Prop. 1947:212

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 11 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 2) förordning om statlig inkomstskatt; 3) förordning om statlig förmögenhetsskatt; 4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379);

5) förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

7) förordning om kvarlåtenskapsskatt; samt 8) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvs­ skatt och gåvoskatt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 194

7

.

1 saml. Nr 212. 2:a uppl.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § och 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid------------ mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft in­ komst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hen­ nes inkomst därtill förslår, i hemorts­ kommunen åtnjuta avdrag med 200 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid------------ mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft in­ komst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hem­ ortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §.

3. a. Kostnaden för------------ dess anskaffande.

Anvisningar

till 29 §.

3. a. Kostnaden för-------------dess anskaffande.

1 Senaste lydelse se beträffande 19 § 1945: 408 och beträffande punkt 3 av anvisningarna till

29 § 1938:368.

Kungi. Mai ds proposition nr 212.

3

Nuvarande lydelse:

b. Genom värdeminskningsavdrag

finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må — —

— är behörigt.

Vid bestämmande------------ blir ut­

sliten.

Såsom tillgångs------------mån jäm­

kas.

c.--Värdeminskningsavdrag med —

särskilda bestämmelser.

Jämkning av------------ i räkenska­

perna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa över­

skott, att den skattskyldige vid beräk­

ning av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt av­

skrivningsplan belöpande värdeminsk-

ningsavdraget, må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig

mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller,

enligt beskattningsnämnds särskilda

beprövande, dessförinnan utöver av­

drag enligt planen. Skattskyldig skall

anses hava kunnat vid beräkning av

nettointäkten av rörelse utnyttja vär­

deminskningsavdrag även i den mån

underskott å förvärvskällan kunnat

utnyttjas vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt under

allmänna avdrag, innan avdrag skett

för underskott å övriga förvärvskällor

samt för utskylder. I andra fall än i

detta stycke sägs må på ett år i be­

skattningsavseende belöpande värde­

minskningsavdrag, som den skattskyl­

dige ej kunnat utnyttja vid beräkning

av sin nettointäkt av rörelse, icke gö-

res ett följande år.

Ådagalägger skattskyldig —--------

bokförda värdet.

Föreslagen lydelse:

b. Genom värdeminskningsavdrag

— ------- finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må — —

— är behörigt.

Vid bestämmande------------ blir ut

sliten.

Såsom tillgångs — --------mån jäm­

kas.

c.--Värdeminskningsavdrag med —

särskilda bestämmelser.

Jämkning av------------ i räkenska­

perna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa över­

skott, att den skattskyldige vid beräk­

ning av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt av­

skrivningsplan belöpande värdeminsk-

ningsavdraget, må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig

mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller,

enligt beskattningsnämnds särskilda

beprövande, dessförinnan utöver av­

drag enligt planen. Skattskyldig skall

anses hava kunnat vid beräkning av

nettointäkten av rörelse utnyttja vär­

deminskningsavdrag även i den mån

underskott å förvärvskällan kunnat

utnyttjas vid taxeringen till statlig

inkomstskatt under allmänna avdrag,

innan avdrag skett för underskott å

övriga förvärvskällor samt för utskyl­

der. I andra fall än i detta stycke sägs

må på ett år i beskattningsavseende

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige ej kunnat ut­

nyttja vid beräkning av sin nettoin­

täkt av rörelse, icke göras ett följan­

de år.

Ådagalägger skattskyldig-------------

bokförda värdet.

4

Kungl. May.ts proposition nr 212.

Har ett------- — återstående belop­ pet.

d. Då tillgång------------till 28 §.

Har ett------------återstående belop­ pet.

d. Då tillgång------------till 28 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om efter- taxering för år 1948 eller tidigare år.

Kunffl. Maj:ts proposition nr 212.

5

Förslag

till

förordning om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna förordning givna bestämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag är särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig inkomstskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Skattepliktig inkomst.

2

§.

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17—44 §§ kommunal­ skattelagen är stadgat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkom­ mande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastig­ het eller inkomst av rörelse får icke frånräknas det inkomstbelopp, som skall anses beskattat genom fastighetsskatt, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i kommunalskattelagen meddelade bestämmelser beräknade nettointäkten.

3 §.

Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket samt 64—66 §§ kommunalskatte­ lagen skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomst­ skatt.

Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller genom denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser skola tillämpas vid taxeringen till statlig inkomst­ skatt, anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse. Därvid skall dock iakttagas, att familjeavdrag för barn icke åtnjutes vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från

olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske

för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för

realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst;

slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skatt­

skyldig här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäk­

ring och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

2 mom. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger därutöver, om

hon under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag

med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst med

1 000 kronor.

5 §■

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för­

värvskällor, minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,

utgör taxerad inkomst, vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskju­

tande belopp som ej uppgår till fullt tiotal kronor bortfaller.

Skattskyldighet för inkomst.

6

§.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat

föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på

grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller av-

skrivits, i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar; samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

7

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,

verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbe­

gripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas själv­

ständigt för delägarnas gemensamma räkning:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller av­

skrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxe­

ringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier

taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst

med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets

inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare

taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet

inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den

avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och

skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna

förordning skolat gälla för den avlidne.

7 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller

medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angå­

ende bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträf­

fande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förord­

ning åtnjutits;

c) staten:

för all inkomst;

d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssäll­

skap:

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, så­

dana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,

sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar, jäm­

likt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stif­

telser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om för­

säkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäk­

ring för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,

barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att

under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar

eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda per­

soner, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för berer

dande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland be­

hövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vil­

ka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 §

1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.

avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;

i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt

frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet

skall utgöra statlig inkomstskatt.

Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet

för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Beräkning av statlig inkomstskatt.

8

§.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å

den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes

med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskatte­

lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

9

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 500 kronor, i ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV 2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som i föregående stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor, 1 ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket all­ mänt barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.

För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena sagts (en­ samstående) bestämmes det statliga ortsavdraget på sätt framgår av en vid denna förordning fogad tabell. Då den taxerade inkomsten uppgår till i orts­ grupp I minst 10 660 kronor, i ortsgrupp II minst 10 700 kronor, i ortsgrupp III minst 10 800 kronor, i ortsgrupp IV minst 10 900 kronor och i ortsgrupp V minst 11 000 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp, utgörande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestäm­ melserna i 1 mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp, som sålunda er- hålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen stadgas angående grundavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.

9 §•

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av vad nedan i 11 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna grunder.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 8 § 1 mom. andra, tredje eller fjärde stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige äger tillgodonjuta allmänt barnbidrag,

eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskatt-

ningsnämnds beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, för­

utom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett belopp av högst 2 000 kro­

nor. Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbar inkomst

upptagas den taxerade inkomsten minskad i förekommande fall med statligt

ortsavdrag och, i fall som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter be-

skattningsnämnds beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1 000 kro­

nor.

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade inkomst icke uppgår

till 600 kronor, skall icke utgöra statlig inkomstskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om statlig inkomstskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten upp­

går till minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade taxerade inkomsten uppgår till

minst 100 kronor.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av i näst-

följande stycke angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 pro­

cent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

1000 men icke

2 000 kr.

100 kr. för

1 000 kr. och 11 % av återstoden

2 000

i

»

3 000

»

210

2 000 »

>

12 ‘A

»

3 000

>

>

4 000

>

330

>

3 000

1 14 %

Tf

4 000

»

»

6 000

»

470

4 000

»

> 16

%

»

6 000

>

»

8 000

»

790

»

6 000

18 %

»

8 000

»

»

10 000

>

1 150 »

8 000 >

20

%

>

>

10 000

12 000

1550

»

10 000

24

%

>

12 000

»

14 000

>

2 030 »

»

12 000

28 % »

14 000

»

>

16 000

2 590 »

14 000 »

32 % )

»

16 000

1

>

20 000

>

3 230 »

16 000 1

36 %

Tf

»

20 000

>

>

30 000

4 670 1

1

20 000 »

}

40

%

»

»

30 000

>

I

40 000

»

8 670 »

>

30 000

»

»

45

%

»

>

11

40000 men icke 60 000 kr.: 13 170 kr. för 40 OOOkr.och 50 % av återstoden; 60 000 » » 100 000 »: 23 170 > » 60 000 » » 55 % » » 100 000 » » 200 000 » : 45 170 » » 100 000 » » 60 % » » ; 200 000 kr. : 105 170 » » 200 000 » » 70 % » »

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in­ komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 70 pro­ cent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäk- ringsanstalter som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhets­ kassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskredit- föreningar samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt b) här nedan;

b) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse: tjugufem procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

c) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller

b) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten. Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och b) härovan skall iakt­ tagas att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt b), såvitt angår svensk anstalt, allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst som efter förhållandet mellan den i försäkringstekniskt hänseende till liv­ försäkringsverksamheten hänförliga nettointäkten och anstaltens sammanlag­ da nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen och, såvitt angår utländsk an­ stalt, allenast i fråga om den del av nämnda inkomst som efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen och anstal­ tens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt av försäkringsrörelse belöper å livförsäkringsrörelsen.

11

§•

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst, ma bristen avräknas å den andra makens inkomst. Frågan om skatteplikt en­ ligt 9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda be­ räknade taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för makarna gemensamt

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

12

till belopp som i 8 § 1 mom. andra stycket sägs. Den beskattningsbara in­ komsten beräknas likaledes för makarna gemensamt och skall skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara inkomsten samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster.

2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

12

§.

Varje år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda grundbelopp statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för näst­ kommande budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft; därvid iakttages att procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft skall vara lika med procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slut­ lig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grund­ beloppen, som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret.

Eftertaxering.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föran­ letts, att han icke blivit taxerad till statlig inkomstskatt eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomstskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätte­ ligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skatt­ skyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket boupp­ teckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Beskattningsort.

14 §.

1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i hemortskommunen.

Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.

2 mom. Eftertaxering, som i 13 § omförmäles, skall ske i den kommun, varest taxeringen bort verkställas, om den skett i rätt tid.

Allmänna bestämmelser.

15 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel­ ägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna förord­

Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

13

ning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från döds­ boet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxe- ring och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. För statlig inkomstskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även statlig inkomstskatt, som på grund av efter- taxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

16 §.

1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.

2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäk- ringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande ju­ ridisk person.

17 §.

Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

18 §.

1 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skatt­ skyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

14

Kunffl. Maj:ts proposition nr 212.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med­ borgare.

2 mom. Svensk medborgare, som tillhört främmande makts härvarande be­ skickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjä­ ning, är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten.

3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av tjänst hos den främmande makten.

19 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller före­ skrifter utöver vad den vid förordningen fogade tabellen innehåller, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.

20

§.

1 mom. Är inkomst, för vilken statlig inkomstskatt skall utgöras, tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat och har, till förekomman­ de av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller för­ ordnande meddelats, att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, an­ ses hava ägt rum enligt denna förordning.

2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dub­ belbeskattning som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överens­ kommelse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från be­ skattning här i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig in­ komstskatt skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestäm­ melser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommel­ sen eller förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet.

överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

15

3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom

i denna paragraf stadgas.

21

§.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskick­

ning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

22

§.

Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 20 § eller 21 §

sägs, inkomst som enligt denna förordning är skattepliktig ej här i riket be­

skattas, får därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen sådant

underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall tagas till be­

skattning härstädes.

23 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter be­

skattad för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må Konung­

en på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, där­

est ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till und­

vikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande

av statlig inkomstskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den

ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken

dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla, såvitt angår skatt för inkomst.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas vid 1948 års taxering,

så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

2) I fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller tidi­

gare års taxeringar, skola i stället för bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ mot­

svarande stadganden i den äldre förordningen alltjämt äga tillämpning.

3) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter

denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning

sägs

angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället

avse, där fråga är om inkomst, förordningen om statlig inkomstskatt,

angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp i stället

avse till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, samt

angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart be­

lopp i stället avse till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 212,

Tabell

utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag.

Utom i iall då sådant avdrag som avses i 9 § 2 mom. andra stycket (s. k.

avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är den angivna

återstående inkomsten jämväl beskattningsbar inkomst.

Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna inkomst

avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.

Ortsgrupp I.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1600

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1700

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

1800

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

1900

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 000

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2100

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 200

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 300

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 400

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2500

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 600

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 700

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

2 800

1240

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1340

2 900

1360

1370

1380

1390

1400

1420

1430

1440

1450

1460

3 000

1480

1490

1500

1510

1520

1540

1550

1560

1570

1580

3100

1600

1610

1620

1630

1640

1660

1670

1680

1690

1700

3 200

1720

1730

1740

1750

1760

1780

1790

1800

1810

1820

3 300

1840

1850

1860

1870

1880

1900

1910

1920

1930

1940

3400

1960

1970

1980

1990

2 000

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

3500

2 080

2 090

2100

2110

2120

2140

2150

2160

2170

2180

3 600

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

3 700

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

3 800

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2500

2 510

2520

2 530

2540

3 900

2 560

2 570

2 580

2590

2 600

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

4 000

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

4100

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

4 200

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 980

2 990

3 000

3010

3 020

4 300

3040

3050

3060

3 070

3080

3100

3110

3120

3130

3140

4 400

3160

3170

3180

3190

3 200

3220

3230

3 240

3250

3 260

4 500

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 340

3 350

3 360

3 370

3380

4 600

3400

3 410

3 420

3430

3 440

3460

3470

3 480

3 490

3500

4 700

3520

3530

3540

3550

3560

3580

3590

3600

3 610

3620

4 800

3 640

3650

3 660

3670

3 680

3 700

3 710

3 720

3 730

3740

4 900

3760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

5 000

3 880

3 890

3 900

3910

3 920

3 940

3 950

3960

3 970

3 980

5100

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

5 200

4120

4130

4140

4150

4160

4180

4190

4 200

4 210

4 220

5 300

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

5 400

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

5 500

4 480

4 490

4500

4510

4 520

4540

4 550

4560

4570

4 580

6 600

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

5 700

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

6 800

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

5 900

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp I.

17

Taxerad inkomst

kr.

0 10

20 30 40 50 60

70 80

90

6 000 5 080 5 090 5 100 5110 5 120 5 140

5150 5160

5170 5180

6 100 5 200 5 210 5 220 5 230 5 240

5 260 5 270 5 280

5 290 5 300

6 200 5 320 5 330 5 340 5 350 5 360

5 380 5 390 5 400

5 410

5 420

6 300 5 440

5 450 5 460 5 470 5 480 5 500 5 510

5 520 5 530 5 540

6 400

5 560 5 570 5 580 5.,90 5 600 5 620

5 630 5 640 5 650

5 660

6 500

5 680 5 690 5 700 5 710 5 720 5 740

5 750 5 760 5 770

5 780

6 600 5 800 5 810 5 820 5 830 5 840 5 860

5 870 5 880 5 890

5 900

6 700

5 920 5 930 5 940 5 950 5 960 5 980 5 990

6 000

6 010 6 020

6 800 6 040 6 050 6 060 6 070 6 080 6100

6110 6120 6130

6140

6 900 6160 6170 6180 6190

6 200 6 220 6 230 6 240

6 250 6 260

7 000 6 280 6 290

6 300

6 310

6 320 6 340 6 350 6 360

6 370

6 380

7100

6 400 6 410 6 420 6 430 6 440 6 460 6 470

6 480 6 490

6 500

7 200 6 520 6 530 6540 6 550

6 560 6 580 6 590

6 600 6 610

6 620

7 300 6 640

6 650 6 660 6 670 6 680 6 700 6 710

6 720 6 730

6 740

7 400

6 760 6 770 6 780 6 790 6 800 6 820

6 830 6 840 6 850

6 860

7 500

6 880 6 890 6 900 6 910 6 920 6 940

6 950 6 960

6 970 6 980

7 600 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040

7 060 7 070 7 080

7 090 7 100

7 700

7120 7130 7 140 7150 7160

7180 7190 7 200

7 210 7 220

7 800 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280

7 300 7 310

7 320 7 330 7 340

7 900 7 360 7 370 7 380

7 390 7 400 7 420 7 430 7 440

7 450 7 460

8 000 7 480 7 490 7 500 7 510

7 520 7 540

7 550 7 560 7 570

7 580

8100 7 600

7 610 7 620 7 630 7 640 7 660 7 670

7 680 7 690

7 700

8 200

7 720 7 730 7 740 7 750 7 760 7 780

7 790 7 800 7 810

7 820

8 300

7 840 7 850 7 860 7 870 7 880 7 900

7 910 7 920 7 930

7 940

8 400

7 960 7 970 7 980 7 990 8 000 8 020

8 030 8 040 8 050

8 060

8500

8 080 8 090 8100 8110 8120 8140

8150 8160 8170

8180

8 600

8 200 8 210 8 220 8 230 8 240 8 260

8 270 8 280 8 290

8 300

8 700 8 320 8 330 8 340 8 350 8 360 8 380

8 390 8 400 8 410

8 420

8 800

8 440 8 450 8 460 8 470 8 480

8500 8510 8 520

8530 8540

8 900 8560 8 570 8580 8590 8 600

8620 8 630 8 640

8 650 8 660

9 000 8 680 8 690 8 700 8 710

8 720 8 740 8 750 8 760

8 770 8 780

9100 8 800 8 810 8 820 8 830 8 840

8 860 8 870 8 880

8 890

8 900

9 200 8 920 8 930 8 940 8 950

8 960 8 980 8 990

9 000 9 010 9 020

9 300 9 040

9 050 9 060

9 070

9 080 9100 9110

9120 9130 9140

9 400 9160 9170 9180 9190

9 200 9 220 9 230

9 240 9 250

9 260

9 500 9 280

9 290

9 300 9 310

9 320 9 340 9 350

9 360 9 370

9 380

9 600 9 400 9 410 9 420 9 430

9 440 9 460 9 470 9 480

9 490

9 500

9 700 9 520 9 530 9 540 9550

9560 9 580 9 590 9 600

9 610

9 620

9 800 9 640 9 650 9 660 9 670

9 680 9 700 9 710

9 720 9 730

9 740

9 900 9 760 9 770 9 780 9 790

9 800 9 820 9 830

9 840 9 850

9 860

10 000

9 880 9 890 9 900 9 910 9 920 9 940

9 950 9 960 9 970

9 980

10100 10 000 10 010 10 020 10 030

10 040 10 060 10 070

10 080 10 090

10100

10 200 10 120

10 130 10140 10 150 10 160 10 180 10190

10 200 10 210

10 220

10 300 10 240 10 250

10 260 10 270 10 280 10 300 10 310

10 320 10 330

10 340

10 400 10 360 10 370 10 380 10 390

10 400 10 420 10 430

10 440 10 450

10 460

10 500 10 480 10 490 10 500

10 510 10520 10 540 10550

10560 10 570

10 580

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

■i

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.)- Orlsgrupp II.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1700

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1800

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

1900

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2 000

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2100

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 200

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 300

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 400

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 B00

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 600

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 700

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 800

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

2 900

1240

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1340

3 000

1360

1370

1380

1390

1400

1420

1430

1440

1450

1460

3100

1480

1490

1500

1520

1530

1540

1550

1570

1580

1590

3 200

1610

1620

1630

1640

1650

1670

1680

1690

1700

1710

3 300

1730

1740

1750

1760

1770

1790

1800

1810

1820

1830

3400

1850

1860

1870

1880

1890

1910

1920

1930

1940

1950

3500

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

3 600

2 090

2100

2110

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2 190

3 700

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

3 800

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

3 900

2 450

2 460

2 470

2 490

2 500

2 510

2 520

2 540

2550

2 560

4 000

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

4100

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

4 200

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

4 300

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

4 400

3 060

3 070

3 080

3090

3100

3120

3130

3140

3150

3160

4500

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 240

3250

3 260

3 270

3 280

4 600

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

4 700

3 420

3430

3440

3460

3 470

3 480

3 490

3510

3520

3530

4 800

3550

3560

3570

3580

3 590

3 610

3620

3 630

3 640

3 650

4 900

3670

3680

3690

3 700

3 710

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

5 000

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

.

5100

3910

3920

3930

3 940

3 950

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

5 200

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 090

4100

4110

4120

4130

5 300

4150

4160

4170

4180

4190

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

5 400

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

5 500

4 390

4 400

4 410

4 430

4 440

4 450

4 460

4 480

4 490

4 500

5 600

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

5 700

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

5 800

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

5 900

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

6 000

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

6100

5 120

5130

5 140

5150

5 160

5 180

5 190

5 200

5 210

5 220

i 6 200

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 300

5 310

5 320

5 330

5 340

6 300

5 360

5 370

5 380

5 400

5 410

5 420

5 430

5 450

5 460

5 470

| 6 400

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

Kungl. AJaj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp II.

19

Taxerad inkomst

kr.

0 10

20 30 40 50 60 70 80

6 500 5 610 5 620 5 630 5 640 5 650 5 670 5 680 5 690 5 700 5 710 6 600 5 730 5 740 5 750 5 760 5 770 5 790 5 800 5 810 5 820 5 830 6 700 5 850

5 860 5 870 5 880 5 890 5 910 5 920 5 930 5 940 5 950

6 800 5 970 5 980 5 990 6 000 6 010 6 030 6 040 6 050 6 060 6 070 6 900 6 090 6100 6110

6120 6130 6150 6160 6170

6180 6190

7 000 6 210 6 220 6 230

6 240 6 250 6 270 6 280 6 290 6 300

6 310

7 100 6 330 6 340 6 350

6 370 6 380 6 390 6 400

6 420 6 430 6 440

7 200 6 460 6 470 6 480 6 490 6 500 6 520 6 530 6 540 6 550 6 560 7 300 6 580 6 590 6 600 6 610 6 620 6 640 6 650 6 660 6 670 6 680 7 400 6 700 6 710 6 720 6 730 6 740 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800

7 500 6 820 6 830 6 840 6 850 6 860 6 880 6 890 6 900 6 910 6 920 7 600 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040 7 700 7 060 7 070

7 080 7 090 7 100 7120 7 130 7140 7150 7160

7 800 7 180 7190 7 200 7 210 7 220 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280 7 900 7 300 7 310

7 320 7 340 7 350 7 360 7 370 7 390 7 400 7 410

8 000 7 430 7 440

7 450 7 460 7 470 7 490 7 500 7 510 7 520 7 530

8100 7 550 7 560 7 570

7 580 7 590 7 610 7 620 7 630 7 640

7 650

8 200 7 670 7 680 7 690 7 700 7 710 7 730 7 740 7 750 7 760 7 770 8 300 7 790 7 800 7 810 7 820

7 830 7 850 7 860 7 870

7 880 7 890

8 400 7 910 7 920 7 930 7 940 7 950 7 970 7 980 7 990 8 000 8 010

8500 8 030 8 040 8 050 8 060 8 070 8 090 8100 8110 8120 8130 8 600 8150 8160 8170 8180 8190 8 210 8 220 8 230 8 240 8 250 8 700 8 270

8 280 8 290 8 310 8 320 8 330 8 340 8 360 8 370 8 380

8 800 8 400 8 410

8 420 8 430 8 440 8 460 8 470 8 480 8 490

8500

8 900 8520

8530 8 540 8550 8 560 8 580 8 590 8 600 8 610 8 620

9 000 8 640 8 650 8 660 8 670

8 680 8 700 8 710 8 720 8 730 8 740

9100 8 760

8 770 8 780 8 790 8 800 8 820 8 830 8 840 8 850 8 860

9 200 8 880 8 890 8 900

8 910 8 920 8 940 8 950 8 960 8 970 8 980

9 300 9 000 9 010 9 020 9 030 9 040

9 060 9 070 9 080

9 090 9100

9 400 9120 9130 9140 9150 9160

9180 9190 9 200

9 210 9 220

9 500 9 240 9 250 9 260 9 280 9 290 9 300 9 310 9 330 9 340 9 350 9 600

9 370 9 380 9 390 9 400 9 410 9 430 9 440 9 450 9 460 9 470

9 700 9 490 9500 9 510 9 520 9530 9 550 9560 9570 9 580 9 590 9 800 9 610

9 620 9 630 9 640 9 650

'9 670

9 680 9 690 9 700 9 710

9 900 9 730

9 740 9 750 9 760 9 770 9 790 9 800 9 810 9 820 9 830

10 000 9 850 9 860 9 870 9 880 9 890 9 910 9 920 9 930 9 940 9 950 10100 9 970 9 980 9 990 10 000 10 010 10 030 10 040 10 050 10 060 10 070 10 200 10 090 10100 10110 10120 10 130 10 150 10 160 10170 10 180 10190 10 300 10 210 10 220 10 230 10 250 10 260 10 270 10 280 10 300 10 310 10 320 10 400 10 340 10 350

10 360 10 370 10 380 10 400 10 410 10 420 10 430 10 440

10 500

10 460 10 470

10 480 10 490 10 500 10520 10530 10 540 10 550 10560

10 600 10580 10 590

10 600 10 610 10 620 10 640 10 650 10 660 10 670 10 680

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 700 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp III.

Taxerad inkomst

kr.

0 10 20 30

40 50 60 70 80 90

1800

10 20 30 40

50 60 70 80 90

1900 100

no

120 130 140 150

160 170 180 190

2 000 200 210 220 230 240

250 260 270 280 290

2100 300 310

320 330 340 350 360 370

380 390

2 200 400 410 420 430 440 450

460 470 480 490

2 300 500 510

520 530 540 550 560 570

580 590

2 400 600 610 620

630 640 650 660 670 680 690

2500 700 710 720

730 740 750 760 770 780 790

2 600 800 810 820

830 840 850 860 870 880 890

2 700 900 910

920 930 940 950 960 970 980

990

2 800 1000 1010

1020 1030 1040 1060 1070 1080 1090 1100

2 900 1120 1130 1140 1150

1160 1180 1190 1200 1210 1220

3 000 1240 1250 1260

1280 1290 1300 1310 1330 1340 1350

3100 1370 1380 1390 1400 1410

1430 1440 1450 1460 1470

3 200

1490

1500 1510

1520 1530 1550 1560 1570 1580 1590

3 300 1610 1620 1630 1640

1650 1670 1680 1690 1700 1710

3400

1730

1740 1750 1770 1780 1790

1800 1820 1830 1840

3500 1860 1870 1880 1890 1900 1920

1930 1940 1950 1960

3600 1980

1990 2 000 2 010 2 020 2 040 2 050

2 060 2 070 2 080

3 700 2100 2110

2120 2130 2140

2160 2170 2180 2190 2 200

3800

2 220

2 230 2 240 2 260 2 270 2 280

2 290 2 310 2 320 2 330

3900 2 350 2 360

2 370 2 380 2 390 2 410 2 420 2 430 2 440

2 450

4 000 2 470

2 480 2 490 2 500 2 510 2 530 2 540 2 550 2 560

2 570

4100 2590 2 600 2 610

2 620 2 630 2 650 2 660 2 670 2 680

2 690

4 200 2 710 2 720 2 730

2 750 2 760 2 770 2 780 2 800 2 810

2 820

4 300 2 840 2 850 2 860

2 870 2 880 2 900 2 910 2 920 2 930

2 940

4 400 2 960 2 970 2 980 2 990

3 000 3 020 3 030 3 040 3 050 3 060

4 500 3080 3 090

3100 3110 3120 3140 3150 3160 3170 3180

4 600 3 200 3 210 3220 3 240

3250 3 260 3270 3 290 3 300 3310

4 700 3 330 3 340 3 350 3 360 3 370

3 390 3 400 3 410 3 420

3 430

4 800 3 450 3 460 3470

3 480 3 490 3510 3520 3530 3540 3550

4 900 3570 3580 3590 3 600 3610 3 630

3 640 3 650 3 660 3670

5 000 3 690

3 700 3 710 3730

3 740

3 750

3 760 3 780 3 790 3 800

5100 3 820 3 830 3 840 3850 3 860 3 880

3 890 3 900 3910 3 920

5 200 3 940

3 950 3960 3 970 3 980 4 000

4 010 4 020 4 030 4 040

5 300 4 060

4 070 4 080 4 090 4100

4120 4130 4140 4150 4160

5 400 4180

4190 4 200 4 220 4 230 4 240 4 250 4 270

4 280 4 290

5 500 4 310 4 320

4 330 4 340 4 350 4 370

4 380 4 390 4 400 4 410

5 600

4 430

4 440 4 450 4 460 4 470 4 490 4 500 4 510

4 520 4530

5 700 4 550

4 560 4570 4 580 4 590 4 610 4 620 4 630

4 640 4 650

5 800 4 670 4 680 4 690

4 710 4 720 4 730 4 740

4 760 4 770 4 780

5 900 4 800 4 810

4 820 4 830 4 840 4 860 4 870 4 880 4 890

4 900

6 000 4 920 4 930 4 940 4 950

4 960 4 980 4 990 5 000 5 010

5 020

6100 5 040 5 050 5 060

5 070 5 080 5100 5110 5120 5130

5140

6 200 5160 5 170 5180 5 200

5 210 5 220 5 230 5 250 5 260

5 270

6 300 5 290 5 300 5 310 5 320 5 330 5 350

5 360 5 370 5 380

5 390

6 400 5 410 5 420 5 430 5 440

5 450 5 470 5 480 5 490 5 500

5 510

Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp III.

21

Taxerad inkomst

kr.

0 10 20 30 40

50 60 70 80 90

6 500 5 530 5 540 5 550 5 560 5 570 5 590 5 600

5 610 5 620 5 630

6 600 5 650 5 660 5 670 5 690 5 700 5 710 5 720

5 740 5 750 5 760

6 700 5 780 5 790 5 800 5 810 5 820 5 840

5 850 5 860 5 870 5 880

6 800 5 900 5 910 5 920 5 930 5 940

5 960 5 970 5 980 5 990 6 000

6 900 6 020 6 030 6 040 6 050

6 060 6 080 6 090

6100 6110 6120

7 000

6140 6150 6160 6180 6190 6 200 6 210 6 230

6 240 6 250

7 100 6 270 6 280 6 290 6 300

6 310 6 330 6 340

6 350 6 360 6 370

7 200

6 390 6 400 6 410 6 420 6 430 6 450 6 460

6 470

6 480

6 490

7 300 6 510 6 520 6 530 6 540 6 550 6 570 6 580

6 590 6 600 6 610

7 400 6 630 6 640 6 650 6 670 6 680 6 690

6 700 6 720 6 730 6 740

7 500 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800

6 820 6 830 6 840 6 850 6 860

7 600 6 880 6 890 6 900 6 910

6 920 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980

7 700 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040

7 060 7 070 7 080 7 090 7100

7 800 7120 7 130

7140 7160 7170 7180 7 190 7 210 7 220 7 230

7 900

7 250 7 260 7 270 7 280 7 290 7 310 7 320 7 330 7 340

7 350

8 000

7 370 7 380 7 390 7 400 7 410 7 430 7 440 7 450 7 460

7 470

8100

7 490 7 500 7 510 7 520 7 530 7550 7 560

7 570 7 580 7 590

8 200

7 610 7 620 7 630 7 650 7 660 7 670

7 680 7 700 7 710 7 720

8 300

7 740 7 750 7 760 7 770 7 780 7 800 7 810

7 820 7 830 7 840

8 400 7 860 7 870 7 880 7 890 7 900

7 920 7 930 7 940 7 950 7 960

8500 7 980 7 990 8 000 8 010 8 020

8 040 8 050 8 060 8 070 8 080

8 600 8100 8110 8120 8140

8150 8160 8170 8190 8 200 8 210

8 700

8 230 8 240 8 250 8 260 8 270 8 290 8 300 8 310 8 320 8 330

8 800 8 350 8 360

8 370 8 380 8 390 8 410 8 420 8 430 8 440 8 450

8 900

8 470 8 480 8 490 8500 8510 8 530 8 540 8 550 8560

8570

9 000

8 590 8 600 8 610 8 630 8 640 8 650 8 660 8 680 8690 8 700

9100

8 720 8 730 8 740 8 750 8 760 8 780 8 790 8 800 8 810 8 820

9 200 8 840 8 850 8 860 8 870 8 880 8 900 8 910 8 920 8 930

8 940

9 300

8 960 8 970 8 980 8 990 9 000 9 020 9 030 9 040 9 050 9 060

9 400 9 080 9 090 9100 9120 9130 9140

9150 9170 9180 9190

9500 9 210 9 220 9 230 9 240 9 250 9 270 9 280 9 290

9 300 9 310

9 600 9 330 9 340 9 350 9 360 9 370

9 390 9 400 9 410 9 420 9 430

9 700 9 450 9 460 9 470 9 480

9 490 9 510 9 520 9 530 9 540 9550

9 800 9 570 9 580 9 590 9 610 9 620

9 630 9 640 9 660 9 670 9 680

9 900 9 700

9 710 9 720 9 730 9 740 9 760 9 770 9 780 9 790 9 800

10 000 9 820 9 830 9 840

9 850

9 860

9 880 9 890 9 900 9 910 9 920

10100 9 940 9 950 9 960 9 970

9 980 10 000 10 010 10 020 10 030 10 040

10 200 10 060

10 070 10 080 10100 10110 10120 10 130 10150 10160 10170

10 300 10190 10 200 10 210 10 220 10 230

10 250 10 260 10 270 10 280 10 290

10 400 10 310

10 320 10 330 10 340 10 350 10 370 10 380 10 390 10 400 10 410

10 500 10 430 10 440 10 450 10 460

10 470 10 490 10 500 10 510 10 520 10 530

10 600

10 550 10 560 10 570 10 590 10 600 10 610 10 620 10 640 10 650 10 660

10 700 10 680 10 690 10 700 10 710 10 720 10 740 10 750 10 760 10 770 10 780

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 800 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell (torts.)- Orisgrupp IV.

Taxerad

inkomst

kr.

0 10

20 30

40 50 60 70

80 90

1900

10

20 30 40

50 60 70

80 90

2 000 100

Ilo 120 130 140

150 160 170

180 190

2100 200 210

220 230 240

250 260 270

280 290

2 200

300 310 320

330 340

350 360 370

380 390

2 300 400 410

420 430 440 450

460 470 480

490

2 400

500 510 520 530

540 550 560

570 580

590

2 500 600 610 620

630 640 650 660

670 680 690

2 600 700

710 720 730

740 750 760

770 780

790

2 700 800

810 820 830

840 850 860

870 880 890

2 800

900 910 920 930

940 950 960 970

980 990

2 900 1000

1010 1020 1030

1040 1060 1070 1080

1090 1100

3 000 1120

1130 1140 1160

1170 1180 1190 1210

1220 1230

3100 1250

1260 1270 1280

1290 1310 1320 1330

1340 1350

3 200 1370 1380

1390 1400 1410

1430 1440 1450

1460 1470

3 300 1490

1500 1510 1530

1540 1550 1560 1580

1590 1600

3 400 1620 1630

1640 1650 1660

1680 1690 1700 1710

1720

3500 1740 1750

1760 1780 1790

1800 1810 1830 1840

ia50

3600 1870 1880

1890 1900 1910 1930

1940 1950 1960

1970

3 700 1990 2 000 2 010

2 020 2 030 2 050

2 060 2 070 2 080

2 090

3 800 2110 2120

2130 2150 2160

2170 2180 2 200 2 210

2 220

3 900 2 240 2 250 2 260

2 270 2 280 2 300

2 310 2 320 2 330

2 340

4 000 2 360 2 370

2 380 2 390 2 400 2 420

2 430 2 440 2 450 2 460

4100 2 480 2 490 2 500

2 520 2 530 2 540 2 550

2 570 2 580 2 590

4 200 2 610 2 620 2 630

2 640 2 650 2 670 2 680

2 690 2 700

2 710

4 300

2 730 2 740 2 750

2 770 2 780 2 790 2 800

2 820 2 830 2 840

4 400

2 860 2 870 2 880 2 890

2 900 2 920 2 930 2 940

2 950 2 960

4 500 2 980

2 990 3 000

3 010 3 020 3 040 3050

3 060 3 070 3 080

4 600

3100 3110 3120 3140

3150 3160 3170 3190

3 200 3210

4 700

3 230 3 240 3250 3 260

3 270 3 290 3 300 3 310

3 320 3 330

4 800 3 350

3 360 3 370 3 380

3 390 3410 3 420

3 430 3 440 3 450

4 900 3470

3 480 3 490 3510 3520

3530 3540 3560

3570 3580

5 000 3 600 3 610

3 620 3 630

3 640 3660 3 670 3680

3 690 3 700

5100 3 720

3 730 3 740 3 760 3 770

3 780 3 790 3 810 3 820

3 830

5 200 3 850

3 860 3 870 3880 3 890

3 910 3 920 3930 3940

3 950

5 300 3 970 3 980

3 990 4 000 4 010

4 030 4 040 4 050

4 060 4 070

5 400 4 090 4100

4110 4130 4140 4150

4160 4180 4190

4 200

5 500 4 220 4 230 4 240

4 250 4 260

4 280 4 290 4 300

4 310 4 320

5 600 4 340 4 350

4 360 4 370 4 380

4 400 4 410 4420 4 430

4 440

5 700 4 460 4 470 4 480

4 500 4 510 4520

4 530 4550 4560

4570

5 800 4 590 4 600 4 610

4 620 4 630

4 650 4 660 4 670 4 680

4 690

5 900 4 710 4 720

4 730 4 750 4 760 4 770

4 780 4 800 4 810

4 820

6 000 4 840 4 850 4 860 4 870

4 880 4 900

4 910 4 920 4 930

4 940

6100 4 960 4 970 4 980

4 990 5 000 5 020 5 030

5 040 5 050 5 060

6 200 5 080 5 090 5 100

5120 5 130 5140 5 150

5170 5 180 5 190

6 300

5 210

5 220 5 230 5 240

5 250 5 270

5 280 5 290 5 300

5 310

6 400 5 330

5 340 5 350 5 360

5 370 5 390 5 400 5 410

5 420 5 430

6 500

5 450 5 460 5 470 5 490

5 500 5 510 5 520

5 540 5 550

5 560

6 600 5 580

5 590 5 600 5 610

5 620 5 640 5 650

5 660 5 670 5 680

6 700

5 700 5 710 5 720 5 740

5 750 5 760 5 770 5 790

5 800 5 810

6 800 5 830

5 840 5 850 5 860 5 870

5 890 5 900

5 910 5 920 5 930

6 900 5 950

5 960 5 970 5 980

5 990 6 010 6 020 6 030

6 040 6 050

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.)- Ortsgrupp IV.

23

Taxerad inkomst

kr.

0 10 20 30

40 50 60

70 80 90

7 000 6 070

6 080 6 090 6110 6120 6130

6140 6160 6170 6180

7100 6 200 6 210

6 220

6 230

6 240 6 260

6 270 6 280 6 290 6 300

7 200 6 320 6 330

6 340 6 350 6 360 6 380

6 390 6 400 6 410 6 420

7 300 6 440 6 450 6 460 6 480

6 490 6 500 6 510

6 530 6 540 6 550

7 400 6570 6 580 6 590 6 600 6 610

6 630 6 640 6 650 6 660 6 670

7 B00 6 690 6 700 6 710 6 730

6 740 6 750 6 760 6 780 6 790 6 800

7 600

6 820

6 830 6 840 6 850 6 860

6 880 6 890 6 900 6 910 6 920

7 700 6 940 6 950

6 960 6 970 6 980

7 000 7 010 7 020 7 030

7 040

7 800 7 060

7 070 7 080 7100 7 110

7 120 7130 7150 7160 7170

7 900 7190 7 200

7 210

7 220

7 230 7 250 7 260

7 270 7 280 7 290

8 000 7 310 7 320

7 330 7 340 7 350 7 370 7 380

7 390 7 400 7 410

8100 7 430 7 440 7 450 7 470

7 480 7 490 7 500 7520

7530 7 540

8 200 7 560 7 570 7 580 7 590 7 600

7 620 7 630

7 640 7 650 7 660

8 300

7 680

7 690 7 700 7 720

7 730 7 740 7 750 7 770

7 780 7 790

8 400 7 810 7 820 7 830 7 840 7 850

7 870 7 880 7 890 7 900 7 910

8500 7 930 7 940

7 950 7 960 7 970

7 990 8 000 8 010 8 020 8 030

8 600

8 050

8 060 8 070 8 090 8100 8110

8120 8140 8150 8160

8 700 8180 8190

8 200 8 210 8 220 8 240 8 250

8 260 8 270 8 280

8 800 8 300 8 310 8 320

8 330 8 340 8 360 8 370

8 380 8 390 8 400

8 900 8 420 8 430 8 440 8 460

8 470 8 480 8 490

8 510 8520 8530

9 000 8550 8560 8570 8580 8590

8 610 8 620

8 630 8 640 8 650

9100 8 670 8 680 8 690 8 710

8 720 8 730 8 740 8 760

8 770 8 780

9 200 8 800 8 810 8 820 8 830 8 840

8 860 8 870 8 880 8 890 8 900

9 300

8 920 8 930 8 940 8950 8 960 8 980

8 990 9 000

9 010 9 020

9 400 9 040 9 050 9 060 9 080 9 090

9100 9110 9130 9140 9150

9 500 9170

9180 9190 9 200 9 210

9 230 9 240 9 250 9 260

9 270

9 600 9 290 9 300 9 310 9 320 9 330

9 350 9 360 9 370 9 380 9 390

9 700

9 410 9 420 9 430 9 450 9 460 9 470

9 480 9 500 9510 9 520

9 800 9540

9550 9 560 9570 9 580 9 600 9 610

9 620 9 630

9 640

9 900 9 660

9 670 9 680 9 700 9 710 9 720 9 730

9 750 9 760 9 770

10 000 9 790 9 800 9 810

9 820 9 830 9 850 9 860

9 870 9 880 9 890

10 100 9 910 9 920

9 930 9 940 9 950 9 970 9 980

9 990 10 000 10 010

10 200 10 030 10 040 10 050

10 070 10 080 10 090 10100 10120

10130 10140

10 300 10160 10170 10180 10190

10 200 10 220 10 230 10 240 10 250

10 260

10 400

10 280 10 290 10 300 10 310

10 320 10 340 10 350 10 360

10 370 10 380

10 500 10 400 10 410 10 420 10 440

10 450 10 460 10 470 10 490 10500

10510

10 600 10530 10540 10550

10560 10 570 10 590 10 600

10 610 10 620 10 630

10 700 10 650 10 660 10 670

10 690 10 700 10 710 10 720 10 740

10 750 10 760

10 800 10 780 10 790 10 800 10 810

10 820 10 840 10 850 10 860 10 870

10 880

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerad inkomst

kr.

0 10

20 30 40 50 60

70 80 90

2 000

10 20 30 40 50 60 70

80 90

2100 100 no 120 130 140 150

160 170 180 190

2 200 200 210 220 230 240 250 260 270

280 290

2 300 300 310 320 330 340 350

360 370 380 390

2 400 400 410 420

430 440 450 460 470 480 490

2 500 500 510 520

530 540 550 560 570 580 590

2 600 600 610

620 630 640 650 660 670 680 690

2 700 700 710 720 730

740 750 760 770 780 790

2 800 800 810

820 830 840 850 860 870 880 890

2 900

900 910 920 930 940 950 960 970 980 990

3 000

1000 1010 1020 1030 1050 1060 1070 1080 1100

1

no

3100

1120 1130 1150 1160 1170 1180 1200 1210 1220 1230

3 200 1250

1260 1270 1280 1300 1310 1320 1330 1350 1360

3 300

1370 1380 1400 1410 1420 1430 1450 1460 1470 1480

3 400 1500 1510 1520 1530 1550 1560 1570 1580 1600 1610

3500

1620 1630 1650 1660 1670 1680 1700 1710 1720 1730

3600 1750 1760 1770 1780 1800 1810 1820 1830 1850 1860 3700

1870 1880 1900

1910

1920 1930 1950 1960 1970

1980

3 800

2 000 2 010 2 020 2 030 2 050 2 060 2 070 2 080 2100 2110

3 900 2120 2130 2150 2160 2170 2180 2 200 2 210 2 220

2 230

4 000

2 250 2 260 2 270 2 280 2 300 2 310 2 320 2 330 2 350

2 360

4100 2 370 2 380 2 400 2 410 2 420 2 430 2 450

2 460 2 470 2 480

4 200 2500 2 510 2 520 2 530 2 550 2 560 2 570

2580 2 600 2 610

4 300 2 620 2 630 2 650 2 660 2 670 2 680 2 700 2 710

2 720 2 730

4 400 2 750 2 760 2 770

2 780 2 800

2 810

2 820 2 830 2 850 2 860

4500 2 870 2 880 2 900 2 910 2 920 2 930 2 950

2 960 2 970 2 980

4 600 3 000 3 010 3 020 3 030

3 050 3 060 3 070 3 080 3100 3110

4 700 3120 3130

3150 3160 3170 3180 3 200 3 210 3 220 3 230

4 800 3 250 3 260 3 270 3 280

3 300 3 310 3 320 3 330 3 350 3 360

4 900 3 370

3 380 3 400 3 410 3420 3 430 3 450 3460 3 470 3 480

5 000 3500 3510

3520 3530 3550 3560 3570 3580 3 600 3 610

6100 3620

3 630 3 650 3 660 3 670 3 680 3 700 3 710 3 720 3 730

5 200 3 750

3 760 3 770 3 780 3 800 3 810 3 820 3 830 3 850 3 860

5 300 3 870 3 880

3 900 3 910 3 920 3 930 3 950 3960 3 970 3 980

5 400 4 000 4 010 4 020 4 030 4 050 4 060 4 070 4 080 4100 4110

5 500

4120

4130 4150 4160 4170 4180 4 200 4 210 4 220 4 230

5 600 4 250 4 260 4 270 4 280 4 300 4 310 4 320 4 330 4 350 4 360 5 700 4 370 4 380 4 400 4 410 4 420 4 430 4 450 4 460 4 470 4 480 5 800

4 500 4 510 4 520 4 530 4 550 4 560 4 570 4 580 4 600 4 610

5 900 4 620 4 630 4 650 4 660 4 670 4 680 4 700 4 710 4 720 4 730

6 000 4 750 4 760 4 770 4 780 4 800 4 810 4 820 4 830 4 850 4 860 6100 4 870 4 880 4 900 4 910 4 920 4 930 4 950 4 960 4 970

4 980

6 200 5 000 5 010 5 020 5 030

5 050

5 060

5 070 5 080 5100 5 no

6 300 5120 5130 5150 5160 5 170 5180 5 200 5 210 5 220 5 230 6 400 5 250 5 260 5 270

5 280

5 300

5 310 5 320 5 330 5 350 5 360

6 500 5 370 5 380 5 400 5 410 5 420 5 430

5 450 5 460

5 470 5 480

6 600 5 500 5 510

5 520 5 530 5 550 5 560 5 570 5 580 5 600

5 610

6 700 5 620 5 630

5 650 5 660 5 670 5 680 5 700 5 710 5 720 5 730

6 800 5 750 5 760 5 770 5 780

5 800

5 810

5 820 5 830

5 850 5 860

6 900 5 870 5 880

5 900 5 910 5 920 5 930 5 950 5 960 5 970 5 980

Kung!. Maj.ts proposition nr 212

Tabell (forts). Ortsgrupp V.

25

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

7 000

6 000

6 010

6 020

6 030

6 050

6 060

6 070

6 080

6100

6110

7100

6120

6 130

6150

6160

6170

6 180

6 200

6 210

6 220

6 230

7 200

6 250

6 260

6 270

6 280

6 300

6 310

6 320

6 330

6 350

6 360

7 300

6 370

6 380

6 400

6 410

6 420

6 430

6 450

6 460

6 470

6 480

7 400

6 500

6 510

6 520

6530

6 550

6560

6 570

6 580

6 600

6 610

7 500

6 620

6 630

6 650

6 660

6 670

6 680

6 700

6 710

6 720

6 730

7 600

6 750

6 760

6 770

6 780

6 800

6 810

6 820

6 830

6 850

6 860

7 700

6 870

6 880

6 900

6 910

6 920

6 930

6 950

6 960

6 970

6 980

7 800

7 000

7 010

7 020

7 030

7 050

7 060

7 070

7 080

7100

7110

7 900

7 120

7130

7150

7160

7 170

7 180

7 200

7 210

7 220

7 230

8 000

7 250

7 260

7 270

7 280

7 300

7 310

7 320

7 330

7 350

7 360

8100

7 370

7 380

7 400

7 410

7 420

7 430

7 450

7 460

7 470

7 480

8 200

7 500

7 510

7 520

7 530

7 550

7560

7 570

7 580

7 600

7 610

8 300

7 620

7 630

7 650

7 660

7 670

7 680

7 700

7 710

7 720

7 730

8 400

7 750

7 760

7 770

7 780

7 800

7 810

7 820

7 830

7 850

7 860

8 500

7 870

7 880

7 900

7 910

7 920

7 930

7 950

7 960

7 970

7 980

8 600

8 000

8 010

8 020

8 030

8 050

8 060

8 070

8 080

8100

8110

8 700

8120

8130

8150

8160

8170

8180

8 200

8 210

8 220

8 230

8 800

8 250

8 260

8 270

8 280

8 300

8 310

8 320

8 330

8 350

8 360

8 900

8 370

8 380

8 400

8 410

8 420

8 430

8 450

8 460

8 470

8 480

9 000

8500

8510

8520

8530

8550

8560

8570

8580

8 600

8 610

9100

8 620

8 630

8650

8 660

8 670

8 680

8 700

8 710

8 720

8 730

9 200

8 750

8 760

8 770

8 780

8 800

8 810

8 820

8 830

8 850

8 860

9 300

8 870

8 880

8 900

8 910

8 920

8 930

8 950

8 960

8 970

8 980

9 400

9 000

9 010

9 020

9 030

9 050

9 060

9 070

9 080

9100

9110

9500

9120

9130

9150

9160

9170

9180

9 200

9 210

9 220

9 230

9 600

9 250

9 260

9 270

9 280

9 300

9 310

9 320

9 330

9 350

9 360

9 700

9 370

9 380

9 400

9 410

9 420

9 430

9 450

9 460

9 470

9 480

9 800

9500

9 510

9 520

9 530

9 550

9560

9570

9580

9 600

9 610

9 900

9 620

9 630

9 650

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

10 000

9 750

9 760

9 770

9 780

9 800

9 810

9 820

9 830

9 850

9 860

10 100

9 870

9 880

9 900

9 910

9 920

9 930

9 950

9 960

9 970

9 980

10 200

10 000

10 010

10 020

10 030

10 050

10 060

10 070

10 080

10100

10110

10 300

10120

10130

10 150

10160

10 170

10180

10 200

10 210

10 220

10 230

10 400

10 250

10 260

10 270

10 280

10 300

10 310

10 320

10 330

10 350

10 360

10500

10 370

10 380

10 400

10 410

10 420

10 430

10 450

10 460

10 470

10 480

10 600

10500

10 510

10 520

10530

10550

10560

10570

10580

10 600

10 610

10 700

10 620

10 630

10 650

10 660

10 670

10 680

10 700

10 710

10 720

10 730

10 800

10 750

10 760

10 770

10 780

10 800

10 810

10 820

10 830

10 850

10 860

10 900

10 870

10 880

10 900

10 910

10 920

10 930

10 950

10 960

10 970

10 980

När den taxerade inkomsten uppgår till 11000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke orlsavdrag.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Förslag

till

förordning om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förord­ ning givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen äga motsvarande tillämp­ ning. Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser skola tillämpas vid taxeringen till förmögenhetsskatt, anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efter­ rättelse.

Skattepliktig förmögenhet.

2

§•

Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapital­ värdet av hans skulder.

3 §.

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:

a) fastighet, frälseränta inbegripen;

b) tomträtt, vattenfallsrätt;

c) lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs för­ värvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom levande och döda inventarier, råämnen, varor, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till stenbrott och dylikt;

d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra ford­

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

27

ringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag eller

rederier, i den män samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan

nämnd egendom;

e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga

bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre in­

ventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter,

motorbåtar och dylikt, så ock smycken;

f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas

med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång

för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att

utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;

g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån,

som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och be­

stämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke

kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner samt till pension och annan förmån, som

åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till sådan liv­

ränta, varom förmäles i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest den­

samma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt vär­

det av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000

kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast­

ningen;

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skatt­

skyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej

ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten

tillgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda

värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt

till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den

skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushålls­

kassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd

kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med

hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande

av här nedan meddelade bestämmelser.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som vid nämnda tidpunkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsatt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxe- ringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxe­ ringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsatt.

Tomträtt eller valtenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binä­ ringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem pro­ cent utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan be­ räknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under beskatt­ ningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattnings­ året, och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förord­ ning fogade tabellerna II, III och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation alle­ nast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på an­ delen därest föreningen trätt i likvidation.

övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava be­ tingat vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

5 §•

29

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas

till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upp­

tagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej för­

fallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och

därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapital­

värdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva un-

dantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall

vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av

ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock

annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid

beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga

skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna,

på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgå­

ende skatter.

Skattskyldighet för förmögenhet.

6

§•

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej

annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överens­

kommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i

riket bosatta, ävensom i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här

i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med­

lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för

gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar

samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägar­

nas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samt­

liga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket

eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i

riket bosatta, samt utländska bolag:

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket ned­ lagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmö­ genhet.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade före­ skrifter.

Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:

a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma finnas här i riket;

b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes bedrives; samt

c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom.

När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom. stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med ägare:

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adop­ tivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta av­ kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmö­ genhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögen­ heten beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

31

8

§•

Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmö­ genhet.

Beräkning av statlig förmögenhetsskatt.

9 §.

Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages, utom i fall som avses i tredje och fjärde styckena här nedan, den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.

Därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögen­ heten överstiger trettio gånger ett belopp, motsvarande summan av de för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med enligt samma förordning medgivna avdrag för underskott å förvärvskäl­ la (sammanräknad nettoinkomst) samt den skattepliktiga förmögenheten ej överstiger 100 000 kronor, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Överstiger den skattepliktiga förmögenheten för skattskyldig, som i före­ gående stycke avses, 100 000 kronor och motsvarar trettio gånger den sam­ manräknade nettoinkomsten högst nämnda belopp, skall den skattepliktiga förmögenheten minskas med skillnaden mellan 100 000 kronor och vad som motsvarar trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten eller, om trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten understiger 50 000 kronor, med sistnämnda belopp. Vad som härefter återstår utgör beskattningsbar för­ mögenhet.

Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomst­ beräkningen, frångåtts, skall till grund för tillämpning av de i tredje och fjärde styckena meddelade bestämmelserna läggas den sammanräknade nettoin­ komst som skulle hava fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäk­ ningen. Vid beräkning av den i föregående punkt avsedda inkomsten skall iakttagas, att värdesättning av tillgångarna vid utgången av närmast föregå­ ende beskattningsår skall ske enligt grunder motsvarande dem, vilka till- lämpats vid förmögenhetsuppskattningen för det beskattningsår varom frå­ ga är.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att över­ skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

32

10 §.

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förord­ ningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 30 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, därest den beskattnings­ bara förmögenheten icke överstiger 5 000 kronor.

11

§.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor: sex promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­ stiger 30 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 420 kr. för 100 000 kr. och 10 °/00 av återstoden; 150 000 > » 200 000 » : 920 » > 150 000 * » 12 o/oo; » » ; 200 000 > » 300 000 » : 1 520 > » 200 000 » » 15 °/oo » » ; 300 000 kr. : 3 020 » * 300 000 » » 18 °/oo » »

2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögen­ heten, som överstiger 5 000 kronor, dock lägst en krona.

12

§.

1 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för ma­ karna var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmö­ genhet, må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet. Den beskatt­ ningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsyn­ tagande, vid tillämpning av 9 § tredje och fjärde styckena, till makarnas sammanlagda nettoinkomst. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

2 mom. Äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Kungl. May.ts proposition nr 212.

33

Eftertaxering.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föran­ letts, att han icke blivit taxerad till statlig förmögenhetsskatt eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till statlig förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande till- lämpning.

Beskattningsort.

14 §.

Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Allmänna bestämmelser.

15 §.

1 inom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel­ ägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där öm­ mande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. För statlig förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även statlig förmögenhetsskatt, som på grund av eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

3

34

16 §.

1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.

2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försök - ringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juri­ disk person.

17 §.

Ä svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller löna! svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad in sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

18 §.

Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldig­ heten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmö­ genhet, som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med­ borgare.

19 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller före­ skrifter utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.

20

§.

1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras, tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till före­ kommande av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träf­ fats om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skai! helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

35

ning. som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande,

varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna förordning.

2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbel­

beskattning, som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskom­

melse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat

och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,

under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att

viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara

fri ' rån beskattning här i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig

förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gäl­

lande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att

uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överens­

kommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skat­

ten skuile utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fast­

ställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta

mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller

närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i

denna paragraf stadgas.

21

§.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig,

för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

22

§.

Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller

beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid

taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall

tagar till beskattning härstädes.

23 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter be­

skattad för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må

Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande

kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga,

till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efter­

skänkande av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbe-

kommes den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförord-

ningen stadgas.

36

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet, förstnämnda förordning såvitt angår skatt för förmö­ genhet, skola upphöra att gälla. I samband med denna förordnings ikraft­ trädande skall följande iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning vid 1948 års taxering, så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

2) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning sägs

angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället avse, där fråga är om förmögenhet, förordningen om statlig förmögenhets­ skatt,

angående förordningen om särskild skatt å förmögenhet i stället avse för­ ordningen om statlig förmögenhetsskatt, samt

angående den enligt förordningen om särskild skatt d förmögenhet be­ skattningsbara förmögenheten i stället avse den enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara förmögenheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhets- beräkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.

2. Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro avr sedda till stadigvarande bruk i rörelsen, upptagas till anskaffningsvärdet, därå årl'ga avskrivningar göras för utrangering, slitning och annan värde­ minskning. Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar å till­ gångar till stadigvarande bruk i rörelsen icke verkställas eller göras i större omfattning än som varit av förhållandena påkallad. Härtill skall hänsyn tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga avskrivningar alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga belopp. Lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till på- räknelig vinst vid försäljning i detalj. Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl för förmögenhetsberäkningen. I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar samt skogsbruk gäller, att levande inventarier sättas till sitt värde i allmänna mark­ naden, och att vid värdesättning av döda inventarier samma förfarande följes, som ovan är för rörelse angivet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

37

3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst,

antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda

tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är

säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke

medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan

ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av

dess förhandenvarande värde (4 §).

4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke

kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det

fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga,

att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång.

till 6 §.

Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i

svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han

har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där

fordringen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte

annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom

riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller

annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan

härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet.

till 7 §.

Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt

att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma

att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne

närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten

till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis

för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning

åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet

av förmögenheten kan anses medföra.

38

Kungl. Maj.ts proposition, nr 212.

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en efter förloppet av

nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,

därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde j

i

95-24

26

28-12

51

8-31

76

2-45

2

90-70

27

26-78

52

7-91

77

2-34

3

86-38

28

25-51

53

7-53

78

2-22

4

82-27

29

24-29

54

7-17

79

2-12

5

78-35

30

23-14

55

6-83

80

2-02

6

74-62

31

22-04

56

6-51

81

1-92

7

71-07

32

20-99

57

6-20

82

1-83

8

67-68

33

19-99

58

5-90

83

1-74

9

64-46

34

19-04

59

5-62

84

1-66

10

61-39

35

18-13

60

5-35

85

1-58

11

58-47

36

17-27

61

5-10

86

1-51

12

55-68

37

16-44

62

4-86

87

1-43

13

53-03

38

15-66

63

4-62

88

1-37

14

50-51

39

14-91

64

4-40

89

1-30

15

48-10

40

14-20

65

4-19

90

1-24

16

45-81

41

13-53

66

3-99

91

1-18

17

43-63

42

12-88

67

3-80

92

1-12

18

41-55

43

12-27

68

3-62

93

1-07

19

39-57

44

11-69

69

3-45

94

1-02

20

37-69

. 45

11-13

70

3-29

95

0-97

21

35-89

46

10-60

71

3-13

96

0-92

22

34-18

47

10-09

72

2-98

97

0-88

23

32-56

48

9-61

73

2-84

98

0-84

24

31-01

49

9-16

74

2-70

99

0-80

25

29-53

50

8-72

75

2-58

100

0-76

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

39

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående

antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta

(avkomst, förmån) å 1 krona.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

0-95 26 14*38 51 18*34 76 19*51

2

1-86 27 14*64 52 18*42 77 19*53

3

2-72 28 14*90 53 18*49

78

19*56

4

3-55 29 15*14 54

18*57 79 19*58

5

4-33 30 15*37 55 18*63

80

19*60

6

5-08

31 15*59 56 18*70 81 19*62

7

5-79 32

15*80

57 18*76 82

19*63

8

6*46 33 16*00 58 18*82 83 19*65

9

7*11 34 16*19 59 18*88 84 19*67

10

7*72 35 16*37 60 18*93 85 19*68

11

8*31 36 16*55 61 18*98

86

19*70

12

8*86 37 16*71 62 19*03 87 19*71

13

9*39 38 16*87 63

19*08 88

19*73

14

9*90 39 17*02 64 19*12

89 19*74

15 10*38

40

17*16 65 19*16

90 19*75

16 10*84

41 17*29 66 19*20 91 19*76

17 11*27

42

17*42

67

19*24 92 19*78

18 11*69 43 17*55 68 19*28 93 19*79 19 12*09 44 17*66 69 19*31 94 19*80 20

12*46 45 17*77

70

19*34 95

19*81

21 12*82 46 17*88 71

19*37

96

19*82

22 13*16 47 17*98 72

19*40

97 19*82

23 13*49 48 18*08 73 19*43

98

19*83

24 13*80 49 18*17 74 19*46

99 19*84

25 14*09

50

18*26 75

19*48 100 19*85

Utgår beloppet 1 stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast föregående tal med 1.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell III

utvisande kapitalvfirdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan förmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår

med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder Kapitalvärde Ålder Kapitalvärde Ålder Kapitalvärde

Ålder Kapitalvärde

0 15-76

30

15-76

60

9-85

90

1-85

1 17-24 31 15-65

61

9-56 91

1-72

2 17-52 32 15-53

62

9-27

92

1-59

3 17-60

33

15-41

63

8-96 93

1-48

4 17-63

34 15-27 64

8-67

94

1-35

5 17-62 35 15-13

65

8-36 95

1-25

6 17-60 36

14-99 66

8-05

96

1-17

7

17-56 37 14-84 67

7-73

97

1-12

8 17-51 38 14-69 68

7-43

98

1-03

9 17-45 39 14-53 69

7-11

99

0-90

10 17-38

40

14-36

70

6-80

100

0-81

11 17-31 41

14-20 71

6-48

101

0-69

12 17-23

42

14-02

72

6-17 102

0-55

13 17-14

43

13-85

73

5-86

103

0-40

14

17-05 44

13-66

74

5-55 104

0-23

15

16-95

45 13-47 75

5-25

16 16-86

46

13-27

76

4-95

17 16-77 47 13-07 77

4-66

18

16-69

48

12-86

78

4-38

19 16-62 49

12-64

79

4-11

20 16-55 50

12-41

80

3-85

21 16-49 51 12-18 81

3-60

22 16-43 52 11-95 82

3-35

23 16-37 53 11-71 83

3-12

24 16-30 54 11-46 84

2-89

25 16-22 55 11-21 85

2-69

26 16-14 56

10-96 86

2-50

27 16-05 57

10-69 87

2-32

28 15-96 58 10-41 88

2-14

29

15-86 59 10-13

89

1-98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0'25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0'375. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

41

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan

förmån, som vid slutet av varje år under en persons avkvinnkön livstid utgår

med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

16-13

30

16-00

60

10-36

90

2-10

1

17-33

31

15-90

61

10-06

91

1-95

2

17-59

32

15-80

62

9-76

92

1-80

3

17-66

33

15-69

63

9-45

93

1-67

4

17-69

34

15-58

64

9-13

94

1-55

5

17-68

35

15-46

65

8-81

95

1-42

6

17-66

36

15-34

66

8-49

96

1-34

7

17-63

37

15-21

67

8-16

97

1-29

8

17-58

38

15-08

68

7-83

98

1-22

9

17-53

39

14-94

69

7-51

99

1-12

10

17-47

40

14-80

70

7-18

100

1-02

11

17-40

41

14-65

71

6-85

101

0-91

12

17-33

42

14-49

72

6-52

102

0-80

13

17-25

43

14-33

73

6-21

103

0-64

14

17-18

44

14-16

74

5-89

104

0-47

15

17-11

45

13-98

75

5-57

105

0-26

16

17-04

46

13-79

76

5*27

17

16-97

47

13-59

77

4-97

18

16-91

48

13-39

78

4-70

19

16-84

49

13-18

79

4-41

20

16-77

50

12-96

80

4-14

21

16-71

51

12-74

81

3-88

22

16-64

52

12-50

82

3-63

23

16-57

53

12-26

83

3-39

24

16-50

54

12-01

84

3-16

25

16-42

55

11-75

85

2-96

26

16-34

56

11-49

86

2-76

27

16-27

57

11-22

87

2-58

28

16-18

58

10-94

88

2-41

29

16-09

59

10-66

89

2-25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0'25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0'375. Utgår den vid början av varje år, ökas det

med 1.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 och 3 mom., 28 § 2 och 3 mom., 29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 78 §, 80 §, 84 § 2 mom., 86 §, 90 § 3 mom., 92 §, 93 §, 96 § 2 mom., 97 a §, 98 §, 100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom., 128 § 1 mom.,

130 §, 137 §, 144 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 141 § 3 mom. samma förordning skall angives.

Nuvarande lydelse:

1

§•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förord­ ningarna om statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt och om särskild skatt å förmögenhet samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda be- skattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

erhålla den lydelse som i det följande

Föreslagen lydelse:

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förord­ ningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt samt en­ ligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

2

§•

2

§•

1 mom. I denna förordning för­ stås med

allmän fastighetstaxe­ ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas år 1933 och där­ efter vart femte år;

särskild fastighetstaxe­ ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;

1 mom. I denna förordning för­ stås med

allmän fastighetstaxe­ ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas år 1933 och där­ efter vart femte år;

särskild fastighetstaxe­ ring: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 mom., 84 § 2 mom., 90 § 3 mom. och 130 § se 1938:374, av 128 § 1 mom. se 1940:141, av 144 § 1 mom. se 1943:314, av 28 § 2 mom.,

29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 80 §, 92 § 1 mom., 93 §, 97 a §, 98 §,

100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom. och 124 a § 1 mom. se 1943:855 samt av

28 § 3 mom., 78 §, 86 § och 145 § 4 mom. se 1945:901.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

43

taxering för inkomst el­ ler förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt, till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å förmögenhet; samt

virkestaxering: taxering till skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering----------årlig taxering.

26 §.

1 in o m. Nedannämnda skattskyl­ diga äro, där ej annat följer av stad­ gandet i 3 mom., skyldiga att utan an- maning till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet avläm­ na deklaration (självdeklara­ tion), nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, samt ekono­ misk förening, så ock annan juridisk person, som antingen under be­ skattningsåret haft förvärvskälla av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger ho­ nom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller enligt 12 § nämnda förordning är skattskyldig för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han an­ tingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt el­ ler särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft in­ komst av beskaffenhet, att skattskyl­ dighet därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förord­ ningen om statlig inkomst- och förmö­ genhetsskatt, eller vid samma års ut-

Nuvarande lydelse:

taxering för inkomst el­ ler förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt, till statlig in­ komstskatt och till statlig förmögen­ hetsskatt; samt

virkestaxering: taxering till skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering----------årlig taxering.

26 §.

1 m o m. Nedannämnda skattskyl­ diga äro, där ej annat följer av stad­ gandet i 3 mom., skyldiga att utan an- maning till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet avläm­ na deklaration (självdeklara­ tion), nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, samt ekono­ misk förening, så ock annan juridisk person, som antingen under be­ skattningsåret haft förvärvskälla av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger ho­ nom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig

inkomstskatt,

eller enligt G § förordningen om statlig förmögenhetsskatt är skattskyl­ dig för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han an­ tingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller stat­ lig inkomstskatt eller statlig förmö­ genhetsskatt;

b) under beskattningsåret haft in­ komst av beskaffenhet, att skattskyl­ dighet därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förord­ ningen om statlig inkomstskatt, och i sådant fall tillika hans enligt kommu

Föreslagen lydelse:

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

gång ägt förmögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förord­ ning, och i sådant fall tillika hans en­ ligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst i någon kommun el­ ler hans enligt förordningen om stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en etthundradedel av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bosatt under hela el­ ler någon del av beskattningsåret, till minst 600 kionor och, i fråga om an­ nan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 20 000 kronor, för vilken han är skatt­ skyldig enligt föimrdningen om sär­ skild skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, om han under beskattningsåret varit gift och under större delen av året levt till­ sammans med deix andra maken, hän­ syn tagas, fönxtom till hans egen in­ komst och förmögenhet, även till boets och den andi'a makens inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt för- oi^dningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning---------- - riket bo­ satta.

Avlider skattskyldig------------den avlidne.

3 mom. Lapp är ej skyldig av­ giva deklaration för inkomst av ren­ skötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid till- lämpning av bestämmelsen i 1 mom. första stycket under 2) b) så anses,

Nuvarande lydelse:

nalskattelagen beräknade taxerade in­ komst i någon kommun eller hans en­ ligt förordningen om statlig inkomst­ skatt beräknade taxerade inkomst uppgått, i fråga om sådan person som varit här i låket bosatt under hela el­ ler någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och, i fråga om an­ nan person, till minst 100 kronor; eller

Föreslagen lydelse:

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 30 000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, om han under beskattningsåret varit gift och under större delen av året levt till­ sammans med den andra maken, hän­ syn tagas, förutom till hans egen in­ komst och förmögenhet, även till boets och den andra makens inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt för­ ordningen om statlig förmögenhets­ skatt skall taxei-as därför.

Vid tillämpning----------- riket bo­ satta.

Avlider skattskyldig------------den avlidne.

3 m o m. Lapp är ej skyldig av­ giva deklaration för inkomst av ren­ skötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid till- lämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket under 2) b) och

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

45

som om dylik inkomst eller förmö­

genhet ej vore underkastad beskatt­

ning. önskar lapp avgiva uppgift om

inkomst eller förmögenhet, som nu

sagts, må uppgift härom lämnas i

självdeklaration, vilken avlämnas i

vanlig ordning, eller ock särskild upp­

gift angående renskötsel avgivas på

sätt i 41 § stadgas.

28 §.

2 in o in. Deklarationsskyldig, som

icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva

allmän självdeklaration

inom det län, där han är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt eller särskild skatt å för­

mögenhet. Sådan deklarationsskyldig

skall därjämte avgiva särskild

självdeklaration i varje an­

nat län, inom vilket han är skattskyl­

dig till kommunal inkomstskatt. Här

avsedd deklarationsskyldig, som icke

är skattskyldig till statlig inkomst-

ocli förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet, skall avgiva

särskild självdeklaration i varje län,

inom vilket han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration------------

flera exemplar.

Självdeklaration, som —------ - eller

bolaget.

3 m o in. Deklarationsskyldig, som

är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skatt­

skyldig till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt eller särskild skatt ä

förmögenhet, skall avgiva dels i den

kommun, där lian var mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret eller,

utan att hava varit mantalsskriven,

Nuvarande lydelse:

c) så anses, som om dylik inkomst

eller förmögenhet ej vore underkastad

beskattning. Önskar lapp avgiva upp­

gift om inkomst eller förmögenhet,

som nu sagts, må uppgift härom

lämnas i självdeklaration, vilken av­

lämnas i vanlig ordning, eller ock

särskild uppgift angående renskötsel

avgivas på sätt i 41 § stadgas.

28 §.

2 mom. Deklarationsskyldig, som

icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva all­

män självdeklaration inom

det län, där han är skattskyldig till

statlig inkomstskatt eller statlig för­

mögenhetsskatt. Sådan deklarations­

skyldig skall därjämte avgiva sär­

skild självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är

skattskyldig till kommunal inkomst­

skatt. Här avsedd deklarationsskyl­

dig, som icke är skattskyldig till stat­

lig inkomstskatt eller statlig förmö­

genhetsskatt, skall avgiva särskild

självdeklaration i varje län, inom vil­

ket han är skattskvldig till kommu­

nal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration------------

flera exemplar.

Självdeklaration, som----------- eller

bolaget.

3 in o in. Deklarationsskyldig, som

är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyl­

dig till statlig inkomstskatt eller stat­

lig förmögenhetsskatt, skall avgiva

dels i den kommun, där han var man­

talsskriven för året näst före taxe­

ringsåret eller, utan alt hava varit

mantalsskriven, är skattskyldig till

Föreslagen lydelse:

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

är skattskyldig till sådan skatt, a 1 1- män självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skat­ ter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Här av­ sedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva sär­ skild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyl­ dig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom----------- särskild kom­ mun.

29 §.

1 m o m. Allmän självdeklaration ------------ område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.

Nuvarande lydelse:

Har skattskyldig------- -— och skul­ der.

Svenskt aktiebolag eller svensk eko­ nomisk förening, som haft inläkt ge­ nom utdelning, för vilken jämlikt

7 § h) förordningen om statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt skat­ teplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens be­ lopp.

Inländsk försäkringsanstalt —------ -30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt---------av försäkring.

Belopp, som------- — öretal bort­ falla.

sådan skatt, allmän självde­ klaration till ledning vid taxe­ ring till nämnda skatter och till kom­ munal inkomstskatt i samma kom­ mun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kom­ munal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Här av­ sedd deklarationsskyldig, som icke

är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild självde­ klaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom----------- särskild kom­ mun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration --------— område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­ året, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyl­ dighet för förmögenhet åligger ho­ nom.

Har skattskyldig----------- och skul­ der.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 § h) förordningen om statlig in­ komstskatt skatteplikt icke förelig­ ger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt----------30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt —------av försäkring.

Belopp, som------------ öretal bort­ falla.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

47

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommandit­

bolag så ock rederi för registrerings-

pliktigt fartyg skall varje år till led­

ning för delägares taxering utan an-

maning avlämna följande uppgifter

angående bolaget eller rederiet, näm­

ligen

a) för varje kommun, där delägare

är skattskyldig till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt: uppgift, sär­

skilt för varje sådan delägare, vilken

uppgift skall avfattas enligt reglerna

för allmän självdeklaration och till­

lika innehålla upplysning om den del­

ägaren tillkommande andelen av bo­

lagets eller rederiets inkomst och vär­

det av hans andel eller lott i bolaget

eller rederiet; samt

b) för varje —- —- — delägare be­

löper.

Äro bolagets eller rederiets samtli­

ga delägare skattskyldiga till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt i

samma kommun eller samma distrikt,

skall dock uppgift, som i b) avses,

icke lämnas för den kommunen eller

det distriktet.

Vid uppgift------------där förmäles.

36 §.

1 m o in. Självdeklaration, som

— — — under taxeringsåret.

Staten, landsting------- - — 31 mars.

Verk eller -— ------- före taxerings­

året.

På ansökan av deklarationsskyldig,

som visar alt i följd av hans förvärvs­

källors särskilda beskaffenhet eller

verksamhetens mera betydande om­

fattning eller annan omständighet av

säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom

ovan stadgad lid, må, om den dekla-

Nuvarande lydelse:

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommandit­

bolag så ock rederi för registrerings-

pliktigt fartyg skall varje år till led­

ning för delägares taxering utan an-

maning avlämna följande uppgifter

angående bolaget eller rederiet, näm­

ligen

a) för varje kommun, där delägare

är skattskyldig till statlig inkomst­

skatt och statlig förmögenhetsskatt:

uppgift, särskilt för varje sådan del­

ägare, vilken uppgift skall avfattas

enligt reglerna för allmän självdekla­

ration och tillika innehålla upplysning

om den delägaren tillkommande an­

delen av bolagets eller rederiets in­

komst och värdet av hans andel eller

lott i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje —------- delägare be­

löper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga

delägare skattskyldiga till statlig in­

komstskatt och statlig förmögenhets­

skatt i samma kommun eller samma

distrikt, skall dock uppgift, som i b)

avses, icke lämnas för den kommu­

nen eller det distriktet.

Vid uppgift------------ där förmäles.

36 §.

1 in o in. Självdeklaration, som

— — — under taxeringsåret.

Staten, landsting — — — 31 mars.

Verk eller------- — före taxerings­

året.

På ansökan av deklarationsskyldig,

som visar att i följd av hans för­

värvskällors särskilda beskaffenhet el­

ler verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet

av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom

ovan stadgad tid, må, om den dekla-

Föreslagen lydelse:

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

rationsskyldige är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva allmän självdeklaration, och, om den deklarationsskyldige icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintenden­ ten i det län, där den deklaration, an­ sökningen avser, skall avgivas, utsät­ ta särskild tid för avlämnandet.

Vad i----------- - eller rederi.

77 §.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomst­ skatt, statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt samt särskild skatt å för­ mögenhet av sådana skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

4 mom. Den gemensamma taxe­ ringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt och särskild skatt ä förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, även­ som av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kom­ munal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för ge­ mensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som — — — särskilt taxeringsdistrikt.

Nuvarande lydelse:

rationsskyldige är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig för­ mögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklarationsskyl­ dige har att avgiva allmän självde­ klaration, och, om den deklarations­ skyldige icke är skattskyldig till stat­ lig inkomstskatt eller statlig förmögen­ hetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta särskild tid för avlämnandet.

Vad i------------eller rederi.

77 §.

2 m o in. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomst­ skatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av sådana skatt­ skyldiga inom nämndens taxerings­ distrikt, som icke äro fysiska perso­ ner, oskifta dödsbon eller familjestif­ telser.

4 mom. Den gemensamma taxe­ ringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skatt­ skyldiga, som sakna hemortskom­ mun i riket, ävensom av sådana i 17 § förordningen om statlig inkomst­ skatt och 17 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2 mom. och 36 § 1 mom. folkbokföringsförordningen skola mantalsskri­ vas i Storkyrkoförsamlingen i Stock­ holm, dels ock taxering till kommu­ nal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemen­ samt kommunalt ändamål.

Taxering, som — — — särskilt taxeringsdistrikt.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

49

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

•— — vederbörande taxeringsnämnds-

ordförande;

g) att när fråga uppkommer att be­

träffande barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med var­

andra, levt åtskilda, tillerkänna en av

föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräld­

rarna ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållan­

det;

h) att även —---------- vinnande be­

hövligt.

Det åligger —---------nämnden kunna

lämnas.

På begäran------------ordföranden

kunna lämnas.

80

§.

Kronoombudet har — — — av

denne;

b) att vid granskningen tillse, att

kronans intresse vid taxeringen till

statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt och särskild skatt å förmögenhet

varder behörigen iakttaget; samt

c) att, i — — — och verkställa

förekommande längdföring.

Med avseende------------ samt verk­

ställa förekommande längdföring.

84 §.

2 m o in. Varje år beslutar taxe­

ringsnämnden, i den mån icke annat

i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,

huruvida och till vilket belopp taxe­

ring till kommunal inkomstskatt samt

till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt och särskild skatt d förmögen­

het skall honom åsättas.

Nuvarande lydelse:

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

------- vederbörande taxeringsnämnds-

ordförande;

g) att när fråga uppkommer att be­

träffande barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med var­

andra, levt åtskilda, vid taxeringen till

kommunal inkomstskatt tillerkänna en

av föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräld­

rarna ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållan­

det;

h) att även------------ vinnande be­

hövligt.

Det åligger — —- — nämnden kunna

lämnas.

På begäran —------- ordföranden

kunna lämnas.

80

§.

Kronoombudet har — — — av

denne;

b) att vid granskningen tillse, att

kronans intresse vid taxeringen till

statlig inkomstskatt och statlig förmö­

genhetsskatt varder behörigen iaktta­

get; samt

c) att, i — — — och verkställa

förekommande längdföring.

Med avseende------------ samt verk­

ställa förekommande längdföring.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxe­

ringsnämnden, i den mån icke annat

i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,

huruvida och till vilket belopp taxe­

ring till kommunal inkomstskatt samt

till statlig inkomstskatt och statlig för­

mögenhetsskatt skall honom åsättas.

Föreslagen lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal in­ komstskatt beträffande sådana inom taxeringsdistriktet skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av annan taxerings­ nämnd. För envar, som därvid taxe­ rats, skall underrättelse, huru taxe­ ringen utfallit, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad in­ komst för varje förvärvskälla, oför- dröjligen avlåtas till omförmälda taxe­ ringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med ägare likställt den som åtnjuter av­ kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt av annan taxeringsnämnd, un­ derrättelse om berörda taxeringsåt- gärd ofördröjligen avlåtas till sist om­ förmälda taxeringsnämnd.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetsläng- d e r), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro un­ dantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastighe­ ter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt och till kommunal inkomstskatt (inkomst- 1 ä n g d), en längd över taxeringen till

Nuvarande lydelse:

Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal in­ komstskatt beträffande sådana inom taxeringsdistriktet skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd. För envar, som därvid taxerats, skall underrät­ telse, huru taxeringen utfallit, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje för­ värvskälla, ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med ägare likställt den som åtnjuter av­ kastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om be­ rörda taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda taxerings­ nämnd.

86

§.

För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetsläng- d e r), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro un­ dantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastighe­ ter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig in­ komstskatt och till kommunal in­ komstskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till statlig för­

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

51

särskild skatt å förmögenhet (f ö r-

mögenhetslängd) ävensom en

längd över taxeringen till skogsaccis

(skogsaccislängd). Hos den ge­

mensamma taxeringsnämnden skola

föras särskild inkomstlängd och sär­

skild förmögenhetslängd över taxering

för inkomst eller förmögenhet av

skattskyldiga, som omförmälas i 77 §

4 mom.

Hos särskild — — — egen upp-

bördsförvaltning.

De beslutade------------ skattskyldi­

ges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt yrkesbeteck-

ning för den skattskyldige, uppskattad

inkomst av olika förvärvskällor, med­

givet avdrag för underskott å för­

värvskälla, sammanräknad nettoin­

komst, medgivna allmänna avdrag

som icke avse underskott å förvärvs­

källa, taxerat belopp, beloppet av

medgivna ortsa vdrag, dock ej så­

vitt angår ensamstående skattskyldig,

samt beskattningsbart belopp med an­

givande tillika, där det ej framgår

av längdens uppställning, av den

punkt i 18 § 2 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, enligt vilken grundbeloppet för

däri ingående bottenskatt skall beräk­

nas;

dels i--------— beskattningsbar

inkomst;

dels ock, till ledning för påfö-

ring av pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för envar, som

vid taxeringsårets början uppnått

sjutton men ej sextiofem års ålder,

beräknat taxerat belopp enligt för­

ordningen om statlig inkomst- och

Nuvarande lydelse:

mögenhetsskatt (förmögenhets­

längd) ävensom en längd över taxe­

ringen till skogsaccis (skogsac­

cislängd). Hos den gemensamma

taxeringsnämnden skola föras sär­

skild inkomstlängd och särskild för­

mögenhetslängd över taxering för in­

komst eller förmögenhet av skatt­

skyldiga, som omförmälas i 77 § 4

mom.

Hos särskild — — — egen upp-

bördsförvaltning.

De beslutade------------ skattskyldi­

ges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomst­

skatt yrkesbeteckning för den skatt­

skyldige, uppskattad inkomst av olika

förvärvskällor, medgivet avdrag för

underskott å förvärvskälla, samman­

räknad nettoinkomst, medgivna all­

männa avdrag som icke avse under­

skott å förvärvskälla, taxerad inkomst,

beloppet av medgivna ortsavdrag,

dock ej såvitt angår ensamstående

skattskyldig, samt beskattningsbar in­

komst med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning,

av den punkt i 10 § 2 mom. förord­

ningen om statlig inkomstskatt, enligt

vilken skatten skall beräknas;

Föreslagen lydelse:

d e 1 s i — — — beskattningsbar

inkomst;

dels ock, till ledning för påfö-

ring av pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för envar, som

vid taxeringsårets början uppnått

sjutton men ej sextiosex års ålder,

beräknad taxerad inkomst enligt för­

ordningen om statlig inkomstskatt,

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften här ovan.

I förmögenhetslängden angives den till särskild skatt d förmögenhet be­ skattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter---------- Kungl. Maj :t.

Taxeringslängderna underskrivas ------------och ledamöter.

90 §.

3 m o in. Skall i fråga om stiftelse grundbelopp för den i statliga in­ komst- och förmögenhetsskatten in­ gående bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens ordfö­ rande att ofördröjligen i rekommen­ derat brev med allmänna posten till­ sända stiftelsen underrättelse därom.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt komunal- skattelagens bestämmelser om be­ skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skola genom veder­ börande taxeringsintendents försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellankommunala pröv- ningsnämnden översändas de själv­ deklarationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den skatt­ skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet dels i kommun, till vil­ ken dylik förvärvskälla är att hän­ föra, dels ock, därest han inom an-

Nuvarande lydelse:

därest denna inkomst icke införts på grund av föreskriften här ovan.

I förmögenhetslängden angives den till statlig förmögenhetsskatt beskatt­ ningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter — -— — Kungl. Maj:t.

T axeringslängderna underskrivas ------------ och ledamöter.

90 §.

3 mom. Skall i fråga om stiftel­ se den statliga inkomstskatten be­ räknas enligt 10 § 1 mom. förord­ ningen om statlig inkomstskatt eller den statliga förmögenhetsskatten be­ räknas enligt 11 § 1 mom. förordning­ en om statlig förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens ordfö­ rande att ofördröjligen i rekommen­ derat brev med allmänna posten till­ sända stiftelsen underrättelse därom.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunal­ skattelagens bestämmelser om be­ skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skola genom vederbörande taxeringsintendents för­ sorg, så snart ske kan efter det in­ komst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellankommu­ nala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra hand­ lingar, som avgivits till ledning vid den skattskyldiges taxering för in­ komst eller förmögenhet dels i kom­ mun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

53

nan kommun är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, i denna kommun. Har den

skattskyldige under beskattningsåret

varit gift, skola till den mellankom-

munala prövningsnämnden jämväl

översändas de självdeklarationer och

andra handlingar, som avgivits till

ledning vid den andra makens taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet i

nämnda kommuner, därest 52

§

1 mom. kommunalskattelagen eller

19 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt är

tillämplig å makarnas taxering. Sam­

tidigt härmed skola överlämnas ut­

drag av inkomst- och förmögenhets-

längderna samt taxeringsnämndernas

protokoll, såvitt angår ifrågavarande

taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande

annan skattskyldig än i ! mom.

nämnts fråga, i vilket prövningsdi-

strikt han skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst eller

till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt, skola handlingarna röran­

de dylik skattskyldigs taxering för

inkomst eller förmögenhet på ena­

handa sätt avskiljas, fullständigas och

översändas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har------------

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten — —

— 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i — — —- föranstalta

därom.

Finner taxeringsintendenten--------

—- taxeringsnämndens ordförande.

Nuvarande lydelse:

inom annan kommun är skattskyl­

dig till statlig inkomstskatt eller stat­

lig förmögenhetsskatt, i denna kom­

mun. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift, skola till

den mellankommunala prövnings­

nämnden jämväl översändas de själv­

deklarationer och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den and­

ra makens taxering för inkomst el­

ler förmögenhet i nämnda kommu­

ner, därest 52 § 1 mom. kommunal­

skattelagen eller 11 § 1 mom. förord­

ningen om statlig inkomstskatt eller

12 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt är tillämplig å

makarnas taxering. Samtidigt här­

med skola överlämnas utdrag av in­

komst- och förmögenhetslängderna

samt taxeringsnämndernas protokoll,

såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

2 m o m. Föreligger beträffande an­

nan skattskyldig än i 1 mom. nämnts

fråga, i vilket prövningsdistrikt han

skall taxeras till kommunal inkomst­

skatt för viss inkomst eller till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögen­

hetsskatt, skola handlingarna röran­

de dylik skattskyldigs taxering för

inkomst eller förmögenhet på ena­

handa sätt avskiljas, fullständigas och

översändas till den mellankommuna­

la prövningsnämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har------------

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten —■ —

—■ 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i — — — föranstalta

därom.

Finner taxeringsintendenten —- —

— taxeringsnämndens ordförande.

Föreslagen lydelse:

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Landskamreraren har-------— er­ forderlig utredning.

1 fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kommunal inkomstskatt inom an­ nat prövningsdistrikt, utan alt dock sådant fall föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsinten- dentema i de olika distrikten sam­ råda för åvägabringande av likfor­ mig taxering.

96 §.

2 mom. Har skattskyldig haft för­ värvskälla, som enligt kommunal­ skattelagens bestämmelser om be­ skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skall den mellan- kommunala prövningsnämnden taga befattning med den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögen­ het i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är skatt­ skyldig till statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattnings­ året varit gift, skall den mellankom- munala prövningsnämnden taga be­ fattning jämväl med den andra ma­ kens taxering för inkomst eller för­ mögenhet i nämnda kommuner, därest

52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt är tillämplig å makarnas taxe­ ring.

Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig skall taxeras till kom­ munal inkomstskatt för viss inkomst

Nuvarande lydelse:

Landskamreraren har------------ er­ forderlig utredning.

1 fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig in­ komstskatt inom vi&st prövningsdi­ strikt och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat prövnings­ distrikt, utan att dock sådant fall föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsintendentema i de oli­ ka distrikten samråda för åväga­ bringande av likformig taxering.

96 §.

2 mom. Har skattskyldig haft för­ värvskälla, som enligt kommunal­ skattelagens bestämmelser om be­ skattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, skall den mellan- kommunala prövningsnämnden taga befattning med den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögen­ het i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är skatt­ skyldig till statlig inkomstskatt eller statlig fömög enhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige un­ der beskattningsåret varit gift, skall den mellankommunala prövnings­ nämnden taga befattning jämväl med den andra makens taxering för in­ komst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kom­ munalskattelagen eller 11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt är till­ lämplig å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig skall taxeras till kom­ munal inkomstskatt för viss inkomst

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

55

eller till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt, tillkominer det likaledes

den mellankommunala prövnings-

nämnden att taga befattning med de

taxeringar, tvisten avser.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

länsprövningsnämnd icke hos nämn­

den framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall före­

ligger, som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § den­

na förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 24- § 1 mom.

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet el­

ler 16 § andra stycket lagen om folk­

pensionering; vederbörande dock obe­

taget att efter taxeringsårets utgång

närmare angiva omfattningen av yr­

kande, som dessförinnan framställts.

Hava besvär------------ nyssnämnda

besvär.

Mål och —--------efter taxerings­

året.

98 §.

Alla beslut---------- bör ske.

Taxering, som till följd av pröv-

ningsnämndens beslut tillkommit el­

ler blivit fastställd annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, skall an­

tecknas i vederbörlig taxeringslängd

och jämväl upptagas i särskild längd

(ä n d r i n g s 1 ä n g d), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild

fastighetstaxering, dels för taxering

till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt samt kommunal inkomstskatt,

dels för taxering till särskild skatt å

förmögenhet och dels för virkestaxe-

Nuvarande lydelse:

eller till statlig inkomstskatt eller stat­

lig förmögenhetsskatt, tillkommer det

likaledes den mellankommunala pröv-

ningsnämnden att taga befattning med

de taxeringar, tvisten avser.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

länsprövningsnämnd icke hos nämn­

den framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall före­

ligger, som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § den­

na förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt; vederbö­

rande dock obetaget att efter taxe­

ringsårets utgång närmare angiva

omfattningen av yrkande, som dess­

förinnan framställts.

Hava besvär------------ nyssnämnda

besvär.

Mål och-------------efter taxerings­

året.

98 §.

Alla beslut------- — bör ske.

Taxering, som till följd av pröv-

ningsnämndens beslut tillkommit el­

ler blivit fastställd annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, skall an­

tecknas i vederbörlig taxeringslängd

och jämväl upptagas i särskild längd

(ändringslängd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för .särskild

fastighetstaxering, dels för taxering

till statlig inkomstskatt samt kommu­

nal inkomstskatt, dels för taxering till

statlig förmögenhetsskatt och dels för

virkestaxering. Närmare föreskrifter

Föreslagen lydelse:

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ring. Närmare föreskrifter om längd - föringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Justering av —--------justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare — ------- gjorda tillägg.

Vad i------------året därpå.

100

§.

1 mom. Det åligger protokollföra- ren hos länsprövningsnämnden att se­ nast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommende­ rat brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter sär­ skild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxe­ ring för inkomst eller förmögenhet el­ ler för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke till- lämpning, då beslutet inneburit alle­ nast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller in­ föringen i inkomstlängden av ortsav- dragen.

Har i — —---- jämväl klaganden. Vad ovan------------fråga är.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må all­ männa ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövnings- nämnden icke hos nämnden framstäl­ la yrkande, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

Nuvarande lydelse:

om längdföringen meddelas av Kungl. Maj :t.

Justering av —--------justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare — ------- gjorda tillägg.

Vad i —------- året därpå.

100

§.

1 mom. Det åligger protokollföra­ ren hos länsprövningsnämnden att se­ nast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommende­ rat brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter sär­ skild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxe­ ring för inkomst eller förmögenhet el­ ler för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke till- lämpning, då beslutet inneburit alle­ nast, att taxering för inkomst efter yr­ kande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid be­ räkningen eller införingen i inkomst­ längden av ortsavdragen.

Har i —------- jämväl klaganden. Vad ovan------------ fråga är.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må all­ männa ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövnings- nämnden icke hos nämnden framstäl­ la yrkande, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

57

eller 130 § denna förordning, 75 § 1

eller 2 mom. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §

förordningen om särskild skatt å för­

mögenhet eller 16 § andra stycket la­

gen om folkpensionering; vederböran­

de dock obetaget att efter taxerings­

årets utgång närmare angiva omfatt­

ningen av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär------------ nyssnämnda

besvär.

Mål och —--------efter taxerings­

året.

105 §.

Alla beslut — — — bör ske.

Taxering, som till följd av nämn­

dens beslut tillkommit eller som bli­

vit fastställd annorlunda än taxerings­

nämnd bestämt, skall upptagas i sär­

skild längd (ä n d r i n g s 1 ä n g d).

En sådan längd föres för varje län,

och skall i densamma uppläggas sär­

skild avdelning för taxering till sär­

skild skatt å förmögenhet. Vad i detta

stycke stadgas skall icke gälla i fråga

om sådana beslut rörande visst års

taxering, som meddelas senare än

den 30 juni året därpå.

Justering av — — — justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare-------

— deras riktighet.

no §•

Besvär enligt----------- nedan avses.

Ilar skattskyldig haft förvärvskäl­

la, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till två eller flera pröv-

ningsdistrikt, skola besvär enligt

Nuvarande lydelse:

eller 130 § denna förordning, 75 § 1

eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt eller 15 § 1 mom. för­

ordningen om statlig förmögenhets­

skatt; vederbörande dock obetaget att

efter taxeringsårets utgång närmare

angiva omfattningen av yrkande, som

dessförinnan framställts.

Föreslagen lydelse:

Hava besvär — — — nyssnämnda

besvär.

Mål och--------— efter taxerings*

året.

105 §.

Alla beslut —------- bör ske.

Taxering, som till följd av nämn*

dens beslut tillkommit eller som bli*

vit fastställd annorlunda än taxerings­

nämnd bestämt, skall upptagas i sär­

skild längd (ändringslängd).

En sådan längd föres för varje län,,

och skall i densamma uppläggas sär­

skild avdelning för taxering till statlig

förmögenhetsskatt. Vad i detta stycke

stadgas skall icke gälla i fråga om så­

dana beslut rörande visst års taxering,

som meddelas senare än den 30 juni

året därpå.

Justering av--------— justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare — -—

— deras riktighet.

119 §.

Besvär enligt--------— nedan av­

ses.

Har skattskyldig haft förvärvskäl­

la, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till två eller flera pröv-

ningsdistrikt, skola besvär enligt

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

118 §, för såvitt de avse den skatt­ skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan komun, dit förvärvskäl­ lan är att hänföra, skriftligen avfat­ tade, ingivas till den mellankommu- nala prövningsnämnden.

Besvären skola-------- — samma år. Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövnings­ nämnden, i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till läns­ styrelsen i något av de län, inom vil­ ka klaganden taxerats eller bort taxe­ ras till statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt eller särskild skatt ä förmö­ genhet eller dit av klaganden inne­ havd förvärvskälla är att hänföra, skall hinder icke på grund därav föreligga för besvärens upptagande till prövning. Länsstyrelsen har att ome­ delbart överlämna besvären till den mellankommunala prövningsnämn­ den.

123 §.

2 m o m. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt eller särskild skatt d förmögenhet för förmögenhetstill- gång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skatte­ pliktig förmögenhet,

den som------------ en ort, den som taxerats till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt, ehuru han ej är skyldig utgöra sådan skatt

Nuvarande lydelse:

118 §, för såvitt de avse den skatt­ skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller bort taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögen­ hetsskatt, eller i sådan annan kom­ mun, dit förvärvskällan är att hän­ föra, skriftligen avfattade, ingivas till den mellankommunala prövnings­ nämnden.

Besvären skola------- -— samma år. Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövnings­ nämnden, i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till läns­ styrelsen i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt eller dit av kla­ ganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall hinder icke på grund därav föreligga för besvärens uppta­ gande till prövning. Länsstyrelsen har att omedelbart överlämna besvären till den mellankommunala prövnings­ nämnden.

123 §.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till stat­ lig inkomstskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig inkomst, eller som taxerats till statlig förmö­ genhetsskatt för förmögenhetstill- gång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skatteplik­ tig förmögenhet,

Föreslagen lydelse:

den som------- -— en ort, den som taxerats till statlig in­ komstskatt, ehuru han ej är skyldig utgöra sådan skatt för något slag av

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

59

för något slag av inkomst eller för­

mögenhet, eller som taxerats till stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst eller förmögenhetstillgång

av sådant slag, för vilket han ej är

skattskyldig,

Nuvarande lydelse:

den som taxerats till särskild skatt

å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §

förordningen om dylik skatt ej är

skyldig utgöra sådan skatt,

den som taxerats till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt eller

till särskild skatt å förmögenhet å

ort, där han icke är skattskyldig till

sådan skatt,

den som-------------avgiva självde­

klaration,

den som uti stadgad ordning av­

lämnat behörig självdeklaration och

ej gjort sig skyldig till sådan under­

låtenhet, som enligt 39 § 1 mom. and­

ra punkten föranleder förlust av ta­

lan, men som blivit av taxerings­

nämnd taxerad för inkomst eller för­

mögenhet med avvikelse från dekla­

rationen och icke erhållit föreskriven

underrättelse därom senast den 30

juni,

den som — -—- — hos kammar­

rätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vil­

ken uti stadgad ordning avlämnats

behörig självdeklaration och för vil­

kens vidkommande ej sådan under­

låtenhet förekommit, som enligt 39 §

inkomst, eller som taxerats till stat­

lig inkomstskatt för inkomst av så­

dant slag, för vilket han ej är skatt­

skyldig,

den som taxerats till statlig förmö­

genhetsskatt, ehuru han ej är skyl­

dig utgöra sådan skatt för något slag

av förmögenhet, eller som taxerats

till statlig förmögenhetsskatt för för­

mögenhetstillgång av sådant slag, för

vilket han ej år skattskyldig,

den som taxerats till statlig för­

mögenhetsskatt, ehuru han enligt

10 § förordningen om statlig förmö­

genhetsskatt ej är skyldig utgöra så­

dan skatt,

den som taxerats till statlig in­

komstskatt eller till statlig förmö­

genhetsskatt å ort, där han icke är

skattskyldig till sådan skatt,

den som-------------avgiva självde­

klaration,

den som uti stadgad ordning av­

lämnat behörig självdeklaration och

ej gjort sig skyldig till sådan under­

låtenhet, som enligt 39 § 1 mom.

första stycket andra punkten föran­

leder förlust av talan, men som bli­

vit av taxeringsnämnd taxerad för

inkomst eller förmögenhet med avvi­

kelse från deklarationen och icke er­

hållit föreskriven underrättelse därom

senast den 30 juni,

den som — — — hos kammar­

rätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vil­

ken uti stadgad ordning avlämnats

behörig självdeklaration och för vil­

kens vidkommande ej sådan under­

låtenhet förekommit, som enligt 39 §

Föreslagen lydelse:

60

Kungl. Mcij:ts proposition nr 212

1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhets­ skatten ingående bottenskatten en­ ligt beslut av taxeringsnämnd be­ räknas enligt 18 § 2 mom. a) förord­ ningen om statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 § kommu­ nalskattelagen eller har förmögenhet vid skattskyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild skatt å förmögenhet be­ räknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom ut­ slag av Kungl. Maj:t eller kammar­ rätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av länspröv- ningsnämnd sådan ändring beträffan­ de fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövnings- nämnden eller, om denna taxering re­ dan varit föremål för beslut av kam­ marrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den som medde­ lat beslutet. Är sagda taxering i an­ nan ordning föremål för prövning av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, skola besvären anföras hos kammar-

Nuvarande lydelse:

1 mom. första stycket andra punkten föranleder förlust av talan, enligt be­ slut av taxeringsnämnd den statliga inkomstskatten beräknas enligt 10 § 1 mom. förordningen om statlig in­ komstskatt eller den statliga förmö­ genhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig för­ mögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 § kommu­ nalskattelagen eller har förmögenhet vid skattskyldigs taxering till statlig förmögenhetsskatt beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller

129 § av länsprövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxe­ ringen, att avdraget eller förmögenhe­ ten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkan­ de om härav föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögen­ het anföras hos prövningsnämnden eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den som meddelat beslutet. År sagda taxering i annan ordning föremål för prövning av kammar­ rätten eller Kungl. Maj:t, skola be­ svären anföras hos kammarrätten el­ ler Kungl. Maj:t för att prövas i sam-

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

61

rätten eller Kungl. Maj:t för att prö­

vas i sammanhang med prövning av

målet i övrigt.

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola------------- fastighets­

taxeringen meddelades.

Försummas något-------------motsva­

rande tillämpning.

Besvär enligt------------slutligen av­

gjort.

Vid besvär — — — motsvarande

tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten — —

— å denne.

Äro makar var för sig taxerade,

äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

där ändring göres i den enes taxering,

även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt

angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 19 § 1

mom. förordningen om statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt.

Nuvarande lydelse:

Hava besvär hos kammarrätten el­

ler Kungl. Maj:t anförts rörande taxe­

ring av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kom-

munalskaltelagen, 24 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt eller 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet be-

skattningsnämnd medgivit dödsboet

efter den avlidne befrielse från er­

läggande av skatt på grund av taxe­

ringen, skall vid ändring av taxering­

en i anledning av besvären jämväl be­

slutet om sådan skattebefrielse i er­

forderlig mån ändras.

manhang med prövning av målet i

övrigt.

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola------------- fastighets­

taxeringen meddelades.

Försummas något-------------motsva­

rande tillämpning.

Besvär enligt------------slutligen av­

gjort.

Vid besvär —--------motsvarande

tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten------ -

— å denne.

Äro makar var för sig taxerade,

äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

där ändring göres i den enes taxering,

även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt

angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 11 § 1

mom. förordningen om statlig in­

komstskatt eller 12 § 1 mom. för­

ordningen om statlig förmögenhets­

skatt.

Hava besvär hos kammarrätten el­

ler Kungl. Maj:t anförts rörande taxe­

ring av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kom­

munalskattelagen, 15 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt beskatt-

ningsnämnd medgivit dödsboet efter

den avlidne befrielse från erläggande

av skatt på grund av taxeringen, skall

vid ändring av taxeringen i anled­

ning av besvären jämväl beslutet om

sådan skattebefrielse i erforderlig

mån ändras.

Föreslagen lydelse:

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bli­ ver någon påförd, skall samtidigt vid­ tagas den ändring i taxering till sär­ skild skatt å förmögenhet, som därav må föranledas.

137 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter med avseende å taxe- ringsförfarandet, som finnas erforder­ liga för tillämpning av överenskom­ melser och förordnanden, varom sägs i 72 § kommunalskattelagen och 29 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140 §,

141 § 1, 2 eller 4 mom. eller 142 § omförmäles, åtalas vid allmän dom­ stol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2 eller 4 mom. skall, då den deklarations- el­ ler uppgiftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belä­ gen, och eljest vid allmänna under-

Föreslagen lydelse:

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxe­ ring till statlig förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.

137 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter med avseende å taxe- ringsförfarandet, som finnas erforder­ liga för tillämpning av överenskom­ melser och förordnanden, varom sägs i 72 § kommunalskattelagen, 20 § förordningen om statlig inkomstskatt och 20 § förordningen om statlig för­ mögenhetsskatt.

141 §.

3 mom. Den som i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, vilken skolat i deklaration upptagas, vare, dår han ej för sin förseelse är under­ kastad ansvar enligt skattestrcifflagen, straffad med dagsböter.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140 §,

141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. eller 142 § omförmäles, åtalas vid allmän dom­ stol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. skall, då den deklarations- el­ ler uppgiftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belä­ gen, och eljest vid allmänna under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

63

rätten i den ort, där den taxering

skall äga rum, för vilken deklaratio­

nen, uppgiften eller upplysningen

skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 § 1, 2 eller

4 mom. eller 142 § sägs, är föremål

för allmänt åtal. Förseelse, som i

140 § omförmäles, må, där den ej

innefattar tjänstefel, av allmän åkla­

gare åtalas endast där målsägande an­

givit densamma till åtal.

145 §.

4 mom. Efter prövning------------

kommun utanordnas.

Därvid må------------fastighetstaxe-

ringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas

förfogande för ersättning åt ordfö­

randena och kronoombuden i taxe­

ringsnämnderna samt åt taxerings-

konsulentema ävensom för det i sam­

band med den årliga taxeringen jäm­

likt 15 § 2 mom. av städernas tjänste­

män lämnade biträde jämte vad som

utanordnas till kommuner må sam­

manlagt utgöra högst ett belopp mot­

svarande tre procent av grundbelop­

pet för hela riket av den i den stat­

liga inkomst- och förmögenhetsskat­

ten ingående bottenskatten, sådant

grundbeloppet beräknats enligt taxe­

ringsnämndernas beslut.

Nuvarande lydelse:

Vid fördelningen —■ — — av läns­

styrelsen.

rätten i den ort, där den taxering

skall äga rum, för vilken deklaratio­

nen, uppgiften eller upplysningen

skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 § 1, 2, 3 eller

4 mom. eller 142 § sägs, är föremål

för allmänt åtal. Förseelse, som i

140 § omförmäles, må, där den ej

innefattar tjänstefel, av allmän åkla­

gare åtalas endast där målsägande an­

givit densamma till åtal.

145 §.

4 mom. Efter prövning------------

kommun utanordnas.

Därvid må —------- fastighetstaxe-

ringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas

förfogande för ersättning åt ordfö­

randena och kronoombuden i taxe­

ringsnämnderna samt åt taxerings-

konsulentema ävensom för det i sam­

band med den årliga taxeringen jäm­

likt 15 § 2 mom. av städernas tjänste­

män lämnade biträde jämte vad som

utanordnas till kommuner må sam­

manlagt utgöra högst ett belopp mot­

svarande en procent av dels grund­

beloppet för hela riket av den statliga

inkomstskatten för i 10 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomstskatt

avsedda skattskyldiga dels ock den

statliga inkomstskatten för hela riket

beträffande i 10 § 2 mom. samma för­

ordning avsedda skattskyldiga, allt

beräknat i enlighet med taxerings­

nämndernas beslut.

Vid fördelningen------------ av läns­

styrelsen.

Föreslagen lydelse:

€4

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, såvitt angår påföring av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. I övrigt träder förord­ ningen i kraft den 1 januari 1949; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

65

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943

Härigenom förordna®, att 1 §, It § och 12 § 1 inom. förordningen den 12

februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angiv es.

Skyldighet att utgöra inkomst- och Skyldighet alt utgöra statlig in-

förmögenhetsskatt till staten i form komstskatt i form av kupongskatt

av kupongskatt för utdelning å ak- för utdelning å aktie i svenskt aktie-

tie i svenskt aktiebolag åligger den bolag åligger den som, när utdelning-

som, när utdelningen blir tillgänglig en blir tillgänglig för lyftning, i egen-

för lyftning, i egenskap av ägare av skap av ägare av den till aktien hö­

den till aktien hörande kupongen el- rande kupongen eller eljest är berät-

ler eljest är berättigad lyfta utdel- tigad lyfta utdelningen, därest

ningen, därest

den utdelningsberättigade är fy-

den utdelningsberättigade är fysisk

sisk person, vilken ej är bosatt eller person, vilken ej är bosatt eller sta-

stadigvarande vistas här i riket, eller digvarande vistas här i riket, eller

oskift dödsbo efter sådan person eller oskift dödsbo efter sådan person eller

utländskt bolag eller juridisk person, utländskt bolag eller juridisk person,

som enligt 25 § 2 mom. förordningen som enligt 16 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögen- om statlig inkomstskatt skall likstäl-

hetsskatt skall likställas med ut- las med utländskt bolag, och utdel-

ländskt bolag, och utdelningen ej är ningen ej är hänförlig till inkomst

hänförlig till inkomst av rörelse som av rörelse som här bedrivits; eller

här bedrivits; eller

den utdelningsberättigade genom den utdelningsberättigade genom

annat fång än arv eller testamente annat fång än arv eller testamente

förvärvat rätt till utdelningen utan förvärvat rätt till utdelningen utan

att också hava förvärvat aktien.

att också hava förvärvat aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt Skyldighet att utgöra kupongskatt

skall ock åligga utdelningsberättigad, skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan för an- som uppträder såsom bulvan för an­

nan, i det att han huvudsakligen för nan, i det att han huvudsakligen för

dennes räkning framträder såsom dennes räkning framträder såsom

Ilihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 212.

5

(nr 44) om kupongskatt.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

1 §■

1 §•

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper, försåvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt lag gällande förbud eller det avser att bereda obe­ hörig förmån vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt el­ ler kommunal inkomstskatt.

Nuvarande lydelse:

I den —----------erforderligt belopp.

11

§■

Åligger skyldighet------- — följan­ de bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkom­ mit uppgifter om aktieutdelning be­ träffande fysiska eller juridiska per­ soner, som ej äro i taxeringsdistrik- tet skattskyldiga till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt för i uppgif­ terna avsedda utdelningar, och skola ej dessa uppgifter enligt 78 § e) taxe- ringsförordningen avsändas till ord­ föranden i annan taxeringsnämnd, åligger det taxeringsnämndens ord­ förande att snarast möjligt och senast när årets självdeklarationer till läns­ styrelsen överlämnas, i särskilt kon­ volut överlämna uppgifterna med an­ givande av sådana för ordföranden kända förhållanden, som kunna tjä­ na till ledning vid bedömande huru­ vida skyldighet att utgöra kupong­ skatt föreligger. Sådana uppgifter som befinnas böra föranleda ytterli­ gare åtgärder enligt taxeringsförord- ningen disponeras av länsstyrelsen för detta ändamål. Övriga uppgifter skola av länsstyrelsen tillställas ku- pongskattekontoret tillika med ord­ förandens i taxeringsnämnden utred­ ning i vad den avser dessa uppgifter,

ägare till aktie, å vilken utdelningen belöper, försåvitt bulvanförhållandet är i strid med ett enligt Jag gällande förbud eller det avser att bereda obe­ hörig förmån vid taxering till statlig inkomstskatt eller kommunal in­ komstskatt.

Skyldighet att utgöra kupongskatt föreligger icke för person, som avses i 17 § eller 18 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

I den------------ erforderligt belopp.

11

§•

Åligger skyldighet — -------- följan­ de bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkom­ mit uppgifter om aktieutdelning be­ träffande fysiska eller juridiska per­ soner, som ej äro i taxeringsdistrik- tet skattskyldiga till statlig inkomst­ skatt för i uppgifterna avsedda ut­ delningar, och skola ej dessa upp­ gifter enligt 78 § e) taxeringsförord- ningen avsändas till ordföranden i annan taxeringsnämnd, åligger det taxeringsnämndens ordförande att snarast möjligt och senast när årets självdeklarationer till länsstyrelsen överlämnas, i särskilt konvolut över­ lämna uppgifterna med angivande av sådana för ordföranden kända för­ hållanden, som kunna tjäna till led­ ning vid bedömande huruvida skyl­ dighet att utgöra kupongskatt före­ ligger. Sådana uppgifter som befin­ nas böra föranleda ytterligare åtgär­ der enligt taxeringsförordningen dis­ poneras av länsstyrelsen för detta ändamål. Övriga uppgifter skola av länsstyrelsen tillställas kupongskatte- kontoret tillika med ordförandens i taxeringsnämnden utredning i vad den avser dessa uppgifter, fullstän-

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

67

fullständigad med upplysningar rö­

rande för länsstyrelsen kända förhål­

landen.

Kupongskattekontoret skall — -—■

— inbetala skatten.

Kupongskatt, som------------ finnes

stadgat.

12

§.

1 m o in. Har vid — — — inne­

hållna beloppet.

Ansökan om restitution av kupong­

skatt som nu sagts skall före utgång­

en av kalenderåret efter det då ut­

delningen uppburits, dock senast un­

der tredje kalenderåret efter det då

utdelningen blivit tillgänglig för lyft­

ning, ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den utdelningsberättigade

enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen

skall sökanden foga det honom till­

ställda erkännandet rörande innehål­

len kupongskatt eller annan utredning

till ådagaläggande att sådant inne­

hållande skett, så ock utredning till

styrkande av att kupongskatt ej skall

utgöras. Länsstyrelsen översänder

ansökningen till kupongskattekonto­

ret med det yttrande vartill förhål­

landena föranleda. Kupongskatte-

nämnden är ej pliktig meddela be­

slut i anledning av ansökning om re­

stitution, förrän fråga om skattskyl­

dighet för utdelningen jämlikt för­

ordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt blivit slutligen

prövad.

Nuvarande lydelse:

digad med upplysningar rörande för

länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall — —

— inbetala skatten.

Kupongskatt, som--------— finnes

stadgat.

12

§.

1 m o in. liar vid------------ inne­

hållna beloppet.

Ansökan om restitution av kupong­

skatt som nu sagts skall före utgång­

en av kalenderåret efter det då ut­

delningen uppburits, dock senast un­

der tredje kalenderåret efter det då

utdelningen blivit tillgänglig för lyft­

ning, ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den utdelningsberättigade

enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen

skall sökanden foga det honom till­

ställda erkännandet rörande innehål­

len kupongskatt eller annan utredning

till ådagaläggande att sådant innehål­

lande skett, så ock utredning till styr­

kande av att kupongskatt ej skall ut­

göras. Länsstyrelsen översänder an­

sökningen till kupongskattekontoret

med det yttrande vartill förhållan­

dena föranleda. Kupongskattenämn-

den är ej pliktig meddela beslut i an­

ledning av ansökning om restitution,

förrän fråga om skattskyldighet för

utdelningen jämlikt förordningen om

statlig inkomstskatt blivit slutligen

prövad.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, dock att dels 11 § i

dess äldre lydelse fortfarande skall gälla i fråga om 1948 års taxering, dels

ock 12 § 1 mom. i dess äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning beträf­

fande 1948 års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1948 eller

tidigare år.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

17 §.

Till myndighet------------uppgiftens datum.

Förmögenhetslängd ävensom pröv- ningsnämnds ändringslängd beträf­ fande taxering till särskild skatt å förmögenhet må ej utan den skatt­ skyldiges samtycke utlämnas till an­ nan tidigare än tjugu år efter läng­ dens datum.

17 §.

Till myndighet-------- — uppgiftens datum.

Förmögenhetslängd ävensom pröv- ningsnämnds ändringslängd beträf­ fande taxering till statlig förmögen­ hetsskatt må ej utan den skattskyl­ diges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter längdens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, dock att äldre lag alltjämt skall äga tillämpning beträffande förmögenhetslängd och prövningsnämnds ändringslängd, som avser taxering år 1948 eller tidigare år eller eftertaxering för nämnda år. <?•'

1 Senaste lydelse se 1938:378.

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

69

Förslag

till

förordning om kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas kvar­

låtenskapsskatt för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § förord­

ningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteför­

ordningen) .

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall enligt bestämmelserna i denna förord­

ning jämväl erläggas dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldig­

het att erlägga gåvoskatt föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 §

1 mom. arvsskatteförordningen, dels ock för livförsäkring, till vilken förmåns­

tagare insatts.

Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person äro frikallade

från utgörande av kvarlåtenskapsskatt.

2

§•

Skattskyldighet åligger beträffande kvarlåtenskap dödsboet, beträffande

gåva gåvogivaren och beträffande livförsäkring försäkringens ägare eller, om

skattskyldighet inträder först vid dennes död, lians dödsbo.

Om skatt för kvarlåtenskap.

3 §•

Skattskyldighet för avliden persons kvarlåtenskap inträder vid dödsfallet.

4 §•

Skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas med hänsyn till förhållandena

vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmel­

serna i 13, 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen. Bland boets skulder

må icke inräknas belopp, som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.

5 §•

Har den avlidne inom fem år före dödsfallet erhållit egendom genom arv,

testamente, gåva eller sådant förvärv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteför­

ordningen är att jämställa med gåva, skall, om dödsboet före skatteärendets

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

avgörande därom framställer yrkande, från behållningen i boet avdrag ske med belopp, motsvarande värdet av nämnda egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga om förvärv på grund av förmånstagareförordnande, som i 20 eller 21 § avses, dock att avdrag härvid må ske högst med samman­ lagda beloppet av erlagda premier.

Vad i första stycket stadgas skall, såvitt angår egendom som den avlidne erhållit genom testamente av sin make, gälla med avseende å egendom er­ hållen inom tio år före dödsfallet.

Egendom, varom i första eller andra stycket förmäles, uppskattas till sitt värde vid tiden för förvärvet, såvida den icke därefter nedgått i värde, i vilket fall till grund för uppskattningen skall läggas värdet vid tiden för dödsfallet. Har den avlidne dessförinnan avhänt sig egendomen, må avdrag icke ske med högre belopp än som motsvarar vederlagets värde vid tiden för dödsfallet.

6

§•

Var den avlidne gift, skall från den efter tillämpning av 5 § återstående behållningen i boet avräknas den andel därav, som jämlikt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas tillfalla efterlevande maken fri från arvs­ skatt.

Från behållningen skall vidare avräknas lott, som på grund av arv eller testamente tillfaller juridisk person som enligt 3 eller 38 § arvsskatteförord­ ningen är befriad från arvsskatt eller gåvoskatt. Lika med lott som nyss sagts skall anses sådan därtill hänförlig skattelott, varom förmäles i 11 § 2 mom. arvsskatteförordningen.

7 §■

Såsom kvarlåtenskap anses enligt denna förordning den skattepliktiga egen­ domen i boet efter avdrag, varom i 5 och 6 §§ sägs.

8

§•

Angående sammanläggning i vissa fall av kvarlåtenskap och premier, som erlagts för livförsäkring, stadgas i 21 §.

9 §•

Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av kvarlåtenskapen icke överstiger 30 000 kronor.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Kvarlåtenskapsskatten utgör: när kvarlåtenskapen icke överstiger 50 000 kronor: 5 procent av det be­ lopp varmed kvarlåtenskapen överstiger 30 000 kronor; samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

71

när kvarlåtenskapen överstiger

50 000 men icke 100 000 kr.:

1000 kr. för 50 000 kr. och 10% av återstoden;

100 000

2>

200 000 * : 6 000 T>

100 000

2>

15% »

>

2

200 000

>

1

300 000 » : 21000 >

200 000

»

20% )

>

1

300 000

2>

»

500 000 » :

41000 2>

>

300 000 »

»

25% >

■»

7

500 000

>

1 000 000 » :

91000

500000 2>

2>

30% »

>

1

1 000 000

>

2 000 000 > : 241000

1000000 2>

»

35%

>

2 000 000

2>

2>

5 000 000 » : 591 000

2 000 000 >

2*

40% 2>

»

7

5 000 000 kr.

: 1 791 000

2> 5 000 000 >

50 % >

Vid tillämpning av denna paragraf skall värdet å kvarlåtenskapen jämnas

till närmast lägre fulla hundratal kronor.

10

§.

Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna förordning utfärdar

Konungen erforderliga tabeller.

11

g.

Därest de kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara

värdehandlingar, som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller dekla­

ration varom i 23 § förmäles, sammanlagt icke uppgå till dubbla beloppet

av den kvarlåtenskapsskatt som skall erläggas, må beskattningsmyndigheten

på ansökan av dödsboet medgiva, att kvarlåtenskapsskatten erlägges genom

högst fem årliga inbetalningar. Därvid skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse bestämmelserna i 55 § 2—6 mom. arvsskatteförordningen, dock

att i 55 § 3 mom. nämnda förordning föreskriven skyldighet att ställa säker­

het skall gälla i samtliga fall, då anstånd med kvarlåtenskapsskattens erläg­

gande beviljas.

12

§.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skatteplik­

tiga egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller

föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen på ansökan av dödsboet

medgiva befrielse från eller nedsättning av återstående del av skatten.

13 §.

Var den avlidne vid sin död i konkurs eller avträdes dödsboet till konkurs,

gälle beträffande kvarlåtenskapsskatten i tillämpliga delar vad i 33 § arvs­

skatteförordningen är för motsvarande fall stadgat; och skall den i 2 mom.

samma paragraf förekommande hänvisningen till 32 § arvsskalteförordningen

i stället avse 34 § denna förordning.

14 8-

Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, vid vilken den avlidne

skolat svara i mål, som rörde hans person. Finnes ej behörig beskattnings­

myndighet efter vad nu sagts upptages skatteärendet av Stockholms råd­

husrätt.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Om

skatt för gåva.

15 §.

1 mom. Skattskyldighet inträder, då gåva blivit fullbordad eller hand­ ling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren.

2 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke för sådan gåva till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person, för vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes, ej heller för gåva av beskaffen­ het som avses i 39 § a)—c) sistnämnda förordning.

16

§.

Värdet av gåva uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna i 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen.

Där jämlikt 18 § denna förordning skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av flera gåvor, uppskattas den tidigare gåvan med hänsyn till för­ hållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet för densamma inträtt, eller, om den tidigare gåvan icke i och för sig uppgått till skattepliktigt belopp, med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet skulle hava inträtt, om gåvan varit skattepliktig.

17 §.

Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke över­ stiger 30 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs.

För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren, så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåten- skapsskatten beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen och med hänsyn tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknad, vid tiden för gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans värde överstiger 30 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten och nyssnämnda belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest givaren var gift, skall vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället avse den del av makarnas förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen be­ räknas vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock att givarens för­ mögenhet icke må beräknas till lägre belopp än gåvan.

För annan gåva än i nästföregående stycke avses beräknas kvarlåtenskaps- skatt enligt den i 9 § intagna tariffen såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap efter givaren.

18 §.

Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 § andra stycket uppgår till skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande gåvan och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bortgivna, förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum

73

avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva eller gåvor

som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av 30 000 kronor an­

ses såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas sammanlagda belopp

bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas med hänsyn till

givarens på sätt i 17 § andra stycket sägs beräknade förmögenhet eller hans

andel i makarnas förmögenhet vid tiden för den senaste gåvan.

Vid beräknande huruvida gåva som avses i 17 § sista stycket uppgår till

skattepliktigt belopp, så ock eljest vid beräkning av skatt för sådan gåva

skall gåvan sammanläggas med alla av samme givare inom loppet av fyra

år dessförinnan bortgivna gåvor av det slag som i sistnämnda författnings-

rum avses; och skall vid skattens bestämmande gåvornas sammanlagda be­

lopp behandlas som en gåva. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enbgt

denna förordning erlagts för de tidigare gåvorna eller, om före nyss angivna

tid förekommit ytterligare sådana gåvor som i 17 § sista stycket avses, för

vad av erlagd skatt belöper på de gåvor som skola sammanläggas med den

ifrågavarande gåvan; dock må skatten icke beräknas till lägre belopp än

som skulle, utan avseende å de tidigare gåvorna, hava utgått för den gåva om

vars beskattning är fråga.

Vid sammanläggning av gåvor enligt denna paragraf skall, beträffande

gåvor som avses i 39 § d) arvsskatteförordningen, hänsyn tagas allenast till så­

dana gåvor för vilka jämlikt 41 § 1 mom. samma förordning gåvoskatt skall

utgå.

19 §.

Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där gåvogivaren var

mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde eller, om han då ej var man­

talsskriven inom riket, där han vid nämnda tid var bosatt eller stadigva­

rande vistades.

Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts, upptages

skatteärendet av överståthållarämbetet.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

Om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.

20

§.

Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premie­

betalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för

vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel

av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premie­

betalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäk­

ringens ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder

under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för

gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,

dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp

överstigande 30 000 kronor.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

I nu avsett fall skall skatt erläggas för summan av de erlagda premierna, dock icke i något fall för högre belopp än som tillfallit förmånstagaren; och skola i övrigt bestämmelserna i 17—19 §§ äga motsvarande tillämpning.

21

§.

Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bo­ satt här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke enligt 20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, in­ träder, om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning full­ gjorts inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till sammanlagt belopp överstigande 30 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.

Efterlämnar den avlidne flera försäkringar av i första stycket angivet slag, skall vid bedömandet av huruvida skattskyldighet föreligger hänsyn tagas till sammanlagda beloppet av de för försäkringarna erlagda premierna.

Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda pre­ mierna, i den mån detsamma överstiger 30 000 kronor, läggas till den i 7 § angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna ta­ riffen å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp; skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmåns­ tagaren.

Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återståen­ de delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premierna, föreligger icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar den återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 30 000 kronor.

Är efterlevande make insatt såsom förmånstagare till belopp, som eljest skulle hava utgjort giftorättsgods eller gemensam egendom, skall vad i denna paragraf sägs angående skattskyldighet för erlagda premier icke gälla be­ träffande den del av premiebeloppet, varmed makens jämlikt 6 § första styc­ ket skattefria andel i boet skolat ökas, därest premiebeloppet ingått i boets behållning.

22

§.

Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till pensionsför­ säkring, för vilken premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde.

I fråga om insättningar i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall gälla vad därom är i 12 § tredje stycket arvsskatteförordningen stadgat.

Gemensamma bestämmelser.

23 §.

Deklaration till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt skall av den som är skattskyldig avgivas angående

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall då skyldighet ej in­ trätt att här i riket förrätta bouppteckning efter honom enligt svensk lag,

75

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist

i riket,

3) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där jämlikt 13 §

kvarlåtenskapsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom. arvs­

skatteförordningen,

4) omständighet som jämlikt 13 eller 34 § föranleder efterbeskattning, så­

vida icke efterbeskattningen verkställes med ledning av upprättad handling,

som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte,

5) gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen är att

jämställa med gåva, samt

6) premieinbetalning, som avses i 20 §.

Skall enligt vad nu stadgats deklaration avgivas angående egendom i döds­

bo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och finnes här icke nå­

gon, som äger att tala och svara i mål som röra boet, åligger det den som

omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva de­

klaration.

24 §.

Deklaration skall avlämnas till vederbörande beskattningsmyndighet.

I fall som avses i 23 § 5) skall dock deklaration avlämnas till den myndig­

het som har att fastställa gåvoskatt enligt arvsskatteförordningen. Nämnda

myndighet har att, sedan gåvoskatten blivit fastställd, översända deklaratio­

nen till den i 19 § angivna beskattningsmyndigheten, därvid uppgift samtidigt

skall lämnas om gåvans uppskattade värde. Därest sådana omständigheter

föreligga, att skattskyldighet för gåvotagaren enligt arvsskatteförordningen

inträder först framdeles, skall deklarationen ofördröjligen översändas till

nyssnämnda myndighet.

Magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, ävensom

kommunalborgmästare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och

till länsstyrelsen överlämna deklaration, som skall dit ingivas.

25 §.

Deklaration skall vara avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som an­

givas i 23 §

under 1), 2), 5) och 6) från det skattskyldighet inträdde,

under 3) från det överskott i konkursen överlämnades till den skattskyl­

dige,

under 4) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som för­

anleder efterbeskattningen.

26 §.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete.

Deklaration, som avser egendom i dödsbo, skall innehålla uppgift om den

avlidnes fullständiga namn, hemvist och medborgarskap samt dödsdag, den

skattepliktiga egendomen med angivande av värdet därav samt de skulder,

för vilka avdrag må ske, ävensom, om den avlidne var gift, storleken av den

andel som beräknas tillkomma efterlevande maken samt de grunder, enligt

vilka denna andel beräknats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

76

Kungl, Maj:ts proposition nr 212.

Deklaration, som avser gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatte­ förordningen skall behandlas såsom gåva, skall innehålla uppgift om givarens och mottagarens fullständiga namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldig­ hetens inträde, skyldskapsförhållandet mellan givaren och mottagaren samt egendomens beskaffenhet och värde. Avser deklarationen gåva, varom i 17 § andra stycket förmäles, skall deklarationen vidare innehålla uppgift dels rörande storleken av givarens förmögenhet och, om givaren är gift, storleken av den andel som beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla maken med angivande av de grunder, enligt vilka sagda andel beräknats, dels ock om sådana tidigare gåvor, som avses i 18 § första stycket. Gäller deklarationen annan gåva, skall deklarationen innehålla uppgift om sådana tidigare gåvor som avses i 18 § andra stycket.

Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om deklaration rörande premieinbetalning, som i 20 § avses; och skall där­ vid tillika lämnas uppgift angående försäkringsavtalets innehåll och för- månstagareförordnandets beskaffenhet.

Bestämmelserna i 47 § sista stycket och 48 § arvsskatteförordningen skola äga motsvarande tillämpning beträffande deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning, dock att den i 48 § tredje stycket gjorda hänvis­ ningen till 62 § andra stycket arvsskatteförordningen i stället skall avse 39 § andra stycket denna förordning.

27 §.

I samband med ingivandet till beskattningsmyndiglieten av bouppteck­ ning eller sådan deklaration rörande egendom i dödsbo, som skall ligga till grund för skattens bestämmande, skall tillika lämnas skriftlig uppgift å erlagda försäkringspremier, som avses i 21 §. Uppgiften skall på heder och samvete avgivas av den som uppgivit boet i övrigt.

28 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter er­ hållen vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skatt­ skyldighets inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskatt- ningsmyndighet och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens bestämmande; dock skail nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan av de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desam­ ma erlagda premierna ej överstiger 30 000 kronor.

29 §.

Ärende rörande fastställande av kvarlåtenskapsskalt, som ej skall utta­ gas efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av boupp­ teckning eller handling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

77

30 §.

Medgives i fall, där kvarlåtenskapsskatten skall fastställas med ledning av

bouppteckning, jämlikt 17 § arvsskatteförordningen anstånd med arvsskatts

fastställande äge beskattningsmyndigheten i samband med beviljande av så­

dant anstånd förordna om anstånd under samma tid jämväl med fastställan­

de av kvarlåtenskapsskatten. Därvid skall vad i nyssnämnda paragraf stad­

gas angående ställande av säkerhet för arvsskatt äga motsvarande tillämp­

ning beträffande kvarlåtenskapsskatt.

Förklaras beviljat anstånd med fastställandet av arvsskatt ej vidare gälla,

skall i samband därmed förordnas, att jämväl beviljat anstånd med kvar-

låtenskapsskattens fastställande skall upphöra att gälla.

Har anstånd med kvarlåtenskapsskattens fastställande beviljats, skola i

fråga om tiden för ärendets avgörande bestämmelserna i 51 § arvsskatteför­

ordningen äga motsvarande tillämpning.

Det åligger dödsboet att i fall då anstånd åtnjutits gälda ränta enligt sam­

ma grunder, som i 17 § och 52 § andra stycket arvsskatteförordningen är för

där avsett fall stadgat.

31 §.

I fråga om kvarlåtenskapsskattens erläggande skola i tillämpliga delar be­

stämmelserna i 52 § första, tredje, fjärde och femte styckena samt 53 § arvs­

skatteförordningen lända till efterrättelse, dock att den i 52 § första stycket

gjorda hänvisningen till 55 § arvsskatteförordningen i stället skall avse 11 §

denna förordning.

32 §.

Vid erläggande av skatt för kvarlåtenskap i dödsbo må intill ett belopp,

motsvarande högst hälften av den fastställda skatten, såsom betalningsmedel

gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser an­

gående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruks-

inventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egen­

dom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller

säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till

vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående kvarlåten­

skapsskattens fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att in­

teckningen omfattar jämväl ränta efter minst fem procent.

Å skuld, som avses i första stycket, skall gäldas ränta efter den procent,

som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år

i december att gälla för det påföljande året.

överstiger skatt för kvarlåtenskap i dödsbo 20 000 kronor, må därjämte

intill skattens halva belopp aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, gälla

såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

33 §.

Vad i 4 kap. lagen om boutredning och arvskifte stadgas angående döds­

bodelägares ansvar för gäld skall, såvitt angår kvarlåtenskapsskatt eller ränta

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

därå, icke gälla beträffande efterlevande make, som av boet allenast erhållit vad som vid bodelning enligt lag tillkommer honom.

Har vid beräknande av skatten hänsyn tagits till premiebelopp, som er­ lagts för förmånstagarförsäkring, åligge förmånstagaren samma ansvarighet som om premiebeloppet tillfallit honom såsom legat.

Saknar gåvogivare eller, i fall som i 20 § sägs, ägare av livförsäkring till­ gång till gäldande av den för gåvan eller premiebeloppet utgående skatten, svare gåvomottagaren eller förmånstagaren för vad som brister.

34 §.

Har efter fastställande av kvarlåtenskapsskatt

a) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckning;

b) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration upptagen egen­ dom eller skuld bort upptagas annorledes än som skett;

c) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 18 §; och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, skatt skolat gäldas med högre belopp än som fastställts, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.

35 §.

Hade, om hänsyn tagits till omständighet, som i 34 § a) eller b) avses, skatt skolat utgå med lägre belopp än som fastställts, skall på ansökan av skatt­ skyldig påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatte­ ärendet.

36 §.

1 mom. I fall, som avses i 57 § arvsskatteförordningen, äger Konungen medgiva befrielse från eller nedsättning av kvarlåtenskapsskatt.

2 mom. Har egendom, för vilken skatt fastställts enligt denna förordning, blivit i utlandet beskattad genom kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämför­ lig skatt, må Konungen till undvikande av eller lindring i dubbelbeskatt­ ningen, när skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av den här i riket fastställda skatten.

37 §.

I fråga om fullföljd av talan mot beslut i skatteärende enligt denna för­ ordning skall i tillämpliga delar gälla vad därom är i 60 § arvsskatteförord­ ningen stadgat.

över beslut av beskattningsmyndighet i frågor, som avses i 30 § första och andra styckena, må klagan ej föras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

79

38 §.

Är skattskyldig berättigad att återfå erlagd kvarlåtenskapsskatt, skall i

den ordning, som i fråga om restitution av skatt i uppbördsförordningen är

föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till

grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt

eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Skattskyldig äge ock, utom i fall som

avses i 36 § 1 och 2 mom., att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem

procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekom-

mes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit

efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbe-

kommas, och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt eller

länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

I fall som avses i 36 § 1 och 2 mom. ankommer det på Konungen att för­

ordna, i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må

ränta ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket

är stadgat.

Har jämlikt 11 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid be­

frielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldför­

bindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola

de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

39 §.

Underrätts beslut i ärende rörande kvarlåtenskapsskatt skall, efter vad

därom är särskilt stadgat, upptagas i bouppteckningsprotokollet. Avser beslut

fastställande av skatt, skola i protokollet antecknas: den avlidnes fullständiga

namn (för gift kvinna jämväl hennes namn som ogift), födelsetid, hemvist och

dödsdag, behållningen i boet eller i kvarlåtenskap som avses i 4 § 1 mom. 2)

arvsskatteförordningen, avdrag enligt 5 §, efterlevande makes andel i boets

behållning eller i sådan kvarlåtenskap som nyss sagts, lott som avses i 6 §

andra stycket, den i enlighet med bestämmelserna i denna förordning upp­

skattade kvarlåtenskapen, premiebelopp som jämlikt 21 § skall samman­

läggas med kvarlåtenskapen, övriga å skattens bestämmande inverkande om­

ständigheter ävensom skattens belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende upptages i särskilt protokoll, vari an­

tecknas den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens belopp; men må

om deklarationens innehåll vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu nämnts skola antecknas beloppet av in­

betalad skatt samt dagen för inbetalningen. I underrätts protokoll skall där­

jämte, då anmälan till länsstyrelse gjorts för skattens indrivning, antecknas

dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning härom verkställas i protokollet i sam­

band med beslutet om skattens fastställande.

Föreskrifterna i 64 § arvsskatteförordningen skola gälla jämväl beträffan­

de kvarlåtenskapsskatt.

80

40 §.

I 65—69 §§ arvsskatteförordningen meddelade ansvarsbestämmelser m. m. skola äga motsvarande tillämpning beträffande kvarlåtenskapsskatt.

41 §.

Vad i denna förordning sägs om länsstyrelse skall beträffande Stockholms stad gälla överståtliållarämbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

42 §.

1 mom. Slutes beträffande kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig skatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning, äger

Konungen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna förordning är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skatt­ skyldighet må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undan­ tag innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt, som eljest skulle hava erlagts av personer bosatta i viss annan stat eller av dödsbo efter så­ dana personer.

Överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.

43 §.

Såvitt ej annat följer av vad i denna förordning stadgas, skola föreskrif­ terna i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning beträffande stämpelbeläggning, som äger rum för uttagande av kvarlåten­ skapsskatt.

44 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948. Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande kvarlåtenskap efter den, som avlidit före nyssnämnda dag, eller beträffande gåva, därest före nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfäs­ telse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Ej heller skall förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkring, på grund av vilken utbetalning till förmånstagaren skett före ovannämnda dag, eller beträffande livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

81

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 inom., 16 §, 19 § 1 mom. samt 32, 52 och

59 §§ förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

11

§•

1 m o in. Såsom arvinges eller tes-

tamentstagares lott anses vad enligt

lag och testamente å honom belöper

av behållningen i dödsboet eller i så­

dan kvarlåtenskap, varom förmäles i

i § 1 mom. 2); dock skall, där i skatte­

ärendet föreligger arvskifte, den däri

gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas — — — av

denna.

16 §.

Föreligger i----------- angiven grund.

Ilar sammanlagda värdet av arving­

ars och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skilteshand-

lingen upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet,

beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27

11

§•

1 m o in. Innan arvingars och tes­

tamentstagares lotter beräknas, skall

från behållningen i dödsboet eller i

sådan kvarlåtenskap, varom förmäles

i 4- § 1 mom. 2), eller, om den avlidne

var gift, från hans andel av behållning,

som nu sagts, avdrag ske för belopp,

som skall betalas i kvarlåtenskaps-

skatt. Såsom arvinges eller testaments­

tagares lott anses vad enligt lag och

testamente å honom belöper av den

därefter återstående behållningen el­

ler, om den avlidne var gift, av åter­

stoden av den avlidnes andel av be­

hållningen; dock skall, där i skatte­

ärendet föreligger arvskifte, den däri

gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas------------ av

denna.

16 §.

Föreligger i----------- angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arving­

ars och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skilteshand-

lingen upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet,

beräknad på sätt i 13, 20—23 och

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

§§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlag­ da värde understiger dödsbobehåll­ ningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall------------ hos beskattningsmyndigheten.

19 §.

1 m o m. Arvs- eller testaments- lott, för vilken inträde av skattskyl­ dighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning samman­ läggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den av­ lidne, under förutsättning att skatt­ skyldighet för gåvan inträtt vid döds­ fallet eller inom fyra år dessförinnan. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava erlagts för gåvan, eller, om yt­ terligare gåva förekommit före ovan angivna tid, för vad av erlagd skatt belöper å den gåva, som skall sam­ manläggas med lotten; dock må arvs­ skatten icke beräknas till lägre belopp än som skulle, utan avseende å gå­ van, hava utgått för lotten.

Lott, för -------------- stadgade grun­ derna.

32 §.

Har efter------- - — av 19 §;

Föreslagen lydelse:

27 §§ stadgas, sedan därifrån avräk­ nats dels efterlevande makes jämlikt

15 § skattefria andel, dels fastställd kvarlåtenskapsskatt, dels legat, dels i It § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egen­ dom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sam­ manlagda värde understiger dödsbo­ behållningen efter nu nämnd avräk­ ning, uppdelats å lotterna i förhål­ lande till deras storlek.

Skifteshandling skall —------- hos beskattningsmyndigheten.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testaments- lott, för vilken inträde av skattskyl­ dighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning samman­ läggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den av­ lidne, under förutsättning att skatt­ skyldighet för gåvan inträtt vid döds­ fallet eller inom fyra år dessförinnan. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enligt denna förordning erlagls för gåvan, eller, om ytterligare gåva förekommit före ovan angivna tid, för vad av erlagd skatt belöper å den gåva, som skall sammanläggas med lotten; dock må arvsskatten icke be­ räknas till lägre belopp än som skulle, utan avseende å gåvan, hava utgått för lotten.

Lott, för-------------stadgade grun­ derna.

32 §.

Har efter------------av 19 §;

g) kvarlåtenskapsskatt genom lagakraftvunnet beslut nedsatts under det belopp, vartill skatten först blivit fastställd;

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

83

Nuvarande lydelse:

och hade, om hänsyn tagits till om­

ständighet som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad

för lotten beräknats, skall efterbe-

skattning ske med sålunda felande be­

lopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall,

i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom tre veckor

efter det beskattningsmyndigheten

meddelat beslut om skatten faststäl­

lande.

Har jämlikt------------ krontal bort­

faller.

Skatten jämte —- — — angående

testamentsbevaknin g.

Den som — — — skattens fast­

ställande.

Har jämlikt-------- — utlämnad bo­

uppteckning.

59 §.

Har efter-----------deklarationen av­

givits;

och hade, om hänsyn tagits till om­

ständighet som nu avses, någon skatt­

skyldig haft att gälda mindre skatt än

vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt

beräknat belopp.

Ansökan om------------i skatteären­

det.

Föreslagen lydelse:

och hade, om hänsyn tagits till om­

ständighet som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för

lotten beräknats, skall efterbeskatt-

ning ske med sålunda felande belopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall,

i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom sex veckor

efter det beskattningsmyndighet med

delat beslut om skattens fastställande.

Har jämlikt------------ krontal bort­

faller.

Skatten jämte — —- — angående

testamentsbevakningen.

Den som — — — skattens fast­

ställande.

Har jämlikt------------utlämnad bo­

uppteckning.

59 §.

Har efter----------- deklarationen av­

givits;

f) kvarlåtenskapsskatt genom laga-

kraftvunnet beslut bestämts till högre

belopp än det, vartill skatten först bli­

vit fastställd;

och hade, om hänsyn tagits till om­

ständighet som nu avses, någon skatt­

skyldig haft att gälda mindre skatt än

vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt

beräknat belopp.

Ansökan om------------i skatteären­

det.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock­ holms slott den 11 april 19U7.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omläggning av den direkta statsbeskattningen ävensom införande av kvarlåtenskapsskatt m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Krigsutbrottet hösten 1939 medförde en kraftig stegring av statens utgifter, i främsta rummet för upprustningen och den militära beredskapen. I anled­ ning härav beslötos redan vid 1939 års urtima riksdag betydande höjningar av såväl de direkta som de indirekta skatterna. Därefter ha ytterligare stora skattehöjningar företagits.

Med hänsyn till ovissheten beträffande den framtida utvecklingen av sta­ tens inkomster och utgifter ansågos vissa av de företagna höjningarna av de direkta skatterna tills vidare icke böra inarbetas i gällande skattesystem. Stats­ makterna uppsköto också att taga ståndpunkt till vissa andra spörsmål på beskattningsomxådet.

Sedan kriget avslutats och därmed förutsättningar förelågo för en överar- betning av grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmö­ genheter, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 12 ok­ tober 1945 ledamöterna av riksdagens första kammare J. Elon Andersson, A. J. Bärg och H. L. E. Sjödahl, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. R. Brandt, G. Adolv Olsson och A. L. Rubbestad, redaktören C. Hermans­ son samt direktören O. R. Sundén med uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning av frågan om grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmögenheter. Beträffande direk­ tiven för utredningen torde jag få hänvisa till de sakkunnigas nedan om­ nämnda betänkande (s. 72—73).

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

85

De sakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete under mitt eget ordförandeskap

och som antagit benämningen 1945 års statsskatteberedning, avgåvo den

19 november 1946 betänkande med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m. (SOU 1946: 79).

över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits, såvitt angår frågan

om kvarlåtenskapsskatt, av samtliga hovrätter — därvid Svea hovrätt jämväl

överlämnat yttrande från advokatfiskalen vid hovrätten — rådhusrätterna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg samt styrelsen för

Sveriges advokatsamfund, såvitt angår föreslagna bestämmelser rörande kvar-

låtenskapsskattens fastställande och erläggande, av generalpoststyrelsen, såvitt

angår andra spörsmål än frågan om kvarlåtenskapsskatt, av kammarrätten och

taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, såvitt angår frågor av betydelse

ur statistisk synpunkt, av statistiska centralbyrån samt, såvitt angår samtliga

i betänkandet berörda frågor, av riksräkenskapsverket, statskontoret, social­

styrelsen, pensionsstyrelsen, kommerskollegium — med överlämnande av

yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (från de

två sistnämnda gemensamt yttrande), Sveriges grossistförbund, Sveriges re­

dareförening, styrelsen för kooperativa förbundet samt delegerade för industri­

förbundet, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och svens­

ka försäkringsbolags riksförbund (näringslivets skattedelegation) — lant-

bruksstyrelsen — med överlämnande av yttranden från förvaltningsutskotten

i Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands

läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ävensom Sveriges lant-

bruksförbund — försäkringsinspektionen — med överlämnande av yttrande

från svenska försäkringsbolags riksförbund — överståthållarämbetet, samt­

liga länsstyrelser, sambeskattningssakkunniga, svenska arbetsgivareförening­

en och landsorganisationen i Sverige. Dessutom ha skrifter i ärendet inkom­

mit från svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, försäkrings-

anstalterna Folket och Samarbete samt handelskammarnas nämnd m. fl.

Av nämnda yttranden torde yttrandet av statistiska centralbyrån i vad det

innehåller vissa uppgifter om inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan

olika skattskyldigegrupper samt ett yttrande av handelskammarnas nämnd

in. fl. organisationer — vilket i huvudsak innehåller jämförande uppgifter

angående skattetrycket i Sverige och vissa andra länder — få intagas som

bihang (1 och 2) till detta protokoll. För övriga yttranden kommer redo­

görelse att lämnas under de särskilda avsnitten i protokollet.

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

II. Allmänna synpunkter.

Huvuddragen av beredningens förslag oeli däremot anförda

reservationer.

Beträffande familjebeskattningen föreslår beredningen avskaf­ fande vid den statliga beskattningen av familjeavdragen för barn, utgörande i ortsgrupperna I—V vid utnyttjande av full s. k. bankning (d. v. s. med 50 procents förhöjning) för vartdera av de två första barnen respektive 690, 750, 810, 870 och 930 kronor samt för ett vart av de övriga barnen respektive 1 050, 1 140, 1 230, 1 320 och 1 410 kronor. Därvid förutsätter beredningen, att ett system med direkta skattefria barnbidrag å 200 kronor per barn in­ föres. Bortfallet av barnavdragen har med hänsyn till taxeringsunderlaget vid 1945 års taxering beräknats medföra en ökad skatteintäkt av 110 å 120 milj. kronor. Häremot böra ställas årliga kostnader för barnbidragen, som uppskattats till 270 milj. kronor.

Den nuvarande uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familje- avdrag skall upphöra. Likaså skall bankningen försvinna.

Dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har bibehållits, men spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp har minskats för gift skattskyldig till omkring 16 procent samt för ensamstående skattskyldig till 20 procent mot för närvarande omkring 21 procent i båda fallen.

Ortsavdraget för gift skattskyldig har höjts till i ortsgrupperna I—V re­ spektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och 3 000 kronor mot det nuvarande vid fullt utnyttjad bankning av respektive 1 800, 1 920, 2 040, 2 160 och 2 280 kronor.

Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig har med utgångspunkt från att levnadskostnadsminimum för sådan skattskyldig får anses utgöra unge­ fär 2/s av levnadskostnadsminimum för makar föreslagits i de fem ortsgrup­ perna till respektive 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kronor mot nu i princip 900, 960, 1 020, 1 080 och 1 140 kronor. Reduktionen av ensamståen­ des ortsavdrag skall emellertid börja redan då det beskattningsbara beloppet överstiger 1 000 kronor i stället för nu 4 100—4 260 kronor. Detta innebär att reduktionen börjar, då taxerade beloppet överstiger respektive 2 600. 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor mot nu respektive 5 000, 5 100, 5 200. 5 300 och 5 400 kronor. Reduktionen sker därefter med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för 1 000 kronor ökning av det taxerade beloppet, vil­ ket innebär att reduktionen är avslutad d. v. s. avdraget upphör vid taxerat belopp av respektive 10 600, 10 700, 10 800, 10 900 och 11 000 kronor. Enligt gällande regler reduceras avdraget med cirka 10—11 procent av det ur­ sprungliga avdraget för 1 000 kronor ökning av det taxerade beloppet och upphör vid taxerade belopp av respektive 14 000. 14 300. 14 600, 14 900 och 15 200 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

87

Ogift skattskyldig (eller änkling, änka eller frånskild) samt gift men med

hustrun icke samlevande skattskyldig med minderårigt barn, vilken nu er­

håller enkelt grundavdrag (= hälften av ortsavdraget för gift) samt barn­

avdrag, skall enligt förslaget erhålla ortsavdrag med samma belopp som

ensamstående men utan reduktion av avdraget vid högre inkomster. Rätt

att åtnjuta oreducerat avdrag skall därvid tillkomma endast den av bar­

nets föräldrar som har vårdnaden om barnet och någon delning av av­

draget som nu sker beträffande barnavdraget, om båda föräldrarna bidra­

ga till barnets underhåll, skall sålunda icke längre förekomma. Ogift skatt­

skyldig med hemmavarande minderårigt barn, som haft husföreståndarinna

hos sig anställd, skall erhålla samma avdrag som gift skattskyldig (mot en­

ligt nuvarande bestämmelser enkelt grundavdrag och halvt familjeavdrag för

hustru).

Vad angår skattesystemet och skatteskalan för in­

komstbeskattningen av fysiska personer föreslås, att den

nuvarande kombinationen mellan inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

skall upphöra. Den statliga beskattningen av inkomst och förmögenhet skall

sålunda ske genom två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och

eu förmögenhetsskatt.

Den nuvarande anordningen med en rörlig bottenskatt och en fast tilläggs­

skatt (den senare för beskattningsbara belopp över 8 000 kronor) skall upp­

hävas. Den statliga inkomstskatten skall sålunda utgå efter en enda progres­

siv skiktskala och vara i sin helhet rörlig, dock med maximering så att skat­

ten icke får i något skikt överstiga 70 procent.

Inkomstskatteskalan i det nya systemet har konstruerats så att detta till-

lämpat å skatteunderlaget vid 1945 års taxering och med hänsyn tagen till

de föreslagna ändringarna i fråga om ortsavdragen vid grundbeloppsnivå av­

kastar omkring 260 milj. kronor mindre än det nu gällande skattesystemet.

Då detta med hänsyn till nyssnämnda skatteunderlag beräknats ha givit en

på inkomst belöpande skatt av 868 milj. kronor eller om man bortser från

intäktsbortfallet genom bamavdragen (110 milj. kronor) 978 milj. kronor,

kan det nya inkomstskattesystemet vid grundbeloppsnivå beräknas avkasta

(978 — 260) 718 milj. kronor. Eftersom beredningen antager, att grundbe­

loppet redan vid det nya systemets trädande i tillämpning skall uttagas med

110 procent, komma emellertid de sammanlagda skatteintäkterna att uppgå

till (718 -r 71) 789 milj. kronor, d. v. s. i runt tal 190 milj. kronor mindre än

nuvarande system.

Den föreslagna inkomstskatteskalan för fysiska personer i kombination

med de föreslagna ortsavdragen innebär även viss förskjutning av skatte­

belastningen från lägre till högre inkomster. Avvägningen är gjord så, att

skatten vid en uttagningsprocent av 110 i individuella fall motsvarar nuva­

rande skatt vid taxerat belopp av för ensamstående omkring 7 000 kronor och

för makar omkring 15 000 kronor. Vid mindre inkomst blir skatten med

nämnda uttagningsprocent lägre och vid större inkomst högre än nu. Be­

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

träffande makar är dock skatteökningen för större inkomster till en början obetydlig (vid 20 000 kronor taxerat belopp cirka 200 kronor) och först vid mycket höga inkomster blir skatteökningen enligt förslaget mera avsevärd.

Även i fråga om inkomstbeskattningen av juridiska personer föreslås ändringar. För svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och vissa därmed jämställda, som för närvarande erlägga statlig skatt med 32 procent av det beskattningsbara beloppet (inkomstskatt efter 10 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 200 procent, samt värn­ skatt efter 12 procent), skall skatten utgöra 40 procent av den beskattnings­ bara inkomsten. Den nuvarande sammanlagda skattesatsen för dessa skatt­ skyldiga skall sålunda höjas med 8 enheter (25 procent). Beskattningen, som i motsats till nu icke till någon del skall vara underkastad rörlighet, bär med denna skattesats och på grundval av skatteunderlaget vid 1945 års taxering beräknats lämna en i förhållande till den tidigare beskattningen för­ höjd skatteintäkt av omkring 80 milj. kronor.

För livförsäkringsanstalter skall skattesatsen, som för närvarande utgör 27 procent (inkomstskatt efter 10 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 150 procent, samt värnskatt efter 12 procent), enligt förslaget bestämmas till 25 procent.

För övriga juridiska personer (stiftelser, ideella föreningar in. fl.) skall skattesatsen, som för närvarande utgör 13,5 procent (inkomst- och förmögen­ hetsskatt efter 5 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 150 procent, samt värnskatt efter 6 procent) utgöra 15 procent.

Ej heller för de sist angivna kategorierna skall beskattningen vara under­ kastad rörlighet. De föreslagna skattesatserna ha beräknats medföra ett intäktsbortfall å 0,5 milj. kronor beträffande livförsäkringsanstalterna och en lika stor merintäkt beträffande de övriga.

Sammanlagt har inkomstbeskattningen av juridiska personer, vilken med hänsyn till skatteunderlaget vid 1945 års taxering lämnade en skatteintäkt av 335 milj. kronor, enligt förslaget beräknats giva en skatteintäkt av 415 milj. kronor.

Förmögenhetsskatten, som skall utgå som en enda enhetlig skatt och vara helt fristående från inkomstskatten, skall uttagas efter skatte­ satser, som på grundval av skatteunderlaget vid 1944 års taxering beräknats giva en skatteintäkt av 108 milj. kronor eller omkring 30 milj. kronor mer än den nu utgående förmögenhetsskatten.

För fysiska personer skall skatteplikten inträda då den beskattningsbara förmögenheten överstiger 20 000 kronor och för överskjutande del uttagas ef­ ter en progressiv skiktskala med 6—18 promille. Därvid skall emellertid till- iämpas en spärr, som i huvudsak innebär att reduktion sker, om förmögen­ heten ej överstiger 100 000 kronor och den sammanräknade nettoinkomsten understiger 373 procent av förmögenheten. Reduktionsregeln i de nya bestäm­

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

89

melserna har sålunda fått en mera inskränkt omfattning än den nuvarande

för särskild förmögenhetsskatt gällande reduktionsregeln, som innebär, att

reduktion alltid sker om det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

beloppet understiger 4 procent av förmögenheten.

För de juridiska personer, vilka nu äro underkastade förmögenhetsskatt

genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten men icke sär­

skild förmögenhetsskatt, skall utgå en proportionell förmögenhetsskatt av

1,5 promille av beskattningsbar förmögenhet över 5 000 kronor. Ekonomiska

föreningar skola icke i något fall vara underkastade förmögenhetsbeskatt­

ning.

Beträffande arvs- och gå v obeskattningen föreslås införan­

de av en kvarlåtenskapsskatt, som beräknats giva omkring 40 milj. kronor i

årliga skatteintäkter. Skatten skall beräknas å behållningen i dödsboet efter

avdrag för makes giftorättsandel. Den skall utgå för den del av kvarlåtenska-

pens värde som överstiger 25 000 kronor enligt en progressiv skiktskala med

5—60 procent. Skatten är konstruerad som en förmögenhetsskatt, avsedd

att träffa den avlidnes förmögenhet. Skattskyldigheten skall därför åligga

dödsboet och vid den skattepliktiga kvarlåtenskapens beräkning skall av­

räknas vad den avlidne genom arv, testamente eller gåva bekommit endast

en kortare tid (5 år) före dödsfallet.

För erhållande av erforderligt samband mellan gåvobeskattningen och

kvarlåtenskapsskatten har föreslagits, att kvarlåtenskapsskatt skall utgå även

vid gåva. Skattskyldigheten skall därvid åligga givaren.

Den nuvarande arvs- och gåvoskatten — som skall utgå jämsides med

kvarlåtenskapsskatten -— skall i princip vara oförändrad. Vid beräkning av

arvsskatt skall emellertid hänsyn tagas till vad dödsboet har att utgiva i

kvarlåtenskapsskatt.

För underlättande av kvarlåtenskapsskattens betalning innehåller försla­

get regler om rätt till anstånd och möjlighet att intill viss del betala skat­

ten med intecknade skuldebrev och börsnoterade aktier.

Reservationer mot beredningens förslag har anförts i olika avse­

enden. Sålunda föreslå herrar Andersson och Sundén, att ortsavdraget för

ensamstående skall bestämmas till 200 kronor lägre belopp än beredningens

majoritet förordat, att inkomst- och förmögenhetsskatteskalorna för fysiska

personer skola jämkas nedåt så att i förhållande till nuvarande beskattning

skärpning av inkomstskatten undvikes för familjer i de högre inkomstskikten

och det sammanlagda uttaget av skatt å förmögenheter icke ökas, att någon

höjning av inkomstbeskattningen för aktiebolag och därmed jämställda ej

skall företagas samt att kvarlåtenskapsskatt ej skall införas. Sundén, som

anser, att barnbidrag bör utgå först från och med andra barnet (utom för

ensamstående mödrar) och att skattskyldig med barn skall kunna välja mellan

att erhålla barnbidrag eller barnavdrag, föreslår, att barnavdrag enligt nuva­

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

rande grunder (dock utan dyrortsgradering) fortfarande skall lä åtnjutas i de fall då barnbidrag icke utgår. Herr Rubbestad föreslår avskaffande av dyrorts- graderingen beträffande ortsavdragen och instämmer beträffande förmögen­ hetsbeskattningen samt arvs- och gåvobeskattningen i Anderssons och Sun­ déns reservation. Slutligen föreslår herr Hermansson uttagande av engångs­ skatt å förmögenhet, varjämte herr Sjödahl föreslår vissa särskilda änd­ ringar i reglerna om gåvobeskattningen.

Remissyttrandena över beredningens förslag.

I de avgivna yttrandena har beredningens förslag tillstyrkts i huvudsak av landsorganisationen samt av länsstyrelserna i Västmanlands län (reservation av föredragande landskamreraren) och Västerbottens län (reservation av landskamreraren beträffande kvarlåtenskapsskatten). Länsstyrelsen i Skara­ borgs län har tillstyrkt förslaget i vad det avser inkomst- och förmögenhets­ beskattningen (reservation av landskamreraren) men ställt sig avvisande till den ifrågasatta kvarlåtenskapsskatten. 1 övriga yttranden har förslaget i sin helhet eller i huvudsakligaste delen avstyrkts.

Landsorganisationen erinrar om, att skatteuttaget i framtiden måste hållas på en i förhållande till nationalinkomsten högre nivå än före kriget framför allt för att möjliggöra de höjda folkpensionerna och andra sociala reformer jämte ökade utgifter för försvaret in. in., samt anför vidare:

Avvägningen av en skatteskala — vare sig för inkomster, förmögenhet eller arv — måste givetvis betingas både av rättvisesynpunkter, alltså politiska värderingar, och av praktiska hänsyn till beskattningens indirekta verkning­ ar på det totala produktionsresultatet och nationalförmögenheten. Lands­ organisationen företräder den meningen att ur rättvisesynpunkt även en myc­ ket långtgående progressivitet i beskattningen är befogad. Uppkomsten av stora inkomster och förmögenheter kan visserligen av den enskilde uppfat­ tas som resultatet av enbart hans egna ansträngningar och insatser. Dessa har dock blivit fruktbringande endast i ett samhälle, vars produktionsför­ måga i väsentlig grad är ett resultat av andra människors och inte minst gångna generationers arbete. Hans egna möjligheter att inom detta samhälle göra en för honom själv ekonomiskt givande insats är dessutom till stor del bestämd av den uppfostran och utbildning han erhållit och av den sociala miljö han från början hamnat i. Ur rättvisesynpunkt finns ingen anledning att respektera de på så sätt uppkomna inkomstolikheterna. Påtagligast orätt­ färdiga är de förmögenhets- och därmed de inkomstolikheter, som uppstår genom arv. Det är därför enligt landsorganisationens mening starkt berätti­ gat att låta största möjliga del av landets produktiva tillgångar, bildade ge­ nom tidigare släktleds insatser, utgöra gemensam egendom, men också att låta en väsentlig del av de årliga inkomsterna inflyta till samhället på ett sådant sätt att största möjliga inkomstutjämning erhålles. Från denna ut­ gångspunkt framstår de av statsskatteberedningen framförda förslagen såsom tämligen moderata. Denna moderation kan måhända vara befogad med hän­ syn till befarade negativa verkningar, som skulle kunna uppstå vid en ännu högre beskattning. Landsorganisationen vill emellertid uttala, att den anser

91

de i den allmänna diskussionen ofta framhållna riskerna i detta avseende

betydligt överdrivna.

Landsorganisationen finner med största tillfredsställelse att beredningen an­

sett sig kunna föreslå en sänkning av den statliga beskattningen på mindre

och medelstora inkomster. Särskilt välkommen är härvid den skattelindring,

som kommer att uppstå genom ökning av de skattefria ortsavdragen i anslut­

ning till den under kriget inträdda höjningen av den allmänna levnadskost-

nadsnivån. De sedan förkrigstiden stegrade penninginkomsterna, vilka icke

alls eller endast i obetydlig grad inneburit böjda realinkomster, har tillsam­

mans med de under kriget böjda skattesatserna medfört en mycket kännbar

skärpning av skattetrycket även i de låga inkomstskikt, som man tidigare

icke ansåg sig kunna belasta med någon som helst statlig beskattning. Det är

därför en angelägenhet av största vikt att det nu framförda förslaget genom­

föres snarast möjligt och att beslut härom således fattas redan vid detta års

riksdag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar liknande synpunkter beträffande

behovet av ökade skatteintäkter för framtiden och har i stort sett intet att

erinra mot den av beredningen föreslagna avvägningen av skatteuttaget mel­

lan olika grupper skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som också understryker behovet av ökade

skatteintäkter till de beslutade statliga utgifterna, anser, att det föreslagna

skattesystemet i sina principer innebure en mera rättvis fördelning av skat­

terna medborgarna emellan än det nuvarande och att det även hade fördelar

ur taxeringsteknisk synpunkt. Dock måste enligt länsstyrelsen beklagas, att

det icke varit möjligt att mera sänka skatterna för de mindre och medelstora

inkomsttagarna utan att över hövan betunga övriga inkomsttagare, och om

det skulle visa sig, att inkomstutvecklingen bleve gynnsammare än bered­

ningens majoritet räknat med eller utgifterna mot förmodan kunde ned­

bringas, vore det rimligt, att därav betingade justeringar företoges i skatte-

grunderna, därvid dock övervältring av en ökad skattebörda på de mindre

inkomsttagarna icke borde komma i fråga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Med antagande att för de statliga uppgifterna behov framåt i tiden finnes

av skatteintäkter, som sannolikt ej understiga de nuvarande och i allt fall

äro av betydande storlek, gäller det tillse att skattebördan rättvist och lämp­

ligt fördelas. Vid detta avvägande är det tilltalande och önskvärt att skatte­

bördan fördelas efter förmågan, och att alltså de större inkomsterna och de

större förmögenheterna få bära proportionsvis mera med lättnad för de lägre

inkomsterna. Huru långt i denna riktning man kan och bör gå, utan att in­

dividernas drift all spänna sina krafter för alt ekonomiskt komma framåt så

avtrubbas, att sparviljan lamslås och energien dämpas, är ett avvägnings-

problem av svårbedömligt slag. Länsstyrelsen är härvid böjd för antagande!,

att man ännu ej nått gränsen för det möjliga och för nationen i dess helhet

lämpliga härutännan. Länsstyrelsen håller alltså för antagligt, att man — i

syfte att dels uppehålla skatteintäkterna, dels fördela skattebördan efter för­

mågan, dels främja välståndets spridande på ett allt större antal medborgare

— kan taga ytterligare något steg mot skärpt beskattning av högre inkomster

och större förmögenheter jämsides med någon lindring i skattehänseende för

Kungl. Maj.ts proposition nr 212

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, beräknad på grundval av 1945 och 1948 års taxe­

ringar, enligt gällande skattesystem, enligt majoritetens i statsskatteberedningen förslag

och enligt reservanternas förslag.

Förmögenhetsbeskattning

Därav

Fördelning

Fördelning

O

Löpande för­

mögenhets­

skatt

/N

<

P

o >

a £

in

%

3

||

Sfi

O:

P

3

in

?r

p

av summa

inkomstskatt

och förmö­

genhets-

av summa

inkomstskatt

och förmö­

genhets

Taxering

Ce'

ce

PT

C

ro

3

OQ g-

SB*

O

o

»

ce

S

P 3 3

s ro o

ce

er

beskattning

beskattning

P

3

3

e-

’7?-

r*

O

O

ce

ad

o

s

ce

ce

?r

p

O ce

ce ce

?T PT

P »

3- 2

3- 3:

- CfQ

5

1

5* § 3

3? S-s

CD ce

T so

ce

p

0Q

O:

C-

ce

ST

Lö­

pande

skatt

Skatt

vid

döds­

fall

In­

komst­

skatt

För-

mö-

gen-

hets-

j

skatt |

Miljoner kronor

Procenttal

1945 års taxering.

Gällande system.

Fysiska personer m. fl...

874 48

33

81 —

44

125

999

955 44

95-6

4-4

87-5

125

Svenska aktiebolag m. fl.

330 —

— —

330

330 —

100-0

100-0

Summa 1204 4S

33

81

_

44

125

1329 1285 44

96-7

3-3

90-0

9-4

Majoritetens förslag.

Fysiska personer m. fl...

796 — 115 115 40

44

199

995

911 84

91-6

8-4

80-0

20-0

Svenska aktiebolag m. fl.

413 —

— —

_

413

413 —

100-0

100-0

Summa 1209 — 115 115 40

44

199

1408 1324 84

940

6-0

S5’9

14 1

Reservanternas förslag.

j

Fysiska personer m. fl...

792 —

86

86 —

44

130

922

878 44

95-2

4-8

85-9

14 1

Svenska aktiebolag m. fl.

330 —

— —

-

330

330 —

100-0

100-0

Summa 1122 —

SO

SO —

44

130

1 252 1208 44

96-5

3-5

89a;

104

1948 års taxering.

Gällande system.

Fysiska personer m. fl...

1206 67

46 113 —

45

158

1364 1319 45

96-7

3-3

88-4

11-6

Svenska aktiebolag m. fl.

430 —

— —

430

430 —

100-0

1000

Summa 1036 67

46 113 —

45

158

1794 1749 45

97-5

2-5

91-2

8-8

Majoritetens förslag.

Fysiska personer m. fl...

1097

150 150 40

45

235

1332 1247 85

93-6

6*4

82-4

17-6

Svenska aktiebolag m. fl.

540

540

540 —

100-0

_

100-0

Summa 1637

150 150 40

45

235

1S72 1787 85

95'5

4-5

87-4

12-6

Reservanternas förslag.

Fysiska personer m. fl...

1092

112

112

45

157

1249 1204 45

96-4

3-6

87-4

12-6

Svenska aktiebolag m. il.

430 —

430

430 —

100-0

100-0

Summa 1522 — 112 112 —

45

157

1679 1 6114 45

97-3

0*7

90-6

9-4

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

93

de svagast ställda. Med denna uppfattning vill länsstyrelsen ej motsätta sig

förslaget i vad det avser inkomst- och förmögenhetsskatt. Därvid vill länssty­

relsen dock ifrågasätta, om icke större hänsyn bör tagas till intresset av att

för familjer, särskilt barnrika sådana, lätta ekonomien icke blott genom barn­

bidrag utan även medelst väsentlig skattelindring efter stegrat barnantal.

När det så gäller förslaget om kvarlåtenskapsskatt hyser länsstyrelsen be­

tänkligheter häremot av skilda skäl. De skatteintäkter, som härav skulle in­

flyta, äro jämförelsevis så begränsade, att de för statens ekonomi knappast

spela nämnvärd roll. Principiellt är förslaget dessutom svagt motiverat, och

dess genomförande kan befaras avtrubba sparviljan och arbetskraften på

samma gång som svårigheter antagligen uppstå vid t. ex. jordbruks övergång

till en ny generation bondsöner.

Av dem som avstyrkt förslaget har en del framhållit, att någon kom­

pensation för skattelindringen för de lägre inkomsttagarna genom höjning av

skatten för andra med hänsyn till det statsfinansiella läget icke vore erfor­

derlig. Vidare har åberopats, att förslaget i vissa delar skulle åsyfta icke be­

skattning i rättslig mening utan konfiskation av egendom och att den ifråga­

satta lagstiftningen därför vore grundlagsstridig eller i varje fall icke borde

genomföras som skattelagstiftning. Se härom närmare i avsnittet angående

arvs- och gåvobeskattningen. I övrigt har anmärkts, att beredningen icke

verkställt tillfredsställande undersökningar angående verkningarna av den

föreslagna beskattningen m. m., att redan den nuvarande skattebelastningen

vore att anse som en av de tillfälliga utomordentliga förhållandena under

kriget föranledd toppbelastning, som rimligen icke borde vid den nu ifråga­

varande permanenta skatteavvägningen ytterligare höjas för vissa skattskyl-

digegrupper, samt att en sådan höjning komme att inverka menligt på lan­

dets ekonomiska liv i olika avseenden ävensom på deklarationsmoralen.

En särskild grupp bildas slutligen av invändningar, som gå ut på att ett

genomförande av förslaget skulle vara ur penningpolitisk synpunkt olämpligt

under rådande konjunkturförhållanden. Ur yttrandena må här följande åter­

givas.

Riksräkenskapsverket har för belysande av förslagets omfattning ur stats-

finansiell synpunkt gjort en jämförelse mellan skatteintäkterna enligt gällande

system, enligt förslaget och enligt reservationen (uttagningsprocent 110; reser­

vanternas inkomstskatteskala alt. I). Ämbetsverket, som sammanfattat resul:

tatet härav i tabellen å föregående sida, anför härom:

Av den totala skattesumman för fysiska personer m. fl. kommo vid 1945 års

taxering, som omfattade en skattesumma av 999 milj. kr., på löpande skatt

95.6 % och på skatt vid dödsfall 4,4 %. Vid 1948 års taxering skulle på lö­

pande skatt falla 96,7 °/o och på skatt vid dödsfall 3,3 % av den då motsedda

totala skattesumman om 1 364 milj. kr. Det av beredningen framlagda försla­

get, här betecknat majoritetsförslaget, förändrar denna proportion sålunda,

att enligt 1945 års taxering skulle på löpande beskattning falla 91,6% och

på skatt vid dödsfall 8,4%; vid 1948 års taxering bliva motsvarande siffror

93.6 % och 6,4 %. Det av reservanterna herrar Elon Andersson och Sundén

framlagda förslaget (i tabellen betecknat reservanternas förslag) ligger där­

emot till sitt resultat i närheten av det gällande systemet.

94

Kungl. Mctj:ts proposition nr 212.

Går man härefter till en jämförelse ur synpunkten av den totala beskatt­

ningens fördelning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt, utläses ur tabellen,

att vid 1945 års taxering 87,5 % av skattesumman falla på inkomstskatt och

12,5% på förmögenhetsskatt. Vid 1948 års taxering bliva motsvarande siff­

ror 88,4% på inkomstskatt och 11,6% på förmögenhetsskatt av en total

skattesumma om 1 364 milj. kr. Denna förskjutning till en stegrad andel av

inkomstbeskattningen har ägt rum trots att under tiden mellan 1945 och 1948

års taxeringar förmögenhetsvärdena stegrats till följd av den senaste allmänna

fastighetstaxeringen. I relationen mellan inkomstskatt och förmögenhetsskatt

gör majoritetens förslag en väsentlig förändring. Enligt majoritetens förslag

falla sålunda på inkomstskatt 80 % och på förmögenhetsskatt 20 % av den

totala skattesumman vid 1945 års taxering; vid 1948 års taxering bliva mot­

svarande tal 82,4 % och 17,6 %. Enligt reservanternas förslag skulle på in­

komstskatt komma att falla 85,9 % och på förmögenhetsskatt 14,1 % av den

totala skattesumman vid 1945 års taxering samt 87,4 % resp. 12,6 % vid 1948

års taxering.

Den nu gjorda jämförelsen, som avser skatten för fysiska personer m. fl.,

modifieras, om i jämförelsen medtages beskattningen av svenska aktiebolag,

då denna beskattning endast avser vad här kallats för löpande skatt och en­

dast inkomstskatt. I jämförelsen mellan majoritetens och reservanternas för­

slag modifieras också resultatet av att reservanterna avvisat majoritetens för­

slag om höjningen av inkomstskatten för svenska aktiebolag.

I fråga om den löpande beskattningen av fysiska personer ligger majorite­

tens förslag ungefär 5 % under gällande skattesystem och reservanternas för­

slag ungefär 8 % under samma nivå. Skatten vid dödsfall ligger enligt majo­

ritetens förslag ungefär 90 % över avkastningen enligt gällande system, me­

dan reservanternas förslag överensstämmer med detta sistnämnda. Inkomst­

skatten för fysiska personer ligger såväl enligt majoritetens förslag som en­

ligt reservanternas förslag 9 å 10 % under avkastningen enligt gällande

system. Däremot visar förmögenhetsbeskattningen enligt majoritetens förslag

en stegring på 50 å 60 % över avkastningen av gällande system, medan reser­

vanternas förslag ansluter sig nära till detta sistnämnda.

Om man i jämförelsen intager den totala inkomst- och förmögenhetsbe­

skattning, som här gjorts till föremål för undersökning, erhålles följande sam­

manställning.

Sammanlagd inkomst- och förmögenhetsbeskattning enligt i945 resp.

1948 års taxering.

1945

1948

Summa

milj. kr.

Index

Summa

milj. kr.

Index

1 329

100

1794

100

1408

105s

1872

104-3

Reservanternas förslag................................

1252

94-2

|

1679

93-6

Den svenska statsbudgeten har under hela krigsperioden varit underbalan-

serad. Det nu framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48 visar ett

överskott på 334 milj. kr. Därvid bör emellertid märkas, att kostnaderna för

vissa stora reformer (folkpensionerna och barnbidragen) beräknats endast för

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

95

halvl år. Om dessa reformer trätt i kraft den 1 juli 1947, hade kostnadsök­

ningen stigit så mycket, att det nu beräknade överskottet praktiskt taget för­

svunnit. Budgeten hade då varit jämnt balanserad. I denna balanserade budget

hade den allmänna omsättningsskatten varit avskaffad. Om denna skatt hade

bibehållits under nästa budgetår, skulle riksstatsförslaget hava visat en över­

balanserad budget med ett överskott på omkring 450 milj. kr. Riksräkenskaps-

verket håller emellertid för troligt, att, sedan den allmänna omsättningsskat­

ten numera i huvudsak avskaffats och nya indirekta skatter icke ifrågasatts,

avkastningen av inkomstskatten, förmögenhetsskatten och arvsbeskattningen

måste för att i framtiden balans skall ernås på lång sikt mellan budgetens in­

komster och dess utgifter sannolikt hållas i närheten av den nivå, som åsyf­

tas med det nya skatteförslaget. Sådana beskattningsregler, som medföra lägre

avkastning än det nya skatteförslaget (majoritetsförslaget), skulle sannolikt

framtvinga, att vissa påtänkta sociala välfärdsanordningar måste uppskjutas

tills den fortgående automatiska stegringen av statens inkomster lämnar rum

för de högre sooialvårdsutgifterna.

Beträffande förslagets utformning anmärker ämbetsverket, att de föreslagna

skatteskalorna för fysiska personer endast såvitt anginge inkomstbeskatt­

ningen men icke såvitt anginge förmögenhetsbeskattningen och icke heller så­

vitt anginge båda dessa skatters sammanlagda effekt fyllde det ur skattetek­

nisk synpunkt oeftergivliga kravet, att vid normal förmögenhetsavkastning

den efter skattebetalningen kvarstående inkomsten successivt ökades — i

varje fall icke sjönke — när den skattskyldiges inkomst eller förmögenhet

stege. En motsatt ordning måste enligt ämbetsverket verka nedbrytande på

sparviljan närmast hos de skattskyldiga inom berörda inkomst- och förmö-

genhetsskikt. Vidare framhåller ämbetsverket, att de med förslaget förbund­

na skadeverkningarna måste bliva särskilt framträdande, därest den årliga

beskattningen kombinerades med en hög beskattning av vid dödsfall förelig­

gande kvarlåtenskap, vilken beskattning självfallet borde träffa själva för­

mögenheten. Om det vore nödvändigt att taga ut ytterligare skatt i samband

med dödsfall vore en arvslottsbeskattning att föredraga. Förslaget till be­

skattning av aktiebolag kunde i huvudsak godtagas, men bolag som icke

hunnit fullgöra föreskriven avsättning till reservfond, borde beredas någon

skattelättnad.

Statskontoret anser det vara en angelägenhet av vikt att det nuvarande

höga skattetrycket snarast möjligt och i görligaste mån lättades. Värnskat­

tens karaktär av en tillfällig, av kriget direkt föranledd extra pålaga kunde

vid bedömande av skattetryckets höjd under normala förhållanden svårligen

lämnas obeaktad. Även för staten vore den ekonomiska grundsatsen tillämp­

lig, att alltför riklig inkomsttillgång motverkade nödig försiktighet och spar­

samhet av medelstilldelningen för nya utgiftsändamål. — Vid skattesystemets

utformning borde beaktas, att arbets- och kapitalinkomsten icke blott för-

sloge till den årliga skattens gäldande utan också i skälig utsträckning läm­

nades fri för inkomsttagarens egen disposition. Ett skattetryck, som förut­

satte anlitande av förmögenhetstillgångar för bestridande av löpande skatte-

utgifter, syntes icke böra ifrågakomma, och skatterna borde avvägas på så-

96

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

dant sätt, att de icke gåve upphov till samhällsekonomiska verkningar i form av minskat sparande, minskad arbetsvilja, inskränkt företagsamhet, kapital­ flykt eller försämrad skattemoral. Därför borde fastställas en övre skatte­ gräns och det vore viktigt att spärregeln gåves en sådan räckvidd, att den täckte såväl de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna som samtliga kommunalutskylder.

Slutligen framhåller statskontoret, att tiden för det nödvändiga tekniska förberedelsearbetet,, om ikraftträdandet bestämdes till den 1 januari 1948, bleve så knapp att belastningen på skattemyndigheter och övriga berörda organ bleve mycket stor, samt anför vidare härom:

Man har nyligen haft att bemästra de mycket betydande vanskligheter, som varit förenade med den vid senaste årsskifte genomförda källskatterefor- men, vanskligheter, som ännu äro långt ifrån övervunna. Att redan inom ett år skrida till ytterligare en genomgripande skatteomläggning kan, särskilt med nuvarande brist på arbetskraft samt begränsad leveranskapacitet för pappersbruk, tryckerier och maskinfirmor, befaras möta allvarliga svårig­ heter. Det bör ej heller förbises, att alla för källskatten erforderliga skatte­ tabeller måste helt omräknas och nytryckas. Ur praktisk-administrativa syn­ punkter torde fördenskull vägande skäl föreligga att icke forcera skatteom­ läggningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län förordar ett uppskov med skattefrågan. Det statsfinansiella läget vore icke sådant, att en skatteskärpning för närvarande vore nödvändig. Statsverkets behov av ökade inkomster skulle för övrigt del­ vis kunna tillgodoses genom förstärkning av taxeringsorganisationen, vilken i varje fall syntes oundviklig, därest förslaget bleve genomfört. Genom en grundlig överarbetning av förslaget, som hade en oerhörd räckvidd, med be­ aktande av de skattskyldigas berättigade intressen skulle möjligen en lösning kunna nås, som utan att drabba hårt och orättvist tillfredsställde det all­ männa.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker bestämt förslaget om införan­ de av kvarlåtenskapsskatt och hemställer om kompletterande utredning och förnyat övervägande av förslaget till förmögenhetsskatt. Länsstyrelsen anför:

En allmän regel för beskattningssystemet har väl allmänt ansetts böra vara, att det bör på ett för de enskilda medborgarna och näringslivet så litet som möjligt kännbart sätt täcka statsverkets behov av inkomster till visst belopp. På några punkter av betänkandet vill det visserligen synas, som om man faslhölle vid denna utgångspunkt, såsom när en höjning av skattesatser­ na för vissa grupper av skattebetalare motiveras med behovet att kompensera föreslagen skatteminskning för andra inkomsttagare. Sådana synpunkter äro dock ingalunda konsekvent genomförda. Utredning saknas sålunda om huru­ vida och i vad mån för tillgodoseende av statsverkets behov för framtiden kräves en sammanlagd skattesumma av den föreslagna storleken, det vill säga till och med högre än skatterna under de exceptionella krigs- och krisför­ hållandena. Även om detta skulle anses styrkt, måste det förefalla egendom­ ligt att man — i en tid med ett budgetöverskott mångdubbelt större än det belopp skattehöjningarna skulle inbringa — icke anser sig ha tid att avvakta den utredning man själv rekommenderar rörande åtgärder för effektivare ut-

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

97

krävande av redan gällande förmögenhetsskatt; kvarlåtenskapsskatten moti­

veras ju, åtminstone delvis, med förmenta otillfredsställande förhållanden i

detta avseende för närvarande. Ett stadfästande för framtiden av en ytter­

ligare höjd direkt beskattning borde för övrigt tydligen hava föregåtts av en

avvägning i förhållande till behovstäckningen genom indirekta skatter. Vi­

dare förutsättes visserligen, att inkomstskatteskalan skall vara i viss mån

rörlig, så att olika år skall kunna uttagas viss procentsats över eller under

skattens grundbelopp. Några större variationer lär det dock därvidlag icke

kunna bliva fråga om utan att orimliga konsekvenser inträda i den ena eller

andra riktningen. Den frågan kvarstår för övrigt fullkomligt obesvarad, var­

för icke höjningen av förmögenhetsskatten och införandet av en ny skatte-

form kunnat med fördel ersättas genom en mycket obetydlig höjning av

skatteskalans grundbelopp; kvarlåtenskapsskatten beräknas ju sålunda in­

bringa endast cirka 2 procent av den nuvarande inkomst- och förmögenhets­

skatten. Denna invändning framställer sig så mycket mera, som kritiken mot

ifrågavarande skatteförslag ofta avfärdas med en hänvisning till de förment

obetydliga belopp, som nu avses att därigenom uttagas.

Därefter framhåller länsstyrelsen, att oklarheten i uppläggningen torde

hänföra sig till det förhållandet att förslaget syftade till en kanalisering av

viss del av nationalinkomsten från de mera välställda till de mera behövande

men att det då vore anmärkningsvärt att varje försök till utredning saknades

om i vad mån förslaget innebure en lämplig väg för sådan utjämning och

huruvida i så fall fördelarna därav kunde i nuvarande läge, om man bort-

såge från politiska och teoretiskt ekonomiska synpunkter, väntas bli större

än skadeverkningarna därav. Även om till försvar för förslaget kunde sägas

att det nu endast gällde att uttaga en ökad förmögenhetsskatt om ca 70 milj.

kronor årligen, måste sakens principiella sida beaktas. Hade denna en gång

sanktionerats, uppkomme redan därigenom en otrygghet för blivande bety­

dande skattehöjningar som för kapitalbildning och sparande komme att ha

nära nog lika menliga verkningar som ett betydligt större men för längre

framtid fixerat skattebelopp. Redan de nuvarande skattesatserna hade i

många avseenden verkat menligt såväl i fråga om minskat sparande som i

fråga om minskat produktivt arbete. Verkan av den föreslagna beskattning­

en å förmögenheter skulle bli dubbel. Dels skulle skatten, i den mån den icke

kunde erläggas med löpande avkastning, innebära, att kapital lösgjordes för

löpande statsutgifter antingen utöver vad eljest varit möjligt eller i utbyte

mot inkomstskatt från andra grupper, och dels skulle det sammanlagda spa­

randet minskas. I och för sig behövde visserligen en inkomstutjämning icke

innebära en minskning av det totala sparandet, men det vore ganska troligt

att den endast i ringa utsträckning komme att leda till ökad kapitalbildning

bland de bredare lagren.

Länsstyrelsen i Östergötlands lön. som förordar barnavdragens bibehållan­

de och omarbetning av förslaget i övrigt i huvudsak i enlighet med den av

Andersson och Sundén anförda reservationen, framhåller, att en sådan om­

arbetning skulle medföra att statens intäkt av skatterna komme att under­

stiga skatteintäkten enligt förslaget med ett belopp som icke torde behöva

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt Nr 212.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

överstiga 1 1/2 procent av driftbudgetens beräknade inkomster. Länsstyrel­

sen anser sig icke böra ingå på frågan i vad mån denna inkomstminskning borde täckas genom utgiftsbeskärningar, genom ökade intäkter i form av skärpta skatter å lyxvaror och andra umbärliga ting eller på annat sätt, men understryker, att en framdeles möjligen erforderlig budgetutjämning borde kunna åstadkommas på ett sätt som icke finge så förödande verkning­ ar för samhällslivet och enskilda medborgare som ett genomförande av be­ redningens förslag i obeskuret skick otvivelaktigt skulle åstadkomma.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att det egentliga syftet med försla­ get torde vara att påverka inkomstfördelningen och inskränka egendomsrät­ ten samt att dess genomförande på lång sikt måste antagas komma att med­ föra en fullständig samhällelig omvälvning. Vidare anför länsstyrelsen:

Ur nyss angivna synpunkter framstår förslaget för stora medborgarkate- gorier som ett försök från andra befolkningsgruppers sida att genom flagrant missbruk av demokratiska verksamhets- och beslutsformer tillskansa sig vad dugligheten och förmågan åstadkommit genom målmedvetet uppbyggande arbete till allas fromma och den ekonomiska och andliga kulturens utveck­ ling — helt enkelt som ett försök att beröva vissa medborgare deras egen­ dom. Länsstyrelsen kan för sin del ej förstå annat, än att detta betraktelse­ sätt har åtskilligt fog för sig. Därvid förbises ingalunda, att skatt, enligt vad allmänt anses, skall utgå efter förmåga; det ges dock en bestämd gräns även för giltigheten av denna grundsats.

Genomförande av en s. k. »ekonomisk demokrati» är en ganska förskö­ nande omskrivning av vad det här i realiteten rör sig om. Det må från en politiskt neutral ämbetsmyndighet i detta sammanhang klart uttalas, att så snart beskattningsmakten utnyttjas för annat än till täckande av direkta samhällsbehov, har man — alla mer eller mindre vackra fraser till trots — definitivt lämnat rättssamhällets råmärken bakom sig och befinner sig på glid ut i anarkin. Det på allmän och lika rösträtt grundade folkväldet har då visat sig icke ha infriat de förhoppningar, som vid den stora rösträttsre- formens genomförande knötos till detsamma, och genom kortsynt, kultur- och utvecklingshämmande politik gett sina motståndare de bästa tänkbara vapen i händerna.

Länsstyrelsen uttalar till slut, att under de kritiska år, som nyligen för­ flutit, kunde av olika bl. a. psykologiska skäl ett abnormt skattetryck belasta produktionen utan större skadeverkningar men att i nuvarande läge förhål­ landet vore ett annat. En ogynnsam verkan av förslaget vore, att en nu star­ tande mindre företagare knappast någonsin skulle bli i stånd att genom ar­ betsamhet och förtänksamhet låta sin rörelse utvecklas till ett större företag. Däremot torde de redan färdigbildade storföretagen ha lättare att uthärda det ökade skattetrycket, vilket vore ett påfallande odemokratiskt drag hos för­ slaget. Detta toge överhuvud taget för liten hänsyn till näringslivets behov av kapitalbildning och avskure därigenom själva livsnerven för det privata initiativet, vilket i sin tur undanryckte grunden för en ur såväl samhällets som alla medborgargruppers synpunkt högeligen önskvärd välståndsfrämjan- de ulveckling.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller bl. a., att införande av kvarlåten- skapsskatten samt skärpning av gåvo- och förmögenhetsskatten aktualise-

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

99

rade en del redan förefintliga värderingsproblem, vilka kunde väntas vålle

skattemyndigheterna svårigheter. Med den höjd skatten finge bleve det nöd­

vändigt att verkställa en mer ingående och på saklig prövning grundad

granskning av värdesättningen av olika tillgångar. Taxeringsmyndigheterna

finge också ägna den årliga förmögenhetstaxeringen skärpt uppmärksamhet

och såväl fysiska som juridiska personer finge åläggas att i sina deklaratio­

ner redogöra för dolda reserver i olika slags tillgångar, verkställa viss skuld­

specifikation m. m.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser starka skäl tala för att förslaget icke

förelädes årets riksdag. Vissa för förslagets genomförande viktiga detaljer,

såsom förbättring av förmögenhetstaxeringen, utformningen av de kommu­

nala ortsavdragen, sambeskattning av äkta makar m. in., hade icke upp­

tagits till avgörande utan hänvisats till annan utredning. Införande av den

föreslagna beskattningen borde vidare föregås av en ytterligare utredning

angående statsutgifterna för kommande år ävensom angående nuvarande

och föreslagna skatters inverkan på näringslivet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att från en viss icke så hög gräns

och uppåt skulle det paradoxala förhållandet gälla, att det för skattskyldiga

med inkomst av kapital eller av saväl kapital som arbete i regel vore en god

affär att vid lägre kapitalintäkter delvis och vid högre kapitalintäkter helt

skänka bort eller förslösa sitt kapital, vilket sistnämnda ur samhällelig syn­

punkt dock icke kunde anses gagneligt. Länsstyrelsen anför vidare:

En så beskaffad lagstiftning skulle innebära en kränkning av rättskänslan

bos de befolkningsgrupper, som komme att drabbas av förslagets rigorösa

bestämmelser, och finge för de hardast drabbade anses hava överskridit

gränsen emellan beskattning och konfiskation. Den uppluckring av skatte-

moralen, som kunde befaras bli en följd härav, synes också förtjäna upp­

märksamhet.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar den meningen att förslagets genomfö­

rande skulle hämma och till slut lamslå företagsamhet och utveckling, för­

svåra eller omöjliggöra uppkomsten av nya företag, förtaga sparvilja och

sparkraft och genom allt delta astadkomma en i andligt och materiellt hän­

seende sänkt levnadsstandard för hela folket samt minskade intäkter för

det allmänna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i fråga om såväl avvägningen

av inkomst- och förmögenhetsskatterna som kvarlåtenskapsskatten och gåvo­

skatten i Anderssons och Sundéns reservation samt gör därjämte erinran mot

att frågan om den statliga beskattningen nu handlades utan att något förslag

till ordnande av den kommunala beskattningen samtidigt kunde prövas. Läns­

styrelsen anför härom.

. Uppenbart är alt man far eu ofullständig bild av beskattningens verkan

inom olika grupper, när icke de statliga och kommunala skattesystemen prö­

vas sida vid sida. Trots stigande skatteunderlag visa de kommunala skatter^

ingen nämnvärd tendens alt nedgå. I betraktande av de många nya upp­

gifter som påläggas kommuner och landsting är det tydligt, att de kommu-

100

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

nala skattebehoven komma att öka. En eventuellt fallande konjunktur med sjunkande skatteunderlag kommer att hastigt avspegla sig i ökad belastning på det kommunala skatteunderlaget. Om — som skatteberedningen föreslår — en så väsentligt stegrad del av skattekraften hos de bättre situerade tages i anspråk för statliga behov, måste detta komma att inverka på de framtida möjligheterna att ordna den kommunala beskattningen på ett nöjaktigt sätt. I den mån som de större och mera bärkraftiga skatteobjekten försvagas, komma nämligen de kommunala skattebördorna att i större omfattning få bäras av de breda folklagren. Inom en kommun måste de kommunala ut­ gifterna i allt väsentligt fördelas mellan de därstädes boende, vare sig dessa räknas till den ena eller andra kategorien i inkomst- och förmögenhetshän- seende.

Länsstyrelsen i Västcrnorrlcmds län framhåller, att en nu företagen skärp­ ning av beskattningen icke torde komma att stödjas av det allmänna rätts­ medvetandet och att den därför kunde befaras medföra sådana åtgärder från de skattskyldigas sida att någon skattevinst för det allmänna alls icke uppkomme. I varje fall torde det bli nödvändigt att förbinda skärpningen med en avsevärd utökning av taxeringsorganisationen och skärpning av deklara- tionskontrollen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att förslaget borde bliva föremål för omarbetning men att under tiden skattskyldiga i de lägre inkomstskikten borde beredas skattelättnader genom en provisorisk lagstiftning gällande för ett eller annat år. Länsstyrelsen, som även föreslår uttagande av engångsskatt å förmögenhet och vissa åtgärder för en förbättrad förmögenhetskontroll vid taxeringen, framhåller, att en förbättrad förmögenhetskontroll torde fram­ tvinga betydande, tidigare för skattemyndigheterna icke kända inkomster och förmögenheter och att det vore oundgängligen nödvändigt, att effektiva åtgärder vidtoges, som skapade ökad noggrannhet vid avgivandet av dekla­ rationer och beredde det allmänna möjlighet att beskatta alla skattepliktiga inkomster och förmögenheter.

I ett vid överståthållarämbetets yttrande fogat särskilt yttrande av skattedirektören vid ämbetet framhåller denne, att statsfinansiellt behov av ökade tillskott från någon grupp av skattskyldiga enligt hans mening saknades. Den av beredningen angivna utgångspunkten för bedömande av behovet av skattemedel syntes nämligen klart och ovedersägligt ge vid handen, att icke obetydliga skattelindringar för närvarande kunde genomföras utan att rubba täckningen av statsutgifterna och utan att genomföra några skatteökningar i samband därmed. — Innan en ytterligare skatteskärpning genomfördes borde i första hand tillses att beskattningen drabbade alla skattskyldiga lika. Så vore emellertid för närvarande icke fallet. De stora rörelseidkarna ägde på grund av nuvarande skattelagstiftning och rättspraxis betydande möjligheter genom den fria lagervärderingen och den fria avskrivningen i vissa fall å inventarier m. m. att själva reglera den till beskattning framtagna vinsten, varjämte de ägde stora möjligheter att såsom omkostnader avföra vad som i sak utgjorde rena levnadskostnader. Statsskatteberedningen hade accep­ terat detta förhållande och funne däri ett försvar för skatteskärpningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

101

Denna konnne i verkligheten icke att drabba vare sig de lägre inkomst­

tagarna eller i nämnvärd grad de stora företagen och de högst avlönade funk­

tionärerna i dylika företag. Däremot komme den att med hela sin styrka

drabba mellanskikten av löntagare (från 10 000 till 30 000 kronor) samt dem,

som nödgades leva på avkastningen av kapital, placerat i bank eller värde­

papper.

Härefter framhåller skattedirektören, att beredningens förslag uppenbar­

ligen åsyftade jämte anskaffande av medel till statsutgifternas bestridande

åstadkommande av jämnare förmögenhetsfördelning inom landet genom in­

dragning av egendom från de större förmögenhetema. Om ett sådant indrag-

ningsinstilut skulle införas — vilket borde föregås av en utredning angående

de skäl som kunde motivera dylika åtgärder — borde detsamma emellertid

organiseras fristående från beskattningsmyndighetema och dess verksamhet

regleras i särskilda författningar av allmän lags natur. Våra beskattnings-

organ vore icke tillskapade för att handhava så utomordentligt krävande

och ingripande uppgifter.

I fortsättningen erinrar skattedirektören om följande uttalande av den

tyske nationalekonomen Bruno Moll angående beskattningen i Tyskland ef­

ter första världskrigets slut och efter den därå följande revolutionen:

»Efter revolutionen och under inflationstiden var för den tyske skattelag­

stiftaren icke vidare tal om att skona förmögenheten. Riksnödoffret hade

skattesatser, vid sidan av vilka satsen om förmögenhetens skonande framstod

som ett hån; detta gäller också arvsskatten av 1919 o. f. samt andra skatter.

Här må i korthet uppräknas några gränsfall av konfiskatorisk skattelag­

stiftning: Upp till 90 %>, senare 60 % vid arvsskatten; upp till 60 °/o för sista

skiktet vid den statliga inkomstskatten; upp till 65 % per skikt vid nödoff­

ret; upp till 95 % å aktieutdelning (dubbelbeskattning genom inkomstskatt

och bolagsskatt).»

I anslutning härtill anför skattedirektören:

Som jämförelse må nämnas, att enligt föreliggande förslag kvarlåtenskaps-

skatt och arvsskatt kan. uppgå till mer än 70 °/o av hela den efterlämnade

kvarlåtenskapen, att den statliga inkomstskatten uppgår till 70 % i inkomst­

skiktet över 200 000 kronor, att skatten å förmögenhet, kombinerad med in­

komstskatten, föranleder en inkomstindragning, som kan överstiga 100 %

av inkomsten, samt att skatten å aktieutdelning kan stiga upp mot 82 %

(om hänsyn tages till dubbelbeskattningen). Förslaget innehåller alltså skatte­

satser, vilka delvis överstiga och i annat fall ligga nära dem, som man i

Tyskland tillämpade i dess nödläge efter första världkriget och den där­

efter följande revolution.

Vad Moll vidare uttalar om verkningarna av denna konfiskation må även

återgivas:

»Skattelagstiftningen blev — bortsett från enstaka kortare perioder -—

ruinerande närmast på papperet. Dess verkan blev till stor del förfelad:

1) genom penningvärdets fall, som gjorde taxeringen, särskilt också de stora

företagens, fullständigt oöverskådlig; 2) genom kapitalflykten och 3) genom

förseningen av och bristerna i taxeringen samt liknande faktorer. Det är icke

allmänt bekant, men säkert, att många större och medelstora företag gjorde

jättevinster, i det att de innehöllo personalens löneavdrag för skatt och av­

lämnade dem några veckor för sent i pengar, som fallit i viirde. Detta var

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

hårt för personalen, ruinerande för staten men mycket inbringande för rörel- seidkaren. — Men framför allt måste uppmärksammas: Ju större ett företag är, desto svårare är det för myndigheterna att kontrollera dess taxering, desto mera kan sparas, gömmas och undandragas. Det går ofta icke utan vidare att avgöra om ett varulager har ett värde av 1 miljon mark eller 2 miljoner mark, av 10 miljoner mark eller 20 miljoner mark, enär det finnes något fiktivt i varje värdering. Många företag kunde på detta sätt i huvudsak — naturligtvis icke över allt och icke i lika grad — rädda och ofta förstora sin behållning. Ruinerande var lagstiftningen och penningvärdets fall för många små och medelstora företag (bortsett från jordbruken) och för pri­ vatpersoner, för dem, som tidigare levat av ränteavkastning, för tjänstemän och pensionärer, för alla, som placerat sina tillgångar i inteckningar och värdepapper och icke mera kunde omplacera dem. De stora hava ofta gjort sig nytta av penningvärdets fall, de hava dragit fördel därav, bl. a. utnyttjat detsamma för att kompensera verkningarna av skattelagstiftningen. Hos små­ folket (de som levde av räntor o. s. v.), som icke hade någon möjlighet till undandöljande, har inflationen ytterligare skärpt verkningen av skattelag­ stiftningen. — Det föreligger alltså ingen motsägelse, när man å ena sidan talar om de på papperet och i många fall även i verkligheten, d. v. s. gent­ emot de ekonomiskt svagare, tryckande och omåttligt höga skattesatserna, men å andra sidan ofta framhåller, att det tyska jordbruket, storindustrien med inbegrepp av gruvindustrien, ävensom de stora företagen inom handelns och bankväsendets område, i allmänhet under inflationsåren (trots alla åt­ gärder av skattemyndigheterna) de facto betalat mycket för litet i skatt, mycket för litet i jämförelse med medelklassen, som är försvunnen, ekono­ miskt tillintetgjord.»

I övrigt framhåller skattedirektören, att det om man verkligen ville ut­ forma ett skattesystem, som i någon män tillgodosåge rättvisa och billighet, torde vara ofrånkomligt att införa en spärregel som omfattade även förmö­ genhetsskatten; icke som den av beredningen föreslagna 70-procentsspärren endast inkomstskatten. Vidare finner han det önskvärt att för medhinnande av erforderliga förberedelser tiden för ikraftträdandet av den ifrågasatta lag­ stiftningen uppskötes och framför därvid ungefär samma synpunkter som statskontoret.

Tctxeringsniimndsordförandenas riksförbund påpekar, att höga skatter sti­ mulerade till onödiga utgifter — vilket ideligen kunnat konstateras under krigsåren — samt minskad omsorg vid en närings bedrivande.

Lnntbruksstyrelsen, som förordar en allmän lättnad av skattetrycket och som anser att vid oundgängligt behov av ökade statsinkomster detta borde tillgodoses genom den höjning av uttagningsprocenten, vilken i vart fall kun­ de bli nödvändig, åberopar för alt visa den starka skattestegring som skett följande uppställning över socialstyrelsens indexserie för de senare åren:

År

Livsmedel Bostad Skatter Totalt

1914 ............................ 100 100 100 100 1939 ............................... 147 198 198 169 1941 .............................. 192 203 258 219 1943 ............................... 207 202 299 239 1945 ............................... 202 203 361 241

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

103

Lantbruksstyrelsen framhåller, att en ytterligare skattebelastning måste te

sig ganska skrämmande redan under en högkonjunktur såsom den nu rådan­

de och att följdverkningarna under en lågkonjunktur bleve ännu mera på­

frestande för skattebetalaren även om de på grund av källskatten ej bleve så

besvärliga som eljest varit fallet. För näringslivets fortsatta utveckling vore

därför en måttlig beskattning att föredraga och bleve även i längden förmån­

ligare för det allmänna.

Näringslivets skattedelegation påpekar, att den sista höjningen av de direk­

ta skatterna (år 1942) beslutats vid en tidpunkt, då en akut krigsfara före­

legat för landet och en utomordentligt skärpt krigsberedskap ansetts nödvän­

dig. Om den då uppnådda, av katastrofala händelser föranledda toppbelast­

ningen med en till ytterlighet skärpt progression överhuvud taget skulle kun­

na tjäna som utgångspunkt vid en skatteavvägning, avsedd att tillämpas un­

der normala förhållanden, måste denna avvägning självfallet resultera i en

betydande genomgående sänkning av nämnda toppbelastning. Emellertid

skulle förslaget medföra en skärpning av denna toppbelastning för vissa

skattskyldiga. Det vore anmärkningsvärt att beredningen ansett sig kunna

framlägga ett dylikt förslag utan att verkställa en sammanfattande undersök­

ning rörande de verkningar det nya skattesystemet kunde väntas medföra i

olika avseenden för de skattskyldiga, för näringslivet samt för den ekono­

miska, sociala och kommunala utvecklingen.

Delegationen erinrar därefter om att man vid bedömande av den före­

slagna skattebelastningens verkningar för den ekonomiska utvecklingen även

finge taga hänsyn till den fara som låge däri, att en allt för hög beskattning

kunde föranleda emigration av den tekniskt och ekonomiskt utbildade per­

sonal som i främsta rummet toges i anspråk för kvalificerade arbetsuppgifter

inom näringslivet, samt anför vidare:

Uppenbart är, att den förmögenhets- och arvsbeskattning, som i betänkan­

det föreslås — säkerligen om man beaktar alla därmed sammanhängande

faktorer den tyngsta i världen — skulle nödvändiggöra särskilda åtgärder för

förhindrande av kapitalflykt. Vilka bestämmelser, som i detta syfte än kom-

me att meddelas, skulle överföring till utlandet likväl icke kunna förhindras

av det kapital, som ligger i överlägsen teknisk och organisatorisk skicklighet

och på uppfinningsförmåga och lång erfarenhet grundade värdefulla tillverk­

ningsmetoder. -— —- —

Det stora flertalet skattskyldiga beredes enligt förslaget skattelindring. Vi

finna ären för vår del denna skattelättnad väl motiverad. Vi vilja emellertid

understryka, att någon förmån för det stora flertalet icke kan vinnas genom

ytterligare skärpning av krigsårens rigorösa skattebelastning å de fåtaliga in­

komsttagarna i medelstora och högre inkomstskikt och de än mera fåtaliga

ägarna av större förmögenheter. En dylik bestående skatteskärpning komme

att försämra den grund — produktionsvilja och sparande — varå vårt nä­

ringsliv vilar. För det stora flertalet medborgare, som för sin utkomst direkt

eller indirekt är beroende av detta näringsliv, komme det föreliggande för­

slaget därför att i varje fall i längden obetingat medföra försämrade förut­

sättningar för en successivt stegrad allmän levnadsstandard. Det skulle så­

lunda i realiteten lända jämväl dem, som man därmed velat gynna, till för-

104

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

fång. De av riksräkenskapsverket verkställda beräkningarna av statsinkoms­ terna för budgetåret 1947/48 giva dessbättre vid handen, att denna behjär- tansvärda strävan att lätta skattebördan för det stora flertalet kan realiseras utan någon övervältring av inkomstbortfallet på ett fåtal skattedragare.

Härtiu kommer, att hela det av beredningen föreslagna skattesystemet är så uppbyggt, att det med nödvändighet måste på relativt kort sikt förlora sina möjligheter att tjäna det fiskaliska syfte, för vilket det tillkommit. Om man, såsom enligt förslaget skett, belägger alla större arbetsinkomster med skatter, som verka rent konfiskatoriskt, komma dessa givetvis att relativt snabbt i huvudsak försvinna och därmed också skatterna å desamma.

Om man vidare konfiskerar samtliga större förmögenhetsinkomster och sålunda tvingar förmögenhetsägarna att leva upp sitt kapital — och mot bakgrunden av den hotande kvarlåtenskaps- och arvsbeskattningen skulle ju ingen ha någon anledning att begränsa sin konsumtion — så minskades skat­ teunderlaget och därmed skatten i accelererad takt samtidigt som staten icke begagnade de inflytande medlen för annat än löpande budgetändamål.

Om man slutligen på toppen av denna förmögenhetsätande förmögenhets­ skatt dessutom lägger en starkt konfiskatorisk kvarlåtenskaps- och arvsbe­ skattning, går det uppenbarligen än fortare att undergräva grunden för det allmänna välståndet. Och även i detta fall skulle staten icke spoliera privat­ förmögenheten för att förstora sin egen utan för att förbruka den för sina löpande utgifter.

Smålands och Blekinge handelskammare uttalar den uppfattningen att skat- teförslaget vore av så genomgripande betydelse för svenskt näringsliv och kunde beräknas medföra så betänkliga verkningar å företagsamhet, konkur­ renskraft och välståndsökning att det bestämt måste avstyrkas. I vart fall borde det icke få framläggas för riksdagen utan att svenska folket fått till­ fälle att vid val taga ställning till detsamma. Om förslagets verkliga inne­ börd gjordes klar för svenska folket, borde det icke vara förmätet att tro att det knappast ville medverka till detsamma och dess oundvikliga följd ett av eu alltmera växande centralbyråkrati dirigerat näringsliv. Det vore san­ nolikt, att de uttalade farhågorna ej omedelbart komme att materialiseras på grund av ännu rådande varubrist och högkonjunktur, men då varubristen fyllts och konjunkturomslaget inträffade samt konkurrensen från nu indu­ striellt lamslagna och krigshärjade nationer åter satte in, komme de med sä­ kerhet afl besannas.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare beklagar skattefrå­ gans forcering, vilket uteslöte en grundlig utredning av ärendet, och fram­ håller, att det säkerligen varit tillräckligt om den förevarande frågan vun­ nit behandling vid 1948 års riksdag. Det allmänna ekonomiska läget vore därjämte ännu så labilt, att även av denna anledning skäl måste anses före­ ligga att uppskjuta frågans behandling. Med hänsyn till dennas stora vikt vore det för övrigt måhända ännu riktigare om densamma förelädes riksda­ gen först efter det andrakammarval förrättats. — Tydligt vore att förslagets realiserande måste leda till en successiv försvagning av det kommunala skat­ teunderlaget, vilket i sin tur ledde till minskade möjligheter för kommunerna att fullgöra på dem ankommande uppgifter. Detta komme återigen att gyn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

105

na en centralisering av samhällsuppgifterna, som på många håll bedömdes

som olycklig.

Handelskammaren i Göteborg anser det aktuella budgetläget icke motivera

något krav på ett bibehållande av nuvarande skattebelastning eller en ökning

av skatteintäkten från högre inkomsttagare eller förmögenhetsägare därest

skattelättnaden genomfördes för skattskyldiga i de lägre inkomstskikten.

Handelskammaren, som anser, att hela frågan skulle vinna på att få vila

åtminstone till 1948 års riksdag, hemställer, att densamma måtte upptagas

till förnyad utredning, därvid särskild uppmärksamhet borde ägnas försla­

gets nationalekonomiska verkningar. Skulle man önska omedelbart genom­

föra de föreslagna lättnaderna för mindre inkomsttagare, kunde detta ske

utan att de övriga delarna av förslaget samtidigt behövde bli föremål för

lagstiftning.

Handelskammaren i Gävle anser, att möjligheter att tillfredsställa rimliga

krav på skattelättnader för smärre inkomsttagare och förmögenhetsägare re­

dan funnes vid nuvarande skattesystem och inom ramen för en icke överan­

strängd budget. Tvingande skäl att på sätt som skett forcera frågan förelåge

sålunda icke. Förslaget, som innebure socialisering i den meningen att sam­

hället successivt övertoge huvudsakligen medelstora företag utan ersättning,

kunde bliva avgörande för hela den framtida strukturen av samhället och

näringslivet samt för den privata företagsamhetens fortlevnad. Handlingsvil­

jan komme att i långt högre grad än nu förlamas av skattetänkande, i det

varje beslut måste komma att föregås av noggranna överväganden beträf­

fande konsekvenserna i skattehänseende.

Sveriges redareförening hemställer, att en ny fullständig utredning angå­

ende såväl den statliga som den kommunala beskattningen måtte företagas.

Föreningen framhåller, att beredningen vid bestämmande av ramen för det

nya skattesystemet utginge från skatteunderlaget vid taxeringarna 1944 (för­

mögenhetsskatten) och 1945 (inkomstskatten) och att beräkningarna alltså

grundades på skatteunderlag under högkonjunktur. Föreningen fortsätter:

Man ställer sig helt naturligt frågan, huruvida denna ram är hållbar, därest

skatteunderlaget vid en försämrad konjunktur avsevärt skulle minskas.

Då förslaget innebär en betydande skärpning av beskattningen för de medel­

stora och större inkomstklasserna samt förmögenhetsinnehavarna, har deras

skatteförmåga redan utnyttjats i en sådan grad, att desamma icke torde utan

allvarliga skadeverkningar------- — kunna åläggas ytterligare skärpning av

beskattningen. I ett sådant läge torde ej kunna undvikas att skärpa beskatt­

ningen för det stora flertalet skattskyldiga d. v. s. de mindre inkomsttagarna.

En sådan skärpning skulle helt naturligt drabba sistnämnda skattskyldiga

mycket hårt i all synnerhet som denna ökade skattebelastning för dem

måste tillgripas vid en tidpunkt, då deras inkomster på grund av konjunktur­

läget försämras. ------------

Enligt föreningens mening borde, sedan man nedbringat statsutgifterna

till en rimlig nivå och överblick erhållits över huru stora belopp som måste

uttagas i form av skatter, den första åtgärden vara att uppdraga riktlinjerna

för vårt framtida skattesystem. En avvägning bör därefter ske mellan direk-

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ta och indirekta skatter. Vad beträffar den indirekta beskattningen synes

numera inom allt vidare kretsar den uppfattningen göra sig gällande, att

borttagandet av den femprocentiga omsättningsskatten var en föga välbetänkt

åtgärd. Innan denna skatt slopades, borde först hava utretts, huruvida icke

densamma bort ersättas med en verkligt allmän men lågprocentig omsätt­

ningsskatt. Intäkten härav skulle kunna bliva minst lika stor som av den

nu upphävda skatten. Även om en indirekt skatt av nämnda natur är behäf­

tad med vissa brister, har denna skatteform dock den fördelen, att densamma

utgör en verklig källskatt, att uppbörden därav förenklas samt att kostna­

derna för taxeringsförfarandet in. m. bliva relativt små. En omsättningsskatt

av angiven natur utgör ett lämpligt komplement till en direkt inkomstskatt,

i det att stora grupper av inkomsttagare, som sakna förmåga att erlägga mera

skatt till staten än omsättningsskatten för dem utgör, kunna undantagas från

den direkta beskattningen. Härigenom kan en betydande förenkling av skat­

tesystemet vinnas och stora besparingar av administrationskostnader m. m.

göras. Ett uppbyggande av den progressiva beskattningen av inkomst under­

lättas även, om hänsyn till omsättningsskatten tages genom en lämplig av­

vägning av de skattefria avdragen. Sedan avvägning mellan direkta och in­

direkta^ skatter gjorts, blir vid uppbyggandet av ett rationellt skattesystem

nästa åtgärd att bestämma avgränsningen av de direkta skatterna mellan

stat och kommun, mellan inkomst och förmögenhet av olika storlek, mellan

familjeförsörjare och ensamstående skattskyldiga respektive mellan dessa

grupper inbördes efter storleken av deras inkomster. En ovillkorlig förutsätt­

ning för, att en sådan avvägning skall bliva så rättvis som möjligt är, att

noggranna utredningar verkställas, huru skatterna verka på inkomster från

olika förvärvskällor och på förmögenhet samt vid olika kombinationer

därav.

Svenska bankföreningen, som också anser, att hela ifrågavarande fråge-

komplex borde göras till föremål för en förnyad utredning, framhåller, att

förslaget i vad det avsåge förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt i många

fall måste medföra att förutsättningen för företagens framtida soliditet vä­

sentligen rubbades, särskilt såvitt anginge sådana företag som icke dreves i

aktiebolagsform. Om förslaget i denna del förverkligades, bleve de kreditbe-

viljande institutionerna uppenbarligen tvingade till att vid prövningen av

krediter taga hänsyn till den allvarliga risk för soliditetens äventyrande som

därav skulle följa.

Föreningen framhåller därefter, att den angivna ökade försiktigheten i

kreditgivningen icke kunde vara annat än till nackdel för den ekonomiska

utvecklingen i landet, samt anför vidare:

Därvid är särskilt att märka, att de företag som skulle få känning därav

utgöra en mycket värdefull del av vårt näringsliv, omfattande bl. a. många

medelstora industrier samt större handelsföretag. Dessa företag hava icke säl­

lan sin verksamhet förlagd till landsbygden eller landsorten, där de meren­

dels spela en betydande roll i bygdens ekonomiska liv. Till den direkta minsk­

ning i sådana företags soliditet som skulle bli följden av den föreslagna hår­

da beskattningen kommer den reducering i företagens utvecklingsmöjlighe­

ter och förutsättningar för framtida bestånd, som den därigenom minskade

kreditmöjligheten rent allmänt måste föra med sig. Då vårt näringslivs eko­

nomiska utveckling så väsentligen varit och alltjämt är baserad på krediter,

Kuivjl. Maj:ts proposition nr 212.

107

skulle sålunda förslagets genomförande i dubbel bemärkelse lända sådana

företag som här avses till förfång. Detta är en följdföreteelse av förslaget,

som beredningen såvitt av betänkandet framgår helt har bortsett ifrån. Bank­

föreningen kan för sin del icke annat än uttryckligen varna för att så lätt­

vindigt genomföra så äventyrliga projekt.

Svenska sparbanksföreningen uttalar sin tillfredsställelse över att sparka-

pital upp till 20 000 kronor skulle befrias från förmögenhetsskatt, men fram­

för betänkligheter mot andra delar av förslaget, vars syn på förmögenhets­

bildningen hade en principiell innebörd, som hos medborgaren i gemen lätt

nog skapade det intrycket att den för landet ändock så viktiga kapitalbild­

ningen, sparandet, överhuvud taget ej såges med blida ögon. Föreningen

framhåller, att den föreslagna reduktionsregeln vid låg avkastning gåve ex­

empel på hur även en ganska måttlig förmögenhet med föga bärkraft kunde

beskattas, samt anför vidare:

Exempelvis en egnahemsägare, som velat i möjligaste mån själv sörja för

sin ålderdom och lyckats skaffa sig ett eget hem och ett måttligt sparkapital

och som har jämförelsevis blygsamma inkomster, synes enligt denna nya

regel kunna få betala höjd förmögenhetsskatt, ehuru hans inkomst tydligen

kan ligga under vad som på många håll anses vara ett existensminimum.

Dessutom träffas hans förmögenhet, som måste antagas vara mer än 25 000

kronor, efter hans dödsfall både av kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt. Med

den jämförelsevis begränsade avkastning, som numera och kanske än mera

framdeles kan erhållas vid en säker kapitalplacering, spelar förmögenhets­

beskattningen även i de lägre skikten en större roll än beredningen synes vilja

medgiva.

Styrelsen för kooperativa förbundet tillstyrker den föreslagna inkomst­

skatteskalan för fysiska personer men avstyrker förslaget i övrigt. Styrel­

sen, som i stor utsträckning anlägger pen ning politisk a synpunk­

ter på frågan om beskattningens utformning, förklarar sig av sociala skäl

vilja biträda förslaget om inkomstskattens sänkning, men förordar, att skatte-

lindringen gåves formen av ett tillgodohavande för inkomsttagarna i fråga,

som kunde användas till efterfrågan av varor först vid en tidpunkt, då varu-

tillgången vare tillräcklig, mot vilket förfarande med det nu tillämpade för­

farandet vid källskatteuppbörden några avgörande tekniska hinder icke syn­

tes behöva möta. Enligt styrelsen finge nämligen skattepolitiken tillsammans

med någon form av tvångssparande anses som de kanske i sista hand avgö­

rande botemedlen mot fortsatt penningvärdeförsämring under de närmaste

åren. Styrelsen anför:

Med de höjningar av penninginkomsterna genom bl. a. lönestegringar, som

kunna förväntas som ett resultat av pågående avtalsrörelser, tillsammans

med den köpkraftsökning, som omsättningsskattens bortfallande innebär,

föreligger, enligt styrelsens bestämda mening, risker för alt en icke obetyd­

lig del av de breda medborgarlagrens köpkraftsökning kommer att neutrali­

seras genom varuprisstegringar. Enda möjligheten att undvika en sådan

utveckling synes vara att »ö versko t tsköpkraf ten» så att säga magasineras till

en tidpunkt, då en fullt tillräcklig varuförsörjning genom ökad inhemsk pro­

duktion och nettoimport står till förfogande. Utifrån dessa utgångspunkter

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

vill styrelsen framföra det förslaget, att en form sökes för en tvångsupplå-

ning, varigenom de belopp, varmed inkomstskatten enligt förslaget från

statsskatteberedningen nu skulle minskas, kunna för tillfället steriliseras. En­

ligt styrelsens mening skulle detta kunna ske på det sättet, att skattesänk­

ningen gives i någon form av tillgodohavande hos statskassan, vilket icke

skulle vara omvandlingsbart i pengar och sålunda icke kunna efterfråga

varor förr än om förslagsvis fem år, eller, därest en konjunkturförsämring

dessförinnan skulle inträda, enligt beslut av statsmakterna vid behövlig tidi­

gare tidpunkt.

Styrelsen är på det klara med, att det ej är nödvändigt, att denna tvångs-

upplåning exakt avpassas till skattelindringens storlek. Innebörden härav

bleve nämligen, att de lägre inkomsterna, som komma att erhålla en propor­

tionsvis större skattelättnad än inkomsterna i närheten av 7 000 resp. 15 000

kronors-gränsen, skulle få bidraga med större belopp och de högre inkomster­

na med mycket blygsamma belopp. En viss jämkning synes därför i och för

sig och även av praktiska skäl i övrigt böra ske i fråga om de tilltänkta

tvångslånens storlek i olika inkomstgrupper.

Vidare framhåller styrelsen, att det tekniska frigörandet av förmögenhets­

skatten från inkomstskatten självfallet icke medförde, att man vid ett stu­

dium av skattetrycket för olika medborgargrupper kunde bortse från exem­

pelvis förmögenhetsskatten. För att överhuvud vinna en rättvisande bild

av de direkta skatternas tyngd för olika kategorier måste såväl statsskat­

terna som kommunalutskyldema tagas i betraktande. Ett »skattetak», som

förhindrade den samlade beskattningen att överskrida en skälig anpart av in­

komsten borde därför tillföras skatteförslaget, om detta skulle genomföras.

I befintligt skick måste förslaget komma att medföra en försvagning av spar-

viljan för medelstora och större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Ur

penningpolitiska synpunkter vore det uppenbart, att en köpkraftsminskning

åvägabragtes för de berörda medborgarkategorierna, men denna köpkraftsbe-

gränsning vore av mycket begränsat omfång.

Beträffande förslagen till förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt fram­

håller styrelsen, att ett ståndpuiiktstagande till nämnda förslag finge ske med

hänsyn till dels de sannolika långtidsverkningarna och dels de mer kortsik­

tiga verkningarna ur penningpolitisk synpunkt. Styrelsen anför angående de

förra:

Utgår man från som högst sannolikt, att en minskning av nysparandet

kommer att inträda för större inkomst- och förmögenhetsägare, aktualiseras

frågan om en ersättning härför. Det »kompenserande» nysparandet kan till

någon del tänkas komma att härröra från mindre inkomsttagare och ägare

av små förmögenheter, vilkas beskattning minskas. De väsentliga bidragen

torde emellertid komma att bli beroende av, att betingelser skapas för ett ökat

företagssparande och att staten svarar för en ökad andel av nettosparandet.

Data, som skulle möjliggöra en kvantitativ analys av problemet, föreligga icke

i betänkandet. Den första förutsättningen för att en egendomsöverföring med

förmögenhetsbeskattningen som instrument från större och medelstora för­

mögenhetsägare till staten skall kunna äga rum utan en minskad total spar-

volym i samhället är givetvis, att skattemedel, som innebära sådan kapital-

överflyttning, av staten icke användas för att bestrida ökade löpande utgifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

109

på driftsbudgeten utan investeras produktivt. I förbigående må framhållas,

att om detta sker, så är innebörden, såvitt styrelsen kan finna, liktydig med

socialisering, d. v. s. en relativ expansion av den statliga sektorn i det svenska

näringslivet. I den mån staten därvid övertar aktier och liknande förmögen-

hetsobjekt, sker en partiell socialisering, väl att märka utan att en prövning

från fall till fall äger rum av socialiseringens lämplighet på sätt som sker

exempelvis då staten mot ersättning inlöser en näringsverksamhet.

Det icke-statliga nysparandet kommer vid en minskad individuell spar-

benägenhet i de medelstora och stora inkomsterna, som nyss sagts, väsentli­

gen att få formen av ett företagssparande, d. v. s. fondbildningar och avskriv­

ningar inom aktiebolag och ekonomiska föreningar. Det torde vara ostridigt,

att företagssparandets relativa betydelse starkt tilltagit i vårt land under de

senaste årtiondena. Om statsmakterna skulle besluta skatteformer, som kom-

me att starkt reducera betydelsen av större enskilda förmögenhetsägare så­

som kapitalbildare, blir det av synnerlig vikt, att företagssparandet icke be­

gränsas. Det behöver i dylikt fall tvärtom intensifieras.-----------

En annan konsekvens på längre sikt av statsskatteberedningens förslag,

som enligt styrelsens mening är ägnad att väcka allvarliga betänkligheter, är

de försämrade betingelser för nyföretagsamhet, som kunna befaras inträda.

Såvitt styrelsen kunnat finna, måste den samlade effekten av beredningens

olika förslag, om dessa genomföras i oförändrat skick, bli att grundandet

av nya företag — vilket i regel förutsätter tagande av ekonomiska risker —

på grund av skattelagstiftningens utformning i växande utsträckning blir en

angelägenhet för redan existerande, väl konsoliderade företag. En utveckling

i denna riktning har redan tidigare framträtt på storindustrins område, främst

betingad av de stora kapitalinvesteringar, som industriella nyanläggningar

kräva. Det synes styrelsen sannolikt, att de skatteskärpningar (inklusive höj­

ningen av aktiebolagsskatten och införandet av kvarlåtenskapsskatten), som

nu föreslås, komma att medföra eu relativ minskning av antalet nyföretagare,

som äro beredda att satsa riskvilligt kapital.

Det kan nu visserligen med all rätt betonas, att det ligger en viss trygg­

het i om nyföretagandet i ökad utsträckning koncentreras till stabila, vid

konsoliderade företag. Risk finns för, att ett misslyckande för ett helt nytt

företag skall få ogynnsammare konsekvenser för de anställda än om ett gam­

malt solitt företag står för expansionen på ett nytt område. Man får å andra

sidan icke förbise de stora olägenheter, som en större koncentration av ny­

företagandet till äldre företag innebär ur samhällelig synpunkt. Styrelsen tän­

ker härvidlag mindre på byråkratiseringstendensema och den bristande för­

mågan av initiativ och obenägenheten alt följa med i utvecklingen, vilka kun­

na karakterisera äldre företag. En större risk ligger i, att frånvaron av ny­

bildade företag på många områden kunna kraftigt förstärka privatmonopo-

lismen. Tendensen till monopolisliskt samarbete mellan bestående företag

är redan nu ett allvarligt problem.------------Man skulle göra sig skyldig till

ett verklighetsfrämmande önsketänkande, om man föreställde sig, att en vä­

sentlig koncentration av nyföretagandet till de redan existerande företagen

icke skulle medföra en förstärkning av de krafter, som arbetade på en ut­

byggnad av det privatmonopolistiska organisationsväsendet och en ökning

av monopolföretagens maktställning i det svenska samhället.

Beträffande de penningpoliliska verkningarna av de nu ifrågavarande skat­

terna anför förbundet härefter:

Ur de mer kortsiktiga penningpolitiska synpunkter, som styrelsen i främsta

rummet anser sig böra anlägga på statsskatteberedningens förslag, kunna

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

inga starkare motiv anföras för skärpningen av den årliga förmögenhets­ skatten och införandet av en kvarlåtenskapsskatt. Den köpkraftsminskning, som drabbar dessa skattebetalarkategorier, är i relation till den totala köp­ kraften av en ganska begränsad storleksordning. I den mån beskattningen ifråga minskar sparbenägenheten inom dessa grupper, tenderar detta å andra sidan att öka inflationstrycket, vilket motväger dessa skatters köpkrafts- minskande verkningar.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, som förordar uttagande av engångs­ skatt å förmögenhet i stället för den föreslagna skärpningen av den årliga förmögenhetsskatten och införandet av kvarlåtenskapsskatt, att det icke fö- relåge en så klarläggande utredning av verkningarna av förslaget i denna del som tedde sig erforderlig, varför möjligheter saknades att överblicka de samhällsekonomiska återverkningarna av detsamma. De penningpolitiska »nettofördelarna» av de föreslagna beskattningsåtgärderna vore emellertid små och uppvägde vid en totalbedömning icke de sannolika samhällsekono­ miska olägenheterna på längre sikt.

Skattefrågans penningpolitiska sida beröres även i några andra yttranden. Sålunda anser Skånes handelskammare, att skattereformens genomförande vore i olika avseenden beroende av den rådande inflationssituationen, vilken kunde taga sådan karaktär, att skattepolitiken måste inordnas som ett led i åtgärderna för inflationens bekämpande. En inflationsbekämpande politik måste i första hand syfta till å ena sidan att begränsa den nu starkt stegrade nominella ökningen av den privata konsumtionen och å den andra att sti­ mulera företagsamheten och den på löpande konsumtion inställda produk­ tionen samt öka sparandet. Med ett sådant program för inflationens bekäm­ pande och penningvärdets återställande hade emellertid de tendenser, som komme till synes i den föreslagna skattereformen, intet som helst gemensamt, utan de ginge snarast i motsatt riktning. Innan förslaget upptoges till av­ görande syntes sålunda den större frågan om den ekonomiska politiken tarva ett allsidigt sakligt klarläggande. Så länge inflationen icke hejdats måste för övrigt väsentliga svårigheter föreligga att fastställa skatteunderlaget samt de statsutgifter som skulle täckas med skatter.

Kommerskollegium ansluter sig till Skånes handelskammares uttalande, att den ekonomiska politiken och speciellt dess förhållande till skattepoliti­ ken tarvade ett klarläggande, innan förslaget upptoges till avgörande, och an­ ser sig därför icke böra nu ingå på de av kooperativa förbundet framförda förslagen. I övrigt understryker ämbetsverket de menliga konsekvenser, som efter allt att döma skulle följa genomförandet av de föreslagna skatteök­ ningarna i fråga om ökat skattetänkande, minskad sparvilja och undergrä­ vande av skattemoralen, samt anför vidare:

Enligt kollegii förmenande skulle i själva verket en lättnad i skattebördan över hela linjen vara vad som främst borde eftersträvas i och för befräm­ jande av gynnsammast möjliga utveckling av näringsliv och företagsamhet och därmed för en ökning av produktionen, av sparandet och av skatteunder-

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

in

laget med de för välståndsutvecklingen lyckliga konsekvenser, som därav

skulle bli en följd. Om eu sådan allmän sänkning av skattebörden av stats-

finansiella skäl ej nu kan vara genomförbar, anser sig kollegium i varje fall

ej kunna medverka till en ökning av det redan nu hårda skattetrycket.

I nuvarande statsfinansiella läge vill det synas kollegium som om det ej

vore för optimistiskt att räkna med att möjligheter förefinnas eller kunna

åstadkommas för beredande av den skattelättnad för de mindre inkomstla­

garna, som av skatteberedningen föreslagits, utan någon ökning av skatte­

bördan för övriga inkomsttagare.

Lantbruksförbundet anför:

De breda lagren av inkomsttagare komma att få en större behållen inkomst

på grund av skattelindringen för små och vissa medelstora inkomster. De

stora i och för sig önskvärda sociala reformerna, bl. a. sjukförsäkringen och

folkpensioneringen, kunna vidare väntas medföra ett minskat behov hos all­

mänheten att genom sparsamhet och förtänksamhet sörja för framtiden. En

icke obetydlig ökning av köpkraften hos de mindre inkomsttagarna kan

alltså väntas uppstå med därav följande ökad efterfrågan på varaktiga kon­

sumtionsvaror. Hos de större och medelstora inkomsttagarna kommer köp­

viljan beträffande varaktiga konsumtionsvaror att öka på grund av bristande

intresse för nyinvesteringar och en i följd av skattetrycket naturlig motvilja

mot sparande. Att en sådan utveckling kommer att skärpa inflationstrycket i

hög grad förefaller oundvikligt. Den minskade sparvilja inom hela folket,

som synes komma att bli en följd av förslagets genomförande, utgör ett av

de allvarligaste perspektiven. Sparandet har hittills ansetts såsom värde­

fullt, ja nödvändigt för en sund utveckling av landets ekonomiska liv. De

rubbningar, som en avsevärd nedgång i sparandets omfattning kan komma

att medföra, torde vara så allvarliga, att balansen i hela det ekonomiska

livet äventyras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län å andra sidan anser, att frågan om och i

vad mån beskattningsinstrumentet skulle användas som inflationsbroms bor­

de bedömas för sig och eventuellt medföra åtgärder av tillfällig karaktär

men icke bestämma det framtida skattesystemets utformning. Därest stats­

makterna för den akuta situationen accepterade beskattningens användning

för sterilisering av köpkraft, kunde detta visserligen inverka på tidpunkten

för skatteomläggningens ikraftträdande, med tanke på den skattelättnad för

flertalet inkomsttagare förslaget medförde. Med hänsyn till att skatten vore

rörlig och uttagningsprocenten sålunda kunde, om så av detta skäl vore nöd­

vändigt, sättas högre för första tillämpningsåret, förelåge knappast ur denna

speciella synpunkt avgörande hinder att besluta den föreslagna skatteom­

läggningen.

I övrigt framhåller länsstyrelsen, som anser förslaget, särskilt i vad det

innefattade avstående av förmögenhet, böra underkastas ytterligare pröv­

ning, att så länge gängse föreställningssätt innebure att skatten normalt

skulle utgå av löpande inkomst, vissa konsekvenser av att uttaga inkomst­

skatt och förmögenhetsskatt oberoende av varandra komme att framstå som

stötande oegentligheter i skattesystemet, som icke kunde undvikas enbart

genom beredningens 70-procentsspärregel vilken hade tillämpning endast på

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

inkomsten. Undvikandet krävde en generell spärregel, som innefattade stat­

lig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt kommunalskatt, av ungefär­

lig innebörd att samtliga dessa skatter icke finge överstiga exempelvis för­

slagsvis 80 procent av beskattningsbara inkomsten. Självfallet kunde en

skatt av kvarlåtenskapsskattens natur icke inrymmas under en dylik reduk-

tionsregel och knappast heller en förmögenhetsskatt, som väsentligt över­

stege den av beredningen föreslagna. Därest det med hänsyn till den allmän­

na skatteramen läte sig göra att nu begränsa skattesystemets omläggning

till genomförande av förslaget till beskattning av inkomst och förmögenhet,

borde en praktiskt hanterbar generell reduktionsregel konstrueras.

Departementschefen.

Den starka stegring av statens utgifter, som under de förflutna krigsåren

icke kunnat undvikas, har haft till följd att en rad nya skatter blivit införda

och att gamla skatter blivit väsentligt höjda. Denna skärpning av beskatt­

ningen har genomförts steg för steg och hänsyn har utan tvivel tagits till

vad som vid de olika tidpunkterna synts både skäligt och lämpligt, men för­

skjutningarna ha inte ägt rum efter nägon i förväg uppgjord plan, där olika

skatteformer vägts mot varandra under närmare prövning av deras förhål­

lande till den enskildes bärkraft eller deras sannolika inverkan på betydelse­

fulla faktorer inom näringslivet.

En sådan brist i avvägningen har varit ofrånkomlig under en tid, då beho­

vet av skatteinkomster icke gärna kunde i förväg överblickas. Att svårighe­

terna i detta hänseende nu skulle ha försvunnit, torde ingen föreställa sig.

Men våra statsfinansiella beslut komma likväl under freden att vara mindre

beroende av oberäkneliga utrikespolitiska förhållanden. Ramen för statens

utgifter kan bestämmas med väsentligt större frihet, och fastare utgångs­

punkter äro därmed skapade både för att bedöma behovet av skatteinkomster

och att göra en avvägning mellan de olika skatterna inbördes.

Då de skattesänkningar som redan genomförts i och med avskaffandet av

lcrigskonjunkturskatten och omsättningsskatten och de som nu övervägas i

fråga om inkomstskatten, visserligen äro av betydande omfattning, men lik­

väl innebära, att en större del av de under kriget företagna skattehöjningarna

komma att äga bestånd, och att alltså hela beskattningen kommer att ligga

kvar på en nivå väsentligt över förkrigstidens, finns det skäl att här börja

med en redogörelse för de faktorer, som göra en sådan högre skattenivå

ofrånkomlig under den närmare framtid som nu överhuvud taget kan bli

föremål för antaganden.

Driftbudgeten för budgetåret 1938/39 utvisade inkomster på 1 442 milj.

kronor och utgifter på 1 349 milj. kronor. I förslaget till riksstat för budget­

året 1947/48, som framlades i statsverkspropositionen, uppgingo utgifterna

till 3 701 milj. kronor, varemot svarade beräknade inkomster på 4 035 milj.

kronor. En mycket betydande utgiftsökning föreligger sålunda mellan dessa

båda år och det är nödvändigt att klargöra, varpå den beror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

113

Utgifterna kunna delas upp å följande poster:

1938/39

1947/48

milj. kr.

milj. kr.

försvarsdepartementet......................................................... 234

798

socialdepartementet .......................................................... 314

1083

kommunikationsdepartementet .................................... 138

302

ecklesiastikdepartementet ................................................. 231

445

jordbruksdepartementet ................................................... 109

241

pensionsväsendet .................................................................. 59

127

räntor på statsskulden ..................................................... 91

311

övriga utgifter ...................................................................... 173

394

En del av den stegring i utgifterna, som sålunda försiggått, hänger tydligen

samman med den allmänna prisstegringen. Olika slag av kostnader ha stigit,

utan att detta inneburit någon utvidgning av statens verksamhet eller någon

reell höjning av standarden inom denna verksamhet. Även den starka ök­

ningen av lönekostnaderna får väsentligen anses vara en anpassning efter ett

förändrat penningvärde. I den mån stegringen av statsutgifterna har denna

grund, bör den motsvaras av liknande stegring på inkomstsidan och kan icke

vara anledning till en skärpt beskattning genom nya skatter och höjda skat­

tesatser. En utgiftsstegring svarande mot prisstegringen skulle emellertid en­

dast ha fört upp budgeten i en storleksordning på omkring 2 000 milj. kro­

nor, och den väsentligaste delen av stegringen är alltså uttryck för en utvidg­

ning och standardhöjning.

Direkt samband med kriget och beredskapskostnaderna har därvid den

starka ökningen i räntorna på statsskulden, medan den kraftiga utbyggnaden

av försvarsanstalterna kan anses indirekt ha samma grund. I övrigt beror

utgiftsstegringen på den ökade omfattningen av åtgärderna på det social­

politiska området, inom jordbrukspolitiken, liksom för utvecklingen av un­

dervisningsväsendet och den vetenskapliga forskningen. Den kraftiga steg­

ringen av pensionshuvuatiteln innebär delvis en standardhöjning. Ansväll­

ningen av bilskattemedlen och de ökade utgifterna för vägväsendet intaga i

viss mån en särställning.

Betydelsen av nu omnämnda utgiftsstegringar för frågan om skatternas

höjd belyses bäst genom ett exempel. Den beslutade höjningen av folkpen­

sionerna och de planerade barnbidragen representera för ett helt budgetår

tillsammans en utgiftsökning på omkring 700 milj. Räntorna på lånen för be-

redskapsändamål kunna beräknas till ytterligare 200 milj. Hade försvarsut-

gifterna stigit endast i takt med prisstegringen skulle de ha legat omkring

450 milj. lägre. Sammanlagt betyda de nämnda posterna en utgiftsökning på

över 1 300 milj. kronor. Hade den uteblivit skulle alla skatter på konsumtio­

nen eller tre fjärdedelar av all skatt på inkomst och förmögenhet ha kunnat

undvaras.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Budgelens omfattning under den närmaste framtiden är sålunda i stor ut­ sträckning beroende av våra egna överväganden och våra frivilliga beslut. Men det hindrar inte, att sedan dessa beslut väl äro fattade, utgiftsramen tvingar fram en motsvarande höjd hos statsinkomsterna, alldeles på samma sätt som om utgifterna påtvungits oss av mera ofrånkomliga yttre omstän­ digheter. Denna erinran är behövlig för att klarhet skall vinnas över bety­ delsen av vissa jämförelser mellan skattetrycket i Sverige och i en del av de länder som deltagit i kriget. Dessa jämförelser göras vanligen för att påpeka, att den starka höjningen av beskattningen i vårt eget land inte är något egendomligt och avvikande från utvecklingen i andra länder. Häremot kan invändas att dessa länder tagit del i kriget och därför tvingats att finna sig i ett hårt skattetryck men att samma motivering icke kan anföras för de svenska skatternas höjd. Vid detta resonemang förbiser man det faktum, att behovet av skatteinkomster beror på statsutgifternas omfattning, men är oberoende av de orsaker eller de motiv, som varit bestämmande för utgifter­ nas omfattning och att de svenska statsutgifterna såsom nyss framhållits till sin väsentliga del fastställts genom redan fattade beslut. Det tvång som så­ lunda inom olika länder i lika mån föreligger att med skattemedel skaffa täckning för beslutade utgifter innebär inte, att man förbiser den gynnade ställning som följt med att vårt land hållits utanför kriget och som tar sig uttryck i att de ökade skatteinkomsterna i väsentlig omfattning tagas i bruk för höjning av olika medborgaregruppers levnadsstandard och för direkt eller indirekt produktiva utgifter.

Då jag sålunda förutsätter att skatterna skola avvägas så att de täcka utgifterna, innebär detta att i någon mån strängare krav tillämpas i fråga om budgetens balansering än som ansågs nödvändigt då en finansieringsplan för de närmaste åren lades fram på våren 1946 i samband med förslaget om upphävandet av omsättningsskatten. Läget ansågs vara sådant, att vissa ut­ gifter utan nämnvärd risk kunde läggas utanför den balanserade budgeten och att en kortvarig underbalansering av icke obetydlig omfattning vore för­ svarbar i väntan på småningom stigande statsinkomster. Den brist på sam­ hällsekonomisk balans som vid framläggandet på våren 1946 av förslaget att avskaffa omsättningsskatten icke tillräckligt beaktades, men som nu är före­ mål för så mycket större uppmärksamhet, leder på det statsfinansiella om­ rådet till krav på en överbalanserad eller åtminstone väl balanserad budget.

För året 1947/48 kan på grund av särskilda omständigheter förutses ett överskott i budgeten. Både de beslutade högre folkpensionerna och de pla­ nerade barnbidragen beräknas inte belasta utgiftssidan förrän från och med januari 1948, och ett halvt års besparingar på dessa båda utgiftsposter svara just mot det i statsverkspropositionen beräknade överskottet. Under ett föl­ jande budgetår, alltså 1948/49 skulle sålunda vid i övrigt i förhållande till statsverkspropositionen för 1947/48 oförändrade inkomster och utgifter bud­ geten vara endast ungefär jämnt balanserad. En skatteavvägning och en eventuell skattesänkning, byggande på en tillfällig utgiftsbesparing under

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

115

senare halvåret 1947, måste rimligtvis anses uteslutna. Jag går ut ifrån att

den sänkning av inkomstskatten, som kan bli resultat av beslut vid årets

riksdag, är avsedd att äga bestånd och bör uppfattas som uttryck för en all­

män strävan att komma ner till en lägre skattenivå än den som kriget fram-

tvungit.

Innan jag går in på dessa frågor om avvägning av beskattningens höjd

under den närmaste framtiden, vill jag till jämförelse med den starka an­

svällningen av statsutgifterna sedan tiden före kriget också erinra, om den

kraftiga stegringen av inkomsterna. Den fördelar sig på följande sätt på olika

slag av statsintäkter.

Intäkt

1938/39

milj. kr.

Skatter å inkomst och förmögenhet in. in.............. 361

Stämpelmedel .............................................................. 69

Automobilskattemedel ............................................. 130

Tullmedel .................................................................. 207

Varuskatt ...................................................................... —

Tobaksskatt .................................................................. 103

Skatter å sprit, vin och maltdrycker........................ 198

Övriga skatter .............................................................. 37

Uppbörd i statens verksamhet................................ 68

Folkpensionsavgifter ................................................. 56

Tips- och lotterimedel m. m........................................ 26

Inkomster från affärsverken.................................... 132

Övriga inkomster av statens kapitalfonder...........

55

S:a 1 442

Beräknad

intäkt

1947/48

milj kr.

1 765

no

255

230

100

370

528

103

67

100

90

170

147

4 035

Trots att mycket betydande skattehöjningar vidtagits under krigsåren har

det som bekant varit nödvändigt att även för utgifter å driftbudgeten anlita

upplåning i betydande omfattning. Under budgetåren 1939/40—1944/45 ut­

visade sålunda driftbudgeten underskott å tillhopa drygt 6 500 miljoner kro­

nor. Bortfallet av beredskapskostnaderna ledde givetvis i främsta rummet till

att denna upplåning kunde nedbringas men lämnade i och för sig inget ut­

rymme för en skattesänkning. Genom den senaste tidens utveckling har en

betydande ökning av statsintäkterna kommit till stånd. Denna ökning skulle

i och för sig ha möjliggjort en betydande sänkning av skattetrycket, om icke

samtidigt såsom redan blivit nämnt betydande nya utgifter beslutats eller

tagits i sikte.

Här bör även erinras om att föregående års riksdag beslöt att slopa den

allmänna omsättningsskatten från den 1 januari innevarande år, vilket inne­

bar ett intäktsbortfall för statsverket om cirka 400 miljoner kronor. Även

om hänsyn tages till att i samband härmed vissa subventioner och rabatter

kunna avskaffas måste givetvis detta skattebortfall i hög grad begränsa möj­

ligheterna att mera avsevärt reducera den direkta statsbeskattningen.

116

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Omsättningsskattens borttagande kan ju anses ha varit ett föregripande

av den allmänna avvägning mellan beskattningens olika former, varom jag

förut talat. Då emellertid enligt en alldeles övervägande mening omsättnings­

skatten borde — vid sidan av krigskonjunkturskatten — ifrågakomma till

borttagande före alla andra jämkningar i skattesystemet, torde någon änd­

ring i förutsättningarna för den nya avvägningen icke ha inträtt, genom att

omsättningsskatten nu faller utanför jämförelsen.

Det synes för övrigt inte möta någon svårighet att ytterligare begränsa

området för den nya avvägningen. Konsumtionsskatterna framför allt på

tobak och alkoholhaltiga drycker ha blivit starkt höjda och nya skatter på

mer eller mindre umbärliga varor ha införts. Jag går ut ifrån att planer inte

föreligga på att avsevärt höja dessa skatter, och att eventuella sänkningar

måste bli av så blygsam storleksordning, att de här kunna lämnas ur räk­

ningen. Den avvägning av olika skatteformer inbördes som förestår, begrän­

sas sålunda till en avvägning mellan olika skatter på inkomst och förmögen­

het, visserligen den del av beskattningen, som ger staten mer än hälften av

alla skatteinkomster.

De fyra olika formerna för beskattning av inkomst och förmögenhet äro

inkomstskatten på enskilda, inkomstskatten på bolag och andra juridiska

personer, den årliga förmögenhetsskatten och förmögenhetsbeskattningen ge­

nom arvsskatt. Fördelningen av skattebeloppen på dessa fyra inkomstkällor

var enligt av riksräkenskapsverket gjorda beräkningar på grundval av 1945

års taxering följande:

Inkomstskatten på enskilda............................................................ 874 milj. kr.

Bolagsskatten....................................................................................... 830

Årlig förmögenhetsskatt (båda formerna) ................................... 81

»

Arvsskatt (och gåvoskatt) .............................................................. 44

S:a 1 329 milj. kr.

Med de antaganden som gjorts av riksräkenskapsverket om inkomstutveck­

lingen fram till år 1948 skulle intäkterna under detta år vid oförändrat

skattesystem och nuvarande skattesatser kunna beräknas till följande belopp:

Inkomstskatt på enskilda.......................... .................................. 1 255 milj. kr.

Bolagsskatt............................................................................................ 474

»

Årlig förmögenhetsskatt .................................................................. 118

»

Arvsskatt (och gåvoskatt) ................................................................ 45

»

S:a 1 892 milj. kr.

Att den del av skatterna som faller på förmögenheter, utgör en relativt

liten del av det samlade skattebeloppet, visar i och för sig ingenting om det

berättigade i kravet på en annan och för inkomsterna mera gynnsam för­

delning. Någon allmänt erkänd norm för en rimlig fördelning av skattebör­

dan mellan inkomster och förmögenheter torde inte kunna uppställas. Det av

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

117

skatteberedningen påpekade förhållandet, att man vid förarbetena till 1938

års skattereform sökte uppställa en viss fördelning — 80 % av inkomster

och 20 °/o av förmögenheter — såsom riktlinje för avvägningen, har sitt in­

tresse såsom vittnesbörd om vad man vid den tiden uppfattade som skäligt,

men någon verklig ledning ger oss detta förhållande knappast vid nu före­

stående avvägning. Inkomsternas och förmögenheternas utveckling har inte

ägt rum i alldeles samma takt, och uppfattningen om det skäliga i den före

kriget företagna avvägningen torde väl mera ha haft sin grund i ett gillande

av det konkreta resultatet än i anslutning till en bestämd procentuell fördel­

ning såsom generellt riktig.

Mera betydelsefullt är att riksdagen vid början av kriget gav uttryck åt

uppfattningen att de då vidtagna höjningarna av inkomstskatten förutsatte

en senare komplettering i form av höjd förmögenhetsbeskattning. Även i

detta fall torde det emellertid inte vara möjligt att finna en utgångspunkt,

från vilken något större mått av enighet i avvägningsfrågan självklart måste

framgå. Vare sig man anlägger de synpunkter, som taga sig uttryck i prin­

cipen om skatt efter bärkraft, eller de som hänvisa till skatternas inverkan

på näringslivet, kommer avgörandet att spegla ett betydande mått av subjek­

tivt omdöme.

Enligt min mening är en avsevärd lättnad i skattetrycket på inkomstta­

garna och naturligtvis i främsta rummet inkomsttagarna med små och mått­

liga inkomster så önskvärd, att lättnaden bör beredas icke endast i den ut­

sträckning som en sänkning av det samlade skattetrycket medger, utan ock­

så genom en förskjutning av någon del av skattebördan från inkomsterna

till förmögenheter över en viss storleksordning.

Den lättnad, som skulle beredas inkomsttagarna genom en förskjutning av

skattebördan över på förmögenhetsägama i ungefär den omfattning skatte­

beredningen föreslagit, är av blygsamma mått, och i likhet med beredningen

finner jag det skäligt att den göres större även genom ökning av skattein­

komsterna från bolag och andra juridiska personer. Inte heller här torde

några allmänt erkända normer för skattebördans fördelning kunna uppletas,

och då 1946 års riksdag uttalade sig för att en sänkning av inkomstskatten

på enskilda personer borde möjliggöras också genom höjda bidrag från aktie­

bolagen, torde motiveringen inte vara att söka i någon allmän regel utan i en

förhärskande mening om en i nuvarande läge skälig avvägning.

Bakom alla dylika överväganden om vad som är skäligt i fråga om skatte­

bördans fördelning, ligger tydligen föreställningar om avvägning efter olika

skattskyldigas bärkraft eller om rättvisa i beskattningen, Att dessa synpunk­

ter inte kunna bli ensamt avgörande utan måste jämkas samman med hän­

syn till skatternas sannolika verkningar i andra avseenden är uppenbart.

Det gäller inte minst skatternas inverkan på det ekonomiska livet, på pro­

duktionens utveckling och därmed på de inkomster och den förmögenhet,

varur skatterna skola betalas.

Till denna fråga skall jag i del följande återkomma. Men kravet på skä-

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

lighet och rättvisa i skatternas fördelning mellan olika medborgaregrupper

är så väsentligt, att det förefallit vara motiverat att taga det till utgångspunkt

vid behandlingen av skattefrågan. Ingen torde föreställa sig att man i detta

hänseende kan finna hållpunkter för en noggrann kvantitativ precisering.

Vad som skall anses för skäligt måste inom vida gränser bli beroende av

subjektiva omdömen, och andra faktorer göra omedelbart sitt inflytande

gällande. Så kunde det naturligtvis hävdas, att en riktig avvägning alltid

måste gälla ett visst skattebelopp och att växlingar i skatteinkomsterna där­

för skulle kräva ständigt nya avvägningar med alla skaiteformer rörliga.

Olägenheterna av en sådan ordning äro påtagliga, och tendensen att begrän­

sa rörligheten till någon eller några av skatteformema är naturlig. Den för­

mögenhetsskatt som uttages genom arvsskatt är uppenbarligen föga lämplig

som budgetregulator, medan knappast några vägande invändningar kunna

göras mot en sådan rörlighet hos inkomstskatten. Denna fråga har betydelse

vid nu förestående avvägning, därför att enligt min mening eu lättnad i be­

skattningen av flertalet inkomster vore önskvärd, ntöver vad som omedel­

bart synes vara möjligt att genomföra med hänsyn till budgetläget.

Detta innebär att den ytterligare lättnad i beskattningen, som vid arbetet

med de kommande årens utgifts- och inkomststater eftersträvas, i främsta

rummet bör ta sig uttryck i en sänkning av inkomstskatten, vare sig detta

skall ske inom den statliga beskattningens ram eller under statlig medverkan

för lindring i den kommunala beskattningen. Avvägningen av de höjda bi­

dragen från årlig förmögenhetsskatt, arvsskatt och bolagsskatt har sålunda

ägt rum under förutsättningen att de föreslagna skattesatserna icke böra bli

föremål för täta växlingar, medan inkomstskatten i princip uppfattas som

en rörlig budgetregulator. Bolagsskatten intar en särställning såtillvida, som

inte heller den synes lämplig som årlig budgetregulator, varemot ändringar

med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget kunna övervägas.

Beslut om budgeten för 1947/48 får tydligen anstå till den vanliga sam-

manknytningen av riksstatens utgifter och inkomster. Men för bedömningen

av skatteförslagen är det önskvärt att bilda sig en allmän föreställning om

budgetläget både under nästa budgetår och det därpå följande, alltså 1948/49.

Såsom jag tidigare uttalat synes det nämligen olämpligt att avväga skatteut­

tagen för år 1947/48 på ett sådant sätt att efter en skattesänkning vid årets

riksdag en återgång till högre skatt skulle behöva företagas vid riksdagen

1948.

Såvitt nu kan bedömas komma de slutliga utgifterna för år 1947/48 att

ligga icke oväsentligt över de i riksstatsförslaget beräknade. Sålunda torde

kostnaderna för barnbidragen komma att stiga med omkring 75 milj. kro­

nor, såsom framgår av en samtidigt med skatteförslagen framlagd proposi­

tion. Höjningen av de äldre pensionerna beräknas draga en kostnad utöver

den i statsverkspropositionen beräknade på 15 milj. kronor. Jordbruksregle-

ringama synas kräva omkring 50 milj. kronor ytterligare. En motsedd höj­

ning av de rörliga lönetilläggen jämte en rad mindre poster kommer att öka

utgiftssumman med belopp, som ännu icke kunna närmare fixeras. Försäm-

Kungi. Mai:ts proposition nr 212.

119

ringen i förhållande till beräkningarna i riksstatsförslaget torde alltså få an­

tagas uppgå till inemot 200 milj. kronor och med inkomstsidan oförändrad

skulle överskottet nedgå från 334 milj. kronor till under 150 milj. kronor.

Rörande utgifterna under året 1948/49 får först erinras om den ökning,

som blir följden av att folkpensioner och barnbidrag för ett helt år måste

upptagas i budgeten. Det innebär ett tillägg på mer än 400 milj. kronor. Det

till 150 milj. kronor reducerade överskottet för 1947/48 skulle på detta sätt

förbytas i ett underskott för 1948/49 på närmare 250 milj. kronor. Vissa ök­

ningar utöver de för folkpensioner och barnbidrag upptagna bli säkerligen

för 1948/49 oundvikliga, och möjligheterna att åstadkomma en sänkning av

inkomstskatten bero uppenbarligen dels på de antaganden man vågar göra

om hela inkomstutvecklingen och om storleken av bidragen från bolag och

förmögenheter, dels på den nedpressning av utgifterna i övrigt, som kan ge­

nomföras.

I fråga om skatterna på inkomst och förmögenhet har i riksräkenskapsver-

ket gjorts vissa beräkningar, som finnas upptagna i en härvid fogad bilaga

(bihang 3), och vilkas resultat kunna sammanfattas sålunda. För 1947/48

har summan av inkomstskatt på enskilda och bolag samt årlig förmögen­

hetsskatt antagits uppgå till 1 748 milj. kronor enligt nu gällande beskatt­

ningsregler. Under förutsättning att statsskatteberedningens förslag vore ge­

nomfört från och med januari 1948 och uttagningsprocenten för inkomst­

skatten satt till 100, framkommer i stället ett skattebelopp på 1 733 milj.

kronor. Med de jämkningar i förslaget, som förutsattes i nu föreliggande

proposition med avseende på den årliga förmögenhetsskatten, torde en sänk­

ning av detta belopp till omkring 1 720 milj. kronor vara befogad. Till detta

bör läggas inkomsten av kvarlåtenskapsskatten för ett halvt år med kanske

20 milj. kronor, varefter det samlade beloppet för skatt å inkomst, förmö­

genhet och rörelse skulle nedgå från i statsverkspropositionen angivna 1 881

milj. till omkring 1 870 milj. kronor. Om detta inkomstbortfall inte kompen­

seras av uppräkningar på andra inkomsttitlar skulle överskottet i budgeten

1947/48 nedgå ytterligare under de förut angivna 150 milj. kronor.

För frågan om den möjliga sänkningen av inkomstskatten är det emellertid

av väsentlig betydelse vilka antaganden man vågar göra om inkomst- och

förmögenhetsskatterna budgetåret 1948/49, eller t. o. m. kalenderåret 1949,

eftersom det vid 1948 års riksdag beslutade uttaget av inkomstskatten gäller

hela året 1949.

Riksräkenskapsverket antager för kalenderåret 1948 följande inkomster,

återigen under förutsättning att den nya inkomstskatten tages ut vid grund­

beloppet.

Inkomstskatt av enskilda.............................. 1 039 milj. kr.

»

» bolag .................................. 593 »

»

Ärlig förmögenhetsskatt................................ 168 »

»

S:a 1 800 milj. kr.

120

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Såsom nyss blivit nämnt bör siffran för den årliga förmögenhetsskatten

reduceras till omkring 155 milj. och summan sålunda minskas från 1 800

milj. till 1 787 milj., vilket är 37 milj. mera än de 1 750 milj. kronor, som i

statsverkspropositionen för 1947/48 upptagas under rubriken preliminär skatt

å inkomst och förmögenhet. Lägges härtill närmare 40 milj. i kvarlåtenskaps-

skatt blir ökningen för 1948 omkring 75 milj. kronor. Den sålunda beräknade

skattesumman torde för budgetåret 1948/49 kunna ytterligare något jämkas

uppåt, och ett liknande antagande bör man kunna våga också för vissa andra

inkomstposter. Emellertid torde härigenom icke en utjämning kunna ske av

det förut framräknade underskottet för 1948/49. Balans kan endast uppnås,

om vissa i 1947/48 års budget upptagna poster minskas eller bortfalla och

nya utgiftsökningar hållas tillbaka. Det är under dessa förutsättningar jag

anser det möjligt att räkna med en uttagning av den nya inkomstskatten vid

grundbeloppet.

Att en sådan sänkning av inkomstskatten endast blir möjlig, om ökade bi­

drag tagas ut av bolag och förmögenheter, torde framgå av de anförda siff­

rorna. Dessa bidrag antagas uppgå till närmare 200 milj. kronor, och då in­

komstskatten vid grundbeloppet beräknas inbringa något över 1 000 milj.

kronor, skulle en uttagning med 20 % förhöjning vara behövlig för att er­

sätta nämnda bidrag.

En sådan förhöjd uttagning skulle betyda, att skattelättnaden för gifta för­

byttes i skattestegring vid inkomster över 10 000 kronor och för ensamståen­

de vid 6 000 kronor. Med den av reservanter i skatteberedningen föreslagna

skatteskalan skulle skattehöjningarna börja vid samma inkomst för gifta —

alltså något över 10 000 kronor — och för ensamstående redan något under

6 000 kronor.

Den slutliga diskussionen om uttagningsprocenten får tydligen äga rum i

samband med de definitiva besluten om budgeten för 1947/48, då ytterligare

hållpunkter för ett avgörande torde föreligga. Vad som redan nu kan anses

känt och som i det föregående anförts är nog för att motivera förslagen om

höjning av bolagsskatt, årlig förmögenhetsskatt och arvsskatt såsom förut­

sättning för att det skall bli möjligt att genomföra skattelindringen för mind­

re och medelstora inkomsttagare.

Såsom jag förut understrukit är den sänkning av inkomstskatten, som in­

träder även vid ett uttag med grundbeloppet, synnerligen blygsam. En

lättnad är så önskvärd, att den bör åstadkommas även genom en om­

fördelning av skattebördan till fördel för enskilda inkomstskattebetalare. En­

dast om starka skäl av allmänt ekonomisk natur skulle kunna andragas mot

en sådan förskjutning, funnes anledning att tveka om dess genomförande.

En granskning av de argument, som anförts mot förskjutningen och som

gå ut på att den vore till skada för sparsamhet, företagsamhet och andra

välståndsskapande krafter, visar enligt min mening att farhågorna icke blott

äro överdrivna utan i allt väsentligt sakna grund. Det är här inte fråga om

den hämmande inverkan som ett högt skattetryck överhuvud taget kan

utöva och som ju snarast bör bli svagare, när skattenivån något sänkes.

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

121

Diskussionen gäller en förskjutning i skattetrycket av mycket måttlig stor­

leksordning, och goda skäl kunna anföras för uppfattningen att en förskjut­

ning av skattetrycket till lättnad för enskilda inkomsttagare är ägnad att på­

verka det ekonomiska livet i gynnsam riktning.

En närmare motivering för den sålunda uttalade uppfattningen anknytes

lämpligen till en granskning av de väsentliga kritiska invändningar mot

skatteberedningens förslag, som framförts i de till antalet alldeles övervägan­

de remissyttrandena. Granskningen i detalj och av speciella punkter får ske

vid behandlingen av de särskilda skatteformerna, men vissa allmänna syn­

punkter av betydelse för hela skattefrågan kunna bättre belysas om de tagas

upp i ett sammanhang.

Frågorna om beskattningens inverkan på näringslivet höra till våra stän­

diga följeslagare. Nya synpunkter äro sällsynta men de konkreta förhållan­

den, på vilka de tillämpas, äro växlande och ge därför anledning till alltjämt

nya överväganden. Vissa utgångspunkter äro ofta för alla gemensamma, vad

som med skatterna bör eftersträvas råder till en viss grad enighet om, men

den inverkan som ett visst samlat skattetryck eller olika skatteformer öva på

människomas handlande i det ekonomiska livet är svår att fastställa och ger

upphov till oförenliga slutsatser om den bästa skattepolitiken. Vad man åt­

minstone, även i nuvarande läge i vårt land, bör kunna eftersträva är att

klarare få fram, var skiljaktigheten i meningar verkligen börjar och hur be­

tydelsefulla de områden av det ekonomiska livet äro, inom vilka de om­

stridda skatteformerna ha praktisk betydelse.

En god del av kritiken mot skatteförslagen såsom skadliga för såväl spar­

samhet som företagsamhet riktar sig mot det höga skattetrycket i och för sig,

alltså egentligen mot omfattningen av de statliga utgifterna. Då kommittéför­

slaget inte innebär någon ökning av den samlade skattebördan utan i stället

någon sänkning, måste den kritik mot kommittéförslaget som vilar på den­

na grund i lika mån träffa den nu rådande beskattningen.

Den här nämnda utgångspunkten för kritiken är företrädd i åtskilliga ytt­

randen. Man ger uttryck åt oron över att ett skattetryck, som förorsakats

av de särskilda förhållandena under kriget och som under dessa förhållan­

den kunnat för en övergående tidsperiod bäras, nu kommer att bli beståen­

de och alltmer öva sin återhållande inverkan på den enskildes lust och för­

måga att genom sparsamhet och företagsamhet förbättra sin egen ekono­

miska ställning och stärka underlaget för hela folkets välstånd.

I den mån eu viss höjd hos den samlade beskattningen har de ofta antagna

ogynnsamma konsekvenserna, betyder det uppenbarligen att det ekonomiska

framåtskridandet i betydelse av ökad tillgång på produktiva hjälpmedel för­

siggår långsammare än som hade blivit fallet vid en lägre skattenivå. Om

den enskilda kapitalbildningen har hållit sig lägre genom att skatterna ta­

gits från inkomster, som annars skulle ha sparats, och om dessa skatter

av det allmänna ha använts till att öka konsumtionen bland ålderstigna,

arbetslösa, inom familjer med barn etc., så har skattepolitiken uppenbar-

122

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

barligen lett till en annan fördelning av det årliga arbetets avkastning mel­

lan konsumtion och kapitalbildning. Huruvida detta skall ses med gillande el­

ler inte, beror på värderingar av subjektiv karaktär, eftersom det är svårt

att vinna enighet om hur man bör uppskatta en förbättrad levnadsstandard

i framtiden gentemot en höjning av standarden nu.

Om en dylik avvägning företages av en enskild eller av ett helt folkhushåll

under fullt beaktande av alla för omdömet betydelsefulla omständigheter,

synes ingenting mer vara att säga än att konstatera förhandenvaron av en

sådan värdering av nutida och framtida behovstillfredsställelse. Vad som

ligger bakom kritiken av en skattenivå, som anses vara alltför hög, är säker­

ligen övertygelsen att avvägningen mellan nutid och framtid icke kommit

till stånd efter en sådan allsidig prövning. Kritiken förutsätter tydligen, att

en lägre skattenivå så påtagligt skulle förbättra den framtida försörjningen,

att endast obekantskap med dessa utsikter har lett statsmakterna till att

föredra en relativt liten nutidsfördel framför en ojämförligt större förbätt­

ring senare. Och en av de faktorer som förklara en sådan felbedömning

anses vara, att avgörandet om beskattningen och därmed om denna fördel­

ning av tillgångarna mellan nutid och framtid i stor utsträckning vilar hos

folklager, som på grund av sina knappare ekonomiska villkor ha en tendens

att uppskatta nutidskonsumtionen högre än som för ett mera allsidigt bedö­

mande är riktigt. Denna tendens anses få ökad styrka därigenom, att den

omtvistade beskattningen i högre grad drabbar ett mindretal av befolkning­

en än den beslutande majoriteten.

Vill man söka översätta denna abstrakta kritik i konkreta termer, hämtade

från det nuvarande läget i vårt land, betyder det att en icke oväsentlig del

av de beslutade eller planerade statsutgifterna skulle vara av en sådan art, att

välståndet blir mindre i framtiden än som vid en annan höjd hos stats­

utgifterna och därmed hos beskattningen vore möjligt. Man har rätt att grovt

taget dela upp föremålen för denna kritik i tre typiska grupper, som till­

sammans täcka den väsentliga delen av statsutgifterna. Den första är mili­

tärutgifterna. Den andra är civila utgifter, som kunna anses för kapitalin­

vesteringar i mera vidsträckt bemärkelse, därför att de mer eller mindre di­

rekt höja produktionsförmågan. Den tredje gruppen slutligen omfattar ut­

gifter, som delvis endast indirekt och på lång sikt, delvis inte alls kunna

anses bidraga till en höjning av den materiella produktionen, utan främst

motiveras med önskan att höja konsumtionsstandarden hos vissa grupper.

Typexempel för sistnämnda grupp är ålderdomspensioner, pensioner åt stats­

anställda, delvis också deras löner i den mån de inte anses nödvändiga för

att uppehålla effektiviteten, »kulturella» utgifter utan synbart sammanhang

med framställningen av nyttigheter eller tjänster inom »näringslivet». Hit

höra mycket av de mänskliga värden, som — vid högtidliga tillfällen — den

bättre materiella bärgningen säges vara till för att tjäna, men som inte ge

några påtagliga bidrag till ökningen av denna bärgning.

Vilket inflytande kunna de sålunda redovisade synpunkterna tänkas få på

vårt praktiska handlande i nuvarande läge? I fråga om den första gruppen

Kungl, Maj:ts proposition nr 212.

123

av orsaker till en hög beskattning dela vi öde med resten av världen, och den

återhållande verkan som de militära utgifterna kunna utöva på det ekono­

miska livet får vägas mot uppfattningen om dessa utgifters ofrånkomlighet.

Att en minskning i och för sig vore önskvärd och borde leda till en motsva­

rande sänkning av beskattningen, är lika uppenbart som att för ögonblicket

ingen plan för väsentlig minskning av skattetrycket kan byggas på någon

enig strävan att starkt reducera de militära utgifterna.

Vad den andra gruppen av orsaker beträffar, torde alla vara ense om att

såväl de näringspolitiska åtgärderna som hälso- och sjukvård, förbättring­

arna i skolväsendet och anstalterna för vetenskaplig forskning äro former

av kapitalinvesteringar med i längden gynnsamma verkningar för produk­

tionen och för folkets välstånd. Liksom vid alla investeringar på längre sikt

kunna naturligtvis olika meningar finnas om den rätta avvägningen i förhål­

lande till våra samlade resurser. En påskyndad takt i dessa investeringar

innebär ett krav på minskning av den omedelbara konsumtionen och av ut­

rymmet för enskilda investeringar, vilket tar sig uttryck i högre anspråk på

skattemedel.

Mera omstridda ha åtminstone tidigare de s. k. socialpolitiska åtgärderna

varit, och då de vid sidan av sin egenskap att även de i betydande utsträck­

ning vara på längre sikt produktionsfrämjande också innebära en omedelbar

höjning av vissa folkgruppers konsumtionsstandard med hjälp av bidrag som

minska andra gruppers förmåga inte bara att konsumera utan också att in­

vestera, är det naturligt att en icke obetydlig del av diskussionerna om be­

skattningens ogynnsamma verkningar samlat sig kring frågan om en riktig

avvägning av de socialpolitiska utgifterna och de därför nödvändiga skatte­

inkomsterna. Också här blir det sålunda avgörande, vilken tyngd man till­

mäter strävan efter social utjämning utifrån de värdeskalor man tillämpar

vid sin bedömning av samhällsföreteelserna. Svårigheterna att här komma

till enhälliga ståndpunkter bottnar inte endast i olika värderingar. De kunna

också såsom förut blivit nämnt trots enighet om det önskvärda ha sin grund

i olika meningar om effekten av samhällets åtgärder, särskilt den olika effek­

ten på längre och kortare sikt. Den avvägning i dessa frågor, som tagit sig ut­

tryck i beslutade eller planerade åtgärder på olika samhällsområden, har

regeringen icke funnit anledning att frångå, och den lättnad i beskattningen

som enligt min mening både nu omedelbart och i fortsättningen bör efter­

strävas, får jämkas samman med arbetet på att förverkliga det uppställda

reformprogrammet. Då rörande detta reformprogram icke synas föreligga

några meningsmotsättningar av sådan art, att de skulle leda till väsentligt

olika uppfattningar om utgiftsbelopp och därmed av skattebehov, synes det

vara ett gemensamt intresse att hålla de övriga statsutgifterna inom en ram,

som ökar utsikterna för en längre gående sänkning av beskattningen än som

nu omedelbart ligger inom räckhåll.

Då kritiken mot skatteförslaget i grunden riktar sig redan mot den nuva­

rande höjden på beskattningen har den helt naturligt närmast tagit sig ut­

tryck i kritik mot den skärpning av vissa skatteformer som i kommittéför-

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

slaget framlagts. Något genomfört försök att besvara frågan, vilken avväg­

ning mellan de olika skatteformerna man skulle finna lämpligast eller i alla

händelser minst skadlig för näringslivet, om det nu förutsatta skattebehovet

uppfattas såsom ofrånkomligt och en annan lägre nivå för hela beskattningen

inte kunde övervägas, finner man icke i de framlagda yttrandena. Men det

är denna avvägning det nu är fråga om, och det är endast från denna utgångs­

punkt som en diskussion kan bli i någon mån fruktbärande.

Den avvägning, som kommiltéförslaget innehåller och som i det väsent­

liga förordas i föreliggande proposition, får sin prägel av uppfattningen, att

det i främsta rummet är inkomstskatten på enskilda, särskilt på de låga och

måttliga inkomsterna, som kan göra anspråk på att bli lättad, om de finan­

siella möjligheterna skulle förefinnas. Men avvägningen bygger också på att

denna inkomstskatt blivit jämförelsevis hårdare anlitad än skatten på för­

mögenheter och bolag, och att en lättnad för enskilda inkomsttagare därför

hör ske också med hjälp av en förskjutning i skattetrycket över på bolag

och större förmögenheter. Att arvsskatten förblivit orubbad under hela kriget

medan upprepade höjningar ägt rum för övriga skatteformer behöver endast

påpekas, och den uppfattning som riksdagen vid krigets början gav uttryck

åt, och om vilken jag förut erinrat, att ytterligare bidrag från förmögenheter­

na senare borde uttagas, visar i samma riktning. De invändningar mot denna

uppfattning som kommit till synes i kritiken av kommittéförslaget bygger i

stor utsträckning på en icke bevisad och icke ens redovisad förutsättning,

nämligen att en skatt lagd på sparade medel och kapital överhuvud skulle

vara skadligare för sparvilja och sparförmåga än motsvarande skatt på in­

komster. Hållpunkter saknas så vitt jag vet för ett grundat omdöme i vad

män inkomsttagare utan avsevärd förmögenhet och förmögenhetsägare med

inkomster av växlande storleksordning bidraga till nybildningen av kapital.

De argument, som bruka anföras till förmån för en relativt hård beskattning

av lägre inkomstskikt, därför att detta väsentligen inkräktar på kon­

sumtionen och icke på kapitalbildningen, gälla ju också måttliga inkomster

av förmögenhet. Även vid större inkomster av förmögenhet finns ingen an­

ledning att antaga en större benägenhet att spara än vid motsvarande ar­

betsinkomster. Motsatsen är mera sannolik.

Det är den återhållande effekten på sparviljan av en väntad förmögenhets­

beskattning, som intager det största rummet i kritiken av förmögenhetsskat­

tens utformning. Då denna kritik endast svagt låtit höra sig gentemot ett av

reservanter inom beredningen framlagt förslag, som först vid förmögenheter

över 100 000 kronor nämnvärt skiljer sig från kommittéförslaget, är det tyd­

ligen beskattningen av dessa större förmögenheter, som givit anledning till

oron. Redan denna begränsning av problemets omfattning till att gälla endast

35 000 förmögenhetsägare är av betydelse vid bedömning av kritikens räck­

vidd. Men även närmast ovanför 100 000-kronorsgränsen är skillnaden mel­

lan de båda skatteskalorna obetydlig. Om skatten på 150 000 kronor sättes

till 980 kronor såsom i kommittéförslaget eller till 800 kronor som i reserva­

tionen, eller om vid 300 000 kronor skillnaden är den mellan 3 080 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

125

och 2 000 kronor kan visserligen för en ägare utan annan inkomst än den

som härflyter av detta kapital vara väsentligt nog och föranleda olika omdö­

men om vad som ur skälighetssynpunkt bör föredragas. Men betydelsen för

produktionen av att den ena linjen genomföres och inte den andra kan inte

vara stor, då förmögenhetsägare av denna typ väl icke kunna räknas till de

aktivt verksamma företagarna och knappast heller — på grund av sitt ringa

antal —- lämna avsevärda bidrag till kapitalbildningen. Frågan om den årliga

förmögenhetsskattens inverkan på det svenska näringslivet skulle alltså när­

mast vara frågan om dess betydelse för 7 000 ägare med över 300 000 kro­

nor i förmögenhet.

Inom denna grupp har vi antagligen att söka ett icke obetydligt antal le­

dande företagare inom olika näringsgrenar. Deras betydelse för utvecklingen

av vår produktion kan fullt uppskattas, samtidigt med att man sätter ett stort

frågetecken vid påståendet, att deras insatser skulle avsevärt påverkas av den

föreslagna utökningen av förmögenhetsbeskattningen. Deras bidrag till kapi­

talbildningen har väl oftast karaktär av oundvikliga överskott på en bety­

dande inkomst, värdestegringar etc., och sambandet med den lille spararens

begränsning av en måttlig eller knapp konsumtion är föga framträdande.

Man får erinra sig att den föreslagna förmögenhetsbeskattningen måste

ses i jämförelse med den nu utgående eller andra praktiskt möjliga alterna­

tiv. I fråga om företagsledare med förmögenheter över 300 000 kronor och

vid sidan därav en betydande inkomst av anställning eller rörelse blir skill­

naden mot den nuvarande förmögenhetsbeskattningen knappast så väsentlig,

att den kan öva något inflytande på de ekonomiska dispositionerna. Om med

en förmögenhet på 500 000 kronor och en inkomst varierande mellan 40 000

kronor och över 200 000 kronor följer en förmögenhetsskatt på 6 620 kronor

enligt det nya förslaget eller som nu en skatt varierande från 4 250 kronor

till 5 350 kronor, eller slutligen enligt en reservation i beredningen 4 600 kro­

nor, så fordras alldeles speciella och föga sannolika antaganden rörande

dessa företagares reaktioner för att av dessa skiljaktigheter i skattebeloppen

göra en fråga av stor betydelse för näringslivets utveckling.

Bilden förändras inte av en hänvisning till den samtidiga höjningen av in­

komstskatten. Vid inkomster på 40 000 kronor skulle ökningen uppgå till

omkring 400 kronor och vid inkomster på 200 000 kronor till omkring 350

kronor, under antagande att skatten tages ut vid grundbeloppet. Såsom i an­

nat sammanhang närmare utvecklas, är detta en lägre skatt på dessa in­

komster än den som skulle uttagas enligt det alternativa förslaget i den förut

nämnda reservationen, om jämförelsen göres vid samma behov av skatte­

inkomster. Mot propositionens linje med förhöjd beskatlning av bolag och

större förmögenheter ställes nämligen för reservanterna behovet att taga ut

inkomstskatten med en förhöjning av omkring 20 procent.

Vid kritiken av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen har det emel­

lertid spelat en roll, att mycket stora förmögenheter i förening med en rela­

tivt låg inkomst bos ägaren i extrema fall skulle komma att belastas med

skatt, överstigande inkomsten. Såsom vid den särskilda behandlingen av för-

126

Kung'. Maj:ts proposition nr 212.

mögenhetsskatten erinras, är det en naturlig följd av en ren förmögenhets­

beskattning, att sådana fall inträffa, och utgångspunkten för beredningen

har varit, att det vid betydande förmögenheter inte borde framkalla in­

vändningar, om någon del av skatten erlades ur själva förmögenheten. Den

omfattning i vilken en sådan konsekvens skulle inställa sig, kan inte vara

betydande, och i avvaktan på en närmare utredning av de olika sidorna hos

detta problem, föreslås i propositionen, all regeln om maximering av skatten

till 80 procent av den verkliga inkomsten bibehålies, men modifierad på så

sätt, att inom de 80 procenten rymmes också den kommunala beskattningen.

Med denna begränsning av den årliga förmögenhetsskatten blir arvsskatten

den enda form av förmögenlietsindragning i vårt skattesystem. Utbyggnaden

genom en kvarlåtenskapsskatt ändrar ingenting i denna karaktär hos arvs­

beskattningen, men ger den en något ökad betydelse. Då kvarlåtenskaps-

skatten kritiseras på den grund att den skulle väsentligt påverka närings­

livets struktur, äro överdrifterna i denna kritik så uppenbara, att de knap­

past kräva någon belysning. Redan skattebeloppets storlek — en beräknad

ökning på 40 milj. kronor om året, mot en förmodad årlig ökning av natio­

nalförmögenheten på minst 1 500 milj. kronor — visar att verkningarna på

enskild egendom och privat företagsamhet måste vara mycket begränsade.

Även om man — vilket får göras under stora reservationer — gör en jämfö­

relse mellan dessa 40 milj. kronor och den under beräkningsåren arvfallna

kvarlåtenskapen på inemot 400 milj. kronor, ändras inte väsentligen denna

slutsats. Endast om man skiljer upp beloppen med hänsyn till storleken av

de förmögenheter, som drabbas, kommer man fram till en verkan av den

höjda beskattningen, som är av en viss principiell betydelse, inom ett av­

gränsat område.

Såsom av en till kommittébetänkandet fogad utredning framgår, skulle

nämligen av de beräknade 40 milj. något över hälften belöpa på kvarlåten-

skaper över 500 000 kronor och av dessa ta i anspråk nära 33 procent. Där­

emot skulle på kvarlåtenskaper mellan 100 000 kronor och 500 000 kronor

omkring 14 procent avgå i skatt, och på kvarlåtenskaper mellan 25 000 och

100 000 kronor endast 2,5 procent. Inverkan på de verkliga storförmögen-

hetema är lika påtaglig som den i fråga om mellangruppen får kallas mått­

lig och för den stora huvudmassan relativt betydelselös. Av 11 000—12 000

förmögenheter under vart och ett av åren 1943 och 1944 var det omkring 60,

som lågo över 500 000 kronor och som sålunda av skatten skulle påverkas

pa sadant sätt, att anhopningen av allt större förmögenheter inom vissa fa­

miljer skulle försvåras. Denna inverkan från en arvsbeskattning med höga

skattesatser för de största förmögenheterna har ingalunda varit fördold för

de lagstiftare i anglosaxiska länder, som där utvecklat denna beskattnings-

form. Den har tvärtom ofta framhållits som en fördel, och har framför allt

inte ansetts vara till skada för det ekonomiska framåtskridandet.

Återigen är det nödvändigt att framhålla, att en viss skatteform alltid ut­

gör alternativ till en annan, och att det är de olika ekonomiska verkningarna

av de olika skatteformema, som få vägas mot varandra. Det som brukar

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

127

anföras som stöd för att arvsbeskaltningen anlitas i betydande omfattning,

är dels en hänvisning till det skäliga i stora bidrag från rikedomen, dels

uppfattningen att arvsskatterna på grund av sin avlägsenhet i tiden för de

flesta skattebetalare i mindre grad än andra skatter påverkar deras lust att

göra insatser i det ekonomiska livet. Denna realistiska uppfattning om skatt­

skyldigas psykologi kommer fram i så många sammanhang och från så olika

håll, att man frestas att tala om en alldeles övervägande mening hos sak­

kunniga och omdömesgilla kretsar i de anglosaxiska länderna. Att en all­

män syn på stora ärvda förmögenheter såsom mindre nödvändiga för eko­

nomiskt framåtskridande och såsom i viss mån ett socialt oroselement i

demokratiska samhällen spelar en roll för tillvaron av sådana uppfattningar

i kretsar av ekonomer och skattesakkunniga och alltså ger åt dessa upp­

fattningar en i viss mån politisk karaktär, vågar jag icke bestrida. Alla om­

dömen om skatters ekonomiska verkningar färgas så starkt av den allmän­

na inställningen till samhällsproblemen, att varje försök att leta fram be­

dömare, som av alla skulle godtagas som objektiva, måste misslyckas.

De anförda skälen för att en arvsbeskattning i mindre grad än en inkomst­

skatt övar inflytande på människornas lust både att arbeta, göra insatser som

företagare och att spara, synas emellertid väga så tungt, att kritiken mot

kvarlåtenskapsskatten endast kan upprätthållas, så länge denna skatt icke

väges mot de alternativ för beredande av statsinkomster, som i praktiken

erbjuda sig. Att taga ut de åsyftade miljonerna av små och måttliga inkoms­

ter i stället för av större arv vore så oförenligt med vad som nu måste anses

rimligt och rättvist, att det icke synes kunna övervägas. Att taga ut samma

belopp från större inkomster är en utväg, som väl inte av billighetsskäl skulle

kunna avvisas. Inverkan på näringslivet skulle emellertid enligt min mening

vara mera ogynnsam vid en sådan fördelning av skattetrycket än vid den

här föreslagna.

Departeinentsförslaget.

Från nu angivna utgångspunkter i fråga om skattebördans fördelning på

olika skatteformer och olika skattskyldiga har inom finansdepartementet för­

slag till omläggning av skatterna på inkomst och förmögenhet blivit utarbe­

tat. Dess närmare utformning behandlas ingående under de olika huvudrubri­

kerna. Huvuddragen kunna emellertid i korthet angivas genom följande sam­

manfattning.

Inkomstskatten för fysiska personer. Förslaget ansluter

sig i denna del -— såväl vad avser skatteskala som ortsavdrag in. m. —-

till det av beredningens majoritet framlagda. Proposition rörande det pro­

centtal, med vilket skatten skall uttas under nästa år, kommer att föreläggas

riksdagen under maj månad i samband med slutliga beräkningar rörande

statsutgifterna och intäktsbehovet under budgetåret 1947/48. Såvitt nu kan

bedömas synes troligt att uttagsprocenten kan fastställas till 100, detta under

förutsättning att ökat uttag av övriga direkta skatter i enlighet med här för­

ordade förslag kommer till stånd. Om ökade intäkter icke erhållas från bo-

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

lagsbeskattningen samt förmögenhets- och arvsbeskattningen skulle en vä­

sentligt högre uttagsprocent bli nödvändig.

Enligt förslaget skulle inkomstskatten — vid en antagen uttagsprocent om

100 — komma att innebära skattelättnader för gifta med intill ca 25 000

kronors inkomst och för ensamstående med högst ca 10 000 kronors inkomst

(ändringarna med avseende å barnfamiljernas beskattning behandlas i det

följande). Skillnaderna mellan den föreslagna inkomstskatten och den nu­

varande för olika inkomstlägen kan lämpligen belysas genom några exempel

(avser ortsgrupp III, kommunalskatteavdraget beräknat efter en utdebitering

om 10 kr.).

Gifta

E n s a m s t å ende

Nuv.

statsskatt

Skatt

enligt

prop.

Ökning ( + )

eller

minskning (—)

av skatten i

förhållande till

nuv. skatt

Nuv.

statsskatt

Skatt

enligt

prop.

Ökning ( + )

eller

minskning (—)

av skatten i

förhållande till

nuv. skatt

2 000

28

- 28

82

- 82

3 000

85

-

85

210

87

- 123

5 000

314

182

- 132

451

336

- 115

8 000

712

542

- 170

900

853

-

47

10 000

1010

835

- 175

1258

1260

+ 2

15 000

1957

17*0

- 227

2 418

2 442

+

24

25 000

4 661

4580

- 81

5319

5 658

+ 339

50 000

13 644

14 295

+ 651

14 583

15 655

+ 1 072

100000

36 938

38157

+ 1219

38 019

39 653

+ 1634

200 000

91160

91520

+ 360

92 392

93 152

+ 760

500 000

275 132

278 245

+ 3 113

276 514

280149

4- 3 635

De nuvarande barnavdragen vid statsbeskattningen föreslås ersat­

ta med kontanta barnbidrag på 260 kr., som skola vara skattefria. Den totala

förbättringen respektive försämringen för barnfamiljer genom de föreslagna

barnbidragen samt den nya inkomstskatteskalan framgår av följande sam­

manställning (där »+» anger förbättringen, i kronor, för familjen i förhål­

lande till nuvarande system medan »—» innebär en försämring.)

(Beräkningarna avse ortsgrupp III med en antagen kommunal utdebitering

om 10 kr.)

Familjer med

Inkomst

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

2 000

+

260

+ 520

+ 780

+ 1040

5 000

+

288

+ 466

+ 673

+ 880

10 000

+

291

+ 423

+ 495

+ 567

15 000

+

294

+ 364

+ 362

+ 389

25 000

+

75

+ 68

-

76

- 219

50 000

771

- 890

-1 206

-1 481

100 000

1394

-1 570

-1 971

-2 373

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

129

Beskattningen av juridiska personer. Bolagsskatten fö­

reslås höjd från 32 till 40 procent, i samband varmed vissa justeringar avses

av skattesatserna även för övriga juridiska personer.

Förmögenhetsbeskattningen. I stället för nuvarande system med

en del av förmögenhetsbeskattningen anknuten till inkomstbeskattningen fö­

reslås att hela förmögenhetsskatten skall uttas i form av en fristående skatt å

förmögenheter. Alla förmögenheter intill 30 000 kronor skulle fritas från var­

je förmögenhetsskatt. Den föreslagna skatten i jämförelse med nuvarande

förmögenhetsbeskattning, som till sin storlek är beroende icke endast av för-

mögenhetsbeloppet utan även av inkomsten, belyses av följande exempel:

Nuvarande skatt i kr vid en inkomst av

Föreslagen skatt

3 000

15 000

100 000

30 000

47

81

171

50 000

120

102

159

309

100 000

420

263

409

697

300 000

3 020

685

1 684

2 522

1 000 000

15 620

2 678

5 379

9 785

5 000 000

87 620

23 493

28 673

49 132

För förmögenheter intill 100 000 kronor som äro förbundna med små in­

komster föreslås särskilda reduktionsregler, som innebära en sänkning av

förmögenhetsskatten. Vidare förordas en spärregel av innehåll att stats- och

kommunalskatterna maximeras till 80 procent av inkomsten.

Arvs- och gåvobeskattningen. En särskild kvarlåtenskaps-

skatt föreslås utgå vid sidan av nuvarande arvslottsbeskattning. Endast kvar-

låtenskaper över 30 000 kronor skulle bli skattepliktiga. Efterlevande ma­

kes giftorättsandel inräknas ej i kvarlåtenskapen. Den föreslagna kvarlåten-

skapsskattens storlek utgör: I

Behållen

Kvarlåtenskaps-

Kvarlåtenskapsskatt

om den avlidne

förmögenhet,

skatt, om giftorätt

efterlämnat make

kr.

ej föreligger

och giftorätt

30 000

____

föreligger

50 000

1 000

100 000

6 000

1 000

300 000

41 000

13 500

500 000

91 000

31 000

1 000 000

241 000

91 000

I samband härmed föreslås vissa ändringar av nuvarande bestämmelser

rörande beskattningen av gåvor.

Skattesänkningens omfattning.

De föreslagna skattelindringarnas och skatteskärpningarnas totala belopp

belysas kanske lättast med utgångspunkt från de tidigare anförda, av riks-

räkenskapsverket gjorda kalkylerna rörande de beräknade intäkterna under

år 1948 dels enligt nuvarande skattesystem, dels enligt det nu föreslagna.

Ilihang till riksdagens protokoll

1947.

1 samt. Nr 212.

9

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.2.

Förutom de redan omnämnda justeringar, som böra vidtagas med avseende

å riksräkenskapsverkets siffror, måste observeras konsekvenserna av bam-

avdragens ersättande med kontanta barnbidrag. För att erhålla beloppet för

skattelindringama enligt det nya skattesystemet bör sålunda den beräknade

skatteintäkten enligt nu gällande system justeras så, att den utvisar det

skattebelopp som skulle erhållas med nuvarande skattebestämmelser men

utan bamavdrag. Intäktsbortfallet år 1948 på grund av barnavdragen är

svårt att beräkna men torde kunna uppskattas till omkring 145 milj. kronor.

Jämförelsen mellan intäkterna enligt nuvarande och de föreslagna skatte­

skalorna skulle då ge följande resultat (milj. kr.):

Beräknade intäkter år 1948 Skattelindring

( —) resp.

Inkomstskatt på enskilda ...

Nuvarande

skatter

...

1400

Propositionens

förslag

1 039

(—) resp.

skatteskärp-

ning ( + )

- 361

Bolagsskatt ............................

474

593

+ 119

Årlig förmögenhetsskatt ....

118

155

+ 37

Arvsskatt (och gåvoskatt) ...

45

85

+ 40

2 037

1 872

- 165

Minskningen av inkomstskatten för enskilda skulle sålunda uppgå till om­

kring 360 milj. kr. Detta skattebortfall kompenseras till ett belopp av nära

200 milj. kr. genom de föreslagna skärpningarna av bolagsskatten samt förmö­

genhets- och arvsbeskattningen. Den totala intäktsminskningen skulle sålunda

kunna uppskattas till cirka 165 milj. kr. Den minskning som skulle framträda

på budgetens inkomstsida skulle dock begränsas till något tiotal miljoner

kronor, vilket sammanhänger med de kontanta barnbidragens införande och

det samtidiga slopandet av nu utgående barnavdrag. Det kanske kan finnas

anledning att något närmare beröra beräkningssättet på denna punkt.

Barnavdragens slopande och införandet av kontanta barnbidrag kunde gi­

vetvis ha ägt rum utan att i övrigt någon förändring av beskattningen vidta­

gits. Detta skulle ha inneburit att statsintäkterna ökats med ett mot barnav­

dragen svarande belopp, beräknat till cirka 145 milj. kr. för år 1948, och att

staten i stället utbetalat barnbidrag om sammanlagt 420 milj. kr. Barnfamil­

jerna skulle alltså ha erhållit netto (420 — 145 =) 275 milj. kr. När man

önskar belysa skatteskärpningama resp. skattelindringama enligt del nya

förslaget, bör denna omläggning av statens stöd till barnfamiljerna behand­

las särskilt och intäkterna vid nuvarande skattesystem justeras, som om de

nya barnbidragen först hade genomförts. Det är så beräkningarna här skett.

Resultatet blir då, som redan nämnts, att skattelindringen för enskilda kan

beräknas till 360 milj. kr., varjämte nettotillskottet till barnfamiljerna genom

barnbidragen kan uppskattas till 275 milj. kr.

Rungl. Maj:ts proposition nr 212.

131

III. Familjebeskattningen.

1. Historik, det nya ortsavdragssystemets verkningar å skatteunderlaget

m. in.

Redogörelse för tidigare framlagda förslag och genomförda reformer även­

som för nu gällande bestämmelser på familjebeskattningens område lämnas

dels i själva betänkandet (s. 89—97) och dels i bilagor till detsamma (s. 326—

355). Vidare lämnas i betänkandet (s. 138—139) vissa uppgifter om verkning­

arna å skatteunderlaget av beredningens förslag rörande familjebeskattning­

en. Som en sammanfattning av dessa redogörelser, vartill i övrigt hänvisas,

skal) här endast anföras följande.

Ortsavdragen vid den statliga beskattningen infördes år 1919 för att

hänsyn till de skattskyldigas sinsemellan olika skatteförmåga skulle kunna ta­

gas i högre grad än som tidigare skett. Utgångspunkten var den att en person

saknade skatteförmåga för den del av sin inkomst som motsvarade existens­

minimum för honom och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erford­

rades för hans och familjens uppehälle. En skattskyldigs skatteförmåga an­

sågs alltså representeras endast av den existensminimum överstigande delen

av inkomsten, den s. k. fria inkomsten, och enbart efter denna ansågs skatten

böra utmätas. I enlighet härmed togs vid ortsavdragens bestämmande hänsyn

till de olika orternas dyrhet samt till den med olika familjetyper växlande för­

sörjningsbördan. Bestämmande av skatteskala (progressivitet m. m.) skedde

med tanke endast på den efter ortsavdragen kvarstående d. v. s. den fria

inkomsten.

Bankningen, som innebär att vid taxeringen förutom ortsavdraget

avräknas, om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdra-

gets dubbla summa, ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och, om

det taxerade beloppet är lägre än nu sagts men ändock överskjuter ortsavdra­

get, ett belopp motsvarande hälften av den överskjutande delen, är också mo­

tiverad av hänsyn till skatteförmågan. Det ansågs nämligen, när ortsavdragen

infördes, att de omständigheter som förorsakade undantagande från beskatt­

ningen av ett mot existensminimum svarande belopp, föranledde en nedsätt­

ning även i den av resterande inkomst betingade skatteförmågan. Denna skill­

nad i skatteförmåga ansågs dock mindre ju större den fria inkomsten var, och

skillnaden ansågs ha sin största betydelse i fråga om den del av inkomsten,

som närmast översteg existensminimum. Därför infördes en bestämmelse,

som åstadkom, att den del av det taxerade beloppet som överstiger ortsavdra­

get men icke dess dubbla belopp, får bära endast halv skatt.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Den särskilda anordningen för beräkning av ortsavdrag för en­

samstående (med tabell, däri inlagts ortsavdrag, som reduceras med sti­

gande inkomst) föreslogs av 1936 års skattekommitté därför att kommitténs

förslag eljest skulle för ensamstående med mycket låga inkomster medfört

skatteskärpningar, som voro relativt stora i förhållande till den förutvarande

beskattningen och som icke kunde anses motiverade med hänsyn till skatte­

kraften. Det i ortsavdraget för familj ingående grundavdraget — som enligt

äldre bestämmelser jämväl tillkom ensamstående —- hade nämligen sänkts

i förhållande till det tidigare grundavdraget, mot det att familjeavdraget för

husiru höjts så att detta skulle komma att uppgå till samma belopp som

grundavdraget. Vidare hade ensamstående skattskyldiga i det lägsta inkomst­

skiktet fått vidkännas så ökad skattebörda, att den icke kunnat uppvägas av

lindringen för familjeförsörjarna inom skiktet, varför konsekvensen krävde,

att även de ensamstående i de högre inkomstskikten finge vidkännas ökad

skattebelastning. Det hade därför enligt kommittén gällt att finna en tekniskt

acceptabel metod, som med bibehållande av det ifrågasatta systemet i övrigt

lättade skattebördan för ifrågavarande skattskyldiga, i vad avsåge de lägsta

inkomstskikten, men skärpte densamma i fråga om de högre inkomstskikten.

Visserligen innebure de föreslagna bestämmelserna om ortsavdrag för ensam­

stående ett avsteg från principen om att ett mot existensminimum svarande

belopp alltid skulle undantagas från beskattning, men frågan om existens­

minimum borde ses mot beskattningens utformning i övrigt, och huvudsaken

hade varit att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan en­

samstående och familjeförsörjare. Samma effekt i fråga om skatteskärpning

hade kunnat nås genom en särskild skatt eller progressionsskärpning av den

vanliga skatten i samband med ytterligare höjda avdrag för familjeförsör­

jare.

Avdrag för husföreståndarinna, som — om sådan finnes an­

ställd — tillkommer ogift skattskyldig med hemmavarande minderårigt barn,

åtnjöts före 1938 års ändringar med samma belopp som familjeavdrag för

hustru. Anledningen till att avdraget vid omläggningen bestämdes till Va

hustruavdrag var den, att husföreståndarinna själv erhöll grundavdrag vid

sin taxering samt att det särskilda husföreståndarinneavdraget med hänsyn

till den företagna icke obetydliga höjningen av barnavdragen ansågs snarare

böra sänkas än höjas (hustruavdraget höjdes med nära 100 procent).

Föreskrifterna om särskilt förhöjt familjeavdrag för barn

utöver de två första, som också tillkommo på förslag av 1936 års skattekom­

mitté, motiverades med att det visat sig att det framför allt vore familjer med

tre eller flera barn, vilkas levnadsstandard hårt pressades av barnens behov i

olika hänseenden. Det kunde väl icke med bestämdhet påstås, att just till­

komsten av ett tredje barn medförde en mera markerad påfrestning för famil­

jernas ekonomi än vad de föregående barnen gjort, men ville man söka upp­

nå eu effektiv lindring åt dem av de barnrikare familjerna, som överhuvud

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

133

taget kunde hjälpas avdragsvägen, utan att göra systemet för invecklat kunde

denna lösning anses tillfredsställande.

Införande av direkta barnbidrag ifrågasattes först av familje-

beskattningssakkunniga (1943), som dock av statsfinansiella skäl icke ansågo

sig kunna framlägga förslag härom. Motiveringen för införande av barnbi­

drag skulle enligt de sakkunniga vara, att den övervägande delen av familje­

försörjarna med barn betalade ingen eller så ringa skatt till staten, att skat­

tens eftergivande icke medförde någon nämnvärd lindring i deras försörj­

ningsbörda. önskemålet om en jämnare fördelning av bamförsörjningsbör-

dan kunde därför endast i ringa utsträckning tillgodoses genom en ändring

av grunderna för den statliga inkomstbeskattningen.

För den närmare utformningen av systemet med barnbidrag övervägde

familjebeskattningssakkunniga två metoder. Enligt den ena metoden, som för­

utsatte bibehållande av systemet med skattefria avdrag, skulle de familjeför­

sörjare, vilkas inkomster vore tillräckligt stora för att medgiva ett fullt ut­

nyttjande av avdragen, erhålla åsyftad lindring i försörjningsbördan uteslu­

tande genom skattelättnad och andra lämnas erforderlig utfyllnad genom bi­

drag Enligt den andra metoden, som de sakkunniga gåvo företräde, skulle

de skattefria avdragen helt slopas och utjämningen av barnförsörjningsbör­

dan åstadkommas genom ett för alla barn lika bidrag (å 200 kronor). För den

med inkomsten stigande bamkostnaden skulle kompensation erhållas genom

avdrag direkt å skatten med viss procent av det taxerade beloppet för varje

barn (1 procent å taxerat belopp till och med 10 000 kronor och 1/2 procent å

taxerat belopp däröver till och med 50 000 kronor).

Därefter har 1941 års befolkningsutredning i januari 1946 framlagt förslag

om införande av barnbidrag. Enligt detta förslag skola barnbidragen, som

skola vara skattefria, utgå med 200 kronor för barn och år från och med ka­

lenderåret efter barnets födelse tills det fyllt 16 år (eventuellt om barnet även

därefter är ur stånd att bidraga till sitt uppehälle, efter särskild framställ­

ning, tills det fyllt 18 år). Bidraget skall vara enhetligt och sålunda utgå med

nämnda belopp oavsett barnets ålder, familjens storlek och inkomstförhållan­

den ävensom levnadskostnaderna å dess bosättningsort. I samband med infö­

rande av barnbidragen — som enligt befolkningsutredningen vore att be­

trakta som ett led i en politik, som avsåge att åstadkomma en rättvisare för­

delning av barnkostnaderna, beräknade med hänsyn till 1933 års prisnivå för

familjer med 3—5 000 kronors inkomst i städer och industriorter genomsnitt­

ligt till 7 å 800 kronor per barn och år — skulle bamavdragen vid beskatt­

ningen slopas.

Vad slopandet av barnavdragen skattemässigt innebär i ortsgrupperna I och

V framgår av följande tabell, som för dessa ortsgrupper utvisar skattelättna­

den genom barnavdragen beträffande statsskatt enligt nu gällande grunder

särskilt för varje barn till och med det fjärde.

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Taxerat

Skattelättnad i kronor för makars barn

belopp,

kronor

Ortsgrupp I

Ortsgrupp v

l:a

2:a

3:e

4:e

l:a

2:a

3:e

4:e

1000

_

_

_

_

_

2 000

29

22

31

3 000

68

29

45

n

40

39

15

5 000

93

88

93

45

118

86

60

61

8 000

no

106

160

153

142

141

202

98

10 000

127

122

181

160

165

161

215

215

12 000

154

147

203

186

198

181

2.>0

226

13 000

164

160

224

202

217

199

268

250

15 000

181

177

249

244

239

221

324

287

17 000

194

181

276

269

244

244

357

335

18 000

226

214

276

276

291

244

370

346

20 000

226

226

344

326

304

305

426

370

25 000

226

226

344

344

304

305

462

461

50 000

323

323

490

490

435

434

660

659

no ooo

423

423

643

643

570

570

863

864

210 000

475

475

722

722

640

639

969

970

Såsom av tabellen framgår medför bamavdragens slopande mot införande

av fasta barnbidrag å 200 kronor för de skattskyldiga i vissa inkomstlägen en

förbättring och i vissa andra en försämring. Sålunda erhåller en familj med

fyra barn och 3 000 kronors inkomst i ortsgrupp V en skattelättnad å endast

94 kronor med nuvarande bamavdrag mot 800 kronors bidrag enligt försla­

get, därvid förbättringen alltså utgör 706 kronor. För en familj med 18 000

kronors inkomst och 4 barn i samma ortsgrupp utgör skattelättnaden genom

bamavdragen däremot 1 251 kronor mot 800 kronors bidrag, varför i detta

fall en försämring å 451 kronor uppstår. I stort sett kan sägas, att den av

befolkningsutredningen föreslagna omläggningen icke nämnvärt förändrar

läget för barnfamiljer i inkomstlägena 10—15 000 kronor samt att den med­

för en förbättring för lägre och en försämring för högre inkomsttagare än de

sålunda angivna.

Befolkningsutredningen har även framlagt två andra alternativa förslag

till bambidragssystem, vilka dock icke förordats av utredningen. Enligt det

ena av dessa förslag skulle barnbidrag utgå och bamavdrag bortfalla först

från och med andra barnet. Enligt det andra skulle ett barnbidrag å 200 kro­

nor oavkortat utgå endast till familjer, för vilka bamavdragen icke innebure

några fördelar. Vid högre inkomster skulle barnbidraget minskas med den

skattelättnad, som bamavdragen medförde, för att helt upphöra vid inkomst­

lägen där skattelättnaden uppginge till barnbidragets belopp. Enligt utred­

ningen skulle denna metod tekniskt kunna genomföras på det sätt att man

bestämde att barnbidraget skulle utgå med 200 kronor per barn, dock högst

2 procent av skillnaden mellan 10 000 kronor och vederbörandes till stats­

skatt fastställda beskattningsbara belopp.

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

135

Verkningarna å skatteunderlaget av föxslaget angående

familjebeskattningen blir enligt av beredningen verkställda undersökningar,

att såväl antalet skattskyldiga som det sammanlagda beskattningsbara be­

loppet kommer att minska. Antalet skattskyldiga fysiska personer komma

enligt beräkningar, som skett på grundval av skatteunderlaget vid 1945 års

taxering, att minska från 2 770 000 till 1 800 000 d. v. s. med 970 000 perso­

ner. Den sammanlagda beskattningsbara inkomsten kan med utgångspunkt

från samma skatteunderlag (10 513 milj. kronor) beräknas nedgå så att den

motsvarar endast 45 procent av det sammanlagda taxerade beloppet mot en­

ligt nu gällande bestämmelser 53 procent av samma belopp.

2. Barnavdragens avskaffande.

Statsskatteberedningen föreslår, som förut angivits, att bamavdragen vid

den statliga (ej vid den kommunala) taxeringen skola avskaffas mot det att

direkta skattefria barnbidrag enligt de riktlinjer, som befolkningsutredningen

angivit, införas. Beträffande motiveringen härför hänvisas till beredningens

betänkande (s. 97—121).

I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 292—294) förordar beredningens le­

damot herr Sundén, att barnbidrag skall utgå först från och med det andra

barnet men att samtidigt rätt skall föreligga att efter därom i deklarationen

framställt yrkande med avstående av bidraget erhålla bamavdrag. För en­

samstående mödrar skall dock rätten till barnbidrag respektive barnavdrag

inträda redan från och med det första barnet. I de fall, där barnbidrag i en­

lighet härmed icke skall utgå, skall bamavdrag fortfarande åtnjutas. Bam-

avdraget, som icke skall vara föremål för bankning, skall bestämmas till en­

hetligt, icke dyrortsgraderat belopp av 800 kronor för vartdera av de två

första barnen samt 1 200 kronor för ett vart av de följande. Åldersgränsen

för åtnjutande av barnbidrag respektive barnavdrag skall bibehållas vid nu­

varande 18 år.

Beredningens förslag om barnavdragens avskaffande har berörts i de

flesta remissyttrandena. Föi-slaget har därvid tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av länsstyrelserna i Västmanlands, Gävleborgs, Västemorrlands och

Västerbottens län (såvitt angår förstnämnda länsstyrelse dock med reserva­

tion av föredragande landskamreraren) samt av landsorganisationen. Läns­

styrelsen i Stockholms län, som i yttrande över hefolkningsutredningens för­

slag förordat eu provisorisk lösning av barnbidragsfrågan utan samtidig

rubbning av skattesystemet, framhåller, att det skäl, varpå länsstyrelsen grun­

dat detta ställningstagande, icke syntes göra sig gällande med samma styrka,

därest ortsavdragen underginge den höjning, som beredningen föresloge. I

direkt avstyrkande riktning uttaia sig kammarrätten, statskontoret, riksrä-

kenskapsverket, socialstyrelsen (reservation av två ledamöter), kommerskol­

legium, lanbruksstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Ös­

tergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristian-

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro och Norrbottens län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, nä­

ringslivets skattedelegation, samtliga handelskammare, Sveriges köpmanna­

förbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges grossist­

förbund, Sveriges redareförening samt hushållningssällskapen i Kronobergs

och Malmöhus län.

Av dem, som tillstyrkt förslaget, framhåller länsstyrelsen i Väster-

norrlands län, att förslagets genomförande visserligen föranledde en viss

skatteskärpning för vissa inkomsttagare men att denna icke syntes vara av

den betydelse att den borde hindra den förenkling som förslaget innebure.

Landsorganisationen framhåller det otillfredsställande i att den subventio-

nering av barnkostnaderna, som de hittills tillämpade barnavdragen inne­

burit, varit praktiskt taget betydelselös i de lägre inkomstskikten men där­

emot betytt en större skattelindring i de högre, samt anför vidare:

Det föreliggande förslaget att helt slopa bamavdragen då barnbidragen in­

föres kan å andra sidan mötas av invändningen, att det i inkomstskikten över

ca 12 000 kronor innebär en orättvisa mot barnfamiljerna, eftersom det inne­

bär en relativ försämring i förhållandena till de barnlösa familjerna och

detta i högre grad ju fler barn som finnas i familjen. Både med hänsyn här­

till och med tanke på sakens värde för familjer i lägre inkomstskikt vill

landsorganisationen förorda en höjning av barnbidragen. Åtminstone delvis

kunde denna finansieras med ett högre skatteuttag än vad beredningen före­

slagit för grupperna närmast över 12 000 kronor. Det må visserligen vara

sant att mycket höga marginalskattesatser, alltså den skatteökning, som in­

träder vid en viss ökning av inkomsten, i vissa fall skulle kunna medföra ett

minskat intresse för att genom ökade arbetsinsatser skaffa ökade inkomster.

Vid 12 000 kronors inkomst blir emellertid denna marginalskatt enligt be­

redningens förslag 28 procent vid en kommunalskatt på 10 procent och 110

procents uttag av statsskattens grundbelopp. Det förefaller knappast troligt,

att någon på grund av en skattesats av denna storleksordning skulle avstå

från någon inkomst genom att icke utnyttja sin arbetskapacitet till fullo.

I varje fall om det blir möjligt att begränsa statsskatteuttaget till 100 procent

av grundbeloppet och under förutsättning att barnfamiljerna kompenseras

genom högre barnbidrag än de 200 kronor, som man hittills räknat med,

synes inkomstgrupperna mellan exempelvis 12 000 och 25 000 kunna bära

något högre skattesatser än vad beredningen föreslagit. Detta skulle i stort

sett inte behöva betyda någon skärpning av skattetrycket i förhållande till

nu utgående skatter för dessa grupper annat än där detta redan föreslagits

av beredningen.

Även efter en dylik omskiftning av skattebelastningen i de högre mellan­

skikten skulle i vissa fali barnfamiljerna i dessa och högre skikt komma att

få sin ställning försämrad i förhållande till barnlösa i samma inkomstklass.

Detta kunde i och för sig betraktas som ett mindre tilltalande drag i ifråga­

varande omläggning av skattesystemet. Saken måste emellertid ses i sitt sam­

manhang med den tendens i den moderna svenska socialpolitiken, som går

ut på att låta även familjerna i de mellersta och högsta inkomstklasserna få

del i samhällets åtgärder till barnens och ungdomens förmån, detta närmast

för att avskaffa behovsprövningen med åtföljande fattigvårdsstämpel på

dessa åtgärder. Att å ena sidan slopa barnavdragen vid beskattningen och å

andra sidan också slopa behovsprövningen i den familjestödjande social­

politiken innebär en både administrativt och socialt värdefull förenkling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

137

I de yttranden, däri förslaget om barnavdragens avskaffande avstyrkts,

ha åberopats argument av samma slag som de vilka förekomma i vissa ytt­

randen över befolkningsutredningens förslag (se betänkandet s. 345—355).

Därjämte ha vissa ytterligare skäl anförts. Av innehållet i dessa yttranden

skall här omnämnas följande.

Kammarrätten framhåller, att förslaget om bamavdragens ersättande med

barnbidrag om 200 kronor icke utjämnade skillnaden i skatteförmåga, såvitt

anginge skattskyldiga i vissa inkomstlägen. Därigenom uppstode bland dessa

skattskyldiga en bristande jämlikhet i beskattningen, i det att skattebördan

komme att bliva tyngre för barnfamiljerna än för de barnlösa. Denna ökade

belastning bleve så mycket mera kännbar som den skulle träffa skattskyl­

diga inom samma inkomstskikt som enligt förslaget skulle få den redan för­

ut höga beskattningen ytterligare skärpt. Att nu helt borttaga barnavdragen

syntes vara desto mera betänkligt som den år 1938 införda höjningen av

dessa avdrag i viss mån torde hava förestavats av en avsikt att motverka be­

gränsningen av barnantalet eller i alla händelser ha verkat i sadan riktning.

Borttagandet av barnavdragen måste under sådana förhållanden av dem

som träffades därav utan att genom barnbidragen erhålla motsvarande kom­

pensation kännas som en orättvisa. Visserligen skulle det föreslagna systemet

som beredningen framhållit vara till fördel för det stora flertalet skattskyl­

diga, men en förbättring för vissa grupper medborgare borde icke genom­

föras på det sätt, att en i och för sig obefogad försämring skapades för andra

medborgargrupper. Kammarrätten ville ifrågasätta om icke en tillfredsstäl­

lande utjämning av skillnaden i skatteförmåga enklast skulle kunna vinnas

genom bibehållande av de nuvarande bamavdragen, minskade med 200

kronor, jämte borttagande av bankningen.

Statskontoret anser, att skatten i de högre inkomstlägena enligt förslaget

ej komme att avvägas så att den drabbade likformigt och rättvist efter

skatteförmåga. En förutsättning för barnavdragens ersättande med särskilda

barnbidrag borde vara, att den nya skatteskalan utformades på ett sätt som

i skälig mån beaktade försörjningsbördans omfattning. Det föreslagna barn­

bidragssystemet kunde i princip godtagas endast under förutsättning, att gäl­

lande regler för såväl den statliga som den kommunala beskattningen i sam­

band med dess genomförande underkastades en grundlig översyn. Redan av

den anledningen att i del föreliggande förslaget spörsmålet om barnavdragen

vid den kommunala beskattningen lämnats helt å sido syntes förevarande

problem böra bliva föremål för ytterligare övervägande.

Riksräkenskapsverket anför, att barnavdragens ersättande med barnbidrag

skulle lösa frågan om de löpande skatternas differentiering efter försörj­

ningsbörda synnerligen tillfredsställande i låga inkomstlägen, men att den

nya ordningen vid höga inkomstlägen medförde eu otillfredsställande skatle-

differentiering och att vid särskilt höga inkomstlägen skattedifferentieringen

till och med skulle bliva lägre än den gällande, uppenbart otillfredsställan­

de. Med utgångspunkt från eu given progressiv skatteskala vore det möjligt

alt konstruera särskilda skatteskalor för skattskyldiga med olika tamilje-

138

Kurtgl. j\laj:ts proposition nr 212.

förhållanden, vilka skalor för skattskyldiga inom varje inkomstskikt skulle

giva i stort sett samma uppbördsresultat som den i förväg givna gemensam­

ma skatteskalan samtidigt som skattedifferentieringen efter försörjningsbör­

da kunde göras verkligt tillfredsställande. Det vore här icke fråga om en

förskjutning i skattebörda från högre till lägre inkomstklasser, utan frågan

gällde en fördelning av skattebördan inom en och samma inkomstklass allt­

efter den skattskyldiges försörjningsbörda. Den förebragta utredningen borde

därför kompletteras med en utredning angående möjligheterna till en rätt­

visare fördelning av den faktiska skattebördan i olika inkomstlägen mellan

barnfamiljer och andra skattskyldiga. Det reservationsvis framlagda försla­

get om valfri användning av barnavdrag eller barnbidrag syntes ur skatte­

teknisk synpunkt böra avböjas. Vid den ifrågasatta utredningen borde jämväl

barnförsörjningens beaktande vid kommunalbeskattningen ägnas uppmärk­

samhet.

Socialstyrelsen anför betänkligheter mot att barnfamiljer redan vid in­

komster på 10—15 000 kronor skulle få sin ställning försämrad med det

nya systemet, vilket förhållande i vissa fall bleve så mycket mera märkbart

som barnbidragen icke skulle dvrortsgraderas. Syftet med de på detta om­

råde gällande bestämmelserna vore till väsentlig del just att åstadkomma

en mera rättvis differentiering av beskattningen i fråga om skattskyldiga

inom samma inkomstläge men med olika familjeförhållanden, och detta

syfte borde icke få komma i skymundan vid utformande av nya bestämmel­

ser. Ett hänsynstagande såväl till nödvändigheten att lätta barnförsörjnings­

bördan för lägre inkomsttagare mera effektivt än som skedde med det nu­

varande barnavdragssystemet som till önskemålet om en rättvis avvägning av

skattebördan med hänsyn till olika familjeförhållanden torde kunna ske ge­

nom en lämplig kombination av barnbidrag och skattefria barnavdrag, un­

gefärligen efter riktlinjerna i det ena av befolkningsutredningens alternativa

förslag.

Därefter framhåller socialstyrelsen, att förslaget i förevarande del också

borde ses i samband med de föreslagna skattehöjningarna, samt anför vidare:

Ur socialstyrelsens synpunkt är intet att erinra mot att, om en skärpt be­

skattning erfordras, den uttages i relativt större mån från de högre inkoms­

terna än från de lägre. Enligt styrelsens mening är sålunda en ganska långt

gående utjämning av bestående inkomstförhållanden inom skattesystemets

ram berättigad. Med hänsyn till att förslaget innebär avsevärda skattesteg­

ringar för större inkomsttagare och att progressionen går så högt som av

hänsyn till skatteförmågan är tänkbart, blir det emellertid också ett rimligt

krav, att skattesystemet inom varje inkomstgrupp får en rättvis avvägning

med hänsyn till större skillnader i skatteförmågan, d. v. s. främst hänsyn

till varierande familjeförhållanden och försörjningsbörda. I detta samman­

hang må särskilt erinras om att de föreslagna allmänna barnbidragen icke

kunna täcka mer än en mindre del av kostnaden för barnen. Styrelsen för­

menar, att man vid bedömandet av denna fråga har anledning att se mera

till förhållandet inom varje inkomstgrupp än till förhållandet mellan skilda

inkomstklasser.

I ett särskilt yttrande anser sig byråchefen Eriksson icke kunna dela den

av socialstyrelsen anförda kritiken mot förevarande del av förslaget. I sina

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

139

konsekvenser innebure detta, att alla barnfamiljer i landet skulle göras del­

aktiga av lika stora barnbidrag, en princip som för övrigt också slagit igenom

i de socialpolitiska åtgärder till barnfamiljernas nytta som beslutats eller

planerades, t. ex. skolluncherna och den kostnadsfria skolutbildningen. En

annorlunda konstruerad skattepolitik, medgivande i praktiken högre barn­

bidrag till de ekonomiskt välställda medborgarna, förefölle direkt mot­

bjudande.

Jämväl byråchefen Richert anser sig böra förorda beredningens förslag i

förevarande avseende. Det kunde vara sant att barnfamiljer i högre inkomst­

lagen skulle få sin ställning försämrad, men det vore ingalunda givet, att

det nuvarande systemet vore att anse som rättvist, utan snarare syntes mot­

satsen vara fallet. Ju mindre inkomsten vore ju svagare vore den som skatte-

objekt och desto större bleve behovet av en lättnad, medan däremot skatte-

förmågan stege och behovet av lättnad bleve mindre vid stigande inkomster.

Det vore otvivelaktigt riktigt, att två skattskyldiga i samma inkomstläge men

med olika antal minderåriga barn icke hade samma förmåga att erlägga den

å inkomsten belöpande skatten, men ingenting sade, att en differentiering

efter försörjningsförmåga och familjeförhållanden måste ske i samma pro­

portioner som med det nuvarande systemet.

Richert framhåller, att det nu föreslagna barnbidragssystemet i själva

verket skulle få just samma ekonomiska innebörd som ett av 1921 års kom-

munalskattekommitté diskuterat system med skattefria barnavdrag, vilka

minskades med stigande inkomster, samt anför vidare:

Såvitt jag kan finna, skulle även här hänsyn tagas till familjeförhållanden

och försörjningsbörda, fastän efter en annan skala än i det nuvarande

systemet. Att ett system med allmänna barnbidrag, sådant det av beredningen

föreslagna, skulle bli orättvist mot de högre inkomsttagarna kan enligt min

mening endast hävdas, om man finge utgå från att dessa högre inkomsttagare

kunde göra anspråk på statsbidrag för att giva sina barn en mera dyrbar upp­

fostran. Gentemot en sådan ståndpunkt kan emellertid göras gällande, att den

icke överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet.

Att beskattningen skärpes förhållandevis mera för de högre inkomsttagar­

na än för de lägre kan efter min mening icke på något sätt ändra giltigheten

av ovanstående resonemang, eftersom behovet av bidrag till kostnaden för

ett barns uppfostran ju icke därför kan bli större för högre inkomsttagare än

för lägre.

Lantbruks styr ds en framhåller, alt den föreslagna anordningen — som

ledde till en viss ekonomisk lättnad för barnfamiljer i de lägre inkomstskikten

och även vore till fördel ur taxeringsteknisk synpunkt — bleve påtagligen

till nackdel för de intellektuella befolkningsgrupperna, som ofta med egna

studieskulder ändock plägade underhålla sina barn i högre utbildningsan-

stalter med därav föranledda höga utbildningskostnader. Denna grupp skatte­

betalare finge icke samma förmån av barnbidraget som de rent kroppsarbe­

tande befolkningsgrupperna, vilket komme att ytterligare pressa förstnämn­

da befolkningsgrupp och leda till ökade svårigheter för barnens uppfostran

•— särskilt för de på landsbygden boende. Sannolikt komme detta förhållan­

de att leda till ökade krav på det allmänna att underlätta eller understödja

140

Kungl. Maj.ts proposition nr

212.

högre studier. Huruvida denna utveckling vore önskvärd eller ej, torde böra

ytterligare övervägas, innan omläggningen företoges.

Pensionsstyrelsen framhåller, att den försämring, som förslaget medförde

för inkomsttagare med inkomster över 15 000 kronor — frånsett de mycket

höga inkomstlägena, där försämringen icke vore av större betydelse — kunde

få ogynnsamma konsekvenser ur befolkningspolitisk synpunkt samt påverka

möjligheterna av att ge barnen den utbildning som under nuvarande förhål­

landen vore möjlig, en ur samhällets synpunkt mycket beklaglig utveckling.

Skatleskärpningarna komme att på grund av bristerna i taxeringsförfarandet

med särskild tyngd drabba löntagarna, särskilt i högre inkomstlägen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har i princip intet att erinra mot införande

av barnbidrag men förklarar sig bestämt reagera mot den egendomliga kon­

sekvensen av barnavdragens avskaffande, att en familj med barn i de me­

delstora och högre inkomstskikten skulle få skatten väsentligt mera höjd

än en familj utan barn i samma inkomstskikt. Länsstyrelsen anser de av 1936

års skattekommitté och 1941 års familjeheskattningssakkunniga anförda skä­

len för skattedifferentiering genom barnavdrag (se betänkandet s. 331—337)

fortfarande äga full giltighet och förklarar sig alltjämt hysa den åsikten att

ett belopp motsvarande existensminimum alltid — oavsett inkomstens stor­

lek — borde undantagas från beskattning. Härefter anför länsstyrelsen:

Länsstyrelsen ifrågasätter fördenskull, huruvida icke ett system med barn­

bidrag bör kombineras med rätt till barnavdrag, vilket synes vara enda ut­

vägen för att kunna undvika ovan framhållna ogynnsamma konsekvenser

för familjer med barn. Man kan då tänka sig olika lösningar. Antingen skulle

alla skattskyldiga oberoende av inkomstens storlek äga rätt till barnavdrag,

eventuellt i samband med beskattning av barnbidragen, eller också skulle

skattskyldig beviljas rätt att med avstående av barnbidrag i stället få åtnjuta

bamavdrag. Länsstyrelsen anser förstnämnda alternativ vara att föredraga,

då härigenom skapas större reda och enhetlighet vid tillämpningen. En be­

skattning av barnbidragen skulle för samtliga skattskyldiga, för vilka be­

skattningsbar inkomst uppkommer, medföra skatteskärpning, vilken med

hänsyn till skatteskalans progressivitet blir störst i de högre inkomstskikten.

Då skatteskärpningen även, fast i mindre grad, drabbar lägre inkomster, sy­

nes det dock mindre lämpligt att upptaga barnbidragen till beskattning.

Bamavdragen anser länsstyrelsen böra dyrortsgraderas i likhet med vad

beredningen föreslagit beträffande ortsavdragen. I fråga om avdragens stor­

lek synas de böra utgå med belopp, som i de olika ortsgruppema nu utgå

efter bankning med lämplig avrundning samt minskade med barnbidraget

200 kronor. Länsstyrelsen föreslår fördenskull, att bamavdragen skola ut­

göra: i ortsgrupp I för de två första barnen 500 kronor, för övriga barn 850

kronor, i ortsgrupp II respektive 550 och 950 kronor, i ortsgrupp III respek­

tive 600 och 1 050 kronor, i ortsgrupp IV respektive 650 och 1 150 kronor

samt i ortsgrupp V respektive 700 och 1 250 kronor.

Inkomstbortfallet genom bamavdragen för statsverket blir visserligen rätt

betydande, men synes likväl icke böra hindra ett genomförande av länssty­

relsens förslag.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser också principen om ett skattefritt

existensminimum, som borde täcka de oundgängliga kostnaderna även för

den skattskyldiges minderåriga barns försörjning, fortfarande bärande. Vis-

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

141

serligen kunde det sägas, att eu skaltskyldig med större inkomster kunde be­

strida kostnaderna för barnens försörjning utan att han därför orsakades så­

dan nedsättning i skattebärkraften, att ett avdrag för kostnaderna kunde

anses nödvändigt påkallat, men därmed vore principens giltighet icke veder­

lagd. Den stegring i skatteavdraget, som barnavdragen föranledde i högre in­

komstklasser, vore en given konsekvens av progressionen och torde vid en

närmare analys av spörsmålet knappast framstå som stötande.

Därefter framhåller länsstyrelsen, att barnavdragens bortfallande vid. den

statliga taxeringen icke komme att för skattemyndigheterna innebära någon

arbetslättnad eller teknisk förenkling av betydelse, under det att de nya barn­

bidragen däremot skulle draga med sig en vidlyftig förvaltningsapparat, samt

anför vidare:

Det får väl anses ligga i sakens natur, att bestämmelserna i fråga om be­

skattningen äro underkastade snabbare växlingar än de som gälla andra

rättsområden. I fråga om sådana regler, som vid sin tillkomst byggts på

grundsatser av mera principiell innebörd, torde det dock kunna förväntas

en viss beständighet. Man kan härutinnan peka på en sådan detalj som den

för endast några år sedan av befolkningspolitiska motiv stadgade rätten till

avdrag för barn i åldern 16—18 år. Det är visserligen avsett, att barnbidi-ag

under vissa betingelser skola kunna utgå för denna ålderskategori. Härvid

förutsättes emellertid ett omständligt ansöknings- och prövningsförfarande.

Det mest betänkliga är härvid, att den nya metoden med ganska stor sanno­

likhet icke kan antagas leda till ett jämlikt och rättvist resultat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att förslagets verkan för skatt­

skyldiga i högre inkomstlägen med barn ur befolkningspolitisk synpunkt icke

kunde anses vara förenlig med allmän uppfattning. En jämförelse mellan

skatterna enligt förslaget och de skatter som med nu gällande avdragssystem

skulle uppkommit vid höjning även av bamavdrag med hänsyn till steg­

ringen i levnadskostnaderna visade ännu tydligare att skattskyldig med

många barn missgynnats genom förslaget på ett icke önskvärt sätt. Någon

framkomlig väg borde därför utfinnas, varigenom skattskyldiga med flera

barn icke belastades hårdare än övriga skattskyldiga. Detta syntes kunna

ske genom lämplig avvägning av skatteprocenten för dessa. Då det här gällde

en relativt liten grupp av skattskyldiga, komme en lindring för dem icke

vare sig att få någon egentlig betydelse ur statsfinansiell synpunkt eller för­

anleda något väsentligt merarbete vid skattens debitering.

Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om alt enligt undersökningar av

befolkningsutredningen en betydande del av en barnfamiljs utgifter belöpte

å barnen samt att bamkostnaderna siffermässigt stege med familjens in­

komster. Sålunda krävde med utgång från 1933 års prisnivå tillkomsten av

ett barn en inkomstökning av 460 kronor för att bibehålla en familj utan

barn och med en inkomst av 2 000 kronor vid oförändrad levnadsstandard.

När barnets ålder uppginge till 4 år stege beloppet till 580 kronor och när

barnet fyllt 16 år till 1 060 kronor. Motsvarande belopp utgjorde vid ett in­

komstläge av 4 000, 6 000 och 8 000 kronor respektive 850, 1 040 och 1 960

kronor, 1 260, 1 530 och 2 850 kronor samt 1 690, 2 010 och 3 740 kronor.

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tillkomsten av 4 barn i ålder 7, 10, 13 och 16 år krävde en inkomstökning

vid en inkomst av 2 000, 4 000, 6 000 och 8 000 kronor av respektive 3 135,

5 570, 7 960 och 10 380 kronor.

Länsstyrelsen framhåller, att de belopp som genom barnavdragen undan-

toges från beskattning alltså redan vid ett inkomstläge av 8 000 kronor icke

ens efter 1933 års prisnivå tillnärmelsevis motsvarade de verkliga barnkost­

naderna, samt anför i övrigt bl. a.:

Barnavdragens uppgift är endast att åstadkomma en rättvis avvägning av

skatterna mellan skattskyldiga inom samma inkomstskikt med hänsyn till

försörjningsbördan för barnen. Även om barnkostnaderna, som från visst

håll gjorts gällande, icke kunna jämställas med de utgifter, som får avdragas

vid taxeringen före nettointäktens fastställande, är det uppenbart, att en rik­

tig avvägning av skattetrycket ur rättvisesynpunkt icke kan ernås utan att

vederbörlig hänsyn tages till kostnaderna för barnen. Avsikten med barn­

avdragen är icke att åstadkomma en rättvis fördelning av skattebördan mel­

lan inkomsttagare i olika inkomstlägen, vilket bör regleras genom skatte­

skalan, och långt mindre att söka ernå en allmän utjämning av barnförsörj­

ningsbördan. Sistnämnda fråga är av social natur och bör icke sammanblan­

das med frågan om skattetryckets fördelning men väl samordnas med denna.

Först sedan skatteproblemet lösts, finnas emellertid reella förutsättningar

för att sakligt kunna bedöma frågan om barnbidragens utformning. Enligt

länsstyrelsens uppfattning böra de barnfamiljer, som äro i behov av statlig

hjälp, också kunna beredas sådan hjälp utan att därför kränkning skall be­

höva ske av övriga barnfamiljers rätt till skälig beskattning.

Länsstyrelsen, som anser redan den nuvarande skattedifferentieringen med

hänsyn till barnkostnaderna otillräcklig, särskilt för familjer med högre in­

komster, finner såväl psykologiska som taxeringstekniska skäl tala för att

differentieringen icke verkställdes vid taxeringen utan först vid fastställande

av skatten. Detta skulle kunna ske genom att särskilda skattetabeller upp­

rättades för ensamstående, för familjer med barn etc., i vilka skatten angåves

direkt med ledning av taxerade beloppet och familjens storlek. Om tillräck­

lig differentiering skedde på detta sätt vore intet att erinra mot barnavdra­

gens slopande, men förslaget om avdragens ersättande med bidrag kunde så

mycket mindre godtagas som samtidigt föresloges skärpt progressiv beskatt­

ning, varigenom barnfamiljernas ställning ytterligare försämrades.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att barnavdrag efter nuvarande me­

tod men med förhöjda belopp borde bibehållas. Familjeförsörjare under

visst inkomstläge, vilka icke i beskattningsväg kunde erhålla kompensation

för den ökning av levnadskostnaderna, som uppfostran och utbildning av

barn innebure, borde erhålla kontanta bidrag. Länsstyrelsen anför dess­

utom bl. a.:

Självfallet förekomma jämväl vid den kommunala beskattningen många

fall, då skattskyldig på grund av låg inkomst icke kan få utnyttja sina barn­

avdrag. Ett analogt bedömande av denna beskattningssituation hade givetvis

bort äga rum. Att slopa barnavdragen vid den statliga men bibehålla dem

vid den kommunala taxeringen kan icke anses tillfredsställande vare sig

från principiell eller praktisk synpunkt. Då beredningen framhåller den lätt-

na-d rent taxeringsmässigt som ett borttagande av barnavdragen skulle in­

nebära, må erinras om att utbetalande av allmänna barnbidrag torde föran-

leda mycket arbete för de myndigheter, som skola omhiinderhava denna ar­

betsuppgift.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön förordar också barnavdragens bibehållande

och framhåller att om någon justering av dessa — eller eventuellt av barn­

bidragen -— borde äga rum, denna justering borde ske så, att någon skärp­

ning av barnfamiljernas skattebördor icke inträdde i förhållande till gällande

skattesystem. Länsstyrelsen anför bl. a.:

Länsstyrelsen anser uppenbart, att ett levnadskostnadsminimum bör bibe­

hållas skattefritt för den, som icke har högre inkomst än detta minimum,

men att det för en skattskyldig, som har högre inkomst, är praktiskt sett

skäligen likgiltigt, efter vilka teoretiska grundsatser hans skatter beräknas,

blott dessa — och detta är det under alla förhållanden väsentliga — fram­

stå såsom skäliga i förhållande till vad andra skattskyldiga ha att erlägga.

Huruvida utskylderna för en person med högre inkomst än levnadskost­

nadsminimum beräknats med utgångspunkt från ett fast grundavdrag mot­

svarande levnadskostnadsminimum eller icke är alltså betydelselöst, enär

samma slutsumma i uträknad skatt kan ernås i det ena fallet som i det andra,

t. ex. genom utformningen av skatteskalorna. Länsstyrelsen anser för sin

del icke, att beredningen genom sitt förslag ernår en rättvis fördelning av

skattebördorna mellan barnfamiljer i olika inkomstlägen inbördes eller i

förhållande till skattskyldiga utan barn. Vad först angår barnfamiljer i lägre

inkomstklasser, är det gentemot dessa en i hög grad rättvisande åtgärd, att

barnbidragen införas såsom en kompensation för det förhållandet, att i

dessa inkomstklasser de nuvarande ortsavdragen icke alls eller endast i

ringa mån kunna utnyttjas vid beskattningen. Man frågar sig emellertid, hur

dessa inkomstklasser komma att uppfatta avskaffandet av barnavdragen.

Viss del av de såsom barnbidrag utgivna beloppen kommer ju att återkrävas

i skatt, där sådan kanske förut icke alls uttagits, eller i form av ökad skatt.

En dylik anordning kommer säkert icke att omfattas av det allmänna rätts­

medvetandet. Utbetalningen av barnbidragen kommer sannolikt att för många

framstå som en social hjälpåtgärd, som icke har något samband med av­

skaffandet av barnavdragen. Nämnda egendomliga verkan har det föreslagna

systemet inom alla inkomstklasser; över vissa inkomstgränser inträder en

än mera anmärkningsvärd verkan av systemet, i det att skatteskärpningen på

grund av barnavdragens avskaffande blir i uträknad skatt högre än barn­

bidraget. De inkomstgränser, där sistnämnda verkan inträder, ligga lägre i en

högre dyrortsgrupp än i en lägre, och ligga inom en och samma ortsgrupp

lägre, ju större antalet barn är. Detta förhållande måste betecknas såsom

direkt anstötligt för rättskänslan. Länsstyrelsen anser för sin del, att verk­

ningarna av en skattereform böra bedömas med utgångspunkt från gällande

skattesystem och att de skatteökningar, som eventuellt genomföras, böra

framstå såsom moraliskt berättigade i förhållande till detta. Så är emeller­

tid icke förhållandet beträffande de skatteskärpningar, som enligt förslaget

skulle inträda för barnfamiljer. Sådana skärpningar inträda enligt förslaget

redan i inkomstklasser, som visst icke kunna betraktas som höga. Ur befolk-

ningspolitiska synpunkter måste varje ökning av barnfamiljernas skattebörda

avvisas. Ett genomsnittligt antal barn av minst 3 per familj lärer vara nöd­

vändigt för att rikets folkmängd icke skall minskas, men redan vid en in­

komst å 12 000 kronor i ortsgrupp V och 15 000 kronor i ortsgrupp I skulle

enligt förslaget eu ökning av skattebördan överstigande barnbidragen för eu

familj av denna storlek inträda. Ett mycket stort antal barnfamiljer i arbets­

ledares, tjänstemäns och mindre affärsidkares inkomstklasser, särskilt i st ii -

derna, skulle drabbas av de föreslagna skatteskärpningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

145

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att de nuvarande barnavdragen, last- ställda till bestämda belopp (ulan bankning), borde bibehållas samt att barn­ bidragen borde underkastas skatteplikt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, att om samhället av befolkningspolitis- ka eller familjesociala skäl ansåge sig böra träda hjälpande emellan i fall då ingen inkomst funnes eller denna vore så låg att den konsumerades av barnavdragen, så vore detta ett spörsmål som låge utanför beskattningsvä- sendets område enligt hittillsvarande betraktelsesätt. Det angivna förhållandet kunde icke berättiga till att rubba skatteförmågeprincipen genom uppgivan­ de av de skattefria barnavdragen men väl till att tänka sig en negativ skatte- förmåga och, om man så ville, en negativ beskattning. Vad anginge det i betänkandet gjorda påståendet om det otillfredsställande i att genom barn­ avdragen i de lägsta inkomstskikten erhölles ringa eller ingen förmån, me­ dan genom desamma i de högre inkomstskikten erhölles en betydande skat- telindring — i ortsgrupp V vore »skattelättnaden» för första barnet för en skattskyldig med 2 000 kronor taxerat belopp 31 kronor och för en skatt­ skyldig med 210 000 kronor taxerat belopp 640 kronor — kunde man lika gärna kasta om framställningssättet och säga att om samhället ansåge, att skatt skulle betalas även för den del av inkomsten, som konsumerades av barnkostnaden, så skulle »skattepålägget» för de nämnda båda skattskyldiga för samma merinkomst bliva 31 kronor för den ene och 640 kronor för den andre, d. v. s. »skattepålägget» skulle på grund av progressionen drabba den skattskyldige så mycket tyngre i den högre inkomstklassen. Med vår på skatteförmågeprincipen vilande lagstiftning hade den skattskyldige med barn i det ena som det andra fallet en skattebärande inkomst, som vore lika mycket som barnavdraget mindre än vad den barnlöse hade. Man kunde med lika litet berättigande i detta sammanhang tala om vare sig »skatte­ lättnad» eller »skattepålägg». I båda fallen vore det endast fråga om lik­ formig och rättvis beskattning.

Länsstyrelsen framhåller därefter, att alla intentioner på förevarande om­ råde tidigare gått ut på att tillgodose de barnrika familjerna i förhållande till de barnfattiga i samma bruttoinkomstställning men att förslaget skulle för barnrika familjer i mellanskikten och de högre inkomstlägena medföra en försämring mot vad som vore fallet enligt nu gällande ordning, samt anför vidare:

Ett skäl, som särskilt bjärt framhäver nödvändigheten av att i skattelag­ stiftningen bibehålla de skattefria barnavdragen, finner länsstyrelsen ligga i följande förhållande. Beredningen har själv — betänkandet s. 127 — i fråga om ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga och för makar riktigt fun­ nit, att ortsavdragen icke borde sättas för låga med hänsyn till stadgandena om vad som vid införsel i den skattskyldiges avlöning eller vid jämkning av löneavdrag för källskatt av avlöningen skall förbehållas den skattskyldige till bestridande av honom åliggande underhållsskyldighet. Men beredningen har icke fullföljt tankegången i fråga om barnavdragen. Enligt såväl inför­ sellagen som motsvarande bestämmelse i 48 § 2 mom. uppbördsförordningen kan vid indrivningen icke tagas i anspråk belopp, motsvarande vad den skatt­ skyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv, make och oförsörjda

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

145

barn. I sakens natur ligger, att ändring av dessa sistnämnda stadganden var­

ken kan eller bör ske. Då frågar man sig, vilket förnuftigt ändamål det tjä­

nar, att skattelagstiftningen stadgar en skatteplikt, som icke lagligen kan

effektueras. Av tabellen å s. 110 i betänkandet synes framgå, att vad nu

sagts gäller bortåt 90 % av landets hela befolkning. Det betyder, att dessa

90 % av alla skattskyldiga i landet skulle komma att få anledning att begära

jämkning och därtill ha lagligt fog för att få sådan. Oavsett att uppbörds-

organisationen på långt när icke skulle tåla en sådan påfrestning, torde det

av lättförstådda skäl böra undvikas att på detta sätt låta de lokala skatte­

myndigheterna och indrivningsmyndighetema korrigera lagstiftningen.----------

Länsstyrelsen är alltså av den uppfattningen, att barnförsörjningskostna-

dema böra beaktas i första hand genom skattedifferentiering så, att på lämp­

ligt sätt avvägda skattefria barnavdrag tillåtas. Att medgiva kontanta barn­

bidrag, där sådant icke behövs, anser länsstyrelsen icke påkallat. Men där

skattedifferentiering icke räcker, alltså i fall då inkomsterna äro mindre än

de skattefria barnavdragen, finner länsstyrelsen det riktigt, att kontanta

barnbidrag skola utgå. Med upprätthållandet av skatteförmågeprincipen äro

dessa barnbidrag teoretiskt skattebärande inkomst. Praktiskt synes det icke

tilltalande att beskatta bidragen. Genom att i det enskilda fallet bestämma

bidragen till just de belopp, varmed bamavdragen icke kunnat »utnyttjas»,

och låta detta avgöras genom taxering, kommer man fram till en regel, som

förutom att den på ett betryggande sätt medgiver individuell, likformig och

rättvis prövning icke nödgas dagtinga med skatteförmågeprincipen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar, att barnavdraget bibehölles för

första barnet och att alltså först från och med andra barnet barnavdraget på

sätt beredningen föreslagit ersattes med barnbidrag.

Länsstyrelsen i Norbottens län yttrar bl. a.:

Då barnbidragen icke bliva dyrortsgrupperade, blir följden den, att i jäm­

förelse med nuvarande beskattning skatteskärpning inträder vid en lägre in­

komstnivå för familjeförsörjare med barn i en högre dvrortsgrupp än vad

fallet är för familjeförsörjare i en lägre dyrortsgrupp. Tillika kommer för

skattskyldiga i samma inkomstläge skatteskärpningen att bliva större för

familjer med många barn än för familjer med lägre barnantal. Länsstyrelsen

kan icke undgå finna, att dessa resultat ur rättvisesynpunkt icke äro till­

fredsställande.

Tillika vill länsstyrelsen framhålla, att vid förhöjning av uttagningspro-

centen blir skatteökningen proportionsvis större för familjeförsörjare med

barn än för makar utan barn i samma inkomstläge och dyrortsgrupp än vad

fallet är vid förhöjning av uttagningsprocenten enligt nu gällande bestäm­

melser. Denna försämring i skattehänseende, som förslaget i jämförelse med

nuvarande bestämmelser medför för familjeförsörjare med barn, ökar vid

stigande barnantal.

Länsstyrelsen åberopar slutligen en vid dess yttrande fogad tabell, utvi­

sande skatten i ortsgrupp V för familjeförsörjare i vissa inkomstlägen och

med olika antal barn enligt nuvarande skattesatser samt enligt beredningens

förslag vid en ultagningsprocent av 130. Av tabellen framgår bl. a., att vid

ett laxerat belopp av 12 000 kronor skatteskärpningen enligt förslaget blir

för äkta makar utan barn 205: 90 kronor och för äkta makar med fem

barn 270:43 kronor. Vid ett taxerat belopp av 18 000 kronor uppgår skatte­

ökningen till 674: 70 kronor för makar utan barn och till 1 253: 48 kronor

för makar med fem barn (barnbidragen i varje fall frånräknade).

Bihant) till riksdagens protokoll 194

7.

1 sand. Nr 212.

10

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar den meningen, att vad som kunde utgöra en persons eller en familjs existensminimum icke borde drabbas av skatt samt att ortsavdrag därför borde bibehållas såväl för en­ samstående som för gift person utan barn och gift person med barn. Förbun­ det anför vidare:

Givetvis kunna berättigade invändningar resas mot ortsavdragens nuva­ rande utformning, vilken ju ger till sina verkningar olika stora avdrag åt personer i olika inkomstlägen, d. v. s. skatteminskningen blir olika. Detta synes emellertid med lätthet kunna undvikas genom att lägga avdragen i bot­ ten i stället för i toppen. Det tekniska tillvägagångssättet blir då, att skatt beräknas dels på totala inkomsten och dels på ett skikt i botten, som sva­ rar mot de ortsavdrag, grund- och familjeavdrag, som en skattskyldig är berättigad till. Skillnaden påföres i skatt.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att den försämring i ekonomiskt hänseende, som enligt förslaget i vissa fall skulle uppkomma redan vid en taxerad inkomst av 10 000 kronor, komme att leda till att yrkesutbildade gifta kvinnor, då makarnas sammanlagda inkomst överstege denna inkomst- gräns, i större utsträckning än vad redan vore fallet skulle avstå från för­ värvsarbete utom hemmet, vilket med nuvarande och i framtiden växande brist på yrkeskunnig kvinnlig arbetskraft vore en ur samhällssynpunkt olycklig utveckling. Vidare anför delegationen:

Risken för att utvecklingen kommer att gå i denna riktning synes vara desto mer överhängande som den under utredning varande frågan om sam­ beskattning av äkta makar enligt vad beredningen framhållit ännu icke blivit löst. Det krav på ändrade grunder för äkta makars beskattning, som föranlett nämnda utredning, har främst sin grund i den oskäliga skattebe­ lastning, vilken uppkommer för familjen, då båda makarna hava förvärvs­ arbete och därigenom komma i åtnjutande av en sammanlagd inkomst, hän- förlig till de medelstora och högre inkomstlägena. Det framstår, icke minst med hänsyn till den alltmer ökade vikten av att de gifta kvinnornas arbets­ kraft blir utnyttjad, under dylika förhållanden såsom föga konsekvent att genom omläggning av familjebeskattningen och skärpt progression ytter­ ligare öka skattebelastningen för dessa familjer med påföljd att deras eko­ nomiska ställning icke förbättras utan än oftare än vad för närvarande är fallet försämras genom hustruns förvärvsarbete utom hemmet.

Den enda tillfredsställande lösningen av barnfamiljernas beskattning är enligt vår mening att en genomgående differentiering av skattebördan efter familjeförhållandena kommer till stånd. En sådan differentiering synes bäst kunna vinnas genom en kombination av systemet med barnbidrag och skat­ tefria bamavdrag. En dylik kombination synes kunna åstadkommas utan nämnvärda tekniska svårigheter, vare sig barnbidrag på sätt ledamoten Sun­ dén ifrågasatt icke utgår för det första barnet eller de utgå för samtliga barn. -----------

Vi vilja emellertid understryka att även om barnbidrag medgivas för samtliga barn, systemet för att därmed avsedda fördelar helt skola vinnas bör kombineras med en bestämmeise, enligt vilken den skattskyldige beviljas rätt att mot avstående av barnbidrag i stället få åtnjuta barnavdrag vid taxe­ ringen. I likhet med ledamoten Sundén finna vi skäligt alt barnavdragen be­ stämmas enhetligt för hela landet och anse de av honom föreslagna avdra­ gen å 800 kronor för vartdera av de två första barnen och 1 200 kronor för vart och ett av de följande väl avvägda.

147

Skånes handelskammare ansluter sig helt till Sundéns förslag. Även om

barnbidragssystemet accepterades därför att barnavdragen som beredningen

angivit i det allmänna medvetandet alltmer fått en socialpolitisk och befolk-

ningspolitisk innebörd och uppfattats som ett medel att lätta barnfamiljernas

försörjningsbörda, borde därmed icke följa, att barnavdragen, vilka utgjorde

ett väsentligt led i skattesystemet, avskaffades. Huru den progressiva be­

skattningen än motiverades, måste ett allmängiltigt motiv därför dock till sist

sökas i den på rättvisa och billighet grundade förmågeprincipen. Vidare anför

handelskammaren:

Alltsedan progressivbeskattningens tillkomst har ansetts självfallet att

rattvisa vid skatteavvägningen mellan å ena sidan familjeförsörjare med ett

eller tlera barn och a den andra makar och ensamstående skattskyldiga

uppenbart fordrar, att familjeförsörjare med sin alltefter barnantalet större

torsorjmngsborda i beskattningsbar inkomst först måste ställas på lika bas

med de Övriga, innan en rättvis progressivbeskattning överhuvud är möjlig.

Denna rättvisa skipas med barnavdragen. Först därigenom skapas ett efter

skatteförmaga rätt grundat underlag för en progressiv beskattning. Enligt

sakens natur blir en sadan justering av skatteunderlaget de skattskyldiga

emellan icke mindre utan större ju mer progressivbeskattningen skärpes. Ur

dessa synpunkter ha de nuvarande barnavdragen vid nuvarande skattetryck

icke en mindre utan en större uppgift att fylla än tidigare samt borde rätte-

ligen också liksom ortsavdragen göras till föremål för en riktigare anpass-

ning efter levnadskostnadernas stegring. Sett ur denna synpunkt vore där­

för påkallat, att, om barnavdragen nu skola avskaffas, barnbidragen i stäl­

let gjordes så stora och differentierades så, att de i de bottenlägen, där pro­

gressionen börjar verka motsvara den med ett ökat barnantal ökade för­

sörjningsbördan. Som känt är fyller likväl det föreslagna barnbidragssyste­

met icke pa langt när sadana fordringar. Därest det av beredningen fram­

förda förslaget för avdragens samordning därför oförändrat genomföres

kommer detta icke att skapa rättvisa mellan inkomsttagare i samma in­

komstskikt. Vad förslaget innebär är däremot, att en skatteövervältring sker

från barnfattiga familjer i lägre skikt till barnrikare familjer i mellanskikt.

Med särskild styrka framträder detta för familjeförsörjare med flera barn

och med en inkomst över 12 000 kronor. I dessa liksom i andra skikt äro

barnavdragen redan i och för sig otillräckliga. Men de skulle nu, samtidigt

som skatteprogressionen just i samma skikt ytterligare skärpes, därtill få

denna stigande belastning lagd på ett avsiktligt tillrättalagt, ej med rättvisa

förenligt inkomstunderlag. Och än mera stötande blir en sådan avvägning,

då den enligt beredningens sätt att se skulle vara försvarbar därmed att det

här endast är fråga om en till antalet relativt fåtalig socialgrupp, vars billiga

anspråk kunna negligeras. Ett sådant betraktelsesätt bar ingenting att göra

med en skatteavvägning efter skatteförmåga grundad på rättvisa och billig­

het. Och då beredningen just i delta sammanhang funnit anledning peka på

att familjeförsörjaren i gengäld mot eu högre skatt bar alt räkna med de

genom denna beskattning möjliggjorda vidgade sociala stödanordningarna,

må endast än en gång erinras om att dessa förmåner äro till sin art och om­

fattning lika för alla men sedda ur beskattningssynpunkt för de inkomst­

tagaregrupper varom här iir fråga icke ha mer utan mindre värde iin för

de inkomsttagare till vilkas förman en skatteövervältring skulle komma att

ske.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare framhåller, att be­

stämmande av åldersgränsen för åtnjutande av barnbidrag till 10 år i stället

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 212.

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

för till 18 år som nu gällde för erhållande av barnavdrag innebure en ytter­

ligare skärpning av beskattningen av barnfamiljerna samt att barnbidragen

för att få samma verkan som barnavdragen borde ökas med stigande barn­

antal.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län påpekar, att en

gift person utan barn med 15 000 kronors inkomst finge enligt förslaget be­

tala 2 233 kronor i skatt och behålla 12 767 kronor för konsumtion medan

en gift person med 4 barn och samma inkomst finge, inklusive barnbidrag,

behålla endast 800 kronor mera. Om man utginge från att kostnaden för

barn vore hälften av kostnaden för vuxen person finge i första fallet varje

person 6 400 kronor att leva på, medan i andra fallet motsvarande siffra

bleve i runt tal 3 200 kronor för vuxen person. Förslaget medförde i första

fallet en skattesänkning och i andra fallet en skattehöjning, vilket icke vore

rättvist. Det kunde i och för sig betraktas som orimligt, att skattehöjningen

faktiskt bleve större ju större antal barn en skattskyldig hade.

Handelskammaren i Karlstad, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation framhålla, att bambidragssystemet

ur social synpunkt innebure en förtjänstfull välfärdsanordning, varför detta

system icke borde på sätt Sundén ifrågasatt begränsas att avse endast famil­

jer med mera än ett barn. Därest statsfinansiella skäl icke tilläte dels infö­

rande av ett fullständigt barnbidragssystem och dels undvarande av inkomst­

tillskottet genom barnavdragens avskaffande borde emellertid barnavdragens

slopande icke i några inkomstlägen få medföra skatteskärpningar.

Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening och kommerskollegium

anse den ändamålsenligaste lösningen av frågan om differentiering av skatte­

bördan efter familjeförhållanden vara, att de skattskyldiga finge möjlighet

att välja mellan barnbidrag och bamavdrag.

Departementschefen.

Utbytandet av nuvarande barnavdrag vid beskattningen mot kontanta barn­

bidrag, skattefria och lika stora i alla inkomstlägen, utgör den betydelseful­

laste nyheten i fråga om familjebeskattningen i skatteberedningens förslag. I

låga inkomstklasser skapar detta en starkt ökad differentiering till barnfamil­

jernas förmån; i de högre inkomstklasserna blir i stället differentieringen

mindre än f. n. Detta sammanhänger givetvis med skattens progressivitet;

vid den skattesats, som gäller inom skiktet 20 000—30 000 kronor beskatt­

ningsbart belopp, nämligen 36 procent, är förmånen av ett bamavdrag på

810 kronor, d. v. s. nuvarande bankade avdraget för första barn i mellersta

ortsgrupp, tydligen 292 kronor, vilket är mera än såväl det barnbidrag på

200 kronor, som skatteberedningen räknade med, som det i proposition nr

220 senare föreslagna bidragsbeloppet 260 kronor. I låga inkomstklasser har

däremot av motsvarande skäl bamavdragsförmånen varit av mycket litet

värde. Detta har motiverat övergången till kontanta barnbidrag som ge lika

belopp såsom lättnad i barnförsörjningskostnaden i alla inkomstklasser. Det