Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

3

Förslag

till

Förordning

med provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden

för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas, att beträffande utbildningstiden för dels de värn­

pliktiga, som påbörjat eller påbörja första tjänstgöring eller tjänstgöring i en

följd efter den 31 mars 1948, dels ock de värnpliktiga i övrigt, beträffande vilka

Kungl. Maj:t sådant förordnar, skola tills vidare gälla följande avvikelser från

bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

1. I 27 § 1 mom. A värnpliktslagen föreskriven tjänstgöring skall förkortas

med nittio dagar på det sätt att, där ej Konungen beträffande värnpliktiga

avsedda för handräckningstjänst annat bestämmer,

armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig skall fullgöra första tjänst­

göring under tvåhundrasjuttio dagar samt repetitions- och efterutbildnings-

övningar enligt bestämmelserna i angivna lagrum samt

flottan eller flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra tjänstgöring i

en följd i trehundrasextio dagar.

2. Värnpliktig, som i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen avses, skall fullgöra

tjänstgöring under sammanlagt högst femhundrafyrtio dagar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 maj 1947 (nr 228)

rörande förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga. Beträffande

utbildningstiden för värnpliktig, som varit underkastad bestämmelserna i sist­

nämnda förordning och å vilken den nya förordningen icke blir tillämplig,

skola dock den äldre förordningens bestämmelser fortfarande gälla.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden

,

hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern

E^blandee,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igfoess, S^köld, Q^tjensel, G^jöees, D^anielson, Y^ougt, Z^etteebeeg,

N^ilsson, S^teäng, E^eicsson, M^ossbeeg, W^eijne, K^ock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga om provisoriska be­

stämmelser rörande utbildningstiden för värnpliktiga och anför därvid följande.

I.

Inledning.

Enligt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 227; riksdagens skri­

velse nr 259) har genom förordningen den 30 maj 1947 (nr 228) förordnats

om en provisorisk förkortning av utbildningstiden för värnpliktiga med 30

dagar.

Samma dag, den 30 maj 1947, uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarsgrensche-

ferna att enligt vissa till statsrådsprotokollet antecknade direktiv verkställa

utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning inom ramen

för en ytterligare förkortad utbildningstid. I anledning av uppdraget ha för-

svarsgrenscheferna avgivit utredningar i ämnet, chefen för armén och chefen

för flygvapnet den 29 samt chefen för marinen den 27 november 1947.

I sitt den 25 november 1947 dagtecknade betänkande med förslag angående

försvarets organisation (SOU 1947:72 och 73) har även 1945 års försvars-

kommitté avgivit vissa förslag rörande de värnpliktigas utbildning.

över försvarsgrenschefernas utredningar ha efter remiss utlåtanden av­

givits av överbefälhavaren — vilken överlämnat av försvarsgrenscheferna av­

givna förslag rörande värnpliktsutbildningens ordnande under det närmaste

året — arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorga­

nisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Tjänstemännens cen­

tralorganisation och Sveriges lantbruksförbund.

Över försvarskommitténs betänkande ha utlåtanden avgivits av ett stort

antal myndigheter och organisationer.

Det är mig icke möjligt att på grundval av den nu föreliggande utredningen

framlägga slutliga förslag rörande värnpliktsutbildningens ordnande på längre

sikt. För närvarande torde endast böra prövas, hur utbildningen bör ordnas

under det närmaste året. Jag anhåller att nu få upptaga denna fråga till be­

handling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

O

II.

Gällande bestämmelser.

Enligt 1941 års värnpliktslag (SFS 1941:967) är utbildningstiden för

värnpliktiga i allmänhet 450 dagar, däri inberäknat tid för i vederbörlig ord­

ning anbefallda övningsuppehåll.

Såsom närmare framgår av 27 § 1 mom. A värnpliktslagen fullgöres tjänst­

göringen av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig med en första

tjänstgöring, i en följd eller i två omgångar, om 360 dagar, två repetitions-

övningar om vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning om likaledes

30 dagar. Flottan tilldelad värnpliktig fullgör tjänstgöringen antingen i en

följd eller ock med en första tjänstgöring om 420 dagar. Av flygvapnet till­

delad värnpliktig fullgöres tjänstgöringen med en första tjänstgöring om 360

dagar, en repetitionsövning om 60 dagar eller två dylika övningar om var­

dera 30 dagar samt eu efterutbildningsövning om 30 dagar.

Beträffande värnpliktiga i handräckningstjänst äger Konungen besluta om

annan fördelning av den angivna utbildningstiden.

I 27 § 1 mom. B—D meddelas bestämmelser rörande fortsatt utbildning

m. m. för vissa särskilda kategorier av värnpliktiga. Sålunda är värnpliktig,

som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén eller kust­

artilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, skyldig att, utöver den i det

föregående angivna tjänstgöringstiden, efter första tjänstgöringens avslutande

fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst 360 dagar

och för utbildning till underofficer under högst 180 dagar. Vidare äro mari­

nen tilldelade värnpliktiga med viss angiven utbildning skyldiga att undergå

fortsatt utbildning under en tid av 120 dagar, fördelade på två repetitions-

övningar om vardera 60 dagar. Slutligen ha särskilda bestämmelser med­

delats rörande värnpliktiga som idka studier för utbildning till läkare, tand­

läkare, apotekare, veterinär eller ingenjör in. fl. Värnpliktiga av dessa kate­

gorier kunna sålunda åläggas fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 180

dagar, varjämte Kungl. Maj:t äger förordna, att den för värnpliktiga i all­

mänhet föreskrivna tjänstgöringstiden om 450 dagar skall, med rätt till av­

brott för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbild-

ning, dels fackutbildning och facktjänstgöring.

Den av 1947 års riksdag beslutade provisoriska förkortningen av

utbildningstiden innebär, att armén, kustartilleriet eller flygvapnet till­

delad värnpliktig skall fullgöra första tjänstgöring under 330 dagar och att

flottan tilldelad värnpliktig skall fullgöra tjänstgöring i en följd under 420

dagar eller första tjänstgöring under 390 dagar. Flygvapnet tilldelad värn­

pliktig fullgör en repetitionsövning om 30 dagar i omedelbar anslutning till

första tjänstgöringen. För värnpliktiga, som idka studier för utbildning till

läkare, m. fl. har föreskrivits en sammanlagd tjänstgöring av högst 600 dagar.

De provisoriska bestämmelserna rörande förkortning av utbildningstiden

ha erhållit tillämpning å samtliga värnpliktiga, som påbörjat första tjänst­

göring eller tjänstgöring i en följd efter den 31 mars 1947, och därjämte på

vissa värnpliktiga, som inryckt till tjänstgöring tidigare.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

III. Utbildningsfrågan vid 1947 års riksdag och utredningsdirektiven.

Vid anmälan av propositionen 1947: 227 framhöll jag, att en avkortning av

övningstiden för värnpliktiga icke borde få medföra en kvalitativ försämring

av utbildningsresultatet, och för utbildningen borde sålunda även i fortsätt­

ningen uppställas i stort sett samma mål som nu. En effektivisering av ut­

bildningen vore därför erforderlig, om en förkortning av övningstiden skulle

genomföras. I sådant syfte hade under det senaste året vissa försök be­

drivits inom olika delar av försvaret. Försöken komme att intensifieras och

därvid bedrivas efter flera olika riktlinjer. Bland annat skulle undersökas

i vad mån de värnpliktigas intresse av en förkortad utbildningstid kunde ut­

nyttjas för att vinna ett snabbare utbildningsresultat. En på en gång snabb

och effektiv utbildning syntes icke kunna vinnas utan att de värnpliktiga

bringades att i ökad omfattning själva medverka till resultatet. Att lösa

denna uppgift framträdde som särskilt angeläget under trycket av de svårig­

heter som bristen på arbetskraft hade skapat för produktionen i vårt land.

Att för försvarets del icke toges i anspråk större del av de produktiva åld­

rarnas tid och arbetskraft än nödvändigt vore tedde sig sålunda som ett natio­

nalekonomiskt önskemål, vilket krävde uppmärksamhet i väl så hög grad

som kravet på budgetekonomiska besparingar. Jag utgick alltså från att de

pågående och planerade försöken samt omprövningen av denna fråga skulle

bedrivas från förutsättningen att övningstiden skulle förkortas så långt detta

vore möjligt vid tillämpning av effektiva utbildningsmetoder och med beak­

tande av de krav som ur beredskapssynpunkt uppställdes.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30 underströk andra lagutskottet

vikten av att för försvarets vidkommande icke toges i anspråk större andel

av de produktiva åldrarnas tid och arbetskraft än som vore oundgängligen

nödvändigt ur försvarssynpunkt. En omsorgsfull hushållning särskilt med

den unga arbetskraften vore nödvändig icke blott med hänsyn till det aktu­

ella allmänna bristläget på arbetsmarknaden utan även på grund av den

under de närmaste åren fortgående sammankrympningen av de årskullar, som

efter hand skulle träda ut i produktionslivet. Det syntes därför utskottet

vara av vikt, att alla möjligheter prövades att genom utbildningens rationali­

sering förkorta utbildningstiden, utan att för den skull det militära utbild­

ningsresultatet kvalitativt försämrades.

Såsom direktiv för de utredningar, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den

30 maj 1947 skulle verkställas av försvarsgrenscheferna, bär, enligt mitt an­

förande till statsrådsprotokollet nämnda dag, gällt i huvudsak följande.

1. Till utgångspunkt för utredningarna skulle tagas en inom 1945 års för-

svarskommitté enligt skrivelse från kommittén den 23 maj 1947 diskuterad

utbildningstid om sammanlagt 12 månader.

2. För värnpliktsutbildningen skulle eftersträvas att i väsentliga delar och

i görligaste mån bibehålla nuvarande utbildningsmål.

7

3. Värnpliktstjänstgöringen måste liksom nu i viss omfattning tillgodose

beredskapskrav.

4. Utbildningstiden för värnpliktiga, som utbildades för vapentjänst, borde

i princip icke utnyttjas för handräckning.

5. Frågan om tjänstgöringstiden för icke-vapenföra värnpliktiga skulle

tills vidare lämnas öppen.

6. Frågan om anskaffning av ytterligare tekniska hjälpmedel för utbild­

ningen och om vidtagande av andra liknande åtgärder borde övervägas, var­

vid erfarenheter från utlandet skulle tillgodogöras.

7. Resultaten av pågående utbildningsförsök inom olika delar av krigsmak­

ten borde så vitt möjligt utnyttjas.

8. Frågan, hur de värnpliktigas eget intresse och känsla av medansvar för

att inhämta utbildningen på kortast möjliga tid skulle kunna tillvaratagas,

borde ingående utredas.

9. Utbildningen borde, särskilt såvitt avsåge fortsatt tjänstgöring för dem

som uttoges till officers- och underofficersutbildning, i görligaste mån äga

rum under sådana delar av året, som vore för den värnpliktige mindre väsent­

liga ur civil synpunkt.

10. Möjligheterna att låta studerande vid allmänna läroverk, tekniska gym­

nasier o. s. v. avsluta sina studier å sådan tid, att inryckning till värnplikts­

tjänstgöring kunde ske senast den 1 maj, borde dryftas med det civila under­

visningsväsendets målsmän.

11. Den närmare utformningen av repetitions- och efterutbildningsöv-

ningarna borde ingående prövas med beaktande av att såväl samhällslivet som

produktionen vållades minsta möjliga olägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

IV.

Föreliggande utredningar.

A. Allmänt.

1945 års försvarskommitté.

Kommittén har framhållit, att frågan om en förkortning av övningstiden

för de värnpliktiga självfallet måste tagas under noggrann omprövning i ett

läge som det nuvarande, då bristen på arbetskraft skapade betydande svå­

righeter för produktionen i vårt land. Att för försvarets del icke toges i an­

språk större del av de produktiva åldrarnas tid och arbetskraft än nödvändigt

tedde sig, såsom vid anmälan av förenämnda proposition framhållits, såsom

ett nationalekonomiskt önskemål, vilket krävde uppmärksamhet i väl så hög

grad som kravet på budgetekonomiska besparingar. Andra lagutskottet hade

ytterligare understrukit nyssnämnda synpunkt med hänvisning icke blott till

det aktuella allmänna bristläget på arbetsmarknaden utan även till den under

de närmaste åren fortgående sammankrympningen av de årskullar, som efter

hand skulle träda ut i produktionslivet. Försvarskommittén anslöte sig för

sin del till den uppfattning, som kommit till uttryck i nyssnämnda uttalan­

8

den. Framhållas kunde, att varje månads minskning av övningstiden med­

förde, att arbetskraft motsvarande omkring 3 000 årsarbetare frigjordes. Re­

dan arbetsmarknadsläget i och för sig talade sålunda för att de möjligheter

till en avkortning av övningstiden, som kunde vara för handen, borde tillvara­

tagas i syfte att frigöra arbetskraft för produktiva ändamål.

Även frånsett de svårigheter, som betingades av eu — tillfällig eller mera

permanent — brist på arbetskraft, borde uppenbarligen övningstiden avvägas

så, att icke tyngre bördor pålades de värnpliktiga än som måste anses ofrån­

komliga för uppnående av ett gott utbildningsresultat. Det måste anses vara

av stor betydelse, om sådana åtgärder kunde genomföras som säkerställde,

att de värnpliktigas eget intresse för att inhämta utbildningen på kortast möj­

liga tid tillvaratoges. Dylika åtgärder skulle sannolikt även i sin mån bi­

draga till att bevara den aktning, som försvaret särskilt under beredskapstiden

tillvunnit sig i vida kretsar inom vårt land.

Ur nu angiven synpunkt tedde det sig för försvarskommittén såsom en

angelägenhet av stor vikt, att möjligheterna till rationalisering och effektivi-

sering av utbildningen underkastades fördomsfri omprövning samt att där­

vid övervägdes såväl vilka moment i den nuvarande utbildningen som utan

allvarlig olägenhet eller rent av med fördel kunde utmönstras som ock vilka

nya och mera rationella metoder och anordningar som kunde införas. Givetr

vis måste härvid eftersträvas att så långt görligt vore undvika en kvalitativ

försämring av utbildningsresultatet. Kommittén stode dock icke främmande

för tanken, att det kunde bli erforderligt att i viss mån — exempelvis genom

ökad specialisering — begränsa de nuvarande utbildningsmålen.

Med hänsyn till den av Kungl. Maj:t beslutade utredningen av dessa frå­

gor genom försvarsgrenschefernas försorg hade försvarskommittén givetvis

icke anledning att ingå på en detaljerad granskning av hithörande spörsmål.

Kommittén hade emellertid för sin del kommit till den övertygelsen, att det

borde vara möjligt att — utan uppgivande av kravet på i stort sett bevarad

effektivitet — genom rationalisering av utbildningen åtminstone tills vidare

påtagligt minska övningstiden. Kommittén utginge från att det med hänsyn

till önskvärdheten såväl att bibehålla de värnpliktiga vid de dem en gång bi­

bringade färdigheterna som att lära dem hantera materiel av nytillkommande

typer måste anses lämpligt att liksom nu för huvuddelen av de värnpliktiga

föreskriva repetitionsövningar om sammanlagt 60 dagar. Minskningen av öv­

ningstiden syntes kommittén böra ske genom förkortande av första tjänst­

göringen och genom slopande av efterutbildningsövningen.

Beträffande första tjänstgöringen har försvarskommittén i anslutning till

det nyss anförda räknat med att den därmed avsedda utbildningen skulle

kunna bibringas vederbörande på en tid av 9 månader. För flygvapnets del

hade gjorts gällande, att det, om enbart utbildningssynpunkten tillmättes be­

tydelse, vore möjligt att med bibehållna utbildningsmål begränsa första

tjänstgöringens längd till 7V2 månader. En förutsättning därför vore dock,

att flygvapnet, som hade ett kontinuerligt behov av värnpliktig arbetskraft

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

9

för bland annat flygmaterielens betjänande och vård, med hänsyn därtill till­

delades en avsevärt större värnpliktskontingent. En annan förutsättning vore,

att därvid även det ökade antalet värnpliktiga i teknisk tjänst uttoges bland

ynglingar, som ägde goda förkunskaper inom de yrkesgrenar, i vilka de av-

såges tjänstgöra vid flygvapnet. Med hänsyn till arméns och marinens be­

hov av tekniskt kunnig personal syntes emellertid ovisst, i vad mån sist­

nämnda förutsättning skulle kunna uppfyllas med avseende å de värnplik­

tiga i teknisk tjänst, med vilka flygvapnets kontingent sålunda komme att ökas.

Därtill komme, att utökningen av flygvapnets kontingent skulle ske på bekost­

nad av arméns till men för dennas krigsorganisation. I betraktande av vad

nu anförts hade försvarskommittén icke funnit skäl att för flygvapnet till­

delade värnpliktiga föreslå första tjänstgöringens längd annorlunda än för

flertalet övriga värnpliktiga. Kommittén hade härvid icke förbisett, att även

en första tjänstgöringstid om 9 månader för flygvapnets vidkommande med­

förde behov av en större värnpliktskontingent än som erfordrades vid 1-årig

första tjänstgöring.

Den nu föreskrivna efterutbildningsövningen om en månad (30 dagar), som

skall fullgöras före utgången av 18:e året efter inskrivningsåret, vore, enligt

vad försvarskommittén vidare anfört, avsedd dels för repetition av redan in­

lärda kunskaper och färdigheter, dels ock för omskolning till andra befatt­

ningar i krigsorganisationen antingen inom det truppslag vederbörande från

början tillhört eller inom annat truppslag. En inom försvarskommittén gjord

undersökning hade givit vid handen, att behov av omskolning förelåge be­

träffande omkring 40 % av de kontingenter, som inryckte till efterutbildning.

Genom att redan vid första tjänstgöringen i viss mån ändra fördelningen av

de värnpliktiga truppslagen emellan, genom att i ökad utsträckning bedriva

omskolning under andra repetitionsövningen samt genom utnyttjande av vissa

av de värnpliktiga, som från marinen och flygvapnet överfördes till armén,

syntes det bli möjligt att fylla den av kommittén för armén föreslagna krigs­

organisationens behov av värnpliktiga, utbildade för sådana befattningar som

hittills avsetts skola besättas med äldre värnpliktiga, vilka omskolats under

efterutbildningsövning.

Försvarskommittén har övervägt olika möjligheter i fråga om repetitions-

utbildningens fullgörande och därvid undersökt lämpligheten av att uppdela

repetitionsövningstiden på flera övningar av kortare varaktighet, fördelade

under den tid de värnpliktiga kvarstå i krigsorganisationen, men funnit, att

30 dagar utgjorde ett minimum i fråga om repetitionsövningarnas längd. Det

nuvarande systemet med två repetitionsövningar om vardera 30 dagar syntes

sålunda lämpligast.

I anslutning till vad nu anförts har försvarskommittén funnit sig böra vid

utarbetandet av sitt förslag utgå från att den totala tjänstgöringstiden för

flertalet värnpliktiga skall minskas till 11 månader (330 dagar). Härigenom

ha vissa svårigheter beräknats uppstå beträffande flottans beredskap. Dessa

ha dock med en lämplig uppdelning av de värnpliktiga i inryckningsomgångar

synts kunna i stort sett motverkas.

liungl. Majits proposition nr 207.

Den av försvarskommittén förutsatta övningstiden avses skola fullgöras i

följande ordning:

a) För huvuddelen av armén eller kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, in­

beräknat dem som skola undergå gruppchefsutbildning, räknar kommittén

med en första tjänstgöring om 9 månader (270 dagar) och två repetitionsöv-

ningar om vardera en månad (30 dagar).

b) Flottan tilldelade värnpliktiga avses skola fullgöra 11 månaders (330

dagars) tjänstgöring i en följd med inryckning i fyra omgångar.

c) Vid flygvapnet har värnpliktstjänstgöringen förutsatts bli fullgjord med

första tjänstgöring om 9 månader (270 dagar) och två repetitionsövningar om

en månad (30 dagar) för vapenföra. Dessa avses skola inrycka i tre omgångar.

En av inryckningsomgångarna avses skola fullgöra två repetitionsövningar vid

armén samt övriga vapenföra värnpliktiga antingen två repetitionsövningar vid

flygvapnet eller ock en repetitionsövning vid vardera flygvapnet och armén.

d) Med hänsyn till att det enligt utfärdade direktiv vid utredningen

rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning även bör övervägas, i

vad män officers- och underofficersutbildningen för värnpliktiga genom lämp­

liga åtgärder skulle kunna förkortas, räknar försvarskommittén, i avvaktan på

resultatet av nämnda utredning, för värnpliktiga, som skola undergå sådan ut­

bildning, med samma förlängning av övningstiden som nu.

e) För handräckningstjänst avsedda värnpliktiga beräknas skola fullgöra

sin tjänstgöring, 11 månader (330 dagar), i en följd eller uppdelad på första

tjänstgöring och en eller flera repetitionsövningar. Kommittén utgår från att

handräckningspersonalen skall erhålla militärutbildning i sådan utsträckning,

att personalen efter kompletterande utbildning i ett skärpt läge blir använd­

bar i vissa krigsbefattningar.

I vissa av de vid försvarskommitténs betänkande fogade särskilda ytt­

randena ha anförts vissa synpunkter i fråga om värnpliktstidens längd.

Sålunda har kommittéledamoten Bjelle anfört, att det för att i möjligaste

mån utnyttja den personella värnkraften i krigsorganisationen icke syntes för­

svarligt att slopa efterutbildningsövningen.

Icke heller kommittéledamoten Ewerlöf har ansett sig kunna biträda för­

svarskommitténs förslag att borttaga efterutbildningsövningen. I fråga om

första tjänstgöringens längd vore det vanskligt att bilda sig en bestämd upp

fattning utan tillgång till resultatet av pågående utredningar. Det förefölle

dock sannolikt, att en nedsättning av tiden till 10 månader kunde visa sig

möjlig utan egentlig försvagning av utbildningsresultatet. Ewerlöf räknade

med en sammanlagd utbildningstid för huvuddelen av de värnpliktiga om 13

månader, fördelad vid armén och kustartilleriet på en första tjänstgöring om 10

månader samt två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om var­

dera en månad. Vid flottan borde tiden tagas ut i en följd; dock borde under­

sökas i vad mån värnpliktiga efter en första tjänstgöring om 12 månader

kunde överföras till armén och där erhålla en månads omskolning. Vid flyg­

vapnet borde tiden fördelas på en första tjänstgöring om 12 månader och en

repetitionsövning om en månad.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

11

Kommittéledamoten von Heland bär ansett, att den del av flygvapnets

värn pliktskontingent i fred, som ej erfordrades för att täcka flygvapnets krigs

behov borde utnyttjas i arméns lokalförsvarsförband i krig, och har darfor

räknat med följande anordning. Flygvapnets värnpliktiga skulle borja sin

första tjänstgöring vid armén och där under två månader erhalla grund ag

gande militärutbildning med sikte på kommande placering i lokalforsvaret. De

skulle därefter fullgöra fortsatt första tjänstgöring vid flygvapnet under sju

månader varvid den första månadens utbildning skulle vara av förberedande

natur och avses ge en grund för yrkestjänsten vid förbanden. De återstående

två månaderna (repetitionsövningarna) av den totala tjänstgöringen for värn­

pliktiga, vilka ej behövdes i flygvapnets krigsorganisation, skulle fullgöras vid

armén såsom en omskolning, byggande på den grund, som tidigare under tva

månader lagts vid armén.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha, i anslut

ning till uttalade önskemål om ett mera decentraliserat, lokalt bundet försvar,

anfört, att en dylik organisation, som åtminstone i vissa avseenden och för

vissa grupper av värnpliktiga skulle innebära en ändrad målsättning, möjligen

även skulle kunna påverka värnpliktsutbildningen i riktning mot en kortare

utbildningstid varvid de frivilliga försvarsorganisationernas mojligheter att

förbereda och’ vidmakthålla de militära färdigheterna kunde tillmätas ännu

större betydelse än för närvarande kunde ske.

Generalmajor Backlund har anfört, att efterutbildningsövningen vid armén

borde bibehållas för att öka arméns tillgång på krigsplaceringsbar personal

och för att förbättra kvaliteten hos de lokalförsvarsförband, som i huvudsak

sammansättas av äldre åldersklasser. Med hänsyn till pågående försök och ut­

redningar rörande utbildningen av värnpliktiga hade det vant naturligt, om

resultaten därav avvaktats, innan kommittén tagit slutgiltig ställning till frågan

om första tjänstgöringens längd. De skäl av ekonomisk natur, brist på arbets­

kraft m. in., som kommittén anfört för en avkortning av utbildningstiden,

syntes — i vad rörde de närmaste åren — emellertid vara av viss betydelse

för produktionen inom landet, varför de med det nu rådande krisläget inför

ögonen kunde motivera extra ordinära åtgärder. Det vore emellertid ett be­

stämt krav, att bestämmelser rörande en avkortning av första tjänstgöiingen

gåves en sådan utformning, att — när de av kommittén anförda skälen för en

avkortning icke längre vore tillräckligt bärande — en övergång till den ut­

bildningstid, som försöken visade erforderlig, på ett smidigt sätt läte sig göia.

Icke heller överste Bonde har funnit sig kunna biträda vad försvarskom-

rnittén föreslagit beträffande utbildningstidens längd. De av försvarskom-

mittén anförda motiven för en förkortning av utbildningstiden, nämligen dels

den nuvarande bristen på arbetskraft, dels resultatet av en attitydundersök­

ning bland värnpliktiga, kunde icke tillerkännas någon bärkraft, Kommittén

syntes själv tveksam inför möjligheten att med den föreslagna utbildnings­

tiden nå samma utbildningsmål som nu och ifrågasatte därför en starkare spe­

cialisering av utbildningen. Fn sådan ökad specialisering kunde emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

12

icke undgå, att minska försvarskrafternas effektivitet i krig. Krigserfaren­

heterna talade även bestämt för behovet av en grundlig och hård utbildning,

och det funnes intet skäl, varför vi just i fråga om personalens utbildning

skulle sätta oss i efterhand. Efterutbildningens avskaffande medförde också

svåra organisatoriska konsekvenser. Slutligen innebure förslaget beträffande

utbildningen av flygvapnets värnpliktiga ett direkt slöseri med folkets för-

svarskraft.

Bonde har funnit anmärkningsvärt, att kommittén på så svaga grunder och

utan att avvakta vare sig resultatet av pågående försök med 11 månaders

första tjänstgöring eller anbefallda utredningar rörande en sammanlagd ut­

bildningstid om 12 månader kunnat föreslå en utbildningstid om 11 månader.

Förslaget strede uppenbarligen mot direktiven för

kommitténs

utrednings­

arbete, vari en god utbildning av de värnpliktiga betecknats som en förutsätt­

ning för att ett försvarsväsende skulle kunna fylla sin uppgift. På anförda

skäl och i avvaktan på resultatet av pågående försök borde utbildningstiden

tills vidare utgöra 14 månader.

Konteramiral Ericson har framhållit, att den av försvarskommittén före­

slagna avkortade tjänstgöringstiden otvivelaktigt komme att medföra svårig­

heter att tillgodose å ena sidan den omfattande utbildningen, vars vikt under-

strökes av krigserfarenheterna, å andra sidan den betydelsefulla skötseln av

materielen.

Överste Silfverberg har anfört, att avsevärda olägenheter för tjänsten vore

förenade med försvarskommitténs förslag att uppdela flygvapnets kontingent

av vapenföra värnpliktiga i tre inryckningsomgångar. Antalet omgångar borde

begränsas till två per år. Detta kunde ske antingen genom att bibehålla ettårig

första tjänstgöring och i stort sett nuvarande värnpliktskontingent eller också

genom att avkorta första tjänstgöringen till TVä månader och fördubbla kon­

tingenten. Under givna förutsättningar — kortare första tjänstgöring än ett år

— hade det senare alternativet förordats.

B. Armén.

1945 års försvarskommitté.

I avvaktan på resultatet av arméchefens utredning har kommittén endast

framlagt en preliminär plan för värnpliktstjänstgöringens fullgörande, vilken

tjänat som underlag för de av kommittén framlagda organisationsförslagen

och kostnadsberäkningarna. Kommittén, som utgått från att utredningen

kunde leda till att vissa ändringar i denna plan måste göras bland annat be­

träffande längden av den fortsatta tjänstgöringen för till officers- och under­

officersutbildning uttagna värnpliktiga, har anfört i huvudsak följande.

Enligt nuvarande principer för första tjänstgöringens fullgörande utrycker

huvuddelen av de värnpliktiga omkring den 15 mars. Detta har av många skäl

ansetts vara en lämplig tidpunkt för utryckning. I utbildningsavseende inne­

bär det bland annat, att vinterutbildningen i lämplig följd kan inpassas i ut­

bildningsplanen för de värnpliktiga. Dessas första tjänstgöring kommer där­

vid att avslutas med vinterutbildning och fälttjänstövningar under vinter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

13

förhållanden. Då även första repetitionsövningen, som i det följande kommer

att beröras, lämpligen bör förläggas till tiden februari—mars, bär kommittén

icke funnit anledning att föreslå någon ändring beträffande tidpunkten för

första tjänstgöringens avslutande. Med den avkortning av första tjänst­

göringens längd, som kommittén föreslår, innebär detta, att inryckning till

första tjänstgöring skall äga rum omkring den 15 juni under förutsättning,

att första tjänstgöringen fullgöres i en följd. Emellertid skulle inryckningens

förläggande till denna tidpunkt medföra den olägenheten, att jordbruket

komrne att vara berövad en betydande del av sin arbetskraft under den för

denna näring brådaste tiden. Enligt nuvarande princip för värnpliktsutbild-

ningens fullgörande erhålla de värnpliktiga under sommaren ett övnings-

uppehåll om i regel tre veckor. Tidpunkten för detta uppehåll har varierat

i olika delar av landet och i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna be­

stämts med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft. Under de senare

åren har det författningsenliga uppehållet förlängts genom extra skörde-

ledighet eller också har extra arbetskraft tillförts jordbruket såsom militär

skördehjälp, d. v. s. militära enheter ha insatts i skördearbete. I praktiken

har på detta sätt vid samtliga förband det planlagda utbildningsarbetet störts

under en period av omkring en månads längd genom att större eller mindre

delar av förbandet i omgångar av växlande storlek tagits i anspråk för skörde­

arbete. Detta har vållat svårt avbräck i utbildningen så mycket mera som

avbrottet till väsentlig del icke varit förutsett vid dennas planläggning.

Det synes försvarskommittén sannolikt, att, om det nuvarande läget på

arbetsmarknaden fortsätter även under kommande år, krav komma att resas

på att åtminstone jordbruket tillhörande inkallade skola kunna disponeras

för sitt civila arbete under skördetiden. Under kommitténs arbete har här-

utinnan från jordbrukarhåll anförts, att ifrågavarande_värnpliktiga borde kunna

disponeras i två månader ungefär under tiden den 15 juli—den 15 september,

med möjlighet dock till viss förskjutning av denna tid alltefter de olika klima­

tologiska förhållandena i skilda delar av landet. Med utgångspunkt härifrån

har kommittén ansett sig böra överväga på vilket sätt detta ur folkförsörj-

ningssynpunkt. betydelsefulla önskemål skulle kunna tillgodoses. Det står

härvid klart för kommittén, att den förkortade första tjänstgöringstid, som

kommittén föreslår, måste utnyttjas för effektivt utbildningsarbete och att det

fördenskull icke är möjligt att. i övningstiden inräkna ett uppehåll av den

längd, varom här är fråga. Ett avbrott av sådan varaktighet synes sålunda

kommittén förutsätta förläggandet av inryckningstiden till en däremot sva­

rande tidigare tidpunkt, ^å andra sidan föreställer sig kommittén, att ett av­

brott i värnpliktstjänstgöringen under sådana förhållanden för flertalet av

de värnpliktiga, vilka icke tillhöra jordbruket, skulle framstå som ett slags

förlängning av densamma. Med hänsyn till den betänklighet, som ur sist­

nämnda synpunkt kan resas mot införande av ett tjänstgöringsavbrott av an­

givna innebörd, har kommittén undersökt möjligheten av en annan förlägg­

ning av första tjänstgöringstiden än ovan förutsatts.

En möjlighet, som härvid diskuterats, vore att förlägga inryckningen för

huvuddelen av de värnpliktiga till hösten efter den ur skördesynpunkt aktuella

tiden. Tidigare erfarenheter visa emellertid, att väderleksförhållandena under

hösten försvåra utbildningsarbetet och försämra resultatet av den grund­

läggande utbildningen. Eu höst inryckning skulle dessutom medföra bland

annat, att vinterutbildningen komrne att infalla på eu med hänsyn till nödvän­

digheten av en fortlöpande stegring i utbildningen olämplig tidpunkt samt att

förbandsövningarna måste förläggas till tiden maj—juni, vilket ur markskade-

synpunkt icke är lämpligt. Kommittén anser sig därför icke kunna förorda

höstinryckning för flertalet värnpliktiga.

En annan möjlighet, som undersökts, vore att uppdela värnpliktskontin-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

14

genten på en vår- och en höstinryckande omgång, varvid jordbrukarna skulle

hänföras till den senare. Icke heller detta system har kommittén funnit lämp­

ligt. De mest vägande skälen däremot äro följande. Önskemålet att utnyttja

de värnpliktiga i befattningar, där deras civila yrkesskicklighet bäst kommer

till användning, d. v. s. enligt principen »rätt man på rätt plats;', skulle med

nämnda system i stor utsträckning icke kunna tillgodoses. Jordbrukarna böra

främst tagas i anspråk för befattningar, där hästvant folk erfordras. Utbild­

ningen av värnpliktiga i hästtjänst kan emellertid icke koncentreras till den

ena av de sålunda ifrågasatta utbildningsomgångarna. I varje omgång erfordras

utbildade kuskar in. fl. för att förband skola kunna organiseras vid förbands-

utbildningen. En uppdelning av årskontingenten på två inryckningsomgångar

skulle även medföra den betydande olägenheten, att förbandsutbildning med

för dylik utbildning erforderliga styrkor icke skulle kunna organiseras under

första tjänstgöringen. De värnpliktigas utbildning bleve, på grund av deras

bristande övning i att uppträda i förband, väsentligt försämrad.

Då ingen sådan möjlighet synts godtagbar, har kommittén sett sig nöd­

sakad att falla tillbaka på anordningen med ett avbrott i utbildningen under

två sommarmånader. Sett ur militär utbildningssynpunkt skulle visserligen

ett dylikt avbrott medföra vissa svårigheter för ernående av ett gott utbild-

ningsresultat. Men olägenheten härav synes dock mer än väl kompenseras

av det tillfälle, som skulle beredas att till avbrottstiden koncentrera befäls-

utbildning, semestrar m. m., varigenom avbrottet icke skulle behöva menligt

inverka på kontinuiteten i befälsutövandet.

Med hänsyn till att behovet av avbrottet främst gör sig gällande beträf­

fande de i jordbruksnäringen sysselsatta och då svårigheter kunna uppstå att

under två sommarmånader inom det civila livet bereda sysselsättning för

det stora antalet övriga värnpliktiga, bör avbrottet enligt kommitténs mening

begränsas till att omfatta de förstnämnda och det ytterligare antal värnplik­

tiga, som ur militärorganisatoriska synpunkter erfordras för att utbildnings­

enheterna skola bli lämpligt avpassade.

Nu ifrågavarande värnpliktiga synas böra inrycka omkring den 15 april,

varvid för dem ett avbrott under första tjänstgöringen äger rum omkring den

15 juli—den 15 september, till tiden närmare bestämt efter samråd med

arbetsmarknadsmyndigheterna. Huvuddelen av övriga värnpliktiga bör in­

rycka omkring den 15 juni och fullgöra första tjänstgöringen i en följd. Om

utbildningen organiseras efter denna princip, anser kommittén, att de värn­

pliktiga, som inrycka vid den senare tidpunkten, icke böra få tagas i anspråk

för skördearbete eller motsvarande.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att årligen med hänsyn till rådande

eller förutsedda arbetsmarknadsförhållanden m. m. avgöra, huru många av de

värnpliktiga som böra inrycka vid den tidigare tidpunkten och för vilka så­

lunda ett avbrott i tjänstgöringen om två månaders längd är beräknat.

Med här föreslaget system komma samtliga värnpliktiga att befinna sig

vid lika utbildningsståndpunkt omkring den 15 september, då värnpliktiga ur

den tidigare inryckningsomgången återkommit efter avbrottet. Den återstå­

ende utbildningen bör därför bedrivas gemensamt efter den omorganisation

inom förbanden, som av utbildningsskäl anses erforderlig.

Under åberopande av vad sålunda anförts har kommittén föreslagit, att

huvuddelen av de värnpliktiga inrycker omkring den 15 juni och fullgör första

tjänstgöringen i en följd. Jordbrukare m. fl. föreslås skola inrycka den 15

april och hemförlovas under tiden omkring den 15 juli-—den 15 september

med möjlighet till anpassning av tiden för avbrottet efter ortens förhållanden.

Utbildningen för dessa skulle därefter samordnas med utbildningen för

huvuddelen av de värnpliktiga.

Kungl. ilaj:ts proposition nr 207.

15

För vissa speciella förband, nämligen krigsskolans övningskompani, in-

fanteriskjutskolans övningskompani, garnisonskompaniet samt övningstrupp

för vissa andra skolor, har kommittén föreslagit andra in- och utrycknings-

tider. Härutinnan torde få hänvisas till kommitténs betänkande (s. 318 och

320).

Kommittén har räknat med att första repetitionsövningen skall äga rum

senast femte året efter inskrivningsåret och under februari—mars samt att

andra repetitionsövningen skall äga rum senast tionde året efter inskrivningen

vid varierande tidpunkt under året, dock icke under perioden den 15 juli—

den 15 september.

Till handräckningstjänst avsedda värnpliktiga ha föreslagits skola full­

göra sin tjänstgöring på sådant sätt, att tillgången på handräckningspersonal

bäst svarar mot det vid olika perioder under året något skiftande behovet.

Kommittén har räknat med att större delen av de för handräckningstjänst

avsedda värnpliktiga inrycka omkring den 5 september och fullgöra första

tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med utryckning omkring

den 5 juli. En mindre del, uttagen bland värnpliktiga, som icke äro jordbru­

kare, inrycker omkring den 1 februari och fullgör likaledes första tjänstgöring

och första repetitionsövning i en följd med utryckning omkring den 1 decem­

ber. Återstående tjänstgöring (30 dagar) för ifrågavarande värnpliktiga bör

reserveras för att kunna uttagas, då behov av förstärkning av handräck-

ningspersonalen föreligger, dock senast tionde året efter inskrivningsåret.

För militärutbildning avsedda värnpliktiga, vilka under pågående tjänst­

göring befunnits böra fullgöra återstående tjänstgöring såsom handräcknings­

tjänst, ha ansetts böra i princip fullgöra sin fortsatta tjänstgöring utan ändring

av den ursprungligen avsedda tjänstgöringstiden i takt med övriga värnpliktiga

tillhörande den grupp de vid utbildningens början tillhört.

Vad beträffar tjänstgöringen för de till värnpliktig officers- eller under-

officersutbildning uttagna föreslår kommittén, som förut nämnts, i avvaktan

på resultatet av pågående utredning ingen förändring beträffande den fort­

satta tjänstgöringens längd och fördelning.

Beträffande till utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga — läkare,

tandläkare m. fl. —- räknar kommittén tills vidare med oförändrade former

för tjänstgöringens fullgörande. Kommittén anser, att spörsmålet om ifråga­

varande värnpliktigas utbildning bör avgöras först då resultatet av förenämnda

utredning föreligger. En avkortning av tjänstgöringstiden motsvarande den

som beträffande första tjänstgöringen föreslagits för övriga värnpliktiga synes

emellertid möjlig att genomföra.

I fråga om innehållet i vissa vid försvarskommitténs betänkande fogade sär

skilda yttranden får jag hänvisa till det föregående.

Arméchefens utredning.

Utredningsarbetet har fullgjorts genom en av chefen för armén till­

satt kommitté med t. f. inspektören för infanteriet och kavalleriet, översten

A. R. D. Meyerhöffer såsom ordförande. Såsom direktiv för utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

16

har chefen för armén bland annat angivit, att utredningen skulle ske i nära

kontakt med utbildningsbefäl vid truppförband och skolor, att de utbild­

ningsmål, som med ifrågasatt övningstid rimligen kunde uppställas, skulle

angivas samt att erfarenheterna från försöksverksamheten vid arméns olika

truppförband skulle i möjligaste mån utnyttjas.

Chefen för armén har beträffande sättet för utredningsarbetets bedrivande

anfört i huvudsak följande.

På grundval av direktiven ha omfattande besök och diskussioner ägt rum

vid truppförbanden under augusti—oktober. Vid förband, där betydelsefull

försöksverksamhet pågått, ha vissa övningar följts. Vid samtliga besökta

förband ha diskussioner ordnats, där befäl i alla grader deltagit. Militärbefäl­

havarna ha även i vissa fall varit närvarande. Diskussion har även ägt rum

vid en Gripsholmskurs, där samtliga regements (kår ) chefer eller deras chefer

för utbildningsavdelningarna voro närvarande. Samtliga inspektörer och

kadettskolechefer ha även deltagit i diskussionen.

Besöken och diskussionerna ha varit värdefulla ur många avseenden. Först

bör nämnas fördelen av att truppbefälet givits tillfälle att få framföra sina

på praktisk erfarenhet grundade synpunkter, vilka varit av stort värde för ut­

redningen. Det för utredningen viktigaste har emellertid varit, att man kunnat

konstatera en spontant framvuxen allmängiltig inställning till ett par av de

viktigaste frågorna i detta sammanhang. Truppbefälets uppfattning, vilken

chefen för armén till alla delar instämmer i, är sålunda, att vid avsedd för­

kortning av övningstiden bör den första tjänstgöringen vara nio månader

medan övriga tre månader anslås till repetitions- och efterutbildnings(om­

skolnings-) övningar. Den övervägande uppfattningen vid förbanden har vidare

varit, att möjligheterna att ordna effektiv utbildning endast uppstå, om ett

två månaders sommaruppehåll ordnas, vilket uppehåll helt naturligt icke

inräknas i de nio månaderna.

Utbildningskommittén har även samarbetat med arbetsmarknadskommis­

sionen.

Särskilda diskussioner ha vidare ordnats med närvaro av representanter från

Svenska officersförbundet, Svenska arméns och flygvapnets reservofficers-

förbund, Svenska underofficersförbundet, Svenska reservunderofficersför-

bundet. Försvarsväsendets underbefälsförbund, Centralförbundet för befäls

utbildning, Centralkommittén Folk och Försvar samt hemvärnsstaben.

Chefen för armén har framlagt vissa erfarenheter från nuvarande

värnplikts utbildning för att belysa det förhållandet, att resultatet av

den längre värnpliktstiden icke helt motsvarat förväntningarna. Det har där­

vid framhållits, att många av orsakerna till att utbildningen icke till fullo

lyckats ha varit av övergående natur och sammanhänga med beredskapstidens

allmänt kända svårigheter. En sådan svårighet har varit att vid den plötsliga

och kraftiga utvidgningen av utbildningen hinna anpassa utbildningsmetodik

m. m. efter de ändrade förhållandena. Givetvis måste det taga viss tid innan

en dylik anpassning kan ske, så stora som förändringarna lia varit på taktikens

och teknikens områden.

I utredningen har framhållits den avsevärda bristen i fråga om kvalificerade

trupputbildare. En förutsättning för att få de värnpliktiga intresserade vore

emellertid en god tillgång till kvalificerat befäl. En god trupputbildare kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

17

genom sitt personliga uppträdande, sin pedagogiska skicklighet och sitt sätt

att »ta folk» få sin trupp intresserad för tjänsten. Det gällde alltså att skapa

sådana betingelser, att befälsrekryteringen kvantitativt och kvalitativt bleve

god. Många svårigheter skulle därigenom bli lösta. Minskades utbildnings­

tiden, kunde uppehåll under den första tjänstgöringen utnyttjas för befäls-

utbildning, som alltså icke behövde inkräkta på den egentliga trupputbild­

ningen i samma utsträckning som nu. Kunde längre sådant uppehåll göras

gemensamt för armén, skulle vissa skolor och kurser kunna inläggas i anslut­

ning till uppehållet. Därigenom ökades effektiviteten i trupputbildningsar­

betet genom ökad befälstillgång

Under de senaste åren hade utbildningen sönderstyckats under sensom­

maren av extra skördepermissioner, skördehjälp in. m. Olägenheterna därav

hade varit betydande. Med anledning därav borde utbildningen för huvud­

delen av de värnpliktiga avbrytas av ett längre sommaruppehåll.

Skärpt uppmärksamhet beträffande frågan om sjukskrivning vore nödvän­

dig, liksom utökat samarbete mellan läkare och befäl. Vissa ändringar be­

träffande bestämmelserna för sjukskrivning i hemmet och övningstidens be­

räkning vid sjukanmälan, som ej föranlett sjukskrivning, syntes önskvärda.

Behovet av personal för ekonomitjänst vid förbanden måste tillgodoses

utan att de fullt vapenföra värnpliktiga utnyttjades därför.

Medel borde snarast ställas till förfogande för att avhjälpa de största och

mest överhängande bristerna i fråga om de materiella betingelserna för ut­

bildningens bedrivande.

Såsom i det föregående anförts har inom armén bedrivits en omfattande

försöksverksamhet i syfte att effektivisera utbildningen. Försöken på­

börjades på arméchefens initiativ redan år 1946. De under utbildningsåret

1947—48 verkställda försöken ha, i större eller mindre omfattning, ägt rum

vid de flesta av arméns truppförband. Chefen för armén har framhållit, att

störningarna under 1947 års rekrytskola till följd av skogshuggning och

skördehjälp i stor utsträckning förryckt möjligheterna att rationellt fullfölja

försöken. Samtliga försök hade ännu icke avslutats, och redan avslutade hade

i vissa fall ännu icke hunnit detaljstuderas, varför i det följande meddelade

slutsatser vore i vissa avseenden preliminära. Avsikten vore att under år

1948 fullfölja försöken.

Chefen för armén har funnit en begränsning av utbildningsmålen genom

ökad specialisering erforderlig och härom närmare anfört följande.

Som förut nämnts ökades utbildningsomfånget under loppet av andra

världskriget, vilket i sin tur medförde ändrad målsättning för utbildningen.

Det har efter hand stått allt mera klart, att man vid samtliga truppslag över­

skattat vad som kan medhinnas under en nominellt ettårig första tjänstgö­

ringstid. Redan före igångsättandet av här omnämnda försök har därför

målsättningen i vissa fall måst ändras, och en kraftig beskärning även ägt

rum beträffande programmets omfattning. De verkställda försöken ha ytter­

ligare utvisat, att målsättningen vid vissa truppslag alltjämt är för hög vid

elva månaders första tjänstgöring, och redan av denna anledning har anbe­

fallts en revidering av utbildningsbestämmelserna.

2—430 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

18

Beträffande specialisering och differentiering har redan ett klart utslag

vunnits. Utbildningen måste även vid elva månaders första tjänstgöring om­

läggas så, att soldaten får en grundligare utbildning på ett vapen eller i viss

befattning på bekostnad av den mångsidighet i den enskilda utbildningen,

som man hittills eftersträvat. Befälet vid samtliga försöksförband anser

att effektiviteten av utbildningen härigenom blir bättre.

Givet är, att vid en ännu mer förkortad utbildning målsättningen måste

ytterligare begränsas och specialiseringen drivas än längre. Även om man under

en ytterligare förkortad första tjänstgöring kan medhinna en tillfredsställande

enskild utbildning med ett huvudvapen eller i en befattning förutom viss

erforderlig förbandsutbildning in. m., kan detta resultat endast nås på be­

kostnad av i fält oundgängligen nödvändig allmänutbildning i flera befatt­

ningar. Chefen för armén vill redan nu med skärpa framhålla nackdelarna

med detta strängt specialiserade utbildningssystem. För att ett förband skall

kunna bibehålla sitt stridsvärde, då förluster uppstå, är det nödvändigt, att

varje soldat kan inträda i en annan tjänst eller befattning än den ordinarie.

En man i gevärsgrupp bör exempelvis tillfredsställande kunna behärska alla

gruppens vapen. Endast härigenom kan gruppens viktigaste vapen verka in i det

sista. Han bör dessutom kunna lägga ut minor och röja minfält o. s. v. En strids­

vagnsförare bör även vara en god skytt och den ordinarie skytten bör vid behov

kunna intaga förarens plats. Förbandet som helhet vinner på detta, blir uthålli-

gare i strid och ej så beroende av personalersättningar. Med här skisserad

ändrad målsättning och ytterligare specialisering kommer visserligen den

enskilde soldaten att vara väl utbildad med ett vapen eller i en befattning,

men förbandets stridsvärde kommer att kraftigt nedgå. Olägenheterna med

specialiseringen komma icke att klart framträda under fredsövningar. Vid

dessa framträda främst fördelarna. Yid krig däremot komma systemets

olägenheter snabbt och med skärpa att göra sig gällande. Då trots detta ökad

specialisering förordas, är detta icke något militärt önskemål utan en följd av

det tvångsläge, som uppstått på grund av utbildningstidens förkortning.

I utredningsdirektiven hade pågående försök inom III. militärområdet an­

setts vara av särskilt intresse. Dessa försök karakteriserades av att redan

på ett tidigt stadium av utbildningen införas moment av mera stridsbetonad

karaktär. Den mera formella militärutbildningen inpassas i övningsprogram­

met på sådant sätt, att ändamålet med densamma och dess samband med

stridsutbildningen i möjligaste mån klarläggas för de värnpliktiga.

Chefen för armén har framhållit, att skillnaden mellan nuvarande utbild-

ningsmetodik och det här angivna försökssystemet i princip vore ringa. Grund­

tanken, att genom övningar förevisa olika stridsförfaranden och att därigenom

klarlägga ändamålet med kommande formella och tillämpade övningar, vore

icke ny. Sådana övningar hade emellertid hittills utförts med utbildad trupp,

eller ock hade film använts för förevisning. Enligt försökssystemet finge de

värnpliktiga själva medverka som förevisningstrupp, innan de hade erforder­

lig grundläggande utbildning. Det vore främst detta som vore nytt. Av särskilt

intresse hade varit diskussionerna med befälet vid ett av försöksförbanden.

Man hade allmänt ansett, att fördelarna med den nya metodiken framträtt i

början av utbildningen. De värnpliktiga hade med liv och lust spelat med i

tidiga förbandsövningar utan att ännu kunna detaljerna i skjutning, terrängens

begagnande m. m. Men när det senare gällt att formellt inöva stridsför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

19

farandet, hade glädjen och intresset snart tagit slut. Enligt befälets upp­

fattning hade det varit svårare med detta utbildningssystem att inlära grun­

derna, och resultatet hade blivit sämre än förut. Svagheterna i denna nya

utbildningsmetodik syntes ligga i vad en inspekterande chef i något till­

spetsad form uttryckt med ungefär följande ord: »Man börjar ett husbygge

med taket, bygger sedan väggarna men hinner aldrig till grunden.»

Då försöken ännu icke äro avslutade, har chefen för armén icke för när­

varande kunnat taga slutgiltig ställning till frågan om denna utbildnings-

metodiks lämplighet.

Vid två regementen hade anbefallts särskilda försök av den innebörd, att

uppnådda resultat i rekrytskolan skulle belönas genom avkortning av den­

samma med högst tre veckor.

Chefen för armén har framhållit, att försöken vid det ena regementet icke

i allo fyllt de anspråk, som måste vara grundläggande för ett bestämt ställ­

ningstagande, även om det syntes vara klart ådagalagt, att försöken varit

ägnade att i vissa avseenden höja de värnpliktigas intresse. Vid det andra

regementet hade proven till synes varit bättre avvägda samtidigt som de varit

bättre infogade i ett större sammanhang. Kontrollen hade dessutom varit

effektivare. Truppbefälet liksom truppen hade genomgående varit positivt

inställda till provens värde, och utbildningsresultatet hade i början av sep­

tember 1947 varit mycket gott.

Arméchefen har framhållit, att en ännu outredd fråga vore, i vilken ut­

sträckning denna belöningsprincip vore möjlig att tillämpa vid en ytterligare

förkortad första tjänstgöring. Minskades denna exempelvis till nio månader,

varav en halv månad ginge bort för juluppehåll, vore det givet, att en ytter­

ligare förkortning om tre veckor icke vore möjlig. Däremot vore det tänk­

bart, att en förkortning om en vecka kunde vara rimlig. I så fall syntes denna

extra ledighet böra uttagas i anslutning till juluppehållet.

Med hänsyn till vad som framkommit vid proven är chefen för armén av

den åsikten, att de äga sådant betydande värde, att de försöksvis böra äga

rum under utbildningsåret 1948—1949 i större utsträckning än vad som skett

under år 1947.

Utöver angivna prov ha också särskilda försök med förlängd permission

ägt rum. Försöken innebära, att den värnpliktige som uppmuntran kan be­

viljas förlängd permission under högst två vardagar, förutsatt att han visat

villighet och gott uppförande samt vid prov ådagalagt, att han väl tillgodo­

gjort sig utbildningen under viss tidsperiod (minst fjorton dagar). Sådan

permission må beviljas sex dagar under vardera rekryt- och soldatskolan.

Chefen för armén har anfört, att till en början den allmänna uppfattningen

vid förbanden varit, att denna form av belöning i hög grad bidragit till att

öka intresset för tjänsten. Efter hand hade emellertid förmärkts en viss om­

svängning. För att utröna även de värnpliktigas inställning hade attityd­

undersökningar utförts.

Av dessa framgår i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 207.

20

Uppfattningarna om försökens värde äro icke enahanda. Flertalet chefer

anse, att försöken i stort ha visat en väg att öka de värnpliktigas intresse för­

utbildningen. Av vissa uttalanden framgår det emellertid, att detta intresse

blott ökats momentant under tiden närmast före provens avläggande. Vid

ett par förband har man icke kunnat spåra en ökad villighet eller ett bättre

utbildningsresultat. Vid A 3 uppgåvo 96 % av de tillfrågade värnpliktiga, att

intresset hade ökat, medan vid A 4 motsvarande siffra endast var 33 %.

Svårigheterna med här nämnt belöningssystem framgå även av såväl för-

bandschefemas som de värnpliktigas yttranden. Att uppställa rättvisa prov

och att rättvist bedöma de avlagda proven har visat sig vara svårt. Särskilt

framträda svårigheterna att ge rättvisa åt sådana, som på grund av sjuk­

dom icke kunnat uppfylla fordringarna. Samma förhållande gäller beträf­

fande dem, som trots visad energi och villighet icke lyckats uppnå godtag­

bart resultat i proven. Både bland studenter och övriga värnpliktiga före­

finnes den uppfattningen, att proven i samband med förlängd permission till

stor del ske för att taga ut elever till befälsutbildning.

Arméchefen har framhållit, att de försök och de undersökningar, för vilka

här redogjorts, gällt endast rekrytskolan. På grund av tjänstens natur under

soldatskolan, där förbandsutbildningen spelade en så dominerande roll,

syntes en rättvis, i form av prov verkställd värdesättning som villkor för er­

hållande av ledighet vara svårare att åstadkomma än under rekrytskolan.

Kunde man härvidlag genom vissa prov och övningar få fram en rättvis värde­

mätning, kunde lagandan här komma till bättre uttryck och få sin belöning.

De bättres överloppsenergi droge med sig de sämre och sporrade till ökade

prestationer, varigenom förbanden bleve sammangjutna. Det syntes emel­

lertid icke kunna undvikas, att bedömningen av förbanden bleve subjektiv.

Trots detta syntes det lämpligt, att förbandscheferna bereddes möjlighet

att bevilja förband viss ledighet på grund av ådagalagt välförhållande eller

utförda stora ansträngningar.

Utöver nyss nämnda försök med förlängd permission ha även anbefallts

vissa försök med tjänstledighet i anslutning till utryckning från första tjänst­

göringen.

Arméchefen har erinrat om att han tidigare i olika sammanhang framhållit

svårigheterna att under en ettårig första tjänstgöring utbilda rutinerade grupp­

chefer. För att under elva månader nå ett något så när godtagbart resultat

måste denna gruppchefsutbildning forceras mera än förut. Bristen på aktivt

befäl som gruppchefer under förbandsutbildningen hade ytterligare kommit

att medverka i denna riktning. Anbefallda försök avsåge därför att utröna

om utbildningen kunde bedrivas så, att gruppchefsskoleelever (motsvarande)

redan den 1 oktober kunde placeras som gruppchefer vid vissa förbands-

övningar. De bibringades därunder vana i truppföring. Under övrig tid hade

de fortsatt gruppchefsutbildning vid särskilda skolor. Det vore icke ännu möjligt

att uttala sig om resultatet. Minskades den första tjänstgöringen till nio eller

tio månader, måste man, därest gruppchefsutbildning skulle bibehållas under

sådan tjänstgöring, ytterligare forcera densamma. Då den allmänna uppfatt­

ningen vid förbanden vore, att man därjämte i så fall måste begränsa mål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

21

sättningen till att endast omfatta viss förmåga att tjänstgöra som gruppchefs

ställföreträdare, måste arméchefen ställa sig synnerligen tveksam till lämp­

ligheten över huvud taget av gruppchefsutbildning under en så kort tid som

nio månader. Den måste leda till ytlighet och medföra ett rent självbedrägeri.

En ytterligare förenkling av exercis i sluten ordning, vakttjänst, marsch­

träning m. m. har prövats vid ett förband (I 3). Förenklingen har enligt armé­

chefen synts kunna medföra någon tidsvinst.

En förenklad stridsutbildningsmetod, s. k. »battle-drill», i fråga om grupp,

pluton och även kompani kom till användning i England och U. S. A. under

det senaste världskriget. För att underlätta såväl förbandens uppträdande

som truppföringen infördes därstädes ett fåtal standardformer för såväl grup­

pering som strid. Ordergivningen förenklades även.

Chefen för armén har meddelat, att han anbefallt försök med förenklat strids-

förfarande vid de lägsta enheterna, grupp och pluton. De nämnda utländska

metoderna låge till grund för dessa försök. I samband därmed prövades även

en rationalisering av beväpningen i avsikt att minska antalet vapen i gruppen.

Det schematiska stridsförfarandet kunde emellertid med hänsyn till i fält väx­

lande lägen och terrängförhållanden icke drivas alltför långt. .Resultaten

av försöksverksamheten kunde ännu icke överblickas. Sannolikt kunde vårt

stridsförfarande i viss utsträckning förenklas, och i så fall ernåddes också

viss tidsvinst.

Utbildningsmetoderna inom den svenska armén ha under utred­

ningen ingående granskats och jämförts med metoderna i vissa främmande

länder. På grundval av den verkställda undersökningen har chefen för armén

anbefallt en översyn av gällande utbildningsbestämmelser i syfte att vinna

bättre anslutning till de inom armén gällande reglementena. De värnplik­

tiga beräknas härigenom komma att lättare förstå utbildningens logiska genom­

förande, varigenom intresset ökas.

Chefen för armén har vidare funnit behov föreligga av att skolskjutningen

i viss mån begränsas. Stridsutbildningen vid artilleriet beräknas kunna i hög

grad effektiviseras genom att skilda förband sammanföras till gemensamma

utbildningsläger, där stridsskjutningar utföras i större förband.

På grandval av vunna erfarenheter har arméchefen ansett sig icke kunna

förorda, att avvikelse göres från det för närvarande tillämpade systemet med

utbildningen i princip ordnad i en fast organisation med uppgift att skapa

krigsdugliga förband med god laganda, dock med stationsvis bedriven utbild­

ning i vissa speciella utbildningsgrenar.

Frågan om användningen av film och bildband i utbildningsarbetet har

ansetts böra ägnas ökad uppmärksamhet, varvid särskilt borde klarläggas,

hur filmer och bildband pedagogiskt borde användas för att förbättra utbild-

ningsresultatet. En särskild utredning har även igångsatts i syfte att klar­

lägga möjligheterna att i vidgad utsträckning utnyttja brevkurser vid under­

visningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

22

Chefen för armén har ansett en ytterligare begränsning av icke mili­

tära ämnen erforderlig, därest övningstiden förkortas. Beträffande utbild­

ningen i medborgarkunskap, för vilken nu anslagits 20 timmar, har armé­

chefen sålunda räknat med att undervisningen i samhällslära begränsas en­

dast till sådan undervisning av militär betydelse, som klarlägger medborger­

liga skyldigheter i fråga om värnplikten och försvaret som samhällsfunktion.

Medborgarekonomi har icke ansetts vara något militärt ämne och har där­

för föreslagits skola utgå. Ej heller den propaganda för ökad trafikkultur,

som hittills bedrivits i form av särskild undervisning, har ansetts böra bibe­

hållas. Undervisning i alkoholfrågan har däremot föreslagits skola äga rum

under förutsättning att kvalificerad föreläsare finnes. Den tidsvinst, som

beräknas komma den rent militära utbildningen till godo, om undervisningen

i medborgarkunskap på angivet sätt inskränkes, har uppskattats till två

dagar.

Även bestämmelserna om truppsamtal ha föreslagits skola utgå såsom

onödiga.

Chefen för armén har däremot räknat med att den frivilliga fritidsunder-

visningen bibehålies. Han har emellertid framhållit, att vid förkortad utbild­

ningstid den militära tjänsten utan tvekan borde ges företrädesrätt framför

fritidsundervisningen.

Ärméchefen har icke kunnat förorda, att utbildning i civilförsvarstjänst

upptages som särskild övningsgren. Däremot borde liksom hittills meddelas

sådan utbildning i brandskydd och luftskydd, som hade direkt betydelse för

förbandens egen verksamhet i depå och i fält.

En viss tidsvinst beräknas uppkomma genom förenkling av explorationen,

d. v. s. chefens samtal med de värnpliktiga i syfte att lära känna dessa.

Chefen för armén har framhållit, att enligt en allmän uppfattning vid för­

banden tjänsten under de tre första veckorna icke kunde bedrivas fullt effek­

tivt på grund av under denna tidsperiod anordnade läkarundersökningar,

skärmbildsundersökningar, blodgrupperingar och skyddskoppympning. En

allmänt uttryckt önskan hos truppbefälet vore, att skyddskoppympning icke

skulle utföras under den militära tjänstgöringen ävensom att de medicinska

undersökningarna i största möjliga utsträckning skulle förläggas till inskriv-

ningsförrättningarna eller annan tidpunkt före inryckningen. Denna fråga

borde göras till föremål för särskild utredning, vilken jämväl borde omfatta

formerna för sjukanmälning m. in. Den tidsvinst, som skulle kunna erhållas

genom de sålunda föreslagna förändringarna, har uppskattats till fyra dagar.

Vad därefter angår frågan om utbildningen av de värnpliktigas

huvuddel har chefen för armén, sedan nuvarande förhållanden närmare

belysts, framhållit, att man enligt vunna erfarenheter under olika härord­

ningar med växlande tjänstgöringstider alltid erhölle en trupp av rent milisartad

karaktär, om tiden för rekrytskolan nämnvärt pressades under fem månader.

Flertalet förbandsövningar med en trupp utan grundläggande utbildning av

minst denna tid bleve av föga värde. Någon möjlighet att ytterligare sänka

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

23

rekrytskolans längd förelåge icke. Den moderna striden, i vilken soldaterna

och de lägsta förbanden ofta vore helt lämnade åt sig själva, vore av sådan

natur, att en förlängning av rekrytskolan utöver fem månader vore motiverad.

Fixerades rekrytskolan emellertid till fem månader, betecknade detta sålunda

i och för sig intet önskemål utan ett nödtvång för att vinterutbildning och

stridsövningar i kompani och större förband skulle kunna äga rum i någon

omfattning. Vid nio månaders första tjänstgöring borde därför rekrytskolans

längd bestämmas till fem månader; vid tio månaders första tjänstgöring

borde den förlängas med två veckor till fem och en halv månader.

Arméchefen har upptagit till speciell behandling frågan, huruvida särskild

vinterutbildning skall äga rum med all svensk trupp. Som huvudsakliga argu­

ment mot den särskilda vinterutbildningen för våra sydligast belägna trupp­

förband hade anförts, att dessa trupper vid krigstillfälle främst måste anses

geografiskt bundna till de sydligaste delarna av landet och att utbildningen

i vintertjänst vore alltför svår och tidsödande för att kunna ge avsett resultat

under den tid, som de senaste åren anslagits för ändamålet. De snabbt väx­

lande militärpolitiska lägena under det andra världskriget hade emellertid visat

nödvändigheten av att all svensk linjetrupp vore vinterutbildad. Bristande

fredsutbildning i detta avseende kunde under fältförhållanden lätt få katastro­

fala följder. Vinterutbildningen hade i nu gällande bestämmelser angivits till

nio veckor. I praktiken hade emellertid denna tid icke helt kunnat uttagas

vid alla förband under de senaste åren. Om tjänstgöringstiden förkortades,

måste den särskilda vinterutbildningen begränsas. När det gällde att bestämma

dennas längd, syntes därför mycket tala för en uppdelning av förbanden i två

huvudgrupper, de norrländska förbanden jämte I 13 å ena sidan och övriga

förband å den andra.

Chefen för armén har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

Vid den förstnämnda gruppen har huvuddelen av truppen redan före in­

ryckningen till militärtjänst god färdighet i skidlöpning samt god förmåga

att skydda sig mot förfrysnings- och förkylningssjukdomar och att sköta

hästar och motorer, även om de militära fordringarna av naturliga skäl måste

vara väsentligt högre på grund av de höga krav, som ställas på enskilda solda­

ter och förband vid strid under vinterförhållanden. Dessutom gör sig som

regel övergången från sommar- till vinterförhållanden under utbildningens

gång på ett naturligt sätt gällande efter hand vid de nordliga förbanden utan

att några större utrustnings-, organisations- och transportproblem behöva upp­

stå. Truppen behöver icke heller lämna de ordinarie förläggningsorterna för

att lära sig vintertjänst.

Beträffande truppförbanden inom den senare gruppen måste i vissa av­

seenden andra synpunkter anläggas på vinterutbildningens längd. De värn­

pliktiga äro vid dessa förband merendels ovana vid skidlöpning och deras

förmåga att motstå en högvinters påfrestningar äro, ehuru växlande, dock

väsentligt lägre än Norrlandsfolkets. Om man av dessa värnpliktiga skall

kunna bilda truppförband, som äro fullt i stånd att uppträda under så all­

varliga vinterförhållanden, som man i norra Sverige har att räkna med,

måste fördenskull deras vinterutbildning taga avsevärt längre tid än som

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

24

behöver användas vid de nordliga förbanden. Härtill kommer den avsevärda

svårighet, som det i regel erbjuder att i södra Sverige på ordinarie garnisons­

orter bedriva en fullt effektiv vinterutbildning. För att ernå en sådan borde

strängt taget alla dessa sydliga förbands kontingenter årligen transporteras

norrut under högvintern. Alldeles bortsett från de svårigheter av olika slag,

som en sådan förläggning norrut alltid vållar, måste framhållas, att man vid

en minskning av soldatskolans längd till omkring fyra månader genom en

sådan anordning förlorar så avsevärt i tid, att man starkt måste ifrågasätta,

huruvida det kan vara ändamålsenligt att under sådana förhållanden fasthålla

vid kravet på en fullständig vinterutbildning vid ifrågavarande förband.

Under alla förhållanden måste emellertid utbildningen under högvintern

även vid förbanden i södra Sverige inriktas på att göra truppen, såväl en­

skilt som vad beträffar förbandet, förtrogen med uppträdandet under de vinter­

förhållanden, som råda vid respektive garnisonsorter. Man kan ungefär be­

räkna, att en månad i regel kommer att ägnas åt sådan utbildning.

Därest till följd av skäl, som sammanhänga med allmän krigsplanläggning

och beredskapssynpunkter, en differentiering av vinterutbildningen blir nöd­

vändig så, att vissa av våra sydligaste förband icke alls bibringas någon

vinterutbildning, innebär detta ytterligare en inskränkning i arméns använd­

barhet vid krigstillfälle. Dylik differentiering är sålunda aldrig något militärt

önskemål utan helt föranlett av det tvångsläge, som förkortningen av utbild­

ningstiden medför.

Beträffande förbandsutbildningen har chefen för armén framhållit, att två

artskilda frågor trädde i förgrunden, när det gällde en utbildning med den

begränsade varaktighet det här vore fråga om, nämligen storleken av

de förband som skulle övas (kompani, bataljon, regemente o. s. v.) samt vad

övningarna främst skulle omfatta (anfallsstrid och försvarsstrid under skilda

förhållanden, strid i skog, strid om bebyggd ort, strid i mörker, samverkan

mellan skilda truppslag o. s. v.). Med så kort tid, som här stode till för­

fogande, krävdes viss begränsning av förbandsutbildningen. Det bleve icke

möjligt att under tiden för första utbildningen medhinna förbandsutbildning

av formell och tillämpad natur inom samtliga övningsområden. Under ett

och samma utbildningsår bleve det möjligt att relativt grundligt endast öva

begränsade avsnitt av striden, medan andra endast övades ofullständigt eller

icke alls. Detta innebure en stor men på grund av den korta utbildnings­

tiden tyvärr ofrånkomlig svaghet i fråga om förbandsutbildningen och trupp-

föringen. För att minska olägenheterna därav utreddes inom arméledningen

dels vilka delar av ifrågavarande utbildning, som med minsta olägenhet kunde

utföras i form av teoretiska övningar och stabsövningar och som därför i

första hand borde utgå ur värnpliktsutbildningen, dels de med trupp genom­

förda övningarnas lämpliga fördelning under ett längre tidsskede än ett ut­

bildningsår, d. v. s. två eller tre år.

Sammanfattningsvis kommer enligt arméchefens utredning en första tjänst­

göring om nio månader att i stort få följande indelning:

rekrytskola — fem månader,

soldatskola — två månader,

vinterutbildning — en månad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

25

fälttjänstövningar — en halv månad,

juluppehåll — en halv månad.

För repetitions- och omskolningsövningar skulle vid 12 månaders utbild­

ning återstå tre månader.

Beträffande behovet av dylika övningar har chefen för armén anfört i

huvudsak följande.

Den första tjänstgöringen äger icke ett sådant bestående värde, att repeti­

tion kan undvaras. Värdet av repetitionsövningar ökas i den mån de kunna

ordnas till sådant antal och av sådan längd, att de medge oundgängligen er­

forderlig uppfriskning av under första tjänstgöringen förvärvade kunskaper

och färdigheter såväl i den grundläggande utbildningen som i förbandsutbild-

ningen. Som en minimitid kan sättas 60 dagar.

Lokalförsvarsförbandens stridsduglighet måste säkras. Detta kan endast

ske genom en efterutbildningsövning, varunder värnpliktiga, vilka överföras

från fältförband, göras förtrogna med de speciella uppgifter, som påvila

lokalförsvaret. För att på bästa sätt utnyttja värnpliktsstyrkan med hänsyn

till åldersläge, personliga kvalifikationer m. m. är vidare omskolning nöd­

vändig dels för att upprätthålla vissa fältförbands — främst underhållsför-

bands — krigsorganisation, dels för att tillgodose det territoriella luftvärnets

behov. Det är visserligen möjligt att i viss mån differentiera efterutbildnings-

övningarna, men för huvuddelen av de värnpliktiga erfordras minst 30 dagar

för att utbildningen skall bli av värde.

I utredningen har härefter upptagits till närmare behandling frågan om

utformningen av första tjänstgöring om nio månader. Yad härvid

först angår frågan om inryckning, uppehåll och utryckning har chefen för

armén framhållit, att ur arbetsmarknadssynpunkt en inryckning på hösten

vore att föredraga, särskilt för jordbrakets del. Ur militär synpunkt vore

emellertid stora olägenheter förenade med en höstinryckning. Höstmånaderna

lämpade sig vad mark-, temperatur- och ljusförhållandena beträffade ofta väl

för förbandsövningar, men helt annorlunda vore förhållandet med den grund­

läggande utbildningen. Under denna fordrades nämligen goda ljusförhållan­

den och en temperatur, som medgåve bedrivande av instruktionsövningar. Den

grundläggande utbildningen borde därför till sin övervägande del förläggas

till sommarhalvåret.

Vid bestämmandet av tider för in- och utryckning måste även hänsyn tagas

till behovet av vinterutbildning, som jämte fälttjänstövningar lämpligen borde

avsluta den första tjänstgöringen. Med hänsyn till klimatiska förhållanden

borde därför utbildningen avslutas under mars. Med utgångspunkt härifrån

kunde vid flertalet truppslag en nio månaders sammanhängande tjänstgöring

förläggas till den 15 juni ena året—den 15 mars andra året. Vid ingenjörtrup­

perna gjorde sig dock av övningstekniska skäl delvis andra synpunkter starkt

gällande. Bristen på arbetskraft inom jordbruket vore emellertid mest

påtaglig sommartid. En tänkbar lösning, som också allmänt framförts vid

truppförbanden, vore därför att förlägga inryckningen till våren och att under

de kritiska sommarmånaderna infoga ett längre uppehåll, varigenom främst

jordbrukets behov av arbetskraft kunde tillgodoses. Lämpligaste tidpunkt på

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

26

våren för inryckning växlade något på grund av de klimatiska förhållandena.

För flertalet förband kunde tiden omkring den 15 april anses vara den bästa.

En inryckning efter denna tidpunkt låge också efter påskhelgen med därav

följande fördelar för tjänsten. Med inryckning den 15 april ena året och ut­

ryckning den lo mars följande år kunde ett uppehåll om två månader erhållas

under sommaren.

I denna fråga ha överläggningar ägt rum med statens arbetsmarknadskom­

mission (numera arbetsmarknadsstyrelsen), som i ärendet hört länsarbets­

nämnderna. Även vissa militärbefälhavare ha ingående behandlat denna fråga.

Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna.

Chefen för armén har för egen del anfört i huvudsak följande.

Ur militär synpunkt äro olägenheterna med ett längre uppehåll betydande.

Den värnpliktige glömmer vissa av de kunskaper och färdigheter, som inlärts

före uppehållet. Efter detta åtgår en icke obetydlig tid för repetition. En

annan nackdel är, att gynnsam utbildningstid icke tillvaratages. Det är

vidare nödvändigt, att tiden före uppehållet ges en sådan minimilängd, att

huvuddelen av meddelat kunskapsstoff hinner i görligaste män befästas.

Denna tid uppskattas till omkring tre månader. Ur militär synpunkt är det

vidare angeläget, att uppehållet icke varierar alltför mycket inom skilda delar

av landet. Anledningen härtill är, att man med hänsyn till befälsbristen och

som ett led i effektiviseringssträvandena avser att förlägga en del centralt

ordnade skolor och kurser under ifrågavarande uppehåll. I detta sammanhang

ma framhållas, att flera kortare uppehåll under sommarhalvåret medföra be­

tydande militära nackdelar och därför icke böra komma i fråga.

Fördelarna ur militär synpunkt med ett längre, i huvudsak enhetligt uppe­

håll äro emellertid av sådan storlek, att de väsentligen uppväga nackdelarna.

Fördelarna äro följande:

den korta utbildningstiden behöver icke användas för skördepermission

eller skördehjälp utan kan helt utnyttjas för militär utbildning;

befälets semestrar kunna i motsats till vad nu är fallet i regel inläggas

under uppehållet; härigenom kan truppbefälet tjänstgöra under den tid värn-

pliktsutbildningen pågår;

centrala skolor och kurser av kortare varaktighet för aktivt befäl kunna i

stor utsträckning inläggas i uppehållet;

en väsentlig del av befälsutbildningen vid förbanden kan koncentreras till

del av uppehållet.

Genom den till uppehållet koncentrerade skolverksamheten och befälsut­

bildningen kommer befälstillgången att mera rationellt utnyttjas för de värn­

pliktigas utbildning. De periodvisa minskningarna av antalet truppbefäl, ofta

med åtföljande befälsbyten, komma således att väsentligt nedgå. Härigenom

blir trupputbildningen effektiviserad.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har chefen för armén för huvuddelen

av de värnpliktiga föreslagit:

inryckning omkring den 15 april;

ett sammanhängande uppehåll om två månader, som icke inräknas i tjänst­

göringen och under vilket de värnpliktiga äro oavlönade; ungefärliga tiden

den 15 juli—den 15 september; tiden bör variera något allt efter förhållandena

i olika delar av landet; samt

utryckning omkring den 15 mars.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

27

I fråga om värnpliktiga tillhörande grupp K liar arméchefen anfört vissa

andra synpunkter. Med erinran att det enligt utredningsdirektiven vore ur

militär synpunkt önskvärt, att dessa värnpliktiga kunde inrycka samtidigt som

övriga värnpliktiga — en uppfattning, som delades av arméchefen —- har armé­

chefen anfört, att enligt verkställda undersökningar stora svårigheter vore för­

knippade med en framflyttning av studentexamen till sådan tidpunkt, att alla

värnpliktiga kunde inrycka i mitten av april.

I direktiven hade antytts möjligheten att kompensera en senare inryckning

för gruppen K genom en förberedande militärutbildning under sommaren före

inryckningen. Chefen för armén har emellertid anfört, att de frivilliga orga­

nisationerna icke för närvarande hade möjlighet att ordna dylik kursverk­

samhet. Därtill erfordrades ytterligare instruktörer och starkt ökade rnedels-

anslag. Befälsläget uteslöte för närvarande också, att kursverksamheten för­

lädes till de militära förbanden. Ur militär synpunkt vore ej heller systemet

med frivilliga sommarkurser fördelaktigt av den orsaken, att kurserna måste

göras så elementära, att de passade samtliga truppslag.

Chefen för armén har även åberopat en diskussion i denna fråga, som hål­

lits med elever vid 112:s plutonchefsskola.

Gruppen K utgjordes i detta fall av 50 % studenter från allmänt läroverk,

25 % från handels- eller tekniskt gymnasium samt 25 % med studenter lik­

ställda. Den förstnämnda kategorien framhöll, att studenterna oftast använde

sommarloven för komplettering och ferieläsning. Man ansåg vidare, att den

andra kategorien studenter måste använda ferierna för praktik. De flesta

skulle alltså vid detta system tvingas att uppskjuta sin militärtjänstgöring

till året efter examen, vilket eleverna ansågo synnerligen ofördelaktigt.

Diskussionsledarens personliga uppfattning av diskussionen var, att de värn­

pliktiga icke ansågo systemet med sommarkurser fördelaktigt. Flertalet skulle

icke kunna utnyttja detta system.

Inga ändringar ha därför ansetts böra för närvarande vidtagas i fråga om

gruppen K:s inryckning. Denna borde alltså börja sin tjänstgöring i mitten

av juni och fullfölja denna i en följd utan sommaruppehåll. Därigenom komme

vid förbanden samtliga värnpliktiga att i mitten av september ha nått samma

utbildningsståndpunkt, vilket möjliggjorde erforderliga omflyttningar mellan

gruppen K och huvuddelen av de värnpliktiga.

Tider för inryckning, uppehåll och utryckning enligt arméchefens förslag

framgå av nedanstående tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1. året|

2. årotj

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

H uvuddcl

Gr

28

För vissa speciella förband har arméchefen förordat andra in- och utryck-

ningstider. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna.

Chefen för armén har framhållit, att genom ledighet i samband med jul-

och nyårshelgerna, helgdagar m. m. den effektiva utbildningstiden komme att

minskas med nära en månad. Det vore därför ett bestämt militärt och även

samhälleligt krav, att utbildningstiden i övrigt icke rubbades av skördehjälp,

extra skördepermission, skogsavverkningar samt flottning och dylikt.

Beträffande målsättningen för värnpliktsutbildningen vid den

förkortade utbildningstiden har chefen för armén meddelat, att han uppdragit

åt inspektören för infanteriet och kavalleriet att för infanteriets del påbörja

detta arbete. Avsikten vore att efter hand som arbetet fortskrede omarbeta

även de övriga truppslagens utbildningsbestämmelser. I nuvarande läge vore

det därför icke möjligt att framlägga alla detaljer rörande målsättningen med

därav följande konsekvenser. Endast de viktigaste huvuddragen kunde angivas.

Härom har anförts i huvudsak följande.

Krigsdugliga förband kunna icke skapas utan fullgod enskild utbildning.

Härav följer att avkall på kraven i fråga om den grundläggande enskilda ut­

bildningen icke kan göras. Det blir i stället nödvändigt att specialisera

denna utbildning i större utsträckning än hittills varit fallet. Vid infanteriet

kommer härvid varje soldat att bibringas fullgod färdighet med ett vapen eller

i en befattning samt dessutom meddelas någon utbildning med ytterligare ett

vapen. Vid övriga truppslag sker på motsvarande sätt ävenledes en långt

gående specialisering.

Tidigare har målsättningen varit sådan, att de värnpliktiga utbildats för

tjänst i flera befattningar. Detta är i fält nödvändigt för att kunna vidmakt­

hålla ett förbands stridsvärde under strid. Målsättningen vid en förminskad

utbildningstid medger, som ovan framhållits, endast tjänst i en befattning

och någon förmåga i en andrahandsbefattning. Den synnerligen allvarliga

följden av specialiseringen är alltså att våra förbands stridsvärde i hög grad

kommer att nedgå.

Med den korta tid som står till förfogande är det emellertid icke heller

möjligt att medhinna effektiv förbandsutbildning i önskvärd omfattning. Våra

förbands stridsutbildning måste därför minskas till sin omfattning. Denna

minskning måste ske både genom en differentiering av utbildningen och genom

en begränsning av storleken av de förband, som övas. För att motverka vådorna

av en sådan differentiering måste utbildningen sannolikt ske efter ett växel­

system, varvid vissa delar av stridsutbildningen träda i förgrunden under ett

utbildningsår, andra delar under ett annat. Varje år bör dock utbildning äga

rum i sådana stridsförfaranden, som främst bedömas komma att bli aktuella

för vår del.

Som utbildningsmål vid infanteriet bör under alla förhållanden sättas full­

ständig utbildning av kompani och bataljon (eller motsvarande förband) i

fördröjande strid samt i anfall i öppen terräng under samverkan med artilleri.

Bataljon bör övas i renkonteranfall i skog; kompaniet även i skogsanfall under

andra förhållanden. Sannolikt måste utbildningen i avvärjande försvarsstrid

samt) i anfall i bebyggd ort begränsas till pluton (med tunga vapen).

Vid övriga truppslag måste en motsvarande inskränkning av förbandsut-

bildningens omfattning åstadkommas.

En eventuell differentiering av utbildningen mellan förbanden, orsakad av

deras förläggningsplatser och sannolika krigsanvändning, måste medföra, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

29

endast vissa förband få fullständig vinterutbildning. Utbildning i kustförsvar

medhinnes måhända endast vid en del förband medan andra utbildas i slätt-

krig o. s. v.

Då jag icke för närvarande kan taga ställning till föreliggande förslag om

repetitions- och efterutbildningsövningar, torde redogörelse för

arméchefens utredning härom icke behöva här lämnas.

Icke heller frågan om befälsutbildningens längd kan för närvarande

slutligt bedömas, varför arméchefens utredning därom icke torde böra här

närmare beröras. Det må blott här anmärkas, att chefen för armén payrkat,

att för gruppchefsutbildningen — enligt 1941 års värnpliktslag 12 månader

och för närvarande 11 månader — måtte avses 15 månader eller samma tid

som för utbildningen till underofficer (plutonchefs ställföreträdare). Armé-

chefen har i denna fråga närmare anfört följande.

Vid förkortning av den första tjänstgöringen till nio månader blir den verk­

ligt effektiva utbildningstiden omkring åtta månader. Oberoende av denna

minskning av tiden har arméchefen med hänsyn till gruppchefsutbildningens

stora betydelse och svårigheterna att redan med nuvarande utbildningstid nå ett

godtagbart resultat anbefallt vissa försök, för vilka tidigare redogjorts (for­

cerad gruppchefsutbildning och förenklat stridsförfarande). Dessa försök ha

icke slutförts, men det är dock redan nu uppenbart, att gruppchefseleverna

under nio månader icke kunna bibringas en sådan utbildning, att de uppfylla

berättigade fordringar på en gruppchef i fält. Ändrad målsättning med ytter­

ligare väsentligt minskade krav måste under sådana förhållanden bli en ound­

viklig följd av utbildningstidens förkortning. Det må i detta sammanhang

också framhållas, att icke inom något område av den militära utbild­

ningen erfordrats så stora beskärningar av utbildningsomfånget, som vad fallet

varit beträffande gruppchefsutbildningen. Beskärningarna ha till och med måst

gå ut över sådana viktiga grenar av befälstijänsten såsom skjututbildningen,

min- och sprängtjänsten samt vinterutbildningen. Svensk ungdom har säker­

ligen fullt lika goda förutsättningar för soldatutbildning som varje annan

nations. Men vi äga icke rättighet förutsätta, att vi utöver soldatutbildning av

vår ungdom även skola medhinna en omfattande befälsutbildning pa väsent­

ligt kortare tid, än vad man inom andra länder med dyrköpt krigserfarenhet

anger vara en minimitid för enbart soldatutbildning.

Arméchefen har förutsatt, att tjänstgöringstiden för värnpliktiga, som

uttagits för utbildning i specialtjänst, såsom läkare, tandläkare,

veterinär m. fl., skall förkortas med tre månader.

Chefen för armén har närmare undersökt möjligheten att genom avkortning

av

värnpliktstjänstgöringen lämna kompensation för frivillig utbild­

ning men funnit, att en dylik kompensation av organisatoriska och utbild-

ningstekniska skäl icke är lämplig.

T. arméchefens utredning har slutligen framhållits, att en minskning av

tiden för första tjänstgöringen till nio månader automatiskt också medförde en

minskning av kuppberedskapen. Inkallandet av krigsmässigt organise­

rade förband för repetitionsövningar samt för efterutbildning och omskolning

k om me att avsevärt stärka kuppberedskapen. Vid politiskt spänt läge måste

därutöver ytterligare skärpning av beredskapen äga rum. Föreskrifterna i värn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

30

pliktslagen om beredskapsövning borde därför kvarstå för att inkallelse av

utbildad trupp snabbt skulle kunna ske.

För effektivisering av värnpliktsutbildningen erfordras enligt arméchefens

utredning ett flertal förbättringar i fråga om övningsterräng, skjutbanor m. m.

samt anskaffning av tekniska hjälpmedel av olika slag. Enligt de kostnads­

beräkningar, som bifogas utredningen, skulle medelsbehovet för de mest

angelägna ändamålen uppgå till sammanlagt i runt tal 9 500 000 kronor. Total­

kostnaderna för samtliga såsom önskvärda angivna utgiftsändamål ha an­

givits till omkring 30 500 000 kronor.

Värnpliktsutbildningen under år 1948.

Då det under remissbehandlingen befanns omöjligt att redan under år 1948

framlägga slutliga förslag beträffande värnpliktsutbildningens ordnande på

längre sikt, anmodades chefen för armén att verkställa utredning, hur en till

9 månader förkortad första tjänstgöring lämpligen borde anordnas under

detta år. Det förutsattes därvid, att berörda tjänstgöring för huvuddelen av

arméns värnpliktiga skulle äga rum i en följd med in- och utryckning på

sådana tider, att utrymme funnes för ett uppehåll om 14 dagar för skörd eller

annan samhällshjälp. Under uppehållet skulle utgå lön, men tiden för uppe­

hållet skulle icke inräknas i de nio månaderna.

I skrivelse den 14 januari 1948 till överbefälhavaren har chefen för armén

framlagt utredning i angivna hänsenden. I utredningen diskuteras fyra alter­

nativ.

Alternativ 1 innebär för värnpliktiga i allmänhet första tjänstgöring i två

omgångar, den första i 8’/ä månader (varav V* månad skördeuppehåll) under

tiden den 1 april—den 15 december 1948 och den andra, efter ett uppehåll om

13 månader, under tiden den 15 januari—den 15 februari 1950, alltså andra

året efter inryckningen. I omedelbar anslutning till den senare omgången

skulle anordnas en repetitionsövning om 30 dagar. För värnpliktiga tillhörande

grupp K skulle tjänstgöringen äga rum i en följd under tiden den 15 juni

1948—den 15 mars 1949.

Chefen för armén har beträffande detta alternativ anfört i huvudsak

följande.

Ur militär synpunkt medför alternativet den stora fördelen, att övnings-

uppehåll icke behöver inläggas vid jul och nyår för ifrågavarande värnplik-

tiga, varigenom utbildningen kan fortgå utan den störande inverkan, som

detta uppehåll medför. Utbildningen kan vidare bedrivas även under april och

maj, vilka båda månader vid det stora flertalet förband äro gynnsamma för

enskild utbildning. Ingen utbildning (utom för grupp K) skulle komma att

äga rum från och med julen 1948 till och med inryckning av nästföljande ålders­

klass våren 1949. Under denna tid förefinnas möjligheter att anordna befäls-

utbildning och tilldela befälet semester i viss utsträckning. Skall samma tjänst-

göringsordning tillämpas även i fortsättningen kommer denna fördel dock att

bortfalla. Uppehållet mellan tjänstgöringsomgångarna kommer nämligen då

icke att uppgå till mer än omkring 14 dagar. Ett uppehåll av denna längd är

oundgängligen erforderligt för planläggning m. m. för nästkommande ålders-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

31

klass och därför i hög grad önskvärt. Det torde emellertid icke annat än i

mycket begränsad omfattning medgiva annan befälsutbildning.

En annan allvarlig invändning, som kan göras mot alternativet, är svårig­

heten att samordna utbildningen av värnpliktiga i allmänhet med de värn­

pliktigas tillhörande grupp K, för vilka inryckning under 1948 icke kan sättas

tidigare än den 1 juni. En framkomlig väg vore måhända att göra en uttag-

ning till befälsutbildning bland de värnpliktiga i allmänhet och en annan så­

dan bland grupp K, utan att dessa båda kategorier kunna jämföras. Båda

kategorierna måste därefter genomgå befälsutbildningen (underofficersutbild­

ningen) på skilda tider, varför jämförelse icke kan ske förrän vid den gemen­

samma kadettskolan (vinterlinje eller sommarlinje).

Ur de värnpliktigas synpunkt torde uppehållet mellan de båda omgångarna

huvudsakligen innebära nackdelar. Flertalet värnpliktiga • anse det nämligen

som en mycket stor olägenhet att icke få fullgöra hela första tjänstgöringen i

en följd. En utryckning från första omgången kort före jul kan för många

värnpliktiga komma att medföra betydande svårigheter. Arbetslöshet med

åtföljande medellöshet torde nämligen bli följden av en sådan anordning.

En annan synnerligen allvarlig nackdel är, att jordbruket berövas en del av

sin arbetskraft under vårbruket (april—maj). Arbetsmarknadsstyrelsen har

också under hand förklarat det vara av största betydelse att alla åtgärder

vidtagas för att under 1948 och sannolikt även under närmast påföljande år

förse jordbruket med erforderlig arbetskraft.

Ehuru alternativet medför avsevärda militära fördelar, har chefen för armén

funnit olägenheterna, och närmast då de civila, vara så betydande, att han icke

kunnat tillstyrka detsamma.

Alternativ II innebär, att första tjänstgöringen skulle äga rum i en följd

med inryckning på hösten.

Med hänsyn främst till de militära olägenheterna — den förberedande ut­

bildningen skulle väsentligen äga rum under en ur utbildningssynpunkt olämp­

lig årstid och förbandsövningar skulle icke kunna anordnas — har detta alter­

nativ avstyrkts.

Alternativ 111 innebär första tjänstgöring i en följd med inryckning för

samtliga omkring den 1 juni 1948 och utryckning omkring den 15 mars 1949.

Beträffande detta alternativ har chefen för armén anfört i huvudsak följande.

Med gemensam inryckning för flertalet värnpliktiga ernås fördelen med en

gemensam utbildningsorganisation för värnpliktiga i allmänhet och för grupp

K. Enligt underhandsupplysning från skolöverstyrelsen kommer huvuddelen

av läroverkseleverna att under 1948 avlägga studentexamen före den 1 juni,

varför denna fördel kan vinnas. Det får emellertid icke bortses ifrån att in­

ryckningen för en stor del av studenterna kommer att ske kort efter ett an­

strängande examensarbete. Även den fördelen vinnes, att jordbruket icke be­

höver avstå från arbetskraft under månaderna april—maj, vilket hittills varit

fallet. Ett uppehåll på omkring 2^1/2 månad före åldersklassens inryckning upp­

står, varunder befälsutbildning kan bedrivas — särskilt värdefullt med hän­

syn till nya utbildningsföreskrifter och taktiska anvisningar. Viss möjlighet

att bereda befälet semester föreligger vidare.

En bestämd nackdel vidlåder detta alternativ, nämligen att de för den

grundläggande enskilda utbildningen för flertalet förband så värdefulla måna­

derna april och maj icke tagas i anspråk för utbildning. En annan nackdel är

att ett juluppehåll på omkring 17 dagar måste inläggas i utbildningen. På grund

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

av uppehållets längd uppstår enligt erfarenheten i allmänhet ett väsentligt av­

bräck i utbildningen.

Med hänsyn till tiden för studentexamens avläggande har chefen för armén

ansett lämpligare, att värnpliktiga tillhörande grupp K inryckte den 15 juni.

För att utryckning skulle kunna ske för samtliga värnpliktiga den 15 mars

1949, borde värnpliktiga tillhörande grupp K, liksom hittills varit fallet, icke

tilldelas skördeuppehåll eller tagas i anspråk för militär skördehjälp. Ehuru

gemensam utbildning alltså icke från början kunde organiseras för värnplik­

tiga i allmänhet och grupp K, bleve det dock möjligt att från och med omkring

den 1 oktober samordna båda dessa kategoriers utbildning.

Chefen för armén har kommit till den uppfattningen, att alternativ III är

att föredraga framför alternativ I och II. Av skäl, som i det följande kommer

att anföras, har arméchefen emellertid icke ansett sig kunna oreserverat till­

styrka en lösning av frågan i denna riktning.

Alternativ IV, vilket av chefen för armén förordas, innebär första tjänst­

göring i en följd:

för huvuddelen av värnpliktiga i allmänhet under tiden den 20 maj 1948—

den 15 mars 1949 (med skördeuppehåll 14 dagar, juluppehåll 17 dagar och ut­

rymme för militär skördehjälp under ytterligare 10 dagar),

för värnpliktiga i allmänhet tillhörande kavalleriet och hästanspända artil­

leriförband (A 2, A 4 och A 5) i IV-/t månader, under tiden den 1 april 1948

—den 15 mars 1949 (med skördeuppehåll 14 dagar och juluppehåll 17 dagar),

för värnpliktiga tillhörande grupp K — med undantag av dem som till­

delats kavalleriet och hästanspänt artilleri — under tiden den 15 juni 1948—

den 15 mars 1949 (med juluppehåll 17 dagar) samt

för värnpliktiga tillhörande grupp K och tilldelade kavalleriet och häst­

anspänt artilleri i 11 månader under tiden den 15 juni 1948—den 15 maj 1949.

Beträffande huvuddelen av de värnpliktiga har chefen för armén anfört i

huvudsak följande.

Erfarenheterna från föregående år peka tydligt på behovet av såväl övnings-

uppehåll för deltagande i skördearbete —-skördeuppehåll — som särskild militär

skördehjälp. Det har nämligen visat sig att i stort sett inga andra värnpliktiga

än sådana, som normalt äro sysselsatta inom jordbruket, ställa sin arbetskraft

till dettas förfogande under nämnt skördeuppehåll. Det synes därför vara

mindre lämpligt att använda detta begrepp. Övningsuppehåll torde vara en

riktigare bestämning. Jordbrukets krav på arbetskraft har därför på senare år

måst tillgodoses genom extra åtgärder i form av förlängda skördeuppehåll,

extra skördeuppehåll och militär skördehjälp. Med hänsyn till nuvarande läge

på arbetsmarknaden torde även med gynnsamma skördeförhållanden under

1948 här berört behov av arbetskraft icke kunna tillgodoses genom endast ett

14 dagars skördeuppehåll. Med anledning härav föreslås, att militär skörde­

hjälp i huvudsaklig överensstämmelse med under 1947 tillämpade principer

måtte få utgå under 1948 i högst 10 dagar per man och enskilt förband. Skörde-

hjälpen har i likhet med skördeuppehållet icke inräknats i tiden för första

tjänstgöringen. Förband, som icke tagits i anspråk för denna skördehjälp, för­

utsättas skola utrycka 10 dagar tidigare, d. v. s. omkring den 5 mars 1949.

Nackdelarna med detta alternativ äro, att april och maj icke tagas i anspråk

Kungl. Maj:ta proposition nr 207.

33

för utbildning, att juluppehåll blir nödvändigt samt att gemensam inryckning

icke kan ske för flertalet värnpliktiga, enär enligt under hand inhämtad upp­

lysning hos skolöverstyrelsen endast omkring 50 % av de blivande studenterna

beräknas ha avlagt sin examen den 20 maj i år. Som emellertid framgått under

alternativ III komma olägenheterna härav att minskas i liög grad genom att

utbildningen för grupp K kan samordnas med värnpliktigas i allmänhet redan

omkring den 1 oktober.

Fördelarna, vilka närmare berörts i alternativ III, äro av den storlek, att

arméchefen bestämt förordar, att frågan löses i här skisserad riktning beträf­

fande värnpliktiga, som föreslagits skola fullgöra en första tjänstgöring om

nio månader.

De speciella bestämmelserna för kavalleriet och de hästanspända artilleri-

förbanden ha motiverats med behovet av en godtagbar hästvård under tiden

från den 15 mars 1948, då den år 1947 inryckta årsklassen utryckte, och till

dess värnpliktiga av den nya årsklassen kunna övertaga hästvården. Chefen

för armén har härom närmare anfört bland annat följande.

Skulle samma inryckningstid som för flertalet övriga värnpliktiga, den 20

maj 1948, gälla även för värnpliktiga vid kavalleriet och det hästanspända

artilleriet, måste hästvården ombesörjas av civil arbetskraft fram till omkring

den 6 juni. Detta skulle med största sannolikhet förorsaka att hästarnas ut-

bildningsståndpunkt så försämrades, att avsevärd tid skulle åtgå för att få

hästarna i för utbildningsarbete erforderlig »form». Härigenom skulle effek­

tiviteten i utbildningen av de värnpliktiga minska samtidigt som en bety­

dande risk skulle komma att föreligga för att hästarna skulle taga allvarlig

skada.

Arméchefen finner sig därför nödsakad föreslå inryckning till första tjänst­

göring under 1948 för värnpliktiga i allmänhet tillhörande kavalleriet och de

anspända artilleriförbanden — A 2, A 4 och A 5 — till omkring den 1 april.

Med 9 månaders första tjänstgöring jämte 14 dagars skördeuppehåll skulle

utryckning emellertid ske omkring den 15 januari 1949 — en med hänsyn till

juluppehållet olämplig tidpunkt. De värnpliktiga skulle icke erhålla erfor­

derlig vinterutbildning. För att säkerställa dels en betryggande hästvård, dels

ett deltagande i vinterutbildning och vinterfälttjänstgöring, bör denna tjänst­

göring förlängas med 2 månader utgörande första och andra repetitions-

övning. Utryckning skulle alltså ske omkring den 15 mars 1949. Hästvården

under uppehållet mellan åldersklasserna borde, därest detta blir av kort var­

aktighet, hjälpligt kunna ombesörjas av civila arbetare, värnpliktiga i hand-

räckningstjänst, fast anställt manskap under utbildning m. fl. Den synner­

ligen stora olägenheten med här skisserad tjänstgöringsordning för åldersklass

1947 är, att repetitionsövningarna tillgripas för att förlänga tiden för första

tjänstgöringen och ej utnyttjas för sitt avsedda ändamål. Chefen för armén anser

sig icke kunna taga ansvaret att minska användbarheten hos en hel åldersklass

vid nämnda förband, vilket skulle, bli följden, därest repetitionsövningar icke

skulle kunna inläggas i vanlig ordning för dessa värnpliktiga. Den enda fram­

komliga vägen beträffande åldersklass 1947 (grupp K av åldersklass 1948) vid

kavalleriet och hästanspända artilleriet är därför, att den ålägges en första

tjänstgöring om elva månader med inryckning den 1 april 1948.

Chefen för armén har som förut nämnts föreslagits, att värnpliktiga till­

hörande grupp K skola inrycka den 15 juni 1948 även vid kavalleriet och det

hästanspända artilleriet, (lenom att befätsutbildningen — underofficersut

bildningen - måste påbörjas omkring den 15 mars komma omkring två måna-

^—439 4s Bihcunj Ull riksdagens protokoll 1948.

/ samt. AV 207.

34

der av första tjänstgöringen att återstå för sådana värnpliktiga tillhörande

grupp K, som uttagas till dylik utbildning. Chefen för armén har ansett lämp­

ligt, att ifrågavarande värnpliktiga befrias från dessa månader såsom en kom­

pensation för den längre utbildningen.

Beträffande garnisonskompaniet och övningstrupp till krigsskolan och

infanteriskjutskolan har tjänstgöringen föreslagits skola liksom hittills ske i

en följd med inryckning på hösten. För övningstrupp till vissa stridsskolor

och utbildningsanstalter föreslås tjänstgöringen liksom hittills böra ske i två

omgångar, varvid inryckning till första omgången i regel skulle ske tillsam­

mans med huvuddelen av de värnpliktiga i allmänhet och till andra omgången

på våren påföljande år.

Enligt gällande bestämmelser må tjänstledighet tilldelas de värnpliktiga

intill en tiondel av den tid den värnpliktige är inkallad till tjänstgöring.

Chefen för armén har nu föreslagit, att antalet tjänstgöringsdagar be­

gränsas till 20.

Slutligen har chefen för armén ytterligare understrukit vikten av att medel

ställas till förfogande för anordnande av skjutbana m. m. i syfte att effek­

tivisera utbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

C. Flottan.

Enligt 1941 års värnpliktslag äger utbildning rum för värnpliktiga in­

skrivna vid sjömanshus under 15 månader i en följd samt för övriga värn­

pliktiga under 14 månader i en följd. Den för sistnämnda kategori återstå­

ende månaden av den föreskrivna sammanlagda tjänstgöringstiden uttages

såsom en efterutbildningsövning i och för omskolning i samband med över­

föring till annan försvarsgren. Inryckningen sker till samtliga örlogsstationer

två gånger årligen, dels omkring den 1 oktober, dels omkring den 1 januari.

Efter grundläggande utbildning i land sker embarkering å fartyg eller kom-

mendering till tjänstgöring vid örlogsstation, örlogsvarv o. s. v. för 12 måna­

ders fortsatt praktisk utbildning och tjänstgöring. En viss del av de värn­

pliktiga gives härunder en yrkesutbildning motsvarande den, som stamman­

skapet erhåller under första anställningsåret. Härigenom har kadern för stam-

manskapet kunnat icke oväsentligt minskas.

1945 års försvarskommitté.

Försvarskomittén har framhållit, att de värnpliktiga vid flottan icke blott

skulle utbildas för vissa stridsbefattningar ombord utan även skulle underhålla

och vårda en komplicerad och dyrbar materiel samt i många fall även bi­

bringas sjömanskap för att kunna utföra sina åligganden ombord. Med tjänst­

göringen ombord följde också åtskilliga extra arbetsuppgifter, som i land nor­

malt kunde utföras av handräckningspersonal. Dessa förhållanden satte sin

prägel på värnpliktstjänstgöringen vid flottan och medförde, att särskilda

svårigheter vore förenade med en mera omfattande minskning av värnplikts-

tidens längd.

Kommittén har dock funnit, att man genom att rationalisera inkallelse-

och utbildningssystemet samt genom att ytterligare specialisera de värn­

pliktigas yrkesutbildning skulle kunna nedbringa tjänstgöringstiden till 12

månader utan att behöva öka stamkadern. En längre gående reduktion av

tiden vore, bland annat med hänsyn till kravet på kontinuerlig bemanning av

fartygen, förenad med vissa svårigheter. Då det emellertid syntes möjligt

att genom särskilda åtgärder något så när bemästra dessa och då en diffe­

rentiering av tjänstgöringstidens längd mellan olika försvarsgrenar (vapen­

slag) enligt kommitténs mening borde undvikas, hade kommittén funnit sig

böra föreslå, att tjänstgöringstiden även vid flottan reducerades till 11 må­

nader. Denna tjänstgöringstid borde uttagas i en följd för såväl sjömanshus­

inskrivna som övriga värnpliktiga.

Kommittén har härefter ingått på problemet att vid den förkortade utbild­

ningen förena kraven på grundläggande utbildning och på kontinuerlig be­

manning av fartygen samt härom närmare anfört följande.

Vid övergång till en tjänstgöringstid av 11 månader uppstår främst pro­

blemet att förena kraven på grundläggande utbildning och på kontinuerlig

bemanning av fartygen. Enär värnpliktiga i stor utsträckning måste användas

inom flertalet av flottans olika yrkesgrenar i befattningar, som kräva såväl

tekniska kunskaper som personliga färdigheter, måste uttagningen bland de

årligen inryckande värnpliktiga göras mycket omsorgsfull för att få bästa

möjliga effekt av utbildningen. En viss bedömning erhålles i samband med

inskrivningens lämplighetsprövning, men då vid sjömanshus inskrivna värn­

pliktiga icke personligen inställa sig, måste en relativt omfattande prövning

ske även under den första tiden av värnpliktstjänstgöringen. Detta i för­

ening med behovet av läkarundersökningar, vaccinering samt utrustning med

kläder och övriga persedlar gör det olämpligt, att de värnpliktiga direkt

embarkera på fartygen. Det är dessutom icke rationellt att ombord å fartygen

bibringa de värnpliktiga den grundläggande utbildningen, så mycket mindre

som denna avsevärt skulle fördröjas genom att den ovana värnpliktsbesätt-

ningen måste sköta viss del av fartygstjänsten.

Icke heller synes det kommittén lämpligt att låta fartygen under viss tid

av året vara utan större delen av de värnpliktiga, som ingå i besättnings-

listorna. Detta skulle medföra, att fartygen under de värnpliktigas militära

utbildning i land skulle ligga med avsevärt reducerade besättningar och

icke kunna bedriva några övningar av större värde, vilket vore oekono­

miskt. Den tekniska utrustningen och fartygens underhåll skulle även bli

lidande på en sådan ordning. Sedan värnpliktsbesättningen embarkerat, måste

den därpå följande tiden användas för att dels sätta de värnpliktiga in i

deras åligganden, dels genomföra de förberedande övningarna. Man torde

få räkna med att tillämpningen av ett system av angivna innebörd skulle leda

till att under cirka 4 månader av året inga övningar eller blott grundläggande

sådana skulle kunna äga ram å de rustade fartygen. Även ur beredskapssyn-

punkt skulle systemet medföra allvarliga nackdelar.

Kommittén har kommit till den uppfattningen, att utbildnings- och beman­

ningsproblemet bäst löses genom övergång till ett helt nytt inkallelse­

system, innebärande att de värnpliktiga årligen inkallas i olika omgångar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

35

36

vilka successivt avlösa varandra. Den grundläggande utbildningen i land, innan

sjökommendering m. m. tager sin början, skulle i rationaliseringssyfte ordnas

centralt vid en gemensam värnpliktsskola för samtliga tre örlogsstationer.

Kommittén har i anslutning till detta förslag anfört i huvudsak följande.

Den centraliserade utbildningen, vilken möjliggöres genom den föreslagna

successiva inkallelsen, medför en del påtagliga fördelar ur utbildningssyn-

punkt och är dessutom ägnad att motverka den ökning av utbildningskostna­

derna, som blir en följd av utbildningens modernisering. Ett begränsat antal

elever utbildas samtidigt vid skolan, där modern övningsmateriel, som ofta

ställer sig för dyr att anskaffa i flera uppsättningar, kan uppställas. Genom

att verksamheten kontinuerligt bedrives året runt utnyttjas skollokalerna på

mest ekonomiska sätt. Den till skolan kommenderade instruktionspersonalen

erhåller genom den kontinuerliga tjänsten bättre undervisningsvana, varjämte

underofficerare och högbåtsmän i större utsträckning än förut efter specialut­

bildning kunna anlitas för instruktionstjänst. Lämplighetsprövningarna av de

värnpliktiga med hänsyn till personliga färdigheter och civil verksamhet kunna

göras mera effektiva, då de ske under enhetliga former. Slutligen torde det

statistiska materialet bättre kunna komma uttagningsverksamheten till godo.

Det successiva inkallelsesystemet medför givetvis, att fartygen få byta

en mindre del av sin besättning ett flertal gånger under året. De värnplik­

tiga, som embarkera, få emellertid vid ombordkomsten se fartyget i funktion

till alla delar och sätta sig därigenom relativt snabbt in i fartygs- och

stridstjänsten. Enligt inhämtade utländska erfarenheter är detta till fördel

för utbildningsresultatet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

l :

å r e t

2 : a

å r e t

in å n a d

in å n a d

1

2

3

4

5

6

7

S

9

10

11

12

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

— —

—

— —

—

— —

'—

— —

Gri ndlå ggai de

ltbil dnin g Ti l värnpl

1

ktsskola i la nd.

Yrkesskola

land och ombord för värnpliktiga uttagna för vidarcutbildnin

Praktisk tjänstgöring ombord eller i

land som menig.

---------—— Praktisk tjänstgöring ombord eller i land som värnpliktig 2. klass sjöman.

37

Fartygens stridsberedskap kommer vid det föreslagna systemet att under

hela året hållas vid en relativt god och jämn nivå, Vid en skärpning av det

utrikespolitiska läget kunna rustade fartyg därigenom på kort tid vara strids­

beredda.

Föregående tablå ger en schematisk bild av det av kommittén föreslagna

nya inkallelse- och utbildningssystemet för flottans värnpliktiga.

I fråga om utbildningens planläggning har av kommittén anförts, att

flottans värnpliktsskola skulle ha till ändamål att uttaga de värnpliktiga till

lämpliga yrkesgrenar och specialbefattningar samt att giva dem den grund­

läggande utbildningen. Genom tillvaratagande av alla möjligheter till rationa­

lisering borde vämpliktsskolan i land kunna begränsas till 8 veckor. Av denna

tid komme cirka 1 vecka att erfordras för personalttagning jämte utrustning

samt erforderliga läkarundersökningar och skyddsympning. Med uppläggning

av ett 43 timmars veckoschema stode 300 timmar till förfogande. Fördelningen

av denna tid komme att bli något olika för olika yrkesgrenar, beroende på

dessas olika behov av teknisk undervisning.

Efter avslutad värnpliktsskola skulle de värnpliktiga, vilka icke skulle

vidareutbildas, kommenderas till praktisk tjänst å fartyg, stationer eller varv.

För vidareutbildning uttagna värnpliktiga, vilka beräknats uppgå till

cirka 25 % av den imyckande kontingenten, skulle uppdelas på olika yrkes­

skolor, fartyg, varv m. in. för att bibringas de kunskaper och färdigheter, som

erfordrades för tjänsten ombord. Tiden för denna vidareutbildning borde om­

fatta omkring tre månader, varigenom det bleve möjligt, att dessa värnpliktiga

efter yrkesutbildningens slut kunde embarkera samtidigt med nästa omgång

icke vidareutbildade värnpliktiga från vämpliktsskolan. Därigenom ned­

bringade man antalet besättningsbyten.

Försvarskommittén har framlagt vissa förslag beträffande uppflyft­

ningar och förordnanden.

För att stimulera de värnpliktigas intresse för utbildningen synes det

kommittén lämpligt att premiera dem som bäst tillgodogöra sig utbildningen

genom uppflyttning och förordnande till högre grad, varigenom de erhålla

högre avlöning. Värnpliktiga, som uttagits för vidareutbildning och med

godkända vitsord genomgått denna, böra sålunda efter vissa månaders tjänst­

göring uppflyttas till värnpliktiga 2. klass sjömän. Även värnpliktig, som

icke genomgått vidareutbildning, bör kunna uppflyttas till värnpliktig 2. klass

sjöman, om han under sin praktiska tjänst visat sig särskilt skötsam och an­

vändbar. Sådan uppflyttning bör dock ske vid en senare tidpunkt än för de

värnpliktiga, vilka genomgått vidareutbildning, enär det är av vikt, att sist­

nämnda kategori särskilt premieras.

Förordnande till värnpliktig korpral för värnpliktiga i allmänhet synes

icke böra ifrågakomma under tjänstgöringstiden. Dels medgiver icke denna

tid någon befälsutbildning, dels vore det orättvist mot stampersonalen att

efter så kort tjänstgöringstid låta värnpliktiga komma i underbefälsställning

i förhållande till 2. klass sjömän med utbildning från flottans sjömansskola.

Då krigsorganisationen emellertid förutsätter tillgång på ett visst antal värn­

pliktigt underbefäl, bör varje år i samband med värnpliktstjänstgöringens

slut bland de värnpliktiga, som erhållit vidareutbildning, erforderligt antal

ur de olika yrkesgrenarna uttagas och förordnas till värnpliktiga korpraler.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

38

I avvaktan på resultatet av den försvarsgrenscheferna anbefallda utred­

ningen rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning har kommittén

räknat med att utbildningstiderna för värnpliktiga specialister och för värn

pliktiga sjökaptener, styrmän och maskinister skola nedbringas med samma

tid som för övriga värnpliktiga, d. v. s. fyra månader.

Beträffande innehållet i vissa vid försvarskommitténs betänkande fogade

särskilda yttranden får jag hänvisa till vad i det föregående anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Chefen för marinen.

Den chefen för marinen anbefallda utredningen rörande värnpliktsutbild­

ningens närmare utformning har för flottans del verkställts genom chefen för

marinstabens utbildningsavdelning.

I utredningen föreslås 12 månaders tjänstgöringstid samt övergång till det

av försvarskommittén förordade inkallelse- och utbildningssystemet med fyra

inryckningar om året och centraliserad grundläggande utbildning. Det nya

systemet har i utredningen belysts mera ingående än i försvarskommitténs be­

tänkande.

Beträffande utbildningens anordnande har i utredningen framhållits,

att med anledning av den successiva inkallelsen av värnpliktiga skolutbild­

ningen i motsats till vad nu vore fallet måste vara organiserad året runt. Där­

vid bleve det fördelaktigt att bygga upp utbildningen efter det i utlandet

under andra världskriget prövade »stationssystemet».

Beträffande denna fråga har anförts i huvudsak följande.

Stationssystemet går ut på att eleverna skola inlära vissa utbildningsavsnitt

i tur och ordning på olika utbildningsplatser, där de omhändertagas av instruk­

törer, som äro särskilt lämpade för just de aktuella ämnena, och där övnings-

materiel samlas för att på effektivaste sätt underlätta inlärandet. Stations­

systemet tillämpat på flottans värnpliktsutbildning innebär, att de värnplik­

tiga först genomgå prövning för lämplighet till yrkesgren med hjälp av en

personaluttagningsdetalj och därefter erhålla allmän militär utbildning i land.

Sedan denna landtjänst avslutats sändas de för vidareutbildning uttagna till

yrkesskolor, som till sitt förfogande ha lämpliga örlogsfartyg, och slutligen in­

placeras de för stridsutbildning å rustade fartyg. De värnpliktiga, vilka icke

erfordra vidareutbildning vid särskilda yrkesskolor, kommenderas efter av­

slutad utbildning i land direkt till fartygen.

I anslutning härtill har närmare utredning förebragts rörande frågan om

centraliserad utbildning. Härom har anförts följande.

Fördelas de till flottan inskrivna värnpliktiga i allmänhet på fyra lika stora

kontingenter, blir antalet man i varje kontingent cirka 900 sammanlagt från

alla tre stationerna. Uppdelas kontingenten enligt nu gällande föreskrifter på

de olika stationerna, får Karlskrona cirka 450, Stockholm 300 och Göteborg 150

man. Enligt gjorda beräkningar erfordras vidareutbildning för minst 25 % av

de inryckta. Då antalet yrkesgrenar, till vilka dessa skola utbildas, är 19, är

det påtagligt att elevantalet i de olika kurserna blir så lågt, att centraliserad

utbildning åtminstone vad beträffar vidareutbildningen är nödvändig ur ratio­

nell synpunkt. Yrkesgrensvis centraliserad yrkesskola är nödvändig även ur

den synpunkten, att utbildningen måste repliera på fartyg.

Det är däremot icke lika klart att den allmänt militära utbildningen bör

centraliseras.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vid en centraliserad utbildning skulle vinnas följande fördelar. En skola

erfordrade mindre personal för ledning och såsom instruktörer än tre med

sammanlagt samma elevantal. Personaluttagningen kunde koncentreras till

en plats, vilket medförde enhetlighet i arbetet och möjlighet att säkrare be­

arbeta erhållna resultat och tillämpa gjorda erfarenheter. Minskat behov av

övningsmateriel uppstode, enär denna kunde användas mer rationellt. Även

lokalbehovet minskades, enär lokalerna kunde utnyttjas mer rationellt.

A andra sidan vore centraliseringen förenad med vissa nackdelar. Sålunda

komme de värnpliktigas resor i tjänsten att öka såväl vad beträffade längd

som antal. Merkostnaden hade beräknats till 26 000 kronor. Denna merkostnad

uppvägdes mer än väl av de besparingar å övnings- och åskådningsmateriel

in. m. som uppstode genom att utbildningen koncentrerades till en skola i

stället för tre. Vidare komme de värnpliktiga att förläggas längre från sina

hemorter, vilket kunde omöjliggöra veckoslutsbesök i hemmet eller åtminstone

medföra ökade kostnader för sådana.

I utredningen har emellertid framhållits, att man för att motverka det

psykologiskt oförmånliga förhållandet, att de värnpliktiga vid en centraliserad

utbildning ej i större utsträckning kunde resa hem på veckoslut, kunde bereda

de värnpliktiga någon tids ledighet efter värnpliktsskolans slut. Nackdelarna

med den centraliserade värnpliktsskolan vore ej av den art att de förhindrade

en sådan skolas tillkomst.

Behovet av lokaler för förläggning och utbildning av värnpliktiga, som

skulle genomgå allmän militär utbildning, bestämdes, enligt vad i utredningen

vidare anförts, av antalet man och utgjorde för Karlskrona 4o0, för Stockholm

300 och för Göteborg 150 man eller vid centraliserad skola 800—900 man. Efter­

som allmän militär utbildning beräknats äga rum under tre månader och de

värnpliktiga skulle inkallas fyra gånger om året, bleve behovet av lokaler lika

stort under hela året. Endast kasernerna i Karlskrona vore av den storlek, att

de kunde rymma den centraliserade skolan om 800—900 man, varvid avdel­

ning Sparre med exercissal och simhall vore att föredraga. Central värn-

pliktsskola föresloges därför skola förläggas till avdelning Sparre i Karlskrona.

Genom att sjömansskolan för den stamanställda personalen vore förlagd till

Karlskrona kunde denna skolas övningsmateriel i viss utsträckning även dispo­

neras av de värnpliktiga. Personaluttagningsorganisationen kunde även nyttjas

gemensamt med sjömansskolan. Vissa i det följande berörda förändrings­

arbeten å avdelning Sparre vore dock erforderliga.

I utredningen har framhållits, att en minskning av tjänstgöringstiden till

12 månader och ett inkallelsesystem med fyra omgångar för de värnpliktiga i

allmänhet medförde i första hand en minskning av utbildningstiden ombord.

För att trots detta så vitt möjligt bibehålla nuvarande utbildningsmål för

denna, den viktigaste delen av utbildningen, måste utbildningen koncentreras

på stridsutbildning. Alla förberedande detaljer skulle inläggas vid den grund­

läggande skolan i land.

Efter en närmare utveckling av frågan om lämpliga kursplaner i de olika

40

i värnpliktsskolan ingående ämnena bär framhållits, att skolan, så långt sig

göra låter, borde försöka levandegöra de olika ämnena med verklighetsbetonad

övningsmateriel för de värnpliktiga. Rutin och order borde där så ske kunde

lämpas efter fartygsförhållanden. De värnpliktiga med sitt befäl borde genom

lämpliga fördelningar och benämningar vid skolan göras förtrogna med tjänsten

ombord. Film- och bildbandsundervisning skulle giva de värnpliktiga vidgad

och effektivare undervisning om stridstjänsten och materielen å fartygen. Fn

sålunda organiserad och driven värnpliktsskola omfattande 12 veckor tillgodo-

såge den enskilde värnpliktiges förberedande utbildning och möjliggjorde att

de värnpliktiga efter utbildningens slut kunde erhålla en veckas ledighet.

Beträffande yrkesskolorna har i utredningen erinrats om att minst

25 % av de inryckande värnpliktiga måste utbildas för att täcka behovet av

personal för befattningar vilka enligt föregående försvarsorganisationer av­

setts för 2. klass sjömän av stammen. Yrkesutbildning erfordrades inom

piaktiskt taget alla yrkesgrenar. Det syntes dock möjligt att göra denna yrkes­

utbildning för en del yrkesgrenar i direkt anslutning till den praktiska tjänsten

ombord. Med nuvarande organisation av vidareutbildning användes dels tre

månader för yrkeskurs 1, dels 2'/2 månad för yrkeskurs 2. Denna tid förut­

sattes i den föreslagna organisationen kunna nedbringas till cirka 3 månader

genom att renodla yrkesutbildningen och bedriva den vid centraliserade yrkes­

skolor.

Beträffande yrkesskolornas organisation har i utredningen anförts i huvud­

sak följande.

Organisationen maste anpassas sa, att såväl stampersonalen som de värn­

pliktiga kunde erhålla en så vitt möjligt gemensam utbildning genom ut­

nyttjande av samma instruktörer och samma övningsmateriel. Med hänsyn till

arten av utbildningen inom de olika yrkesgrenarna, till hur tillgängliga fartyg

mest rationellt borde utnyttjas och till förefintligheten av lämpliga lokaler i

land föresloges, att yrkesskolor organiserades å Berga och Nya Varvet samt

i Karlskrona. Å Berga skulle anordnas skjutskola, eldledningsskola, radarskola,

hydrofonskola, ubåtsskola, telehantverkarskola, skyddstjänstskola och skola

för väderlekstjänst. Å Nya Varvet skulle finnas fyra skolor, nämligen radio­

skola, signalskola, minskola och svepskola. Slutligen skulle i Karlskrona an­

ordnas en förplägnadsskola i anslutning till sjömansskolan.

Övrig yrkesutbildning skulle bedrivas dels vid de olika örlogsvarven för

vapensmeder, torpedhantverkare samt motorskötare avsedda för såväl min-

svepare som torpedbåtar, dels å de rustade fartygen för skeppseldare, motor-

eldare och ubåtseldare, hovmästare och förrådsmän. För sjukvårdare skulle

yrkesutbildningen äga rum vid sjukhus och för hornblåsare vid respektive

örlogsstationers musikkårer.

Beträffande lokalbehovet för yrkesskolorna har i utredningen anförts i

huvudsak följande.

Vid yrkesskolorna vid Berga kunna eleverna förläggas i land. Utrymmena

i de nuvarande värnpliktsskolorna äro beräknade till 550 man och summan

av elever i planerade yrkesskolor uppgår till cirka 250 värnpliktiga. Av dessa

torde dock en del elever omfattande artilleri- och eldledningsmatroser ligga

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

41

iörlagda å fartyg men med övningslokaler vid skolan. Antalet värnpliktiga,

som sålunda skall förläggas, uppgår till cirka 180 man. Härtill kommer stam­

personal till ett beräknat antal om 120 elever att erfordra förläggning.

Utöver detta bör räknas med att till skolorna kommenderas personal for

repetitionsövningar och särskilda kurser till sammanlagt antal av cirka 40 man.

Erforderlig handräckningspersonal m. m. för skolorna beräknas uppgå till

cirka 50 man. Totala förläggningsbehovet blir således för cirka 400 man. In

struktionspersonal och elever i uo- och off-kurser beräknas kunna beredas

plats i underofficersskolans kaserner.

De förläggningsutrymmen, som icke behöva tagas i bruk, erfordras for de

ökade kraven på specialrum för undervisningen. En radar- och hydrofonskola,

som enligt föreliggande planer skall byggas vid Berga, är en förutsättning

för att den här berörda yrkesutbildningen skall kunna genomföras.

Eleverna i Nya Varvets yrkesskola beräknas kunna förläggas i de ordinarie

kasernutrymmena och erhålla undervisningslokaler i en skolbyggnad, som en­

ligt uppgjord plan skall byggas jämte exercishus.

Antalet av de värnpliktiga eleverna i förplägnadsskolaii i Karlskrona ar sa

obetydligt att några särskilda dispositioner utöver de nuvarande icke behova

vidtagas. Eleverna böra förläggas i sjömansskolans lokaler.

Utbildningen vid yrkesskolorna avses skola äga rum i land och om­

bord å övningsfartyg och omfatta dels yrkesämnen, dels utbildning i sjö­

manskap. Kursplanerna skulle utformas så, att eleverna bibringades en viss

befälsvana inom det egna yrkesområdet. Under utbildningens tredje månad

skulle de värnpliktiga eleverna i största utsträckning kommenderas ombord å

övningsfartygen för att under eu rörlig period erhålla sjövana och övas i

fartygsfördelningar, vaktgöring och övrig rutin ombord.

Med här föreslagna yrkesskolor har yrkesutbildningen för de värnpliktiga

ansetts bli tillfredsställande.

Beträffande st rids utbildningen efter avslutad skolutbildning

har föreslagits, att för de rustade fartygen skulle uppläggas ett ur värnplikts-

synpunkt under hela året löpande utbildningsprogram med jämn fördelning

av tillämpningsövningar till fyra olika perioder, sammanfallande med åiets

olika kvartal. Utbildningens gång skulle under dessa perioder bli likartad,

dock med skillnader, som betingades av årstiden. Perioden under årets sista

kvartal vore den mest krävande på grund av mörker och i allmänhet sämre

väder, och under första kvartalsperioden måste fartygen ligga stilla under

tiden för isläggningen. Huvuddelen av de värnpliktiga, de icke vidareutbildade,

låge emellertid ombord under tre perioder och de vidareutbildade under två

perioder, varför alla komme att deltaga i minst en rörlig period. övningsuppe-

hållen bleve längre under tredje och fjärde kvartalen men uppvägdes av att

påsk och pingst inträffade under första och andra kvartalen.

I utredningen framhålles, att målet för stridsutbildningen vore att utbilda

de värnpliktiga så att materielen (kanoner, radar, signalmateriel, pannor,

maskiner m. m.) kunde utnyttjas i strid med högsta verkningsgrad. Denna

materiel skulle även efter inträffade haverier snarast möjligt åter bringas till

effektiv verksamhet. Detta krävde omsorgsfull utbildning icke endast å ordi­

narie drabbningsplats utan även på intilliggande samt viss utbildning inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

42

andra tjänstegrenar än den egna. Utöver denna stridsutbildning tillkomme

främst för däckspersonal sjömansutbildning, som hade till ändamål att ut­

bilda besättningen i handhavandet av de hjälpmedel m. m., som erfordrades för

fartygstjänsten.

För att utbildningsmålen skulle kunna uppnås på nio respektive sex måna­

der för huvuddelen av de värnpliktiga respektive de vidareutbildade värnplik­

tiga fordrades som förut framhållits en omsorgsfull underbyggnad i de förbe­

redande skolorna.

Det har framhållits såsom självfallet, att den föreslagna avkortningen av

värnpliktstiden komme att medföra en allmän sänkning av standarden. Hur

stor denna nedgång bleve kunde emellertid endast praktiskt utrönas.

En del av flottans värnpliktiga måste undergå utbildning i land efter

avslutad värnpliktsskola för att fullgöra tjänstgöringsuppgifter i land.

I utredningen anföres beträffande denna kategori i huvudsak följande.

Vissa grupper värnpliktiga äro direkt avsedda för landbefattningar, dels

värnpliktiga ur besiktningsgrupp 4, vilka av fysiska eller psykiska orsaker

ej få sjökommenderas, dels värnpliktiga ur grupp K (väderlekstekniker, tyg­

tekniker m. fl.). De värnpliktiga, som ytterligare erfordras i land, uttagas

bland de värnpliktiga i allmänhet, som ej visat sig lämpliga för vidareutbild­

ning eller ej visat sig tåla sjölivet. Det har hittills varit möjligt att ordna

med växeltjänstgöring för flertalet av de på sjön lämpliga värnpliktiga, vilka

sålunda fått utbildning i strids- och fartygstjänst under halva tjänstgörings­

tiden. Med den till 12 månader begränsade tjänstgöringstiden ställs man infor

valet att vid uttagningen av personal i samband med värnpliktsskolans början

antingen förfara såsom hittills eller taga ut en särskild grupp värnpliktiga

enbart för landtjänst. Fördelarna med det senare förfaringssättet äro dels att

dessa värnpliktigas arbete i land blir mera effektivt, dels att de störande be-

sättningsbytena, som bliva erforderliga, undvikas.

Enär ett stort antal värnpliktiga erfordras för olika uppgifter i land vid

krigsorganisation, är det lämpligast, att flertalet av de värnpliktiga, som efter

slutad skolutbildning uttagas för land organisationen, kvarstanna i land hela

tjänstgöringstiden. Utbildningsmålet för dessa landtjänstgörande bör preci­

seras till civilförsvarsuppgifter såsom luftförsvar, skyddstjänst, brandtjänst,

samarittjänst och eventuellt handvapenutbildning i likhet med hemvärnets

utbildning. För denna fortsatta utbildning i land bör som regel en övningstid

om tre till fyra timmar uttagas per vecka. Stationsmyndigheterna böra dock

kunna kommendera en del av de landtjänstgörande värnpliktiga ombord å

övningsfartygen under en utbildningsperiod om tre månader för att giva dem

sådan kännedom om fartygstjänsten, att de vid mobilisering eller beredskaps-

tjänst kunna krigsplaceras som meniga å hjälpfartyg.

Beträffande uppf lyttningar och förordnanden ha föreslagits i

huvudsak samma bestämmelser, som enligt det föregående förordats av för-

svarskommittén.

I fråga om utbildning av värnpliktiga, som uttagits till special­

tjänst, värnpliktiga sjökaptener m. fl. ha framlagts vissa förslag,

på vilka jag icke i detta sammanhang ingår.

I ett särskilt avsnitt av utredningen behandlas frågan om åtgärder för

att stimulera de värnpliktigas intresse för utbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

43

De åtgärder, som föreslås, innebära i huvudsak, att de värnpliktiga mera

ingående skola orienteras i frågor, som kunna vara ägnade att väcka deras

intresse för utbildningen, såsom betydelsen av ett militärt försvar och av de

värnpliktigas medverkan däri. Vidare förordas anordnande av tävlingar. Be­

tydelsen av förstklassig övningsmateriel och tillräckliga övnmgsanslag me

möjlighet att anordna realistiska övningar, rörlig forläggning och utlands­

besök framhäves även.

Påtagliga personliga förmåner anses böra utgå till de värnpliktiga etter

val förrättad ljänst. Bland dylika förmåner må nämnas tjänstledighet i sam­

band med avslutning av skola eller kurs, i vilken elev visat klanderfritt upp­

förande och antingen uppnått visst fastställt medelbetyg eller ock, därest

detta medelbetyg ej uppnåtts, visat påtaglig vilja att göra sitt allra basta.

Eleverna föreslås vidare skola fortlöpande erhålla del av uppnådda utbild-

ninosresultat. Även vidareutbildningen med möjlighet till uppflyttnmg till

2. klass sjöman (och i vissa fall befordran till korpral) framhålles såsom en

lockelse för de värnpliktiga.

I utredningen framhålles, att det i övervägande grad beror på befälet,^ hur

den värnpliktige reagerar under sin utbildning, varför det ligger vikt uppå att

befälet är mäktigt sin uppgift som uppfostrare och ledare.

I anslutning till utredningen

ha

framlagts preliminära kostnadsberäk­

ningar, enligt vilka för utbildningsprogrammets genomförande skulle er­

fordras, att tillhopa 3 264 000 kronor anvisas. Beloppet fördelar sig på följande

ändamål:

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Centralradioanläggning vid värnpliktsskolan i avd. Sparres

kaserner i Karlskrona ...............................................................

Ny skolbyggnad vid Nya Varvet ........................................... . *

Riktövningsbatteri med riktardom vid Nya Varvet ............... kronor

Excercis- och gymnastikbyggnad vid Nya Varvet ...................

Radar- och ubåts jaktskola vid Berga .......................................

Ombyggnad av block 6 i avd. Sparres kaserner, Karlskrona,

för att erhålla 14 klassrum m. m. för den centrala värn­

pliktsskolan ........................................................... ...................

Vissa ändringsarbeten för att i Skeppsholmens riktövnings­

batteri och excercishus anordna övnings- och åskådmngs-

materiel för tekniska yrkesskolor ............... ........ ........

Ej här specificerade anordningar för utbildningsändamål ...

Summa kronor

20 000

870 000

65 000

425 000

1 620 000

180 000

50 000

34 000

3 264 000

Chefen för marinen har i anslutning till den verkställda utredningen för

egen del anfört, att lika lång tjänstgöringstid i en följd för samtliga värn­

pliktiga i allmänhet vore nödvändig för en rationell uppläggning av utbild­

ningen vid så kort värnpliktstid. Den nu avsedda efterutbildningsövningen om

en månad före adertonde värnpliktsårets utgång för omskolning för krigs-

44

placering vid arméförband för vissa icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga

bortfölle därigenom. Det föreslagna inkallelsesystemet hade icke förut prövats

och vore därför i viss mån att betrakta som ett experiment, vilket medförde,

att smärre modifikationer i förslaget kunde visa sig önskvärda under utbild­

ningens gång.

Beträffande övergången till det nya utbildningssystemet har chefen för mari­

nen anfört.

Övergång från nuvarande till här föreslaget inkallelse- och utbildnings­

system vid flottan kunde ske från hösten 1948. Andra omgången av 1947 års

värnpliktiga hade fördelats på två kontingenter för att möjliggöra övergång

till det nya systemet. Utbildningen av första omgången av 1947 års årsklass

(de oktoberimjckta) påginge redan, varför en eventuell minskning av deras

tjänstgöringstid måste göras i slutet av värnpliktstjänstgöringen då de vore

sjökommenderade. Därigenom skulle fartygen under denna tid stå utan värn­

pliktiga. En ytterligare minskning av nuvarande värnpliktstid (14 respektive

13 månader) för flottans värnpliktiga, tillhörande 1947 års årsklass, skulle

därför medföra mycket allvarliga konsekvenser.

Värnpliktsutbildningen under år 1948.

Liksom chefen för armén har även chefen för marinen i skrivelse den 14

januari 1948 inkommit med särskild utredning rörande värnpliktsutbildningens

ordnande under år 1948.

Chefen för marinen har i sin skrivelse erinrat om att utbildningsåret med den

nuvarande utbildningens uppläggning började den 1 oktober, då den första

värnpliktskontingenten av de under samma år inskrivna värnpliktiga inryckte

för att påbörja sin värnpliktsskola i land. Vid 1948 års början vore sålunda

cirka 1 8ÖÖ man av 1947 års klass redan under utbildning, och den 7 januari

hade ytterligare cirka 900 man inryckt. Samtliga dessa utbildades efter ett

program, som uppgjorts med en förutsättning av 14 (vissa värnpliktiga 13)

månaders tjänstgöringstid. Inkallelsen av de återstående cirka 700 värnplik­

tiga i allmänhet av årsklass 1947 hade uppskjutits från januari till den 1 juli.

Denna uppdelning av den ordinarie januarikontingenten hade gjorts för att

underlätta en övergång till den föreslagna organisationen med inkallelser i 4

omgångar. Därest årsklass 1947 skulle få sin tjänstgöringstid avkortad till 12

månader, skulle flottan under tiden den 1 oktober 1948—den 1 april 1949 en­

dast disponera över cirka 1 650 värnpliktiga för bemanning av tjänstgörings-

platser ombord och i land. Detta innebure ett underskott av cirka 1 000 värn­

pliktiga. Det svåra läge, som därigenom uppstode, förvärrades ytterligare på

grund av de stora vakanserna för närvarande inom stamkaderns manskaps-

grader.

Det bleve därför icke möjligt att med den tillgängliga manskapsstyrkan

ha någon sjöstyrka rustad utöver nödvändiga enheter för yrkesskolor, isbrytar-

tjänst och aspirantutbildning. Detta hade till följd, att stridsmässiga övningar

i förband icke utan betydande svårigheter kunde anordnas, och innebure en

allvarlig nedgång i beredskapen under vintern 1948—49 och delvis under

sommaren 1949, då verkningarna av vinterns brister komme att medföra en

försenad strids- och fartygsutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

45

För att råda bot härför funnes, under förutsättning att tjänstgöringstiden

för 1947 års klass nedskures till 12 månader, endast den lösningen att fram­

flytta inkallelserna för 1948 års klass ett kvartal. Den första kvartalskontin-

genten av denna årsklass komme därigenom att inkallas den 1 juli i stället

för den 1 oktober och det nya inkallelsesystemet att börja tillämpas från först­

nämnda datum. Detta komme visserligen att medföra betydande svårigheter

att få instruktionspersonalen att räcka till under juli—september detta år

men vore den enda lösningen på de bemanningsproblem, som uppstode vid en

avkortning av tjänstgöringstiden för 1947 års klass.

Chefen för marinen har i detta sammanhang framhållit, att övningstidens

längd från och med den 1 juli 1948, i likhet med vad försvarskommitten före­

slagit, borde sättas lika för samtliga värnpliktiga i allmänhet och värnpliktiga

uttagna i yrkestjänst, vilka tilldelades flottan, oavsett om de vore inskrivna

vid sjömanshus eller icke.

Slutligen har chefen för marinen i anslutning till det anförda erinrat om

tidigare framställningar om att särskilda medel måtte anvisas för utbildnings­

programmets genomförande och för anskaffning av tekniska hjälpmedel m. m.

för effektivisering av utbildningen.

D. Kustartilleriet.

1945 års försvarskommiiié.

Kommittén har såsom i det föregående anförts föreslagit, att tjänstgörings­

tiden för huvuddelen av kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, inberäknat dem

som skola genomgå underbefälsutbildning, skall bestämmas till sammanlagt

11 månader och uppdelas på en första tjänstgöring om 9 månader och två

repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Någon efterutbildningsövning har

kommittén icke ansett sig böra räkna med.

Med hänsyn till de för kustartilleriet speciella utbildningsförhållandena har

kommittén räknat med att värnpliktiga, sysselsatta inom jordbruket, ej tilldelas

kustartilleriet.

Chefen för marinen.

Den chefen för marinen anbefallda utredningen rörande värnpliktsutbild-

ningens närmare utformning har för kustartilleriets del verkställts av inspek­

tören för kustartilleriet.

I kustartilleriinspektörens utredning framhålles beträffande utbildnings­

målen, att den värnpliktige borde fullt behärska alla de situationer han

kunde komma att ställas inför under tjänstgöring i krig i sin mobiliserings-

befattning. Då såväl materielens funktion som den enskilde mannens tak­

tiska uppträdande rönte inflytande av årstider och väderleksförhållanden,

komme en värnpliktsutbildning, som icke sträckte sig över minst ett år i

sammanhängande följd, icke att kunna medgiva den allsidighet, som komme

att krävas i krig. Genom att väl tillvarataga utbildningstiden och inpassa

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

densamma under året på ett sådant sätt, att största möjliga effektivitet kunde

erhållas i utbildningsarbetet, kunde de brister i utbildningen, som komme

att uppstå vid en nedskärning av utbildningstiden, begränsas. En viss sänk­

ning av utbildningsmålen med åtföljande kvalitetsförsämring hos truppen

bleve emellertid ofrånkomlig.

Beträffande fördelningen i stort av 12 månaders utbildningstid

har anförts, att första tjänstgöring icke kunde göras kortare än omkring 9

månader, om de värnpliktiga skulle kunna bibringas befäst förmåga och färdig­

het i de befattningar, i vilka de utbildades. Därutöver erfordrades två repeti-

tionsövningar och en efterutbildningsövning, envar om 30 dagar.

I fråga om in- och utryckning för värnpliktiga under första

tjänstgöring har i utredningen framhållits, att om utbildningen med så­

vitt möjligt bibehållen målsättning skulle kunna genomföras på två månader

eller omkring 300 timmar kortare tid än för närvarande, den betydelse­

fullaste delen av utbildningen, bland annat artilleri- och minutbildningen,

måste genomföras under sommaren och förhösten, vilka erbjöde de gynnsam­

maste betingelserna för utbildning av ifrågavarande slag. Det vore därför

önskvärt, att kustartilleriet tilldelades värnpliktiga huvudsakligen ur andra

yrkesgrupper än jordbrukare.

Beträffande väderleksförhållandenas inverkan på övningarna har i övrigt

anförts i huvudsak följande.

I stort sett äro november, december och januari månader olämpliga för ut­

bildning, enär risken för förlorad utbildningstid på grund av ogynnsam väder­

lek då är som störst. Under månaderna februari och mars äro övningar, som

kräva båt- och fartygsmateriel, ofta ogenomförbara. För förbandsvis anord­

nade övningar i egentlig kustartilleritjänst äro därför februari och mars icke

lämpliga ur effektivitetssynpunkt. Däremot kunna dylika övningar under

vinterförhållanden med armésamverkande artilleri med fördel anordnas under

nämnda årstid. Förberedande enskild utbildning beträffande vissa övnings-

detaljer kan även tack vare befintliga pjäsexercishallar utan alltför stora

olägenheter bedrivas under februari och mars.

Med hänsyn till väderleksförhållanden och utbildningens därav beroende

effektivitet har därför utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga vid

kustartilleriet ansetts böra vara januari—oktober.

Marinöverläkaren har i yttrande till kustartilleriinspektören, under fram­

hållande av att såväl den allmänna som den för hela marinen upprättade sjuk­

statistiken visade ökad frekvens av förkylningssjukdomar under första kvar­

talet och särskilt under januari månad, avstyrkt inryckning till första tjänst­

göring under årets första månader.

Inspektören har emellertid anfört, att det ur utbildningssynpunkt vore nöd­

vändigt med en sådan inplacering på året av tjänstgöringstiden, att inryck­

ning skedde i januari, oaktat detta ur hälsosynpunkt icke vore det bästa.

Därest inryckning icke kunde ske vid nämnda tid, syntes det ej vara möj­

ligt att med förkortad första tjänstgöring nå ett godtagbart utbildningsresultat.

I fråga om värnpliktiga tillhörande grupp K har framhållits, att det med

47

hänsyn till tiden för studentexamens avläggande syntes nödvändigt att an­

ordna utbildningen i stort skild från huvuddelen av de värnpliktiga. För att

åsamka studenterna minsta avbräck i deras civila yrkesutbildning kunde det

ifrågasättas, huruvida icke värnpliktsutbildningen för grupp K borde upp­

delas på en vinterlinje och en sommarlinje, den förra avsedd för sådana värn­

pliktiga, vilka önskade fullgöra sin värnpliktsutbildning i en följd, den se­

nare för sådana, som önskade bedriva universitetsstudier under vintermåna­

derna. Båda linjerna skulle utbildas gemensamt under tre månader — juli—

september — varefter sommarlinjens värnpliktiga skulle utrycka och an­

sluta till underbefälsutbildningen av påföljande åldersklass värnpliktiga i all­

mänhet — under april—september — under det att vinterlinjens värnpliktiga

skulle kvarbli i tjänst och samutbildas med officers- och reservofficers-

aspiranter.

Förslagets konsekvenser beträffande de värnpliktigas civila studier ha sam

manfattats sålunda.

Vinterlinjens studenter komma att förlora ett studieår vid utbildning till

värnpliktig underofficer, under det att sommarlinjens studenter i stort sett

skulle kunna genomföra universitetsstudier under perioderna mellan värn-

pliktsutbildningsomgångarna. Vinterlinjens värnpliktiga ha däremot full­

gjort sin utbildning till värnpliktig underofficer på hösten året efter värn­

pliktstjänstgöringens påbörjande, sommarlinjens först på hösten andra året

efter värnpliktstjänstgöringens påbörjande. För båda linjerna tillkommer ett

vinterhalvår för utbildning till värnpliktig officer.

Med hänsyn till de värnpliktigas berättigade krav på att värnpliktstiden

såvitt möjligt anpassas så att den bereder dem minsta möjliga avbräck i deras

civila studier ha båda linjerna föreslagits skola finnas vid kustartilleriet.

För värnpliktiga ur vissa kategorier, t. ex. båtgastar, eldare och kockar har

en uppdelning i tjänstgöringsomgångar ansetts erforderlig för att tillgodose

truppförbandens behov av yrkesmän för tjänstgöring ombord på kustartille­

riets fartyg och båtar, i matinrättningar och mässar m. m. under den tid

värnpliktiga eljest icke äro i tjänst.

Det framlagda förslaget innebär, att vinterutbildning icke kommer att

kunna äga rum för de värnpliktigas huvuddel. Härom anföres följande.

Betydelsen av den speciella vinterutbildningen torde vid ett kustartilleri­

förband i allmänhet icke vara lika framträdande som vid ett förband ur armén.

Ett minutläggningsförband tvingas sålunda ofta av isen till overksamhet

vintertid, vid ett fast uppställt batteri är det främst materielens funktion

under stark kyla och de särskilda problem för närförsvaret, som skapas av

framkomligheten över isen, vilka skilja tjänsten vintertid från densamma under

övriga årstider. Endast i fråga om de rörliga kustartilleriförbanden kan bris­

ten på vinterutbildning anses vara allvarlig. För att de rörliga kustartilleri­

förbanden skola kunna lösa sina uppgifter i krig måste man kräva, att per­

sonalen bemästrar de problem, vilka äro förknippade med genomförandet av

marsch, gruppering och strid vintertid.

För att kompensera bristen på vinterutbildning under första tjänstgöringen

för huvuddelen av de värnpliktiga bör den första av repetitionsövningarna

förläggas till tiden februari—mars. Dessutom bör såvitt möjligt allt befäl

Kungl. May.ts proposition nr 207.

48

vara vinterutbildat, vilket synes kunna åvägabringas dels genom att officerare

kommenderas till växeltjänstgöring vid förband ur armén, dels genom att sär­

skild vinterutbildning anordnas för officers- och reservofficersaspiranter samt

vinterlinjens studenter, dels även genom att stammanskap i korpralsskola bi­

bringas någon vinterutbildning.

\ interutbildningen bör vidare förberedas under första tjänstgöringen, vars

första del infaller under den kalla årstiden. I övrigt måste vinterutbildningen

begränsas till vad som kan bibringas de värnpliktiga under första repetitions

övningen.

Kustartilleriinspektören har framhållit, att genom de föreslagna in- och ut-

ryckningstiderna möjligheter syntes föreligga att organisera utbildade för­

band under de tider, da samövningar med förband ur andra försvarsgrenar

kunde äga rum.

I fråga om möjligheterna till rationalisering och effektivise

ring av utbildningen har i utredningen till en början framhållits, att en

viss begränsning av antalet tjänstledighetsdagar vore erforderlig. Vid en för­

kortad utbildningstid syntes 18 dagar vara till fyllest.

En begränsning av utbildningen i icke militära ämnen, för närvarande 45

timmar, har ansetts böra vidtagas. Härom har anförts följande.

När det gäller att begränsa timantalet för de olika övningsgrenarna och

ämnena, ligger det nära till hands att helt slopa undervisningen i allmän med-

borgarkunskap, vars kursomfång icke är av militär art. Ämnet i fråga har

emellertid visat sig ha betydelse, då det gällt att skapa ett gott förhållande

mellan de värnpliktiga och instruktionsbefälet. Det har härigenom indirekt

verkat till att förbättra utbildningsresultatet i de rent militära övningsgre­

narna. Undervisning i allmän medborgarkunskap synes därför böra bibe­

hållas, ehuru i begränsad omfattning.

Beträffande möjligheterna att begränsa utbildningstiden i militära ämnen

har i utredningen framhållits i huvudsak följande.

Möjligheterna härtill äro ytterst en fråga om utbildningens rationalisering

och effekti visering. Vid kustartilleriet är utbildningen redan sedan flera år

tillbaka starkt differentierad. Att genom ytterligare differentiering av ut­

bildningen kunna nedbringa utbildningstiden synes icke låta sig göra, utan

att möjligheterna till personalersättning under krig begränsas på ett sätt,

som äventyrar kustartilleriförbandens förmåga att lösa sina uppgifter. Vissa

övningsgrenai, för vilka avsetts ett relativt blygsamt timantal, kunna över

huvud taget icke reduceras.

Någon reducering av kursomfånget i ämnet rekrytinstruktion synes icke

kunna ske. En viss reducering av timantalet torde dock kunna åstadkommas

genom utnyttjande i högre grad än hittills av bildband och filmundervisning.

Genom förbättrad tillgång till skjutbanor och övningsterräng samt genom

ändamålsenligare målanordningar och markörskydd synes en viss tidsbespa­

ring kunna göras för utbildning i skjutning, närförsvarstjänst och fälttjänst.

Idrottens betydelse i den militära utbildningen är så stor, att någon in-

skränkning av densamma icke bör göras. Genom förbättrad tillgång vid°trupp-

lörbanden på idrottsplatser, sporthallar för inomhusidrott av olika slag samt

simanläggningar kan emellertid inbesparas icke obetydlig tid, som för när­

varande bortgår för transporter till och från idrottsplatser in. m.

Viss mbesparing av nu för utbildningen i yrkestjänst anslagen tid torde

kunna bil möjlig genom att utbildningen för huvuddelen av kustartilleriets

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

49

värnpliktiga såsom i det föregående föreslagits inpassas så att de för väder­

leken mest känsliga förbandsvisa övningarna infalla under den härför gynn­

sammaste årstiden. Bland annat kommer härigenom mindre tid att gå för­

lorad till följd av ogynnsamt väder, dålig sikt eller dylikt.

Genom iordningställande av utbildningslokaler för viss specialutbildning

ävensom anskaffning av viss materiel av teknisk natur kan utbildningen i

yrkestjänst ytterligare effektiviseras. Härigenom kan ett antal övningstim­

mar inbesparas.

Av stor vikt för utbildningens effektivitet är även, att tillräckliga anslag

för ammunition och drivmedel ställas till förfogande, så att skarpskjutningar

i artilleriförband, minfällningsövningar m. m. kunna anordnas i erforderlig

utsträckning och inom härför lämplig övningsterräng.

Slutligen kunna vissa utbildningstimmar inbesparas genom att i högre

grad än hittills förlägga persedelvården till de värnpliktigas fritid.

På grund av vad sålunda anförts och under förutsättning att erforderliga

byggnader, lokaler och tekniska hjälpmedel för utbildningens effektivisering

kunna erhållas har ett godtagbart resultat av värnpliktsutbildningen vid kust­

artilleriet ansetts kunna vinnas inom ramen för den förkortade utbildnings­

tiden. Det har dock icke ansetts möjligt att i samma utsträckning som för

närvarande bibringa de värnpliktiga utbildning i s. k. andrahandsbefatt-

ningar. Personalersättningen kommer följaktligen att i framtiden i någon

mån försvåras.

Yakt- och handräckningstjänsten har ansetts böra såvitt möjligt inskränkas

genom olika åtgärder, såsom utnyttjande av civil personal, större tillgång på

handräckningsvärnpliktiga m. m.

Bättre tillgång på tekniska hjälpmedel för utbildningen har framhållits så­

som mycket betydelsefull, liksom ock ökade möjligheter att bedriva utbild­

ning inomhus.

Det har även ansetts angeläget att nedbringa transporttiden till och från

övningsplatser och att förbättra möjligheterna att reparera och överse mate-

rielen. Särskilda medel behöva anvisas härför.

Såsom i utredningsdirektiven framhållits är det av vikt, att de värnplik­

tigas eget intresse i görligaste mån utnyttjas. I denna fråga har i utred­

ningen anförts i huvudsak följande.

När det gäller att mobilisera den värnpliktiges intresse är det av synnerlig

vikt att ändamålet med övningarna klarlägges. Likaså måste den utstakade

vägen för att nå detta mål stå klar för den värnpliktige. Han måste känna,

att varje övningspass inneburit en förkovran i hans utbildning. Övningarna

skola byggas upp efter en klart logisk stegringsföljd. De skola göras omväx­

lande för att icke bli tröttande. Stora krav måste därför ställas på instruk-

tionspersonalen, vilken det åligger att planlägga och organisera övningarna.

Förutom teknisk skicklighet i alla övningsdetaljer måste man av en god

instruktör kräva god pedagogisk förmåga och psykologisk skolning. Antalet

instruktörer måste vara tillräckligt dels för att skapa utbildningsavdelningar

av lämplig storlek för att utbildningen skall bli effektiv, dels för att med­

giva att instruktionspersonalen beredes tid för rekognoscering och detaljplan­

läggning av övningarna.

Av stor betydelse, då det gäller att höja de värnpliktigas intresse för den

militära utbildningen, vore tvivelsutan möjligheterna för en ambitiös värn-

4—439 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 207.

50

pliktig att kunna arbeta in viss tid, som han sedan kunde ha till godo. Bäst

vore härvid, om den sålunda intjänade tiden kunde tagas ut i slutet av tjänst­

göringen, så att den värnpliktige kunde beviljas tidigare utryckning. Emel­

lertid pågå mot slutet av utbildningen strids- och krigsövningar, varifrån hem-

permittering icke bör ske i alltför stor utsträckning. Under ett tidigare skede

av utbildningen kan man väl tänka sig, att värnpliktiga, vilka fullgjort vissa

prov, kunde beredas någon extra ledighet t. ex i anslutning till veckosluts-

permissionen. Beviljandet av sådan ledighet bör dock ske med stor urskilj­

ning och icke alltför ofta. Viss hänsyn bör härvid även tagas till den indi­

viduella prestationen såsom sådan och icke blott till det uppnådda resultatet.

Systemet får icke tillåtas erhålla slentrianmässig karaktär.

Yiss yrkesutbildning vid kustartilleriet är av den art, att den värnplik­

tige kan ha direkt nytta av densamma i sitt civila arbete. Detta gäller sär­

skilt utbildningen för kategorierna radiosignalister, motorförare samt eldare

och maskinskötare. Intresset för sådan utbildning har i allmänhet visat sig

vara stort från de värnpliktigas sida. För att ytterligare stimulera de värn­

pliktiga att nå ett gott resultat kan man tänka sig, att de erhålla ett bevis

för uppnådd skicklighet. Beträffande motorförare sker detta för närvarande

så, att de som bedömas besitta erforderlig kompetens härför erhålla tillfälle

avlägga prov för trafikkort eller busskort. På samma sätt skulle värnpliktiga

radiosignalister kunna få tillfälle avlägga prov för erhållande av radio-

certifikat.

Beträffande den s. k. maskningen har framhållits, att man i stort sett

kunde särskilja två olika slag. Det ena hade sin grund i allmän olust att del­

taga i övningar, som syntes vara tråkiga eller som innebure större påfrest­

ningar. Denna form av maskning kunde motverkas genom lämplig planlägg­

ning av övningarna och genom att deras utförande gåves en intresseväckande

form. Det andra slaget av maskning bottnade i ängslan att bliva uttagen till

vidareutbildning till värnpliktigt befäl och att därigenom löpa risk att få

värnpliktsutbildningen förlängd.

Härom har närmare anförts följande.

Det effektivaste sättet att få bort donna maskning vore otvivelaktigt att

göra vidareutbildningen frivillig. Det synes emellertid osannolikt, att kust­

artilleriets behov av värnpliktigt befäl skall kunna fyllas under sådana för­

utsättningar, varför det torde bli nödvändigt att även i framtiden tillgripa

tvångsvis uttagning åtminstone till underofficersutbildning. Eftersom mask­

ningen enligt hittills föreliggande erfarenhet tenderar att avtaga eller för­

svinna, sedan uttagningen till vidareutbildning skett, bör denna uttagning äga

rum på ett så tidigt stadium som möjligt under utbildningen. Slutligen synas

försök böra göras med att bereda de till befälsutbildning uttagna, värnplik­

tiga, vilka visat särskilt nit och intresse samt väl tillgodogjort sig utbild­

ningen, möjlighet att rycka ut från tjänstgöring något tidigare, förslagsvis

14 dagar, än övriga värnpliktiga. Vetskapen härom torde komma att verka i

hög grad sporrande på de värnpliktiga såväl när det gäller uttagning till

underbefälsutbildning, som när det gäller att nå ett gott resultat av utbild­

ningen till värnpliktigt befäl.

Det verksammaste medlet att motverka maskningen bland de värnpliktiga

skulle dock förvisso vara, att den civila allmänheten genom lämpliga åtgärder

från det allmännas sida bibragtes en positiv inställning till krigsmakten och

värnpliktstjänstgöringen, så att den värnpliktige inryckte till tjänstgöring

utan motvilja och med föresats att göra sitt bästa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

51

Liksom chefen för armén har även inspektören för kustartilleriet uttalat

sig för att tiden för läkarundersökningar m. m. nedbringas, främst genom att

skyddsympning mot smittkoppor verkställes i anslutning till inskrivnings-

förrättningarna.

Såsom av det föregående framgår har inspektören för kustartilleriet an­

sett erforderligt, att medel anvisas för vidtagande av vissa åtgärder för effek-

tivisering av utbildningen. Det är här främst fråga om anskaffande av öv-

ningsterräng, byggnader, undervisningslokaler, skjutbanor och tekniska hjälp­

medel. Enligt vid utredningen fogade kostnadsberäkningar skulle en

del av dessa åtgärder draga en kostnad av tillhopa i runt tal 2 700 000 kronor.

Beträffande ett flertal av de föreslagna åtgärderna saknas dock för närva­

rande kostnadsberäkningar.

Chefen för marinen har anslutit sig till vad inspektören för kustartilleriet

anfört. Yad särskilt angår marinöverläkarens invändning mot inryckning i

januari månad har marinchefen framhållit, att vid flottan hittills omkring

hälften av de värnpliktiga inkallats i januari och att enligt det föreslagna nya

utbildningssystemet för flottan omkring en fjärdedel skulle börja sin tjänst­

göring under nämnda månad.

Yärnpliktsutbildningen under år 1948.

Chefen för marinen har i sin skrivelse den 14 januari 1948 i denna fråga

hänvisat till en av inspektören för kustartilleriet verkställd utredning.

Under förutsättning av en första tjänstgöring omfattande 9 månader och

ett sommaruppehåll om 14 dagar, vilket icke inräknas i tjänstgöringen, har

inryckning för värnpliktiga i allmänhet föreslagits skola äga rum den 11 mars

1948 och utryckning den 21 december 1948. Sommaruppehållet borde för­

läggas till tiden den 21 juni—den 4 juli.

Något uppehåll för skörde- eller annan samhällshjälp borde icke före­

komma vid kustartilleriet. Då såväl inrycknings- som utrycknings data prak­

tiskt taget vore bundna med hänsyn till föregående och efterföljande ålders­

klassers ut- respektive inryckning, läte det sig knappast göra att anordna

skördeledighet utan att denna ledighet inrymdes i den effektiva utbildnings­

tiden.

Eör studenter och likställda borde redan sommaren 1948 övergång ske till

det utbildningssystem, som föreslagits i det föregående.

Särskilda in- och utrycknings ti der ha föreslagits för vissa värnpliktiga

yrkesmän.

Inspektören för kustartilleriet har erinrat om det tidigare anmälda behovet

av medel för anskaffning av vissa tekniska hjälpmedel m. m. och anfört, att

de medel, som under budgetåret 1948/49 oundgängligen erfordrades för sagda

ändamål, uppginge till 950 000 kronor.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

E. Flygvapnet.

1945 års försvarskommitié.

Såsom förut nämnts har kommittén för vapenföra värnpliktiga räknat med

en första tjänstgöring om 9 månader och två repetitionsövningar om vardera

en månad. De värnpliktiga ha förutsatts skola inrycka i tre omgångar.

Kommittén har anfört, att utbildningen under de vapenföra värnpliktigas

(utom studenter och likställda) första tjänstgöring borde uppdelas i grund­

läggande allmänmilitär utbildning och förberedande yrkesutbildning under

omkring 2 månader samt fortsatt yrkesutbildning och — i mindre utsträckning

— allmänmilitär utbildning under återstående tid, d. v. s. omkring 7 månader.

För att förbanden m. m. vid olika tidpunkter på året skulle ha en så långt

möjligt jämn tillgång på vapenföra värnpliktiga, som fullgjort de första

månadernas grundläggande utbildning, borde inryckning för huvuddelen av

de värnpliktiga ske i tre omgångar. Därigenom minskades även behovet av

trupputbildare i instruktörstjänst. Å andra sidan stördes verksamheten vid

staber och förband m. m. av att värnpliktsutbildning skulle påbörjas vid tre

olika tidpunkter på året. Med den föreslagna längden på värnpliktstjänst­

göringen och med den värnpliktskontingent, som kunnat tilldelas flygvapnet,

syntes detta arrangemang dock vara den gynnsammaste lösningen. Den här

föreslagna utbildningsgången överensstämde i princip med vad som nu till-

lämpades. I nuvarande organisation vore det dock med hänsyn till den längre

tjänstgöringstiden för värnpliktiga möjligt att begränsa antalet inrycknings-

omgångar till två och därmed förenkla utbildningsverksamheten.

Studenter och likställda — såsom biträdande ingenjörer, fototekniker och

expeditionsbiträden — borde utbildas efter i stort sett samma grunder som i

nuvarande organisation.

Utbildningen av huvuddelen av de vapenföra värnpliktiga borde liksom i

nuvarande organisation ske vid förbanden. För vissa värnpliktskategorier

borde utbildningen centraliseras till vid vissa förband anordnade kurser samt

till centrala utbildningsanstalter. Vid en särskild radarskola borde sålunda ut­

bildas radarobservatörer, radarmekaniker och biträdande ingenjörer i radar­

tjänst.

Beträffande innehållet i vissa vid kommitténs betänkande fogade särskilda

yttranden får jag hänvisa till det föregående.

Chefen för flygvapnet.

Den chefen för flygvapnet anbefallda utredningen rörande värnpliktsutbild-

ningens närmare utformning har verkställts av chefen för fjärde flygeskadem.

I utredningen framhålles till en början beträffande de värnpliktigas

uppgifter och flygtjänstens inverkan på värnpliktstjänstgö­

ringen, att huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga, i motsats till förhållan­

dena vid armén, icke vore stridande personal i egentlig mening. Deras främsta

uppgift vore i fred att deltaga i sådana arbeten på marken, som direkt eller

53

indirekt erfordrades för flygverksamheten. De deltoge sålunda i skötseln av

flygplan, motorer och vapen, tjänstgjorde vid marksignalorgan och expedi­

tioner, vid transportorgan m. m. Flygtjänsten måste i fred, såväl med hänsyn

till försvarsberedskapen som till den flygande personalens utbildning, kunna

bedrivas kontinuerligt hela året. Flygintensiteten varierade emellertid något

med årstiden. På sommaren bedreves sålunda, med utnyttjande av de goda

väderleksförhållandena, flygutbildning i större omfattning än under vintern.

På grund av de svårare arbetsförhållandena och bristen på stampersonal till

följd av pågående skolor vore å andra sidan behovet av värnpliktig arbetskraft

i stort sett lika under vintern som under sommaren. En ökning av personal­

behovet inträdde under februari—mars och augusti—september, då tillämp­

ningsövningar i högre förband i regel anordnades.

Den komplicerade flygmaterielen krävde yrkeskunnig personal för sin sköt­

sel och vård, varför det mera kvalificerade arbetet i flygstationstjänsten måste

handhavas av stampersonal med långvarig specialutbildning. Vid sidan av

dessa mera kvalificerade befattningar funnes emellertid ett flertal enklare

befattningar, som vore nödvändiga för att flygtjänsten skulle kunna bedrivas

planenligt. För dessa befattningar användes värnpliktig personal med sär­

skilda förutsättningar härför.

På grund av flygvapnets snabba utveckling förefunnes vissa brister i

nuvarande värnpliktsutbildning. Det rådde sålunda brist på instruk­

törer, lokaler, instruktionsmateriel och böcker. En övergång till modernare

undervisningsmetoder hade ännu ej helt kunnat genomföras på grund av allt

för knapp tillgång på därför lämplig materiel, i första hand filmer. Nämnda

brister i värnpliktsutbildningen vore dock av övergående natur.

En förutsättning för att utbildningstiden för de värnpliktiga skulle kunna

nedbringas vore att tilldelningen av värnpliktiga till flygvapnet skedde

såsom hittills och att sålunda flygvapnet tilldelades värnpliktiga med vissa

förkunskaper från deras civila sysselsättning. En undersökning av hur uttag-

ningen av de värnpliktiga utfallit hade givit vid handen, att denna för när­

varande i stort sett skedde tillfredsställande. Ett ännu bättre resultat skulle

emellertid kunna erhållas, om representanter för flygvapnets förband kunde

beredas tillfälle att i viss utsträckning närvara vid inskrivningsförrättningarna.

Det vore därjämte värdefullt, om den i inskrivningsförrättningarna deltagande

personalen, främst inskrivningscheferna, i större utsträckning än hittills

genom besök vid flygvapnets förband erhölle kännedom om de olika värn-

pliktskategoriernas arbetsuppgifter.

Frågan om åtgärder för att öka de värnpliktigas intresse och

känsla av medansvar hade ägnats ett omsorgsfullt studium. Vid samtal med

såväl de värnpliktiga som befälet vid vissa flottiljer hade framkommit, att

intresset för värnpliktstjänstgöringen hos de värnpliktiga i allmänhet vore

relativt stort, i varje fall hos dem som vore sysselsatta med teknisk tjänst.

Åtgärder kunde emellertid vidtagas för att ytterligare öka detta intresse samt

känslan av medansvar från de värnpliktigas sida. Därvid hade främst följande

åtgärder ansetts böra komma i fråga, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

54

a) spridande av ökad kännedom om de betyg, som gåves de värnpliktiga

efter första tjänstgöringens slut, samt större hänsynstagande vid civilanställ­

ning till dessa betyg;

b) ökad kontakt mellan befäl och värnpliktiga genom orienteringar i större

omfattning än för närvarande angående övningar, materiel m. m.;

c) inläggande av tävlingar i större utsträckning än hittills skett;

d) ökad användning av de värnpliktiga i ansvarsfulla och mera kvalifice­

rade befattningar i den mån de värnpliktigas kunskaper och färdigheter med-

gåve detta; samt

e) premiering av värnpliktiga, som med intresse och energi tillgodogjort

sig utbildningen.

Under utredningsarbetet har, enligt vad vidare anförts, en ingående under­

sökning av tjänstgöringsförhållanden för värnpliktiga i stationstjänst utförts

i avsikt att på bästa sätt utnyttja utbildningstiden för dessa

värnpliktiga. Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats de perioder, då sta­

tionst jänsten är mindre forcerad. Härom har anförts i huvudsak följande.

Vid de divisioner, där flygtjänst förekommer, finnas vissa tider, då be­

hovet av arbetskraft är stort, och vissa tider, då arbetsbelastningen är mindre.

På morgonen t. ex., då flygplanen skola rullas ut ur hangarerna och klargöras

före flygning, samt efter avslutad flygning, då flygplanen skola iordning­

ställas efter flygningen och dragas in i hangarerna, är arbetsbelastningen

störst. Under den tid flygning pågår och ett flertal flygplan äro i luften ned­

går behovet av arbetskraft något. Det är under denna tid som s. k. »häng-

tjänst» kan förekomma.

Vid företagen undersökning har det visat sig att hängtjänst för närvarande

icke förekommer i nämnvärd utsträckning vid flygdivisionerna. Dels beror

detta på att åtgärder genom befälets försorg vidtagits för att utnyttja denna

tid för utbildning och tekniskt arbete av löpande natur och dels beror det på

att flertalet av flygvapnets förband äro jaktförband, vilkas flygplan ha rela­

tivt korta flygpass.

De åtgärder, som genom befälets försorg sålunda vidtagits för att effektivt

utnyttja dessa tider av lägre arbetsbelastning för utbildning, ha i allmänhet

skett efter de anvisningar, som numera återfinnas i de år 1947 fastställda nya

utbildningsbestämmelserna för värnpliktiga. Dessa anvisningar torde komma

att verksamt bidraga till att s. k. »hängtjänsttid» effektivt utnyttjas.

Slutligen må framhållas, att särskilda kurser i arbetsledning under inne­

varande år anordnats för vissa befattningshavare vid flygvapnet, såsom sta-

tionsavdelningschefer in. fl. Det kan förväntas att befälets förmåga att effek­

tivt och rationellt utnyttja utbildningstiden härigenom kommer att ytterligare

förbättras.

Utbildningen under första tjänstgöring har förutsatts skola liksom

nu uppdelas i två perioder, den första med grundläggande utbildning i allmän­

militära ämnen och övningsgrenar samt den andra med huvudsakligen yrkes­

utbildning i respektive yrkesgrenar.

Beträffande den första perioden, vilken liksom nu förutsatts skola omfatta

fyra veckor, har i utredningen framhållits, att enligt vunna erfarenheter åt­

gärder för att effektivisera utbildningen redan vidtagits i sådan utsträckning,

att nedskärning av denna tid icke vore möjlig utan att avsevärt ändra utbild­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

55

ningens allmänna mål. Läkarundersökningar, tvättbyten, bad m. m. hade så­

lunda i stor utsträckning måst förläggas till fritid för att utbildningen skulle

kunna medhinnas. En åtgärd av visst värde syntes dock vara, att de värn­

pliktiga redan någon månad före inryckningen erhölle »Soldatundervisning

för flygvapnet». En dylik åtgärd skulle i viss mån förbereda de värnpliktiga

på deras kommande tjänstgöring och därvid förminska de omställningspro­

blem, som vore förenade med inryckningen.

Gemensamma bestämmelser för vad den under andra perioden av första

tjänstgöringen bedrivna yrkesutbildningen avsåge att bibringa de värnplik­

tiga vore utfärdade av chefen för flygvapnet. Mera detaljerade föreskrifter om

hur utbildningen skulle bedrivas funnes däremot icke; endast allmänna anvis­

ningar hade utfärdats för var utbildningen skulle bedrivas. Utredningen hade

givit vid handen, att denna utbildning, såvitt avsåge de värnpliktiga som ej

genomginge centralt ordnade skolor eller kurser, bedreves på något olika sätt

och inte alltid så effektivt och rationellt som vore möjligt.

När de värnpliktiga efter den allmänmilitära utbildningens slut fördelades

till divisioner och till avdelningar inom flottiljstab m. m. för yrkesutbild­

ning, komme de i beröring med arbetsuppgifter, som de tidigare endast er­

hållit mycket ytlig orientering om. De finge sålunda direkt övergå till yrkes­

utbildningen vid respektive arbetsplatser, innan de blivit tillräckligt insatta

i vad denna tjänst verkligen omfattade. Innan den egentliga yrkesutbild­

ningen påbörjades, syntes det därför mest rationellt att inlägga en förbere­

dande yrkesutbildning omfattande orientering om omfattningen av samt vissa

grunder m. m. för den fortsatta yrkesutbildningen, genomgång av ordnings-

och säkerhetsföreskrifter, eldsläcknings- och räddningsmateriel o. s. v. De

värnpliktiga skulle därigenom snabbare komma in i tjänstgöringen samt bättre

förstå de arbetsuppgifter och den utbildning, som under den fortsatta yrkes­

utbildningen komme att meddelas dem. Tiden för och omfattningen av denna

förberedande yrkesutbildning varierade för olika kategorier av värnpliktiga;

någon bestämd gräns mellan den förberedande och den fortsatta yrkesutbild­

ningen syntes dessutom av praktiska skäl icke kunna dragas. Omkring två

veckor syntes emellertid böra beräknas för den förberedande yrkesutbild­

ningen.

Den fortsatta yrkesutbildningen syntes kunna effektiviseras och rationali­

seras genom att mera detaljerade föreskrifter utfärdades för omfattningen

av utbildningen. Därvid borde lämpligen inläggas ett visst antal lektioner

eller övningar, i vilka inrymdes allt vad de värnpliktiga skulle bibringas

under denna del av utbildningen. Yidare borde uppgöras en ungefärlig tids­

plan för när de olika lektionerna eller övningarna skulle genomgås. Denna

tidsplan borde lämpligen indelas i perioder om två—tre veckors längd. Be­

roende på tjänstgöringens art och arbetsbelastningen i övrigt kunde dessa

lektioner och övningar sedan inläggas på härför lämpliga tider. Genom att

här angivet förfaringssätt tillämpades syntes utbildningstiden rationellt ut­

nyttjas samtidigt som största effektivitet erhölles. Med tillämpning av an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

56

givna utbildningsmetoder syntes en tid av sex månader vara till fyllest för

den fortsatta yrkesutbildningen.

1947 års luftförsvarskommitté hade föreslagit, att vissa värnpliktiga vid

flygvapnet skulle erhålla utbildning i luftbevakningstjänst.

Värnpliktiga avsedda för manskapsbefattningar i dylik tjänst syntes böra

uttagas och utbildas vid flygvapnets samtliga flottiljer (motsvarande). Där­

igenom skulle den fördelen vinnas att alla flottiljer bleve lika belastade av

utbildningen och att varje enskild utbildningsavdelning bleve mindre än om,

såsom nämnda kommitté föreslagit, utbildningen skulle ske endast vid vissa

flottiljer.

Tjänstgöringen inom luftbevakningen kunde på grund av tjänstgöringens

natur sägas ske inom två yrkesgrenar, nämligen i lsttjänst (tjänst vid luftbe-

vakningsstationer) samt lgc- och lfctjänst (tjänst vid luftbevakningsgrupps-

centraler respektive luftförsvarscentraler). Med hänsyn till den skilda karak­

tären av dessa båda tjänstgöringsområden borde värnpliktiga avsedda för

lsttjänst främst uttagas bland kategorierna mekaniker och stationsmanskap,

medan värnpliktiga avsedda för lgc- och lfctjänst främst borde uttagas bland

kategorierna skrivbiträden och ordonnanser samt radarobservatörer.

Beträffande luftbevakningsutbildningens närmare utformning bär anförts

i huvudsak följande.

Då erfarenheter från utbildning i luftbevakningstjänst saknades vid flyg­

vapnet, kunde endast riktlinjerna i stort för utbildningens omfattning upp­

dragas. För utbildningen syntes komma att åtgå för värnpliktiga i lsttjänst

omkring 90 timmar och för övriga omkring 130 timmar. De värnpliktiga, som

avsåges. för luftbevakningsutbildning, borde uttagas därför i början av yrkes­

utbildningen. Därefter borde de jämsides med sin övriga tjänst under de

tider av dagen, då arbetsbelastningen vore minst, genomgå luftbevaknings­

utbildning. Detta syntes kunna genomföras under förutsättning att antalet

värnpliktiga, som skulle utbildas, icke överstege 40—50 per flottilj. Vid flyg­

baskåren syntes dock ett större antal värnpliktiga kunna utbildas samtidigt.

Praktisk övning av ifrågavarande värnpliktiga i luftbevakningstjänst borde

ske i samband med större luftförsvars- eller flygvapen-(eskader-) övningar.

Denna del av utbildningen kunde dock icke inrymmas i första tjänstgöringen

utan borde lämpligen ske under repetitions- eller efterutbildningsövning.

Den kompletterande utbildningen syntes kunna meddelas på omkring 30

dagar.

Den sammanlagda erforderliga utbildningstiden skulle alltså för samtliga

värnpliktskategorier vid flygvapnet uppgå till sju och en halv månader, dock

att värnpliktiga uttagna till utbildning i luftbevakningstjänst därutöver skulle

ha att undergå viss kompletterande utbildning under omkring 30 dagar.

En första tjänstgöring av sju och en halv månader förutsatte emellertid,

dels att flygvapnet tilldelades en avsevärt större värnpliktskontingent än för

närvarande och dels att de värnpliktiga uttoges bland ynglingar med förkun­

skaper inom respektive yrkesgrenar. För att kunna tillgodose behovet av

värnpliktiga, användbara i praktisk yrkestjänst, vid varje flygtjänsthalvårs

början vore det vidare nödvändigt att inryckningstiderna förlädes till mitten

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

57

av mars respektive mitten av september. Det syntes nämligen icke vara möj­

ligt att under en flygutbildningsperiod företaga ombyte av värnpliktiga utan

men för flygtjänsten. Därjämte vore inryckningstiderna betingade av beho­

vet av utbildade värnpliktiga vid förbanden vid tider för större tillämpnings­

övningar (augusti—september) och vinterövningar (februari—mars). Med

föreslagna inryckningstider kunde även dessa behov tillgodoses.

I utredningen har behovet av repetitionsövningar vid flygvapnet när­

mare belysts. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna.

Yärnpliktsutbildningen under år 1948.

Liksom övriga försvarsgrenschefer har chefen för flygvapnet i skrivelse

den 14 januari 1948 avgivit utredning med förslag rörande värnpliktsutbild-

ningen under år 1948, varvid såsom förutsättning gällt antingen 11 månaders

tjänstgöring i en följd jämte en repetitionsövning vid flygvapnet (alterna­

tiv I) eller ock 12 månaders tjänstgöring i en följd (alternativ II), i båda

alternativen med i huvudsak nuvarande storlek på värnpliktskontingenten.

Chefen för flygvapnet har inledningsvis framhållit, att den ifrågasatta

tjänstgöringstiden finge betraktas som ett provisorium som i huvudsak en­

dast skulle omfatta under år 1948 inryckande värnpliktiga. Förslaget finge

därför icke anses utgöra en principlösning på längre sikt. Hur anslutningen

mellan det nu ifrågasatta provisoriet och den slutgiltiga lösningen av väm-

pliktsfrågan skulle ordnas på ett för tjänsten vid flygvapnet godtagbart sätt,

kunde icke för närvarande överblickas.

Beträffande alternativ 1 har i utredningen anförts, att man kunde tänka

sig att de värnpliktiga antingen inryckte samtidigt eller att de — liksom

under nuvarande förhållanden — ryckte in i två omgångar. I det förra fallet

erhölles en period om 21/* månader, varunder inga värnpliktiga disponerades

för praktisk tjänst. Med hänsyn till kravet på krigsberedskap — särskilt

kuppberedskap — och nödvändigheten av att i fred hålla bland annat flyg­

säkerhetstjänst och materiel tjänst kontinuerligt i gång kunde detta förfarande

över huvud taget icke komma i fråga.

I det senare fallet, med två inryckningsomgångar, erhölles en period om

cirka 1 månad, varunder inga utbildade vapenföra värnpliktiga stode till för­

fogande, varjämte under sammanlagt ³V² månader endast halva kontingenten

kunde utnyttjas för praktisk tjänst.

Även i detta fall vore emellertid krigsberedskapen mindre god. För att

fylla kravet på kontinuerlig flygtjänst av full omfattning under hela året

måste — utan ökning av den årliga värnpliktskontingenten — en del av de

delårstjänstgörande värnpliktiga under tiden för provisoriet ersättas med

helårstjänstgörandc annan personal. Därvid borde per flottilj cirka 80 värn­

pliktiga ersättas av annan personal. De ekonomiska konsekvenserna av en

sådan lösning skulle dock bliva så avsevärda, att redan av detta skäl denna

utväg icke kunde anses framkomlig.

Den enda möjligheten att på ett någorlunda godtagbart sätt tillgodose

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

58

tjänstens krav under de tider, då endast kalva eller ingen del av värnplikts-

kontingenten (de vapenföra) vore under tjänstgöring, syntes vara att under

denna tid dels minska flygtjänstens omfattning, dels tillföra den av 1945 års

försvarskomnritté föreslagna organisationen ett minimibehov av civil personal

såsom ersättare för värnpliktiga. Den sammanlagda merkostnaden per månad

för denna civila personal hade överslagsvis beräknats till cirka 175 000 kronor.

Med hänsyn till de olägenheter ur krigsberedskaps- och fredsutbildnings-

synpunkt, som vidlåda sålunda skisserade möjligheter till tjänstgöringens ord­

nande, samt med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna och svårigheten

att erhålla angiven personal, har chefen för flygvapnet ansett sig icke kunna

tillstyrka en lösning i denna riktning, trots den möjlighet till repetitions-

övning den medgiver.

I fråga om alternativ II har anförts, att om enligt detta en tjänstgöringstid

om 12 månader uttoges i en följd, detta för flygvapnets del medförde samma

tjänstgöringstid för de värnpliktiga som under år 1947, enär icke heller under

detta år några repetitionsövningar fått uttagas i nämnvärd utsträckning.

Olägenheterna härav ha sammanfattats sålunda.

Detta förhållande har bland annat inneburit att repetitionsövande värn­

pliktiga icke kunnat inkallas för övertäckning, varigenom stora olägenheter

vållats förbanden och kraven på fullgod tjänst måst eftersättas. Vid flera föi-

band har flygtjänsten sålunda måst bedrivas endast i form av allmän flyg-

träning i stället för erforderlig och planerad flygslagsutbildning. Väderleks­

tjänsten har ej heller kunnat bedrivas i erforderlig utsträckning, vilket all­

varligt påverkat en del av underlaget för flygsäkerhetstjänsten.

Större tillämpningsövningar ha icke kunnat genomföras utan endast eska­

derövningar, vilka måst planläggas såsom momentövningar och därigenom

endast i begränsad omfattning kunnat ge övning åt deltagande personal. Så­

lunda ha varken de operativa staberna med stridsledare eller basförbanden

och luftbevakningen kunnat ges erforderlig övning.

De värnpliktiga av äldre åldersklasser ha icke kunnat erhålla repetition av

sina färdigheter och kunskaper för de befattningar, i vilka de äro krigs-

placerade.

Ovan anförda förhållanden ha medfört mindre effektiv fredstjänst, enär

flygmaterielen icke kunnat utnyttjas i önskvärd grad och flygtjänsten icke

kunnat bedrivas i erforderlig omfattning. Även krigsberedskapen har minskat

för såväl flygförband, basförband och luftbevakning som för den operativa

ledningen.

Alternativet 12 månaders tjänstgöring i en följd även för 1948 års klass

skulle således enligt utredningen medföra, att det svaghetstillstånd, vari flyg­

vapnet för närvarande befunne sig, ytterligare förlängdes, såvida icke under

år 1949 äldre åldersklasser finge inkallas till repetitionsövning. I sistnämnda

fall kvarstode dock alltid den olägenheten att 1948 års klass icke komme att

bli i tillfälle att under repetitionsövning uppfriska sina kunskaper.

Sammanfattningsvis har chefen för flygvapnet uttalat, att av de angivna

alternativen intet vore för flygvapnets del tillfredsställande. I valet dem

emellan vore som ett provisorium för ifrågavarande åldersklass 12 månaders

tjänstgöring i en följd minst oläglig. Då repetitionsövningar under såväl år

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

59

1947 som år 1948 icke fått uttagas, med påföljd att varken flygvapnets för­

band eller luftbevakningen kunnat beredas för krigsberedskapens upprätthål­

lande betryggande övning, bleve det än mer nödvändigt att sådana övningar

kunde bedrivas under år 1949. Därför erfordrades att värnpliktiga tillhörande

äldre åldersklasser finge inkallas till repetitionsövningar under nämnda år.

Det förutsattes vidare att — på grund av den uteblivna möjligheten till över­

täckning — en eller annan civil befattningshavare vid varje flottilj (motsva­

rande) finge anställas för flygsäkerhetstjänsten.

Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 207.

V.

Remissutlåtanden.

överbefälhavaren, som framdeles i särskilt utlåtande kommer att när­

mare yttra sig rörande försvarskommitténs förslag om värnpliktsutbildningen

och försvarsgrenschefernas i november 1947 avgivna utredningar i samma

ämne, har i utlåtande över försvarskommitténs förslag anfört, att utbildnings­

tiden enligt kommitténs förslag avkortats på ett sätt, som strede mot krigs-

och beredskapserfarenhetema. Slopandet av efterutbildningsövningen och

avkortningen av första tjänstgöring medförde allvarliga konsekvenser för

krigsorganisationen.

I utlåtande över försvarsgrenschefernas förslag rörande värnpliktsutbild­

ningen under år 1948 har överbefälhavaren anslutit sig till berörda förslag

under de givna förutsättningarna. Överbefälhavaren betraktade den föreslagna

organisationen av utbildningen under år 1948 som ett provisorium. Det vore

emellertid uppenbart, att den förkortade första tjänstgöringen och de inställda

repetitions- och efterutbildningsövningarna medförde allvarliga följder för

förbandens krigsduglighet vid mobilisering och för den omedelbara krigs-

beredskapen. Överbefälhavaren uttalade med hänsyn till den ovissa utrikes­

politiska utvecklingen vissa farhågor i dessa avseenden.

Enär övriga militära myndigheters yttranden över försvarskommitténs be­

tänkande, i vad detta avser värnpliktsfrågorna, komma att av överbefälhavaren

ingivas i samband med dennes blivande utlåtande i ämnet, lämnas här ingen

redogörelse för dessa yttrandens innehåll.

Arbetsmarknadsstyrelsen och de stora parterna på arbetsmarknaden ha

haft att yttra sig över såväl försvarskommitténs betänkande som försvars­

grenschefernas i november 1947 avgivna förslag rörande värnpliktsutbild-

ningens närmare utformning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beträffande utbildningen vid armén fram­

hållit, att under nu rådande förhållanden med en allmän brist på arbetskraft

en minskning av övningstidens längd ur arbetsmarknadssynpunkt givetvis vore

önskvärd. Enligt erfarenheterna från beredskapstiden under sista världskriget

hade det emellertid visat sig vara förenat med stora svårigheter att under ett

s. k. skärpt läge igångsätta en allmän kompletterande utbildning av de värn­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

pliktiga, om samtidigt — vilket säkerligen komme att bliva fallet — en force­

rad materielanskaffning för krigsmaktens m. fl. behov måste igångsättas med

åtföljande stora krav på arbetskraft till industrien.

Styrelsen har mera ingående berört jordbrukets behov av arbetskraft och

härom anfört bland annat följande.

Erfarenheterna från åren efter kriget ge vid handen, att under ordinarie

vapenoymngsuppehåH, förlagt till tiden för hö- eller stråsädesskörd, i allmän­

het de till jordbruket horande värnpliktiga deltogo i skördearbetet, under det

att endast ett mindre antal av de Övriga värnpliktiga frivilligt anmälde sig här-

tilL Det blev sålunda i huvudsak jordbrukets egen ordinarie personal: som

återbördades till detsamma. Jordbrukets övriga behov av arbetskraft under

s orden måste i viss omfattning tillgodoses genom militär skördehjälp i form

av antingen villkorligt extra övningsuppehåll eller utbeordrande av militär

skordetrupp. Det ar ej säkert att man i längden lyckas få ut frivilliga till

skördearbete bland de värnpliktiga icke-jordbrukarna. Insättande av militära

förband till skördearbete är ett tvångsförfarande och kan enligt nu gällande

lagstiftning egentligen endast tillgripas vid katastroflägen. Att göra detta

slag av militär skördehjälp permanent är detsamma som att införa ett slags

tjänsteplikt för skördearbete, samtidigt som statsmakterna låtit den år 1939

antagna tjanstepliktslagen upphöra att äga giltighet. En dylik permanent

militär skördehjälp år efter år kan även komma att bland annat motverka

den rationalisering av jordbruksdriften, som eftersträvas. Det synes styrelsen

icke lämpligt att jordbrukets extra behov av arbetskraft under skördetid i

framtiden tillgodoses som under de senaste åren genom villkorliga extra

övningsuppehåll eller genom utbeordrande av militär skordetrupp, därest det

ej gäller mera allmänna rena katastrofsituationer å jordbrukets område.

Ui jordbrukssynpunkt torde i allmänhet en uppdelning av det i utredningen

och betänkandet föreslagna tvåmånadersuppehållet under den första tjänst-

göiingen pa höskörden och stråsädesskörden vara att föredraga framför ett

sammanhängande uppehåll om 2 månader, som icke helt kommer att spänna

över de båda viktigaste säsongtopparna, hö- och stråsädesskörden. Styrelsen

har dock icke något att erinra emot att det i utredningen och betänkandet före­

slagna övningsuppehållet under första tjänstgöringen för vissa av de värn­

pliktiga göres sammanhängande, särskilt som ett sammanhängande övnings­

uppehåll av här ifrågavarande längd i regel torde kunna beräknas neutralisera

de på skördearbetet inverkande skiftande väderleksförhållandena.

Förläggandet av det i utredningen och betänkandet föreslagna två-månaders-

uppehållet till tiden mitten juli-—mitten september synes styrelsen lämpligt.

Styrelsen förutsätter dock givetvis att viss jämkning av sagda tid för övnings­

uppehållet vid behov bör kunna ifrågakomma, varvid tiden för uppehållet bör

bestämmas efter hörande av styrelsen.

Ett sommaruppehåll om 2 månader under första tjänstgöringen skulle så­

lunda vara särskilt fördelaktigt för jordbruket. För hantverket och handeln

samt för statliga och kommunala verk och dylikt skulle ett dylikt uppehåll

möjligen kunna tänkas bereda vissa lättnader vid anskaffandet av semester-

ersättare. Vid industrien ha semestrarna hittills varit förlagda särskilt till

juli månad, varvid hela personalen vid ett industriföretag i regel erhållit

semester på en gång och driften vid företaget därigenom inställts under

semestern. Under sådana förhållanden synes ett övningsuppehåll tiden 15

juli—15 september icke ha någon särskild betydelse för industrien. Emel­

lertid har på sistone observerats en tendens till utspridning av industrise­

mestrarna under en längre tidsperiod och till en fortsatt kontinuerlig drift vid

industriföretagen även under semestertiden.

61

Inom hantverket, handeln samt statliga och kommunala verk m. fl. kan

emellertid ersättare ha anskaffats i stället för de till första tjänstgöring inkal­

lade värnpliktiga. Dessa kunna därför icke alltid vara säkra på att under ett

två-månaders övningsuppehåll få återtaga sina platser. Svårigheterna härvid­

lag torde i hög grad ökas vid vikande konjunkturer, vilket givetvis även gäller

värnpliktiga från industrien, där de under övningsuppehållet pågående se­

mestrarna, såsom de hittills anordnats, i och för sig skapa anställningssvårig-

heter. Risk förefinnes alltså för att ett två-månaders sommaruppehåll kan

skapa ett arbetslöshetsklientel. Här anförda synpunkter äro beaktade i för-

svarskommitténs förslag.

Försvarskommitténs förslag, att de i jordbruksnäringen sysselsatta värn­

pliktiga jämte det ytterligare antal värnpliktiga, som erfordras för att utbild­

ningsenheterna skola bli lämpligt avpassade, skola inkallas till första tjänst­

göring i mitten av april, varvid för dem ett avbrott skall äga rum omkring

mitten av juli—mitten av september, samt att huvuddelen av övriga värnplik­

tiga skola inrycka i mitten av juni och fullgöra tjänstgöringen i en följd, synes

styrelsen sålunda lämpligt. Styrelsen anser dock, att förslaget i fråga bör för­

söksvis prövas under ett eller annat år, innan slutligt avgörande i frågan

träffas. Här må framhållas, att styrelsen förutsätter att uttagningen av icke­

jordbrukare till förstnämnda inkallelseomgången i första hand skall ske bland

sådana värnpliktiga, som därtill frivilligt anmäla sig. Likaså förutsätter sty­

relsen att värnpliktig, som inkallats till aprilomgången, må kvarbliva _i tjänst

vid sitt förband under sommaruppehållet och därvid åtnjuta värnpliktigs van­

liga förmåner, allt under förutsättning att den värnpliktige ej kan beredas

tillräckligt avlönad civil sysselsättning under uppehållet. Styrelsen är dock

medveten om att värnpliktig, som sålunda kvarbliver vid sitt förband, icke

gärna kan få tillgodoräkna sig tjänstgöringen under uppehållet som fullgjord

värnpliktstjänstgöring.

Arbetsmarknadsstyrelsen har ifrågasatt, om icke den av arméchefen före­

slagna fortsatta gruppchefsutbildningen, om sådan ansåges erforderlig, borde

kunna förkortas så att gruppchefseleverna icke behövde vara inkallade under

skördemånaderna.

Mot förslagen rörande ordnandet av värnpliktsutbildningen vid flottan

och kustartilleriet har styrelsen intet haft att erinra under förutsättning

att värnpliktiga jordbrukare som regel icke tilldelas dessa vapengrenar.

I fråga om värnpliktsorganisationen vid flygvapnet har styrelsen fram­

hållit, att flygvapnet för sin krigsorganisation endast komme att taga i anspråk

högst sju åldersklasser av huvuddelen av sina värnpliktiga. Enär tillgången

å tekniskt kunniga värnpliktiga vore begränsad i förhållande till de militära

behoven, syntes det styrelsen som om man borde undvika att med hänsyn

till fredstjänsten öka flygvapnets årliga värnpliktskontingent, om en dylik

ökning icke vore betingad av krigsorganisationens behov. Styrelsen tillstyrkte

därför försvarskommitténs förslag om inkallelse av flygvapnets värnpliktiga

i tre omgångar och en första tjänstgöring om 9 månader, även om utredningens

förslag om l'h månaders första tjänstgöring givetvis för dagen ur arbetsmark-

nadssynpunkt skulle vara att föredraga.

Svenska arbetsgivareföreningen har framhållit, att på kort sikt en inskränk­

ning av värnpliktsutbildningen ur arbetsmarknadssynpunkt otvivelaktigt vore

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

62

att hälsa med tillfredsställelse. Därigenom skulle bristen på arbetskraft, som

åtminstone inom vissa sektorer av näringslivet, om hänsyn ej toges till kon-

junkturella förskjutningar, kunde väntas bliva relativt långvarig, bii mindre

accentuerad. Å andra sidan måste man vid ett mera långsiktigt bedömande

och med hänsyn till erfarenheterna från de första krigsåren under det andra

världskriget bringa i erinran, att den otillfredsställande utbildningen under

1930-talet nödgade till relativt långvariga inkallelser under krigets första år

för att åstadkomma en efterutbildning. Då en forcerad krigsberedskap ofta

sammanfölle med en synnerligen arbetskrävande industriell omställning, vore

det ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt ytterst beklagligt, om på grund av

bristande tidigare utbildning ett större antal värnpliktiga behövde inkallas till

beredskapstjänstgöring än det aktuella utrikespolitiska läget för sin del syntes

kräva.

Vid övervägande av i vad mån ett dagsaktuellt arbetsmarknadspolitiskt

krav på förkortad och koncentrerad utbildning borde väga starkare än det mili­

tärpolitiska kravet om en gedigen utbildning vore föreningen närmast böjd att

åtminstone i viss utsträckning förorda tillmötesgående av de militära kraven.

Föreningen ville emellertid starkt understryka, att det vore ett arbetsmark­

nadspolitiskt intresse av mycket stor betydelse, att uppehåll i militärtjänst­

göring i möjligaste män gjordes under en till cirka två månader uppskattad

skördetid. Förslaget om uppehåll i värnpliktsutbildningen under tiden 15

juli—15 september tillstyrktes följaktligen livligt av föreningen.

Landsorganisationen i Sverige har beträffande värnpliktsutbildningen an­

slutit sig till försvarskommitténs förslag. Kommittén syntes ha goda skäl till

stöd för sin övertygelse om möjligheten att — utan uppgivande av kravet på

i stort sett bevarad effektivitet — genom rationalisering av utbildningen åt­

minstone tills vidare nedbringa övningstiden på sätt föreslagits. Utbildnings­

tidens förkortning vore starkt motiverad av denna åtgärds betydelse för vår

civila arbetskraftsförsörjning i ett bristläge, som med sannolikhet kunde an­

tagas bli bestående under de närmaste åren. Vid den avvägning av militära,

produktionella och statsfinansiella hänsyn, som måste ske vid värnpliktstidens

bestämmande, borde också beaktas den betydelse, som tryggandet av vårt

civila arbetskraftsbehov hade även för vidmakthållande av våra materiella

försvarsresurser.

Kommitténs förslag om ett sommaruppehåll om två månader har lands­

organisationen funnit väl motiverat från jordbruksnäringens och folkförsörj­

ningens synpunkter.

Även förslaget om efterutbildningsövningens slopande har landsorganisa­

tionen funnit väl motiverat.

Med anledning av arméchefens förslag om en till 15 månader förlängd grupp­

chefsutbildning har landsorganisationen uttalat, att det syntes sannolikt att

— sedan nu ej heller, såsom under kriget, beredskapsövningarna kunde an­

vändas för utbildning — tiden för första tjänstgöringen ej medgåve en till­

fredsställande gruppchefsutbildning. Den förlängda utbildningen syntes emel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

63

lertid ej böra omfatta längre tid än för närvarande toges i anspråk för den­

samma eller 12 månader; vid fastställande av tiden för första tjänstgöringen

hade man ju utgått från att förkortningen icke skulle behöva ske på bekostnad

av utbildningens effektivitet.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (K. L. F.) har icke haft någon erinran

att göra mot förkortningen av de värnpliktigas övningstid men har förutsatt

att genomgripande åtgärder vidtoges för att verkligen effektivisera utbild­

ningen och göra den i möjligaste mån intresseväckande för de värnpliktiga.

Det föreslagna övningsuppehållet med två månader under sommaren för värn­

pliktiga knutna till jordbruksnäringen hälsade riksförbundet med tillfreds­

ställelse. Riksförbundet ville starkt understryka vikten av att detta förslag

genomfördes. Därutöver ville riksförbundet rörande denna fråga framhålla

önskvärdheten av att hänsyn måtte tagas till de ur klimatsynpunkt mycket

olikartade jordbruksförhållandena i olika delar av vårt land och att sålunda

övningsuppehållet måtte förläggas tidigare i norra Sverige och senare i södra

Sverige.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har ansett sig icke kunna ingå

på frågan, huruvida den föreslagna avsevärda minskningen av utbildningstiden

kunde medföra en betänklig minskning av försvarets effektivitet. Dock ville

organisationen framhålla, att såväl finansiella och arbetsmarknadspolitiska

som folkpsykologiska skäl gjorde det angeläget, att utbildningstiden icke bleve

längre än som ur effektivitetssynpunkt ansåges ofrånkomligt.

Den föreslagna väsentliga minskningen av den första utbildningstidens

längd förutsattes kunna ske med i stort sett bibehållna utbildningsmål, och

följaktligen måste utbildningen komma att intensifieras och bliva avsevärt mera

krävande än hittills. Organisationen ansåge sig ha anledning antaga att en

sådan utveckling i och för sig vore gynnsam för vidmakthållande av de värn­

pliktigas intresse för den militära tjänsten samt av försvarsintresset överhuvud­

taget. Den allmänna känslan av att tid förspilldes till föga eller ingen nytta

verkade, vare sig den ansåges sakligt befogad eller ej, i motsatt riktning.

Organisationen ville i detta sammanhang starkt understryka, att de nämnda

ökade kraven icke enbart eller ens främst komme att ställas på de värnplik­

tiga utan i än högre grad på befälskårerna, inte minst de befälsgrupper, som

huvudsakligen sysslade med den praktiska trupptjänsten. Om icke en i nuva­

rande läge allvarlig sänkning av utbildningsnivån skulle uppstå, måste befälet

nedlägga ett ytterst minutiöst planläggnings- och förberedelsearbete samt söka

utvinna högsta möjliga effekt av instruktioner och övningar. Detta måste

komma att ställa ökade krav både i fråga om kunnighet och ambition, och det

kunde förutses att dessa personalgrupper, för vilka någon arbetstidsreglering

icke tillämpades, också i fråga om arbetstidens längd komme att bli hårt be­

lastade. Ifrågavarande omständigheter måste särskilt beaktas i de samman­

hang, då frågor om befälskårernas ekonomiska och andra förmåner vore före­

mål för bedömanden. Vidare vore det angeläget, att man åstadkommc en ratio­

nell arbetsfördelning och ett effektivt utnyttjande av befälstillgångarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

64

Kommitténs förslag om ett avbrott i utbildningen för värnpliktiga jord­

brukare syntes ändamålsenligt. Organisationen funne det önskvärt att man

såvitt möjligt uttoge de övriga värnpliktiga, som skulle ingå i övningsavdel-

ningar för jordbruksbefolkningen, efter frivilligt åtagande. Detta måste i så

fall ordnas i samband med inskrivningsförrättningarna, eftersom huvuddelen

av de värnpliktiga förutsattes ha senare inryckningsdatum.

Icke heller Sveriges lantbruks förbund har haft något att erinra mot den

föreslagna förkortningen av utbildningstiden. Det vore enligt förbundets me­

ning möjligt att i avsevärd utsträckning kompensera minskningen i utbild­

ningstiden genom effektivisering av utbildningen. De förslag, som i sådant

syfte framlagts i försvarsgrenschefernas utredningar, funne förbundet beaktans-

värda. Särskilt ville förbundet framhålla betydelsen av att tillräckliga medel

avsåges för anskaffning av undervisningsmateriel och övriga hjälpmedel för

utbildningen. Med hänsyn till det stora behovet av arbetskraft inom jord­

bruket under perioder av toppbelastning hälsade förbundet med särskild till­

fredsställelse förslaget om införande av ett två månaders övningsuppehåll

under sommaren för till jordbruket hörande värnpliktiga. Vid utformandet av

reglerna för övningsuppehållet borde beaktas, att tiden för detsamma måste

anpassas efter de växlande jordbruksförhållandena i olika delar av landet.

Av övriga myndigheter och organisationer, som yttrat sig över försvars-

kommitténs förslag, ha ett flertal berört frågan om förkortning av utbildnings­

tiden. I allmänhet har därvid påyrkats längre utbildningstid än enligt kom­

mitténs förslag.

Statens organisaiionsnämnd har icke blivit övertygad om att utbildningen

komme att giva fullgott resultat. Tjänstgöringstiden vore endast en faktor -—

av större betydelse än en långvarig utbildning vore att förfoga över väl kvali­

ficerat befäl i tillräckligt antal. Enär stora brister förelåge i nuvarande befäls-

organisation, borde befälsfrågan i dess helhet omprövas. En ökning av antalet

värnpliktiga vid flygvapnet skulle medföra bestämda olägenheter, varför nu­

varande system med inryckning i två omgångar borde bibehållas. Slopandet av

efterutbildningsövningen medförde vådor för omskolningen, som bleve än

viktigare i den föreslagna organisationen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att, om utbildningstiden förkor­

tades, utbildningsresurserna i fråga om befäl och materiel m. m. måste vara

fullt tillräckliga. Länsstyrelsen ifrågasatte, om kommittén tillbörligt beaktat

detta.

Sveriges industriförbund har framhållit, att det ur industriens synpunkt

vore önskvärt, att utbildningstiden icke gjordes längre än nödvändigt. Den

ökning av tillgången på arbetskraft, som en nedskärning av övningstiden skulle

möjliggöra, vore emellertid under normala förhållanden så ringa, att den ej

kunde tillmätas avgörande betydelse, därest utbildningsstandarden skulle

nämnvärt försämras. En längre men fullgod utbildning i fred vore för indu­

strien förmånligare ur arbetsmarknadssynpunkt än en kortare utbildning

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

65

under fred men ökad sådan i ett skärpt läge. En forcerad utbildning för att i

ett skärpt läge gottgöra försummelser i tidigare utbildning skulle nämligen

medföra en ökad avtappning av arbetskraft från industrien samtidigt som

kraven på industriens produktionsförmåga ökade.

Förbundet har funnit slopandet av efterutbildningsövningen olyckligt. De

olägenheter för industrien, som militärtjänstgöring för 35-åringar innebure,

vore ej av så stor betydelse, att de uppvägde fördelarna med att få rätt man

på rätt plats.

Värnpliktiga officerares riksförbund anser det betänkligt att minska övnings-

tiden. Kommittén hade frångått sina direktiv i denna fråga.

Svenska sportskytteförbundet har anfört, att utbildningstidens förkortning

innebure, att skjututbildningen icke finge tillfredsställande omfattning. Ut­

vecklingen inom det militära skyttet löpte fara att avbrytas.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har uttalat, att nackdelarna med

den minskade övningstiden för de värnpliktiga syntes delvis kunna neutrali­

seras genom ökad tillgång på rutinerad personal för trupptjänsten.

Slopandet av efterutbildningsövningen har föranlett gensagor i ett par

andra remissutlåtanden.

Sålunda har arméförvaltningen framhållit, att åtgärden äventyrade under-

hållsförbandens användbarhet, och riksnämnden för ekonomisk försvarsbered­

skap har anfört, att möjligheten att tillföra underhållstrupperna omskolad per­

sonal minskades genom efterutbildningsövningens borttagande. Bevaknings-

inspektören har ansett, att efterutbildningsövningen vore viktig för landstorms-

polisorganisationen. Besparingarna genom övningens slopande uppvägde icke

skadeverkningarna.

Slutligen må nämnas, att länsstyrelsen i Gävleborgs län ansett lämpligare

med provisoriska jämkningar i utbildningstiden än med eu radikal nedskärning

av densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

VI. Departementschefen.

Av olika skäl kan något definitivt förslag rörande värnpliktstidens längd

och utformning i övrigt icke framläggas för innevarande års riksdag. Med

hänsyn härtill och då det ansetts önskvärt att hithörande spörsmål erhålla

en så allsidig belysning som möjligt har remisstiden för de militära myndig­

heterna i vad avser denna del av försvarskommitténs betänkande — på begäran

av överbefälhavaren — utsträckts. Remissyttrandena skola avgivas före den 1

juni innevarande år.

Yad därefter angår frågan huruvida en begränsning av övningstidens längd

nu bör genomföras ehuru utformningen ej kan bli definitiv vill jag erinra om

de motiv jag anförde vid framläggande av proposition nr 227 till 1947 års

riksdag angående övningstiden och som av riksdagen dågodtogos. .lag vill även

erinra om att riksdagen fann en ytterligare nedsättning av övningstiden utöver

den då föreslagna, avseende en månad, möjlig. I proposition tidigare denna

5—43!

p

is

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 207.

<56

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

dag upptager jag olika förslag beträffande försvarets organisation, som fram­

lagts av 1945 års försvarskommitté. Jag har dock icke ansett det möjligt att

nu genomföra den begränsning av värnpliktskontingenten, som kommittén för­

ordat, ej heller huvudparten av de organisationsförändringar, som skulle bli

en följd av denna. Av kommittén genom dessa åtgärder åsyftade lättnader

för produktionen i vårt land och ekonomiska besparingar kunna sålunda ej

nu genomföras. Under dessa förhållanden anser jag det så mycket mera ange­

läget, att de åtgärder icke skjutas på framtiden, vilka innebära att icke mera

arbetskraft bindes vid försvaret genom övningstidens längd än vad som är

oundgängligen erforderligt. Ehuru jag väl beaktat de invändningar från de

militära myndigheternas sida, som knyta sig till en ytterligare nedsättning av

övningstiden, håller jag före att ett gott utbildningsresultat skall kunna vinnas

på kortare tid, om effektivare utbildningsmetoder komma till användning och

de värnpliktigas ökade intresse för utbildningens bedrivande på olika sätt

kan bättre utnyttjas än hittills. Jag är dock medveten om att vissa svårig­

heter kunna finnas att omedelbart uppnå resultat i form av en icke försämrad

utbildning. I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag nu ej är beredd

att ta ställning till försvarskommitténs förslag att indraga efterutbildnings-

övningen.

Vid statsmakternas beslut föregående år om förkortning av de värnpliktigas

utbildningstid med en månad förutsattes, att utbildningstiden skulle för­

kortas så långt detta vore möjligt vid tillämpning av effektiva utbildnings

metoder och med beaktande av de krav som ur beredskapssynpunkt uppställ­

des. Närmare utredningar härutinnan ha sedermera efter uppdrag av Kungl.

Maj:t verkställts genom försvarsgrenschefernas försorg.

I direktiven för de utredningar, som försvarsgrenscheferna förlidet år erhöllo

uppdrag att verkställa, förutsattes, att nuvarande utbildningsmål skulle i

väsentliga delar och i görligaste mån bibehållas. Övningstidens förkortning-

avsågs skola i första hand vinnas genom att utbildningen i olika hän­

seenden effektiviserades, varvid de värnpliktigas intresse och känsla av med­

ansvar för utbildningen i görligaste mån skulle tillvaratagas. I syfte att utreda

möjligheterna i sistnämnda avseende ha omfattande försök ägt rum under det

senaste utbildningsåret.

Vad först armén beträffar ha försöken varit upplagda på många olika

sätt och äro icke ännu i alla delar avslutade. Det är därför för tidigt att nu

fälla något slutligt omdöme rörande möjligheterna att efter dessa linjer effek­

tivisera utbildningen. Jag delar arméchefens uppfattning, att försöksverksam­

heten bör fullföljas under kommande utbildningsår. Då erfarenheterna från

de redan verkställda försöken därvid kunna tillvaratagas, torde det finnas

anledning förvänta, att resultaten skola kunna bli bättre än hittills.

Såsom av arméchefens utredning framgår ha försök ägt rum även efter

andra linjer än nyss berörts. Ett flertal goda uppslag för utformningen av

värnpliktsutbildningen ha därvid framkommit. Av särskilt intresse äro härvid

försöken med förenklad gruppchefsutbildning och med rationalisering av

67

beväpningen i syfte att minska antalet vapentyper inom gruppen. Möjlig­

heterna att gå fram efter dylika riktlinjer äro emellertid ännu svåra att över­

blicka, icke minst ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter.

Enligt de av 1947 års riksdag beslutade provisoriska bestämmelserna utgör

utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga vid armén 14 månader,

varav 11 månader utgör första tjänstgöring. Försvarskommittén har räknat

med att tiden för första tjänstgöring genom att utbildningen effektiviseras

skall kunna nedbringas till 9 månader. Samma tid har föreslagits av chefen

för armén för den händelse att den sammanlagda utbildningstiden skall mins­

kas med 2 månader.

Den föreslagna minskningen av första tjänstgöringen har föranlett erinran

från de militära myndigheternas sida, och även andra myndigheter ha uttalat

betänkligheter mot en så avsevärd nedsättning av övningstiden. Med hänsyn

till de möjligheter att effektivisera utbildningen, som i olika avseenden torde

stå till buds, anser jag mig dock kunna förorda att en nedsättning sker. I lik­

het med försvarskommittén räknar jag med att utbildningstiden undei

första tjänstgöringen skall utgöra 9 månader och förutsätter härvid att ut­

bildningsmålen icke begränsas mer än som är oundgängligen nödvändigt.

Såväl försvarskommittén som chefen för armén ha förutsatt, att inom den

sålunda begränsade utbildningstiden icke kan beredas utrymme för skörde-

uppehåll eller militär skördehjälp. Med anledning därav har föreslagits ett

två månaders uppehåll under sommaren. Enligt försvarskommitténs förslag

skulle detta uppehåll i utbildningen i huvudsak anordnas endast föi värn­

pliktiga jordbrukare, medan arméchefen räknat med att även andra värn­

pliktiga skulle få del därav. I förslagen har förutsatts, att de värnpliktiga

under uppehållet icke skulle åtnjuta de ekonomiska förmåner, som äro förenade

med tjänstgöring. Förslagen ha tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter,

i allmänhet med förord för försvarskommitténs förslag.

En uppdelning av de värnpliktiga i två skilda grupper med olika inryck-

ningstider medför ett flertal svårbedömbara konsekvenser ur organisatorisk

synpunkt. Enär å andra sidan arméchefens förslag torde vara förenat med all­

varliga olägenheter ur social synpunkt, kan jag icke för närvarande tillstyika

något av förslagen.

Då emellertid ett uppehåll i utbildningen med hänsyn till jordbrukets behov

av arbetskraft under skördetiden åtminstone de närmaste åren torde vara

oundgängligen erforderligt, föreslår jag i enlighet med arméchefens för­

slag rörande utbildningen under år 1948, att i avvaktan på ytterligare

överväganden ett uppehåll om 14 dagar inlägges under sommaren på

för jordbruket lämplig tidpunkt. Utrymme för detta uppehåll torde icke

finnas inom ramen för den av mig nyss förordade övningstiden, och

jag förutsätter därför, att, tiden för uppehållet icke skall inräknas i

övningstiden. De värnpliktiga böra under uppehållet åtnjuta ekonomiska

förmåner enligt samma bestämmelser som under tjänstgöring. Jag kan

däremot icke tillstyrka, att utöver angivna sommaruppehåll skulle be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

68

räknas ytterligare 10 dagar för militär skördehjälp. Inberäknat sommaruppe­

hållet skulle således utbildningstiden för de värnpliktigas huvuddel utgöra

9 Va månader. Värnpliktiga tillhörande grupp K torde icke böra erhålla det

angivna sommaruppehållet.

Chefen för armén har i sin sistberörda utredning framhållit, att det med

hänsyn till hästvården vore nödvändigt med 11 månaders första tjänstgöring

vid kavalleriet och hästanspända artilleriförband. Jag har intet att erinra mot

att värnpliktiga vid nämnda förband få tjänstgöra 11 månader under första ut­

bildningsåret. Jag förutsätter dock härvid, att de två sista månaderna av

tjänstgöringen tillgodoräknas de värnpliktiga som repetitionsövningar. Värn­

pliktiga tillhörande grupp K torde även vid dessa förband böra fullgöra alle­

nast 9 månaders första tjänstgöring. Ahd de fortsatta övervägandena rörande

värnpliktsutbildningen bör frågan om hästvården ägnas särskild uppmärksam­

het i syfte att möjliggöra, att repetitionsövningar kunna anordnas vid dessa

förband efter samma grunder som vid armén i övrigt.

Mot det av arméchefen senast framlagda förslaget rörande in- och utryck-

ningstider har jag i stort sett intet att erinra. En jämkning av tiderna för

in- och utryckning blir dock erforderlig med anledning av mitt ställningsta­

gande till frågan om militär skördehjälp.

Det av chefen för armén diskuterade alternativ I — innebärande 8 månaders

tjänstgöring första året och den återstående månaden av första tjänstgö­

ringen jämte en repetitionsövning under tredje året — synes mig ur militär

synpunkt innebära så stora fördelar, att det vid den fortsatta utredningen om

värnpliktsutbildningen bör ytterligare övervägas.

Frågan om utbildningen av befäl och specialister kräver ytterligare ut­

redning. I avvaktan därpå räknar jag med i stort sett oförändrade bestäm­

melser. Av det anförda följer, att jag icke nu kan tillstyrka, att värnpliktiga

som uttagas till gruppchefsutbildning erhålla förlängd tjänstgöring.

Till frågan om slopandet av efterutbildningsövningen är jag, såsom redan

anförts, icke för närvarande beredd att taga ställning. Denna fråga samman­

hänger nära med vissa av de frågor, som — enligt vad jag förut denna dag

anfört vid anmälan av frågan om försvarsorganisationens utformning — tarva

ytterligare utredning.

För flottans del har av såväl försvarskommittén som chefen för marinen

föreslagits en radikal omläggning av utbildningssystemet. De värnpliktiga

skulle årligen inrycka i fyra omgångar, och utbildningen skulle i rationalise-

ringssyfte i stor utsträckning centraliseras. Det föreslagna utbildningssystemet

synes innebära en lämplig lösning, och jag kan därför tillstyrka detsamma.

V ärnpliktiga jordbrukare böra som regel icke tilldelas flottan. Av skäl som

chefen för marinen anfört i sin skrivelse rörande värnpliktsutbildningens ord­

nande under år 1948 bör inryckning till tjänstgöring enligt det nya systemet

eventuellt börja redan i juli detta år.

Försvarskommittén har räknat med att övningstiden skall kunna ned­

bringas till 11 månader. Chefen för marinen anser däremot, att tillfredsstäl­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

69

lande utbildningsresultat icke kunna erhållas på kortare tid än 12 månader. För

egen del kan jag tillstyrka, att övningstiden tills vidare bestämmes till 12

månader.

Kustartilleriets värnpliktiga torde böra erhålla samma utbildnings­

tid som värnpliktiga vid armén, eller sålunda första tjänstgöring i 9 månader

samt två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning, vardera om 30

dagar. Av skäl som inspektören för kustartilleriet anfört torde inryckningen

för huvuddelen av de värnpliktiga böra äga rum i januari månad oaktat de

olägenheter ur hälsovårdssynpunkt, som kunna vara därmed förknippade.

Innevarande år har dock inryckning enligt inspektörens förslag ägt rum i mars

månad. Föreslagen inryckningstid förutsätter, att skördeuppehåll icke äger

rum vid kustartilleriet, som sålunda som regel icke bör tilldelas värnpliktiga

jordbrukare.

För värnpliktiga tillhörande grupp K har föreslagits den ordningen, att

för senare delen av första tjänstgöringen skulle finnas två linjer, en vinter­

linje och en sommarlinje. Enär detta medför fördelar ur tjänstesynpunkt och

en viss valfrihet kan vara till fördel för de värnpliktiga, särskilt med hänsyn

till studier och dylikt, har jag intet att erinra mot att anordningen försöksvis

tillämpas.

De åtgärder för att effektivisera utbildningen, som inspektören för kust­

artilleriet förordat, torde böra närmare övervägas och i lämplig omfattning

göras till föremål för försök.

Beträffande den obligatoriska befälsutbildningen vid marinen ifrågasätter

jag icke för närvarande någon huvudsaklig ändring. Frågan därom bör emel­

lertid ägnas uppmärksamhet i samband med motsvarande spörsmål för armén.

I fråga om värnpliktstjänstgöringen vid flygvapnet göra sig i vissa av­

seenden andra synpunkter gällande än vid de andra försvarsgrenarna. Det

är här till väsentlig del fråga om möjligheterna att på lämpligaste sätt kon­

tinuerligt tillgodose flygvapnets behov av personal för skötsel och underhåll

av materiel.

För närvarande fullgöra de värnpliktiga vid flygvapnet 12 månaders tjänst­

göring i en följd; den sista månaden av tjänstgöringen utgör repetitionsöv-

ning. Huvuddelen av de värnpliktiga inrycka på hösten i två omgångar med

hälften i varje omgång. Uppehållet mellan inryckningarna är omkring 6

veckor. Genom denna anordning vinnes, att antalet för yrkestjänst användbara

värnpliktiga kan hållas konstant under hela året med undantag av en kortare

period på hösten, då endast halva styrkan är tillgänglig.

Enligt försvarskommitténs förslag skulle första tjänstgöring begränsas till

9 månader med inryckning i tre omgångar. Förslaget förutsätter en icke

oväsentlig utökning av flygvapnets värnpliktskontingent. Chefen för flyg­

vapnet har bestämt avstyrkt detta förslag. Do tre inryckningarna anses avse­

värt försvåra möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt ordna utbildningen

och utnyttja utbildningsbefälet. Chefen för flygvapnet har i stället förordat

en första tjänstgöring om 7 Va månader, vilken tid anses tillräcklig för att ut

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 207.

bildningsmålen skola kunna nås. Inryckning skulle ske i två omgångar. För­

slagets genomförande kräver en ytterligare ökning av värnpliktskontingenten

utöver vad som skulle erfordras, om försvarskommitténs förslag genomföres.

Jag är icke beredd att för närvarande taga slutlig ställning till de sålunda

framlagda förslagen utan förordar, i överensstämmelse med chefens för flyg­

vapnet förslag rörande värnpliktsutbildningens ordnande under år 1948, att

den nuvarande anordningen tills vidare i huvudsak bibehålies. De värnpliktiga

böra således fullgöra tjänstgöring i en följd under 12 månader. Detta förslag

innebär, att det icke finnes utrymme för någon repetitions- eller efterutbild-

ningsövning. Denna olägenhet torde emellertid i nuvarande läge vara ofrån­

komlig. Vid de fortsatta övervägandena rörande värnpliktsutbildningen synes

dock böra övervägas, huruvida den sammanlagda utbildningstiden vid flyg­

vapnet borde bestämmas till 13 månader. Utrymme skulle därigenom erhållas

för en repetitionsövning, vilken på längre sikt lärer vara erforderlig, om större

övningar skola kunna anordnas vid flygvapnet. Utan repetitionsövning skulle

flygvapnets värnpliktiga dessutom ej kunna utnyttjas i dess krigsorganisation

under lika lång tid som hittills varit fallet, vilket skulle ställa krav på utök­

ning av flygvapnets värnpliktskontingent i fred.

De åtgärder i effektiviseringssyfte, som chefen för flygvapnet föreslagit,

synas i stort sett lämpliga.

Vid anmälan av försvarspropositionen har jag föreslagit, att luftbevak-

ningsutbildningen skall övertagas av flygvapnet. Jag tillstyrker chefens för

flygvapnet förslag rörande denna utbildnings ordnande inom ramen för flyg­

vapnets värnpliktsutbildning. Till frågan om hur den i försvarspropositionen

förutsatta vidareutbildningen av värnpliktigt befäl för luftbevakningsorganisa-

tionen närmare skall utformas kan jag dock icke utan ytterligare utredning

taga ställning.

I vissa av försvarsgrenschefernas utlåtanden ha föreslagits begränsningar

beträffande utbildningen i vissa icke-militära ämnen, såsom medborgar-

kunskap och medborgarekonomi. Jag kan icke ansluta mig till uppfattningen

att dessa ämnen sakna betydelse för den militära utbildningen och förutsätter

därför, att denna utbildning skall meddelas i samma omfattning som under

den ettåriga utbildningen. Undervisningen i här avsedda ämnen omfattade då

35 timmar. Bestämmelser ha utfärdats av denna innebörd.

I det föregående har jag icke gått närmare in på frågan om utbildningen

för vissa speciella kategorier av värnpliktiga, som ha från huvud­

delen av de värnpliktiga avvikande utbildningsförhållanden, exempelvis värn­

pliktiga vid vissa övningsförband vid armén. Icke heller ekonomivärn­

pliktiga ha berörts. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga att med­

dela erforderliga bestämmelser rörande utbildningens anordnande och för­

delning på omgångar m. m. inom ramen för den i det föregående föreslagna

totala utbildningstiden, för huvuddelen av de värnpliktiga 12 månader. I fråga

om värnpliktiga, som avses i 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen — värnpliktiga

i specialtjänst — bör minskningen av utbildningstiden ske på sätt när­

mare bestämmes i kommandoväg.

71

Den föreslagna begränsningen av utbildningstiden för de värnpliktiga

kommer att inom vissa delar av försvaret väsentligt minska kuppbered­

skapen. Vid de fortsatta övervägandena rörande värnpliktsutbildningen

bör denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid bör även övervägas,

huruvida nu gällande bestämmelser rörande beredskapsövning med hänsyn till

utbildningstidens förkortning äro i behov av överarbetning.

Vapenfria värnpliktiga skola enligt gällande bestämmelser (bbS

1943: 121) för sin utbildning tjänstgöra ett antal dagar, som med en tredjedel

överstiger det som angives i 27 § 1 mom. A. värnpliktslagen. En begränsning

av utbildningstiden enligt värnpliktslagen med två månader föranleder alltså

en minskning av de vapenfrias utbildningstid med en tredjedel utöver de två

månaderna.

I försvarsgrenschefernas utredningar har starkt understrukits behovet av

anslagsmedel för effektivisering av utbildningen. Denna fråga

torde emellertid få bedömas i vanlig ordning i samband med prövning av

myndigheternas framställningar om dylika medel.

Ett flertal betydelsefulla frågor i anslutning till förslagen om förkortad

utbildningstid för värnpliktiga kan, såsom av det anförda framgår, icke för

närvarande slutligt bedömas. Med hänsyn därtill anser jag mig icke nu böra

föreslå, att värnpliktslagen ändras. Bestämmelser i ämnet torde i stället, lik­

som föregående år, böra sammanfattas i en förordning, som förelägges riks­

dagen för antagande. I enlighet härmed har inom försvarsdepartementet ut

arbetats förslag till förordning med provisoriska bestämmelser rörande ut­

bildningstiden för vissa värnpliktiga av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Bestämmelserna torde böra göras generellt tillämpliga på värnpliktiga, som

inrycka till tjänstgöring efter mars 1948. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att pröva vilka kategorier av de före nämnda tidpunkt inryckta värnpliktiga

som böra omfattas av de nya bestämmelserna.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att antaga förenämnda förslag till förordning med provisoriska

bestämmelser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Kungt. Maj-.ts proposition nr 207.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Förslag till förordning med provisoriska bestämmelser rörande utbildnings­

tiden för vissa värnpliktiga ................................................................................. 3

I. Inledning.............................................................................................................. 4

II. Gällande bestämmelser .................................................................................... 5

III. Utbildningsfrågan vid 1947 års riksdag och utredningsdirektiven ........ 6

IV. Föreliggande utredningar.

A. Allmänt............................................................................................................ 7

B. Armén ............................................................................................................ 12

C. Flottan ........................................................................................................... 34

D. Kustartilleriet .............................................................................................. 45

E. Flygvapnet ..................................................................................................... 52

V. Remissutlåtanden ............................................................................................. 59

VI.

Departementschefen ......................................................................................... 65

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri,