets utveckling, så att hämman
de verkningar av beskattningen göras så små som möjligt och de fördel
aktiga komma till sin rätt. Det är tydligt att även i den mån samma prin
ciper äro godtagna i olika länder, utfalla omdömena olika om hur beskatt
ningen bör utformas med ledning av dessa principer.
Som utgångspunkt för en jämförelse mellan Sverige och ett antal främ
mande länder kan tagas den sammanställning av skatterna på inkomst och
förmögenhet i England, U.S.A. och Schweiz, som gjorts på uppdrag av orga
nisationer inom näringslivet och som inlämnats till Kungl. Maj:t. Vid in
komstbeskattningen av enskilda utgår denna utredning från familjer med
två barn och för att jämförelsen med det nya svenska skatteförslaget icke
skall bli missvisande, har man minskat den svenska skatten med 400 kr. eller
200 kr. i barnbidrag för varje barn. Då dessa bidrag nu föreslås till 260 kr.
har motsvarande ändring gjorts i de nedan anförda exemplen. Vidare har ut-
tagningsprocenten satts till 100 i överensstämmelse med antagandet i före
varande proposition. I övrigt ha de svenska skatterna beräknats enligt samma
grunder som i näringsorganisationernas utredning.
Sammanställningen visar omedelbart, hur avgjort den engelska skatten på
arbetsinkomster överstiger motsvarande skatt i de andra länderna, detta
trots att intet tillägg gjorts för den svårberäkneliga engelska kommunalskat
ten. Huruvida denna kan beräknas så lågt som antydes i näringsorganisa-
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
291
Arbets
inkomst
Sverige
England
U.S.A.
(New York)
Schweiz
(Bern)
Kr.
%
Enbart
stats
skatt
Kr.
%
Kr.
%
Kr.
%
4 000
_
__
_
205
Öl
6 000
192
3-2
—
248
41
—
—
494
7'2
10 000
1130
11-8
30
1727
173
348
3'5
1172
11-7
12 000
1658
13-8
5-2
2 516
21-0
680
5-7
1651
13-8
15 000
2 523
16-8
7-9
3 698
24'7
1231
8-2
2 273
15-2
20 000
4 276
21-4
12-2
5 812
29-1
2 347
11-7
3 518
17-6
30 000
8 649
28-8
19-4
10 414
34-7
4 807
160
6 718
22-4
40 000
13 407
33-5
24-0
16 011
40-0
8 035
20'1
10 977
27'4
50 000
18 565
37-1
27-5
22 080
44-2
11633
233
16 378
32-8
100 000
47 423
47-4
37-6
57 464
57-5
37 522
375
45 257
45-3
150 000
78 781
52.5
426
98 160
65-4
68 362
45-6
75 831
50-6
200 000
110 781
55‘4
45-5
143 210
71'6
99191
49-6
106 388
53-2
300 000
181 497
60-5
50-5
238 025
793
177 912
59'3
167 435
55-8
1500 000
327 497
65'5
55-5
434 000
86-8
335 794
70-1
—
—
1 1 000 000
692 497
69'2
59'3
922 000
92-2
788 000
78-8
—
—
tionemas yttrande, eller omkring 2 procent må därför lämnas därhän. Att
den kan uppgå till väsentligt högre belopp är i alla händelser obestridligt.
Däremot synes den schweiziska skatten ligga ganska nära den svenska för
vissa inkomstskikt, medan den för andra dels ligger över, dels under. Den
tycks vara avsevärt hårdare för den stora huvudmassan av inkomster, vilka
i båda länderna falla under 10 000 kr., men något lindrigare för inkomst
skikten över 15 000 å 20 000 kr. upp emot 100 000 kr., detta senare under
förutsättning att den för Bern tillagda kommunala skatten är representativ
på samma sätt som de 10 % i genomsnittlig kommunalskatt, som för Sve
riges del lagts till den statliga inkomstskatten.
Denna fråga om de kommunala skatternas höjd har en särskild betydelse
vid jämförelsen med skatterna i U. S. A. De uträknade skattebeloppen ligga
där uppenbarligen långt upp i inkomstskikten på en väsentligt lägre nivå än
i alla de andra länderna. Frågan är emellertid om utredningen ger en riktig
bild av det samlade skattetrycket i U. S. A. De i det följande meddelade siff
rorna för det samlade skattetrycket i en rad olika länder tyda icke på att den
amerikanska nivån för direkt beskattning skulle ligga relativt lågt. Det även
på annat ställe i detta anförande åberopade standardverket av Shultz om
amerikanska finanser anger såsom ett rimligt genomsnitt att för delstatsskat
ter och kommunala skatter i U. S. A. lägga till omkring 10 %> av inkomsten.
Och vid de konstruerade exemplen i amerikanska skattehandböcker brukar
räknas med avdrag av kommunalskatt från den federala skatten med belopp
som synas någorlunda jämförbara med de svenska.
1 Detta inkomstskikt icke med i näringsorganisationernas tabeller. Beloppen för U.S.A. häm
tade ur de officiella skattetabellerna under antagandet att 2 000 doll. utgör hela avdraget vid
kalkylering av beskattningsbara belopp.
292
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Med sådana tillägg skulle de amerikanska siffrorna närma sig de schweiz
iska och svenska, och skillnaden förringas ytterligare, om man som rimligt
är vid en realistisk jämförelse tar hänsyn också till den felkälla, som får an
ses ligga i en mekanisk omräkning av amerikanska siffror för inkomster och
skatter efter gällande växelkurs. Denna är knappast en riktig mätare av för
hållandet mellan t. ex. dollarns och kronans köpkraft i respektive länder. När
45 % av inkomsttagarna i U. S. A. år 1942 hade en inkomst av 7 200 kr. eller
däröver enligt gällande växelkurs — alltså över 2 000 dollars — medan i
Sverige år 1943 antalet endast var 8 %, så kan denna stora skillnad inte helt
uppfattas som uttryck för den högre levnadsstandarden i Förenta staterna.
överhuvud taget synes det vara vilseledande att göra jämförelserna med
inräknande av de svenska kommunalskatterna, om vilka man äger full kän
nedom, medan i övriga länder samma skatter antingen fått undantagas så
som i England eller representeras av enstaka kommuner, vilkas representa
tiva karaktär icke är klarlagd. Då t. ex. i U. S. A. året 1938—39 de samman
lagda skatterna uppgingo till 13,8 milliarder dollars men därav de federala
skatterna utgjorde endast 5,5 milliarder, medan delstats- och kommunalskat
terna stego till 8,2 milliarder, är det berättigat att antaga, att den i organisatio
nernas utredning angivna skatten i New York inte ger ett riktigt uttryck för
höjden av hela den amerikanska beskattningen. De för New York angivna
siffrorna skilja sig, såvitt man kan se, inte märkbart från de belopp vartill
den federala skatten ensam uppgår. Gör man en grov beräkning och såsom
avdrag vid den federala inkomstskatten upptar 4 X 500 dollars för familjer
med två barn, alltså 2 000 dollars, ger den federala skatteskalan belopp av
ungefär den storlek, som i näringsorganisationernas utredning uppges för
New York. Tillägg för alla delstatsskatter och kommunala skatter i U. S. A.
skulle alltså i denna utredning saknas.
Det förefaller då vara riktigare att göra jämförelsen mellan enbart den
statliga inkomstskatten, till dess omfattningen av den kommunala beskatt
ningen blivit klarlagd. Procentsiffror för den statliga inkomstskatten i Sve
rige ha därför blivit införda i skattetabellen här ovan, och som synes bli olik
heterna mellan den svenska och den amerikanska skatten då ganska oväsent
liga, ända tills man kommer upp i de högsta inkomstklasserna, där de ameri
kanska skattesatserna stiga i höjden på ett sätt, som visserligen inte gör dem
jämförbara med de engelska men som för dem mycket högt över de svenska.
Dessa högsta inkomstklasser — över 300 000 kr. — ha inte medtagits i nä
ringsorganisationernas utredning, men då inkomster över 100 000 dollars, allt
så omkring 360 000 kr., tyckas svara för 8 % av hela inkomstskatten, eller
över en milliard dollars, torde de spela en roll i det amerikanska näringslivet,
som ger höjden av deras beskattning en viss betydelse.
Jämförelser mellan beskattningen av förmögenhet i de olika länderna mö
ter större svårigheter än jämförelser av inkomstskatterna. Utom en mindre
förhöjning av skatten på unearned income har England endast arvsskatten
som skatt på förmögenhet och detsamma är fallet med den federala beskatt
ningen i U. S. A. Däremot har Schweiz en beskattning av förmögenheter som
Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.
293
att döma av de i näringsorganisationernas utredning meddelade siffrorna är
relativt hög vid låga inkomster och måttlig förmögenhet, om jämförelsen gö-
res med den svenska beskattningen, men däremot avsevärt mycket lägre än
den svenska vid vissa kombinationer av inkomster och större förmögenhet.
Eftersom av de anförda siffrorna synes framgå, att den schweiziska beskatt
ningen ligger ganska mycket över den svenska ännu vid förmögenheter på
100 000 kr., gälla de högre svenska skattesatserna endast en mindre del av
alla förmögenhetsägare. Den föreslagna svenska skattens karaktär av ren för
mögenhetsskatt utan att hänsyn tages till inkomsten, leder uppenbarligen vid
de större förmögenheterna till mycket höga procenttal i förhållande till in
komsten.
Jämförelser med länder utan årlig förmögenhetsskatt måste syfta till att
få bestämda frågor besvarade, om de skola ha något värde. I fråga om
U. S. A. kan endast konstateras att i den mån föregående sammanställningar
visat en amerikansk federal inkomstbeskattning av ungefär samma höjd som
den svenska statsskatten med undantag för de högsta inkomstklasserna, så
kommer den svenska förmögenhetsskatten som en ökning av den samlade
statsskattebördan.
För Englands del vore det däremot mera möjligt att ställa en fråga med
begriplig innebörd, nämligen den vilken förmögenhetsskatt som kunde rym
mas inom den marginal, varmed den engelska inkomstskatten överskjuter
den svenska. Om man vid dessa jämförelser godtager den ofta nämnda ut
redningens antagande, att med undantag för små inkomster den kommunala
skattebelastningen inte skulle utgöra mera än ett par procent, så röra sig olik
heterna i procentuell skattebelastning mellan 8 % vid inkomster på 10 000 kr.
ända upp till 25 % vid de allra högsta inkomsterna. En inkomsttagare med
10 000 kr. skulle kunna äga över 100 000 kr., den med 12 000 kr. över
150 000 kr., den med 15 000 kr. nära 200 000 kr., den med 50 000 kr. omkring
400 000 kr. o. s. v., utan att den svenska inkomstskatten jämte den årliga
förmögenhetsskatten skulle överstiga hans nuvarande engelska inkomstskatt.
En engelsman med 200 000 kr. inkomst betalar i skatt lika mycket som en
svensk med samma inkomst skulle få göra vid en förmögenhet på över 2
milj. kr., och vid 500 000 kr. inkomst kunde förmögenheten uppgå till över
6 milj., utan att den svenska skatten bleve så hög som den engelska.
Den jämförelse mellan olika skattesystem, vid vilken man på många håll
brukar lägga stor vikt, är höjden av marginalskatten. Den kan i här föreva
rande länder lätt utläsas ur de angivna skattebeloppen i på varandra föl
jande inkomstlägen. En tabell, utarbetad med ledning av näringsorganisa
tionernas utredning, infogas här, varvid är att märka att de svenska siffrorna
bygga på en uttagningsprocent av 100 och på barnbidrag om 260 kr.
Även vid marginalskatterna kan iakttagas, att den engelska skatten visar
väsentligt högre procenttal än de övriga. Den amerikanska — varvid man
dock får erinra sig tveksamheten i fråga om den icke federala beskattningen
— visar de lägsta siffrorna, tills man når de högsta inkomstlägena, då den
går förbi både den schweiziska och den svenska. Denna sistnämnda håller
294
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Inkomstskikt
Inkomst
ökning
Skatteökning
Sverige
England
U. S. A.
Schweiz
kronor
%
kronor
%
kronor
%
kronor
%
4 000— 6 000
2 000
(192
9-6)
(248
12-4)
_
_
289
14-4
6 000— 10 000
4 000
938
24-0
1 479
370
348
8-7
678
16-9
10 000— 12 000
2 000
528
26-4
789
39-4
332
16-6
479
23-9
12 000— 15 000
3 000
865
28-8
1 182
39-4
551
18-4
622
20-7
15 000— 20 000
5 000
1753
35-1
2114
42-3
1 116
22-3
1245
24-9
20000— 30 000
10 000
4 373
43-7
4 602
460
2 460
24-6
3 200
320
30 000— 40 000
10 000
4 758
47'6
5 597
560
3 228
323
4 259
42-6
40 000 - 50 000
10 000
5158
51-6
6 069
60-7
3 598
36-0
5 401
540
50 000-100 000
50 000
28 858
57-7
35 384
70-8
25 889
51-8
28 879
57-8
100 000—150 000
50 000
31 358
62-7
40 696
81'4
30 840
61-7
30 574
61-1
150 000—200 000
50 000
32 000
64-0
45 050
90-1
30 829
61-7
30 557
611
200 000—300 000
100 000
70 716
70-7
94 815
94-8
78 721
78-7
61047
61-0
sig — med undantag för inkomster intill 6 000 kronor — högre än den
schweiziska ända upp till 40 000 kronorsskiktet, då den schweiziska kom
mer upp i samma höjd men maximeras något över 60 %>, så att de allra
högsta svenska procenttalen — över 70 % — komma att ligga högre.
Till slut kan det ha sitt intresse att tillfoga vissa uppgifter om förhållandet
mellan skatter och nationalinkomst i olika länder. Jämförelser av detta slag
lida, såsom tidigare framhållits, av svagheten att hänsyn icke tages till det sätt
varpå skatteinkomsterna användas och hur de offentliga utgifterna därför på
verka medborgarnas liv. Men det är likväl den enda jämförelse som ger en
samlad bild av hur starkt beskattningen minskar enskildas möjligheter att
efter eget gottfinnande bruka sina ekonomiska resurser.
Sammanställningen är gjord inom konjunkturinstitutet och lämnas med
alla reservationer för den kända vanskligheten i dylika beräkningar. De sven
ska och möjligen även de danska siffrorna för privat- och nationalinkomst
torde på grund av beräkningsmetoden vara för höga i jämförelse med siff
rorna från övriga länder, vilket alltså gör procenttalen något för låga.
En närmare analys av de meddelade siffrornas innebörd kan här inte
lämnas. De återspegla läget för något eller några år sedan. Vissa skattesänk
ningar ha ägt rum i olika länder. För Sveriges vidkommande betyder redan
bortfallet av omsättningsskatten en minskning av den sammanlagda skatte-
summan med omkring 400 milj. kr., vilket kan beräknas betyda åtminstone
2 % av den samlade privata inkomsten. Utan att någon ingående kommen
tar tillfogas synes det vara tillåtet att uttala, att siffrorna snarast antyda ett
lägre skattetryck i Sverige än i de anglosaxiska länderna och i alla händelser
inte lämna något stöd för antagandet, att den del av inkomsten som medbor
garna avstå för det allmännas behov skulle vara större i vårt land än i med
oss jämförliga länder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
295
Det totala skattetrycket i olika länder.
Land
År
Räkneenhet
Privat
in
komst
Direkta
skatter
i
%
av
privatink.’
Indirekta
skatter i
%
av privat
ink.2
National
inkomst
till pro
duktions
kostnad
Statsin
komst i
%
av
national
inkomst8
Australien4----
1944/45
miljoner pund
1 315
17-2
11-7
1256
300
Canada5..........
1944/45
miljarder dollar
(9-7)8
19-6
8-2
9-7
27-8
Danmark7-----
1945
miljarder kronor (10*5)®
16'2
5-7
(10-6)
14-3
England8........
1945
miljoner pund
9 251
23-2
15-5
8 483
40'8
Sverige*............
1945
miljarder kronor
16'8
14"9
8-9
16-5
20-6
USA10..............
1945
miljarder dollar
192
22-4
3-6
183
257
1946
> »
194
18-6
4-1
182
23-6
1 Med skatter avses här influtna skatter. Kommunalskatterna äro osäkrare till sitt belopp än
övriga, eftersom kommunalstatistiken visar stor eftersläpning i alla länder.
2 Uppdelningen på direkta resp. indirekta skatter för kommunala myndigheter i olika län
der är osäker. De indirekta skatter som betalas av de offentliga myndigheterna själva gå ej att
skilja ut. För Englands vidkommande torde det röra sig om icke oväsentliga belopp på ca 200
miljoner pund. Procenttalet för England <borde sålunda sänkas med ett par enheter.
3 Uppgifter för de totala kommunala inkomsterna saknas. Dessa torde sedda i relation till
statsinkomsterna vara betydligt större i Danmark och Sverige än i övriga länder i tabellen.
4 Commonwealth of Australia (F 5234): Eslimates of National Income and Public Authority
Income and Expenditure, och The Sta!esman’s Yearbook 1946.
6 Siffrorna gälla budgetåret
1/,
1944—al/3 1945. Departement of Trade and Commerce: Natio
nal Accounts, Income and Expenditure 1938—1945 och The Conference Board USA: The Economic
Almanac 1945—46.
6 Siffror för privat inkomst saknas. I stället har siffran för nettonationalinkomsten införts.
Om privatinkomsten i Canada och Danmark liksom i alla övriga länder i tabellen är större än
nationalinkomsten, äro procenttalen maximisiffror.
7 Siffrorna beräknade med ulgångspunkt från premilinära uppgifter från Det Statistiske De
partement. Liksom i Sverige äro endast bruttosiffror för nationalinkomsten tillgängliga. I stället
för att göra jämförelsen med bruttosiffror har den danska liksom den svenska bruttonationalin
komsten reducerats med 10 * till en hypotetisk nettosiffra.
8 National Income and Expenditure of the United Kingdom 1938—1945, Cmd 6784/1946.
• Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 14, kap. V. Avskrivningarna ha gissningsvis
ansetts utgöra 10
%
av bruttonationalinkomsten till produktionskostnad.
10 Survey of Current Business febr. 1947 och Federal Reserve Bulletin febr. 1946 och jan. 1947
Viss korrigering har vidtagits för erhållande av tormell jämförbarhet.
296
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
VII. Engångsskatt å förmögenhet.
Enligt beredningens förslag skall någon engångsskatt å förmögenhet icke
uttagas. Frågan diskuteras emellertid i betänkandet (s. 202—204) och i en
bilaga till detsamma (s. 391—400) lämnas en redogörelse för vad som tidi
gare förekommit vid frågans behandling.
I ett särskilt yttrande (s. 295—301) föreslår beredningens ledamot herr
Hermansson uttagande av engångsskatt å förmögenheter överskjutande
40 000 kronor efter följande skala:
0— 40 000
o-oo
%
40—
80 000
8-00
%
80- 150 000
9-75
%
150— 300 000
11-50
%
300— 1 000 000
13-25
%
000—
15-00
%
Särskilda bestämmelser skola gälla för underlättande av skattens erläg
gande m. m.
Beredningens ståndpunkt i fråga om engångsskatt å förmögenhet har i all
mänhet icke väckt kritik i remissyttrandena. I några har dock införande av
en sådan skatt ifrågasatts.
Sålunda anför länsstyrelsen i Norrbottens län:
Kravet att förmögenheterna böra lämna särskilda bidrag till täckande av
krisperiodens statsutgifter förefaller länsstyrelsen berättigat och länsstyrelsen
anser, att det mest lämpliga och rättvisa sättet för bidragens uttagande är
en måttligt tilltagen engångskatt å förmögenheter.------------ Det torde vara
uppenbart, att även om de tekniska svårigheterna äro betydande, talar detta
dock icke för att de äro oöverkomliga. För att skatten icke skall verka alltför
orättvis, måste dock tillförlitliga uppgifter om förmögenheterna föreligga
helst vid tiden för skattens uttagande. Genomgripande och effektiva kon
trollmöjligheter torde kunna åstadkommas dels genom centralt vidtagna åt
gärder dels ock genom att beskattningsnämndema tilldelas större rätt att
infordra för förmögenhetsbestämningen erforderliga uppgifter. Av vikt är,
att varulager samt maskiner och inventarier upptagas till rätta förmögen
hetsvärden. I likhet med vad som skedde år 1936 böra skattskyldiga, vilka
i sina självdeklarationer lämnat felaktiga uppgifter om förmögenhet, befrias
från straffansvar för falskdeklaration, därest de i samband med deklaratio
nen för engångsskatt å förmögenhet lämna x*ätta förmögenhetsuppgifter. Be
stämmelser böra givas om eftertaxering, eventuellt utan tidsbegränsning,
samt eventuellt förhöjd engångsskatt i de fall, då eftertaxering sker.
Engångsskatt synes icke böra uttagas av bolag eller föreningar eller utgå
för förmögenheter under 50 000 kronor. Skatten torde göras progressiv med
en högsta skattesats av 15 °/o. Uppkommande likviditetssvårigheter vid skat
tens erläggande böra mildras genom anstånd med skatten, uppdelning av
densamma samt godtagande av vissa andra betalningsmedel än kontanter
såsom likvid.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
297
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins lön anser, att om möjligheterna till
skatter från inkomst och förmögenhet skulle så finkammas som beredningen
syntes finna nödvändigt borde även som alternativ frågan om engångsbe-
skattning å förmögenhet ytterligare övervägas.
Styrelsen för Kooperativa förbundet förordar, för att minska inflations
trycket, att en måttlig engångsskatt å förmögenhet med det snaraste uttoges.
Förbundet anför:
Att det ur penningpolitisk synpunkt just för närvarande med den hek
tiska investeringskonjunktur, som råder, vore rätta tidpunkten att taga ut
en engångsskatt på förmögenhet är ställt utom varje tvivel. Såväl professor
Lindahl i sin utredning som övriga ekonomer, vilka uttalat sig i frågan, ha
enhälligt företrätt uppfattningen, att en engångsskatt borde tillgripas under
en utpräglad högkonjunktur. Om denna skatteform överhuvud skall använ
das, bör det sålunda ske nu.
Om det----------- med fog kan riktas vägande invändningar mot den form
för förmögenheternas beskattning, som av statsskatteheredningen föreslagits,
så gälla mot engångsbeskattning av förmögenheter icke alls dessa skäl. En
årlig beskattning, som innebär förmögenhetsöverflyttning från enskilda till
staten, kan naturligen antagas på längre sikt få helt andra verkningar på
sparviljan och därmed på nysparandet o. s. v. än ett engångsoffer.------------
Såvitt styrelsen kan finna, borde det — icke minst med hänsyn till den
effektivisering även av förmögenhetstaxeringen, som uppnåtts under senare
år —- icke möta något större hinder att taga ut engångsskatten utan en extra
ordinär förmögenhetstaxering. Detta borde så mycket hellre låta sig göra,
om uttaget begränsades till förslagsvis 1 miljard kronor i stället för de 2
miljarder kronor, som professor Lindahl ifrågasatte som ett lägsta belopp.
En miljard kronor torde icke utgöra mer än knappa 5 procent av det för-
mögenhetsbelopp, varå skatten skulle utgå. Skatten borde enligt styrelsens
mening utgå progressivt, förslagsvis i överensstämmelse med det av profes
sor Lindahl skisserade alt. I. Det bör observeras, att detta alternativ är räk
nat på ett genomsnittligt 10-procentigt uttag på all skattepliktig förmögen
het, varför procenttalen vid det av styrelsen förordade uttaget (cirka 5 %)
genomgående bleve endast hälften så höga som i Lindahls alt. I.
Med en engångsskatt av en miljard kronor komme under en begränsad tid
rymd en köpkraftsreducering att ske, som otvivelaktigt skulle verka starkt
återhållande på både investeringsområdet och hl. a. även på marknaden för
mer varaktiga konsumtionsvaror. För att »sterilisera» engångsskatten hör
enligt styrelsens mening beloppet i fråga föras som en konjunkturinveste
ringsfond i statsskuldshoken. Denna fond skulle icke få tagas i anspråk
förrän vid en lågkonjunktur och efter beslut av riksdagen.
Jämsides med de åtgärder styrelsen tidigare rekommenderat —--------- skulle
engångsskatten ovillkorligen få en starkt inflationsdämpande effekt.
Med accepterande av engångsskatten på förmögenhet skulle rådrum vinnas
för alt taga upp frågan om den årliga förmögenhetsskattens och eu eventuell
kvarlåtenskapsskatts utformning med sikte på framtiden till en verkligt in
gående utredning, som penetrerade detta svåra problem i alla dess aspekter
och som kunde förmodas leda fram bil eu lösning, varom större enighet
kunde vinnas.
Landsorganisationen förklarar sig respektera de av beredningen åberopade
tekniska svårigheterna som skäl för att avstå från engångsskatt å förmögen
het men uttalar önskemålet att eu sådan beskattning å större förmögen-
298
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Departements
chefen.
heter snarast möjligt genomfördes, om det vid förnyat övervägande skulle
visa sig möjligt att övervinna nämnda svårigheter. Utifrån landsorganisatio
nens principiella utgångspunkter vore det önskvärt om man vid sidan av de
framlagda skatteförslagen kunde genomföra en skatt av nu ifrågavarande
slag, vilken ursprungligen under allmän anslutning motiverats med en öns
kan att i någon mån återställa statens förmögenhetsställning efter den för
sämring som kriget framkallat. I nuvarande läge skulle den även kunna mo
tiveras med att den kunde bidra till att dämpa den tillspetsade högkonjunk
turen.
En engångsskatt å förmögenheter bär, såsom av det anförda framgår, för
ordats av några remissinstanser. Länsstyrelserna i Norrbottens samt Göte
borgs och Bohus län ha liksom kooperativa förbundet ifrågasatt en dylik skat-
teform närmast som ett alternativ till övrig förmögenhetsbeskattning. Koo
perativa förbundet har dock samtidigt starkt betonat skattens betydelse ur
synpunkten att sterilisera köpkraft. Denna effekt har understrukits också av
landsorganisationen, som dessutom framhävt önskvärdheten att i någon mån
reducera den under kriget starkt ökade statsskulden.
Såsom jag tidigare anfört föreslår jag uttagande av en årlig förmögenhets
skatt och kvarlåtenskapsskatt i huvudsaklig överensstämmelse med bered
ningens förslag. Jag bär sålunda vid prövningen av frågan om den lämp
ligaste utformningen av förmögenhetsbeskattningen liksom beredningen fun
nit angivna former vara att föredraga framför en engångsskatt och jag kan
även i övrigt ansluta mig till vad beredningen anfört i denna del.
I anledning av vad i vissa remissyttranden framhållits rörande den kon
junkturpolitiska effekten av en dylik skatt vill jag icke bestrida att den i nu
varande situation skulle kunna vara ett betydelsefullt led i den ekonomiska
politiken såvida det vore möjligt att under den närmaste tiden upptaga skat
ten. Förutsättningen vore dock givetvis att till grund för skattens debitering
kunde läggas en förmögenhetstaxering, som kunde anses i allt väsentligt riktig
och rättvisande. Det torde emellertid inte vara möjligt att så tidigt som för det
nämnda ändamålet vore behövligt få till stånd en ny förmögenhetstaxering,
som skulle uppfylla dessa krav, eller att i övrigt på ett tillfredsställande
sätt lösa de med skatten förbundna svårigheterna av taxeringsteknisk natur.
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
299
VIII. Arvs- och gåvobeskattningen m. m.
Gällande bestämmelser.
Arvsbeskattningen kan anordnas efter två skilda principer, an
tingen såsom en kvarlåtenskapsskatt, vilken utgör en skatt å den arvfallna
egendomen i dess helhet, eller ock som en arvslottsskatt, vilken utgår å varje
särskild andel av kvarlåtenskapen.
Den nuvarande svenska arvsbeskattningen är en arvslottsbeskattning.
Skattskyldig är den som förvärvar egendomen, och skatten utgår efter värdet
av den skattskyldiges lott. Skatt beräknas icke å efterlevande makes gifto-
rättsandel. Staten samt stiftelser eller sammanslutningar för stärkande av
rikets försvar ävensom för främjande av barns eller ungdoms vård och fost
ran, vård av behövande eller vetenskaplig forskning m. m. äro frikallade
från skatten, och för skattskyldig arvinge eller testamentstagare varierar
skattesatsen med hänsyn till hans släktskap med den avlidne eller hans ställ
ning i övrigt. Skattetariffen är sålunda indelad i fyra olika klasser, klass I
med de lägsta skattesatserna för efterlevande make och bröstarvingar, klass
II med de därnäst högre skattesatserna för övriga arvsberättigade släktingar
m. fl., klass III med de näst högsta skattesatserna för kyrkliga och kommu
nala sammanslutningar, stiftelser för allmännyttiga ändamål m. fl. samt
klass IV med de högsta skattesatserna för övriga arvs- eller testamentsta
gare. För varje klass beräknas skatten efter en särskild progressiv skikt
skala. Gränsen där skatteplikten inträder respektive där den högsta skatte
satsen börjar tillämpas samt lägsta och högsta skattesats för olika skikt äro
i klass I ............................ 3 000—400 000
1—20 procent
»
»
II 1 000—100 000
2—24
»
»
»
in 1 000— 60 000
4—30
»
»
,
IV 1 000— 40 000
4—35
»
Särskilda lättnader gälla, då värdet å lott, som tillfaller efterlevande make
eller minderårigt barn, understiger visst belopp.
Med arvs- eller testamentslott skall sammanläggas gåva, för vilken skatt
skyldighet inträtt inom fyra år löre dödsfallet (för dylik gåva erlagd skatt
får avdragas). — Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, som
utgjort succedentens personliga forum i tvistemål.
Gåvoskatten skall också enligt gällande bestämmelser erläggas av
den som förvärvar egendomen, d. v. s. i detta fall gåvotagaren. Befriade från
sådan skatt äro samtliga de som åtnjuta frihet från arvsskatt samt dessutom
kyrkliga och kommunala ävensom vissa ytterligare enskilda sammanslut
ningar. Gåvoskatten utgår efter samma tariff som arvsskatten och även gåvo
skatten är sålunda beroende av eventuell släktskap mellan givaren och gåvo-
300
Kungi. Maj:ts proposition m 212.
tagaren samt den senares ställning i övrigt. Skattefrihet åtnjutes emellertid
alltid för gåva, vars värde icke överstiger 3 000 kronor samt för större gåva
i vissa angivna fall. Gåva skall vid skatteberäkningen sammanläggas med
annan gåva från samma givare, för vilken skattskyldighet inträtt inom fyra
år före den sista gåvan Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län,
där den skattskyldige var mantalsskriven eller eljest var bosatt eller stadig
varande vistades, när skattskyldigheten inträdde.
Livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, eller
utbetalning på grund av sådan skall i vissa fall beläggas med arvsskatt och i
vissa andra med gåvoskatt.
Beredningens förslag.
I fråga om arvsbeskattningen föreslår beredningen införande av
en kvarlåtenskapsskatt, avsedd att vid dödsfall utgå jämsides med den nu
varande arvsskatten, vilken skall lämnas i sakligt avseende oförändrad. Vid
beräkning av arvsskatten skall emellertid kvarlåtenskapsskatten få avräknas
från boets behållning, innan arvslotterna utläggas. Kvarlåtenskapsskatten
skall utgå efter den sammanlagda kvarlåtenskapen beräknad på samma sätt
som enligt arvsskatteförordningen. Skatten skall behandlas som en den av
lidnes skuld och skattskyldigheten skall sålunda åvila boet. Detta innebär,
att skatten kommer att minska arvingars och universella testamentstagares
lotter men lämna legat ograverade, så länge nämnda lotter förslå till skat
ten. Liksom vid arvsbeskattningen skall efterlevande makes giftorätt vara
fri från skatt. Vid skattens beräknande skall från den uppskattade behåll
ningen på därom framställt yrkande avdrag få göras för egendom, som inom
fem år före dödsfallet tillfallit den avlidne genom arv, testamente eller gåva.
Skattepliktsgränsen skall utgöra 25 000 kronor och skatten för överskjutan
de belopp uttagas efter följande skala:
— —------------- o------
25 000— 50 000
5 procent
500 000- 1 000 000
35 procent
50 000— 80 000
10
1 000 000-■ 2 000 000
40
»
80 000—100 000
15
»
2 000 000— 5 000 000
45
»
100 000—200 000
20
5 000 000— 10 000 000
50
»
200 000—300 000
25
»
10 000 000—
60
300 000—500 000
30
»
Förslaget innehåller vidare vissa bestämmelser, som avse att underlätta
skattens erläggande. Sålunda har den tid, inom vilken skatten skall inbeta
las, bestämts till sex veckor i stället för tre veckor enligt gällande arvsskatte
förordning (tiden skall förlängas även beträffande arvsskatten). Uppgå de
kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara värdehand
lingar, som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller deklaration, sam
manlagt icke till dubbla beloppet av den kvarlåtenskapsskatt som skall er
läggas skall beskattningsmyndigheten på ansökan av dödsboet kunna med-