2

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till

29

och

41

§§

kommunalskattelagen den ²⁸ september ¹⁹²⁸ (nr ³⁷⁰ ).

Härigenom förordnas, dels att till punkt 4 av anvisningarna till 29 8

kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall fogas ett nytt stycke av

nedan angiven lydelse, dels ock att punkt 1 av anvisningarna till 41 §

samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Anvisningar

till 29 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk------- —

undgå taxering.

Den omständigheten------------- se­

nare år.

Har före------------ tillgodoräknats

honom.

till 41 §.

1. Inkomst av----------- och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av in­

komst av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresul­

tatet påverkats därav, att bland in­

täkter upptagits sådana intäkter, vil­

ka icke skola beskattas såsom in­

komst, eller uteslutits intäkt, som

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 29 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk----------- -

undgå taxering.

Den omständigheten-------- — se­

nare år.

Har före------------ tillgodoräknats

honom.

Angående avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av

maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier enligt ej

fullgjorda köpekontrakt stadgas i

punkt 1 av anvisningarna till 41 §.

till 41 §.

1. Inkomst av------------och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av in­

komst av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresul­

tatet påverkats därav, att bland in­

täkter upptagits sådana intäkter, vil­

ka icke skola beskattas såsom in­

komst, eller uteslutits intäkt, som

1 Senaste lydelse av punkt 4 av anvisningarna till 29 §, se 1938:368 samt av punkt 1 av

anvisningarna till 41 §, se 1945:778.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Nuvarande lydelse:

Vad här----------- årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet,--------

—■ till beskattning.

Motsvarande gäller----------- års in­

komstberäkning.

Föreslagen lydelse:

Vad här----------- årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet,--------

— till beskattning.

Motsvarande gäller---------- - års in­

komstberäkning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1948. Utan hinder av

vad i denna lag stadgas må dock godkännas sådan nedskrivning av värdet

å rättighet till leverans av fartyg, som skattskyldig verkställt jämlikt för­

ordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947.

'

Kungi. Maj:ts proposition nr 42.

kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier i regel skola avdragas genom årliga värdeminsknings-

avdrag. Enligt punkt 4 av samma anvisningar må emellertid aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank berättigas

åtnjuta avdrag för värdeminskning å anläggningstillgångar av ifrågava-

lande slag i enlighet med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna

(s. k. fri avskrivning).

Slutligen må erinras om stadgandet i 41 § kommunalskattelagen enligt

vilket inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grun­

der, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i nämn­

da lag.

Under senare år har till diskussion upptagits frågan, huruvida gällande

lagbestämmelser kunde anses medgiva rätt för de skattskyldiga att vid be-

i åkningen av inkomst av rörelse tillgodoföra sig avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar enligt ej fullgjorda köpe­

kontrakt.

Vad först angår nedskrivning av leveranskontrakt å lager av varor, rå­

material, hel- och halvfabrikat m. m., må erinras därom att — sedan re­

geringsrätten genom utslag den 11 juni 1945 tagit ställning till denna fråga

och därvid funnit rätt till avdrag för sådan nedskrivning föreligga i prak­

tiskt taget samma utsträckning som om det gällt redan levererade lager­

tillgångar — 1945 års riksdag vid dess höstsession beslutat sådan ändring

i anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, att nedskrivning av värdet

å rättigheter till leverans av dylika tillgångar enligt ej fullgjorda köpekon­

trakt finge vid taxeringen godkännas endast i den mån det visades, att in­

köpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understege det kon-

traherade priset, eller det gjordes sannolikt, att dylikt prisfall komme att

inträffa innan tillgångarna levererades eller av den skattskyldige i oför­

ändrat eller förädlat skick försåldes. I fråga om förarbetena till denna lag­

stiftning torde här allenast få hänvisas till vad i proposition nr 377 och

i bevillningsutskottets betänkande nr 64 anförts.

Vad beträffar spörsmålet om avdrag för nedskrivning av leveranskon­

trakt å maskiner och andra inventarier har regeringsrätten nyligen avkun­

nat ett utslag av prejudicerande betydelse (regeringsrättens utslag den 26

september 1947 på besvär av rederiaktiebolaget Poseidon). Ifrågavarande

rederiaktiebolag, som åtnjöt rätt till fri avskrivning, förklarades nämli­

gen berättigat till avdrag för i räkenskaperna verkställd nedskrivning av

värdet å bolagets rätt till leverans av ett fartyg. (Ett av de i beslutet delta­

gande fyra regeringsråden var från beslutet skiljaktigt och fann bolaget vara

berättigat till avdrag allenast med belopp, som kunde antagas svara mot

skäligen befarad nedgång i värdet å bolagets rätt till leverans av fartyget

i fråga.) Innebörden av detta regeringsrättens utslag torde vara den, att i

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen medgiven rätt till fri avskriv­

ning å maskiner och inventarier skall utan inskränkning anses innefatta

jämväl rätt till fri avskrivning av värdet å rättighet till leverans av dylika

tillgångar.

8

ingripande i extrema fall — om exempelvis ett större kraftverksföretag ned-

skreve sina maskiner och inventarier till en krona — ha utsikter att bli

godkänt av skattedomstolarna.

I promemorian framhålles härefter, att den fria avskrivningsrätten med­

fört stora taxeringstekniska fördelar. I de vid s. k. bunden avskrivning

använda avskrivningsplanerna uppkomme — särskilt vid försäljningar och

utrangeringar ofta fel, som undsluppes vid fri avskrivning. Taxeringen

bleve vid fri avskrivning formellt riktigare; upprättandet och granskningen

av självdeklarationerna förenklades. Skatteprocesser rörande beräkningen

av vardeminskningsavdragen upphörde. Vidare konstateras i promemorian,

att den fria avskrivningen vore ägnad att bidraga till näringslivets konsoli­

dering. En konsolidering, som icke syftade längre än till att skapa betryg­

gande reserver mot konjunkturväxlingar, vore av så stor betydelse för det

allmänna och för företagets anställda, att ett uppskov med beskattningen

vore motiverat. Men sedan gränserna för en betryggande konsolidering

natts, hade det allmänna ej anledning att medgiva en grupp av skattskyl­

diga speciella förmåner i form av uppskov med beskattning av sparade

medel.

I promemorian påpekas, att rätten till fri avskrivning i många fall an­

vänts till överkonsolidering, samt lämnas en del exempel på väsentliga nack­

delar, som den fria avskrivningen visat sig medföra för det allmänna. Så­

lunda pekas på de ränteförluster, som det allmänna åsamkades genom upp­

skov med beskattningen, och på de nackdelar som vore förbundna med att

de skattskyldiga genom den fria avskrivningen finge möjligheter att själva

bestämma, när de ville redovisa sina vinster. Vidare befrämjade den fria

avskrivningen under nuvarande förhållanden inflationen. Under tider med

sjunkande penningvärde vore det nämligen som regel lönande att förvärva

realtillgångar med upplånade medel; genom den fria avskrivningen erbjö-

des betydande räntefria krediter för sådana ändamål. Slutligen uttalas, att

den fria avskrivningen i praktiken ofta missbrukades av familjebolag i syfte

att uppskjuta eller kringgå dubbelbeskattningen. — Erfarenheten visade,

fiamhålles vidare i promemorian, att den fria avskrivningen så ofta utnytt­

jats till överdrift, att de påtalade olägenheterna fått väsentlig betydelse.

Skattekommittén hade visserligen räknat med att, sedan några års erfaren­

het av den fria avskrivningen vunnits, en preciserad bestämmelse till för­

hindrande av missbruk måhända borde införas. Att genom lagändring för­

hindra sådant missbruk såvitt anginge levererade maskiner och inventarier

'ore dock i nuvarande läge ej genomförbart, då den fria avskrivningsrätten

sammankopplats med den av 1947 års riksdag beslutade skärpningen av bo-

lagsbeskattningen. Däremot borde frågan om begränsning av rätten till fri

avskrivning på beställda maskiner och inventarier, som kommit i nytt läge

genom regeringsrättens utslag, upptagas till prövning.

Därefter diskuteras spörsmålet, huruvida avskrivningen å beställda an­

läggningstillgångar hade sadan ekonomisk betydelse, att en lagändring vore

motiverad. Det hade stundom framhållits, anföres i promemorian, att då

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

10

orhSeflntt>>Hptt0PIiiin"’ S°m Ur det allmännas synpunkter är särskilt värdefull,

och att det allmannas intresse att Jämna skattekrediter sålunda minskar

k°nSollderingen sträcker sig; när konsolideringen nått en

a fåTnl "na rorelseidkarna därför ej framställa berättigade anspråk

Hpr/fi? ! -medel Utanlatt omedelhart erlägga skatt. I allmänhet skulle

^vttilc »v fSkntVnmgen a kestalIda tillgångar framför allt komma att ut-

foretaS’ som redan ha stora dolda reserver i form av nedvärde-

mot JÄS °„C1 * sadana fal1 synas bärande skäl ej kunna framställas

;

, ^ an,begranSn:n§en' D°ck kan 1 frå8a om en betydelsefull

HskaLlfäl skattskyldlga- nambgen tramprederierna, måhända näringspoli-

’5aQSkal. anföras mot den föreslagna begränsningen. Trampfartygen Las

ofta av mindre rederier med ett å två fartyg. Då trampsiöfarten är mvcket

konjunkturbetonad, och då fartygen äro underkastade starka värdeföränd-

l ingar, tacker ofta icke den dolda reserv, som kan ha bildats genom ned­

skrivning av fartyg den risk rederiet ikläder sig vid beställning av fartyg.

m,e ,eljild bor.1 detta sammanhang erinras om de vidgade möjligheter att

ämnetamedförtttnmgar investerin§sfonder> som 1947 års lagstiftning i

Kungi. Maj.ts proposition nr 42.

I promemorian påpekas vidare att på grund av den föreslagna begräns­

ningen av den fria avskrivningsrätten tvist kunde tänkas uppkomma om

gränsdragningen mellan tillgångar, som omfattades av den fria avskrivnings­

lätten, å ena sidan, och beställda icke levererade tillgångar, å den andra.

I promemorian uttalas såsom önskvärt, att man kunde anknyta till ett be­

grepp som fastslagits civilrättsligt och som tillika i huvudsak överensstäm­

de med affärsmässig uppfattning om innebörden av leverans. Köplagens be­

stämmelser om när gods skulle anses vara avlämnat (§§ 10 och 11) syntes

kunna tillämpas vid en sådan gränsdragning. Med hänsyn till den nära släkt­

skapen mellan orden leverera och avlämna syntes särskilda bestämmelser

härom i kommunalskattelagen icke erfordras.

Till sist framhålles att därest den fria avskrivningen skulle begränsas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i promemorian föreslagits och

om, såsom jämväl föresloges, densamma skulle träda i kraft redan vid

1948 års taxering, avdrag vid inkomsttaxeringen år 1948 (i undantagsfall

1949) syntes böra medgivas för sådan nedskrivning å beställda fartyg, som

skattskyldig haft skyldighet verkställa i räkenskaperna på grund av be­

stämmelserna i 1946 och 1947 års krigskonjunkturskatteförordningar.

Yttrandena.

Kammarrätten anför, att under mera normala tider leveranstiden för vad

som skattemässigt vore att anse såsom inventarier — med vissa undantag

— jämförelsevis sällan torde utsträckas utöver något år. Med undantagen

avsåges närmast fartyg och tyngre maskiner men jämväl beträffande dessa

slag av inventarier kunde förväntas att leveranstiden efter hand komme

att förkortas. Effekten av en lagändring som den föreslagna skulle då bliva

inskränkt till ett uppskjutande för en relativt snävt begränsad, ibland nå­

got kortare ibland något längre tid av en avskrivning, som ändock komme

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

tagets insolvens, ävensom de vid överlåtelse av ett företag till ett annat

uppkommande svårigheterna att vid taxeringen förhindra, att det nya före-

taget tillgodoräknar sig ett högre avskrivningsunderlag än det gamla. De

nu anförda skakn galla överhuvud taget friheten att skapa dolda reserver

och tala darfor också emot den fria avskrivningsrätten i det specialfall, som

promemorian behandlar. Jämfört med den praktiskt taget obegränsade rätt,

som rader för rörelseidkare att genom nedskrivning av lagertillgångarna

sjalva fa bestamma storleken av och tidpunkten för sin beskattning är

tragan om fri avskrivningsrätt för maskiner och inventarier av underord­

nad betydelse, och detta gäller i än högre grad, då, såsom här, spörsmå­

let begransas att endast avse avskrivning å beställda men icke erhållna

maskiner och inventarier. I och för sig är emellertid denna fråga betydel-

i

°et r°r Sig säkerli§en om icke obetydliga belopp, över vilka de

skattskyldiga ur skattesynpunkt hava fri förfoganderätt.

Överhuvud taget torde man kunna påstå, att det nuvarande systemet med

In lagervardering och fri avskrivningsrätt innebär orättvisor icke blott

gentemot den stora allmänheten och småföretagen — vilka ofta icke ha­

va mojligheter utnyttja de dem medgivna rättigheterna — utan även gent-

emot de foretag mom samma bransch, som till följd av minskat vinst­

resultat icke anse sig kunna helt draga fördel av den fria lagervärdering­

ens och avskrivningsrättens principer. Betraktar man dessa frågor ur rätt­

visesynpunkt, måste man hälsa med tillfredsställelse, om åtgärder nu vid­

tagas för att härutinnan få till stånd en ändring. Den av utredningsman-

nen uttalade uppfattningen, att det i nuvarande läge icke vore genom-

torbart att genom lagandrmg förhindra missbruk av den fria avskrivnings-

ratten, kan lansstyrelsen i varje fall icke dela. Skulle den vid 1947 års riks-

dag beslutade skärpningen av bolagsbeskattningen anses utgöra hinder här­

tor, hor bolagsbeskattningen omarbetas.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som icke funnit något att erinra mot

det framlagda förslaget, konstaterar att den fria avskrivningsrätten obe­

stridligen varit till nytta. Länsstyrelsen ansåge sig dock böra med stöd av

vunnen erfarenhet understryka vad i promemorian uttalats angående ur-

artningen av den fria avskrivningsrätten särskilt i vad anginge familje-

bolag. Omständigheten att vissa skattskyldiga kunde själva avgöra tid­

punkten och i viss mån beloppet för beskattningen vore för den allmänna

rättskänslan icke tilltalande. Om till den fria avskrivningsrätten och till

den praktiskt taget obegränsade friheten att värdera varulagret komme

möjligheten att verkställa avskrivning å icke levererade maskiner och in­

ventarier, torde ytterligare ur beskattningssynpunkt icke behörigt bruk

av avskrivningsrätten kunna befaras. Då, vilket i många fall förekommit,

maskiner och inventarier nedskrivits till en krona, förefunnes helt natur­

ligt en strävan att anskaffa nytt avskrivningsunderlag för att nedbringa

taxeringen. Med hänsyn härtill kunde man icke frigöra sig från tanken,

att avskrivning å kontrakt skulle kunna ske med hänsyn företrädesvis ta­

gen till beskattningsförhållandena. Det syntes därför icke rätt och billigt,

att en obegränsad möjlighet till sådan avskrivning skulle föreligga.

Länsstyrelsen i Uppsala län — som framhåller att vid tiden för införan­

det av den fria avskrivningen frågan om avdrag för nedskrivning av vär­

det å beställda men ännu icke levererade maskiner eller inventarier icke

14

vet torde det vara otvivelaktigt, att återbeställandet av material kan med-

tora en extra avspänning av prisläget i en tid, då brist råder på för fartves-

byggandet nödvändiga varor. I ett dylikt läge synes det dock vara till för-

do latt,.!f111?tldskontrakten göra det möjligt för varven att i sin tur skjuta

pa bestallnmgarna. Genom att återbeställningarna uppskjutas, torde syssel­

sättningen aven inom andra näringsgrenar kunna utjämnas i tiden. Ihås-

kommas bor vidare, att de redare, som tecknat långtidskontrakt med var-

ven, som rege torde få lägga upp fonder för att kunna fullgöra sina betal­

ningsförpliktelser enligt kontraktet. Kontraktets tecknande nödvändiggör

med andra ord ett slags tvångssparande för redaren.________

Med den inställning, som länsstyrelsen intagit till spörsmålet angående av-

skrivnmgsratten, bör enligt länsstyrelsens mening vid kontrakt om till­

gångar for stadigvarande bruk avskrivning medgivas i förhållande till ris­

kens storlek.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

tillstyrker i princip att för­

slaget lagges till grund för lagstiftning samt tillägger att enligt förbundets

mening hela problemkomplexet rörande avskrivning å lager, inventarier

och kontrakt borde upptagas till överarbetning i ett sammanhang. __ I ett

förbundets yttrande bilagt särskilt yttrande av hrr G. Karnell och A. Van-

ner uttalas tvivel huruvida lagstiftning i denna detaljfråga vore absolut

nödvändig. Utredningen visade endast med en approximativ uppskattnings-

siffra av vilken storleksordning frågan kunde vara. För de företag, som

hade oavskrivna lager och fri avskrivningsrätt, syntes frågan sakna bety­

delse. Av denna inställning följde emellertid icke, att regler för den taxe-

ringsmassiga avskrivningen icke ansågos erforderliga. Det syntes dock vara

lämpligare, om hela problemet toges upp i ett sammanhang, varvid även

frågan om lagervärdering och avskrivning å lager och annat kunde under­

sökas.

Kommerskollegium erinrar om riksdagens beslut år 1945, att den rätt till

långt gående nedvärdering, som gällde i fråga om varor, ej skulle omfatta

rättighet till leverans av varor, och framhåller i anslutning härtill, att det

givetvis framstode som önskvärt, att enhetliga principer i görligaste mån

tillämpades för hela det skatterättsliga området. Kollegium betonar emeller­

tid, att forhållandena gestaltade sig avsevärt annorlunda beträffande maski­

ner och inventarier än beträffande varor. I fråga om maskiner och inven­

tarier torde leveranstiderna i allmänhet vara betydligt längre, vilket enligt

kollegii mening innebure ett synnerligt starkt motiv för skiljaktig behand­

ling i förevarande hänseende av dessa olika slags tillgångar. Icke heller i

övrigt syntes principiella betänkligheter behöva hindra att beställda maski­

ner och inventarier behandlades på samma sätt som levererade sådana till­

gångar. Någon avgörande betydelse syntes icke böra tillmätas den omstän­

digheten, att det här vore fråga om en tillgång av obligationsrättslig natur;

det avgörande borde vara om avskrivning kunde anses ur ekonomisk syn­

punkt betingad. 1 sådant hänseende förelåge enligt kollegii mening icke an­

ledning att behandla kontraherade maskiner och inventarier annorlunda än

levererade. Vad anginge uttalandet i promemorian, att näringspolitiska skäl

måhanda kunde anföras gentemot en tillämpning för tramprederiernas del

16

gångar, dock med den begränsningen att denna senare avdragsrätt endast

gåves tillämplighet dels för fartyg dels ock för överpris och merkostnad

å andra inventarier, i den mån motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare ■—- vilka båda

avstyrka förslaget — åberopa ett yttrande av delegerade för förbundet, han­

delskammaren och vissa andra organisationer. I nämnda yttrande kritiseras

den inställning mot den fria avskrivningsrätten, som kommit till uttryck i

promemorian, ävensom det däri gjorda påståendet att en viss grupp skatt­

skyldiga genom den fria avskrivningsrätten skulle medgivas »speciella för­

maner». Delegerade uttala att detta vittnade om en missuppfattning av

frågeställningen och framhålla att ett aktiebolags deklaration utgjorde un­

derlag allenast för den bolaget direkt påförda beskattningen samt att bo­

lagets inkomst till den del den utdelades dessutom bleve föremål för en

i allmänhet hög beskattning hos aktieägarna. Delegerade understryka bl. a.

att skattesatsen och därmed den bolaget direkt åvilande skattebördan av­

vägdes, enligt vad det nuvarande skattesystemets tillkomsthistoria med full

evidens utvisade, väsentligen under hänsynstagande till andra, av statsfinan-

siella samt företags- och nationalekonomiska synpunkter betingade faktorer

än den skattebelastning, som drabbade fysiska personer i motsvarande in­

komstklass. Bland dessa faktorer märktes särskilt, å ena sidan, dubbelbe­

skattningen av bolagens inkomst och, å andra sidan, de bolagen medgivna

konsolideringsmöjligheterna. Att regierna rörande beräkningen av det skat­

teunderlag, som lades till grund för bolagets direkta skattebörda, avveke

från de bestämmelser, enligt vilka skatteunderlaget för fysiska personer be­

räknades, innebure därför icke några »speciella förmåner». Allt tal om rän­

teförluster för det allmänna, skatteskuld och skattekredit saknade i detta

sammanhang reellt underlag.

Delegerade uttala vidare att Anneli grundade sin uppfattning, att den

genom regeringsrättens ifrågavarande utslag fastställda rätten till avskriv­

ning å beställda men icke levererade maskiner och andra inventarier skulle

kunna bedömas såsom en i förhållande till reglerna rörande företagsbe­

skattningen i övrigt fristående fråga, på påståendet att såväl beskattnings-

nämnderna som kammarrätten tidigare skulle hava intagit den ståndpunk­

ten, att den fria avskrivningsrätten icke omfattade beställda men ej levere­

rade tillgångar. Häremot framhålla delegerade bl. a. att nämnda myndighe­

ter icke haft anledning till ståndpunktstagande i denna fråga, enär yrkade

avdrag endast undantagsvis torde hava överstigit beräknade överprisavdrag

samt att dessa yrkanden bifallits av beskattningsnämnderna, åtminstone

t. o. in. taxeringen 1943. Först fr. o. m. 1944 års taxering hade en mera

restriktiv avdragsrätt tillämpats, vilket torde hava sammanhängt med ett

uttalande i en dåmera utgiven kommentar till gällande skatteförfattningar.

Enligt detta uttalande vore något avdrag för avskrivning å rätten till kontra-

herade men ej levererade maskiner icke medgivet.

Sedan delegerade påpekat att av beskattningsnämnderna t. o. in. 1943 års

taxering tillämpad praxis — vilken praxis jämväl kammarrätten i några

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

narmast till hands att »räkna med» att kontraherade tillgångar av sist­

nämnda slag av regeringsrätten skulle förklaras vara i avskrivningshänse-

ende likställda med redan levererade. Delegerade anföra i anslutning härtill:

Erfarenhetsmässigt måste man »räkna med» att skattelagstiftningens av-

"

er liksom de flesta andra bestämmelser kunna göras till fö­

remal for olika tolkningar. När finansministern i sitt ovan citerade yttran-

desfrfpf13^16 ,naninda avskri''ningsregler, liksom ock då dessa behandla-

. det återgivna anförandet i forsta kammaren, vilket realiter måste an-

ses mnebara en utfästelse att ingen skärpning av dessa regler skall ske

t " 'HN

-' frå,gan 0111 bolagsbeskattningen i det sammanhanget upp­

tages till pi övning, kan man icke rimligen förutsätta den underförstådda

me!wtl0Iten’ att skarPnlng av bestämmelserna dock kommer att företagas

med största moj liga skyndsamhet — t. o. in. med retroaktiv verkan —

för den handelse den högsta instansen vid avgörande av tvistiga tolknings­

frågor icke skulle stanna för den mest fiskaliska tolkningen och detta även

Endast SLr ”T ?6 haft anledning att räkna med en sådan tolkning.

Endast under förutsättning, att en till alla delar så utformad reservation

mannen hävd? ft Var emelle1rtid möjligt att i likhet med utrednings­

mannen hav da, att fragan om avsknvningsrätten å beställda, men icke le­

vererade maskiner och inventarier, i motsats till vad fallet är i fråga om

redan levererade tillgångar, kommit i sådant nytt läge genom regeringsrät­

tens utslag, att ett lagfästande av det föreliggande förslaget skulle överens­

stämma med ovanberörda uttalanden och utfästelser

overens

V! balla for våy del fdr otroligt att en sådan reservation kan vara under-

foistadd. Man maste val fasthellre utgå från den förutsättningen, att gäl-

kmdc avsknvnmgsnigler — sadana dessa av den högsta instans, som fått

SUJ tll(lafPengen darav anförtrodd, kunna komma att tolkas — icke?e-

ess JÄt“nWdfmgal: skola. skärPas med mindre bolagsbeskattningen i

dess helhet samtidigt upptages till omprövning.

Sedan delegerade uttalat att, då någon omprövning av bolagsbeskattning-

en icke nu ifrågasattes, de saknade anledning att beröra de skäl, som anförts

till stod tor de föreslagna skärpta avskrivningsbestämmelserna, hava dele­

gerade

1

anledning av vissa i promemorian gjorda uttalanden framhållit

hl. a. följande:

Beträffande maskinanskaffningen gäller för närvarande, icke minst såvitt

1 rbf? ?'eranstlderna’ onormala förhållanden. Under det senaste världs-

?

/ ^Cn. S'ienS.ka mdustnens maskinpark varit utsatt för en utom-

nern? nf » 2 slltnmg samtidigt som förnyelse och underhåll av maski-

? - k ,

avspärrningen under krigsåren måst i viss män efter-

, fttas: iXar denaa sPari' efter krigshandlingarnas upphörande hävdes, före­

lä Detta hehnftTSatt

^anskaffning av maskiner och maskinde-

a . Detta behov bär endast till en del kunnat tillgodoses, vilket haft sin

grund

1

begränsade leveransmöjligheter från utlandet, bl. a. som en följd

TbmnllgSSkar0r U, fabnksanläggningar, särskilt i Tyskland, och den all­

männa varuknappheten

1

världen, som bidragit till en begränsning av de

sk?i!!mnrb’aSrlntl VerkarnfS le^eransförmåga. De hårda restriktioner, ma-

skinimporten för narvarande och sannolikt för avsevärd tid framåt måst

underkastas, komina att for den narmaste framtiden ytterligare starkt be-

Mansn möjligheterna till ersättningsanskaffning och förorsaka förlängning

av de redan langa leveranstiderna. Detta är så mycket beklagligare som det

torde forhalla sig sa, att nyanskaffningsbehovet snarare stegrats'än minskats

efter krigshandlingarnas upphörande.

20

fattning på grund av denna avskrivningsrätt skulle vidkännas, måste anses

utgöra en billig premie för ett motståndskraftigt näringsliv med därav föl­

jande ökad trygghet åt de anställda och stabilisering av skatteunderlaget.

Seriges Redareförening — som även avstyrker förslaget — framhåller,

att ur synpunkten av sjöfartens fortbestånd och utveckling genom nyan­

skaffning av tonnage, det vore av största vikt att den ökade rörelsefrihet,

redarna erhållit genom den fria avskrivningen, icke i något avseende be-

skures. Riktigheten härav bestyrktes av erfarenheterna från det första

världskriget, då de goda vinsterna under kriget icke hade fått användas

för att nedskriva nyinköpt tonnage. Efter kriget sjönko fartygspriserna

synnerligen hastigt, vilket medförde att många rederiföretag måste likvidera

och flera av de större linjerederierna försattes i en mycket prekär situation.

Redareföreningen anför härefter:

Under det senaste världskriget har utvecklingen av fartygspriserna gått

i samma riktning som ovan berörts. Sjöfartens män hava ännu i minnet

de svårigheter, som drabbade sjöfartsnäringen efter det förra kriget. Det

är med stöd av dessa erfarenheter och kännedomen om de starka växlingar

i konjunkturerna, som äro utmärkande för rederinäringen, som redarna

äro fullt förvissade om, att de nuvarande fartygspriserna, då mera norma­

la förhållanden inträda, komma att kraftigt reduceras. När detta kommer

att äga rum, är icke lätt att säga. Den stora ökning, som världshandels-

flottan undergått efter det senaste kriget, och den nedgång i fraktsatserna,

som redan inrätt, utgöra påtagliga bevis för, att man inom en icke allt­

för avlägsen tid måste räkna med väsentlig minskning av de nuvarande

fartygspriserna. I ett sådant läge är det icke osannolikt, att de »överdrif­

ter» i utnyttjandet av rätten till fri avskrivning, som utredningsmannen

berört, komma att framstå i en helt annan dager än nu. Det förtjänar även

här framhållas, att företag, som i avskrivningshänseende förfarit på nyss

antytt sätt, därigenom försatt sig i det läget, att, om den nuvarande hög-

konjunkturen skulle bliva av längre varaktighet, deras vinster senare bliva

mycket hårt beskattade. För det allmänna innebär sålunda den fria av­

skrivningen i det långa loppet icke minskat skatteunderlag utan snarare

tvärtom.

Vad ovan anförts om den fria avskrivningen för värdeminskning å far­

tyg gäller i stort sett även beträffande avskrivning å leveranskontrakt.

Föreningen vill därför redan nu hävda, att frihet i fråga om avskrivning

bör gälla jämväl leveranskontrakt.

Sedan redareföreningen vidare erinrat om att den svenska handelsflot­

tan under de senaste åren moderniserats och utökats, vilken utveckling icke

varit möjlig därest rederibolagen icke haft fri avskrivningsrätt, framhåller

föreningen den betydelse intäkterna av internationell sjöfart — nettoin­

täkten år 1946 angåves till 500 millioner kronor och beräknades år 1947 till

ca 600 millioner kronor — hade för landets betalningsförmåga till utlandet.

Vid ståndpunktstagandet till den nu föreliggande frågan gällde det att icke

enbart anlägga strängt fiskaliska synpunkter, påverkade av det nuvaran­

de läget, utan att även beakta sjöfartens stora näringspolitiska betydelse

för vårt land. De olägenheter den fria avskrivningen enligt promemorian

medförde vore enligt föreningens mening icke av sådan storleksordning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

21

att de utgjorde skäl för den föreslagna lagändringen. Vad i promemorian

anförts om tramprederiernas stora konjunkturkänslighet gällde om rederi­

företagen i allmänhet. Föreningen ville understryka vad i promemorian

anförts om att näringspolitiska skäl måhända kunde anföras mot den

föreslagna begränsningen i avskrivningsrätten, såvitt anginge tramprederi­

erna. Vad i promemorian härutinnan anförts gällde emellertid i regel även

i fråga om andra rederier än tramprederierna. Föreningen kunde icke de­

la den i promemorian uttalade meningen, att den föreslagna begränsning­

en av avskrivningen å kontrakt kompenserades av de vidgade möjligheter

att verkställa avsättningar till investeringsfonder, som 1947 års lagstift­

ning i ämnet medfört. Sistnämnda lagstiftning besutte icke den smidig­

het, som erfordrades för att dylika avsättningar skulle vara till därmed

avsett gagn för rederiföretagen och de belopp, som nämnda företag ägde

rätt att årligen avsätta, vore icke av den storleksordning, att rederiföre­

tagen vore betjänta av att begagna sig av nämnda rätt.

Redareföreningen erinrar även om att tramptonnaget under det senaste

världskriget starkt reducerats och att detta tonnage ej kunnat ersättas i

sådan omfattning, att dess förkrigsnivå på långt när uppnåtts. Detta sam­

manhängde med de höga anskaffningspriserna, de långa leveranstiderna

vid varven — f. n. tre å fyra år — och de risker för tramprederierna, som

vore förknippade med att icke erhålla nybeställda fartyg i så god tid, att

rederierna kunde påräkna inkomster från fartygen under den nuvarande

konjunkturen. Redareföreningen anför därefter:

Dessa rederier måste därför räkna med risken att under lågkonjunktur

icke kunna nedskriva sina nya fartyg till betryggande värden. Skulle for­

slaget genomföras och tramprederierna ej äga rätt att avskriva pa leve­

ranskontrakten, kan man vara förvissad om, att dessa rederier ej vaga

nybeställa de för denna gren av sjöfartsnäringen så betydelsefulla farty­

gen. Ur arbetsinarknadssynpunkt kan detta så småningom bliva till for­

fång för de svenska varven och medföra arbetslöshet för den anställda per-

sonalen. Även denna faktor förtjänar i detta sammanhang att noga be­

aktas. Det är emellertid icke endast tramprederierna, som komma att drab­

bas av svårigheter i anledning av den ifrågasatta lagstiftningen. Under kri-

get har även övrigt svenskt tonnage, och särskilt det äldre, i hög grad för-

slitits och tarvar att ersättas med nytt. Rederier, som äga dylikt tonnage,

komma med all sannolikhet icke att våga ikläda sig risken att nybestalla

fartyg till nuvarande höga priser, om de till och med betagas rätten att

verkställa avskrivning å kontrakten med belopp, som motsvara den affärs-

ekonomiska risk de ikläda sig i och med tecknandet av leveranskontrakten.

Redareföreningen åberopar därefter ett av styrelsen för föreningen auk­

toriserade revisorer gjort uttalande, enligt vilket ett rederiaktiebolag genom

att teckna kontrakt å tonnage skapade ett mot överpriset svarande av-

skrivningsbehov, som med iakttagande av god köpmannased måste beaktas

vid upprättandet av bolagets balans- samt vinst- och förlustrakningar.

Sveriges köpmannaförbund uttalar den meningen, att under normala ti­

der, såsom under åren före kriget, eu viss återhållsamhet kunde vara moti­

verad i fråga om avskrivningsrätten, men att det skulle vara oklokt att för

närvarande införa en sådan begränsning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Vad beti äffar frågan om avdrag för ö v e r p r i s

ställda maskiner och andra inventarier, har detta

mål särskilt behandlats i en del av yttrandena.

Sålunda anför kammarrätten härom:

å b e-

spörs-

E^ur“ huvudsyftet med den föreslagna författningsändringen synes va-

ra att förhindra missbruk av rätten till fri avskrivning, innebär ändrings­

torslaget jämväl en inskränkning i rätten till överprisavdrag. Beträffan-

de overprisavdrag har i den remitterade promemorian anförts, att rätten

därtill icke borde medgivas beträffande beställda maskiner och inventa­

rier, då denna rätt torde grunda sig på den tankegången, att meravkast-

ningen a en tillgång, som anskaffats för att utnyttja förtjänstmöjligheterna

under en tillfällig konjunktur, borde få användas till snabb amortering av

det erlagda överpriset. Kammarrätten, som finner det tvivelaktigt om det­

ta uttalande i allo håller streck, kan icke vare sig ur teoretisk eller ur ma­

teriell synpunkt anse oriktigt, att en skattskyldig, enligt de jämförelsevis

snava reglerna om rätt till överprisavdrag, kommer i åtnjutande av av­

drag for reellt förefintlig kontraktsrisk beträffande beställda inventarier.

Kommerskollegium understryker svårigheterna för skattskyldig att

fullgöra den i förslaget förutsatta bevisskyldigheten för erhållande av av­

drag för kontraktsrisk, något som särskilt skulle komma att gälla till be-

ställningsartiklar hänförliga maskiner, beträffande vilka endast i undan­

tagsfall marknadspriser torde föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som, enligt vad tidigare åter-

givits, uttalat sig för att lagstiftningen på ifrågavarande område så ut­

formades att de skattskyldiga medgåves rätt till avskrivning i förhållande

till kontraktsriskens storlek —- framhåller att det framlagda förslaget i

praktiken skulle medföra, att man icke endast förbjöde fri avskrivning på

kontrakten utan även i övervägande antalet fall vägrade varje rätt till av-

drag för risk. Länsstyrelsen, som understryker tramprederiernas och fiske­

rinäringens behov av kontraktsavskrivning, anför i anslutning härtill föl­

jande:

Vid riskens bedömande torde hänsyn i första hand tagas till leverans­

tidens langd. För kontrakt på kortare tid torde ett tämligen snävt be­

dömande av risken i allmänhet vara motiverat. En anknytning till reg­

lerna för nedskrivning av varukontrakt ligger här nära till hands. För

kontrakt på längre sikt här torde i regel ifrågakomma sådana fall, där

leverans sker senare än ett halvt år efter beskattningsårets utgång — lärer

avdrag för avskrivning av risk böra medgivas med högst det belopp, som

framstår såsom ett sannolikt mått på riskens storlek. En bestämd grund

för riskavdragets maximering torde emellertid på ett eller annat sätt böra

tastslås i lagstiftningen eller möjligen motiven. Vad angår risken å leve­

ranskontrakt beträffande fartyg synes i dagens läge en maximering av av-

sknvnmgsrätten till 30 procent av kontraktsumman kunna tillåtas.

Om frågan löses efter dessa linjer, torde taxeringstvister i stort sett kun­

na undvikas. Korttidskontrakten äro i allmänhet avvecklade, när taxe­

ring sker — eller komma att avvecklas inom en nära framtid. För kontrak­

ten på längre tid blir »spärren» av praktiskt värde genom att den utesluter

vidare diskussion om riskavdragets storlek och låter frågan avgöras efter

mera allmängiltig uppfattning.

24

Sveriges Redareförening understryker att de föreslagna övergångsbestäm­

melserna måste te sig såsom stridande mot rättvisa och billighet för ett

rederi, som tecknat kontrakt om ett fartyg och därvid förlitat sig på hit­

tillsvarande rätt att avskriva den affärsmässiga risken. Än mer orättvist

tedde sig bestämmelsen för ett rederi med räkenskapsår exempelvis för ti­

den den 1 juli 1946—den 30 juni 1947, i vilket fall taxering skulle verk­

ställas först år 1948 medan avskrivningen i räkenskaperna redan gjorts

under år 1947, innan föreliggande förslag blivit bragt till allmän kännedom.

Departementschefen.

1 promemorian föreslås, att nedskrivning av leveranskontrakt å maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier skall vid inkomsttaxe­

ringen godkännas endast om och i den mån den skattskyldige visar, att in­

köpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen avsevärt understiger

det kontraherade priset.

Det sålunda framlagda förslaget har tillstyrkts av nästan alla de hörda

myndigheterna, men har däremot mött kritik i de av näringsorganisationer-

na avgivna remissyttrandena; även kommerskollegium har uttalat, att den

ifrågasatta lagändringen i allt fall icke för närvarande borde genomföras.

Den framkomna kritiken grundar sig i huvudsak på två olika omständig­

heter. Sålunda göres gällande, att någon begränsning av den fria avskriv-

ningsrätten överhuvud icke borde ifrågakomma utan en samtidig ompröv­

ning av bolagsbeskattningen i dess helhet. Vidare göres gällande, att den

föreslagna regleringen av avskrivningsrätten skulle vara ägnad att betaga

företagen konsolideringsmöjligheter, som i synnerhet under nu rådande kon­

junkturförhållanden vore särskilt betydelsefulla.

Vad först angår invändningen om sambandet mellan den fria avskriv-

ningen och bolagsbeskattningen överhuvud — vilken invändning särskilt

utförligt avhandlats i det av industriförbundet med flera åberopade yttran­

de synes denna av följande skäl icke vara bärande.

När den fria avskrivningsrätten år 1938 infördes i skattelagstiftningen,

var frågan om avdrag för nedskrivning å ej levererade varor icke aktuell och

rätt till sådant avdrag torde icke heller hava varit av lagstiftaren avsedd.

Sedan regeringsrätten genom sitt förut omnämnda utslag den 11 juni 1945

förklarat en rörelseidkare berättigad att vid taxeringen njuta avdrag för av­

skrivning av leveranskontrakt å varulager, framlade Kungl. Maj :t omedel­

bart för riksdagen proposition med förslag till begränsning av denna rätt.

Förslaget antogs, med viss modifikation, av riksdagen. Att jag icke redan i

samband med nyssnämnda proposition upptog frågan om en motsvarande

inskränkning beträffande nedskrivning av leveranskontrakt å maskiner och

andra inventarier, berodde på att jag överhuvud icke räknade med att den

fria avskrivningsrätten skulle kunna anses omfatta dylika kontrakt. Enligt

min mening borde det nämligen icke kunna ifrågakomma att utan direkt

stöd av författningarna i avskrivningshänseende likställa maskiner och in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

ventarier med leveranskontrakt å dylika tillgångar. Denna min uppfattning

hade jag kort tid dessförinnan givit ett otvetydigt uttryck för, nämligen i

proposition nr 263 till 1944 års riksdag med förslag till vissa ändringar av

då gällande bestämmelser angående investeringsfonder m. in. Enligt det vid

nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet (s. 36 och 37) anförde jag

nämligen — beträffande frågan om en eventuell rätt till avskrivning å leve­

ranskontrakt å fartyg — att det enligt min mening icke borde ifrågakomma

att utan direkt stöd av författningarna i avskrivningshänseende i och för sig

likställa fartyg med leveranskontrakt å fartyg. Däremot ifrågasatte jag, om

det icke bokföringsmässigt kunde vara riktigt att med hänsyn till en antag­

lig prisutveckling skriva bort viss del av den kontrakterade köpeskillingen

för ett fartyg, varför avskrivning på grund av köpekontraktet av sådan an­

ledning skulle kunna medgivas.

Med hänsyn till detta mitt uttalande — varemot någon erinran icke fram­

ställdes vid bevillningsutskottets eller riksdagens behandling av propositio­

nen i fråga — borde det vara uppenbart, att åt de av industriförbundet in. fl.

nu åberopade uttalandena i samband med riksdagsbehandlingen av det före­

gående år framlagda förslaget till omläggning av den direkta statsbeskatt-

ningen icke kan givas sådan innebörd som industriförbundet m. fl. gjort

gällande. I stället synes med allt fog kunna hävdas att, såsom också i pro­

memorian framhållits, förevarande spörsmål genom regeringsrättens utslag

den 26 september 1947 kommit i ett helt nytt läge, och att frågan alltså

kan och bör upptagas till behandling utan hinder av nyssnämnda uttalan­

den.

Vad härefter angår den mera sakliga kritiken mot promemorieförslaget

synes denna till en del skjuta över målet. Syftet med förslaget är icke att

förhindra befogade nedskrivningar å kontrakt utan endast att å ifrågava­

rande område åstadkomma en ändamålsenlig reglering, ägnad att åstadkom­

ma garantier mot obefogade nedskrivningar. Behovet av en sådan reglering

torde klart framgå av vad i flertalet remissyttranden anförts.

Emellertid finnes anledning att i första hand se frågan ur det vidare per­

spektiv, som i promemorian anlagts. I promemorian uttalas, att den fria

avskrivningen visserligen varit ägnad att i stor utsträckning bidraga till en

konsolidering inom näringslivet, men att densamma likväl så ofta utnyttjats

till överdrift att vissa därav föranledda olägenheter fått väsentlig betydelse. I

flertalet remissyttranden ha dessa uttalanden lämnats utan erinran, varjäm­

te i några yttranden uttalandena starkt understrukits. Därvid har tillika ifrå­

gasatts, om icke eu allmän översyn av bestämmelserna rörande den fria av-

skrivningsrätten in. in. nu borde företagas. En sådan översyn skulle även

ligga i linje med vad 1936 års skattekominitté, på vars förslag den fria av-

skrivningsrätten infördes, pa sin lid förutsatte. I anslutning härtill vill jag

även erinra om att jag i förenämnda proposition nr 377 till 1945 års riksdag

_ beträffande den då aktuella frågan om rätten till nedvärdering av varu­

lager — anförde atl frågan därom i en näraliggande framtid borde upptagas

till omprövning. En sådan omprövning, vid vilken givetvis även spörsmålet

26

om nedskrivning å inventarier och kontrakt å dylika tillgångar skulle upp­

tagas till behandling, torde emellertid alltjämt böra anstå, bl. a. i avvaktan

på att erfarenheter vinnas av den vid 1947 års riksdag beslutade omlägg­

ningen av den direkta statsbeskattningen. Det anförda torde emellertid ut­

göra en särskild anledning till återhållsamhet vid bedömandet av frågan, hu­

ruvida åt vissa rörelseidkare nu böra medgivas sådana utvidgade nedskriv-

ningsmöjligheter, som skulle följa av regeringsrättens utslag den 26 sep­

tember 1947.

För egen del kan jag instämma i det i promemorian gjorda uttalandet, att

den fria avskrivningsrätten å maskiner och inventarier varit ägnad att be-

reda de skattskyldiga, som äga begagna sig av nämnda rätt, betydelsefulla

möjligheter till konsolideringar och att dessa möjligheter i mycket stor

utsträckning utnyttjats. Jag kan även instämma i uttalandet, att den fria av­

skrivningsrätten stundom utnyttjats så att — ur de synpunkter som i detta

sammanhang böra anläggas — en överkonsolidering kan anses föreligga.

Den omständigheten att den fria avskrivningsrätten beträffande inventarier

medfört betydelsefulla fördelar utgör emellertid i och för sig intet skäl, var­

för nämnda avskrivningsrätt skulle utsträckas till att avse även kontrakt å

dylika tillgångar. Tvärtom anser jag — i överensstämmelse med den upp­

fattning som kommit till uttryck i överståthållarämbetets, samtliga hörda

länsstyrelsers ävensom taxeringsnämndsordförandenas riksförbunds yttran-

^en_

anledning saknas att i nu förevarande hänseende utsträcka av­

skrivningsrätten utöver vad som må vara betingat av risk för prisfall. Det

samhälleliga intresset av att hos näringslivet skapa betryggande reserver

mot konjunkturväxlingar torde med en sådan anordning bliva tillräckligt

tillgodosett samtidigt som vissa garantier vinnas för att de skattskyldiga

icke tillgodoföra sig avdrag för obehöriga nedskrivningar av leveranskon­

trakt. Mot bakgrunden av vad tidigare anförts synes det mig nämligen an­

geläget att icke onödigtvis vidga basen för den fria avskrivningen. Från en

del håll, så t. ex. från kammarrättens sida, har visserligen gjorts gällande

att betydelsen av den ifrågasatta lagstiftningen i viss män överdrivits i

promemorian, enär under mera normala tider leveranstiderna vore kortare.

Härmed vederlägges dock icke det i promemorian gjorda uttalandet, att

möjligheterna till uppskov med beskattningen bestämdes av det vid varje

balansdag förefintliga avskrivningsunderlaget. Den i promemorian angivna

siffran å det sammanlagda värdet av beställda maskiner och inventarier, en

halv miljard kronor, är visserligen endast en antagen siffra men torde dock

vara ägnad att ge en föreställning om frågans storleksordning.

Med hänsyn till det nu anförda förordar jag, att den i anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen medgivna rätten till fri avskrivning skall gälla

allenast beträffande levererade maskiner och andra inventarier. Såsom jag

nyss antydde förordar jag emellertid vidare, att rörelseidkarna i viss ut­

sträckning medgives rätt att vid inkomstberäkningen tillgodoföra sig avdrag

för prisfallsrisk å kontraherade tillgångar. I promemorian har härutinnan

föreslagits, att dylik nedskrivning skulle medgivas endast om och i den mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

28

traktsrisk. Till en början må då framhållas att ett fullgörande av bevisskyl­

digheten icke bör vara särskilt betungande i tider då på grund av leverans-

svårigheter, varuknapphet o. dyl. kontraktspriserna äro särskilt höga eller i

tidei som kännetecknas av fallande konjunkturer; beskattningsmyndighe-

terna sakna då anledning att, så länge avdragsyrkandet hålles inom skäliga

gränser, påfordra en mera ingående bevisning i det särskilda fallet. Vidare

synes det klart att när det gäller företag av särskilt konjunkturkänsligt slag

— hit torde väl främst rederierna höra — anledning kan finnas att ställa

kraven på bevisningsskyldighetens fullgörande lägre än eljest. Vad gäller

beställningsartiklar, beträffande vilka marknadspriser saknas, kan bevis­

skyldigheten bliva svårare att fullgöra; här torde dock, i brist på annan ut­

redning, en viss ledning kunna erhållas av den allmänna prisutvecklingen.

— Jag vill i detta sammanhang anmärka, att det torde vara ogörligt att,

såsom i ett yttrande ifrågasatts, i lagen angiva någon bestämd procentsats,

med vilken avdrag för nedskrivning å kontrakt högst må medgivas.

hör vinnande av närmare överensstämmelse mellan avdragsreglerna för

nedskrivning av leveranskontrakt å omsättningstillgångar och å nu ifråga­

varande tillgångar har jag icke något att erinra mot att det i promemorian

upptagna villkoret att prisfallsrisken skall vara avsevärd utgår. Syftet med

promemorieförslaget i denna del torde hava varit att genom en sådan före­

skrift söka förebygga uppkomsten av mera bagatellartade tvister. Man torde

emellertid kunna räkna med, att sådana tvister ändock icke skola upp­

komma.

Därest den av mig förordade lagstiftningen genomföres kan fråga upp­

komma om det värde, varmed en tillgång av nu ifrågavarande slag bör i

räkenskaperna upptagas, då den levererats och sedan avdrag ett föregående

beskattningsår medgivits för den risk, som ansetts förenad med kontraktet

om leverans av samma tillgång. I sådant fall synes icke böra ifrågakomma

annat än att som värde i räkenskaperna upptaga skillnaden mellan den för

tillgången erlagda köpeskillingen och å leveranskontraktet tidigare åtnjutet

riskavdrag. Härigenom undvikes att ifrågavarande avskrivningsrätt obehöri­

gen utnyttjas för täckande av förlust eller för annan icke avsedd inkomst­

utjämning. En uttrycklig bestämmelse härom synes dock icke erforderlig,

då vad nu sagts torde följa redan av gällande beskattningsprinciper.

Vad angår det i promemorian berörda spörsmålet om gränsdragningen

mellan tillgångar, som böra omfattas av den fria avskrivningsrätten, å ena

sidan, och beställda icke levererade tillgångar å den andra, anser jag — i

likhet med kammarrätten — att denna fråga bör överlämnas åt praxis att

avgöra i enlighet med allmänna civilrättsliga grundsatser. Därvid bör givet­

vis uppmärksammas den i promemorian gjorda hänvisningen till köplagens

bestämmelser om när gods skall anses vara avlämnat.

Det ifrågasatta stadgandets föreslagna placering i anvisningarna till 41 §

kommunalskattelagen kritiseras av kammarrätten under hänvisning till att

i dessa anvisningar utvecklades den i 41 § lämnade föreskriften, att inkomst

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.