2

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I enlighet med vad statsmakterna förutsatte vid antagandet av 1943 års

sociala arrendelagstiftning föreslås i propositionen sådana ändringar i

ecklesiastik boställsordning att denna författnings arrendebestämmelser

komma att i huvudsak ansluta sig till nämnda lagstiftning. Arrendatorns

underhållsskyldighet skall dock enligt förslaget icke — såsom i den sociala

arrendelagstiftningen -—- avse endast mindre reparationer å byggnaderna

utan det normala underhållet av det ecklesiastika löneboställets laga hus.

I propositionen föreslås vidare den ändringen av ecklesiastik boställs-

nämnds sammansättning, att den ledamot, som för närvarande förordnas

av stiftsnämnden, i stället skall utses av länsstyrelsen och vara arrendator

av jordbruksfastighet. Särskilt arvode förordas skola utgå även till annan

ledamot än ordförande i boställsnämnd vid deltagande i ekonomisk besikt­

ning och annan på boställsnämnd ankommande förrättning.

Enligt förslaget skall boställsnämnden bestämma arrendeavgiften och

övriga arrendevillkor vid upplåtelse av löneboställe.

Boställsnämnd och stiftsnämnd skola tilläggas befogenhet att — jämte

pastoratet enligt gällande bestämmelser — taga initiativ till ändrad disposi­

tion av löneboställe. Dispositionsändring, som innebär att självständigt

jordbruk ej längre kan bedrivas å löneboställe, skall av stiftsnämnden

underställas Kungl. Maj :ts prövning, övriga dispositionsändringar skola

avgöras av stiftsnämnden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 209.

3

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i ecklesiastik bostiUlsordning den 30 augusti

1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, dels att 5, 19, 21, 23, 25, 26 och 28 §§, 30 § 1—3

inom., 31, 35, 36 och 38 §§, 39 § 1 och 3 mom. samt 57 och 58 §§ ecklesia­

stik hoställsordningi den 30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på

satt nedan angives, dels ock att 67 § andra stycket 7) hoställsordningen skall

upphöra att gälla.

\ uvarande lydelse:

5 §.

Boställsnämnd skall hestå av tre

i orten boende, i lantbruks- och där­

med sammanhängande affärsför­

hållanden kunniga män. Två leda­

möter jämte lika antal ersättare ut­

ses för tre år åt gången, den ene,

tillika ordförande, av länsstyrelsen

samt den andre av stiftsnämnden.

Såsom tredje ledamot i bostads­

nämnden inträder eu av dem, vilka

till ett antal av eu för varje till

tjänstgöringsområdet hörande pasto­

rat jämte ersättare skola pastorats-

vis, likaledes för tre år, utses för

tjänstgöring i boställsnämnden, där­

vid vad om valbarhet till nämnde­

man finnes stadgat skall äga mot­

svarande tillämpning; skolande i

varje särskilt fall bland de sålunda

valda inkallas den, som med hänsyn

till boställets belägenhet eller eljest

finnes lämpligen höra tjänstgöra,

Föreslagen lydelse:

5 §.

Boställsnämnd skall bestå av tre

ledamöter, av vilka en skall vara

nämndens ordförande. Ledamöterna

skola vara med ortsförhållandena

förtrogna samt äga erforderlig in­

sikt i lantbruks- och därmed sam­

manhängande affärsförhållanden.

Ledamot ma ej den vara, som icke

är svensk medborgare, ej heller den

som icke uppnått tjugufem års ål­

der eller icke råder över sig och sitt

gods.

Ordföranden och eu av de andra

ledamöterna, vilken skall vara arren-

dator av jordbruksfastighet, jämte

ersättare för vardera av dem för­

ordnas av länsstyrelsen för en Hd av

tre år åt gången. För tjänstgöring

såsom tredje ledamot utser varje

pastorat inom nämndens tjänstgö-

ringsområde, likaledes för tre år åt

gången, en person jämte ersättare;

av de sålunda valda skall i varje

1 Senaste lydelse av 58 § se 1942:233

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 20!).

dock ej den, som tillhör det av-

ärendet berörda pastoratet.

Boställnämnds tjänstgöringsom-

råde bestämmes av Konungen. Där

sådant område omfattar delar av

skilda län, bestämmer Konungen,

vilken länsstyrelse skall utse ordfö­

rande i nämnden.

Ordföranden åtnjuter årligt ar­

vode av kyrkofonden med belopp,

som Konungen bestämmer. Därjäm­

te äga ordföranden och annan leda­

mot för resa, som påkallas av upp­

draget, av pastoratet åtnjuta rese­

kostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

19 §.

Har tjänstinnehavare —• •— —

nye tjänstinnehavaren.

Vill ej-------------utan lösen.

Kan överenskommelse ej träffas

om vad pastoratet eller ny tjänst­

innehavare enligt denna paragraf

bör utgiva i lösen, skall frågan av­

göras i den ordning, som stadgas i

2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

21

§.

Laga hus — -------- av förvaltning­

en.

Då omständigheterna därtill giva

särskilt fall inkallas den, som med

hänsyn till boställets belägenhet el­

ler eljest finnes lämpligen böra

tjänstgöra, dock ej den, som utsetts

av det av ärendet berörda pastoratet.

Avgår ledamot eller ersättare fö­

re utgången av den tid, för vilken

han blivit utsedd, skall ny ledamot

eller ersättare utses allenast för

den återstående tiden.

Boställsnämnds tjänstgöringsom-

råde bestämmes av Konungen. Där

sådant område omfattar delar av­

skilda län, bestämmer Konungen,

vilken länsstyrelse som skall med­

dela ovan omförmälda förordnan­

den.

Ordföranden åtnjuter årligt arvo­

de och de två andra ledamöterna

dagarvode ur kyrkofonden med be­

lopp, som Konungen bestämmer.

Därjämte äga ledamöterna vid resa,

som påkallas av uppdraget, av pas­

toratet åtnjuta resekostnads- och

traktamentsersättning enligt all­

männa resereglementet.

19 §.

Har tjänstinnehavare — — —-

nye tjänstinnehavaren.

Vill ej------------ utan lösen.

Kan överenskommelse ej träffas

om vad pastoratet eller ny tjänstin­

nehavare enligt denna paragraf bör

utgiva i lösen, skall frågan avgöras

i den ordning, som stadgas i 2 kap.

18 § fjärde stycket. lagen om nytt­

janderätt till fast egendom.

21

§.

Laga hus ------------- av förvaltning­

en.

Då omständigheterna därtill giva

Kungl. iMaj.ts proposition nr 209.

o

anledning, må ändring meddelas i

föreskrift rörande vilka laga hus,

som skola finnas, deras storlek, in­

redning och beskaffenhet i övrigt;

dock skall bebyggelsen städse anpas­

sas efter löneboställets storlek och

avkastningsförmåga. För självstän­

digt jordbruk avsedd bebyggelse må

ej utan tillstånd av stiftsnämnden

inskränkas så, att sådant jordbruk

icke längre kan bedrivas å lönebo-

stället.

23 §.

Pastoratet skall underhålla och

vid behov ombygga eller nybygga

löneboställets laga hus, så ock städ­

se hålla boställes åker och äng samt

därtill hörande anstalter i fullgott

stånd.

De laga------------ fulla värdet.

25 §.

Vid upplåtelse av löneboställe på

arrende skall pastoratet upprätta

och underställa boställsnämndens

prövning och godkännande förslag

till arrendekontrakt. I förslaget skall

upptagas den arrendeavgift, som op-

tionsberättigad arrendator skall ha­

va att erlägga, eller, då sådan ar­

rendator icke finnes, den avgift,

vartill bostället lägst må utarren­

deras.

Nämnden äger föreskriva jämk­

ning i förslaget, därest detsamma

finnes vara ofullständigt eller prövas

lända till skada för bostället eller

eljest för det allmänna eller, såvitt

angår optionsberättigad arrenda­

tor, be finnes icke tillgodose den­

nes berättigade intresse.

anledning, må ändring meddelas i fö­

reskrift rörande vilka laga hus, som

skola finnas, deras storlek, inred­

ning och beskaffenhet i övrigt; dock

skall bebyggelsen städse anpassas

efter löneboställets storlek och av­

kastningsförmåga.

23 §.

Det åligger pastoratet alt vid be­

hov ombygga eller nybygga lönebo-

ställes laga hus, så ock att ansvara

för deras underhåll ävensom för att

boställes åker och äng jämte därtill

hörande anstalter städse hållas i

fullgott stånd.

De laga-------- — fulla värdet.

25 §.

1. När löneboställe skall upplåtas

på arrende till brukande, skall bo-

ställsnämnden hålla ekonomisk be­

siktning och därvid bestämma ar­

rendevillkoren.

Arrendevillkoren, vilka icke må

lända till skada för bostället eller

eljest för det allmänna, skola be­

stämmas med utgångspunkt från

att under arrendetiden icke erfor­

dras större byggnads- eller annat

grundförbättringsarbete, utöver vad

vid besiktningen i samband med ut-

arrenderingen föreskrivits, och så

att pastoratets och enligt 30 § op­

tionsberättigad arrendators intres­

sen skäligen tillgodoses.

Boställsnämnden skall pröva, hu­

ruvida vid den nya utarrenderingen

optionsrätt tillkommer arrendalorn.

0

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

26 §.

I fråga om upplåtelse av lönebo-

ställe på arrende skall, i den mån ej

annat följer av bestämmelserna i

denna boställsordning, gälla allmän

lag.

28 §.

Arrendator vare skyldig att av­

hjälpa sådana brister å lönebostäl-

lets laga hus, som föranleda blott

mindre reparation, så ock att hålla

boställets åker och äng med därtill

hörande anstalter i fullgott stånd.

Arrendatorn må jämväl tillförbindas

att svara för annan än mindre repa-

2. Pastoratet äger vid utarrende-

ringen ej frångå av boställsnämnden

fastställda arrendevillkor i annan

mån än att, då optionsberättigad ar­

rendator ej finnes, högre ar­

rendeavgift må betingas.

3. Kan boställe ej utarrenderas en­

ligt de av boställsnämnden fastställ­

da arrendevillkoren, skall anmälan

därom av pastoratet göras hos stifts-

nämnden, som har att meddela före­

skrifter för utarrenderingen eller

ock att vidtaga annan av förhållan­

dena påkallad åtgärd.

26 §.

1. I fråga om upplåtelse av löne-

boställe på arrende till brukande sko­

la, i den mån ej annat i boställsord-

ningen föreskrives, gälla stadgande-

na i 2 kap. 58—60 §§ lagen om nytt­

janderätt till fast egendom och i öv­

rigt vad i allmän lag stadgas till reg­

lerande av jordägares och nyttjande-

rättshavares rättigheter och skyldig­

heter, även om sådant stadgande

eljest skulle kunnat genom avtal

sättas ur tillämpning.

2. Med avseende å upplåtelse av

löneboställe på arrende för annat än­

damål än jordbruk gälle allmän lag,

i den mån i boställsordningen ej an­

nat särskilt stadgas.

28 §.

Arrendator skall i arrendekon­

traktet tillförbindas att å lönebo-

ställets laga hus verkställa sådant

underhållsarbete, som avser repa­

ration i egentlig mening (normalt

underhåll) och ej är att hänföra till

ändrings- och förbättringsarbete,

som är med om- eller nybyggnad

Kungl. Maj ds proposition nr 209.

7

radon samt för ombyggnad eller ny­

byggnad an laga hus ävensom atl

fullgöra pastoratet enligt 23 § ålig­

gande brandförsäkringsplikt. Pasto­

ratet svare dock för att de arrenda-

torn sålunda åvilande skyldigheter

ej eftersättas.

Med mindre reparation förstås av­

hjälpande av smärre brister å golv,

vägg- och takbeklädnad, fönster, dör­

rar, trappor, eldstäder, murar och

fast inredning ävensom andra åtgär­

der, vilka äro att anse såsom till­

fällig lagning.

Arrendatorns skyldigheter i de i

denna paragraf omförmälda hänse­

enden skola angivas i arrendekon­

traktet.

30 §.

1. Därest arrendator innehaft ar­

rendet så lång tid, att denna till­

sammans med återstående delen av

arrendetiden uppgår till sju år, samt

väl brukat lönebostället, skall ar-

rendatorn eller, om han avlidit, hans

änka och barn äga förträdesrätt att

ånyo arrendera detsamma på de vill­

kor, som i vederbörlig ordning fast­

ställas (optionsrätt).

Har arrendatorn — — -— arren­

detidens utgång.

2. Har under de sista sju arrende­

åren arrendators dödsbodelägare

övertagit arrendet eller arrendator

å barn eller barns make överlåtit

arrenderätten, äger vid ny utarren-

dering den, som på sådant sätt bli­

vit innehavare av arrenderätten, för

åtnjutande av optionsrätt räkna sig

jämställt. Arrendatorn skall ock i

kontraktet åläggas att i fullgott

stånd underhålla löneboställets öv­

riga anläggningar och tillhörigheter,

så att icke något därav under arren­

detiden försämras, ävensom att väl

hävda och i god växtkraft hålla bo­

ställets åker och äng jämte därtill

hörande anstalter.

30 §.

1. Därest arrendator innehaft ar­

rendet så lång tid, att denna till­

sammans med återstående delen av-

arrendetiden uppgår till fem år,

samt icke påtagligen eftersatt sina

förpliktelser såsom arrendator, skall

arrendatorn eller, om han avlidit,

hans make och barn äga företrädes­

rätt att ånyo arrendera lönebostäl­

let på de villkor, som i vederbörlig

ordning fastställas (optionsrätt).

Har arrendatorn--------------- arren­

detidens utgång.

2. Har under de sista fem arrende­

åren arrendators dödsbodelägare

övertagit arrendet eller arrendator

å make eller barn eller barns make

överlåtit arrenderätten, äger vid ny

utarrendering den, som på sådant

sätt blivit innehavare av arrende­

rätten, för åtnjutande av options-

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

'S

till godo den tid, varunder företrä­

daren varit i besittning av arrendet.

3. Vill pastoratet efter arrendeti­

dens utgång icke åimjo utarrendera

lönebostället i dess helhet eller till

någon del, eller vill pastoratet upp­

låta bostället under ett arrende med

annan egendom eller ock särskilt

upplåta viss lott, skall frågan om

löneboställets utarrendering under­

ställas stiftsnämndens prövning och

avgörande. Går i fall, som nu sagts,

arrendator förlustig honom eljest

tillkommande optionsrätt, äger han

icke därför erhålla någon ersättning.

Om bostället-------- — vill bruka.

31 §.

Innan pastoratet utarrenderar lö-

neboställe, som ligger i nära grann­

skap av prästgård, eller godkänner

överlåtelse av arrende av sådant bo­

ställe, skall tjänstinnehavaren bere­

das tillfälle att yttra sig i ärendet.

rätt räkna sig tillgodo den tid, var­

under företrädaren varit i besittning

av arrendet.

3. Går i följd av ändrad disposi­

tion av löneboställe arrendator för­

lustig honom eljest tillkommande

optionsrätt, äger han icke därför

erhålla någon ersättning.

Om bostället------------- vill bruka.

31 §.

1. Väckes i samband med lönebo-

ställes utarrendering eller eljest för­

slag om ändring i löneboställes dis­

position, skall förslaget av boställs-

nämnden underställas stift snämn­

den, som — såvitt frågans avgöran­

de icke jämlikt 2 mom. skall an­

komma på Konungen — äger i

ärendet besluta. Fråga, som här av­

ses, må ock av stiftsnämnden ome­

delbart upptagas.

2. Prövar stiftsnämnden föresla­

gen ändring av löneboställes dispo­

sition kunna medföra, att självstän­

digt och bärkraftigt jordbruk ej

längre kan å brukningsdel uppehål­

las

i följd av brukning sdelens undan­

tagande från utarrendering,

nedläggande av nödig bebyggelse

åi brukningsdelen,

avskiljande av område från bruk­

ningsdelen

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

9

brukningsdelens sammanslagning

med annan fastighet, vård självstän­

digt jordbruk bedrives

eller i följd av annan därmed

jämförlig åtgärd

skall frågan av stiftsnämnden un­

derställas Konungens avgörande.

3. Bestämmelserna i 1 och 2 mom.

skola icke äga tillämpning, då änd­

ringen avser sådan upplåtelse, som i

24 § sägs.

35 §

1. Vid ekonomisk — — — iakt­

taga följande:

a)-------------

c) Finnas å laga hus bristfällig-

heter, skall nämnden pröva, huruvi­

da bristfälligheterna kunna avhjäl­

pas allenast genom mindre repara­

tion. Där så är fallet, skall sådan

mindre reparation föreskrivas.

d) Anser nämnden bristfällighe-

ter å laga hus föranleda annan än

mindre reparation, skall nämnden

meddela föreskrift därom.

e)------------- ■

2. År löneboställe utarrenderat,

skola de föreskrifter, som meddelas

enligt 1 mom. c) och g), avse arren-

datorn. Vad nu är sagt gälle, i den

män arrendatorn tillförbundits att

fullgöra pastoratet åvilande skyl­

digheter i avseende å annan än

mindre reparation, ombyggnad eller

nybyggnad av boställets laga hus

eller brandförsäkring av husen,

35 §

1. Vid ekonomisk — — — iakt­

taga följande:

a)-------------

c) Finnas å laga hus bristfällighe-

ter, skall nämnden pröva, huruvida

dessa kunna avhjälpas genom så­

dant underhållsarbete, som är att

hänföra till reparation i egentlig me­

ning (normalt underhåll). Där så

är fallet, skall sådan reparation

föreskrivas.

d) Anser nämnden bristfällighe-

ter å laga hus föranleda ändrings-

eller förbättringsarbete, som är med

om- eller nybyggnad jämställt, skall

nämnden ålägga pastoratet verkstäl­

la arbetet.

e) ----------- -

2. År löneboställe utarrenderat,

skola de föreskrifter, som meddelas

enligt 1 mom. c) och g), avse arren­

datorn. Pastoratet äge dock i fall,

som avses i detta moment, rätt till

talan jämte arrendatorn.

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 209.

jämväl beträffande de föreskrifter,

som därutinnan meddelas. Pasto­

ratet äge dock i fall, som avses i

detta moment, rätt till talan jämte

arrendatorn.

36 §.

Har boställsnämnd-------------un­

derrätta stiftsnämnden.

Hava föreskrivna — — — hos

pastoratet.

Har föreskrivet arbete, vars utfö­

rande ankommit på arrendator av

löneboställe, verkställts på pastora­

tets bekostnad, äge pastoratet söka

sin kostnad åter av arrendatorn.

Förmenar pastoratet eller arrenda­

torn, att föreskriven nybyggnad,

ombyggnad eller större reparation

eller brandförsäkring, som utförts

eller bekostats av den ene, enligt ar­

rendekontraktet rätteligen bort ut­

föras eller bekostas av den andre,

äge ock sådan talan.

38 §.

Innan boställsnämnden-------------

och arrendator.

Skall förrättning hållas å bostäl­

le, åligger det boställsnämndens

ordförande att om tiden för förrätt­

ningen minst en månad förut un­

derrätta ordföranden i kyrkostäm­

man eller, i pastorat där kyrko­

fullmäktige finnas, ordföranden hos

dem. Om mottagandet av underrät­

telse skall bevis genast av vederbö­

rande tillställas boställsnämndens

ordförande. Annan part skall minst

fjorton dagar före förrättningen

kallas till densamma. Har boställs­

nämndens ordförande bevisligen

36 §.

Har boställsnämnd------------- un­

derrätta stiftsnämnden.

Hava föreskrivna------------- hos

pastoratet.

I arrendekontraktet skall åt pas­

toratet och arrendatorn förbehållas

rätt att, om föreskrivet arbete ut­

förts eller bekostats av den ene av

dem men rätteligen bort ankomma

på den andre, söka sin kostnad

åter av denne.

38 §.

Innan boställsnämnden — — —

och arrendator.

Skall förrättning hållas å boställe,

åligger det boställsnämndens ord­

förande att om tiden för förrättning­

en minst fjorton dagar förut under­

rätta ordföranden i kyrkostämman

eller, i pastorat där kyrkofullmäkti­

ge finnas, ordföranden hos dem. Om

mottagandet av underrättelse skall

bevis genast av vederbörande till­

ställas boställsnämndens ordföran­

de. Annan part skall kallas till för­

rättningen inom samma tid. Har

boställsnämndens ordförande iakt­

tagit vad sålunda åligger honom,

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

11

iakttagit vad sålunda åligger ho­

nom, må parts eller ombuds utebli­

vande ej utgöra hinder för förrätt­

ningens företagande.

Innan beslut--------— och arbets­

beskrivning.

39 §.

1. Såsom jäv mot ledamot av bo-

ställsnämnd gälle: om han är med

part i skyldskap eller svågerlag,

som i 13 kap. 1 § rättegångsbalken

om jäv mot domare sägs, eller om

han är parts vederdeloman eller up-

penbare ovän, eller om ledamot el­

ler den, som står till honom i skyld­

skap eller svågerlag, som nämnt är.

äger del i målet eller eljest kan av

förrättningen vänta synnerlig nytta

eller skada eller är medlem av pas­

toratets kyrkoråd eller boställssty-

relse. Har ledamot, som innehar all­

män tjänst, å tjänstens vägnar rät­

tegång med part, eller söker någon

sak med ledamot eller tillfogar ho­

nom något med ord eller gärning i

uppsåt att därmed göra honom jä­

vig, det må ej räknas för jäv.

3. Därest i det fall, att ordföran­

den eller av stiftsnämnden utsedd le­

damot på grund av laga förfall el­

ler jäv är hindrad att deltaga i bo-

ställsnämnden, sådant hinder möter

jämväl för ersättaren, åligger det

ordföranden att om förhållandet

göra anmälan hos länsstyrelsen,

som har att för ifrågavarande till­

fälle förordna ordförande eller le­

damot av nämnden.

må parts eller ombuds uteblivande

ej utgöra hinder för förrättningens

företagande.

Om förrättning, som i 25 § av­

ses, skall stiftsjägmästaren, där

skog finnes å lönebostället, under­

rättas.

Innan beslut —--------och arbets­

beskrivning.

39 §.

1. Mot ledamot av boställsnämnd

gälle de jäv, som enligt rättegångs­

balken gälla mot domare.

3. Därest i det fall, att ordföran­

den eller den andre av länsstyrelsen

utsedde ledamoten på grund av la­

ga förfall eller jäv är hindrad att

deltaga i boställsnämnden, sådant

hinder möter jämväl för ersättaren,

åligger det ordföranden att om för­

hållandet göra anmälan hos läns­

styrelsen, som har att för ifrågava­

rande tillfälle förordna ordförande

eller ledamot av nämnden.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

57 §.

över boställsnämnds beslut må

pastoratet ävensom, där beslutet

rör tjänstinnehavare eller arrenda-

tor, denne föra klagan genom besvär

hos stiftsnämnden. Besvären skola

hava inkommit till stiftsnämnden

före klockan tolv å trettionde da­

gen från den dag, klaganden erhöll

del av beslutet.

Beslut av — — — optionsberät-

tigad arrendator.

58 §.

Klagan över stiftsnämnds beslut

må föras hos Konungen genom be­

svär, vilka skola hava inkommit till

vederbörande statsdepartement före

klockan tolv å trettionde dagen

från den dag, klaganden erhöll del

av beslutet.

Då stiftsnämnd-------------beslutet

beröres.

över stiftsnämnds —--------ej fö­

ras.

57 §.

över boställsnämnds beslut må

pastoratet ävensom, där beslutet

rör tjänstinnehavare eller arrenda­

tor, denne föra klagan genom be­

svär hos stiftsnämnden. Besvären

skola hava inkommit till stifts­

nämnden senast å trettionde dagen

från den dag, klaganden erhöll del

av beslutet.

Beslut av-------------- optionsberätti-

gad arrendator.

58 §.

Klagan över stiftsnämnds beslut

må föras hos Konungen genom be­

svär, vilka skola hava inkommit till

vederbörande statsdepartement se­

nast å trettionde dagen från den

dag, klaganden erhöll del av beslu­

tet.

Då stiftsnämnd-------------- beslutet

beröres.

över stiftsnämnds — •— •— ej fö­

ras.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen bestämmer.

Lagen skall dock icke — utom i

fråga om 30 § 1 och 2 mom. — rub­

ba de bestämmelser, som vid ikraft­

trädandet äga tillämpning beträf­

fande dessförinnan tillkomna ar­

rendeförhållanden.

Övriga i anledning av lagens

ikraftträdande erforderliga över-

gångsföreskrifter meddelas av Ko­

nungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

,

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, A

ndersson

, L

inc

.-

MAN.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med cheferna för

justitie- och jordbruksdepartementen fråga om ändrade arrendebestämmel­

ser för ecklesiastika löneboställen m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Den 22 december 1943 utfärdades lag (nr 883) angående ändring av la­

gen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. De viktigaste be­

stämmelserna i den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1944, avse

en speciallagstiftning av social karaktär för vissa permanenta arrenden,

nämligen arrende av jord, tillhörig bolag, förening, stiftelse eller vissa ka­

tegorier av enskilda personer.

Innebörden av 1943 års sociala arrendebestämmelser.

Nyttjanderättslagens andra kapitel innefattar numera dels allmänna be­

stämmelser, gällande alla under lagen hänförliga jordbruksarrenden, dels i

49—69 §§ de av sociala skäl införda bestämmelserna för vissa kategorier

av arrendejordbruk. Redan före 1943 års ändringar funnos sociala arren­

debestämmelser i lagen. Den nya lagstiftningen ersätter icke blott dessa be­

stämmelser utan även lagen om arrende av viss jord i Norrland och vissa

delar av Svealand.

De sociala arrendebestämmelserna skola tillämpas, om den utarrenderade

brukningsdelen 1) tillhör bolag, förening eller stiftelse eller 2) utgöres av

gård, torp eller annan jordbrukslägenhet, som lyder under huvudgård och

tillhör enskild eller fideikommiss, eller 3) utgör allmänning1 eller 4) äges

av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastig­

het, som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastig­

1 Jämför lagen (len 12 april 1916, nr 118.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

heten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av

jordbruket.

Såsom villkor för de speciella bestämmelsernas tillämplighet stadgar den

nya lagen (i likhet med äldre lag), att brukningsdelens storlek ej över­

skrider en viss maximiareal. Denna s. k. övre arealgräns är bestämd till

femtio hektar odlad jord. Däremot har den nya lagstiftningen, i motsats till

vad förut gällt, för specialregleringens tillämplighet icke fastställt någon

så kallad nedre areaigräns, utan även de allra minsta arrenden falla nu­

mera under regleringen. Dock bör anmärkas, att enligt 2 kap. 49 § andra

stycket nyttjanderättslagen de i specialregleringen inrymda stadgandena

angående minimiarrendetid, optionsrätt och förköpsrätt (50—57 och 07

§ §) icke skola äga tillämpning, om med arrendeupplåtelsen väsentligen

åsyftas att tillförsäkra jordägaren stadigvarande arbetskraft för jordbruk,

skogsbruk eller industriell rörelse samt upplåtelsen avser sådan mindre

brukningsdel (huggartorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe),

där arrendatorn icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning.

De sociala arrendebestämmelserna innehålla i korthet följande.

Arrendeupplåtelse för viss Hd skall ske för minst fem år; om kortare

arrendetid är avtalad, gäller upplåtelsen likväl för fem år (50 §).

I 51 § stadgas, att arrendatorn vid utgången av arrende, som gäller för

viss tid, äger rätt till nytt arrende för en tid av fem år, och sådan rätt till­

kommer honom ånyo vid utgången av vart femte år. Denna rätt, som i la­

gen benämnes optionsrätt, kan utövas hur länge som helst och kan vid ar-

rendatorns frånfälle övergå till hans arvinge. Förbehåll enligt vilket ar­

rendet skall upphöra med arrendatorns död gäller icke. Om arrendatorn

ej själv vill tillgodonjuta nytt arrende, skall han enligt 52 § tillkännagiva

detta för jordägaren senast ett år före arrendetidens utgång på sätt om

uppsägning är stadgat. Eljest skall arrendatorn anses ha åtagit sig nytt

arrende för en tid av fem år. Jordägaren kan enligt 53 § bryta optionsrätten,

a) om arrendatorn påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt arrende­

avtalet, b) om jordägaren avser att han själv, hans make eller avkomling

eller ock hans adoptivbarn eller dess avkomling skall bruka fastigheten,

samt c) om det på grund av särskilda förhållanden måste anses medföra

påtagligt men för jordägaren, att arrendatorn kvarsitter å fastigheten.

För att optionsrätten skall kunna brytas, har jordägaren att iakttaga

vissa föreskrifter rörande meddelande in. m.

Därest vid arrendeperiodens utgång överenskommelse om arrendevillko­

ren ej kan ernås, skall enligt 54 och 55 § § frågan därom avgöras av skilje­

män. Har skiljeavtal mellan parterna ej träffats, skall i dylikt fall såsom

skiljenämnd fungera den i 49 a § avsedda arrendenämnden1, i vilken Kungl.

Maj :t utser ordförande och länsstyrelsen de två övriga ledamöterna, varav

den ene skall vara ägare av jordbruksfastighet och den andre arrendator

av sådan fastighet. När tvist om rätt till nytt arrende eller om ändring av

arrendevillkoren ännu icke avgjorts vid arrendetidens utgång, skola enligt

56 § interimistiskt de förut gällande arrendevillkoren tillämpas.

1 Jämför lagen den 30 juni 1947, nr 291.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

15

Optionsberättigad arrendator äger enligt 57 §, i händelse fastigheten el­

ler del därav säljes, förköpsrätt enligt bestämmelserna i en särskild lag

den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt. Denna rätt innebär, att

arrendatorn, då försäljningen sker till någon utomstående, äger lösa till

sig fastigheten till det av köparen utfästa priset. Förköpsrätten må utövas

endast om försäljningen omfattar hela det arrenderade området eller om

den odlade jorden, som ingår i den försålda fastigheten, till större delen

omfattas av arrenderätten. Hätten får ej utövas allenast i fråga om eu del

av den försålda fastigheten. För att icke lagen skall kringgås, har i 67 §

nyttjanderättslagen upptagits ett stadgande av innebörd, att om options­

rätten förfallit på den grund att jordägaren avsett att själv bruka fastig­

heten, jordägaren skall vara skyldig inhämta arrendenämndens tillstånd,

om han vill sälja fastigheten, innan två år förflutit från arrendets upphö­

rande. Brott häremot straffas med dagsböter.

Arrendeavgiften skall enligt 58 § vara till sin storlek bestämd.

Byggnadsskyldigheten regleras i 59 och 60 §§. Det åligger jordägaren

att vid tillträdet avlämna ej mindre bostadshus i det skick, som motsvarar

vad enligt gällande hälsovårdsstadga kräves, än även för jordbruket nö­

diga ekonomibyggnader så beskaffade, att ej därå oundgängligen påkallas

ombyggnad eller annan än mindre reparation. Begreppet mindre reparation

är i lagen närmare bestämt. Byggnadsskyldighetens omfattning bestäm­

mes vid tillträdessyn, därvid bland annat bestämmes, vilka på fastigheten

befintliga byggnader, som äro nödiga för jordbruket. Verkställer ej jord­

ägaren honom vid synen ålagt byggnadsarbete inom utsatt tid, äger arren­

datorn utföra arbetet i jordägarens ställe med rätt till gottgörelse därför av

jordägaren. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick är arrendatorn

berättigad ej blott till skälig nedsättning i arrendeavgiften utan även till

skadestånd. Nybyggnadsskyldighet föreligger även med avseende å behov

som kunna inställa sig efter tillträdet. Därest under arrendetiden erford­

ras, utan att vållande ligger arrendatorn till last, att ny- eller ombyggnad

sker av hus, som är att hänföra till nödig byggnad, eller att å sådant hus

verkställes annan än mindre reparation, är jordägaren skyldig att utan

oskäligt dröjsmål därom besörja. Byggnadsföreläggande i det hänseende

nu sagts kan under arrendetiden meddelas vid särskild syn.

Beträffande arrendatorns hävde- och underhållsskyldighet gäller samma

regel som i fråga om arrenden i allmänhet (61 §), dock att i fråga om

egentliga byggnader underhållsskyldigheten är inskränkt till att avse mind­

re reparationer.

I 62 § föreskrives dels att, om å fastigheten finnes hus, som enligt vad

vid tillträdessvnen bestämts icke är att hänföra till nödig byggnad, det skall

anses undantaget från arrendet och dels att, om byggnaden ingår i arrendet,

angående nybyggnads- och underhållsskyldighet skall gälla vad om nödig

byggnad är stadgat.

I 63 § meddelas föreskrift om rätt för arrendatorn till husbehovsfiske,

och 64 § reglerar, vad norra delen av riket angår, arrendatorns rätt till

skogsfång och bete.

De sociala arrendebestämmelser för vilka redogörelse nu lämnats, med

undantag av 62 §, äro av tvingande karaktär enligt vad som föreskrives i

65 § andra stycket. Vissa i samma stycke uppräknade, i den allmänna av­

delningen av arrendekapitlet upptagna stadganden skola även vara Iving-

16

Kungi. Maj.ls proposition nr 209.

ande vid de arrenden, för vilka specialregleringen är tillämplig. De avsed­

da stadgandena äro upptagna i: 8 § andra stycket (arrendatorns rätt att

lämna från sig arrendet, då avtalet är slutet för viss tid ej understigande

tio år), 9 § (vad i avseende å arrendeavtalet skall gälla i händelse av ar­

rendatorns död), 12 § sista stycket (jordägaren och arrendatorn skola ge­

mensamt vidkännas kostnaden för tillträdes- och avträdessyn), 17 § (ar­

rendatorns rätt till ersättning för förbättringsarbeten), 18 § tredje och

fjärde styckena utom vad angår elektrisk anläggning (vissa föreskrifter i

avseende å det fall att jordägaren ej vill inlösa överloppshus m. in.) samt

20 § första stycket (arrendatorns rätt till nyodling).

I 65 § första stycket stadgas därjämte, att i 9 § första stycket avsett för­

behåll om arrendeavtals upphörande vid arrendators död, saknar verkan

vid arrende, som faller under de sociala arrendebestämmelserna.

Viktigast av de enligt 65 § andra stycket tvingande stadgandena äro de

som reglera arrendatorns rätt till ersättning för förbättringsarbeten

(17 §). I detta hänseende tillerkännes arrendatorn under vissa i lagen an­

givna förutsättningar rätt till ersättning för verkställd täckdikning och

gödselstadsanläggning, för anläggning av markväg, inrättande av silo för

konservering av foder eller utförande av annan varaktig för jordbruket

nyttig anläggning, som ej är att hänföra till åbyggnad eller elektrisk an­

läggning, samt för nyodling, särskilda åtgärder för anordnande av betes­

bruk eller annan jordförbättring än sådan som avser bättrande av tillträ-

desbrist, för såvitt fastighetens värde därigenom blivit på ett varaktigt

sätt förökat.

Enligt 68 § kan, därest särskilda omständigheter visas böra föranleda

därtill, dispens erhållas från en eller flera av de tvingande lagbestämmel­

serna. Härför erfordras, att arrendeavtal upprättas och att i detta intagits

förbehåll att medgivande till dispens må sökas. Dispens sökes hos arrende­

nämnden, över vars beslut klagan kan föras hos länsstyrelsen.

Slutligen må nämnas, att det enligt stadgande i 66 § ankommer på ar­

rendenämnden att på begäran av jordägaren eller arrendatorn granska

arrendeanlalel.

Tillämpning av 1943 års sociala arrendebestämmelser på arrenden

av jord av publik natur.

Till grund för de år 1943 utfärdade, i nyttjanderättslagen infogade socia­

la arrendebestämmelserna låg ett lagförslag, framlagt för riksdagen i pro­

positionen nr 346 samma år. I samband med remiss till lagrådet av lag­

förslaget uttalade föredragande departementschefen (prop. sid. 45), att

en revision av arrendelagstiftningen syntes böra medföra, att de särskilda

författningar, som reglerade förhållandena vid kropoarrenden och eckle­

siastika arrenden, underkastades en översyn i syfte att bringa dem i när­

mare överensstämmelse med de ändrade stadgandena i arrendelagen. Med

anledning av vissa framställningar yttrade lagrådet (prop. sid. 195), att ar­

renden av jord, tillhörig universitet med flera, borde underkastas speciella

bestämmelser. Härom borde enligt lagrådets mening särskild utredning

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

17

komina till stånd, en utredning, som borde omfatta även andra arrenden

å jord i allmän ägo eller eljest av i viss mening publik natur. Departe­

mentschefen biträdde vad sålunda förordats (prop. sid. 208) och förklarade

sig alltså förutsätta, att arrenden av hithörande slag skulle bli föremål

för särskild reglering, vilken i huvudsak borde ansluta till de föreslagna

särskilda bestämmelserna i nyttjanderättslagen.

Vid behandling av propositionen yttrade riksdagens tredje särskilda ut­

skott (utlåtande nr 2 sid. 59), att utskottet, som ville understryka departe­

mentschefens sistnämnda uttalande, för sin del ansåge, att i utredningen

aven borde inbegripas vissa arrenden å kommunal jord. Riksdagen (skriv,

nr 533) godkände utskottets utlåtande i denna del. Med vissa av utskottet

föreslagna ändringar antog riksdagen det i propositionen framlagda lag­

förslaget.

Beträffande arrenden av annan publik jord än den ecklesiastika ha de

här irån riksdagens sida uttalade önskemålen numera i det hela tillgodo-

setts. Sålunda ha i anslutning till den nya sociala arrendelagstiftningen

utfärdats speciella bestämmelser för utarrenderingen

av de till domänfonden hörande jordbruksegendomarna genom förord­

ningen den 10 mars 1944 (nr 69) om ändring i förordningen den 22 juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,

av de rikets universitet tillhöriga jordbruksegendomarna genom stadgan

den 15 november 1945 (nr 751) angående utarrendering av universitets-

jord samt

av jordbruksfastighet, tillhörig landskommun, köping, stad, församling,

municipalsamhälle, landsting eller annan, borgerlig eller kyrklig, kom­

munal förvaltningsenhet - - såframt utarrenderingen icke regleras av eck­

lesiastika arrendebestämmelser — genom lagen den 12 april 1946 (nr 147)

med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord.

Även beträffande utarrenderingen av de för kyrkliga ändamål dispone­

rade jordegendomarna (ecklesiastika arrenden) ha vissa författningsreg­

leringar i förevarande syfte kommit till stånd. Dessa regleringar ha emel­

lertid av flera anledningar, till vilka jag i det följande återkommer, hit­

tills icke kunnat göras i allo restfria. Innan jag går att redogöra för vad i

detta hänseende redan åtgjorts och för vad här ännu återstår att reglera,

far jag lämna några allmänt orienterande upplysningar om de särskilda

grupper av jordbruksfastigheter, som vanligen hänföras under beteckning­

en ecklesiastik jord. I denna min inledande redogörelse skall jag även

meddela några kortfattade uppgifter om vem som beträffande utarrende­

ringen av fastighet, hänförlig till den ena eller andra av hithörande grup­

per, är den i sista hand avkomstberättigade intressenten samt om de__

härav betingade — olika former, i vilka förvaltningen av de ecklesiastika

jordbruksegendomarna av skiftande slag för närvarande äger rum.

liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. År 209.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

l)et för ularrendering avsedda ecklesiastika fastighetsbeståndet.

Statistiska uppgifter.

Den ecklesiastika jord, som i princip är avsedd att giva ekonomisk av­

kastning genom upplåtelse på arrende eller eljest med nyttjanderätt, om­

fattar följande rättsligt särställda slag av fastigheter:

1. löneboställen,

2. allmänna kyrkohemman,

8. klockarhemman.

4. biskopshemman,

5. stifts prästlönefondsheminan,

6. fastigheter anslagna domkyrkor,

7. fastigheter anslagna lokalkyrkor i landskapen Skåne, Halland och

Blekinge,

8. fastigheter anslagna lokalkyrkor i övriga delar av riket, samt

9. fastigheter anslagna vissa allmänna läroverk (»skolhemman»).

Löneboställena utgöra den ojämförligt största gruppen av hithörande

publika jordegendomar. De härröra med få undantag från de av försam­

lingsprästerna (kyrkoherdar och komministrar) under äldre avlöningssys­

tem på lön innehavda jordbruksfastigheterna. I och med 1910 års präst-

lönereform avskildes i regel å dessa fastigheter ett särskilt område med er­

forderliga åbyggnader, avsett för bostad åt prästen (prästgård). Återsto­

den — jordbruksdelen jämte till fastigheten hörande skogsmark — bildade

lönebostället. Denna ombildning av de gamla prästboställena var vid 1920-

talets slut praktiskt taget genomförd för hela riket. Farligt en per den 31

december 1949 sammanställd statistik uppgick vid nämnda tidpunkt de

ecklesiastika löneboställenas sammanlagda areal till omkring 113 000 har

åker, äng och bete, 276 000 har produktiv skogsmark och 81 000 har im-

pediment. Löneboställenas sammanlagda taxeringsvärde utgjorde 191,36

miljoner kronor, därav å »skogsdelarna» 62,93 miljoner kronor. Enligt en

något äldre statistisk sammanställning var åkerjorden fördelad på 2 979

brukningsdelar i följande storleksklasser:

över 50 hektar åker

15—50

»

»

5—45

»

»

0— 5

»

»

397 stycken

1 509

»

771

»

302

»

Till belysning av detta jordbestånds relativa betydelse må nämnas, att

de till statens domäners fond hörande jordbruksfastigheterna den 31 de­

cember 1948 — efter en under de senaste årtiondena i rätt stor skala före­

tagen försäljning av dylika egendomar — omfattade 1 299 brukningsdelar

med en sammanlagd ägoareal av 59 036 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

19

De allmänna kyrkohemmanen leda även sitt ursprung från de under

ett äldre rättsskede av församlingspräster på lön innehavda jordbruksfas­

tigheterna, men de tillhöra eu grupp dylika fastigheter, vilkas avkastning

indragits till central fond (tidigare prästerskapets löneregleringsfond, nu­

mera från och med år 1914 — kyrkofonden). Kyrkohemmanens åkerjord

var den 31 december 1949 fördelad på 53 brukningsdelar.

Klockarhemman. Sedan ett tiotal ar tillhaka pågår — enligt bestäm­

melserna i den så kallade klockarboställslagen (SFS 1938:732) — en

successiv avveckling av klockares och organists innehav på lön av boställs-

jord. Vid denna, i samband med ikraftträdande av ny lönereglering för

hithörande befattningshavare skeende avveckling överlämnas lönefastighc-

ten i de allra flesta tallen till vederbörande församling med lika fri dis­

positionsrätt, som gäller beträffande kommunal jord i allmänhet. I rätt stor

utsträckning förordnas om fastighetens försäljning. Men klockarboställs­

lagen anvisar även ett tredje alternativ för den förändrade dispositionen:

fastigheten kan, om den besitter erforderlig ekonomisk bärkraft och i öv­

rigt visar sig därtill lämplig, bibehållas såsom publik arrendegård, kloc­

karhemman. Förordnande av denna innebörd har — intill den 1 januari

1950 — meddelats av Kungl. Maj:t beträffande 23 stycken lönefastighe-

ter av ifrågavarande slag. Flertalet av dessa fastigheter äro belägna inom

församlingar tillhörande Lunds och Göteborgs stift.

Biskopshemman. I och med den för rikets biskopar år 1936 genomförda

allmänna löneregleringen blev dessa befattningshavares tidigare innehav

på lön av boställsjord definitivt avvecklad. De från löneförhållandet fri­

gjorda fastigheterna disponeras numera såsom publika arrendegårdar un­

der beteckningen biskopshemman. Antalet brukningsdelar med åkerjord

var vid senaste årsskiftet 116.

Vid 1949 års utgång redovisades för de allmänna kyrkohemmanen, kloc-

karhemmanen och biskopshemmanen tillhopa en total areal inägojord av

4 031 hektar och produktiv skogsmark 8 644 hektar. Sammanlagda taxe­

ringsvärdet för fastigheterna tillhörande dessa tre grupper uppgick till 8,1

miljoner kronor, därav för skogsdelarna 1,7 miljoner kronor.

Stifts prästlönefondshemman. Enligt lagen den 15 maj 1942, nr 232, an­

gående användande i vissa fall av prästlönefond nr. m. må fond, som utgör

tillgång för avlöning av prästerskapet i visst pastorat, användas till inköp

av fastighet. Inköp av fastighet må också kunna ske med (sammanskjutna)

medel tillhörande prästlönefonder från två eller flera pastorat. För sist­

nämnda fall skola de för inköpet avsedda medlen ingå till en för stiftet

upplagd fond (stifts prästlönejordsfond), och fastighetsförvärvet skall ske

för denna fonds räkning. Sådan för stifts prästlönejordsfond inköpt fas

tighet benämnes stifts prästlönefondshemman. Till dato finnas endast två

dylika fastigheter.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Fastigheter anslagna domkyrkor. Domkyrkornas fastigheter i gamla

Sverige äro fåtaliga. Jordbruksfastigheter innehavas endast av Strängnäs

och Västerås domkyrkor, två av vardera domkyrkan. Domkyrkosysslo-

mansboställen finnas vid Strängnäs och Västerås domkyrkor. Samman­

lagda arealen å här avsedda jordbruksfastigheter uppgick den 31 december

1949 till 194,7 hektar inägor och 405,4 hektar skogsmark.

Det ojämförligt största fastighetsbeståndet innehaves av Lunds dom­

kyrka. Denna domkyrka besitter sålunda — å landet — 117 jordbruksfas­

tigheter jämte en del lägenheter med en sammanlagd areal av 3 078 hektar.

Sammanlagda taxeringsvärdet å dessa landsfastigheter utgjorde vid nyss

angivna tidpunkt 7,9 miljoner kronor.

Fastigheter anslagna lokalkyrkor i Skåne, Halland och Blekinge. En­

ligt en inom ecklesiastikdepartementet år 1938 sammanställd statistik ut­

gjorde antalet hemman och lägenheter av detta slag 941 stycken, varav hu­

vuddelen eller 828 i Lunds stift. Icke mindre än 707 fastigheter hade en

areal understigande 5 hektar och 586 hade lägre taxeringsvärde än 2 000

kronor. Antalet fastigheter med större areal inrösningsjord än 10 hektar

var 94.

Fastigheter anslagna lokalkyrkor i övriga delar av riket. Enligt nyss-

berörda statistik utgjorde antalet till denna fastighetskategori hänförliga

hemman och lägenheter 325 stycken. Talrikast funnos dylika jordar inom

Skara; Linköpings och Göteborgs stift. Ungefär halva antalet fastigheter

hade en areal inrösningsjord, som understeg 1 hektar. Taxeringsvärdet ut­

gjorde för 190 fastigheter mindre än 2 000 kronor.

Fastigheter anslagna vissa allmänna läroverk (skolhemman). Denna

relativt fåtaliga kategori utgör en reminiscens från ett tidigare avlönings­

system för lärare vid de första gymnasierna och vissa andra äldre stads-

skolor. Förutom en del obebyggda småjordar höra för närvarande hit nå­

got över trettio egentliga arrendegårdar. De senare, som oftast äro av

kyrkligt ursprung, ha anvisats för sitt nuvarande ändamål av kronan utom

i ett fall, då ett dylikt skolhemman tillkommit genom en privat dona­

tion. Det största antalet arrendegårdar eller 16 faller på gossläroverket i

Malmö. Gårdarna ha en åkerareal från cirka 12 upp till cirka 60 hektar;

över hälften saknar skogstillgång.

Del ekonomiska intressentskapet och förvaltningen.

Löneb o ställena blevo genom 1910 års allmänna prästlönereform i prin­

cip anvisade att utgöra lokala tillgångar för pastoraten vid fullgörande

av deras skyldighet att — i första hand — svara för viss del av avlöning­

en till det egna prästerskapet. Någon ensamrätt till behållningen av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

21

tillgångar tillädes dock icke det enskilda pastoratet. Kyrkofonden, avsedd

för bestridande av utgifter för rikskyrkliga ändamål, fick här ett starkt

ekonomiskt medintresse i tillgångarna och deras avkastning. År 1932 före­

togs en viss omläggning av finansieringsreglerna på hithörande område i

avsikt att söka stärka pastoratens intresse för en förbättring av lönefastig-

heternas avkastningsförmåga. I samband härmed skedde en ingripande

förändring i sättet för löneboställenas förvaltning, den så kallade eckle­

siastika boställsreformen av nämnda år. Löneboställen hade dittills för­

valtats, jordbruksdelarna av länsstyrelserna och skogsmarkerna av do­

mänverket. I och med berörda reform uppdrogs inseendet och vården över

löneboställena åt tolv nyinrättade statsmyndigheter, stiftsnämnder-

n a, medan vissa förvaltningsbestyr hänlades till pastoraten och des­

sa menigheters organ, kyrkoråd och eventuellt tillsatta bostallsstyrelser.

Ett betydelsefullt led i detta på en gång statliga och kommunala förvalt­

ningssystem utgöra de under stiftsnämnderna sorterande b o s t ä 11 s-

nämnderna.

Den behållna avkastningen av allmänna kyrkohemman, klockarhemman

och biskopshemman ingår i sin helhet i kyrkofonden. Förvaltningen av

fastigheter av dessa slag omhänderhaves helt av stiftsnämnden. Behållen

avkastning av stifts prästlönefondshemman tillfaller, efter fördelning en­

ligt särskilda grunder, de pastorat, som av sina lokala prästlönefonder

sammanskjutit de för inköpet av fastigheten erforderliga medlen. Förvalt­

ningen av stifts prästlönefondshemman ombesörjes ävenledes helt av stifts­

nämnden.

Den behållna avkastningen av domkyrkornas fastigheter tillfaller —

med undantag för de fåtaliga domkyrkosysslomansboställena, vilka allt­

jämt innehavas på lön av vederbörande befattningshavare — odelat re­

spektive domkyrkor. Förvaltningen av domkyrkoegendomen tillkommer

enligt kyrkolagen biskopen och domkapitlet med sysslomannen såsom när­

maste förvaltare, varjämte i viktigare saker samråd skall ske med lands­

hövdingen. Fn viss medverkan från domkyrkoförsamlingens sida förelig­

ger i fråga om förvaltningen av Västerås domkyrka och dess egendom ge­

nom den för ändamålet inrättade så kallade domkyrkokommissionen. En­

ligt Kungl. Maj:ts stadga den 17 november 1859 med däri vidtagna änd­

ringar och tillägg skall den närmaste förvaltningen av Lunds domkyrkas

egendomar tillkomma det på visst sätt sammansatta domkyrkorådet. Utar-

renderingen av dessa egendomar skall dock jämlikt kungl. kungörelsen

den 16 september 1932, nr 432, ombesörjas av stiftsnämnden i Lund.

Den behållna avkastningen av de lokalkyrkor anslagna fastigheterna

tillkommer i hela riket — vederbörande församling och skall redovisas

till församlingens kyrkokassa. Förvaltningen av fastigheter av detta slag

omhänderhaves, i Skåne. Halland och Blekinge av församlingen och stifts-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

nämnden i förening samt i övriga delar av landet helt av församlingen

själv.

Skolhemmanens behållna avkastning uppbäres av vederbörande tjänst-

innehavare. Då dessa dock i rNegel äro skyldiga att vidkännas avdrag här­

för å lönen, kommer avkastningen i motsvarande mån ytterst statsverket

till godo. Tjänstinnehavarna förvalta själva sina hemman; i Skåne ombe-

sörjes dock utarrenderingen m. in. av stiftsnämnden.

Hittills vidtagna åtgärder för tillämpning å eeklesiastik jord av 1943 års

sociala arrendebestämmelser samt härför ytterligare erforderlig

författningsreglering.

Den 26 september 1942 avlämnade särskilda inom ecklesiastikdeparte­

mentet tillkallade sakkunniga förslag till stadga angående stiftsnämnds

förvaltning av ecklesiastik jordegendom. Vid en senare företagen över-

arbetning av berörda förslag beaktades den slutliga utformningen av den

sociala arrendelagstiftningen. Härefter utfärdades den 24 juni 1945 (nr

588) stadga angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik jord (eck­

lesiastik arrendestadga). Denna författning har fått omedelbar tillämp­

ning beträffande allmänna kyrkohemman, klockarhemman, biskopshem-

man och stifts prästlönefondshemman.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkalla­

de jag samma dag stiftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt att såsom sak­

kunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva

förslag i fråga om de ändringar av gällande bestämmelser rörande utar-

rendering av ecklesiastika löneboställen, som erfordrades för att bringa

dessa bestämmelser i närmare överensstämmelse med den så kallade so­

ciala arrendelagstiftningen.

Till Gynnerstedt överlämnades för att tagas i övervägande vid sakkunnig­

uppdragets fullgörande dels kyrkomötets skrivelse den 3 december 1946,

nr 16, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående

utseendet av ledamöter och suppleanter i boställsnämnd, dels kammarrå­

det T. Wohlins i egenskap av sakkunnig den 15 augusti 1938 avgivna be­

tänkande angående enhetliga bestämmelser för stiftsnämnds förvaltning

av ecklesiastika fastigheter jämte däröver avgivna yttranden, dels f. d.

domänintendenten Bernhard Nilssons i Landeryd i egenskap av sakkun­

nig den 7 februari 1944 avgivna betänkande angående de ecklesiastika

löneboställenas räntabilitet jämte däröver avgivna yttranden, dels ock ett

antal framställningar från stiftsnämnder, arrendatorssammanslutningar

med flera angående tillvaratagande av kyrkofondens intresse av nybygg-

nadskostnaderna vid de ecklesiastika löneboställena, sättet för arrende­

Kanyl. Maj.ts proposition nr 209.

28

villkorens bestämmande vid löneboställena, utarrenderingsförfarandet vid

löneboställena, överlåtelse av ecklesiastikt arrende, uppskattning av nor­

malavkastning, boställsnämndernas sammansättning, förändring av lön“-

boställes disposition, mandattid för boställsnämndsordförande, ändrade

arrendebestämmelser för domkyrkojord in. in.

Med skrivelse den It juni 1947 avlämnade Gynnerstedt (i det följande

även kallad utredningsmannen) betänkande med utredning och förslag

angående vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning in. in. Det avgivna

betänkandet avsåg i första hand de ändringar, som med anledning av 1948

års sociala arrendelagstiftning syntes den sakkunnige böra vidtagas i be­

stämmelserna rörande utarrenderingen av de ecklesiastika löneboställena.

Med föranledande bland annat av de till honom överlämnade ärendena fö­

reslog Gynnerstedt i sitt betänkande ävenledes vissa ändringar i fråga om

själva förvaltningen av löneboställena.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkolle-

yiet, samtliga stiftsnämnder, statskontoret,_ domänstyrelsen, egnahems­

styrelsen, statens sakrevision, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Västernorrlands län, hushållningssällskapen i samma län,

svenska landskommunernas förbund, svenska pastoratens riksförbund och

riksförbundet landsbygdens folk; till vederbörande stiftsnämnders utlå­

tanden ha vidare fogats yttranden av stifts jägmästaren i Linköpings stift,

ordförandena i boställsnämnderna inom II, V och IX boställsdistrikten i

Lunds stift och I och II boställsdistrikten i Visby stift samt ärkestiftets

pastoratsförbund, Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening,

Kronobergs läns arrendatorsförening och föreningen arrendatorer av eck­

lesiastika hemman i Skåne it. p. a. Vid avgivandet av sitt utlåtande har

kammarkollegiet haft tillgång till samtliga de nämnda myndigheternas och

sammanslutningarnas yttranden med undantag av statskontorets, sakre­

visionens och landskommunernas förbunds. Det av statens sakrevision i

ärendet avgivna yttrandet innefattades i en av revisionen överlämnad, i no­

vember 1947 upprättad promemoria angående granskning av stiftsnämn-

dernas fastighetsförvaltning, i vilken av sakrevisionen särskilt tillkallade

granskningsmän — ledamoten av riksdagens andra kammare G. Hellbac-

ken, jägmästaren G. Tamm, skogschefen G. Wesslén jämte sekreteraren

hos sakrevisionen S. Granström sammanfattat iakttagelser och erfa­

renheter vid en av dem, huvudsakligen genom en omfattande reseverksam-

het, verkställd granskning av det praktiska utförandet av stiftsnämndernas

verksamhet i vad avsåge ecklesiastik boställsjord och därmed samman­

hängande spörsmål. Då i granskningspromemorian ingående behandlats

icke enbart de av Gynnerstedt framlagda förslagen utan även vissa andra

för den ecklesiastika boställsförvaltningen och den kyrkliga ekonomien be­

tydelsefulla frågor, beslöts att genom remiss inhämta vissa myndigheters

24

K in tgl. Maj:is proposition nr 20!).

och sammanslutningars yttranden över de av sakrevisionen förordade

förslagen. I följd härav ha över granskningspromemorian yttranden avgi­

vits av kammarkollegiet, samtliga stiftsnämnder, statskontoret, domänsty­

relsen, svenska landskommunernas förbund och svenska pastoratens riks­

förbund; vidare ha till respektive stiftsnämnders utlåtanden fogats yttran­

den av stiftsjägmästarna i Linköpings, Skara och Strängnäs stift, ordföran­

den i bostadsnämnderna i 1 och II boställsdistrikten i Visby stift samt de

tre förut nämnda arrendatorsföreningarna. Kammarkollegiet har vid ut­

arbetandet av sitt utlåtande över promemorian haft tillgång till övriga re­

missinstansers yttranden med undantag av statskontorets, domänstyrel­

sens och de nämnda förbundens.

I egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig har Gynnerstedt vidare över­

lämnat dels den 31 oktober 1947 betänkande med utredning och förslag

angående förvaltning av domkyrkornas och lokalkyrkornas jordar även­

som domkyrkosysslomansboställena, dels ock den 4 februari 1948 betän­

kande med utredning och förslag angående dispositionen av vissa läro-

verkslärarboställen.

Sedermera ha särskilda, år 1946 tillkallade sakkunniga den 15 november

1949 avlämnat betänkande med förslag angående domkyrkornas förvalt­

ning och ekonomi (S. O. U. 1949:63), vari de sakkunniga bland annat av­

givit förslag till utarrenderingsbestämmelser för de domkyrkorna tillhö­

riga jordbruksfastigheterna. Detta betänkande är för närvarande föremål

för remissbehandling.

I avbidan på den författningsreglering, som kan föranledas av sistnämn­

da förslag, har Kungl. Maj :t genom cirkulär den 6 maj 1949, nr 206, ut­

färdat provisoriska bestämmelser för utarrendering av vissa kyrkofastig-

heter i Skåne, Halland och Blekinge. Däri har förordnats, att vid därefter

skeende utarrendering av Lunds domkyrkas hemman och lägenheter samt

andra kyrkors hemman och lägenheter i Skåne, Halland och Blekinge skul­

le — tillsvidare och intill dess ändrade bestämmelser rörande förvalt­

ningen av dessa fastigheter kunde bliva utfärdade — vad i 14 § ecklesiasti­

ka arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588) föreskrevs i fråga om bygg­

nads- och underhållsskyldighet äga motsvarande tillämpning, därvid vad

i 2—6 mom. stadgades om stiftsnämnd i stället skulle avse, beträffande

Lunds domkyrkas fastigheter domkyrkorådet och eljest vederbörande för­

samling.

Föredraganden.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att beträffande några grupper

av ecklesiastika fastigheter ännu återstår en del lagstiftningsarbete, in­

nan de s. k. sociala arrendebestämmelserna i full utsträckning kunna få

tillämpning med avseende på dem. Dessa grupper äro domkyrko- och lo-

kalkyrkohemmanen, de s. k. skolhemmanen samt löneboställena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20:9.

25

Beträffande domkyrkoheinmanen föreligger ett nyligen avgivet, ännu

icke remissbehandlat förslag av 1946 års domkyrkosakkunniga. Efter re­

missbehandlingen kommer detta ärende att göras till föremål för ytterli­

gare beredning inom ecklesiastikdepartementet. I anslutning härtill synas

även böra upptagas till övervägande arrendebestämmelserna m. in. röran­

de kyrkofastigheterna i övrigt.

I detta sammanhang får jag även framhålla, att chefen för ecklesiastik­

departementet har under övervägande att förorda avlåtande till inneva­

rande års riksdag av förslag, vilket om det antages — medför, att de för

kronoegendomarna gällande ntarrenderingsbestämmelserna i tillämpliga

delar komma att lända till efterrättelse vid arrendeupplåtelser av de av

kronan anslagna skolhemmanen.

Utredningsmannen har i sitt betänkande rörande de ecklesiastika lönebo-

ställena dels framlagt förslag om en av den sociala arrendelagstiftningen på­

kallad revision av ecklesiastik boställsordning och dels även behandlat vis­

sa andra för boställsförvaltningen och den kyrkliga ekonomien betydelse­

fulla problem, såsom frågorna om byggnadsverksamhetens rationalisering,

uppmjukning av normaluppskattningsbestämmelserna in. m. Statens sakre­

vision åter har i den överlämnade promemorian över granskningen av stifts-

nämndernas fastighetsförvaltning berört — förutom dessa senare frågor —

bland annat även spörsmålen om byggnadskostnadernas finansiering, den

allmänna praktiska utformningen av skogsskötseln vid de ecklesiastika lö-

neboställena, boställsarrendatorernas rätt till husbehovsskog, försäljning

av kyrklig jord, placering av prästlönefondsmedel ävensom vissa kultur­

tekniska frågor. En del av dessa spörsmål ha även undersökts av f. d. do­

mänintendenten Nilsson i dennes förut nämnda betänkande angående de

ecklesiastika löneboställenas räntabilitet in. in.

Liksom förslaget om en revision av boställsordningen efter grunderna

för den sociala arrendelagstiftningen äga självfallet även de nyss angivna

specialfrågorna stor betydelse för det ecklesiastika boställsväsendet och

därmed även för den kyrkliga ekonomien över huvud. Dessa frågor, av vil­

ka flera äro av komplicerad natur och därtill beröra vissa av huvudgrun­

derna för den gällande kyrkligt-ekonomiska lagstiftningen, anser jag dock

böra ytterligare beredas inom ecklesiastikdepartementet, innan ställning

härutinnan kan tagas.

Den i synnerhet för de ecklesiastika boställsarrendatorerna viktiga frå­

gan om sådana ändringar i och tillägg till boställsordningens arrendeföre­

skrifter, att dessa i princip komma alt överensstämma med nyttjanderätts-

lagens sociala bestämmelser, synes emellertid nu böra få sin lösning. Här­

utöver anser jag mig även böra framlägga förslag om ändring av de före­

skrifter i boställsordningen, som reglera boställsnämndens sammansätt­

ning. sättet för arrendevillkorens bestämmande och förändring av lönebo-

26

Kunyl. Maj.ts proposition nr 209.

ställets disposition, då dessa tre frågor äga ett omedelbart samband med

den sociala arrendelagstiftningens motsvarande tillämpning vid boställs-

förvaltningen och spörsmålet om ändrad disposition jämväl med de av

statsmakterna antagna allmänna grunderna för den statliga jordbrukspo­

litiken.

Innan jag närmare ingår härpå, skall jag till en början lämna en över­

siktlig redogörelse för de bestämmelser i boställsordningen, som ha bety­

delse i detta sammanhang.

II. Gällande bestämmelser om ecklesiastika löneboställen

m. m.

Enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 skall lönebostäl-

le förvaltas av pastoratet, som skall fullgöra de skyldigheter, vilka enligt

lag eller särskild författning åligga fastighets ägare. Pastoratets boställs-

förvaltning står under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd.

Bostadsnämnden skall enligt boställsordningen bestå av tre i orten bo­

ende, i lantbruks- och därmed sammanhängande affärsförhållanden kun­

niga män. Två ledamöter jämte suppleanter skola utses för tre år åt

gången, den ene, tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den andre av

stiftsnämnden. Såsom tredje ledamot i bostadsnämnden skall inträda eu

pastoratsrepresentant, dock ej tillhörande det av förekommande ärende be­

rörda pastoratet. Varje pastorat inom boställsnämndens tjänstgöringsområ-

de skall för tre år åt gången utse en sådan representant jämte ersättare.

Såsom särskilt kompetenskrav för pastoratsrepresentant har stadgats, att

vederbörande skall vara valbar tid nämndeman.

I stiftsnämnden skall sitta fem ledamöter, av vilka tre jämte ersättare

för dem skola utses av Kungl. Maj :t för tre år åt gången. Dessa skola äga

erforderlig insikt i lantbruk och skogsbruk samt därmed sammanhängande

affärsförhållanden. De återstående två ledamöterna skola väljas av domka­

pitlet, likaledes för tre år i sänder. Av de sistnämnda ledamöterna skall en

vara juridiskt bildad och tjänstgöra som sekreterare hos nämnden. Stifts-

nämnden väljer inom sig vice ordförande. Hos stiftsnämnd skola vara an­

ställda en eder flera stiftsjägmästare.

De närmare bestämmelserna om förvaltning av boställe meddelas huvud­

sakligen i boställsordningen 21—31 §§, vilka reglera förhållandet ej blott

medan kontrollmyndigheterna och pastoratet utan även medan pastoratet

och arrendatorn. Det principiella särskiljandet medan förvaltning och kon­

troll är icke strikt genomfört, utan kontrollmyndigheternas åtgärder ha i

vissa fall direkt avseende å arrendatorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201).

27

I 21—-23 §§ meddelas bestämmelser rörande boställets bebyggelse och

hävd. Boställsordningen utgår från förhållandena vid dess ikraftträdan­

de. »Laga hus» utgjorde sålunda de byggnader, som enligt föreskrift skulle

finnas på bostället vid tiden för pastoratets övertagande av förvaltningen.

Då omständigheterna därtill giva anledning, må ändring härav ske. Be­

byggelsen skall dock alltid anpassas efter boställets storlek och avkast­

ningsförmåga. För självständigt jordbruk avsedd bebyggelse får icke utan

tillstånd av stiftsnämnden inskränkas så, att sådant jordbruk icke längre

kan bedrivas på bostället. I 22 § meddelas föreskrifter om laga hus på bo­

ställe, som pastoratet förvärvar genom köp eller byte. Vidare ansvarar pas­

toratet i första hand gentemot det allmänna för ny- och ombyggnad samt

underhåll av löneboställets byggnader ävensom för hävden av boställets

åker och äng m. in.

Pastoratet är icke skyldigt att utarrendera bostället utan kan driva jord­

bruket i egen regi. Utarrendering är emellertid det i praktiken regelmäs­

sigt förekommande. Vid utarrendering skall pastoratet enligt 25 § upprätta

och underställa boställsnämndens prövning och godkännande förslag till

arrendekontrakt. I förslaget skall upptagas den arrendeavgift, som options-

berättigad arrendator skall ha att erlägga, eller, då sådan arrendator ej fin­

nes, den avgift, vartill bostället lägst må utarrenderas. Boställsnämnden

har rätt att enligt vissa regler ändra förslaget, bland annat om det befin-

nes icke tillgodose optionsberättigad arrendators intresse.

I fråga om upplåtelse av bostället på arrende skall enligt 26 §, i den mån

ej annat följer av bestämmelserna i boställsordningen, gälla allmän lag.

De särskilda arrendebestämmelserna i boställsordningen äro fåtaliga och

för utarrenderingen gälla alltså i huvudsak de allmänna arrendebestäm-

melserna i nyttjanderättslagen. De särskilda bestämmelserna i boställsord­

ningen äro av följande innehåll.

Utarrenderingen skall enligt 27 8 i regel ske på tio år.

Arrendatorn är jämlikt 28 § skyldig att utföra mindre reparation på bo­

ställets laga hus. Begreppet mindre reparation är bestämt på samma sätt

som i de sociala arrendebestämmelserna. Enligt boställsordningen kan ar­

rendatorn även tillförbindas att svara för annan än mindre reparation

samt för om- eller nybyggnad av laga hus ävensom för brandförsäkringen.

Vidare skall arrendatorn hålla åker och äng i fullgott stånd. Pastoratet sva­

rar likväl för att de arrendatorn sålunda åvilande skyldigheterna ej efter­

sättas. Arrendatorns skyldigheter skola angivas i arrendekontraktet.

Till- och avträdessyn samt annan syn på löneboställe skall enligt 29 8

verkställas av boställsnämndens tre ledamöter. Härvid är att märka, alt

ifrågavarande syn icke förrättas av boställsnämnden såsom sådan, utan

nämndens tre ledamöter äro att anse såsom synemän vid syner enligt 2

kap. 11

13 88 lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Denna lags be­

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

stämmelser — och i andra hand föreskrifterna i .32—43 §§ boställsordning-

en — skola därför i tillämpliga delar följas vid synen. Kostnaden betalas av

pastoratet, som emellertid äger viss rätt till ersättning av arrendatorn.

I 30 § meddelas bestämmelser om arrendatorns optionsrätt. Om arrenda-

torns föregående och återstående arrendetid uppgår till sju år och han väl

brukat bostället, skall han eller hans änka eller barn äga företrädesrätt till

förnyat arrende på de villkor, som fastställas i vederbörlig ordning. Pas­

toratet skall hembjuda arrendet till arrendatorn. som skall bestämma sig

inom en månad, dock tidigast nio månader före arrendetidens utgång. Om

under de sista sju arrendeåren arrendatorns dödsbo övertagit arrendet el­

ler arrendatorn överlåtit arrenderätten på barn eller barns make, äger ve­

derbörande för åtnjutande av optionsrätt tillgodoräkna sig företrädarens

besittningstid. Optionsrätten gäller icke skogsmark och dylikt. Arrenda­

torn kan inte fråntagas optionsrätten genom förbehåll i avtal. Vill pastora­

tet icke ånyo utarrendera bostället eller del därav, eller vill pastoratet läg­

ga bostället i sambruk med annan egendom, skall frågan underställas

stiftsnämndens prövning. Går arrendatorn förlustig optionsrätten, äger han

icke erhålla ersättning därför.

Bland övriga bestämmelser i boställsordningen, vilka äro av intresse i

detta sammanhang, må nämnas, att bostadsnämnden bestämmer om löne-

boställes bebyggande och övar tillsyn över hävden vid ekonomisk besikt­

ning på bostället, i regel vart femte år. Därvid äger boställsnämnden ålägga

pastoratet eller arrendatorn, om denne tillförbundits byggnadsskyldighe­

ten, att verkställa ny- eller ombyggnad av boställets laga hus. Innan beslut

fattas om ny- eller ombyggnad, skall tillfälle beredas pastoratet att inkom­

ma med förslag till ritningar och arbetsbeskrivning. Vidare äger boställs-

nämndens ordförande, om detta anses behövligt, tillkalla byggnadsteknisk

expertis att biträda nämnden i byggnadsfrågor. Kostnaderna härför skola

bestridas av pastoratet. Om föreskrivna byggnadsarbeten icke utföras inom

utsatt tid, har stiftsnämnden möjlighet att hos överexekutor påkalla att

arbetena verkställas genom dennes försorg.

III. Förslag till vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning.

Utredningsmannen.

Utredningsmannen understryker i sin utredning, att ändamålen med

den sociala arrendelagstiftningen redan i betydande utsträckning äro till­

godosedda i avseende å de ecklesiastika löneboställena med boställsordning-

ens nuvarande bestämmelser och den praxis vid dessas tillämpning, som nu­

mera utvecklat sig. Han erinrar, att föreskrifter om optionsrätt för arren-

Kungl. Maj.ts proposition nr 201).

29

dator sålunda tinnas, liksom bestämmelser om skyldighet för boställsnämn-

den att jämka av pastoratet föreslagna arrendevillkor, om dessa icke be­

finnas tillgodose optionsberättigad arrendators intressen. Vidare åvilar

principiellt nybyggnadsskyldigheten pastoratet, varjämte för självständigt

jordbruk avsedd bebyggelse ej må utan tillstånd av stiftsnämnden inskrän­

kas så, att sådant jordbruk icke längre kan bedrivas å bostället.

Efter dessa påpekanden framhåller utredningsmannen, att vissa änd­

ringar i anledning av den sociala arrendelagstiftningen dock äro påkallade

i boställsordningen och anför till en början i fråga om boställsnämn-

d e n s sammansättning i huvudsak följande.

Fråga om förändring av arrendevillkoren vid arrende, som faller under

den sociala arrendelagstiftningen, skall, om överenskommelse ej träffas,

hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen om skiljemän eller, om

skiljeavtal ej träffats mellan parterna, av vederbörande jordbrukskommis-

sion1. I förstnämnda fall har arrendatorn ett direkt inflytande vid utseendet

av skiljemännen, i sistnämnda fall skall i kommissionen åtminstone en le­

damot vara arrendator av jordbruksfastighet. I båda fallen är sålunda ar-

rendatorsintresset representerat vid avgörandet av den föreliggande frågan.

Då det knappast kan vara tal om att göra dessa föreskrifter tillämpliga

vid utarrenderingen av löneboställena — det skulle i själva verket inne­

bära, att boställsnämnderna avkopplades från handhavandet av en av sina

viktigaste uppgifter, vilket för övrigt från arrendatorshåll icke ens ifråga­

satts — bör i stället övervägas lämplig förändring av boställsnämndernas

sammansättning. Om stiftsnämnden i stället för länsstyrelsen utser ord­

förande i boställsnämnd, varom förslag även framlägges i detta samman­

hang, skall i stället för den av stiftsnämnden förordnade ledamoten på an­

nat sätt utses en ledamot. Möjlighet föreligger här att tillgodose arrenda-

torsintresset. Att märka är emellertid, att boställsnämnd ej allenast har att

granska eller, som nu föreslås, upprätta förslag till arrendekontrakt och

därvid pröva frågor om arrendeavgifts storlek. Boställsnämnd skall också

bland annat verkställa ekonomiska besiktningar såväl å prästgård som å lö-

neboställe, upprätta förslag till normaluppskattningar och värdera till för­

säljning ifrågasatt jord av ecklesiastik natur. Att i boställsnämnden insät­

ta en representant för det direkta arrendatorsintresset kan sålunda ej ifrå-

gakomma. Jordbrukskommissionens ordförande utses av Kungl. Maj :t. öv­

riga fyra ledamöter i kommissionen utses till lika antal av landstinget och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Det synes ur alla synpunkter

lämpligast, att någon av dessa båda korporationer utser en ledamot jämte

suppleant för honom i boställsnämnden. Bland annat ur synpunkten alt

hushållningssällskapets förvaltningsutskott kan sammanträda när som

helst under året föreslås, att denne ledamot utses av nämnda utskott. Sam­

ma kompetenskrav, som gäller för syneman enligt nyttjandcrättslagen, bör

även gälla för denne ledamot liksom för den pastoratsvalde ledamoten i bo­

ställsnämnden. Om vederbörande är jordägare eller arrendator torde icke

böra tillmätas betydelse — det väsentliga är, att han är socialt ansvarskän-

1 Jämlikt lagen den JO juni 1917, nr 291, ha i. o. in. den 1 juli 1918 de på jordbrukskom-

missionerna enligt nyttjanderättslagcn dessförinnan ankommande uppgifterna överflyttats till

särskilt inrättade arrendenämnder.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

nande och har intresse för uppdraget. Valet torde med fullt förtroende

kunna läggas i förvaltningsutskottens händer.

Som förut antytts framlägger utredningsmannen i detta sammanhang

även förslag om att ordföranden i boställsnämnden skall utses av stifts-

nämnden i stället för — såsom för närvarande — länsstyrelsen. Efter att

ha framhållit att boställsnämnden sedan inrättandet år 1925 icke förändrats

i sin sammansättning i annan mån än att befogenheten att utse den icke-

pastoratsvalde ledamoten 1932 överflyttats från domkapitlet till stifts-

nämnden, har Gynnerstedt lämnat en sammanfattande redogörelse för efter

1925 års boställsreform framkomna förslag i fråga om sättet för boställs-

nämndsordförandens förordnande, därvid han i huvudsak anfört följande.

I propositionen 1932: 187, vari förslag till ny boställsordning framla­

des, föreslogs icke någon ändring i boställsnämndens sammansättning. Tre

domkapitel hade föreslagit, att ordföranden skulle utses av domkapitlet.

Häremot invände föredragande departementschefen (sid. 259) bland annat

att nämndens beslut skulle få överklagas av domkapitlet, varför nämnden

borde erhålla en ganska fri ställning gentemot detta, och att länsstyrelsen

lättare komme i kontakt med lämpliga personer samt att den ekonomiska

besiktningen icke borde berövas den statliga karaktär, som den av ålder

haft.

Riksdagen, som införde stiftsnämnderna, gjorde icke någon ändring i

propositionens förslag om ett bibehållande av den hittillsvarande ordningen

för boställsnämndsordförandens tillsättande.

Vid 1941 års kyrkomöte väcktes av herr Turen motion (nr 19) om att

ordföranden i boställsnämnden skulle utses av stiftsnämnden, medan andre

ledamoten skulle utses av länsstyrelsen. Motionen bifölls emellertid icke av

kyrkomötet (kyrkolagsutskottets bet. nr 16).

I underdånig skrivelse den 11 maj 1942 föreslog stiftsnämnden i Visby,

att ordföranden i boställsnämnd skulle utses av stiftsnämnd. Tillika uttala­

de stiftsnämnden, att ett vid nämnda kyrkomöte framkommet uppslag, att

andre ledamoten i boställsnämnden vid förfall för ordföranden skulle ersät­

ta denne, vore värt allt beaktande. Som motivering för framställningen

åberopade stiftsnämnden huvudsakligen motionen.

över stiftsnämndens förslag avgåvos utlåtanden av övriga stiftsnämn-

der och kammarkollegiet. Sju stiftsnämnder tillstyrkte förslaget, varemot

fyra stiftsnämnder och kammarkollegiet avstyrkte, i varje fall för det då­

varande. Flera stiftsnämnder — även sådana som förordade stiftsnämn­

dens i Visby förslag — vitsordade, att det nuvarande systemet ej medfört

olägenheter, emedan stiftsnämnderna beretts möjlighet att framföra önske­

mål beträffande besättandet av ordförandeposterna. De stiftsnämnder, som

avstyrkte förslaget, framhöllo särskilt vikten av att ordförandena erhölle

en fri ställning gentemot stiftsnämnderna. Kammarkollegiet åberopade hu­

vudsakligen, att boställsnämndsordföranden borde ha en fri och självstän­

dig ställning gentemot stiftsnämnden samt att den ifrågasatta omändringen

skulle kunna leda till byråkratisering av bostälisförvaltningen ävensom att

länsstyrelserna ägde bättre personkännedom och för övrigt i allmänhet to-

ge kontakt med stiftsnämnderna före tillsättningen.

Kunyl. Muj:ls proposition in 20i).

N id l()iti års kyrkomöte väcktes av hr Björkander motion (nr 22) om att

ordföranden i boställsnämnden skulle utses av stiftsnämnden och att den

icke-pastoratsvalde ledamoten, vilken tillika skulle vara ersättare för ord­

föranden, skulle utses av domkapitlet. Kyrkomötet har i skrivelse nr 16

hemställt om vidtagande av åtgärder för sådan ändring i boställsordning-

en, att ordföranden skulle utses av länsstyrelsen efter stiftsnämndens hö­

rande och att nyssnämnde ledamoten vid förfall för ordföranden skulle

fungera såsom ordförande.

Härefter framhåller utredningsmannen följande synpunkter till stöd för

det av honom upptagna förslaget, att stiftsnämnden hör anförtros uppgif­

ten att utse hoställsnämndsordförande.

En hoställsnämndsordförande torde icke hava någon kontakt med veder­

börande länsstyrelse i de angelägenheter, som beröra den ecklesiastika bo-

ställslagstiftningen. 1 stället är han hänvisad att av vederbörande stifts-

nämnd erhålla nödiga anvisningar, råd och upplysningar för ett rätt hand-

h avan de av sitt uppdrag. Vid sammanträden mellan stiftsnämnd och bo-

ställsnämndsordförande diskuteras ingående olika spörsmål och fram­

ställda förslag prövas för förvaltningens ändamålsenliga bedrivande. Ett

förtroendefullt samarbete mellan stiftsnämnd och boställsnämndsordföran-

de är en av de viktigaste förutsättningarna för att denna förvaltning skall

på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna bedrivas. Det torde icke

vara för mycket sagt, att boställsnämndsordförandena betrakta stiftsnämn-

derna som sina huvudmän. Att boställsnämndsordförandena genom sin till­

sättning av vederbörande länsstyrelse skulle komma att intaga en mera

fristående ställning gentemot stiftsnämnderna torde böra hänvisas till de

teoretiska spekulationernas område. Ytterst bottnar denna spekulation i att

stiftsnämnd och hoställsnämndsordförande skulle hava att tillvarataga oli­

ka intressen och att sålunda ett motsatsförhållande här skulle vara natur­

ligt. Ingenting vore mera verklighetsfrämmande än om dylika synpunkter

skulle vara avgörande. Skulle något byråkratisera denna förvaltning, skul­

le det förvisso vara att framskapa det antydda motsatsförhållandet. Ut­

gångsläget är självfallet att stiftsnämnd och hoställsnämndsordförande

hava samma intressen att tillvarataga, nämligen att lagstiftningen inom

detta förvaltningsområde tillämpas praktiskt och på ett så föga omständ­

ligt sätt som möjligt.

Ur synpunkten av förvaltningens rationalisering synes det därför vara

det rikligaste, att stiftsnämnderna utse hoställsnämndsordförande. Av

lättförklarliga skäl genomfördes detta ej vid denna lagstiftnings tillkomst.

Stiftsnämnderna skapades ju under riksdagens behandling av denna lag­

stiftningsfråga och eu viss tveksamhet måste självfallet hava rått om på

vad sätt dessa nya förvaltningsorgan skulle komma att fungera. Länssty­

relserna utsågo tidigare hoställsnämndsordförande och en fortsättning av

detta förfarande ansågs förmodligen minst riskfyllt. Propositionen byggde

också på den förutsättningen, att domkapitlet skulle kunna överklaga bo-

ställsnämnds beslut. Inom riksdagen borttogos emellertid i stort sett dom­

kapitlens göromål med den nya hoställsförvaltningen och överlämnades des­

sa göromål jämte andra till de nyinrättade stiftsnämnderna, vilka sist­

nämnda hland annat icke kunde överklaga boställsnämndernas beslut. Pro­

.'it

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 20ti.

positionens uppställning kunde sålunda ej rimligtvis medgiva, att boställs-

nämndsordförandena utsågos av domkapitlen.

Då stiftsnämnderna fungerat i nära 15 år och deras personkännedom

icke kan anses mindre än vederbörande länsstyrelses, synes den oforinlig-

het nu böra upphöra, att länsstyrelserna utse boställsnämndsordförande.

Utredningsmannen ingår härefter på den av 1943 års arrendelagstiftning

påkallade revisionen av boställsordningens bestämmelser om byggnads­

skyldighet, brandförsäkringsplikt och underhålls­

skyldighet samt anför.

Enligt boställsordningen kan arrendator tillförbindas att svara för om­

byggnad eller nybyggnad av laga hus ävensom att fullgöra pastoratet åvi­

lande brandförsäkringsplikt. I regel torde emellertid nybyggnadsskyldighet

med stöd av dessa bestämmelser icke hava ålagts arrendatorerna, men väl

skyldighet att gälda brandförsäkringsavgifterna för löneboställes laga hus.

Med hänsyn till föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen torde

dessa bestämmelser böra utgå ur boställsordningen.

De sociala arrendebestämmelserna ålägga arrendator att allenast svara för

mindre reparationer å de för jordbruket nödiga byggnaderna. Nu gällande

utarrenderingsföreskrifter för publik jord, som till exempel beträffande

kronodomäner, universitetsjord och allmänna kyrkohemman, stadga emel­

lertid, att arrendatorerna skola tillförbindas svara för det fulla underhål­

let av för jordbruket nödvändiga driftsbyggnader. Då dessa föreskrifter va­

rit föremål för omarbetning efter tillkomsten av den sociala arrendelag­

stiftningen, och då samma skäl kunna åberopas för denna vidgade under­

hållsskyldighet beträffande löneboställenas laga hus som vad angår bygg­

naderna å nyss angivna fastighetskategorier, bör i boställsordningen stad­

gas, att sådan underhållsskyldighet skall åvila arrendatorerna. 2 kap.

58—60 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom böra givas tillämplig­

het vid utarrendering av löneboställena, dock med den ändring som be­

tingas av att arrendatorn skall svara för fullt underhåll och ej allenast för

mindre reparationer av löneboställes laga hus.

Vidare föreslår utredningsmannen, att jämväl 2 kap. 62 och 63 §§ nvtt-

janderättslagen, vilka lagrum innehålla bestämmelser om överlopps-

hus och husbehovsfiske, böra erhålla motsvarande tillämpning

med avseende å löneboställena. Därjämte bör det i 65 § andra stycket

i samma kapitel meddelade stadgandet, jämlikt vilket vissa av de allmän­

na— i och för sig dispositiva — arrendebestämmelserna i nyttjanderätts-

lagen skola ha tvingande karaktär beträffande de med den sociala arrende­

lagstiftningen avsedda fastigheterna, enligt utredningsmannens mening

gälla även beträffande löneboställen, i den mån nämnda allmänna bestäm­

melser äga giltighet i fråga om boställena. Då i den sociala arrendelagstift­

ningen optionsrätten är knuten till ett arrendeinnehav av fem år,

synes det utredningsmannen självklart, att kvalifikationstiden för option i

boställsordningen bör förkortas från nuvarande sju år till fem år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

33

Övriga föreskrifter i den sociala arrendelag­

stiftningen torde enligt utredningsmannens förmenande icke böra gö­

ras tillämpliga beträffande löneboställena, enär avsikten med denna lagstift­

ning ändock torde ha uppnåtts genom de av honom föreslagna ändringarna

av utarrenderingsbestäinmelserna.

Då ändrade föreskrifter om försäljning av kyrklig jord i annat samman­

hang äro föremål för utredning, har utredningsmannen ansett sig sakna

anledning att behandla denna fråga.

I sitt betänkande har utredningsmannen även ingått på frågan om a r-

rendevillkorens bestämmande. Efter att ha erinrat om att

t. d. domänintendenten Bernhard Nilsson i det av honom år 1944 avgiv­

na betänkandet angående de ecklesiastika löneboställenas räntabilitet

m. in. föreslagit, att boställsnämnden skulle uppgöra förslag till arrende­

villkor vid upplåtelse av löneboställe, medan endast själva utarrenderingen

skulle ombesörjas av pastoratet, anför utredningsmannen vidare.

Mot det nuvarande sättet för utarrenderingen anmärkte Nilsson, att pas-

toratsmyndigheterna i regel ägde ringa erfarenhet beträffande upprättande

av arrendeförslag och därmed sammanhängande frågor samt att det vore

svårt för boställsnämnden att ändra förslaget, emedan ett preliminärt kon­

trakt redan ingåtts mellan pastoratet och arrendatorn. Då uppgörandet av

arrendeförslag och beslut om byggnadsarbeten icke skedde i ett samman­

hang, erhölles icke önskvärd enhetlighet och följdriktighet. En avgörande

förutsättning för uppnåendet av en tillfredsställande räntabilitet syntes

vara, att handläggningen och beslutanderätten i nu berörda hänseenden

sammanfördes till ett sakkunnigt organ, nämligen boställsnämnden.

I yttrandena över Nilssons betänkande fick hans förslag ungefär lika

många anhängare som motståndare. Avstyrkandena motiverades främst

med att förslagets genomförande skulle innebära en väsentlig rubbning av

grunderna för 1932 års boställslagstiftning. Pastoratens förvaltning skulle

endast bli en förvaltning till namnet, emedan för pastoraten blott skulle

komma att återstå rätten att antaga arrendator och skyldigheten att finan­

siera byggenskapen.

Enligt utredningsmannens mening är det nuvarande systemet icke fullt

tillfredsställande. Han anser Nilssons förslag innebära betydande fördelar

och anför till stöd härför i huvudsak följande.

överflyttning till boställsnämnden av rätten att bestämma arrendevillko­

ren torde i själva verket icke utgöra en så stor inskränkning i pastoratens

förvaltningsrätt som befarats. Redan nu har ju boställsnämnden långtgå­

ende befogenhet i fråga om bestämmandet av arrendevillkoren. En överflytt­

ning kan därför betecknas som en cffektivisering och ett närmande i tiden

av denna befogenhet. Den alltmer detaljerade arrendelagstiftningen har

gjort behovet av sakkunnigt bistånd vid uppgörandet av arrendevillkoren

starkare. För att emellertid pastoratens förvaltningsrätt icke skall inskrän­

kas mer än som erfordras för vinnande av det avsedda syftet har jag i mitt

förslag intagit en föreskrift om att boställsnämnden bör rätta sig efter pas-

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. AV 209

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

toratet-förvaltarens önskemål, såvida icke för ett frångående av önskemålen

samma förutsättningar föreligga som nu gälla beträffande boställsnämn-

dens rätt att ändra pastoratets förslag till arrendekontrakt.

Till den ekonomiska besiktning, i anslutning vartill bestämmandet av ar­

rendevillkoren skall äga rum, föreslår utredningsmannen, att obligatorisk

kallelse skall utgå till förutom pastoratet — jämväl arrendatorn. Sam­

tidigt med att boställsnämnden fastställer förslag till arrendevillkor, skall

enligt utredningsmannen nämnden fatta beslut, huruvida arrendatorn har

optionsrätt eller icke.

Utredningsmannen har jämväl föreslagit en revision av boställsordning-

ens bestämmelser om ändring av löneboställes disposi­

tion. Han anför i denna fråga till en början i huvudsak följande.

Enligt de grundsatser, på vilka 1932 års boställsreform byggde, skulle

pastoratens förvaltning av boställena icke bindas av administrativa före­

skrifter. Boställsordningen innehåller därför inga bestämmelser om i vilken

form pastoraten skola tillgodogöra sig boställenas avkastningsförmåga.

Pastoratet är sålunda icke skyldigt att utarrendera ett för jordbruk lämp­

ligt boställe, ehuru detta dispositionssätt måste antagas vara det normala.

Denna pastoratens fria dispositionsrätt är dock i vissa avseenden inskränkt.

Enligt 21 § boställsordningen kan ändring meddelas i föreskrift rörande

vilka laga hus som skola finnas å boställe och enligt samma paragraf må

för självständigt jordbruk avsedd bebyggelse ej utan tillstånd av stifts-

nämnden inskränkas så, att sådant jordbruk icke längre kan bedrivas å

bostället. Vidare meddelas i 30 § särskilda bestämmelser om nedläggande

av arrende m. in., då optionsberättigad arrendator finnes.

I en av stiftsnämnden i Lund den 9 april 1943 hos Kungl. Maj :t i ämnet

gjord framställning har framhållits önskvärdheten av att boställs- och stifts-

nämnderna erhölle befogenhet att taga initiativ till ändrad disposition av

boställe. Stiftsnämnden har anfört, att åtskilliga boställsenheter med hän­

syn till deras storlek och beskaffenhet icke borde vidmakthållas såsom

självständiga jordbruk utan borde sammanslås med andra brukningsdelar,

utarrenderas obebyggda, disponeras för skogsodling eller dylikt. Det ekono­

miska intresset borde dock icke drivas längre än som vore förenligt med en

även ur social synpunkt sund förvaltningsprincip. I dessa frågor vore det

kyrkofonden, som hade det huvudsakliga ekonomiska intresset. Pastora­

ten, som i de flesta fall uppbure tillskott från kyrkofonden, hade i allmän­

het ringa intresse av en rationellare boställsdisposition, emedan byggnads-

kostnader avdroges vid normalavkastningsuppskattningen och minskad

boställsavkastning uppvägdes av ökat tillskott. De nuvarande bestämmel­

serna gåve enligt stiftsnämndens mening icke boställs- eller stiftsnämnden

möjlighet att taga initiativ till åstadkommande av lämpligare boställsdis­

position.

I Nilssons utredning berördes även frågan om ändrad disposition av bo­

ställen, särskilt försäljning av oräntabla sådana.

Kammarkollegiet har i ämnet yttrat, att boställsnämndens nuvarande be­

fogenhet att bestämma om boställes bebyggelse torde, om den tillfullo ut­

nyttjades, kunna medföra det åsyftade resultatet, varför ändrade be­

stämmelser knappast syntes påkallade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

35

Härefter framhåller utredningsmannen de synpunkter, som enligt hans

mening tala för de av honom föreslagna ändrade bestämmelserna i bo-

ställsordningen angående löneboställes disposition.

Med hänsyn till kyrkofondens intresse av att löneboställena disponeras

på förmånligaste sätt synes möjlighet böra skapas för kontrollmyndig­

heterna att direkt ingripa för åstadkommandet av fördelaktigare disposi­

tion av ett boställe. Visserligen torde myndigheterna redan nu kunna ge­

nom påtryckningar indirekt framtvinga en bättre disposition, men erfa­

renheten synes hava givit vid handen, att uttryckliga bestämmelser i äm­

net böra meddelas. Vid frågans bedömande måste också beaktas den in­

tensifiering av statskontrollen över jordbruksnäringen, som ägt rum efter

boställsordningens tillkomst. Det bör också erinras om den skärpta van-

hävdslagstiftningen, om strävandena att skapa tillräckligt stora och lämp­

ligt sammansatta brukningsenheter samt om den sociala arrendelagstift­

ningen. Enligt ecklesiastika arrendestadgan skola frågor om ändrad dispo­

sition av där avsedda fastigheter underställas Kungl. Maj :ts prövning. Lik­

nande bestämmelser torde böra införas även i boställsordningen. Den ut­

vidgning, som härigenom göres av kontrollmyndigheternas rätt att ingripa

i pastoratens boställsförvaltning, torde för detta fastighetsbestånds vid­

kommande i praktiken icke vara av större betydelse.

I fråga om de av reformen betingade författningsändring­

arna anser utredningsmannen — med hänsyn till att boställsnämnden hä­

danefter skall fastställa arrendevillkoren för löneboställena och att nämn­

den till ledning härvid skall av stiftsnämnden tillhandahållas kontrakts-

formulär — att föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen i huvud­

sak icke behöva införas i boställsordningen; en hänvisning till nyttjande-

rättslagens ifrågavarande bestämmelser syntes enligt hans mening vara

tillräcklig.

Yttranden.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har icke rests

någon erinran mot en revision av boställsordningen i princip efter grunder­

na för de genom 1943 års sociala arrendelagstiftning ändrade eller nytill­

komna bestämmelserna i nyttjanderättslagen. Det har härvid ej heller från

något håll invänts, att från de sålunda reviderade delarna av boställsord­

ningen borde — såsom i nyttjanderättslagen — undantagas arrendefastig­

heter med större areal odlad jord än 50 hektar.

De av utredningsmannens — här berörda — förslag som mötts av kritik

från remissinstansernas sida, ha varit de av honom förordade lösningarna

av frågorna om boställsnämndens sammansättning, un­

derhållsskyldigheten, arrendevillkorens bestäm-

m ande vid option och eljest och ändrad disposition av löne-

boställe. Däremot ha de i betänkandet föreslagna bestämmelserna ro-

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

rande byggnadsskyldigheten, brandförsäkringsplik­

ten och optionsrätten i all huvudsak biträtts vid remissbehand­

lingen.

Bostadsnämndens sammansättning.

Vad först närmare angår boställsnämndens sammansättning, så har ut­

redningsmannens förslag, att nämndens ordförande framdeles skall utses

av stiftsnämnden, tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de hörda myn­

digheterna eller sammanslutningarna med undantag av kammarkollegiet,

statskontoret, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län samt föreningen arrendatore.r av ecklesiastika hemman i Skåne

u. p. a.

Statens sakrevision, som biträtt förslaget, anser det vara ett organisato­

riskt fel i boställsförvaltningen, icke utan viss praktisk betydelse, att läns­

styrelsen utser ordförande i boställsnämnden. Vid boställsordningens till­

komst, framhåller sakrevisionen vidare, torde väl denna ordning ha fallit

sig naturlig men, sedan stiftsnämnderna numera vunnit erforderlig stadga

och erfarenhet, bör det icke råda någon tvekan om att stiftsnämnden, som

främst står ansvarig för denna förvaltnings rätta utövande, bör få välja den

person, som närmast måste sägas vara organisationens nyckelman, nämli­

gen boställsnämndsordföranden.

Till stöd för sitt avstyrkande har länsstyrelsen i Malmöhus län anfört i

huvudsak följande.

Man bör vid dryftandet av detta spörsmål hålla i minnet, att länsstyrel­

sens uppdrag i fråga om ordförandetillsättningen otvivelaktigt tillkom­

mit för att åt ordföranden skapa en mera självständig ställning gentemot

stiftsnämnden. Även om, såsom den sakkunnige framhållit, något motsats­

förhållande mellan boställsnämnd och stiftsnämnd icke finns och heller icke

bör finnas, kan dock antagas att såväl arrendatorerna av löneboställena

som ock vederbörande pastorat komma att få större förtroende för en

nämndsordförande, utsedd av annan myndighet än den, som avgör besvär

över boställsnämnds beslut. Då sålunda tilliten till boställsnämndens objek­

tivitet möjligen genom förslaget kunde komma i fara, synes det länssty­

relsen riktigare att bestämmelsen i vad angår utseende av ordförande i

nämnden blir oförändrad. Länsstyrelsen finner jämväl visst stöd för den­

na uppfattning i det motstånd, som tidigare förslag till ändring i sättet

att utse ordförande rönt. Här behöver endast erinras om att 1946 års kyr­

komöte i anledning av motion i ämnet allenast hemställt om vidtagande av

åtgärder för sådan ändring i boställsordningen, att ordföranden utses av

länsstyrelsen efter stiftsnämndens hörande. Mot en ändring i enlighet med

detta uttalande synes ingen erinran kunna göras. I fråga om tillsättandet av

ordförandeposten skulle för övrigt härigenom endast bliva lagfäst, vad tidi­

gare sannolikt regelmässigt tillämpats, nämligen att länsstyrelse och stifts­

nämnd samråda i denna angelägenhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr '200.

37

De iyra övriga remissinstanserna, som motsatt sig utredningsmannens

förslag och ansett, att boställsnämndsordföranden fortfarande hör utses av

länsstyrelsen, ha åheropat i stort sett samma skäl härför som länsstyrelsen

i Malmöhus län.

I fråga om tillsättandet av den icke-pastoratsvalde ledamoten i boställs-

nämnden ha kammarkollegiet, statskontoret, stiftsnämnderna i Uppsala,

Skara, Strängnäs och Göteborgs stift, stifts jägmästarna i Linköpings,

Skara och Strängnäs stift, ordföranden i boställsnämnderna i I och

II boställsdistrikten i Visby stift, statens sakrenision, svenska lands­

kommunernas förbund samt föreningen arrendatorer av ecklesiastika hem­

man i Skåne u. p. a. förklarat sig icke kunna biträda vad utredningsman­

nen härutinnan föreslagit, över förslaget i denna del har kammarkollegiet

gjort följande uttalande.

Kollegiet kan icke finna, att den sakkunniges förslag om att hushållnings­

sällskapets förvaltningsutskott skulle utse en ledamot skulle på särskilt sätt

komma att tillgodose arrendatorns intressen. Hushållningssällskapet har

att främja lanthushållningen i länet men har icke fått sig tillagt någon

uppgift att särskilt söka tillvarataga arrendatorernas intressen. För att de­

ras intressen skola kunna på bästa sätt tillgodoses, torde det nog vara lämp­

ligast att meddela föreskrift om att antingen — såsom skett beträffande en

av de av förvaltningsutskottet utsedda ledamöterna i jordbrukskommis-

sionen — ledamoten skall vara arrendator, eller, vilket kanske hellre bör

kunna ifrågakomma, att, såsom yrkats av Föreningen arrendatorer av eck­

lesiastika hemman i Skåne u. p. a., vederbörande arrendatorsförening skul­

le ha att utse ledamoten.

Fn dylik ändring i boställsnämndens sammansättning bör emellertid en­

ligt kollegiets mening ej vidtagas, för så vitt icke starka skäl tala därför.

Härvid synes följande böra beaktas.

De ecklesiastika löneboställena förvaltas av pastoraten, men detta sker

under sådan kontroll av boställsnämnd och stiftsnämnd, att förvaltningen

i själva verket icke i högre grad skiljer sig från vanlig myndighetsför-

valtning. Vidkommande myndighetsförvaltningen må erinras, att såvitt an­

går av domänstyrelsen förvaltad jord det icke ansetts erforderligt att i den

nämnd, som uppgör förslag till arrendevillkor, insätta särskild represen­

tant för arrendatorsintresset. Vid den omarbetning av bestämmelserna i

förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom, som verkställdes i anledning av den sociala arren­

delagstiftningen och resulterade i förordning den 10 mars 1944 (nr 69), fö­

reslogs ingen ändring av bestämmelserna om uppskattningsnämnden. Icke

heller föreslogs vid den av samma lagstiftning föranledda överarbetningen

av förslaget till 1945 års ecklesiastika arrendestadga, enligt vilken faoställs-

nämnden har att verkställa arrendeuppskattning av i samma stadga avsedd

jord, någon ändring av boställsnämndens sammansättning. Det synes kol­

legiet vid sådana förhållanden kunna starkt ifrågasättas, huruvida eu dylik

ändring kan vara för de ecklesiastika löneboställena behövlig.

Det må erinras, att boställsnämnden har ett flertal uppgifter, såväl en­

ligt bostälIsordningen som enligt andra författningar, vilka uppgifter icke

38

Ku ngt. Maj:ts proposition nr 209.

beröra arrendatorsintresset (ekonomisk besiktning av prästgård, värdeupp­

skattningar enligt kyrkliga försäljningslagen och klockarboställslagen

m. in.). Med hänsyn härtill synes, därest det må befinnas erforderligt att

låta arrendatorsintresset särskilt representeras i nämnden, närmast böra

ifrågakomma att ordna saken så, att vid de förrättningar, som direkt be­

röra arrendatorn (uppgörande av arrendevillkor och verkställande av eko­

nomiska besiktningar å löneboställe), låta i nämnden ingå, förutom vanliga

tre ledamöter, en ytterligare ledamot, representerande arrendatorsintres­

set. Eventuellt skulle detta kunna få bli beroende av om särskild fram­

ställning därom göres av arrendatorn. Det må anmärkas, att även enligt

gällande bestämmelser i boställsordningen (ekonomisk besiktning å lönebo­

ställe) liksom i ecklesiastik arrendestadga (arrendeuppskattning) arren­

datorn kan utöva inflytande i fråga om det organ, som skall verkställa för­

rättningen. Han kan sålunda påfordra att i fall, då stiftsnämnden anser för­

rättningen kunna företagas av allenast boställsnämndsordföranden, för­

rättningen i stället skall företagas av nämnden i dess helhet.

Statskontoret, Som motsatt sig förslaget om ändring av sättet för bo-

ställsnämndsordförandens tillsättning, anser att den icke-pastoratsvalde

ledamoten i boställsnämnden även i fortsättningen bör utses av stiftsnämn­

den.

Stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Strängnäs och Göteborgs stift, stifts-

jägmästarna i Linköpings och Skara stift, statens sakrevision, svenska

landskommunernas förbund samt Östergötlands läns ecklesiastika arren-

datorsförening, vilka biträtt utredningsmannens förslag angående ordfö­

randens tillsättning, föreslå att den icke-pastoratsvalde ledamoten skall

förordnas av länsstyrelsen. Enligt sakrevisionens mening torde vid valet av

denne ledamot avgörande hänsyn böra tagas till önskemålet, att denne bör

vara ombud för det allmänna för att vid förekommande förrättningar iakt­

taga och bevaka det allmännas intresse. Bästa garantin härför synes sak-

revisionen vara, att länsstyrelsen finge förordna honom. Mot förslaget att

ifrågavarande ledamot skall utses av hushållningssällskapets förvaltnings­

utskott göres från sakrevisionens sida gällande, att förvaltningsutskotten

efter hushållningssällskapens omorganisation från och med ingången av år

1948 med största sannolikhet komma att tillsättas efter politiska linjer. Då

ett val av berörde boställsledamot enligt sakrevisionens mening på goda

grunder kan befaras härav påverkas, anser sig revisionen för sin del icke

kunna förorda en sådan lösning.

Ordföranden i boställsnämnderna i I och ll boställsdistrikten i Visby

stift anser att — om ordföranden i boställsnämnden skall utses av stifts­

nämnden — den icke-pastoratsvalde ledamoten bör förordnas av domka­

pitlet eller eljest av länsstyrelsen framför hushållningssällskapets förvalt­

ningsutskott.

Därest nämnde ledamot finnes böra väljas av förvaltningsutskottet före­

slår stiftsnämnden i Skara stift, att boställsnämnden vid ekonomisk besikt­

Kungl. Maj ds proposition nr 200.

39

ning av prästgård utökas med en av domkapitlet utsedd ledamot, som vid

sådan förrättning kan tillgodose kyrkliga och prästerliga intressen.

Av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har ifrågasatts, huru­

vida icke antalet ledamöter i boställsnämnden horde utökas till fyra och eu

av dessa utses av lantbruksnämnden.

Stiftsnämnderna i Härnösand och Visby hålla före, att den av förvalt­

ningsutskottet valde ledamoten bör vid förfall för ordföranden tjänstgöra

i sådan egenskap och den för ordföranden utsedde suppleanten inträda

som ledamot i nämnden. Enligt den förra stiftsnämnden bör vidare stifts-

nämndens ordförande och sekreterare medgivas befogenhet att i nödfall

vid brådskande förrättningar utse tillfällig ledamot i boställsnämnden.

Den icke-pastoratsvalde ledamoten hör enligt föreningen arrendatorer av

ecklesiastika hemman i Skåne u. p. a. utses av vederbörande arrendators-

förening; föreningen anför till stöd för sin uppfattning följande.

Vi vilja med skärpa framhålla att om boställsnämnden skall hava

den föreslagna befogenheten, måste dess ledamöter väljas på ett sådant sätt,

att nämnden blir fullt ojävig. Vid alla ekonomiska uppgörelser mellan olika

parter i samhället är man mån om att de nämnder, som träffa avgöranden,

äro sammansatta på ett sådant sätt, att de olika parternas intressen väga

jämnt. En arrendesättning är att jämföra med ett skiljenäinndsbeslut i

t. ex. en lönefråga för en samhällsgrupp. Det finns ingen anledning, varför

vi ecklesiastika arrendatorer skulle vara sämre ställda än arrendatorer av

universitetsjord eller arrendatorer enligt de sociala bestämmelserna i nytt-

janderättslagen. För dessa båda slag av arrendatorer avgöras arrendesätt-

ningsfrågor av en nämnd med jämvikt mellan de olika intressena. Vi få där­

för föreslå t. ex. den föreskriften, att en av ledamöterna i boställsnämnden

skall utses av vederbörande arrendatorsförening. Att boställsnämnden även

har sådana funktioner att fylla som att hålla ekonomiska besiktningar samt

verkställa normaluppskattningar och värdera till försäljning ifrågasatt jord

synes icke vara några skäl mot att en arrendator sitter i boställsnämnden.

Tvärtom torde en sådan anordning vara till fördel även för nyssnämnda slag

av förrättningar. En arrendator är nämligen mer än de flesta insatt i hithö­

rande frågor. Naturligtvis finge arrendatorsrepresentanten, lika litet som

de andra ledamöterna i boställsnämnden, deltaga i de förrättningar, där

jävighet enligt vanliga grunder förelåg för honom.

De av utredningsmannen förordade strängare valbarhetsvillkoren för an­

nan ledamot i boställsnämnd än ordförande ha ansetts alltför snäva av

kammarkollegiet, stiftsnämnderna i Linköping, Skara, Strängnäs och

Karlstad, länsstyrelsen i Göteborg, statens sakrevision, svenska landskom­

munernas förbund samt svenska pastoratens riksförbund, vilka funnit

tillräckliga skäl ej föreligga för en dylik skärpning, som skulle göra det

svårt att alltid erhålla lämpliga personer, villiga att åtaga sig här ifrågava­

rande ledamotskap. Enligt dessa remissinstanser böra de nuvarande val-

barhetsbestämmelserna gälla oförändrade. Stiftsnämnden och ordföranden

i boslällsnämnderna i I och It boställsdistriktcn i Visby stift förorda, att

40

K ungt. Maj.ts proposition nr 209.

de av utredningsmannen föreslagna kompetenskraven allenast böra avse

den pastoratsvalde ledamoten.

Däremot understryker Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsför-

ening betydelsen av att — såsom utredningsmannen föreslår — samma val­

barhetsvillkor föreskrivas för nämnda ledamöter, som i nyttjanderättsla-

gen uppställts för syneman. Dessa villkor anser arrendatorsföreningen

nödvändiga, därför att ledamöterna i boställsnämnden jämväl skola tjänst­

göra som synemän. Stadgas angivna kompetenskrav, erhålla enligt för­

eningens mening båda parter en garanti för att synen verkställes av per­

soner, som äga tillräcklig erfarenhet vid sådana förrättningar.

I detta sammanhang må framhållas, att riksförbundet landsbygdens folk

funnit det anmärkningsvärt, att de nuvarande synereglerna i boställsord-

ningen bibehållits i utredningsmannens förslag, och framhållit följande.

Det torde vara ett allmänt känt faktum, att boställsnämnderna av arren-

datorerna allmänt betraktas såsom representanter för jordägaren. Då det

här gäller att i ekonomiskt avseende skilja mellan jordägare och arrenda-

tor, bör vederbörande organ icke ha en sådan ställning, att ens misstan­

ken om partiskhet skall behöva uppkomma. Förbundet hemställer därför

att de i allmänna arrendelagen intagna synebestämmelserna komma att

tillämpas vid de ecklesiastika arrendena liksom redan nu gäller vid alla

övriga arrendeformer. Därvid förutsätter förbundet, att även de i sociala

lagstiftningen intagna synebestämmelserna komma att gälla i tillämpliga

delar.

Arvode åt ledamot av hostäilsuäinnd.

I den av sakrevisionen överlämnade promemorian har även upptagits

frågan om beviljande av särskilt arvode åt annan ledamot i boställsnämnd

än ordförande. Sakrevisionen anför härom följande.

Annan ledamot i boställsnämnd än ordföranden uppbär ej något arvode

ulan erhåller endast resekostnads- och traktamentsersättning av pastora­

tet enligt rese- och traktamentsklass II C för resa, som påkallas av upp­

draget. Det har ansetts önskvärt, att sådana ledamöter även skola få kom­

ma i åtnjutande av visst mindre dagarvode vid förrättningar, enär de nu­

mera av ekonomiska skäl ofta visa sig obenägna att ställa sig till förfogan­

de, då de kallas att närvara vid syn och ekonomisk besiktning. Detta synes

utredningsmännen skäligt.

Den kostnadsökning för boställsförvaltningen, som här har ifrågasatts,

måste ses mot bakgrunden av de värden, som boställsnämnden är satt att

bevaka. Enbart i byggnadskostnader ha sedan 1933 i genomsnitt årligen ned­

lagts mellan 3 och 4 miljoner kronor å boställena.

Sakrevisionens förevarande förslag har tillstyrkts eller lämnats utan er­

inran av samtliga remissinstanser utom statskontoret, som icke funnit till­

räcklig anledning biträda detta förslag.

Kungl. \laj:ls proposition nr 209.

41

Underhållsskyldigheten.

Såsom förut omnämnts, har hos remissinstanserna rått en enhällig upp­

fattning om att den nuvarande legala möjligheten att tillförbinda boställs-

arrendator skyldighet att svara för ny-, till- eller ombyggnad av lönebo-

ställe bör borttagas. Beträffande omfattningen av arrendatorns underhålls­

skyldighet ha däremot skilda meningar framkommit i remissinstansernas

yttranden.

Utredningsmannens förslag om det fulla underhållets läggande å arren-

datorn har tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter och hushåll­

ningssällskap samt av svenska pastoratens riksförbund. Statens sakrevi­

sion har doek härutinnan förordat en betydelsefull modifikation, vilken

sedermera vid remissbehandlingen av den av sakrevisionen åberopade pro­

memorian vunnit anslutning från några remissinstansers sida.

De i ärendet hörda arrendatorssammanslutningarna och riksförbundet

landsbygdens folk ha under hänvisning till vad nyttjanderättslagens so­

ciala bestämmelser stadga om underhållsskyldighetens fördelning mellan

jordägaren och arrendatorn avstyrkt utredningsmannens förslag i denna del.

Stiftsjägmästaren i Linköpings stift har. med biträdande av utred­

ningsmannens förslag, anfört:

Visserligen avviker Gynnerstedts förslag i denna del mot föreskrifterna i

den sociala arrendelagstiftningen, men utredningsmannens motivering för

sitt förslag synes mig vara så stark genom hänvisning till nyligen företa­

gen omarbetning av utarrenderingsföreskrifter för publik jord, som t. ex.

beträffande kronodomäner, universitetsjord och allmänna kyrkohemman,

att skäl till uppmjukning icke synes föreligga.

För Linköpings stifts vidkommande har, med endast få undantag, veder­

börande arrendatorer i arrendekontrakten ålagts full underhållsskyldig­

het ända till tiden för den arrendeperiod som började den 14 mars 1947.

Vid sammanträde inför stiftsnämnden i juni månad 1946 med ordföran­

dena och stiftsnämndens ledamöter i boställsnämnderna överenskoms

nämligen att de sociala arrendebestämmelserna beträffande arrendators un­

derhållsskyldighet skulle efter den 14 mars 1947 tillämpas generellt å alla

löneboställen inom stiftet. Beslutet härom var efter ingående diskussion i

frågan enhälligt. Fn skälig, inom vissa gränser fixerad förhöjning av arren­

debeloppen skulle efter omläggningen företagas. Att nu företaga en omänd­

ring och att endast efter något år återgå till förut tillämpad praxis i detta

hänseende • för den händelse utredningsmannens förslag skulle lagfästas

— synes mig icke möta några svårigheter, enär frågan om den ena eller

andra bestämmelsen om underhållet är en ekonomisk fråga, som ganska

lätt kan beräknas på ett rättvist sätt.

Skulle den föreslagna bestämmelsen bliva lagfäst, bortelimineras den ofta

besvärliga frågan vad som menas med mindre och större reparation, en

fråga som ofta torde komma alt skapa irritation mellan parterna. En be­

stämmelse om full underhållningsskyldighet torde också komma att pre­

miera den duktige och ordentlige arrendatorn, vilken i tid botar de mindre

bristerna, varigenom underhållet på lång sikt blir billigare både för ar-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr

20,9.

rendatorn och pastoratet, givetvis under förutsättning att arrendebelop­

pets storlek regleras efter den större eller mindre underhållningsskvldig-

heten.

Statens sakrenision anser tveksamhet kunna råda om lämpligheten av

att i boställsordningen, i motsats till vad som gäller enligt föreskrifterna i

clen sociala arrendelagstiftningen, stadga skyldighet för arrendatorerna att

svara för det fulla underhållet samt anför vidare.

I mera utpräglade jordbruksbygder med bärkraftiga jordbruk har det

uppenbarligen gått bra att ålägga arrendatorn att utföra även annan än

mindre reparation. Men i skogsbygderna, framförallt i mellersta delarna av

Sverige och i Norrland, skulle införandet av en tvingande bestämmelse om

att arrendatorn skall vara underhållsskyldig få mycket olyckliga verk­

ningar. Granskningsmännens erfarenheter, vilka för majoriteten av gransk-

ningsmännen vunnits icke blott under själva granskningsarbetet utan

kanske främst under deras ordinarie gärning och verksamhet i dessa trak­

ter, tala för att i så fall icke obetydliga svårigheter kunna uppstå att få

fullgoda arrendatorer till boställena, bland annat i konkurrens med bola­

gen, vilkas jordbruk, med vilka jämförelse kan komma i fråga, falla under

sociala arrendelagens bestämmelser. Härtill kommer, att det i praktiken

visat sig svårt att trots den mest energiska kontroll förmå arrendatorn av

ett mindre boställe att utföra alla de underhållsarbeten, som i så fall skulle

åligga honom att verkställa. Det blir ofta jordägaren, som i dessa bygder

slutligen får stå för kostnaderna. Granskningsmännen vilja därför för sin

del yrka på att nuvarande ordning med valfrihet för pastoratet i denna frå­

ga bibehålies.

önskvärt vore dock om denna valfrihet ej finge gälla oinskränkt från

fall till fall. Stiftsnämnden borde genom utfärdade anvisningar kunna för­

må pastoraten att regionalt följa en gemensam linje.

Som skäl för att införa obligatorisk skyldighet för arrendatorn att om­

besörja hela underhållet har angivits svårigheten att i det enskilda fallet

draga gränsen mellan större eller mindre reparation. Denna svårighet har

högst avsevärt överdrivits. Begreppet mindre reparation har numera blivit

noggrant exemplifierat. I följande uppräkning, vilken inryckts i de flesta

bolagskontrakt i Bergslagsområdet, äro de arbeten angivna, som äro att

hänföra till mindre reparationer: underhåll av rödfärgning och tjärstryk-

ning, underhåll av all inre målning, omsättning av tapeter, ersättande av

trasiga tegelpannor och lagning av spåntak, lagning av golv och trappor, re­

paration av fönster och dörrar, omsättning av kakelugnar, ersättande av

löstagbara, skadade delar av spisar, inläggning av nya pallar i stall och la­

dugård, reparation av häckar därstädes, förnyande av vindskidor, nock och

stuprännor å åbyggnaderna, lagning och erforderlig rensning av vatten- och

värmeledning samt brunnar jämte alla åtgärder i övrigt, som kunna räknas

till löpande underhåll.

I avgivna yttranden över sakrevisionens promemoria ha kammarkolle­

giet, stiftsnämnderna i Uppsala, Lunds, Karlstads, Härnösands, Luleå och

Visby stift samt svenska landskommunernas förbund anslutit sig till sak­

revisionens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

43

Föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman i Skåne u. p. a., Ös­

tergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening, Kronobergs läns ar-

rendatorsförening och riksförbundet landsbygdens folk ha -—■ med av­

styrkande av såväl utredningsmannens som sakrevisionens förslag — häv­

dat, att arrendator av löneboställe icke skäligen bör åläggas större under­

hållsskyldighet, än som i nyttjanderättslagens sociala arrendebestämmel­

ser föreskrives för bland annat vissa bolagsarrendatorer, vilka allenast kun­

na tillförbindas att utföra mindre reparationer. Förstnämnda sammanslut­

ning har på denna punkt anfört följande.

Förslaget att arrendatorn skall svara för även större reparationer å husen

betyder ett steg bakåt. År 1932 ansåg man det påkallat att normalt befria

arrendatorerna från alla större reparationer. Samma bestämmelse har för

vissa arrendatorer genom den sociala arrendelagstiftningen införts så sent

som den 1 januari 1944. De skäl, som föranlett dessa ändringar, torde allt­

jämt gälla i full utsträckning. I allmänhet anser man sig icke med förtro­

ende kunna överlåta nybyggande åt arrendatorerna. Då synes det icke hel­

ler logiskt att ålägga dem att utföra större reparationer. Om man undan­

tagsvis likväl skulle kunna göra det och om man då även räknar med att

kunna få reparationen utförd billigare genom arrendatorn än genom nå­

gon annan, så är det ju ingenting som hindrar, att pastoratet eller annan

representant för jordägaren överlåter åt arrendatorn att mot särskild be­

talning verkställa reparationen. I detta sammanhang kan påpekas, att ar­

betskraften på jordbruket kanske snart är lika dyrbar som inom byggnads-

branschen. I varje fall är det mera ont om arbetskraft till jordbruket än

inom byggnadsbranschen. Även detta talar mot att större reparationer skul­

le åläggas arrendatorn. Vi anhålla, att hithörande sociala bestämmelser

i nyttjanderättslagen måtte komma att gälla i fråga om reparationsskvl-

dighet på laga hus å löneboställen.

Kronobergs läns arrendatorsförening anser, att några bärande skäl över­

huvud icke kunna åberopas för att en arrendator av publik jord skall kun­

na åläggas större skyldighet beträffande underhåll av egendomens hus än

en arrendator av bolagsjord eller privatägd jord, då ägare av publik jord

innehar denna av samma skäl som bolag eller enskild spekulant, nämligen

i syfte att äga realkapital.

Arrendevillkorens bestämmande.

Den av utredningsmannen föreslagna överflyttningen av uppgiften att

upprätta förslag till arrendekontrakt från pastorat till boställsnämnd av-

styrkes av stiftsnämnderna i Uppsala, Linköping, Strängnäs och Västerås

såsom stridande mot grundprincipen i gällande boställsordning om pasto­

ratets självförvaltningsrätt med avseende å löneboställena; samma stifts-

nämnder göra gällande, att syftet med förslaget kan vinnas utan lagänd­

ring genom ett intimare samarbete mellan boställsnämnd och pastorat, så­

dant detta för närvarande praktiseras inom vissa stift.

Även om genom förslaget större likformighet vid arrendesättningen

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

skulle uppnås inom boställsdistrikten, är stiftsnämnden i Linköping icke

övertygad om att en sådan likformighet under alla förhållanden skulle vara

till enbart nytta.

Hänsyn till de lokala förhållandena och till arrendatorerna måste efter­

sättas och detta i sin tur kan säkerligen leda till konsekvenser, som kunna

vara till skada för det allmänna. Före tillkomsten av 1932 års boställslag-

stiftning fanns en dylik likformighet. Den ansågs med allt skäl icke giva

tillräckligt utrymme för de lokala intressenas bevakande.

Stiftsnämnden i Växjö som — av samma skäl som nyssnämnda stifts-

nämnder — ställt sig tveksam till förslaget, anser, att bestämmelsen om

skyldighet för boställsnämnden att efterkomma av pastoratets ombud fram­

ställda önskemål i varje fall bör omredigeras.

Pastoratsombuden utses i regel utan att erhålla några direktiv. Pastora­

ten —- kyrkoråd eller stämma — lära för övrigt, såvitt angår nu ifrågava­

rande förrättningar, knappast hava möjlighet lämna sådana, eftersom ett

blivande arrendebelopps storlek i hög grad blir beroende av bl. a. de bygg-

nadsförbättringar, som boställsnämnden beslutar inför den nya arrende­

perioden. I realiteten komme nu enligt den sakkunniges förslag pastorats-

ombudet — som icke sällan saknar tillräckligt jämförelsematerial för en rik­

tig arrendesättning och som kan befaras icke helt kunna frigöra sig från

personliga hänsyn — att tillerkännas en befogenhet, som, om den utnytt­

jas. i realiteten bleve större än pastoratens organ äga enligt nu gällande

ordning. Att åt en enskild person inrymma så stora befogenheter, som fö­

reslagits, måste därför bestämt avstyrkas.

Även stiftsnämnderna i Skara och Karlstad hysa betänkligheter mot för­

slaget av principiell art men vilja likväl icke motsätta sig detsamma, stifts­

nämnden i Skara, enär inskränkningen i pastoratens förvaltningsrätt —

med hänsyn till skyldigheten i princip för boställsnämnden att efterkomma

av pastoratets ombud framställda önskemål — i realiteten icke blir så

stor och stiftsnämnden i Karlstad med hänsyn till att hittills gällande ord­

ning i vissa fall icke varit tillfredsställande.

Stiftsnämnderna i Lund, Härnösand, Luleå och Visby tillstyrka i hu­

vudsak förslaget. Stiftsnämnden i Lund har i sitt yttrande gjort följande

påpekande.

Stiftsnämnden anser det nödvändigt att när utarrendering berör bostäl­

len med skog, tillfälle beredes stiftsjägmästaren att yttra sig över upp­

gjort förslag till arrendekontrakt. Det skulle i motsatt fall kunna inträffa

att kontraktsförslaget icke komme att överensstämma med bestämmel­

serna i fastställd skogshushållningsplan eller bleve stridande mot kravet

på en rationell skogsvård. Lämpligen torde föreskrift härom inarbetas i

tillämpningskungörelsen.

Till den föreslagna bestämmelsen att boställsnämnd skall meddela be­

slut, huruvida arrendatorn äger optionsrätt, vill stiftsnämnden i Luleå foga

ett tillägg och anför härom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

45

Enär tillämpningen av optionsrättsinstitutet icke sällan stöter på svå­

righeter och konsekvenserna av en felbedömning kunna bli jämförelsevis

allvarliga, torde böra övervägas, huruvida icke — i analogi med föreskrif­

ten i 32 § 4 st. boställsordningen — till den föreslagna paragrafen borde

fogas ett tillägg av innehåll att, i sådana fall, då inom boställsnämnden

vid beslut om optionsrätt yppas skiljaktiga meningar eller vederbörande

arrendator så påyrkar, ärendet skall hänskjutas till stiftsnämnden för

prövning och avgörande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner förslaget innebära, att

pastoratens självverksamhet beskäres på ett mycket olyckligt sätt, och

anser det inkonsekvent att låta boställsnämnden bestämma arrendevill­

koren samtidigt som den är skyldig efterkomma framförda önskemål.

Ur rationell synpunkt kan säkerligen den i förslaget ifrågasatta ändra­

de anordningen beträffande förfarandet vid upplåtelse av löneboställe för­

ordas, framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län. men länsstyrelsen hyser

dock vissa betänkligheter mot en sådan väsentlig ökning av boställsnämn-

dens åligganden, som ändringen skulle medföra. Länsstyrelsen anför i frå­

ga om förslaget i denna del vidare.

Redan för närvarande torde det vara förenat med ej ringa svårighet att

finna lämpliga personer, som jämsides med sin borgerliga gärning ha till­

räcklig tid att helt ägna sig åt detta bestyr. Visserligen förutsätter försla­

get en ökning av de till ledamöterna utgående arvodena, men länssty­

relsen är icke helt övertygad om att den antydda svårigheten härigenom

elimineras. — Även om § 25 i övrigt godtages, synes i allt fall den ovill­

korliga föreskriften beträffande boställsnämnds efterkommande av pas-

toratsombudens framställningar vid arrendevillkorens bestämmande böra

ändras på så sätt, att paragrafen endast utsäger, att framställningarna i

görligaste mån beaktas eller med andra ord att ordet »skall» utbytes mot

»bör i görligaste mån».

Jämväl kammarkollegiet har framfört vissa kritiska anmärkningar mot

utredningsmannens förslag på denna punkt.

Med hänsyn till den rätt, som enligt förslaget förefinnes för nämnden

att frångå pastoratets önskemål — och som motsvarar den rätt till jämk­

ning i pastoratets kontraktsförslag, nämnden för närvarande har — samt

den återverkan arrendevillkoren enligt tillämpningskungörelsen kommer

att utöva vid fastställandet av normalavkastningen, torde pastoratets in­

tressen knappast kunna anses bliva åsidosatta om i stället föreskrives, att

nämnden skall efter samråd med pastoratet fastställa arrendevillkoren.

Sådant samråd synes också böra ske med arrendatorn, om dylik finnes.

Kollegiet föreslår, att stadgandet avfattas i enlighet härmed. Oaktat be­

stämmanderätten sålunda skulle helt tillkomma boställsnämnden, torde

dock i stadgandet böra — närmast såsom direktiv för nämnden — bibe­

hållas föreskriften om att arrendevillkoren icke må strida mot gällande

bestämmelser eller lända till skada för bostället eller eljest för det allmän­

na ävensom att villkoren, såvitt angår optionsberättigad arrendator, skola

tillgodose dennes berättigade intresse.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Även om invändningar av principiell natur möjligen kunna riktas mot

förslaget, att boställsnämnden skall bestämma arrendevillkoren, anser sig

statskontoret likväl böra förorda detsamma med hänsyn till den effekti-

visering av den ekonomiska förvaltningen av boställena, som det kan vän­

tas medföra. Bestämmelsen om skyldighet för boställsnämnden att efter­

komma av pastoratets ombud framställda önskemål bör dock enligt äm­

betsverkets mening utbytas mot en bestämmelse av innehåll att arrende­

villkoren böra fastställas med beaktande av de önskemål, som kunna

framställas av nämnda ombud.

Av övriga remissinstanser tillstyrka egnahemsstyrelsen samt hushåll­

ningssällskapen i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands

län helt allmänt vad utredningsmannen på denna punkt föreslagit. Är­

kestiftets pastoratsförbund och svenska pastoratens riksförbund avstyrka

däremot förslaget, riksförbundet under förmenande att, även om den före­

slagna ändringen i sättet för arrendevillkorens bestämmande icke är så

stor, den dock kommer att få betydande psykologiska verkningar genom

att minska pastoratens intresse för sina boställen och känsla av ansvar

för deras förvaltning. Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsför-

ening finner förslaget innebära en förbättring i jämförelse med nu gäl­

lande ordning genom att det är ägnat att medföra större enhetlighet och

jämnhet i arrendevillkoren samtidigt som det lämnar mindre spelrum för

personliga synpunkter, sympatier och antipatier vid arrendeuppgörelsen.

Föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman i Skane tillstyrker för­

slaget men anser bestämmelsen om skyldighet för boställsnämnden att ef­

terkomma av pastoratet framställda önskemal böra utgå sasom oförenlig

med kravet på partslikställighet mellan pastoratet och arrendatorn.

Utredningsmannens förslag i denna del har föranlett de av statens sak­

revision tillkallade granskningsmännen till följande uttalande.

Granskningsmännen ha under sin reseverksamhet med stöd av erhållna

skriftliga uppgifter, kompletterade med muntliga upplysningar vid besök

å boställena, sökt att närmare från fall till fall bedöma skäligheten av ut­

gående arrendeavgälder. De ha därvid funnit, att arrendesättningen i all­

mänhet måste anses mycket ojämn. Ofta har den också visat sig vara låg,

stundom alltför låg.

Orsakerna härtill torde vara flera. I första hand ha granskningsmännen

fäst sig vid den mellanställning, som boställsnämndernas ordförande of­

ta kommit att intaga mellan kyrkofondens berättigade intresse a\ att skä­

liga arrenden utgå och arrendatorernas önskan, att ett så lågt arrende

som möjligt sättes. Då pastoraten därvid av lokala personliga hänsyn

m. m. stundom visat sig benägna att mera se till den tilltänkta arrenda-

torns än kyrkofondens bästa, har boställsnämndens ordförande utsatts

för ett tryck, som ej sällan medvetet eller omedvetet resulterat i eftergift

för pastoratens önskemål. Detta är så mycket mera förklarligt som preli­

minärt arrendekontrakt ofta redan ingåtts mellan pastoratet och arrenda-

Knngl. Maj.ts proposition nr 209.

47

lorn, innan boställsnämnden blivit i tillfälle att pröva förslaget till arren­

devillkor. För boställsnämnden är det då svårt att genomdriva mera vä­

sentliga ändringar av förslaget. Pastoratsmyndigheterna äga genom sin

starkt lokala förankring vidare ej alltid tillräcklig erfarenhet att rätt av­

väga ett arrendebelopps storlek.

Förhållandena beträffande arrendesättningen äro enligt gransknings-

männens mening sådana, att åtgärder böra vidtagas för åstadkommande av

en mera enhetligt och objektivt fastställd arrendenivå.

Efter att hava tillstyrkt ett av utredningsmannen framlagt förslag om

samordning i tiden av förrättningar för ekonomisk besiktning, arrende-

uppskattning och uppskattning av normalavkastning anföra gransknings-

männen vidare.

Däremot anse sig granskningsmännen icke kunna tillstyrka en överflytt­

ning av arrendevillkorens bestämmande till boställsnämnden och därmed

ej heller förslaget, att pastoratet skall anmäla till stiftsnämnden, om det

ej kan åstadkomma utarrendering i enlighet med av boställsnämnden

fastställt förslag till arrendekontrakt. En sådan ändring av den nu tilläm­

pade ordningen torde enligt deras mening få anses alltför ingripande i grun­

derna för 1932 års boställsordning. Pastoratens förvaltningsbefogenheter

skulle därigenom på en vital punkt så komma att inskränkas, att deras in­

tresse för boställsförvaltningen med stor sannolikhet allvarligt äventyras.

Visserligen föreslår Gynnerstedt, att »vid bestämmande av arrendevillko­

ren skall boställsnämnden efterkomma av pastoratets ombud framställda

önskemål, såvida de icke strida mot gällande bestämmelser». Det är dock

uppenbart, att en sådan bestämmelse kan leda till besvärliga slitningar.

Vinsten med reformen torde bliva relativt ringa. Förslaget kan icke heller

på grund härav tillstyrkas. Den utförda granskningen av arrendesätt­

ningen har heller ej givit vid handen, att ett så radikalt botemedel behöver

tillgripas, som här ifrågasatts. Ett studium av de förfaranden, som av ve­

derbörande pläga tillämpas vid arrendeavgäldernas bestämmande, synes

även tala för att andra vägar böra beträdas, i varje fall i första hand.

En samordning av ovannämnda tre förrättningar, på sätt föreslagits,

praktiseras redan inom bland andra Uppsala, Växjö och Lunds stift.

Granskningsmännen ha tyckt sig finna, att i de fall så skett arrendesätt­

ningen bättre speglat de faktiska förhållandena å boställena och framför­

allt bättre stått i överensstämmelse med planerade iståndsättningar av

byggbeståndet. Vidare har uppmärksammats, att åtskilliga pastorat inom

liera besökta stift med förkärlek vända sig till bostadsnämndens ordfö­

rande med begäran om att denne skall för deras räkning verkställa arren­

deuppskattning. Uppenbarligen finna pastoratsmyndigheterna det innebära

en fördel att kunna förelägga arrendatorn ett på sa sätt uppgjort

opartiskt förslag till arrendeavgäld. Flera stiftsjägmästare ha slutligen ut­

över sina författningsenliga arbetsuppgifter nedlagt ett oegennyttigt och

förtjänstfullt arbete i samband med uppskattningen av normalavkastning­

en för uppnående av en skälig och enhetlig arrendesättning. Arrendesätt­

ningen utvisar i sådana fall eu bild, som är gynnsammare ju större stifts-

jägmästarens arbetsinsats varit.

Dessa förhållanden ha bibragt granskningsmännen den uppfattningen,

att det bör vara möjligt att förbättra arrendesättningen utan att tillgripa

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

införandet av en myndighetsförvaltning, som Gynnerstedts förslag i denna

del torde få anses innebära. Granskningsmännen vilja i stället i anslutning

till vad som på sina håll redan tillämpats förorda en ordning, enligt vilken

pastoratet med bibehållen rätt att bestämma arrendevillkoren borde söka

hjälp av och samarbete med boställsnämndens ordförande vid fastställan­

det av arrendeavgäldens storlek. Genom boställsnämndsordförandens för­

sorg borde verkställas en såvitt möjligt objektiv arrendeuppskattning. Till

ledning vid denna uppskattning, som skulle utföras i anslutning till den

■ekonomiska besiktningen, borde tjäna vissa normer och riktlinjer, enligt

vilka bestämda värden kunde åsättas de på arrendeavgäldens storlek inver­

kande faktorerna vid ett boställe, t. ex. arealen åker och äng av olika god­

hetsklasser, byggnadernas omfattning, ändamålsenlighet och beskaffenhet,

ägofigurering och gårdens läge. Denna normerade skriftliga arrendeupp­

skattning borde verkställas i god tid, innan pastoratet hade att i vanlig ord­

ning upprätta och underställa boställsnämnden arrendekontraktet för

godkännande. Vid pastoratens ställningstagande till förslaget till arrende-

avgäld, liksom i regel vid uppgörande av arrendekontrakt, förutsättes, att

samråd äger rum med boställsnämndsordföranden.

Granskningsmännen ha även lämnat en närmare redogörelse för det en­

ligt deras mening lämpligaste tillvägagångssättet vid en sådan arrendeupp­

skattning.

De remissinstanser, som yttrat sig över vad sakrevisionen i förevarande

fråga anfört, hava i allmänhet endast hänvisat till sina yttranden över ut­

redningsmannens förslag. Stiftsniimnden i Skara har efter att hava erinrat

om sin tidigare uttalade ståndpunkt i frågan — vilken egentligen motive­

rats av önskemålet att erhålla en jämnare arrendesättning — beträffande

sakrevisionens förslag anfört följande.

Stiftsnämnden anser sig icke hava anledning ändra sin sålunda uttalade

mening men finner sig å andra sidan icke helt kunna bortse från att försla­

get kan för pastoraten synas innebära en sådan inskränkning i deras för-

valtningsbefogenheter, att deras intresse för boställsförvaltningen minskas.

Stiftsnämnden skulle därför enbart med tillfredsställelse se, om det ginge

att skapa garantier för en mera enhetlig arrendesättning utan att vidtaga

av Gynnerstedt ifrågasatta ingripande åtgärder. Den av sakrevisionen före­

slagna normerade skriftliga arrendeuppskattningen genom boställsnämnds­

ordförandens försorg anser stiftsnämnden dock icke kunna tillgodose detta

önskemål.

I likhet med sakrevisionen anser stiftsnämnden i Härnösand normerad

skriftlig arrendeuppskattning vara att föredraga framför en överflyttning

till boställsnämnden av det definitiva fastställandet av arrendevillkoren.

Kammarkollegiet ställer sig kritiskt mot det av sakrevisionens gransk-

ningsmän framförda förslaget och framhåller.

Enligt utredningsmännen skulle boställsnämndsordföranden ha att verk­

ställa en arrendeuppskattning efter vissa normer (»en skriftlig normerad

Kungl. Maj.ts proposition nr 20!).

49

arrendeuppskattning»), varefter pastoratet skulle efter samråd med bo-

slällsnämndsordföranden upprätta arrendekontrakt och underställa detta

boställsnämnden för godkännande. Kollegiet kan emellertid icke finna, att

detta omständliga förfarande skulle medföra någon nämnvärd fördel i sak

för pastoratet. Boställsnämndsordförandens arrendeuppskattning och råd­

givning torde nämligen bliva av sådan betydelse vid arrendevillkorens upp­

görande, att pastoratets berättigade intressen knappast kunna anses bliva

åsidosatta, om i stället arrendevillkoren uppgöras omedelbart av boställs­

nämnden efter samråd med pastoratet.

Andrad disposition av lönebostälie.

Utredningsmannens förslag att stiftsnämnd och boställsnämnd jämte pas­

torat skola kunna taga initiativ till ändrad disposition av boställe biträdes

av stiftsnämnderna i Linköpings, Strängnäs, Växjö, Lunds, Göteborgs och

Luleå stift. Stiftsnämnden i Strängnäs stift anser, att ett sådant initiativ bör

mot pastorats bestridande leda till ändrad disposition allenast, då synnerli­

ga skäl för ändring föreligga. Stiftsnämnden i Västerås stift uttalar starka

principiella betänkligheter mot förslaget med hänsyn till risken för att

pastoratens självförvaltning på det kyrkligt ekonomiska området genom ut­

ökningen av kontrollmyndigheternas befogenheter icke blir stort mer än en

fiktion.

Den föreslagna bestämmelsen att ärenden angående ändrad disposition

av boställe skall underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande, till-

styrkes i princip av stiftsnämnden i Lund, som dock anser densamma böra

begränsas att avse endast större förändringar i dispositionen. Stiftsnämn­

den anför härom följande.

Stiftsnämnden förutsätter att smärre förändringar av arrendeområdets

storlek såsom t. ex. anläggande av betesvallar på skogsmarken, överförande

till skogsmark av mindre områden, som icke längre äro tjänliga för jord­

bruk, eller mindre regleringar mellan tvenne bredvid varandra liggande

arrendelotter icke böra underställas Kungl. Maj :ts prövning. Dylika ovä­

sentliga ändringar av arrendeområdes storlek äro icke av den vikt, att de

böra föras under Kungl. Maj :ts prövning, som i onödan skulle fördröja ut-

arrenderingsförfarandet. En dylik mindre ändring av arrendeområdets

storlek skulle på grund av det ifrågasatta omständliga förfaringssättet tro­

ligen i många fall icke komma till stånd även om densamma vore synner­

ligen önskvärd.

Övriga sliftsnämnder med undantag av stiftsnämnderna i Skara och

Härnösand, vilka icke yttrat sig på denna punkt, ställa sig mer eller mind­

re avvisande mot det föreslagna underställningsförfarandet. Återkomman­

de argument äro därvid, att stiftsnämnderna genom sin sammansättning

äro bäst skickade att pröva och avgöra frågor som dessa, där praktisk er­

farenhet och god lokalkännedom utgöra förutsättningar för den lämpligas­

te lösningen och där skyndsam handläggning på grund av deras ofta bråd-

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 209

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

skande natur är av nöden samt att förslaget strider mot det under senare

tid allt oftare uttalade önskemålet om en decentralisering inom förvalt­

ningen.

Stiftsnämnden i Uppsala har mot det av utredningsmannen föreslagna

underställningsförfarandet anfört följande.

Den sakkunniges huvudsakliga skäl för detta förslag synes vara, att den

ecklesiastika arrendestadgan innehåller samma föreskrift. Dock förmodar

han, att den utvidgning, som härigenom göres av kontrollmyndigheternas

rätt att ingripa i pastoratens boställsförvaltning, för detta fastighetsbe­

stånds vidkommande i praktiken icke torde vara av större betydelse. Redan

av denna anledning anser stiftsnämnden ändring obehövlig. Dessa ären­

den måste vidare redan enligt nuvarande lagstiftning underkastas pröv­

ning av kontrollerande myndighet, nämligen stiftsnämnden. Förhållandet

här och i fråga om ecklesiastika arrendestadgan är icke analogt. Ihågkom-

mas må, att stiftsnämnden själv förvaltar arrendestadgan omfattande fas­

tigheter och att det därför kan vara befogat att även annan myndighet än

förvaltaren prövar hithörande förslag.

Ordföranden i bostadsnämnderna i I och II boställsdistrikten i Visby

stift har å förslaget i denna del framlagt följande synpunkter.

På grund av svårigheterna att på Gotland erhålla duglig och ekonomiskt

vederhäftig arrendator å helhetsarrende äro många boställen utarrenderade

i lotter för arrondering av närliggande jordbruk. Det har visat sig, att ar-

ronderingsbehovet sällan är konstant. För en och annan fastighet växlar

det starkt med innehavarens familjeförhållanden, hälsa och arbetskraft,

anskaffning av jordbruksmaskiner och mera sådant. I lotter utarrenderade

boställen ha därför visat sig fylla ett viktigt socialt behov såsom regulato­

rer för arronderingsbehovet. Det händer ganska ofta t. o. m. under be­

stående arrendeperiod, att en arrendator på grund av att han nödgas in­

skränka sitt jordbruk begär att få överlåta arrendelott eller del därav till

annan, som kan behöva utvidga sitt. Det synes knappast nödvändigt eller

ens lämpligt att besvära Kungl. Maj :t med frågor om sammanslagning av

ett par arrendelotter eller överflyttning av några tunnland jord från en till

en annan. Det skulle också ofta innebära sådan tidsutdräkt att avsikten

med dispositionsändringen skulle omintetgöras.

Inom stiftet har hittills ej funnits något fall, där det varit lämpligt änd­

ra disposition av ett boställe, där ej pastoratet självmant eller efter på­

pekande från boställsnämnden ingått till stiftsnämnden med begäran här­

om. I de flesta fall har sådan ändrad disposition medfört avsevärd vinst.

Här kräves emellertid möjligast smidiga anordningar. Från synpunkten

härav skulle det vara lämpligast om i fall, där pastorat, arrendator och bo-

ställsnämnd äro ense, boställsnämnden bestämmer och i andra fall stifts­

nämnden på framställning av pastorat, arrendator eller boställsnämnd äger

förordna om dispositionsändring. Nödigt korrektiv finnes ju i rätten att

överklaga såväl boställsnämndens som stiftsnämndens beslut.

Efter att ha framhållit att förslaget komme att medföra en ytterligare

byråkratisering av boställsförvaltningen, en utveckling, som vore direkt

skadlig, anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

51

Utredningsmännen8 misstro till den lokala förvaltningens förmåga att

sjalv pröva oeh avgöra uppkommande frågor skymtar tydligt fram i försla­

gets dl §. Beslutanderätten har där överlåtits på Kungl. Maj:t i de fall.

då pastoratet ej vill ånyo utarrendera jordbruksboställe eller pastoratet ön-

s ar andra arrendeområdets storlek eller boställets egenskap av självstän­

digt eller osjälvständigt jordbruk. Då vad sålunda stadgats om löneboställe

aven skall galla särskild arrendelott, torde överdriften ligga i öppen dag

Ändring i föreslagen riktning skulle bidraga att ytterligare binda pastora­

tens handlingsfrihet.

Kammarkollegiet tillstyrker förslaget på denna punkt med följande

motivering.

Det kan måhända synas tveksamt, huruvida den av Gynnerstedt före­

slagna författningsändringen må vara behövlig, detta särskilt som för när­

varande undersökes olika möjligheter att decentralisera förvaltningsären-

fen^j.. ,an(^ra s*dan kan åberopas vad den sakkunnige anfört om den in­

tensifiering av statskontrollen över jordbruksärenden, som numera är ak­

tuell. Med beaktande av sistnämnda förhållande och med hänsyn till att

initiativ till dispositionsändringar enligt betänkandet må tagas ej allenast

av pastorat utan ock

av boställsnämnd och stiftsnämnd samt därtill att

motsvarande underställning äger rum, såvitt angår de i ecklesiastik arren­

destadga avsedda fastigheterna, torde tillräckliga skäl kunna anses före­

ligga tor den sakkunniges förslag i denna del.

Från statskontorets

sida ifrågasättes, huruvida icke Kungl. Maj :ts be­

fattning med ärenden

angående ändrad disposition av boställe kunde be­

gränsas till mera betydelsefulla frågor och här avsedda spörsmål av mind-

ic vikt överlämnas till kammarkollegiets avgörande.

Egnahemsstyrelsen framhåller, att lantbruksnämnderna, på grund av

sin befattning med fastighetsplaneringen inom jordbruket, ha ett starkt

intresse av hur frågor om ändrad disposition av boställe lösas, och ifrå­

gasätter därför, huruvida icke föreskrift bör meddelas om inhämtande av

lantbruksnämnds yttrande i dylika ärenden.

Svenska pastoratens riksförbund samt hushållningssällskapen i Malmö­

hus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län tillstyrka förslaget.

Föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman i Skåne u. p. a. anser

det olämpligt, att pastoraten själva skola kunna få driva jordbruk på bo­

ställena, enär denna möjlighet stundom använts för att avkoppla en för ma­

joriteten inom pastoratet misshaglig arrendator och därigenom beröva

denne honom eljest tillkommande optionsrätt.

Statens sakrevision avstyrker de av utredningsmannen föreslagna be­

stämmelserna om ändring av löneboställes disposition och anför till stöd

för sin uppfattning följande.

Grundläggande för frågan om huru bebyggelsen å ett boställe skall utfor­

mas är dispositionen i stort av bostället. Beslut i viktigare byggnadsfrågor

böra därför föregås av omsorgsfulla överväganden rörande planeringen av

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 209.

den för gården ifråga lämpligaste ekonomiska driftsformen med hänsyn

till föreliggande betingelser, såsom läge, jordmån, åkerareal och avsatt-

ningsförhållanden. Även socialt hänsynstagande är påkallat. Gransknings-

männens erfarenheter giva otvetydigt vid handen, att denna fråga numera

i allmänhet väl beaktas. Försyndelser ha kunnat påvisas men dessa ligga

längre tillbaka i tiden. Strävan, icke minst från pastoratens sida, att beakta

dessa synpunkter på planeringen är omisskännlig och ej annat än i rena

undantagsfall har någon obenägenhet från pastoratens sida kunnat spåras

att följa" av boställsnämnd och stiftsnämnd givna anvisningar.

Att under sådana förhållanden införa och lagfästa en ordning, vilken gi­

ver kontrollmyndigheterna befogenhet att ytterligare ingripa i pastoratens

dispositionsrätt av ett boställe och som därtill förutsätter, att frågor av

denna art skola underställas Kungl. Maj :ts prövning, synes helt onödigt.

Ett sådant av Gynnerstedt föreslaget steg i centraliserande riktning torde

dessutom komma att väcka stark misstämning hos pastoraten. Då gransk-

ningsmännen funnit resultatet av den nuvarande ordningen tillfredsställan­

de, enligt vilken, såsom det visat sig, möjlighet i praktiken redan finnes för

boställsnämnd och stiftsnämnd att med beaktande av arrendatorernas be­

rättigade intressen genomföra en såsom önskvärd ansedd ändring av ett

boställes disposition, t. ex. genom att sammanslå det med andra bruknings­

delar eller helt eller delvis utlägga det till skogsmark eller utarrendera det

såsom sidobruk är någon ändring av gällande bestämmelser icke sakligt på­

kallad.

De remissinstanser, som yttrat sig över vad sakrevisionen anfört, in­

skränka sig i allmänhet till att hänvisa till sina yttranden över utrednings­

mannens förslag. I motsats till sakrevisionen anser kammarkollegiet, att

boställsnämnd och stiftsnämnd böra erhålla en uttrycklig rätt att taga

initiativ till ändrad disposition och framhåller.

Anmärkas må emellertid, att enligt ordalydelsen av 30 § 3 punkt bo-

otällsordningen initiativ till förändrad disposition kan tagas endast av pas­

toratet. Även om boställsnämnd och stiftsnämnd möjligen redan nu kunna

indirekt framtvinga en förändrad disposition, synes det vara lämpligt, att

nämnda vederbörande erhålla en författningsenlig rätt att taga initiativ

till en dispositionsändring, som må vara önskvärd.

Föredraganden.

Såsom inledningsvis framhållits, förutsatte statsmakterna vid antagan­

det av 1943 års sociala arrendelagstiftning, att jämväl den ecklesiastika bo-

ställsordningens arrendebestämmelser skulle bli föremål för en revision i

syfte att bringa dem i närmare överensstämmelse med nämnda lagstift­

ning. Vid utformningen av det förslag till ändringar av boställsordningen,

vilket jag i detta sammanhang förordar, ha också i huvudsak grunderna

för de år 1944 ikraftträdda bestämmelserna i nyttjanderättslagen ansetts

böra vara normerande. Härvid har sålunda iakttagits den rätt naturliga re­

geln, att utarrendering av ecklesiastik — liksom även annan publik —

jord bör ske efter i görligaste mån samma bestämmelser som genom all­

Kungl. Maj:Is proposition nr 209.

53

män lagstiftning fastställts till reglerande av rättsförhållandet mellan en­

skilda jordägare och arrendatorer. Denna princip har även varit vägledan­

de vid de åren 1944 och 1945 företagna omarbetningarna av arrendebe­

stämmelserna för kronoegendomar och ecklesiastika arrendegårdar. I de

båda författningar, vari meddelats arrendeföreskrifter för dessa två kate­

gorier av publik jord, har den regel, som jag nyss framhöll som naturlig,

följts icke blott på det sättet, att nyttjanderättslagens tvingande stadgan-

den genom motsvarande föreskrifter i allmänhet gjorts tillämpliga vid ut-

arrendering av dylik jord utan även så, att allmänna lagens dispositiva ar­

rendebestämmelser i stor utsträckning gjorts ovillkorligt gällande för de

i nämnda författningar reglerade publika arrendena. Denna lagstiftnings-

grundsats fastslogs av statsmakterna redan vid antagandet av 1934 års för­

ordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Sam­

ma grundsats iakttogs sedermera år 1945 i den i administrativ ordning ut­

färdade ecklesiastika arrendestadgan.

Då den år 1932 tillkomna ecklesiastika boställsordningen nu skall omar­

betas i syfte att däri införa vissa av arrendesociala synpunkter betingade

stadganden av tvingande natur, synas tungt vägande skäl tala för att revi­

sionen utsträckes dithän, att även nyttjanderättslagens dispositiva bestäm­

melser göras bindande vid arrendeupplåtelser av ecklesiastika lönebostäl-

len, i den mån icke avvikelser därifrån av särskild anledning befinnas i

vissa fall påkallade. Härigenom komme de i skilda författningar meddela­

de arrendebestämmelserna för kronojorden och huvuddelen av den eckle­

siastika jorden — löneboställen och arrendegårdar — att i detta betydel­

sefulla hänseende överensstämma.

Vad närmare angår de sociala arrendebestämmelsernas införande i bo­

ställsordningen, finner jag tillräcklig anledning icke föreligga att här —

såsom i nyttjanderättslagen — begränsa dessa bestämmelsers tillämpning

till arrendefastigheter, omfattande högst 50 hektar odlad jord. De revide­

rade föreskrifterna i boställsordningen böra sålunda enligt min mening

gälla beträffande samtliga löneboställen oavsett deras storlek.

Vid den av 1943 års sociala arrendelagstiftning föranledda omarbet­

ningen av arrendebestämmelserna för kronoegendomarna samt vid utform­

ningen av arrendestadgan för de ecklesiastika arrendegårdarna ansågos på

grund av föreliggande speciella förhållanden vissa av de sociala arrendebe­

stämmelserna icke böra göras tillämpliga på dessa jordbruksfastigheter.

Sålunda begränsades ej underhållsplikten för arrendatorerna till skyldig­

het att utföra endast mindre reparationer. I stället ålades arrendatorerna

att städse i fullgott stånd underhålla vid egendomen befintliga byggnader

och dess övriga tillhörigheter. Härvid utgick man emellertid från, att den­

na underhållsskyldighet icke borde omfatta andra arbeten än sådana, som

vore hänförliga till det normala underhållet. Mera omfattande reparationer,

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

vilka kunde betraktas som ombyggnad och påkallades av byggnadernas

förslitning trots ett tillfredsställande underhåll, förutsattes skola åvila den

publike jordägaren. En närmare redogörelse för de skäl, som ansågos böra

föranleda den här avsedda avvikelsen från nyttjanderättslagens sociala be­

stämmelser, har lämnats i den proposition (nr 61), varmed förslag fram­

lades till 1944 års ändringar i förordningen angående kronoegendomarnas

förvaltning. Enligt min mening få dessa skäl anses äga motsvarande gil­

tighet med avseende å de ecklesiastika löneboställena. Jag finner mig där­

för böra förorda, att de ecklesiastika boställsarrendatorerna ålägges en

underhållsskyldighet av samma omfattning som publika arrendatorer i

övrigt.

I detta sammanhang synes även föreligga anledning att ompröva bo-

ställsnämndens sammansättning. Enligt vissa kyrklig-ekonomiska författ­

ningar ankommer på boställsnämnd ett flertal betydelsefulla uppgifter, så­

som ekonomisk besiktning av löneboställe och prästgård, godkännande av

förslag till arrendekontrakt för löneboställe, arrendeuppskattning å eckle­

siastik arrendegård, uppskattning av löneboställes normalavkastning och

värdering av till försäljning ifrågasatt kyrklig jord. Boställsnämndens tre

ledamöter skola enligt boställsordningen vidare å löneboställe förrätta i

nyttjanderättslagen avsedda till- och avträdessyner ävensom särskilt på­

kallade syner.

De i vissa stift bildade ecklesiastika arrendatorsföreningarna ha vid oli­

ka tillfällen gjort framställningar om beredande av utrymme i boställs-

uämnd för det speciella arrendatorsintresset. I sitt förslag har utrednings­

mannen även sökt tillgodose de från arrendatorerna härutinnan framställ­

da anspråken genom att förorda en föreskrift av innebörd, att hushåll­

ningssällskapens förvaltningsutskott framdeles skulle utse den ledamot i

boställsnämnden, som för närvarande förordnas av stiftsnämnden. Sam­

tidigt har utredningsmannen också föreslagit, att stiftsnämnden i stället

för länsstyrelsen skulle utse ordföranden i boställsnämnden. Den sålunda

föreslagna ändrade sammansättningen av boställsnämnden har mött erin­

ran från en del remissinstanser, av vilka några förordat helt andra lös­

ningar på denna punkt.

Vad först angår ordföranden i boställsnämnden, så ha enligt min me­

ning de vid boställsordningens tillkomst anförda skälen för att låta denne

förordnas av länsstyrelsen icke förlorat sin giltighet. Vid en revision av

boställsordningen efter grunderna för den sociala arrendelagstiftningen

synes även det förhållandet, att boställsnämnden i boställsförvaltningen

får en med nämnda lagstiftnings arrendenämnd delvis jämförlig funktion,

ytterligare tala för att länsstyrelsen alltjämt skall utse boställsnämndsord-

föranden.

Med hänsyn till att boställsnämnden eller dess tre ledamöter ha att å lö-

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

torde tillsättningsmyndigheten utgöra en tillräcklig garanti för att endast

lämpliga personer utses. Beträffande åter de av pastoraten för tjänstgöring

i boställsnämnd utsedda ledamöterna, så pläga härtill utses kommunala

förtroendemän eller andra personer fullt skickade för ifrågavarande upp­

drag.

För pastoratsvald ledamot gäller för närvarande som allmänt kompe­

tenskrav, att han skall vara valbar till nämndeman. Enligt min mening

bör — förutom det nuvarande särskilda kravet att ledamöterna i boställs-

nämnd skola vara i orten boende, i lantbruks- och därmed sammanhäng­

ande affärsförhållanden kunniga personer — uppställas vissa allmänna,

för samtliga ledamöter enhetliga behörighetsvillkor. Det för pastoratsvald

ledamot nu föreskrivna allmänna kompetenskravet synes mig, bl. a. med

hänsyn till det för innehav av nämndemansbefattning gällande bostads-

bandet, härvid icke lämpligen böra göras tillämpligt på jämväl de övriga

två ledamöterna i boställsnämnden. Däremot anser jag de allmänna per­

sonliga kvalifikationsvillkor, som skäligen böra uppställas på ledamot i

boställsnämnd, med fördel kunna utformas i huvudsaklig överensstäm­

melse med de enligt hyresregleringslagen för hyresnämndens ledamöter gäl­

lande valbarhetsvillkoren. I det av mig förordade förslaget till ändringar i

boställsordningen ha också de allmänna kompetenskraven för samtliga bo-

ställsnämndsledamöter i huvudsak anpassats efter hyresregleringslagens

motsvarande bestämmelser.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag ha framförts yr­

kanden om en sådan ändring av boställsordningen, att syneförrättningar å

löneboställe skola verkställas av synemän, utsedda i den ordning nyttjan-

derättslagen föreskriver. Som skäl för den yrkade ändringen skulle kunna

åberopas, att genom 1943 års lagstiftning synenämnderna — jämlikt 2 kap.

59 och 60 §§ nyttjanderättslagen — tillagts en befogenhet att efter före­

tagen undersökning av arrendefastighetens byggnadsbestånd ålägga jord­

ägaren att verkställa ny- eller ombyggnad eller större reparation, där bygg­

naderna icke uppfylla lagens fordringar. I detta sammanhang måste dock

beaktas, att boställsnämnd vid minst vart femte år återkommande ekono­

misk besiktning skall tillse, att löneboställets bebyggelse håller en med

hänsyn till ortens förhållanden tillfredsställande standard. Härvid äger

boställsnämnd otvivelaktigt möjlighet att ålägga pastoratet ny- eller om­

byggnad eller reparation å löneboställe i större utsträckning än som er­

fordras för att uppnå den sociala arrendelagstiftningens minimikrav å

arrendefastighetens byggnader. För förvaltningens enhetlighet måste det

vidare anses som ett nästan oavvisligt krav, att ekonomisk besiktning, ar-

rendeuppskattning, syn och uppskattning av normalavkastning verkställas

av samma personer. Besluten vid dessa förrättningar äro oftast beroende

av varandra på ett sådant sätt, att förrättningarna i realiteten måste be­

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

ser att bättre tillgodose arrendatorsintresset, synas starka skäl tala för att

den sociala arrendelagstiftningens subsidiära skiljenämndsförfarande får

på ett principiellt motsvarande sätt bli normaliserande för boställsord-

ningens legala tillvägagångssätt för arrendevillkorens bestämmande. Med

hänsyn härtill och till vad jag i övrigt anfört i denna fråga anser jag mig

böra förorda en bestämmelse av den innebörden, att boställsnämnden, som

i boställsförvaltningen redan har en funktion liknande arrendenämndens

enligt den sociala arrendelagstifningen, skall — i anslutning till ekono­

misk besiktning, till vilken pastoratet och arrendatorn skola kallas — be­

stämma arrendevillkoren vid boställsupplåtelse.

Vid samma förrättning, varunder arrendevillkoren bestämmas, synes

boställsnämnden böra meddela beslut, huruvida optionsrätt i det föreva­

rande fallet tillkommer arrendator.

Under senare år ha genomförts vissa för jordbrukets utveckling betydel­

sefulla reformer, som bland annat avse att genom yttre rationalisering un­

derlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar genom sammanslagning

eller komplettering med jordbruksjord eller skogsmark. Samtidigt ha

statsmakterna antagit en skärpt lagstiftning i syfte att erhålla en effek­

tiv uppsikt över nedläggande av jordbruk å brukningsdel eller del därav

eller bortförande av för jordbruket erforderliga byggnader. I anslutning

till nämnda jordbrukspolitiska reformer har utredningsmannen i sitt för­

slag förordat en revision av boställsordningens bestämmelser om föränd­

ring av löneboställes disposition. Han har härvid föreslagit införande av

rätt för boställsnämnd och stiftsnämnd att — i likhet med pastorat enligt

gällande föreskrifter — taga initiativ till ändrad disposition. Enligt försla­

get skola ärenden angående ändrad disposition underställas Kungl. Maj :t

för avgörande. I vissa remissyttranden har förslaget avstyrkts såsom stri­

dande dels mot pastoratens självförvaltningsrätt beträffande löneboställe-

na och dels mot decentraliseringssträvandena inom statsförvaltningen.

Enligt min mening saknas anledning att vid tillämpningen av den all­

männa statliga jordbrukspolitiken bereda det betydande fastighetsbestånd,

som de ecklesiastika löneboställena utgöra, en särställning i förhållande

till övriga jordbruksfastigheter. På grund härav anser jag en omarbetning

av boställsordningens bestämmelser om löneboställes disposition nödvän­

dig.

I sin egenskap av uppsiktsmyndighet beträffande boställsförvaltningen

har stiftsnämnden redan nu vissa befogenheter i ärenden angående ändrad

disposition av löneboställe. Stiftsnämnderna kunna emellertid för närva­

rande icke mot pastoratets bestridande genomföra en dylik ändring.

Utredningsmannen har enligt min mening förebragt vägande skäl för att

tillägga boställsnämnd och stiftsnämnd rätt att taga initiativ till ändrad

disposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

59

I 1945 års ecklesiastika arrendestadga har föreskrivits, att ärenden an­

gående sådan ändrad disposition av för självständigt jordbruk upplåtna

brukningsdelar, som avser upplåtelse för sambruk eller sammanslagning

med annan fastighet, skola underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vidkom­

mande frågor om ändrad disposition av löneboställe torde kunna ifråga­

sättas, huruvida icke de år 1948 inrättade lantbruksnämnderna, vilka ha

att taga befattning med ärenden angående jordbrukets yttre rationalise­

ring, kunde på lämpligt sätt lokalt inkopplas i handläggningen av här

avsedda dispositionsfrågor. En utväg vore sålunda att låta avgörandet av

dylika ärenden stanna hos stiftsnämnden, därest denna och vederbörande

lantbruksnämnd i ärendet hade samma mening. Ett sådant förfarande

skulle rätt väl överensstämma med decentraliseringssträvandena inom

statsförvaltningen. Men härvid är att märka, att dessa ärenden i händelse

av besvär komme att prövas av regeringsrätten, medan lantbruksnämn­

dens avgöranden i dylika ärenden besvärsvägen gå till Kungl. Maj :t i stats­

rådet. I detta sammanhang måste även framhållas den nuvarande eckle­

siastika boställsförvaltningens komplicerade natur. Denna förvaltning är

uppdelad på pastorat, boställsnämnd och stiftsnämnd. Att i nämnda för­

valtning därjämte införa ett i vissa frågor med stiftsnämnden sidoordnat

organ — nämligen lantbruksnämnden — med viss bestämmanderätt,

skulle ytterligare inveckla förvaltningsapparaten. Med hänsyn härtill an­

ser jag det ändamålsenligast, att ärenden angående ändrad disposition av

löneboställe — liksom för närvarande dylika frågor avseende ecklesiasti­

ka arrendegårdar — skola av stiftsnämnderna underställas Kungl. Maj :t

för avgörande.

De dispositionsändringar, som sålunda böra underställas Kungl.

Maj :ts prövning, äro frågor rörande brukningsdels upphörande såsom

självständigt jordbruk genom nedläggande av bebyggelsen, skogsplante­

ring och dylikt, sammanslagning av för självständigt jordbruk upplåtna

brukningsdelar till en enhet och uppdelning av sådan brukningsdel i flera

arrendelotter för brukande. Till sistnämnda grupp av underställnings-

ärenden hör dock icke avskiljande av område, varigenom återstoden av

brukningsdelen för framtiden icke äventyras såsom självständigt jordbruk.

Statens sakrevision har ansett det skäligt, att annan ledamot i boställs­

nämnd än ordförande borde komma i åtnjutande av visst mindre dagar­

vode vid förrättningar, enär de numera ofta av ekonomiska skäl vore obe­

nägna att ställa sig till förfogande. Det av sakrevisionen framlagda försla­

get har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser

utom statskontoret. Förslaget synes mig välgrundat, och jag biträder därför

detsamma. Liksom de nuvarande årsarvodena åt boställsnämndsordföran-

dena torde det föreslagna dagarvodet böra bestämmas av Kungl. Maj :t.

Dagarvodet bör utgå för förrättningsdag. Jag anser dagarvodet för närva­

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

rande skäligen böra avvägas till femton kronor. De sammanlagda kostna­

derna för dessa dagarvoden kunna beräknas till omkring 35 000 kronor för

år. Dagarvodena böra — i likhet med ordförandearvodena — utgå ur kyrko­

fonden, i anledning varav en mindre ändring av kyrkofondslagen bör vid­

tagas.

På av Gynnerstedt anförda skäl anser jag vissa av de föreslagna sociala

arrendebestämmelserna böra göras tillämpliga å löneboställena genom en

hänvisning till nyttjanderättslagens ifrågavarande stadganden. Därest ett

dylikt hänvisningsförfarande icke användes, bleve en omfattande omredi­

gering av boställsordningens lagtext nödvändig. En sådan redaktionell om­

stöpning synes mig lämpligen icke nu böra ske utan i stället övervägas vid

den kommande beredningen av de icke här upptagna förslag till ändring­

ar i boställsordningen, som jag inledningsvis berörde.

I överensstämmelse med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet

utarbetats förslag till dels lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsord-

ning den 30 augusti 1932 (nr iOOJ, dels ock lag om ändrad lydelse av

G § lagen den 30 augusti 1932 (nr 40å) om kyrkofond, vilka lagförslag

torde få såsom bilagor (1 och 2) fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende1.

Jag torde härefter få något beröra de olika detaljbestämmelserna i först­

nämnda författningsförslag.

Speeialmotivering till lagförslaget om ändringar i boställsordningen.

5 §.

Såsom på vissa håll redan tillämpas, synes länsstyrelsen i ärenden an­

gående utseende av boställsnämndsordförande lämpligen böra höra

stiftsnämnden, så att dess uppfattning i fråga om personvalet blir för

länsstyrelsen känd. En bestämmelse härom bör införas i boställsordningens

tillämpningsföreskrifter. Därest någon representativ arrendatorssamman-

slutning finnes i stiftet, torde länsstyrelsen före förordnande av arrenda-

torsrepresentant i boställsnämnd, om omständigheterna därtill föranleda,

böra inhämta vederbörande sammanslutnings mening.

Liksom vid avfattningen av 2 kap. 49 a § nyttjanderättslagen angående

arrendenämnd har vid utformningen av förevarande paragraf ansetts obe­

hövligt att uttryckligen angiva, att ersättare för ledamot, som skall vara ar-

rendator av jordbruksfastighet, jämväl måste uppfylla detta valbarhetsvill­

kor.

Med de nya bestämmelserna i tredje stycket avses att tillgodose önske­

målet, att mandattiderna för boställsnämndens ledamöter skola utlöpa

samtidigt.

1 Dessa bilagor ha här uteslutits. Det i bilaga 1 intagna lagförslaget, avseende ändringar i

boställsordningen, är — med de undantag beträffande 5 §, som framgå av statsrådsprotokol­

let för den 31 mars 1950 — likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

ligt boställsordningens gällande bestämmelser är boställsarrendator icke

tillförsäkrad en dylik rätt till husbehovsfiske. Vid de omarbetningar av

arrendebestämmelserna för kronoegendomar och ecklesiastika arrendegår­

dar, som vidtogos med anledning av 1943 års sociala arrendelagstiftning,

ansågs en motsvarande rätt till husbehovsfiske icke böra införas för arren-

dator av dylik publik jord. En sådan husbehovsrätt synes mig icke heller

vid den förevarande revisionen av boställsordningen böra tillförsäkras de

ecklesiastika boställsarrendatorerna. Enligt mitt förmenande böra dock des­

sa arrendatorer, där så kan ske utan olägenhet, i arrendekontrakten tilläg­

gas rätt till husbehovsfiske. Någon bestämmelse härom i boställsordningen

anser jag dock knappast vara erforderlig.

Jämlikt de sociala bestämmelserna i 2 kap. 64 § nyttjanderättslagen är

arrendator av jordbruksfastighet, belägen inom vissa angivna delar av nor­

ra och mellersta Sverige, förbehållen viss rätt till husbehovsvirke och bete

å fastighets skog. Dessa bestämmelser upptogos först i 1909 års norrländ­

ska arrendelag och ha därifrån år 1943 överflyttats till nyttjanderättsla­

gen. Motsvarande förbehåll har hittills icke varit stadgat med avseende å

skog tillhörande kronodomäner, ecklesiastika boställen och universitets-

egendomar. Anledning att nu föreskriva något sådant förbehåll beträffande

löneboställenas skogar synes mig icke föreligga.

Bestämmelserna i paragrafens andra moment avse i 24 § boställsordning­

en angivna nyttjanderättsupplåtelser.

28 §.

Den föreslagna lydelsen av paragrafen innebär i likhet med den nuva­

rande, att arrendatorn ålägges underhållsskyldighet i förhållande till icke

blott pastoratet utan även det allmänna.

30 §.

Den för vinnande av optionsrätt erforderliga minimitiden har sänkts

från nuvarande sju till — i sociala arrendelagstiftningen stadgade — fem år.

Såsom förutsättning för åtnjutande av optionsrätt gäller för närvarande

— förutom viss arrendetid — att arrendatorn under arrendetiden väl bru­

kat lönebostället. I likhet med vad som föreskrivits i de sociala bestäm­

melserna, har i förslaget i stället stadgats som villkor för erhållande av op­

tionsrätt att arrendatorn icke påtagligen eftersatt sina förpliktelser i denna

sin egenskap.

Genom en ändring av paragrafens andra moment har den bl. a. arrenda-

torns barn nu medgivna rätten att tillgodoräkna företrädarens besittnings-

tid för åtnjutande av optionsrätt även — såsom i ecklesiastika arrende­

stadgan — tillförsäkrats arrendators make.

31 §.

Innan ärende angående dispositionsändring underställes Kungl. Maj :t

synes stiftsnämnden böra ha inhämtat vederbörande lantbruksnämnds

yttrande i frågan.

Avsikten med det nuvarande stadgandet i 31 § om tjänstinnehavarens hö­

rande vid antagande av arrendator får anses icke vara förenlig med de so­

ciala arrendebestämmelsernas syfte, varför stadgandet hör utgå.

35 och 36 §§.

I dessa paragrafer ha vidtagits vissa redaktionella ändringar, som be­

tingas av de föreslagna nya bestämmelserna angående byggnads-, under­

hålls- och brandförsäkringsskyldighetens fördelning mellan pastorat och

arrendator.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

63

38 §.

Den nu i andra stycket föreskrivna tiden av minst en månad för under­

rättelse av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande har visat

sig vara onödigt lång och vållat olägenheter. Ofta utse pastoraten för helt

år eller annan tid vissa personer att representera pastoratet vid förrätt­

ningar.

I samma stycke har ordet bevisligen ansetts kunna utgå, då förrättning­

arnas art icke alltid kräver delgivning genom rekommenderad försändelse.

Det bör ankomma på boställsnämndsordföranden att själv avgöra, i vilka

fall dylik försändelse bör användas.

Utarrendering av löneboställe berör ofta frågor, vilka ha inflytande på

skogsvården såsom arrendeområdets omfattning och gräns mot skogsmar­

ken, anläggande av kulturbeten, rätt till bete, slåtter och husbehovsutsy-

ning. Det har därför ansetts nödvändigt att — i ett nytt tredje stycke —

föreskriva, att stiftsjägmästaren skall underrättas om ekonomisk besikt­

ning, i samband varmed arrendevillkoren skola bestämmas.

39 §.

Jävsföreskrifterna i första momentet, som måst omarbetas med hänsyn

till de nya bestämmelserna om domarejäv i 4 kap. 13 § nya rättegångs­

balken, ha ansetts kunna ersättas med en enkel hänvisning till nämnda

bestämmelser. En liknande hänvisning finnes i nyttjanderättslagen be­

träffande synemän.

57 och 58 §§.

Föreskrifterna i dessa paragrafer om att besvär skola ha inkommit före

visst klockslag ha borttagits med hänsyn till bestämmelserna i 2 § andra

stycket lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden, som tillhöra

stats- eller kommunal myndighets handläggning insända handlingar med

posten nr. in.

64

Kungl. Majds proposition nr 209.

övergångsbestämmelserna.

Den nya lagstiftningen — med undantag av bestämmelserna om op­

tionsrätt — har ansetts icke böra rubba gällande avtal om arrendeupplå­

telser, som tillkommit före lagens ikraftträdande. Ett stadgande härom

har införts i lagens övergångsbestämmelser.

Av stiftsnämnderna meddelade förordnanden för ledamot och ersättare

i boställsnämnd böra upphöra vid lagändringens ikraftträdande. De nya

arrendatorsrepresentanterna böra av länsstyrelserna förordnas intill ut­

gången av den tid, för vilken ordföranden i boställsnämnden blivit förord­

nad. Härigenom kommer mandattiden för båda av de av länsstyrelserna ut­

sedda ledamöterna i boställsnämnden att utlöpa samtidigt. Det har ansetts

böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser härom även­

som att i övrigt utfärda i anledning av ikraftträdandet erforderliga över-

gångsf öreskrifter.

Föredraganden hemställer därefter, att lagrådets utlåtande över det upp­

rättade förslaget till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning

måtte, i vad förslaget innebär ändrade bestämmelser angående synemän,

för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

65

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 30

mars 1950.

Närvarande:

justitieråden G

eijer

,

L

ech

,

regeringsrådet Q

uensel

,

justitierådet B

eckman

.

Enligt lagrådet den 24 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten i statsrådet den 10 mars 1950, hade Kungl. Maj:t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ända­

målet inhämtas över upprättat förslag till lag om vissa ändidngar i eckle­

siastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400), i vad förslaget inne-

bure ändrade bestämmelser angående synemän.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. länsbokhållaren Nils Hörjel.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Lagrådet har genom föredraganden inhämtat att med remissen åsyftas

lagrådets granskning av ändringarna i 5 och 39 §§ boställsordningen även­

som av slutbestämmelserna i vad de röra nämnda paragrafer. I enlighet

därmed har lagrådet låtit sin granskning omfatta nu nämnda stadganden

i förslaget.

Beträffande de av pastoraten valda ledamöterna gäller för närvarande,

på grund av kravet på valbarhet till nämndeman, att de måste vara svenska

medborgare. Sistnämnda krav synes nu lämpligen böra uttryckligen stadgas

för samtliga ledamöter.

Justitierådet Beckman:

Med de i 5 § föreslagna kvalifikationerna för ledamöter i boställsnämnd

torde det stundom kunna möta svårigheter att finna lämpliga och villiga

personer bland »i orten boende». De citerade orden synas därför lämpligen

kunna ändras till »med ortsförhållandena förtrogna», något som i stort sett

lärer överensstämma med nuvarande praxis.

66

Kungl. Maj:ls proposition nr 209.

Jnstitieråden Gei jer, Lecli och Beckman:

Bestämmelsen i 5 § andra stycket att såsom tredje ledamot ej må inkallas

den som tillhör det av ärendet berörda pastoratet, är hämtad från stadgan­

det i dess gällande lydelse. Enligt förslaget är det emellertid icke före­

skrivet att den av pastoratet utsedda ledamoten skall ha sitt hemvist inom

valkretsen. Innebörden av förstnämnda bestämmelse framstår därigenom

mindre klart. Anses det nödvändigt — något som dock synes kunna ifråga­

sättas — att ovillkorligen upprätthålla berörda hinder för ledamots inkal­

lande, torde därför bestämmelsen böra förtydligas. I annat fall synes den

böra utgå; det skulle då bli enligt jävsreglerna som det finge bedömas om

hinder i visst fall skulle anses föreligga.

Regeringsrådet Quensel:

Förslaget förutsätter att det alltid finnes två i orten boende jordbruks-

arrendatorer, som uppnått 25 års ålder, äga vissa andra personliga kvali­

fikationer och äro villiga att mottaga uppdrag som ledamot respektive

suppleant i boställsnämnd. Låt vara att kraven å bostad i orten och å vissa

insikter äro något tänjbara samt att jordbruksarrenden äro vanliga före­

teelser, så synes dock icke alldeles uteslutet, att förslagets genomförande

kunde medföra att lagtillämparen i ett eller annat fall ställdes inför en

uppgift, som icke kunde lösas utan ett uppenbart avsteg från lagens be­

stämmelser. Försiktigheten synes därför bjuda att antingen kravet å bostad

i orten eller kravet å innehav av jordbruksarrende förklaras kunna efter­

ges eller på visst sätt modifieras, om det erforderliga antalet ledamöter och

suppleanter eljest ej kan uppnås.

I likhet med vad nu gäller skulle enligt förslaget till tjänstgöring i varje

särskilt fall inkallas den av de av pastoraten utsedda ledamöterna, som

med hänsyn till boställets belägenhet eller eljest funnes lämpligen böra

tjänstgöra, dock ej den, som tillhör det av ärendet berörda pastoratet. Till

grund för sistnämnda förbehåll synes ligga tanken att, enär pastoratet in­

tager partsställning, medlemskap av pastoratet gör ledamot i nämnden

jävig. Förbehållet skulle då vara en erinran om jävsregeln i 39 §, och även

andra än de av pastoraten utsedda ledamöterna skulle få anses jäviga, så

snart de hade sitt hemvist i det ifrågavarande pastoratet. Emellertid är det

förevarande stadgandet i denna del ej fullt klart till sin innebörd, och en

sådan tolkning som här angivits synes i alltför hög grad utvidga jävsanled-

ningarna. Däremot finnes skäl att från tjänstgöring utesluta den, som

utsetts av det pastorat, varom fråga är, enär denne ledamot eljest skulle

komma att fungera som ett slags av part utsedd skiljeman men sakna mot­

svarighet å andra partssidan. Orden »dock ej den, som tillhör» torde där­

för böra ändras till »dock ej den, som utsetts av».

Ur protokollet:

Bengt Larson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

67

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

,

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, A

ndersson

,

L

ingman

.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med cheferna för

justitie- och jordbruksdepartementen lagrådets den 30 mars 1950 avgivna

utlåtande över det den 10 mars 1950 till lagrådet remitterade förslaget till

lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

(nr 400).

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

I likhet med två av lagrådets ledamöter anser jag skäl tala för att i 5 §

första stycket lagförslaget utbyta det för boställsnämndens ledamöter stad­

gade valbarhetsvillkoret, att de skola vara i orten boende, mot en föreskrift

om att de skola vara med ortsförhållandena förtrogna. Ett kompetenskrav

av den föreslagna innebörden gäller för närvarande beträffande synemän

enligt nyttjanderättslagen och för ledamöter i uppskattningsnämnd enligt

1934 års förordning angående grunder för förvaltningen av kronoegendom.

Såsom lagrådet framhållit synes i samma stycke böra införas en bestäm­

melse om att ledamot i boställsnämnd skall vara svensk medborgare. I 5 §

andra stycket anser jag — med beaktande av vad lagrådets ledamöter där­

om anfört och med hänsyn till grunden för stadgandet — ordet »tillhör»

böra utbytas mot uttrycket »utsetts av».

Vid förevarande ärendes föredragning i statsrådet den 10 mars 1950 före­

slog jag bl. a. en sådan ändring av 5 § ecklesiastik boställsordning, att

särskilt arvode även skulle utgå till annan ledamot än ordförande i boställs­

nämnd. Införande av dylika ledomotsarvoden, som skulle utgå ur kyrko­

fonden, påkallade jämväl en ändring i 6 § lagen om kyrkofond, vartill för­

slag också upprättats inom ecklesiastikdepartementet. (Bilaga 2 till stats­

rådsprotokollet i detta ärende den 10 mars 1950.) Då jag emellertid senare

i dag ämnar förorda, att proposition skall avlåtas till riksdagen angående

finansieringen av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen

m. m„ innefattande bl. a. förslag till ändringar i lagen om kyrkofond, avser

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

jag att därvid även föreslå upptagande i nämnda proposition av förslag till

den för ledamotsarvodenas bestridande ur kyrkofonden erforderliga änd­

ringen av kyrkofondslagen.

Föredraganden hemställer därefter, att det sålunda ändrade förslaget till

lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning måtte föreläggas riks­

dagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin-

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin.

SVENSKA

TRYCKERIAKTIEBOLAGET

STOCKHOLM 1950

500520