SOU 1968:12

Förvaltningen av kyrklig jord m.m.

N 4-0 Gc

oå (— _ CUL"

(P( 4, IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens Förvaltningen

offentliga

utredningar . . 19683 av kyrklig jord Utbildnings- m . m I

departementet

Betänkande avgivet av 1960 års ecklesiastika boställsutredning Stockholm 1968

Zl?"

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

1. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. På. 2. Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. F6. 3. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. 4. Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. 5. lndustrinsstrukturoch konkurrensförhållanden.Esselte. Fi. 6. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. 7. Agenda och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. 8. Skogbrukets planläggningsfrågor. Svenske Reproduk- tions AB. Jo. 9. Virkesbalanser 1967. Esselte. Jo. 0. Säkerhetspolitik och försvereutgifter.Esselte. F6. 1. 1958 års utredning kyrka-stat. XI. Svenska kyrkan och staten. Esselte. U. 2. Förvaltningen av kyrklig jord m.m. Berlingske Boktryck- eriet, Lund.

f..-__T'amfn'

u LFIMIlT |I-

, J | .ru lu'u

. . T . "så; .? ”&;qu ' MT du..—*klåhtjå—ib' "h...—ät” . ',

4 _.'l. L

.” " "" ' .klru T. -T.'_""u.- - " '..u-fr . ' _1: L-_. ' v

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1968z12

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Förvaltningen av kyrklig jord m.m.

Betänkande avgivet av 1960 års ecklesiastika boställsutredning Stockholm 1968

Berlingske Boktryckeriet Lund 1968

InnehåH

1.1 1.2 1.3

2.1 2.2 2.3 2.4

2.5

2.6

3

3.1 3.2

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. utbildningsde- partementet XI Lagförslag XIII 1) Förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord XIII 2) Förslag till lag om vissa kyrkliga kostnader m.m. XX 3) Förslag till lag om ändrad lydelse av 45 ä 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) XXIV Utredningsuppdraget och dess fullgörande 1 Utredningens direktiv 1 Utredningsarbetets bedrivande 4 Överlämnade ärenden, avgivna remissvar etc 5 Grunddragen av gällande rätt beträffande förvaltningen av kyrklig jord m.m. 7 Inledning 7 Avlöningsförmåner för präster och kyrkomusiker 8 Avlöningskostnadernas bestridande 8 Förvaltningen av pastorats prästlönetillgångar 10 2.4.1 Löneboställen 10 2.4.2 Prästlönefond, stifts prästlönejordsfond och prästlönefondshemman 12 Förvaltningen av annan kyrklig jord m.m. 13 2.5.1 Ecklesiastika arrendegårdar 13 2.5.2 Lokalkyrkornas jord 14 2.5.3 Domkyrkojord 15 2.5.4 Församling tillhörig jord 15 Ecklesiastika arrendebestämmelser 16 2.6.1 Pastoratens löneboställen 16 2.6.2 Ecklesiastika arrendegårdar 16 2.6.3 Lokalkyrkornas hemman och lägenheter i Skåne, Halland och Blekinge 17 2.6.4 Lokalkyrkornas hemman och lägenheter m.m. i det övriga Sverige 17 2.6.5 Lunds m.fl. domkyrkors hemman 18 2.6.6 Församling tillhörig jord 18 Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden 19 Gällande bestämmelser 19 Kritik av normaluppskattningssystemet 20

3.3 3.4 3.5 3.6 3.7

4.1 4.2

5.2 5.3

5.4

6.1 6.2 6.3

7.1 7.2 7.3

Möjligheten att reformera nuvarande system Övergång till annat avräkningsförfarande Överskottspastoraten Kostnader för skogsarbetarbostad Valet av avräkningsmetod

Inventering av det kyrkliga fastighetsbeståndet år 1962

Inledande synpunkter Kommentar till tabellerna i bilaga B 4.2.1 Fastighetsbeståndet 4.2.2 Skogen 4.2.3 Byggnadsbeståndet 4.2.4 Bedömning av rationaliseringsbehovet 4.2.5 Olika kategorier av kyrklig jord

Jordbrukets rationalisering och de kyrkliga fastigheterna

Strukturutvecklingen

5.1.1 Antal brukningsenheter 5.1.2 Åkerareal 5.1.3 Arbetskraft 5.1.4 1960 års jordbruksutredning Lantbruksföretag vid dagens teknik Jordbrukspolitiken 5.3.1 Allmänna riktlinjer 5.3.2 Statens medverkan till jordbrukets rationalisering 5.3.3 Omställningsstödet 5.3.4 Prisregleringen för jordbrukets produkter De kyrkliga fastigheterna

Rationalisering av det kyrkliga skogsbruket

Allmänna utvecklingstendenser i skogsbruket Nuvarande förhållanden i det kyrkliga skogsbruket Behov av rationaliseringsåtgärder 6.3.1 Arbetskraft

6.3.2 Maskiner

6.3.3 Skogsskötsel 6.3.4 Virkesförsäljning

Planering av rationaliseringsverksamheten

Inledande synpunkter Driftsrationalisering och investeringar Strukturrationalisering

Förvaltningsformer som främjar strukturrationalisering

Sambruk och samverkan mellan olika brukare 8.1.1 Arrendejordbruket 8.1.2 Skogsbruket 8.1.2.1 Skogssällskapet 78 8.1.2.2 Skogsägareföreningar och

23 28 32 33 34

37

37 38 38 40 45 45 47

49

49 49 49 51 51 53 55 55 55 57 58 58

60

60 61 62 62 62 63 63

65

65 66 67

75

75 75 77

8.2

9.1 9.2

10

10.1 10.2

11

11.1 11.2

11.3

12

12.1 12.2 12.3

13

13.1 13.2 13.3

skogsbruksområden 79 — 8.1.2.3 Samverkan inom den kyrkliga organisationens ram 83

Köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte 8.2.1 Kyrkans markförvärv 8.2.2 Försäljning av kyrklig jord

Skogshushållningsplaner för de kyrkliga skogarna

Gällande bestämmelser Utredningens förslag

Förvaltningen av domkyrkors och lokalkyrkors hemman m.m.

Frågans tidigare behandling Utredningens överväganden och förslag

10.2.1 Allmänna synpunkter 10.2.2 Organ för förvaltningen 10.2.2.1 Lokalkyrkas fastigheter 104 — 10.2.2.2 Domkyrkohem- man m.m. 105 10.2.2.3 Lunds domkyrkas fastigheter 105 10.2.3 Jordbruksarrendena 10.2.3.1 Arrendeuppskattning och fastställande av arrendevillkor 108 — 10.232 Utarrendering 109 -— 10.2.3.3 Ekonomisk besikt- ning 109 10.2.4 Skogen

Arrendebestämmelser för den kyrkliga jorden

Inledning

Gällande arrendebestämmelser 11.2.1 Byggnadsskyldigheten 11.2.2 Underhållsskyldigheten 11.2.3 Arrendeavgift och arrendesättning 1 1.2.4 Arrendetiden 11.2.5 Optionsrätt 1 1.2.6 Förköpsrätt 11.2.7 Till- och avträdessyn 11.2.8 Ekonomisk besiktning 11.2.9 Borgen 11.2.10 Fiskerätt Utredningens överväganden

Hyresfastigheter och övertaliga prästgårdar

Inledning Förvaltning av hyresfastighet Övertaliga prästgårdar m.m.

Upplåtelse av speciella nyttjanderätter och servitut

Vissa partiella nyttjanderätter Jakträtt Fiskerätt

89 89 93

96

96 97

100

100 104 104 104

107

110

114

114 114 114 115 116 116 117 118 118 118 119 119 119

121

121 122 126

131

131 133 136

13.4 13.5 13.6

14

14.1 14.2

15

15.1 15.2 15.3

16

16.1 16.2

16.3 16.4

16.5

17

17.1 17.2 17.3 17.4

18

18.1 18.2 18.3 18.4

18.5

Ändamålsupplåtelser Servitut Tomträtt

Naturvården på kyrklig mark

Gällande bestämmelser om naturvård Möjligheter till naturvård på kyrklig mark 14.2.1 Specialbestämmelse om ek och bok 14.2.2 Vården av fridlysta objekt 14.2.3 Annan naturvård

Kulturskyddet för byggnader på kyrklig mark

Gällande bestämmelser Önskemålen om vidgat kulturskydd

Utredningens förslag 15.3.1 Prästgårdar och byggnader som tidigare tillhört prästgård 15.3.2 Överloppshus på prästgård 15.3.3 Övriga kyrkliga fastigheter

Placering av prästlönefondsmedel

Gällande bestämmelser Nuvarande placering av prästlönefondsmedel 16.2.1 Värdebeständig grundförbättring 16.2.2 Återplacering i fastighet 16.2.3 Penningfonder Tidigare behandling av frågan om placering av fondmedel i aktier m.m. Utredningens överväganden och förslag 16.4.1 Inledande synpunkter 16.4.2 Jordbruksfastigheter och skog 16.4.3 Annan fastighet 16.4.4 Aktier och förlagsbevis

Tillsynen över prästlönefondernas förvaltning

Förvaltningsorganen och deras personal Återblick på utredningens förslag Boställsnämnderna Stiftsnämnderna Domkyrkorådet i Lund

Författningsregleringen

Kritik av den nuvarande ordningen Lagstiftningens konstitutionella karaktär

Utredningens överväganden Specialmotivering till lagförslagen 18.4.1 Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord 18.4.2 Förslaget till lag om vissa kyrkliga kostnader m.m. Översikt över lagförslagens motsvarighet i gällande rätt m.m. 18.5.1 Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord 18.5.2 Förslaget till lag om vissa kyrkliga kostnader m.m.

137 140 141

143

143 144 144 145 147

151

151 153 155 155 156 156

158

158 159 159 159 162 163 167 167 168 170 171 172

176

176 177 177 180

182

182 183 184 185 186 194 197 197 199

19.1 Den kyrkliga jorden och prästlönekostnaderna 19.2 Avräkningen med kyrkofonden 19.3 Jord- och skogsbrukets rationalisering 19.4 Enhetligare förvaltningsbestämmelser m.m. 19.5 Naturvård och kulturminnesvård 19.6 Placeringen av prästlönefondsmedel 19.7 Myndigheter och författningsreglering

Reservation av ledamoten Lindström BHagor

Bil. A. Pastoratens prästlönefonder och fondmedlens placering den 31 december 1963 Bil. B. Inventering av det kyrkliga fastighetsbeståndet i Sverige år 1962, redovisat i tabellform Bil. C. Kyrkliga jordbruksfastigheter i norra delen av Kalmar län. Avkastning och strukturförhållanden 1. Inledning 2. Avkastning 3. Strukturförhållanden C: 1 Beräknad normalavkastning samt verkliga inkomster och utgifter C: 2 Lantbruksnämndens bedömning av fastigheternas förutsättningar att bestå som självständiga företag C: 3 Karta över kyrkans och andra ägarekategoriers innehav av mark i norra Kalmar län 1966

200 201 202 204 205 206 206

207 208

208 210 229 229 230 23 1 234 244

252

EArrSt

EBO EMcdRegI

FörsäljnL

JoU KBr KC KF KL KLU KK KR KS Kskr KSLund

LFS LKF L=U NJA Nytth

Pr PrlfL

PrlkL

Prop. R

RF Rskr SFS SOU SSR StNInstr

SU SäU TbEBO

TillfU1

Ecklesiastikdepartementet

KS den 29 juni 1945 (nr 588) ang. stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik jord (ecklesiastik arrendestadga) ' Ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) KR den 15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik medelsförvaltning Lag den 4 januari 1927 (nr 1) ang. tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt Jordbruksutskottets utlåtande Kungl. brev Kungl. cirkulär Kungl. förordning Kyrkolagen av år 1686 Kyrkolagsutskottets utlåtande

Kungl. kungörelse Kungl. reglemente Kungl. stadga

Kyrkomötets skrivelse Kungl. stadga den 17 november 1859 (nr 70, s. 1) ang. vården och förvaltningen af Lunds Domkyrka och hennes egendom Lag den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse Lag den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond Tredje lagutskottets utlåtande Nytt juridiskt arkiv, Avd. I Lag den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom Prästlönereglemente 29 juni 1951 (nr 577) Lag den 15 maj 1942 (nr 232) ang. användande i vissa fall av prästlönefond m.m. lag den 29 juni 1951 (nr 570) ang. pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning m.m. (prästlönekostnadslag)

Proposition Regeringsrättens årsbok

1809 års regeringsform Riksdagens skrivelse Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar Sveriges skogsägareföreningars riksförbund Instruktion för stiftsnämnderna 3 december 1965 (nr 739) Statsutskottets utlåtande

Särskilda utskottets memorial KK den 15 februari 1935 (nr 19) med bestämmelser ang. tillämpningen av ecklesiastik boställsordning Kyrkomötets första tillfälliga utskotts utlåtande

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. utbildningsdepartementet

Den 25 november 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika löneboställen m.m. Med stöd av bemyndigandet tillkallade dåvarande chefen för ecldesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, den 3 december 1960 som sakkunniga landshövdingen Ivar Persson, tillika ordförande, stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt, samt riksdagsmännen hemmansägaren Helge Lindström, jordbruksinstruk- tören Gunnar Pettersson och distriktslantmätaren Bo Turesson. Åt Gynnerstedt uppdrogs tillika att vara huvudsekreterare åt de sakkunniga.

De sakkunniga, som påbörjade sitt arbete i februari 1961, har antagit benämningen 1960 års ecklesiastika boställsutredning.

Den 6 mars 1961 uppdrog departementschefen åt dåvarande assessorn i Svea hovrätt Georg Ericsson och stiftsjägmästaren Bo Wigren att biträda utredningen som experter samt är dåvarande e.o. förste kanslisekreteraren Sten Olsson att tjänstgöra som biträ- dande sekreterare hos utredningen.

Den 8 februari 1962 tillkallade departementschefen kanslirådet Eric Norberg att som expert stå till utredningens förfogande för en begränsad översyn av vissa bestämmelser i ecklesiastika boställsordningen.

Sedan Olsson den 19 februari 1962 befriats från sitt uppdrag som biträdande sekrete- rare, beslutade departementschefen den 27 mars 1962 att uppdra åt dåvarande t.f. budgetsekreteraren Göran Göransson att inträda i dennes ställe. Den 19 november 1962 beslutade departementschefen att på av Gynnerstedt gjord anhållan entlediga honom från sekreteraruppdraget samt uppdrog åt Göransson att tjänstgöra som huvud- sekreterare hos utredningen.

Den 2 mars 1964 tillkallade departementschefen kammarrådet Erik Åberg, lant- bruksdirektören Åke Anderson och förbundsjuristen Per-Olof Nilsson att som experter stå till utredningens förfogande och den 22 november 1965 uppdrogs åt e.o. förste stiftsnotarien Lennart Stolt att tjänstgöra som biträdande sekreterare åt utredningen.

Departementschefen har den 24 maj 1967 beviljat Gynnerstedt begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av utredningen.

Utredningen får härmed vördsamt överlämna ett tryckt betänkande, betitlat »Förvalt— ningen av kyrklig jord m.m.». Reservation har avgivits av ledamoten Lindström.

I betänkandet framläggs förslag till ny lagstiftning inom detta förvaltningsområde. Utredningen avser att inom kort också framlägga stencilerat förslag till stadga, avsedd att komplettera lagförslagen med de bestämmelser av administrativ natur som behövs med anledning av vad utredningen föreslår i detta betänkande.

Stockholm den 15 februari 1968.

Ivar Persson Helge Lindsrröm Gunnar Pettersson Bo Turesson

/ Göran Göransson

* 'igifl'lw'mlli (i..? ngn * lra'ill 'allnaljlll'ldn _ nal Klinga-Ugn, _T'WHH "till? men»; , , , _ iöddinrl _;glnmrilf'ua ”' . .. , ' . .. '—'»r'l1hn.l'.lbulf'lbalr(f?

-L"T| .. .. |

. _ MME) Mörk

. . " - , _ - ' två 1161th ; : ' . u......

: . Trimmat :; ned

, . . " ' nämt hat-151189 . " _ _' .' i:. glittusi'alljlåa,'i

ll ' I 4 . , . || ' ;t" - . ' . '|' " rrl ,, a ' -* .

T '. vi: . . "? _ .... .nu-'. up,. ||" "JT quQ, 4...

_ , ' .. » "Famn-wu _tgråneiqmnä 11.11

- .,I'" ' hemåt: 'wrt :lliiåilnhltij. ”14311

Förslag till Lag om förvaltning av kyrklig jord

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1.5

Kyrklig jord består av följande fast egendom, nämligen 1) prästgårdar, 2) löneboställen, 3) prästiönefondshemman, 4) kyrkohemman, 5) biskopsgårdar, 6) kyrkofondshemman, 7) domkyrkohemman.

25

Prästgård är fast egendom, på vilken tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst. Är tjänstebostad ej längre anvisad på prästgård, blir egendomen löneboställe.

Löneboställe är fast egendom, vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlings— präst.

Prästlönefondshemman är fast egendom, som förvärvats för flera pastorats räkning och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst.

Kyrkohemman är fast egendom, som besittes av församlingskyrka. Biskopsgård är fast egendom, på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop. Kyrkofondshemman är allmänt kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman eller annan fast egendom, vars avkastning tillförs kyrkofonden.

Domkyrkohemman är fast egendom, som besittes av domkyrka.

3 & Bestämmelse i lag eller annan författning om jord som tillhör kronan är ej tillämplig på kyrklig jord.

45

Uppsikt över förvaltningen av kyrklig jord utövas av stlftsnämnder och boställsnämnder.

5 5 Prästgård och löneboställe förvaltas av pastoratet. Boställets skog förvaltas dock av ett för pastoraten i stiftet gemensamt organ, om stiftsnämnden ej för särskilt fall bestämmer annat. Organet kallas pastoratens samförvaltning.

Prästlönefondshemman förvaltas av pastoratens samförvaltning. Kyrkohemman förvaltas av församlingen.

Biskopsgård, kyrkofondshemman och domkyrkohemman förvaltas av stiftsnämnden, om Konungen ej bestämmer annat. Lunds domkyrkas fasta egendom förvaltas dock av domkyrkorådet i Lund.

6 5 Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare fullgörs av den som förvaltar den kyrkliga jorden.

Nämnderna

7 &

I varje stift finns en stiftsnämnd samt boställsnämnder till det antal Konungen bestäm- mer. I Stockholms stift fullgörs dock stiftsnämnds åligganden av stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift, i den mån Konungen ej bestämmer annat. Boställsnämndernas tjänstgöringsområden bestäms av Konungen.

8 5 . Stiftsnämnd består av biskopen eller annan, som Konungen förordnar, såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, som utses av Konungen. För annan ledamot än biskop utser Konungen en ersättare.

Nämnden väljer inom sig vice ordförande. Ledamot och ersättare, som Konungen utser, skall ha insikt i jordbruk och skogsbruk. En ledamot med ersättare utses efter förslag av sammanslutning, som företräder pasto- raten i stiftet.

9 & Domkapitlet utser bland sina tjänstemän sekreterare hos stiftsnämnden. Hos nämnden är anställd skogsutbildad personal.

105

Boställsnämnd består av ordförande och två andra ledamöter, som utses av länsstyrelsen i det län där boställsnämnden har sitt tjänstgöringsområde. För varje ledamot utser länsstyrelsen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i jordbruk. Den ene av de två ledamöterna vid sidan av ordföranden skall vara arrendator och den andre, som ej får vara arrendator, skall utses efter förslag av sammanslutning, som företräder pastoraten i stiftet.

llå

Ledmot av stiftsnämnd eller boställsnämnd utses för högst tre år varje gång. Avgår ledamot eller ersättare före den tid för vilken han är utsedd, utses ny ledamot eller ersättare för den återstående tiden.

125

Ledamöter av pastoratens samförvaltning utses till det antal Konungen bestämmer av sammanslutning, som företräder pastoraten i stiftet. För varje ledamot utser samman- slutningen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i skogsbruk. Ytterligare bestämmelser om pastoratens samförvaltning meddelas av Konungen.

Förvaltningen av prästgård och biskopsgård

135

Pastoratet svarar för anordnandet och skötseln av prästgård, om det ej enligt bestäm- melser som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänste- bostaden.

Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgården.

14å

Fordras ny prästgård eller flyttning av äldre prästgård, skall prästgården efter Konung— ens bestämmande läggas på fast egendom, som pastoratet ställer till förfogande.

155

Ytterligare bestämmelser om prästgård meddelas av Konungen.

löå

Om förvaltningen av biskopsgård meddelas bestämmelser av Konungen.

Förvaltningen av annan kyrklig egendom

175

Förvaltningen av annan fast egendom än prästgård och biskopsgård skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Natur- vårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

Annan jord än skogsmark skall, om annat ej bestäms enligt 20—23 55, upplåtas som jordbruksarrende.

Upplåts i hus på fast egendom bostad, kontor eller annan lokal mot hyra, skall hyran bestämmas enligt marknadsmässiga grunder.

185

Nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fast egendom upplåts av den som förvaltar egendomen, i den mån annat ej följer av 19—22 åå.

195

När jord som förvaltas av pastorat eller församling skall arrenderas ut, fastställer boställsnämnden arrendevillkoren efter arrendeuppskattning.

För jord som förvaltas av pastoratens samförvaltning eller av domkyrkorådet i Lund fastställer stiftsnämnden arrendevillkoren efter förslag av boställsnämnden. Denna föreslår även arrendevillkor för jord, som förvaltas av stiftsnämnden.

Om optionsberättigad arrendator ej finns, får vid utarrenderingen sättas högre arrende än som anges i de av boställsnämnden eller stiftsnämnden fastställda arrendevillkoren.

205

Om upplåtelse av rätt till jakt eller fiske meddelas bestämmelser av Konungen.

215

Om fast egendom, som ej står under stiftsnämnds förvaltning, skall upplåtas med nyttjanderätt till församlingsändamål eller till kommunalt behov eller till bostadsbe- byggelse, industri eller annat liknande ändamål eller ock med tomträtt, avgörs ärendet av stiftsnämnden.

Även upplåtelse av rätt till naturtillgång, såsom täkt av grus, sten, torv eller lera, samt ändamåls- eller servitutsupplåtelse beslutas av stiftsnämnden. Upplåtelse av strömfalls- lägenhet beslutas dock av kammarkollegiet.

Beslut att godkänna bildande av naturreservat eller fridlysning av naturminne på kyrklig jord meddelas av stiftsnämnden, om Konungen ej bestämmer annat.

225

Om annan dispositionsändring än som sägs i 21 & innebär, att självständigt jordbruk ej längre blir bärkraftigt eller att det upphör, avgörs ärendet av stiftsnämnden. I annat fall får i fråga om löneboställe boställsnämnden och eljest den som förvaltar egen- domen besluta om dispositionsändring.

I viktigare fråga skall lantbruksnämnden höras.

235

Skogen på kyrklig jord skall skötas enligt hushållningsplan.

Pastoratens samförvaltning svarar för att plan upprättas för löneboställes skog. Planen fastställs av stiftsnämnden.

För skogen på annan kyrklig jord svarar stiftsnämnden för att plan upprättas.

245

Skogen får avverkas endast efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande.

25 &

Avkastningen av prästlönefondshemman och boställsskog, som förvaltas av pastoratens samförvaltning, fördelas på de samverkande pastoraten i förhållande till deras andel i hemmanet eller skogen.

Uppsikten över förvaltningen

265

När fast egendom, som förvaltas av pastorat, är upplåten mot arrende eller hyra eller som tjänstebostad för präst, har boställsnämnden uppsikt över förvaltningen. Upp- sikten sker genom ekonomisk besiktning.

Besiktning kan begäras av arrendatorn, hyresgästen, innehavaren av tjänstebostad, pastoratet eller stiftsnämnden. Boställsnämnden kan vidare besluta om besiktning, när den finner den behövlig. Besiktning skall hållas minst en gång vart femte år på boställe,

som upplåtits som jordbruksarrende, och minst en gång vart tionde år på annan egen- dom. Besiktningen bekostas av pastoratet.

275

Över annan förvaltning av fast egendom än som sägs i 26 5 har stiftsnämnden uppsikt.

Konungen kan förordna, att uppsikten över förvaltningen av viss egendom, som sägs i 26 5, skall handhas av stiftsnämnden, eller att förvaltningen av viss egendom ej skall stå under uppsikt.

Försäljning eller byte av kyrklig lord

285

Tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose bostads- behovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk eller för annat liknande syfte. Tillstånd får också. ges, när kyrklig jord i annat fall behövs för ändamål, som avses i 1 5 lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation, eller när jorden på grund av särskilda omständigheter ej lämpligen bör behållas för sitt ändamål.

Vid avhändelsen skall iakttagas, att den ej är till olägenhet för det allmänna samt att vederlaget motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastig- hetens avkastning.

295

Frågan om tillstånd enligt 28 5 avgörs av Konungen eller, efter Konungens bemyndi- gande, av kammarkollegiet eller stiftsnämnden.

Prästlönefond m.m.

305

När kyrklig jord försäljs eller exproprieras eller när ersättning ges för sådan jord av annan jämförlig anledning, skall medlen fonderas och avkastningen användas för samma ändamål, som jorden varit avsedd för, om annat ej följer av bestämmelser som Konungen meddelar.

315

Ersättningsmedel, som härrör från löneboställe eller prästgård, skall utgöra prästlöne- fond för pastoratet, om stiftsnämnden ej medger annat. Även annan fond, vars avkast- ning är avsedd för avlöning åt församlingspräst, utgör prästlönefond. Prästlönefond för- valtas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt som stadgas om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar placeras på annat sätt.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas prästlönejordsfond. Fonden är avsedd för inköp av prästlönefondshemman. Den förvaltas av pastoratens samförvaltning.

Om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller prästlönejordsfond med- delas bestämmelser av Konungen.

Om förvaltning och användning av ersättningsmedel som härrör från annan kyrklig jord än som sägs i 31 5 beslutar stiftsnämnden enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Besvär

335

Om talan mot församlings eller pastorats beslut stadgas i lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse.

345

Talan mot beslut av boställsnämnd eller pastoratens samförvaltning förs genom be— svär hos stiftsnämnden.

Talan mot boställsnämnds beslut får föras av den som förvaltar egendomen samt, om beslutet rör arrendator, hyresgäst eller innehavare av tjänstebostad, av denne. Avser beslutet villkor för ny arrendeperiod får dock endast den som förvaltar egendomen föra talan.

Är arrendator missnöjd med beslut som avser arrendevillkoren för ny arrendeperiod, får han begära prövning hos arrendenämnden. Inför arrendenämnden för stiftsnämnden talan för all kyrklig jord.

355

Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut förs genom besvär hos Konungen. Besvären skall inges till den myndighet som meddelat beslutet.

Mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljts dit får talan föras endast i den mån Konungen förordnat om sådan rätt.

365

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den Samtidigt skall följande lagar och andra författningar upphöra att gälla, nämligen 1) ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400), 2) kungörelsen den 15 februari 1935 (nr 19) angående tillämpningen av ecklesiastik boställsordning, 3) 2 5 andra stycket 3:o) instruktionen den 16 september 1932 (nr 425) för stifts- nämnd och stiftsjägmästare, 4) cirkuläret den 29 november 1935 med anvisningar för upprättande av skogs- hushållningsplaner för ecklesiastika löneboställen, 5) förordningen den 31 maj 1963 (nr 264) med särskilda bestämmelser om hushåll- ningsplan för ecklesiastikt löneboställes skog m.m.,

7) 8)

9)

10) 11)

12) 13)

14) 15)

16)

17)

18)

19)

kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 284) med särskilda bestämmelser om tillsynen över skogsskötseln m.m. på församlingskyrka tillhörig fast egendom, ecklesiastika arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588), förordningen den 27 november 1936 (nr 579) angående förvaltningen av de för biskoparnas avlönande anslagna fastigheter, kungörelsen den 16 september 1932 (nr 431) om ändring i gällande föreskrifter rörande utarrendering av kyrkohemman och kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge, cirkuläret den 6 maj 1949 (nr 206) angående provisoriska bestämmelser för utarrendering av vissa kyrkofastigheter i Skåne, Halland och Blekinge, brevet den 17 december 1817 angående arrendeauktioner å kyrkohemman i Skåne, Halland och Blekinge, brevet den 18 juni 1823 om arrende av kyrkohemman i Skåne, brevet den 5 juni 1828 angående arrendebeloppets bestämmande vid auktioner å kyrko- och skolhemman i flera län, stadgan den 17 november 1859 (nr 70 sid. 1) angående vården och förvaltningen af Lunds Domkyrka och hennes egendom, lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i Vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, kungörelsen den 29 november 1963 (nr 637) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande i vissa fall av prästlöne- fond m.m., kungörelsen den 11 december 1942 (nr 967) med föreskrifter rörande tillämp- ningen av lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond m.m., kungörelsen den 11 december 1942 (nr 968) angående avsättning till kapitalet av viss del av ränteavkastningen å prästlönefond.

. För domkyrkosysslomansboställen, vars avkastning fortfarande tillkommer enskild, meddelas bestämmelser av Konungen.

Förslag till Lag om vissa kyrkliga kostnader m.m.

Härigenom förordnas som följer.

Pastorats kostnader för präst och kyrkomusiker

15. I den mån annat ej följer av 13 5 svarar pastorat

dels för avlöningsförrnåner åt församlingspräst och kyrkomusiker, dels enligt Konungens bestämmande för annan kostnad, som är förenad med prästens och kyrkomusikerns utövande av sin tjänst.

Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister eller kyrkoadjunkt eller annan präst som Konungen bestämmer.

2 5 Kostnader enligt 1 5 bestrids i första hand från avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar.

Hur avkastningen beräknas framgår av 7 5 tredje stycket.

3 & Pastoratets prästlönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar i prästlönejordsfond och prästlönefondshemman. Pastoratets kyrkomusiker]önetillgångar består av boställskapital.

4 5 I den mån pastoratets kostnader ej täcks av avkastningen från präst- och kyrkomusiker- 1önetillgångarna, bestrids de med församlingsskatt, dock med den begränsning som följer av 5 5.

Om församlingsskatt stadgas i lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse.

55. Om det för pastoratets kostnader enligt 1 5 under ett år åtgår högre belopp än som täcks

dels av avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar, dels av ett belopp, motsvarande en utdebitering för skattekrona inom pastoratet av det öretal som Konungen bestämmer för året,

får pastoratet tillskott ur kyrkofonden med vad som behövs ytterligare.

6 5 Om avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar lämnar överskott, sedan kostnaderna enligt 1 5 täckts, tillfaller överskottet kyrkofonden.

Om det visst år i stället uppstår underskott, får pastoratet åter från kyrkofonden av de närmast föregående tio årens överskott högst vad som motsvarar underskottet.

Avräkning med kyrkofonden

75

Vid avräkningen mellan pastoratet och kyrkofonden enligt 5 eller 6 5 får förlust på en inkomstkälla täckas med vinst på en annan.

Om förvaltningen av pastoratets samlade lönetillgångar visar förlust, svarar pastoratet för denna.

Om förvaltningen visar vinst, får pastoratet tillgodoräkna sig tjugo procent av denna för bestyret med förvaltningen och för annat ändamål för vilket pastoratet svarar. Vad som sedan återstår, utgör avkastning av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetill- gångar.

Ytterligare bestämmelser om avräkningsförfarandet meddelas av Konungen.

Tjänstebostad åt präst

85

Pastoratet skall, om Konungen bestämmer det, tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad i hus på prästgård eller annan fast egendom.

Kostnad för tjänstebostad, som pastoratet tillhandahåller församlingspräst, samt bränslekostnadsgottgörelse, som prästen har rätt att få, bestrids av pastoratet. Tjänste- bostadshyra, som församlingspräst betalar, tillfaller pastoratet.

Kyrkofondens ändamål m.m.

95

Ur kyrkofonden bestrids dels tillskott enligt 5 5, dels kostnader för andra kyrkliga ändamål som nämns i 13 5. Fonden förvaltas av myndighet som Konungen bestämmer.

105

Kyrkofondens inkomster utgörs av 1) allmän kyrkoavgift som erläggs av pastoraten, 2) ersättning av staten för prästerskapets till statsverket indragna tionde m.m., 3) inkomst av kyrkofondshemman, 4) ränta och vinst på fondens tillgångar, 5) ränta och vinst på andra kapitaltillgångar, vars avkastning enligt Konungens bestäm- mande tillförs fonden, 6) överskott som sägs i 6 5.

115

Allmän kyrkoavgift erläggs av varje pastorat i förhållande till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas.

Konungen bestämmer årligen det öretal för skattekrona, högst tjugo, med vilken avgiften skall erläggas. Öretalet bestäms med utgångspunkt i att kyrkofondens inkoms- ter såvitt möjligt skall bli lika stora som dess utgifter.

125

Öretal som sägs i 5 5 bestäms till dubbla beloppet av det öretal som bestämts för den allmänna kyrkoavgiften, dock högst tjugo öre.

135

Ur kyrkofonden bestrids 1) kostnad för präst, i den mån kostnaden ej enligt 1 5 denna lag eller Konungens bestämmande bestrids i annan ordning, 2) kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt bestämmelser som Konungen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån, som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring, 3) förvaltningskostnad enligt Konungens och riksdagens bestämmande för stiftsnämnd och boställsnämnd samt för statsdepartement eller annan myndighet, som handhar kyrkliga frågor, 4) annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt Konungens och riksdagens bestäm- mande.

Lån ur kyrkofonden 14 5

Pastorat kan få lån ur kyrkofonden för 1) ny- eller ombyggnad på löneboställe, 2) kostnad för löneboställe till följd av företag enligt vattenlagen eller lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar eller lantmäteriförrättning, 3) täckdikning eller annan grundförbättring, 4) åtgärd som föreskrivs i hushållningsplan, 5) annat rationaliseringsändamål. Lånet skall med ränta återbetalas till kyrkofonden i första hand från boställets avkast- ning. Stiftsnämnd och pastoratens samförvaltning kan få lån ur kyrkofonden för motsva- rande ändamål.

15 5 I den mån det behövs för utlåning enligt 14 5 får lån upptagas för kyrkofonden.

165

Beslut enligt 14 eller 15 5 fattas av myndighet som Konungen bestämmer.

175

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den Samtidigt skall följande lagar och andra författningar upphöra att gälla, nämligen

1) lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, 2) reglementet den 15 februari 1935 (nr 19) för ecklesiasti'k medelsförvaltning, 3) prästlönekostnadslagen den 29 juni 1951 (nr 570), 4) 2 5 lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker, 5) kungörelsen den 25 november 1960 (nr 633) om beräkning av pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnad. . För övergången från avräkning enligt lagen om kyrkofond till avräkning enligt den

nya lagen meddelas bestämmelser av Konungen. . Beslut om bidrag enligt 6 5 lagen om kyrkofond, vilket skall utgå tills vidare,

skall alltjämt gälla. . I den mån pastorat åtnjuter frihetsår enligt 10 5 5) lagen om kyrkofond, skall för-

månen gälla även efter det lagen hävts. . Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse som ersatts av bestämmelse

i den nya lagen avser i stället den bestämmelsen. . Fordras ytterligare bestämmelser för övergången till den nya lagen, meddelas sådana

av Konungen.

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 45 & 1 mom.

skogsvårdslagen

den 21 maj 1948 (nr 237)

Härigenom förordnas, att 45 5 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj 19481 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

455

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantages skogsmark med därå växande

skog 1) å ecklesiastika boställen och andra fas- tigheter av kyrklig natur;

2) å sådana ___________

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse se 1952: 168.

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantages skogsmark med därå växande

skog 1) å kyrklig jord som anges i I 5 lagen den — — (nr) om förvaltning av kyrklig jord;

_________ stadgad åborätt.

1. Utredningsuppdraget och dess fullgörande

1.1. Utredningens direktiv

Direktiven för boställsutredningens arbete angavs i anförande till statsrådsprotokol- let den 25 november 1960 i vilket chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman hemställde om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning rö- rande förvaltningen av ecklesiastika löne- boställen m.m. Inledningsvis yttrade stats- rådet följande.

Vid flera tillfalllen under senare år har, bl.a. från riksdagens och kyrkomötets sida, fram- hållits att nuvarande ordning för den kyrkliga jordens förvaltning i skilda hänseenden är otillfredsställande. Under åberopande härav har uttalats önskemål om en översyn av be- stämmelserna på detta område.

Med hänsyn till den pågående utredningen om den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten 'och kyrkan synes det uppenbart, att vad som nu kan övervägas inom den ifrågavarande sektorn av den kyrkliga lag- stiftningen väsentligen är partiella reformer, som utan att rubba de principiella grund- valarna för den rättsliga regleringen, kan leda till önskvärda praktiska resultat. Såsom jag i det följande närmare skall utveckla är det också just reformer av detta slag, som nu närmast satts i fråga.

De mest vittsyftande förslagen har fram- förts av riksdagens år 1957 församlade revi— sorer i deras berättelse, 5 32, »Förvaltningen m.m. av vissa kyrkliga fastigheter», och av 1958 års B—riksdag i dess skrivelse (nr B 56) till Kungl. Maj:t i anledning av denna berät- telse. Det utskottsutlåtande, som ligger till grund för skrivelsen (SU B 34, p. 31), utmyn- nar i att utskottet, liksom revisorerna, finner en översyn påkallad av såväl bestämmelserna om förvaltningen av ecklesiastika arrende- gårdar och prästlöneboställen som det nuva- rande normaluppskattningssystemet beträffan- de löneboställes avkastning.

Efter en översiktlig redovisning av de olika slag av fastigheter det här rör sig om prästlöneboställen, ecklesiastika arrende- gårdar och kyrkojordar, vilka kommer att behandlas utförligare i kap. 2 — redo- gjorde statsrådet för frågans tidigare be- handling i några olika sammanhang.

Som jag inledningsvis nämnde har riksdagens revisorer år 1957 underkastat förvaltningen av den ecklesiastika lönejorden en ingående undersökning. Revisorerna fann därvid, att förvaltningen inte i allo skett på ett ekono- miskt tillfredsställande sätt; de anmärkte så- lunda bl.a. på att kapitalinvesteringar i flera fall inte stått i rimlig proportion till arrende- beloppens storlek. Revisorerna förordade därför större återhållsamhet med byggnads- verksamheten och ökad uppmärksamhet åt möjligheterna att sammanlägga mindre bruk- ningsdelar till större enheter eller att ned- lägga jordbruksdriften. Det syntes också moti- verat att i vissa fall ompröva arrendebelop- pens storlek.

Revisorerna fann vidare, att löneboställenas normaluppskattade inkomster i allmänhet väsentligen understigit de faktiska, något som medfört att många pastorat kunnat uppbära större tillskott ur kyrkofonden än som i och för sig varit motiverat. Denna utgiftsstegring för fonden hade i sin tur inneburit ett högre skatteuttag i form av allmän kyrkoavgift än som eljest varit erforderligt. Revisorerna an- såg det därför ofrånkomligt med en översyn av hithörande lagbestämmelser.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande ut- uttalade statsutskottet bl.a., att man borde omsorgsfullt tillvarata förefintliga besparings- möjligheter. Utskottet underströk särskilt vikten av att man utnyttjade byggnadsforsk- ningens rön och uppmärksammade möjlig— heterna att nedbringa kostnaderna genom rationalisering av jordbruksdriften. Det borde vidare övervägas att ålägga stiftsnämnderna att göra upp en ekonomisk plan för deras

egendomsförvaltning. Utskottet ansåg slutli- gen i likhet med revisorerna en översyn påkallad av lagbestämmelserna om normal- uppskattning.

Också 1957 års allmänna kyrkomöte har anhållit om utredning av vissa frågor rörande förvaltningen av den ecklesiastika jorden. I det utskottsbetänkande som ligger till grund för kyrkomötets framställning (Tillf U1 1957: 14) har flera spörsmål behandlats, som rör löneboställes normalavkastning, bl.a. hur man skall underlätta erforderliga investeringar i skogsbruket. Betänkandet utmynnar i ett för- slag om översyn av hela den ecklesiastika boställslagstiftningen.

Spörsmålet om att underlätta investeringar i skogsbruket har vidare tagits upp av stifts- nämnden i Uppsala, som i skrivelse den 19 mars 1954 hemställt om ändring i bestäm- melserna om normaluppskattning, så att kost- nader för skogens rationella skötsel och för erforderliga bostäder blir avdragsgilla. I stället borde de sällan använda bestämmelserna om frihetsår utgå. Vid ärendets remissbehandling har kammarkollegiet uttalat, att den före- slagna lagändringen torde fordra, att man tar ställning till åtskilliga andra näraliggande spörsmål. Frågan borde därför utredas i hela dess vidd.

Samma ståndpunkt har tredje lagutskottet intagit vid 1956 års riksdag. Vid behandlingen av motioner i ämnet uttalade utskottet (L”U 1956: 10) som sin mening, att avdrag för kostnader borde medgivas i sådan omfattning, att boställenas skogsbruksdelar blev principi- ellt likställda med jordbruksdelarna. Utskottet hänvisade dock till att frågan redan var före- mål för Kungl. Maj:ts prövning, och på ut- skottets förslag föranledde motionerna inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Innan jag lämnar förevarande spörsmål vill jag också erinra om att 1957 års kyrko- möte hemställt om sådan lagändring, att kostnaderna för naturskyddande åtgärder på vissa s.k. prästängar får dras av vid normal- uppskattningen. Även ett par stiftsnämnder har tagit upp samma fråga; sålunda har stiftsnämnden i Visby föreslagit, att bestäm- melser om naturskydd skall kunna tas in i skogshushållningsplanen för ett löneboställe, och stiftsnämnden i Göteborg har anhållit om medel till naturskyddande åtgärder.

I nära samband med frågan om prästlöne- boställenas förvaltning står vidare vissa problem om placering av prästlönefonds- medel .Efter en översikt över nu gällande

placeringsmöjligheter för dessa fonder an- förde statsrådet härom följande.

Frågan om vidgade möjligheter att placera prästlönefondsmedel har sedan tillkomsten av 1942 års lagstiftning behandlats i skilda sammanhang. Sålunda yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid remiss till lagrådet av förslaget till 1955 års jord- förvärvslag bl.a., att de år 1942 givna rekom- mendationerna för placering av prästlöne- jordsfond knappast kunde anses fullt aktuella längre och att det torde vara nödvändigt, att fondmedel i ökad omfattning placerades även i annan Värdebeständig egendom än jord och skog. Vid 1956 års riksdag uttalade tredje lagutskottet i anledning av väckta motioner (L”U 1956: 11), att det torde vara obestridligt att de av 1942 års riksdag godkända prin- ciperna för placering av fondmedlen inte längre stod i god överensstämmelse med den allmänna målsättningen för jordpolitiken och att man numera i princip måste godta inköp av bl.a. vanliga hyreshus. Riksdagen gav som sin mening tillkänna vad utskottet anfört. Spörsmålet har vidare behandlats av 1957 års kyrkomöte, som ansett det angeläget att det av riksdagen överlämnade ärendet bedrives med största möjliga skyndsamhet. I det ut- skottsutlåtande som ligger till grund för skrivelsen (Tillf U1 1957:7)' förordas, att fondkapitalet i begränsad omfattning även skall få placeras i aktier.

I remissyttrande över de väckta frågorna har kammarkollegiet uttalat, att de föreslagna placeringsmöjligheterna bl.a. förutsätter ut- redning om former och organ för fastighets- förvaltningen samt att en sådan utredning lämpligen bör ske i samband med en översyn av boställslagstiftningen.

Jag vill vidare omnämna, att stiftsnämnden i Lund anhållit om klarläggande bestämmel- ser beträffande förvaltningen av prästlöne- fonderna och att Svenska pastoratens riks- förbund i skrivelse ifrågasatt möjligheten av att placera fondkapital i vissa slag av lån. Slutligen vill jag erinra om att jag vid min anmälan till statsrådsprotokollet den 4 mars 1960 av fråga om stiftskansliernas organisa— tion m.m. uttalat, att vissa av stiftskansliut- redningens förslag rörande prästlönefonder- nas förvaltning borde närmare övervägas i samband med en översyn av reglerna för boställsförvaltningen.

Mot bakgrunden av dessa inledande redo- görelser fann statsrådet, att den av riksda- gen begärda utredningen om förvaltningen

av den ecklesiastika boställsjorden och om ändrade regler för normaluppskattning av prästlöneboställes avkastning borde kom- ma till stånd. Samtidigt borde lämpligen vissa andra aktuella problem på den kyrk- ligt ekonomiska lagstiftningens område upptagas till behandling, främst de i det föregående refererade reforrnförslagen, vilka alla syntes äga en naturlig anknyt— ning till dessa frågor. Statsrådet angav föl- jande riktlinjer för utredningsarbetet.

Vad först angår spörsmålet om förvaltningen av de ecklesiastika boställena och arrende- gårdarna, kan jag i väsentliga delar ansluta mig till de synpunkter som anförts av stats- utskottet i dess utlåtande 1958: B 34. Jag vill för egen del särskilt understryka vikten av att olika vägar blir undersökta att främja rationaliseringen av det ecklesiastika arrende- jordbmket, så att boställskapitalet kan lämna god avkastning. En rationalisering av jord- bruket kan genom ändrad markdisposition också öppna vägen för ett bättre skogsbruk på boställena. Olika åtgärder bör därför över- vägas, som syftar till att stimulera och under— lätta bildandet av lämpliga driftsenheter för såväl jordbruk som skogsbruk.

Jag finner också angeläget med en under- sökning i vad mån man genom en ekonomisk plan för egendomsförvaltningen bättre än nu kan tillvarata förefintliga besparingsmöjlig- heter. I en översiktlig regional planering synes investeringsbehov och lämpliga vägar för kapitalanskaffning kunna bättre över- blickas; dessutom torde ett tidigare väckt spörsmål om kyrkofondens medverkan här- vidlag kunna lättare bedömas. Möjligheterna att anlita erforderlig sakkunskap på området synes mig därjämte kunna bli underlättade.

I samband med att den ecklesiastika bo- ställsförvaltningen blir föremål för en utred- ning i de avseenden jag nu berört. synes det mig ändamålsenligt, att motsvarande problem vad gäller lokalkyrkornas jordinnehav upp- märksammas och utredes. Jag vill härvid sär- skilt peka på behovet av nya författningsbe- stämmelser på området. Dessa bör göras enhetliga och i den mån så är möjligt, lik- artade med övriga ecklesiastika förvaltnings- bestämmelser.

Även beträffande frågan om normalupp- skattningssystemet kan jag hänvisa till vad som förekom vid ärendets riksdagsbehandling år 1958. Jag vill emellertid framhålla, att den till grund för systemet liggande tanken att genom pastoratens vinstintresse främja god

boställsförvaltning inte bör rubbas. Verkligt betydande skillnader mellan de faktiska in- komsterna och det fastställda normalavkast- ningsvärdet — och därmed i praktiken obe- hövliga tillskott ur kyrkofonden — synes förekomma huvudsakligen i de fall, då löne- boställena i större utsträckning omfattar skogsmark. Variationerna i värdet av det för avverkning tillgängliga virket på rot kan vara högst avsevärda under en tioårsperiod. Här- vidlag torde inte bara penningvärdeföränd- ringar inverka utan även —— och kanske mest — priserna på skogsprodukter på landets exportmarknader. I dylika fall bör det kunna vara möjligt att räkna om rotpriserna, så att det uppskattade värdet överensstämmer bättre med det verkliga. Det väsentliga synes mig vara, att reglerna blir så avpassade att för- hållanden, som ligger utanför pastoratets egen förvaltning, inte påverkar meravkastningens storlek i högre grad. Även andra utvägar än den nu antydda bör givetvis prövas.

Den av bl.a. 1957 års kyrkomöte väckta frågan om åtgärder för att underlätta investe- ringar i det ecklesiastika skogsbruket bör enligt min mening i flera avseenden nära samman med det berörda spörsmålet om en bättre avvägd normaluppskattning av löne- boställes avkastning. Som nyss nämnts är det företrädesvis i pastorat med mera betydande skogstillgångar, som skillnader uppstått; pasto- raten har därvid i stor utsträckning använt meravkastningen just till grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket. Det är därför följdriktigt, att de väckta frågorna om kostna- derna för investeringar i skogsbruket tas upp i samband med översynen av normaluppskatt- ningssystemet. Vägledande synes mig därvid böra vara, att man söker underlätta sådana nödvändiga företag, som kan förväntas med- föra en i förhållande till skogsdriftens storlek rationell och samtidigt kostnadsbesparande skötsel. Mycket synes tala för att boställes skogsbruksdel principiellt likställes med dess jordbruksdel i förevarande avseende.

Jag finner det vidare lämpligt att den som det vill synas föga kostnadskrävande — frågan om naturskyddet på vissa boställen övervägs i samband med att bestämmelserna angående normaluppskattningen omarbetas.

Vad gäller spörsmålet om placering av prästlönefondsmedel finner jag vägande skäl tala för den åsikt som kommit till uttryck i tredje lagutskottets utlåtande 1956: 11. Såsom kammarkollegiet framhållit torde placering i andra objekt än jord- eller skogsbruk förut- sätta särskilda förvaltningsbestämmelser. Så- dana bör därför övervägas och utarbetas i förevarande sammanhang. Det torde också bli

erforderligt att, med utgångspunkt i fram- lagda utredningsförslag om placering av fond- medel som är i det allmännas vård, söka kart- lägga lämpliga sätt att placera de särskilda fonder, varom här är fråga.

Jag har nu berört ett flertal viktiga refor- mer inom det kyrkliga området, vilka har det gemensamt, att de går ut på rationaliseringar och förenklingar men också fordrar förhål- landevis omfattande ändringar i gällande lag- stiftning för att kunna genomföras. Jag vill i anslutning härtill understryka vikten av att i utredningsarbetet eftersträvas att göra för- slagen till nya bestämmelser så enkla och praktiska som det överhuvudtaget är möjligt.

Den sålunda förordade utredningen rörande förvaltningen av den ecklesiastika boställs- jorden m.m. bör verkställas av särskilda sak- kunniga, förslagsvis högst fem till antalet. De sakkunniga bör bedriva sitt arbete med skynd- samhet och i första hand ta upp de spörsmål, som är av mera brådskande natur. I utred- ningsarbetet bör samråd äga rum med såväl 1958 års jordlagsutredning som 1959 års ar- rendeutredning. I vissa frågor torde ett nära samarbete fordras med sistnämnda utredning bl.a. vad gäller byggnadsverksamhet och ut- arrendering.

I övrigt bör det vara de sakkunniga obe- taget att i samband med utredningen av de här härskilt nämnda spörsmålen ta upp till prövning även andra frågor rörande boställs— förvaltningen m.m., vilka kan aktualiseras under arbetets gång.

Om de sakkunniga finner det ändamålsen- ligt, kan visst eller vissa förslag framläggas i delbetänkande, utan att resultatet av utred- ningen i övrigt avvaktas.

1.2. Utredningsarbetets bedrivande

Utredningsarbetet har bedrivits dels i form av överläggningar mellan de tillkallade sak- kunniga, dels genom sammanträden inom en mindre arbetsgrupp bestående av sekre- tariatet och de särskilt tillkallade exper- terna.

Utredningen har den 15 november 1962 avlämnat en promemoria med förslag till vissa ändringar i ecklesiastik boställsord- ning m.m. (Stencil E 1962: 7), vilken lett till att ändrade bestämmelser sedermera utfärdats1 beträffande bl.a. prästgårdarna, för att en samordning skulle ske med de allmänna tjänstebostadsbestämmelserna,

samt avlöningssystemet för pastoratens skogliga biträden.

I en särskild, till statsrådet S. af Geijer- stam den 10 maj 1963 överlämnad prome- moria har utredningen också redovisat en av dess expert, kanslirådet E. Norberg genomförd inventering rörande övertaliga prästgårdar m.m.

Som underlag för utredningens över- väganden har i samråd med 1958 års utredning kyrka—stat en omfattande in- ventering gjorts av det kyrkliga fastig- hetsbeståndet. Det genom stiftsnämndernas medverkan insamlade materialet har seder- mera bearbetats under ledning av leda- moten av boställsutredningen, distriktslant- mätare Bo Turesson. Resultatet av under- sökningen redovisas i kap. 4 och bil. B.

För att närmare belysa sambanden mel- lan de kyrkliga fastigheternas storlek, ägo- sammansättning m.m. samt deras avkast- ning och förutsättningar att bestå som självständiga företag genomförde utred- ningen år 1964 en undersökning i norra delen av Kalmar län under ledning av ut- redningens expert, lantbruksdirektören Åke Anderson. Dennes redovisning av under- sökningen har fogats som bil. C till detta betänkande.

Ledamoten Turesson och utredningens expert, stiftsjägmästare Bo Wigren har i oktober 1961 gjort fältundersökningar på olika platser i Norrland rörande det kyrk- liga skogsbrukets yttre rationalisering.

För studium av en del av de under ut- redningsarbetet aktualiserade problemen har utredningen vidare under våren 1963 företagit en exkursion i Skåne och på Själland samt våren 1964 på Gotland. Ut- redningens sekreterare har därjämte del- tagit i en av arrendelagsutredningen i maj 1962 anordnad studieresa till arrendejord- bruk i södra Skåne.

Samråd har ägt rum med 1958 års jord- lagsutredning och kontinuerligt under ut-

1 Prop. 1963z95; LnU 25; Rskr 282; SFS 1963: 450—453. Prop. 1964: 52; UU 31; Rskr 187; SFS 1964: 406.

redningsarbetets gång med arrendelagsut- redningen. Överenskommelse har därvid träffats om en sådan uppdelning av upp- gifterna, att de arrenderättsliga frågorna beträffande den kyrkliga jorden kommer att beaktas av arrendelagsutredningen (se närmare under 11.3).

Visst samråd har också ägt rum med markpolitiska utredningen, som för ut- arbetande av sitt betänkande II (SOU 1966: 64) haft tillgång till ett stencilerat utkast till kap. 2 i detta betänkande, varur en del sakuppgifter återgivits. Utredningen har vidare haft överläggningar med stifts- jägmästarna samt med företrädare för Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Skogssällskapet.

För sina slutliga ställningstaganden har utredningen funnit det angeläget att av- vakta resultaten av några andra statliga utredningar, bl.a. 1954 års fastighetsbild- ningskommitté, 1960 års jordbruksutred— ning samt värdesäkringskommittén. Bl.a. till följd härav har det inte varit möjligt att framlägga detta slutbetänkande så tidigt, som eljest hade varit önskvärt.

Samtidigt med boställsutredningens ar- bete har ett omfattande utredningsarbete bedrivits av 1958 års utredning kyrka—stat, med vilken samråd på ett tidigt stadium ägt rum och kontakt vidare har hållits bl.a. genom att kammarrådet Erik Åberg varit knuten som expert till båda utredningarna. I enlighet med sina direktiv har boställs- utredningen sett bort ifrån den ev. ändrade rättsliga reglering av förhållandena kyrka— stat som kan bli en följd av nyssnämnda utredningsarbete. De förslag boställsutred- ningen framlägger syftar till en effektivare och mera lönsam samt enhetligare förvalt- ning av den kyrkliga jorden. I den mån som denna även framgent skall tjäna hit- tillsvarande ändamål, torde reformer enligt nedan skisserade linjer under alla om- ständigheter vara av praktiskt värde för förvaltningen av de ekonomiska tillgångar det här gäller, oberoende av hur de fram- tida relationerna mellan svenska kyrkan och staten närmare utformas. Resultatet

av kyrka—statutredningens arbete behöver för den skull inte awaktas för ett genom- förande av boställsutredningens förslag.

1.3 överlämnade ärenden, avgivna remissvar etc

För att tas i övervägande eller beaktande vid fullgörandet av utredningsuppdraget har till utredningen överlämnats:

1 en av Föreningen Lunds domkyrkas arren- datorer u.p.a. till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 5 mars 1947 ang. nya arrende— bestämmelser beträffande Lunds domkyr- kas jord; 2 en av stiftssekreteraren T. Gynnerstedt såsom tillkallad sakkunnig den 31 oktober 1947 till chefen för ecklesiastikdeparte- mentet ingiven utredning med förslag an- gående förvaltning av domkyrkojord m.m.; 3 kyrkomötets skrivelse den 9 oktober 1951, nr 27, i anledning av väckt motion om anslag eller räntefria lån ur kyrkofonden till byggnadsförnyelse å vissa ecklesiastika löneboställen; 4 en av stiftsnämnden i Lund till Kungl. Maj:t ingiven framställning den 15 januari 1954 ang. förvaltningen av Lunds dom- kyrkas hemman m.m.; 5 en av stiftsnämnden i Uppsala till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 19 mars 1954 ang. åtgärder för underlättandet av in- vesteringar i det ecklesiastika skogsbruket; 6 en av stiftsnämnden i Göteborg till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 8 februari 1955 ang. anslag för utgifter i samband med naturskyddslagens tillämpning å eck- lesiastik mark under budgetåret 1955/56; 7 en av Möklinta pastorat till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 8 december 1955 ang. viss despens i fråga om skogsarbetar- bostad; 8 en av domänstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning den 24 maj 1956 ang. ändring av bestämmelserna rörande tillsyn över skogar tillhörande dels all- männa inrättningars hemman av kyrklig natur, dels domkyrkosysslomansboställen; 9 en av stiftsnämnden i Visby till Kungl. Maj:t den 13 mars 1957 ingiven verk— samhetsberättelse för år 1956; 10 kyrkomötets skrivelse den 4 oktober 1957, nr 35, ang. åtgärder för placering av prästlönefondsmedel i vissa värdebeva- rande objekt;

11 kyrkomötets skrivelse den 4 oktober 1957, nr 42, ang. bestridande av kostnaderna för hävden av vissa s.k. prästängar; 12 kyrkomötets skrivelse den 4 oktober 1957, nr 44, ang. reform av prästboställenas för- valtning mm.; 13 ett av stiftskansliutredningen till chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 okto- ber 1957 avgivet stencilerat betänkande rörande förenklad reglering av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellan- havanden; 14 en av Filipstads och Färnebo försam- lingars pastorat till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 29 april 1959 ang. dels vissa avdrag vid avräkning av överskottsmedel med kyrkofonden, dels ock ändring i ecklesiastika medelsförvaltningsreglemen- tet; 15 en av Svenska pastoratens riksförbund till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 28 april 1960 ang. möjlighet för pastorat att placera prästlönefondsmedel i vissa lån; 16 en av domkapitlet i Lund till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 8 juni 1960 ang. för- valtningen av prästlönefonderna; 17 en av stiftsnämnden i Göteborg till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 20 februari 1962 ang. skydd för kulturhistoriskt värde- fulla prästgårdar, som vid ny pastorats- indelning upphör att vara tjänstebostäder; 18 kyrkomötets skrivelse den 1 oktober 1963, nr 24, ang. finansieringen av rationalise- ringsåtgärder å ecklesiastika boställen; 19 en av skogliga biträdet i Axbergs m.fl. församlingars pastorat till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 24 november 1964 ang. skogshushållningsplanernas beräkna- de avverkningsbelopp jämte ett flertal kompletterande skrivelser; samt 20 en av kammarkollegiet den 8 april 1965 gjord underdånig framställning ang. pro-

visoriska bestämmelser rörande förvalt- ning av prästgård som icke längre utgör tjänstebostad.

Utredningen har också mottagit framställ- ningar från myndigheter och en rad en- skilda organisationer.

På grund av särskilda remisser har utred- ningen avgivit utlåtanden

den 23 februari 1961 till riksdagens tredje lagutskott över motioner ang. Värde- beständig placering av kyrkliga fonder;

den 18 november 1961 till Kungl. Maj:t över ett av statskontoret den 16 november 1961 framlagt förslag till vissa särskilda bestämmelser rörande ecklesiastik medels- förvaltning för år 1961;

den 5 november 1962 till riksarkivet över en inom riksarkivet utarbetad prome- moria rörande de ecldesiastika boställs- nämndernas arkiv;

den 5 december 1963 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet över skogsbruksutredningens betänkande »Skogsvägar» (stencilerat);

den 28 september 1966 till Kungl. Maj:t över arrendelagsutredningens betänkande »Bostadsarrende m.m.» (SOU 1966: 26);

den 13 januari 1967 till Kungl. Maj:t över markpolitiska utredningens betänkan- de >>Statens och kyrkans marköverlåtelser» (SOU 1966: 64); samt

den 9 januari 1968 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet över skogsbruksutredningens betänkande »Skogsbrukets planläggningsfrågor» (sten- cilerat).

2. Grunddragen av gällande rätt beträffande

förvaltningen av kyrklig jord m.m.

2.1 Inledning

Inom den kyrkligt-ekonomiska förvalt- ningen gäller bestämmelser av delvis gan— ska speciellt slag, vilka är betingade av historiska förhållanden. Lagstiftningen präglas sålunda av spänningen mellan för- samlingslivets kyrkokommunala förankring i fråga om den verksamhet som bedrivs inom lokalkyrkan och av församlingspräs- tema och det statliga överinseende över den kyrkliga verksamheten som sedan re- formationen utövas på riks- och stiftspla— net. Vidare hade reformationen olika prak- tiska återverkningar på kyrkans ekono- miska förhållanden i Sverige och i de dåvarande danska landskapen, och detta är fullt märkbart än i dag. Härigenom förklaras mycket av den brist på enhetlig- het och överskådlighet som finns inom den kyrkligt ekonomiska lagstiftningen.

Vid sidan av kyrkobyggnader och kyrko- gårdar samt de omkr. 2000 prästgårdar, som utgör eller har utgjort tjänstebostäder åt församlingspräster, består huvuddelen av kyrkans fasta egendom av avlönings- tillgångar, vilkas avkastning används till löner åt präster och kyrkomusiker. De regler som gäller för förvaltningen av den kyrkliga jorden sammanhänger också nära med avlöningssystemet för dessa tjänste- män. Inledningsvis lämnas därför här en kortfattad redogörelse för hur detta system är uppbyggt.

En historisk återblick skulle föra för långt, och utredningen får därför hänvisa till vad som härvidlag har redovisats av tidigare utredningar.1 Här må endast erin- ras om den i detta sammanhang avgörande

betydelsen av 1910 års prästlönereglering, då bl.a. kyrkofonden kom till, samt 1932 års lagstiftning rörande boställsförvalt- ningen.”

Det nuvarande avlöningssystemet för präster och kyrkomusiker baserar sig på bestämmelser i tre skilda hänseenden, näm- ligen i gällande avtal intagna avlönings- bestämmelser, som reglerar vilka löneför- förmåner som tillkommer tjänstemännen, bestämmelser om hur avlöningskosmader- na skall bestridas, kostnadernas fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden osv., samt bestämmelser om avlöningstillgångar- nas förvaltning.

Utredningsuppdraget avser huvudsak- ligen en översyn av sistnämnda grupp av bestämmelser, men bl.a. i samband med den översyn av normaluppskattningsför- farandet som innefattas i uppdraget har utredningen även fått ta ställning till frå- gor om kostnadsfördelningen mellan pas— toraten och kyrkofonden.

1 Se t.ex. prästlönekommitténs betänkande nr IV (Stockholm 1903) angående reglering av prästerskapets avlöning och därmed samman- hängande frågor, 5. IX—LXXIX, kyrkofonds- kommitténs betänkande (SOU 1923: 71) angå- ende förvaltningen av kyrkofonden och övriga till prästerskapets avlöning anslagna medel, s. 11, 1931 års prästlöneutrednings betänk- ande (SOU 1931: 24) med förslag till huvud- grunder för en decentraliserad förvaltning av prästlönejorden m.m., s. 7—40, samt det av 1958 års utredning kyrka—stat avgivna be- tänkandet (SOU 1967: 46) om kyrklig egen- dom etc., 5. 45—94. Om bakgrunden till denna lagstiftning och om tillkomsten av den, se även Clarence Nils- son: Sam Stadener som kyrkopolitiker (Upp— sala 1964).

2.2 Avlöningslörmåner för präster och kyrkomusiker

Före den med ingången av år 1966 skedda omläggningen av avlöningssystemet för statens tjänstemän avlönades det stora fler- talet präster och kyrkomusiker i svenska kyrkan enligt särskilda reglementen, som utfärdats av Kungl. Maj:t, nämligen präst- lönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577; Pr) och avlöningsreglementet för kyrkomu- siker den 9 juni 1950 (nr 385). För ett fåtal prästerliga tjänster gällde statens allmänna avlöningsreglemente (Saar). Efter den 1 januari 1966 regleras deras avlöningsför- måner genom allmänt avlöningsavtal för statliga och andra tjänstemän (AST) med därtill hörande specialbestämmelser (del XIII) för kyrkoväsendet, allmänt tjänste- förteckningsavtal beträffande statliga och vissa andra tjänster (ATF), tjänsteförteck- ningsavtal beträffande vissa statliga och icke-statliga tjänster inom undervisnings- väsendet m.m. (TFU) samt gällande över- enskommelser om lönebelopp, lönegrads- placering m.m. Redan före 1966 års om- läggning och i än högre grad efter denna har beträffande lön och andra förmåner för präster och kyrkomusiker tillämpats väsentligen samma grunder som för stats- tjänstemän. I fråga om resekostnadsersätt- ning åt präster för deras resor i tjänsten gäller dock särskilda, av deras speciella arbetsförhållanden betingade regler. Er- sättningssystemet, som i princip anknyter till bestämmelserna i allmänna reseregle- mentet den 21 november 1952 (nr 735) men kompletteras av vissa bestämmelser i den särskilda prästresekungörelsen den 1 november 1963 (nr 617), trädde i kraft den 1 januari 1964. Utredningen saknar anled- ning att här närmare redogöra för sakinne- hållet i avlöningsbestämmelserna.

2.3 Avlöningskostnadernas bestridande

Vissa prästerliga tjänstemän avlönas direkt från kyrkofonden. Detta gäller ärkebisko— pen och övriga biskopar, kyrkoherdarna i

utlandsförsamlingarna , kyrkoherden för samer, stifts- och kontraktsadjunkterna samt pastoratsadjunkterna. Ur kyrkofon- den utgår också de särskilda prostarvodena till kontraktsprostar. Kyrkoherdarna för döva avlönas från anslag i riksstaten, men statsverket gottgörs kostnaden ur kyrko- fonden.

Avlöningskostnaderna för församlings— präster i territoriella pastorat — kyrkoher- dar, komministrar och kyrkoadjunkter —— samt kyrkomusiker bestrids däremot i prin— cip av pastoratet. I 3 & prästlönekostnads— lagen den 29 juni 19513 (nr 570; PrlkL) är närmare angivet vilka avlöningsförmå- ner för präster, som pastoratet har att be- strida. För nyssnämnda lönekostnader skall pastoratet i första hand anlita avkast- ningen av pastoratets präst- och kyrkomu- sikerlönetillgångar och annan därtill sär- skilt anslagen inkomst.

Pastorats prästlönetillgångar utgörs en- ligt 6 5 PrlkL av löneboställen, prästlöne- fonder samt andelar i stiftets prästlöne- jordsfond och prästlönefondshemman. För förvaltningen av prästlönetillgångarna och beräkningen av deras avkastning redo- göres närmare i det följande.

Pastorats kyrkomusikerlönetillgångar ut- görs av det s.k. boställskapitalet. Genom antagandet av klockarboställslagen den 9 december 1938 (nr 732) inleddes en reform i syfte att avveckla det föråldrade jordav- löningssystemet för klockare och organis- ter. Enligt denna lag skulle i samband med lönereglering för kyrkomusikerna faststäl- las ett kapitalvärde för de befintliga löne- fastigheterna och lönefonderna. Fastighe- terna och fonderna fick därefter enligt närmare bestämmelser disponeras av ve- derbörande församlingar eller i vissa fall av kyrkofonden. I sistnämnda fall ställdes fastigheterna såsom klockarhemman under stiftsnämndens förvaltning. Församlingar- na respektive kyrkofonden svarar för det fastställda kapitalvärdet boställskapi-

3 För gällande lydelse av 3 & se SFS 1963: 449, 1965: 578 och 1967: 104.

talet och skall till pastoratet erlägga därå belöpande s.k. boställsränta. Denna uträknas på grundval av ett av länsstyrel- sen för församlingen fastställt enhetsvärde på åker och utgör den avkastning med vilken avlöningskostnaderna i första hand bestrids.

I den mån avkastningen av nu angivna lönetillgångar inte förslår till att täcka pastoratets präst- och kyrkomusikerlöne- kostnader skall utdebitering inom pastora- tet ske intill det öretal för skattekrona som Kungl. Maj:t bestämmer för varje år. Detta skall enligt 8 5 lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond (LKF) — bestämmas till dubbla beloppet av det öretal som fastställs för den s.k. allmänna kyrkoavgiften, dock högst tjugo öre.

Fordras ytterligare medel till avlönings- kostnaderna, får pastoratet tillskott ur kyrkofonden (7 & LKF)! Dessa tillskott utgör den största saudade utgiftsposten för fonden. Dennas väsentliga inkomstpost är i gengäld den allmänna kyrkoavgiften, som med ett av Kungl. Maj:t årligen fast- ställt öretal för skattekrona skall erläggas av varje pastorat i förhållande till det antal skattekronor för vilket församlings- skatt utgår till pastoratet. När öretalet bestämmes skall tillses, att kyrkofondens inkomster under året såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter (8 & LKF). Fondens främsta uppgift är att åstadkom- ma en skatteutjämning mellan pastoraten och dess funktion är alltså att vara en skatteregleringsfond.

Med utgångspunkt i pastoratens växlande resurser för att bestrida avlöningskostnaderna kan man skilja mellan följande slag av pasto- rat:

Överskottspastorat. Dessa pastorats präst- och kyrkomusikertillgångar ger så stor be- hållen och disponibel avkastning att över- skott uppkommer, sedan avlöningskostnaderna samt visst i 55 & ecklesiastika boställsord- ningen den 30 augusti 1932 (nr 400; EBO) angivet virkesbehov blivit täckta. Någon utde- bitering för präst- och kyrkomusikerlöner fordras sålunda inte.

Enligt 4 & LKF skall hälften av sådant

överskott levereras in till kyrkofonden. Åter- stående del får användas för ändamål som är gemensamma för pastoratet. För pastorat fastställs i dessa fall enligt 2 kap. 2 & regle- mentet den 15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik medelsförvaltning (EMedR) en utjämningsperiod av högst 10 år, under vilken pastoratet äger rätt att tillgodoräkna sig redan inlevererade eller eventuella framtida över- skottsmedel för att täcka intill hälften av underskott, som uppkommer under ett redo- visningsår av perioden (2 kap. 3 5 3 mom. EMedR).

Av rikets 1 134 pastorat skulle, enligt stifts- nämndernas redovisning för avräkningsåret 1965, 26 pastorat inleverera överskottsmedel till kyrkofonden å sammanlagt 856 681 kr, medan 19 pastorat ägde rätt att av tidigare in- levererade överskott återfå tillhopa 79 263 kr, varför kyrkofondens nettobehållning av över- skottsmedel för året utgjorde 777 418 kr. Nettobehållningen varierar starkt från år till ar.

Överskottspastoraten utgörs till största de- len av skogrika pastorat i södra och mellersta Sverige, främst i Växjö och Karlstads stift.

Självförsörjande pastorat kallas sådana, där avkastningen av lönetillgångarna och den medgivna kommunala utdebiteringen tillsam- mans förslår för att täcka avlöningskostnader- na, så att tillskott ur kyrkofonden ej erford- ras. Till denna kategori hör främst det stora flertalet stadsförsamlingar med i allmänhet obetydlig boställsavkastning men ett stort skatteunderlag. Bl.a. som en följd av utveck- lingen på de borgerliga kommunernas om- råde kommer allt fler pastorat att ingå i större kyrkliga samfälligheter som har hand om alla ekonomiska angelägenheter. Med det större skatteunderlag som vinns genom sam- fällighetsbildning kommer. antalet självför- sörjande enheter att öka under de närmaste åren.

I sak är givetvis också de som överskotts- pastorat betecknade pastoraten självförsörjan- de.

Tillskottspastorat. Denna grupp är den hit- tills största och omfattade år 1965 57 % av pastoraten. Hit hör flertalet landsbygdspasto- rat, som saknar större arealer skogsmark.

Beräkningen av det tillskott ett pastorat för visst år får ur kyrkofonden grundar

* Kostnaderna för församlingspräst tillkom- mande vikarieersättning och tjänstedubble- ringsarvode skall dock stanna på pastoratet och inte avräknas mot kyrkofonden.

sig på en årlig avräkning mellan pastoratet och kyrkofonden, vilken görs av stifts- nämnden. För överskottspastoraten an- kommer det likaså på stiftsnämnden att efter granskning av deras redovisningar fastställa de belopp av överskottsmedel som skall betalas till kyrkofonden. De närmare föreskrifterna om regleringen av pastoratens och kyrkofondens mellanha- vanden är meddelade i EMedR.

För att förenkla avräkningsförfarandet vid tillskott ur kyrkofonden skall avkast- ningen av pastoratets lönetillgångar inte tas upp med de faktiska beloppen, som ju kan växla från år till år. I 7 & LKF anges vissa schablonmässiga beräkningsgrunder, som skall tillämpas. Avkastningen av präst- löneboställe skall tas upp med ett i sär- skild ordning —— som regel för en tioårs- period fastställt uppskattningsbelopp, löneboställes normalavkastning.5 Avkast- ningen av prästlönefond beräknas på fon- dens kapital efter en av Kungl. Maj:t fastställd procentsats, medan andelar i stiftets prästlönefondshemman tas upp med det faktiska beloppet för senaste räkenskapsåret. Som avkastning av kyrko- musikerlönetillgång tas boställsräntan upp. Annan inkomst tas upp till sitt verkliga belopp.

Enligt den slutliga avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden för år 1965 uppgick pastoratens totala präst- och kyr- komusikerlönekostnader för året till 118189157 kr. Av detta belopp bestreds 18 077 908 kr eller något mer än 15 % med avkastningen av pastoratens lönetill- gångar.

Även om således endast en mindre del av de samlade lönekostnaderna täcks av avkastningen från lönetillgångar, synes det vara ett allmänt intresse att avkast- ningen, särskilt av de betydande prästlöne- tillgångarna, blir så stor som möjligt. Med hänsyn till den omfattande kostnadsför- delning som sker via kyrkofonden kan de enskilda pastoratens förvaltning av sina prästlönetillgångar få återverkningar på storleken av den kyrkokommunala utdebi-

teringen i landets alla pastorat, eftersom den allmänna kyrkoavgiften är den regle- rande faktorn i fondens verksamhet för vilken i sista hand skattebetalarna i hela landet svarar.

2.4 Förvaltningen av pastorats prästlönetillgångar

2.4.1 Löneboställen

Såsom pastorats löneboställen betecknas i EBO >>boställe, som är avsett till avlöning åt prästerskapet i visst pastorat eller utgör änkesäte». Med änkesäte avsågs lönebo- ställe, vars avkastning skulle tillfalla änka efter innehavare av viss prästerlig tjänst. Efter 1951 års löne- och pensionsreform för prästerskapet har änkesätena försvun- nit som pensionsförmåner och de likställs numera med pastoratets övriga prästlöne- tillgångar.

Löneboställena består vanligtvis av ar- rendegård jämte skog. Antalet bruknings— enheter uppgår till drygt 4000 med ett sammanlagt taxeringsvärde år 1965 av över 588 milj. kr. Inägojorden omfattar totalt ca 100000 ha och den produktiva skogsmarken ca 285 000 ha.

Före 1910 års reglering av avlönings— systemet för prästerna förvaltades huvud- parten av prästboställena väsentligen av prästerna själva. Dessa svarade då också i förekommande fall för utarrenderingen av boställena. Endast i mindre utsträckning hade ansatser gjorts att överföra förvalt- ningen på offentliga myndigheter. Genom 1910 års lagstiftning avskildes del av bo- ställena till bostäder åt prästerskapet, prästgårdar, medan boställena i övrigt, löneboställena, lades under statliga myn- digheters förvaltning. Härvid fullföljdes den uppdelning av befogenheterna på olika myndigheter som till en del redan funnits i den tidigare lagstiftningen, så att samtliga boställsskogar ställdes under skogsstatens förvaltning, medan boställsförvaltningen i

5 Se kap. 3.1.

övrigt uppdrogs åt domkapitel och läns- styrelse.

1932 års reform av boställsförvaltningen hade två huvudsyften. Man ville upphäva den rådande splittringen av förvaltnings- befogenheterna på ett flertal myndigheter på olika orter och man ville samla dem hos en förvaltare, som var direkt intresserad av det ekonomiska resultatet. Förvaltning- en av prästgård och löneboställe uppdrogs sålunda åt pastoratet, som beträffande dessa fastigheter har att fullgöra vad som enligt lag eller särskild författning åligger fastighetsägare. Den kommunala självbe- stämmanderätten utgör grundprincipen för 1932 års boställsreform. De former i vilka denna rätt utövas anges numera i lagen om församlingsstyrelse den 2 juni 1961 (nr 436; LFS). De närmare föreskrifterna om boställsförvaltningen återfinns i EBO och den därtill anknutna kungörelsen den 15 februari 1935 (nr 19) med bestämmelser ang. tillämpningen av ecklesiastik boställs- ordning (TbEBO). För bestämmelserna rörande utarrendering av löneboställes jordbruksdel redogörs i avsnitt 2.6.1. För- valtningsföreskrifterna i EBO innebär i övrigt i huvudsak följande.

För skötseln av löneboställes skog finns anställt ett särskilt biträde hos pastoratet, pastoratets skogsbiträde (44 5). Efter änd- ring i EBO år 1942 kan stiftsnämnd före- skriva, att sådant biträde skall anställas av två eller flera pastorat gemensamt. Stifts- nämnderna har i växlande omfattning be- gagnat sig av denna möjlighet. Hittills har emellertid bildats ett 70-tal skogsbiträdes— distrikt med heltidsanställda skogsbiträden. De omfattar närmare 75 % av den totala kyrkliga skogsmarksarealen. Skogsbiträde utses av stiftsnämnden efter val inom pas- toraten. Stiftsnämnden meddelar de när- mare föreskrifterna rörande hans arbets- uppgifter och avlöningsvillkor. Kostna- derna för skogsbiträde bestrids ur kyrko- fonden enligt beslut år 1963a på grundval av ett av boställsutredningen väckt förslag i promemoria den 15 november 1962 (stencil E 1962: 7).

Uppsikt över pastoratens boställsför- valtning utövas av boställsnämnd och stifts- nämnd (4 5).

Boställsnämnd har ett tjänstgöringsom- råde som omfattar flera pastorat. Den består av tre ledamöter, varav ordföranden och en ledamot samt ersättare för dem förordnas av länsstyrelsen. För tjänstgö- ring som tredje ledamot utser varje pasto- rat inom boställsdistriktet en person med ersättare, vilka inkallas till tjänstgöring en— ligt närmare bestämmelser i 5 5, andra stycket. Boställsnämndens tillsyn utövas genom ekonomisk besiktning. När löne- boställe skall upplåtas på arrende, håller nämnden sådan besiktning för att bestäm- ma arrendevillkoren (25 Q 1). I övrigt äger ekonomisk besiktning på löneboställe rum minst vart femte år (34 å).

Stiftsnämnd består av fem ledamöter, varav tre utses av Kungl. Maj:t och två av domkapitlet (6 5). Stiftsnämndens med- givande krävs för vissa åtgärder. Sålunda måste pastorat, som vill ta löneboställes mark i anspråk för begravningsplats eller andra församlingsändamål eller upplåta nyttjanderätten till mark för kommunala behov, egna hem, industri eller liknande, inhämta tillstånd av nämnden, som be- stämmer villkoren. Detsamma gäller för utnyttjandet av naturtillgångar från löne- boställe (24 å). Skall löneboställes disposi- tion ändras, skall boställsnämnden under- ställa stiftsnämnden förslag. Stiftsnämnden kan också själv ta upp sådan fråga. I vissa fall skall stiftsnämnden underställa Kungl. Maj:t fråga om ändring i löneboställes disposition (31 å). Är boställsnämnd inte enig i fråga om större ny- eller om- byggnad på löneboställe, skall ärendet hän- skjutas till stiftsnämnden (32 & fjärde styc— ket).

Stiftsnämnden har vidare uppsikt över skötseln av löneboställes skog. Stiftsnämn- dens befattning med pastoratens skogsbi- träden har berörts i det föregående. Sko- gen skall skötas efter hushållningsplan,

" Prop. 1963: 95; L3U 25; Rskr 282.

som upprättas genom stiftsnämndens för- sorg och fastställs av nämnden (45—46 55). I hushållningsplanen kan stiftsnämn- den föreskriva skogsvårdsåtgärder, och stiftsnämnden kan även i övrigt meddela föreskrifter för att trygga återväxten efter avverkning eller då skador uppstått på skogen (50 å).

Hos stiftsnämnden skall en eller flera stiftsjägmästare vara anställda samt, i den mån det behövs, biträden åt dem (6 5 2). Avverkning på boställes skog får ske en- dast efter utsyning, som pastoratets skogs- biträde gör efter stiftsjägmästarens anvis- ningar.

Det bör i detta sammanhang erinras om att Stockholms stift inte har någon egen stiftsnämndsförvaltning. Stiftsnämndsgöro- målen handhas beträffande den kyrkliga jorden av stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift, medan avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden sköts direkt av statskontoret.

2.4.2 Prästlönefond, stifts prästlöne- jordsfond och prästlönefondshemman

I 7 5 1 mom. PrlkL föreskrivs, att ersätt- ning som till följd av expropriation eller jämförlig anledning inflyter för prästgård eller löneboställe, som förvaltas av pasto- rat, skall fonderas. En liknande föreskrift finns i 6 9 andra stycket lagen den 4 janu- ari 1927 (nr 1) angående tillstånd till för- säljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt (FörsäljnL). Om prästlöneboställe säljs eller byts mot annan jord, skall enligt detta lagrum köpeskillingen eller den behållna mellangiften — om Kungl. Maj:t inte förordnar annat fonderas.

Dessa fonder liksom annan fond, som är avsedd för avlöning av församlings- präst i pastoratet, utgör prästlönefonder för pastoratet (7 5 2 mom. PrlkL) och förvaltas av detta. I lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond m.m. (PrlfL) och kun- görelsen den 11 december 1942 (nr 967)

med föreskrifter rörande tillämpningen av nämnda lag föreskrivs, att sådan fond efter beslut av stiftsnämnden får användas till att bekosta nyodling, torrläggning eller annan Värdebeständig grundförbättring av pastorats prästlöneboställe eller till inköp av fastighet. Fråga om inköp av fastighet med högre värde än 100 000 kr skall under- ställas Kungl. Maj:ts prövning" Annars skall prästlönefond —- om domkapitlet inte medger annan placering av tillgångar- na göras räntebärande enligt de före- skrifter som gäller beträffande omyndigs medel (7 & 3 mom. PrlkL), dvs. huvud- sakligen genom inköp av obligationer, ut- låning mot säkerhet i inteckning eller in- sättning i bank (15 kap. 4 & föräldrabal- ken). En tiondel av den årliga ränteavkast- ningen å fond, som utgör ersättningsmedel för jord, skall enligt föreskrift i kungörel- sen den 11 december 1942 (nr 968) läggas till kapitalet.

Fondmedlens placering i fastighet kan ske på två sätt, antingen så att pastoratet förvärvar en fastighet, Vilken då förvaltas av pastoratet som löneboställe i enlighet med bestämmelserna i EBO, eller också på så sätt att stiftsnämnden med anlitande av medel ur prästlönefonder från två eller flera pastorat köper en fastighet som för- valtas av stiftsnämnden. De medel som stiftsnämnden tar i anspråk för detta ända- mål ingår därmed i en särskild fond, stif- tets prästlönejordsfond. Fastigheten för- värvas för denna fonds räkning och kallas stifts prästlönefondshemman. Avkastningen av fastigheten ingår till prästlönejordsfon- den och tillfaller pastoraten, efter avdrag av förvaltningskostnader, i förhållande till storleken av deras insatser. Kostnaderna för förvaltningen kan i mån av behov täckas med förskott ur kyrkofonden.

Om prästlönefondshemman avyttras, skall ersättningen tillföras prästlönejords- fonden och avkastningen disponeras på samma sätt som hemmanets avkastning.

Beträffande placering av prästlönejords-

" 1 & i lydelse enligt SFS 1964: 50.

fonds medel gäller samma regler som för kyrkofonden och andra fonder som står under statskontorets vård och förvaltning.

I tillämpningsföreskrifterna till PrlfL åläggs stiftsnämnden att bevaka möjlig- heterna att finna en Värdebeständig pla- cering av pastoratens prästlönefonder. Företrädesvis bör tillfälle tillvaratagas att förvärva större skogsegendomar inom stif- tet. Fråga om inköp av prästlönefonds- hemman skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Tillämpningsföreskrifterna inne- håller också närmare bestämmelser om redovisningen av pastorats andel av avkast- ningen. Stiftsnämnderna har emellertid inte i någon större utsträckning utnyttjat möj- ligheten att bilda prästlönefondshemman. Sådana förekommer hittills endast i Skara, Växjö, Göteborgs och Karlstads stift. Vid utgången av år 1966 omfattade de en sammanlagd areal av ca 4 220 ha, till allra största delen bestående av produktiv skogs- mark.

För stiftsnämndens förvaltning av präst- lönefondshemman gäller liksom beträf- fande övriga fastigheter som förvaltas av stiftsnämnden —— bestämmelserna i eckle- siastika arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588; EArrSt). Stifts prästlönefonds— hemman innefattas därmed under stadgans beteckning ecklesiastik arrendegård.

2.5 Förvaltningen av annan kyrklig jord m.m.

2.5.1 Ecklesiastika arrendegårdar

Vid sidan av pastoratens löneboställen och de nyssnämnda prästlönefondshemmanen finns ett antal fastigheter, vilkas avkastning ursprungligen varit anslagen till prästers och kyrkomusikers avlöning men nu till- förs kyrkofonden, och vilka förvaltas av stiftsnämnden enligt föreskrifterna i EArrSt. Antalet sådana fastigheter upp- gick vid den av utredningen gjorda inven- teringen vid ingången av år 1962 till 148, varav 58 var belägna i Lunds stift. Arealen utgjorde då sammanlagt 8400 ha, varav

3 665 ha inägojord och 3 855 ha produktiv skogsmark.R För kyrkofondens räkning har sedermera intill utgången av september 1967 som biskopshemman förvärvats fas- tigheter om tillhopa ytterligare 1500 ha, därav ca 1230 ha produktiv skogsmark och 170 ha åker. Samtidigt har en del mark av detta slag försålts, enbart i Lunds stift ca 280 ha inägojord inom Lunds stad.

Fastighet, på vilken EArrSt äger till- lämpning kallas i stadgan ecklesiastik ar- rendegård. Stadgan tillämpas utan in- skränkning på följande grupper av fastig- heter.

Allmänna kyrkohemman. Dessa utgörs av ett mindre antal av kronan upplåtna prästboställen, som genom lagstiftning un- der 1800-talets senare del lösgjorts från församlingarna och vilkas avkastning nu utgör inkomst för kyrkofonden.

Biskopshemman. Dessa fastigheter, som utgör den största gruppen av de eckle- siastika arrendegårdarna, innehades tidiga- re av biskoparna såsom lönetillgång. Av- kastningen tillfaller numera kyrkofonden, som svarar för biskoparnas avlöning.

Klockarhemman. Hit hör ett mindre antal hemman, som tidigare utgjort löne- boställen för klockare och som inte i sam- band med 1938 års lönereform för kyrko- musikerna försålts eller på annat sätt dis- ponerats för församlingens räkning utan funnits lämpligare att behålla som publik arrendegård (jfr 2.3).

Beträffande dessa tre kategorier av ar- rendegårdar gäller, att stiftsnämnden upp- bär avkastningen för kyrkofondens räk- ning (3 5 andra stycket LKF; 6 kap. 2 & EMedRegl). Förvaltningskostnadema be- strids ur kyrkofonden (6 & andra stycket 7 LKF; 6 kap. 1 5 andra stycket b EMed- Regi).

Stifts prästlönefondshemman. Denna fas- tighetsgrupp, vars avkastning tillfaller de pastorat som har andel däri, har behand- lats i avsnitt 2.4.2.

De ecklesiastika arrendegårdarnas sam-

5 Jfr bil. B, tabell 33.

manlagda taxeringsvärde år 1965 uppgick till drygt 75 milj. kr.

I den utsträckning Kungl. Maj:t bestäm- mer skall EArrSt också kunna tillämpas på sådan ecklesiastik fastighet som blott i visst hänseende skall förvaltas av stifts- nämnd (2 5 b EArrSt). Något beslut om sådan tillämpning av stadgan har dock inte meddelats av Kungl. Maj:t.

Stiftsnämndens förvaltning av ecklesia- stik arrendegård skall syfta till att på bästa sätt ekonomiskt utnyttja dess avkastnings- förmåga (3 5). Fastigheten skall upplåtas på arrende eller med nyttjanderätt (4 & 1). För innebörden av de särskilda i EArrSt meddelade arrendebestämmelserna redo- görs i avsnitt 2.6.2. Vid utarrendering skall som arrendegårdens utrnark tas undan skogsmark, vatten och övriga impediment (9 5). Som särskild lägenhet bör också tas undan stenbrott, grustag, torvmosse e.dyl. som lämpar sig att upplåta för själv- ständigt utnyttjande. Detsamma gäller till arrendegård hörande strömfall eller ström- fallsandel (10 å). Rätt till jakt eller fiske, som är av sådan betydenhet att rättigheten kan ekonomiskt utnyttjas, bör också upp- låtas särskilt (11 5).

I vissa fall skall fråga om ändrad dispo- sition av arrendegårds jordbruksdel under- ställas Kungl. Maj:ts prövning. Detsamma gäller fråga om mera betydande torrlägg- nings- eller odlingsföretag m.m. (4 Q 2).

Arrendegårdarnas skog handhas under stiftsnämndens inseende av stiftsjägmästa- ren med biträde av den hos stiftsnämnden anställda skogliga personalen (8 5). Till ledning för skötseln skall stiftsnämnden upprätta hushållningsplan enligt föreskrif- ter som gäller för pastoratens lönebostäl- len (7 5).

2.5.2 Lokalkyrkornas jord

Den nordiska medeltidsrätten uppfattade efter mönster av den kanoniska rätten — lokalkyrkan som ett särskilt rättssubjekt, som kunde äga jord. Även den kyrkliga lagstiftningen efter reformationen har ut-

gått från detta betraktelsesätt. Den jord som kan ägas av lokalkyrka utgörs i första hand av själva byggnadstomten för kyrkan kyrkogården — som vanligen också utgör begravningsplats.

Men lokalkyrkan kan också äga annan jord. Under medeltiden donerades i stor omfattning jord till domkyrkor och för- samlingskyrkor, avsedd till deras underhåll och prydnad. Det mesta av denna egen- dom drogs in under Gustav Vasas rege- ring. Kvar blev endast de egentliga kyrko- gårdarna samt vissa fastighetsbestånd som >>kyrkskärgårdarna» i Värmland, vissa an- dra »kyrkskogar» samt en del smålägen- heter. Kyrkskogarna omfattar drygt 6000 ha produktiv skogsmark, fördelad på ett 60-tal fastigheter i 15 län. I de förutva- rande danska landskapen, där kyrkornas fasta egendom inte drabbades av reduk- tion, finns det däremot alltjämt ett antal fastigheter av detta slag. Flertalet utgörs av mindre lägenheter, men några lands- kyrkor har också ganska stora fastighets- tillgångar.

Förvaltningen av lokalkyrkas jord an- kommer i princip på kyrkorådet enligt be- stämmelserna i LFS. Vissa förvaltnings- befogenheter tillkommer dock stiftsnämn- den och kammarkollegiet. Enligt bestäm- melser i 1894 års i övrigt upphävda — skogsordning tillkom det domänstyrelsen att ha tillsyn över skogar som tillhör för— samlingskyrkor och domkyrkor samt där- vid fastställa hushållningsplan för dessa skogar. En framställning av domänverket har lett till att tillsynen av församlings- kyrkornas skogar år 1962 flyttats över till stiftsnämnderna (SFS 1962: 284).

Det bör vidare nämnas, att för förvalt— ningen av lokalkyrkornas jord i Skåne, Halland och Blekinge gäller Vissa äldre författningar, som bl.a. innehåller bestäm- melser om utarrenderingsförfarandet. Ge- nom kungörelsen den 16 september 1932 (nr 431) om ändring i gällande föreskrifter rörande utarrendering av kyrkohemman och kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge samt kungl. cirkulär av den 6 maj

1949 (nr 206) ang. provisoriska bestämmel- ser för utarrendering av vissa kyrkofastig- heter i Skåne, Halland och Blekinge har anknytning delvis skett till bestämmelser som gäller för annan kyrklig jord.

2.5.3 Domkyrkojord

Förvaltningen av domkyrkornas egendom och således även dem tillhörig jord an- kommer enligt 26 kap. i 1686 års kyrkolag (KL) på biskopen och domkapitlet med domkyrkosysslomannen såsom den när- mast ansvarige förvaltaren. Den ekono- miska förvaltning, som tillkommer dom- kyrkans styrelse, omfattar också upplåtel- se av nyttjanderätt och för denna gäller de allmänna nyttjanderättsreglerna. Stifts- nämnden och kammarkollegiet har samma befogenheter som i fråga om annan lokal- kyrkas jord. Att märka är emellertid, att den skog som tillhör vissa äldre dom- kyrkor — däri inbegripet några domkyrko- sysslomansboställen kvarstår under till- syn av domänstyrelsen.

För Lunds domkyrka och dess egendom, som omfattar drygt hundratalet bruknings- enheter om totalt ca 3000 ha inägojord, gäller särskilda bestämmelser i stadgan den 17 november 1859 (nr 70, s. 1) ang. vården och förvaltningen av Lunds dom- kyrka och hennes egendom (KSLund).' Ett särskilt domkyrkoråd finns för ända- målet. Även här har emellertid stiftsnämn- den ett allmänt överinseende över förvalt- ningen av den fasta egendomen, och enligt kungörelsen den 16 september 1932 (nr 432) om ändring i gällande föreskrifter rörande utarrendering av Lunds domkyr- kas hemman och lägenheter ankommer det på stiftsnämnden att utarrendera jord- bruksfastigheterna. Tillsynen över skogen åvilar alltjämt i princip domänstyrelsen.

2.5.4 Församling tillhörig jord

Slutligen bör i detta sammanhang anmär- kas, att en kyrkoförsamling genom dona-

tion eller köp kan ha förvärvat fastighet för annat ändamål än som prästgård eller löneboställe åt präst. Denna utgör då kyrkokommunal egendom och för dess förvaltning gäller bestämmelserna i LFS.

I samband med genomförande av 1938 års lagstiftning om bl.a. dispositionen av de till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångarna övertogs ett ej obe- tydligt antal klockarelönefastigheter av församlingarna. Även dessa fastigheter disponeras av församlingarna på sätt, som i allmänhet gäller i fråga om kommunal egendom, men mot skyldighet för för- samlingarna bl.a. att vid avräkningsför- farandet mellan kyrkofonden och pastora- ten rörande prästernas och kyrkomusiker- nas löneförmåner svara för en på visst sätt framräknad boställsränta för varje sådan fastighet (jfr 2.3).

Sådan kyrkokommunal egendom som här nämnts utgör inte »kyrklig jord» i den snävare bemärkelse som detta begrepp kommit att få genom avgränsningen i 1 & FörsäljnL. Den omfattas inte av de sär- skilda förvaltningsbestämmelser som enligt olika författningar gäller för kyrklig jord och står inte heller under stiftsnämndens eller kammarkollegiets tillsyn. Detta slag av fastigheter berörs inte heller av utred- ningsuppdraget och övervägandena i detta betänkande, men utredningen har likväl för fullständighetens skull här velat rikta uppmärksamheten på existensen av sådana fastigheter.

Anmärkningsvärt är nämligen, att det undantag från tillämpningen av skogsvårds- lagen den 21 maj 1948 (nr 237) som enligt denna lags 45 ä 1 mom. 1 gäller för skogs- mark »å ecklesiastika boställen och andra fastigheter av kyrklig natur» synes gälla också för kyrkoförsamlings skogsinnehav. Enligt motiven för lagen, sådana de redo- visas i prop. 1948: 34 s. 130, avses näm- ligen med fastighet av kyrklig natur i detta sammanhang »sådana fastigheter, vilkas

9 Ändrad den 20 juni och den 21 december 1871, den 31 december 1887 och den 16 september 1932.

avkastning tillkommer kyrka, prästerskap, församlingar och dylikt». Eftersom å an- dra sidan 1894 års skogsordning inte synes vara tillämplig på församlings skogar, är dessa -— till skillnad från all annan skogs- mark i landet — f.n. undandragna myn- dighets tillsyn.

2.6 Ecklesiastlka arrendebestämmelser

Utarrendering av kyrklig jord sker enligt grunder som anges i skilda författningar. Mot bakgrunden av de mycket skiftande regler som gäller för förvaltningen av olika slags kyrklig jord är det knappast överraskande att också arrendebestämmel- serna fått en växlande utformning för olika slag av fastigheter.

2.6.1 Pastoratens löneboställen

För dessa, som utgör den största och värde- fullaste delen av det kyrkliga fastighets- beståndet, finns arrendebestämmelsema i EBO och TbEBO. EBO:s arrendebestäm- melser blev genom lagändring år 1950 (SFS 1950: 655) i huvudsak anpassade till 1943 års sociala arrendelagstiftning.

Enligt EBO gäller följande beträffande löneboställena.

Pastoratet är skyldigt att ombygga eller nybygga boställes laga hus (23 å).

Boställsnämnden fastställer arrendevill- koren och prövar fråga om optionsrätt (25 5 1). Pastoratet och optionsberättigad arrendator kan anföra besvär hos stifts- nämnden över beslutet (57 å).

Arrendet upplåts av pastoratet som, om utarrendering ej kan ske på de av boställs- nämnden fastställda villkoren, har att an- mäla detta till stiftsnämnden (25 ij 2 och 3).

För utarrenderingen gäller i den mån annat ej sägs i EBO stadgandena i 2 kap. 58—60 55 lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egen- dom (Nytth), varav följer bl.a. att arren-

deavgift skall vara till beloppet bestämd, samt i övrigt föreskrifterna i allmän lag beträffande jordägarens och arrendatorns rättigheter och skyldigheter, även i sådant fall då stadgandet kunnat sättas ur till- lämpning genom avtal (26 5 1).

Utarrendering skall, om särskilda om- ständigheter inte föranleder annat, ske på 10 år (27 (5).

Arrendator svarar för mindre repara- tioner men kan tillförbindas att svara för större underhåll (28 å). Sistnämnda regel innebär en avvikelse från de s.k. sociala arrendebestämmelsema i Nytth, enligt vilka arrendatorns skyldighet endast om- fattar det mindre underhållet. Arrendators skyldigheter i detta hänseende skall anges i arrendekontraktet.

Till- och avträdessyn förrättas av bo- ställsnämndens tre ledamöter (29 5).

Vid fem års innehav av arrende förelig- ger —- oavsett storleken av den upplåtna arealen — optionsrätt för arrendatorn i fråga om område som utarrenderas för jordbruk eller bebyggande, dock ej för skogstorp. Arrendator som vill begagna sin optionsrätt är skyldig att meddela detta inom en månad efter det att nytt arrende erbjudits honom. Han är dock inte skyldig att träffa sitt val förrän nio månader före arrendetidens utgång (30 5).

2.6.2 Ecklesiastika arrendegårdar

Förvaltningen av allmänna kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman och stifts prästlönefondshemman regleras utförligt i EArrSt. Vid dess tillkomst beaktades bl.a. 1943 års sociala arrendelagstiftning.

Stiftsnämnden förvaltar och utarrende- rar dessa fastigheter (l 5). Om inte annat uttryckligen föreskrivs i stadgan, skall ar- rendebestämmelsema i Nytth gälla, även om de annars kunnat sättas ur tillämp- ning genom avtal (4 5 3).

Jordbruksarrende skall upplåtas på minst 10 och högst 20 år (5 5).

Stadgan innehåller i 14 & detaljerade be- stämmelser om byggnads- och underhålls-

skyldigheten. Stiftsnämnden svarar för ny- och ombyggnad (14 ä 2 och 4) medan det normala underhållet åvilar arrendatorn (14 9 5).

Inför ny upplåtelse skall arrendeupp- skattning göras av boställsnämnden, var- efter stiftsnämnden fastställer villkoren för upplåtelsen (21 å).

Optionsberättigad arrendator skall er- bjudas arrendet på de fastställda villkoren i god tid —— såvitt möjligt minst ett år — före den nya arrendetidens början (22 & 1). Arrendatorn kan besvära sig över stifts- nämndens beslut hos kammarkollegiet (26 å 2)-

Till- och avträdessyn förrättas enligt bestämmelserna i 2 kap. Nytth (24 5 1).

I övrigt gäller för de ecklesiastika arren- degårdarna i sak samma föreskrifter som för löneboställe.

2.6.3 Lokalkyrkornas hemman och lägenheter i Skåne, Halland och Blekinge

Beträffande dessa fastigheter gäller ett flertal äldre författningsföreskrifter. Be- stämmelser har sålunda meddelats i kungl. brev den 17 december 1817 angående arrendeauktioner å kyrkohemman i Skåne, Halland och Blekinge, den 15 mars 1820 angående optionsrättens bestämmande vid kyrkohemmanens utarrenderande i Hal- land, den 18 juni 1823 om arrende av kyrkohemmanen i Skåne, den 26 april 1826 med stadganden för utarrenderande av kyrkohemmanen i Halland, den 16 januari 1828 angående arrendebeloppens bestämmande vid auktion å kyrkohemman i Malmöhus län och den 5 juni 1828 angå- ende arrendebeloppens bestämmande vid auktioner å kyrko- och skolhemman i flera län. En viss anpassning till nyare lagstift- ning har skett genom den förutnämnda kungörelsen den 16 september 1932 om ändring i gällande föreskrifter rörande ut- arrendering av här ovan angivna hemman och lägenheter samt cirkuläret den 6 maj 1949 angående provisoriska bestämmelser

för utarrendering av vissa kyrkofastigheter i Skåne, Halland och Blekinge (jfr 2.5.2).

Enligt dessa författningar skall lokal- kyrkornas hemman och lägenheter i nämn- da tre landskap utarrenderas av sti ftsnämn- den, vilken fastställer maximi— och minimi- belopp för arrendet — som regel efter förslag av vederbörande församling. Op- tionsrätt finns för arrendator — innehavet synes medföra optionsrätt. Besvär över stiftsnämndens beslut om utarrenderings- villkor kan anföras hos Kungl. Maj:t och besvärsrätten är här inte begränsad till optionsberättigad arrendator. Beträffande byggnads- och underhållsskyldigheten äger föreskrifterna i 14 & EArrSt tillämpning, vilket innebär, att nybyggnadsskyldigheten åvilar vederbörande församling och att arrendatorn svarar för det normala under- hållet. Till- och avträdessyner förrättas enligt bestämmelserna i 2 kap. Nytth. Arrendetiden skall vara 30 år, men Kungl. Maj:t har i beslut den 12 maj 1933 beträf- fande utarrenderingar som skedde under åren 1934—1936 förordnat, att arrende- tiden skulle begränsas till fem år. I praxis lär utarrenderingsperioden numera som regel i anslutning till föreskrifterna i EBO och EArrSt fastställas till 10 år.

De nu refererade bestämmelserna synes dock i stor utsträckning ha upphört att tillämpas. Beträffande de lägenheter som tillhör kyrkorna i Halland sker upplåtelse numera regelmässigt genom kyrkorådets försorg, medan däremot i Lunds stift lokalkyrkas jord i allmänhet utarrenderas av stiftsnämnden. I den mån som stifts- nämndens befattning med dessa fastigheter upphört, försvåras möjligheten att få en klar bild av förekomsten av sådan kyrklig jord.

2.6.4 Lokalkyrkornas hemman och lägenheter m.m. i det övriga Sverige

I fråga om utarrendering av dessa fastig- heter, som torde uppgå till ca 300, har vissa bestämmelser meddelats i kungl. brev

från slutet av 1700-talet” innefattande före- skrifter om formerna för arrendes upp- låtande, arrendetidens längd samt options- rätten. Dessa kan emellertid antagas ha fallit ur bruk. Enligt föreskrifter i 2 & andra stycket, 3:o b och h i instruktionen den 16 september 1932 (nr 425) för stifts- nämnd och stiftsjägmästare, vilka enligt övergångsbestämmelse till instruktionen för stiftsnämnderna den 3 december 1965 (nr 739; StNInstr) alltjämt gäller till dess annat förordnas, ankommer det på stifts- nämnden att pröva och avgöra ärenden om upplåtelse av kyrka tillhörig jord eller lägenhet, om villkor för utarrendering samt om optionsrätt i sådana fall. Även dessa bestämmelser synes emellertid i stor ut- sträckning ha upphört att tillämpas. Upplåtelse av lokalkyrkojord tycks nu- mera som regel ske genom beslut av veder- börande församling, varvid arrendebestäm- melserna i Nytth torde tillämpas.

, 2.6.5 Lunds m.fl. domkyrkors hemman

Arrendebestämmelser för Lunds domkyr- kas iord finns meddelade i KSLund. Som under 2.5.2 nämnts har vidare meddelats vissa provisoriska bestämmelser i cirku- läret den 6 maj 1949 för uttarrendering av vissa kyrkofastigheter i Skåne, Halland och Blekinge, vilka också äger tillämpning på Lunds domkyrkas hemman och lägen- heter.

Enligt dessa författningar utarrenderar stiftsnämnden domkyrkohemmanen på grundval av särskilt, efter förslag av dom- kyrkorådet meddelat beslut om maximi- och minimibelopp för arrendet. Rätt att be- svära sig över stiftsnämndens beslut i fråga om arrendevillkoren tillkommer en- dast domkyrkorådet och således ej arren- datorn. För optionsrätt krävs fem års innehav. Nybyggnadsskyldigheten på hem- manen åvilar domkyrkan, och arrendatorn

är skyldig att svara för det normala under- hållet av hemmanets åbyggnader. Arrende- tiden är bestämd till lägst 10 och högst 20 år. Till- och avträdessyner förrättas enligt bestämmelserna i 2 kap. Nytth.

Praxis är att stiftsnämnden såvitt möjligt söker följa föreskrifterna i EArrSt vid utarrenderingen av dessa hemman.

Ett fåtal jordbruksfastigheter, som tillhör domkyrkorna i Strängnäs och Västerås utarrenderas av domkyrkans styrelse —- i Strängnäs domkapitlet, i Västerås dom- kyrkokommissionen — med tillämpning av de allmänna bestämmelserna om jord- bruksarrende.

Ytterligare kan nämnas, att man beträf- fande en jordbruksfastighet i Västerås, som utgör domkyrkosysslomansboställe och för vars upplåtelse vissa äldre bestämmel- ser skulle gälla enligt föreskrift i kungl. brev den 15 oktober 1867, vid senaste upp- låtelse år 1961, i samförstånd med läns- styrelsen och domkapitlet, tillämpat det förfarandet, att stiftsnämnden efter arren- deuppskattning av boställsnämnden fast- ställde arrendevillkoren, varefter domkyr- kokommissionen verkställde utarrendering- en.

2.6.6 Församling tillhörig jord

För fullständighetens skull bör här slut- ligen nämnas att utarrenderingen av för- samling tillhörig fastighet regleras av be- stämmelserna i lagen den 12 april 1946 (nr 147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord. Denna är sålunda tillämplig på sådana äldre klockar- lönefastigheter vilka övertagits av försam— lingarna, liksom på annan fastighet som utgör kyrkokommunal egendom.

1" Kungl. brev till kammarkollegiet den 8 mars 1775, den 24 februari 1784, den 26 februari 1793 och den 7 december 1796; se utgåvan av Kyrko-Lagen af 1686, Uppsala 1845, s. 561 f.

3. Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden

3.1. Gällande bestämmelser

I föregående kapitel har redogjorts för kyrkofondens roll när det gäller att åstad- komma en kostnadsutjämning mellan pas- toraten. Den fungerar i detta hänseende närmast som en skatteutjämningsfond, ur vilken de ekonomiskt sämre lottade pasto- raten åtnjuter tillskott för att bestrida kost- naderna för avlönande av sina präster och kyrkomusiker.

Tillskotten bestäms på grundval av en årlig avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden, varvid, som antyddes i av- snitt 2.3, avkastningen av pastoratens löne- tillgångar skall tas upp med vissa schablon- belopp enligt närmare föreskrifter i 7 5 LKF. Avkastningen av prästlöneboställe skall därvid tas i beräkning med belopp, som fastställts med tillämpning av 9 & samma lag löneboställets normalavkast- ning.

Uppskattning av löneboställes normal— avkastning (normaluppskattning) verkställs av boställsnämnden. Om det finns skog på bostället, skall stiftsjägmästaren eller nå- gon annan i skogsskötsel kunnig person som stiftsnämnden förordnar ingå som ledamot i nämnden. Nämndens uppskatt- ning underställs stiftsnämnden för pröv- ning och fastställelse. Därvid skall pastora- tets kyrkoråd höras. Pastoratet kan besvära sig hos Kungl. Maj:t över stiftsnämndens prövningsbeslut (11 och 13 55 LKF). Upp- skattningen skall avse samma tid som hushållningsplanen för skogen, där sådan finns, och annars en tid av tio år — hus- hållningsplanen skall i regel också faststäl- las för en tid av tio år (10 ä 1 LKF).

Uppskattningen av avkastningen från

löneboställes jordbruksdel skall grundas på värdet av de intäkter, som anses kunna erhållas genom förvaltning av denna del av bostället på mest ekonomiska sätt med bibehållande av tillämpad brukningsme- tod. Därvid skall även beräknas skäligt vederlag för upplåtelse av mark till för- samlingsändamål. Avdrag skall ske för skatter och förvaltningsutgifter, däribland kostnader för underhålls- och nybyggnads- arbeten (10 5 2 LKF). Till grund för upp- skattningen av skagsavkastningen skall läggas värdet av det för avverkning till- gängliga virket på rot. Från detta värde skall dras dels rotvärdet för lönebostäl- les husbehov m.m. dels skatter och för- valtningsutgifter. Förlust på jordbruksde- len får dras av på inkomsterna från skogs— avkastningen och vice versa (10 5 3 o. 4 LKF).

För att bestrida kostnaderna för ny- eller ombyggnad, som ett pastorat ålagts att utföra på ett löneboställe, kan pastoratet erhålla lån ur kyrkofonden i form av byggnadsförskott, som beviljas av stats- kontoret enligt grunder som närmare an- ges i EMedRegl. Byggnadsförskott ur kyrkofonden kan också beviljas pastoratet för kostnader som uppkommer, då boställe ansluts till företag enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar eller till lant- mäteriförrättning, samt för kostnader för täckdikning eller annan grundförbättring. Amortering och ränta på erhållet förskott erläggs genom lika annuiteter under högst 20 eller i undantagsfall högst 40 år. Annul- teterna utgör en avdragsgill utgift vid normaluppskattningen.

I övrigt synes 10 & LKF inte räkna med att utgifter för mera kostsamma investe-

ringar som syftar till att förbättra avkast— ningen skall få dras av vid normaluppskatt— ningen. I stället föreskrivs, att sådan för- bättring av löneboställes avkastning, som man vinner genom vattenavledning, större täckdikning, torrläggning av försumpad mark, myr eller kärr eller annat sådant kapitalkrävande företag, skall tas i betrak- tande först efter det antal år (frihetsår), som skäligen kan anses åtgå för att av- skriva det kapital som nedlagts i företaget. Stiftsnämnden beslutar om antalet frihets- år (10 5 5 och 12 (5 LKF).

I samband med den ekonomiska besikt- ning, som boställsnämnden håller för att bestämma arrendevillkoren för ny utar- rendering av boställe — arrendetiden skall i regel vara tio år —- prövar boställsnämn- den även behovet av större byggnads- eller annat grundförbättringsarbete samt upp- skattar boställets normalavkastning. Dessa förrättningar bör om möjligt företas under andra året före det kalenderår, då man räknar med att arrendeperioden skall börja (27 & EBO samt 1 a kap. 1 5 1 mom. och 2 5 TbEBO).

Normaluppskattningssystemet, som hade vissa tidigare motsvarigheter inom det kyrkliga avlöningsväsendet, infördes i detta sammanhang i samband med 1932 års reform av den ecklesiastika boställsför- valtningen. Syftet "var framför allt att göra tillskotten ur kyrkofonden oberoende av den större eller mindre omsorg, som pasto- raten lade ned på boställsförvaltningen. Ett pastorat skulle få tillgodogöra sig den mer- avkastning utöver den uppskattade normal- avkastningen som pastoratet kunde bereda sig genom en omsorgsfull boställsförvalt- ning, men också bära de förluster som kunde uppkomma genom försummelser i förvaltningen.

3.2 Kritik av normaluppskattnings- systemet

Det ovan skildrade uppskattningsförfaran- det och de bakomliggande förutsättningar- na utsattes för kritik, så snart man vunnit

de första erfarenheterna av systemets till- lämpning i praktiken.

Vid 1933 års normaluppskattning hade enligt Kungl. Maj:ts beslut domänstyrelsen utsett ombud för att i varje stift bevaka det allmännas rätt och bästa i frågor rörande normaluppskattningen. Efter för- rättat värv ansåg sig överjägmästaren Erik Helmers och sju andra av dessa ombud i en skrivelse den 24 januari 1934 böra påtala uppenbara olägenheter med syste- met och förorda, att en skyndsam ändring kom till stånd, varigenom en mer tillförlit- lig grund kunde skapas för bestämmande av det belopp varmed löneboställenas av- kastning skulle tas upp i avräkningen mel- lan pastoraten och kyrkofonden.

Då den av ombuden anförda kritiken i sina huvuddrag alltjämt äger giltighet, torde den här få i korthet refereras. Om- buden ansåg metoden med förhandsvärde- ring av avkastningen otillförlitlig. Varken dagspriser eller medelvärden från de när- mast föregående åren kunde.anses utgöra en tillfredsställande norm för uppskatt- ningen, och en förutsättningslös bedöm- ning av alla de i normalavkastningen ingå- ende olika värdena skulle i synnerlig grad bli beroende av slumpen och uppskattnings- männens personliga uppfattningar. Redan den under hösten 1933 inträffade prissteg- ringen på virke hade medfört betydande avvikelser från de samma år fastställda normaluppskattningsvärdena. Vidare fram- hölls, att pastoratens möjlighet att genom god förvaltning förskaffa sig en vinst endast gällde sådan vinst som kunde ut- falla under uppskattningsperioden. Åtgär- der som på längre sikt var ägnade att höja avkastningen t.ex. skogsvårdsåt- gärder eller förbättringar inom jordbruket, som kunde medföra högre arrendebelopp — medförde endast, att värdet av avkast- ningen uppräknades i motsvarande mån vid nästa uppskattningstillfälle. Pastora- tens intresse att vidtaga sådana mera lång— siktiga förbättringsåtgärder stimulerades därför inte genom normaluppskattnings- systemet. Den vinst de kunde göra sig

genom god förvaltning torde i varje fall bli jämförelsevis ringa i förhållande till vinst, som kunde uppstå genom lågt normalav- kastningsvärde, förbättrade konjunkturer eller avverkningens förläggande till mera värdefull skog. Slutligen påpekades, att förhandsbedömningen av omkostnaderna erbjöd lika stora svårigheter som bedöm- ningen av den framtida avkastningen. Inte minst beräkningen av skatteavdragen vål- lade stor tveksamhet. Mycket skiftande meningar hade också gjort sig gällande i fråga om vad som rätteligen borde god— kännas som avdrag för nybyggnads- och underhållskostnader. När avdrag medgivits för byggnadsarbeten torde förutsättas kon- troll av att arbetena verkligen kommer till utförande under perioden och att inte avdrag för samma ändamål medges för nästa uppskattningsperiod. Ombuden för- klarade sammanfattningsvis, att normal- uppskattningen enligt deras uppfattning medförde sådana svårigheter att de utan överdrift kunde påstås vara oöverkomliga.

På anmodan av kammarkollegiet den 9 juni 1939 har stiftsnämnderna avgivit ut- låtanden över denna skrivelse. I några av dessa uttalades, att man med några års erfarenhet av normaluppskattningssystemet nått fram till tillförlitligare värderings- grunder, varför olägenheterna inte tedde sig så stora som ombuden anfört. Fler- talet yttranden vitsordade emellertid i huvudsak de påtalade svårigheterna med förhandsuppskattningarna och en utred- ning i syfte att avhjälpa de största olägen- heterna av systemet förordades av flera stiftsnämnder.

Kritik av normaluppskattningssystemet har vidare vid ett par tillfällen — i skri- velser den 17 april 1936 och den 10 juni 1938 framförts av stiftsnämnden i Lund. Kritiken gällde bl.a. systemet med frihetsår vid större kapitalinvesteringar, som inte är avdragsgilla vid normaluppskattningen. De stora konjunkturmässiga avvikelserna från fastställda normalvärden påtalades liksom också den möjlighet pastoraten hade att påverka skogsavkastningen genom att av-

verka bättre virkessortirnent än som för- utsatts vid normaluppskattningen. Däremot ifrågasatte stiftsnämnden betydelsen av den ekonomiska vinst som kunde uppkom- ma genom en omsorgsfull boställsförvalt- ning. Enligt stiftsnämnden saknar detta spörsmål »all praktisk betydelse, ehuru det ur teoretiska eller verklighetsfrämmande synpunkter nog kan te sig tilltalande».

Kammarkollegiet, som avgav utlåtande i ett annat sammanhang den 22 december 1944, yttrade sig därvid också över den här refererade kritiken av normalupp- skattningssystemet. Ämbetsverket fann, att ytterligare erfarenhet av systemet var er- forderlig, innan någon annan grundval för avräkningsförfarandet mellan pastoraten och kyrkofonden övervägdes.

Riksdagens år 1953 församlade revisorer tog i sin berättelse bl.a. upp vissa frågor rörande kyrkofonden. De påpekade, att konjunkturutvecklingen under de senare åren i förening med penningvärdets för- ändring hade lett till att normaluppskatt- ningarnas resultat ej sällan blivit i hög grad missvisande i ena eller andra rikt- ningen. Det dominerande inslaget i bilden var dock de stora vinster som prissteg- ringen på skogsprodukter tillfört inneha- varna av ecklesiastika skogar. Många pas- torat hade till följd härav kunnat uppbära större tillskott ur kyrkofonden av skatte- utjämningsmedel än vad som i och för sig skulle ha varit motiverat med hänsyn till dessa pastorats betydande egna in- komster. Av en av revisorerna lämnad redovisning framgick att pastoratens fak- tiska inkomster för år 1952 av lönebostäl- lena uppgick till sammanlagt i runt tal 12,8 milj. kr medan den beräknade normalav- kastningen belöpte sig till endast ca 4,7 milj. kr. Differensen uppgick sålunda till drygt 8 milj. kr.

I remissyttrande över revisorernas berät- telse erinrade domkapitlet i Uppsala om att norrnaluppskattningssystemet också rymde avsevärda riskmoment för pastora- ten under förändrade konjunkturer, i hän- delse de beräknade inkomsterna inte skulle

kunna utvinnas. Domkapitlet hade också försport, att det inträffat att pastorat utan större skogstillgångar på grund av de has- tigt stegrade byggnadskostnaderna fått vid- kännas förluster för att utföra den vid normaluppskattningarna beräknade byg- genskapen. Stiftsnämnderna fann som regel skäl tala för anstånd med frågans pröv- ning. I avvaktan på resultatet av 1951 års kyrkomöteskommittés arbete begrän- sade sig statsutskottet vid 1954 års riksdag (SU 104) till att för riksdagen omförmäla vad i ärendet förevarit.

Riksdagens revisorer återkom år 1957 till frågan i samband med granskning av förvaltningen m.m. av vissa kyrkliga fastig- heter och erinrade om vad 1953 års revi- sorer uttalat. En ny jämförelse mellan den faktiska och den normaluppskattade av- kastningen av löneboställena utvisade allt- jämt en betydande differens mellan belop- pen. För år 1956 utgjorde den nära 6 milj. kr. Med hänsyn till de från det allmännas synpunkt inte önskvärda konsekvenserna av nuvarande normaluppskattningssystem fann revisorerna det ofrånkomligt, att en översyn av hithörande lagbestämmelser snarast kom till stånd, syftande till sådan ändring av gällande regler att obehövliga tillskott ur kyrkofonden i fortsättningen förhindrades.

Flertalet remissmyndigheter ställde sig positiva till revisorernas förslag i denna del. I uttalanden från några stiftsnämnder betonades dock vikten av att bibehålla någon form av normaluppskattningsför- farande. Ett par stiftsnämnder erinrade också om svårigheten att på ett tillförlitligt sätt i förväg beräkna kostnaderna för ny- byggnad och underhåll och påpekade, att pastorat förorsakats avsevärda förluster på grund av stegrade byggnadskostnader, då arbetena av någon anledning blivit för- senade efter beslut om deras utförande.

Såsom framgått av redogörelsen för ut- redningsdirektiven i 1.1, ansåg statsutskot- tet vid 1958 års B—riksdag i likhet med revisorerna en översyn av lagbestämmelser- na om normaluppskattning påkallad.

Vissa andra önskemål beträffande nor- maluppskattningsförfarandet, som fram- förts av stiftsnämnden i Uppsala samt vid 1956 års riksdag och 1957 års kyrkomöte och som av chefen för ecklesiastikdeparte- mentet ansetts böra beaktas av utredningen i detta sammanhang har likaledes redo- visats i de under 1.1 refererade direktiven för utredningen.

I samband härmed bör också uppmärk- sammas den problematik som ligger i för— hållandet mellan skogshushållningsplan och normalavkastning. Den i hushållnings- planen förutsedda avverkningskvantiteten skall ligga till grund för beräkningen av skogsbrukets inkomstsida vid normalupp- skattningen. Emellertid möter det prakti- ska svårigheter och kan av avverknings- tekniska skäl vara olämpligt att avbryta en stämpling när en viss bestämd kvantitet nåtts. Från rationell synpunkt borde syste- met därför kompletteras med en möjlighet att överbalansera eventuellt överskjutande eller kvarblivande kvantiteter till nästa upp- skattningsperiod. En sådan möjlighet till balansering behövs även när det gäller överskjutande avverkningskvantitet efter brand, insektshärjning, snöbrott eller storrnfällning. Vid sådana tillfällen borde den av kalamiteten föranledda inkomsten kunna balanseras till nästa normalupp- skattningsperiod, då pastoratet eljest skulle göra en icke förutsedd vinst på merav- verkningen under den löpande perioden. Som framgår av ett regeringsrättsutslag den 27 augusti 19631 på besvär av Svenne- vads pastorat över stiftsnämndens i Sträng- näs resolutioner angående löneboställens normalavkastning, har nuvarande bestäm- melser inte ansetts medge att man överför inkomsten av en sådan överskjutande kvan- titet avverkat virke till en senare normal- uppskattningsperiod. Att sådana oförut- sedda meravverkningar inte kunnat undgå att påverka stiftsnämndemas bedömning vid fastställandet av nya skogshushållnings- planer framgår av skrivelser från skogliga

1 R 1963: 30.

biträdet i Axbergs pastorat, i vilka han påtalar den nyssnämnda stiftsnämndens förfaringssätt och vilka av ecklesiastik- departemetet överlämnats till utredningen för att tas i övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag.

Ett likartat problem utgör i samman- hanget sådana under senare delen av en normaluppskattningsperiod uppkommande byggnadskostnader på ett löneboställe som inte kunnat förutses då normaluppskatt- ningen skedde. Pastoratets kostnader får i sådant fall inte tas i beaktande som en avdragsgill fordran för förskotterade bygg- nadsarbeten vid normaluppskattningen för den efterföljande perioden. Detta belyses av regeringsrättens utslag den 7 december 19662 på de besvär, som Björsäters pasto- rat hade anfört över stiftsnämndens i Lin- köping resolutioner att icke medge vissa av boställsnämnden föreslagna avdrag för byggnadskostnader på tillhopa drygt 90 000 kr, som förskotterats av pastoratet. Rege- ringsrätten fastställde stiftsnämndens reso- lutioner." De gällande bestämmelserna är stela och tillämpningen av dem kan bli synnerligen kännbar för pastoraten. Inte sällan torde det nämligen möta stora svårigheter att för tio år framåt förutse vilka byggnadsföretag, som kan behövas på ett boställe.

3.3. Möjligheten att reformera nuvarande system

Utredningen har övervägt olika alternativ för att komma tillrätta med de påtalade olägenheterna i normaluppskattningssyste- met. I första hand har övervägandena gällt i vad mån man kan bibehålla systemet i dess huvuddrag men genom vissa jämk- ningar nå önskade resultat, framför allt då att i enlighet med riksdagsrevisorernas önskemål förhindra >>obehövliga tillskott ur kyrkofonden». De möjligheter utred- ningen därvid ansett kunna komma ifråga redovisas i detta avsnitt av framställningen.

Vad beträffar löneboställes jordbruksdel gäller, att arrendevillkoren skall bestämmas

med utgångspunkt i att det inte behövs något större byggnads- eller annat grund- förbättringsarbete under arrendetiden ut- över vad som föreskrivits vid besiktningen i samband med utarrenderingen (25 ä 1 andra stycket EBO). Boställets normalav- kastning får i regel inte fastställas av stiftsnämnden förrän bostället utarrende- rats (4 & TbEBO). När den fastställs kän- ner man alltså i regel dels arrendeavgiften, som skall vara utsatt i penningar, dels de kostnader för byggnads- och andra grund- förbättringsarbeten som blivit fastställda vid besiktningen och de förskott ur kyrko- fonden som statskontoret beviljat. Förut- sättningar bör alltså finnas för en någor- lunda säker bedömning av avkastningen av löneboställes jordbruksdel under normal- uppskattningsperioden. Det bör dock fram- hållas, att en ev. övergång till indexregle- rade arrenden skulle rubba dessa förutsätt- ningar.

I sina yttranden över 1957 års riksdags- revisorers berättelse har emellertid några stiftsnämnder påvisat de avvikelser från normaluppskattningsvärdena som skett till pastoratens nackdel till följd av att bygg- nadskostnaderna stigit för arbeten som av olika skäl kommit till utförande först senare under norrnaluppskattningsperioden. Det nyss påtalade problemet med ej alls förutsedda byggnadsåtgärder bör också uppmärksammas här. I synnerhet om så- dana ej beräknade merkostnader inte kan beaktas under en senare normaluppskatt- ningsperiod utgör byggnadskostnaderna ett osäkerhetsmoment vid beräkningen av bo- ställes normalavkastning. Härtill kommer att just dessa kostnader genom sin storlek utgör en betydande utgiftspost. Det är därför önskvärt, att deras roll kan redu- ceras vid normaluppskattningen, om syste- met skall bibehållas.

Kostnaderna för ny- och ombyggnad eller grundförbättring bestrids i allmänhet med förskott ur kyrkofonden. Eftersom de an-

R 1966: 59. 3 Jfr även R 1965, not. E. 10.

nuiteter, som pastoratet har att erlägga för sådant lån, får tas upp som utgiftspost vid normaluppskattningen, kommer i allmänhet byggnadskostnaderna beträffande tillskotts- pastoraten -—— och dessa utgör ju ännu majoriteten av pastorat —- att ändå i sista hand belasta kyrkofonden.

Ett sätt att starkt reducera byggnads- kostnadernas roll vid normaluppskattning- en skulle då vara, att man ersätter nuva- rande byggnadsförskott med byggnadsbi- drag, som får utgå ur kyrkofonden efter prövning av stiftsnämnden. Denna pröv- ning bör avse dels behovet och lämplig- heten av att uppföra den tillämnade ny- eller ombyggnaden, dels den föreslagna byggnadsstandarden. Någon behovspröv- ning av byggnadsbidragen med hänsyn till pastoratens ekonomi skulle däremot inte behöva ske, eftersom bidragen skulle er- sätta den rätt till avdrag för byggnads- kostnader som f.n. tillkommer varje pasto- rat vid norrnaluppskattningen. Av samma skäl bör ett sådant byggnadsbidrag få utgå med 100 procent av kostnaderna för det av stiftsnämnden godkända byggnadsföre- taget.

Det är svårt att med exakthet beräkna omfattningen av de bidrag, som vid en sådan reform kan komma att utgå ur kyrkofonden. En viss uppfattning om stor- leken av de investeringar det rör sig om kan man få genom att se på omfattningen av de byggnadsförskott ur kyrkofonden, som byggnadsbidragen skulle ersätta. En- ligt uppgift från statskontoret utlämnades under budgetåren 1952—62 sammanlagt 435 byggnadsförskott på tillhopa 15 864 250 kr. Antalet beviljade län per år varierade rätt starkt under tioårsperioden lägst 16 och högst 63 — men genomsnittligt skulle det röra sig om ca 44 lån på tillhopa in- emot 1,6 milj. kr per år. Rent allmänt finns dock skäl att anta, att investeringarna i prästlöneboställenas jordbruksdel kommer att minska. Löneboställena befann sig i allmänhet i ett ganska dåligt skick, när pastoraten efter 1932 års boställsreform övertog förvaltningen av dem. Den upp-

rustning av byggnadsbeståndet, som sedan genomfördes i samband med att ny arren- deperiod började, nådde större omfattning först efter andra världskrigets slut och kanske framför allt under 1950-talet. För- hållandena växlar något i olika stift. Det— samma gäller beträffande mera kostsamma dikningsföretag etc. Investeringarna har alltså varit ganska stora under senare år, men i gengäld har fastigheterna nu i all- mänhet ställts i så gott skick att investe- ringsbehovet för jordbruket kan väntas minska rätt avsevärt. Detta synes också illustreras av de bedömningar av bostads- husens och ekonomibyggnadernas tillstånd, som utredningen redovisari bil. B, tabeller- na 21 och 23. Med den fortlöpande ratio- naliseringen, som innebär att mindre jord- bruk upphör som självständiga enheter och utarrenderas i anslutning till annan jord, minskar också behovet av nybyggnad och underhåll av befintliga byggnader på de mindre boställena.

Med hänsyn till vad som nu sagts om det framtida investeringsbehovet och till att stiftsnämnden skulle pröva behovet av byggnadsåtgärderna, vilket kan beräknas motverka mindre angelägna investeringar, kan det finnas skäl att anta, att den årliga kostnaden för kyrkofonden för ifrågava- rande byggnadsbidrag komme att under- stiga 1,5 milj. kr.

Det är då att märka, att 'hela denna kost- nad inte utgör en merutgift för kyrkofon- den, eftersom behovet av tillskott ur fon- den i gengäld minskar, då avdrag för annuiteter inte längre skall göras i nor- maluppskattningen för den nya formen av bidrag.

De enda byggnadskostnader, som då i fortsättningen skulle komma att tas upp i normaluppskattningen, skulle hänföra sig till sådana mindre arbeten för vilka byggnadsbidrag inte behövs. (Jfr nuvaran- de bestämmelse i 4 kap. 15 & EMedRegl, enligt vilken förskott inte beviljas för kost- nad som understiger ett års avkastning av bostället eller som inte uppgår till 3000 kr).

Vid normaluppskattningen skall från in- täkterna av löneboställets jordbruksdel ock- så dras utgifter för förvaltningen, däri- bland skatter, kostnader för löpande un- derhållsarbeten om pastoratet har att svara för sådana samt kostnader för ekonomiska besiktningar och andra sam- manträden av boställsnämnd. Sådana för- valtningskostnader specificeras vid normal- uppskattningen. För vissa delposter som t.ex. landstings- och kommunalskatt är det svårt att förutse kostnaderna under en längre följd av år fram i tiden. Bestämmel- serna medger egentligen knappast heller att något särskilt belopp beräknas för oför- utsedda utgifter. För att förenkla beräk- ningsförfarandet skulle man kunna tänka sig, att man, i stället för att i detalj upp- skatta de olika förvaltningskostnaderna, i normaluppskattningen får göra avdrag med ett schablonbelopp som får täcka alla hithörande utgiftsposter. Avdraget kan i så fall lämpligen fastställas till viss procent av den vid samma tillfälle beräknade bruttoavkastningen av boställets jordbruks- del. En av utredningen verkställd stick- provsundersökning visade att hithörande kostnader för jordbruksdelen upptagits med belopp motsvarande i genomsnitt 18,5 % å bruttoavkastningen. Med hänsyn till att fastighetsbeståndet efter rationalisering- ar kan förväntas ge högre avkastning än vad som nu är fallet och till att de ifråga- varande utgiftsposterna av en komplet- terande stickprovsundersökning att döma synes vara högt beräknade vid normalupp— skattningarna, har utredningen kommit fram till att 15 % av de beräknade brutto- intäkterna av jordbruksdelen skulle vara ett lämpligt schablonavdrag för förvalt- ningskostnader m.m.

När det gäller löneboställes skogsbruks- del, kan en orsak till att normaluppskatt- ningarna så dåligt överensstämmer med det faktiska resultatet vara, att man är osäker om vilka priser som skall läggas till grund för beräkningen av skogsav- kastningens Värde, även om detta i någon män kan anses ha blivit belyst genom ett

antal regeringsrättsutslag under 1930-talet. Om det nuvarande normaluppskattnings- förfarandet skall bibehållas, bör därför till bestämmelserna om normaluppskatt- ning i LKF fogas anvisningar, i vilka anges att vid normaluppskattningen av det för avverkning tillgängliga virket på rot en uppdelning bör ske på flera efter virkets kvalitet angivna värden. Dessa värden bör fastställas på grundval av de lokala för- hållandena —— särskilt avsättningsmöjlig- heterna -— samt uppskattningsårets priser. På detta sätt skulle en något tillförlitligare beräkning av skogsintäkterna kunna ske.

Vad härefter beträffar utgiftssidan anges i 10 ä 3) LKF såsom avdragsgilla poster vid normaluppskattningen dels rotvärdet av virke, som behövs för löneboställets husbehov samt enligt vad i 55 & EBO är stadgat kan anses erforderligt för prästgård, kyrka och kapell, dels på skogen belöpande skatter, dels ock de kostnader pastoratet under den tid uppskattningen avser be- räknas skäligen få vidkännas för utstämp- lingar och skogsvårdsåtgärder. Liksom be- träffande jordbruksdelen skulle utgifts- posternas antal kunna reduceras i fråga om skogsdelen. I någon mån har detta redan skett genom beslut vid 1963 års riksdag* på grundval av utredningens i promemorian den 15 november 1962 fram- lagda förslag om överflyttande på kyrko- fonden av pastorats kostnader för skogsbi- träde och upprättande av skogshushåll- ningsplan. Beträffande ännu återstående utgiftsposter av nyss angivna slag bör dessa på samma sätt som föreslagits i fråga om vissa utgifter för jordbruksdelen kunna ersättas med ett schablonavdrag, som enligt utredningens på stickprovsma- terial grundade bedömning även här bör kunna bestämmas till 15 % på den beräk- nade bruttoavkastningen av skogen.

Ett särskilt problem i detta sammanhang utgör frågan hur kostnaderna för större investeringar i skogsbruket skall bestridas.

* Prop. 95; LSU 25; Rskr 282. Jfr SFS 1963: 451.

I avsnitt 3.6 behandlas frågan om kostna- derna för uppförande av skogsarbetarbo- stad. Kostnader för skogsodling, vägbyg- gen, större täckdikning, torrläggning eller annat sådant kapitalkrävande företag får egentligen inte dras av vid normaluppskatt- ningen. Pastoratet skall i stället åtnjuta ett antal frihetsår, motsvarande skälig tid för avskrivning av det nedlagda kapitalet, innan den genom åtgärden vunna förbätt- ringen i avkastningen skall beaktas vid normaluppskattningen (10 5 5 mom. LKF). Bestämmelsen är svårtillämplig och har endast i ringa omfattning använts i prak- tiken. Som regel har kostnader av detta slag upptagits som avdragsgilla skogsvårds- åtgärder på utgiftssidan i norrnaluppskatt- ningen. Samtidigt har på inkomstsidan upp- tagits den ökade avkastning, som beräk- nats bli en följd av företaget.

Enligt 1 & PrlfL får pastorats prästlöne- fond efter beslut av stiftsnämnden — användas till bestridande av kostnad för nyodling, torrläggning eller annan värde- beständig grundförbättring av prästlöne- boställe. Bestämmelsen möjliggör således i vissa fall större investeringar i skogen. Åtskilliga pastorat saknar dock sådana fonder eller har endast fonder av otillräck- lig storlek.

Pastoraten är vidare oförhindrade att använda överskottsmedel eller uppkommen meravkastning från boställena för att göra investeringar i skogen. De har emellertid i allmänhet inte visat någon större benä— genhet härför.

Utredningen kan inte finna några bäran- de skäl för att upprätthålla nuvarande skillnad i pastoratens möjligheter att inves- tera i jordbruket eller i skogen. Om syste- met med normaluppskattning skall bibe- hållas, bör därför 10 ä 3) LKF och de anvisningar, som enligt vad i det föregå— ende har föreslagits skall knytas till detta lagrum, ges en sådan utformning, att man vid normaluppskattningen får göra avdrag för här avsedda skogsvårdsåtgärder. Vid normaluppskattning av ett löneboställes jordbruksdel är sådana investeringar av-

dragsgilla, som föreskrivits vid ekonomisk besiktning. I motsvarande mån bör avdrag vid uppskattning på skogsbruksdelen vara beroende av att åtgärderna föreskrivits i skogshushållningsplanen. 3 kap. 5 åTbEBO innehåller emellertid ett direkt förbud mot att i hushållningsplan föreskriva mera ka- pitalkrävande torrläggnings- eller skogs- odlingsföretag. I denna fråga vill utred- ningen anföra följande.

När det gäller investeringar i skogen kan somliga, såsom t.ex. vägbyggen, ge resultat i form av ökad avkastning redan påföl- jande år. Andra däremot, såsom skogs- plantering, ger avkastning först 30—40 år senare. Under sådana förhållanden är det inte förvånande, att många pastorat för närvarande tvekar att vidtaga kostnads- krävande skogsvårdsåtgärder på längre sikt. Den optimism i detta avseende som föredragande departementschefen gav ut- tryck åt i 1932 års prop. (nr 187, sid. 275) har knappast visat sig befogad.

Enligt skogsvårdslagen åligger det en enskild markägare inte bara att sörja för återväxten av skog utan också i princip att se till att outnyttjad mark, som är lämplig som skogsmark, inom skälig tid görs skogsbärande. Det förefaller stötande, att en motsvarande skyldighet inte,skulle åvila pastoraten, då det bör ligga i det allmännas intresse att främja skogsodling i större skala. Stiftsnämndens befogenheter att föreskriva skogsvårdande åtgärder på pastorats boställsskogar bör därför utsträc- kas att omfatta även mera kapitalkrävande företag.

Men eftersom skogsvårdsåtgärder av här avsedd omfattning kan innebära en känn- bar ekonomisk påfrestning för ett pastorat bör det övervägas om inte möjlighet skall öppnas att erhålla bidrag ur kyrkofonden till investering i skogen i likhet med vad ovan föreslagits beträffande byggnadsbi- drag på jordbruksdelen. Sådant bidrag bör kunna utgå efter stiftsnämndens prövning för åtgärder för vilka pastorat enligt gäl— lande lagstiftning kan åtnjuta frihetsår eller få byggnadsförskott ur kyrkofonden.

Bestämmelserna om frihetsår i 10 ä 5 LKF bör i gengäld slopas.

Genom att på så sätt fastställa normal- avkastningen från löneboställets skogs- bruksdel löser man emellertid endast delvis problemet om hur man skall bringa bättre överensstämmelse mellan den beräknade normalavkastningen och det faktiska utfal- let av pastoratens Skogsförvaltning. Varia- tionerna i virkespriserna under en tioårs- period kan av skilda anledningar bli så stora, att fastställda normalavkastningsvär- den ändå blir missvisande, med följd att pastoraten får uppbära omotiverade till— skott ur kyrkofonden. Det kan också tänkas, att ett pastorat inte kan ta ut de i normalavkastningsvärdet ingående rot- priserna. Pastoratet kommer då att, ut- över vad lagstiftningen avsett, betungas med ökade skatteutgifter för sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader. Utred— ningen har diskuterat olika möjligheter att komma till rätta med denna olägenhet i systemet som riksdagens revisorer påtalade.

Genom en minskning av antalet år i normaluppskattningsperioden, exempelvis till fem från nuvarande tio, skulle man otvivelaktigt kunna begränsa riskerna för kyrkofonden och pastoraten. Vägande skäl talar emellertid mot en sådan lösning. Det omständliga, kostsamma och tidsödande arbetet med att fastställa normalavkast- ningarna skulle komma att ungefärligen fördubblas vid jämförelse med nuvarande förhållanden. Vidare kan man inte upp- skatta jordbruksdelens avkastning för tio år — dvs. hela nuvarande arrendeperiod enligt EBO om skogsbruksdelens nor- malavkastning skulle avse endast fem är, bl.a. av den anledningen att ett beräknat underskott på jordbruksdelen får dras av på skogsbruksdelens nettoinkomst. Skogs- hushållningsplanens giltighetstid torde ock- så påverkas av en förkortad normalupp- skattningsperiod. Att fördela utgifterna enligt hushållningsplanen på två normal- uppskattningsperioder kommer säkerligen att visa sig vara förenat med betydande svårigheter och i varje fall öka det admini-

strativa arbetet. Och att minska hushåll- ningsplanens giltighetstid till endast fem år är heller inte lämpligt.

Utredningen har inte heller funnit tan- ken på en indexreglering av de i normal- uppskattningen ingående värdena på virket praktiskt genomförbar. Någon tillämplig index för detta ändamål finns för när- varande inte. Och den frihet pastoraten har att under den för hushållningsplanen gällande perioden själva bestämma, när en avverkning skall ske och hur omfattande den skall vara, gör det också omöjligt att tillämpa index. Ingenting säger ju att ett pastorat just ett bestämt år verkligen till- godogjort sig en konjunkturbetingad pris- stegring på virket.

En tänkbar möjlighet vore däremot att omräkna normaluppskattningsvärdet under löpande period, om avvikelserna blir alltför markanta. Pastoraten och skogsbiträdena avger nu jämlikt 2 kap. 3 5 EMedRegl årliga redovisningar till stiftsnämnderna över avkastningen av pastoratens präst- lönetillgångar respektive redovisningar över avverkade kubikmassor virke. I avkast- ningsredovisningarna anges inkomster och utgifter från löneboställenas skogsdelar. Vid stiftsjägmästarnas granskning av dessa redovisningar framgår, om värdet av det för avverkning tillgängliga virket på rot blivit för lågt upptaget vid normalupp- skattningen. Man kan då tänka sig att, om så befinns vara fallet, en omräkning sker av rotpriserna både på inkomst— och utgiftssidorna i normaluppskattningen och att nytt värde av boställets normalavkast- ning fastställes för återstoden av uppskatt- ningsperioden. Detta skulle givetvis kunna ske flera gånger under normaluppskatt- ningsperioden, men för att förenkla hand- läggningen torde man böra begränsa sig till att ompröva normalavkastningsvärdet vid uppskattningsperiodens mitt. Man skul- le då kunna tänka sig, att om stiftsjägmäs- taren mot bakgrunden av redovisningarna för de första fem åren av perioden finner, att de i normaluppskattningen upptagna virkespriserna är för låga, han anmäler

förhållandet hos stiftsnämnden och sam- tidigt föreslår nya normaluppskattnings- priser att gälla för den senare hälften av perioden. Motsvarande bör givetvis gälla om konjunkturutvecklingen skulle medföra att virkespriserna sjunker under normal- uppskattningsvärdena. Sedan stiftsnämn- den hört kyrkorådet, skulle den på ovan antytt sätt verkställa omräkning av priser— na och fastställa nytt normalavkastnings- belopp för de sista fem åren av uppskatt- ningsperioden. Till grund för en om- prövning av virkespriserna bör ligga pris- utvecklingen på den allmänna marknaden och inte det enskilda pastoratets utnytt- jande av prissituationen. Som allmän rikt- linje för när en omräkning av normalav- kastningsvärdena skall anses påkallad, bör kunna anges en fluktuation i priserna som medför en avvikelse på omkring 20 % från de uppskattade beloppen. Skulle av- vikelsen under 10-årsperiodens första hälft ligga obetydligt under denna procent, bör den allmänna tendensen i prisutvecklingen få avgöra, om prisfluktuationen ändå skall anses motivera en omräkning för periodens senare del.

Under löpande normaluppskattnings- period kan det emellertid också uppkomma lägen då särskilda omständigheter på världsmarknaden förorsakar ett krisartat prisfall eller en exceptionellt kraftig pris- stegring, så att avvikelserna från nor— maluppskattningsvärdena blir ekonomiskt kännbara för pastoraten eller medför kon- junkturvinster av helt oförutsedd omfatt- ning. Sådana avvikelser kan inte rättas till genom den nyssnämnda omräkningen vid normaluppskattningsperiodens mitt. Man kunde då överväga att ge Kungl. Maj:t rätt att i sådana speciella situationer besluta om omräkning av normaluppskattnings- värdena på virket vid vilken tidpunkt som helst under perioden.

Med de nu skisserade möjligheterna att i efterhand justera normaluppskattnings- värdena med hänsyn till inträffade prisför- ändringar kommer man emellertid inte till rätta med de vinster ett pastorat under en

period kan göra sig till följd av avverkning utöver vad som förutsetts i hushållnings- planen. Att omräkna normaluppskattning- en i sådana lägen är en föga praktisk lös- ning, utan en sådan bör nog hellre sökas i någon form av överbalansering till nästa normaluppskattningsperiod av överavverk- ningen liksom också av icke uttagna virkes- kvantiteter. Är avvikelserna stora, bör ny hushållningsplan upprättas.

3.4 övergång till annat avräknings- förfarande

De redovisade synpunkterna på tänkbara modifieringar i normaluppskattningssyste- met visar rätt klart svårigheterna att verk- ligen komma till rätta med dess avigsidor. Utredningen har därför även övervägt möj- ligheterna att ersätta normaluppskattnings- systemet med någon annan metod att be- stämma det värde med vilket avkastningen av pastoratets löneboställen skall upptagas vid avräkningen med kyrkofonden. Det har därvid framstått som angeläget att beakta den i utredningsdirektiven betonade syn- punkten, att »den till grund för systemet liggande tanken att genom pastoratens vinstintresse främja god boställsförvalt- ning inte bör rubbas».

Här måste dock inflikas, att det syns ovisst, om man vid 1932 års boställsreform verkligen tilltrodde normaluppskattnings- systemet en sådan positiv effekt. Går man till uttalandena av 1931 års prästlöneut- redning (SOU 1913: 25, s. 87 f.), tyder de närmast på att man avsåg att genom normaluppskattningsförfarandet förebygga att minskning i boställsavkastningen, or- sakad av åtgärd från pastoratets sida, skulle medföra ökade tillskott ur kyrko- fonden. Detta förefaller också vara en mera realistisk syn på situationen. I fråga om löneboställenas jordbruksdel är näm- ligen de i normaluppskattningen ingående inkomstposterna och de väsentliga utgifts- posterna väl kända och utrymme för några vinster därutöver genom pastoratets egna

åtgöranden under perioden finns knappast. Och i fråga om de vinster som kan göras på skogsbruket gäller att de mera beror av konjunkturerna än av pastoratens för- valtningsåtgärder. Om systemet skulle ha tillskapats för att ha den effekt som åsyftas i det ovan citerade uttalandet i direktiven, får det anses vara förfelat.

Förutsättningar bör emellertid finnas för att skapa ett system för avräkningsför- farandet, där man undgår nuvarande mar- kanta felslag till följd av konjunkturför- ändringar och därmed förhindrar att pasto- raten gör oskäliga vinster på kyrkofondens bekostnad, men där man samtidigt ger pastoraten en sådan andel i boställenas faktiska avkastning att det blir ett intresse för dem att deras boställsförvaltning är lönsam. Vill man vinna pastoratens med- verkan i en fortskridande rationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket lär det nämligen vara nödvändigt att de upp- lever innehavet av en lönsam fastighet som en tillgång men också bristande ränta- bilitet hos ett löneboställe som en nackdel för pastoratets egen ekonomi och inte bara som en olägenhet för kyrkofonden.

Detta resultat skulle man uppnå, om pastoraten tillerkändes en bestämd andel i den faktiska nettoavkastningen av sina löneboställen. Avräkningen med kyrko- fonden bör då grunda sig på vad pastora- ten faktiskt uppburit i avkastning från sina löneboställen och andra prästlönetill- gångar med avdrag för denna pastoraten tillkommande andel av nettot.

Såsom tidigare nämnts har pastoraten f.n. att jämlikt 2 kap. 3 5 EMedRegl årligen före januari månads utgång avge redovisning till stiftsnämnderna för av- kastningen av prästlönetillgångarna. Redo- visningen avser att utgöra underlag för beräkningen av kyrkofonden tillkommande del i överskott av boställsförvaltningen eller i fall av underskott -— pastoratets rätt till återbäring av tidigare till fonden inbetalda överskottsmedel eller till avräk- ning på ev. framtida överskott. Beloppen fastställs av stiftsnämnden efter gransk-

ning av de lämnade redovisningarna. Detta redovisningsförfarande skulle nu kunna tänkas ligga till grund också för faststäl- landet av löneboställenas nettoavkastning. Det skulle därmed komma att fylla en praktisk funktion även för det stora antal pastorat, som aldrig kan redovisa överskott av sina prästlönetillgångar.

Övergår man till ett system, där avräk- ningen med kyrkofonden skall basera sig på nettoredovisningar från pastoraten, för- utsätter detta emellertid, att en viss kontroll av redovisningarna kan utövas. Några större svårigheter bör en sådan dock inte behöva vålla. Nuvarande redovisningar, vilka lämnas på blanketter som fastställts av statskontoret, tar beträffande jordbruks— delen upp följande inkomster, nämligen jordbruksarrende, lägenhetsarrende, av- gälder samt jakt- och fiskearrende. Samt- liga dessa poster är lätt verifierbara hos stiftsnämnderna, eftersom det jämlikt 5 kap. 9 & TbEBO åligger pastoraten att sända in avskrift till stiftsnämnderna av upprättade och godkända arrendekontrakt. Denna skyldighet måste givetvis kvarstå, så länge stiftsnämnderna skall ha överin- seende över boställsförvaltningen.

I fråga om utgiftsposterna tar redovis— ningen upp annuiteter på lån för byggna- der och anläggningar samt på odlings- och dikningslån. Dessa lån har som regel upp- tagits som förskott ur kyrkofonden och stiftsnämnderna har då av statskontoret fått uppgift på utbetalda förskott och de annuiteter med vilka dessa löper. I dessa fall är utgifterna alltså kända för stifts- nämnderna. Skulle det i framtiden i stället ankomma på stiftsnämnd att besluta om rätt för pastorat att ansöka om investe- ringslån ur kyrkofonden blir ju detta i än högre grad fallet.

Vidare omfattar utgifterna på jordbruks- delen sådant underhåll samt byggnads- och förbättringsarbeten för vilka lån ej upptagits, kostnader för vägar, dikning, hägnader, förrättningar av boställsnämnd m.m. ävensom täckdikningskostnader. För att underlätta stiftsnämndens granskning

av redovisningen i dessa avseenden bör den lämpligen förses med attest av boställs- nämndens ordförande, som kan förväntas äga kännedom om de åtgärder som orsa- kat kostnaderna.

Om pastoratens redovisningar för sina löneboställen på detta sätt regelmässigt kommer att granskas av boställsnämnds- ordförandena, vinner man dessutom den praktiska fördelen, att dessa hålls löpande underrättade om lönsamhetsutvecklingen på boställena. De får därigenom ett under- lag för sin bedömning av vilka åtgärder som bör företas för att höja lönsamheten på ett boställe eller också minska förlusten, om denna bedömes vara övergående. Där så inte är fallet får boställsnämnden ge- nom redovisningarna underlag för en be- dömning om försäljning av fastigheten bör ske. Med den roll i rationaliseringsverksam- heten, som utredningen i det följande avsnitt 7.3 — tänkt att boställsnämnden skall spela är det värdefullt att pastoratens redovisningar också får denna uppgift som informationskälla för nämnden och inte endast, som nu sker, efter en summarisk granskning hos stiftsnämnden läggs i dess arkiv.

Slutligen tar redovisningen upp en del för jordbruks- och skogsbruksdelen ge- mensamma utgifter, nämligen skatter, för- säkringsavgifter och vissa förvaltnings- kostnader. Av dessa torde endast de senare kunna bli föremål för diskussion. Några större belopp torde dock som regel inte tas upp under sistnämnda utgiftspost, och om så skulle vara fallet skall enligt gällan- de föreskrifter särskild specification läm- nas.

Granskningen av pastoratens redovis- ning av inkomster och utgifter på löne- boställes skogsbruksdel bör inte heller be- reda nämnvärda svårigheter. Bibehåller man huvuddragen av nuvarande förvalt- ningsforrn, kan de flesta redovisningspos- terna lätt verifieras hos stiftsnämnden, eftersom såväl avverkningens omfattning som ev. skogsvårdsåtgärder m.m. baserar sig på hushållningsplanen för skogen och

det under året utförda arbetet redovisas av pastoratets skogliga biträde. Skulle där- emot såsom under 8.1.2.3 föreslås någon form av gemensam Skogsförvaltning för pastoraten i ett stift komma till stånd, kan det bli aktuellt med årlig fördelning av avkastningen mellan dem i proportion till värdet av deras andelar i den gemensamt förvaltade skogen. Liksom nu sker med pastoratets andel i avkastningen av stifts prästlönefondshemman tordei så fall deras för året utfallande andel i skogsavkast- ningen upptagas med sitt faktiska belopp vid avräkningen med kyrkofonden. Nor— maluppskattningsförfarandet kan alltså i vilketdera fallet slopas.

Om avräkningen med kyrkofonden skall baseras på pastoratens nettoredovisning av boställsförvaltningen bör den gransk- ning av redovisningarna som kan bli aktu- ell för stiftsnämndens del få utövas stick- provsvis. Att årligen detaljgranska redo- visningarna från samtliga pastorat skulle nämligen föra för långt och värdet av den här föreslagna reformen måste i så fall sättas ifråga.

Avkastningen av pastoratens prästlöne- fonder tas nu upp i avräkningslängden med ett belopp som beräknas på grundval av en av Kungl. Maj:t fastställd procentsats — f.n. 3 % —— medan den ev. överskjutan— de faktiska avkastningen får fritt dispone- ras av pastoratet. I det ränteläge som länge rått i vårt land har denna beräkningsgrund som regel varit förmånlig för pastoraten och har bidragit till att göra dem mindre benägna att investera fondmedlen i annan fast egendom eller i förbättringar på löne- boställena. Utredningen finner det därför lämpligt, att vid en övergång till ett system baserat på nettoredovisning av faktiska inkomster även prästlönefondernas avkast- ning skall tas upp med det faktiska belop- pet. Då fondmedlens placering är känd för stiftsnämnden medför kontrollen härav inte några problem.

I nuvarande normaluppskattningssystem skall avkastningen av varje löneboställe uppskattas för sig och i den mån det ut-

visar underskott föras upp med 0. Det är alltså inte tillåtet att räkna av underskottet från ett boställe på en eventuell uppskattad nettobehållning av ett annat. Följden är att så snart nettobehållning beräknats upp— komma på ett löneboställe, beaktas denna vid avräkningen mellan pastoratet och kyrkofonden, medan en uppskattad netto- förlust på ett boställe inte kommer till synes i detta sammanhang utan får bäras av pastoratet. Detta upplevs som en kän- bar olägenhet med nuvarande system. Vid den övergång till nettoredovisning av bo- ställsavkastningen som här skisseras, bör detta förhållande rättas till. Det faktiska årliga utfallet av pastoratets samlade bo- ställsförvaltning bör tas upp i avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden, lik- som det bör bestämma den andel i en eventuell nettobehållning som pastoraten bör få tillgodogöra sig för egen räkning i samband med avräkningsförfarandet. Detta utfall bör således basera sig på det sam- manlagda nettoresultatet från förvaltning- en av pastoratets samtliga prästlönebo- ställen och andelar i stifts prästlönefonds- hemman. Detta skulle innebära att man vid avräkningsförfarandet lägger tillhopa de faktiska nettoinkomsterna från jord- bruksdelen på pastoratets samtliga löne- boställen med den för året redovisade av- kastningen av pastoratets skog, av dess prästlönefonder samt av ev. andelar i stiftets prästlönefondshemman. Från det belopp man då får dras ev. underskott på löneboställena av. Resultatet utgör netto- behållningen av pastoratets förvaltning av sina prästlönetillgångar. Av detta belopp skulle pastoratet åtnjuta en viss andel för egen räkning, medan återstoden förs upp på intäktssidan i avräkningslängden. Där den samlade förvaltningen av pastoratets lönetillgångar utvisar underskott, får detta i avräkningslängden uppföras med 0.

Går man över till en avräkning på grundval av ett sådant nettoredovisnings- system, som här antytts, bortfaller ock- så det osäkerhetsmoment hos norrnalupp- skattningssystemet som ligger i byggnads-

kostnaderna. Tanken att föra över dem direkt på kyrkofonden har alltså inte samma aktualitet i detta senare fall, utan nuvarande system med byggnadsförskott ur kyrkofonden skulle i princip kunna bibehållas. I likhet med vad under avsnitt 3.3 sagts finner utredningen dock inte skäl att uppehålla nuvarande skillnad mellan in- vesteringar i jordbruket och i skogen. Den föga tillämpade metoden med beräkning av frihetsår bör sålunda under alla för- hållanden slopas och ersättas med rätt för pastoraten att i avräkningen göra avdrag jämväl för sina kostnader för mera ka- pitalkrävande åtgärder för markförbätt- ring och skogsvård. För att underlätta finansieringen av sådana företag bör för- skott ur kyrkofonden kunna få utgå för dessa ändamål liksom för byggnadsföre- tag på löneboställe. Däremot finner ut- redningen det angeläget, att kraven, när det gäller beviljande av förskott ur kyrko- fonden för investeringar på löneboställe- nas jordbruksdel, bringas att överensstäm- ma med de förutsättningar som gäller för erhållande av statlig lånegaranti enligt kungörelsen den 9 juni 1967 (nr 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Förskott bör nämligen inte komma ifråga för andra åtgärder än sådana som bedöms försvarliga från rationaliserings- synpunkt. De bör därför kunna beviljas endast för sådana åtgärder som stifts- nämnd har beslutat om efter förslag av bo- ställsnämnd och hörande av lantbruks- nämnden. I kap. 7 kommer utredningen att närmare utveckla sina synpunkter på det samarbete mellan boställsnämnder, lant- bruksnämnd och stiftsnämnd, som utgör förutsättning för en rationell planläggning av investeringsverksamheten i framtiden. På motsvarande sätt vill utredningen före- slå, att förskott för investeringar i skogen får utgå endast för åtgärder, som stifts- nämnden har föreskrivit i fastställd skogs- hushållningsplan. Utredningen går i kap. 9 närmare in på handläggningen av hithöran- de frågor. Frågan om kostnader för skogs- arbetarbostad behandlas i avsnitt 3.6.

När det gäller att bestämma storleken av den andel av avkastningen från lönebo- ställena, som pastoraten själva skulle få tillgodogöra sig, synes denna böra fast- ställas till ett visst procenttal. Om beloppet ifråga skall utgöra en verklig stimulans för pastoraten, bör procentsatsen vara rela- tivt hög. Det kan ju också vara motiverat, om man ser den som en kompensation till pastoraten för deras bestyr med förvalt- ningen av boställena och övriga prästlöne- tillgångar. Förslagsvis skulle den kunna bestämmas till 20 % på nettoavkastningen.

Den sammanlagda nettoavkastningen av löneboställena belöper sig till ca 12,5 milj. kr.5 Av denna skulle enligt förslaget ett belopp av ca 2,5 milj. kr komma att för- behållas pastoraten, vilket siffennässigt sett skulle innebära motsvarande inkomst- minskning för kyrkofonden. Utredningen räknar emellertid med att möjligheten för pastoraten att få behålla en procentandel av den faktiska avkastningen kommer att utgöra en stimulans för demi förvaltningen av boställena, och en sådan bör indirekt kunna bli till ekonomisk fördel för kyrko- fonden. Det bör också framhållas, att vid nettoredovisningsförfarandet avräkningen baserar sig på faktiska inkomster och ej såsom nu är fallet på en uppskattning av inkomsterna under tio år framöver. Att detta för kyrkofondens del innebär en betydande minskning av de belopp som behöver utbetalas i tillskott till pastoraten framgår av de inledningsvis i detta kapitel anförda siffror, som 1953 och 1957 års riksdagsrevisorer åberopat. Några färskare siffror på divergensen mellan beräknad normalavkastning och faktisk nettoavkast- ning utvisar likaså att den senare översteg normaluppskattningsbeloppet med 5,2 milj. kr år 1960 och med drygt 0,5 milj. kr år 1963. Vid stigande konjunktur kan kyrko- fonden tydligen räkna med att göra sådana besparingar i form av minskade tillskott, att dessa i många fall uppväger vad pastoraten vid här föreslagna avräknings- förfarande skulle få räkna sig tillgodo.

Pastoratens prästlönefonder torde vidare

undan för undan komma att få en ekono— miskt fördelaktigare placering än den ännu dominerande placeringen i långfristiga obli- gationslån med låg ränta, vilken i sin tur har motiverat den låga schablonränta på 3 %, som länge har tillämpats vid avräk- ningen med kyrkofonden. Om de faktiska nettointäkterna av detta snabbt växande kapital enligt här framlagda förslag får tas upp i avräkningen med kyrkofonden, bör detta också leda till att behovet av tillskott ur fonden minskar.

3.5 överskottspastoraten

Vid sina överväganden rörande normal— uppskattningssystemet har utredningen ock— så uppmärksammat de speciella förhål- landen som råder beträffande det fåtal pastorat vilkas avlöningstillgångar — hu- vudsakligen skogsmark ger så stor av- kastning att överskott uppkommer, sedan präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna och ev. virkesbehov för kyrko- och präst- gårdsbygge blivit täckta. Enligt 4 & LKF skall hälften av sådant överskott inlevere- ras till kyrkofonden, medan återstående hälft får användas för pastoratets egna be— hov. Särskilda bestämmelser om kyrko- fondens andel i överskottsmedlen har med— delats i 2 kap. EMedRegl, där bl.a. stadgas om en utjämningsperiod av tio år, under vilken pastoratet i vissa fall äger rätt till återbäring av inbetalade överskottsmedel.

Vid en reform av normaluppskattnings- systemet eller ett slopande av detta i sam- band med övergång till ett nettoredovis- ningsförfarande finner utredningen det inte längre motiverat att ställa dessa s.k. över- skottspastorat i särklass. Det är svårt att i dagens läge finna några skäl att låta vissa pastorat med särskilt stora nettoinkomster behålla en annan procentuell andel därav för egen räkning än vad som skulle till- komma övriga pastorat. Vid avräkning

5 Enligt en sammanställning för år 1963.

med kyrkofonden bör de kunna behandlas enligt samma mönster som de övriga.

Denna tanke är inte ny. Utredningen vill erinra om att före 1932 års boställs- reform hela det årliga överskottet av pastoratens avlöningstillgångar skulle in- levereras till kyrkofonden. Den nu gällan- de bestämmelsen, att hälften av överskot- tet skall inlevereras, är resultatet av en kompromiss mellan olika uppfattningar, som gjorde sig gällande i förarbetena till 1932 års reform. Tanken på en överskotts- redovisning på grundval av boställes nor— malavkastning avvisades av departements- chefen i prop. 1932: 187 (s. 409 f.) med hänvisning till att det i ett par fall rörde sig om betydande belopp, som skulle redo- visas av ekonomiskt mindre väl ställda pastorat. Att ålägga ett sådant pastorat att inleverera inte det verkliga utan ett upp- skattat överskott, skulle i händelse av ogynnsamma konjunkturer, kunna medföra skyldighet för pastoratet att betala in högst avsevärda belopp, som i verkligheten inte influtit, vilket —- enligt departementsche- fens bedömande skulle kunna äventyra pastoratets hela ekonomi. Denna olägenhet skulle minska vid en reform av normal- uppskattningsförfarandet i enlighet med vad skisserats i 3.3 och skulle helt bort- falla vid en övergång till nettoredovisnings- system, där hänsyn ju endast skulle tagas till det faktiska utfallet. Och pastoraten skulle med sistnämnda system alltid äga tillgodogöra sig en procentandel av bostäl- lets nettoavkastning, vare sig denna blir större eller mindre. Det bör också fram- hållas att departementschefens uttalande i 1932 års proposition får ses mot bakgrun- den av att man just hade upplevt en följd av år med vikande konjunkturer för skogs- bruket. Virkespriserna nådde sitt botten- läge under detta århundrade just 1932 efter att ha sjunkit tämligen konstant under hela 1920-talet, och denna utveckling hade bidragit till att försvaga den ekonomiska bärkraften i skogsbygdspastoraten.

Hela förfarandet med avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden har ju kom-

mit till för att via. fonden få till stånd en kostnadsutjämning mellan pastoraten. Att vissa ekonomiskt sämre ställda pastorat skall få tillgodogöra sig avkastningen av betydande lönetillgångar för andra ända- mål ter sig föga rättvist i förhållande till ekonomiskt lika svaga pastorat, som sak- nar motsvarande tillgångar. Pastorat och församlingar med bristande skattekraft kommer ju på annat sätt i åtnjutande av skatteutjämningsbidrag. Frågan om över- skottspastoratens ställning har f.ö. minskat i betydelse, då deras antal är i sjunkande. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i vikande virkespriser samt i det förhållandet att äldre skogstillgångar hos en del pastorat numera har slutavverkats.

Utredningens förslag under 8.1.2.3 med- för också en jämnare årlig avkastning för överskottspastoraten. De exceptionellt sto- ra överskott som nu uppkommer vissa år torde därmed försvinna.

Om normaluppskattningssystemet slopas, bör också de fasta tioåriga utjämnings- perioderna avskaffas. Men eftersom ett pastorat, som inlevererat överskott till kyrkofonden, bör ha möjlighet till åter- bäring därav för att täcka ev. underskott ett senare år, vill utredningen föreslå en form av rullande utjämningsperiod. Denna skulle innebära, att ett sådant pastorat för att täcka underskottet fick återbäring med högst det sammanlagda belopp som det under de närmast föregående tio åren inlevererat till fonden av överskottsmedel. Uppkommer underskott även ett senare år kan ev. ytterligare återbäring ske av reste- rande överskottsmedel från de då senaste tio åren.

3.6. Kostnader för skogsarbetarbostad

En fråga, som varit föremål för särskilt intresse i flera sammanhang, har gällt pastoratens möjlighet att finansiera upp- förandet av bostäder åt skogsarbetare på

löneboställena. Frågan har bl.a. berörts i två av stiftsnämnden i Uppsala den 19 mars 1954 och av Möklinta pastorat den 8 december 1955 hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar, vilka överlämnats till bo- ställsutredningen för beaktande. Vidare har den behandlats i motion nr 36 vid 1957 års kyrkomöte, vilken ledde till att kyrkomötet hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning av ett antal frågor rörande bo- ställslagstiftningen. Kyrkomötets skrivelse (nr 44) i ärendet har likaledes överlämnats till boställsutredningen för beaktande. I första tillfälliga utskottets betänkande nr 14, som åberopades av kyrkomötet, erinra- des om att frågan också behandlats av tredje lagutskottet vid 1956 års riksdag" i anledning av motion i ämnet. Ett genom- gående önskemål i dessa framställningar är att kostnaden för skogsarbetarbostad blir avdragsgill för pastoraten vid normalupp- skattningen. Sådant avdrag är inte möjligt med tillämpning av gällande lagstiftning.

Lagstiftarna tycks emellertid ha förutsatt att pastorat kan anordna skogsarbetarbo- stad, då det i 3 & 4 EBO särskilt uttalas, att optionsrätt ej äger rum »beträffande torpställe å löneboställes skogsmark». Kostnaderna för anordnande av skogs- arbetarbostad bestrids nu uppenbarligen av pastoratets överskottsmedel från bo- ställsförvaltningen. Regeringsrätten har också i ett utslag år 19637 godkänt, att Ramsbergs pastorat vid överskottsredovis- ningen för år 1960 dragit av byggnadskost- nader för bostad åt Skogsbiträde.

Boställsutredningen anser sig kunna kon- statera, att problemet har mycket liten räckvidd. Behovet av skogsarbetarbostäder på löneboställenas skogsbruksdelar är ringa i stora delar av landet beroende på skogar- nas goda belägenhet och ej särskilt stora arealer. I stor utsträckning torde också på andra håll skogsarbetarna numera föredra att vara bosatta i en tätort och färdas till arbetsplatsen med eget motorfordon, för vilket färdmedelsersättning kan utgå enligt avtal.

Även om sålunda behovet av skogsar-

betarbostäder på löneboställena är ringa, bör dock en möjlighet finnas att uppföra sådana i de fall då det med hänsyn till förvaltningens omfattning och skogsav- kastningens storlek bedöms angeläget och försvarligt. Prövningen härav bör åvila stiftsnämnden och föreskrift om uppföran— de av sådan bostad kan då lämpligen tas in i hushållningsplanen för skogen. 1 fall då så har skett, bör pastoratet sedan vara berättigat till ovan föreslaget byggnads- bidrag eller byggnadsförskott ur kyrko- fonden för ändamålet enligt samma grun- der som för ett bygge på löneboställets jordbruksdel.

3.7. Valet av avräkningsmetod

Normaluppskattningssystemet har bl.a. till ändamål att förenkla den årliga avräkning- en mellan pastoraten och kyrkofonden. Ut- redningen har haft att lösa frågan, hur man skall komma tillrätta med de kon- junkturbetonade avvikelser från normal- uppskattningsvärdena, som kan medföra oförtjänt vinst eller oförskyld förlust för pastoraten. Två alternativa vägar till en lösning har presenterats i avsnitt 3.3 och 3.4. När det gäller att välja mellan dem, finner utredningen följande synpunkter förtjäna beaktande.

En modifikation av det nu tillämpade normaluppskattningssystemet måste, om det skall innebära en någorlunda säker garanti mot sådana avvikelser, innefatta möjligheter till omräkning av den upp- skattade normalavkastningen. Detta inne- bär från administrativ synpunkt inte någon förenkling utan ett avsteg ifrån den enkla schablonmetod man velat tillämpa för att underlätta den årliga avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden. Under sådana förhållanden blir fördelen med systemet diskutabel, eftersom fastställandet av nor- malavkastningen dock förutsätter en sär-

LaU lO. ' R 1963, Not E. 25.

skild förrättning av boställsnämnd och prövning av stiftsnämnden.

En övergång till ett nettoredovisnings- system medför å andra sidan vissa obe- stridliga fördelar. Först och främst inne— bär det, att man frigör sig från den nu- varande bundenheten vid tioårsperioder för utarrendering och uppgörande av skogshushållningsplaner. Man är alltså oförhindrad att övergå till kortare arrende- perioder, om så finnes lämpligt. Därigenom kan man bl.a. lättare anpassa jordbruksar- rendena till den aktuella marknadsnivån, vilket vid ett snabbt föränderligt penning- värde ter sig angeläget. En sådan anpass- ning kan också, med bibehållande av den tioåriga arrendeperioden, ske genom att arrendet knytes till en viss index, varige- nom förändringar i marknadsvärdet på jordbruksprodukter återspeglas i ökad eller minskad arrendeavgift. Då det är vanskligt att förutse konjunkturväxlingarna under en tioårsperiod, låter sig ett indexreglerat arrende svårligen förena med ett normal- uppskattningsförfarande, som baserar sig på beräknade fasta årsinkomster av jorden. Pastoraten kan vid ett nettoredovisnings- system bättre tillgodose sina ekonomiska intressen.

Också med tanke på såväl rationalise- ringen av jordbruket som behovet av mark för exploatering, kan det vara en fördel att i vissa lägen kunna tillämpa kortare arrendeperioder och därmed vinna större rörelsefrihet. I en tid, som präglas av stora förändringar inom jordbruks- näringen och krav på ökad rörlighet på fastighetsmarknaden, är det olyckligt, om de kyrkliga organens handlingsfrihet är kringskuren av bestämmelser som inte har omedelbart samband med själva fastighets- förvaltningen.

I fråga om skogshushållningsplanerna är det likaså i många fall önskvärt att kunna upprätta sådana för kortare eller stundom något längre perioder än tio år. Därigenom kan man samordna perioderna för olika skogsfastigheter inom ett större brukningsområde eller annars med sådan

belägenhet att det är praktiskt att planerna för dem görs upp samtidigt. Genom frihet att något variera periodernas längd kan man också åstadkomma en jämnare för- delning på olika år av arbetet med att göra upp planerna. Nu kan arbetet med detta vara särskilt stor vissa år, medan det andra år kanske bara är ett fåtal planer som behöver göras upp. Om hushållnings- planernas giltighetstid inte låses genom normaluppskattningssystemet är man också oförhindrad att omarbeta dem, då det blir önskvärt t.ex. på grund av ett komplette- rande skogsförvärv under perioden. Slut- ligen kan det med hänsyn till de speciella förhållandena i Luleå stift måhända vara lämpligt att där tillämpa 20-årsperioder i stället för 10-årsperioder som det nor- mala för hushållningsplanerna.

Genom att basera avräkningarna med kyrkofonden på den årligen redovisade nettoavkastningen kommer man också ifrån det komplicerade problemet med överbalansering mellan olika normalupp- skattningsperioder av t.ex. en överavverk- ning, eller av sådana byggnadskostnader som ett pastorat fått vidkännas vid slutet av en period men som ej kunnat förutses vid uppskattningstillfället.

Detta problem skulle man visserligen delvis komma ifrån vid en övergång till den av utredningen under 8.1.2.3 förorda— de formen för pastoratens Skogsförvalt- ning. Men denna skulle bl.a. medföra, att pastoraten för varje löneboställe med skog skulle årligen få uppbära en andel i netto- resultatet av den föreslagna gemensamma s'kogsförvaltningen. Det torde bli svårt att tio år i förväg uppskatta storleken av ett enskilt pastorats utdelning härav, en svårig- het som man slipper vid en avräkning baserad på redovisat årsnetto.

Ytterligare en omständighet förtjänar att uppmärksammas i detta sammanhang. En del pastorat förvaltar prästgårdar, som har upphört att vara tjänstebostad åt präst. Om en sådan bostad genom uthyrning kan lämna avkastning, bör denna utgöra löne- tillgång för pastoratet och ingå i avräk-

ningen med kyrkofonden. Vidare har ju i skilda sammanhang önskemål framförts om möjlighet att placera prästlönefonds- medel i annan fastighet än jord- eller skogsegendom. Regler saknas emellertid för hur avkastningen av sådan prästlöne- tillgång skall uppskattas inom ramen för nuvarande normaluppskattningsförfarande. Möjligheten för pastorat att placera sina prästlönefonder i andra fastigheter än som avses i EBO och att genom uthyrning till— godogöra sig en avkastning av de överta- liga prästgårdarna skulle otvivelaktigt un- derlättas om man vid avräkning med kyrkofonden finge redovisa det faktiska årsnettot av sådan egendom i stället för att framkonstruera en beräknad normalav- kastning, vilket torde bli svårt i dessa fall.

Väger man samtliga dessa fördelar samt minskningen av boställsnämndens arbete om normaluppskattningsförfarandet slopas mot det ev. merarbete för stiftsnämnden, som ligger i granskningen av pastoratens årsredovisningar och upprättande av av-

räkningslängd på grundval av dessa, finner utredningen för sin del, att fördelarna överväger.

Utredningen anser dessa fördelar hos nettoredovisningssystemet vara så bety- dande för löneboställenas förvaltning inte minst med tanke på rationaliseringsverk- samheten inom jordbruket, att den föreslår, att normaluppskattningsförfarandet slopas och att man går över till det av utredningen skisserade nettoredovisningssystemet vid avräkningen med kyrkofonden.

Det kan slutligen tilläggas, att utveck- lingen går mot ett ökat antal kyrkliga sam- fälligheter som en följd av kommunsam- manslagningarna bland de borgerliga kom— munerna. Med det förbättrade skatteun- derlag som därmed uppkommer kan an- talet tillskottspastorat väntas minska under de närmaste åren. Frågan om formerna för avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden får därigenom inte lika stor betydelse i framtiden.

4. Inventering av det kyrkliga fastighetsbeståndet år1962

4.1. Inledande synpunkter

Det kyrkliga fastighetsbeståndet består till övervägande del av jord- och skogsbruks- fastigheter, som under mycket lång tid använts för dessa ändamål. Vad jord- bruksjorden beträffar har denna ofta och i tilltagande omfattning sambrukats med jordbruksjord i annan ägo. Den upprust- ning av de kyrkliga fastigheternas bygg- nadsbestånd, som merendels präglat för- valtningen från 1930-talets mitt fram till början av innevarande årtionde, har bidra— git till att dessa fastigheter i högre grad än som eljest skulle varit fallet har blivit kvar i produktionen som mer eller mindre självständiga enheter. På grund av det kyrkliga fastighetsbeståndets särställning i olika avseenden har dessa fastigheter också lämnats mera orörda i vad avser belägen- het och utformning än flertalet enskilt ägda fastigheter vid de reformer som genomförts på fastighetsindelningens om- råde.

Men i ett avseende har de kyrkliga fas- tigheterna i stor omfattning berörts av samhällsutvecklingen. Deras ägor har ofta varit centralt belägna i bygden och de har därför i allt större utsträckning måst tagas i anspråk för tätbebyggelse och serviceanläggningar i samband med be- folkningsomflyttningen från glesbygder till tätorter. Ännu finns det inga tecken, som tyder på att denna utveckling skulle vara aVSlutad. Behovet av mark för bo- städer, skolor, industrier och fritidsanlägg- ningar liksom för trafikleder och parke- ringsutrymmen ökar och man har därför

anledning förmoda, att tätorternas krav på exploateringsmark kommer att bli stör- re för varje år.

Denna utveckling har i många fall be- gränsat möjligheterna inte bara att i oför- ändrade former bruka de kyrkliga jord- bruksfastigheterna utan också att på lång- re sikt anpassa deras areal och bruknings- former till den allmänna utvecklingen på jord- och skogsbrukets områden. Denna kännetecknas ju främst av att starkt sti- gande lönekostnader tvingat fram en hög- gradig mekanisering, och denna i sin tur kräver större brukningsenheter med väl samlade och rationellt utformade behand- lingsytor.

I den allmänna omstrukturering av fas- tighetsbeståndet, som pågår med stöd av olika statliga åtgärder, är det angeläget att de kyrkliga fastigheterna ingår liksom alla andra. Strukturrationaliseringen kan emel- lertid inte genomföras överallt på en gång. Då därtill förhållandena varierar i olika delar av landet och därmed även ange— lägenhetsgraden när det gäller att företa en omstrukturering, är det självfallet av stort intresse att kunna bedöma, hur stort behovet av strukturrationalisering är för de kyrkliga fastigheterna i de olika stiften. För att tillgodose detta syfte fann utred- ningen det nödvändigt att göra en inven- tering av det kyrkliga fastighetsbeståndet efter enhetliga normer.

En sådan inventering tedde sig desto angelägnare, eftersom aktuellt material till underlag för utredningens överväganden saknades. För den diskussion som behöver föras om den kyrkliga fastighetsförvalt-

ningens former är ju en totalbild av fastig- hetsinnehavet av största värde.

De fastigheter som enligt utredningens bedömning borde inventeras i detta sam- manhang var de som är att hänföra till kyrklig jord enligt definitionen i 1 5 För- säljnL. Dock borde prästgårdarna och biskopsgårdarna, dvs. de fastigheter som upplåtits som tjänstebostad åt präst eller biskop, inte omfattas av inventeringen. Dessa har ju sin väsentliga funktion som bostadshus och beståndet av tjänstebostä- der har inventerats i annat sammanhang.1

Med den ovan angivna begränsningen kom också kyrkor och kyrkogårdar samt församlingshem och annan församlings- kommunal egendom att falla utanför ra- men för utredningens undersökning.

Utredningen beslöt alltså på ett tidigt stadium att låta verkställa en inventering av den kyrkliga jorden med nyss angivna begränsning. Inventeringen skulle avse bl.a. arealer av olika ägoslag, byggnader, skogs- bestånd samt önskvärda eller väntade för- ändringar. Sedan det uppdragits åt leda- moten Bo Turesson att handha detta ar— bete, utformades i samråd med stiftsjäg- mästarna en instruktionspromemoria för systematiskt insamlande av erforderliga data. Dessa infördes sedermera fastighets- vis genom stiftsjägmästarnas försorg på de för ändamålet utformade primärkorten. Materialet insamlades under år 1962 och avspeglar således läget vid ingången av detta år.

Efter centralt utförd granskning av drygt 5000 insända primärkort och därefter gjorda rättelser och kompletteringar vidtog år 1963 med vederbörligt bemyndigande en maskinell bearbetning och redovisning av materialet efter en av utredningen god- känd plan, som utformats av Turesson. Det maskinella arbetet leddes av denne och utfördes med konventionella hålkorts- metoder på Kungl. statistiska centralbyråns maskincentral. Resultaten redovisas stifts- vis i bil. B till detta betänkande, vilken omfattar 33 tabeller. Dessa kommenteras närmare i det följande.

4.2 Kommentar till tabellerna i bllaga B

4.2.1. Fastighetsbeståndet

Tabell 1 är ett sammandrag av antal fas- tigheter och ägoskiften samt arealer av olika ägoslag. Därav framgår att i det insamlade materialet har redovisats sam— manlagt 5033 kyrkliga fastigheter, för- delade på 8 833 ägoskiften. Hur fastighe- terna fördelar sig på olika kategorier av kyrklig jord framgår av tabell 33. Den kyrkliga jorden omfattade enligt redo- visningen år 1962 totalt:

88 041 ha åker och kultiverad betesmark, 19899 ha annan betesmark, 301 651 ha produktiv skogsmark samt 91615 ha övrig mark eller tillhopa 501 206 ha

Tabellerna 2, 3, 4 och 5 redovisar ägosla- gens procentuella fördelning mellan de olika stiften. Variationerna är mycket stora. Av arealen jordbruksjord har sålunda Lunds stift 21,8 % och Luleå stift 0,9 0/0, medan av den produktiva skogsmarkens areal 20,1 % belöper på Härnösands stift och 0,8 % på Stockholms stift. Även med av- seende på den totala arealen har Härnö- sands stift den största andelen med 16,0 % och Stockholms stift den minsta med 0,9 %. Totalarealerna i de olika stiften med egen stiftsnämndsförvaltning företer också en mycket stark spridning från 80 274 ha i Härnösands stift till 10 194 ha i Visby stift.

Tabellerna 6, 7 och 8 visar, att antalet ägoskiften är störst i de stift, som uppvisar de största arealerna jordbruksjord. Av det totala antalet ägoskiften är sålunda 64,5 % belägna i Lunds, Uppsala, Skara, Växjö och Linköpings stift. Den genomsnittliga arealen åker och kultiverad betesmark per ägoskifte är för samtliga kyrkliga fastighe- ter i riket 15,2 ha, varierande mellan 23,4 ha i Stockholms stift och 9,1 ha i Luleå

1 Statens personalbostadsdelegation genom- förde år 1958 en inventering av samtliga prästgårdar i riket.

stift. Motsvarande arealer produktiv skogs- mark per ägoskifte är för riket 64,3 ha, varvid Härnösands stift uppvisar den stör- sta genomsnittsarealen med 227,5 ha pro- duktiv skogsmark per ägoskifte och Visby stift den minsta med 23,0 ha.

Det bör framhållas, att skogsskiften, som tillhör olika kyrkliga fastigheter men som gränsar till varandra, här redovisas som skilda skiften, trots att de geografiskt sett bildar ett skifte och kan brukas såsom sådant. Detta förhållande är ej ovanligt framför allt i södra och mellersta Sverige.

Tabell 9 redovisar fastigheternas genom- snittsarealer av olika ägoslag. Av redo- visningen syns att det kyrkliga fastighets- beståndet till stor del utgörs av små fas- tigheter. Detta förhållande belyses ytter- ligare i det följande i samband med redo- visning av brukningsenheternas fördelning på storleksgrupper. Vid jämförelse mellan tabell 9 samt tabellerna 7 och 8 finner man vissa skenbart motstridiga uppgifter. Så till exempel är enligt tabell 8 genom- snittsarealen produktiv skogsmark i Lunds stift 27,8 ha per ägoskifte, medan den enligt tabell 9 endast är 8 ha per fastighet. Detta sammanhänger emellertid med att i tabell 9 medtagits samtliga kyrkliga fastig- heter inom stiftet, vare sig dessa innehåller både jordbruksjord och skogsmark eller inte, medan tabell 8 endast redovisar de ägoskiften i vilka ingår produktiv skogs- mark.

Av tabell 10 framgår att 4393 kyrkliga brukningsenheter innehåller åker och kul- tiverad betesmark. Av dessa befinner sig 1 630 i storleksgruppen mindre än 10 ha jordbruksjord. 1 102 innehåller mellan 10 och 20 ha jordbruksjord, 1088 mellan 20 och 40 ha, medan endast 572 har mera än 40 ha.

Detta innebär — enligt tabell ] I -— att 62,2 % av hela antalet har mindre än 20 ha jordbruksjord och 13,0 % mera än 40 ha.

Fördelningen på storleksgrupper efter areal jordbruksjord varierar mycket i olika stift. Den största andelen små bruknings-

enheter har Luleå, Härnösands och Upp- sala stift med 61,4 56,1 resp. 50,2 % av hela antalet brukningsenheter i gruppen mindre än 10 ha jordbruksjord. Mindre än 10 o/(, i gruppen större än 40 ha jordbruks- jord har Växjö, Göteborgs, Härnösands, Luleå och Visby stift. En helt annan bild företer Skara och Stockholms stift med 15,6 % respektive 15,8 % med mindre än 10 ha jordbruksjord och 28,0 % resp. 34,2 % i gruppen över 40 ha. Beträffande Stockholms stift bör dock anmärkas, att totala antalet brukningsenheter i denna redovisning blott är 38.

Tabellerna 10 och 11 kräver emellertid en ytterligare kommentar. I redovisningen av brukningsenheter har alla enheter som utarrenderas särskilt redovisats. Häri ingår sålunda även mindre enheter utan hus, vilka brukas tillsammans med annan fastig- het, enskild eller kyrklig. Siffrorna belyser behovet av omarrondering men är inte utan vidare jämförbara med andra statis- tiska uppgifter rörande brukningsenheter inom jordbruket.

En rättvisande bild av de självständiga kyrkliga jordbruksenheterna och deras ge- nomsnittsarealer i de olika stiften får man först vid en sammanställning av siffrorna i tabell 10 med dem i tabellerna 26—28. Ett exempel må belysa det sagda: I Upp- sala stift finns 562 brukningsenheter med åker (tabell 10). Av dessa utarrenderas emellertid 310 som sidobruk till annan än kyrklig fastighet (tabell 28) och 30 sambrukas med kyrklig fastighet eller ar- rendelott (tabell 26 och 27). Endast 222 av 562 brukningsenheter med åker utgör vad man vanligen betecknar som bruk— ningsenhet. På dessa självständiga enheter kommer också — såsom framgår om man sammanställer tabell 1 med tabellerna 26—28 huvudparten av åker och betes- mark, 9 115 ha av 11 753 ha, vilket innebär att dessa brukningsenheter i ärkestiftet om- fattar i genomsnitt 41 ha åker och betes- mark.

Antalet självständiga brukningsenheter i de olika stiften och deras genomsnittliga

Stift Antal självst.

bruknings-

Genomsnittlig areal i ha

Åker o. kult. Annan enheter betesmark betesmark Uppsala 222 34,4 6,6 Linköping 341 22,3 9,1 Skara 404 31,6 6,2 Strängnäs 205 29,7 6,0 Västerås 86 32,8 5,0 Växjö 385 18,0 7,8 Lund 739 24,4 2,9 Göteborg 370 15,6 2,5 Karlstad 155 23,9 2,8 Härnösand 72 12,1 4,0 Luleå 40 12,1 4,6 Visby 1 3 27,3 8,1 Stockholm 29 35,8 24,7 Summa 3.061 24,2 5,3

areal åker och betesmark framgår av ovanstående sammanställning.

4.2.2. Skogen

Tabell 12 innehåller samtliga vid inven- teringen insamlade skogliga uppgifter. Vir- kesförråden har redovisats dels totalt och dels åldersklassvis, varvid såväl areal som kubikmassa fördelats på åldersklasser. Tabellerna 13—17 innehåller en mera spe- cificerad redovisning av materialet.

Av tabell 13 framgår, att av hela virkes- förrådet belöper 17,5 % på Härnösands stift och 0,8 % på Stockholms stift.

Som syns av tabell 14, varierar det ge- nomsnittliga virkesförrådet per ha produk- tiv skogsmark avsevärt mellan de olika stiften. De erhållna värdena ansluter sig väl till vid riksskogstaxeringen framräkna- de normalförråd. Största genomsnittliga virkesförrådet förekommer i Linköpings stift med 129 mask per ha, medan Luleå stift har det lägsta eller 69 mnsk per ha.

I tabell 15 redovisas det genomsnittliga virkesförrådet per ha produktiv skogsmark inom åldersklassgrupperna I+II, III+IV samt V+.2

För att kunna dels genomföra en gransk- ning av de i tabellen förekommande vär- denas normalitet, dels också utföra en till- växtberäkning har omloppstiderna i de olika stiften måst definieras. Därvid har antagits, att räntefoten är 3 % samt att högsta markvärde eftersträvas. De om- loppstider som sålunda erhållits framgår av tablån överst på s. 41.

Med ledning av riksskogstaxeringens resultat har för olika tillväxtregioner be- räknats det normala virkesförrådet i de i tabellen förekommande åldersklassgrupper- na. Vid jämförelse mellan dessa värden och i tabell 15 angivna virkesförråd i åldersklassgruppen III+IV har de senare visat sig vara höga i Västerås, Växjö och Härnösands stift, relativt höga i Linkö- pings, Strängnäs, Karlstads och Luleå stift samt låga resp. relativt låga i Visby och Göteborgs stift. Inom denna åldersklass— grupp företer alltså Uppsala, Skara, Lunds och Stockholms stift med hänsyn till resp. tillväxtregion normala virkesförråd per ha produktiv skogsmark.

Varje åldersklass omfattar en tjugoårs- period. Åldersklass I omfattar sålunda virke i åldern 0———20 år, åldersklass H 21—40 år osv.

Stift Omlopps- Kalmarks- tid år tid är

Lund 75 5

Visby 80 5

Växjö

Linköping 85 5 Skara

Göteborg

Karlstad 90 5 Strängnäs Stockholm

Uppsala 105 5 Västerås 1 10 5

Härnösand 140 10 Luleå 160 15

I åldersklassgruppen V—l— förekommer i jämförelse med normalvärdena höga virkesförråd i Uppsala, Skara, Västerås, Växjö och Härnösands stift, relativt höga i Linköpings och Luleå stift samt låga i Göteborgs och Visby stift. Normala virkes- förråd i denna åldersklassgrupp förekom- mer alltså i Strängnäs, Lunds, Karlstads och Stockholms stift.

Det kyrkliga skogsbrukets målsättning

Uppsala stift

syftar till jämn avkastning och bästa möj- liga ekonomiska resultat. Omloppstiderna ovan torde med hänsyn till denna målsätt- ning vara något för låga. Om de utveck- lingstendenser på såväl intäkts- som kost- nadssidan vilka under de senaste åren gjort sig gällande inom skogsnäringen blir bestående, kommer möjligen denna mål- sättning att i mer eller mindre hög grad anpassas till ett skogsbruk, som syftar till högt markvärde, dvs. hög produktivitet.

De omloppstider som för närvarande tillämpas i det kyrkliga skogsbruket torde ligga ungefär 10 å 15 år över dem som i det föregående teoretiskt räknats fram. Orsaken härtill synes vara en överhåll- ning av timmer-, skärm- och fröträds- ställningar, vilka har hög värdetillväxt per ma sk men låg massatillväxt per ha. Denna överhållning har naturligtvis också en för- yngringseffekt och ger alltså såväl en viss värdeproduktion som föryngring.

Tabell 16 redovisar det totala virkesför- rådets procentuella fördelning på ålders- klassgrupper och tabell 17 den procentuella fördelningen på åldersklasser av den totala arealen produktiv skogsmark.

Värdena i tabell 17 har jämförts med den procentuella arealfördelningen på åldersklassera enligt normalskogsmodellen. Följande iakttagelser har därvid gjorts.

K I 111 IV V VI + Aktuell arealfördelning, % 7,9 14,0 14,3 17,3 14,3 12,5 19,7 Normal arealfördelning, % 4,5 18,2 18,2 18,2 18,2 18,2 4,5

Andelen kalmark och övermogen skog något för hög, övriga åldersklasser låga.

Linköpings stift

K I III IV V VI+ Aktuell arealfördelning, % 3,3 12,4 12,3 18,5 23,3 16,2 14,0 Normal arealfördelning, % 5,6 22,2 22,2 22,2 22,2 5,6 _

Andelen övermogen skog hög, övriga åldersklasser låga med undantag av åldersklass IV.

* Bokstaven K betecknar här kalmark.

K I II III IV V VI+ Aktuell arealfördelning, % 6,4 10,4 13,0 22,5 22,7 17,1 7,9 Normal arealfördelning % 5,6 22,2 22,2 22,2 22,2 5,6 —

Andelen övermogen skog hög, övriga åldersklasser normala med undantag av åldersklasserna I och II, vilka arealmässigt är underrepresenterade.

Strängnäs stift

K I II III IV V VI+ Aktuell arealfördelning, % 7,3 11,9 11,3 15,6 22,4 18,2 13,3 Normal arealfördelning, % 5,4 21,0 21,0 21,0 21,0 10,6

Andelen övermogen skog hög, övriga åldersklasser låga med undantag av K och IV.

Västerås stift

K I II III IV V VI +

Aktuellarealfördelning,% 8,6 10,3 12,3 15,4 13,5 16,2 23,7 Normal arealfördelning, % 4,4 17,4 17,4 17,4 17,4 17,4 8,6

Andelen avverkningsmogen skog något hög, övriga åldersklasser låga med undantag av III och V.

Växjö stift

K I II III IV V VI+ Aktuell arealfördelning, % 7,2 15,3 15,3 17,1 20,9 12,8 11,4 Normal arealfördelning, % 6,0 23,5 23,5 23,5 23,5 — —

Andelen avverkningsmogen skog hög, övriga åldersklasser låga med undantag av K och IV.

Lunds stift

K I II III IV V VI + Aktuell arealfördelning, % 2,7 14,7 25,8 18,8 17,8 12,7 7,5 Normal arealfördelning, % 6,3 25,0 25 ,0 25 ,0 18,7 — —

Andelen avverkningsmogen skog hög, övriga åldersklasser låga med undantag av H och IV.

Göteborgs stift

K I II III IV V VI + Aktuell arealfördelning, % 3,7 8,8 13,1 24,0 21,6 17,7 11,1 Normal arealfördelning, % 5 ,6 22,2 22,2 22,2 22,2 5 ,6

Andelen avverkningsmogen skog hög, åldersklasserna K, I och II låga, åldersklasserna III och IV normala.

K I II III IV V VI+ Aktuell arealfördelning, % 6,2 10,8 11,2 17,0 19,1 17,6 18,1 Normal arealfördelning, % 5,4 21,0 21,0 21,0 21,0 10,6 —

Andelen avverkningsmogen skog hög, åldersklasserna K, III och IV normala, åldersklasserna I och II låga.

Härnösands stift

K I II III IV V VI +VII

Aktuellarealfördelning,% 14,2 5,8 8,0 8,1 13,4 14,7 35,8 Normalarealfördelning,% 6,9 13,3 13,3 13,3 13,3 13,3 13,3 13,3

Andelen avverkningsmogen skog något för hög, kalmarksarealen hög, åldersklasserna I, II och III underrepresenterade, åldersklasserna IV och V normala, åldersklasserna VI och VII överrepresenterade.

Luleå stift

K I II III IV V VI VII + VIII

Aktuell arealfördelning, % 6,2 6,7 8,1 10,5 15,9 25 ,0 27,6 Normal arealfördelning, % 8,5 11,5 11,5 11,5 11,5 11,5 11,5 11,5 11,5

Andelen avverkningsmogen skog mycket ringa eller obefintlig, underrepresentation i ålders- klasserna I, II, relativt normal i K och III samt överrepresentation i IV och V.

Visby stift

K I II III IV V VI+ Aktuell arealfördelning, % 6,4 5,5 9,0 10,4 16,3 15,1 37,3 Normal arealfördelning, % 6,0 23,5 23,5 23,5 23,5 — —

Andelen avverkningsmogen skog mycket hög, åldersklasserna I—IV underrepresenterade med undantag av K, som är normal.

Stockholms stift

K I II III IV V VI + Aktuell arealfördelning, % 8,0 10,8 11,0 18,1 18,5 21,9 11,7 Normal arealfördelning, % 5 ,4 21,0 21 ,0 21,0 21,0 10,6 —

Andelen avverkningsmogen skog hög, åldersklasserna I och II låga, åldersklasserna III och IV nära normala, åldersklasserna K och V överrepresenterade.

Det bör här anmärkas, att en del av för- vid inventeringen och i tabellerna ovan rådet består av överståndare. Dessa står redovisats i de högsta åldersklasserna, vil- i verkligheten på mark, som ligger i för- ket delvis förklarar de relativt stora för- yngringsklasserna K, I och II — men har råden i dessa.

Tillväxt per år

Stift m”sk % av totalförråd m”sk per ha Uppsala 161 394 4,1 4,6 Linköping 148 302 5,6 7,1 Skara 118 036 5,6 6,9 Strängnäs 75 612 5,7 7,0 Västerås 115 459 3,8 4,1 Växjö 251 945 5,6 7,1 Lund 79 545 7,9 8,8 Göteborg 88 976 6,1 6,7 Karlstad 207 936 5,1 6,0 Härnösand 160 460 2,8 2,6 Luleå 44 576 2,1 1,5 Visby 30 034 6,0 5,2 Stockholm 14 257 5,3 6,2 Summa resp. medeltal 1 496 532 4,6 5,0

I tabellen härovan har försök gjorts att beräkna den totala avkastning inom varje stift av det aktuella förrådet, som skulle kunna ligga till grund för en jämförelse med avkastningen från ett normalskogs- bruk. Härvid har använts riksskogstaxe- ringens tillväxtprocenter, förrådsvägda inom åldersklassgrupperna och mellan förekommande tillväxtregioner inom stif- ten. Procenttalen har för varje åldersklass- grupp omräknats till m”sk per ha och år. Via arealen inom varje åldersklassgrupp har så framräknats den totala tillväxten per år.

Under förutsättning av normal arealför— delning på åldersklasserna skulle med an- tagen omloppstid och i riksskogstaxering- ens material redovisad produktionsförmåga den uthålliga tillväxten per år uppgå till de tal som framgår av vidstående tabell.

Den aktuella tillväxten ligger alltså 16 % över den uthålliga beroende på den skeva åldersklassfördelningen med relativt höga förråd i medelålders och äldre bestånd med följande hög absolut tillväxt i mask men med en relativt låg procentuell massa- tillväxt.

Vid ett uthålligt skogsbruk kommer så- ledes den absoluta tillväxten för flertalet

stift att minska. Från denna bild avviker tre stift, nämligen Härnösands, Luleå och Visby. Beträffande Härnösands stift beror detta på en inväxning från kalmarks- och slutavverkningsareal.

På grund av här angivna förhållanden kommer den kyrkliga skogsmarken att för avsevärd tid framåt lämna en avkastning, som kan förväntas fluktuera starkt i perio- der med en längd av 40 å 50 år.

Stift Tillväxt Prod. förmåga mask mask per ha och är Uppsala 142 901 4,1 Linköping 112 087 5,4 Skara 92 685 5 ,4 Strängnäs 59 130 5,5 Västerås 106 172 3,8 Växjö 192 321 5,4 Lund 62 617 6,9 Göteborg 74 110 5,6 Karlstad 171 505 5,0 Härnösand 170 122 2,8 Luleå 58 270 2,0 Visby 34 632 6,0 Stockholm 11 704 5,1 Summa 1 288 260 —

Det bör här framhållas att de år 1962 insamlade uppgifterna rörande skogstill- ståndet grundar sig på 10-åriga skogshus- hållningsplaner. Dessa uppgifter represen- terar därför genomsnittligt tillståndet i skogen för ungefär tio år sedan. Därefter har enligt uppgift en snabbare avverkning skett av det äldre virkeskapitalet. Samtidigt torde Väsentliga arealer sämre åker och framför allt betesmarker ha skogsplante- rats. Dessa åtgärder har självfallet medfört, att arealerna i åldersklass I under senare år undergått en betydande ökning.

4.2.3. Byggnadsbeståndet

I tabell 18 har byggnaderna på de kyrkliga fastigheterna indelats i sex klasser. I klas- serna 1—3 har redovisats moderna bygg- nader i resp. gott, medelgott och dåligt skick och i klasserna 4—6 omoderna bygg- nader med samma indelning med hänsyn till tillstånd.

Av tabell 19 framgår att av totala an- talet fastigheter — 5033 — är 64,3 % bebyggda med bostadshus och 63,7 % med ekonomibyggnader.

Av bostadshusen är 61,4 % moderna. Stora variationer förekommer även i detta hänseende mellan de olika stiften. Andelen moderna bostadshus är sålunda drygt 89 % i Stockholms och Uppsala stift medan den i Karlstads och Luleå stift är 20,1 % respektive 9,1 %.

Av samtliga ekonomibyggnader är 49,3 % moderna. Strängnäs och Stockholms stift redovisar de högsta procenttalen mo- derna ekonomibyggnader — mera än 65 %, medan i Visby och Luleå stift endast omkring en tiondel tillhör denna kategori.

Som av tabellerna 21 och 23 framgår har byggnadsbeståndets tillstånd bedömts vara övervägande gott. Blott 5,2 % av antalet bostadshus och 10,9 % av antalet ekono- mibyggnader anges befinna sig i dåligt skick. Såväl bostadshusen som ekonomi- byggnaderna företer emellertid härvidlag stora variationer i olika stift.

Härtill kommer att begreppet modern

torde vara mera entydigt i fråga om bostadshus än när det gäller jordbrukets ekonomibyggnader. Dessutom medför den fortgående tekniska utvecklingen just på detta område att begreppet modern i fråga om lantbruksbyggnader är föremål för en snabb förskjutning. Inventeringens här re- dovisade resultat torde därför med hänsyn till dagens krav lämna en alltför positiv bild av ekonomihusbeståndet.

Beträffande tabellerna 18—23 bör slut- ligen framhållas, att grunderna vid be- dömningen på fältet kan ha varit något olika i de skilda stiften.

4.2.4. Bedömning av rationaliseringsbehovet

Tabell 24 redovisar resultaten av stiftsjäg- mästarnas bedömning av vilka kyrkliga jordbruksfastigheter eller arrendelotter som lämpar sig att bli bestående. De angivna fastigheternas genomsnittsareal jordbruksjord för hela riket 24 ha —— förefaller anmärkningsvärt låg med hän- syn till den storlek, som ett modernt be- drivet jordbruk enligt nutida krav anses böra ha. Endast i två stift uppgår genom- snittsarealen jordbruksjord för här avsed- da fastigheter till 40 ha eller något där- över — Skara och Stockholms stift. I så utpräglade jordbruksområden som Lin- köpings och Lunds stift är motsvarande arealer endast 24 resp. 28 ha.

Vid studierna av tabell 24 jämförd med tabell 10 finner man att inte i något stift 40 ha jordbruksjord ansetts vara minimi- areal för de fastigheter som bedömts bli bestående. I Uppsala, Skara, Västerås, Luleå, Visby och Stockholms stift har man inte ansett sig böra gå under 20 ha jord- bruksjord vid denna bedömning, medan i Strängnäs, Växjö, Lunds, Karlstads och Härnösands stift minimiarealen ansetts ligga i storleksgruppen 10—20 ha. I två stift slutligen, Linköpings och Göteborgs, har fastigheter med mindre än 10 ha jordbruksjord godtagits såsom lämpade att bestå.

Då de storleksnormer som tillämpats vid ifrågavarande bedömning i stor ut- sträckning alltså ligger under 40-hektars- gränsen, har man anledning anta, att det antal fastigheter som verkligen kommer att bli bestående som självständiga bruk- ningsenheter är avsevärt mindre än de 2 279 vilka upptagits i tabell 24. Av natur- liga skäl medger inte inventeringsmateria- let några siffermässiga beräkningar här- vidlag. Det i tabell 10 angivna antalet fastigheter med mera än 40 ha jordbruks- jord 572 torde emellertid kunna ge en viss vägledning. Vissa av dessa sist- nämnda fastigheter kommer emellertid på grund av sitt läge i anslutning till en tätort inte heller att bestå som jordbruksfastig- heter utan blir föremål för mer eller mindre total exploatering för andra ända- mål. Å andra sidan är det uppenbart, att det i övre skiktet av storleksgruppen 20— 40 ha finns åtskilliga fastigheter, som kan komma att bestå. Hur många dessa är låter sig inte exakt beräknas. Det förda resone- manget leder dock till den slutsatsen, att antalet kyrkliga fastigheter, som utan kompletteringar realistiskt kan bedömas bestå som självständiga jordbruk, ej uppgår till i tabell 24 angivna 2279 utan snarare torde understiga ] 000.

Som underlag för en sådan mera rea- listisk bedömning av det kyrkliga jord- brukets förutsättningar kan också tjäna den specialundersökning som utredningen år 1964 verkställde inom en begränsad region, den norra delen av Kalmar län, och som utförligt redovisas i bil. C till detta betänkande. Lantbruksnämndens be- dömning av det kyrkliga fastighetsbestån- det där gav vid handen, att av inalles 93 prövade brukningsenheter endast 23, dvs. en fjärdedel, bedömdes ha goda förutsätt- ningar att kunna långsiktigt bestå som självständiga företag utan betydande om- disposition.

Att man vid 1962 års fastighetsinven- tering använde mycket låga arealgränser vid urskiljandet av de fastigheter vilka ansågs kunna bestå framgår också av

tabell 25, som redovisar de fastigheter eller arrendelotter vilka ej ansågs kunna bli bestående. Genomsnittsarealen jordbruks- jord för dessa är nämligen för hela riket 6,8 ha. I två stift har denna genomsnitts- areal väsentligt understigits, nämligen i Lunds och Göteborgs stift, där genom- snittsarealen jordbruksjord för denna grupp kyrkliga fastigheter är 4,2 resp. 2,7 ha.

I tabellerna 26, 27 och 28 redovisas de fastigheter, som antingen sambrukas med kyrklig fastighet resp. arrendelott inom vederbörande pastorat eller upplåts som sidoarrende till fastighet av annat slag. Dessa fastigheter har vid inventeringen inte gjorts till föremål för någon bedömning rörande deras lämplighet att bestå som självständiga enheter. Man har emellertid anledning anta, att en ej obetydlig del av dem är klart olämpliga härför.

De fastigheter som enligt tabell 25 be- dömts inte lämpa sig bestå som självstän- diga enheter har i tabell 29 grupperats med hänsyn till befintligt byggnadsbestånd och dettas beskaffenhet. Byggnader saknas helt på 44 % av dessa fastigheter. I 38 % av samtliga fastigheter i denna tabell är bostadshusen omoderna eller om mo- derna i dåligt skick, medan motsva- rande procenttal beträffande ekonomibygg— naderna är 45. Endast 18 % av bostads- husen och 11 % av ekonomibyggnaderna på dessa fastigheter är alltså moderna och i gott eller medelgott skick.

Tabell 30 redovisar en angelägenhets- gradering av omarronderingsbehovet på grund av de enskilda ägoskiftenas form. Materialet har därefter sammanställts i tabell 3] gruppvis för hela riket. Av sam- manställningen framgår att för att till- fredsställande förhållanden i detta avse- ende skall ernås behöver 24,3 % av all kyrklig jord omarronderas.

Av tabell 32 framgår storleken av de arealer kyrklig jord vars användning för hittillsvarande ändamål bedömts förändras dels inom den närmaste tioårsperioden, dels i mera avlägsen framtid.

Vid bedömning av den kyrkliga jordens

behov av strukturrationalisering har man huvudsakligen att beakta:

1. behovet av de enskilda brukningsen- heternas arealupprustning,

2. de enskilda ägoskiftenas utformning,

3. väntade förändringar i arealanvänd- ningen,

4. de enskilda brukningsenheternas arron- dering.

Av vad i det föregående beträffande jord- bruksenheterna anförts i anslutning till tabellerna 24 och 25 framgår, att behovet av arealupprustning genom tillskottsför- värv, byten och sammanslagningar är stort. Ungefär en femtedel av antalet kyrkliga jordbruksfastigheter kan med utgångs- punkt från detta resonemang bestå utan något arealtillskott. Hur stor areal jord- bruksjord denna femtedel representerar kan inte angivas exakt, men den torde röra sig om ungefär halva totalarealen kyrklig jordbruksjord. Den återstående hälften av jordbruksjordsarealen ingår alltså i fastig- heter, som är i behov av arealupprustning. Denna torde endast i begränsad omfatt- ning kunna ske utan mer eller mindre genomgripande strukturrationalisering av fastighetsindelningen. Behovet av struk- turrationalisering är emellertid större än vad som föranleds enbart av kravet på arealupprustning. Vissa förändringar mo- tiveras nämligen också av de enskilda ägo- skiftenas otillfredsställande utformning. Då sannolikt en betydande del av den jord- bruksjordsareal som ingår i tabell 31 hän- för sig till fastigheter, som är i behov av arealupprustning, kan av det sagda inte dras någon annan slutsats, än att mera än hälften av jordbruksjordsarealen är i behov av strukturrationalisering av dessa skäl. Härtill kommer att såväl väntade för- ändringar i arealanvändningen som behov av förbättringar av de enskilda bruknings- enheternas arrondering ytterligare kan för- väntas öka den andel av den kyrkliga jord- bruksjordsarealen som behöver struktur- rationaliseras.

Vad åter angår skogsmarken framgår av tabell 8 att med hänsyn till de krav modernt skogsbruk ställer ägoskiftesarea- len i stor utsträckning är otillfredsställande. Även ägoskiftenas utformning motiverar enligt tabell 31 förändringar beträffande ungefär en fjärdedel av arealen. Liksom beträffande jordbruksjorden kommer vän- tade förändringar i arealanvändningen att dessutom medföra behov av justerad fastig- hetsindelning.

Då de olika faktorer som påverkar be- hovet av strukturrationalisering griper in i varandra, har det ansetts olämpligt att här försöka göra några siffermässiga beräk- ningar av storleken på de arealer som är i behov av strukturrationalisering. Med hänsyn till de bedömningar som gjorts i det föregående torde det emellertid vara realistiskt att anta. att det rör sig om 1/3 till 1/2 av den totala arealen kyrklig jord i riket.

4.2.5. Olika kategorier av kyrklig jord

Med hänsyn till att olika förvaltningsbe- stämmelser och arrenderegler såsom fram- gått av kap. 2 gäller för olika slags kyrklig jord, har det ett särskilt intresse att se hur det kyrkliga fastighetsbeståndet fördelar sig på de olika kategorier som här kan komma ifråga. Till underlag för ut- redningens överväganden i det följande beträffande förvaltningsformerna har en sammanställning härav gjorts i tabell 33. Av denna framgår alltså ägoskiftenas och arealernas fördelning på olika fastig- hetstyper inom stiften, dvs. med hänsyn till de skilda kyrkliga ändamål som fastig- heterna tjänar. Tabellen visar, att av den totala arealen åker och betesmark, som uppgår till 107940 ha, utgör 97 721 ha eller 90 % prästlöneboställen. Av den produktiva skogsmarken på totalt 301651 ha hänför sig 285147 ha eller 94 % till prästlöneboställena. Den kyrkliga jorden förvaltas sålunda till helt övervägande del av pastoraten och enligt bestämmelserna i EBO. Anmärkningsvärt är att de fastighe-

ter vilkas förvaltning regleras av de utför- liga bestämmelserna i EArrSt vid inven- teringen endast uppgick till ett antal av 164 omfattande inalles 235 skiften om 18 259 ha, som till största delen — 61 % — bestod av skogsmark.

Siffermaterialet som insamlats genom stiftsjägmästarna torde vara något ofull- ständigt, när det gäller lokalkyrkornas fas- tighetsinnehav. Då dessas fastigheter under senare tid i viss utsträckning kommit att utarrenderas av församlingarna i stället för författningsenligt genom stiftsnämn- dernas försorg, saknar man numera hos en del stiftsnämnder säker kännedom om deras fortbestånd och tabellen upptar därför en något för låg areal för lokal— kyrkornas hemman. Som exempel kan

anges, att tabellen inte redovisar några kyrkohemman i Göteborgs stift. En sär- skild undersökning, som utredningen gjort genom hänvändelse till samtliga kyrko- herdar i Halland för att utröna förekom- sten av s.k. halländska kyrkohemman, har emellertid visat, att det år 1963 alltjämt fanns 47 hemman eller lägenheter som tillhörde lokalkyrkor i Halland. I flertalet fall rörde det sig om ytterst obetydliga ägolotter, men fyra kyrkor innehade area- ler som översteg 20 ha, två av dem ca 65 ha. Sammanlagt uppgick dock de hal- ländska kyrkojordarnas areal endast till 234 ha. Den sålunda anmärkta bristen i det redovisade Siffermaterialet kan alltså inte anses i nämnvärd grad påverka den total- bild som tabellen ger.

5. Jordbrukets rationalisering och de kyrkliga

fastigheterna

5.1 Strukturutvecklingen

Jordbrukets och skogsbrukets struktur ändras för närvarande i snabb takt. Med struktur menas här jordbruksjordens och skogsmarkens indelning i brukningsenhe- ter och därmed sammanhängande frågor. Det sker en fortlöpande anpassning till ny teknik. Företagsenheterna tenderar att bli större och mera specialiserade. Arbets- kraften i jord- och skogsbruket minskar samtidigt.

5.1.1 Antal brukningsenheter

Antalet brukningsenheter inom jordbruket har länge varit oförändrat i vårt land. Jordbruksräkningarna under perioden 1927 —1961 visar, att det totala antalet bruk- ningsenheter var nära nog konstant till år 1937 liksom relationen mellan olika stor- leksgrupper. Under tiden för andra världs- kriget sjönk antalet brukningsenheter nå- got, men först under tiden efter 1944 års jordbruksräkning har en tydlig omsväng— ning ägt rum. Antalet har härefter minskat i allt snabbare takt, särskilt i storleksgrup- perna under 20 ha åker. Nedläggningarna av brukningsenheter har framför allt be- rört de minsta med mellan 2 och 10 ha åker, medan antalet större företag speciellt i intervallen mellan 30 och 50 ha har ökat. Antalet jordbruksföretag i landet sjönk med ca 40 000 mellan åren 1961 och 1966, vilket innebär att ungefär var femte enhet upphörde under perioden. Nedlägg- ningstakten är i stigande, som framgår av talen för den senaste femårsperioden (ta- bell I på nästa sida).

Det officiella statistiska materialet tyder på att gränsen mellan vad som i genom- snitt bedöms vara bestående och icke be- stående jordbruksföretag f.n. går vid ca 30 ha åker och att den gränsen under ett antal år varit på väg uppåt.

5.1.2 Åkerareal

Parallellt med minskningen av antalet före- tag sker en minskning av åkerarealen. Även denna var tämligen oförändrad från år 1927 fram till utgången av andra världskriget. Intill dettas början hade den t.o.m. visat en blygsam ökning. Den totala åkerarealen i landet utgjorde år 1937 3589 972 ha. Efter 1944 års jordbruks- räkning har åkerarealen emellertid mins- kat i allt snabbare takt, som framgår av statistiken för de senaste åren (tabell II).

Mellan åren 1965 och 1966 sjönk åker- arealen i landet med 50 000 ha enligt statis- tiska centralbyråns preliminära registre- ringar. Detta är avsevärt mera än minsk- ningen under vardera femårsperioderna 1944—1951 och 1951—1956. Det är uppen- bart, att åkerarealen är på väg att minska avsevärt.

Med de här för hela landet redovisade förändringarna i antalet brukningsenheter och åkerareal har följt en koncentration av jordbruket till slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

En del av åkerjorden har blivit bebyg- gelseområde, men den större delen har successivt gått över i skogsmark. Skogs- odling på f.d. jordbruksmark åker och betesmark —— har alltfort en i förhållande

Tabell 1. Antalet brukningsenheter i olika storleksgrupper efter åkerarealen, 1961—1966, hela landet1

Antal brukningsenheter i olika storleksgrupper, ha, åker Summa År bruknings- 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 100— enheter 1961 66 635 75 017 53 446 18 266 11 960 5 410 2186 232 920 1964 58 456 67 299 48 869 19 695 12 896 5 999 2 196 215 410 1965 54 701 61 937 46 777 19 128 13 049 6 135 2 242 203 969 1966 50 277 57 301 45 070 18 883 13 351 6 392 2 291 193 565 Index 1961 = 100 1964 87,7 89,7 91,4 107,8 107,8 1 10,9 100,5 92,5 1965 82,1 82,6 87,5 104,7 109,1 113,4 102,6 87,6 1966 75,5 76,4 84,3 103,4 111,6 118,2 104,8 83,1

till jordbrukets nedläggning låg omfatt- ning. Under 1964 torde ca 16000 ha f.d. inägomark ha planterats. Särskild redo- visning av detta slags skogsodling har hittills inte förekommit, varför uppgiften är skattad med ledning av skogsvårds- styrelsernas rapporter om beviljade stats- bidrag till resp. slutavsyningar av skogs- odlingsföretag på åker. Till dessa bidrags- arealer har lagts en bedömd areal för

storskogsbrukets del. Under åren 1960-— 1964 kan inägoplanteringarna enligt sam- ma härledning bedömas ha omfattat 10000, 12000, 14 500 resp. 16 000 ha.3

Från Skogsstyrelsens statistik över åker som skogsodlats med statsbidrag må några siffror återges (tabell III). De omfattar praktiskt taget enbart privata marker och således inte bolags eller domänverkets mark eller kyrklig jord.

Tabell II. Åkerarealen i ha vid brukningsenheter med över 2 ha åker 1963—1966, hela landet2

Areal åker i olika storleksgrupper; ha

Å Summa 1' . 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 100— åker' ha 1963 211 948 536 903 765 720 477 119 502 452 407 526 391 463 3 293 131 1964 224 214 515 022 729134 493 551 505125 414 613 391492 3 273 151 1965 209 377 470 186 693 870 479 307 509 049 420 486 401 664 3 183 939 1966 193 618 434 036 668 520 472 885 519 356 435 850 408 762 3 133 027 Index 1963 100 100 100 100 100 100 100 100 1964 106 96 95 103 101 102 100 99 1965 99 88 91 100 101 103 103 97 1966 91 81 87 99 103 107 104 95

1 Jordbruksstatistisk årsbok 1965, tabell 72 samt 1966, tabellerna 2 och 83; Statistiska meddelanden J 1966: 42. Jordbruk och boskapsskötsel 1963, tabell 5,

Jordbruksstatistisk årsbok 1965 och 1966, tabell 48 och Statistiska meddelanden ] 1966: 37, tabell 3. " Skogsstatistisk årsbok 1964—1965, 3. 53.

År Areal; ha Beviljat statsbidrag; milj. kr 1961/62 8 440 2,9 1962/63 11 360 4,5 1963/64 11 960 4,7 1964/65 12 130 4,8 1965/66 12 120 5,3

5.1.3 Arbetskraft

Arbetskraftsinsatsen i jordbruket följer förändringarna i antalet företag och i arealen jordbruksjord. Minskningen av den inom jordbruk, skogsbruk och fiske syssel- satta befolkningen i % av totala antalet förvärvsarbetande i landet framgår av tabell IV. Det framgår klart, att jord- och skogsbru- ket relativt sett är starkt krympande nä- ringar. Sverige är på väg att bli ett av världens mest industrialiserade länder med huvuddelen av befolkningen sysselsatt i industri och hantverk m.m. samt samfärd- sel, handel, privat och offentlig tjänst. Takten i jordbrukets anpassning till detta mönster torde i stor utsträckning be- stämmas av lantbrukarnas ålder. Inte min— dre än 33 000 av landets ca 184000 lant- brukare år 1966 var över 65 år och 115 000 var fyllda 50 år. Den närmare åldersfördel: ningen framgår av tabell V.

5.1.4 1960 års jordbruksutredning

1960 års jordbruksutredning har utfört en undersökning rörande lantbrukets struk-

turutveckling,5 ur vilken följande uppgifter må återges om markanvändningen, ägare- och brukareförhållandena samt lantbru- kets företagsstruktur.

Lantbruksnämnderna har bedömt att för landet i dess helhet ca 25 % av åker- arealen kan väntas upphöra som växt- följdsåker dels på grund av brister som inte kan avhjälpas, nämligen alltför låg avkastning, dålig arrondering och ogynn- sam belägenhet, dels till följd av att vissa arealer kommer att tas i anspråk för be- byggelseäudamål m.m.

På senare år har de krav som med lön- samhet som utgångspunkt får ställas på åkerjordens avkastningsförmåga och på åkerfältens arronderingsförhållanden ytter- ligare stegrats. Jordbrukarnas och myn- digheternas syn på denna fråga har också påtagligt förändrats. Ett ekonomiskt be- traktelsesätt på markanvändningen har accepterats av allt fler markägare. Efter 1959 års riksdagsbeslut stimuleras på olika sätt åtgärder för att överföra sämre jord- bruksjord till skogsmark.

Uppskattas åkerarealens omfattning år 1975 för landet i dess helhet med utgångs-

Tabell IV. Arbetskraftens procentuella fördelning på vissa näringsgrenar 1950—1970, hela landet*

1950 1960 1965 1970 Jordbruk 17,5 11,1 7,8 5,5 Skogsbruk 2,5 2,6 2,0 1,7 Fiske 0,5 0,3 0,3 0,2 Summa jordbruk, skogsbruk och fiske 20,4 13,9 10,0 7,4

* Svensk ekonomi 1966—1970 (SOU 1966: 1), tabell 6.6: 2. 5 Lantbrukets strukturutveckling. Undersök-

ning utförd på uppdrag av 1960 års jord- bruksutredning av dess strukturgrupp (SOU 1964: 37).

Tabell V. Lantbrukare fördelade efter ålder, brukningsenheter, åkerareal och huvudsysselsättning 1966a

Åker; Antal lantbrukare i åldersgrupp ha —30 30—40 40—50 50—65 65— Okänd Summa är är år år år ålder

A. Samtliga brukare

2—10 1 520 7 490 18 580 44 170 23 430 440 95 630 10—20 1450 5 910 11610 21430 5 970 120 46 490 20—30 740 2 800 5 930 7 890 1 690 60 19 110 30— 1 100 3 770 7 080 8 920 1 960 120 22 950 Summa 4 810 19 970 43200 82 410 33 050 740 184180 B. Brukare med huvudsysselsättning utanför det egna lantbruket Samtliga storleks- grupper 960 5 060 8 540 14 160 1 400 120 30 240

punkt i material från arealinventeringen 1960, lantbruksnämndernas bedömningar 1962 och föreliggande länsutredningar, skulle åkerarealen komma att minska med mellan 735000 och 825 000 ha eller 21 % resp. 23 % i förhållande till åkerarealen 1956. Vid nämnda bedömningar och läns- utredningar har den tendens till accelere- rande nedläggning beaktats som framträtt under slutet av 1950—talet och början av 1960-talet. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,65 milj. ha, inklusive vall på åker.

Ungefär 1 milj. ha eller närmare 1/4 av all åkerareal arrenderas. Av antalet enhe- ter brukas 69 % (160 000) av ägarna, 18 % är blandjordbruk (ca 42000) och 13 % arrendejordbruk (31000). Antalet bland- jordbruk har under femårsperioden 1956— 1961 ökat med 16 000. Tillarrenderingen av åker spelar en väsentlig roll i struktur- anpassningen.

Antalet arrendegårdar har enligt jord- bruksräkningarna åren 1956—61 minskat med .7 000 och deras arealsumma med drygt 75 000 ha. Medelarealen på arrende- gårdarna steg från ca 21 till drygt 23 ha. Antalet blandjordbruk ökade samtidigt med ca 16 000 enheter och den tillarrenderade arealen ökades med drygt 100 000 ha åker.

Anpassningen inom jord- och skogsbru- ket innebär — förutom minskning av an- talet företag och areal åker —— även en förändring i lokaliseringen. Det ekono- miska motivet för att upprätthålla jord- bruksproduktion i bygder med sämre för- utsättningar torde avta. Jordbrukspro- duktionen torde komma att till allt större del flyttas över till områden, där bättre fysiska förutsättningar finns.

Den bristande lönsamheten vid de min- dre jordbruken, sedd i samband med ar- bets- och utkomstmöjligheter i andra nä- ringar, framstår som den främsta faktorn som leder till att jordbruksföretagen upp— hör. En annan väsentlig faktor, som på- verkar jordbruksföretagens upphörande, är brukarnas åldersfördelning samt rekryte- ringsmöjligheterna inom jordbruksbefolk- ningen.

Från lantbruksstyrelsens förslag till an- slag för budgetåret 1968/69 kan slutligen hämtas några uppgifter (tabell VI), som sammanfattar den väntade utvecklingen inom jordbruket ifråga om areal åker, an- tal brukningsenheter, antal mjölkkor samt antalet förvärvsarbetande.

" Meddelande från jordbrukets utrednings- institut 2—67, tabell A 9.

Tabell VI. Uppskattad framtida utveckling i fråga om areal åker, brukningsenheter, antal mjölkkor samt antalet förvärvsarbetande i jordbruket 1966—1976

År 1966 1971 1976 Areal åker, milj. ha vid brukningsenheter över 2 ha 3,06 2,75 2,36 Brukningsenheter över 2 ha åker, i 1 OOO-tal 194 150 115 Mjölkkor, i 1000-tal 947 740 580 År 1965 1970 1975 Förvärvsarbetande i jordbruket, i 1000-tal 265 190 142 Förvärvarbetande i jordbruket, i. % av samtliga förvärvsarbetande 7,5 5,3 4,0 Den årliga minskningen av åkerarealen har beräknats till 3 % per år under sista S-årsperioden. I övrigt har räknats med i stort sett samma årliga minskning som under de senaste åren.

5.2 Lantbrukstöretag vid dagens teknik

Det är mycket svårt att konkret ange vad som med känd och väntad teknik är opti- mala företag i lantbruket. De tekniska och ekonomiska förhållandena är synnerligen varierande och uppgiften försvåras ytter- ligare av de olika förutsättningarna för jordbruksproduktion i landets olika delar. Det är likväl angeläget att så långt möjligt få riktpunkter för rationaliseringsarbetet. Vissa allmänna linjer har också framkom- mit. Dessa framläggs i en undersökning av professorn vid lantbrukshögskolan Lennart Hjelm, utförd på uppdrag av 1960 års jordbruksutredning i samråd med en expertgrupp inom utredningen och be- nämnd Det svenska lantbrukets effektivi- seringsvägar (SOU 1963: 66). Förändringarna i lantbrukets driftsfor- mer återspeglar den allmänna utvecklingen, som särskilt kännetecknas av att maskinel- la hjälpmedel ersätter kroppsarbete. Det sker inte omgående utan stegvis, och där- för förekommer modernt och omodernt ständigt vid sidan av vartannat. Undersökningen anger i modellform några utvecklingsvägar för lantbruket. Som regel förutsätter rationaliseringen väsent- ligt större företag än de numera vanliga. I produktionsplanerna med växtodling på slättbygderna uppgår åkerarealen vid en-,

två— och trefamiljsjordbruken till 60, 120 resp. 150 ha i de fall då produktionen baseras på handelsväxter. Mjölkproduktio- nen kräver visserligen mindre arealer men ger å andra sidan sämre lönsamhet. Inom skogsområdena krävs i de kombinerade jordbruks/skogsföretagen från 20 till 80 ha åker och från 30 till 250 ha skogsmark per företag, allt beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning.

Det arealunderlag som sålunda behövs i ett rationellt lantbruksföretag är för- hållandevis stort. I flertalet bygder finns dock redan i dag exempel på här skissera- de företagstyper.

Vid institutionen för lantbrukets före- tagsekonomi vid lantbrukshögskolan, Upp— sala, har år 1965 sammanställts typexempel för rationella företagsformer i lantbruket.” Några av dessa återges i sammandrag i det följande för att konkretisera lantbruks- företagen vid dagens teknik. Det måste då betonas, att det här rör sig om exempel och att ändrade förutsättningar under den tid som gått sedan de uppställdes liksom framdeles kan föranleda andra bedöm- ningar. (Inom parentes meddelade sidohän- visningar i det följande avser SOU 1963: 66).

* Aktuellt från lantbrukshögskolan nr 63, Uppsala 1965.

Arbetskraft 3 000 tim. 5 000 tim. 7 000 tim. Åker 60 ha 120 ha 150 ha Växtodling: Handelsväxter och minsta möjliga mängd vall.

Djurskötsel: Gödsvin.

Största kapitalbehovet för mark. Mjölkproduktionen har mycket dålig konkurrenskraft.

Lönsamhet: Alla former (utom mjölk vid 3 000 tim.) ger över industriarbetarlön (s. 87). Produktionsnivå: Kor 5 000 kg mjölk Gödsvin 3,6 fe/kg tillväxt

Götalands mellanbygder, (s. 88)

Här har förutsatts att stora delar av åkern ej har en sådan avkastningsförmåga att 1960 års teknik kan förverkligas. 25 % av arealen har därför antagits kunna användas endast till bete

eller skog. Arbetskraft: 3 000 tim. 5 000 tim. 7 000 tim. Åker: 50—60 ha 120—140 ha 120—180 ha Växtodling: Handelsväxter dominerar, skogsplantering på viss del av dåliga jordar vanlig. Låg vallandel. Djurskötsel: Gödsvin har bästa konkurrenskraften även vid 5 % minskning av fläskpriset. Kommer slaktnöt in minskar andelen dålig jord som skogsplanteras. Mjölkproduktionen har dålig konkurrensförmåga. Lönsamhet: Bästa planer (men ej mjölk) ger industriarbetarlön (s. 92). Instabilt program=många likvärda produktionsplaner.

Götalands norra slättbygder, (s. 98)

Arbetskraft: 3 000 tim. 5 000 tim. 7 000 tim. Åker vid mjölkproduktion: 30 ha 60 ha 90 ha Åker vid växtodling: 60 ha 120 ha 150 ha Växtodling: Handelsväxtodling, endast minimiareal vall. Djurskötsel: Fläskproduktion+slaktnöt. Mjölkproduktionen har dålig konkurrensförmåga vid 4 500 kg mjölk per ko och år. Skog: Har möjligheter att komma in där sådan finns. Man erhåller då handelsväxt- odling+skog, som ur arbetssynpunkt är mycket fördelaktigt (50 ha åker+110 ha skog). Lönsamhet: Endast handelsväxter+fläsk (även vid lågt pris) och skog ger mer än industri- arbetarlön.

Svealands slättbygder, (s. 103)

Arbetskraft: 3 000 tim. 5 000 tim. 7 000 tim. Åker: 60 ha 110 ha 140 ha Växtodling: Handelsväxter, endast minimiareal vall. Djurskötsel: Fläskproduktion motsvarande egen fodersädsproduktion. Vid 10 % lägre fläskpris även slaktungnöt. Även höns konkurrerar. Mjölkproduktionen har dålig konkurrensförmåga vid samma förutsättningar som i Götalands norra slättbygder. Skog: Har stora möjligheter att komma in där sådan finns. Lönsamhet: Optimala företag om 5 000 och 7 000 tim. ger industriarbetarlön, skogsföretagen likaså, övriga sämre, dvs. under industriarbetarlön.

Svealands skogsbygder, (s. 108)

Arbetskraft: 3 000 tim. 5 000 tim. 7 000 tim. Alla: 30 % av nuvarande åker har förutsatts endast utnyttjas till bete eller skogs— plantering. Jordbruksjord och skog kan köpas i proportionen 1: 2. När jordbruk och skogsbruk fritt får konkurrera blir allt skog. Skog: 180 ha 300 ha 420 ha

Åker+skog:

Åker 15—30 ha 30 ha 50 ha Åker skogsplanteras 20 ha 10—15 ha Skog 50 ha 100 ha 150 ha

Växtodling: Mycket vall (underlag för djurproduktionen), spannmål+vall. Djurskötsel: Slaktnöt och svin och mjölk nästan lika. Lönsamhet: Endast skogen ger industriarbetarlön.

Vid sidan av de medelstora företag som ovan exemplifierats kan komma högme- kaniserade storjordbruk med blandad, tra- ditionell produktionsinriktning samt stor- företag med animalieproduktion av typ Findus broileruppfödning. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att utvecklingen går mot allt större före- tagsenheter i jord- och skogsbruket.

5.3 Jordbrukspolitiken

Riktlinjerna för den nuvarande jordbruks- politiken fastställdes genom beslut av 1967 års riksdag,3 som i sin tur grundades på 1960 års jordbruksutredning (SOU 1966: 30 och 31). Det jordbrukspolitiska pro- grammet innehåller allmänna riktlinjer för jordbrukspolitiken, behandlar statens med- verkan till jordbrukets rationalisering, små- brukarstödet samt prisregleringen på jord- brukets produkter.

5.3.1 Allmänna riktlinjer

Jordbrukspolitiken inriktas på att främja en fortsatt snabb rationalisering. En krympning av produktionen ned mot vad som kan vara samhällsekonomiskt moti- verat skall samtidigt ske. Prissättningen på jordbrukets produkter avvägs fortlöpande med beaktande av samhällets, jordbrukar- nas och konsumenternas intressen.

För jordbrukets del innebär de allmänna riktlinjerna, att man strävar efter att under

i huvudsak samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och att samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att få del av den allmänna standardstegringen.

Jordbrukets rationalisering innebär två saker, dels en effektivisering av de före- tagsenheter som långsiktigt kan väntas ha förutsättningar att bli effektiva och bestå- ende, dels en utflyttning av resurser från jordbruket, främst arbetskraft, i den mån dessa resurser inte fullt ut kan nyttiggöras i jordbruket. Uppbyggandet av rationella jordbruksföretag är huvudsyftet. Detta har särskilt understrukits i jordbruksut— skottets utlåtande.

5.3.2 Statens medverkan till jordbrukets rationalisering

1960 års jordbruksutredning föreslog, att rationaliseringspolitiken skall ha som mål att skapa effektivast möjliga jordbruks- företag, och detta förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran av remissinstanser- na, (prop. 1967: 95, s. 53). Den av stats- makterna år 1967 beslutade rationalise- ringsmålsättningen innebär, att statens medverkan i rationaliseringsarbetet skall avse uppbyggnaden av effektiva jordbruks- företag utan begränsning till någon sär-

Prop. 1967: 95, JoU 25, Rskr 280.

skild företagsform såsom basjordbruk, normjordbruk eller familjejordbruk av olika storlek. Det finns en begränsning nedåt, staten skall inte stödja deltidsjord- bruk, men ingen begränsning uppåt. Statens medverkan i rationaliseringen förmedlas i huvudsak av de nya lantbruks- nämnderna (se instruktionen för lantbruks- styrelsen och lantbruksnämnderna den 25 maj 1967 (nr 425) 22 och 23 åå). Dessa har övertagit dels de gamla lantbruksnämn- dernas uppgifter, dels i princip de upp- gifter hos de gamla hushållningssällskapen, som är av sådan betydelse att de bör hand- has av staten. Lantbruksnämndernas verk- samhet kan fördelas på följande rubriker.

Översiktlig och regional planering. Rådgivning. Strukturanpassning genom en aktiv köp- och försäljningsverksamhet samt tekniskt och ekonomiskt stöd till investeringar i mark och byggnader. Beställningsverksamhet. Omställningsstöd. Övrig verksamhet, såsom husdjurskontroll, Växtskydd, skördeskadeskydd m.m.

Planeringen innebär bl.a. överväganden rörande strukturrationaliseringen och markanvändningen. Härvid berörs alla ägarekategoriers markinnehav, således ock- så de kyrkliga fastigheterna.

Med den ökande takten i strukturut- vecklingen blir det allt mera angeläget att den yttre rationaliseringsverksamheten och planeringen för denna kommer att omfatta alla företagsformer och ägarekategorier. Detta har kommit till uttryck i de statliga åtgärderna och lagstiftningen på i huvud- sak tre sätt.

1) Lantbruksnämndernas aktiva köp- och försäljningsverksamhet för rationali- seringsändamål berör i ökande utsträck- ning alla slag av fastigheter, bl.a. kyrklig egendom.

2) Rationaliseringsbestämmelserna i 5 & jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) omfattar till skillnad från deras motsvarig-

het i 5 & jordförvärvslagen den 3 juni 1955 (nr 272) även fång av juridiska per- soner, bolag, förening, stiftelse. Förvärvs- tillstånd fordras ej heller enligt 1 5 1965 års jordförvärvslag, om egendomen enligt medgivande av Konungen förvärvas för kyrkligt ändamål eller fånget prövas enligt FörsäljnL.

3) KK den 9 juni 1967 (nr 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m., som reglerar det statliga ekonomiska stödet vid nytillträden och investeringar i jordbruket, jämställer i vissa fall enskild och juridisk person. Före den 1 juli 1967 lämnades lånegaranti endast till enskild person med otillräckligt eget kapital. Efter nämnda dag kan statligt stöd under vissa betingelser lämnas också till ekonomisk förening, handelsbolag eller aktiebolag

(5 8)—

Den aktiva köp- och försäljningsverk- samheten berör alldeles direkt kyrklig egendom. 1965 års jordförvärvslag berör direkt de kyrkliga köpen och försäljning- arna (1 5), men även indirekt genom att lantbruksnämndernas yttranden regelrnäs- sigt inhämtas i kyrkliga jordförvärvsären- den. Nämndernas yttranden liksom Kungl. Maj:ts avgöranden måste väntas följa de allmänna, jordpolitiska linjerna i jordför- värvslagen. Rationaliseringskungörelsen be- rör ej direkt de kyrkliga fastigheterna. Dess principer och värderingar torde lik- väl indirekt påverka förvaltningen och investeringsverksamheten i fråga om kyrk- lig egendom. De kyrkliga lantbruksföre- tagen arbetar i samma ekonomiska miljö som andra lantbruk. Förtroendemän och arrendatorer följer som regel lantbruks- nämndens rådgivning och debatten om jordbrukets rationalisering.

Beställningsverksamheten, rådgivningen och tjänsterna vid lantbruksnämnderna står öppna för alla, således också för stifts- nämnder, boställsnämnder och pastorat samt kyrkliga arrendatorer. Avgifter för

tjänsterna tas ut efter lantbruksnämnds- taxan den 25 maj 1967 (nr 445), vars inne- börd kan illustreras med följande exempel. För en täckdikningsplan utgår en grund- avgift med 100 kr och en tilläggsavgift med 40 kr för varje ha planen omfattar. För projektering av driftsbyggnader be- räknas avgiften på följande sätt. För en skissprojektering tas avgift efter tidsåtgång, exempelvis vid skisser till installation av flytgödselanläggning, kalluftstork eller ventilationsanläggning. Byggnadskonsulen- ten kostar 24 kr/tim i sådant sammanhang och förutsatt att ändringsförslaget är vä- sentligt för lantbrukets rationalisering. För projektering av nybyggnad av nötkreaturs- stall beräknas avgiften i procent av bygg- nadskostnaderna. För totalprojektering t.ex. som innefattar fullständiga entrepre- nadhandlingar, beräknas kostnaden efter 5,95 % av byggnadskostnaden då denna inte överstiger 50 000 kr, 3,75 % om den ligger mellan 180000 och 200000 kr och 2,70 % om den överstiger 450 000 kr.

5.3.3 Omställningsstödet

Jordbrukets rationalisering innebär inte bara att bygga upp effektiva brukningsen- heter utan också, och i genomsnitt sett oftare, att lägga ned företag och disponera om deras resurser. En stor del av den nu- varande arbetskraften i jordbruket kan i fortsättningen inte få sin utkomst där. Det är både av humanitära, sociala och ekono- miska skäl nödvändigt att så långt det är möjligt underlätta denna arbetskrafts om— ställning.

Arbetsmarknadsverket bedriver — för- utom arbetsförmedling en omskolnings- och rådgivningsverksamhet, som bl.a. di- rekt riktas mot >>friställd>> arbetskraft i lantbruket. Arbetsförmedlingen har upp- gifter om det aktuella läget på arbetsmark- naden såväl lokalt som för hela landet. Särskilda bidrag kan lämnas till utbildning i form av grundbidrag, familjetillägg och hyresersättning. För att få nytt arbete

måste många flytta från hemorten. Sam— hället underlättar denna flyttning genom särskilda flyttningsbidrag, traktamente un- der omställningstider, familjebidrag, start- hjälp och utrustningsbidrag.

Vid omdisposition av kyrklig egendom torde det bli allt vanligare att minska an- talet företagsenheter eller att företa andra arbetsbesparande åtgärder. Härvid upp- kommer inte sällan problem med place- ringen av arrendatorer och deras familje- medlemmar. De arbetsmarknadspolitiska medlen bör kunna fylla väsentliga uppgif- ter i samband med rationaliseringen — omdisponeringen av det kyrkliga fastighets- beståndet.

Vid sidan av dessa medel finns det två former av bidrag som kan underlätta om- ställningen för småbrukare, nämligen dels det särskilda övergångsbidraget och dels avgångsvederlaget till småbrukare, som lämnar sitt jordbruk för att gå över till annan verksamhet (KK den 9 juni 1967 (nr 422) om särskilt övergångsbidrag och av- gångsvederlag åt jordbrukare).

Det gamla småbrukarstödet i form av arealtillägg och leveranstillägg på mjölk har numera sammanförts till ett fortsatt årligt stöd, s.k. särskilt övergångsbidrag, till småbrukare som under år 1967 fyllt 55 år eller mera. Det utgår t.o.m. det år småbrukaren fyller 67 år eller dessförinnan blivit berättigad till hel förtidspension. Småbrukare, som är under 55 år och nu får stöd, får behålla detta t.o.m. år 1969.

Det kontanta omställningsstödet kan ses som ett alternativ till det särskilda över- gångsbidraget. Småbrukare som ännu inte fyllt 55 år kan, bortsett från tiden fram till år 1970, inte få fortsatt årligt stöd. Där- emot kan han, om han bortsett från åldern varit berättigad till övergångsbidrag, er— hålla ett avgångsvederlag av 6 000 kr, om han frånträder sitt jordbruk och dispone— rar sin egendom på sätt som lantbruks- nämnden kan godta. Till arrendator som upphör med arrendet kan avgångsvederlag iregel lämnas utan särskilda villkor beträf- fande den fortsatta dispositionen av arren-

defastigheten. Avgångsvederlag räknas inte som skattepliktig inkomst.

Småbrukare som fyllt 55 år har möjlig- het att välja mellan att fortsätta jordbru- ket och få ett årligt, särskilt övergångsbi- drag eller att frånträda företaget och då få ett engångsbelopp som avgångsvederlag i likhet med de yngre. Den som frånträder först efter en tid får sitt avgångsvederlag minskat med de belopp han uppburit i övergångsbidrag.

Det särskilda övergångsbidraget och av- gångsvederlaget till småbrukare kan lik- som de arbetsmarknadspolitiska medlen ha betydelse i samband med omdispone- ring av kyrklig jord.

5.3.4 Prisregleringen för jordbrukets produkter

Prissättningen på jordbrukets produkter tjänar flera och till viss del varandra mot- stridande syften. En utgångspunkt för pris- sättningen är, att de som arbetar i jord- bruket skall kunna nå en rimlig standard. En annan utgångspunkt är konsumenternas intresse av billiga livsmedel. Prissättningen skall också främja bildandet av effektiva företag, samtidigt som den skall bidra till anpassningen av produktionens omfatt- ning. Ett annat viktigt förhållande är sam- bandet mellan den svenska marknaden och olika utländska livsmedelsmarknader.

Prisregleringarna har utan tvekan infly- tande på rationaliseringsprocessen i jord- bruket. Deras inflytande torde dock f.n. få uttryckas i mycket allmänna termer. Sammanfattningsvis kan sägas, att pris- regleringarna efter nuvarande riktlinjer endast sker för korta perioder i taget, särskilt med hänsyn till prisernas många olika slag av inflytanden och i förväg svåröverblickbara konsekvenser. Den från jordbrukarhåll framförda uppfattningen att en långtidsplan för prispolitiken borde finnas både av företagsekonomiska och sociala skäl har inte sanktionerats av stats- makterna.”

Det kyrkliga fastighetsbeståndet har in- venterats av boställsutredningen, och resul- tatet av inventeringen redovisas utförligt i kap. 4 och tabellerna i bil. B. Ur den- na inventering återges här några uppgifter om strukturförhållandena.

Kyrkans fastighetsinnehav omfattar to- talt ca 88 000 ha åker och kultiverad betes- mark, 20000 ha annan betesmark och 302000 ha produktiv skogsmark. Det rör sig alltså om ett betydande markinnehav, som är fördelat över hela landet. Arealen grupperar sig på 4 393 redovisade enheter med åker (bil. B, tabell 10), av vilka 2 732 med mindre än 20 ha jordbruksjord och 1650 med större arealer jordbruks- jord. Över 60 % av de kyrkliga jord- bruksegendomarna har sålunda mindre än 20 ha åker och 37 % mindre än 10 ha åker. Åtskilliga av dessa mindre enheter saknar byggnader och upplåts för sambruk med annan fastighet. De utgör alltså inte brukningsenheter i vedertagen mening. Antalet sådana och deras genomsnittliga arealer framgår däremot av tabellen i avsnitt 4.2.1.

Det kyrkliga lantbrukets struktur har på väsentliga punkter samma huvuddrag som lantbruket i övrigt. Inventeringen visar också att ägosplittringen är betydande. Det största innehavet av jordbruksjord före- kommer i Lunds stift, som närmast efter- följes av Skara stift. Detta är en återspeg- ling av åkerjordens fördelning i landet.

Inventeringen av det kyrkliga fastighets- beståndet pekar också på skillnader i för- hållande till lantbruket i övrigt. Detta gäl- ler byggnadsbeståndet, som genomgående är förhållandevis gott för kyrkans del. Över 60 % av de bebyggda, kyrkliga fas- tigheterna har moderna bostadshus. Eko- nomibyggnadernas standard är också hög.

Som framgår av tabell 25 i bil. B har stiftsnämnderna bedömt ca 1 100 enheter eller 25 % av hela det nuvarande beståndet

' Se JoU 1967:25, s. 141.

sakna förutsättningar att på längre sikt bestå som självständiga företag. Dessa en- heter omfattar sammanlagt ca 7500 ha jordbruksjord och 2260 ha betesmark. Sannolikt har denna bedömning gjorts med mycket försiktiga utgångspunkter, och ta- len kan antas ge en nedre gräns för beho- vet av omarrondering. Även om åtskilliga kyrkliga fastigheter upplåts för sambruk torde det vara realistiskt att anta, att en mycket stor del av de övriga på samma sätt som gäller för annat lantbruk inte lämpar sig att i oförändrat skick behålla som självständiga företagsenheter. Ett om- fattande behov av särskilt yttre rationali- seringsåtgärder måste anses föreligga för kyrkans del.

Boställsutredningen har sökt att när- mare belysa denna fråga genom en special- undersökning år 1964 i norra delen av Kalmar län. Denna redovisas i bil. C till detta betänkande. Undersökningen gav i sammanfattning följande resultat.

Av samtliga 45 löneboställen i under- sökningsområdet hade 7 överskott och 38 underskott i normaluppskattningen för jordbruksdelen 1964. Det samlade över- skottet för jordbruket i området uppgick till ca 11000 kr och det samlade under- skottet till ca 264 000 kr. Det samlade över- skottet för skogsdelen uppgick till ca 427000 kr vid samma tid. I 22 fall var underskottet på jordbruksdelen så stort att det ej kunde uppvägas av skogsdelens överskott. Avkastningen från lönebostäl- lena i norra Kalmar län är uppenbarligen mycket låg, och detta sammanhänger i första hand med det dåliga resultatet från boställenas jordbruk.

De 45 löneboställena i området var år 1964 uppdelade på 93 brukningsenheter. På framställning av boställsutredningen underställdes dessa lantbruksnämndens i Kalmar län bedömning och denna fann,

att av de 93 prövade enheterna hade 23 goda förutsättningar och 70 dåliga att långsiktigt bestå som självständiga företag, om inte betydande omdispositioner gjor- des —— t.ex. genom utökning av enheternas arealer eller specialisering av deras drifts- inriktning.

Anpassningsproblemen för kyrkans fas- tigheter synes sålunda vara i huvudsak desamma som för övriga jordbruksfastig- heter. Det är därför naturligt att i den kyrkliga förvaltningen söka utnyttja den allmänna jordbrukspoliti'kens mål och me- del i tillämpliga delar.

Omdispositionerna av kyrkliga boställen, ofta sammanföringar av flera enheter till en, har mycket gemensamt med den stat- liga, yttre rationaliseringsverksamheten. Beslut om investeringar i kyrklig egendom, byggnader och markanläggningar, har stark anknytning till den inre rationalise- ringsverksamheten. Kyrkans köp och för- säljningar av mark för rationalisering av fastighetsbeståndet eller för placering av prästlönefondsmedel är direkt eller indi- rekt beroende av den jordpolitiska lag- stiftningen, främst 1965 års jordförvärvs- lag och tillämpningen av denna. De har också mycket gemensamt med lantbruks- nämndernas köp och försäljningar för rationaliseringsändamål.

Lantbrukets rationalisering är en myc- ket omfattande process. Den är en del av näringslivets anpassning, som berör alla kategorier av markägare och företagare i landet. Det är angeläget, att den kyrkliga fastighetsförvaltningen utformas så, att den möjliggör en förhållandevis snabb, fortlöpande inre och yttre rationalisering. Det är ett specifikt kyrkligt intresse att så sker. Det är också ett allmänt intresse, att den kyrkliga egendomen förvaltas på ef- fektivast möjliga sätt.

6. Rationalisering av det kyrkliga skogsbruket

6.1. Allmänna utvecklingstendenser i skogsbruket

Under de senaste tio åren har priserna på skogsprodukter varit i det närmaste kon- stanta. Visserligen har de varierat något från år till år, men utvecklingen på längre sikt visar ingen tendens till stegring, men å andra sidan inte heller till nedgång av priserna. Då emellertid omkostnaderna, främst då lönekostnaderna, har stigit avse- värt under ifrågavarande period har lön- samheten för skogsbruket blivit allt sämre. I någon mån har den rätt betydande ut- byggnaden av skogsbilvägnätet under pe- rioden motverkat denna tendens. Likaså har det grövre virket, som kräver en mind- re arbetskostnad per kubikmeter, påver- kats mindre än det klenare. De kyrkliga skogarna har ett virkesförråd som är av- sevärt grövre än genomsnittet. Man kan därför säga, att den försämrade lönsam- heten har varit mindre märkbar för det kyrkliga skogsbruket än för skogsbruket i genomsnitt. Som en allmän tendens kan det konstateras, att skogsbruket i Norrland med i allmänhet klenare virke och dyrare omkostnader, har påverkats hårdare än skogsbruket längre söder ut. Signifikativ för prisutvecklingen inom det kyrkliga skogsbruket är den i vidstående tabell redovisade utvecklingen för priset på rot- stående skog i Karlstads stift under de senaste 15 åren. (Hänsyn har här inte tagits till det under perioden sjunkande penningvärdet.)

I dessa priser ingår inte de allmänna omkostnaderna för det kyrkliga skogs-

År Kr/mi'sk

1952 52:01 1953 50:17 1954 58:40 1955 54:80 1956 44:96 1957 48:31 1958 35:05 1959 42:07 1960 46:55 1961 42:42 1962 37:49 1963 37:71 1964 45:01 1965 44:62 1966 37:86

bruket. Ökning av dessa har således inte påverkat priserna.

Skogsbrukets företrädare har på grund av den berörda utvecklingen tvingats att arbeta fram nya metoder för arbetet i skogarna. Metoderna avser i första hand att minska den manuella arbetsinsatsen och utbyta denna mot insats av maskiner. Givetvis har denna strävan i första hand inriktats på de områden där arbetskostna- derna har betytt mest, nämligen i Norr— land, men tendensen är genomgående den- samma över hela landet. Det har emeller- tid varit svårt att få fram lämpliga maski- ner för arbetet i skogarna. Inriktningen är dock klar och på Vissa håll inom bolags- skogsbruket i Norrland har ganska avan- cerade metoder vunnit praktisk tillämp- ning. I promemorian »Utvecklingstenden-

ser i modernt skogsbruk», upprättad på uppdrag av 1960 års jordbruksutredning av dess skogsbruksgrupp (SOU 1963: 63) har lämnats en närmare redogörelse för dessa metoder, vartill här torde få hän- visas.

Sammanfattningsvis kan utvecklings- tendenserna beskrivas på följande sätt. Huggningen sker i stort sett enligt de metoder som har använts under de senaste tio åren, med hjälp av motorsåg. Möjligen kan en tendens till ökat lagarbete när det gäller huggningen skönjas. Den manuella barkningen synes helt försvinna. När det gäller körningsarbetet räknar man med att det dragkraftsbehov som hittills har till godosetts genom jordbrukets hästar och traktorer i allt större utsträckning fylls av specialkonstruerade skogstraktorer.

Den ökade mekaniseringen av skogsbru- ket kommer att påverka även skogsskötseln på det sättet att uttaget genom slutavverk- ning kommer att öka i förhållande till gallringarna, som är dyrare att utföra maskinellt. Vidare måste behandlingsytor- na bli större och mera koncentrerade. En ökad maskininsats i skogarna innebär vä- sentligt större insats av kapital. De dyrbara maskinerna måste utnyttjas så riktigt som möjligt och under så många timmar som möjligt under året. Detta kommer att ställa väsentligt ökade krav dels på skogsarbetar- nas utbildning, dels på noggrann och detal- jerad planläggning av arbetet i skogen.

6.2 Nuvarande förhållanden i det kyrkliga skogsbruket

De ecklesiastika löneboställenas skogar är inom varje stift indelade i s.k. skogsbiträ- desdistrikt och varje sådant distrikt före- stås av ett Skogsbiträde, som regel en skogsskoleutbildad skogvaktare. Utredning- en har i ett tidigare, stencilerat betänkande (E. 1962: 7) närmare redogjort för denna organisation. Skogsbiträdena är pastoraten behjälpliga med alla slag av skogsarbeten, såväl avverkningar som skogsvårdsarbeten. I många fall utnyttjas de också för mot-

svarande uppgifter på de skogar som står under stiftsnämndens förvaltning.

Den årliga avverkningen för de kyrkliga skogarna uppgår för närvarande till om- kring 1 milj. mask. Därav säljes 50 å 60 % på rot och resten genom egen avverkning. Den skog som försäljs på rot avverkas som regel av rotköparen, vanligen inne- havare av något slag av förädlingsindustri. Den egna avverkningen utförs dels av heltidsanställd arbetskraft och dels av till- fällig arbetskraft. De skogsbiträdesdistrikt som har heltidsanställd skogvaktare har också i allt större utsträckning helårsan- ställd skogsarbetskraft, men fortfarande utförs en mycket stor del av den egna avverkningen av tillfällig arbetskraft. I detta sammanhang kan noteras, att arren- datorerna på de kyrkliga jordbruken endast i ringa utsträckning arbetar i skogen. Sko- garna på de kyrkliga fastigheterna är som regel inte så stora och hos pastoraten finns ett önskemål att avverkning skall ske årli- gen på varje fastighet. Till följd härav är antalet arbetsplatser stort och avverkning- arna på varje arbetsplats i genomsnitt rela- tivt små. Detta ger lägre rotnetton och mindre rationella arbetsmetoder. Tillsynen av arbetena blir också betungande och skogsbiträdenas arbetsbörda blir stor per arealenhet.

Genom att varje förvaltningsenhet, dvs. pastorat, som regel har relativt små arealer skog är det inte möjligt för dem att hålla maskiner för avverkningarna. Däremot har genom olika initiativ enklare redskap för skogsvårdsändamål på vissa håll kunnat anskaffas.

När det gäller skogsvården visar den av utredningen sammanställda statistiken (bil. B, tabell 12), att under de senaste 30—40 åren föryngringsarbete och slutavverkning- ar inte har skett i erforderlig utsträckning. En väsentlig ökning av slutavverkningar- na synes bli nödvändig och därmed följer också en motsvarande ökning av för- yngringsarbetet. Omfattande diknings- och vägbyggnadsarbeten har under senare år utförts, men mycket återstår ännu att göra.

Med hänsyn till de inledningsvis skisserade allmänna tendenserna och rådande förhål- landen i det kyrkliga skogsbruket behöver rationaliseringsåtgärder genomföras för att avkastningen från de kyrkliga skogarna skall kunna hållas på en tillfredsställande nivå.

6.3.1 Arbetskraft

Som ovan har framhållits är endast en ringa del av den behövliga arbetskraften heltidsanställd. Orsaken härtill torde bl.a. vara den höga rotpostförsäljningen. Efter- släpningen beträffande skogsvårdsåtgärder synes delvis kunna förklaras av att den tillfälliga arbetskraften ej stått till förfo- gande under den för skogsvårdsåtgärder lämpliga säsongen. Av flera skäl är en ändring i arbetskraftens anställningsför- hållanden nu nödvändig. I södra och mellersta Sverige är bristen på skogsarbe- tare betydande och den arbetskraft som finns är i allmänhet över medelåldern. I norra Sverige är situationen en annan. Det torde dock vara tveksamt hur situationen på lång sikt kommer att utvecklas där. Med en ökad mekanisering av skogsbruket kommer kravet på skogsarbetarnas utbild- ning och kvalifikationer att märkbart öka. Skall erforderlig arbetskraft kunna knytas till det kyrkliga skogsbruket måste anställ- ningsförhållandena göras likvärdiga dem som bjuds på andra håll, således inte blott heltidsanställning utan även vissa sociala förmåner utöver detta, hjälp till bostäder, egnahem m.m. Erfarenheterna från bl.a. skogsägareföreningarnas skogsbruksområ- den pekar på värdet av en samverkan för att skapa tillräckligt underlag för heltids- anställning av arbetskraft och även på annat sätt centralt reglera anställningsför- hållandena, varigenom de anställda kan beredas större trygghet och bättre arbets- förhållanden.

För att hålla kostnadsnivån nere måste avverkningarna bedrivas med maskiner. Maskinerna har hög arbetskapacitet. Det fordras relativt stora arbetsobjekt på ett ställe, för att de inte skall behöva flyttas alltför ofta, samt en kontinuerlig tillgång på arbete för att ge önskad räntabilitet. Med ett uttag på 4 m”sk per ha, en genomsnittlig siffra som bör bli aktuell för det kyrkliga skogsbruket, blir det årliga arealbehovet för vissa slag av maskiner följande vid 250 resp. 150 dagars använd- ningstid per år.

250 d. 150 d. Motorsåg 500 ha 300 ha Skogsbandtraktor 3056 » 1833 » Skogshjultraktor 12 500 » 7 500 » Barkningsmaskin 25000 » 15 000 »

(Siffrorna är hämtade ur SOU 1963: 63, bil. 2, tabell 3).

Maskinernas teoretiska kapacitet är i dessa siffror minskad med en bedömd koeffici- ent för respektive maskin, beroende på att maskinen i sin nuvarande utformning en- dast till viss del kan användas i svenska skogsmarker. Det är emellertid troligt, att utvecklingen för Sveriges del går mot maskiner som kan göra flera olika slag av arbeten, flerprocessmaskiner. Man kan inte räkna med att ett enda pastorats avverk— ningar har sådan omfattning att de ger tillräckligt underlag för den erforderliga nu aktuella maskinutrustningen. Om man bortser från Visby stift, där speciella för- hållanden råder inom skogsbruket, omfat- tar emellertid den kyrkliga skogsmarken inom varje stift en sammanlagd areal som med hänsyn tagen till avkastningens stor- lek per ha i olika delar av landet skulle kunna erbjuda underlag för en långt gå- ende mekanisering. Givetvis måste dock stiftens olika ytvidd och avstånden mellan brukningsdelarna tas med i bilden vid en bedömning av underlaget för anskaffning

av en viss maskintyp. I detta sammanhang kan anmärkas, att de erforderliga arealer- na inte nödvändigtvis måste ligga i ett sammanhängande skifte. Vissa utredning- ar, som har gjorts inom domänverket i södra Sverige, visar att ett relativt stort antal småskiften, belägna inom ett avstånd på ca l—1,5 mil från en centralort, inte ger någon alltför besvärande kostnadsök- ning. Förutsättningen är emellertid, att skiftena inte är alltför små och att en mycket noggrann planläggning sker beträf- fande vilka arealer som skall behandlas olika år etc.

Redan i nuvarande läge synes sålunda det kyrkliga skogsbruket vid samverkan över pastoratsgränserna ge underlag för en viss mekanisering. Början torde därvid få göras med maskiner av mera blygsam kapacitet och av de slag som fått en mera definitiv utformning. Den intensiva ut- veckling som f.n. pågår på detta speciella maskintekniska område kan nämligen vän- tas medföra, att väsentligt förbättrade och för svenska skogsbruksförhållanden av- passade maskiner kommer i marknaden inom några år. Samtidigt härmed bör man dock inrikta sig på en strukturrationalise- ring, som bl.a. genom s.k. intressearronde- ring leder till att så stora sammanhängande brukningsenheter som möjligt bildas. Däri- genom förbereds det kyrkliga skogsbruket för en framtida mera långtgående mekani- sering.

Frågan om det kyrkliga skogsbrukets mekanisering lär emellertid inte kunna lösas tillfredsställande enbart inom den kyrkliga förvaltningens ram. Utredningen kommer därför i kap. 8 att föreslå vid- gade möjligheter till samarbete med andra skogsägarkategorier.

6.3.3 Skogsskötsel

Den nuvarande skogsskötseln på de kyrk- liga skogarna behöver ändras väsentligt, om maskindrift skall kunna tillämpas. Vid maskindrift bör avverkningskvantiteten per ha, särskilt om flera sortiment är aktuella,

vara så stor som möjligt. Då slutavverk- ningarna är avsevärt billigare per mask än gallringarna, bör en förskjutning ske mot största möjliga andel slutavverkning. Gallringarna är emellertid nödvändiga, men bör göras så få som möjligt. För att i framtiden få tillräckligt stora enhetliga arbetsobjekt synes en viss beståndsutjäm- ning bli nödvändig. En sådan åstadkommes genom att man vid slutavverkning av ett bestånd tar med intilliggande, något yngre bestånd, som eljest normalt skulle ha fått kvarstå ännu några år, eller genom att ett bestånd, som är moget för att slutavver- kas, får stå över till dess att slutavverkning kan ske på en gång av såväl detta som intilliggande bestånd. Som framgår av den av utredningen upprättade statistiken (bil. B, tabell 12) är inom det kyrkliga skogs- bruket en mycket stor andel av skogsarea- len färdig för slutavverkning. Under de närmaste 10—20 åren kommer därför av- kastningen att bli hög per arealenhet, sam- tidigt som avverkningskostnadema har för- utsättningar att bli relativt låga. Härige- nom skulle det kyrkliga skogsbruket ha särskilt stora förutsättningar att klara den omorganisationsprocess som det svenska skogsbruket i sin helhet måste genomgå.

I kap. 9 kommer utredningen att när- mare behandla skogshushållningsplanernas roll i rationaliseringssammanhanget.

6.3.4 Virkesförsäljning

För närvarande säljs upphugget virke av varje pastorat för sig. Däremot sker utbu- det av rotposter mestadels samlat vid rela- tivt stora auktioner. Det upphuggna virket borde kunna ge ett väsentligt högre netto, om i varje fall för vissa sortiment ett gemensamt utbud skulle kunna ske. En ökning av nettointäkten med 10—20 % synes ligga inom räckhåll. Som tidigare framhållits bör maskinerna användas under så stor del av året som möjligt. Avverk- ning kommer därför att ske även under årstid då man i varje fall beträffande timmer — f.n. inte normalt avverkar. En

jämnare tillförsel av virke till industrierna synes emellertid vara ett önskemål inte bara från skogsbrukets sida utan även från industriernas. En förutsättning för kontinuerlig leverans är dock att gemen- samt utbud av virke i största möjliga ut- sträckning kan ske.

Sammanfattningsvis får utredningen fram- hålla, att om lönsamheten inom det kyrk- liga skogsbruket skall kunna ökas, måste de rationaliseringsmöjligheter av olika slag

som i dag står till buds tas tillvara. Lämp- liga maskiner börjar nu finnas i allt större utsträckning och de metodförbättringar som berörts kan redan nu medföra bety- dande fördelar. Sålunda bör lönsamheten kunna öka — förutom genom användande av maskiner — genom ett rationellt ut- nyttjande av kvalificerad arbetskraft, en omläggning av skogsskötseln i riktning mot större slutavverkningar, samlade utbud av virke och över huvud en samordning av olika åtgärder i skogen.

7. Planering av rationaliseringsverksamheten

7.1. Inledande synpunkter

Rationaliseringssträvandena inom jordbru- ket och skogsbruket syftar till att skapa så effektiva företag som möjligt. Samtidigt som nya maskinella hjälpmedel gör det möjligt att med oförändrad arbetsstyrka bruka större arealer än tidigare, fram- tvingar de ökande kostnaderna för arbets- kraft och maskiner nya företagsformer och som regel en koncentration till större bruk— ningsenheter. Företagens utformning be- höver successivt anpassas till den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

När det gäller brukningsenheternas stor- lek visar det kyrkliga och det enskilda jord- och skogsbruket i stort sett samma bild. Bondejordbrukets och bondeskogsbrukets problem avspeglas också inom den kyrk- liga egendomsförvaltningen. Den avgöran- de skillnaden ligger dels däri, att de kyrk- liga jordbruksfastigheterna uteslutande be- står av arrendeställen, dels i att den kyrk- liga förvaltningen som en följd av kyrko- fondens kostnadsutjämnande roll i sam- manhanget har utrustats med organ, som har överblick över ett helt stift och som har givits vissa möjligheter att organisera ett samarbete av den art som blir alltmera nödvändigt, om man skall kunna upphäva olägenheterna av ägosplittringen och de små brukningsenheterna. Härtill syftar ju också de olika jordbrukspolitiska strävan- dena i dag. Målet kan emellertid nås på många olika sätt och detta gäller också för det kyrkliga jord- och skogsbrukets del. Genom sambruk eller andra former av samarbete mellan olika markägare kan vissa av stordriftens fördelar vinnas. Ge-

nom omdisposition av marken och — i mån av tillgång till kapital — inköp av mark, när tillfälle därtill bjuds, kan bär- kraften hos en brukningsenhet öka. Om- sorgsfullt planlagda investeringar kan på- verka lönsamheten i gynnsam riktning. Rådgivning och utbildningsverksamhet kan vara andra verksamma medel.

Inom det enskilda jordbruket pågår i stor utsträckning en ekonomisk självsane- ring som en följd av att inga brukare längre står beredda att överta de mindre lönsamma jordbruken. Men eljest är den omvandlingsprocess, som vårt lands jord- och skogsbruk nu genomgår, ett resultat av målmedvetna rationaliseringssträvanden, där statliga myndigheter samt kommunala organ, enskilda organisationer och mark- ägare i samverkan söker finna lösningar, som är till gagn inte bara för den enskilde markägaren utan för hela vårt näringsliv.

Kyrkan har ett betydande markinnehav med spridning över hela vårt land. Det är viktigt att dess förvaltande organ får bättre möjlighet att aktivt medverka vid den strukturomvandling som nu äger rum. Utvecklingen under hela efterkrigstiden har lett fram till allt större brukningsen- heter och ett stort antal av de kyrkliga jordbruksfastigheterna har blivit efter i denna storleksrationalisering. Mycket tyder på att ännu större arealer kommer att krävas för de jordbruksföretag som kan beräknas komma att bestå och att därför antalet icke lönsamma kyrkliga jordbruks- fastigheter kan väntas öka ytterligare.

Genom den såsom bil. C redovisade specialundersökningen inom två boställs-

distrikt i norra delen av Kalmar län har klarlagts, att endast en fjärdedel av de un- dersökta kyrkliga brukningsenheterna — delvis efter större eller mindre arealför- stärkningar bedömts ha goda förutsätt- ningar att långsiktigt bestå som självstän- diga företag. Om resultatet av denna spe- cialundersökning jämförs med den av boställsutredningen företagna totalinven- teringen av det kyrkliga fastighetsbestån- det finner man, att antalet kyrkliga jord- bruksfastigheter som f.n. är eller inom en nära framtid kommer att bli olönsam- ma är mycket stort i landets alla stift. Det förhållandet, att de kyrkliga jordbruksfas- tigheternas åkerskiften oftast är centralt belägna i bygden och därför i större eller mindre omfattning konsumeras för bebyg- gelseändamål, gör det också sannolikt att ett stort antal kyrkliga fastigheter ej längre blir lönsamma i framtiden.

Men den behövliga strukturrationalise- ringen av de kyrkliga jord- och skogsbruks- fastigheterna berör inte endast den kyrk- liga fastighetsförvaltningen. Redan den geografiska blandningen av olika ägare- kategoriers fastigheter gör det nödvändigt med samverkan i alla riktningar. Behovet härav förstärkes ytterligare av att de kyrk- liga fastigheternas arealer är fördelade på ett stort antal ägoskiften, vilket framgår av totalinventeringens resultat.

Det är i detta läge uppenbart att den kyrkliga jordens medverkan i strukturratio- naliseringen är nödvändig och kan bli till stor nytta inte bara för kyrkan. Det är då angeläget att handlingslinjerna för den kyrkliga fastighetsförvaltningen i detta sammanhang utformas så klart att för- troendet för förvaltningen, dess avsikter och åtgärder inte rubbas. Det synes vara så mycket större anledning att ha det psykologiska värdet härav klart för sig som båtnaden av en riktigt utförd strukturra- tionalisering regelmässigt är betydande för alla medverkande parter. Mot den bak- grunden torde det i allmänhet vara av mera underordnat intresse att försöka att mellan berörda parter fördela den totala

båtnaden på ett matematiskt och teoretiskt oklanderligt sätt.

Härtill kommer att kyrkans intresse av att kunna återplacera pastoratens präst- lönefondsmedel i fast egendom ofta är mycket stort. Sådana förvärv av företrä- desvis skogsmark bör om möjligt huvud- sakligen koncentreras till de delar av stif- ten där större sammanhängande komplex kan byggas upp. Å andra sidan bör i sam- band med strukturrationaliseringsåtgärder kyrkan vid behov kunna avstå från egen skogsmark, vilken inom överskådlig tid kan användas för skogsproduktion i de delar av stiften, där enskilt ägda jordbruks— fastigheter dominerar och där dessa be- höver kompletteras med skogsmark. Några reella olägenheter av att i sådana fall bryta det direkta sambandet mellan en kyrklig fastighets skog och dess jordbruks- jord bör inte uppstå eftersom jordbruks- jorden utarrenderas, medan skogen sköts för sig.

7.2. Driftsrationalisering och investeringar

När det gäller det enskilda jord- och skogs- bruket underlättas rationaliseringssträvan- dena genom den service som i många olika avseenden lämnas av bl.a. lantbruksnämn- derna och skogsvårdsstyrelsema. I den mån deras service riktar sig till den enskil- de jordbrukaren torde den väl utan vidare komma också de kyrkliga arrendatorerna tillgodo. Så kan väl ske t.ex. i fråga om undervisnings- samt rådgivnings- och upp- lysningsverksamhet, åtgärder för förbätt- ring av utsäde och växtsortiment, husdjurs- avel m.m. För att stimulera det kyrkliga jordbruket bör det dock övervägas om inte stiftsnämnderna i samråd med de nämn- da organen skulle kunna anordna särskilda informationsdagar o.dyl. för arrendatorer av kyrklig jord.

De rationaliseringsbefrämjande åtgärder som huvudsakligen tar sikte på de olika

företagsenheterna är av mera växlande betydelse för kyrkans jord- och skogsbruk, beroende på att dess ekonomiska förutsätt- ningar är delvis andra än det enskilda jordbrukets och att den kyrkliga förvalt- ningen är utrustad med egna organ för en del av de uppgifter som det allmänna eljest påtagit sig gentemot jordägarna. Inte minst gäller detta den sakkunskap som skogs- vårdsstyrelserna ställer till förfogande för regional planering av skogsbruk och skogs- vägnät, för de enskilda skogsfastigheternas driftplanering, beståndsvård, frö- och plantförsörjning etc. Här utövar stifts- nämnderna genom sin skogliga personal en motsvarande verksamhet inom det kyrkliga skogsbruket. I kap. 9 kommer utredningen att särskilt behandla möjligheterna till en reform av hushållningsplanerna för de ecklesiastika skogarna, varigenom dessa planer kan bli effektivare instrument för ett rationellt skogsbruk.

Något annorlunda förhåller det sig när det gäller jordbrukets inre rationalisering. Stiftsnämnderna är inte utrustade med någon speciell personal för ändamålet, även om det förekommer att stiftsjägmäs- tarna nedlägger stort intresse också på frågor som berör lantbrukets rationalise- ring. En bidragande anledning härtill torde vara, att det på många håll i landet för- håller sig så, att jordbruksdelen av ett löne- boställe går med direkt förlust, vilken bärs av avkastningen från boställets skog. En önskan att nedbringa förlusten på jordbruksdelen är därför naturlig.

Den jordbruksexpertis som kan finnas företrädd bland stiftsnämndens ledamöter har sällan tillfälle att utöva något mera direkt inflytande på utvecklingen av de enskilda löneboställena. Däremot bör bo- ställsnämnderna ha goda förutsättningar härför. Genom den granskning av pasto- ratens redovisningar av boställsavkastning- en, som boställsnämndsordförandena en- ligt utredningens förslag i avsnitt 3.4 skall utföra, får de möjlighet att kontinuerligt bevaka lönsamheten av förvaltningen. Vid ekonomisk besiktning och i andra samman-

hang har nämnden också tillfälle att stu- dera utvecklingen på de olika boställena och föreslå sådan omläggning av driften eller förbättring av produktionsfaktorerna som kan bidra till att höja avkastningen. Med de förslag utredningen under 73 framlägger beträffande boställsnämnder- nas organisation bör förutsättningarna för en sådan aktiv och sakkunnig insats från deras sida kunna öka betydligt.

När det eljest gäller de mera expertbeto- nade insatserna för en driftsrationalisering

inom jordbruket, är det inte realistiskt att

räkna med att de kyrkliga förvaltningsor- ganen skulle kunna utbyggas med egen personal för ändamålet bl.a. med hänsyn till knappheten på tillgänglig expertis. Tvärtom synes det angeläget, att lantbruks- nämndernas medverkan t.ex. med upprät- tande av investeringskalkyler och tekniska planer skall kunna påkallas också för de kyrkliga jordbruksfastigheterna. Man bör alltså från den kyrkliga förvaltningens sida i första hand inrikta sig på att begagna sig av den experthjälp som kan köpas från andra organ för rationaliseringsverksam- heten inom jordbruket.

7.3. Strukturrationalisering

En svårighet när det gäller att från kyrklig sida ta initiativ till strukturrationaliserings- åtgärder ligger i den uppdelning av förvalt- ningsfunktionerna som präglar den kyrk- liga boställsförvaltningen.

I princip är det ju pastoraten som för- valtar löneboställena, medan det allmän- nas tillsyn utövas av boställsnämnd och stiftsnämnd. Till följd av den kostnadsut- jämning mellan pastoraten som sker via kyrkofonden är det enskilda pastoratets intresse av att öka boställets avkastning dock inte alltid särskilt stort.

Vissa ganska vidsträckta förvaltnings- befogenheter har emellertid uppdragits åt tillsynsmyndigheterna, vilket knappast hel- ler varit ägnat att stimulera pastoratens intresse för förvaltningen av sina lönebo-

ställen. Sålunda är det boställsnämnden som fastställer arrendevillkoren och stifts- nämnden beslutar om ändrad disposition av löneboställe och kan även ta initiativ härvidlag. Byggnadsfrågor avgörs som regel av boställsnämnden. I fråga om för- valtningen av skogen ligger flertalet av- görande beslut, däribland uppgörandet av hushållningsplan, hos stiftsnämnden. Stifts- nämnden har också tilldelats initiativet i fråga om användningen av prästlönefonds- medel för grundförbättring eller inköp av fastighet, och fastighet som förvärvas för fondmedel från flera pastorat förvaltas av stiftsnämnden.

Det är förklarligt, att pastoraten inte visar något större intresse för åtgärder, som skulle medföra att utrymmet för deras självförvaltning minskar, och att stifts- nämnderna å sin sida tvekar att mot pasto- ratens önskan begagna sig av de vidsträck- ta befogenheter att driva en aktiv rationa- liseringspolitik som nuvarande lagstiftning i och för sig ger utrymme för. Men ovillig- heten i dessa delar har inte kunnat undgå att allvarligt hämma utvecklingen inom det kyrkliga jord— och skogsbruket. Härtill har också bidragit statsmakternas och myndigheternas restriktiva hållning under en lång följd av år gentemot de kyrkliga önskemålen att förvärva mark i utbyte mot de omfattande arealer kyrklig jord som under senare tid försålts.

Såsom nyss antytts erbjuder redan de nu gällande bestämmelserna goda möjligheter att genomföra rationaliseringsåtgärder av olika slag. Om sålunda de viktigaste yttre förutsättningarna är förhanden, krävs där- emot en aktivering av de organ som har att ta initiativ till och genomföra de prak- tiska reformer som bedöms angelägna. Det är av vikt att både pastoraten och tillsyns- myndigheterna ställer sig positiva till nöd- vändigheten av rationalisering. De måste väckas till initiativ, om den kyrkliga fastig- hetsförvaltningen inte skall bli efter i den snabba omvandling som vårt lands jord- och skogsbruk nu genomgår. Härför krävs emellertid tillgång till expertis, som inte

generellt finns representerad inom den kyrkliga fastighetsförvaltningen.

Behovet av en strukturrationalisering för det kyrkliga fastighetsinnehavet kan illustreras med den nyssnämnda undersök- ning, som utredningen utfört i norra delen av Kalmar län. Givetvis finns det fall, då ett enskilt pastorat genom egna initiativ och lämpliga åtgärder kan förstärka ett befintligt löneboställe så att det ger en tillfredsställande avkastning. En planmäs- sigt genomförd strukturrationalisering av hela det kyrkliga jord- och skogsbruket kräver emellertid utblick över vidare fält än vad som omfattas av ett enstaka pasto- rats fastighetsinnehav. Man måste också förfoga över ett förhandlingsorgan, som från tid till annan kan ta erforderliga kon- takter med kommunala och statliga myn- digheter. För den yttre rationaliseringen måste ett sådant organ kunna inte bara uppträda som intressent, när det gäller möjligheten att förvärva fastigheter, utan också erbjuda annan mark i utbyte. Att helt lämna initiativet åt de enskilda pasto- raten låter sig således knappast göra, om man skall få till stånd en mera genom- gripande strukturrationalisering.

I det normala mönstret för hur den kyrkliga fastighetsförvaltningen har att agera i samband med strukturrationalise- ring kommer att bl.a. ingå följande mo- ment:

1. Inventering av det kyrkliga fastighets- beståndet.

2. Ekonomisk bedömning av lönsamhets- förutsättningarna för de kyrkliga jord— och skogsbruksföretagen.

3. Utvärdering av de företagsenheter, som bedöms kunna och böra långsiktigt bestå som självständiga jordbruk.

4. På grundval härav ställningstagande rörande den framtida markanvänd- ningen.

5. Plan för fördelning av kyrkans mark för olika slag av produktion mellan framtida företag av kyrklig eller annan

natur samt för komplettering av de kyrkliga fastigheternas arealer.

6. Planering och genomförande av ersätt- ningsförvärv. Dessa avser i första hand mark som avstås i samband med struk- turrationalisering, men planeringen bör även gälla återplacering i fast egen- dom av prästlönefondsmedel som här- rör från tidigare avyttrad jordbruks- jord och skogsmark eller mark, som tas i anspråk för tätbebyggelse.

7. Investeringskalkyler och driftsekono- miska planer för bedömning av anslag ur kyrkofonden. Dessa bör vara av samma slag som ligger till grund för prövning av enskilda markägares möj- ligheter att erhålla garantier för för- värvslån eller investeringslån.

Vid de bedömningar som görs, bör dock inte bara renodlat ekonomiska syn- punkter anläggas. Också ev. andra värden i ett bibehållande av egendomen i nuvaran- de skick och brukningsform bör kunna an- dragas, t.ex. naturskydds- eller landskaps- vårdssynpunkter.

De flesta av de ovan uppräknade åtgär- derna kan inte behandlas separat för de kyrkliga fastigheterna utan måste anpassas till de allmänna jordbrukspolitiska linjerna. Samma principer, metodik och värderings- skalor bör användas för kyrkans som för andra ägarekategoriers fastigheter. För flertalet av ovan angivna moment av tek- nisk och ekonomisk art är det därför mest ändamålsenligt att den kyrkliga fas- tighetsförvaltningen, liksom när det gäller den inre rationaliseringen i den utsträck- ning det är möjligt utnyttjar den statliga serviceverksamhet, som redan finns för jord- och skogsbruksfastigheters rationa- lisering. På så sätt kan det kyrkliga fastig- hetsinnehavet bäst inordnas i den allmänna strukturrationaliseringen och dra nytta av den. Detta torde ge det bästa utbytet för samtliga berörda fastigheter. Med känne- dom om den hårda arbetsbelastningen på de statliga serviceorganen inom detta om- råde är det dock realistiskt att räkna med

att den kyrkliga fastighetsförvaltningen för vissa av de nämnda arbetsmomenten måste skaffa sig egen arbetskraft i en eller annan form, om inte rationaliseringsverksamhe- ten skall bli orimligt fördröjd. Därigenom får kyrkan också möjlighet att själv ta initiativ till fastighetsrationalisering på de punkter den kyrkliga fastighetsförvaltning- en finner mest angelägna. Framför allt de under punkterna 1 och 6 upptagna mo- menten bör vara lämpliga att utföra i egen regi. För de i övriga punkter avsedda arbetsuppgifterna av teknisk, ekonomisk och rättslig natur bör i den mån det är möjligt lantbruksorganisationens och lant- mäteriets tjänster anlitas.

De kyrkliga fastighetsförvaltningsorga- nen bör alltså i första hand förses med kompetens och resurser för att dels verk- ställa de inventeringar som är nödvändiga för en primär bedömning av det egna fastighetsbeståndets framtida användning, dels också bevaka fastighetsmarknaden i orten med hänsyn till föreliggande behov av arealupprustning respektive kompensa- tionsförvärv.

Den erfarenhet som finns inom den nuvarande kyrkliga förvaltningen bör till- varatas. Uppgifternas fördelning på de olika kyrkliga förvaltningsorganen får emellertid närmare övervägas.

Med hänsyn till att en god kännedom om lokala förhållanden och nära kontakt med organ på kommun- och länsplanet är önskvärd framstår det som lämpligast att rationaliseringen av kyrkans fastighets- bestånd bedrivs stiftsvis, även om allmän- na riktlinjer för rationaliseringsverksam- heten kan tänkas utformas av något mera centralt organ. Detta kunde givetvis också tilldelas vissa granskande eller överprö- vande funktioner i sammanhanget. De väsentliga uppgifterna förefaller emellertid vara av den art att de måste lösas på stifts- och länsplanet.

Närmast till hands ligger då att stifts- nämnderna, som har lokalkännedom och sakkunskap, alltjämt får vara de myndig- heter som skall bära ansvaret för detta

utvecklingsarbete och svara för de av- görande besluten och verkställighetsåt- gärderna. Såsom centrala kyrkliga myn- digheter företräder de ju kyrkofondens och därmed kyrkomenigheternas intresse av en lönsam fastighetsförvaltning. Beklagligt- vis har dessa stiftsmyndigheter på sina håll kommit att uppfattas som stående i någon slags motsatsställning till pastoratsintresse- na och inkräktande på den kyrkokommu- nala självförvaltningen. Tecken tyder dock på att denna misstro börjar försvinna, i och med att pastoraten vinner ökad insikt om att värdet av det kyrkliga fastighets- innehavet allvarligt äventyras, om man inte genom samverkan över pastorats- gränserna kan skapa sådana brukningsen- heter och organisera driften i sådana for- mer som vår tid kräver. Om sålunda stifts- nämnderna vid sidan av sin funktion som tillsynsmyndigheter också bör tillerkännas vittgående befogenheter när det gäller ge- nomförandet av en fastighetsrationalise- ring, behöver å andra sidan detta inte oundgängligen återverka på deras ställ- ning i fråga om förvaltningen av fastig- heterna. Vid övervägandena i det följande rörande förvaltningsformerna måste så- ledes dessa olika funktioner hållas klart isär. Slutligen innebär det förhållandet, att beslut och verkställighet i rationaliserings- frågor bedöms böra ligga hos stiftsnämn- den inte nödvändigtvis, att nämnden är det organ som är bäst ägnat att planlägga rationaliseringsverksamheten. Denna synes under den närmast överskådliga framtiden kräva aktiva insatser av en art som stifts- nämnden med nuvarande arbetssätt svår- ligen kan fullgöra. I stor utsträckning får rationaliseringsverksamheten bedrivas som en rådgivning åt pastoraten och förmed- ling av experthjälp åt dessa båda i fråga om utvecklingsmöjligheterna för befintliga fastigheter och när det gäller försäljning och köp av annan egendom. En möjlighet vore att tillsätta en särskild arbetsgrupp härför inom stiftsnämnden, ev. förstärkt med några pastoratsrepresentanter och särskild expertis, men ett sådant arbets-

organ skulle sannolikt bli ganska tungrott. Även om rationaliseringsverksamheten är någonting som måste fortgå kontinuer- ligt och aldrig kan anses definitivt slutförd, är det enligt utredningens mening ofrån- komligt att nu göra en större, mera samlad översyn av hela den kyrkliga jord- och skogsförvaltningen. Av de i det föregående redovisade arbetsuppgifterna för den kyrk- liga förvaltningsorganisationen kommer den i punkt 1 nämnda inventeringen av det egna fastighetsbeståndet då att under en begränsad tid kräva medverkan av fastig- hetsekonomisk och fastighetsteknisk exper- tis i större utsträckning än eljest. Med hän- syn till knappheten på expertis av detta slag är det knappast möjligt att utföra detta ar- bete samtidigt i rikets alla stift. En tur- ordning efter angelägenhetsgrad måste där- för sannolikt tillämpas och en sådan bör kunna upprättas med ledning av den av utredningen verkställda fastighetsinvente- ringen, vilken redovisats i kap. 4. Expert- frågan bör även med hänsyn till arbets- uppgifternas tillfälliga karaktär lösas antingen genom att centralt engagerad per- sonal ställs till stiftens förfogande huvud- sakligen i sålunda bestämd tidsföljd eller genom att stiftsnämnderna för de lokala förvaltningsorganens räkning anlitar den lokala expertis, som kan ställas till för- fogande av lantmäteriet och lantbruksor- ganisationen. Den skogliga expertis som erfordras på stiftsplanet är däremot redan tillgodosedd genom de nuvarande stifts- nämndernas jägmästarpersonal. Genomförandet av de förändringar i det kyrkliga fastighetsbeståndets sammansätt- ning, som avses i punkt 6 ovan, kommer att kräva sådana åtgärder som köp och för- säljningar av fastigheter och fastighetsde- lar med åtföljande avstyckningsförrätt- ningar, sammanläggningar och ägoutbyten. Även om en väsentlig del av dessa arbets- uppgifter kommer att åvila stiftsnämnder- na, är det angeläget att en effektiv bevak- ning av fastighetsmarknaden sker på det lokala planet så att förekommande tillfäl— len till markförvärv för förverkligandet av

de uppgjorda planerna inte försummas. Denna bevakningsuppgift kan rimligen inte uppdragas åt lantmäteriet eller lantbruks- organisationen, vilka inte kan engageras för att tillvarata en speciell ägarekategoris intressen. Det torde därför vara både nöd- vändigt och ändamålsenligt samt ägnat att främja effektivitet och snabhet att lägga dessa uppgifter på ett kyrkligt organ. Där- vid kan såväl stiftsnämnderna som bo- ställsnämnderna komma ifråga. Möjlig- heterna till förvärv av skogsfastigheter får väl liksom hittills i första hand anses an- komma på stiftsnämnderna och deras skogliga personal, som i detta avseende torde ha den bästa överblicken. När det gäller jordbruksfastigheter anser utredning- en däremot att boställsnämndernas lokala karaktär och förankring bör tillmätas stor betydelse. Utredningen utgår också från att det bör vara en angelägen uppgift för boställsnämnderna att bevaka och tillvara- taga möjligheterna för att de kyrkliga fastigheternas strukturrationalisering skall kunna genomföras i enlighet med uppgjor- da planer och utan onödigt dröjsmål. Det återstår då att bedöma, om detta bör för- anleda några förändringar i nämndernas organisation. Utredningen menar att så bör ske i två bestämda avseenden, nämli- gen i fråga om distriktens omfattning och pastoratens representation i boställsnämn- derna.

I första hand bör det åvila boställs- nämndens ordförande att kontinuerligt följa fastighetsmarknaden. Han bör ta initiativ till att förhandlingar om fastighets- förvärv kommer till stånd, inte bara då mark som kan vara till salu är direkt lämpad att införlivas med det kyrkliga fastighetsbeståndet i enlighet med före- liggande handlingsprogram utan också då den kan komma till användning som bytes- objekt och därmed indirekt medverka till rationaliseringsprocessens fullföljande. I allt detta bör han hålla en nära kontakt med stiftsjägmästaren, som fullgör en mot- svarande funktion för skogsfastigheternas del. Han bör vidare ha till uppgift att kän-

na till kommunernas bebyggelseplanering och att hålla sig underrättad om eventuella förändringar i denna samt se till att dessa inarbetas i strukturrationaliseringsplanerna.

För att dessa frågor skall kunna skötas effektivt är det nödvändigt att boställs- nämndsordföranden har en god överblick. En förutsättning för att denna skall bli allsidig är att distrikten är tillräckligt stora. Enligt utredningens mening bör man där- för skapa större boställsdistrikt. I Luleå stift finns, om man bortser från prästgår- darna, endast 11 bebyggda boställen. Men stiftet är indelat i 6 boställsdistrikt. En översyn av organisationen ter sig ofrån- komlig. Men man måste då också räkna med ett betydligt mera omfattande engage- mang för boställsnämndsordföranden än för närvarande, om det skall bli möjligt för honom att ägna erforderlig tid åt rationa- liseringsverksamheten samt följa den ut- veckling inom distriktet som på olika sätt — främst inom fastighetsmarknadens och den fysiska samhällsplaneringens områ- den —— har samband med jord- och skogs- bruksfastigheternas anpassning till plane- rad utformning. I den mån större boställs- distrikt kommer till stånd får givetvis också frågan om arvoderingen av boställs- nämndernas ordförande tas under ompröv- ning. Med nuvarande låga arvoden för ett relativt tidskrävande uppdrag har det visat sig svårt att i erforderlig utsträckning en- gagera folk med tillräcklig erfarenhet i uppgiften.

Möjligen kan det komma att visa sig nödvändigt att genomföra förändringen i boställsnämndernas geografiska verksam- hetsområden successivt och etappvis. Där- emot bör en annan förändring ske snarast möjligt och över hela linjen. Det gäller pastoratsrepresentantens ställning i nämn- derna. Medan ordförande och arrendators- representant utses av länsstyrelsen och tjänstgör regelbundet i nämnden, skall varje pastorat inom boställsdistriktet utse en representant jämte suppleant, vilka av ordföranden inkallas till tjänstgöring efter som han finner lämpligt. Dessa represen-

tanter får därigenom ej samma fasta ställ- ning eller omfattande erfarenhet av ären- dena som nämndens båda övriga leda- möter. För att stimulera pastoratens med- verkan i strukturrationaliseringen är det angeläget, att de i de organ som har att ta initiativ och framlägga förslag till åt- gärder blir företrädda av representanter som kan bygga på erfarenhet från hela distriktet. Utredningen vill därför föreslå, att även pastoraten blir företrädda i nämn- den av en fast representant, som utses av länsstyrelsen, efter förslag av pastorats- förbundet i resp. stift. För att tillgodose kravet i nuvarande EBO att pastorats- representant ej får hämtas från det pasto- rat där en förrättning äger rum bör före- skrivas, att suppleant för pastoratsrepre- sentanten skall vara från annat pastorat än denne och skall inkallas till tjänstgöring då ärende i nämnden berör den ordinarie representantens hempastorat.

Den föreslagna upprustningen av bo— ställsnämnden med tillfällig teknisk-ekono— misk expertis för inventering av fastighets- beståndet och med en ordförande, som an- förtros vidgade befogenheter och skyldig- heter ifråga om initiativ och ställnings- taganden samt med fasta representanter för såväl pastorat som arrendatorer, skulle kunna göra boställsnämnden till en effek- tiv, smidig och förtroendeingivande första instans på den kyrkliga markägarsidan.

Stiftsnämndernas uppgift bör väsentli- gen vara rådgivande, stimulerande och övervakande, men i vissa fall måste de också ha beslutande funktioner i samband med strukturrationaliseringen. För att inte denna skall löpa risk att bromsas upp på grund av eventuellt bristande intresse från något pastorats sida eller av andra ovid- kommande orsaker är det viktigt att stifts- nämnderna i första instans tillerkännes beslutanderätt i försäljningsärenden, som berör fastighet eller fastighetsdel, som en- ligt strukturrationaliseringsplan skall över- låtas till annan. Enligt vedertagen praxis torde det inte förekomma, att stiftsnämnd avyttrar boställsjord utan pastoratets med-

givande. Vill man nu utvidga stiftsnämn- dernas befogenhet härvidlag för att under- lätta rationaliseringssträvandena, bör ga- rantier skapas för att pastoratsintressena likväl vinner tillbörligt beaktande vid stifts- nämndernas handläggning av dessa ären- den. Utredningen föreslår därför, att pasto- raten i stiftet blir företrädda genom en ledamot i stiftsnämnden i likhet med vad nu är fallet i domkapitlet.

För att pastoratens aktiva medverkan skall kunna påräknas är det också ange- läget, att de av lantbruksnämnderna bereds tillfälle till lämpliga kompensationsförvärv. Det bör emellertid, liksom hittills, särskilt åvila stiftsnämnderna att med utnyttjande av sin vidare överblick bevaka möjlighe- terna att bygga upp ett mera samlat fas- tighetsbestånd, företrädesvis i form av »stiftsskogar» av större omfattning genom anlitande av prästlönefondsmedel från flera pastorat. Någon förstärkning av stiftsnämndernas personal för dessa ända— mål synes väl i och för sig inte behöva komma ifråga. Utredningen vill dock erin- ra om att markpolitiska utredningen i sitt betänkande »Statens och kyrkans mark- överlåtelser» (SOU 1966: 64, s. 70) velat tilldela stiftsnämnderna en betydligt akti- vare roll än f.n. såsom förhandlingsorgan för den kyrkliga jorden och för detta ända- mål förutsett behovet av vissa personalför- stärkningar hos dem.

När det gäller kontakten på det regio- nala planet mellan de kyrkliga organen och de statliga rationaliseringsmyndighe- terna, vill utredningen slutligen peka på en möjlighet att underlätta den gemensam- ma planeringen av strukturrationalisering- en. Enligt 29 å instruktionen den 25 maj 1967 (nr 425) för lantbruksstyrelsen och lantbfuksnämnderna skall till lantbruks- nämnd vara knuten en fiskerinämnd och en programnämnd. Härutöver kan emel- lertid enligt lantbruksstyrelsens cirkulär den 14 juli 1967 inrättas särskilda rådgi- vande grupper, när det behövs, för att underlätta samarbetet mellan lantbruks- nämnd och olika intressegrupper. Lant-

bruksnämnden i Uppsala har med anled- ning av nämnda cirkulärskrivelse föresla— git inrättande av en särskild marknämnd i länet för samarbetet mellan lantbruks- nämnden och olika markägarkategorier för behandlingen av markdispositionsfrågor av betydelse för jord- och skogsbrukets struk- turella anpassning. Bland de dominerande markägare som borde vara företrädda i en sådan nämnd i Uppsala län angavs även kyrkan. Boställsutredningen finner det yt- terst värdefullt från de synpunkter som här har närmare behandlats, om före- trädare för den kyrkliga jorden, och då kanske främst pastoraten, kunde mera allmänt ges tillfälle att medverka i liknan- de organ på länsplanet.

Då verksamheten med det kyrkliga fastighetsbeståndets strukturrationalisering kan väntas bli av stor omfattning, är det av flera skäl angeläget att en viss samordning av metodiken och övervakning kan ske genom ett centralt organ. Detta bör då också ha till uppgift att dra upp riktlinjer för rationaliseringsverksamheten såväl tids- mässigt som med avseende på framgångs- linjer. Det kan också visa sig ändamåls- enligt att rekrytering, anställning och för- delning av experter handhas av ett centralt organ. I den mån bristen på personella resurser därvid gör det nödvändigt, bör detta organ också få angelägenhetsgradera behovet av åtgärder i olika stift. Vidare bör det ankomma på detta att upprätta förslag till förändringar ifråga om dimen- sion och utformning av boställsnämnds- organisationen. Ett sådant centralt organ bör också höras i mål rörande besvär över stiftsnämnds beslut angående fastig- hets disposition etc.

Det centrala organet kan antingen ut- formas som en självständig enhet eller som en avdelning i ett befintligt verk. Med hänsyn till att verksamhetens omfattning torde bli särskilt stor i ett inledande skede men att den framtida utvecklingen är svår att överblicka f.n. kan det vara ändamåls- enligt att välja det senare alternativet. En rörlig anpassning till utvecklingen och

eventuella behov av andra initiativ kan lättare ske inom ramen för ett redan existerande förvaltningsorgan med uppgift att bevaka den kyrkliga egendomens in- tressen. Utredningen vill därför förorda att det centrala organ som behöver inrät- tas för ändamålet upprättas som en arbets- enhet inom kammarkollegiet. Det bör ha tillgång till expertis inom lantmäteriets, jordbrukets och skogsbrukets områden. Till det centrala organet bör knytas en rådgivande nämnd med representanter för dessa olika verksamhetsområden. Häri bör också ingå någon företrädare för Svenska pastoratens riksförbund. Genom en sålun- da sammansatt nämnd kan inom det cen- trala kyrkliga organet en samordning ske med den statliga rationaliseringspolitiken i stort, och de intressen som de kyrkliga kommunerna företräder blir representerade i de handläggande organen på samtliga plan.

Utredningen bedömer att behov av en sådan central organisation föreligger i ett första aktuellt skede av rationaliserings- planläggningen. Härefter torde den fort- löpande rationaliseringsverksamheten kun- na handhas av stiftsnämnden inom ramen för dess normala arbete. Avgörande får dock vara, hur starkt behovet i framtiden bedömes vara av en aktiv ledning av verk- samheten. På nuvarande stadium kan en- dast konstateras, att det finns ett länge uppdämt behov av rationaliseringsåtgärder inom det kyrkliga fastighetsbeståndet. Man får därför räkna med att åtminstone den närmaste tioårsperioden kommer att er- bjuda mer än tillräckligt med arbetsupp- gifter för särskilda planeringsorgan. Man får också ha i minnet, att det inte ges någon bestämd rationaliseringsnivå, vid vilken man kan anse utvecklingen avslutad, utan denna kan beräknas fortgå i en takt som snabbt lämnar redan uppnådda resul- tat—bakom sig. I den undersökning, som för 1960 års jordbruksutrednings räkning utförts av professor L. Hjelm och en expertgrupp, konstateras att »storleksratio- naliseringen inte får betraktas såsom en

engångsåtgärd utan ständigt måste fortgå som en konsekvens av den tekniska ut- vecklingen».1

Det förefaller lämpligt, att den organisa- tion som från början skapas inte får en alltför definitiv utformning, utan att er— farenheterna får utvisa, vilka praktiska

krav som verksamheten ställer, om den skall kunna bedrivas effektivt. Det torde få ankomma på den ansvariga arbetsenheten i kammarkollegiet att avge förslag i dessa hänseenden.

1 SOU 1963: 66 s. 198.

8. Förvaltningsformer som främjar struktur-

rationalisering

För att en yttre rationalisering av det kyrk- liga jord— och skogsbruket skall kunna genomföras i mera betydande utsträckning räcker det inte med översiktlig planering. De föreslagna åtgärderna måste också kunna genomföras utan större komplika- tioner. Bestämmelserna om egendomsför- valtningen och de olika organens kompe- tens bör därför utformas så, att de under- lättar en rörlig markpolitik och lösningar som bygger på samarbete mellan olika fastigheter och ägarkategorier eller förut- sätter större gemensamma investeringar osv.

8.1 Sambruk och samverkan mellan olika brukare

8.1 .] Arrendejordbruket

Den enklare formen av storleksrationali- sering består i sidoarrende till förstärkning av huvudfastigheten. Utredningen saknar uppgift på antalet fall då arrendator av löneboställe också arrenderar annan jord i anslutning till bostället. Däremot har den av utredningen företagna fastighetsinven- teringen utvisat, att kyrklig fastighet har upplåtits som sidoarrende åt annan bru- kare i drygt 1000 fall. Man kan med säkerhet utgå ifrån att det då rör sig om fastigheter som inte är lämpade att bestå som självständiga jordbruk. I genomsnitt omfattar dessa fastigheter endast 8,5 ha åker och kultiverad betesmark och 2,3 ha annan betesmark.

Där den kyrkliga markens läge är sådant att den lämpar sig att arrenderas ut till annan jordbrukare, är detta givetvis en

praktisk lösning, i synnerhet om marken är obebyggd eller husen är i dåligt skick. I längden framstår det dock inte som rationellt att behålla en fastighet, som inte kan utgöra självständig brukningsenhet. I avvaktan på att den kan avyttras lär emel- lertid den mest lönsamma förvaltningsfor— men mången gång vara att utarrendera jorden utan åbyggnader. Dessa kan ju eventuellt upplåtas separat för annat ända- mål. Till behandlingen av frågor rörande sådan ändrad disposition av löneboställe blir det anledning att återkomma härne- dan.

I begränsad utsträckning 67 hos ut- redningen redovisade fall — har en kyrklig arrendelott upplåtits för sambruk med an- nan kyrklig fastighet inom pastoratet. Vidare förekommer i 231 fall, att kyrkliga fastigheter inom samma pastorat brukas gemensamt av en arrendator. Medelarealen hos dessa fastigheter ligger på 18,4 ha åker och kultiverad betesmark och 4,4 ha annan betesmark. Även i dessa fall är det sannolikt, att fastigheterna inte är lämpade att bestå var för sig som självständiga jord- bruk.

Med den sjunkande lönsamheten hos de mindre arrendeställena är det att räkna med att sambruk mellan lämpligt belägna fastigheter blir vanligare än hittills. Att arrendera tillskottsjord är en smidig väg till strukturrationalisering och kan vara ett lämpligt första steg mot en framtida ratio- nellare fastighetsbildning. En sådan bör dock eftersträvas så snart tillfälle därtill erbjuder sig.

Sambruk mellan kyrkliga fastigheter kan emellertid avse inte blott löneboställen

utan också fastighet av annan natur såsom lokalkyrkas jord, biskopshemman, klockar- hemman osv.

De för den kyrkliga jorden gällande arrendebestämmelsema kräver väl i och för sig inte någon mera genomgripande översyn för att underlätta strukturrationa- liseringen. Men om en reformerad arrende- lagstiftning kan bidra till att skapa en- hetligare bestämmelser för olika kategorier av kyrklig jord, skulle detta medföra en rationellare ordning för de arrendatorer som brukar kyrklig jord tillsammans med annan jord eller driver sambruk mellan kyrkliga fastigheter av skilda slag. Därige- nom kan möjligen intresset för ett sådant sambruk stimuleras.

I detta sammanhang kan däremot ifråga- sättas om inte formerna för beslut om ändrad disposition av jordbruksfastighet bör förenklas. Enligt 31 & EBO — i den lydelse den erhöll genom lagändring år 19501 —— beslutar stiftsnämnden om änd- ring i löneboställes disposition, men finner stiftsnämnden att ändringen kan medföra, att ett självständigt och bärkraftigt jord- bruk inte längre kan uppehållas på en brukningsdel som följd av vissa i lagen närmare angivna åtgärder, skall frågan underställas Konungens avgörande. I cir- kulär den 2 maj 1957 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att stiftsnämnden vid prövning av sådan fråga skall, då så icke är uppen- barligen obehövligt, inhämta yttrande från vederbörande lantbruksnämnd. Kungl. Maj:t har tillämpat 31 & 2 mom. EBO så, att det ansetts få ankomma på stiftsnämn- den att avgöra om jordbruket kan bedömas som bärkraftigt. Eftersom det i rationali- seringssammanhangen avgörande skälet till ändring av dispositionen just torde vara att brukningsdelen bedöms inte vara bär- kraftig, skulle alltså underställning endast undantagsvis ifrågakomma i sådana ären- den.

Enligt 4 5 2 mom. EArrSt skall också fråga om upplåtelse till sambruk av själv- ständigt jordbruk eller del därav på eckle- siastik arrendegård underställas Kungl.

Maj:ts prövning. Även i dessa fall torde lantbruksnämndens yttrande inhämtas, fastän detta inte uttryckligen föreskrivits. Beträffande lokalkyrkas hemman eller domkyrkohemman finns däremot inte nå— gon bestämmelse om att fråga om sambruk skall underställas Kungl. Maj:t.

I den proposition som låg till grund för 1950 års ändringar i EBO2 diskuterades möjligheten att låta avgörandet i frågor om ändrad disposition stanna hos stifts— nämnden i de fall då denna och lantbruks- nämnden hade samma mening i ärendet. Tanken avvisades då med hänvisning till att besvär över stiftsnämndens beslut i sådana ärenden skulle komma att prövas av regeringsrätten, medan besvär över lantbruksnämndens avgöranden går till Kungl. Maj:t i statsrådet. Förvaltningen skulle också komma att tyngas, om man införde lantbruksnämnden som sidoordnat organ med viss bestämmanderätt i dessa ärenden. Vid riksdagsbehandlingen hän- visade tredje lagutskottet till bestämmelsen i EArrSt och underströk önskvärdheten av likformig handläggning.

De argument som anfördes mot en decentralisering synes i dag ha minskat i vikt. Lantbruksnämndernas hörande i des— sa ärenden är en reguljär företeelse och lär väl vara avgörande för stiftsnämnder- nas bedömning i de fall då underställning enligt 31 5 2 mom. EBO inte anses behöva ske. I fråga om besvärsförfarandet kan erinras om att regeringsrätten i yttrande den 20 oktober 1959 över betänkandet om kompetensfördelningen i administrativa besvärsmål (SOU 1959: 4) i motsats till utredningsmannen föreslog, att besvär i mål rörande tillämpningen av vissa stad- ganden i EBO däribland mål enligt 31 å — borde avgöras av regeringen, eftersom det här rör sig om en rent prak- tisk lämplighetsbedömning av åtgärderna. Denna uppfattning delas av förvaltnings-

1 SFS 1950: 655. Prop. 1950: 209, s. 59; LSU 26, s. 26; Rskr 390.

domstolskommittén i betänkandet »För- valtningsrättskipning» (SOU 1966: 70, s. 541 f.). F.n. gäller att ärende, som enligt 31 ä 2 mom. skall underställas Kungl. Maj:t, efter besvär kommer under rege- ringsrättens prövning. Helt likartade frå- gor kan sålunda komma att prövas än av regeringen och än av regeringsrätten. Starka skäl talar därför för en överflytt- ning av besvärsmålen. Om en sådan kom- mer till stånd, skulle huvudinvändningen mot en decentralisering i 1950 års proposi- tion falla.

Utredningen vill också erinra om att fråga om nyttjanderättsupplåtelse enligt 24 & EBO prövas enbart av stiftsnämnden.

Decentraliseringen av beslut i disposi- tionsfrågor bör också omfatta de ecklesia- stika arrendegårdarna. Vid beslut om sam— bruk av förut självständiga jordbruksfastig- heter, där åbyggnaderna måhända endast avses behållas på den ena av fastigheterna, måste beslutet även innefatta besked om hur kostnaderna för underhåll och nybygg- nad skall fördelas på fastigheterna i fram- tiden.

Utredningen föreslår alltså, att beslu- tanderätten när det gäller frågor om änd- rad disposition av kyrklig jordbruksfastig- het inte längre skall utövas av Kungl. Maj:t. I förhållande till nuvarande praxis innebär detta huvudsakligen en decentra- lisering av besluten rörande de ecklesia- stika arrendegårdarna. Några vådligare konsekvenser för detta fastighetsbestånd om f.n. 164 enheter bör detta knappast medföra. Domkyrkornas och lokalkyrkor- nas betydligt större fastighetsinnehav, sär- skilt i Lunds stift, är ju i detta hänseende undandraget högre myndighets kontroll, och stiftsnämnderna får anses ha erforder- lig sakkunskap för att tillvarata kyrko- fondens och i fråga om stifts prästlöne- fondshemman pastoratens intresse.

Utredningen vill vidare ifrågasätta, om varje förslag om dispositionsändring skall behöva underställas stiftsnämnden så som nu stadgas i 31 ä 1 mom. EBO. Åtskilliga förändringar bör utan olägenhet kunna

beslutas av boställsnämnden. Eftersom stiftsnämnden är det organ som närmast skulle svara för rationaliseringsverksam- heten, bör den dock alltjämt själv kunna ta upp fråga om ändrad disposition och bör likaså besluta om viktigare disposi- tionsändringar av det slag som f.n. kan föranleda underställande under Kungl. Maj:t. Utredningen vill emellertid ersätta den detaljerade uppräkningen av under- ställningsfallen i 31 ä 2 mom. EBO med en mera kortfattad föreskrift av innebörd att ärende rörande dispositionsändring på löneboställe skall avgöras av stiftsnämn- den, om ändringen innebär, att ett själv- ständigt jordbruk inte längre blir bärkraf- tigt eller att det helt upphör. Genom att däremot decentralisera en stor del av dis- positionsfrågorna till boställsnämndema vinner man bl.a. att dessa för att verk- ställa arrendeuppskattning inte behöver avvakta stiftsnämndens beslut i frågan om föreslagen dispositionsändring.

Till frågan om dispositionsändring på lokalkyrkas jord återkommer utredningen under 13.1.

8.1 .2 Skogsbruket

Utvecklingstendenserna inom vårt lands skogsbruk och möjligheterna att genom rationalisering höja dess lönsamhet har närmare studerats inom 1960 års jordbruks— utredning. Tillämpligheten av därvid gjorda rön på det kyrkliga skogsbruket har belysts i kap. 6. Utvecklingens följdverk- ningar i fråga om driften kan i anslutning till en promemoria av skogsbruksgruppen inom 1960 års jordbruksutredning” sam- manfattas i följande tre punkter:

1. Önskemål om hög utnyttjandegrad av det i maskiner och anläggningar bund- na kapitalet. Detta leder till att skogs- brukets säsongmässiga karaktär mins- kar.

* SOU 1963: 63.

2. Ett tekniskt och organisatoriskt till- rättaläggande av driften så att hög verkningsgrad i arbetet uppnås.

3. Ökade krav på yrkeskunnig —— ofta specialutbildad arbetskraft.

För det kyrkliga skogsbruket, som är splittrat på ett stort antal små bruknings- enheter, pekar samtliga dessa tre punkter på behovet av en samordning och central organisation av driften. Den koncentra- tion av förvaltningsbefogenheterna, som krävs för att man skall kunna tillgodogöra sig teknikens landvinningar, behöver i och för sig inte medföra några förändringar i äganderättsförhållandena i skogen. Det är emellertid uppenbart, att förutsättningarna för en rationalisering och mekanisering i skogen är störst hos de större skogsför- valtningarna. Inom bondeskogsbruket har man därför under senare år eftersträvat ett organiserat samarbete inom s.k. skogs- bruksområden. Det är därvid framförallt på förvaltnings- och organisationsområdet som en koncentration har skett. Ledningen har dels överförts till av skogsägareföre- ningen anställda skogsinspektorer och dels till själva skogsägareföreningen.

De kyrkliga skogarna har en betydande omfattning med en totalareal av mer än 300000 ha produktiv skogsmark. Taxe- ringsvärdet på den växande skogen var ca 220 milj. kr vid 1965 års taxering. De är därför inga små förvaltningsobjekt, även om man delar upp dem stiftsvis.

Som en följd av 1942 års ändring av EBO* har redan en viss samordning av för- valtningen kunnat ske. Ca 200 000 ha pro- duktiv skogsmark är ställda under heltids- anställda skogsbiträden, dvs. ungefär 2/3 av pastoratens totala produktiva skogs- marksareal. Man kan givetvis nöja sig med att i huvudsak bibehålla nuvarande förvaltningsforrn men med den rationali- sering som skulle ligga i en gemensam planläggning av avverkningarna från stifts- jägmästarens sida samt utnyttjande av maskiner som finns tillgängliga på orten, exempelvis vid maskinstationer etc., vari-

genom kapitalinsatsen för maskiner skulle nedbringas till en relativt låg nivå. Nack- delarna med denna organisation är emel- lertid, att den gemensamma planläggning som skulle kunna utföras, måste ske först sedan pastoraten bestämt sig för var och i vilken omfattning de vill avverka. Plan— läggningen blir därför ett hastverk och kan inte ge ett ekonomiskt tillfredsställande resultat vid en mekaniserad skogsavverk- ning. Vidare måste den maskinpark som kan stå till buds användas. F.n. finns maskiner avsedda för skogsbruket endast i begränsad utsträckning att hyra. Den an- tydda organisationsformen synes i dagens läge knappast lösa problemen.

Andra former av samverkan i rationa— liseringssyfte bör därför övervägas. En möjlighet är att de kyrkliga skogarna an- sluts till redan befintliga skogsförvaltande organisationer, såsom t.ex. Skogssällskapet eller skogsägareföreningarna, då närmast skogsbruksområdena, varvid samverkan sker med andra fastighetsägare inom ett förhållandevis begränsat område. Även olika former av mera begränsad samver- kan kan här tänkas förekomma. Vidare kan man tänka sig att ordna en stiftsvis samlad förvaltning av fastigheterna, an- tingen genom stiftsnämnderna eller i en eller annan form genom pastoraten själva med något gemensamt förvaltningsorgan. De olika här antydda möjligheterna skall i det följande närmare granskas.

8.1.2.1 Skogssällskapet

Detta sällskap, som är en ideell stiftelse med allmännyttiga syften och har sitt säte i Göteborg, förvaltar dels egna skogar, dels framför allt skogar som tillhör all- männa inrättningar, kommuner m.m. och dels vissa enskilda godsskogar m.m. Säll- skapet företräder inte något eget ekono- miskt vinstintresse och dess verksamhet förutsätter inte heller någon organiserad samverkan mellan olika uppdragsgivare.

* SFS 1942: 233.

Det förekommer att Skogssällskapets skog- vaktare är Skogsbiträde i pastorat.5 Särskilt vanligt är detta i Göteborgs stift. Skogs— sällskapet förvaltar emellertid sammanlagt endast ca 245 000 ha skog, varför ett över— flyttande av hela den kyrkliga skogsför- valtningen till Skogssällskapet skulle bety- da, att sällskapets verksamhet mer än för- dubblades. Sällskapet har inte heller för- valtningsobjekt över hela landet. Att flytta över hela förvaltningen till Skogssällskapet synes därför inte vara möjligt eller lämp— ligt. Däremot bör även i fortsättningen teknisk samverkan kunna förekomma i den formen, att Skogssällskapet med sin personal och maskinutrustning biträder vid förvaltningen av pastoratsskogar, vilkas belägenhet gör ett sådant samarbete natur- ligt för båda parter. En sådan samverkan kan erhålla den omfattning och närmare utformning, som i varje enskilt fall finnes lämplig och kan därigenom lätt anpassas till den kyrkliga förvaltningens krav.

8.1.2.2 Skogsägareföreningar och skogsbruksområden

Sedan 1920-talet har de enskilda skogs- ägarna gått samman i skogsägareförening- ar för att tillvarata gemensamma intres- sen när det gäller skogsvård och förbättrad skogsproduktion samt avsättningen för medlemmarnas skogsprodukter. Skogsäga— reföreningarna är sammanslutna i Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR). Efter vissa år 1964 inträffade fusioner uppgår antalet regionala föreningar nu till 19, omfattande tillhopa ca 135000 med- lemmar med 6,9 milj. ha produktiv skogs- mark, dvs. nära 60 % av all sådan i enskil- da personers ägo. Skogsägareföreningarna bedriver försäljningsverksamhet men äger också själva eller genom dotterföretag ett stort antal industrier för förädling av skogsprodukter.

De under senare tid sjunkande rot- nettona med därav följande krav på ratio- nalisering av produktionen främst genom ökad mekanisering har sedan mitten av

1950-talet framtvingat en närmare sam- verkan mellan skogsägarna. Denna har tagit fastare form i de på frivillig väg bil- dade skogsbruksområdena. Antalet skogs- bruksområden, som vid utgången av år 1966 utgjorde 342 med ca 36 000 medlem- mar och ca 2,2 milj. ha skogsmark, är i snabbt växande och riksförbundet stimu— lerar denna utveckling. Skogsbruksområ- dena bygger på den enskilde medlemmens frivilliga medverkan och hans samtycke krävs för åtgärder som berör hans skog. Medlemskapet i skogsbruksområde grun- dar sig på avtal mellan den enskilde skogs- ägaren och den regionala skogsägareföre- ningen. Det är denna som tillhandahåller den service som medlemskapet i ett skogs— bruksområde syftar till, såsom tillgång till skogsinspektor, arbetskraft, maskiner osv. Skogsbruksområdet utgör inte i sig självt någon juridisk person och kan alltså inte uppträda som avtalspart eller arbetsgivare. Direkt samröre mellan medlemmarna i Skogsbruksområdet bör men behöver inte förekomma, även om de kallas till möten för information och därvid också utser ledamöter av ett förtroenderåd, som utgör organ för samråd mellan skogsinspektoren och medlemmarna i gemensamma angelä- genheter.

Den närmare omfattningen av den en- skilde medlemmens åtaganden och förplik- telser varierar inom olika föreningars om- råden. I regel skall dock medlemskap i skogsägareförening vara ett villkor för anslutning till skogsbruksområde. Riksför- bundet har utfärdat anvisningar till före- ningarna i syfte att skapa större enhetlig- het samt rekommenderat föreningarna att i lämplig takt försöka täcka sina verksam— hetsom-råden med skogsbruksområden. Avsikten är att dessa skall utgöra före— ningens fältorganisation, för vilken före- ningen har det ekonomiska ansvaret, och föreningens arbete med virkesanskaffning skall successivt föras över från dess sär-

5 År 1961 var detta fallet med 95 pastorats- skogar om tillhopa 18 600 ha.

skilda inköpsorganisation till skogsinspek- toren. Genom att föreningarnas medlem- mar lojalt följer bestämmelserna ifråga om hembuds- eller leveransplikt kan det anses självklart att de automatiskt levererar allt sitt saluvirke genom den egna föreningen. Därigenom stärks dennas position vid prisförhandlingarna med den virkesköpan- de industrin.

Inom ett skogsbruksområde handhar skogsinspektoren planering, ledning och kontroll av all föreningens verksamhet. Till hans hjälp anställer föreningen efter behov förmän, som skall arbeta med skogs- vård och övervaka avverkningsarbetena. Avsikten är vidare, att föreningens led- ning i samråd med inspektoren skall utse kontaktmän, som skall bistå honom i ackvisitionsarbete, medlemstjänst och vir- kesanskaffning. F.n. sker virkesanskaff— ningen genom medlemmarna på provisions- basis.

Vid utnyttjande av föreningens tjänster skall medlem erlägga betalning vare sig han deltar i skogsbruksområde eller ej. Icke-föreningsmedlemmar, som av särskil- da skäl medgivits att delta i skogsbruks- område, bör åläggas samma skyldigheter som medlemmarna och följa de taxor som tillämpas för dem. För icke-föreningsmed- lem som eljest får utnyttja föreningens tjänster, t.ex. genom förvaltningsavtal eller avtal om skogsvårdsuppdrag eller avverk- ningsuppdrag, gäller förhöjda taxor.

De för skogsbruksområdena år 1966 tillämpade taxorna varierar mellan de re- gionala skogsägareföreningarna och om- fattar i några fall en mindre årlig arealav- gift som ofta är maximerad till 50—100 kr, arvoden till inspektor 100—150 kr/dag och förman 85—115 kr/dag för beställd ar- betsinsats. Administrationsersättning vid skogsvårdsuppdrag debiteras med 3—7 % av arbetskostnaden och för avverknings- uppdrag 2—5 % av leveransvärdet bero- ende på posternas storlek. I vissa fall kombineras en låg fast procentsats med en grundavgift per avverkningsuppdrag Därtill kommer avgifter för utnyttjande

av maskiner m.m. enligt särskilda taxor. Avgifterna dras i regel från virkeslikvi- derna till medlemmarna. Avtalstiden för skogsbruks- och förvaltningsavtal bör re- gelmässigt sammanfalla med förenings rä- kenskapsår och de taxor som skall tilläm- pas bör fastställas i god tid före årets början. Vid tecknande av avtal förbe- hålles föreningen rätt att under den tid överenskommelsen omfattar vanligen tre år i sänder — årligen ompröva avgifts- beloppen.

Att här har lämnats en tämligen fyllig redogörelse för skogsbruksområdenas orga- nisation bör ses mot bakgrunden av dels det mycket stora intresse denna organisa- tionsform vunnit inom det enskilda skogs- bruket och den betydelse den tillmätts för den framtida utvecklingen därav,B dels den aktivitet som skogsägarnas organisationer under senare år bedrivit i syfte att ansluta prästlöneboställenas skogar till skogsbruks- områden. Vid en bedömning av värdet av en sådan anslutning måste åtskilliga frågor klarläggas. Utredningen har i detta syfte bl.a. haft överläggning med företrädare för SSR.

En första fråga gäller i vilken utsträck— ning denna organisationsform löser sam— verkansproblemen för det kyrkliga skogs— bruket och därmed kan bidra till att öka dess lönsamhet.

Det förhållandet att pastoratsskogarna ligger utspridda bland bondeskogarna kan anföras som stöd för lämpligheten av att ansluta dem till skogsbruksområden för att lösa problemet om samverkan inom en större förvaltningsenhet. I många fall erbjuder dock det omedelbara grannskape till bolagsskogar eller statsskogar lika na turliga förutsättningar för en samverkan Även med en kraftig utbyggnad av skogs— bruksområdena kan dessa inte få en så fullständig utbredning, att de på alla orter kan erbjuda den ecklesiastika skogen den bästa formen för samverkan. Möjligheten av en anslutning till skogsbruksområde blir

" Se t.ex. SOU 1963: 63 s. 18 f.

sålunda i hög grad beroende av de lokala förhållandena.

Frågar man sedan efter de praktiska för- delarna av en sådan anslutning i de fall då det finns möjlighet därtill, så är den förnämsta givetvis den, att skogsbruks- områdets arealer är tämligen koncentrera- de. Transporten mellan olika avverknings— trakter måste bli förhållandevis gynnsam. Dessutom skulle de maskiner som kunde användas bli billigare per arealenhet där- för att de kunde användas på en större areal. De skogsarbetare, som skulle an- ställas, skulle få ett underlag för sitt arbete, som gjorde att resorna skulle kunna in- skränkas, och genom en central anställ- ning hos skogsägareföreningen skulle av- lönings- och reseersättningsfördelning, ATP-frågor m.m. kunna lösas lätt. I stort sett kan alltså fördelarna sägas bero på en relativt koncentrerad form och en cen- tral styrelse, det vill säga själva skogs— ägareföreningen.

I likhet med vad som gäller inom den kyrkliga organisationens skogsbiträdes- distrikt är det emellertid delägarna eller de anslutna som själva beslutar, när olika åtgärder skall vidtagas, när och var hugg- ningar skall göras osv. Skogsbruksområ- denas organisation liknar sålunda i hög grad nuvarande organisation inom det kyrkliga skogsbruket, men genom att de anslutna fastigheterna har i genomsnitt ännu mindre arealer än de kyrkliga har man där ännu större svårigheter att kämpa emot.7 Sannolikt kommer en avsevärd tid att förflyta innan en helt effektiv samver- kan över gränserna har nåtts. Så länge de enskilda deltagarnas självbestämmanderätt bibehålles, lär inte ett rationellt utnyttjande av maskiner och arbetskraft kunna genom- föras med full effekt.

En annan fråga av vikt i sammanhanget är hur skogsbruksområdenas organisations— form låter sig förena med de krav som måste ställas på den kyrkliga boställsför- valtningen. I ett utslag den 12 maj 19643 på besvär över stiftsnämnds beslut angå- ende entledigande av Skogsbiträde i ett fall,

där pastoratet avsåg att i stället ansluta sin skog till ett skogsbruksområde, uttalade regeringsrätten, att för att en sådan åtgärd skulle få genomföras borde krävas, att pastoratet styrkte att betydande och be- stående fördelar kunde vinnas genom om- läggningen. Regeringsrätten fan-n det fram- gå, att vissa besparingar och jämväl andra fördelar kunde vinnas men anförde vidare följande.

Emellertid har, såvitt handlingarna utvisa, förhållandet mellan denna förvaltningsform och de särskilda bestämmelser som gälla för de ecklesiastika boställena icke närmare un- dersökts. Utredning erfordras dock om i vilken utsträckning ett iakttagande av nämn- da bestämmelser kan medföra särskilda kost- nadskrävande avvikelser från den avsedda förvaltningsformen. Ej heller föreligger till- räcklig utredning angående de villkor för försäljning av skogsprodukter som kunna på- räknas och därmed ej heller om hur nettoav- kastningen kommer att påverkas.

Enär vid angivna förhållanden tillräck- liga skäl för åtgärden att entlediga det dittillsvarande skogsbiträdet ej förebragts, fann regeringsrätten skäligt upphäva stifts— nämndens beslut.

Regeringsrättens tveksamhet inför det oklara rättsläget synes förklarlig. Vissa andra problem i sammanhanget påtalades av Svenska pastoratens riksförbund i remissyttrande över boställsutredningens promemoria med förslag till vissa ändring— ar i EBO, ehuru förbundet då för sin del stödde tanken på anslutning till skogs- bruksområdena.g

I det föregående omnämndes de rekom- mendationer som SSR utfärdat för att skapa större enhetlighet i de bestämmelser som tillämpas inom olika skogsägareföre-

" De kyrkliga skogsskiftenas genomsnitts- areal uppgår till 64,3 ha och understiger inte i något stift 23 ha. Inom bondeskogsbruket omfattar mer än halva antalet brukningsen- heter med skog en areal av högst 25 ha och endast en femtedel uppvisar arealer över 50 ha (Skogsstatistisk årsbok 1964—65, tabell C). Dessa brukningsenheter torde dessutom i stor utsträckning fördela sig på flera skiften. R 1964 not. E. 25. ' Se prop. 1963: 95 s. 17.

ningars områden. Ännu gäller emellertid mycket skiftande villkor för anslutning till skogsbruksområde på olika håll i landet, vilket framgått vid en jämförelse mellan ett par till utredningen överlämnade exem- pel på avtal som tillämpas.10 Vidare är det ovisst hur man i det enskilda fallet inom olika föreningar kan komma att ställa sig till kravet på medlemskap i föreningen som villkor för anslutning. Medlems insats till föreningen beräknas i förhållande till areal och kan uppgå till betydande belopp. Skogsägareföreningarna har även på sitt program ett väsentligt vidare arbete, än vad som krävs för det kyrkliga skogs- bruket. Den som inte är medlem har å andra sidan inte del i den inkomst från föreningens industriföretag m.m. som i form av s.k. efterlikvid kan gottskrivas medlemmarna. De korta avtalsperioderna och möjligheten till årlig omprövning av avgiftsbeloppen utgör ett annat osäkerhets- moment, när det gäller att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av en anslut- ning. Men givetvis kan man i det enskilda fallet närmare precisera de villkor som skall gälla för pastorats anslutning till ett skogsbruksområde och i avtalet ta hän- syn till de speciella krav som måste upp- ställas för den kyrkliga egendomen. Pastoratsskogarnas anslutning till skogs- bruksområdena har stundom i den allmän- na debatten framställts såsom en väg att trygga pastoratens inflytande över skogs- förvaltningen gentemot en centralisering med ökade befogenheter för stiftsnämn- derna.11 Utredningen vill därför under- stryka, att den enskilde skogsägaren f.n. knappast lär kunna utöva något inflytande på skogsbruksområdets organisation eller personalfrågor, i synnerhet inte om han inte är medlem av skogsägareföreningen. Det är ju föreningen som organiserar skogsbruksområdena, sluter avtal med de enskilda medlemmarna, anställer och av- lönar all personal, utser kontaktmän, an- skaffar maskiner, fastställer taxor och omhändertar skogsprodukterna för utbud genom föreningen. Inom området utövas

ledningen av skogsinspektoren. Medlem- mens bestämmanderätt begränsas huvud- sakligen till frågan om i vilken omfattning han vill utnyttja den service som förening— en erbjuder. Under sådana förhållanden innebär ett pastorats anslutning till skogs- bruksområde snarast, att det avhänder sig det — låt vara begränsade —— inflytande på förvaltningen som det hittills haft.

Från praktisk skogsvårdssynpunkt finns också anledning till tveksamhet rörande värdet av att ansluta boställsskogar till skogsbruksområde. Vissa av de uppgifter som åvilar skogsinspektoren måste med hänsyn till stiftsnämndens ställning som tillsynsmyndighet alltjämt fullgöras av nämnden. Detta gäller främst upprättande av skogshushållningsplan men också kon- trollen över utsyning av virke.

I det förgående har anförts, att de kyrkliga skogsskiftena som regel är avse- värt större än genomsnittet av de enskilda fastigheterna. Virkesförrådet på de kyrk- liga fastigheterna är också avsevärt större per arealenhet och består till stor del av värdefull mogen skog, vilket gör boställs- skogen till ett åtråvärt komplement till det enskilda skogsbrukets virkessortiment Denna skillnad beror i viss mån på en något olika målsättning för å ena sidan det kyrkliga skogsbruket, som i hög grad lik— nar statsskogsbruket, och å andra sidan det enskilda skogsbruket. Det torde vara för- enat med förhållandevis stora svårigheter för en och samme man, skogsinspektoren, att bedriva två olika slag av skogsbruk inom området.

Vidare innebär skogsbruksområdenas nuvarande organisation en viss risk att den kyrkliga egendomens intressen blir eftersatta till förmån för andra ägares.

Jämtlands skogsägareförenings u.p.a. »Över- enskommelse om medlemskap i skogsbruks- område» och Sydöstra Sveriges skogsägares förbunds »Skogsbruksavtal». ” Ett sådant resonemang skymtar t.ex. i den redogörelse för skogspolitiken som lämnas i Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds tryckta årsredovisning 1963, s. 21—22.

Skogsbruksområdet avses enligt SSR:s rekommendation utgöra >>grund för den fastanställning som är nödvändig för att täcka bondeskogsbrukets behov av arbets- kraft». Då boställsskogen inte på samma sätt som övriga medlemsskogar i området står under en personlig ägares kontroll, kan man inte räkna med att krav reses om arbetsinsats på dess mark när säsongen är som bäst för en viss skogsvårdsåtgärd eller då konjunkturläget gör en avverkning sär- skilt gynnsam. Risken är i stället, att den kyrkliga skogen blir ett slags sysselsätt- ningsreserv för arbetskraften, då den inte efterfrågas på annat håll, vilket inte lär främja avkastningen.

Slutligen bör det beträffande skogsbruks- områdena framhållas, att deras nuvarande utformning sannolikt endast är ett stadium i utvecklingen mot en betydligt fastare organisation av privatskogsbruket. Sålunda förutser jordbruksutredningens skogsbruks- gruppx2 behovet av en sådan med mera långtgående förpliktelser för anslutna skogsägare, i varje fall då kontinuerligt sysselsatt arbetskraft och maskiner i större omfattning har anskaffats. Frågorna om hur samverkan över ägogränser i fram- tiden skall lösas och hur sådan samverkan skall främjas av statsmakterna kommer också att studeras av den år 1965 tillsatta skogspolitiska utredningen. I avvaktan på att samarbetet inom det enskilda skogs- bruket finner en mera definitiv form anser boställsutredningen det vara skäl att iakt- taga en viss försiktighet beträffande den ecklesiastika skogens anslutning till skogs- bruksområden.

Även om utredningen sålunda delar den tveksamhet som kommit till uttryck i rege- ringsrättens ovan citerade utslag, anser den dock, att med hänsyn till angelägenheten att tillvarataga alla möjligheter till en strukturrationalisering inom skogsbruket detta inte bör utgöra hinder för att stifts- nämnd i enstaka fall, efter prövning av de villkor som skall knytas till skogsbruks- avtalet, kan medge ett pastorat rätt att ingå i skogsbruksområde med skogsmark,

som ligger i anslutning därtill och för vilken denna form av samverkan är lämp- lig från driftssynpunkt. Men man bör då ta hänsyn inte blott till vad som för det enskilda pastoratet kan te sig gynnsamt, utan också till återverkningarna på den kyrkliga skogsförvaltningens organisation i stort.

Utredningen anser emellertid att det i många fall skulle vara en enklare lösning om man kunde sluta ett mera begränsat avtal med skogsägareföreningen om ut- nyttjande av dess tjänster på bostället. Ett rationellt utnyttjande av skogsägareföre- ningens tillgängliga personal och maskin- utrustning kunde ju komma till stånd också genom avtal om skogsvårds- eller avverkningsuppdrag eller genom förvalt- ningsavtal. På flera håll i landet förekom- mer i dag en begränsad teknisk samverkan mellan pastorat och skogsägareföreningar i fråga om arbetskraft och enklare maski- ner. Det vore önskvärt att frågorna om en sådan teknisk samverkan kunde närmare studeras inom SSR. Sådana avtal om sam- verkan som nu sagts bör emellertid kunna träffas också med andra kategorier av skogsägare som driver rationellt skogs- bruk. I bl.a. Luleå stift bör samverkan med domänverket på många håll te sig naturlig. Tjänster bör under alla omstän- digheter köpas på sätt som visar sig billi- gast och mest effektivt.

8.1.2.3 Samverkan inom den kyrkliga organisationens ram

De hittills behandlade formerna av sam- verkan öppnar möjligheter för ett enskilt pastorat att i vissa fall tillgodogöra sig de fördelar som de större brukningsenheterna kan erbjuda.

Nuvarande prästlönesystem, som baserar sig på en kostnadsutjämning mellan pasto- raten via den allmänna kyrkoavgiften och tillskotten ur kyrkofonden, medför emel- lertid, att en hög avkastning av lönebostäl-

12 SOU 1963: 63 s. 19.

År Behov Verksamma Mansdagsverken/mjsk 1945 205 000 260 000 1,0 1950 15 5 000 230 000 0,75 1955 125 000 190 000 0,60 1960 105 000 135 000 0,42 1965 72 000 110 000 0,26 1970 55 00013 80 00013 O,20——0,3O 1980 35 00013 55 000” OJO—0,20

lena blir ett gemensamt intresse för pasto- raten. Utredningen har därför funnit det angeläget att undersöka också vilka möj- ligheter en samverkan inom den kyrkliga organisationens ram kan erbjuda för en rationalisering av skogsbruket och hur en sådan samverkan lämpligast bör utformas.

Vilka är då i dagens läge förutsättning- arna för ett rationellt skogsbruk inom denna ram? Några grundläggande data bör få belysa frågan.

Under ett antal år har genom en fort- gående mekaniseringsprocess antalet mans- dagsverken per avverkad misk minskat och beräknas i framtiden minska enligt ovan återgivna tablå (Svenska lantarbetsgivare— föreningens skogsbyrå 1967). Med en beräknad årlig avverkning av 1200 000 m"sk på de kyrkliga skogarna, kan på denna grundval beräknas, att det totala antalet arbetsdagar i framtiden blir 240 000, vilket med 240 arbetsdagar per år innebär, att det behövs ca 1 000 man inom detta skogsbruk.

Några exempel kan belysa fördelningen på olika stift:

Stift Avverkning Erforderlig

1 000 mask arbetskraft” Luleå 55 46 Karlstad 147 122 Lund 35 29 Visby 12 10

Som jämförelse kan nämnas, att antalet anställda skogsarbetare år 1965 hos do- mänverket (total avverkning 7,5 milj. m”sk) var ca 13 000. Antalet dagsverken var 2000 000, motsvarande ca 8 000 helårsan- ställda arbetare. Av den totala avverkning- en såldes ca 18 %, på rot (Domänverket 1965).

Av den nuvarande avverkningen på kyrkliga skogar säljs omkring 60 %, på rot, varför antalet dagsverken av anställd arbetskraft f.n. är mindre än det som ovan skisserats som behövligt för framtiden. In- dustriernas behov av en jämn virkestill- försel och minskade intresse för att själva sköta rotpostavverkningen medför, att rotpostförsäljningen kan väntas bli ersatt av långtidskontrakt för leveransvirke. Detta ger pastoraten bättre förutsättningar för planläggning och en jämnare syssel- sättning av arbetskraften. Men även om rotförsäljningen således i framtiden kan väntas försvinna eller decimeras avsevärt, torde genom helårsanställning antalet an- ställda i flertalet stift väsentligt komma att understiga 1 man per pastorat.

Allteftersom skogsarbetet mekaniseras blir också lagarbete allt vanligare. Lagen blir olika stora beroende på organisation och mekaniseringsgrad men lag med 4—8 arbetare torde bli normalt.

” Beräknat antal. ” Här räknat efter 0,20 mansdagsverken/ mask.

Av ovanstående framgår, att pastoratet utom i sällsynta undantagsfall — blir en för liten enhet för att anställa skogsar- betare.

När det sedan gäller att bedöma den kapitalinsats som erfordras för maskinan- skaffning i det moderna skogsbruket kan anföras följande siffror för domänverket åren 1962—1965.

Maskininköp

1962 5,4 milj. kr 1963 4,6 » » 1964 9,5 » » 1965 10,6 » »

Domänverkets avverkning kan beräknas vara ca 7 gånger större än den kyrkliga. Maskinerna avses f.n. i mindre omfatt- ning även kunna göra tjänst i arbetet med skogsvård, vägbyggnad m.m., men skogs- vårdsarbetet torde inom en snar framtid bli beroende av maskiner av samma stor- lek och kapacitet som avverkningsmaski- nerna. De kapitalinsatser som här krävs är av den storlek att de ligger utanför vad flertalet pastorat själva kan bära.

Slutligen bör också framhållas, att i framtidens skogsbruk kommer avverk- ningsarbetet i hög grad att bli helårsarbete och ej som tidigare säsongarbete. Virket måste för att ej förstöras gå i en jämn ström till industrierna. Det är därför av vikt att även försäljningarna samordnas med avverkningen. I den mån denna sker i samverkan mellan pastoraten bör en samordning också av deras Virkesförsälj- ning komma till stånd.

Det är mot bakgrunden av dessa för- hållanden som utredningen har haft att överväga möjligheterna att driva ett ratio- nellt skogsbruk inom den kyrkliga förvalt- ningens ram. Om detta rent organisatoriskt går att genomföra, skulle fördelen med detta främst vara, att skogsbrukets mål- sättning och metoder kunde bestämmas av det kyrkliga skogsbrukets speciella karak-

tär av allmänt skogsbruk. Den ekonomiska fördelen av ett samlat utbud av förstklas— sigt virke skulle tillfullo utnyttjas. Inom en sådan organisation skulle pastoraten bilda ett gemensamt underlag för anskaffning av erforderlig maskinutrustning. Skogsarbe- tare kunde anställas på rimliga villkor och på sådant sätt att helårsarbete kunde ga- ranteras. Nackdelen med denna organisa- tion är det spridda kyrkliga fastighetsinne- havet, varigenom resor för personalen och transporter av maskiner och verktyg blir dyrare. Dessa olägenheter skulle emeller- tid i hög grad kunna minskas genom en effektiv arrondering av fastigheterna, vil- ken i främsta rummet bör ske som en intressearrondering, dvs. så att de kyrkliga fastigheterna koncentrerades till ett be- gränsat antal intresseområden. Detta skul- le i stor utsträckning kunna ske genom ägoutbyten med bl.a. domänverket och i samarbete med lantbruksnämnderna. Skogsmarkens sammanförande till sam- manhängande block, är dock — såsom an- tytts i kap. 6 inte en nödvändig för- utsättning för rationalisering. De väsent- ligaste besparingarna görs om driften kan organiseras så att arbetskraft och maskin- utrustning utnyttjas effektivt. Granskar man nu det kyrkliga skogsbrukets förvalt- ningsorganisation utifrån dessa förutsätt- ningar, kan man till att börja med konsta- tera, att 1932 års ecklesiastika boställslag- stiftning byggde på pastoraten som ekono- miska och tekniska enheter, helt i linje med dåtida uppfattning att små enheter i och för sig utgjorde en påtaglig fördel. Ett steg i rätt riktning togs när man genom 1942 års ändring i EBO möjliggjorde bildandet av skogsbiträdesdistrikt, där två eller flera pastorat tillsammans kan utgöra underlag för en heltidsanställd skogvaktare. Vissa av dessa har också Vården om skogar som står direkt under stiftsnämndens förvalt- ning. Inom ett sådant distrikt kan arbetet med skogsvård, utsyning och avverkningar planeras rationellt och vad man därvid vinner i effektivitet kommer helt de kyrk- liga avkomsttagarna till godo. I vissa av-

seenden innebar 1942 års reform en längre gående samordning inom stiftet i så måtto att stiftsjägmästama fick överinseende över avverkningarna på pastoratsskogarna (52 & EBO). Organisationen med skogsbiträdes- distrikt, som nu utbyggts till att omfatta huvudparten av den kyrkliga skogen, har visat sig effektiv och utredningen kan inte finna det rimligt att nu överväga ett sönderbrytande av denna organisation till förmån för en närmare samverkan mellan enskilda pastorat och andra kategorier av skogsägare. Genom att i stället knyta an till nuvarande förvaltningsapparat och personal vinner man en garanti för att den kyrkliga verksamhetens intressen blir till- godosedda.

En konsekvens av den fortsatta utveck- lingen inom skogsbruket efter 1942 bör då bli att man inom stiftet — samtidigt som man genom försäljning, köp och byte strävar att förbättra den yttre strukturen av kyrkans skogsinnehav bygger ut de samverkansformer man nu har i skogsbi- trädesdistrikten och den möjlighet till cen- tral planering som stiftsjägmästarorganisa- tionen erbjuder.

De krav som man på grundval av vad här tidigare sagts bör ställa på lagstift- ningen idag är att den skall möjliggöra följande fyra ting.

Planläggning av skogsarbetet. Gemensam maskinanskaffning. Gemensam anställning av arbetskraft. Samordnad Virkesförsäljning.

PPP?

Kravet i punkt 1 kan väl till stor del till- godoses inom ramen för nuvarande be- stämmelser — 45 och 52 55 EBO med en något ändrad tillämpning. Det är så- lunda önskvärt att man kan åstadkomma en överskådlig planering på längre sikt för samtliga behandlingsytor inom ett stift. Detta måste innebära att det enskilda pastoratet inte självständigt kan få påyrka arbetsinsats vid en viss tidpunkt, eftersom flyttning och uppställning av maskiner och transporten av arbetare kräver samordning,

så att arbetsinsatsen en bestämd tid kon- centreras till en viss del av förvaltnings- området.

Även nödvändigheten av att en teknisk samverkan i så stor utsträckning som möj- ligt kan etableras över ägogränserna mellan alla olika kategorier av markägare gör det angeläget, att det finns organ, som för den kyrkliga skogsförvaltningens räkning kan träffa avtal om sådant samarbete. Ett sådant avtal kan innebära, att tillgängliga resurser i fråga om arbetskraft och maski- ner i en markägares tjänst —- och då även skoglig personal inom den kyrkliga för- valtningen —— kan anlitas för att utföra arbeten även på angränsande område i annans ägo.

Kraven i punkt 2 och 3 tillgodoses ej alls eller endast i ringa utsträckning i nu- varande lagstiftning. Utredningen vill för sin del föreslå, att en möjlighet öppnas att centralt i varje stift anskaffa erforderlig maskinutrustning med hjälp av lån ur kyrkofonden. Det ansvariga organet varom mera sägs härnedan — skulle sedan debitera pastoraten efter användningen. På motsvarande sätt skulle den behövliga arbetskraften kunna anställas centralt och kostnaderna debiteras pastoraten. Genom planläggningen kan varje pastorat under- rättas i förväg om den debitering de kan ha att förvänta nästkommande år. Genom att maskiner och arbetskraft administreras centralt kan möjligheten också utnyttjas att använda dem i arbete för andra fastig- hetsägare, givetvis mot debitering. Och i motsvarande mån kan avtal träffas centralt om anlitande av entreprenörföretag eller eljest av personal och maskiner i annans tjänst för arbete på kyrklig skogsmark. Den skisserade organisationen förutsätter sålunda inte, att maskiner och arbetare måste vara anskaffade resp. anställda av det kyrkliga organet.

Vad slutligen beträffar kravet i punkt 4 ovan kunde det tillgodoses genom en min- dre snäv tolkning av nuvarande bestäm- melse i 10 & StNInstr om stiftsjägmästares befattning med Virkesförsäljning samt ge-

nom en bestämmelse som klart anger, att pastorat är skyldigt att sälja till högsta möjliga pris. En bestämmelse av sist an- givna innehåll torde ändå bli nödvändig med hänsyn till det av utredningen före- slagna avräkningsförfarandet med kyrko- fonden.

När det då gäller frågan hur organisa- tionen på stiftsplanet bör utformas för att bäst svara mot de krav som här uppställts, erbjuder sig olika alternativ beroende på vilken avvägning man vill göra mellan de krav rationaliseringen ställer på en koncen- tration av förvaltningen och intresset av att uppehålla ett visst mått av självförvalt- ning hos pastoraten. Inom den ram som utredningsdirektiven angivit torde endera av följande lösningar vara mest förtjänt att övervägas. a). Stiftsnämnderna övertar förvaltningen av löneboställenas skog, medan jordbruks- delen kvarstår under pastoratens förvalt- ning. Skogen skulle därvid förvaltas gemen- samt för pastoratens räkning.

Genom en sådan koncentrerad förvalt- ningsform skulle tryggare förhållanden skapas för arbetskraften, som då kunde heltidsanställas hos stiftsnämnden i likhet med vad f.n. gäller 'för stiftsjägmästarna och en stiftsskogvaktare i Karlstads stift. Maskinutrustning kunde anskaffas centralt av det organ som på stiftsplanet förvaltar kyrkofondsmedel, och planläggningen av tidpunkt och plats för olika arbetsinsatser kunde ske hos samma myndighet som fast- ställer hushållningsplanerna. Stiftsnämn- den skulle också kunna träffa avtal centralt med företrädare för andra skogsägarekate- gorier om samverkan över ägogränserna. I nära kontakt med den statliga rationali— seringsexpertisen och berörda länsorgan kan stiftsnämnden också genomföra erfor- derlig strukturrationalisering, intressearron- dering etc.

För att skapa ekonomiskt underlag för nödvändiga markförvärv skulle man då också kunna tänka sig, att stiftsnämnden fick förvalta en bestämd procent av varje pastorats prästlönefonder, när dessa uppgår

till ett visst ej alltför obetydligt minimi- belopp. Dessa skulle få en Värdebeständig placering, samtidigt som de bidrog till att underlätta en rationell omorganisation av pastoratens skogsbruk i stiftet. I övrigt skulle i så fall stiftsnämnds nuvarande rätt att ta pastorats fondmedel i anspråk enligt PrlfL kunna begränsas till vad pastoratet frivilligt önskar placera i fast egendom genom stiftsnämndens försorg.

För att bereda pastoraten en jämnare avkastning av skogen och en rättvisare fördelning av skogsinkomsterna, eftersom de inte längre själva skulle äga bestämma tidpunkten för avverkning på deras mark och därigenom utnyttja tillfälliga konjunk- turförändringar, kan man tänka sig för- valtningen ordnad enligt samma grunder som tillämpas i fråga om stiftens präst- lönefondshemman. Nettoavkastningen skul- le då årligen fördelas mellan samtliga del- ägande pastorat efter andelsvärden oavsett om avverkning under året skett på ett visst pastorats fastigheter eller ej.

Mot det i denna punkt skisserade alter- nativet talar framför allt den principiella olägenheten, att denna förvaltningsform innebär en ytterligare begränsning av pas- toratens självbestämmanderätt. Man kan emellertid anföra, att denna redan nu är ytterligt blygsam, när det gäller skogsför- valtningen, och att det enskilda pastoratets beslutande i fråga om avverkningar och skogsvårdsåtgärder utgör ett direkt hinder för ett rationellt planerat skogsbruk. I avsnitt 7.3 har emellertid utredningen före— slagit, att pastoraten skulle få utse en repre- sentant i stiftsnämnden. Därigenom skulle de ju också garanteras ett visst medinfly- tande över skogsförvaltningen Antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter — f.n. tre av inalles fem —— bör i så fall i mot- svarande mån minska. Stiftsnämndens funktion av statlig tillsynsmyndighet skulle på så sätt bli mindre framträdande.

b). Grundprincipen för nuvarande boställs- förvaltning upprätthålles och pastoraten

svarar för förvaltningen av skogen, men

ledningen av förvaltningen inom varje stift uppdras åt ett samarbetsorgan. Stifts- nämndens uppgifter med avseende på skogsförvaltningen skulle i detta fall kunna begränsas till den tillsyn, som är motiverad av kyrkofondens intressen, och direkt där- med sammanhängande förvaltningsåtgär- der. Stiftsjägmästarnas funktioner enligt EBO skulle i huvudsak bibehållas och dessa liksom skogvaktarpersonalen synes allt- jämt böra vara knutna till stiftsnämnderna. Däremot skulle det ankomma på pastora- tens samarbetsorgan att anställa och av- löna skogsarbetare, viss kontorspersonal m.m. och i samråd med stiftsjägmästaren anskaffa maskiner samt planera arbetena i skogen så att personal och maskiner ut- nyttjas effektivt.

Detta organ bör således få svara för upp- rättande av hushållningsplaner —— vilka dock såsom hittills bör fastställas av stifts- nämnden och vidare besluta om skogs- vårdsåtgärder, avverkning och försäljning av virke, investeringar i vägbyggen etc. I nära samarbete med stiftsnämnden och den expertis som har att planlägga och genomföra en strukturrationalisering skulle samarbetsorganet även ta initiativ till av- yttring och förvärv av skogsmark och till teknisk samverkan med andra skogsför- valtande organ. Förvaltningen av stiftens prästlönefondshemman bör vid en sådan form av samverkan mellan pastoraten lämpligen kunna överföras från stifts- nämnden till samarbetsorganet. Därigenom skulle pastoratens intresse för en mera genomgripande strukturrationalisering sti- muleras.

Även vid detta alternativ kan man tänka sig att nettoavkastningen av den gemen- samma förvaltningen årligen fördelas mel- lan pastoraten efter andelstal.

Såväl fastigheter som andelar i gemen- samma fastigheter och fondmedel bör bok- föras för varje pastorat för sig med nog- grant angivande av från vilket löneboställe tillgångarna härrör (jfr 6 5 KK den 11 december 1942 (nr 967) med föreskrifter rörande tillämpningen av PrlfL).

Olika alternativ erbjuder sig, när det gäller uppbyggnaden av det tänkta sam- arbetsorganet. En möjlighet vore att ut- forma det i anslutning till bestämmelserna i LFS om begränsad ekonomisk samfällig- het, varvid lagens bestämmelser finge vid- gas att avse även samfällighet av pastorat. En annan lösning, som lämnar LFS orub- bad, vore att man i den lagstiftning som bör ersätta EBO tar in särskilda bestäm- melser om organ för pastoratens skogsför- valtning. Möjligen kunde dessa i så fall tänkas utformas i viss anslutning till be- stämmelserna om häradsallmänningarnas förvaltning. De skogsägande pastoraten i stiftet kunde utse ombud i en »delägar- stämma» ev. med graderad rösträtt i relation till storleken av pastoratets skogs- innehav — som i sin tur utser styrelse.

För att slippa tillskapa nya organ och tynga förvaltningen med sammanträdes- kostnader för en sådan särskild stämma borde man emellertid i stället kunna över- väga, om inte redan existerande samarbets- organ för pastoraten kunde utnyttjas i detta sammanhang. Närmast till hands ligger då, att stiftsförbunden inom Svenska pastoratens riksförbund får fullgöra funk- tionen som representation för pastoraten och utse den särskilda styrelse som skall svara för den gemensamma skogsförvalt- ningen i stiftet. En förutsättning för ett sådant arrangemang bör vara, att de skogs- ägande pastoraten är anslutna till stifts- förbunden. Detta torde med några få un- dantag f.n. vara fallet. Av de 1 134 terri- toriella pastoraten i riket är det endast ett 30-tal som inte är medlemmar. Vid sådant förhållande ser utredningen för sin del inte någon anledning, varför man inte skulle begagna sig av den samarbets- form som här erbjuder sig.

Kostnaderna för en sådan förvaltning genom pastoratens egna samarbetsorgan torde bli obetydligt högre än vid en direkt förvaltning genom stiftsnämnderna. De bör emellertid i någon mån kunna upp- vägas av de vinster man kan göra genom en vittgående rationalisering. Om skogen

får förvaltas av pastoratens egna organ i stället för att ställas under en myndighets förvaltning, bör det t.ex. bli lättare för pastoraten att accepera sådan ändrad dis— position av ett löneboställes jord som inne- bär övergång från jordbruk till skogsbruk. En sådan utveckling kan förutses för en stor del av de kyrkliga boställena och det är angeläget att förvaltningsformerna inte bidrar till att motverka en önskvärd ra- tionalisering. Genomförandet av en me- ra omfattande strukturrationalisering inne- bär också för kyrkans vidkommande, att jordbruksjord på åtskilliga håll avyttras och ersätts med skogsmarker. Pastoratens medverkan kan sannolikt mera helhjärtat vinnas för en sådan utveckling om de genom egna organ får utöva förvaltningen. Utredningen vill därför för sin del förorda en lösning enligt de här senast antydda linjerna.

8.2 Köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte

8.2.1 Kyrkans markförvärv

I det föregående har behandlats frågan om arrendering av tillskottsjord såsom en form för jordbrukets strukturrationalise- ring. Men från fastighetsbildningssynpunkt är det ofta önskvärt att fortbeståndet av en lämplig brukningsenhet tryggas genom att den mark som brukas som sidoarrende kan förvärvas och sammanläggas med hu- vudfastigheten. Ett tryggat innehav av marken utgör ofta förutsättningen för de mycket stora investeringar i maskiner eller fasta anläggningar som erfordras för ett rationellt jordbruk. Sidoarrende bör därför i många fall betraktas endast som en lämp- lig övergångsform för upplåtelse av mar- ken i avvaktan på ett slutligt ställnings- tagande till frågan om lämplig fastighets- bildning.

I de fall då en arrendator av en kyrklig fastighet utökar sitt jordinnehav med till- skott av annan mark, kan det sålunda för

det kyrkliga jordbrukets lönsamhet och fortbestånd på längre sikt vara värdefullt att, om tillfälle erbjuder sig, förvärva den som sidoarrende brukade marken. För att på så sätt förstärka ett pastorats lönebo- ställe bör prästlönefondsmedel i första hand kunna komma till användning men även byte med annan jord i pastoratets ägo kan ifrågakomma.

En särskild svårighet i detta samman- hang bör uppmärksammas, nämligen den kyrkliga jordens mycket skiftande och ofta oklara ställning i ägarhänseende. Medan huvudparten av löneboställena närmast har karaktären av stiftelseegendom knuten till församlingskyrka är ett mindre antal — främst komministerboställen — av krono— natur. Vederlagsjord som förvärvas i stället för försålda löneboställen får samma jord- natur som den ursprungliga egendomen. Om sålunda boställsjorden i ett och samma pastorat är av olika natur eller fondmedel som används till förvärv av fastighet har skiftande ursprung, kan det visa sig omöj- ligt att sammanlägga kyrkliga fastigheter som brukas gemensamt, även i fall då avkastningen går till samma ändamål. Från rationaliseringssynpunkt behöver olä- genheterna inte vara så stora, då det väsentliga ju är att närliggande jordlotter kan brukas tillhopa. En förutsättning måste dock vara, att förvärvstillstånd i sådana fall inte görs beroende av att fånget leder till sammanläggning. I rationaliseringens intresse bör de för fastighetsbildningen an— svariga myndigheterna kunna ge avkall på detta annars berättigade önskemål, då det är fråga om kyrkliga förvärv av tillskotts- jord och det inte är uppenbart att ägande- rättsfrågan inte lägger hinder i vägen för ny fastighetsbildning.

I fråga om den lagstiftning som reglerar möjligheterna att förvärva fast egendom, kan man konstatera att den nya jordför- värvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) med- fört avsevärda förenklingar för den kyrk- liga förvaltningen. Sålunda har tillstånds- tvånget slopats beträffande all jord som försäljs enligt kyrkliga försäljningslagens

bestämmelser. Tidsödande utredningar om den civilrättsliga äganderätten är inte längre nödvändiga för att avgöra om för- värvstillstånd skulle sökas eller ej. För bedömningen av de kyrkliga organens möj- ligheter att uppträda på marknaden för att förvärva annan jord i ersättning för avyttrade egendomar är det av intresse att notera, att förvärvstillstånd inte fordras, om staten är förvärvare. Vid förvärv av jord för kyrkofondens räkning t.ex. såsom biskopshemman, står kronan formellt som förvärvare, och tillstånd behöver inte sökas hos lantbruksnämnd. Detsamma gäller om egendom som enligt medgivande av Kungl. Maj:t förvärvas för kyrkligt ändamål. Så- dant medgivande krävs vid inköp för präst- lönefondsmedel av fastighet med högre värde än 100000 kr. Detta innebär, att lantbruksnämndens förvärvsprövning till allra största delen kommer att avse för- värv av mindre egendomar, huvudsakligen i den storleksklass att de kan utgöra till- skottsjord till existerande prästlönebostäl- len.

I det skede av intensiv strukturrationa- lisering som vårt jord- och skogsbruk kom- mer att genomlöpa under de närmaste år- tiondena kan man svårligen tänka sig att reducera de statliga rationaliseringsorga- nens uppsikt till lättnad för nya grupper av förvärvare. Även om handläggningen av jordförvärvsärendena fördröjs och kom- pliceras genom tillståndsprövningen, får vinsten från allmän strukturrationalise- ringssynpunkt anses uppväga dessa olägen- heter. Utredningen finner det därför moti- verat, att de kyrkliga markförvärven under- kastas lantbruksnämndernas prövning. Församlingar och pastorat kan i detta hän- seende inte göra anspråk på att jämställas med de borgerliga kommunerna, som ju för att fullgöra sina uppgifter, bl.a. för att trygga bostadsförsörjningen, är hänvi— sade till att föra en omfattande aktiv mark- politik.

Intresset att förstärka befintliga kyrkliga jordbruk går hand i hand med önskemålet att finna en Värdebeständig placering för

pastoratens uppsamlade fondmedel, som härrör från föregående försäljningar av boställsjord. Förvärv i kapitalplacerings- syfte har under en följd av år behandlats mycket restriktivt i enlighet med de rikt- linjer som statsmakterna tidigare dragit upp för jordbrukspolitiken. En närmare redogörelse härför lämnas i 16.3. Med de nya riktlinjer som angavs i prop. 1965: 41 med förslag till ny jordförvärvslag och i den inom jordbruksdepartementet utarbe- tade promemoria som låg till grund för den nya lagstiftningen har emellertid det principiella motståndet mot kapitalplace- ringsförvärv hävts. Som exempel på när sådant tvärtom bör få komma ifråga anger promemorian i anslutning till uttalande av tredje lagutskottet vid 1955 års riksdag15 just det fall då en församling sålt viss egendom och i ersättning därför vill för- värva annan jordbruksfastighet av ungefär samma storlek. I synnerhet när den föregå- ende försäljningen gagnar näringslivet, bo- stadsbyggandet eller allmänt ändamål, bör enligt promemorian sådant kompensations- förvärv kunna påräknas. Denna av depar- tementschefen understrukna förändrade in- ställning bör kunna få avgörande betydelse för utvecklingen under de närmaste åren, ' eftersom pastoraten och andra förvaltare av kyrklig jord kan väntas bli mer villiga att positivt medverka till försäljning av sådan mark som behövs för allmänna ändamål, om de i sin tur bereds möjlig- heter att placera köpeskillingen i annan fastighet.

När det gäller pastoratens återplacering av försäljningsmedel från löneboställen synes den lämpligaste formen vara att flera pastorat gemensamt förvärvar större, sammanhängande skogsmark. Jordlagsut- redningen har i fråga om förvärv av skogsmark i s.k. avfolkningsbygder uttalat, att man bör eftersträva förvärvare med vilja och förutsättningar att köpa samman splittrade innehav till större, för rationellt

LSU 1955: 24 s. 54.

skogsbruk lämpade enheter.m De till myc- ket stora belopp uppgående prästlönefonds- medlen skulle tillsammantagna kunna kom- ma till god användning i sådant rationali— seringssammanhang. Från det allmännas synpunkt bör det inte finnas något att erinra mot att på så sätt bildade större skogsfastigheter får förvärvas av pastora- ten, i synnerhet som de därigenom ställs under förvaltning av offentliga organ med tillgång till fackutbildad skoglig personal. Som ett led i strukturrationaliseringen av länets skogsbruk och ett medel att effek- tivisera skogsskötseln bör en sådan lösning vara Värd att beakta. Det torde inte vara rimligt att mot ett sådant förvärv åberopa formuleringen i 4 & andra stycket, punkt 2 jordförvärvslagen, där det talas om >>eget skogsarbete». En snäv bokstavlig tolkning härav skulle ju utesluta varje juridisk per- son eller publik förvärvare som anlitar anställd arbetskraft.

Vidare kan det enskilda pastoratet, så- som nyss antytts, i sina fondmedel ha resurser, som möjliggör väsentliga struktur- förbättringar på dess egna löneboställen, om lämpliga tillfällen att förvärva till- skottsjord kan tillvaratas. Hittills har man i allmänhet varit mera benägen att gynna utvidgningen av sådana jordbruk, där ägaren själv brukat jorden. I en situa- tion då det är angeläget att bilda stora brukningsenheter men då samtidigt pro- duktionstekniken kräver stora insatser av kapital, synes emellertid arrendejordbruket som företagsform ha vissa fördelar att erbjuda.

Genom återplacering av pastoratens för- säljningsmedel i fastigheter kan alltså en fastighetsbildning komma till stånd, som står i god samklang med det allmännas intresse av en strukturförbättring inom jord- och skogsbruket. Tvärtemot de av riksdagsutskottet år 1955 antydda farhå- gorna, att de kyrkliga kommunernas pla- cering av fondmedel kunde komma att motverka den pågående jordbruksrationa- liseringen, bör en i nära samverkan med lantbruksnämnderna genomförd fondme-

delsplacering kunna bli ett effektivt instru- ment för de framtida rationaliseringssträ- vandena.

Det händer emellertid ibland, att det enskilda pastoratet inte förfogar över till- räckliga fondmedel för att när tillfälle plötsligt uppkommer förvärva tillskotts- jord, som lantbruksnämnden eller enskild säljare kan erbjuda. I sådana fall, då det enligt lantbruksnämndens och stiftsnämn- dens gemensamma bedömning är ange- läget från rationaliseringssynpunkt att i första hand pastoratets löneboställe för- stärks genom ifrågavarande tillköp, bör det vara möjligt för pastoratet att erhålla de för köpet erforderliga medlen som lån ur kyrkofonden. Likaså kan en stiftsnämnd som ställs inför möjligheten att förvärva en större fastighet till prästlönefondshem- man finna svårigheter att med erforderlig snabbhet disponera pastoratens fondmedel för ändamålet. En motsvarande möjlighet till län ur kyrkofonden bör då också stå stiftsnämnden till buds.

Ofta kan svårigheterna att förfoga över erforderliga medel bottna i att pastoraten har placerat sina fondmedel i lån eller på annat sätt så att de inte är omedelbart till- gängliga. Eftersom sådan placering jämlikt 7 5 3 mom. PrlkL sker efter domkapitlets medgivande kan stiftsnämnden här bli ställd inför fullbordat faktum. För att få en bättre samordning i detta avseende föreslår utredningen, att tillstånd att pla- cera prästlönefond på annat sätt än som är stadgat om omyndigs medel skall bevil- jas av stiftsnämnden. Förslaget framfördes på sin tid av stiftskansliutredningen, men frågan ansågs av chefen för ecklesiastik- departementet i prop. 1960: 101 ha sådant samband med förvaltningen av lönebostäl- lena, att den borde ytterligare övervägas i sammanhang därmed. När boställsutred- ningen nu återkommer med förslaget, kan det vara skäl att också erinra om att för- valtningsdomstolskommi—ttén i sitt betänk- ande >>Förvaltningsrättskipning» fann dessa

” SOU 1961: 49 s. 122.

ärenden »så närbesläktade med beslut av stiftsnämnd» att man föreslog, att besvär över domkapitels beslut i sådant ärende skulle prövas av administrativ domstol."

För att kunna rätt ta vara på möjlig- heterna att placera fondmedel i lämpliga fastigheter måste också beslutsförfarandet förenklas så, att snabba beslut kan fattas, då tillfälle erbjuder sig att förvärva just den mark som från strukturrationaliserings- synpunkt är särskilt väl ägnad att kom- plettera tidigare kyrkliga markinnehav. De kyrkliga organen missar ofta möjlig- heterna på grund av att handläggningsför- farandet är omständligt och att säljaren ej har tålamod att avvakta besked som dröjer.

I förarbetena till PrlfL uttalade departe- mentschefen, att avgörandet av placerings- frågor när det gällde mindre betydande belopp torde kunna överlämnas åt stifts- nämnderna men att beslutanderätten i fråga om mera betydande fastighetsinköp borde förbehållas Kungl. Maj:t. I vilken ordning beslut om inköp eller annan pla- cering av fonderna skall fattas, regleras i KK den 11 december 1942 (nr 967) med föreskrifter rörande tillämpningen av PrlfL (ändr. 1964: 50), enligt vilken stiftsnämn- den numera äger besluta om fastighetsköp intill 100000 kronor för ett pastorats räk- ning, medan större sådana förvärv samt fråga om inköp av fastighet gemensamt för flera pastorat skall underställas Kungl. Maj:t.

Kyrkolagsutskottet vid 1941 års kyrko- möte” anförde, att med hänsyn till önsk- värdheten av att tillvarataga möjligheterna av förmånliga fastighetsinköp måste åt in- köpsärende givas en i görligaste mån skyndsam handläggning. I sak onödiga remisser borde undvikas.

Denna synpunkt äger alltjämt full giltig- het. Även nuvarande underställningsförfa- rande försvårar i många fall möjligheter- na att få till stånd ett önskvärt köp. Utred- ningen har svårt att finna några bärande skäl att upprätthålla kravet på underställ- ning i flertalet fall, åtminstone då det är fråga om förvärv av jordbruksfastighet. I

den mån ärendet inte avgörs av Kungl. Maj:t kommer ju förvärv av sådan fastig- het enligt huvudregeln i 1 € jordförvärvs- lagen den 14 maj 1965 (nr 290) att prövas av lantbruksnämnden, varigenom de stat- liga rationaliseringssynpunkterna blir före- trädda. Någon ytterligare prövning av stat- lig myndighet borde inte behövas i de fall då vederbörande pastorat och stiftsnämnd är överens om förvärvet. Om däremot ett pastorat motsätter sig ett av stiftsnämnden väckt förslag till placering av dess fond- medel i en fastighet bör dock frågan kunna underställas Kungl. Maj:ts avgörande.

När det gäller fråga om placering av försäljningsmedel i annan fastighet, t.ex. hyreshus i stad, blir andra myndigheter inte ex officio inkopplade på ärendet. Det är emellertid svårt att se någon anledning till att ett pastorat inte skulle kunna få välja denna form av medelsplacering med endast stiftsnämndens godkännande. De kyrkliga kommunerna har ju stor frihet att förvalta kyrkokommunala medel och engagerar sig ofta i omfattande byggnads- företag utan inblandning av överordnade myndigheter. Med den utformning av be- stämmelserna som här föreslagits kan den fördelen vinnas från såväl medelsplace- rings- som rationaliseringssynpunkt, att ett pastorat — eller ett för pastoraten gemen- samt förvaltningsorgan — i förväg kan anmäla sina önskemål till stiftsnämnden om placering av medel intill ett bestämt belopp i fast egendom eller att stiftsnämn- den kan ta initiativ till en överenskommelse med pastoraten, som ger stiftsnämnden möjlighet till snabb aktion, när tillfälle erbjuder sig att förvärva ett lämpligt objekt.

Vill man ha kvar en viss kontroll över hur stiftsnämnderna utnyttjar den befogen- het att besluta om förvärv för enskilt pastorats räkning av fastighet till större värde, som sålunda skulle decentraliseras, kan man tänka sig att införa en motsvarig-

17 SOU 1966: 70 s. 542. ” KLU 16.

het till den årliga redogörelse för beslut om prästlönefonds användande till grund- förbättring av boställe, som stiftsnämnd enligt 1 ?) fjärde stycket i nämnda tillämp- ningskungörelse har att insända till utbild- ningsdepartementet. Fråga är emellertid om det inte med hänsyn till kammarkolle- giets uppgift att bevaka rätten till den kyrkliga egendomen kan anses tillfyllest, att ämbetsverket, såsom redan sker jämlikt 10 & tillämpningskungörelsen, hålls under- rättat om gjorda förvärv.

Olägenheterna med underställningsför- farandet gör sig i samma mån gällande, då fråga uppkommer om förvärv av fas- tighet för kyrkofondens räkning som veder- lag för försålda ecklesiastika arrendegår- dar. Även här synes de statliga rationali- seringssynpunkterna kunna tillgodoses ge- nom lantbruksnämndens tillståndsprövning och några bärande skäl för att underställa Kungl. Maj:t ärenden av detta slag finns knappast heller. Utredningen förordar allt- så, att stiftsnämnden bör kunna få besluta om markförvärv för kyrkofondens räkning efter underhandskontakt med kammarkol- legiet och statskontorets fondbyrå, vilken förvaltar kyrkofondens medel. Därigenom skulle den kyrkliga förvaltningen kunna agera med erforderlig snabbhet, då tillfälle erbjuder sig att genom lämpliga markför- värv komplettera det kyrkliga jord- eller skogsbruket och skapa rationella bruk- ningsenheter inom den kyrkliga förvalt- ningen.

8.2.2 Försäljning av kyrklig jord

Om behovet att förstärka de kyrkliga fas- tigheterna genom förvärv av tillskottsjord skall tillgodoses i rimlig utsträckning, lär å andra sidan lantbruksnämnderna komma att resa krav på en motsvarande villighet från pastoratens eller annan kyrklig fas- tighetsförvaltares sida att försälja jord, som inte utgör självständig brukningsenhet men brukas som sidoarrende åt annan fas- tighet eller som annars lämpligen kan ut- nyttjas för att förstärka annat jordbruk.

Sakliga skäl talar för att sådana önskemål om förvärv av kyrklig jord bör bedömas välvilligt.

I detta sammanhang måste framhållas, att om det kyrkliga jordbruket skall kunna dra nytta av den planmässiga struktur- omvandling som nu pågår, är det mindre tillfredsställande om en kyrklig fastighets- förvaltare på ett håll kan motsätta sig en rationell fastighetsbildning genom att vägra en ifrågasatt försäljning av kyrklig jord, samtidigt som man på annat håll önskar köpa tillskottsjord för att förstärka ett kyrkligt jordbruk. Av bl.a. denna anled- ning anser utredningen, att nuvarande ord- ning bör bibehållas, enligt vilken central myndighet stiftsnämnden, kammarkol- legiet eller Kungl. Maj:t prövar och avgör fråga om medgivande av utbyte eller försäljning av kyrklig jord. Bestäm- melserna härom återfinns i FörsäljnL samt kungörelsen den 29 november 1963 (nr 673) med tillämpningsföreskrifter till denna lag. Samma skäl talar också för att initiativ till förvärv av tillskottsjord bör kunna tas inte bara av fastighetens förvaltare utan också av den för rationaliseringsverksam- heten ansvariga expertisen, som har för- utsättningar att föra förhandlingar över hela fältet med berörda kommuner och lantbruksnämnder. Man får dock räkna med att komplikationer undantagsvis kan uppkomma i de fall då ett pastorat är civilrättslig ägare till en fastighet och giltig överlåtelse ej kan ske utan pastoratets samtycke. Har pastoratet samtyckt till för- säljningen, behöver däremot någon när- mare utredning av de ofta svårtolkade äganderättsförhållandena ej ske.

I den mån en kyrklig fastighet lämnar någon nettoavkastning och kravet på inves- teringar i fastigheten inte står i dispropor- tion till den beräknade framtida avkast- ningen, bör det emellertid knappast ifråga- komma att den försäljs till lantbruks- nämnd enbart för att ingå i dennas mark- reserv. Den i 2 5 andra stycket FörsäljnL angivna förutsättningen för försäljning, att »bildande av lämpliga jordbruk därav

främjas», bör sålunda anses uppfylld en- dast då konkreta projekt till ny fastighets- bildning föreligger och där jorden sålunda blir faktisk tillskottsmark.

För medgivande till försäljning av kyrk- lig jord till borgerlig kommun har man i praxis uppställt kravet att kommunen skall exploatera marken inom tio år. Förvärv som enbart avsett att trygga en kommunal markreserv på längre sikt har i princip inte godtagits. Med hänsyn till Värdebeständig- heten hos den fasta egendomen och svårig- heterna att finna en likvärdig placering av försäljningsmedlen från de kyrkliga fastig- heterna får man räkna med en viss obe- nägenhet att sälja, såvida inte kommunen eller lantbruksnämnden kan anvisa god- tagbar vederlagsjord. Markpolitiska utred- ningen och i anslutning till den också che- fen för inrikesdepartementet i prop. 1967: 100 har dock som riktlinje för den kom- munala markpolitiken förordat, att mark- förvärv bör äga rum minst tio år före beräknat bebyggande och detta bör få vara vägledande för bedömningen.

Det moderna samhället ställer mycket stora krav på förutseende planering hos de statliga och kommunala myndigheterna. För de snabbt växande tätorterna uppgörs generalplaner och dispositionsplaner för den framtida utbyggnaden av bostadsom- råden, kommunikationsleder, mark för industriändamål och för de många gemen- samma behov som måste tillgodoses för en ökande befolkning, skolor, sjukhus, fri- tidsområden etc. För den långsiktiga pla- neringen är det av vikt att kommunerna på ett tidigt stadium kan överblicka till- gängliga markresurser. Även om detalj- planer för ett områdes exploatering endast kan uppgöras för den närmast aktuella tioårsperioden, kan det i vissa fall vara av värde för kommunerna att i god tid dess- förinnan få ett förhandsbesked i form av en förklaring, att de i princip kan få för- värva ett markområde, när dess exploate- ring blir aktuell. Motsvarande gäller be- träffande statens behov att på lång sikt kunna förvärva mark för utbyggnad av

För kommunerna har möjlighet att er- hålla sådant förhandsbesked i fråga om staten tillhörig mark nu öppnats genom KK den 1 december 1967 (nr 878) om för- farandet vid kommuns förvärv av statlig mark för samhällsbyggnadsändamål. Ut- redningen vill föreslå, att de kyrkliga myn- digheterna nu får möjlighet att i samma ordning, som gäller för beslut om medgi- vande till försäljning av kyrklig jord, läm- na staten eller kommun ett besked om principiellt medgivande till framtida för- säljning. Prisfrågan skall därvid givetvis lämnas öppen för att vid den aktuella tid- punkten för försäljningen fastställas i van- lig ordning i samband med det slutliga för- säljningsmedgivandet, varvid då rådande prisläge blir avgörande. Ett sådant för- handsmedgivande bör förfalla, om det inte utnyttjas inom en viss i beslutet fastställd tid. Det kan givetvis återkallas efter med- givande av den presumtive förvärvaren eller om de förutsättningar som låg till grund för förhandsmedgivandet blivit radi- kalt förändrade, t.ex. om en institution, för vars utbyggnad marken reserverats, ned- läggs eller bortflyttas.

Ett förhandsbesked av detta slag är av värde inte bara för den framtida förvärva- ren utan också för den kyrkliga markinne- havaren, eftersom vetskapen om markens framtida disposition kan förebygga felin- vesteringar. Även arrendator eller annan brukare vet vad han har att räkna med och kan planera därefter. Eftersom ett för- handsmedgivande om försäljning kan kom- ma att inverka menligt på det aktuella utnyttjandet av fastigheten och t.ex. på- verka arrendesättningen, bör dock myn- digheterna vara ytterst återhållsamma med att lämna sådana medgivanden. De bör huvudsakligen komma i fråga i de fall då den framtida tillgången till marken utgör ett led i förutsättningarna för en kostnads- krävande långsiktig planering eller för större investeringar på redan disponibla fastigheter.

FörsäljnL har ändrats år 1963 för att

förenkla handläggningen av försäljnings- ärendena och anpassa bestämmelserna till den aktuella bostads— och jordbrukspoliti- ken. Markpolitiska utredningen har före- slagit vissa ändringar i tillämpningsföre- skrifterna till lagen. I yttrande över nämn- da utrednings förslag har bl.a. boställsut— redningen förordat, att gränsen för stifts- nämnds befogenhet att besluta om för- säljning skulle höjas från 50 000 till 100 000 kr och så har skett fr.o.m. år 1968."

Den av markpolitiska utredningen före- slagna ordningen för handläggning av för- säljningsärendena, enligt vilken pris och övriga villkor vid kommuns förvärv av exploateringsmark skulle bli ett resultat av reella förhandlingar mellan kommunerna och de markförvaltande myndigheterna har däremot inte förverkligats för den kyrkliga jordens vidkommande. I prop. 1967: 100 har denna förhandlarroll be- gränsats till att avse statliga verk och myn- digheter (s. 203), i vilka propositionen kuriöst nog inte inbegriper stiftsnämnd, vilken betecknas som »kyrklig myndig- het». Genom denna terminologiska oklar- het i propositionen har det nuvarande stelbenta försäljningsförfarandet för den kyrkliga jordens del bevarats, varigenom bl.a. prisfrågan alltjämt skall bli föremål

för prövning av länsbostadsnämnden, när ärendena handläggs på det regionala pla- net. För ärendenas handläggning på riks- planet föreslås däremot, att den stats-kom- munala marknämnden skall kunna ersätta bostadsstyrelsen som remissinstans. Bo- ställsutredningen som i sitt nämnda remiss- yttrande tillstyrkte markpolitiska utred- ningens förslag såsom ett steg mot en smidigare handläggning av försäljnings- ärendena vill nu föreslå, att intentionerna förverkligas också för kommunernas för- värv av kyrklig jord. I tillämpningsföre- skriftema till de bestämmelser som skall motsvara FörsäljnL bör således inhämtan- de av länsbostadsnämndens yttrande före- skrivas endast i fall som inte avser över- låtelse till kommun.

I detta sammanhang bör slutligen fram- hållas, att utredningen i sitt förslag till ny lagstiftning föreslår en generell bestäm- melse av innebörd att vad i lag och för- fattning sägs om jord som tillhör kronan inte skall gälla kyrklig jord, oavsett om kronan i vissa fall civilrättsligt kan vara ägare till jorden. En sådan lagbestämmelse innebär bl.a., att kyrklig jord kan expro- prieras och att den s.k. ensittarlagen blir tillämplig på varje slag av kyrklig jord.

" SFS 1967: 670.

9. Skogshushållningsplaner för de kyrkliga

skogarna

9.1 Gällande bestämmelser

Syftet med uppgörande av skogshushåll- ningsplan är att man skall underlätta sko- gens rationella utnyttjande genom att in- ventera vilka underhålls— och investerings- åtgärder som erfordras och föreslå de av- verkningar som lämpligen bör göras under den tid som planen omfattar. Beträffande de kyrkliga löneboställena utgör skogs- hushållningsplanen dessutom underlag för beräkningen av inkomster och utgifter på fastigheternas skogsdelar vid den normal- uppskattning som ligger till grund för av- räkningen mellan pastoraten och kyrko- fonden.

Bestämmelserna om skogshushållnings— planer för prästlöneboställes skog återfinns i EBO med tillämpningsbestämrnelser samt i KC den 29 november 1935 med anvis- ningar för upprättande av skogshushåll- ningsplaner för ecklesiastika löneboställen. I 7 5 EArrSt föreskrivs, att nämnda be- stämmelser skall gälla också för stifts— nämndens förvaltning av ecklesiastik ar- rendegårds skog.

I 45 & EBO stadgas, att löneboställes skog skall skötas efter hushållningsplan samt att man när sådan plan görs upp skall, med beaktande av att såvitt möjligt jämn avkastning erhålls, eftersträva att utvinna det med hänsyn till skogens till- stånd bästa möjliga ekonomiska resultatet. Om det är av betydelse från naturskydds- synpunkt, att ek eller bok helt tas undan från avverkning eller att ekskog eller bok- skog eljest sköts på visst sätt, skall erfor- derliga bestämmelser härom tas in i pla- nen.

Hushållningsplan upprättas genom stifts— nämndens försorg och fastställs av denna. Planen omfattar en tid av tio år men kan, om synnerliga skäl föreligger, dessförinnan ersättas med ny, förändrad plan för åter- stoden av giltighetstiden (46 å).

Planen skall utvisa, hur stor virkes- mängd som får tas ut under giltighetstiden (47 5). I motiven1 anfördes i anslutning härtill, att om pastoratet genom vindfälle eller annan olyckshändelse tvingas att ta ut större virkesmängd än som angivits i planen, är pastoratet skyldigt att av de influtna inkomsterna bestrida kostnaderna för de skogskulturåtgärder, som behövs till följd av olycksfallet.

I 3 kap. TbEBO meddelas närmare bestämmelser om skogshushållningsplaner. Där föreskrivs sålunda, att för varje löne- boställes skog skall i princip särskild hus- hållningsplan upprättas (2 g"). Vid upp— görande och tillämpning av hushållnings- plan skall eftersträvas, att varje skogs- bestånd blir underkastat en med hänsyn till åtgärdernas omedelbara och framtida verkningar ekonomiskt ändamålsenlig sköt— sel. Marginalen mellan det minsta och det största virkesuttag, som är förenligt med detta skogsvårdskrav, skall i mån av be- hov utnyttjas för att vinna en så jämn avkastning som möjligt (3 5). I 4 & före- skrivs, att följande allmänna bestämmelser, som är delvis ordagrant hämtade ur 1923 års numera upphävda allmänna skogs- vårdslag, skall tas in i hushållningsplanen: 1) Yngre skog vårdas genom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring. 2) Äldre

1 Prop. 1932: 187 s. 277.

skog vårdas genom ändamålsenliga hugg- ningar, så länge den lämnar eller kan bringas att lämna nöjaktig värdeavkast- ning. Avverkning av äldre skog får inte bedrivas så, och inte heller får med marken förfaras så, att skogens återväxt äventyras. Naturlig föryngring av lämpliga trädslag skall eftersträvas, där sådan kan erhållas med skälig uppoffring av virkesproduktion och kostnader. — Mera betydande torr- läggnings- och skogsodlingsföretag, som kräver större kapitalutlägg, får inte före- skrivas i hushållningsplan (5 5). Pasto- rat skall i planen medges rätt att i fall då den virkesmängd som fastställts för av- verkning under planens giltighetstid redan uttagits, utan särskilt tillstånd företa av— verkning, som genom brand, storm, snö- brott, insektshärjning eller annan dylik händelse blivit oundgängligt nödvändig. Sådant överskridande skall omedelbart an- mälas till stiftsnämnden (7 5). Huggningar och andra förändringar av betydelse för skogsskötseln skall årligen inläggas på karta (9 5).

Förutnämnda KC innehåller ytterst de- taljerade anvisningar om hur man upprät- tar hushållningsplaner med tillhörande kar- ta, allmän beskrivning, beståndsbeskriv- ning, uppskattningshandling och avverk- ningsplan samt hur uppskattning av virkes- förråd och tillväxtberäkning skall göras.

I EBO meddelas även vissa bestämmel- ser som gör det möjligt för stiftsnämnd att kontrollera, att planerna länder till efter- rättelse. Sålunda föreskrivs i 51 5 att stifts- nämnd skall underrättas om fullgörandet av föreskrivna skogsvårdsåtgärder inom en månad efter utgången av den tid som be— stämts för åtgärdernas verkställande. Har föreskrivna åtgärder inte fullgjorts inom utsatt tid, äger stiftsnämnden hos över- exekutor påkalla, att vad pastoratet efter- satt, blir verkställt på dess bekostnad ge- nom överexekutors försorg. För arbetenas utförande utgår förskott ur kyrkofonden, vilket överexekutor omedelbart kan låta ta ut hos pastoratet. Om avverkning sker eller kan befaras komma att ske i strid

mot fastställd hushållningsplan kan stifts- nämnden meddela avverkningsförbud (53 5). I dylikt fall må också, efter stifts- nämnds bemyndigande, stiftsjägmästare el- ler annan anställd hos nämnden med mot- svarande behörighet meddela avverknings- förbud på nämndens vägnar, om det är av synnerlig vikt att sådant kommer till stånd innan nämnden hinner sammanträda.

9.2 Utredningens förslag

Om erfarenheterna av de på nuvarande grunder upprättade hushållningsplanerna kan sägas följande. I och med att kostna- derna för skogshushållningsplanernas upp- rättande har ökat, har man på skilda håll sökt förenkla planerna något. Vidare har man allt oftare fått nöja sig med att revi- dera äldre planer. Helt nya planer görs därför inte i erforderlig utsträckning. Det kan dock konstateras, att förefintligheten av hushållningsplanerna har varit en av förutsättningarna för den stora upprust- ning av de kyrkliga skogarna som skett under senare år. I sina huvuddrag synes därför hittillsvarande bestämmelser om hushållningsplanerna kunna ligga till grund också för den framtida regleringen. I vissa stycken innehåller de dock föreskrifter, som inte rimmar med nutida syn på skogs- bruket. Vidare kan betydande förenklingar göras och en hel del detaljföreskrifter ut- mönstras.

Såsom utredningen påvisat i sin den 15 november 1962 avgivna promemoria med förslag till vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m.m. (E. 1962: 7) uppgick de genomsnittliga årskostnaderna för an- litande av tillfälligt biträde vid uppgörande av skogshushållningsplaner under perioden 1952—62 till 160000 kr. Redan nu ned- läggs sålunda inte obetydliga belopp på en verksamhet, som dock inte innebär någon mera utvecklad form av planlägg- ning av åtgärderna för skogens skötsel. Om hushållningsplanerna får innefatta en reell planläggning av avverkningar, skogs-

vårdsåtgärder och investeringar, kan de komma till ännu bättre användning än f.n. Visserligen får man i så fall kräva, att den personal som upprättar planerna har god teknisk kunnighet och är väl förtrogen med det kyrkliga skogsbrukets speciella krav samt har goda kontakter med såväl stiftsjägmästaren som pastoraten och skogs- biträdena. Men även om sådana krav på förrättningsmännen innebär, att man får räkna med högre kostnader för dem, lär denna kostnadsökning betala sig mång- faldigt genom att man får en god plan- läggning av skogsskötseln på boställena.

Principerna för den kyrkliga skogens skötsel, sådana de angivits i de ovan refe- rerade bestämmelserna i 45 å EBO och 3 kap. 3 & TbEBO, har uppfattats på ett sätt, som medfört att man på många håll eftersträvat stora virkesförråd och därför behållit bestånd i sådana åldersklasser, där tillväxtprocenten är förhållandevis låg. Kravet på förräntning av skogskapitalet har sålunda i viss mån eftersatts. Målsätt— ningen bör emellertid vara en långsiktig, stor avkastning, varvid dock kravet på en måttlig förräntning uppehålls. Denna mål- sättning bör ge virkesrika bestånd, dock utan överdrivet lång omloppstid. De krav som skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) ställer på den enskilde skogsägaren kan, om den nu föreslagna målsättningen antas, uppfyllas utan att de direkt behöver återges i författningstexten om skogshus- hållningsplanerna.

I nuvarande bestämmelser poängteras vidare en strävan efter jämn avkastning. En sådan strävan måste vägas mot de till— växtförluster, som kan uppstå genom för tidig avverkning av växtliga bestånd eller bibehållande av äldre bestånd med låg tillväxtprocent. För det stora flertalet pas- torat, för vilka kyrkofonden är en utjäm- nande faktor mellan perioder av större och mindre avkastning från boställena, synes en jämn avkastning från skogen icke i och för sig innebära någon större fördel, utom när det gäller sysselsättningen av fast arbetskraft. Med den ökade mekanisering—

en av skogsbruket följer emellertid krav på större arbetstillgång för att trygga sysselsättningen och framför allt pastora- ten i södra och mellersta Sverige torde ha svårt att vart för sig tillgodose dessa krav. Samtidigt medför arbetskraftens större rörlighet att den numera kan betjäna större områden. Kravet på en jämn avkastning för det enskilda pastoratets skog synes där- för inte längre behöva uppehållas. När det gäller större områden, får däremot den jämna avkastningen anses önskvärd. En på längre sikt jämn avkastning av vårt lands skogar är ju en grundförutsättning för vårt näringsliv, vilken måste beaktas inom varje sektor av skogsbruket. De nu berörda bestämmelserna i EBO med till- lämpningsbestämmelser bör därför lämp- ligen utbytas mot en föreskrift i stifts— nämndsinstruktionen, som ålägger stifts- jägmästaren att tillse, att man genomsnitt- ligt för stiftets samtliga skogar får en så jämn avkastning som möjligt på längre sikt. Genom utredningens förslag under 8.1.2.3 kommer de enskilda pastoraten att få åtnjuta en jämn årlig avkastning av den gemensamma skogsförvaltningen.

Den framtida planläggningen av avverk- ningarna kommer att fordra en viss kon- centration av dem. Det är därför realistiskt att räkna med, att hushållningsplanen bör omfatta inte endast ett löneboställe, utan hela pastoratets skogsinnehav. Planen bör indelas i block, eller »skiften» som det heter i punkt 3 KC den 29 november 1935. Uppdelningen i block bör ske så, att varje block omfattar område som skall behand- las under ett år. Därigenom vinner man den väsentliga fördelen vid planläggning- en, att man flera år i förväg kan räkna med att avverkningar och andra arbeten skall göras på ett visst område ett Visst bestämt år. Vägbyggnader, upplagsplatser m.m. kan då iordningställas så, att allt är klart när avverkningen skall äga rum. Givetvis kan också, beroende på skogens storlek och naturliga gränser, blockindel- ningen tänkas ske så, att två eller flera block avverkas samma år. Blockindelning-

en har även den stora fördelen, att en rimlig kontroll kan hållas på att avverk- ningarna omfattar de kubikmassor i olika värdeklasser, som man förutsatt i hushåll- ningsplanen. För närvarande finns en ten- dens att man hugger grövre och värde- fullare virke än vad man räknat med vid normaluppskattningen, medan däremot de från ekonomisk synpunkt mindre attrak— tiva ungskogsbestånden ofta får stå ogall- rade.

Å andra sidan synes planen knappast behöva innehålla den detaljerade beskriv- ning av varje bestånd, som nu ligger till grund för avverkningen. Det torde räcka med, att för varje block uppge den areal som avses bli slutavverkad. Om det be- träffande övriga bestånd föreskrives, att de skall behandlas på ett fackmässigt sätt, bör detta med nuvarande standard på skogsbiträdena ge fullt tillfredsställande resultat. Ytterligare en fördel med ett så- dant system är påtaglig. Enligt den ovan återgivna bestämmelsen i 3 kap. 3 5 TbEBO skall >>varje bestånd bli underkastat en med hänsyn till åtgärdernas omedelbara och framtida verkningar ekonomiskt ända- målsenlig skötsel». I nuvarande planer an- ges också skötselregel för varje bestånd. I vissa fall har detta medfört, att skogsbi— träden, som varit angelägna att följa pla- nen noggrant, har kommit att tillämpa ett system med små avverkningar över hela skogen, medan andra, som insett det för- kastliga i ett sådant system, helt avstått från att följa hushållningsplanen. Om man inför systemet med avverkningsblock, var- vid planens instruktioner lätt kan följas och kontrolleras, bör de nuvarande be- stämmelserna om avverkningsförbud helt kunna slopas och likaså de rigorösa rap- porteringsbestämmelserna.

För att kunna genomföra en rationell planläggning bör vidare de nuvarande in- skränkningarna i fråga om större torrlägg-

nings- och skogsodlingsföretag slopas och sådana företag kunna föreskrivas i planen. Detsamma gäller också vägbyggnader. Det är inte förenligt med god planläggning att t.ex. först avverka skogen på ett område och sedan bygga en skogsväg till kalmar— ken. Frågan om uppförande av skogs- arbetarbostad har behandlats ovan under 3.6.

Vidare bör, såsom närmare utvecklas i kap. 14, de av naturskyddshänsyn diktera- de bestämmelserna i 45 å EBO modernise— ras och omfatta inte blott områden med ek och bok utan överhuvudtaget områden som har särskilt intresse från naturvårds- synpunkt eller för bevarandet av en speci- ell kulturmiljö i landskapsbilden, t.ex. vissa prästgårdsparker eller de närmaste omgiv- ningarna kring kyrka. Åtgärder för skötseln av sådana områden bör i enlighet med vad utredningen föreslår i nämnda kapitel kunna föreskrivas i hushållningsplanen.

De i förutnämnda KC meddelade anvis- ningarna för upprättande av hushållnings- planerna är som nämnts ytterst detaljerade. En kraftig nedskärning av föreskrifterna om hur planerna rent tekniskt sett skall upprättas, lär kunna göras utan men för säkerheten. Vissa grundläggande tekniska fakta, som tid efter annan bör kunna moderniseras, kan lämpligen inskrivas i en allmän instruktion. Varje stiftsnämnd bör sedan kunna utfärda en mer detaljerad instruktion för sin skogsindelare.

Skulle behov uppstå av ändring i hus- hållningsplanen under löpande period, bör detta som regel tillgodoses genom att dispens meddelas från berörda föreskrifter i planen. I princip bör nämligen planen inte göras om under perioden. Men om ändring i fastighetsinnehavet skulle inträda t.ex. genom tillskottsförvärv i rationali- seringssyfte — får givetvis gällande hus- hållningsplan omarbetas i motsvarande mån.

10. Förvaltningen av domkyrkors och lokalkyrkors

hemman m.m.

10.1. Frågans tidigare behandling

För gällande bestämmelser om förvalt- ningen av domkyrkors och lokalkyrkors jord har redogjorts under avsnitten 2.5 och 2.6.

I utredningens direktiv framhålls ända- målsenligheten av att utredningen i sam- band med att den behandlar spörsmålet om förvaltningen av de ecklesiastika bo- ställena och arrendegårdarna, också upp- märksammar de frågor som berör lokal- kyrkornas jordinnehav. Särskilt påpekas behovet av nya författningsbestämmelser, som bör göras enhetliga och, i den mån så är möjligt, likartade med övriga kyrkliga förvaltningsbestämmelser. Redan tidigare har ansatser i sådan riktning gjorts. Inled- ningsvis lämnas här en redogörelse för des- sa och de åtgärder som hittills vidtagits.

Bland förarbetena till EArrSt ingår en av kammarrådet Tom Wohlin den 15 augu- sti 1938 avgiven utredning om enhetliga bestämmelser för stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastika fastigheter. Vad som före- slogs beträffande fastigheter, som stod under stiftsnämndernas förvaltning, fann han inte utan vidare tillämpligt på de fas- tigheter, för vilka stiftsnämnden endast ombesörjde utarrenderingen, dvs. Lunds domkyrkas hemman samt lokalkyrkornas hemman och lägenheter i de sydsvenska provinserna. Det krävdes först en reglering av dessa egendomars allmänt förvaltnings- rättsliga ställning, särskilt i fråga om jord- ägarens förpliktelser med avseende på fas- tigheternas bebyggelse men också i fråga om skogens förvaltning. Den senare borde läggas helt på stiftsnämnderna, som också

borde svara för den praktiskt-ekonomiska bedömningen i fråga om arrendefastighe- ternas bebyggelse. Förvaltningskostnaderna skulle förskottsvis bestridas ur kyrkofon- den beträffande Lunds domkyrkas hem— man och lägenheter samt återgäldas genom avräkning på inkomsterna från fastigheter- na. För lokalkyrkohemmanen i Skåne, Ble- kinge och Halland borde förvaltningsför- hållandena ordnas upp enligt i huvudsak samma grunder som man år 1938 tilläm- pat i fråga om dispositionen av klockar- och organistlönejordarna. Efter värdering av fastigheterna skulle då avgöras, huru- vida de skulle övertagas av församlingarna till fri disposition, försäljas eller bibehållas som kyrklig jord under stiftsnämndens för- valtning. Avkomsttagaren skulle årligen tillgodoföras s.k. boställsränta.

I flertalet remissyttranden avstyrktes den föreslagna stadgans tillämpning på dom- kyrko- och lokalkyrkoegendomarna. Stifts- nämnden och domkyrkorådet i Lund till— styrkte dock i princip, att stadgeförslagets arrendebestämmelser fick tillämpas även på domkyrkohemmanen.

Föreningen Lunds domkyrkas arrendatorer efterlyste i skrivelse den 5 mars 1947 — vilken överlämnats till boställsutredningen för dess övervägande — tidsenligare arren- deförhållanden beträffande Lunds dom- kyrkas jord.

Stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt avgav år 1947 i egenskap av särskilt tillkallad sak- kunnig dels utredning och förslag beträf- fande vissa ändringar i EBO i syfte att bringa denna författning i närmare över-

ensstämmelse med den sociala arrendelag- stiftningen,1 dels förslag till kungörelse angående förvaltning av domkyrkojord m.m. jämte motivering.

Sistnämnda förslag av den 31 oktober 1947 avsåg domkyrkornas och lokalkyr- kornas jordar samt domkyrkosysslomans- boställen. Enligt förslaget skulle EArrSt göras tillämplig på dessa fastigheter, dock med vissa undantagsbestämmelser rörande förvaltningens uppdelning mellan stifts- nämnden och den avkomstberättigade. Vi- dare skulle ett flertal viktiga förvaltnings- uppgifter i samband med utarrenderingen åvila stiftsnämnden. Skogen skulle förval- tas av den avkomstberättigade med till- lämpning av bestämmelserna i EBO.

Gynnerstedts utredning med däröver av- givna yttranden överlämnades år 1948 till domkyrkosakkunniga av år 1946 för att tas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag. Eftersom detta endast be- rörde en del av det här aktuella fastighets- beståndet blev utredningsförslaget samti— digt föremål för ytterligare överväganden inom ecklesiastikdepartementet. I juli 1948 inhämtades kammarkollegiets och domän— styrelsens yttranden över en inom departe- mentet uprättad promemoria i ämnet. Ma- terialet har sedemera överlämnats till bo- ställsutredningen.

I avvaktan på domkyrkosakkunnigas för- slag och för att tillmötesgå i riksdagen ut- talade önskemål om att de sociala arren- debestämmelsema snarast gjordes tillämp- liga på kyrkohemmanen utfärdades den 6 maj 1949 de tidigare omnämnda proviso- riska bestämmelserna för utarrendering av vissa kyrkofastigheter i Skåne, Halland och Blekinge (Se 2.6.4).

Domkyrkosakkunniga av år 1946 avgav den 15 november 1949 betänkande med förslag angående domkyrkornas förvalt- ning och ekonomi (SOU 1949:63). För envar av de från medeltiden stammande domkyrkorna föreslogs en särskild dom-

kyrkostyrelse bli tillsatt. Dennas samman- sättning och kompetens avsågs i främsta rummet ta sikte på förmågan att på bästa sätt vårda domkyrkan och ha översyn över verksamheten vid denna. Eftersom dom- kyrkornas fastighetsinnehav är av obetyd- lig omfattning — utom i fråga om dom- kyrkan i Lund, för Vilken de sakkunniga föreslog särskilda bestämmelser — ville man inte uppställa krav på kvalifika- tioner för affärsmässig fastighetsförvalt- ning hos styrelsemedlemmarna. Stiftsnämn— derna hade däremot en härför avsedd sammansättning. De sakkunniga ville där- för uppdraga åt dem att förvalta dom- kyrkogodset, varvid EArrSt borde göras tillämplig även på domkyrkofastigheter. Dock borde mera kostnadskrävande be— byggelse ske endast efter samråd med domkyrkans styrelse. Stiftsnämnderna bor- de även anförtros förvaltningen av dom- kyrkornas stadsfastigheter med undantag för de huslängor som omger Uppsala domkyrka och som med hänsyn till sam- hörigheten med denna fortfarande borde förvaltas av domkyrkans styrelse. Stifts- nämndernas arbete med förvaltningen av domkyrkogodset beräknades bli så ringa, att någon ersättning härför till kyrkofon- den inte borde utgå.

I fråga om Lunds domkyrkas egendom önskade de sakkunniga en större koncen- tration av förvaltningen. Det arbete som förvaltningen av Lunds domkyrkas gods kräver, ansågs i och för sig tillräckligt om- fattande för att motsvara vad som lämp- ligen borde kunna skötas som en förvalt- ningsenhet. Fastighetsförvaltningen borde koncentreras till domkyrkans styrelse, vil- ken för ändamålet skulle utrustas med en jordbrukssakkunnig ledamot. Då skogen på domkyrkans fastigheter är obetydlig, borde även dennas förvaltning kunna ligga hos styrelsen, som för en obetydlig kostnad kunde erhålla sakkunnig hjälp för dess vård. Det vore onödigt att anlita ett så

1 Jfr prop. 1950: 209.

invecklat förfarande som EBO föreskriver härför. Kostnaderna för fastighetsförvalt- ningen skulle liksom styrelsens andra ut- gifter bestridas av domkyrkokassan. Bo- ställsnämnd skulle vara skyldig att ställa personal till förfogande för arrendeupp- skattningar o.dyl. Förvaltningen borde ut- övas i huvudsak enligt grunderna i EArrSt. De sociala arrendebestämmelsema skulle då tillämpas här på samma sätt som vid andra kyrkliga fastigheter.

En av de sakkunniga, kammarrådet H. Skoglund, fann inte skäl att tillskapa annan förvaltning för Lunds domkyrkas fastig- heter än för övriga domkyrkors. Han före- slog sålunda att Lunds domkyrkogods — med undantag av det s.k. Laurentiuskapel- let —— skulle överlämnas till stiftsnämndens förvaltning.

Vid remissbehandlingen föreslog läns- styrelsen i Malmö, att förvaltningen av Lunds domkyrkas jordbruksfastigheter skulle anförtros åt stiftsnämnden, medan förvaltningen av stadsfastigheterna borde ankomma på domkyrkostyrelsen.

I Kungl. Maj:ts skrivelse nr 5 till 1951 års kyrkomöte begärdes kyrkomötets förkla- ring, huruvida det för sin del godkände ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag om domkyrkostyrelse, samt inhämtades yttrande över förslag beträffande domkyr- kornas förvaltning och ekonomi. Före- dragande statsrådet N. Quensels förslag innebar i här aktuellt hänseende, att frå- gan om förvaltningen av domkyrkornas fasta egendom — i överensstämmelse med vad länsstyrelsen i Malmö förordat i fråga om Lunds domkyrkas fastigheter gene- rellt borde lösas under hänsynstagande dels till fastigheternas karaktär av landsfastig- het eller stadsfastighet och dels till det ifrågasatta förvaltningsorganets kompetens för förvaltning av fastigheter av det ena eller andra slaget. Sålunda borde en dom- kyrkas på landet belägna fastigheter för- valtas av stiftsnämnd och de i stad belägna fastigheterna av domkyrkostyrelsen. Någon jordbrukssakkunnig ledamot skulle då inte

behövas i Lunds domkyrkostyrelse, medan däremot viss personalförstärkning bedöm- des bli erforderlig för stiftsnämnden i Lund.

I motion nr 83 vände sig kyrkomötets samtliga företrädare för Lunds stift och Lunds universitet mot Kungl. Maj:ts för- slag i vad det avsåg Lunds domkyrka, emedan det skulle innebära att denna av- händes förvaltningen av betydande egen- dom, som hittills handhafts av domkyrkan själv genom dess eget organ. Den föreslag- na ordningen skulle verka tyngande och opraktisk samt medföra ökade kostnader för statsverket.

Kyrkolagsutskottet2 fann frågan om domkyrkornas fastighetsförvaltning vara av större betydelse endast såvitt gällde Lunds domkyrka. Hänsynen till de ifråga- satta förvaltningsorganens lämplighet för förvaltning av jordbruksfastigheter borde inte få vara avgörande. Om bärande skäl av annan art kunde åberopas för att för- valtningen skulle uppdragas åt domkyrkans eget organ, borde dessa vara utslagsgivan- de. Organets sammansättning fick då av- passas efter arbetsuppgifterna. Förvalt- ningen av Lunds domkyrkas landsfastig- heter borde fortfarande tillkomma styrel- sen för domkyrkan. Stiftsnämnden borde dock ha samma befattning med dessa fastigheter som dittills varit fallet. Med hänsyn till Lunds domkyrkas särställning beträffande fastighetsinnehavet vore det väl motiverat att dess förvaltningsorgan finge en annan sammansättning än de övriga domkyrkornas. Skäl syntes före- ligga att även framdeles bibehålla det dit- tillsvarande domkyrkorådet. För att nå önskvärd enhetlighet borde utan olägenhet även styrelserna för de andra domkyrkorna kunna omhänderha förvaltningen av lands— fastigheter.

Kyrkomötet” anslöt sig till utskottets mening samt anhöll, att Kungl. Maj:t med beaktande av utskottets synpunkter ville utarbeta och därefter förelägga kyrkomö-

9 KLU 18. * Kskr 31.

i l i l i i g

tet nytt förslag i ämnet. Så har emellertid ännu icke skett.

Nästa initiativ för att bringa hithörande frågor till en lösning togs av stiftsnämnden i Lund med en skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 maj 1952 rörande förvaltningen av domkyrko- och lokalkyrkojord. Skrivelsen var närmast föranledd av att Kungl. Maj:t den 22 februari 1952 meddelat beslut med anledning av vissa av domkyrkorådet gjorda framställningar om att få upptaga lån för att verkställa av stiftsnämnden i arrendekontrakt föreskrivna byggnadsar- beten på domkyrkohemman. Kungl. Maj:t hade därvid i ett fall nedsatt det begärda lånebeloppet med 20 000 kronor, med följd att ändring måste vidtagas i slutet arren- deavtal. Stiftsnämnden framhöll nu nöd- vändigheten av att ändrade förvaltnings- bestämmelser snarast möjligt utfärdades för Lunds domkyrkas hemman. I anslut- ning till uttalande i sitt remissyttrande över domkyrkosakkunnigas betänkande föror— dade stiftsnämnden en lösning, som inte skulle föranleda utökning av domkapitels- expeditionens personal, och som ändock skulle ge full garanti för att förvaltningen av domkyrkohemmanen blev tidsenlig och betryggande. Detta kunde ske, om dom- kyrkohemmanen i förvaltningsavseende lik- ställdes med prästlöneboställena. Domkyr- korådet skulle inträda med de rättigheter och skyldigheter, som ankommer på pasto- raten. Då det betydligt värdefullare fastig- hetsbestånd inom stiftet, som lönebostäl- lena utgör vid jämförelse med domkyrko- hemmanen, förvaltas enligt föreskrifterna i EBO och därtill anknutna författningar, borde även domkyrkohemmanen kunna förvaltas efter samma föreskrifter. Ett par frågor borde dock särskilt regleras. Kyrko- rådens beslut i förvaltningsangelägenheter överklagas hos länsstyrelsen. Stiftsnämn- den ifrågasatte om inte klagan över dom- kyrkorådets beslut borde föras hos kam- markollegiet. Vidare borde särskilt arvode utgå av domkyrkans medel till boställs- nämndsordförande för förrättning å dom-

kyrkohemman, liksom också ersättning till boställsnämndens ledamöter.

Också när det gällde lokalkyrkohemma- nen i de sydsvenska landskapen ansåg stiftsnämnden, att utarrenderingsföreskrif- tema i EBO skulle kunna göras tillämpliga. Församlingen skulle därvid insättas i pasto— ratets ställe. Därigenom skulle enhetlighet inom stiftet vinnas vid förvaltningen av ifrågavarande kyrkliga fastigheter.

Stiftsnämndens skrivelse med däröver avgivna yttranden har överlämnats till bo- ställsutredningen för dess beaktande.

Frågan om tillsynen över kyrkskogarnas förvaltning har fått en provisorisk lösning genom beslut vid 1962 års riksdag. I skri- velse den 24 maj 1956 hade domänstyrel- sen hemställt, att domänverket måtte be- frias från befattningen med de mindre grupper av kyrkliga skogar som alltjämt stod under dess tillsyn och beträffande vilka 1894 års skogsordning alltjämt ägde tillämpning, nämligen skogar på domkyr- kosysslomansboställen samt skogar till- höriga församlingskyrkor och domkyrkor. I prop. 1962: 133 föreslogs, att de åliggan- den, som enligt nyssnämnda skogsordning ankom på domänstyrelsen med avseende å skogsskötseln på församlingskyrka tillhörig fastighet, skulle fr.o.m. den 1 juli 1962 överflyttas på stiftsnämnd. Beträffande skogen på domkyrkohemman och dom- kyrkosysslomanshemman skulle emellertid tillsynen alltjämt kvarligga hos domän- styrelsen i avvaktan på boställsutredning- ens förslag rörande förvaltningen av dessa fastigheter. Riksdagen biträdde Kungl. Maj:ts förslagf Domänstyrelsens skrivelse har överlämnats till boställsutredningen för dess övervägande.

Slutligen kan i detta sammanhang note— ras, att det processuella representantskapet för den kyrkliga jorden, vilket tidigare till- kom domkapitlet, år 1963 har överflyttats på stiftsnämnden.”

* JoU 25, Rskr 269. Jfr SFS 1962: 284. 5 SFS 1963: 629.

10.2. Utrednlngens överväganden och förslag

10.2.1. Allmänna synpunkter

När det gäller önskemålen att skapa större enhetlighet i de bestämmelser som skall gälla för den kyrkliga egendomens för- valtning, måste man hålla i minnet, att det här rör sig om egendom av mycket väx- lande slag både i fråga om ursprung och de ändamål den avser att tjäna. De krav som skall ställas på förvaltningen måste med hänsyn härtill variera för olika kate- gorier av egendom. Till grund för över- vägandena vill utredningen anföra följande allmänna synpunkter.

1) Det allmännas intresse av förvaltning— en är av annan art när det gäller eckle- siastika arrendegårdar och prästlönebostäl- len, vilkas avkastning i regel direkt eller indirekt påverkar kyrkofondens ekonomi och därmed i sista hand den allmänna kyrkoavgiften, än i fråga om domkyrkor- nas och lokalkyrkornas hemman.

Beträffande dessa begränsar sig det all— männas intresse huvudsakligen till beva- randet av egendomen uppsikten här- över åvilar kammarkollegiet och stifts- nämnderna. Egendomens avkastning min- skar dock behovet av utdebitering i den enskilda församlingen. Lunds domkyrkas hemman lämnar också så betydande av- kastning, att denna domkyrka till skillnad från övriga medeltida domkyrkor inte är beroende av statsbidrag för mera genom- gripande restaurering.

2) För arrendatorerna av kyrklig jord synes det främst vara ett intresse att i görligaste mån enhetliga arrendebestäm— melser kommer att gälla, oavsett den en- skilda fastighetens natur, samt att bestäm- melsernas tillämpning blir så likformig som möjligt. En fördel vore, om samma arren- debestämmelser kunde tillämpas över hela linjen och om antalet myndigheter som har att befatta sig med arrendefrågor kunde reduceras till ett någorlunda enhet- ligt minimum.

3) Fastigheternas avkomsttagare kan ha intresse av att själv svara för förvaltningen. Motståndet mot att begränsa pastoratens självbestämmanderätt eller att flytta för— valtningen av Lunds domkyrkas jord till stiftsnämnden har varit starkt. När det gäl- ler sådan kyrklig jord vars avkastning inte påverkar kyrkofonden, finner utredningen skäl tala för att man så litet som möjligt ingriper i självförvaltningen.

4) En någorlunda enhetlig besvärsord- ning bör eftersträvas. Vidare bör frågor av arrenderättslig natur inte prövas besvärs— vägen.

10.2.2 Organ för förvaltningen 10.2.2.1 Lokalkyrkas fastigheter.

Enligt 2 5 LFS äger församling att själv vårda sina angelägenheter, såvitt icke hand- havandet därav enligt nämnda lag eller särskild författning tillkommer annan. Med församlings angelägenheter avses bl.a. frågor om vård av kyrka och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom. Enligt 43 & samma lag har kyrkorådet att bl.a. självt förvalta kyrkans och församlingens egendom. För förvaltningen av lokalkyrka tillhöriga fastigheter finns sålunda behöri- ga kommunala organ. Den egendom det här är fråga om är med några markanta undantag av ganska ringa betydelse och förvaltningen därav torde som regel inte ställa krav på annan kompetens än den som finnes företrädd i kyrkoråden. Kam- markollegiets och stiftsnämndernas allmän- na uppsikt över den kyrkliga egendomens förvaltning förutsätter dock att de över- blickar förekomsten av kyrkohemman och kyrkolägenheter och har möjlighet att be- vaka vad som sker beträffande dessa fastigheter. Önskvärdheten av enhetlighet i fråga om arrendebestämmelsema och tillsyn över skogsvården bör vidare med- föra, att vissa förvaltningsåtgärder bör ankomma på tillsynsmyndighet. Den när- mare omfattningen härav kommer att be- handlas under 10.23 och 10.24.

I fråga om domkyrkornas fastighetsinne- hav råder särskilda förhållanden beträf- fande Lunds domkyrka, vilken därför får behandlas för sig. Övriga domkyrkor äger endast ett mindre antal fastigheter. Dessa har redovisats utförligt på s. 51 f. i be- tänkandet med förslag angående domkyr— kornas förvaltning och ekonomi6 och upp- går till ett dussintal stadsfastigheter, vä- sentligen inrymmande domkapitelslokaler eller byggnader av historisk karaktär. J ord- bruksfastigheter ägs endast av domkyrkor- na i Strängnäs och Västerås, som har var- dera två sådana. Domkyrkosysslomans- hemman finns i Strängnäs, Västerås och Växjö stift.

Vid sina överväganden rörande förvalt- ningen av dessa fastigheter har utredningen bortsett ifrån att statsmakterna inte tagit slutlig ställning till de i nyssnämnda be— tänkande framlagda förslagen om inrät- tande av särskilda domkyrkostyrelser för de medeltida domkyrkorna samt om av- veckling av de nuvarande särskilda befatt- ningarna som domkyrkosysslomän, varvid avkomsten av deras boställsjordar m.m. skulle överföras till domkyrkokassorna. Regleringen av dessa frågor omfattas inte av utredningens uppdrag. Utredningen konstaterar, att förvaltningen av domkyr- kornas fastigheter med undantag för domtrapphuset och angränsande hus i Uppsala i domkyrkosakkunnigas nyss- nämnda betänkande hade föreslagits åvila stiftsnämnderna. Även om dessas sakkun- skap enligt nuvarande bestämmelser huvud- sakligen avser jordbruks- och skogsfastig- heter, har de bl.a. förvaltningen av biskops- gårdarna på sin lott, och de ansågs därför lämpligen kunna anförtros förvaltningen även av domkyrkornas övriga stadsfastig- heter. I skrivelsen nr 5 till 1951 års kyrko- möte hade Kungl. Maj:t föreslagit den uppdelningen, att stadsfastigheter skulle förvaltas av den särskilda domkyrkostyrel- sen, i vilken härför lämpad sakkunskap skulle ingå, och på landet belägna fastig-

heter skulle förvaltas av stiftsnämnden. Skrivelsen avslogs emellertid av kyrko- mötet och förslaget om inrättande av särskilda domkyrkostyrelser har därmed t.v. fallit. De skilda organ domkapitel, domkyrkokommission eller kyrkoråd — som i de olika stiften har ansvaret för domkyrkorna är inte utrustade med någon speciell sakkunskap för fastighetsförvalt- ning. Omfattningen av domkyrkornas fas- tighetsinnehav kan inte heller ensamt moti- vera inrättandet av särskilda förvaltnings- organ.

I detta läge finner utredningen den mest näraliggande och praktiska lösningen vara, att förvaltningen av domkyrkornas fastig- heter både i stad och på landet i enlighet med domkyrkosakkunnigas förslag och med där angivna undantag för vissa fastig- heter i Uppsala överlämnas åt stiftsnämn- derna. Någon ändring med avseende på användningen av egendomens avkastning eller privilegieskyddet för de ändamål som denna skall tjäna inträder ju inte därige- nom. För förvaltningen bör gälla samma bestämmelser som beträffande övrig egen- dom under stiftsnämnds omedelbara för— valtning, och nettoavkastningen bör redo- visas till det organ som fungerar som dom- kyrkans styrelse resp. till avkomstberätti- gad domkyrkosyssloman. Stiftsnämndernas arbete med förvaltningen torde bli så obe- tydligt, att det inte motiverar att någon ersättning härför utgår till kyrkofonden.

10.2.2.3 Lunds domkyrkas fastigheter.

I fråga om Lunds domkyrkas egendomar är läget ett annat. Förutom ett par stads- fastigheter och det s.k. Laurentiuskapellet bredvid domkyrkan innehade domkyrkan vid utgången av år 1966 106 jordbruks- hemman på sammanlagt drygt 3000 ha. Dessa förvaltas f.n. liksom domkyrkan och dess fonder av det särskilda s.k. domkyrko- rådet. Uppenbart är att det här rör sig om en förvaltning av sådan omfattning,

SOU 1949: 63.

att den kan bestå som en enhet för sig men att om den föres till stiftsnämnden detta måste medföra en förstärkning av dennas personal.

I den diskussion som tidigare förts rörande förvaltningen av Lunds domkyr- kas fastigheter har i huvudsak tre alterna- tiv skyrntat: koncentration av förvaltning- en till domkyrkans egen styrelse, som då bör utrustas med jordbruksexpertis eller överlämnande till stiftsnämndens förvalt- ning, varvid dock kostnaderna härför bör bestridas med fastigheternas avkastning, eller slutligen uppdelning av förvaltningen så att stiftsnämnden förvaltar jordbruks- fastigheterna och domkyrkans styrelse stadsfastigheterna.

En vanlig församlingskyrka — i vart fall en äldre sådan utgör visserligen en självständig juridisk person men det är kyrkorådet som är rättslig ställföreträdare och förvaltar dess egendom. Denna befo- genhet utgör enligt församlingsstyrelsela- gen ett led i den kommunala självförvalt- ningen och synes berättigad inte minst med hänsyn till kyrkoegendomens lokala an— knytning till socknen. Annorlunda förhåller det sig med de medeltida domkyrkorna. Vid sidan av deras funktion som försam- lingskyrkor sedan reformationen utgör de också centralhelgedom för stiftet genom att vissa biskopliga förrättningar skall äga rum där. De har också bibehållit den sär- skilda förvaltning, som motiverats av deras karaktär av självägande stiftelser med egen förmögenhet. För Lunds domkyrkas vid- kommande utövas den sedan slutet av 1600-talet av domkyrkorådet, för vilket numera gäller de särskilda bestämmelserna i KSLund. För domkyrkans stiftelsekarak- tär torde det emellertid i och för sig sakna betydelse vilket organ som förvaltar dom- kyrkans egendomar. Det väsentliga är att det företräder erforderlig sakkunskap på området. Man borde sålunda vara ganska fri att låta förvaltningen bestämmas av vad som bedömes vara lämpligast.

De olika lösningar som synes kunna komma ifråga beträffande Lunds dom-

kyrkas fastighetsförvaltning upptas här till närmare granskning.

1) Vad först beträffar en förvaltning genom ett domkyrkans eget organ, synes en sådan främst motiverad med hänsyn till det nära sambandet mellan förvaltningen av själva kyrkobyggnaden samt de fonder och fastigheter vilkas avkastning bekostar dess underhåll och drift. Det är realistiskt att räkna med att det även i framtiden be- hövs en särskild styrelse för själva domkyr- kan. I domkyrkosakkunnigas förutnämnda betänkande år 1949 föreslogs ju sådana organ för alla de medeltida domkyrkorna. Förvaltningen av domkyrkobyggnaden och handhavandet av de tidvis mycket omfat- tande byggnadsfrågor, som berör denna, är av så speciell art att de inte lämpligen bör läggas på de ordinarie stiftsmyndig- heterna. Med hänsyn till att domkyr- kan bär sina egna kostnader bör de inte heller anförtros åt ett rent församlingsor- gan. Om sålunda domkyrkorådet kan vän— tas bestå, ligger det nära till hands att låta detta förvalta all domkyrkoegendo- men, särskilt som denna uppgift f.n. full- görs av rådet. För att förenkla förvalt— ningen bör dock den nuvarande uppdel- ningen av funktioner mellan domkyrko- rådet, särskilt utsedda synemän samt stifts- nämnden begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Om stiftsnämndens överin- seende skall minskas bör emellertid dom- kyrkorådet utrustas med sakkunskap på fastighetsförvaltning och jordbruk.

2) För domkyrkoegendomens förvalt- ning genom stiftsnämnden talar i första hand att man där har ett organ på stifts- planet, som förvaltar betydande jordbruks- egendomar och vars sammansättning är direkt motiverad därav. Det kan synas föga rationellt att ha två skilda organ inorn stiftet för förvaltning av domkyrkojord respektive biskopshemman m.m. Stifts- nämnden har vidare enligt nuvarande be— stämmelser att fastställa arrendevillkor för och utarrendera domkyrkojorden. Dessa ärenden är dock förberedda av domkyrko— rådet, varför stiftsnämndens befattning

därmed är av närmast formell natur. En överföring av förvaltningen av Lunds dom- kyrkas fastigheter skulle emellertid med— föra, att för dessa skulle gälla samma be- stämmelser som utredningen ovan före- slagit för övriga domkyrkors fastigheter.

Det är emellertid att märka, att Lunds domkyrkas fastigheter är nära dubbelt så många och sammanlagt har nära dubbelt så stor areal som de ecklesiastika arrende— gårdarna under stiftsnämndens förvaltning. De ecklesiastika arrendegårdarnas förvalt- ning sköts av stiftsnämnden och dess per- sonal vid sidan av en mångfald andra åligganden som tillsynsmyndighet för löne- boställena m.m. Domkyrkorådet kan däre— mot koncentrera sig på förvaltningen av domkyrkan och dess egendom. Om dom- kyrkoegendomen skall kunna förvaltas med samma omsorg som nu efter en över- flyttning till stiftsnämnden, krävs en för- stärkning av dess personal, bl.a. för den befattning med byggnadsfrågor på dom- kyrkoegendomen som nu tas av domkyrko- rådet och dess arkitekt.

Den personalförstärkning och avsevärda ökning av stiftsnämndens förvaltningsålig- ganden som en sådan överflyttning skulle förorsaka bör emellertid inte bestridas av kyrkofonden, som i övrigt svarar för kost- naderna för stiftsnämndernas verksamhet. Avkastningen av domkyrkogodset tillfaller domkyrkan och denna bör därför svara för sin andel i förvaltningskostnadema. Stiftsnämnden har att redovisa nettoav- kastningen till domkyrkan. Det lär dock möta vissa svårigheter att exakt fastställa hur stor del av stiftsnämndens ordinarie verksamhet som skall anses belöpa på ett bestämt fastighetsbestånd under dess för- valtning.

Eftersom behovet av en särskild dom- kyrkostyrelse i Lund såsom ovan sagts torde kvarstå, vinner man inte heller myc— ket från rationaliseringssynpunkt på att flytta förvaltningen av domkyrkoegendo— men från domkyrkorådet till den redan starkt arbetstyngda stiftsnämnden. Något betydande allmänt intresse av att lägga

förvaltningen under den centrala tillsyns- myndigheten i stiftet kan knappast heller påvisas.

3) Alternativet med en uppdelning av förvaltningsfunktionerna beträffande stads- fastigheter och jordbruksfastigheter synes med hänsyn till vad ovan sagts inte heller erbjuda en lämplig lösning av problemet. Däremot skulle man möjligen av praktiska skäl kunna tänka sig att domkyrkans be- gränsade innehav av skogsfastigheter fick förvaltas av stiftsnämnden, som förfogar över personal för sådant ändamål. Även här torde det emellertid från skogsvårds- synpunkt vara tillfyllest, om stiftsnämnden blir tillsynsmyndighet med vissa begränsa- de funktioner, varom mera sägs under 1024. Domkyrkan är givetvis oförhindrad att genom särskilt avtal anlita stiftets skog- liga personal för förvaltningen av skogen.

Övervägandena synes sålunda närmast leda till slutsatsen att förvaltningen av Lunds domkyrkas egendomar alltjämt bör åvila det särskilda domkyrkorådet. Dettas sammansättning bör emellertid modernise- ras och bättre anpassas till förvaltningens krav. Utredningen återkommer till denna fråga under 17.4.

10.23. Jordbruksarrendena

Av det samråd som ägt rum med arrende- lagsutredningen har utredningen blivit övertygad om att det bör finnas goda för- utsättningar för en önskvärd förenkling i fråga om arrendebestämmelsema för den kyrkliga jorden. Hithörande frågor behand- las närmare i kap. 11.

När det gäller förvaltningsförfarandet beträffande de kyrkliga jordbruksfastig- heterna har utredningen eftersträvat en så enhetlig handläggning av arrendefrågor som möjligt. Främst vill utredningen nå detta syfte genom att i största möjliga ut- sträckning låta samma instanser fullgöra samma uppgifter beträffande alla katego— rier av kyrklig jord. Utredningen framläg- ger i detta kapitel förslag till en mera en-

hetlig reglering av bestämmelserna rörande arrendeuppskattning, fastställande av ar- rendevillkoren, utarrendering och ekono- misk besiktning. Förslagen avser att gälla för alla slag av kyrkliga jordbruksfastig- heter, alltså såväl ecklesiastika arrendegår- dar som löneboställen, domkyrkors och lokalkyrkors hemman etc.

10.2.3.1 Arrendeuppskattning och fastställande av arrendevillkor

F.n. gäller, att beträffande prästlönebo- ställena — dvs. den helt övervägande delen av de kyrkliga jordbruksfastigheterna — bestämmer boställsnämnden arrendevillko- ren vid en ekonomisk besiktning. Kyrko- fullmäktiges ordförande skall underrättas om förrättningen. På de ecklesiastika ar- rendegårdama verkställer boställsnämnd arrendeuppskattning, varpå stiftsnämnden efter hörande av optionsberättigad arren- dator och ev. särskild avkomstberättigad fastställer villkoren för upplåtelsen. Ar- rendeuppskattning på Lunds domkyrkas hemman görs av tre av domkyrkorådet ut- sedda personer, varav numera en utses direkt av rådet, en efter förslag av dom- kyrkoarrendatorernas förening samt en efter gemensamt förslag av de båda sålun- da utsedda. För kyrkohemmanen i Skåne, Blekinge och Halland är slutligen före- skrivet att arrendeuppskattning skall verk- ställas av kyrkoherden och två av försam- lingen utsedda ombud. Beträffande dom— kyrko- och lokalkyrkohemmanen ankom- mer det författningsenligt på stiftsnämnden att fastställa arrendevillkoren, även om detta i praktiken i stor utsträckning upp- hört att tillämpas i fråga om lokalkyrkor- nas jord.

Ett enhetligt handläggningsförfarande skulle med minsta förändring i nuvarande ordning uppnås, om det uppdrogs åt bo- ställsnämnderna att göra arrendeuppskatt- ning beträffande samtliga kategorier av kyrkliga jordbruksfastigheter. Därigenom kan också en enhetligare arrendesättning

inom den kyrkliga förvaltningen erhållas, i synnerhet om större boställsdistrikt inrät- tas.

Beträffande löneboställena bör det lik- som hittills också ankomma på boställs- nämnden att fastställa arrendevillkoren. Om den vid arrendeuppskattningen när- varande pastoratsrepresentanten och arren- datorn båda är beredda att godta de vill- kor boställsnämnden därvid kan besluta och således förutsättningar för ett för båda parter bindande avtal föreligger, bör kon- trakt utfärdas i enlighet med vad som överenskommits. Om parterna inte är eniga eller pastoratsrepresentanten inte har full- makt att för pastoratets räkning godkänna villkoren, bör pastorat som inte är nöjt med de av boställsnämnden bestämda vill- koren kunna anföra besvär hos stifts- nämnden. För lokalkyrkomas jord bör samma ordning kunna tillämpas, så att boställsnämnd fastställer arrendevillkoren och församlingen har rätt att klaga hos stiftsnämnden. Detta innebär en föränd- ring såtillvida att det f.n. är stiftsnämnden som fastställer arrendevillkoren för dessa hemman. Stiftsnämndens beslut i sådan fråga om arrendevillkoren som förts dit genom överklagande bör inte få överklagas vidare.

För de fastigheter som förvaltas av stifts- nämnd bör boställsnämnden såsom nu sker enligt 21 å andra punkten EArrSt verk- ställa arrendeuppskattningen, varefter stiftsnämnden fastställer villkoren för upp— låtelsen. Utredningen föreslår, att samma ordning får tillämpas också beträffande stiftens prästlönefondshemman och Lunds domkyrkas hemman. Stiftsnämnden bör inte längre vara skyldig att innan den meddelar sitt beslut höra optionsberättigad arrendator, när sådan finns. På detta stadi- um gäller det ju endast att fastställa jord- ägarsidans bud i fråga om nytt arrende. Om det finns en optionsberättigad arrenda- tor och denne inte är beredd att godtaga de fastställda villkoren, bör frågan i stället hänskjutas till ett opartiskt organ utanför den kyrkliga förvaltningens ram. Det bör

då lämpligen ankomma på arrendenämnd att pröva frågan om vilka villkor som skall gälla för upplåtelsen. Härigenom åstadkommer man samma partsförhållande mellan jordägaren-kyrkan och arrendatorn som nu råder vid s.k. sociala arrenden enligt 2 kap. 54 och 55 55 Nytth och man närmar alltså de kyrkliga arrendebestäm- melserna till dem som gäller för vanliga arrenden.

Av samma skäl har utredningen i det föregående velat begränsa besvärsrätten över boställsnämnds beslut om arrende- villkor för löneboställe till att gälla enbart pastoratet. Sedan lagakraftvunnet beslut om nya arrendevillkor föreligger, skall optionsberättigad arrendator däremot kun- na föra sin talan vid arrendenämnden. In- för denna torde den kyrkliga jorden i samt- liga fall få företrädas av stiftsnämnden. Därigenom undviker man oklarhet om vem som i fråga om olika slag av kyrklig jord skall representera ägarsidan.

Som skäl för att överhuvudtaget bibe- hålla myndigheternas befattning med ut- arrenderingen av de ofta mycket små lokalkyrkohemmanen kan väsentligen an- föras behovet av en kontroll av deras fort- bestånd. Det visar sig nämligen, att i de fall då församlingarna själva tagit sig för att utarrendera kyrkojordarna, stiftsnämn- den inte har någon vetskap om dem. (Jfr 4.2.5). Om boställsnämndernas befogenhet att fastställa arrendevillkor för lönebostäl- lena utsträcks att omfatta också lokalkyr- kohemmanen, kommer dessas existens och speciella karaktär av stiftelseegendom att uppmärksammas.

För att förenkla det administrativa för- farandet i sådana fall då en kyrkolägen- het är till areal och värde obetydlig och en särskild arrendeuppskattning därför kan anses onödig och alltför kostsam i för- hållande till ägolottens avkastning, bör boställsnämndens ordförande äga rätt att medge, att avtal om utarrendering sluts direkt mellan parterna utan boställsnämn- dens föregående uppskattning. Avtalet bör i sådant fall underställas boställsnämnden

för dess godkännande och förbehåll därom bör göras i avtalet.

De föreslagna bestämmelserna innebär i princip inte någon ny begränsning av församlingens kompetens, eftersom det f.n. författningsenligt ankommer på stiftsnämn- den såväl att fastställa arrendevillkor som att besluta om utarrendering av kyrkojord. Förslaget innebär däremot, att beslutande— rätten i fråga om arrendevillkoren decen- traliseras till ett församlingarna mera när- stående organ, boställsnämnden.

10.2.3 .2 U tarrendering

För att vinna större enhetlighet i förfaran- det vill utredningen i anslutning till be- stämmelserna i EBO förorda, att utarren- dering får ske genom vederbörande av- komsttagare. I fråga om ecklesiastik arren- degård och annan kyrklig jord som står under stiftsnämndens förvaltning bör stifts- nämnden dock svara för utarrenderingen.

Detta skulle för Lunds domkyrkas och lokalkyrkornas hemman innebära ett över- flyttande av befogenheten från stiftsnämn- den till domkyrkorådet resp. församlingar- na, och således i någon mån innebära en anpassning till den praxis som på vissa håll kommit att tillämpas av de senare. Det synes lämpligt att det organ som är närmast ansvarigt för den löpande förvalt- ningen också får anta arrendator och teckna kontrakt med denne. För lokal- kyrkohemmanen gör sig behovet av ett särskilt, sakkunnigt utarrenderingsorgan knappast gällande. Endast Lunds domkyr- kas fastigheter synes vara av sådan bety- denhet att särskild sakkunskap synes på- kallad. Sådan skulle emellertid bli före— trädd i domkyrkorådet med den samman- sättning av detta som utredningen före- slår i avsnitt 17.4.

10.23 .3 Ekonomisk besiktning

Såväl i 33 & EBO som i 25 & EArrSt för- utsätts i första hand, att ordföranden en- sam förrättar besiktningen. Enligt EBO

skall dock, om pastorat, tjänstinnehavare eller arrendator begär det, hela boställs- nämnden delta och enligt EArrSt skall ord- föranden själv kalla de båda övriga leda- möterna, om det finns anledning anta att arrendatorn varit särskilt försumlig i arren- degårdens skötsel. På Lunds domkyrkas hemman skall laga syn hållas vart tionde år och vart femte år därefter skall ekono- misk besiktning förrättas av sakkunniga som utses av domkyrkorådet. Någon olä- genhet med att anlita boställsnämndsord- föranden (och ev. hela nämnden) härför torde inte finnas, och utredningen vill där- för förorda, att en föreskrift härom införs. Härigenom kan också en värdefull kontroll över hela beståndet av kyrkliga arrende- gårdar utövas. På grundval av besiktningen kan boställsnämnden avge förslag till bygg- nadsåtgärder m.m. i fråga om Lunds dom- kyrkas hemman och jord som står under stiftsnämndens förvaltning. I fråga om annan kyrklig jord kan boställsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet meddela be- slut om åtgärder som bör vidtas. (I fråga om byggnadsåtgärd på prästgård eller för- utvarande prästgård, se dock avsnitt 15.3.1). Förpli'ktelse att fullgöra i besiktningsproto— kollet ålagda byggnads- eller grundförbätt- ringsarbeten bör där åtgärden ej an- kommer på arrendatorn — åvila avkomst- tagaren.

10.2.4. Skogen

I skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) meddelas de allmänna bestämmelser som gäller för skogsskötseln i riket. Till- synen däröver utövas enligt lagen av skogs- vårdsstyrelserna — en för varje landstings- område — vilka i sin tur är underställda Skogsstyrelsen. Tillsynen avser främst det sätt på vilket avverkningarna bedrivs samt åtgärderna för återväxtens tryggande. Un- dantagna från skogsvårdslagens tillämp- ning är emellertid bl.a. kronoskogarna samt skog på >>ecklesiastika boställen och andra fastigheter av kyrklig natur» (45 5 1 mom.).

Huvudparten av de kyrkliga skogarna utgörs av löneboställenas skogar, som för- valtas av pastoraten enligt bestämmelserna i EBO men står under stiftsnämndernas tillsyn, samt de ecklesiastika arrendegår- darnas skogar, som står direkt under stifts- nämndernas förvaltning och på vilka EArrSt äger tillämpning.

Härutöver finns en mindre grupp skogar som tillhör domkyrkosysslomansboställen eller församlingskyrkor och domkyrkor. Beträffande dessa äger alltjämt förord— ningen den 26 januari 1894 (nr 17) angå- ende hushållningen med de allmänna sko- garna i riket (1894 års skogsordning) till- lämpning och de har åtminstone i prin- cip stått under domänstyrelsens tillsyn eller förvaltning intill den 1 juli 1962, då, såsom i det föregående nämnts, domän- styrelsens befattning med lokalkyrkornas skogar provisoriskt överflyttades på stifts- nämnderna.

Domänverkets befattning med kyrkliga >>boställsskogar» begränsar sig f.n. till för- valtningen av ett domkyrkosysslomansbo- ställe i vartdera av Strängnäs och Västerås stift samt av skogssamfälligheten Prästmar- ken vid Växjö, som till 2/9 utgör dom- kyrkosysslomansboställe men i övrigt lek- torslönetillgång.

De kvarvarande »skogar å allmänna in- rättningars hemman», som redovisas av domänverket, utgörs av två domkyrko- hemman i vartdera av Strängnäs och Väs- terås stift med en sammanlagd areal av 229 ha produktiv skogsmark. Över dessa fastigheter utövar domänstyrelsen endast tillsyn.

De bestämmelser som alltjämt gäller för förvaltningen av sysslomansboställenas och kyrkohemmanens skogar återfinns i 1894 års skogsordnings kap. IV »Om boställs- skogar» samt kap. V >>Om skogar å all— männa inrättningars hemman, som icke innehavas med stadgad åborätt». En sam- manfattning av innehållet i gällande be- stämmelser lämnades i prop. 1962: 133 och torde få återges här.

Vad gäller boställsskogarna (kap. IV) åligger det domänstyrelsen i första hand att fastställa hushållningsplan, där styrelsen med avseende på skogens omfång och beskaffenhet prövar sådan tjänlig. Överstiger virkesavkastningen i betydligare mån boställets behov av skogs- fång, kan Kungl. Maj:t på domänstyrelsens hemställan förordna, att skogen i dess helhet eller lämplig del därav skall ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Eljest åligger det boställshavaren att bevaka och sköta skogen med iakttagande av hus- hållningsplanen; dock skall skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande ombesörjas av skogsstaten.

Också beträffande skogar på allmänna in- rättningars hemman (kap. V) har domänsty- relsen att fastställa skogshushållningsplan. Sådan skog kan, om förvaltningen av skogen inte uppdragits åt person med högre skoglig utbildning eller skogen inte skötes nöjaktigt, av Kungl. Maj:t på framställning av domän- styrelsen ställas under vård och förvaltning av skogsstaten. Har inte så skett, åligger det vederbörande skogstjänsteman att hålla tillsyn och kontroll över skogsskötseln.

På boställsskogarna och på allmänna inrätt- ningars skogar, som står under skogsstatens vård och förvaltning, skall all avverkning ske efter utsyning av jägmästare eller, om så är medgivet, av jägmästaren underställd personal, såvitt inte avverkningen äger rum till husbe— hov. Är bostället utarrenderat, äger dock jägmästaren leda husbehovsavverkningen.

Beträffande domkyrkosysslomansboställe- na och kyrkohemmanen gäller slutligen också, enligt en övergångsbestämmelse till StNInstr, bestämmelserna i 2 & 3:o instruk- tionen den 16 september 1932 för stifts- nämnd och stiftsiägmästare (nr 425 ), en- ligt vilka det ankommer på stiftsnämnd att pröva ett flertal ärenden rörande fas- tighetens disposition m.m., däribland fråga om nyodling på skogsmark samt om upp- låtelse av jord och i vissa fall naturtill- gångar.

I avsnitt 2.5.4 har påpekats, att skogs— mark som tillhör kyrkoförsarnling, enligt motiven för skogsvårdslagen hör med till de »fastigheter av kyrklig natur» vilka undantagits från lagens tillämpning, och att detta haft till följd att sådana kyrko- kommunala skogar är helt undantagna från myndighets tillsyn.

Anledning synes inte finnas att längre bibehålla domänstyrelsens befattning med fastigheter av kyrklig natur. Verket har sedan länge begärt att bli befriat från upp- draget beträffande dessa fastigheter. En sådan åtgärd ligger också i linje med den ändrade inriktning av den statliga skogs- förvaltningens organisation som senast kommit till uttryck i betänkandet »Statens skogar och skogsindustrier»," där man räk- nar med att pågående utredningar, bl.a. beträffande de kyrkliga skogarna, skall leda till en minskning i de statliga skogs- förvaltningsbestyren på s.k. allmänna sko- gar.

De alternativ som erbjuder sig är då antingen att ställa dessa fastigheter under kyrklig myndighets —— dvs. stiftsnämndens — tillsyn eller förvaltning eller att göra skogsvårdslagen tillämplig på dem, varvid skogsvårdsstyrelserna får svara för uppsik- ten.

I remissyttrande över betänkandet med förslag till skogsvårdslag m.m. (SOU 1946: 41) uttalade kammarkollegiet, att domän- styrelsen i princip syntes böra ha uppsikten över skog på fastigheter, som innehades av allmänna inrättningar med statliga upp- gifter, och stiftsnämnderna över skogarna på fastigheter, som användes för kyrkliga eller närstående ändamål. Det undantag från tillämpningen av skogsvårdslagen, som gjordes för de kyrkliga fastigheterna, tyder på att statsmakterna delade denna principiella syn.

Det framstår som önskvärt, att sådana olika kategorier av fastigheter, som i ett sammanhang sorterar under samma myn- dighet och behandlas lika, också gör det i annat sammanhang, om inte speciella skäl motiverar en avvikelse. Stiftsnämnden är tillsynsmyndighet för prästlöneboställenas skog och har även tämligen vittgående för- valtningsbefogenheter beträffande denna. Samtidigt förvaltar den de ecklesiastika arrendegårdarnas skogar och bestämmel- serna om hushållningsplan för dessa hän-

" SOU 1964: 7.

visar till vad som enligt EBO gäller för löneboställes skog (7 & EArrSt). Även i fråga om skog som förvaltas enligt bestäm- melserna i 1894 års skogsordning har stifts- nämnden som ovan sagts vissa alltjämt be- stående åligganden enligt den äldre stifts- nämndsinstruktionen. I detta sammanhang bör också 1 & FörsäljnL uppmärksammas. Där uppräknas vad som är att hänföra till »kyrklig jord» på vilken lagen äger tillämpning. Dit hör sammanfattningsvis prästgårdar, löneboställen, biskopsgårdar, stiftens prästlönefondshemman och övriga ecklesiastika arrendegårdar, domkyrkosyss- lomansboställen samt domkyrkors och lokalkyrkors fasta egendom. Försäljnings- ärenden rörande samtliga dessa slag av fastigheter behandlas på samma sätt och prövas i flertalet fall av stiftsnämnden.

Mot denna bakgrund finner utredningen det naturligt, att låta den kyrkliga fasta egendom som skall stå under stiftsnämnds tillsyn eller omedelbara förvaltning om- fatta alla de i ingressen till FörsäljnL upp- räknade slagen av fastigheter. Domän- verket bör alltså slutligt befrias från be- fattningen med domkyrkornas och dom- kyrkosysslomansboställenas skogar och stiftsnämnden bli tillsyns- eller förvalt- ningsmyndighet för all kyrklig jord enligt definitionen i FörsäljnL.

Utanför stiftsnämndens tillsyn faller den kyrkokommunala egendomen. Däremot kan det inte rimligen ha varit avsett att ställa skogsmark av detta slag helt utanför sådan statlig uppsikt som gäller för all Övrig skog i riket. Undantagsbestämmelsen i skogsvårdslagen och kommentaren därtill har vållat oklarheten på denna punkt. Bestämmelsen bör därför ersättas med en hänvisning till uppräkningen i FörsäljnL eller en motsvarande uppräkning i den nya lag, som avses ersätta EBO. Därige- nom undviker man den svårighet som det alltid innebär att i olika sammanhang definiera begrepp som >>eck1esiastik jord», »fastighet av kyrklig natur» osv. och vinner syftet att de kyrkokommunala skogarna ställs under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn.

I samband med en sådan lagändring bör förteckning över de fastigheter som det här är fråga om tillställas skogsvårdssty— relserna genom stiftsnämndernas försorg.

Beträffande de skogar, på vilka 1894 års skogsordning alltjämt är tillämplig, får övervägas om stiftsnämnden i fram- tiden skall utöva den direkta förvaltningen eller endast ha tillsyn däröver. Detta blir i första hand beroende av huruvida det finns särskilda organ som är lämpade att handha fastighetsförvaltningen eller om denna i brist på sådana bör uppdras åt stiftsnämnden. Som tidigare antytts finns det beträffande här ifrågavarande skogar inte något allmänt intresse av sådan bety— delse att det i och för sig motiverar för- valtning genom en central myndighet i stiftet.

I fråga om lokalkyrkornas fastigheter och Lunds domkyrkas hemman har i det föregående konstaterats att de företräds av egna organ — församlingarnas kyrko- råd respektive domkyrkorådet i Lund — som är lämpliga att omhänderha fastig- hetsförvaltningen. Stiftsnämndernas be— fattning med deras skog bör därför begrän- sas till fastställande av hushållningsplan och tillsyn av att denna länder till efter- rättelse. Sker avverkning i strid mot hus- hållningsplanen, bör stiftsnämnden dock i fråga om dessa skogar ha möjlighet att själv eller genom stiftsjägmästaren medde— la avverkningsförbud på skogen. En mot- svarande befogenhet har ju skogsvårds- styrelse vid sin tillsyn över de enskilda skogarna enligt 13 å skogsvårdslagen. Det förhållandet att församlingen (domkyrko- rådet) själv förvaltar kyrkskogarna hindrar givetvis inte att man genom överenskom- melse kan få anlita stiftets skogliga perso- nal för skötseln av skogen, om så finnes lämpligt. Lunds domkyrka anlitar f.n. do- mänverkets personal för skötseln av dom- kyrkans skog.

Domkyrkornas eller domkyrkosysslo- mansboställenas skog i övriga stift skulle däremot enligt vad ovan sagts stå under stiftsnämndernas omedelbara förvaltning.

! |

Samma bestämmelser bör då gälla för dessa skogar som för skogen på de eckle- siastika arrendegårdarna. I fråga om redo- visningen av fastighetens nettoavkastning till den avkomstberättigade bör bestäm- melser motsvarande vad som nu gäller om redovisning av pastorats andel i prästlöne— fondshemmans avkastning enligt 7 & KK den 11 december 1942 (nr 967) med före- skrifter rörande tillämpningen av PrlfL äga tillämpning. Avdrag skall sålunda ske för förskott som lämnats ur kyrkofonden till bestridande av förvaltningskostnaderna.

I fråga om den framtida förvaltningen av Prästmarken vid Växjö vill utredningen i likhet med kammarkollegiet, som av utredningen hörts i frågan, förorda att denna regleras i samband med att frågan om lönedonationerna vid de allmänna läro- verken får sin slutliga lösning. Detta kan väntas ske i samband med ställningsta- gandena till den utredning härom som framlagts av särskilt tillkallad utrednings- man den 20 december 1966.3

Stencil E. 1966: 19.

11. Arrendebestämmelser för den kyrkliga jorden

11.1. Inledning

Vid utarbetandet av förevarande kapitel har utredningen ställts inför ett speciellt problem, eftersom den här haft att ta ställ- ning till en grupp av frågor, som f.n. be- handlas i ett större sammanhang av en annan utredning, arrendelagsutredningen. Inom det komplex av författningar bo- ställsutredningen haft att se över upptar arrendebestämmelsema ett icke ringa antal paragrafer. Svenska kyrkan intar visserli- gen en framträdande plats bland de publi- ka jordägarna, men trots detta utgör de kyrkliga arrendena en relativt begränsad sektor av arrendejordbruket i dess helhet och vid den totala översyn av arrendebe- stämmelsema som sker inom arrendelags- utredningen kan de inte räkna med någon särbehandling, i synnerhet som nämnda utredning i enlighet med sina direktiv kom- mer att verka för en i möjligaste mån en- hetlig arrendelagstiftning. Boställsutred- ningen har därför i samråd med arrende— lagsutredningen diskuterat de allmännna riktlinjerna för nya arrendebestämmelser och har därvid för den kyrkliga jorden i enlighet med sina meddelade direktiv främst framfört önskvärdheten av enhet- ligare bestämmelser inom detta område av den kyrkliga förvaltningen.

I det allmänna språkbruket användes ofta begreppet >>kyrkan», då man talar om den ecklesiastike jordägaren, oavsett vilket slag av kyrklig jord det är fråga om. De författningar som behandlar frågorna om kyrkans egendom, är emellertid, såsom framgått av översikten i avsnitt 2.6, inga- lunda enhetliga utan innehåller tvärtom

var för sig arrendebestämmelser av samma art men med delvis olika innehåll för de skilda slagen av kyrkliga fastigheter. Så finns t.ex. i EBO särskilda arrenderegler för prästlöneboställena, medan EArrSt in- nehåller detaljerade arrendebestämmelser för ett annat slag av kyrklig jord, de eckle- siastika arrendegårdarna. För de Lunds domkyrka tillhöriga hemmanen finns vissa arrenderegler intagna i KSLund, och för lokalkyrkornas jordar, särskilt då kyrko- hemmanen i Skåne, Blekinge och Halland, gäller speciella arrendebestämmelser, låt vara ofta mycket knapphändiga.

I det följande vill utredningen genom att redovisa de mera väsentliga arrendebe- stämmelsema i nu gällande författningar, belysa den bristande enhetligheten på detta område, vilken motiverar en översyn av arrendelagstiftningen inte minst för de kyrkliga fastigheternas vidkommande.

11.2. Gällande arrendebestämmelser 1 1.2.1 Byggnadsskyldigheten

Sociala arrenden, 2 kap. 59 o. 60 55 Nytth. Jordägaren har i princip byggnads— skyldighet beträffande nödiga hus både vid tillträdet och därefter.

Allmänna arrenden, 2 kap. 14 o. 15 Gå Nytth. Här föreligger såsom allmän regel nybyggnadsskyldighet för jordägaren en- dast i fråga om arbetarbostad. I fråga om annan byggnad finns inte något allmänt stadgande om nybyggnadsskyldighet. För att jordägaren skall vara skyldig att företa

! 1 | 1 t

nybyggnad i fråga om annat än arbetarbo- stad erfordras antingen särskilt åtagande eller att byggnaden utan arrendatorns vål- lande förstörs genom eldsvåda eller liknan- de händelse. Inte ens i sistnämnda fall är jordägaren ovillkorligen skyldig till nybygg- nad. Återuppförande av en förstörd bygg- nad kan således inte fordras, om inte hän- syn till arrendatorns behov verkligen kräver det. Kan byggnaden utan olägenhet und- varas, är jordägaren inte skyldig att upp- föra densamma.1

Vid tillkomsten av Nytth uttalade bl.a. lagberedningen, att man ville överlåta till frivillig överenskommelse mellan parterna att ordna byggnadsskyldigheten i en situa- tion då, trots nöjaktigt underhåll, endast i följd av tidens inverkan en nybyggnad kunde bli ekonomiskt nödvändig, nämligen då den tidpunkt inträtt, då med en repara- tion vinnes vida mindre än vad den kostar. Man ansåg, att en frivillig överenskom- melse mellan kontrahenterna bäst tjänade bådas intressen.

Prästlöneboställen, 23 5 första stycket EBO. Pastoratet skall vid behov ombygga och nybygga löneboställes »laga hus». Denna bestämmelse synes emellertid inte vara av civilrättslig natur och gälla i förhållande till arrendatorn (jfr även 28 5 första stycket EBO).

Ecklesiastika arrendegårdar, 14 å EArrSt. Arrendegården skall såväl vid tillträdet som därefter vara försedd med »för jord— bruket nödiga åbyggnader av fullt brukbar beskaffenhet i fullgott stånd».

I fråga om arrendegårdens skick vid tillträdet har jordägaren ansvaret för allt utom sådant som kan hänföras till repara- tion i egentlig mening (normalt underhåll). Under arrendetiden svarar jordägaren för nybyggnad och ombyggnad, om sådan be- hövs och arrendatorn inte är vållande.

Lunds domkyrkas hemman och kyrko— hemmanen i de sydsvenska landskapen. Bestämmelserna i 14 & EArrSt i fråga om byggnads- och underhållsskyldighet skall äga motsvarande tillämpning beträffande dessa kyrkliga fastigheter.

Sociala arrenden, 2 kap. 60 å andra stycket, 61 5 första stycket jfrt med 59 5 första stycket 2. Nytth. Skyldigheten är beträf- fande de »nödiga husen» delad så, att arrendatorn svarar för sådant som föran- leder blott mindre reparation (»tillfällig lagning») och jordägaren för resten. Be- stämmelserna är tvingande till arrendatorns förmån.

Allmänna arrenden, 2 kap 10 & Nytth. Arrendatorn skall ordentligt i överensstäm- melse med ortens sed och föreskrifterna i arrendeavtalet sköta jorden och under- hålla allt som hör till fastigheten i det skick, i vilket han mottog den. Han skall således inte endast vårda arrendestället utan även underhålla det så att egen- domen inte undergår någon värdemässig försämring. För en försämring under ar- rendetiden blir arrendatorn ersättningsskyl- dig. Jordägaren däremot blir ersättnings- skyldig, om arrendatorn förbättrat arren- destället, dock högst intill det belopp som tillträdesbristen uppgick till.

Prästlöneboställen, 28 & EBO. Den eckle- siastike arrendatorns underhållsskyldighet är här densamma som vid de sociala arrendena, dock med den betydelsefulla skillnaden att bestämmelserna i EBO en- dast är delvis tvingande (»arrendatorn må även tillförbindas att svara för annan än mindre reparation»). Arrendatorn kan alltså i kontraktet åläggas att svara för hela underhållet.

Ecklesiastika arrendegårdar, 14 & EArrSt. Arrendegården skall alltid hållas i fullgott skick. Det åligger arrendatorn att i sådant syfte underhålla arrendestället.

Lunds domkyrkas hemman och de syd- svenska kyrkohemmanen, KC den 6 maj 1949 (nr 206) ang. provisoriska bestämmel- ser för utarrendering av vissa kyrkofastig- heter i Skåne, Halland och Blekinge. Även här hänvisas till vad som gäller i 14 & EArrSt, dvs. arrendatorn svarar för nor-

1 Se NJA 1919: 165.

malt underhåll, innefattande även större reparation som inte är att jämställa med ny- eller ombyggnad.

11.2.3. Arrendeavgift och arrendesättning

Sociala arrenden, 2 kap. 58 & första stycket Nytth. Enligt ovannämnda paragraf skall legan vara till sin storlek bestämd. Detta ger normalt inte utrymme för överenskom- melse om indexreglerade arrendebelopp. I övrigt befattar sig inte lagen med frågor om arrendeavgiftens storlek eller andra härmed sammanhängande villkor, när det gäller första upplåtelsen. Vid förnyat ar- rende på grund av optionsrätt bestäms villkoren i händelse av tvist av arrende- nämnden. Dispens kan lämnas från denna liksom andra »sociala» bestämmelser under särskilda omständigheter.

Allmänna arrenden, 2 kap. 6 5 Nytth. Legan får inte utsättas annat än i penning- ar. Om båda kontrahenterna nöjer sig med att överenskomma, att arrendeavgif- ten skall utgå med skäligt belopp eller efter arrendevärdet i orten, anses detta dock inte strida mot förevarande bestämmelse. Parterna kan även avtala, att arrendeav— giften skall variera efter viss indexberäk- ning.

Prästlöneboställen, 26 & EBO. Lagrum- met hänvisar till 2 kap. 58 & Nytth. Någon dispensmöjlighet finns dock inte enligt EBO. Boställsnämnden bestämmer enligt 25 & EBO arrendevillkoren vid ekonomisk besiktning. De skall bestämmas med ut- gångspunkt från att det under arrende- tiden inte behövs något större byggnads- eller annat grundförbättringsarbete, ut- över vad som föreskrivits vid besiktningen i samband med utarrenderingen. Boställs- nämnden prövar om arrendatorn har op- tionsrätt. Pastoratet får inte frångå bo— ställsnämndens arrendevillkor på annat sätt än att det kan betinga sig en högre arren— deavgift när det inte finns en optionsbe- rättigad arrendator.

Ecklesiastika arrendegårdar, 6 & jte anv.,

22 ä 2. EArrSt. Upplåtelse skall ske mot årlig avgäld, vilken alltid skall vara till beloppet bestämd och i upplåtelseavtalet utsättas i penningar. Boställsnämnden verk- ställer arrendeuppskattning, varpå stifts- nämnden fastställer villkoren för upplåtel- sen. Föreligger inte optionsrätt, skall stifts- nämnden utbjuda arrendet genom att in- fordra anbud under hand eller på offent- lig auktion.

Lunds domkyrkas hemman, 11 o. 14 55 KSLund. Arrendeuppskattningen görs av tre av domkyrkorådet i Lund utsedda per- soner. Domkyrkorådet inlämnar sedan förslag till minimi- och maximibelopp till stiftsnämnden, som utsätter minimum och maximum för arrendebeloppet. Finns op— tionsberättigad arrendator som bjuder maximum, får han arrendet. I annat fall skall arrendeauktion hållas. Om då flera bjuder maximum, skall hemmanet utbjudas mot maximum och kontant städja.

Kyrkohemman. Enligt 1932 års i denna del alltjämt gällande stiftsnämndsinstruk- tion fastställer stiftsnämnden arrendevillkor för kyrkojordarna.

1 1.2.4 Arrendetiden

Sociala arrenden, 2 kap. 50 å Nytth. Vid upplåtelse som inte sker på arrendatorns livstid gäller en minsta upplåtelsetid av fem år. Ett avtal om att arrendet skall upphöra vid arrendatorns död är inte gil- tigt (65 5).

Allmänna arrenden, 2 kap. 2 o. 4 åå Nytth. Arrendeavtal skall slutas för viss tid eller för arrendatorns livstid. Med viss tid menas en tidrymd, vars slut är i av- talet bestämd till viss dag något kommande år. Någon minsta tid finns inte föreskriven.

Prästlöneboställen, 27 & EBO. Upplåtelse av löneboställe på arrende skall, där inte särskilda omständigheter föranleder annat, ske på tio år i sänder.

Ecklesiastika arrendegårdar. 5 5 1. EArrSt föreskriver i fråga om jordbruks- arrende en upplåtelsetid av minst 10 och högst 20 år, om inte upplåtelsetiden med

hänsyn till särskilda förhållanden bör be— stämmas annorlunda. Enligt anvisningarna till paragrafen kan upplåtelsetiden dels efter Kungl. Maj:ts medgivande utsträckas till mer än 20 år beträffande vissa större odlingsföretag och dels omfatta kortare tid än 10 år, ända ner till 5 år, t.ex. i väntan på fullbordande av skifte, större diknings- företag, vattenledning eller invallning eller annat förhållande inom de närmaste åren, som kan väsentligt inverka på arrende- värdet, liksom också om det av ekono- miska hänsyn befinns vara av synnerlig vikt. Arrendetiden kan t.o.m. sättas under fem år beträffande några särskilt reglerade situationer, se tredje stycket anv. till 5 G EArrSt.

Lunds domkyrkas hemman. 10 & KS Lund anger, att domkyrkans hemman och lägenheter skall utarrenderas, varje gång för så lång tid, som är eller kan bli stadgat för utarrendering av kronans egendomar. Enligt 7 5 KF den 22 juni 1934 (nr 320) ang. grunder för förvaltningen av viss kronoegendom gällde, att arrendet i all- mänhet skulle omfatta minst 15 och högst 20 år men i vissa fall jfr ovan i fråga om de ecklesiastika arrendegårdarna — kunde sättas under 15 år. Enligt KF den 10 mars 1944 (nr 69) om ändring i nämnda KF gäller nu en arrendetid av minst 10 och högst 20 år med samma möjlighet till undantag för kortare tid än 10 år.

Sydsvenska kyrkohemman, KBr den 18 juni 1823 om arrende av kyrkohemman i Skåne. Här föreskrivs visserligen en arren- detid av 30 år, men både beträffande dessa och Lunds domkyrkas hemman torde nu- mera i praxis tillämpas tioåriga arrende- upplåtelser.

11.2.5. Optionsrätt

Sociala arrenden, 2 kap. 51—56 55 Nytth. Vid dessa arrenden har arrendatorn rätt till nytt arrende för en period av 5 år. Båda parterna kan emellertid bryta op- tionsrätten i samband med en arrende- periods utgång. Arrendatorn behöver där-

vid inte ange skäl. Jordägaren kan bryta optionsrätten endast av tre skäl, nämligen om arrendatorn har påtagligen eftersatt sina förpliktelser, om jordägaren eller vissa anhöriga till honom önskar ta arrendestäl- let under eget bruk eller om arrendatorns kvarsittande med hänsyn till särskilda för- hållanden måste anses medföra ett påtag- ligt men för jordägaren. Bryter jordägaren optionsrätten, kan arrendatorn föra talan härom vid allmän domstol.

Allmänna arrenden, 2 kap. 2 5 andra stycket Nytth. Här förekommer inte nå- gon optionsrätt utan endast en för båda parter gällande rätt till tyst förlängning.

Prästlöneboställen, 30 & 1. EBO. En ar- rendator eller, om han avlidit, hans maka och barn har optionsrätt, om han har innehaft arrendet så lång tid, att den till— sammans med återstående del av arrende- tiden uppgår till 5 år och han inte har påtagligen eftersatt sina förpliktelser såsom arrendator. Genom dispositionsändring på lönebostället kan optionsrätten dock bry- tas (30 ä 3. EBO).

Bestämmelserna är beroende av hembud från pastoratet men får annars anses som tvingande till arrendatorns förmån (30 & 5. EBO).

Ecklesiastika arrendegårdar, 19 ä 1 — 3. EArrSt. I princip gäller detsamma som för löneboställena, dvs. minst 5 års innehav av arrendet, för att optionsrätt skall in- träda.

Lunds domkyrkas hemman. Enligt 12 & KSLund har hemmansinnehavaren eller hans änka och barn optionsrätt, såvida hemmanet blivit väl hävdat och innehafts under så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen av arrendetiden uppgår till 5 år. Markägaren kan bryta optionsrätten, om han själv behöver dispo- nera hemmanet.

Sydsvenska kyrkohemman. Även i t.ex. KBr den 18 juni 1823 om arrende av kyrkohemman i Skåne samt KBr den 5 juni 1828 ang. arrendebeloppets bestäm- mande vid auktioner å kyrko- och skol- hemmanen i flera län finns bestämmelser

angående optionsrätten. Förre åbon eller om han avlidit vissa nära anhöriga till honom äger optionsrätt att övertaga det vid arrendeauktionen gjorda högsta anbu— det.

1 1.2.6 Förköpsrätt

Enligt 2 kap. 57 å Nytth och lagen den 22 december 1943 (nr 884) om arrendators förköpsrätt har vid sociala arrenden arren— datorn förköpsrätt till den eller de register- fastigheter som bildar arrendestället, om försäljning sker av fastighet, som samman- faller med det arrenderade området eller vars odlade jord till större delen ingår i arrendet.

Någon motsvarighet härtill finns inte i arrendelagstiftningen i övrigt och således inte heller i de kyrkliga författningarna.

11.2.7. Till- och avträdessyn

Allmänna arrenden, 2 kap. 10—13 55 Nytth. Arrendatorn och jordägaren har frihet att i kontraktet eller genom senare överenskommelse bestämma, att arrende- stället vid tillträdet eller avträdet skall anses befinna sig i fullgott skick eller att viss angiven brist skall anses vidlåda ar- rendestället. Det står likaledes parterna fritt att genom avtal hänskjuta frågan till avgörande genom skiljemän. Men om ut- gångspunkten för rättsförhållandet inte blivit bestämd genom parternas överens- kommelse, kan den bara bestämmas genom syn vid tiden för tillträdet och avträdet. Denna skall förrättas av minst två syne- män, för vilka gäller särskilda kompetens- villkor. De skall vara tjänstgörande eller förutvarande nämndemän, ägodelnings- nämndemän eller för lantmäteriförrätt- ningar utsedda gode män. Synemän utses av parterna gemensamt. Det är inte me- ningen att vardera parten utser sin syne- man. Synemännen kan anlita opartiskt bi- träde. Om parterna inte enas om valet av synemän, kan frågan hänskjutas till do- maren i orten och detta torde också gälla,

om de är oense om antalet synemän. Stan- nar synemännen i olika meningar, kan de tillkalla ytterligare en syneman och där- efter gäller, att om meningarna inte kan jämkas till varandra, blir den mening gäl- lande som flertalet synemän enar sig om. Är alla av olika mening och kan jämkning inte ske, gäller den särskilt tillkallade syne- mannens mening. Part som är missnöjd med synen kan inom tre månader klandra den vid allmän domstol. Kostnaden för synen skall jordägaren och arrendatorn gemensamt vidkännas.

Prästlöneboställen, 29 & EBO. Till- och avträdessyn verkställs av boställsnämn- dens tre ledamöter. I övrigt gäller reglerna iNytth.

Ecklesiastika arrendegårdar, 24 & EArrSt. Avträdessyn och tillträdessyn kan förrät- tas på samma gång av samma synemän. Deras antal skall vara minst tre. Stifts— nämnden skall vara företrädd vid synen.

Lunds domkyrkas hemman. KSLund har i stort sett samma föreskrifter om syn som de allmänna arrendebestämmelsema. Syne- männen skall vara minst två. Kostnaden för syneförrättningen skall enligt 19 5 12 KSLund bäras av tillträdande arrendator.

11.2.8. Ekonomisk besiktning

Allmänna arrenden, 2 kap. 22 & Nytth. Vill jordägaren under arrendetiden an- ställa besiktning på fastigheten, är arren- datorn pliktig att lämna tillträde till fastig- heten. Om tiden för besiktningen bör jord— ägaren i god tid förut underrätta arrenda- torn.

Prästlöneboställen, ecklesiastika arrende- gårdar och Lunds domkyrkas hemman. 33 å och de därpå följande åå i EBO jämte tillhörande bestämmelser i TbEBO inne- håller förutom den allmänna föreskrif- ten att boställsnämnden utövar sin tillsyn genom ekonomisk besiktning — även ut— förliga bestämmelser om sådan förrätt- nings förlopp, om tid för dess hållande, om påkallande av förrättningen o.dyl. Också i EArrSt och KSLund finns sådana be—

stämmelser, även om de inte är lika utför- liga som i EBO.

11.2.9. Borgen

Allmänna och sociala arrenden. Nytth innehåller ingen bestämmelse om att bor— gen måste ställas för fullgörande av ett arrendeavtal. Detta får helt regleras genom en överenskommelse mellan parterna. Om emellertid pant eller borgen ställts för avtalets fullgörande och säkerheten sedan försämras, är arrendatorn pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet (2 kap. 34 & Nytth). Oftast innehåller arrendekontrakt för längre tid en bestämmelse om skyldig— het för arrendatorn att periodiskt ställa borgen för viss del av arrendetiden.

Prästlöneboställen. EBO har inte heller någon bestämmelse om borgen. Man intar likväl regelmässigt bestämmelse härom i arrendekontrakten. Borgen brukar krävas för 5 år i sänder och med Nytth:s bestäm- melse om anskaffande av ny borgen.

Ecklesiastika arrendegårdar, 12 & EArrSt. Uppgår arrendeavgiften till minst 3 000 kr, skall arrendatorn ställa av stiftsnämnden godkänd borgen. Understiger den 3 000 kr, får stiftsnämnden avgöra om borgen skall fordras eller ej. Staten och menighet be— höver inte ställa borgen. Av anvisningarna till paragrafen framgår bl.a., att säkerheten kan avse en för hela tiden avlämnad bor- gen om tiden omfattar högst 8 år, men annars borgen för minst 4 och högst 8 år av två eller flera personer, vilkas veder- häftighet är styrkt, och som skall svara solidariskt. Säkerheten kan också bestå av jämte borgen avlämnade säkerhetshand- lingar som innefattar fullgod säkerhet för två års arrendeavgift eller också i stället för borgen, för uppfyllandet av arrende- villkoren i dess helhet nedsatta säkerhets- handlingar med fullgod säkerhet för tre års arrendeavgift.

Lunds domkyrkas hemman, 15 & KS Lund. Den som stannar för högsta budet skall vid auktionstillfället avlämna en till vederhäftigheten styrkt borgen för både

städjan och arrendevillkorens fullgörande under de fem första åren.

11.2.10. Fiskerätt

Sociala arrenden, 2 kap. 63 & Nytth. Ar- rendatorn kan inte genom förbehåll i ar- rendekontraktet förbjudas att idka husbe- hovsfiske annat än i vissa uppräknade undantagsfall.

Allmänna arrenden, 2 kap. 21 & Nytth. Paragrafen hänvisar till lagen den 1 de- cember 1950 (nr 596) om rätt till fiske. I 25 & denna lag stadgas, att arrendatorn äger rätt till fiske i vatten som hör till den arrenderade jorden, om inte annat avtalas. Huvudregeln är alltså att arrenda- torn har rätt till fiske, om inte denna rätt undantagits genom förbehåll i arrende- kontraktet.

Prästlöneboställen. Uttryckliga bestäm— melser i denna fråga saknas i EBO. Enligt 26 Q 1. EBO torde då de allmänna arren- debestämmelsema i Nytth gälla.

Ecklesiastika arrendegårdar, 11 & EArrSt. Arrendatorn skall i den mån det kan ske utan olägenhet förbehållas rätt till husbe- hovsfiske i vatten tillhörande hans arren- derade område.

11.3. Utredningens överväganden

Den nu lämnade redogörelsen, som inte varit fullständig, visar enligt utredningens uppfattning klart behovet av enhetligare arrendebestämmelser på kyrkans område.

Såväl för de kyrkliga förvaltningsmyn- digheterna som för arrendatorerna av kyrklig jord är bristen på enhetlighet både obekväm och oändamålsenlig och ter sig i dag knappast sakligt motiverad. Utred- ningen har därför varit inne på tanken att i sitt förslag till ny lagstiftning samman- föra arrendebestämmelserna för de kyrk- liga fastigheterna till en enda författning och att göra dem likformiga för alla slag av kyrklig jord.

Av det ingående och fortlöpande samråd

som boställsutredningen haft med arrende- lagsutredningen har emellertid framgått, att denna utredning avser att framlägga resultatet av en genomgripande översyn av hela det komplex av författningar som reglerar olika slag av publika arrenden och bland vilka de kyrkliga arrendebestäm- melserna utgör endast en del. Arrendelags- utredningen torde komma att avge sitt slutbetänkande under år 1968. Boställsut- redningen och arrendelagsutredningen har varit eniga om den nya arrendelagens in- nehåll, såvitt angår den kyrkliga jorden. Boställsutredningen har anledning anta, att de önskemål för den kyrkliga jordens vidkommande som från utredningens sida framförts under överläggningarna med

arrendelagsutredningen i allt väsentligt kommer att bli tillgodosedda i dess förslag till ny arrendelag.

I detta läge anser sig boställsutredningen inte böra i sitt betänkande föreslå några konkreta ändringar på enskilda punkter i de kyrkliga arrendebestämmelsema. Sedan en ny och som det kan antagas mera enhetlig arrendelag kommit till stånd, tor- de frågan om vilka administrativa bestäm- melser som för de kyrkliga fastigheternas vidkommande behövs som komplettering till lagen få upptagas till särskild prövning. I avsnitt 10.2.3 har utredningen emellertid framlagt förslag om vissa ändrade bestäm- melser om förvaltningen av de kyrkliga arrendejordbruken.

12. Hyresfastigheter och övertaliga prästgårdar

12.1. Inledning

Med anledning av motioner vid 1956 års riksdag1 uttalade tredje lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att det torde vara obestridligt, att de av riksdagen år 1942 antagna rekommendationerna för placering av prästlönefondernas medel inte längre stod i god överensstämmelse med gällande lagstiftning angående jordförvärv och inte heller med den allmänna målsätt— ningen för jordpolitik. I princip måste det därför godtas, att för dessa fonder inköp- tes andra fastigheter än jordbruks- och skogsfastigheter. Med hänsyn till dessa objekts mindre värdebeständiga karaktär måste dock stor omsorg iakttas vid valet av placeringsobjekt, och i allmänhet torde inte andra fastigheter än vanliga hyreshus komma i fråga. . Riksdagens uttalande får ses mot bak- grunden av den avvisande hållning, som statsmakterna vid tillkomsten av 1945 års jordförvärvslag intog till sådana förvärv av jordbruksfastighet som huvudsakligen avsåg kapitalplacering. I och med att pasto- raten i den år 1955 antagna jordförvärvs- lagen inte längre såsom tidigare var undan- tagna från skyldighet att söka förvärvstill— stånd, kom också deras möjlighet att åter- placera försäljningsmedel i jordbruksfastig- heter att allvarligt begränsas. Det var i detta läge som 1956 års riksdag gjorde sitt uttalande om andra placeringsobjekt. Utredningen behandlar mera ingående i kap. 16 de jordbruks- och markpolitiska synpunkter som påverkat de kyrkliga orga- nens möjligheter att återplacera prästlöne- fonderna i fast egendom och lägger där

också fram sin syn på frågan om lämpliga placeringsobjekt. Placering i annan fastig- het än jord- eller skogsbruk behandlas i avsnitt 16.4.3.

Den av riksdagen antydda utvägen att placera prästlönefondsmedel i hyresfastig- heter har såvitt utredningen kunnat finna knappast blivit anlitad av pastoraten och stiftsnämnderna intill år 1967. Den främ- sta anledningen torde vara att nuvarande förvaltningsföreskrifter inte utan vidare är tillämpliga på sådana placeringsobjekt. Kungl. Maj:t har dock den 18 maj 1967 medgivit att prästlönefondsmedel inom Stockholms kyrkliga samfällighet fick an- vändas till inköp av en stadsfastighet och att för dess förvaltning skulle t.v. i tillämp- liga delar gälla de föreskrifter i EBO m.fl. författningar som avser förvaltningen av löneboställe.

Genom de för boställsutredningen med- delade direktiven har utredningen ålagts att överväga och utarbeta särskilda för- valtningsbestämmelser för andra objekt än jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Så- dana bestämmelser behövs inte bara för att öppna en alternativ möjlighet att pla- cera fondmedel i annan fastighet än jord- eller skogsbruk utan också med hänsyn till de problem som uppkommit bl.a. ge- nom att ett antal prästgårdar inte längre utgör tjänstebostad åt präst utan får dispo- neras av pastoraten för andra ändamål. I ett första avsnitt kommer därför frågan om förvaltningen av hyresfastighet som förvärvas för prästlönefondsmedel att be- handlas. I ett följande avsnitt behandlas

1 I: 464, II: 599, LSU ll, Rskr 179.

frågan om vilka särskilda bestämmelser som behövs för förvaltningen av övertaliga prästgårdar samt sådana till ett lönebo- ställe hörande byggnader som upplåts se- parat.

12.2. Förvaltning av hyresfastighet

Inledningsvis torde få återges följande ut- talande av kammarkollegiet i dess yttrande över de förutnämnda motionerna vid 1956 års riksdag.

I det förändrade läge, vari frågan om präst- lönefondernas värdebeständiga placering nu- mera kommit, måste man enligt kollegiets mening i princip godtaga att för dessa fonder inköpas fastigheter, vilkas huvudsakliga värde utgöres av tomt- och byggnadsvärde. Härvid- lag kunna åberopas av Kungl. Maj:t för olika donationsfonder lämnade medgivanden att placera fondkapital i sådan fastighet.

Mot kyrkliga fastighetsförvärv av nu ifråga- varande art anfördes vid tillkomsten av präst- lönefondslagen att dylika fastigheter icke hade samma värdebeständighet som jordbruks- och skogsfastigheter. I viss mån är detta obestrid- ligt. Det kommer därför att ligga stor vikt på att placeringsobjekten utväljas med all om- sorg. Härvid bör enligt kollegiets mening, när byggnadsvärdet är det väsentliga av fastighets- värdet, huvudsakligen komma i fråga hyres- hus av normal art, dvs. hus innehållande bostads- och kontorslägenheter med eller utan inslag av butikslokaler. Fastigheter avsedda till uthyrande för industriell verksamhet torde i regel vara en alltför vansklig placering. Det synes också böra övervägas om icke byggna- dens fortlöpande värdeminskning bör balan- seras genom en föreskrift om att någon del av avkastningen skall avsättas till en för- nyelsefond — låt vara att föreskrift härom kollegiet veterligt icke meddelats, då Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till placering av dona- tions- eller fideikomisskapital i bostadsfastig- het.

Ytterligare anfördes år 1942 mot prästlöne- fonders placering i bostadsfastigheter att stifts- nämnderna i regel icke torde besitta erforder- lig sakkunskap och erfarenhet. Häremot gen- mäldes i 1947 års sakrevisionspromemoria, att stiftsnämnden i likhet med en enskild fas- tighetsägare borde vara i stånd att finna en person, som är lämpad att närmast ombe- sörja förvaltningen av fastigheterna. Kollegiet

anser sig böra räkna med att såväl stiftsnämn- derna, vid prövning av fastighetsköp och vid förvaltning, som de rent lokala förvaltnings- organen —- boställsnämnderna och pastoratens organ —— där förvaltningen skulle ankomma på sistnämnda organ, kunna behöva ha till- gång till sakkunskap, varöver de hittills icke förfogat.

Såsom riksdagen i anslutning till det nu återgivna remissyttrandet uttalat, lär endast vanliga hyreshus komma i fråga som alter- nativa fastighetsobjekt, och de bestämmel- ser som ev. behövs för förvaltningen bör utformas med hänsyn härtill.

Utredningen har kunnat konstatera, att när det gäller andra publika förvaltningar eller stiftelser som har placerat tillgångar i hyresfastigheter, såsom fallet är med bl.a. Uppsala universitet och Nobelstiftelsen, har det inte meddelats några särskilda före- skrifter rörande förvaltningen av dessa fastigheter. Den bedrivs enligt vanliga affärsmässiga grunder. Universitetet anlitar byggnadsingenjörer för att fackmannamäs- sigt bedöma behovet av underhåll på fas- tigheterna. I fråga om hyresfastigheter på annan ort än Uppsala har man uppdragit den löpande förvaltningen Vicevärd- skapet åt fastighetsavdelningen vid någon bank på orten. Denna kontrollerar då också utförandet av reparationer o.dyl. Med hänsyn till hyresfastigheternas förslit- ning och de successivt stigande underhålls- kostnaderna sker en kontinuerlig förnyelse av universitetets fastighetsinnehav genom försäljning och nya köp. Några generella regler för avsättning till framtida repara- tioner tillämpas inte. För nybyggda hus räknar man med årliga reparationskostna- der av 0,6—0,7 % av byggnadsvärdet, vil- ket synes överensstämma med vad man inom allmännyttiga bostadsföretag beräk- nar för yttre och inre reparationer i ny- byggda hus. För äldre 'hus har det visat sig svårare att ange generella beräknings- grunder.

Om prästlönefondsmedel används till inköp av en hyresfastighet blir denna präst- lönetillgång för ett pastorat eller ev. för

flera pastorat gemensamt. I princip bör givetvis förvaltningen härav liksom av övriga lönetillgångar få ankomma på pas- toratet eller det för pastoraten gemensam- ma organet, om inte särskilda skäl skulle kunna anses motivera att den uppdras åt någon annan.

De pastorat som väl närmast kan ha intresse av att placera fondmedel i hyres- fastighet lär i första hand vara pastoraten i städer och större tätorter. I växande om— fattning ingår sådana pastorat också i stör- re samfällighetsbildningar för vården av de däri ingående församlingarnas samtliga ekonomiska angelägenheter. Inom den kommunala förvaltning vi här möter är förvaltningen av fastigheter och frågor om nybyggnad och underhållsarbeten ingenting främmande. Vården om kyrka och präst- gård, anläggning av kyrkogårdar med tillhörande byggnader, uppförande av för- samlingshus, krematorieanläggningar osv. hör till kyrkorådens arbetsfält. Svenska pastoratens riksförbund biträder sina med- lemmar med råd och anvisningar inom denna förvaltningsverksamhet. I växande utsträckning får pastoraten också tillgång till utbildade tjänstemän för sin förvalt- ning. Det skulle enligt utredningens mening vara en obefogad underskattning av den kyrkokommunala förvaltningens kompe- tens, om man inte skulle tilltro pastoraten, deras samarbetsorgan eller de kyrkliga samfälligheterna att kunna själva förvalta sina hyresfastigheter. Om erforderlig sak- kunskap inte skulle finnas hos kyrkorådet, är det ju oförhindrat att för den löpande förvaltningen anlita den expertis som t.ex. bankerna eller den borgerliga kommunen kan tillhandahålla för förvaltningen av fastigheter.

Utredningen anser alltså, att huvudgrun- derna i EBO i fråga om pastoratens för- valtning av sina löneboställen kan tillämpas också på hyresfastigheter som utgör präst- lönetillgång. Däremot saknas anledning att låta boställsnämnd ha uppsikt över för- valtningen av sådan fastighet eller fast- ställa avgift för upplåtelse därav. Boställs-

nämndernas sammansättning bestäms av helt andra arbetsuppgifter och de företrä- der i allmänhet inte någon särskild sak- kunskap i fråga om hyresfastigheter.

Om utredningens förslag att slopa nor- maluppskattningsförfarandet genomförs, bortfaller den speciella svårighet som an- nars kan ligga i att beräkna normalavkast- ning för en tioårsperiod för hyresfastig- heter, där såväl inkomst- som utgiftssidan är föränderlig på ett helt annat sätt än i fråga om arrendegårdar. Denna svårighet torde ha utgjort ett av de viktigaste prak- tiska hindren för att med nuvarande för- valtningssystem övergå till att placera prästlönefonder i hyresfastigheter. Vid till- lämpning av det i kap. 3 föreslagna netto— redovisningssystemet torde några speciella bestämmelser om redovisning av avkast- ningen av sådana fastigheter knappast be- hövas mer än i ett avseende, nämligen ifråga om medel som avsätts för framtida underhåll. Utredningen återkommer senare till denna fråga.

Om förvaltningen av hyresfastighet allt- så bör kunna anförtros åt pastoraten och deras egna organ, synes däremot det bl.a. av riksdagen betonade kravet på omsorg vid valet av placeringsobjekt motivera, att fråga om prästlönefonds användande till inköp av hyresfastighet på samma sätt som i fråga om annan fastighet får prövas av stiftsnämnden, enligt vad utredningen föreslagit under 8.2.1. Även försäljning av hyresfastighet bör följa reglerna för övriga löneboställen. Vid prövningen av såväl köp- som försäljningsärenden bör stifts- nämnden ha möjlighet att anlita särskild expertis, om så behövs.

En speciell fråga som får betydelse vid förvaltningen av större hyresfastigheter och som berördes av kammarkollegiet i dess citerade uttalande, gäller behovet av föreskrifter om avsättning till en förnyelse- fond. Närmast skulle en sådan Väl vara avsedd att tas i bruk vid framtida repara- tioner och underhållsarbeten. Kollegiet var medvetet om att sådana föreskrifter inte hade meddelats i liknande fall då Kungl.

Maj:t haft att ta ställning till fondmedels- placering i bostadsfastighet. Att så inte skett beror sannolikt på de svårigheter som möter att någorlunda tillförlitligt beräkna storleken av underhållskostnaderna för hyresfastigheter. Svårigheterna belyses rätt väl av de begränsade försök härtill som, såvitt utredningen kunnat finna, har gjorts i vårt land. För några sådana försök må här i korthet redogöras.

På uppdrag av en av Stockholms stads- kollegium år 1955 tillsatt expertkommitté — stadskollegiets bostadsbolagskommitté — har dåvarande byrådirektören i bygg— nadsstyrelsen G. A. Mårdh försökt att klarlägga behovet av underhållsmedel och undersöka sambandet mellan kostnaderna för nödvändigt underhåll och storleken av erforderliga avskrivningar.2 Till grund för sina överväganden lade han en av byrå- direktören K. Bildmark tidigare gjord ut- redning om »Underhållskostnader för hy- resfastigheter i Stockholm»? Med under- håll avses här alla åtgärder, som erfordras för att hålla en byggnad i ett från teknisk synpunkt tillfredsställande skick, således inte blott vidmakthållande av en byggnads olika delar utan också hel eller partiell för- nyelse av dem, när de anses normalt för- brukade. Kostnaderna bedömdes av Bild- mark variera avsevärt bl.a. med hänsyn till husens kvalitet, situationen på bostads- marknaden, det sätt på vilket underhållet sköts samt framför allt husens beräknade ekonomiska livslängd, vilken inte bedömdes möjlig att exakt fixera. De av Bildmark undersökta byggnaderna — ett par moder- na hyresfastigheter i Stockholm från åren 1936 och 1939 beräknades dra en års- kostnad av 9: 80—10: 20 kr per m2 lägen- hetsyta vid 1949 års prisläge. Mårdh påvi- sade bl.a. hur underhållets omfattning va- rierar väsentligt från år till år och att be- hovet av underhållsmedel är större under vissa tidsperioder. I en tabell visades så- lunda hur kostnaderna per rn2 lägenhets- yta i en viss hustyp under en 75-årsperiod beräknas stiga från 0:28 kr under den första femårsperioden till 8:05 kr under

den sista, allt enligt 1949 års prisläge. Femårsperioderna mellan 20—24 år och 30—34 år utvisar högre kostnader än när- mast efterföljande, eftersom bl.a. utbyte då beräknas ske av viss mera kostnadskrä- vande utrustning. Mårdh beräknade, att de årliga underhållskostnaderna för de fas— tigheter som omfattades av den tidigare undersökningen skulle uppgå till i genom- snitt 10:50 kr per mf lägenhetsyta vid 1955 års prisnivå och med en antagen 60-årig livslängd för byggnaderna. Vid för- valtning av större fastighetsbestånd och med förbättrade materialkvalitéer etc. be- dömde han det dock möjligt att reducera kostnaderna till 9 kr per rn2 lägenhetsyta och år vid en 60-årig livslängd för bygg- naderna.

Stadskollegiets expertkommitté fann sig emellertid inte kunna basera sina bedöman- den på Mårdhs kalkyler. Studiet av mate- rial från de kommunala bostadsbolagen, omfattande företrädesvis fastigheter med lägre ålder än 20 år, visade genomsnittligt avsevärt högre underhållskostnader än de av Mårdh beräknade.

Svårigheten att här komma till entydiga resultat belyses ytterligare, om man jämför det refererade materialet med den »Redo- görelse för 1964 års fastighetsomkostnads- undersökning», som lämnats av statens hyresråds statistiska avdelning i januari 1965. Det bearbetade materialet omfatta- de ca 3 700 hyresreglerade fastigheter. I en bilaga till nämnda redogörelse finns en sammanställning över reparationskostnader per rn2 enligt uppgifter för år 1963. Denna utvisar just sådana variationer beträffande kostnaderna för olika år som påtalades i Mårdhs undersökning. För fastigheter, uppförda med hjälp av statliga lån, stiger kostnaderna från 1: 13 till 6: 20 kr under de första 20 åren, varvid en brantare stegring kan noteras vissa år omkring

Utlåtande återgivet i ett stencilerat betän— kande, avgivet av stadskollegiets bostadsbo- lagskommitté den 9 februari 1957, s. 21 f. " Statens nämnd för byggnadsforskning, med- delande nr 24, Stockholm 1954.

periodens mitt och mot dess slut. För fastigheter färdigställda före 1942 och så- ledes äldre än 20 år utgör genomsnittskost- naden 6: 14 kr per m2 lägenhetsyta. Beträf- fande dessa äldre fastigheter har man att räkna med genomsnittliga reparations- och underhållskostnader på drygt 25 % av grundhyran, och redan för 6 år gamla fas- tigheter överstiger kostnaderna 10 % av grundhyran.

Siffror av detta slag kan möjligen an- vändas som underlag för att bedöma vad man i ett aktuellt dagsläge bör räkna med för underhållskostnader på en "hyresfastig- het. Av flera skäl synes de däremot inte kunna utgöra underlag för några generella regler om avsättning till reparationsfond. Underhållskostnaderna varierar alltför mycket med hänsyn till olika slag av bygg- nader och olika stadier av byggnadernas livslängd. Slutligen är det svårt att på längre sikt förutse reparationskostnadsläget vid en senare tidpunkt och att bedöma av- sättningsbehovet därefter.

Under sådana förhållanden torde det vara svårt att meddela generella bestäm- melser om avsättning av medel för under- håll och reparationer. Det torde få ankom— ma på fastighetens förvaltare att göra den avsättning som enligt en erfarenhetsmässig bedömning kan anses skälig för den enskil- da fastigheten. I nettoredovisningen för fastighetens avkastning bör avdrag få göras med belopp som sålunda avsatts. Stifts- nämnden kan ju vid sin granskning av redovisningarna i samband med avräk- ningen med kyrkofonden följa utvecklingen i fråga om de avsättningar som görs till framtida underhåll och ev. meddela de anvisningar som kan föranledas av en sådan granskning.

Utöver vad nu sagts synes endast ett fåtal särskilda bestämmelser behövas i fråga om förvaltningen av hyresfastighet. Utredningen vill sammanfatta sitt förslag i detta hänseende i följande punkter, var- vid vad som sägs om pastorat och kyrko- råd skall gälla även ifråga om kyrklig samfällighet eller, när det gäller fastighet

som inköpts för fondmedel från flera pastorat, det för pastoraten gemensamma förvaltningsorganet och dess styrelse.

1) Pastoratet skall svara för fastighetens underhåll och hålla den brandförsäkrad till fulla värdet (Jfr 23 & EBO). Genom kyrko- rådets försorg skall årlig besiktning av fastigheten ske.

2) Hyra och annan avgift för upplåtelse skall fastställas av pastoratet efter mark- nadsmässiga grunder. (Löneboställe får t.ex. inte utnyttjas för att bereda kyrko- adjunkt eller pastoratsadjunkt bostad till förmånligare pris än normalt skulle utgå. Däremot bör hinder inte möta mot att viss befattningshavare lämnas företräde att hyra lägenhet i en pastoratet tillhörig fas- tighet). Det ankommer på stiftsnämnden att vid avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden tillvarata fondens ekonomi- ska intresse. Om tjänsteman som upprät- tar avräkningslängd finner anledning att anta, att hyra inte har satts marknadsmäs- sigt, skall han anmäla förhållandet för stiftsnämnden, som då kan besluta om att i avräkningslängden göra sådan avvikelse från pastoratets redovisning av intäkter som kan finnas motiverad. Pastoratet kan sedan i vanlig ordning besvära sig över ett sådant stiftsnämndsbeslut.

3) För att motverka värdeminskning på detta slag av fastigheter samt möta fram- tida behov av reparationer bör årligen en del av avkastningen avsättas till en repara- tionsfond för fastigheten. Stiftsnämnd äger meddela anvisningar beträffande sådan av- sättning.

4) I redovisning för fastighetens avkast— ning vid avräkning med kyrkofonden får avdrag göras för vad som under året av- satts till reparationsfond.

5) Medel som avsatts till reparationsfond får endast tas i anspråk för underhåll och förbättringar på fastigheten. Stiftsnämn- den bör dock kunna i undantagsfall medge, att fondmedlen får användas för annat ändamål som kan tillgodoses med präst- lönefondsmedel. Om fastigheten avyttras, skall återstående fondmedel tillsammans

med vad som erhålls i vederlag för fastig— heten utgöra prästlönefond för pastoratet (resp. tillföras stiftets prästlönejordsfond).

12.3. Övertallga prästgårdar m.m.

I äldre tider var det vanligt att prästen själv brukade boställsjorden och uppbar avkastningen av den som löneförmån. De löneregleringar för prästerskapet som skett sedan 1910 har medfört, att prästbostaden med erforderligt område avskilts till bo- stadslägenhet åt präster — prästgård — medan återstoden arrenderas ut som löne- boställe. Det fanns också i en del städer prästboställen som bestod enbart av hus och tomt, s.k. boställsgårdar, och som i sin helhet insynades till prästgård. Vidare före- kommer det att prästgård har förlagts till annan mark än boställsjord, som då enligt 7 & tredje stycket EBO har anvisats av pastoratet för ändamålet. Denna kan ha anskaffats av pastoratet för utdebiterade medel, eller bestå av fastighet som har donerats för ändamålet. I EBO avses med prästgård boställe på vilket tjänstebostad för församlingspräst är anvisad. På präst- gård skall husen underhållas och vid behov nybyggas av pastoratet enligt 13 & EBO. Prästgård som på grund av ändrad pas- toratsindelning eller tjänsteorganisation eller annars inte längre behövs som tjänste- bostad åt kyrkoherde eller komminister, upphör därigenom att vara prästgård enligt EBO:s definition av begreppet. Tidigare har den då ansetts — för att begagna en av kammarkollegiet brukad terminologi >>ikläda sig natur av löneboställe». Detta synsätt har tillämpats inte bara på präst- gård som är belägen på boställsjord utan också, enligt ett flertal av Kungl. Maj:t under senare år meddelade beslut, beträf- fande annan prästgård som nu sagts. Utredningens undersökning i januari 1963 utvisade, att av de 323 prästgårdar som vid den år 1962 genomförda nya pas- toratsindelningen blev övertaliga hade beträffande ca 10 % försäljning aktuali-

serats, medan inte mindre än ca 40 %, avsågs uthyras till icke tjänstebostadsbe— rättigad präst i pastoratet. Av återstoden har det stora flertalet hyrts ut till annan person, medan ett mindre antal disponeras som församlingshem, ungdomsgård e.dyl.

Nuvarande bestämmelser i EBO ger emellertid inte några klara besked om hur man i dessa situationer skall förhålla sig till de förutvarande prästgårdsbyggnader— na. De byggnader, som enligt 8 & EBO i dess lydelse före 1964 utgjorde >>laga hus» på prästgården, utgör ju inte, därför att de upphört att vara tjänstebostad, utan vidare laga hus på lönebostället enligt 21 & EBO. Fråga har därför uppkommit, om pastoratets skyldighet enligt 23 & EBO att underhålla löneboställets laga hus skall omfatta också en förutvarande prästgård. Den underhållsskyldighet, som enligt 13 & EBO åvilar pastoratet, avser enligt defini- tionen i l & samma lag endast boställe på vilket tjänstebostad är anvisad.

Frågan ställdes på sin spets i ett mål som avgjordes av regeringsrätten i februari 1965.* I målet hade Ramsbergs församlings pastorat besvärat sig över boställsnämn- dens beslut att utsyna en av församlingen på prästboställes mark uppförd komminis- terprästgård, som till följd av ändrad tjänsteorganisation inte längre utgjorde tjänstebostad för församlingspräst, samt syna in den som ecklesiastik lägenhet var- efter normaluppskattning av boställslägen- heten hade skett, beräknad på hyresvärdet med avdrag av omkostnader. Stiftsnämn- den hade för sin del ogillat besvären. Rege- ringsrätten uttalade, att boställsnämnds befogenheter med avseende på prästgård är angivna i EBO. I dessa ingår det inte att besluta om dispositionen av prästgård som inte längre utgör tjänstebostad. Eftersom boställsnämnden sålunda inte ägt meddela beslut om utsyning av prästgården eller dess insyning för annat ändamål samt upp- skattning av normalavkastning inte heller hade bort verkställas, prövade regerings-

* R 1965: 9.

rätten rättvist att upphäva det överklagade beslutet.

Uppenbart är att en prästgård som inte längre utgör tjänstebostad åt församlings- präst, inte utgör prästgård i EBO:s be- märkelse. Men enligt det refererade utsla- get blir den alltså inte heller löneboställe som avses i EBO. Enligt regeringsrättens tolkning skulle då en prästgård, som inte längre är tjänstebostad, alltjämt utgöra prästgård, men av ett speciellt slag, på vilket EBO inte är tillämplig. Detta syn- sätt medför viktiga konsekvenser även i andra avseenden. En sådan prästgård skulle nämligen, om man går strikt på ordalydel- sen i 6 Q 1) PrlkL, inte heller utgöra präst- lönetillgång för pastoratet. Enligt 7 & PrlkL synes likväl medel som inflyter, om den säljs, alltjämt komma att utgöra präst- lönefond och därmed en prästlönetillgång, och om en ny fastighet inköps för sådana medel blir den prästlönetillgång. Formu- leringen av 6 & andra stycket FörsäljnL kan dock, om man tillämpar regeringsrät- tens synsätt, ge stöd för en motsatt tolk- ning. Detta torde emellertid inte ha varit lagstiftarens mening och synes inte heller ha tillämpats i praxis.

Då strängt taget inte heller den grund- läggande bestämmelsen i 2 5 1 mom. EBO, att prästgård och löneboställe förvaltas av pastoratet, skulle vara tillämplig på denna särskilda kategori av prästgårdar, kan det ifrågasättas vem som äger förvalta dem. Utredningen vill erinra om att det enligt StNInstr ankommer på stiftsnämnderna att ha vård och inseende över ecklesiastik fast egendom i den mån uppgifterna inte till- kommer annan.

Slutligen kunde det också med hänsyn till ordalydelsen i 1 & FörsäljnL vara tvek- samt om en prästgård på vilken bestäm- melserna i EBO inte äger tillämpning utgör kyrklig jord som avses i försäljningslagen. Frågan om denna lags tillämplighet i det förevarande fallet kan dock inte vara av- görande för fastighetens natur av kyrk- lig egendom. I Ramsberg rörde det sig om en prästgård som uppförts på kyrko-

herdeboställets mark. Det förhållandet att pastoratet bekostat uppförandet av byggna— den kan inte rimligen medföra att den från lönebostället upplåtna marken skulle för- lora sin karaktär av kyrklig jord enbart därigenom att prästgården inte längre be- hövs som tjänstebostad. Något sådant har heller inte ifrågasatts, varken av pastoratet i det refererade målet, eller i tidigare dis- kussion av dessa problem5 och lär väl inte heller följa av regeringsrättens utslag i målet.

Större anledning till tveksamhet kunde måhända finnas i de fall då pastoratet för egna medel också skaffat marken varpå prästgård uppförts. I sådana fall har det gjorts gällande, att prästgården när den blir obehövlig skulle tillfalla pastoratet till fri disposition. I Kungl. Maj:ts admini- strativa praxis har dock, som antytts, den- na uppfattning inte godtagits. Frågan har nu också blivit prövad av högsta domstolen i mål mellan Borås och Brämhults kyrkliga samfällighet och kronan rörande rätten till en komministerprästgård i Borås Caroli pastorat. Samfällighetens talan gick ut på att en fastighet i Borås, vilken år 1923 hade inköpts och lagfarits för Borås och Brämhults församlingars pastorat och som i vederbörlig ordning synats in som präst- gård för en av pastoratets komministrar men som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1944 upphört att vara tjänste- bostad för komministern, måtte förklaras utgöra kyrkokommunal egendom, över vilken samfälligheten ägde fritt förfoga såsom över annan sin välfångna egendom enligt föreskrifterna i LFS. Fastigheten skulle alltså genom beslutet den 4 februari 1944 ha upphört att vara kyrklig jord. Rådhusrätten ogillade emellertid samfällig- hetens talan och hovrätten fastställde råd- husrättens dom. Sedan samfälligheten full- följt sin talan hos högsta domstolen, utta-

"' Se t.ex. G. Prawitz: »Prästboställena och pastoratsregleringen» i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1957 s. 134 f.

lade denna i dom den 19 november 1965” följande.

Enligt 1910 års prästlöneregleringslag ålåg det vederbörande pastorat att tillhandahålla kyr- koherde och komminister fri bostad genom upplåtelse av prästgård, varom stadgades i ecklesiastik boställsordning. Enligt boställs- ordningen, utfärdad samma år, gällde att prästgård, om sådan icke lämpligen kunde in- rättas å boställe inom pastoratet, i stället enligt Konungens bestämmande skulle för- läggas till plats som av pastoratet för ända— målet erbjudits.

Pastoratets erbjudande att efter förvärv av fastigheten ställa den till förfogande såsom prästgård har lämnats till fullgörande av den skyldighet att tillhandahålla fri bostad, som sålunda författningsenligt åvilade pastoratet. Även om de förut angivna reglerna kunna anses lämna visst utrymme för pastoratets eget bestämmande i fall då ny prästgård skall inrättas, kan pastoratets erbjudande icke be- traktas såsom en frivillig upplåtelse, jämförlig med en donation och gällande blott så länge behov förelåge att använda fastigheten till prästgård. Pastoratet måste fastmera anses hava ställt fastigheten till förfogande för att disponeras som prästgård enligt gällande före- skrifter om användningen av sådan prästlöne- tillgång. I enlighet härmed hava de inskränk- ningar i rätten att förfoga över fastigheten, som följa av den särskilda lagstiftningen om kyrklig jord, blivit gällande för pastoratet och sedermera för samfälligheten.

Samfälligheten är numera icke skyldig att tillhandahålla vederbörande komminister fri bostad genom upplåtelse av prästgård, och fastigheten behöver alltså ej användas för sådant ändamål. Detta förhållande medför likväl icke att fastigheten upphört att vara kyrklig jord enligt därom gällande lagstiftning. Såsom domstolarna funnit är samfälligheten följaktligen i sin dispositionsrätt över fastig- heten alltjämt underkastad de inskränkningar, som angivas i samma lagstiftning, och sam- fälligheten äger icke förfoga över fastigheten såsom kyrkokommunal egendom.

Kungl. Maj:t prövar förty rättvist fastställa det slut vartill domstolarna kommit.

Om sålunda frågan om prästgårdens bibe- hållna karaktär av kyrklig jord därmed får anses besvarad, kvarstår likväl efter regeringsrättens refererade utslag proble- met om förvaltningen av prästgård som upphört att vara tjänstebostad.

Utredningen konstaterar, att prästbostäl— lena av ålder utgjort det väsentliga ledet i avlöningssystemet för prästerna. När dessa upphörde att själva driva jordbruket och en del av bostället avskildes till bostads- lägenhet åt prästen, dvs. prästgård i nu- varande mening, skulle avkastningen av jordbruket alltjämt användas för prästens uppehälle. Boställsjorden blev en avlönings- tillgång, som genom 1932 års lagstiftning blev ställd under pastoratens förvaltning. Och om det finns anledning att minska det till prästgården hänförda området förs jorden till lönebostället. Sedan gammalt har också samma synsätt tillämpats i de fall då en prästgård blivit övertalig. Flera tidigare prästgårdar tjänstgör sålunda nu som bostad åt löneboställets arrendator.

Det ter sig då föga rationellt att nu ut- skilja en särskild kategori av prästgårdar, som utgör kyrklig jord men vilkas avkast- ning, sedan de upphört att vara tjänstebo- städer, skulle tjäna andra ändamål än det prästerliga avlöningsväsendet, eller som skulle förvaltas i andra former än de som i övrigt gäller för prästgårdar och löneboställen. För båda slagen av fastig- heter gäller att de, oberoende av sättet för deras tillkomst, är rättsligen bundna vid bestämda kyrkliga ändamål. Det ligger därför inte något orimligt i att även en fastighet som i senare tid tillkommit för att tjäna den prästerliga tjänsteorganisatio— nen i ett pastorat också framgent genom sin avkastning får tjäna denna organisa- tion.

Utredningen anser sig därför böra före- slå, att bestämmelserna om prästgård får sådan utformning att det framgår, att en prästgård som upphör att vara tjänstebo- stad övergår till att bli löneboställe och alltså utgör prästlönetillgång för pasto- ratet. Liksom nu bör dock pastoratet vara skyldigt att underhålla och nybygga präst- gård men i gengäld äga tillgodogöra sig tjänstebostadshyran. Enligt nuvarande be- stämmelser i 32 å EBO skall boställs-

' NJA 1965: 56.

nämnds beslut i fråga om ny pråstgårds anordnande eller om arbeten på befintlig prästgård, som kan anses från kulturhisto- risk eller estetisk synpunkt vara av bety- delse för prästgårdens yttre eller inre bygg- nadskaraktär, underställas stiftsnämndens prövning och fastställelse. Utredningen föreslår i 15.3.1 en skärpning av denna be- stämmelse för att trygga kulturskyddet på prästgårdarna. Starka skäl talar för att stiftsnämnden också bör handlägga frågor om den framtida dispositionen av de över- taliga prästgårdarnas byggnader och till- hörande markområde. Det gäller ju här inte enbart en fråga om hur dessa fastig- heter skall kunna på bästa sätt ekonomiskt nyttiggöras. I synnerhet i fråga om äldre prästgårdsbebyggelse måste också hänsyn tas till byggnadernas karaktär och ev. kul— turhistoriska värde och till intresset av att kunna bevara en genuin miljö eller land- skapsbild i anslutning till kyrka eller cen- tralpunkt i en äldre kulturbygd. Utredning- en utvecklar närmare sina synpunkter här- på i kap. 14 och 15. När byggnaderna ligger i grannskapet av en kyrka, kan detta också tänkas böra medföra Vissa inskränk- ningar i fråga om de ändamål för vilka de får utnyttjas.

Det bör ankomma på pastoratet att avge förslag om prästgårdens utnyttjande och boställsnämnden bör yttra sig däröver till stiftsnämnden. Till dess att beslut i frågan har vunnit laga kraft, bör det åligga pasto- ratet att svara för prästgårdsbyggnadernas bestånd och underhåll.

Vissa allmänna synpunkter kan anges till ledning för stiftsnämndens prövning av frågan om prästgårdens framtida disposi- tion. I den män inte kulturhistoriska eller liknande skäl eller det kyrkliga försam- lingslivets särskilda behov talar för att prästgård upplåts i särskild ordning, bör en prästgård som av ålder utgjort präst- boställe i princip återgå till lönebostället. Men om åbyggnaderna inte bedöms kunna nyttjas för något löneboställets behov inom rimlig tid och till godtagbara kostnader bör de upplåtas separat eller försäljas jämte

den tomtmark stiftsnämnden prövar erfor- derlig. Samma princip bör tillämpas i fråga om en av pastoratet under senare tid upp- i förd prästgård på boställsmark. Om där- emot pastoratet har uppfört prästgården på mark som särskilt anskaffats för ända- målet eller om det, såsom i Borås-fallet, har inköpt en fastighet för att upplåta den till prästgård, bör det prövas om den lämpligen skall behållas och upplåtas för något annat ändamål eller om den bör försäljas. Det måste emellertid klart fast- slås, att en sådan fastighet, om den be- hålles, utgör särskilt löneboställe för pasto- ratet.

En situation likartad den, då prästgård upphör att vara tjänstebostad, kan också uppstå i fråga om löneboställe, när beslut fattas om nedläggande av jordbruket eller om försäljning av åker och betesmark. Ifall bostället är bebyggt och de laga husen inte omfattas av en ev. försäljning, upp- kommer fråga om deras framtida disposi- tion. Bestämmelserna i 21 och 23 55 EBO fastslår dock i dessa fall, att pastoratet är skyldigt att ansvara för byggnadernas be- stånd till dess att, enligt 21 å andra stycket, ändrade föreskrifter har meddelats i fråga om vilka laga hus som skall finnas på bo- stället vid de förändrade betingelserna. Enligt 32 å EBO skall boställsnämnden meddela föreskrifter angående lönebostäl- les bebyggande. I fråga om löneboställets framtida ändrade disposition, ankommer det nu enligt 31 & EBO på stiftsnämnden — eller i vissa fall Kungl. Maj:t att besluta. Utredningen har i avsnitt 8.1.1 förordat, att vissa dispositionsfrågor skall få avgöras av boställsnämnd. I konsekvens härmed bör det även i de här aktuella fallen vara boställsnämnden som beslutar.

Då det kan finnas olika önskemål i fråga om hur sådana byggnader bör ut- nyttjas, är det dock lämpligt att pastoratet får avge förslag i ämnet till boställsnämn- den. Vägledande för dennas prövning måste vara att fastigheterna utgör präst- lönetillgång för pastoratet och att deras avkastning skall tjäna därmed avsett ända-

mål. Men även här kan det naturligtvis finnas vissa byggnads- och miljövårdande synpunkter, som bör få göra sig gällande vid bedömningen.

Om stiftsnämnds eller boställsnämnds beslut angående dispositionen av den för- utvarande prästgårdens resp. löneboställets byggnadsbestånd med tillhörande mark- område innebär, att detta för framtiden skall upplåtas som en särskild boställslä- genhet, bör det anges i beslutet vilka bygg— nader som skall finnas på den samt hur mycket mark som skall höra till. Sedan bör det rimligtvis vara boställsnämnden som liksom tidigare skall ha tillsynen över fas- tigheterna, besluta om byggnadsfrågor7 och bestämma villkoren för upplåtelse en-

ligt samma regler som i fråga om övriga löneboställen. Med hänsyn till dessa bygg- naders karaktär anser utredningen inte, att det förhållandet att det här blir fråga om uthyrning av lägenhet och inte om arrende bör leda till att de förvaltningsbestämmel- ser som utredningen i föregående avsnitt föreslagit för hyresfastigheter skall tilläm- pas i dessa fall. Kostnader för ny- och ombyggnad bör alltså bestridas på samma sätt som på utarrenderade löneboställen. Men eftersom en hyresgäst till skillnad från en arrendator inte har någon underhålls- skyldighet på fastigheten, kommer det lö- pande underhållet här att åvila pastoratet.

" I fråga om förutvarande prästgård, se dock under 1531.

13. Upplåtelse av speciella nyttjanderätter och servitut

Utöver formerna för upplåtelse av arrende och hyra, som behandlats i kap. 10 och 12, kräver frågorna om s.k. partiella nyttjande- rätter, ändamålsupplåtelser, servitut och tomträtt en närmare behandling.

13.1. Vissa partiella nyttjanderätter

De tidigare behandlade formerna av nytt- janderätt avser upplåtelse av hela fastig- heten. De mera begränsade nyttjanderätter som skall behandlas här exemplifieras i 1 kap. 7 & Nytth med »rättighet som fastig- hets ägare åt annan upplåter att å fastig- heten avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkast- ning». Rätten till jakt eller fiske utgör också partiell nyttjanderätt men behandlas för sig i de närmast följande avsnitten.

I fråga om alla dessa nyttjanderätter gäller enligt den grundläggande bestäm- melsen i 1 kap. 1 5 Nytth att de är tids- begränsade. Sålunda är ett avtal om upp- låtelse av nyttjanderätt till fastighet inom stadsplanerat område och till jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt, inte bindande för längre tid än 25 år. I fråga om annan fastighet är tidsbegräns- ningen satt vid 50 år, men en upplåtelse för nyttjanderättshavarens livstid blir gäl- lande även om maximitiden överskrids. Upplåtelse av rätt att avverka skog för annat än husbehov gäller för högst 5 år (1 kap. 7 & Nytth). De angivna tidsbe- gränsningarna äger dock inte tillämpning på upplåtelse som sker från kronan (1 kap. 8 & Nytth).

I fråga om s.k. substansupplåtelser på kyrklig mark är det i de flesta fall stifts- nämnden som beslutar därom eller lämnar tillstånd till att upplåtelse får ske. För de direkt under stiftsnämndens förvaltning stående hemmanen föreskrivs i 10 & EArrSt, att »sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan dylik lägenhet» får undantas vid utarrendering av ecklesiastik arrendegård och upplåtas av stiftsnämnden med nyttjanderätt särskilt för sig. Fråga om upplåtelse av strömfalls- lägenhet skall dock underställas Kungl. Maj:ts prövning. I fråga om ecklesiastik boställsjord som inte avser i EBO stadgas i den alltjämt gällande 2 & 3:o) c av 1932 års stiftsnämndsinstruktion, att stiftsnämn- den skall pröva och avgöra ärenden om upplåtelse av nyssnämnda naturtillgångar på boställe och om hur avgift för sådan upplåtelse skall användas. Men om upp- låtelsen prövas vara av synnerlig omfatt- ning, skall ärendet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Eftersom biskopshemman och klockarhemman sorterar under EArrSt lär bestämmelsen nu endast äga tillämp- ning på domkyrkosysslomansboställen och enstaka kvarvarande klockarboställen vars innehavare inte underkastats lönereglering enligt klockarboställslagen utan kvarstår på äldre stat. I den angivna punkten c av författningsrummet begränsas nämligen stiftsnämndens befattning med ärendena till boställsjord, medan den i övriga mo- ment omfattar även domkyrko- och lokal- kyrkohemman. Orsaken till denna begräns- ning, vilken har övertagits oförändrad från motsvarande bestämmelse om kammarkol- legiets befattning med egendomen enligt

en äldre instruktion för detta verk (1929: 221), är sannolikt den, att tillsynsmyndig- heten har ansetts böra bevaka boställs- havarnas intressen så att de ej vållades avbräck av en nyttjanderättsupplåtelse. Samma hänsyn har inte bedömts nödvän- digi fråga om kyrkohemmanen. Upplåtelse av nyttjanderätt på domkyrkors och lokal- kyrkors hemman skulle alltså kunna ske enbart genom beslut av vederbörande kyrkoråd eller domkyrkas styrelse. KS Lund innehåller i fråga om Lunds dom- kyrkas egendom inte bestämmelser om nå- gon annan nyttjanderätt än arrende men de har i praktiken tillämpats analogt, så att stiftsnämnden beslutar även om andra nyttjanderättsupplåtelser. Beräffande präst- löneboställena föreskrivs slutligen i 24 å andra stycket EBO, att pastorat som vill taga naturtillgångar i anspråk för annat ändamål än byggande och underhåll av prästgård och därtill hörande väg eller upplåta rätt till sådan tillgång skall inhäm- ta stiftsnämndens tillstånd därtill. Stifts- nämnden må därvid föreskriva, att in- komsten skall fonderas och utgöra präst- lönetillgång för pastoratet.

Utanför stiftsnämnds befattning med substansupplåtelser på kyrklig jord faller sålunda endast lokalkyrkohemman och domkyrkohemman. Utredningen har i kap. 10 föreslagit, att domkyrkohemmanen i andra än Lunds stift skall förvaltas direkt av stiftsnämnden. De bör då även i fråga om nyttjanderättsupplåtelserna följa sam- ma bestämmelser som de ecklesiastika ar- rendegårdarna.

Beträffande lokalkyrkohemmanen finner utredningen starka skäl tala för att de i framtiden bör vara underkastade samma bestämmelser som löneboställena, när det gäller substansupplåtelser. Den nyttjande- rätt det kan vara fråga om vid substans- upplåtelse kan vara av mycket stor ekono- misk betydelse. I synnerhet gäller detta i fråga om rätten att bryta sten eller utnyttja grustag. Upplåtelse av sådan rätt innebär ju att naturtillgångarna förbrukas på helt annat sätt än vad fallet är när det gäller

markens normala avkastning av gröda eller skog, och nyttjanderättsupplåtelsen är där- för mera att jämställa med försäljning, vilket också framgår av bestämmelsen i 24 & EBO, att stiftsnämnd äger föreskriva, att inkomst från substansupplåtelse från löneboställe skall fonderas och fonden ut- göra prästlönetillgång. Med hänsyn till de stora ekonomiska värden det kan röra sig om samt till kyrkojordens karaktär av stiftelseegendom förefaller det angeläget, att beslut om upplåtelse av naturtillgång samt villkoren för upplåtelsen prövas av stiftsnämnden, som har att handlägga fler- talet försäljningsärenden på samma fastig- heter. Stiftsnämnden kan då tillse att kyr- kokassans behöriga intressen tillgodoses. Utnyttjandet av naturtillgångarna innebär också inte sällan betydande ingrepp i ett områdes natur, där ett landskaps skönhets- värden kan sättas på spel. Enligt natur- vårdslagen kan länsstyrelse i samband med att den meddelar täkttillstånd lämna före- skrifter till skydd för landskapsbilden. Det synes emellertid vara värdefullt, att stifts- nämnderna, som enligt vad i kap. 14 när- mare sägs bör bevaka naturvårdsintres- sena på den kyrkliga jorden, även av detta skäl inkopplas på ärenden om upplåtelse av naturtillgångar på lokalkyrkas mark. De för löneboställena och enligt vad nu föreslagits —— lokalkyrkohemmanen gällan- de bestämmelserna bör äga motsvarande tillämpning på de av domkyrkorådet i Lund förvaltade domkyrkohemmanen. Den ovan refererade bestämmelsen i den äldre stiftsnämndsinstruktionen, att ären- den där upplåtelsen prövas vara av synner- lig omfattning skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, har ju i dag en ytterst begränsad räckvidd. Någon motsvarande föreskrift finns inte för löneboställena. För de ecklesiastika arrendegårdarna gäller krav på underställning endast i fråga om strömfallslägenhet. Även om lokalkyrko- hemmanens karaktär av stiftelseegendom kunde motivera att upplåtelse av ekono- miskt mera betydande naturtillgångar un- derställdes Kungl. Maj:t, innebär ju redan

stiftsnämndens tillsyn häröver en nyhet. Och om denna tillsyn har ansetts tillräck- lig ifråga om flertalet fastigheter, nämligen löneboställena, där dessutom det allmännas intresse av en god förvaltning är särskilt starkt, bör underställning även i övriga fall kunna anses överflödig. Sådan bör då inte heller krävas i fråga om det lilla fåta- let i stiftsnämndsinstruktionen avsedda bo- ställen.

Däremot ter sig frågan något annorlunda beträffande strömfallsfastigheterna. Av förarbetena till EArrSt framgår, att man med kravet på underställelse i fråga om upplåtande av vattenkraft på ecklesiastik arrendegårds ägor har avsett »att i varje ifrågakommande fall möjliggöra en upp- låtelse med den rådighet över vattenkraf- ten, som enligt vattenlagen förutsättes för räten att tillgodogöra sig annan tillhörigt strömfall». Samma motivering torde kun- na göras gällande också beträffande löne- boställena. Även i de fall då en expropria- tionssituation enligt 1 kap. 14 & vattenla- gen inte föreligger, kan det emellertid vara skäl att upplåtelse av strömfallslägenhet på varje slag av kyrklig mark får prövas av en central instans. I ett utslag av högsta domstolen år 1952 (NJA 1952: 81) uttala- des, att en upplåtelse av rätt att för all framtid förfoga över ett löneboställes »flodbotten, grund, uppgrundningar, hol- mar, vatten, vattenfall, vattenkraft och fiske i Ångermanälven» vad angår befo- genheten att företa upplåtelsen var att jämställa med försäljning av bostället eller del därav. Utredningen vill erinra om att kyrkliga försäljningsärenden där egendo- mens värde överstiger 100000 kr skall hänskjutas till kammarkollegiets eller Kungl. Maj:ts avgörande. Vad nyss sagts om den ekonomiska betydelsen av sub- stansupplåtelser gäller i ännu högre grad i fråga om upplåtelse av vattenkraft. Var- ken ett pastorat eller en stiftsnämnd torde besitta tillräcklig sakkunskap för att be- döma värdet av en sådan upplåtelse. Det är därför önskvärt att den expertis som man har tillgång till inom kammarkollegiet

för sådana ärenden kan utnyttjas, när avtal ingås om upplåtelse av vattenkraft. Beho- vet av sakkunnig prövning talar för att ärenden av hithörande slag beträffande all kyrklig jord bör underställas kammarkol- legiet för beslut. Däremot synes Kungl. Maj:ts prövning inte behöva påkallas an- nat än besvärsvägen.

I nära samband med nyttjanderättsupp- låtelser står ofta frågan om ändrad dispo- sition av marken. I detta sammanhang må därför erinras om de bestämmelser som i 31 å EBO meddelats om stiftsnämndens rätt att besluta rörande dispositionsändring på löneboställes mark och om den diskus- sion utredningen fört härom i avsnitt 8.1.1. Utredningen finner det lämpligt, att där föreslagna bestämmelser rörande lönebo- ställena också görs tillämpliga på lokal- kyrkornas och Lunds domkyrkas hemman. Omsorgen om stiftelseegendomen gör det naturligt atti den nya författningen bevara huvuddragen av den tillsyn som enligt ännu gällande bestämmelser i den äldre stiftsnämndsinstruktionen åvilar stifts- nämnden. Sådan dispositionsändring som utredningen föreslagit att boställsnämnd skall få medge i fråga om löneboställe bör docki fråga om kyrkohemmanen beslutas av den som förvaltar fastigheterna. Om bestämmelser av sådant innehåll samt be- träffande nyttjanderättsupplåtelser i enlig- het med vad härovan föreslagits tas in i en blivande författningstext, skulle den äldre stiftsnämndsinstruktionen kunna i sin helhet upphöra att gälla.

13.2 Jakträtt

Från äldsta tid har jakten varit dels ett näringsfång, dels en nödvändighet till skydd mot angrepp eller skadegörelse av olika slag av villebråd. I senare tider har den också i allt större utsträckning fått karaktären av en hobby och fritidssyssel- sättning. För att ge ökade möjligheter till jakt och förbättra avkastningen därav be- drivs ett omfattande viltvårdsarbete. Ge- nom detta har, särskilt under de senaste

20 åren, viltstammarna i landet ökat. I särskilt hög grad gäller detta rådjur och älg. Men därmed har också problemen med viltets skadegörelse alltmera kommit i blickpunkten. Det är därvid framför allt två viltslag som är av betydelse, nämligen kanin och älg, även om det lokalt före— kommer skadegörelse av flera andra vilt- slag. Jaktlagstiftningen har tillkommit för att reglera de olika intressena — dels in- tresset från jägarhåll att hålla en stark viltstam och dels intresset att motverka skadegörelse — och för att se till, att jakten drives på ett humant sätt.

I lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till jakt finns bestämmelser om vem som har rätt till jakt, om jaktvårdsområde och om rätten att idka jakt inom gård och trädgård. Vidare finns bestämmelser om uppkomna skador av villebråd och i sam- band med jaktutövandet. Jaktstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) innehåller närmare be- stämmelser om jaktutövningen och om viltskyddet, bl.a. bestämmelser om licens— jakt på älg, vilket innebär ett medgivande att, inom ett visst område av tillräcklig storlek för att medge vård av älgstammen, utöver den allmänna jakttiden fälla ett bestämt antal älgar.

Inom jaktvårdsområdena finns möjlig- heter för jaktvårdsområdets beslutande organ att ytterligare reglera jakten bl.a. ge- nom inskränkning av det viltantal, som un- der året får fällas.

Rätten till jakt tillkommer i allmänhet den som äger och disponerar marken. En jordbruksarrendator har jakträtten på det område han arrenderar, såvida inte jakt- rätten uttryckligen har undantagits i arren- dekontraktet.

Jakten har emellertid numera sin största betydelse som fritidssysselsättning. Varje år tillkommer nya skaror av intresserade jägare, och konkurrensen om jaktmarkerna är mycket stor. De större skogsägarna i landet, domänverket, bolagen m.fl., har därigenom kunnat använda jakten som en extra förmån för att locka arbetskraft till skogen. Domänverkets revirförvaltare och

övriga jägmästare har sedan gammalt haft viss jakträtt på kronomarkerna, men nu— mera har man här berett alla kategorier som arbetar i skogen möjlighet att på gynn- samma villkor arrendera jakt. I viss, inte obetydlig omfattning utövas också tjänste- jakt inom domänverkets skogar. Domän- verket ser vidare till att, om kronoparken skall ingå i ett jaktvårdsområde, vederbö- rande kategorier av arbetstagare får till- fälle att på rimliga villkor utöva jakt inom området. Inom de större skogsbolagen och Uppsala universitets Skogsförvaltning till- lämpas liknande principer.

När det gäller inägojorden brukar också jordbruksarrendatorerna beredas viss för- tur till jakten på småvilt. Beträffande kro- nans jordbruksdomäner förekommer en- dast undantagsvis att denna rätt mot arren- datorns vilja upplåts till annan, och arren- datorerna där brukar också få tillstånd till licensjakt på älg, om de disponerar ett till storleken lämpligt jaktområde. Riksda- gen har uttalat sig för att ökade möjlig- heter att utöva jakt bör beredas även andra kronoarrendatorer.1 Uppsala univer- sitet brukar vid utarrendering av jordbruk undanta jakten, men lämnar regelmässigt arrendatorn förtur att arrendera jakten på inägoma och, om dessa är av olämplig stor- lek från jaktvårdssynpunkt, stundom också på angränsande skogsmark. Vid upplåtelse med förtur till arrendator eller till skoglig personal tillämpar universitetet något lägre avgifter än vid utarrendering i öppna marknaden. I alla dess jakträttskontrakt förbehålls också jägmästare och skogvak- tare rätt till tjänstejakt på småvilt inom området och vidare tas där in vissa jakt- vårdsföreskrifter. I frågor rörande jakt- vårdsområde förs talan av universitetets Skogsförvaltning.

I fråga om de ecklesiastika arrendegår- darna stadgas i 11 & EArrSt, att jakträtt, som är av den betydenhet att den kan ut- nyttjas ekonomiskt, skall upplåtas särskilt av stiftsnämnden. I annat fall skall jord-

1 1954: I: 245; II: 294; LaU 12; Rskr 146.

bruksarrendatorn ha rätt till jakt på den mark han arrenderar. Arrendatorn får inte överlåta sin jakträtt på annan. I frågor om bildande av jaktvårdsområde äger stifts- nämnden tala för arrendegården. Då stifts— nämnderna i jägmästarpersonalen har till- gång till sakkunskap på jakt och viltvård, finns inte anledning att föreslå ändrade bestämmelser i fråga om jakten på de ecklesiastika arrendegårdarnas mark.

I EBO finns f.n. inte någon bestämmelse om upplåtelse av jakt på löneboställes mark. Enligt ett tidigt rättsfall= skulle kon- trakt om upplåtelse av rätt till jakt under- ställas boställsnämnd i samma ordning som annat arrendekontrakt enligt 25 & EBO i dess ursprungliga lydelse. Rättsfallet tor- de dock inte vara tillämpligt efter den ändring av nämnda paragraf som skedde år 1950. Pastoraten torde numera själva efter gottfinnande kunna utarrendera jakt- rätten. Vid uppskattningen av lönebostäl- lets normalavkastning tas dock beräknade inkomster av jakt- och fiskerättsupplåtelser upp, om någon avgäld normalt kan beräk- nas inflyta. Utan uttryckligt stöd av någon bestämmelse i LKF tas hithörande belopp upp bland intäkterna från löneboställets jordbruksdel även till den del jakten be- drivs på löneboställets skogsmark. Efter- som boställsnämnderna har att fastställa arrendevillkoren, när löneboställe skall upplåtas på arrende till brukande, men däremot inte anses ha motsvarande rätt beträffande jakten, brukar regelmässigt rätten till jakt undantas från jordbruksar- rendet. Det står sedan pastoratet fritt, att om så anses lämpligt, utarrendera jakten till jordbruksarrendatorn på särskilt kontrakt. Detta sker också i stor utsträck- ning, och jordbruksarrendatorerna har ofta jakträtten även på skogsmarkerna. I övrigt förekommer utarrendering till olika per- soner. Ibland är det ledamöter i kyrkoråd eller liknande, som får tillfälle att arren- dera, och i andra fall utbjuds arrendet till högstbjudande. Inkomsten av jakt och fiske från de kyrkliga markerna belöper sig till ungefär 300000 kr per år för hela

landet. Summan är totalt sett låg, men de enskilda arrendebeloppen visar en mycket stor variation.

Det är alldeles klart, att med den splitt- ring som präglar det kyrkliga markinne- havet är bortarrenderingen av jakten, där jaktutövandet och jaktvården fordrar viss minimiareal, en mycket känslig fråga. Vid utarrendering borde oftare än som nu sker hänsyn tas inte blott till vilka personer som skall arrendera, utan även till hur jak- ten på de omgivande markerna bedrivs. Endast förhållandevis sällan är en kyrklig fastighet av sådan storlek att jakt och jakt- vård kan bedrivas på ett rationellt sätt enbart på denna fastighet. Det är framför allt på den punkten som kritik mot pasto- ratens utarrendering av jaktmarker har framkommit, bl.a. i en skrivelse till ut- redningen ifrån Norrbottens läns jakt— vårdsförening. Pastoraten har emellanåt utarrenderat marker av obetydlig omfatt— ning, vilka legat omgivna av större jakt- marksinnehav. Många gånger har tagits höga jaktarrenden, vilket medfört, att jakt- arrendatorn på den kyrkliga marken haft intresse av att nedlägga så mycket ville- bråd som möjligt men däremot inte haft möjlighet eller intresse för att på den lilla marken idka jaktvård. Föreskrifter i sådant syfte saknas ofta i arrendekontrakten i motsats till vad som tillämpas från andra upplåtares sida. Detta förhållande har stundom varit till förfång för jaktvården på omgivande marker. I åtskilliga fall har man överklagat pastoratens beslut, men i den mån de tillkommit i laga form, har överklagandet inte medfört några ändring- ar. Det har också förekommit, att pastorat av ideella skäl inte ansett det lämpligt att utarrendera jakten på de kyrkliga marker— na, vilket då ofta har resulterat i tjuvjakt på dessa områden. Om man inte genom sträng bevakning har kunnat förhindra detta, har risken varit, att viltskador kun- nat uppstå.

Slutsatsen härav blir, att det torde vara

2 R 1938: 1.

lämpligast, att jakträtten på löneboställenas marker undantas vid utarrendering av jord- bruket och upplåts för sig. I kontraktet bör emellertid då en viss reglering av jak- ten ske, så att viltstammen hålls på en lagom hög nivå. Ett visst behov synes före- ligga av en sakkunnig prövning av jakt- rättsupplåtelserna. Utan en sådan torde garantier inte kunna vinnas för att vilt- vårdsintresset blir tillgodosett vid utarren- deringen.

Som tidigare nämnts, är efterfrågan på jaktarrenden mycket stor. Också när det gäller rekrytering av arbetskraft för de kyrkliga skogarna torde det därför kunna ha en viss betydelse, om både högre och lägre skoglig' personal kan beredas tillfälle till jakt på rimliga villkor. Även från allmän synpunkt torde det vara en vinst, att jaktmarkerna handhas av jaktutbildad personal, inte minst som en något utökad rekryteringsbas för de jaktledare, som be- hövs för den kommande reglerade älg- jakten. Med hänsyn härtill och till önsk- värdheten av en sakkunnig och någor- lunda enhetlig bedömning av ja'kträttsupp- låtelserna på löneboställena synes det vara lämpligast, att det organ som svarar för skogsförvaltningen, även får handha utar- renderingen av jakten. Detta bör av prak- tiska skäl gälla beträffande såväl jakten inom ett löneboställes skog som på dess jordbruksdel och således gälla också i fråga om löneboställe som helt saknar skog. På detta sätt kan de känsliga jaktfrågorna lyftas över den lokala intressesfären, och tillgänglig sakkunskap på jaktens område kan utnyttjas. Detta betyder särskilt myc- ket vid bildande av jaktvårdsområden, då. det gäller för företrädarna för de kyrkliga markerna att bevaka dessas intressen.

Sammanfattningsvis vill utredningen uppställa följande önskemål i fråga om jakten på löneboställenas mark.

Jakten utarrenderas av det organ som förvaltar skogen och detta äger företräda bostället i frågor som rör bildande av jaktvårdsområde.

Utarrenderingen sker med hänsynsta-

gande till omgivande jaktmarker, om den kyrkliga marken inte är av sådan storlek att ändamålsenlig jakt och jaktvård kan bedrivas på den.

Möjlighet bör finnas att, på liknande sätt som sker inom domänverket och andra större förvaltningar, lämna arrendator av jordbruksfastighet samt arbetstagare inom det kyrkliga skogsbruket viss förtur att arrendera jakt på kyrklig mark.

Genom bestämmelser i jaktarrendekon- trakt eller på annat lämpligt sätt, regleras avskjutningen så, att onödiga skador på viltstammen förebyggs.

De nuvarande stora skillnaderna mellan arrendebeloppen bör utjämnas och arren- debeloppet per arealenhet anknytas till ortens pris.

Upplåtelse av jakt på lokalkyrkas eller domkyrkas hemman torde däremot i den mån den kan ekonomiskt nyttiggöras i första hand böra få ankomma på avkomst- tagaren. Beslut härom bör alltså fattas av vederbörande kyrkoråd eller domkyrko- rådet i Lund. Om stiftsnämnden såsom föreslagits i kap. 10 skall förvalta övriga domkyrkors hemman, bör den också upp- låta ev. jakt på dessa.

13.3 Fiskerätt

Fiske på vatten som hör till kyrkliga fas- tigheter är med vissa undantag av ringa betydelse. Även när det gäller fisket är emellertid fritidsintresset stort och befin- ner sig i stark tillväxt. Det är därför ange- läget, att de möjligheter till fiske som finns blir tillvaratagna och rätt utnyttjade. Fiskevård bör alltså bedrivas på kyrkliga fastigheter tillhörigt vatten, där så kan ske. Likaså bör möjligheterna att få inkomst genom försäljning av fiskekort tas tillvara. I den mån samfällt vatten finns till fastig— heterna bör tillses, att de kyrkliga fastig- heternas intresse i dessa vatten bevakas och att fiskerätten utnyttjas.

Enligt 11 & EArrSt, som härvidlag an- sluter till de sociala arrendebestämmelser-

na i Nytth, skall arrendator av ecklesia- stik arrendegård förbehållas rätt till hus- behovsfiske, men fisket skall i övrigt upp- låtas särskilt, om det är av ekonomisk betydelse. Från husbehovsfiske kan kräft- fiske undantas. Utarrendering ankommer på stiftsnämnden liksom rätten att tala för arrendegården i frågor om bildande av fiskevårdsområde. Stiftsnämnden bör även i fortsättningen besluta om upplåtelse av fiske på dessa fastigheter som står under stiftsnämndens omedelbara förvaltning.

När det gäller fiske på löneboställe till- hörigt vatten saknas bestämmelser i EBO. Eftersom frågan om husbehovsfiske bör prövas i samband med jordbruksarrendet, finner utredningen det lämpligast, att bo- ställsnämnden får befogenhet att besluta härom. I övrigt bör rätten att utarrendera fiske och att besluta om fiskevårdsområde kvarligga hos pastoraten.

Likaså bör beslut om upplåtelse av fiske m.m. för lokalkyrkas och domkyrkas hem- man ankomma på avkomsttagaren resp. stiftsnämnden som förvaltare av domkyr- koegendomen enligt utredningens förslag.

13.4 Ändamålsupplåtelser

Redan vid behandlingen av upplåtelse av vattenkraft på s.k. strömfallslägenhet tan- gerades en typ av nyttjanderätt, som inte kan anses utgöra substansupplåtelse i egentlig mening. Särskilt när rätt till vatten- kraft upplåtes utan tidsbegränsning, när- mar man sig den grupp av nyttjanderätter som brukar kallas för ändamålsupplåtel- ser. Dessa kännetecknas av att de sker för obestämd tid. Begränsningen ligger i stället angiven i ändamålet med upplåtelsen. Nytt- janderätten upphör, då den inte längre behövs för detta ändamål. Till innehållet erinrar dessa upplåtelser snarast om servi- tut. Skillnaden skulle väl egentligen ligga däri, att ändamålet inte är klart anknutet till en bestämd fastighet till vars förmån upplåtelsen gäller.

Att nyttjanderättsupplåtelse från kronan

inte är underkastad tidsbegränsningen i 1 kap. 1 5 Nytth framgår av bestämmel- sen i 1 kap. 8 & samma lag.

Till 2 5 andra stycket 3:o b i 1932 års stiftsnämndsinstruktion _ som i denna del alltjämt gäller -—- har man från kammar- kollegiets äldre instruktion fört över ett bemyndigande att i fråga om kyrka till- hörig fast egendom samt ecklesiastik bo- ställsjord som inte avses i EBO pröva och avgöra ärenden om upplåtelse av jord eller lägenhet »till allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål på obestämd tid». Att föreskriften inte ansetts stå i strid med den i 1 kap. 1 & Nytth angivna tidsbe- gränsningen för nyttjanderättsupplåtelser får sannolikt ses mot bakgrunden av den äldre uppfattningen av kyrklig jord såsom tillhörande kronan.

Om sålunda stiftsnämnden enligt instruk- tionen är behörig att besluta om ändamåls- upplåtelser på obestämd tid på kyrkohem- man och flertalet ecklesiastika arrendegår- dar, saknas däremot ett motsvarande be- myndigande i fråga om prästlöneboställe- na. I 24 5 första stycket EBO stadgas, att stiftsnämndens tillstånd skall inhämtas, om pastorat vill »med nyttjanderätt upp- låta mark för kommunala behov eller till egna hem, industri eller andra liknande ändamål». Då härmed endast lär avses tidsbegränsade nyttjanderätter eller tomt- rätt enligt Nytth, har frågor om till tiden obegränsade ändamålsupplåtelser hänskju- tits till Kungl. Maj:t, som meddelat beslut därom. Vanligen avser sådana upplåtelser endast medgivande att i boställets mark nedlägga vatten- eller avloppsledning, kabel el. dyl. och att ha den nedlagd där »så länge densamma användes för avsett ända- mål och laga hinder ej möter». Att märka är, att Kungl. Maj:ts medgivande i sådana fall regelmässigt har erhållit formen av upplåtelse av nyttjanderätt utan tidsbe- gränsning, även när den ansökan som lig- ger till grund för beslutet avsett godkän- nande av servitutsavtal till förmån för en angiven fastighet. I de fall då lönebostäl- let inte i civilrättsligt hänseende ägs av

kronan kan det ifrågasättas om en sådan upplåtelse är förenlig med föreskriften i 1 kap. 1 & Nytth. Prawitz uttalar i sin kommentar till EBO,u att »sådan upp- låtelse är bindande mot pastoratet och stiftsnämnden åtminstone intill det femtio år förflutit från upplåtelsen. Huruvida pastoratet sedermera kan återkalla upp- låtelsen, är tvivelaktigt». Något större in- tresse av att återkalla ett lämnat medgi- vande torde inte finnas, varför frågan väl aldrig ställts på sin spets.

Utredningen anser det emellertid vara onödigt att ärenden av hithörande slag när det gäller löneboställena skall behöva hänskjutas till Kungl. Maj:t. Detta skulle undvikas om man tar in en bestämmelse i den blivande författningstexten, som mot- svarar bemyndigandet för stiftsnämnd i den äldre stiftsnämndsinstruktionen att be- sluta om ändamålsupplåtelser på obestämd tid. Men detta bör då omfatta också pasto- rats löneboställe och fastighet som står direkt under stiftsnämndens förvaltning. Med hänsyn till angelägenheten att för- enkla förfarandet och till fördelen för så- väl enskilda som berörda myndigheter att i dessa ärenden förhandla med en enda kyrklig instans bör stiftsnämndens beslu— tanderätt kunna godtas, i synnerhet som de begränsade nyttjanderättsupplåtelser det här gäller som regel torde vara av ringa ekonomiskt intresse för avkomsttagarna. Det får förutsättas att pastoratet och ar— rendator hörs i fråga om upplåtelse som kan innebära ett mera betydande ekono- miskt intrång på ett löneboställe eller om stiftsnämnd annars finner det av vikt att höra dem. Inför man en sådan befogenhet för stiftsnämnden genom en bestämmelse i lag, skulle man också undanröja den tveksamhet om giltigheten av en till tiden obestämd upplåtelse som kan råda med hänsyn till bestämmelsen i Nytth.

En sådan lagbestämmelse skulle vidare underlätta förvaltningsförfarandet i ett speciellt avseende, nämligen i fråga om medgivande att dra fram starkströmsled- ningar över kyrklig jord. Enligt 2 5 1 mom.

lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattan- de vissa bestämmelser om elektriska an- läggningar, fordras för framdragande eller begagnande av sådan ledning tillstånd (kon- cession) av Konungen eller den Konungen bemyndigar. Genom beslut den 15 novem- ber 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommerskollegium att besluta i flertalet sådana koncessionsärenden. Vissa ärenden förbehålls dock Kungl. Maj:ts avgörande, däribland sådana i vilka förekommer fråga om medgivande att dra fram ledning över kyrklig mark och stiftsnämnden och kommerskollegiet inte är ense i frågan.

Av 1 & nyssnämnda lag framgår, att expropriation får ske av nyttjanderätt eller servitutsrätt för starkströmsledning. I kun- görelsen den 30 juni 1942 (nr 615) angå- ende upplåtelse för expropriationsändamål av nyttjanderätt och servitutsrätt till kro— nan tillhörig fast egendom har »central förvaltningsmyndighet, under vars vård och förvaltning kronan tillhörig fast egen- dom är ställd» bemyndigats att förordna om sådan upplåtelse, »såvitt angår rättig- het, vars årliga värde kan antagas icke överstiga 2000 kronor». Det har ansetts tveksamt, om stiftsnämnd kunde jämställas med myndighet som avsågs i nämnda kun- görelse, och kommerskollegiet har gjort framställningar om att stiftsnämnd skulle lämnas en motsvarande befogenhet som de centrala myndigheterna i fråga om framdragande av starkströmsledningar över kyrklig mark.

Beträffande kyrkohemman, domkyrko- hemman och boställsjord som ej avses i EBO torde stiftsnämnden redan nu med stöd av bestämmelsen i 2 & andra stycket 3:o b i den äldre stiftsnämndsinstruktionen kunna besluta om markupplåtelse för här avsett ändamål, men i fråga om övriga slag av kyrkliga fastigheter saknar stiftsnämn- den f.n. sådan befogenhet. Dessa upplåtel- ser underställs således regelmässigt Kungl. Maj:t och sådana ärenden handläggs nu-

" G. Prawitz, Ecklesiastik boställsordning, 2 genoms. o. kompl. utg., Stockholm 1944, s. 150.

mera i finansdepartementet. Genom den ovan föreslagna bestämmelsen skulle i des- sa fall den Kungl. Maj:t tillkommande be— slutanderätten delegeras till stiftsnämn- derna.

Att uppställa någon sådan värdegräns som anges i den ovannämnda kungörelsen 1942: 615 för befogenheten att upplåta nyttjanderätt som här avses, synes inte motiverat, eftersom stiftsnämnd redan nu äger befogenhet att lämna tillstånd till upp- låtelse av t.ex. grustäkt på löneboställe, något som såväl i fråga om ekonomiskt värde, som med avseende på verkningarna för markens framtida nyttjande kan vida överstiga vad som kan bli aktuellt i sam- band med en ändamålsupplåtelse.

Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att pastoraten själva får lämna medgivan- de att dra fram starkströmsledning över boställsmark. En sådan rätt tillkommer dem beträffande svagströmsledningar, när det endast orsakar obetydligt intrång.4 Detta är i överensstämmelse med grunder- na för 24 å EBO och stämmer också väl överens med bestämmelserna i kungörelsen den 14 januari 1944 (nr 5) med vissa be- stämmelser rörande telegraf-, telefon- och andra svagströmsledningar, enligt vilken för att dra fram sådan ledning på kronan tillhörig mark krävs tillstånd »av den myn- dighet under vars förvaltning marken står». När det gäller starkströmsledning krävs däremot särskild koncession, och de kon- takter som den koncessionsgivande myn- digheten har att ta med vederbörande före- trädare för marken kommer att avsevärt underlättas, om stiftsnämnden i dessa ären- den kan företräda alla slag av kyrklig jord. Inte minst betydelsefullt är detta då man f.n. i allt större utsträckning går över till att meddela s.k. områdeskoncession, dvs. tillstånd som avser ledningsnät inom visst område och 'inte endast koncession för ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Ett avsevärt större antal fas- tigheter kommer ju därigenom att beröras av tillståndsgivningen.

I detta sammanhang bör framhållas, att

upplåtelse på obestämd tid endast bör avse partiella upplåtelser. Att på obestämd tid upplåta total dispositionsrätt till mark bör som regel inte komma ifråga, utan i sådana fall bör hellre övervägas att försälja om- rådet, så att ägareförhållandena får av- spegla det faktiska läget med avseende på markens nyttjande.

Ett exempel härpå utgör mark som upp- låts till begravningsplats. Förslag att an- lägga eller utvidga en sådan skall enligt 1 & begravningskungörelsen den 18 oktober 1963 (nr 540? vid granskningen hos riks- antikvarien åtföljas av uppgift rörande ägande- och dispositionsrätten till den mark som behöver tas i anspråk för ända— målet. I skrivelse den 1 december 1964 till samtliga stiftsnämnder har byggnads- styrelsen, som tidigare var granskningsmyn- dighet i dessa ärenden, uttalat, att inne- börden av föreskriften torde vara, att det vid prövning av förslaget skall kontrolleras, att marken innehas med åtminstone sådan nyttjanderätt att begravningsplatsen, om ej alldeles exceptionella omständigheter föranleder ett avlysande, kan bestå för all framtid. Byggnadsstyrelsen fann inte en tidsbegränsad nyttjanderätt godtagbar utan fäste uppmärksamheten på att >>om upp- låtelse enligt 24 å boställsordningen skall kunna godtas, upplåtelsen måste till sin lydelse avse all framtid». Såsom nyss fram- gått skulle alltså f.n. beslut om markupp- låtelse i sådana fall behöva underställas Kungl. Maj:t, medan själva frågan om anordnandet av begravningsplatsen prövas av riksantikvarieämbetet. Härtill kommer tveksamheten, om ens en av Kungl. Maj:t medgiven nyttjanderättsupplåtelse är lag- ligen tryggad efter 50 år, låt vara att i dessa speciella fall kyrkogårdens karaktär av invigd plats, »res sacra», gör det osan- nolikt att dess framtida bestånd kan ifråga- sättas.

Något sakligt skäl lär dock knappast finnas att i dessa fall begagna sig av

* R 1941: 47. 5 Ändr. 1967: 332.

nyttjanderättsupplåtelse som form för markanskaffning. Då ändamålet är av den art att det kan beräknas bestå för över- skådlig tid, bör erforderlig mark rimligtvis få förvärvas med äganderätt. Stiftsnämnd bör alltså i sådant fall vägra nyttjande- rättsupplåtelse och i stället föreslå att om— rådet säljs.

13.5 Servitut

Servitut skiljer sig från nyttjanderätt ge- nom att upplåtelse av servitut sker till förmån för annan fastighet, den s.k. härs- kande fastigheten. Rättigheten är knuten till denna och är i princip till tiden obe- gränsad. Bestämmelser om upplåtelse av servitut på kyrklig mark saknas helt. Var- ken EBO, EArrSt eller den äldre st-ifts- nämndsinstruktionen har någon föreskrift om upplåtelse av servitutsrätt. Som följd härav har det regelmässigt ansetts an- komma på Kungl. Maj:t att besluta om sådan upplåtelse.

Även Kungl. Maj:t har emellertid i myc- ket begränsad utsträckning använt sig av servitutsformen vid ifrågakommande upp- låtelser. Såsom under 13.4 anförts, har vid upplåtelse av rätt att framdraga ledning Kungl. Maj:ts beslut inneburit upplåtande av en icke tidsbestämd nyttjanderätt även i sådana fall då en fullt klar anknytning till en härskande fastighet funnits och den framställning som låg till grund för Kungl. Maj:ts beslut avsåg godkännande av ett preliminärt upprättat servitutsavtal. Orsa- kerna torde få sökas i följande förhållan- den. I servitutets natur ligger att det in- tecknas till säkerhet för dess fortbestånd. Detta förutsätts i 1 & lagen den 14 juni 1907 (36 s. 25) om servitut. Av ålder har de statliga myndigheterna, däribland kammar- kollegiet, inte velat medverka till att be- lasta kronans egendom eller kyrklig jord med någon form av inteckningar. Motivet härför synes vara förbudet i 77 & regerings- formen (RF) mot förpantning av krono- jord utan riksdagens medgivande. Tidigare

knöts också till de av Kungl. Maj:t med- givna ändamålsupplåtelsema förbud att in- teckna nyttjanderätten ifråga. Denna prin- cip har emellertid omkring år 1960 över- givits, då det vid det starkt ökade antalet försäljningar av kyrklig jord visat sig prak- tiskt olämpligt att en sådan nyttjanderätt inte kan göras sakrättsligt skyddad. Med denna ändrade inställning hos myndighe- terna till inteckningsförfarandet bör i varje fall en del av betänkligheterna mot servi- tutsformen ha fallit.& En annan anledning till att nyttjanderättsupplåtelse föredragits framför servitut kan ha varit det i den juridiska doktrinen uppställda kravet på »perpetua causa», dvs. ett varaktigt bestå- ende av den förmån som upplåts genom servitutet. Rätt att ta väg över annans ägor eller utnyttja en brunn kan anses höra hit, medan däremot behovet av ledningar på annans mark kan ha bedömts vara av mindre bestående natur, varför en ända- målsupplåtelse här framstått som en lämp- ligare form. Ett sådant synsätt kan ha sitt berättigande och kan också i framtiden tjäna som vägledning vid valet av upplå- telseform. Servitutsupplåtelser på kyrklig mark kan därför av praktiska skäl väntas bli rätt sparsamt förekommande också i framtiden.

Eftersom upplåtelse av servitut sker för obegränsad tid, synes det med hänsyn till vad ovan föreslagits i fråga om tidsobe— stämda nyttjanderättsupplåtelser ligga när- mast till hands, att stiftsnämnderna er- håller generellt medgivande att besluta i fråga om upplåtelse av servitut på sådan jord som avses i FörsäljnL. Några allvar- ligare betänkligheter häremot finnes knap- past anledning att hysa, om man tar i beaktande de befogenheter stiftsnämnd

Ett annat exempel på denna inställning ut- gjorde det vid förvärv av fastighet för präst- lönefondsmedel tidigare uppställda villkoret att fastigheten visades vara »fri från alla gravationer» eller »fri från penninginteckning- ar». Numera godtas förvärv av intecknad egendom, men föreskrift lämnas, att fastig- heten skall befrias från inteckning, sedan vederbörande lån slutbetalats.

har, enligt tillämpningsbestämmelserna till sistnämnda lag, när det gäller försäljning av kyrklig jord.7 Upplåtelse av rätt till vattenkraft från strömfallslägenhet bör dock på tidigare anförda skäl underställas kammarkollegiets prövning och beslut.

I detta sammanhang må erinras om att enligt 77 & RF Konungen icke äger utan riksdagens samtycke avhända kronan dess fasta egendom. I den mån kyrklig jord i civilrättsligt hänseende utgör kronoegen- dom har således FörsäljnL karaktären av en fullmaktslag, genom vilken generellt bemyndigande lämnats Kungl. Maj:t eller annan myndighet att medge åtgärd som eljest krävt riksdagens samtycke. Med av- händande i grundlagens mening har jäm- ställts upplåtelse under åborätt eller tomt- rätt. I äldre doktrin tycks en viss tvekan ha rått, om inte riksdagens medgivande skulle krävas också för upplåtelse av nytt- janderätt och servitut. Generella bemyn- diganden från riksdagen att medge sådana upplåtelser inhämtades också årligen t.o.m. år 1941.3 I samband med en omprövning av hela denna fråga i prop. 1942: 241 erinrade emellertid chefen för jordbruks- departementet om att 77 & RF lämnar föreskrifter jämväl om förvaltningen av kronans fastigheter, vilken skall ske »efter de grunder riksdagen därom föreskriver». Någon anledning att söka åstadkomma en formellt enhetlig reglering för försäljning och förvaltning förelåg inte enligt departe- mentschefens mening. Då RF föreskrev, att riksdagen skall fastställa endast grunderna för förvaltningen, men inte uppställde krav på samtycke till upplåtelser i de olika fal- len, syntes det inte motiverat att årligen in- hämta förnyade medgivanden av riksdagen att verkställa upplåtelser av nyttjande- och servitutsrätt. Grundlagen hade snarast be- träffande förvaltningen av den fasta egen- domen anbefallt en reglering i författnings- mässig form och en sådan hade också i stor utsträckning ägt rum. Riksdagen god- tog denna ståndpunkt" och med stöd av dess beslut utfärdades sedermera den för- utnämnda kungörelsen 1942: 615 med be-

myndigande för central förvaltningsmyn- dighet att i vissa fall upplåta servitut och nyttjanderätt. Lagstiftningsvägen skulle så- lunda ett liknande bemyndigande nu kunna ges stiftsnämnden med avseende på den kyrkliga jord som ägs av kronan.

13.6 Tomträtt

24 & tredje stycket EBO innehåller hänvis- ningen: »Om upplåtelse av tomträtt å löne- boställe är särskilt stadgat.» De avsedda bestämmelserna härom återfinns i 4 och 5 55 FörsäljnL och gäller för alla de kate- gorier av kyrklig jord som omfattas av denna lag. Medgivande till upplåtelse av sådan jord under tomträtt må lämnas »där för särskilt fall omständigheterna därtill föranleda». Fråga härom prövas och av— görs av stiftsnämnden respektive kam- markollegiet eller Kungl. Maj:t enligt samma grunder som gäller för försäljnings- ärenden.

Tomträttsinstitutet har såsom uttalats i prop. 1963: 135 — kommit till ringa an- vändning beträffande kyrklig jord och man skulle därför kunna överväga att helt slopa det i detta sammanhang. Markpolitiska ut- redningen har emellertid i sitt betänkande »Kommunal markpolitik» (SOU 1964: 42) funnit tomträtten vara »ett värdefullt hjälpmedel i samhällsbyggandet» och an- befallt det såsom ett redskap för kommu- nernas markpolitik. Med hänsyn till de be- tydande ansträngningar som krävs för att bedriva en aktiv markförvärvspolitik bör kommunerna inte sälja marken igen utan endast upplåta den med tomträtt, vilket ger samhället möjlighet att förbehålla sig huvudparten av ökningen i markens kapi- talvärde.

" Kungl. Maj:t har i brev den 12 januari 1968 till stiftsnämnden i Linköping uttalat, att den rätt som enligt FörsäljnL föreligger att lämna medgivande till försäljning av kyrk- lig jord får anses innefatta rätt att medge, att sådan jord belastas med servitut. Med hänsyn till i lagen angivna värdegränser torde stiftsnämnd i regel vara behörig härtill. Prop. 1941:24, 1941:79. ' JoU 1942: 5, Rskr 388.

Inom den kyrkliga fastighetsförvaltning- en finns inte samma intresse av att driva en aktiv markpolitik som hos de borgerliga kommunerna, som har att trygga marktill- gången för en framtida bebyggelse m.m. Då dessutom upplåtelse av tomträtt i större skala som regel förutsätter en täm— ligen omfattande kommunal planering, åt- gärder för framdragande av ledningar, av- lopp etc., och alltså ställer rätt stora krav på markupplåtarens engagemang, torde denna upplåtelseform endast i undantags- fall lämpa sig för upplåtelse av kyrklig jord.

Markpolitiska utredningen har också i

sitt senare betänkande »Statens och kyr- kans marköverlåtelser» (SOU 1966: 64, s. 64) uttalat, att tomträttsupplåtelser av färdigexploaterad mark för egentligt sam- hällsbyggnadsändamål inte borde tilläm- pas från vare sig statens eller kyrkans sida. Däremot kunde det finnas anledning att överväga statliga och kyrkliga tomt- rättsupplåtelser i fråga om mark för fri— tidsbebyggelse.

Boställsutredningen delar helt denna uppfattning. Upplåtelse av tomträtt i den begränsade omfattning det här kan bli fråga om bör ankomma på stiftsnämnd att besluta om.

14. Naturvården på kyrklig mark

14.1 Gällande bestämmelser om naturvård

I naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822)1 fastslås inledningsvis, att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyd- das och vårdas (l 5). Naturvården anges vara en såväl statlig som kommunal ange- lägenhet, och länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet, medan en särskild myndighet, statens naturvårdsverk, har överinseendet över naturvården i riket (2 5). Lagen anvisar åtgärder som kan vid- tas till skydd för naturvårdsintressena. För behandlingen av frågan om naturvården på kyrklig mark är närmast de bestämmelser av intresse som gäller naturreservat och naturminnen.

Ett område, som bör skyddas eller vår- das särskilt på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skön- het eller eljest märkliga beskaffenhet kan av länsstyrelse förklaras som naturreservat (7 5). På samma grunder kan ett till fastig- het hörande naturföremål med erforderligt område på marken fridlysas som natur- minne (13 5). Vidare kan också ett område av väsentlig betydelse för allmänhetens fri- luftsliv förklaras som naturreservat. I be- slut om bildande av naturreservat eller fridlysning av naturminne skall anges grun- den för beslutet samt föreskrivas de in- skränkningar i rätt att förfoga över fastig- het som behövs för att trygga ändamålet med beslutet (8 5).

Innan länsstyrelsen fattar beslut skall den bereda ägare och innehavare av sär- skild rätt till marken tillfälle att inom viss tid hos länsstyrelsen framställa erinran

mot åtgärden. Detta behövs dock inte om sakägaren skriftligen godkänt den ifråga- satta åtgärden. Föreskrifterna härom finns i 5 & naturvårdskungörelsen den 11 decem- ber 1964 (nr 825), som utgör tillämpnings- kungörelse till naturvårdslagen. I fråga om kyrka tillhörig fastighet och annan ecklesiastik boställsjord än som avses i EBO lär det vara stiftsnämnden, som enligt 2 5 andra stycket 3:o f stiftsnämndsin- struktionen den 16 september 1932 (nr 425), vilken i denna del alltjämt gäller, skall pröva och avgöra ärenden >>om med- givande till fridlysning av naturminnes- märke». När det gäller löneboställe kan tveksamhet råda om pastoratet skall anses äga godkänna bildandet av naturreservat eller fridlysning av naturminne. Till sin karaktär har ju åtgärderna viss likhet med servitutsupplåtelse, även om intrånget inte är till förmån för viss fastighet, och servi- tutsupplåtelser har ansetts kräva Kungl. Maj:ts godkännande. Kungl. Maj:t har också den 29 januari 1965 meddelat beslut i fråga om avtal avseende fridlysning av prästlönebostället Klåverön Norgård 11 i Lycke socken. I detta fall var det dock även fråga om ersättning till betydande be- lopp för det intrång som vållades genom fridlysningsbeslutet.

I 11 & kungörelsen den 30 december 1952 (nr 821) med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av den tidigare na- turskyddslagen stadgades att naturminne — varmed då också kunde avses ett om- råde — på kronomark eller kyrklig mark skulle vårdas och förvaltas av den myndig-

1 Ändr. 1967: 377.

het under vilken marken hörde. För den kyrkliga jordens del har man med myndig- het avsett stiftsnämnderna. Den nya natur- vårdskungörelsen innehåller emellertid andra föreskrifter om förvaltningen av naturreservat eller naturminne. Enligt 7 & kungörelsen skall naturreservat på kronan tillhörig mark vårdas och förvaltas av domänstyrelsen eller den som styrelsen efter samråd med naturvårdsverket för- ordnar därtill. I fråga om naturreservat på annan mark utser länsstyrelsen den som skall utöva vården och förvaltningen. Be- träffande kommun tillhörig mark skall kommunen utses, om inte särskilda skäl är däremot. I övrigt skall skogsvårdsstyrelsen utses, om inte uppdraget med större fördel kan anförtros annan. Länsstyrelsen prövar alltså, om stiftsnämnd lämpligen skall kun- na utses. Begreppet »kronan tillhörig mark» kan vålla oklarhet i fråga om sådan kyrklig jord som i civilrättslig mening ägs av kronan. Det lär dock knappast vara en rimlig tolkning att domänstyrelsen, som efter egna framställningar sent omsider befriats från huvudparten av sin befatt- ning med förvaltningen av kyrklig skogs- mark, nu skulle vårda naturreservat och naturminnen på sådan mark. Detta är ett av många exempel på komplikationer som skulle kunna undvikas, om en generell föreskrift meddelas om att vad i lag eller författning sägs om kronan tillhörig jord inte skall gälla i fråga om kyrklig jord. Bestämmelser som i huvudsak motsvarar innehållet i 1952 års strandlag har också intagits i naturvårdslagen. För att trygga tillgång till platser för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen sålunda förordna att ett strandområde skall vara strandskyddsom- råde (15 5). Ett sådant förordnande inne- bär, att länsstyrelsens tillstånd krävs för byggnadsföretag inom området eller an- läggning som kan hindra eller försvåra allmänhetens tillträde till marken. Till skydd för landskapsbilden äger länsstyrel- sen vidare bl.a. införa förbud mot ny- byggnad m.m. inom visst område utan länsstyrelsens tillstånd (19 5).

Naturvårdslagen innehåller också be- stämmelser om rätt till ersättning av kro- nan för den skada en markägare eller nytt- janderättshavare lider» till följd av att ett område förklaras som naturreservat eller strandskyddsområde eller underkastas till- ståndstvång för nybyggnad (25, 27 och 28 55). En förutsättning för ersättning är att åtgärden medför en uppenbar värde— minskning på marken eller annars vållar avsevärt men. Uppkommer genom reser- vatföreskrifter »synnerligt men» vid fas- tighetens nyttjande kan markägaren på- fordra att fastigheten löses (26 å).

I fråga om naturreservat och naturmin- ne förutsätts, att en kommun som utsetts att vårda och förvalta ett sådant också svarar för kostnaderna. Domänstyrelsen eller en skogsvårdsstyrelse som utsetts att handha förvaltningen kan gottgöras kost- naderna från ett särskilt anslag som under rubriken Naturvård: Kostnader för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt har uppförts i riksstaten fr.o.m. budgetåret 1964/65. I 1965 års statsverksproposition (bil. 11 s. 286) förutsattes, att detta anslag också kunde få tas i anspråk för vård av naturvårdsobjekt som ligger på kyrklig mark och som har fridlysts enligt äldre lagstiftning eller avsätts med stöd av natur- vårdslagen.

14.2. Möjligheter till naturvård på kyrklig mark

14.2.1. Specialbestämmelse om ek och bok

I lagstiftningen rörande den kyrkliga fas- tighetsförvaltningen finns inte några all- männa föreskrifter rörande naturvården. I 45 å EBO, som innehåller bestämmelsen att löneboställes skog skall skötas efter hushållningsplan, stadgas emellertid, att om det från naturskyddssynpunkt är av betydelse, att ek eller bok helt undantas från avverkning eller att ekskog eller bok- skog eljest sköts på visst sätt, skall erfor- derliga bestämmelser härom tas in i pla-

nen. Denna begränsade bestämmelse in- fördes i samband med att kronans regal- rätt till s.k. storverksträd avskaffades och får inte utvidgas så, att naturvårdsföre- skrifter av annat slag tas in i hushållnings- planen. Regeringsrätten har sålunda ge- nom utslag år 19512 undanröjt en resolu- tion av stiftsnämnden i Göteborg, varige- nom stiftsnämnden fastställt skogshus- hållningsplan med föreskrift om inhägnan— de och vård av en löväng, som skulle un- dantas från boställsarrende.

Eftersom skogshushållningsplanen ligger till grund för fastställandet av normalav— kastningen från löneboställes skog, beak- tas f.n. kostnader för naturvårdsåtgärder beträffande ek- och bokbestånd vid nor- maluppskattningen.

14.2.2. Vården av fridlysta objekt

Bortsett från nyssnämnda Specialbestäm- melse gäller beträffande naturvården på kyrklig mark samma bestämmelser som i fråga om andra fastigheter. Fridlysning kan alltså förekomma i fråga om natur- föremål av speciellt intresse från natur- vårdssynpunkt. Kyrklig mark kan också förklaras som naturreservat eller strand— skyddsområde eller omfattas av byggnads- förbud till skydd för landskapsbilden.

I de sistnämnda fallen kan fråga om ersättning från kronan bli aktuell. Till sådan ersättning är enligt 25 & första styc- ket naturvårdslagen inte endast markägare berättigad utan också »innehavare av så- dan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken» som upplåtits innan natur- vårdsföreskrifterna meddelades. Bestäm— melsen avser i första hand arrendator eller annan nyttjanderättshavare. Ett analogt betraktelsesätt bör emellertid tillämpas i fråga om den särskilda rätt till den kyrk- liga jorden som tillkommer ett pastorat eller annan kyrklig avkomsttagare i de fall då kronan civilrättsligt är ägare till jorden.

Vid en bedömning av hur ersättningsbe- stämmelserna skall tillämpas i sådana fall får man beakta det särskilda ändamål jor-

den skall tjäna. Ersättning för intrång bör i princip inte bedömas på annat sätt än ersättning vid försäljning av egendomen. Ersättningsbelopp bör således, om det är av någon ekonomisk betydelse, fonderas och förvaltas på samma sätt som övriga fondmedel som härrör från fastighet av motsvarande slag.

Av större praktiskt intresse torde emel- lertid frågorna om godkännande av reser- vatföreskrift eller fridlysning samt om för- valtningen och vården av de fridlysta na- turvårdsobjekten vara. Med hänsyn till den kyrkliga jordens mycket skiftande karaktär skulle förfarandet enligt 5 & naturvårds- kungörelsen förenklas avsevärt för läns- myndigheternas del, om föreläggande i samtliga fall som rör kyrklig mark kunde riktas till stiftsnämnden. Nämnden skall enligt sin instruktion ha vård och inseende över denna egendom och är genom till- gången till sakkunnig personal väl ägnad att företräda de kyrkliga markintressena i dessa frågor. Föreskrift härom kan må- hända införas i 5 5 andra stycket kungörel- sen. Stiftsnämnden kan i sin tur ta erfor- derlig kontakt i ärendet med markens för- valtare och ev. nyttjanderättshavare. Det synes därför lämpligt att stiftsnämnden får godkänna reservatföreskrifter. Om före- skrifterna medför sådant men att ersätt- ning av kronan kan komma i fråga för in- trånget, bör ersättningsbeloppets storlek utredas, innan godkännandet lämnas. Möj- ligen skulle man kunna tänka sig att till- lämpa en liknande ordning som den som gäller för medgivande till försäljning av kyrklig jord, så att stiftsnämnden skall hänskjuta fråga om godkännande av reser- vatföreskrift till kammarkollegiets pröv- ning, när det kan röra sig om ersättnings- belopp av mera betydande storlek. Där- emot torde ärenden av detta slag under- ställas Kungl. Maj:t endast i en speciell situation, nämligen om överenskommelse om ersättningsbeloppet inte kan träffas mellan länsstyrelsen och stiftsnämnden

* R 1951 not E 64.

resp. kammarkollegiet. Eftersom det enligt 18 & naturvårdskungörelsen är kammar- kollegiet som för kronans talan i mål om ersättning eller inlösen enligt naturvårds- lagen, bör frågan i detta fall hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning. I fråga om själva förvaltningen av naturreservat och naturminnen på kyrklig mark synes några skäl inte ha anförts för att frångå den tidigare ordningen, enligt vilken stiftsnämn- derna hade vården om dessa. Föreskriften i 7 & naturvårdskungörelsen utgör inte heller hinder för länsstyrelsen att uppdra förvaltningen åt stiftsnämnd. Det får för- utsättas att detta i regel blir fallet, efter- som stiftsnämnden in har tillgång till er- forderlig sakkunskap. I anslutning till nu- varande 7 å bör alltså meddelas en generell anvisning till länsstyrelserna att, om inte särskilda skäl föreligger, förvaltningsupp- draget när det gäller naturvårdsobjekt på kyrklig mark bör anförtros åt stiftsnämn- den.

Frågan om hur kostnaderna för vården av fridlysta naturvårdsobjekt skall bestridas har väckts av stiftsnämnden i Göteborg i skrivelse den 8 februari 1955. Över skrivel- sen har kammarkollegiet avgivit utlåtande sedan kollegiet hört stiftsnämnderna. Sex stiftsnämnder anmälde därvid behov av anslag för ändamålet med sammanlagt ca 2500 kr. Kammarkollegiet ansåg frågan lämpligen böra lösas så, att stiftsnämn- derna i sina årliga framställningar om an- slag skulle ta med de belopp som behövdes. Enligt kollegiets mening borde kostnader för vård och förvaltning av naturminnes— märken utgå av statsmedel och därför borde kostnaderna till skillnad från övriga kostnader för stiftsnämndernas verksamhet —— inte gottgöras statsverket ur kyrkofonden. Skrivelsen h-ar inte föranlett någon annan åtgärd än att ärendet över- lämnats till boställsutredningen.

Frågan om anvisande av medel till stifts- nämnd för tillsyn av fridlyst naturskydds- objekt har i ett speciellt fall lösts genom beslut vid 1962 års riksdag i samband med att uppsikten över förvaltningen av för-

samlingskyrkornas skogar överfördes från domänverket till stiftsnämnderna.” För skogsvården på den Torekovs kyrka till- höriga kyrkolägenheten Hallands Väderö, vilken är fridlyst såsom naturpark, anvisa- des enligt 6 & andra stycket 9) LKF medel ur kyrkofonden fr.o.m. budgetåret 1962/63. Beloppet ägde Kungl. Maj:t fastställa. Kostnaderna har alltså enligt det angivna lagrummet hänförts till rubriken »kostnad för annat, av Konungen och riksdagen sär- skilt angivet kyrkligt ändamål».

När markområde eller naturföremål fridlyses genom beslut av statlig myndig- het, är det rimligt att staten svarar för de särskilda kostnader för naturminnesmär- kets vård, som ev. kan uppstå. Denna prin- cip ligger också till grund för det förut- nämnda naturvårdsanslaget i riksstaten. Från anslaget skall vård av naturvårds- objekt kunna bekostas bl.a. i de fall då en kyrklig myndighet är utsedd till förvaltare enligt länsstyrelsebeslut. Även kostnaden för naturvården på Hallands Väderö bör dock lämpligen få bestridas från detta anslag och i fortsättningen inte längre belasta kyrkofonden.

Innan åtgärder för naturvård vidtas har stiftsnämnderna nu enligt anvisningar som utfärdats av Skogsstyrelsen att samråda med vederbörande skogsvårdsstyrelse, som i mån av tillgång på medel har att utbe- tala anslaget mot redovisning av kostna- derna. Ekonomisk redogörelse skall insän- das till skogsvårdsstyrelsen, medan åtgärds- rapport kan insändas direkt till naturvårds- verket.

Med tillkomsten av statens naturvårds- verk kan man räkna med en aktivering av naturvården med ökad fridlysning och in- tensivare vård av naturskyddsobjekten. Kostnaderna för vården av fridlysta natur- vårdsobjekt kan därför väntas öka.

Vill man få en realistisk beräkning av medelsbehovet under det nämnda natur- vårdsanslaget bör behovet för vård av frid- lysta objekt på kyrklig mark beaktas sär-

Prop. 1962: 133, JoU 25, Rskr 269.

skilt för sig vid statsbehandlingen. Man lär därvid få stödja sig på beräkningar av stiftsnämnderna. Givetvis är det svårt att nu närmare uttala sig om den framtida omfattningen av fridlysta objekt på kyrk- lig mark. På grundval av uppgifter som inhämtats från stiftsjägmästarna bör emel- lertid kostnaderna för vården av nu befint- liga naturreservat och naturrninnen på så- dan mark beräknas till ett årligt belopp av 16 500 kr. För vården av de ytterligare na- turvårdsobjekt på kyrklig mark som enligt stiftsjägmästarnas bedömning i framtiden bör avsättas till reservat eller fridlysas som naturrninnen kan beräknas till—komma år- liga kostnader av ca 70 000 kr. Utredningen anser, att administrationen på det regio- nala planet, där verksamhetsområdena för samtliga stiftsnämnder utom den i Visby stift sträcker sig över flera län eller delar av län, skulle förenklas avsevärt, om stifts- nämnderna fick direkt hos naturvårdsver- ket anmäla sitt medelsbehov för att beak- tas i verkets anslagsframställning, och om viss del av anslaget sedan kunde fördelas direkt till stiftsnämnderna för deras natur- vårdande verksamhet.

I den mån medelstilldelningen under an- slaget inte förslår, bör naturvårdsverket och stiftsnämnd kunna på annat sätt mobi- lisera resurser för nödvändiga naturvårds- åtgärder t.ex. genom att anlita arbetskraft som anvisas från länsarbetsnämnderna eller genom att ta kontakt med ideella organisa- tioner eller andra intresserade på orten.

1423. Annan naturvård

Naturvårdsintresset knyter sig emellertid inte enbart till fridlysta naturvårdsobjekt. Det finns i svensk natur och inte minst i kulturlandskapet åtskilligt, som utan att vara så egenartat eller märkligt, att det bör fridlysas, likväl representerar betydande skönhetsvärden eller utgör minnesmärken över en gången tids hushållningsformer.

Som sådana aktuella naturvårdsobjekt på kyrklig mark som kan förtjäna att

bevaras för framtiden framstår i dag bl.a. vissa prästgårdsparker och lövängar. Vår- den av de senare har aktualiserats bl.a. genom en motion vid 1957 års kyrkomöte! vilken särskilt tog sikte på de gotländska s.k. »ängena». I motionen framhölls, att dessa utgör ett karakteristiskt inslag i land- skapsbilden och med sina lövträd och sin märkliga flora representerar ett betydande natur- och kulturvärde. Deras vidmakthål- lande kräver emellertid dels årlig vård borttagande av torra löv och kvistar samt slåtter — dels med några års mellanrum fällning av träd och buskar. Det har visat sig allt svårare att finna arrendatorer som vill hävda dessa ängar eller frivillig arbets- kraft som vill hjälpa pastoraten med häv- den. Kyrkomötet anslöt sig till motionärer- nas förslag om sådan ändring i lagstift- ningen att avdrag för kostnaderna för hävden av ängarna kan medges vid upp- skattningen av prästlöneboställes normal- avkastning.

I utlåtanden tillstyrkte riksantikvarieäm- betet och elva stiftsnämnder kyrkomötets framställning. Kammarkollegiet ansåg vis- serligen, att staten i princip borde svara för naturvårdskostnaderna, men uttalade, att i den mån kostnaden kunde begränsas så, att den inte nämnvärt återverkade på den ekonomiska driften av bostället, syntes ett avsteg från principen kunna göras.

Såväl denna framställning från kyrko- mötet som Visby stiftsnämnds verksamhets- berättelse för år 1956, i vilken frågan om bevarandet av gotlandsängena berörts, har överlämnats till boställsutredningen för be- aktande. Angelägenheten av att frågan blir löst i enlighet med kyrkomötets förslag har vidare understrukits i skrivelse till utred- ningen från Visby stifts pastoratsförbund den 14 december 1961 och från stiftsnämn- den i Visby den 23 december 1963. I sist- nämnda skrivelse upplyses, att det f.n. finns 36 kyrkliga ängar i hävd på Gotland. Arealen är sammanlagt ca 120 ha. Även i

* Motion 18, TillflU 12, Kskr 42.

andra stift — främst i södra Sverige finns enligt stiftsnämndernas uppgifter ett antal lövängar, vilkas fortbestånd är hotat. Endast ett fåtal av dem torde vara av den betydenhet att de blir skyddade genom statligt ingripande med stöd av naturvårds- lagen. För att bevara de övriga får man lita till frivilliga insatser från fastigheter- nas ägare eller förvaltare.

I samband med reformen av tjänstebo- stadssystemet för prästerna har vidare un- der de senaste åren en del större områden (prästgårdsparker) avskilts från prästgård och lagts till lönebostället. I en del fall har dessa parker en karaktär, som det från miljösynpunkt kan vara angeläget att be- vara.

Med hänsyn till våra dagars ökade turism och den snabba omvandlingen av den svenska landsbygden finner utredning- en det angeläget, att de värden vi äger i en vacker natur och i en landskapsbild, som präglats av gammal bygdekultur och en äldre tids brukningsmetoder, kan beva- ras åt framtiden i så stor utsträckning som det över huvud taget är möjligt. Vårt folks medvetande om de värden det här gäller att värna har också stärkts under senare tid genom initiativ som tagits av kommu- ner, ideella organisationer och enskilda. Man kan numera i stor utsträckning räkna med att enskilda markägare känner ansvar också för tillgångar av annan än rent eko- nomisk art och är beredda att göra vissa uppoffringar för att bevara bygdens skön- het och egenart. De krav man i dessa av- seenden kan ställa på en enskild ägare bör med desto större fog kunna riktas mot de kyrkliga markinnehavarna. Prästgårdarna och löneboställena är ofta belägna i soc- kenkyrkans omedelbara grannskap och in- tar därmed på många håll en framträdande plats i den landsskapsbild som känneteck- nar centrum för en äldre kulturbygd. Det är av vikt att såväl bebyggelsen där som det omgivande kulturlandskapet — park, ängsmark eller odlad jord —— behandlas med varsamhet och känsla för vården av estetisk eller kulturell att. Det bör vara

angeläget för kyrkan i vårt land att bevara en miljö som den själv har varit med om att skapa. Man förväntar också, att dess företrädare här föregår med gott exempel. Den kyrkliga boställsjordens karaktär av stiftelseegendom med ändamål att ge stör- sta möjliga avkastning till prästlönekostna— dernas bestridande bör inte utgöra hinder för ett sådant synsätt. I sammanhanget kan erinras om att domänverket sedan länge bedriver en omfattande naturvårdande verksamhet, vilket före tillkomsten av det särskilda naturvårdsanslaget skedde helt på bekostnad av det ekonomiska vinstintresset.

Den naturvård som det här rör sig om på kyrklig mark är av ganska ringa om- fattning, men syftar till att för framtiden bevara väsentliga miljövärden. Kostnader- na för erforderliga åtgärder på ett lönebo- ställe är ofta inte större än att de i och för kan tänkas bäras av det enskilda pastoratet. Kostnaderna kan dock drabba pastoraten ojämnt. Eftersom natur- och landskaps- vården i vår tid knappast framstår som enbart ett bygdeintresse, är det naturligt, att kostnaderna för ett enskilt pastorat i vissa fall fördelas. Detta kunde ske, om de i linje med vad kyrkomötet förordade —— får beaktas vid avräkningen mellan pasto- ratet och kyrkofonden.

Stiftsnämnden bör alltså kunna ålägga ett pastorat att vårda visst naturföremål med rätt för pastoratet att där så kan ske göra avdrag för kostnaden vid den netto— redovisning som utredningen föreslagit skall ligga till grund för avräkningen med kyrkofonden. Om bostället inte lämnar av- kastning av sådan storlek att den möjliggör avdrag, bör i undantagsfall Kungl. Maj:t äga medge bidrag direkt ur kyrkofonden för naturvårdsåtgärd på löneboställe. Inne— fattar naturvården såsom i fråga om lövängarna — skyldighet att på visst sätt hävda ett begränsat markområde, som inte är skogsmark, kan det i vissa fall vara lämpligt att stiftsnämnden får möjlighet att besluta, att området skall undantas från den del av lönebostället som skall arren- deras ut. Föreskrifter om skötseln av mark,

som tagits undan, bör intagas i hushåll- ningsplan. Sådan skulle alltså i dessa fall upprättas även för löneboställe som sak- nar skog. Det rör sig i flertalet fall om föreskrifter, som åtminstone delvis gäller skötseln av träd och buskvegetation.

När det gäller naturvården på skogsmark är det också angeläget, att stiftsnämnden får möjligheter att ta in föreskrifter härom i hushållningsplanen i större omfattning än vad som medges i nuvarande bestäm- melse om vården av ek eller bok. Härige- nom skulle bl.a. frågan om vården av prästgårdsparkerna kunna lösas.

I fråga om de direkt under stiftsnämn- dernas förvaltning stående ecklesiastika arrendegårdarna bör det inte vålla några större svårigheter att på liknande sätt till- godose naturvårdssynpunkterna. Skogen förvaltas här enligt hushållningsplan, som görs upp enligt föreskrifterna i EBO med tillhörande anvisningar. Visserligen skall enligt 3 & EArrSt förvaltningen inriktas på ett tillgodogörande av arrendegårdens av- kastningsförmåga på ekonomiskt sätt, men detta bör lika litet som i fråga om lönebo- ställena hindra att man tar rimlig hänsyn till naturvårdsintressena.

Enligt 9 & EArrSt skall vid utarrende- ring såsom >>arrendegårdens utmark» tas undan bl.a. det som redovisas såsom skogs- mark i skogshushållningsplanen. Utrymme bör här finnas också för att ta undan om- råde som från naturvårdssynpunkt bedöms böra hävdas för sig. Föreskrift om skötseln kan tas in i hushållningsplanen.

Kostnaderna för naturvården bör i dessa fall få bestridas av arrendegårdens avkast- ning. Detta innebär, att kostnaderna i sista hand kommer att bäras av kyrkofonden.

Också för lokalkyrka tillhörig skog upp- rättar stiftsnämnden hushållningsplan. Na- turvårdssynpunkterna kan på motsvarande sätt beaktas där.

I fråga om lokalkyrkornas hemman och lägenheter har stiftsnämnderna enligt den i denna del alltjämt gällande äldre stifts- nämndsinstruktionen vissa förvaltningsbe- fogenheter, såsom att pröva och avgöra

ärenden om nyodling, anläggande av torp eller uppröjande av beteshage på skogs- mark.

I den mån stiftsnämnderna alltjämt skall ha några befogenheter i fråga om lokal- kyrkornas jordinnehav bör hinder inte möta mot att stiftsnämnd också kan ta undan viss mark från utarrendering för jordbruksändamål, om behovet av natur- vård motiverar det.

I sådana fall bör boställsnämnden och församlingens kyrkoråd höras i ärendet. Kyrkorådets samtycke till åtgärden bör krävas, eftersom kostnaderna lär få täckas med avkastningen av kyrkoegendomen eller i annat fall bäras av församlingen.

I fråga om domkyrkohemmanen och domkyrkosysslomanshemmanen föreslår utredningen i annat sammanhang, att för- valtningen av dessa utom i fråga om Lunds domkyrkas fastigheter skall hand- has av stiftsnämnderna. Motsvarande be- stämmelser som gäller för de ecklesiastika arrendegårdarna skulle då bli tillämpliga. Kyrkofondens ekonomi berörs dock inte av åtgärder i fråga om domkyrkoegendo— men. Vad gäller Lunds domkyrkas egen- domar bör stiftsnämndens tillsynsbefogen- heter innefatta samma möjlighet som i fråga om lokalkyrkors hemman att med domkyrkorådets medgivande — ta undan mark från utarrendering och att ta in na- turvårdsföreskrifter i skogshushållnings- planen.

I en del fall lär emellertid naturvården på jordbruksmark kunna tillgodoses i enk- lare ordning än genom att ta undan mar- ken från utarrendering och meddela be- stämmelser i skogshushållningsplanen. Så kan t.ex. vara fallet i fråga om vissa hag- marker, där man kan begränsa sig till att i arrendekontrakt stadga skyldighet för ar- rendator att hålla betesdjur och meddela föreskrifter om betesgång e.dyl. Det bör i sådana fall åligga boställsnämnden att bevaka att naturvårdsintresset på lämpligt sätt tillgodoses i arrendekontraktet. Stifts- nämnden bör kunna meddela anvisningar härom för de enskilda fallen, men boställs-

nämnderna bör också själva kunna ta ini- tiativ i detta hänseende.

Naturligtvis kan det inge betänkligheter att föreskriva mera kostnadskrävande na- turvårdsåtgärder på kyrklig mark i synner- het om fastigheten ger endast obetydlig av- kastning. I en del fall torde man dock kunna påräkna hjälp dels genom medel som står till arbetsmarknadsstyrelsens för- fogande, dels från andra naturvårdsintres- senter. Skogssällskapet lär sålunda ha möj- lighet att åtaga sig eller ekonomiskt bi- draga till vården av en del lövängar. Den- na utväg synes böra närmare undersökas

av de berörda markförvaltarna och stifts- nämnderna.

Genom de nu föreslagna åtgärderna bör det kunna bli ett gemensamt intresse för pastorat, församlingar, boställsnämnder och stiftsnämnder att inom ramen av den egna förvaltningen på bästa sätt sörja för en aktiv natur- och landskapsvård. Dock bör man alltjämt överväga möjligheterna att utverka fridlysning av naturvårdsobjekt av mera betydande allmänt intresse. Här- igenom kan bl.a. lagstadgat skydd erhållas mot blomplockning eller annan åtgärd som kan skada naturen.

| 15. Kulturskyddet för byggnader på kyrklig mark

15.1 Gällande bestämmelser

Till de frågor som har aktualiserats under utredningsarbetets gång och som har ett så nära samband med boställsförvaltning- en, att utredningen ansett sig böra upptaga dem till behandling, hör frågan om kultur- skyddet för äldre bebyggelse på kyrklig mark.

I ett flertal olika författningar, har före- skrifter meddelats till skydd för byggnads- verk från äldre tid. Här skall de i korthet redovisas med särskild hänsyn tagen till vad de innehåller beträffande kyrkliga fas- tigheter.

Genom lagen den 12 juni 1942 (nr 350) om fornminnen har s.k. fasta fornlämning- ar ställts under lagens hägn. Hit hör sådana föremål som forngravar, vårdar och ruiner — däribland ödekyrkor och övergivna kyr- kogårdar ——- med tillhörande område.

Kungörelsen den 26 november 1920 (nr 744) med föreskrifter rörande det offent- liga byggnadsväsendet innehåller i 16 å en allmän föreskrift, att byggnader, som står under statens eller menighets eller allmän institutions eller inrättnings förvaltning, bör omsorgsfullt vårdas och underhållas. Om anordning eller lämning av kulturhistoriskt intresse anträffas i en sådan byggnad skall anmälan därom göras hos riksantikvarien (17 5). Om byggnadsverket på grund av kulturhistoriskt värde är att betrakta som minnesmärke, skall den myndighet eller menighet som förvaltar det ta särskild hän- syn till detta vid dess värd (18 5). Kungl. Maj:t bestämmer vilka statliga byggnader som skall vårdas som byggnadsminnesmär- ken (20 å). Kungörelsen innehåller (28—

34 55 i ändrad lydelse enligt SFS 1960: 689 och 1967: 331) detaljerade föreskrifter om kyrkor och kapell samt planering och be- byggande av kyrkotomt. Där angivna bygg- nads- och planeringsfrågor skall prövas av Kungl. Maj:t eller i vissa fall riksantikva- rien.

Genom dessa båda författningar är det väl sörjt för kulturskyddet i fråga om fasta fornlämningar samt kyrkobyggnader och därmed sammanhörande anläggningar, me- dan det beträffande annan byggnad under statlig eller kommunal förvaltning ges mera allmänt 'hållna föreskrifter om vård och underhåll. I fråga om övrig bebyggelse är möjligheterna till skydd ytterst begrän- sade.

Enligt Iagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation i dess nu gällande lydel- se kan en fastighet tas i anspråk genom ex— propriation »för att bevara kulturhistoriskt synnerligen märklig byggnad eller synner- ligen märklig fast fornlämning som ej kan tryggas på annat sätt eller bereda erforder- ligt utrymme däromkring» (1 5 punkt 12).

Vidare kan länsstyrelse enligt 86 eller 122 56 byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) utfärda förbud mot nybyggnad på ett område som inte ingår i stadsplan eller byggnadsplan, om det bör särskilt skyddas »med hänsyn till förefintlig från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull be- byggelse, fasta fornlämningar eller andra minnesmärken». Vid planläggning skall en- ligt 9 & byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612) ett sådant område såvitt möj- ligt bevaras. I fråga om bebyggelse inom planlagt område föreskrivs i 38 å samma stadga, att >>byggnad av större värde ur

historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt icke får förvanskas vare sig ge- nom arbeten å själva byggnaden eller ge- nom bebyggelse i grannskapet». Byggnads- nämnden har att vaka häröver.

Lagen den 9 december 1960 (nr 690), om byggnadsminnen, som har ersatt lagen den 12 juni 1942 (nr 354) om skydd för kultur- historiskt märkliga byggnader, ger också möjlighet att bereda lagligt skydd åt vissa byggnadsverk. Däri stadgas nämligen, att >>byggnad som bevarar egenarten hos gång- en tids byggnadsskick eller minnet av histo- riskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig, må av riksantikvarien förklaras för byggnadsminne». I samband därmed skall föreskrifter meddelas om vården av byggnaden. Ägare eller nyttjanderättsha- vare kan få ersättning för det intrång som vållas av skyddsföreskrifterna. Lagen gäller inte för »kyrkliga byggnader», varmed av- ses sådana som särskilt uppmärksammats i den nyss nämnda kungörelsen med före- skrifter rörande det offentliga byggnads- väsendet. Prästgård kan däremot omfattas av skydd enligt byggnadminneslagen.

De nu anförda bestämmelserna är alla tillämpliga endast då en byggnads kultur- historiska värde är mera betydande. Därför är det intressant att konstatera, att lagstift- ningen faktiskt har gått betydligt längre, när det gäller omsorger om en särskild kategori av byggnader, nämligen prästgår- darna.

Beträffande bebyggelsen på dessa har nämligen från kulturvårdssynpunkt viktiga föreskrifter meddelats genom år 1940 gjorda ändringar1 i EBO med tillämpnings- bestämmelser. I 7 & EBO infördes då en grundläggande bestämmelse av följande lydelse.

Vid anordnande av ny rästgård så ock vid planläggning och utförande av arbeten be- rörande hus eller andra anläggningar å redan förefintlig prästgård bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande för tillsyn häröver särkilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.

I 32 å EBO infördes föreskriften, att bo- ställsnämnds beslut i fråga om ny präst- gårds anordnande eller om utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning på redan förefintlig prästgård, som från kulturhistorisk eller estetisk syn— punkt kan anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadska- raktär, skall underställas stiftsnämndens prövning och fastställelse.

Samtidigt med dessa tillägg till EBO in- fördes ett nytt 4 kap. i TbEBO med rubri- ken »Om byggnadsföretag å prästgård». Där stadgas i 1 5, att vid sådant byggnads- företag bestämmelserna i 1—19 55 av den nyssnämnda kungörelsen med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet skall iakttas. Vidare skall boställsnämnden höra länsarkitekten i fråga om varje för— slag till byggnadsföretag på prästgård, vil- ket inte bara avser löpande underhållsar- bete, som varken från kulturhistorisk eller estetisk synpunkt ändrar prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär (2 5). Gäller byggnadsföretaget en befintlig prästgård, skall länsarkitekten meddela om han finner företaget vara av sådan betydelse för bygg- nadskaraktären. Om omständigheterna för- anleder därtill skall han först höra lands- antikvarien i ärendet. Har länsarkitekten förklarat byggnadsföretaget äga sådan be- tydelse, eller finner boställsnämnden ändå att så är fallet, skall boställsnämndens be- slut i byggnadsärendet enligt 32 & EBO underställas stiftsnämnden (3 å).

Sammanfattningsvis kan man alltså kon- statera, att kulturskyddet för kyrkliga fas- tigheter är väl tillgodosett i fråga om kyrkor och liknande byggnader samt i väsentlig mån även i fråga om prästgårdar, dvs. boställen som anvisats till tjänstebo- stad åt församlingspräst. I fråga om löne- boställen och ecklesiastika arrendegårdar finns inte några motsvarande speciella före- skrifter.

1 SFS 1940: 733 och 734.

15.2 önskemålen om vidgat kulturskydd

Det förstärkta kulturskydd man velat be- reda prästgårdarna genom 1940 års be- stämmelser beror emellertid nu i hög grad på om boställsnämnderna vid handlägg- ningen av byggnadsärenden verkligen har sin uppmärksamhet riktad på hithörande frågor. Detta förhållande påtalades av byggnadsminnesutredningen i dess betän- kande >>Byggnadsminnen>> (SOU 1956: 26) s. 49, där man också framhöll två andra viktiga begränsningar när det gällde verk- ningarna av bestämmelserna i 7 och 32 55 EBO. Dessa gällde nämligen endast bygg- nader som var insynade som laga hus och var sålunda inte tillämpliga på utsynade hus, ens om dessa ägdes av pastoratet eller församlingen. Och vidare ägde bestämmel- serna giltighet endast så länge prästgården förblev laga prästboställe.

Begreppet >>laga hus» har genom lagänd- ring den 29 maj 1964 (nr 406) utmönstrats ur EBO:s bestämmelser om prästgård. I sak ändrar detta emellertid inte något i det av byggnadsminnesutredningen uppmärk- sammade förhållandet. Endast de byggna- der som hänförs till prästens tjänstebostad omfattas av de särskilda kulturskyddsbe- stämmelserna i EBO. Och ett beslut om att upphäva prästgårdens egenskap av tjänste- bostad behöver inte enligt EBO understäl- las de kulturminnesvårdande myndighe- ternas prövning. Detta innebär, att om ett pastorat bygger ny prästgård och den äldre prästgården inte anvisas som tjänstebostad åt annan präst i församlingen, upphör de särskilda skyddsföreskrifterna i EBO att gälla för den äldre byggnaden.

Byggnadsminnesutredningen framhöll också, att inte ens när stadgandena i och för sig borde vara tillräckliga, såsom i fråga om prästgårdar, var den praktiska tillämpningen alltid helt tillfredsställande.2

Bristerna i det kulturskydd som EBO har avsett att ge har under senare år fått en viss ökad räckvidd. Genom den år 1962 genomförda ändrade pastoratsindelningen

har ett stort antal prästgårdar blivit över- taliga. I och med att de inte längre utgör tjänstebostad åt församlingspräst, torde det med hänsyn till den definition av begreppet prästgård som ges i 1 & andra stycket EBO få anses, att de inte längre omfattas av skyddet enligt 7 och 32 åå EBO. Att pastoratet i vissa fall hyr ut en sådan byggnad till bostad åt en kyrkoadjunkt eller annan präst, som inte är berättigad till tjänstebostad, ändrar inte förhållandet.

Stiftsnämnden i Göteborg har i skrivelse den 20 februari 1962 hos Kungl. Maj:t hemställt om åtgärder med anledning av dessa konsekvenser av pastoratsregleringen. I skrivelsen framhölls, att det i vårt land finns ett stort antal prästgårdar, som utan att vara kulturhistoriskt »synnerligen märk- liga» likväl representerar vad man menar med god byggnadskultur och därigenom äger betydande värde för sin bygd. I ytt- randen häröver tillstyrkte flertalet stifts- nämnder en utredning av frågan. Kammar- kollegiet framhöll, att de härovan refere- rade bestämmelserna i byggnadslagstift- ningen erbjöd möjligheter, som rätt ut- nyttjade torde ge ett inte oväsentligt skydd åt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse på bl.a. förutvarande prästgårdar och andra löneboställen. Kollegiet ansåg dock, att frågan borde överlämnas till boställsutred— ningen för att utredas närmare och då få omfatta kulturskyddet på löneboställen i allmänhet.

I yttrande över boställsutredningens pro- memoria den 15 november 1962 med för- slag till vissa ändringar i EBO m.m. fram- höll vidare riksantikvarieämbetet önskvärd- heten av att förteckningar upprättades över sådana från kulturhistorisk synpunkt vär- defulla prästgårdar som i samband med den nya pastoratsindelningen blir överta- liga. Med hänsyn till utredningens förslag att slopa föreskrifterna i 19 & EBO om inlösen av icke laga hus på prästgårdar fann ämbetet det också önskvärt att en inventering gjordes av förekomsten av så- dana hus.

2 SOU l956:26 s. 69.

Med anledning härav gjorde boställsut- redningen genom sin expert kanslirådet Erik Norberg en skyndsam inventering av de övertaliga prästgårdarna och insamlade i samband därmed också uppgifter rörande förekomsten av dels sådana kulturhisto— riskt märkliga eller för prästgårdsmiljön estetiskt värdefulla uthus eller andra bygg- nader, som efter den föreslagna ändringen i EBO inte skulle vara att betrakta som laga hus, dels sådant icke laga hus som avsågs i 19 å EBO. Materialet samman- ställdes i den promemoria den 30 april 1963 jämte bilagda förteckningar, vilken boställsutredningen med skrivelse den 10 maj 1963 överlämnade till statsrådet Sven af Geijerstam.

I skrivelse nr 9 till 1963 års kyrkomöte inhämtades kyrkomötets yttrande över bl.a. denna promemoria. I skrivelsen lämnades en utförlig redogörelse för promemorians innehåll (s. 16—18). Däri återgavs också ett sammandrag i tabellform av uppgifter- na rörande de övertaliga prästgårdarna. Här må därför blott anföras, att undersök- ningen utvisade, att av totalt 323 övertaliga prästgårdar endast 5 hade sålts och ytter- ligare 30 avsågs att säljas, medan av åter- stoden flertalet var avsedda att uthyras som bostäder, därav 125 till församlings- präster. I skrivelsen till kyrkomötet uttala- de statsrådet af Geijerstam, att den före- tagna undersökningen knappast gav stöd för behovet av längre gående skyddsbe- stämmelser. Möjligen kunde det befinnas lämpligt att — som utredningsmannen föreslagit ta in en erinran om gällande bestämmelser i form av ett tillägg till 7 ij EBO. Vissa kompletterande anvisningar kunde också lämnas, om det visade sig behövligt.

Kyrkomöteta anförde i denna fråga, att i 15 eller 7 5 EBO borde ingå föreskrifter om skydd för ur estetiska eller kulturhisto- riska synpunkter värdefulla hus och präst- gårdsmiljöer på boställe, dvs. på såväl nu brukade övertaliga eller till egentliga löne- boställen överförda prästgårdar.

Vid 1964 års riksdag lade chefen för

ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rag- nar Edenman fram ett på grundval av bo- ställsutredningens promemoria den 15 no- vember 1962 utarbetat förslag till vissa ändringar i EBO,* vilket syftade till att samordna bestämmelserna om prästgård med de allmänna bestämmelserna om tjän- stebostäder. I sammanhanget berörde han också den nyssnämnda undersökningen om behovet av ett vidgat kulturskydd för prästgårdarna. Även han fann, att under- sökningen knappast tydde på något större behov för dagen av längre gående skydds— bestämmelser. Han lade därför inte fram något förslag i denna del men förutsatte, att boställsutredningen skulle överväga frå— gan ytterligare och redovisa resultatet i ett senare sammanhang.

Riksantikvarien har med skrivelse till ut- redningen den 27 maj 1964 överlämnat yttranden som inhämtats från landsantik- varierna samt från Nordiska muséet angå- ende det kulturhistoriska värdet av de över- taliga prästgårdar som redovisats i utred- ningens ovannämnda promemoria. Av de drygt 300 övertaliga prästgårdarna hade endast ett 70-tal visat sig kunna tillmätas kulturhistoriskt värde. Riksantikvarien fann det dock inte möjligt att f.n. framlägga en definitiv lista på kulturhistoriskt märkliga prästgårdar utan förordade i stället att de föreskrifter som kunde komma att utfär- das ges en sådan allmän formulering att de kulturminnesvårdande myndigheterna får möjlighet att framföra sina synpunkter då anledning därtill kan föreligga. För- slagsvis borde en tidsgräns fastställas så, att riksantikvarieämbetets yttrande skall inhämtas över alla förslag till försäljning av prästgårdsbyggnader som är äldre än 50 år. Kunde en likartad bestämmelse gällande ändrings- och reparationsarbeten införas, skulle det i hög grad öka ämbetets möjligheter att övervaka att de kulturhisto- riska värden som de svenska, äldre präst-

Tillf U” 16, Kskr 34. * Prop. 1964: 52.

gårdarna rymmer behandlas på lämpligt sätt och skyddas från hårdhänta ingrepp.

15.3 Utrednlngens förslag

15 .3.1 Prästgårdar och byggnader som tidigare tillhört prästgård

Av vad ovan sagts har framgått att det är på ett par punkter som bestämmelserna i EBO kräver en översyn och komplettering.

För det första har farhågor yppats, att boställsnämnderna inte tillräckligt beaktar behovet att ta särskild hänsyn till präst- gårdsbyggnadernas estetiska och kulturella värden och i förekommande fall inhämtar länsarkitektens yttrande. Detta kan i någon mån förklaras av att de närmare före- skrifterna härom i 4 kap. 2 och 3 55 TbEBO bär utpräglade drag av cirkelre- sonemang, när såsom tidigare refererats det enligt 2 5 är boställsnämnden som prövar om byggnadsföretaget är att hänföra till »sådant arbete för det löpande underhållet, vars utförande varken från kulturhistorisk eller estetisk synpunkt ändrar prästgår- dens yttre eller inre byggnadskaraktär», och om detta inte befinns vara fallet in- hämtar länsarkitektens yttrande. Emeller- tid skall denne i så fall enligt 3 & uttryck- ligen ge till känna för nämnden, om han finner företaget vara av betydelse för byggnadskaraktären just från nämnda syn- punkter. Förklarar han att det har sådan betydelse >>eller finner boställsnämnden ändock sådant fall vara för handen» skall ärendet underställas stiftsnämnden.

För det andra bör det skydd för kultur- historiskt eller estetiskt värdefulla präst- gårdsbyggnader, som man genom 1940 års lagstiftning ville skapa, rimligtvis inte vara beroende av om byggnaderna behåller karaktären av tjänstebostad eller ej. Sam- ma byggnadsbestånd måste i lika mån tryggas, om det upphör att vara präst- gård i teknisk mening.

Blivande bestämmelser bör alltså ut- formas med hänsyn härtill. F.n. gäller enligt 32 & EBO, att fråga om större ny-

eller ombyggnad på löneboställe skall hän- skjutas till stiftsnämnden, om skiljaktiga meningar yppas inom boställsnämnden. Stiftsnämnden har sålunda redan enligt nu gällande lag att i vissa lägen avgöra bygg- nadsfrågor på såväl prästgård som löne- boställe.

Utredningen finner, att man kan komma till rätta med bägge de antydda problemen, om bestämmelsen om underställning av boställsnämnds beslut angående prästgård i 32 & EBO ersätts med en föreskrift att varje förslag till byggnadsföretag som gäl- ler prästgård eller en sådan byggnad på löneboställe som tidigare varit prästgård eller till—hört en sådan, skall av boställs- nämnden överlämnas till stiftsnämnden för godkännande, såvida inte det bara är fråga om löpande underhållsarbete som inte för- ändrar byggnadens yttre eller inre karak- tär. Innan stiftsnämnden meddelar beslut i överlämnat ärende bör det åligga den att inhämta yttrande av länsarkitekten, om inte detta måste anses helt sakna betydelse för bedömningen av ärendet. Med anled- ning av vad riksantikvarien anfört vill ut- redningen dessutom föreslå att, då fråga är om byggnad som kan antas vara mer än 50 år gammal, stiftsnämnden skall vara ålagd att höra landsantikvarien angående företaget.

Härigenom befrias boställsnämnden från att behöva ge sig in på prövning av ett byggnadsföretags estetiska eller kulturhis- toriska aspekter. Och för stiftsnämndens del skulle gälla, att den som regel har att inhämta länsarkitektens yttrande. Genom att lägga beslutanderätten i dessa ärenden på en central myndighet i stiften under- lättar man också för de antikvariska myn- digheterna att meddela allmänna anvis- ningar för handläggningen av hithörande ärenden, om det skulle anses nödvändigt.

Utredningens förslag innebär vidare, att man tillgodoser skyddet av de övertaliga prästgårdar med tillhörande byggnader som blir kvar i pastoratens ägo som löne- boställen. Om däremot en sådan prästgård säljs av pastoratet, kommer försäljnings-

ärendet att prövas av överordnad myndig- het. Risken för oöverlagda åtgärder be- träffande en kulturellt värdefull prästgårds- byggnad skulle minska, om stiftsnämnder- na också i försäljningsärenden som gäller prästgård eller förutvarande prästgård åläggs att höra landsantikvarien, ifall bygg- naderna kan antas vara äldre än 50 är.

15.32 överloppshus på prästgård

Ett problem av mindre omfattning men som dock bör uppmärksammas i samman- hanget utgör sådan på en prästgård befint- lig bebyggelse som med övergången till det nya tjänstebostadssystemet har upphört att vara »laga hus» och som inte längre om- fattas av tjänstebostaden. I vissa fall kan det vara av betydelse, att den likväl beva- ras åt eftervärlden. En möjlighet bör där- för öppnas att, då det rör sig om bebyggel- se som från miljösynpunkt eller på grund av sin ålderdomliga karaktär bör bevaras vid prästgården, ålägga pastoratet att un— derhålla och vårda densamma. Detta skulle kunna ske genom ett tillägg till den f.n. i 13 & EBO meddelade huvudregeln att husen på prästgård skall underhållas och vid behov nybyggas av pastoratet. Däri skulle stadgas att om det på en prästgård finns byggnad som, fastän den icke behövs för tjänstebostaden, prövas vara från kul- turhistorisk eller estetisk synpunkt av be- tydelse för prästgårdsmiljön eller som exempel på en äldre tids byggnadsskick, skall stiftsnämnden efter hörande av lands- antikvarien och pastoratet kunna föreskri- va, att byggnaden skall underhållas och vårdas av pastoratet.

Stiftsnämnden bör också äga att efter pastoratets och tjänstinnehavarens hörande meddela föreskrift om sådan byggnads användning. Den kan t.ex. vara lämplig som expeditionslokal eller kan upplåtas till annan intressent för att användas som för- samlingssal, hembygdsmuseum e. dyl.

Om stiftsnämnden inte föreskrivit något särskilt rörande byggnadens användning, bör i första hand pastoratet och tjänstinne—

havaren få träffa överenskommelse om dis- positionen av sådant överloppshus. Ev. kan det då uthyras såsom garage åt tjänstinne- havaren eller utan särskild ersättning upp- låtas åt honom såsom redskapsbod eller annat förvaringsrum. Kan de inte enas om användningen, bör beslut i ärendet få meddelas av boställsnämnden. Såsom all- män riktlinje bör gälla, att sådant över- loppshus inte får disponeras på ett sätt som kan äventyra dess fortbestånd eller in- kräkta på tjänstinnehavarens rätt till tjänstebostaden med tillhörande område.

Eftersom pastoraten själva helt svarar för prästgårds underhåll, blir det i dessa fall fråga om en viss merkostnad som de får ta på sig, men denna torde inte bli av nämnvärd betydelse.

I vissa fall —— t.ex. i fråga om äldre tion- delada e.dyl. — kan byggnaden måhända vara så belägen, att den lätt kan avskiljas från prästgården och föras till lönebostäl- let, varigenom kostnaderna får bäras av boställsförvaltningen. Att märka är dock, att om byggnaden inte kan utnyttjas för något löneboställets behov, får underhållet inte läggas på arrendatorn, utan huset får undantas vid utarrenderingen.

15.3.3 Övriga kyrkliga fastigheter

Beträffande de ecklesiastika arrendegår- darna samt domkyrkornas och lokalkyrkor- nas egendomar anser utredningen inte, att det behövs några särskilda bestämmelser om kulturskydd. Förstnämnda kategori av fastigheter står direkt under stiftsnämndens förvaltning och det får förutsättas, att denna i tillbörlig utsträckning tillgodoser kraven på god byggnadskultur och ev. be- hov av byggnadsvård på dessa fastigheter.

Enligt 6 & KSLund åligger det den sär- skilt anställde domkyrkoarkitekten att öva tillsyn över »domkyrkan och de henne till- hörande byggnader». Bestämmelsen torde visserligen avse endast själva domkyrkan och därtill anknutna närbelägna byggna- der, men bör kunna ge ett betryggande skydd även för ev. andra stadsfastigheter i

domkyrkans ägo. Däremot saknas anled- ning att Lunds domkyrkas relativt talrika jordbruksfastigheter eller övriga domkyr- kors och lokalkyrkors hemman och lägen—

heter skulle åtnjuta ett starkare kultur- skydd än andra jordbruksfastigheter i vårt land.

16. Placering av prästlönefondsmedel

16.1. Gällande bestämmelser

En kortfattad redogörelse för uppkomsten och användningen av pastoratens präst- lönefonder har lämnats i avsnitt 2.4.2. Prästlönetillgångar av detta slag finns i så gott som samtliga pastorat. Till största delen utgörs fondkapitalet av vederlag för boställsjord, som har sålts eller blivit expro— prierad, eller för rätten att utnyttja bostäl- les naturtillgångar, såsom grus eller torv, men prästlönefonder kan även ha bildats på annat sätt, t.ex. genom donation av enskilda.

Framför allt är det emellertid kom- munernas växande behov av mark för be- byggelse, som under senare år medfört en starkt ökad försäljning av kyrklig jord och därmed en snabb tillväxt av de hos pasto- raten fonderade vederlagsmedlen. Präst- lönefondernas samlade kapitalbelopp, som den 31 december 1940 uppgick till 18 milj. kr,1 hade den 1 januari 1964 vuxit till nära 110 milj. kr, vilket innebär att det sexdubb- lats på mindre än 25 år.

Sammanställer man denna siffra med uppgiften, att prästlöneboställenas sam- manlagda taxeringsvärden år 1965 uppgick till drygt 588 milj. kr framgår det, att det rör sig om en betydande del av kyrkans tillgångar i form av markinnehav, som under dessa år utbytts mot penningfonder.

I samband med 1932 års boställsreform skedde en betydande utvidgning av de möj- ligheter att försälja kyrklig jord som tidi- gare funnits enligt ecklesiastik boställsord- ning den 9 december 1910 (nr 141 s. 42) och sedan 1927 enligt FörsäljnL. Vid be- handlingen av frågan om ändring i För-

säljnL vid 1932 års riksdag påpekade det sammansatta andra lag- och jordbruksut- skottet,a att det förhållandet att de präster- liga lönetillgångarna varit placerade i fast egendom förklarar, att de, ehuru till stor del härrörande från 1000- och 1100-talen, kunnat bevaras till våra dagar med bibe- hållet värde. Med hänsyn till de föreslagna vidgade möjligheterna till försäljning av kyrklig jord fann utskottet det av vikt, att frågan om de uppstående fondernas pla- cering i Värdebeständig valuta snarast vann sin lösning. Utskottet anvisade möjligheten av gemensam förvaltning av ett flertal fon- der genom stiftsnämnderna, som företrä- desvis borde inköpa lämpligt belägna skogs- egendomar och förvalta dem på avkomst- givande sätt samt redovisa avkastningen till vederbörande pastorat. Riksdagena fann emellertid i anslutning till en i ämnet av- given reservation, att frågan inte var till- räckligt utredd och hemställde om utred- ning och förslag angående placering av prästlönefonder i fast egendom, företrädes- vis skogsegendom, eller annan värdebe- ständig valuta.

1932 års kyrkomöte* gjorde en likalydan- de hemställan, och även 1934 års kyrko- möte*s uttalade sig i denna riktning.

Kammarkollegiet, som anbefallts verk- ställa den begärda utredningen, avgav den 3 juli 1940 ett förslag, som i sina huvud- drag innebar, att prästlönefonderna skulle

1 Prop. 1942:142 bil. 1 s. 16. * LZU JoU 1932: 8 s. 59. Rskr 361. * Kskr 2. 5 Motion 4, KLU 12.

inlevereras till kyrkofonden och förvaltas centralt. Kyrkofonden skulle gentemot pas- toraten svara för ett mot resp. lönefond svarande boställskapital, samt årligen be- tala den därpå belöpande räntan såsom s.k. boställsränta till pastoraten. Fondmedlen skulle placeras i fastigheter, och detta skulle också kunna ske lokalt genom pas- toratens försorg.

Sedan kammarrådet H. Skoglund den 17 januari 1941 fått i uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet att ytterligare utreda frågan, avgav han den 23 april 1941 ett betänkande med förslag, som bättre anslöt sig till den decentraliserings- tanke som låg bakom 1932 års boställsre- form och det vid 1932 års riksdag fram- lagda utskottsförslaget. Den sakkunniges förslag lades i huvudsak till grund för Kungl. Maj:ts skrivelse nr 16 till 1941 års kyrkomöte och för prop. 142 till 1942 års riksdag med förslag till lag angående an- vändande i vissa fall av prästlönefond m.m., vilket förslag godkändes av kyrko- mötet3 och riksdagen? För innehållet i denna lag, PrlfL, har redogjorts i avsnitt 2.4.2, vartill här får hänvisas.

Av visst intresse i sammanhanget är det uttalande som kyrkolagsutskottet vid 1941 års kyrkomöte gjorde i samband med sitt godkännande av det framlagda lagförsla— get. Utskottet yttrade bl.a. följande.

Djupast sett blir det ett pastoratsintresse, som tillvaratages genom penningfondernas placering i fast egendom. Då det enskilda pas- toratet ej alltid kan förverkliga detta intresse, måste ett samarbete med andra pastorat ord- nas. Förslaget om bildande av prästlönejords- fonder och förvärv av fastigheter för dessa fonders räkning innebär i själva verket alle— nast en reglering av detta nödvändiga samar- bete genom förmedling av kyrklig myndighet inom stiftet. Då denna myndighet -—— stifts— nämnden står i intim förbindelse med pas- toraten och ofta har att tillvarata deras in- tressen, finnes all anledning att förutsätta, att stiftsnämnd och pastorat i samverkan skola på ett friktionsfritt sätt lösa de frågor, som sam- manhänga med bildande av prästlönejordsfon- derna och inköp av fastigheter för deras räk- ning.

16.2. Nuvarande placerlng av prästlönefondsmedel

16.2.1. Värdebeständig grundförbättring

Som bakgrund till utredningens övervägan- den kan det först vara av intresse att se hur de möjligheter till Värdebeständig pla- cering av fondmedel, som 1942 års lag- stiftning öppnade, har kunnat tillvaratagas ipraktiken.

Vad då först beträffar möjligheten att med prästlönefond bekosta åtgärder som syftar till grundförbättring på ett lönebo- ställe har utredningen gått igenom stifts- nämndernas redovisning av medgivanden till sådana åtgärder under femårsperioden 1958—1962.

Det framgår, att möjligheten att inves- tera prästlönefondsmedel i grundförbätt- ringsåtgärder utnyttjas i mycket växlande utsträckning i olika stift. I några stift uppges sådan användning av kapitalet över huvud inte ha förekommit under perioden, medan i andra stift främst Härnösands, Växjö och Göteborgs —- möjligheten ut- nyttjas flitigt. I medeltal anlitades under femårsperioden drygt en halv milj. kr år- ligen till värdebeständiga grundförbätt- ringsarbeten.3

Till allra största delen — ca 75 % — har medlen investerats i skogsbilvägar och andra vägföretag. Enbart i Härnösands stift har under femårsperioden 964000 kr investerats i skogsbilvägar. I övrigt består grundförbättringarna huvudsakligen i dik- ningsåtgärder och i några fall stenröjning.

16.2.2. Återplacering i fastighet

Möjligheten att använda prästlönefonds- medel till inköp av fastighet för ett enskilt pastorats räkning till löneboställe, har un- der en lång följd av år utnyttjats mycket

KLU 29, Kskr 28. ' LiU 36, Rskr 192. " De redovisade beloppen utgjorde under åren 1958—1962 i jämna tusental kr 489000, 596 000, 578 000, 459 000 resp. 445 000 kr eller i genomsnitt 513 000 kr per år.

sparsamt i förhållande till de omfattande försäljningar av kyrklig jord som har ägt rum. De av Kungl. Maj:t under femårs- perioden 1958—62 prövade inköpsärende- na, som enligt kungörelsen 1942: 967 i då gällande lydelse avsåg förvärv av fastighet till högre värde än 20000 kr, utgjorde i genomsnitt fem per år, med en viss ten- dens till ökning av antalet ärenden mot slutet av perioden. Det sammanlagda vär- det av de av Kungl. Maj:t medgivna för— värven uppgick endast till 3,3 milj. kr för hela femårsperioden, vilket är mindre än den genomsnittliga årliga tillväxten av fondkapitalet under de senaste tjugo åren.

De av stiftsnämnderna under samma femårsperiod medgivna förvärven av fas- tigheten under 20 000 krzs värde torde inte heller ha uppgått till något större antal. En stickprovsundersökning i fem stiftD visar, att man där under åren 1958—1962 prövat ett tjugotal ärenden avseende för- värv på tillhopa 183 000 kr för hela perio- den.

Den andra formen för återplacering av prästlönefondsmedel i fastighet består i att stiftsnämnden tar i anspråk lönefonder från flera pastorat för att förvärva en fastighet, som då kommer att utgöra ett stiftets prästlönefondshemman. Inte heller denna möjlighet *har tillvaratagits i någon större utsträckning. Såsom nämnts under 2.4.2, har sådana förvärv skett endast i fyra stift. Den sammanlagda arealen upp- går till ca 4 220 ha, i huvudsak skogsmark. Den främsta orsaken till att prästlöne- fondsmedel i så ringa utsträckning blivit placerade i fast egendom torde ha varit svårigheten under senare år för pastoraten eller stiftsnämnderna att få förvärva jord— bruks- eller skogsfastigheter. En kort åter- blick på de jordbruks- och markpolitiska synpunkter som under de senaste tjugo åren gjort sig gällande beträffande kyrk- liga markförvärv kan därför vara på sin plats. Både lagen den 21 december 1945 (nr 805) och den 17 juni 1948 (nr 329) om inskränkning i rätten att förvärva jord- bruksfastighet undantog kommunerna från

skyldighet att söka tillstånd till förvärv av sådan fastighet. Jordförvärvslagen den 3 juni 1955 (nr 272) innebar däremot en skärpning för kommunernas vidkomman- de, som medförde att pastoraten måste söka tillstånd till förvärv.

När 1955 års riksdag förelades förslag till nämnda lag,10 framhöll dåvarande che- fen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sam Norup, i fråga om de kyrkliga för- värven för kapitalplacering, att de år 1942 givna rekommendationerna knappast läng- re kunde anses fullt aktuella. Sedan dess hade riktlinjer uppdragits för den all- männa jordbrukspolitiken, som inte minst berörde dispositionen av våra skogstill- gångar. För undvikande av konflikter med dessa riktlinjer var det enligt departements- chefens uppfattning nödvändigt, att präst- lönefonderna i ökad omfattning placerades i annan Värdebeständig egendom än jord och skog. Å andra sidan framhöll statsrå- det, att sådant »särskilt skäl» som enligt lagförslaget kunde motivera förvärvstill- stånd i vissa fall understundom borde anses föreligga med avseende på de kyrkliga förvärven, t.ex. där en församling till gagn för jordbruksnäringen sålt viss egendom och sedan i stället ville köpa annan jord— bruksfastighet av ungefär samma storlek.

Tredje lagutskottet, som anslöt sig till departementschefens uppfattning, förut- satte emellertid inte uttryckligen, att den försäljning som kunde motivera undantag från regeln, skulle ha skett »till gagn för jordbruksnäringen». Denna utvidgning i utskottets av riksdagen godkända utlåtan- de saknade inte praktisk betydelse, efter— som försäljningen av kyrklig jord ju i stor utsträckning sker för att tillgodose kom— munernas behov av mark för tätbebyggelse.

Såsom utförligare relaterats i 12.1 fann 1956 års riksdag det vara obestridligt, att de av riksdagen år 1942 antagna rekom- mendationerna för placering av prästlöne-

9 Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Lunds stift. 1” Prop. 1955: 165, L3U 24, Rskr 345.

fondernas medel inte längre stod i god överensstämmelse med gällande lagstift- ning angående jordförvärv och inte heller med den allmänna målsättningen för jord- politik. Riksdagen antydde därför lämplig- heten att placera fondmedlen i hyreshus. Av 12 kap. har dock framgått att denna ut- väg knappast anlitats.

Den utvidgning av rätten att utan sär- skilt tillstånd förvärva jordbruksfastighet som efter motioner vid 1958 års riksdag11 skedde till förmån för de borgerliga pri- märkommunerna (SFS 1958: 212) medför- de inte någon motsvarande lättnad för pastoraten. Och eftersom ett av avslags- skälen vid lantbruksnämndernas tillstånds- prövning enligt 4 5 1 mom. i 1955 års jordförvärvslag var, då huvudsyftet med förvärvet var kapitalplacering, hade ett pastorat tämligen små utsikter att erhålla förvärvstillstånd. 1958 års jordlagsutred- ning har i sitt betänkande med förslag till jordförvärvslag m.m. (SOU 1961: 49) i tabell 4 (s. 43) redovisat en statistik över de under femårsperioden 1.7 1955—1960 avslagna ansökningarna om förvärvstill- stånd, av vilken framgår att i 25 % eller 610 av fallen avslaget grundat sig på att det varit fråga om kapitalplaceringsför— värv.

I sitt förslag till ny jordförvärvslag tog däremot jordlagsutredningen framför allt sikte på att främja rationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Den intog därför inte samma avvisande hållning till förvärv i kapitalplaceringssyfte, som dåvarande lag- stiftning. Utrednigen förordade en libera- lare tillståndsgivning i fråga om markför- värv i avfolkningsbygder samt i sådana fall, då förvärvet gjorde en väsentlig struk- turförbättring möjlig.

Till frågan om bibehållandet av till- ståndsprövningen för kyrkliga markför- värv uttalade jordlagsutredningen, att man borde avvakta resultatet av utredningen rörande förhållandet mellan stat och kyrka samt av den ecklesiastika boställsutredning- en, innan nu gällande förvärvsprövning från jordpolitisk synpunkt togs bort.

I den nya jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) har emellertid väsentliga lätt- nader — åtminstone i administrativt hän- seende -—— skett i fråga om de kyrkliga markförvärven. Förvärvstillstånd behöver nämligen inte sökas hos lantbruksnämnden för egendom som enligt medgivande av Kungl. Maj:t förvärvas för kyrkligt ända- mål, alltså f.n. för förvärv av fastighet för prästlönefondsmedel om mer än 100000 kr. Vidare har i 4 & jordförvärvslagen det uttryckliga omnämnandet av kapitalpla- ceringsförvärv tagits bort. För de uttalan- den som i anslutning därtill gjordes i prop. 1965: 41 och den till grund för denna lig- gande departementspromemorian har redo- gjorts i avsnitt 8.2.1. Den mera positiva inställning till kyrkliga markförvärv som här kommit till uttryck avspeglas också i Kungl. Maj:ts och lantbruksstyrelsens handläggning av sådana ärenden. Utred- ningen har baserat sina förslag i 8 kap. på förutsättningen att detta synsätt delas av lanbruksnämnderna. Innebörden av 1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken, sådan den avspeglas i t.ex. kungörelsen den 9 juni 1967 (nr 453) om statligt stöd åt jordbrukets rationalisering m.m. är ju ock- så den, att man ser mindre till ägaren än till företagets effektivitet, mindre till famil- jejordbruket än till vad som över huvud taget kan utgöra ekonomiskt lönsamma en- heter.

Att man i så ringa utsträckning inköpt prästlönefondshemman för uppsamlade försäljningsmedel från flera pastorat torde dock inte enbart ha berott på den hittills- varande svårigheten att få förvärva lämp- liga objekt. Det har också, såsom utred- ningen i 8.2.1 påtalat, visat sig svårt att ta tillvara de tillfällen till markförvärv som kunnat erbjuda sig på grund av tidsut- dräkten vid dessa förvärv som måste un- derställas Kungl. Maj:ts prövning. Vidare krävs ju för ett sådant gemensamt förvärv att stiftsnämnden förhör sig hos ett antal pastorat om deras villighet att tillskjuta

" Motion ]: 8, II:101, LaU 12, Rskr 207.

medel för det aktuella köpet. Riksdagens första lagutskott uttalade nämligen vid tillkomsten av 1942 års lag, att den beslu- tande myndigheten såvitt möjligt borde handla i samförstånd med pastoraten. Pas— toratens intresse av saken har emellertid knappast stimulerats av det förhållandet, att för tillskottspastoratens del hela den faktiska avkastningen av deras andel i ett sådant prästlönefondshemman tas upp i avräkningen med kyrkofonden, medan däremot deras avkastning av fondmedel endast tas upp med en schablonmässigt beräknad ränta av 3 %, vilket ger pasto- ten möjlighet att tillgodogöra sig den ev. överskjutande verkliga ränteavkastningen. Utredningens förslag i avsnitt 3.4 anvisar dock ett sätt att komma till rätta med detta problem. En bidragande orsak till att så få prästlönefondshemman har förvärvats kan också ha varit, att det samarbete som detta kräver mellan stiftsnämnderna och pastoraten först under de allra senaste åren har utvecklats i den positiva riktning, som förutsattes av 1941 års kyrkomöte enligt kyrkolagsutskottets under 16.1 återgivna utlåtande. Som framgår av Svenska pasto- ratens riksförbunds yttrande till tredje lag- utskottet vid 1956 års riksdag,12 har det förhållandet att, enligt 4 5 PrlfL prästlöne- fondshemman skall förvaltas av stiftsnämn- den, från pastoratens synpunkt bedömts innebära, »att den kommunala självstyrel- se, som eljest gäller som grundsats för för— valtningen av prästlönetillgångarna, skjuts åt sidan till förmån för en byråkratisk förvaltningsform -— en åtgärd som ej kan påräkna popularitet inom pastoraten». Vid sådant förhållande är det förklarligt, om stiftsnämnderna å sin sida tvekat att be- gagna sig av denna möjlighet att bereda Värdebeständig placering av pastoratens fondmedel. I motion 37 vid 1957 års kyrko- möte yrkade också företrädare för pasto- ratsförbundet bl.a., att laglig möjlighet borde beredas två eller flera pastorat att bilda samfälligheter för gemensamt inköp av jordbruks- eller skogsfastighet utan att stiftsnämnden inträder som förvaltare. Till

detta vill utredningen endast knyta ett på- pekande, att i de fall då flera pastorat bildar total ekonomisk samfällighet, som har hand om alla pastoratsangelägenheter- na, hinder inte lär möta mot att en sådan samfällighet själv förvaltar en gemensamt inköpt fastighet såsom ett samfällighetens löneboställe. Kammarkollegiet har sålunda i sitt nyss åberopade yttrande den 18 april 1967 företrätt den tolkningen. I avsnitt 8.1.2.3 har utredningen vidare förordat en förvaltning av stiftens prästlönefonds- hemman genom ett pastoratens eget sam- arbetsorgan.

16.2.3. Penningfonder

Huvudparten av prästlönefondsmedlen har som sagt hittills inte funnit någon återpla- cering i fast egendom utan förvaltas som penningfonder hos pastoraten. Deras av- kastning skall vid avräkningen mellan pas- toraten och kyrkofonden tas upp med den procent av kapitalet som Kungl. Maj:t med hänsyn till de allmänna ränteförhål- landena bestämmer (7 G LKF). Enligt kungörelsen den 19 september 1945 (nr 633) angående procenttal vid beräknande av fondavkastning jämlikt 7 & LKF har denna t.v. fastställts till 3 %. Med hänsyn till att fondmedlen till inte ringa del har placerats i långfristiga statsobligationer med låg ränta har Kungl. Maj:t inte ansett sig kunna höja procenttalet trots de efter 1945 inträdda förändringarna i den all- männa räntenivån.

Boställsutredningen har vid två tillfällen under utredningsarbetet inhämtat uppgifter rörande prästlönefondernas storlek och fondmedlens placering. De lämnade upp- gifterna har avsett fondernas ställning vid utgången av åren 1960 och 1963. Genom den korta intervallen mellan undersök- ningarna gavs klart belägg för den hastig- het med vilken fondkapitalet f.n. ökar, främst till följd av den fortgående försälj- ningen av kyrklig jord. Prästlönefondernas

Återgivet i EU 11, s. 8.

sammanlagda belopp uppgick vid utgången av år 1960 till 90 milj. kr och hade efter tre år stigit till 107,7 milj. kr. Undersök- ningarna visade också, att prästlönefonder- nas storlek varierar mycket starkt mellan olika pastorat. Det lägsta belopp som för- valtades av ett pastorat uppgick år 1963 till 122 kr, medan samtidigt ett pastorat förvaltade fondmedel om nära 2,4 milj. kr.

En sammanställning av uppgifterna om fondmedlens storlek och placering vid 1963 års utgång lämnas i bil. A. Av denna fram- går, att av fondmedlen var år 1963 67 % eller drygt 72 milj. kr placerade i bankräk- ningar, därav 46,3 milj. kr hos sparbanker och 20,8 milj. kr hos affärsbanker. Sist- nämnda belopp visar sig vara tämligen oförändrat under treårsperioden 1961/63, medan placeringen hos sparbank under samma tid hade ökat med 12,4 milj. kr.

Vidare var år 1963 ca 13 % av fond- medlen placerade i obligationer och i be- gränsad omfattning andra värdehandlingar. Av totalt 14,5 milj. kr med sådan placering är 1963 hade 14,1 milj. kr placerats i obli- gationer. Endast i tre stift hade man dit- tills försökt sig på en placering i aktier och det sammanlagda belopp som använts här- för utgjorde knappt 450 000 kr. Den största posten innehades av dåvarande Brågarps numera Staffanstorps — pastorat, som hösten 1962 hos domkapitlet i Lund an- höll att få placera 400000 kr av sina till sammanlagt 857139 kr uppgående präst- lönefonder i aktier. Domkapitlet, som bl.a. förutsatte att möjlighet kunde finnas för pastoratet att få förvärva skogsmark till löneboställe, medgav dock endast att en fjärdedel av fondkapitalet fick placeras i aktier. Domkapitlets beslut synes grunda sig på bl.a. ett uttalande av 1957 års kyrko- möte.13

Slutligen hade återstående 20 % av präst- lönefondsmedlen eller 20,9 milj. kr place- rats i lån, som huvudsakligen och till unge- fär lika delar —— vardera på drygt 6 milj. kr — fördelade sig på församlingar, pasto- rat och borgerliga kommuner. Denna me- delsplacering gav den högsta genomsnittliga

avkastningen — 4,3 % — medan årsav- kastningen av de på bank innestående fond- medlen år 1963 endast var 3,5 % och placeringen i obligationer samma år gav 3,7 % ränta.

Lån till annan låntagare än kommun förekom endast i obetydlig utsträckning och omfattade totalt 1,8 milj. kr. Därav svarade vattenfallsstyrelsen för ett par lån på tillhopa 780 000 kr. Svenska pastoratens riksförbund har i skrivelse den 28 april 1960, vilken överlämnats till utredningen, uttryckt viss tvekan om domkapitlens möj- lighet att enligt nuvarande lagstiftning medge lån till enskilda industriföretag och anhållit om lagändring för att möjliggöra sådan utlåning. Enligt utredningens upp- fattning lär dock inte något formellt hin- der häremot föreligga enligt gällande be- stämmelser.

Prästlönefondernas faktiska avkastning under år 1963 uppgick till sammanlagt 3 964 559 kr, vilket innebär en genomsnitt- lig förräntning med 3,6 % på kapitalet.

16.3. Tidigare behandling av frågan om placering av fondmedel i aktier m.m.

Enligt de för boställsutredningen medde- lade direktiven bör utredningen med ut- gångspunkt i framlagda utredningsförslag om placering av fondmedel som är i det allmännas vård söka kartlägga lämpliga sätt att placera prästlönefondernas medel. En sammanfattande redogörelse för den hittills förda diskussionen om fondmedels- placeringar bör därför lämnas här som bakgrund till utredningens överväganden i 16.4.

Inom den statliga förvaltningen tycks man först ganska sent ha uppmärksammat frågan om åtgärder för att motverka pen- ningfondernas minskande kapitalvärde till följd av fortlöpande inflation. Sedan 1940- talet har dock Kungl. Maj:t i ökande ut- sträckning medgivit enskilda stiftelser, däri-

” TillfU1 1957: 7, se avsnitt 16.3 5. 166.

bland Nobelstiftelsen, att placera tillgångar i aktier.

Statens sakrevision överlämnade i no- vember 1947 till Kungl. Maj:t en prome- moria angående granskning av stiftsnämn- dernas fastighetsförvaltning, som verk- ställts av särskilda utredningsmän. Dessa behandlade däri även frågan om prästlöne- fondsmedlens placering och fann, att ehuru bostads— och industrifastigheter eller andra liknande fastigheter till en viss grad kunde sägas vara mera värdekänsliga än skogs- och jordbruksfastigheter, måste dock deras värde anses så stabilt, att en medelsplace- ring i dylika fastigheter vore avgjort att föredraga framför den nuvarande i bank- tillgodohavanden och liknande. Om stifts- nämnd inte kunde anses besitta erforderlig sakkunskap och erfarenhet beträffande för- valtningen av sådana fastigheter, torde den i likhet med en enskild fastighetsägare vara i stånd att finna en person, som vore läm- pad att närmast ombesörja förvaltningen av densamma. Fondmedel borde vidare få placeras i aktier i bolag med betryggande realvärdestillgångar. Utredningsmännen re- kommenderade också medlens användning för värdebeständiga grundförbättringar.

Statsmakternas tveksamhet i dessa av- seenden kom till uttryck bl.a. vid 1951 års riksdag,” då en utvidgning av möjligheter- na till placering av förmyndarmedel i real- värden begärdes i ett par motioner. Första lagutskottet framhöll, att gällande bestäm- melser om placeringsobjekt inte var ovill- korligt bindande. Det ville inte bestrida, att vissa skäl talade för den av motionärer- na framförda tanken. Hänsynen till risk- momenten och kraven på insikt och för- utseende vid friare placeringsregler vägde emellertid tyngre för utskottet och i enlig- het med dess hemställan avslog riksdagen motionerna om en utredning rörande reg- lerna för placering av omyndigs medel.

Under hänvisning till 1951 års riksdags- behandling av frågan avslogs liknande motioner även vid 1952 års riksdag.”

Den 21 februari 1951 anhöll domkapitlet i Uppsala i skrivelse till riksräkenskapsver-

ket om uttalande bl.a. om huruvida dom- kapitlet skulle vara bundet av de snäva bestämmelserna om omyndigs medel. Riks- räkenskapsverket anhöll om statskontorets yttrande häröver, vilket avgavs den 19 april 1951. Statskontoret erinrade om 1951 års riksdags behandling av frågan om pla- cering av förmyndarmedel men uttalade, att därest särskilda bestämmelser inte med- delats beträffande placering av ifrågava rande fondmedel, domkapitlet borde kun ha i viss utsträckning placera medlen i i realtillgångar. Beträffande omfattningen 'härav erinrades om, att statskontoret bru- kat tillråda ett restriktivt bedömande av framställningar från styrelser för stiftelser och inrättningar om rätt att placera fond- kapital i egna fastigheter eller i aktier. Statskontoret anförde härom följande.

Anledningen härtill har varit, att dylik pla- cering är förenad med väsentligen andra och större risker än placering i stats- och kom- mun- eller därmed jämförliga obligationer eller i bottenlån i fastigheter och att därför särskilda krav måste ställas på en placerings- verksamhet av förstnämnda art. Under inne- varande år har statskontoret således tillstyrkt, att Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrätt- ningen skulle äga placera högst en fjärdedel av sitt kapital genom inköp av fastigheter och aktier, dock högst hälften härav i aktier. Vidare har statskontoret icke motsatt sig bi- fall till framställning från ekonomidelegerade för humanistiska fonden om tillämpning av samma bestämmelser rörande placering i fas- tigheter och aktier, som gälla för Nobelstiftel- sen enligt SFS 1947z236. Aktieplacering, som för domkapitlet närmast torde ifrågakomma, synes i enlighet härmed böra begränsas till en åttondel av fondkapitalet.

Mot bakgrunden av de medgivanden, som lämnats enskilda stiftelser att placera fond- medel i aktier, hemställde statskontoret sedermera i skrivelse den 24 november 1955 om generellt bemyndigande att pla- cera av ämbetsverk förvaltade donations- fonder till högst en fjärdedel av varje

” Motion I: 92, II: 127, LIU 18. ” I: 357, II: 471, LiU 21.

fonds bokförda värde i vissa slag av aktier och förlagsbesvis.

Riksdagens år 1955 församlade revisorer tog också upp frågan om förvaltning m.m. av vissa statliga fonder till behandling och uttalade, att reglerna om fondmedlens pla- cering var en fråga som självfallet torde uppmärksammas. Revisorerna fann, att en utredning om de statliga donationsfonder- nas och vissa i redovisningshänseende där- med likställda fonders förvaltning, place— ring, redovisning m.m. snarast borde äga rum. Statskontoret och riksräkenskapsver- ket förklarade sig i allt väsentligt dela revisorernas uppfattning och 1956 års riks- dag” hemställde, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning i det av reviso- rerna angivna syftet.

Vid samma riksdag väcktes återigen mo— tioner" om en utredning för att utforma lämpliga regler bl.a. angående placering av omyndigs penningmedel. Första lagutskot- tet, vars majoritet tillstyrkte en utredning om medelsplaceringen, uttalade, att vid en sådan översyn borde övervägas att ge möj- lighet till placering i realvärden i större utsträckning än f.n. Trygghetsprincipen torde dock kräva, att sådana placeringar alltjämt göres beroende av överförmynda- rens samtycke liksom att en riskfördelning sker. Riksdagen följde emellertid reservan- terna i utskottet och avslog även denna gång motionerna om en utredning beträf- fande förmyndarmedlen.

Vid 1956 års riksdag behandlades också ett par motioner angående placeringen av prästlönefondsmedel.” Tredje lagutskottet fann, att man i rådande läge i princip måste godta, att för dessa medel inköp- tes andra fastigheter än jordbruks- eller skogsfastigheter. Med hänsyn till dessa objekts mindre värdebeständiga karaktär måste dock stor omsorg iakttas vid valet av placeringsobjekt, och i allmänhet torde icke andra fastigheter än vanliga hyresfas- tigheter komma i fråga. Kammarkollegiet hade i utlåtande över motionerna ansett sig böra förorda, att pastorat som så önskade, skulle medges rätt att placera fondmedel

även i vissa aktier till högst en fjärdedel av fondens belopp. I likhet med motio- närerna ansåg utskottet emellertid sådan placering inte vara att tillråda »för närva- rande». Riksdagen gav som sin mening till känna vad utskottet anfört.

Den 5 oktober 1956 tillkallade chefen för finansdepartementet, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande samma dag, bankinspektören Kurt Wulff för att verk- ställa utredning rörande den statliga fond- förvaltningen och vissa därmed samman- hängande frågor. Utredningen, som antog benämningen 1956 års fondutredning av- gav den 26 september 1959 betänkandet »Donationsfonder och övriga diverse medel inom statsförvaltningen» (SOU 1959: 29).

Fondutredningen anförde sammanfatt- ningsvis, att värdeförsämringsrisken nu- mera framstår som det allvarligaste hotet mot fondernas fortbestånd. Iakttagandet av den för all sund kapitalförvaltning upp- ställda regeln om riskfördelning förutsätter under sådana förhållanden en liberalisering av tidigare placeringspraxis så att denna omfattar åtminstone i viss utsträckning placering även i s.k. realvärden. Utred- ningen föreslog, att förutsättningar skapas för en frivillig överföring efter hand till statskontoret av statens donationsfonder och gåvomedel, för att där förvaltas i en gemensam placeringsfond. Dennas tillgång- ar torde få placeras i aktier upp till en fjärdedel av kapitalbehållningen. I övrigt bör de medges placering i fullgoda obliga— tioner, inteckningslån och Vissa andra lån samt förlagsbevis vid sidan av insättning i bank m.m. Beträffande de donationsfon- der som även framdeles skall förvaltas separat förordade utredningen i ett s.k. normalplaceringsreglemente mera begrän- sade placeringsmöjligheter, huvudsakligen i obligationer, lån till staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet mot säker- het i obligationer eller inteckning, samt i bank.

SU 94 p. 18, Rskr 234. " I: 335, 11: 276, LIU 11. .. 1:464, n: 599, UU 11, Rskr 179.

Vid betänkandet var fogat ett särskilt yttrande av utredningens experter bank- direktören i riksbanken Å. Lundgren och riksgäldsdirektören S. Widlund, vilka fann den svårbedömliga frågan om en värdesäk- ring genom placering i aktier vara av den principiella art att den borde lösas i ett större sammanhang. De hänvisade till att 1959 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om en skyndsam utredning av värdesäk- ringsfrågan” och ansåg, att denna utred- ning borde avvaktas, innan ståndpunkt togs till det av fondutredningen framlagda för- slaget.

Med anledning av en av domkyrkosyss- lomannen Ove Hassler m.fl. vid 1957 års kyrkomöte väckt motion”O framhöll kyrko- mötet angelägenheten av att det av 1956 års riksdag till Kungl. Maj:t överlämnade ärendet rörande placeringen av prästlöne- fondsmedel — med beaktande av i motio- nen gjorda rekommendationer — bedrevs med största möjliga skyndsamhet. Första tillfälliga utskottet ansåg sig i sitt utlåtan- de över motionen kunna förorda, att pla- cering av fondmedel i aktier tillåtes, i varje fall i den omfattning kammarkolle— giet föreslagit i utlåtandet över motioner vid 1956 års riksdag, dvs. till högst en fjärdedel av fondens belopp. Kyrkomötets skrivelse har överlämnats till boställsutred- ningen för beaktande.

Vid 1958 års kyrkomöte återkom Hass- ler, som har ägnat stor uppmärksamhet åt hithörande frågor,21 med motion om en skyndsam utredning angående placering av viss del av kyrkofondens kapital i värde- beständig valuta samt om omedelbar pla- cering av en del av fondens kapital i akti- er.22 Kyrkomötet beslöt att anhålla hos Kungl. Maj:t, att motionen skulle över- lämnas till 1956 års fondutredning för beaktande samt att, oberoende härav, åt- gärder snarast skulle vidtas för placering av kyrkofondsmedel i aktier. Fondutred- ningen ansåg sig dock inte kunna förorda någon annan placering av kyrkofondsme- del än enligt det föreslagna normalplace- ringsreglementet med hänsyn till att för—

hållandet mellan staten och kyrkan befann sig under utredning, varvid även kyrko— fondens ställning torde bli prövad.

Även vid 1961 års riksdag!” väcktes mo- tioner i syfte att få »en allsidig utredning angående kyrkliga fonders placering på sätt, som skyddar dem mot värdeförlust i följd av ändringar i penningvärdet». Vid utskottsbehandlingen hänvisades till att härmed sammanhängande problem nu var under utredning genom den år 1959 till- satta värdesäkringskommittén. Beträffande de kyrkliga fondernas förvaltning anförde tredje lagutskottet.

Generellt synes man kunna säga, att medlen för närvarande placeras på sätt som är ägnat att bevara det nominella värdet men icke att tillgodose en realvärdemässig stabilitet, vilket förhållande ur många synpunkter måste anses otillfredsställande. Ehuru det är vanskligt att sia om den kommande ekonomiska utveck- lingen i vårt land föreligger enligt utskottets mening starka skäl för motionärernas uppfatt- ning såvitt avser att de av statliga och kyrk- liga organ förvaltade donationsmedlen bör placeras i realvärden i större utsträckning än vad för närvarande i allmänhet är fallet. Medlens placering i fastigheter kan i särskilda fall vara utesluten av förvaltningstekniska skäl. Mot aktieförvärv bör sådana skäl icke utgöra hinder. Den förlustrisk som måste vara förbunden med en sådan placering kan i viss mån motverkas genom spridning av aktie- sortimentet.

Under hänvisning bl.a. till att boställsut— redningen hade att behandla frågan om placering av prästlönefondsmedel och till att domkapitlens fonder och kyrkofonden omfattades av förslagen i fondutredningens betänkande, till vilka Kungl. Maj:t ännu inte tagit ställning, avstyrktes likväl mo- tionerna och de föranledde inte någon riksdagens åtgärd. Värdesäkringskommittén avgav den 25 oktober 1963 betänkandet »Indexlån»

” SäU 2, Rskr 269. 2" Motion 37, Tillf U1 7, Kskr 35. ” Jfr hans bok »Värdebeständig placering av kyrkans fonder», Linköping 1960. Motion 39, Tillf U1 12, Kskr 16. Motion I: 108, 11: 136, EU 23.

(SOU 1964: 1 och 2). Så länge statsmakter- na inte tagit ställning till däri framförda rekommendationer och förslag, har de givetvis ett ganska begränsat, teoretiskt intresse. Det bör dock nämnas, att kommit- tén fann att nya värdesäkra placeringsfor- mer behövs för det långsiktiga sparandet och att indexlån kan bli »ett alternativ eller ett komplement till direkta eller indirekta placeringar i realkapital via köp av fast egendom och aktier». Av större praktiskt intresse i sammanhanget är emellertid kom- mitténs undersökningar rörande aktier som värdesäkert placeringsobjekt. Såväl det av kommittén studerade materialet som dess teoretiska överväganden visar »att samban— det mellan aktiemarknadens kursutveckling och prisnivåutvecklingen är positivt, sedan väl tillfälliga fluktuationer utjämnats». Av- kastningen av individuella aktier uppvisar dock en betydande spridning kring genom- snittsvärdet även på lång sikt. Det faktiska utfallet beror därför i väsentlig mån på hur aktieportföljen är sammansatt. Sam- tidigt påvisar emellertid kommittén en tendens till stark samvariation mellan för- skjutningar av individuella aktiers avkast- ning inom den svenska aktiemarknaden, vilket innebär, att den genomsnittliga av- kastningen också av stora och väl diffe- rentierade aktieportföljer inte undgår att påverkas av en ogynnsam utveckling av kurser och utdelningar.

16.4. Utredningens överväganden och förslag

16.4.1. Inledande synpunkter

Det måste anses vara ett allmänt intresse, att prästlönetillgångarna ger en så god avkastning som möjligt. De i det föregå- ende föreslagna åtgärderna för att ratio- nalisera det kyrkliga jord- och skogsbruket syftar också direkt härtill. Utredningen har emellertid kunnat konstatera, att avkast- ningen av lönetillgångarna numera endast till en mindre del — ca 15 % — täcker de faktiska avlöningskostnaderna. Återstoden

bestrids av utdebiterade medel, och i sista hand träder kyrkofonden in som utjäm- nande faktor mellan pastoraten. För det enskilda pastoratet torde det avgörande vid placeringen av penningfonderna under sådana förhållanden inte i första hand vara att vinna en hög avkastning, utan att trygga kapitalets realvärde.

Det måste också från det allmännas synpunkt inge betänkligheter, att de sam- manlagt mycket stora och genom försälj- ningar snabbt växande prästlönefonderna inte bevaras till sitt reella värde. Lönebo- ställenas sammanlagda taxeringsvärden uppgick år 1944 till 191 milj. kr24 och hade — trots under mellantiden skedda försäljningar — stigit till 432 milj. kr år 195925 och till 588 milj. kr år 1965, vilket innebär att värdena under 20 är mer än tredubblats. Till en del torde stegringen förklaras av den betydande upprustning av byggnadsbeståndet som skett på lönebo- ställena under denna period. Huvudsak— ligen torde den dock bero på en anpass- ning av taxeringsvärdena till det aktuella penningvärdet. Under samma tid steg kon- sumentprisindex, som i huvudsak kan tjäna som en mätare på penningvärdet, med 108 %, vilket innebär att penningvärdet sjönk med mer än hälften under perioden. Siffrorna visar alltså, att medan penning- fondernas värde sålunda snabbt reducerats, har den fasta egendomen kunnat väl hävda sitt värde.

Riksdagen tog år 1958 i ett annat sam- manhang ställning till frågan om återpla— cering av uppsamlade fondmedel från för- säljning av mark i allmän ägo. Riksdagens år 1957 församlade revisorer hade gjort vissa uttalanden beträffande domänverkets markfond, som till följd av kronans avytt- ringar av fast egendom vuxit från ca 3 milj. kr år 1916 till 44,4 milj. kr år 1946. Av revisorernas uttalanden må citeras föl- jande.

Prop. 1950: 209 s. 18. ”5 SOU 1963: 39 s. 58.

Givetvis kan statsverket i sin egenskap av fastighetsägare i många fall icke motsätta sig de anspråk på övertagande av fast egen- dom som av skilda anledningar framställas, vare sig det gäller allmänna syften, såsom för väg- eller andra kommunikationsändamål, försvarets behov, sjöregleringar, framdragan- de av kraftledningar och liknande, eller när enskilda intressen medverka, exempelvis vid ägoutbyten för omarrondering av skogsmark samt vid försäljningar till enskilda av jord- bruksdomäner, lägenheter och avskilt liggande smärre skogslotter o.d. Det måste enligt revi- sorernas mening vara i hög grad önskvärt, att domänverket i dylika fall äger möjlighet att genom en liberal försäljningspolitik till- mötesgå framställningar om övertagande av mark för skilda ändamål. En förutsättning för att så skall kunna ske bör dock vara, att do- mänverket beredes möjlighet att i motsvaran- de utsträckning förvärva skogsmark på andra håll, främst givetvis sådana större komplex eller skiften som lämpa sig för skogsbruk i den av domänverket bedrivna formen.

Såsom tidigare nämnts ha statsmakterna i fråga om markfondens ianspråktagande fast- ställt, att medel som inflyta vid försäljning och annan överlåtelse av på domänfonden redovisad mark skall användas för återköp av skogsmark. Med hänsyn härtill kan det enligt revisorernas mening icke anses till- fredsställande, att mycket betydande belopp samlas på denna fond utan att återförvärv kommer till stånd. Revisorerna äro medvetna om att stora svårigheter föreligga att finna för markfondens medel lämpliga placeringsobjekt, helst som även andra allmänna institutioner uppträda som konkurrerande köpare. Mot bakgrunden av den utveckling som skildrats i det föregående vilja emellertid revisorerna framhålla önskvärdheten av att det allmännas markpolitik bedrives efter sådana linjer, att det beträffande markfondens handhavande fattade riksdagsbeslutet kan praktiskt full- följas.

Med anledning härav uttalade statsut- skottet vid 1958 års riksdag,”3 att det för- hållandet att domänverket i växande om- fattning frånhändes realkapital utan mot- svarande omplacering av därvid erhållna ersättningsbelopp i värdebeständiga till- gångar, inte torde låta sig väl förena med de riktlinjer för markfondens handhavande som riksdagen tidigare fastställt. Utskottet och riksdagen instämde i riksdagsrevisorer- nas nyss återgivna uttalande.

De synpunkter som riksdagen i detta fall gav uttryck åt måste enligt utredningens mening i motsvarande mån göras gällande beträffande prästlöneboställenas mark, som i en ännu snabbare takt omsätts i fondmedel. En förutsättning för försälj- ning av kyrklig jord är enligt 2 & FörsäljnL, att försäljningen »icke är till olägenhet för det allmänna». Det kan ifrågasättas, om inte utbyte av värdebeständiga tillgångar mot penningfonder i den omfattning som nu sker innebär en sådan olägenhet och att det därför vore motiverat med en restriktivare försäljningspolitik, så länge möjlighet inte erbjuder sig till placering av försäljningsmedlen i likvärdig egendom. I vissa fall har man också vid försäljning av kyrklig jord till borgerlig kommun, som ju inte är underkastad tillståndsprövning för förvärv av fastighet, rest krav på att annan jord anvisades i vederlag.

En medelsplacering enligt huvudreglen i PrlkL, dvs. i överensstämmelse men vad som gäller för placering av omyndigs pen- ningmedel, framstår i dag som klart otill- fredsställande, eftersom placering på bank— räkning eller i de i 15 kap. 4 & föräldra- balken angivna slagen av värdepapper eller lån f.n. endast är ägnad att bevara medlens nominella värde och göra dem räntebäran- de, men inte innebär en Värdebeständig placering. Medvetandet härom ligger också bakom den år 1942 meddelade föreskriften om att en tiondel av fondmedlens avkast- ning årligen skall läggas till kapitalet. Läget skulle givetvis förändras radikalt, om in- dexlån i någon form införes i framtiden. Så länge denna möjlighet inte realiserats, framstår emellertid placering i fastighet eller i aktier som de tänkbara alternativen för att trygga en viss värdebeständighet och utredningen begränsar sina överväganden till dessa.

16.4.2. Jordbruksfastigheter och skog

Försäljningen av pastorats boställsjord torde hittills i första hand ha haft till

" SU 1958: B 34 p. 38.

syfte att tillgodose aktuella markbehov, t.ex. för kommunernas bostadsförsörjning. Tätorternas snabba tillväxt har medfört, att många centralt belägna jordbruksfas— tigheter inte på längre sikt kan förväntas bestå som självständiga brukningsenheter sedan delar av dem tagits i anspråk för exproprieringsändamål. Utredningen har emellertid vid behandlingen av rationali- seringsfrågorna mot bakgrund av den gjorda fastighetsinventeringen funnit skäl att räkna med att antalet försäljningar av icke lönsamma jordbruksfastigheter och brukningsenheter, som inte bör bestå som självständiga enheter, i framtiden skall öka också som följd av en målmedveten struk- turrationalisering från de kyrkliga myndig- heterna sida. Prästlönefonderna kommer då att tillväxa också genom sådana direkta rationaliseringsåtgärder. Denna biverkan av rationaliseringssträvandena bör, för att den inte skall verka hämmande, kompen- seras av ökade återplaceringsmöjligheter. I beaktande av vad utredningen anfört i avsnitt 8.2.1 är utredningen emellertid inte benägen att se frågan om fondmedels- placeringen som en ren värdesäkringsfråga. Samtidigt som det med hänsyn till värde- beständigheten är angeläget att återplacera fondmedlen i fast egendom, bör också vid förvärvet av fastighet strukturrationalise- ringen inom jord- och skogsbruket tas med i bilden. Om nämligen placeringen av prästlönefondsmedel i fastighet sker på så sätt att man genom tillköp av jord förstär- ker ett befintligt löneboställes jordbruk eller skog och bostället därigenom från brukningssynpunkt ökar i värde, har man ju vunnit någonting utöver själva den värdesäkra fondmedelsplaceringen. Med en ökad avkastning på längre sikt från löne- boställena minskar behovet av utdebitering i pastoraten. Såsom utredningen tidigare antytt bör det även finnas goda förutsätt- ningar att göra de uppsamlade prästlöne- fonderna till aktiva redskap vid den struk- turrationalisering av den kyrkliga jorden, som utgör ett led i det svenska jord- och skogsbrukets pågående omstrukturering.

Av kap. 4 och 5 samt de i bil. B och C redovisade undersökningarna av det kyrk- liga fastighetsbeståndet torde klart framgå, att det behövs en genomgripande omstruk- turering av det kyrkliga jord- och skogs- bruket för att anpassa det till den ut- veckling som är på gång inom landet. I ett sådant läge, då kyrkan inte bör genom sitt splittrade egendomsbestånd ligga hind- rande i vägen för en allmän strukturratio- nalisering och då å andra sidan hinder inte bör resas mot att också det kyrkliga fastighetsbeståndet får de] i en allmän upp- rustning av produktionsenheterna, är det enligt utredningens mening angeläget, att frågan om prästlönefondernas återplace- ring får en lösning som i första hand till- godoser rationaliseringskraven inom jord- och skogsbruket. Först i andra hand bör den bedömas som en ren kapitalplacerings- fråga. Utredningens uppfattning härvidlag leder till att den anser sig alltjämt böra ge prioritet åt en fondmedelsplacering i jord- bruks- eller skogsfastigheter.

I de fall då ett pastorat, som innehar prästlönefondsmedel, förvaltar ett lönebo- ställe som bedöms vara värt att bibehålla för framtiden, synes alltså i första hand möjligheten att med fondmedlen förvärva tillskottsjord till detta boställe böra över- vägas. Likaså bör förvärv av tillskottsjord för ett enskilt pastorats räkning kunna komma ifråga, om ett boställe som visser- ligen i nuläget bedöms som mindre lönsamt därigenom erhåller sådan förstärkning att dess framtida bestånd som självständig och bärkraftig brukningsenhet kan anses tryg— gad. En tredje situation är den, när ett pastorat disponerar omfattande prästlöne— fonder och möjlighet erbjuder sig att inom eller utom pastoratet — förvärva en även på lång sikt bärkraftig jordbruks- eller skogsfastighet till nytt löneboställe åt pas- toratet.

Om inte någon av de här antydda tre situationerna föreligger, bör det inte före- komma att ett pastorat ensamt placerar sina fondmedel i jord eller skog. Flertalet pastorat förfogar inte över fondmedel

till sådana belopp att de medger något mera betydande markförvärv och det gäl— ler ju inte bara att placera fondmedlen i Värdebeständig egendom, utan också att finna sådana placeringsobjekt som kan väntas ge skälig avkastning för det ända- mål de skall tjäna.

Från lönsamhetssynpunkt måste ett allt- för splittrat fastighetsbestånd undvikas. Från denna synpunkt bör pastoratens önskan att placera fondmedel kunna gå hand i hand med allmänna rationalise- ringssträvanden, om de många smärre prästlönefonder som hos skilda pastorat uppkommer i samband med försäljning av icke bärkraftiga boställen i stället an- vänds till gemensamt förvärv av fastigheter av sådan storlek som kräver en större samlad kapitalinsats. I likhet med vad som nu är anbefallt i kungörelsen den 11 de- cember 1942 (nr 967) med föreskrifter rörande tillämpningen av PrlfL synes dessa lämpligen böra utgöras av »helst större och företrädesvis av skogsmark bestående, inom stiftet belägna egendomar». I nära samarbete mellan de statliga rationalise- ringsorganen, stiftsnämnderna och pasto- ratens egna organ bör rationella bruk- ningsenheter kunna skapas, vilka ger god avkastning på de däri placerade fondmed- len. Det i 8.1.2.3 föreslagna, för pasto- raten gemensamma förvaltningsorganet för skog och prästlönefondshemman bör kun- na spela en aktiv roll i sammanhanget ge- nom att föreslå lämpliga objekt för för- värv och att genom sin direkta kontakt med pastoraten och kännedom om dessas önskemål ge anvisning på fondmedel som lämpligen kan tas i anspråk för förvärv av fastighet till prästlönefondshemman.

16.4.3. Annan fastighet

Som framgått av redogörelsen för den tidigare diskussionen om fondmedelspla- ceringen, har placering i annan fast egen- dom än jordbruks- eller skogsfastighet betraktats som ett sämre alternativ, efter- som bostads- eller industrifastigheter an-

setts vara mindre värdebeständiga. 1956 års riksdag fann av denna anledning, att vid sådan placering inga andra fastigheter än vanliga hyreshus borde komma i fråga.

Detta alternativ för placering av fond- medel har också framförts huvudsakligen mot bakgrunden av en markpolitik och en jordförvärvslagstiftning som i stor utsträck- ning omöjliggjorde prästlönefondsmedlens återplacering i jord eller skog. I den mån 1965 års lagstiftning nu medför ökade möjligheter härvidlag, kan placering i an- nan fast egendom åter synas framstå som ett alternativ som endast undantagsvis bör komma i fråga.

En sådan bedömning förefaller emeller- tid i dag knappast realistisk. Redan präst- lönefondernas nuvarande omfattning inger tvivel på möjligheten att i full utsträckning återplacera dem i lämpliga jordbruks- eller skogsfastigheter, i synnerhet som en skärpt konkurrens med andra intressenter kan väntas bli en följd av den liberalare för- värvslagstiftningen. Vidare bör de bety- dande investeringar som krävs för ett lön- samt jordbruk ge anledning till att i vissa fall överväga om inte placering i annan fast egendom också kan ge goda resultat utan att kravet på värdesäkring nämnvärt eftersättes.

Som lämpliga objekt bör därvid huvud- sakligen större hyresfastighet i stad eller annan tätort ifrågakomma och detta bör anges i författningstexten. Sådant förvärv synes ligga särskilt väl till för stadspastorat och likartade pastorat, som disponerar mycket stora prästlönefonder.

En speciell situation förtjänar att i detta sammanhang särskilt uppmärksammas. Det förekommer, att pastorat placerar fond— medel i lån till församling för uppförande av församlingshus med lokaler för olika grenar av den frivilliga kyrkliga verksam— heten etc. För församlingarna har detta ofta varit till stor fördel, eftersom det under senare år kunnat visa sig svårt att erhålla nödvändiga lån på annat håll. Dessa församlingshus är ofta mycket på- kostade och föga räntabla och kan med

ändrade tidsförhållanden och arbetsformer för den kyrkliga verksamheten komma att utgöra en ekonomisk belastning för för- samlingen. Med tanke på lönsamheten på längre sikt bör övervägas om man inte, såsom ofta sker i de fria samfundens bygg- nadsverksamhet, kan inordna de för för- samlingsändamål erforderliga utrymmena i en fastighet, som i övrigt rymmer hyres- lägenheter för kontors- eller bostadsända- mål och som kan förväntas mera lång- siktigt ge en god ekonomisk avkastning. En sådan fastighet behöver då inte heller uppföras i församlingens regi utan kunde utgöra placeringsobjekt för prästlönefonds- medel, varvid församlingen av pastoratet hyr de för församlingsändamål inrättade lokalerna, så länge behov därav föreligger.

Placering av prästlönefondsmedel i hyresfastighet bör emellertid också kunna komma ifråga i sådana fall, då man söker ett lämpligt placeringsobjekt för fondmedel från flera pastorat. I samråd med pastora- tens samarbetsorgan bör stiftsnämnden därför kunna pröva även denna alternativa placeringsmöjlighet, i synnerhet i stift där utsikterna att förvärva större samman- hängande skogsmarksarealer ter sig mindre lovande.

16.4.4. Aktier och förlagsbevis

Av 1956 års fondutrednings ovan under 16.3 refererade betänkande SOU 1959: 29 framgår bl.a. att rätt att placera medel i aktier inte föreligger för statskontorets fondförvaltning. Nobelstiftelsen får emel- lertid enligt sitt av Kungl. Maj:t utfärdade reglemente placera högst 60 %, av kapita- let i aktier och förlagsbevis och Humanis- tiska fonden får placera högst en fjärdedel av kapitalet i sådana värdepapper. Vidare tillåter överförmyndare numera tämligen allmänt inköp av aktier noterade på Stock- holms fondbörs vid placering av omyndigs medel.

Fondutredningen fann en företagen un- dersökning i stort sett bekräfta, att aktie- placeringar under de senaste decennierna

hade medfört en påtaglig realvärdesäkring. Samtidigt uttalades, att den effektiva för- räntningen i stort sett varierade med den allmänna räntenivån. Fondutredningen för- ordade dock placering i aktier och förlags- bevis bara i fråga om de donationsfonder som föreslogs bli sammanförda till ge- mensam förvaltning hos statskontoret. Ut- redningen ville dessutom begränsa rätten till placering i aktier att dels gälla sådana aktier som noteras på Stockholms fond— börs, dels till en början omfatta endast 25 % av fondernas nettokapital. I fråga om förlagsbevis, som av fondutredningen tillmätts en relativt hög grad av säkerhet, förordades ingen annan uttrycklig begräns- ning än att endast sådana som är noterade på Stockholms fondbörs bör få komma i fråga. Fondutredningens förslag har emel- lertid ej lett till några konkreta åtgärder.

Med hänsyn till de upprepade framställ- ningar som under det senaste årtiondet i olika sammanhang gjorts angående de kyrkliga fondernas placering i bl.a. aktier bör denna fråga nu komma till ett avgö- rande.

Utredningen vill först parentetiskt an- föra följande. Frågan om placering av kyrkofondens kapital ligger visserligen något vid sidan av boställsutredningens område. Det är emellertid svårt att i detta sammanhang undertrycka reflexionen, att den pågående utredningen om förhållan- det mellan staten och kyrkan, som av fond- utredningen åberopats som skäl att icke förorda annan placering av kyrkofonds- medlen än enligt det föreslagna normal- placeringsreglementet, knappast kan utgöra sakligt skäl för ett uppskov med avgörande av en ren medelplaceringsfråga, i synner- het som också kyrkofonden tillföres medel genom de ökade försäljningarna av kyrk- lig jord. Kyrkofondens framtida rättsliga ställning påverkas ju inte av att medlen erhåller den i dagens läge mest förmånliga placeringsformen. Att så starkt, som fond- utredningen föreslagit, begränsa kyrko- fondens placeringsmöjligheter förefaller desto mindre befogat som det ju här är

fråga om en direkt under statskontorets förvaltning ställd fond, vars kapital ensamt uppgår till mer än hälften av det samman- lagda värdet av de donationsfonder, för vilkas samförvaltning genom statskontoret betydligt liberalare placeringsmöjligheter föreslagits av fondutredningen. Statskonto- ret synes därför nu böra erhålla medgivan- de att, om så finnes lämpligt, placera en fjärdedel av kyrkofondens kapitalbehåll- ning i börsnoterade aktier och förlagsbevis.

I fråga om pastoratens prästlönefonder finner utredningen, att samma behov av en värdebeständig placering, som i det före- gående motiverat förslaget om placering i annan fastighet än jordbruks- eller skogs- egendom, också talar för att en placering i aktier bör kunna komma ifråga. I diskus- sionen har tanken skymtat att man genom en gemensam fondförvaltning för pastora- ten av den typ som fondutredningen för- ordat för statens donationsfonder skulle kunna vinna en mera allsidig förmögen- hetsplaceringf7 Utredningen har i rationa- liseringssyfte förordat en sådan gemensam förvaltning i fråga om pastoratens skog, medan pastoraten har ansetts lämpligen böra själva förvalta sina jordbruksfastig- heter. I fråga om placering i värdepapper är det angeläget, att en viss spridning på olika slags industriföretag och andra aktie- bolag eftersträvas för att motverka sådana fluktuationer i konjunkturerna, som kan drabba en viss bransch. Den av värdesäk- ringskommittén påvisade starka samvaria- tionen på den svenska aktiemarknaden ty- der emellertid på att inte heller stora och väl differentierade aktieportföljer erbjuder någon säkerhet mot konjunkturpåverkan. Fråga är då om någon nämnvärd fördel står att vinna på att införa en gemensam fondförvaltning i fråga om värdepapper. Närmast till hands ligger att låta varje pastorat för sig svara för en sådan pla- cering av sina prästlönefondsmedel. Be- träffande i vilken utsträckning fondmedel skall få placeras i aktier är utredningen mot bakgrunden av fondutredningens och värdesäkringskommitténs överväganden

inte benägen att f.n. förorda att större andel än 25 % av ett pastorats prästlöne- fonder får placeras i aktier. Skulle vidgade möjligheter till sådan placering öppnas på andra områden inom den offentliga för— valtningen, bör detta givetvis kunna med- föra en omprövning också av normerna för prästlönefondernas placering. Men också med hänsyn till önskvärdheten att ha fondmedel disponibla för rationalise- ringsändamål synes det t.v. lämpligt att rätt starkt begränsa placeringen i aktier. Liksom hittills bör också stiftsmyndighets medgivande till placering i aktier eller för- lagsbevis inhämtas. Utredningen föreslår alltså, att en uttrycklig antydan om möjlig- heten att placera prästlönefonds kapital i sådana värdepapper får inflyta i författ- ningstexten. Det torde sedan få ankomma på Kungl. Maj:t att i tillämpningsbestäm- melser närmare föreskriva i vilken utsträck- ning sådan placering skall få medges.

16.5. Tillsynen över prästlönefondernas förvaltning

Ett särskilt problem som i detta samman- hang skall beröras utgör frågan om den närmare innebörden av stiftsmyndighetens uppsikt över pastoratens fondmedelsför- valtning.

I inledningen till detta kapitel redogjor- des för de grundläggande bestämmelserna i PrlkL om prästlönefondernas förvaltning. De därvid återgivna föreskrifterna kom- pletteras av en bestämmelse i 8 kap. 4 & EMedRegl, enligt vilken det åligger pasto- rat, som förvaltar prästlönefond, att årli- gen senast den 1 mars till domkapitlet läm- na uppgift angående fondens kapital, pla— cering och avkastning under nästföregåen— de år. Samtliga nu anförda bestämmelser återfanns tidigare i 22 & lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning, där de infördes

”" O. Hassler, Värdebeständig placering av kyrkans fonder, Linköping 1960, s. 254.

i samband med 1932 års boställsreform. De ersatte då en äldre föreskrift av inne- börd dels att avlöningsmedel för präster skulle förvaltas av kyrkorådet och göras räntebärande, dels att pastoratet var an- svarigt för medlens bibehållande till avsett ändamål och att domkapitlet ägde »där- över hålla hand». Vid uppkommen brist var alltså pastoratet i första rummet betal- ningsskyldigt, men osäkerhet synes ha rått om hur långt skyldigheten sträckte sig t.ex. i fall av förskingring eller annars då en fond utan pastoratets förvållande gått för- lorad.”

I prop. 19322187 anförde chefen för ecklesiastikdepartementet som kommentar till de föreslagna nya bestämmelserna föl- jande.

Mitt förslag till ny lydelse av 22 & prästlöne- regleringslagen föreskriver, att domkapitlets medgivande erfordras för att avlöningsfonder skola få användas till inköp av fast egendom. Denna befogenhet saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning, men beträffande den- samma ävensom den i förslaget stadgade skyl- digheten för pastoraten att till domkapitlet insända redogörelse för avlöningsfondernas placering med mera erinras om att det redan enligt lagrummets nuvarande lydelse åligger domkapitlet att »hålla hand» över fondernas »bibehållande till avsett ändamål» och att det enligt kyrkolagen åligger biskop att vid visi- tation även inspektera förefintliga fonder.

Departementschefen fann, att de äldre be- stämmelserna i 22 å kunde undvaras och uttalade, att vad särskilt angick ansvarig- heten för fond, som förvaltas av pastorats- organ, torde »allmänna rättsgrundsatser därutinnan böra komma i tillämpning» (s. 438). Någon verklig garanti för åter- skaffande av förlorade fondmedel erbjöd måhända inte de äldre bestämmelserna och de nya gör det i vart fall inte, när inte sådan försummelse kan påvisas att någon för förvaltningen ansvarig kan dömas att erlägga skadestånd.

Syftet med pastoratens skyldighet att lämna årliga uppgifter rörande fondernas kapital m.m. är inte enbart att ge underlag för avräkningen med kyrkofonden utan

också att ge domkapitlen möjlighet att kontrollera att fondmedlen är placerade på föreskrivet sätt.

Stiftskansliutredningen har i sitt den 30 oktober 1957 dagtecknade stencilerade be- tänkande rörande förenklad reglering av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden yttrat sig på följande sätt om kontrollen av prästlönefonderna (sid. 62).

De av pastoraten lämnade uppgifterna om prästlönefonderna skola granskas av dom- kapitlet. Av flertalet domkapitel torde detta åliggande uppfattas som en skyldighet att, inom ramen för redovisade uppgifter, kon- trollera, att under året tillkomna prästlöne- fondsmedel fonderats i överensstämmelse med lag eller av stiftsnämnden meddelade före- skrifter, att kapitalet placerats enligt lag eller av domkapitlet lämnat tillstånd samt att av- kastningen av kapitalet är rätt uppgiven. Granskningen vid dessa domkapitel är således av huvudsaklig formell natur. Åtminstone vid ett domkapitel däremot har granskningen av prästlönefonderna närmast fått karaktär av revision. Sålunda har föreskrivits bl.a., att de prästlönefondsmedel, som äro insatta i bank eller annan penninginrättning, skola vara spärrade, såvida det ej gäller visst mindre be- lopp. Med undantag för upplupen ränta må fondmedlen vidare ej lyftas utan domkapitlets medgivande. Att bestämmelserna härom iakt- tagas kontrolleras av domkapitlet. En så om- fattande kontroll medför självfallet en ej obetydlig ökad arbetsbelastning för domka- pitlet. Utredningen har därför ansett sig böra fästa uppmärksamheten på denna fråga och vill förorda att klarläggande bestämmelser utfärdas om innebörden av granskningen.

Det avsedda domkapitlet är Lunds dom- kapitel, som i cirkulär hade anmodat pas- torsämbetena att kontrollera, att beträf- fande varje motbok på vilken innestod prästlönefond överstigande ] 000 kr fanns antecknat förbehåll att kapitalet ej fick lyftas utan domkapitlets medgivande. Bankbevis om sådan spärråtgärd skulle in- sändas till domkapitlet. Sedan Svenska pastoratens riksförbund i skrivelse till dom- kapitlet hade påtalat åtgärden, förklarade

" Se t.ex. SOU 1931: 24 s. 95.

domkapitlet i underdånig skrivelse den 8 juni 1960, vilken överlämnats till boställs- utredningen för dess beaktande, att av- sikten med de meddelade föreskrifterna hade varit att vinna största möjliga säker- het för att fonderna förvaltas enligt givna föreskrifter och att de inte förskingras. Domkapitlet hemställde i skrivelsen om klarläggande bestämmelser i sådant syfte.

Den nu i PrlkL intagna föreskriften att prästlönefond skall göras räntebärande på sätt som är föreskrivet om omyndigs medel innebär — såsom framgår av förarbetena till 1932 års lagstiftning — endast en hän- visning till bestämmelsen i 8 kap. 4 & för- mynderskapslagen (nu 15 kap. 4 & för- äldrabalken) och den därtill anknytande förordningen av den 21 november 1924, vari meddelas bestämmelser om i vilka slag av värdepapper, bankräkningar m.m. omyndigs penningmedel må placeras utan särskilt samtycke av överförmyndare. Där- emot innebär den ej i sig själv att nuva- rande bestämmelser i 15 kap. 8 och 9 55 föräldrabalken om värdehandlingars ned- sättande i öppet förvar i bank samt spärr- ning av bankkonto m.m. blir tillämpliga på prästlönefondsmedel. När domkapitlet i Lund meddelat föreskrifter i nära an- slutning till dessa bestämmelser, har det uppenbarligen ansett detta ligga inom ra— men för sina befogenheter i fråga om tillsynen över fondförvaltningen. Då dom- kapitlet medgivit pastorat att placera präst— lönefondsmedel i aktier har föreskrift ock- så meddelats om deras nedsättande i öppet förvari bank.

Prästlönefond utgör en kapitaltillgång som är avsedd att tjäna ett bestämt ända- mål och utgör därmed ett slags penning- stiftelse. En sådan fond är inte jämförbar med församlingskommunala medel. Stifts- myndighetens tillsyn över prästlönefond är snarast att jämföra med länsstyrelses till- syn över stiftelser som främjar ett all- männyttigt ändamål. Styrelse för sådan stiftelse har att årligen tillställa KB års— berättelse samt sammandrag av räken- skaperna enligt av Kungl. Maj:t fastställt

formulär. KB äger infordra ytterligare handlingar eller upplysningar rörande stiftelsens förvaltning. Om omständigheter- na påkallar det kan KB också granska stiftelsens förvaltning hos styrelsen, varvid stiftelsens räkenskaper, kassa, värdehand- lingar, säkerhetshandlingar och protokoll skall hållas tillgängliga av styrelsen." Läns- styrelses befogenhet omfattar alltså även revision av stiftelses tillgångar.

En så omfattande granskning skulle emellertid från stiftsmyndighetens sida knappast bli erforderlig, om spärrning av konto i enlighet med det av Lunds dom— kapitel tillämpade systemet genomfördes. Någon olägenhet för pastoraten eller känn— bar begränsning av deras förvaltningsbe— fogenheter torde det inte innebära, om stiftsmyndighets medgivande krävs för att lyfta prästlönefondernas kapital, eftersom myndighetens beslut ändå krävs i flertalet fall då det blir fråga om hur medlen skall disponeras. Den i Lunds stift tillämpade spärregeln har vid ett tillfälle i praktiken visat sig utgöra ett skydd för prästlöne- fondsmedlen vid en inträffad förskingring, som drabbade pastoratets övriga tillgångar. En generell bestämmelse av sådan innebörd utgör enklaste sättet att skapa en trygghet, som annars skulle kräva en avsevärt mera vittgående tillsyn från stiftsmyndighetens sida eller också uttrycklig föreskrift om pastorats ansvarighet för fondmedlen. Spärregeln kan väl därför närmast anses vara en fördel för de pastorat, som genom försäljningar vilka ofta inte tillkommit genom deras egna initiativ, kommit att stå som förvaltare av betydande lönefonder. Till stiftsmyndighetens mera formella granskning av pastoratens fondmedelsredo— visning skulle i så fall endast komma en kontroll att enligt bankbesked fondmedel, som är insatta på bank, innestår på spår- rade konton. Att, såsom stiftskansliutred- ningen i det citerade uttalandet gjort, jäm- ställa detta med en revision, synes inte sak- ligt motiverat.

14 o. 15 && lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

En bestämmelse motsvarande den nu föreslagna bör också gälla för de fond- medel som ev. kan komma att förvaltas av det för pastoraten gemensamma orga- net. Och om fondmedel placeras i aktier eller andra värdehandlingar bör dessa ned- sättas i öppet förvar i bank.

Under 8.2.1 har utredningen föreslagit, att på stiftsnämnden skulle överföras dom- kapitlets befogenhet att besluta om annan placering av prästlönefondsmedel än vad som är medgivet beträffande omyndigs

tillgångar. Om så sker, bör även tillsynen över fondmedelsförvaltningen överflyttas på stiftsnämnden. Det rör sig ju här om tillgångar som härrör från försålda fas- tigheter och som i första hand avses åter- placeras i fast egendom eller på annat sätt nyttiggöras inom fastighetsförvaltningen, över vilken stiftsnämnden har inseendet. Redovisningen av lönetillgångarna har ju också sitt omedelbara intresse för avräk- ningen med kyrkofonden, och bestyret där- med åvilar likaledes stiftsnämnden.

17. Förvaltningsorganen och deras personal

17.1. Återblick på utredningens förslag

Inledningsvis vill utredningen göra en sammanfattning av i vad mån de förslag som framlagts i det föregående skall an- ses påverka utformningen av de organ som förvaltar eller har tillsyn över kyrklig jord. Vissa arbetsuppgifter tillkommer ju, som inte tidigare åvilat den kyrkliga för- valtningen. Utredningen har dock inte funnit anledning att föreslå tillskapandet av nya organ i mer än två hänseenden. För ledning och samordning av struktur- rationaliseringen inom det kyrkliga fastig- hetsbeståndet har utredningen i avsnitt 7.3 föreslagit, att en särskild arbetsenhet skall inrättas inom kammarkollegiet, och för- valtningen av löneboställenas skog samt stiftens prästlönefondshemman bör enligt utredningens förslag i 8.1.2.3 uppdragas åt ett samarbetsorgan för pastoraten inom varje stift. Utredningen har i båda fallen räknat med att genom anknytningen till redan befintliga organ — kammarkollegiet resp. stiftsförbunden inom Svenska pasto- ratens riksförbund — kunna undvika en onödig ansvällning av förvaltningsappara- ten.

I de fall där förvaltningen på det lokala planet nu utövas av församlingens eller pastoratets egna organ, leder utredningens förslag inte till några mera genomgripande förändringar annat än beträffande den nämnda överflyttningen av pastoratens Skogsförvaltning på ett gemensamt organ. Den kyrkokommunala förvaltningen med kyrkoråd eller särskild boställsstyrelse som verkställande organ rubbas annars inte av förslagen.

Något anorlunda ställer det sig däremot för de kyrkliga tillsynsmyndigheterna bo- ställsnämnd och stiftsnämnd. Framför allt om en målmedveten insats skall göras för strukturrationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket, kommer de att få ett nytt ansvarsfullt arbetsfält, som ställer stora krav på deras överblick, handlingsförmåga och kunnande.

Enligt utredningens tidigare framlagda förslag kommer boställsnämnderna att få delvis nya arbetsuppgifter. I avsnitt 7.3 föreslås de få en aktiv roll när det gäller att bevaka möjligheterna till strukturra- tionalisering av de kyrkliga fastigheterna, och i 10.2.3.1 har deras uppgift att göra arrendeuppskattningar utvidgats. Samtidigt kommer de enligt utredningens förslag i 3 kap. att slippa normaluppskattningarna.

Även för stiftsnämndernas del innebär utredningens förslag i det föregående en del förändringar i arbetsuppgifterna. Om normaluppskattningssystemet slopas, bort— faller därmed stiftsnämndens uppgift att fastställa normaluppskattningarna, men av- räkningen mellan pastoraten och kyrko- fonden kommer alltjämt att åvila stifts- nämnden. I samband med strukturrationa- liseringen avses stiftsnämnderna spela en aktiv roll med vidgad beslutanderätt bl.a. i försäljningsärenden. Över huvud taget syftar boställsutredningens förslag till att accentuera stiftsnämndens roll som tillsyns- myndighet och rättslig företrädare för all den kyrkliga jorden i stiftet, varigenom man vinner större enhetlighet och gör det lättare för myndigheter och enskilda att veta, vart de skall vända sig i frågor som gäller sådan jord (se t.ex. 13.4 och 14.22).

Däremot skall stiftsnämnden endast i be- gränsad omfattning själv förvalta kyrklig jord, och då huvudsakligast när det inte finns något annat lämpligt förvaltningsor- gan (se t.ex. 10.2.2.2 och 10.2.4). Detta synsätt har bl.a. dikterat utredningens ställ- ningstaganden i fråga om den gemensam- ma förvaltningen av löneboställenas skog (8.123) och Lunds domkyrkas fastigheter (10.2.2.3). Genom förslagna decentralise— ringsåtgärder kan stiftsnämnderna väntas få ökade arbetsuppgifter bl.a. i fråga om dispositionsändringar, försäljning av jord och upplåtelse av nyttjanderätter. Slutligen räknar utredningen med att stiftsnämnder- na skall mer än hittills bevaka kulturskyd- det och naturvårdsintresset på den kyrk- liga egendomen.

Mot denna bakgrund har utredningen övervägt, hur boställsnämnd och stifts- nämnd skall vara sammansatta, hur leda- möterna lämpligen bör utses och vilken personal de behöver ha tillgång till. Ut- redningen har delvis framlagt förslag i tidigare sammanhang, men en samman- fattande redovisning lämnas i detta kapitel. Utredningen har vidare under 10.2.2.3 ut- talat, att domkyrkorådet i Lund bör bestå som organ för förvaltningen av domkyr- kan där och dess ganska omfattande egen- domar men att det borde erhålla ändrad sammansättning. Även denna fråga bör tas upp i detta sammanhang.

17.2. Boställsnämnderna

Utredningen har i 7.3 förordat bildandet av större boställsdistrikt än de nuvarande och i samband därmed en omprövning av arvodena för boställsnämndsordförandena. I detta sammanhang måste också beaktas, att en rationell förvaltning kräver möjlig- het för ordförandena att anlita skrivhjälp för besvarande av remisser från stifts- nämnden och utskrift av protokoll över syneförrättningar, ekonomiska besiktning- ar, värderingsförrättningar i samband med försäljning av kyrklig jord, arrendeupp-

skattningar m.m. Om skrivhjälp finns att tillgå, skulle handläggningen av ärendena hos boställsnämnderna kunna gå betydligt snabbare än vad nu ofta är fallet. I den mån ordförandena nu inte själva skriver ut protokollen, får de betala sin skrivhjälp utav de redan i sig själv ganska blygsamma arvodena för uppdraget. Utredningen vill för den skull föreslå, att utöver arvodet medel ställs till förfogande för skrivhjälp och expenser. Det bör framhållas, att bo- ställsnämnderna inte heller har tjänste- brevsrätt, varför även portokostnader får bäras av ordförandena.

I fråga om pastoratens representation i boställsnämnderna har utredningen fram- lagt förslag till ändrade principer i avsnitt 7.3. Annars föreslås inte någon ändring i boställsnämndernas sammansättning eller kraven på insikt i lantbruk.

Utredningen har förutsatt, att den före- slagna avdelningen inom kammarkollegiet med uppgift att leda och övervaka struk- turrationaliseringen av den kyrkliga jorden kommer att framlägga de detaljerade för- slagen om boställsnämndernas tjänstgö- ringsområden, arvoderingen av ordföran- dena samt anvisande av särskild expertis åt boställsnämnderna för inventering av fastighetsbeståndet etc. enligt förslagen i 7.3. Erfarenheterna av arbetets omfattning i olika stift torde få avvaktas, innan de nya boställsdistriktens slutgiltiga utform- ning fastställs.

17.3. Stiftsnämnderna

Enligt nuvarande bestämmelser i 6 & EBO utser Kungl. Maj:t tre och domkapitlet två av de fem stiftsnämndsledamöterna. De båda sistnämnda har så gott som un- dantagslöst utgjorts av biskopen och en domkapitelsjurist, som regel stiftssekrete- raren, vilken enligt nämnda paragraf ock- så tjänstgör som sekreterare hos nämnden. Kungl. Maj:t, som har att bland ledamö- terna utse ordförande, har likaledes regel- mässigt utsett biskopen härtill.

Starka sakliga skäl talar för att biskopen bör vara ledamot av stiftsnämnden. Intill EBO:s ikraftträdande den 1 maj 1933 fanns ju endast en stiftsmyndighet, dom- kapitlet. Den nuvarande uppdelningen på två myndigheter med gemensamt kansli är i flera avseenden opraktisk men kan ses som en uppdelning av stiftsförvaltning- en efter ärendegrupper. Som stiftschef bör dock biskopen äga en allsidig överblick över stiftets förvaltning och då även den ekonomiska sidan därav. Med hänsyn till den fasta praxis som tillämpats alltsedan tillkomsten år 1932 av BBC vill utredning- en föreslå, att domkapitlets val av ledamö- ter slopas och att det i stället föreskrivs i författningstexten, att biskopen skall vara ordförande i stiftsnämnden på samma sätt som i domkapitlet. Några principiella be- tänkligheter mot en sådan självskrivenhet bör inte föreligga, eftersom val och ut- nämning av biskop ju avser just chefskapet för stiftet och dess förvaltning. Någon sär- skild ersättare för biskopen vid förhinder för honom torde inte behövas i stiftsnämn- den. Av praktiska skäl bör dock en möj- lighet lämnas öppen för Kungl. Maj:t att i särskilda fall förordna annan ordförande i stiftsnämnden. Behov härav kan t.ex. föreligga i ärkestiftet med hänsyn till ärke- biskopens omfattande uppgifter i rikskyrk- liga sammanhang och kan givetvis upp- komma även i andra fall, då särskilda åligganden eller andra omständigheter motiverar, att en biskop bereds någon lättnad i sin arbetsbörda. Vice ordförande bör liksom hittills väljas av stiftsnämnden bland dess ledamöter.

Stiftsnämnden bör enligt utredningens mening i övrigt vara ett lekmannaorgan i likhet med andra regionala förvaltnings- myndigheter. Domkapitlet bör sålunda inte längre utse en jurist som ledamot i nämn- den utan endast som sekreterare åt denna. Ansvaret för den rättsliga bedömningen av frågorna åvilar honom i egenskap av tjänsteman liksom övriga föredragande hos nämnden.

Utredningen har övervägt, om valet av

övriga ledamöter i stiftsnämnden — fyra till antalet och suppleanter för dem skulle kunna överflyttas till länsstyrelsen i det län där stiftsstaden är belägen. Efter- som stiftsnämnden har att företräda den kyrkliga egendomen bl.a. gentemot olika länsorgan, finner utredningen dock lämp- ligast, att de även i fortsättningen utses av Kungl. Maj:t i likhet med vad som är fallet beträffande flera andra regionala förvaltningsmyndigheter.

Med hänsyn till angelägenheten av att få till stånd en samverkan mellan pastora- ten och stiftsmyndigheten inte minst med tanke på rationaliseringsverksamheten vill utredningen i anslutning till vad den under 7.3 föreslagit förorda, att en av ledamö- terna jämte suppleant i likhet med vad som föreslagits i fråga om boställsnämn- derna skall utses efter förslag av den orga- nisation som företräder pastoraten i stiftet. Det valförfarande genom av kyrkoråden utsedda elektorer från varje pastorat som är föreskrivet för att välja pastoratens representant i domkapitlet är omständligt och kostsamt och bör inte lämpligen kom- ma ifråga här.

Mot tanken på en pastoratsrepresentant i stiftsnämnden kunde möjligen anföras, att man därmed inför en partsrepresentant för jordägaresidan i nämnden och att man då också borde låta arrendatorssidan vara företrädd där, så som nu är fallet i bo- ställsnämnderna. Till detta vill utredningen svara, att stiftsnämnden som sådan har till uppgift att företräda de kyrkliga jord- ägarintressena och att pastoratens repre- sentation i nämnden motiveras av deras dominerande roll som förvaltare av kyrk- lig jord. Genom sina förslag under 1023 har utredningen just eftersträvat att ren- odla stiftsnämndens funktion som företrä- dare för jordägareparten i arrendeförhål- landet, medan avvägningen mellan arren- datorns och jordägarens intressen avses ske dels i boställsnämnderna, där båda sidor är företrädda, dels genom ev. prövning in- för ett utomstående opartiskt organ, arren- denämnden. Utredningen anser således

inte, att pastoratsrepresentanten i stifts- nämnden banar väg för någon ytterligare s.k. intresserepresentation i detta stiftets tillsyns- och förvaltningsorgan.

Kravet att ledamot och ersättare i stifts- nämnden skall äga erforderlig insikt i jord- bruk och skogsbruk bör bibehållas. I den mån stiftsnämnden behöver anlita särskild expertis för bedömning av en fråga, kan detta ske enligt nuvarande ordning. Ersätt- ning till sakkunniga utgår från en särskild åt myndigheterna anvisad delpost i riks- staten. Bl.a. kan utredning i byggnadsfrå- gor av länsarkitekt eller landsantikvarie bestridas därur. Detta är helt i linje med utredningens uppfattning, att den kyrkliga förvaltningen bör köpa tjänster på annat håll, när det gäller specialistuppdrag.

På en punkt kan det dock tänkas, att underlaget skulle vara tillräckligt för in- rättande av Specialtjänster inom den kyrk- liga förvaltningens egen ram. För att hålla kontroll över att de investeringar som görs i byggnader på löneboställena är försvar- liga från rationaliseringssynpunkt har i avsnitt 3.4 föreslagits, att kraven för med- givande till byggnadsförskott ur kyrko- fonden skall ansuta till villkoren för stat- lig lånegaranti till jordbruksrationalisering. En noggrann behandling av byggnadsfrå- gorna på löneboställena kan leda till be- sparingar, i synnerhet om också det tek- niska utförandet av planerade byggnader kunde bli närmare granskat. Detta gäller inte minst byggenskapen på de egendomar som står under stiftsnämndens egen för- valtning. Utredningen har i detta samman- hang dryftat möjligheten att till stiftsnämn- derna knyta särskilda tjänstemän med byggnadsteknisk utbildning för handlägg- ning av byggnadsfrågoma. Dessa skulle då också kunna ha hand om ärenden rö- rande prästgårdarna. Behovet av sådana tjänstemän måste emellertid bli mycket skiftande i olika stift och är i hög grad beroende av vilka bedömningar på längre sikt som kommer att göras beträffande det kyrkliga fastighetsbeståndets framtida beskaffenhet i stiften. På vissa håll torde

antalet bebyggda jordbruksfastigheter kom- ma att ganska snabbt nedbringas till ett minimum. Utredningen avstår därför från att här framlägga förslag om inrättande av särskilda tjänster. Den föreslagna arbets- enheten inom kammarkollegiet som skall leda rationaliseringsverksamheten för den kyrkliga egendomen bör emellertid vara oförhindrad att föreslå inrättandet av så- dana tjänster, där de bedöms kunna var- aktigt behövas för att effektivt bidra till en rationell byggnadsplanering.

I fråga om skoglig personal är stifts- jägmästare och ev. biträdande stiftsjäg- mästare anställda hos stiftsnämnden. För skötseln av löneboställenas skogar finns enligt 44 å EBO skogsbiträden anställda hos pastoraten. Dessa biträden, som ofta anställs för flera pastorat gemensamt i ett s.k. skogsbiträdesdistrikt, avlönas dock nu- mera direkt ur kyrkofonden. De utses av stiftsnämnden efter ett av pastoraten för- rättat val, som dock inte är bindande för stiftsnämnden. Det är stiftsnämnden som enligt 3 kap. 1 & TbEBO beslutar om in- delning i skogsbiträdesdistrikt, bestämmer arbetsuppgifter, bosättningsort m.m. och utfärdar arbetsordning för skogsbiträdet samt beslutar om hans entledigande. Ut- redningen anser, att de faktiska förhållan- dena gör det omotiverat att längre beteck- na dessa tjänstemän som »pastoratets Skogsbiträde». Med den ordning för för- valtningen av pastoratens skogar som ut- redningen föreslagit blir relationerna mel- lan det enskilda pastoratet och skogsbi- trädet ännu mer abstrakta än vad redan är fallet. Utredningen föreslår därför att det onödigt omständliga valförfarandet slopas och att dessa tjänstemän anställs direkt av stiftsnämnden för uppgifter med såväl stiftets som pastoratens skogar. Om pastoratsskogar ingår i arbetsområdet bör det för pastoraten gemensamma förvalt- ningsorganet höras angående tillsättningen. Indelningen i arbetsdistrikt bör stiftsnämn- den besluta om efter vad som från ratio- nell skogsvårdssynpunkt är lämpligast. Som tjänstebenämning för sådan hos stifts-

nämnden anställd skoglig personal vill ut- redningen föreslå titeln stiftsskogvaktare, vilken f.n. används för en hos stiftsnämn- den i Karlstads stift heltidsanställd tjänste- man med liknande arbetsuppgifter. Denna benämning tycks att döma av en till ut- redningen inkommen skrivelse från den nu berörda personalens fackliga samman- slutning, ecklesiastika skogsteknikerförc- ningen, vara den gängse benämningen ock- så på pastoratens skogliga biträden och i skrivelsen sägs den ha »god klang och ett gott anseende». Beteckningen stiftsskog- vaktare synes vara att föredra framför den av föreningen föreslagna titeln skogs- assistent och torde vara språkligt fullt gångbar, även om huvuduppgifterna inte längre avser bevakning i egentlig mening.

17.4. Domkyrkorådet i Lund

Det nuvarande domkyrkorådet består en- ligt KSLund av fem personer, nämligen domprosten och borgmästaren i Lund som självskrivna ledamöter, en ledamot som utses gemensamt av landshövdingen och biskopen, en som utses av akademiska konsistoriet samt en av domkyrkoförsam- lingen utsedd kyrkorådsledamot. Denna sammansättning synes delvis härleda sig från de speciella förhållanden som rådde vid domkyrkorådets tillkomst i slutet på 1600-talet — en särskild »domkyrkoinspek- tor» hade hand om förvaltningen av kyr- kans jordegendomar, biskopsstolen var va- kant och universitetet var tillförsäkrat rätt till överskott av domkyrkogodset.1 Sam- mansättningen tar närmast hänsyn till domkyrkans vård och användning samt i viss mån även stadsfastigheternas hand- havande. Den svarar knappast mot aktu- ella krav och ger i och för sig ingen garanti för att erforderlig sakkunskap på jord- brukets område blir företrädd i rådet. Domkyrkosakkunniga föreslog i sitt be- tänkande »Domkyrkornas förvaltning och ekonomi» (SOU 1949: 63) en sådan sam- mansättning av styrelsen för de medeltida

domkyrkorna, att de särskilda till dom- kyrkan anknutna intressena skulle bli på lämpligt sätt företrädda och väl avvägda. Biskopen borde med hänsyn till domkyr- kornas ursprungliga karaktär av biskops- kyrkor inträda i styrelsen såsom ordfö- rande. Domkapitlet borde även i övrigt vara representerat. Som kyrkoherde i dom- kyrkoförsamlingen och tillika ledamot av domkapitlet borde domprosten ingå som självskriven ledamot i styrelsen. Härtill borde komma en av Kungl. Maj:t för- ordnad och en av domkyrkoförsamlingen vald ledamot. I domkyrkostyrelserna i Uppsala och Lund borde dessutom enligt de sakkunniga ingå en av större akade— miska konsistoriet utsedd professor, vilket de närmast motiverade med värdet av att tillföra förvaltningen av dessa domkyrkor sakkunskap på det humanistiska området. Vid Lunds domkyrka borde ytterligare en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, som skulle vara jordbrukssakkunnig, ingå i styrelsen och den andre av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten borde med hänsyn till domkyrkostyrelsens fastighetsförvaltning vara juridiskt bildad.

I remissyttrande över domkyrkosakkun- nigas betänkande anslöt sig domkyrkorå- det helt till deras förslag i fråga om sam- mansättningen av domkyrkostyrelsen i Lund.

I skrivelse nr 5 till 1951 års kyrkomöte uttalade föredragande statsrådet Nils Quensel bl.a., att den föreslagna represen— tationen från universitetets sida vore obe- hövlig då någon ekonomisk gemenskap inte längre fanns mellan domkyrkan och universitetet och den humanistiska sak- kunskap som vore av värde för vården av domkyrkobyggnaden företräddes av bygg- nadsstyrelsen, riksantikvarien och riksarki- varien, som utövade inseende över dom— kyrkorna och deras egendom. Antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter borde i

1 Se härom »Lunds domkyrkas historia 1145—1945», på Lunds domkyrkoråds upp- drag utgiven av E. Newman, Lund 1946, del II 5. 147 f.

alla domkyrkostyrelser vara två, vilka båda skulle äga insikt i fastighetsförvaltning och av vilka den ene dessutom skulle äga juri- disk bildning. Då förvaltningen av jord- bruksegendomen i skrivelsen föreslogs bli överlämnad åt stiftsnämnden, förutsattes därmed inte behov av särskild jordbruks- expertis i domkyrkostyrelsen i Lund.

Förslaget om inrättande av särskilda domkyrkostyrelser för alla de medeltida domkyrkorna har emellertid efter behand- lingen vid 1951 års kyrkomöte (se härom under 10.1) inte lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Boställsutredningen saknar för sin del anledning att gå in på frågan om vilka organ som bör finnas för vården av själva domkyrkorna. Förvaltningen av domkyrkoegendomen vid övriga domkyr- kor kan tillgodoses på det sätt som före- slagits under 10.2.2.2. Skulle förvaltningen av Lunds domkyrkas egendomar såsom utredningen förordat under 10.2.2.3 lösas enligt det alternativ som innebär, att den även i fortsättningen koncentreras till en domkyrkans egen styrelse, finns i dag inte anledning att frångå den hittills vedertagna benämningen på denna, dvs. domkyrko- rådet i Lund.

I fråga om domkyrkorådets samman- sättning vill utredningen nu föreslå föl- jande.

I överensstämmelse med domkyrkosak- kunnigas förslag, som tillstyrkts av dom- kyrkorådet, bör biskopen och domprosten ingå i domkyrkorådet, den förre såsom ordförande. De sakkunnigas motivering

härför kan utredningen ansluta sig till. Däremot finner utredningen inte att till- räckligt bärande skäl har anförts för att bibehålla en universitetsrepresentant i rå- det. Eftersom någon generell reglering av de äldre domkyrkornas förvaltning i enlig- het med det vid 1951 års kyrkomöte fram- lagda förslaget inte kom till stånd, behöver inte heller det däri föreslagna sättet att utse övriga ledamöter i domkyrkans sty- relse nödvändigtvis tjäna till förebild. Ut- redningen vill i stället föreslå, att det 10- kala inflytandet förstärks genom att dom- kyrkoförsamlingen genom sitt kyrkoråd får utse två ledamöter i domkyrkorådet. Vidare bör behovet av jordbruksexpertis tillgodoses genom att stiftsnämnden får utse en ledamot med sådana kvalifikatio- ner. För de av kyrkorådet och stiftsnämn- den utsedda ledamöterna bör ersättare ut- ses i samma ordning.

Tillgången till juridisk och annan sak- kunskap i rådet bör däremot kunna tryg- gas i annan ordning. Utredningen utgår nämligen ifrån att rådets omfattande för- valtningsuppgifter gör det nödvändigt att anställa personal för skilda ändamål av den art som anges på s. 69—71 i dom- kyrkosakkunnigas betänkande, där bl.a. tjänster som intendent för fastighetsför- valtningen, domkyrkoarkitekt, sekreterare och biträdespersonal föreslås vara inrätta- de. Det bör framhållas, att domkyrkans inkomster av sina fastigheter och fonder medger avlönande av sådan personal från dess egen stat.

18. Författningsregleringen

18.1 Kritik av den nuvarande ordningen

I direktiven för utredningen betonade de- partementschefen, som framgår av avsnitt 1.1. (s. 4), att de reformer som utredningen har att ta ställning till har det gemensamt, att de går ut på rationaliseringar och för- enklingar men också fordrar förhållande- vis omfattande ändringar i gällande lag- stiftning för att kunna genomföras. De- partementschefen underströk vikten av att man i utredningsarbetet strävade efter att göra förslagen till nya bestämmelser så enkla och praktiska som det över huvud taget är möjligt.

Utredningen har övervägt, om man med bibehållande av den nuvarande lagstift- ningen kan göra de ändringar i den som behövs för att genomföra utredningens in- tentioner. Utredningen har funnit att detta inte låter sig göra. Skälen härtill är flera, och utredningen vill redovisa några av de viktigare.

Den nuvarande författningsregleringen är, som framgår av kap. 2 och 3, omfat- tande, invecklad och svåröverskådlig. En starkt bidragande orsak till detta är att författningarna har tillkommit vid skilda tider och att någon samordning av för- fattningsmaterialet aldrig har skett. För en nutida bedömare framstår åtskilliga olik- heter i författningsregleringen som onö- diga och i vissa fall direkt hindrande för förvaltningen.

Om utredningens olika förslag förs in i de nu gällande huvudförfattningarna EBO, EArrSt, FörsäljnL och LKF bi- drar detta knappast till att göra författ-

ningarna enklare och mera överskådliga. Till detta kommer att författningarna speglar en annan tids jordbruksförvalt- ning. Ändringarna kommer alltså att be- röra de grundläggande bestämmelserna och detta kräver i sin tur följdändringar i andra bestämmelser.

Ett annat viktigt skäl återkommer ut- redningen till i det följande, nämligen de kyrkligt-ekonomiska författningarnas kon- stitutionella karaktär och i vilken omfatt- ning kyrkomötet skall deltaga i lagstift- ningen.

De ändringar som har behövt göras i författningarna sedan deras tillkomst un- der 1930-talet har ofta krävt ett omständ- ligt lagstiftningsförfarande. Reformerna har därför kunnat genomföras först efter lång tidsutdräkt. Det torde t.o.m. kunna sättas ifråga, om inte just det omständliga förfarandet bidragit till att vissa i och för sig önskvärda reformer inte kommit till stånd.

De nuvarande författningarna är pro— dukter av en gången tids lagstiftningstek- nik med s.k. blandade lagar, dvs. lagar som innehåller både bestämmelser som skall tillkomma i den för lag föres-krivna ord- ningen och bestämmelser vilka Kungl. Maj:t kan utfärda ensam. I en tid med snabba förändringar i samhällsstrukturen är det uppenbart olämpligt att fordra riks- dagens och kyrkomötets medverkan för att ändra bestämmelser som i och för sig hör hemma under Kungl. Maj:ts förord- ningsmakt. Sådana bestämmelser bör alltså flyta in i en av Kungl. Maj:t ensam anta— gen författning.

18.2. Lagstiftningens konstltutlonella karaktär

Frågan om lagstiftningen om den kyrkliga jorden har kyrkolags karaktär ligger i och för sig vid sidan av utredningens uppdrag. Uppfattningarna hur man bör bedöma frågan påverkar emellertid utredningens uppläggning av den nya lagstiftning som utredningen har att lägga fram. Utred— ningen finner det därför nödvändigt att kortfattat redovisa för åsikterna.

Frågan har behandlats ingående av 1951 års kyrkomöteskommitté1 i det år 1955 av- givna betänkandet »Kyrkomötets grund- lagsenliga befogenheter m.m.» (SOU 1955: 47).

Kyrkomöteskommittén har lagt arbetets tyngdpunkt vid utredningen av gällande rätt och därvid lämnat en utförlig redo- görelse för de viktigare lagarnas tillkomst. Härefter har kommittén givit sin egen syn på lagarnas karaktär. Kommittén har vi- dare lagt fram förslag till riktlinjer för kyrkomötets medverkan i lagstiftningen. Betänkandet avslutas med ett utkast till ny kyrkolag och till kyrkoordning.

Någon slutlig ställning till kyrkomötes- kommitténs betänkande har statsmakterna inte tagit. I flera reformförslag under 1960-talet har emellertid föredragande statsrådet åberopat vad kommittén anfört i sitt betänkande samt i huvudsak biträtt kommitténs uppfattning (se t.ex. prop. 1963: 95 s. 25 och 1963: 135 s. 43). Utred- ningen utgår därför ifrån att betänkandet i icke ringa grad varit vägledande när stats- makterna fattat sina beslut. Kyrkomötes- kommitténs arbete har vidare lagts till grund för den redovisning av bl.a. gällande rätt som 1958 års utredning kyrka stat lagt fram i sitt betänkande VI »Lagstift- ning rättskipning» (SOU 1965: 70).

Det bör först framhållas, att kyrkomö- teskommitténs undersökning av kyrkolags- begreppet i tillämpningen visar, att oklar- het inte råder inom vissa områden för kyrklig lagstiftning men att på andra om- råden olika uppfattningar kommit till sy-

nes. Det senare gäller i huvudsak just om- rådet för den kyrkligt-ekonomiska lagstift- ningen.

Kommittén uttalar, att i fråga om den kyrkliga jorden medger inte legislativ praxis några säkra slutsatser i frågan hur lagstiftaren bedömt de olika författningar- nas konstitutionella karaktär. Vad särskilt angår EBO konstaterar kommittén, att slu- tet av 1930-talet kom att medföra en om- svängning i praxis. Medan tidigare lag- stiftning skett enligt 87 G 2 mom. RF, in- skränktes från denna tid såväl kyrkomö- tets som lagrådets medverkan. Enligt kom- mitténs uppfattning har det inte funnits skäl att frångå den lagstiftningspraxis, som utbildat sig före slutet av 1930-talet. Kom- mittén finner visserligen EBO vara av blandad konstitutionell natur. Det finns således både bestämmelser, som efter sitt innehåll närmast tillhör området för den administrativa lagstiftningsmakten, och stadganden, som berör 73 & RF om riks- dagens beskattningsrätt. Till väsentlig del anser kommittén dock lagen innehållsmäs- sigt vara av kyrkolags natur. De bestäm- melser i EBO (2, 4, 5, 6 och 56 åå), vilka anger de organ som skall handha förvalt- ningen, dessas sammansättning och reg- lerna för hur de skall tillsättas, ävensom grunderna för förvaltningen i övrigt anser kommittén sålunda äga ur materiell syn- punkt kyrkolagsenlig karaktär.

Beträffande FörsäljnL:s konstitutionella natur uttalar kommittén, att lagens inbegri- pande under 87 ä 2 mom. RF är naturligt med hänsyn till dess innehåll. Kyrkans in- tresse av att den kyrkliga egendomen inte byts i mindre värdebeständiga tillgångar kräver, att bestämmelserna om förutsätt- ningarna för försäljning av denna egen- dom och ordningen för försäljningsären- denas handläggning tillkommer under kyr- komötets medverkan.

1 Ledamöter landshövdingen T. Bergquist, ordf., kanslirådet N.-E. Brolin, professorn N. Herlitz, dåvarande biskopen G. Hultgren och redaktören I. Andersson.

Kommittén konstaterar vidare, att LKF, liksom tidigare 1910 års lag i samma ämne, har tillkommit med kyrkomötets samtycke. På motsvarande sätt som i fråga om annan kyrkligt-ekonomisk lagstiftning infördes mot slutet av 1930-talet en ny legislativ praxis i kyrkofondslagstiftningen. Änd- ringar i kyrkofondslagen har sålunda ge- nomgående företagits utan kyrkomötets samtycke. I sina överväganden om lagens konstitutionella natur kommer kyrkomö- teskommittén fram till att stadgandet i l å, som säger att fonden skall användas för kyrkliga ändamål och förvaltas utan sammanblandning med andra medel, samt föreskriften i 8 Q, som bestämmer att fon- dens inkomster och utgifter såvitt möjligt skall bringas att balansera, är att anse som kyrkolagsbestämmelser. Lagens övriga be- stämmelser, bland dem 6 5 om fondens utgifter, anser kommittén inte äga sådan karaktär. Med kyrkomötet tillförsäkrad rätt att i fråga om de grundläggande be- stämmelserna tillvarataga kyrkans intres- sen blir enligt kommitténs uppfattning reg- leringen av fondens särskilda inkomst- och utgiftsposter av mindre betydelse från kyrklig synpunkt, eftersom den inte inver- 'kar på själva fondkapitalet.

Avvikande mening uttalas av ledamoten Hultgren. Enligt Hultgren synes det vara ett legitimt intresse för kyrkan och av vä- sentlig betydelse för utvecklingen av dess verksamhet, att kyrkomötet deltar i av- görandet om vilka ändamål som är att anse som kyrkliga och bör tillgodoses ge- nom fonden.

Utöver de nu berörda lagarna finner kyrkomöteskommittén, att förordningen den 27 november 1936 (nr 579) angående förvaltningen av de för biskoparnas av- lönande anslagna fastigheter samt PrlfL är av kyrkolagsnatur. Vidare hänförs till området 7 & PrlkL, vilken handlar om fondering av medel som flutit in vid av- stående av boställsjord.

Det bör slutligen antecknas att ledamö— terna Andersson och Brolin reserverat sig mot kommittémajoritetens uppfattning och

ansett den kyrkligt-ekonomiska lagstift- ningen helt falla utanför kyrkolagsbegrep- pet.

I sitt utkast till ny kyrkolag har kommit- tén angett vilka regler som bör gälla om den kyrkliga jorden och med denna för- knippade förhållanden (s. 241). Kommittén anser sålunda, att lagen bör innehålla reg- ler om vilka organ som skall förvalta egen- domen och hur dessa organ skall vara sammansatta samt om grunderna för för- valtningens ordnande i övrigt. När det gäl— ler de normer som skall gälla för förvalt- ningen synes lagen böra innehålla endast en allmän regel som säger, att förvalt- ningen skall avse egendomens bevarande och tillgodogörande för kyrkliga ändamål. En sådan regel tillgodoser det konstitutio- nella skyddet för den kyrkliga jorden.

I fråga om försäljning av kyrklig jord bör lagen ta upp bestämmelser i huvud- sak motsvarande FörsäljnL. Lagen bör vi- dare innehålla ett stadgande motsvarande 7 & PrlkL om att ersättning för expropria- tion eller annan därmed jämförlig ersätt- ning i fråga om prästgård eller lönebo- ställe skall utgöra prästlönefond för pasto- ratet.

Kommittén anser vidare, att i lagen bör stadfästas, att kyrkofonden skall användas för kyrkliga ändamål och förvaltas utan sammanblandning med andra medel samt att fondkapitalet inte får förbrukas. Att de lokala prästlönefonderna skall förvaltas av pastoraten bör likaså framgå av lagen, vilken även bör ange grunderna för fon- dernas användande.

18.3. Utredningens överväganden

Som utredningen framhållit tidigare i detta avsnitt måste ett fullföljande av departe- mentschefens intentioner i fråga om lag- stiftningen för den kyrkliga jorden inne- bära, att de nu gällande lagarna hävs och ersätts med nya bestämmelser. De lagar det härvid gäller är främst EBO, EArrSt, FörsäljnL, LKF och PrlfL. För att få en

fullständig, gemensam reglering inom om- rådet har utredningen också inbegripit PrlkL.

Utredningen har i sitt arbete utgått från de meningar som kyrkomöteskommittén har uttalat. Liksom denna kommitté anser utredningen, att lagstiftningen bör omfatta de grundläggande bestämmelserna om för- valtningen av jorden och de kyrkliga fon- der sorn härrör från denna samt om kyr- kofonden.

När det gäller lagstiftningens omfatt- ning anser sig utredningen dock inte kunna i allt följa kommitténs intentioner ifråga om ny kyrkolag. Enligt utredningens upp- fattning skulle en så knapphändig kyrko- lagstiftning som kommittén skisserat idag föra med sig att man får tre slag av lag- lagstiftning på det kyrkligt-ekonomiska området, nämligen kyrkolag, lag som an- tagits av Kungl. Maj:t och riksdagen samt administrativa bestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t ensam. Detta följer av att åtskilliga bestämmelser i de nuvarande la- garna har karaktären av kommunallag eller också av såväl kyrkolag som kom- munallag. För utredningen "har den mest vägande synpunkten varit rent praktisk, nämligen att samla bestämmelserna i så få lagar som möjligt för att göra lagstift- ningen på. området överskådlig och lätt- fattlig. I detta syfte har flera bestämmel- ser tagits upp i lagarna än vad kyrkomö- teskommittén velat ta upp i en ny kyrko- lag.

Utredningen har emellertid strävat efter att göra bestämmelserna så allmängiltiga och fria från detaljer som möjligt. Detta är enligt utredningen en ofrånkomlig för- utsättning, om lagarna skall stiftas — och sedermera vid behov ändras _ i den om- ständligare ordning som stiftandet av kyr- kolag utgör. I några fall, där reglerna får anses vara av lags karaktär men ändock måste göras mera detaljerade, har använts den metoden, att Kungl. Maj:t föreslås få fullmakt att utfärda bestämmelser enligt de grunder som anges av de lagstiftande instanserna. I detta sammanhang vill ut-

redningen för fullständighetens skull an- märka, att den gjort sina bedömanden med utgångspunkt i gällande regeringsform utan avseende vid de förslag till ny ord- ning för lagstiftningen som författnings- utredningen lagt fram.

Till följd av det sagda har utredningen fört samman bestämmelserna i två lagför- slag, nämligen

1) lag om förvaltning av kyrklig jord, och 2) lag om vissa kyrkliga kostnader m.m.

Det första lagförslaget, som omfattar 36 paragrafer, motsvarar i allt väsentligt de viktigare reglerna i EBO, EArrSt och För- säljnL samt 5 & PrlfL och 7 5 1 mom. PrlkL. Det andra lagförslaget, som omfat- tar 17 paragrafer, motsvarar i huvudsak LKF och övriga bestämmelser i PrlkL. Den centrala lagstiftningen på det kyrk- ligt-ekonomiska området kommer alltså att omfatta ett femtiotal regler, om utred- ningens förslag genomförs.

De ytterligare författningsbestämmelser som behövs på detta område föreslår ut- redningen skall ingå i en för hela området gemensam stadga, som utfärdas av Kungl. Maj:t. Utredningen avser att separat fram- lägga förslag till sådan stadga.

I enlighet med förslag på s. 112 fram- lägger utredningen också i detta betänkan- de förslag till lag om ändrad lydelse av 45 ä 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237), vilket inte torde kräva några närmare kommentarer.

18.4. Specialmotivering till lagförslagen

I det följande lämnar utredningen en kort- fattad Specialmotivering till vissa stadgan- den i lagförslagen. Med hänsyn till att ut- redningen redan i tidigare avsnitt redogjort tämligen utförligt för sina bedömanden kommer den följande motiveringen att in- nehålla kommentarer och påpekanden av huvudsakligen lagteknisk natur. I vissa fall lämnas en kort redogörelse för vad supp- lerande bestämmelser bör innehålla, men

i de fall sådana kommer att motsvara gäl- lande bestämmelser får utredningen hän- visa till sitt kommande förslag till stadga. I avsnitt 18.5 tas slutligen in en översikt över de föreslagna reglernas motsvarighet i den gällande lagstiftningen. I översikten lämnas också hänvisning till de avsnitt av betänkandet där underlaget för stadgan- dena återfinns.

l8.4.l Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord

Lagen är uppbyggd i huvudsak enligt de intentioner till ny kyrkolag som kyrko— möteskommittén angivit. Den omfattar så- lunda bestämmelser om vilka olika slag av kyrklig egendom som regleras i lagen, om vem som förvaltar egendomen och vem som har uppsikt över förvaltningen, om nämnderna och dessa organs sammansätt- ning, om de grundläggande bestämmelser- na om förvaltningen av de olika slagen av egendom och uppsikten över förvaltningen, om försäljning av kyrklig jord, om för- valtning och användande av försäljnings- medel samt om besvär över de kyrkliga organens beslut.

15

Behovet av en grundläggande definition av vad som är att hänföra till kyrklig jord är starkt, inte minst eftersom man i andra författningssammanhang rör sig med sam- manfattande beteckningar som "ecklesia- stik jord", ”fastighet av kyrklig natur” etc. (jfr. s. 112). Genom direkt hänvisning till en definition i denna lag skulle entydighet kunna vinnas.

Paragra'fens innehåll motsvarar 1 5 För- säljnL. I denna tas upp följande kategorier av fast egendom, nämligen prästgårdar, löneboställen, stifts prästlönefondshem- man, biskopsgårdar, boställen och andra fastigheter vars avkomst ingår till kyrko- fonden, domkyrkosysslomansboställen samt fast egendom som besittes av domkyrkor och andra kyrkor.

Utredningen har övervägt, om dessa ka- tegorier kan föras samman i färre grup- per, men funnit, att detta inte bör ske med hänsyn till egendomens ursprung och ändamål samt de skilda förvaltningssub- jekten. Dock har vissa kategorier som till- hör kyrka, antingen den är dom-kyrka eller lokalkyrka, eller som förvaltas av stifts- nämnd kunnat sammanföras under enhet- liga begrepp, se vidare 2 (j.

Jord som inte bestämts som kyrklig en- ligt 1 & men som tillhör den kyrkliga för- valtningen är i allmänhet kyrkokommunal och förvaltas enligt LFS.

2 5

För de olika slagen av fast egendom, som nämns i förevarande paragraf redogörs utförligt i 1958 års utredning kyrka—stats betänkande X om kyrklig egendom m.m. (SOU 1967: 46 5. 99—136), till vilket ut- redningen hänvisar. Härutöver får utred- ningen anföra följande.

Tveksamhet råder f.n. hur man skall betrakta prästgård, som upphör att vara tjänstebostad för församlingspräst till följd av att tjänsten dragits in. Utredningen får hänvisa särskilt till referatet av admini- strativ praxis på s. 108—111 i det nämnda betänkandet. I syfte att undvika oklarhet har utredningen föreslagit en regel, som anknyter till praxis av Kungl. Maj:t i statsrådet och som innebär att prästgården återgår eller —— om den anskaffats för ändamålet övergår till att bli lönebo- ställe och utgöra prästlönetillgång.

I fjärde stycket av paragrafen har de olika slagen av församlingskyrkas egen- dom hemman, lägenheter, jordar, kyrk- skärgårdar m.m. — sammanförts under begreppet kyrkohemman. Det är viktigt att framhålla att denna beteckning inte får förväxlas med motsvarande term inom fastighetsregistreringen. Det kan sålunda anmärkas att stadsfastigheter, som besittes av kyrka, redan nu i praxis kallas kyrko- hemman. Till kategorien hör vidare i all- mänhet kyrkotomt och kyrkogård, som är belägen vid kyrkan.

I sjätte stycket har under benämningen kyrkofondshemman sammanförts de olika slag av fastigheter som förvaltas av stifts- nämnden och vars avkomst tillförs kyrko- fonden. De har f.n. det gemensamt att de faller in under EArrSt. Det bör påpekas, att stifts prästlönefondshemman enligt för- slaget inte hänförs till egendom som anges i detta stycke.

Sjunde stycket omfattar domkyrkas fasta egendom. Självfallet gäller denna lag inte själva domkyrkobyggnaden. Definitionen omfattar, i likhet med vad som föreslås för församlingskyrkas egendom, även stadsfastigheter. Till begreppet för utred- ningen vidare domkyrkosysslomansbostäl- len, vars karaktär varit något oklar. Bo- ställena är anslagna av kronan, utom det i Linköping som redan tidigare ingått i domkyrkojorden.

I fjärde och sjunde styckena används verbet ”besittes”. Om innebörden härav får utredningen hänvisa till SOU 1967: 46 s. 182—187.

3 &

Bestämmelsen saknar motsvarighet i gäl- lande lagstiftning. Den föreslås för att undanröja tvekan om egendomens natur. Genom regeln blir all kyrklig jord, oav- sett naturen, att betrakta som jord, på vil- ken de i skilda lagar förekommande un- dantagen för jord som tillhör kronan eller staten inte gäller. Självfallet kan regeln dock inte ta över 77 & RF. F.n. får i olika sammanhang ofta vidlyftiga utredningar företas för att utröna naturen, även om ärendets art och ekonomiska räckvidd inte i och för sig påkallar det. Regeln är bl.a. en följd av rättsfallet NJA 1926 s. 550 (jfr 1935 s. 195) enligt vilket ensittarlagen ansetts tillämplig på jord, som donerats för kyrkligt ändamål, oberoende av titel i jordeboken. Se Vidare kommentaren till 28 5. Det kan anmärkas, att även expro- priationslagen nu blir tillämplig på all kyrk- lig jord. Viktigt är att uppmärksamma att lagregeln får ett vidare tillämpningsområde än lagens rubrik ger vid handen.

Paragrafen reglerar vilka organ som har uppsikt över förvaltningen av den kyrk— liga jorden.

55

Paragrafen innehåller regler om vem som förvaltar de olika slagen av kyrklig jord som nämns i 1 &.

Med pastorat jämställs kyrklig samfäl- lighet som handhar pastoratsangelägen- heter.

I första stycket har det för pastoraten gemensamma organet (se 5. 87—88) kal- lats pastoratens samförvaltning.

Genom andra stycket förs förvaltningen av prästlönefondshemman över till sam- förvaltningen. Som en följd härav kan motsvarande förvaltningsregler i den sär- skilda lagen om användande i vissa fall av prästlönefond m.m. hävas. Egendomen kommer med det nya systemet att i prin- cip höra hemma under pastoratsförvalt- ningen och de särskilda regler som behövs i fortsättningen bör kunna ges i administra- tiv ordning. Se vidare 25 och 31 55.

I tredje stycket sägs att kyrkohemman förvaltas av församlingen. Detta sker en- ligt bestämmelserna i lagen om försam- lingsstyrelse. Enligt 43 & denna lag har kyrkorådet eller annan nämnd, i den mån inte förvaltningen — enligt donationsbe- stämmelse e.d. tillkommer annan, att förvalta egendomen. Finns boställsstyrelse tillsatt, är det lämpligt, att denna handhar förvaltningen.

Det är att märka, att till skillnad från församlingens kyrkokommunala egendom står förvaltningen av kyrkohemmanen un- der uppsikt av stiftsnämnden, se 27 &.

Fjärde stycket reglerar förvaltningen av den kyrkliga jord som upptas i 2 & femte till sjunde styckena. Bestämmelsen över- ensstämmer med vad de domkyrkosakkun- niga föreslog i sitt betänkande SOU 1949: 63. Med utredningens bestämning av begreppet domkyrkohemman innefattas även domkyrkosysslomansboställena i den

föreslagna förvaltningsbestämmelsen. Som framgår av vad utredningen anfört tidi- gare (s. 105) bör vissa fastigheter undan- tas från stiftsnämndens förvaltning. Till följd härav har föreslagits en regel om att Kungl. Maj:t kan förordna om sådant un— dantag.

Utredningen finner att den föreslagna bestämmelsen låter sig förena med inne- hållet i 26 kap. 5 & KL.

För tillsyn och även vissa förvaltnings- uppgifter i fråga om skogen på kyrko- hemman och domkyrkohernman gäller f.n. kap. V i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. Genom kun- görelsen den 25 maj 1962 (nr 284) med sär- skilda bestämmelser om tillsynen över skogsskötseln m.m. på församlingskyrka tillhörig fast egendom har de åligganden som enligt skogsordningen ankom på do- mänstyrelsen och denna styrelse under- ställd personal, från och med den 1 juli 1962 överförts på stiftsnämnden och hos denna anställd skoglig personal. Skogs- ordningens bestämmelser blir genom före- varande ej längre tillämpliga på kyrklig jord. Till följd 'härav kan 1962 års förord- ning upphävas. Utredningen finner det vi- dare troligt, att också skogsordningen nu kan hävas i sin helhet. Det lämpliga synes vara att kammarkollegiet utreder detta spörsmål närmare (se prop. 1962: 133 s. 2 och 8).

65

EBO:s motsvarande regel för prästgård och löneboställe har sträckts ut att gälla all kyrklig jord. '

7—12 åå

Dessa paragrafer reglerar de olika nämn- derna och deras sammansättning. Innehål- let i bestämmelserna motiveras i kap. 8, 10 och 17 av betänkandet. Härutöver kan anföras följande.

Med den i 7 5 på Kungl. Maj:t delege- rade möjligheten att göra undantag från

stiftsnämndernas i Uppsala och Strängnäs befattning med sti-ftsnämndsangelägenhe- terna i Stockholms stift avses främst den uppgift som statskontorets fondbyrå f.n. har att sköta avräkningen mellan pastora- ten i stiftet och kyrkofonden.

Enligt numera vedertagen terminologi inläggs i ordet jordbruk betydelsen växt- odling och husdjursskötsel samt i ordet lantbruk betydelsen jord- och skogsbruk samt trädgårdsskötsel. Med hänsyn härtill sägs i kompetensbestämmelsen för stifts— nämndsledamot (8 & tredje stycket), att han skall ha insikt i jordbruk och skogs- bruk, för ledamot i boställsnämnd (10 å andra stycket), att han skall ha insikt i jordbruk och för ledamot i pastoratens samförvaltning (12 5 andra stycket), att han skall ha insikt i skogsbruk. Visserligen kan samförvaltningen komma att sköta även jordbruk, nämligen om det finns in- ägojord till prästlönefondshemman, men detta förhållande torde inte kräva utök- ning av kompetensregeln. De i 5 & EBO upptagna ytterligare 'kompetensreglerna (svensk medborgare, viss ålder, ej i kon- kurstillstånd) har ansetts onödiga. Utred- ningen anser det självfallet att de iakttas, liksom att ledamot skall tillhöra svenska kyrkan.

I 9 5 andra stycket sägs, att skogsutbil- dad personal skall vara anställd hos nämn- den. Personalens tjänsteställning och antal samt hur den tillsätts får bestämmas en- ligt de grunder som i allmänhet gäller för offentligt reglerad förvaltning.

I 10 & sägs att länsstyrelsen i det län där boställsnämnden har sitt tjänstgörings- område skall utse ledamöterna i nämn— den. I de fall där nämndens tjänstgörings- område faller inom två län, bör länssty— relserna få komma överens om vem av dem som bör fatta beslutet, utan att iakt- taga den eljest använda regeln om sam— fällt beslut. Det naturliga torde vara att ledamöter utses av den länsstyrelse, i vars län den största delen av egendomen är be- lägen.

Ersättning för uppdraget som ledamot i

stiftsnämnd och boställsnämnd bör utgå enligt grunder som Kungl. Maj:t bestäm- mer.

Med hänsyn till den olika strukturen på stiften, t.ex. att ett stift omfattar flera län eller har särskilt betydelsefulla skogstill- gångar, bör antalet ledamöter i pastora- tens samförvaltning (12 5) kunna varieras för att ge organet en allsidig sammansätt- ning. Med sammanslutning som företräder pastoraten avses i förevarande samt 8 och 10 55 vederbörande stiftsförbund inom Svenska pastoratens riksförbund.

Mandattiden i nämnderna bör vara tre år i likhet med vad som i allmänhet gäl- ler för nämnder inom motsvarande för- valtningsområden inom den statliga för- valtningen, t.ex. lantbruksnämnd och läns- bostadsnämnd.

13—16 &&

Bestämmelserna i förevarande paragrafer i vad de avser prästgård motsvarar 7—20 åå EBO. Dessa bestämmelser är ändrade senast genom lag den 29 maj 1964, nr 406 (se prop. 1964: 52, L3U 31, Rskr 187). Därigenom anknöts bestämmelserna bättre till de år 1961 utfärdade författningarna om tjänstebostäder. I de nu föreslagna reglerna upptas pastoratets skyldigheter i mera allmänna ordalag än vad som f.n. är fallet. Någon ändring i sak avses inte. De mera detaljerade bestämmelserna i EBO avser utredningen att i huvudsak oförändrade föra över till sitt förslag till ny stadga. En fullmakt för Kungl. Maj:t att utfärda dessa bestämmelser återfinns i förslagets 15 &. Bestämmelserna bör även kunna innehålla de särskilda regler som behövs för s.k. övertaliga prästgårdar.

Skyldigheten att tillhandahålla prästgård regleras i utredningens förslag till lag om vissa kyrkliga kostnader m.m. (8 5).

Genom regeln i 16 & överförs den när- mare regleringen av biskopsgårds förvalt- ning till stadgan. Även i detta fall avses, att nuvarande regler, visserligen i hög grad förenklade, fortfarande skall få gälla. Se vidare SOU 1967: 47 s. 132.

I denna paragraf anges de allmänna prin- ciper efter vilka den kyrkliga jorden skall förvaltas. Undantag görs uttryckligen för prästgård och biskopsgård. Av sakens na- tur följer vidare att kyrkotomt, kyrkogård och begravningsplats samt annan fast egendom som används för kyrkliga kult— ändamål inte kan beröras av stadgandet. Sådan egendom brukar innefattas i be- greppet res sacra.

I ordet ekonomiskt ligger även, att egen— domen skall skötas med utnyttjande av tidsenlig teknisk utrustning inom ramen för vad som är ekonomiskt lämpligt.

Bestämmelsen att upplåtelse mot hyra skall ske enligt marknadsmässiga grunder gäller även vid uthyrning av bostäder åt annan personal än ordinarie församlings- präster, vilka har tjänstebostad, samt i princip också vid uthyrning till församling av olika lokaler för församlingsändamål.

185

I denna paragraf föreskrivs som huvud- regel, att det är förvaltaren av egendomen som upplåter nyttjanderätter och andra särskilda rättigheter. Inskränkningarna i det följande innebär dels att annan myn- dighet skall bestämma villkoren för upp- låtelsen, dels att själva upplåtelsen hand- has av annan myndighet.

195

Paragrafen handlar om de från ekono- misk synpunkt viktigaste upplåtelserna, ar— rendena och är således en följdbestäm- melse till 17 å andra stycket.

Av de allmänna grunderna för förvalt- ningen och uppsikten över den följer, att i de fall stiftsnämnden själv handhar för- valtningen kan den uppdraga åt boställs- nämnden att efter arrendeuppskattning föreslå arrendevillkor.

20 och 21 55

Paragraferna handlar om upplåtelse av speciella nyttjanderätter samt andra sär-

skilda rättigheter. Vidare finns en särskild bestämmelse som rör naturreservat och fridlysning av naturminne enligt natur- vårdslagen. Frågorna har ur saklig syn- punkt behandlats ingående i kap. 13 och 14. Vad som avses med ändamålsupplå- telse framgår av avsnitt 13.4. I stadgan- dena regleras endast vilken myndighet som beslutar i ärendena.

Ordalydelsen i paragraferna har bringats i överensstämmelse med de bestämmelser som finns i ämnet i förslaget till jorda- balk.

I förtydligande syfte har i 21 5 första stycket angetts, att om mark upplåts till församling för församlingsändamål, t.ex. för ett församlingshus, sker det med nytt- janderätt.

Det bör särskilt uppmärksammas att i 21 5 första stycket intagits också upp- låtelse av tomträtt, se vidare under 28 5. I övrigt har detta stycke, som motsvarar 24 & EBO, givits ett aktuellare innehåll. Det bör dock påpekas, att paragrafen har en myc- ket begränsad räckvidd, eftersom det nor- mala förfarandet bör vara att marken för- säljs, när den behövs för annat samhälls- ändamål. Att så bör ske också när marken behövs för begravningsplats har framhål- lits i avsnitt 13.4.

225

Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt 31 & EBO. Den har anpassats efter de all- männa grunder utredningen anser tillämp- liga för de förvaltande myndigheternas resp. boställsnämndernas kompetens. Det är sålunda först när gränsen för bärkraf- tigheten i ett jordbruk nås, som stiftsnämn- den behöver kopplas in.

Regeln i andra stycket torde väsentligen avse ärenden som handläggs av stifts- nämnden. Uteslutet är deck inte att lant- bruksnämndens sakkunskap behöver anli- tas även i andra fall. Denna möjlighet står självfallet öppen oavsett den nu be- rörda bestämmelsen.

23 och 24 55

Bestämmelserna, som motsvarar 45 och 52 55 EBO, har berörts