Prop. 1950:220

('med förslag till lag an\xad gående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse; given Stock­ holms slott den 6 april 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Danielson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt förslaget skall minst en ledamot av styrelsen för försäkringsaktie­ bolag utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas in-, tresse vederbörligen beaktas. Sådan styrelseledamot — som ej må vara ak­ tieägare eller befattningshavare i bolaget — skall utses av försäkringstagar­ na eller av intressegrupp, som har anknytning till dem, eller genom förord­ nande av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Regeln skall icke gälla beträffande försäkringsaktiebolag som uteslutande driver återförsäkring.

Vidare föreslås en bestämmelse av innebörd att i bolag, som meddelar annan försäkring än livförsäkring, det skall åligga styrelsen och verkstäl­ lande direktören att med hjälp av fortlöpande statistik eller annorledes övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Bolagsledningen skall därjämte vara skyl­ dig att till försäkringsinspektionen för bestämda perioder insända redo-

liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 220.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

görelse för den metod som använts för övervakning av premiesättningen och för erfarenheter av övervakningen. Försäkringsverksamhet i utlandet även­ som sjö- och transportförsäkring, som bedrives här i riket, undantagas från bestämmelserna om premieövervakningen.

Lagen om försäkringsrörelse är för närvarande icke tillämplig å vissa för­ säkringsbolag med lokal begränsning av verksamheten, de s. k. sockenbola­ gen. I propositionen föreslås att de företag inom denna kategori, vilka driva brand- eller sjöförsäkring, skola underkastas lagens bestämmelser. Försla­ get innehåller en dispensregel beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, vars verksamhetsområde är begränsat till viss del av riket och vars rörelse är av ringa storlek. Regeln innebär, att Konungen eller, efter Konungens bemyn­ digande, försäkringsinspektionen skall äga medgiva de undantag från be­ stämmelserna i lagen om försäkringsrörelse, vilka betingas av verksamhe­ tens omfattning och bolagets förhållanden i övrigt.

Det föreslås att de nya bestämmelserna skola träda i kraft den 1 januari 1952. Sockenbolag som underkastas bestämmelserna i lagen om försäkrings­ rörelse har att före den 1 januari 1953 söka stadfästelse å bolagsordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1948 (nr 433)

om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas att 70, 204, 282, 345 och 349 §§ lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

70 §.

För försäkringsaktiebolag skall fin­ nas en styrelse bestående av minst tre ledamöter.

Styrelsen väljes å bolagsstämma;

dock må enligt bestämmelse, som in­ tagits i bolagsordningen, en eller fle­ ra av ledamöterna kunna tillsättas i annan ordning.

Styrelseledamot, som-----------------Ändå att-------- —--------- tillsatt honom. Om styrelseledamot,----------------- — och suppleanter

För försäkringsaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst tre ledamöter.

Av styrelseledamöter­

na skall, där bolaget icke uteslutande driver återförsäkring, minst en ut­ ses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse ve­ derbörligen beaktas; sådan styrelse­ ledamot må ej vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.

Styrelsen väljes å bolagsstämma.

Styrelseledamot som avses i första stycket andra punkten skall dock en­ ligt bestämmelse, som skall vara in­ tagen i bolagsordningen, utses av för­ säkringstagarna eller av intresse­ grupp, som har anknytning till dem, eller genom förordnande av Konung­ en eller myndighet som Konungen bestämmer; jämväl annan styrelsele­ damot må enligt bestämmelse i bo­ lagsordningen tillsättas i annan ord­ ning än genom val å bolagsstämma.

- skall förrättas.

6

Kungl. Maj.ts proposition m 220.

re än tio socknar, varvid med härad likställes tingslag i de orter där be­ nämningen härad ej förekommer,

c)

sjukkassa eller annan under­

stödsförening, å vilken lagen om un­ derstödsföreningar äger tillämpning,

d)

sjukkassa enligt lagen om all­

män sjukförsäkring.

(Gällande lydelse:)

Bolag, varom ovan under

b)

för-

mäles, vare dock pliktigt att angåen­ de sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

(Föreslagen lydelse:)

c)

sjukkassa enligt lagen om all­

män sjukförsäkring,

d)

ömsesidigt försäkringsbolag för

försäkring av egendom å landsbyg­ den, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar, såframt bolaget icke meddelar brand- eller sjöförsäkring; vid tillämpning av denna bestämmel­ se skall med härad likställas tingslag i de orter där benämningen härad ej förekommer.

Bolag, varom ovan under

d)

för-

mäles, vare dock pliktigt att angå­ ende sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag tråder i kraft den 1 ja­ nuari 1952.

Beträffande försäkringsbolag, som vid lagens ikraftträdande vunnit re­ gistrering, äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäk­ ring sinspektionen medgiva, att med tillämpningen av föreskrift i lagen må anstå under viss tid, dock högst till den 1 januari 1954.

ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbyg­ den, vars verksamhet år lokalt be­ gränsad efter vad i 349 § första styc­ ket d) sägs, skall, där bolaget dri­ ver brand- eller sjöförsäkring och önskar fortsätta rörelsen under mera ån ett år efter lagens ikraftträdande,

Kungl. Maj ds proposition nr 220.

13

drivas under medverkan av företrädare för arbetsgivarnas och arbetstagar­ nas partsorganisationer. I överensstämmelse härmed har utredningen hem­ ställt att två representanter för dessa organisationer måtte tillkallas såsom ledamöter av utredningen. Utredningen har vidare anmärkt, att särskild ex­ pertis beträffande arbetarskyddsfrågor kunde behöva anlitas.

Yttranden över utredningens förslag.

Över

principbetänkandet

i dess helhet ha efter remiss yttranden avgivits

av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium (med bifogande av ytt­ randen från handelslcamrarna i riket, Sveriges redareförening och Sjöassu- radörernas förening), försäkringsinspektionen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, Landsbygdens brand­ försäkringsbolags förening, Försäkringstjänstemannaförbundet och Försäk- ringsfunktionärernas förbund.

Livförsäkringsaktiebolaget Thule samt försäkringsaktiebolagen Brand- Victoria, Norrland och Skamdinavtien, geirfensamt kallade Thulebolagen, vilka tillhöra Försäkringsbolagens riksförbund, ha inkommit med sär­ skilt yttrande.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län ävensom kammarrätten ha yttrat sig över de av utredningen behandlade skattefrågorna. Samtliga länsstyrelser ha därjämte yttrat sig över frågan om utvidgning av tillsynen över vissa soc­ kenbolag. Rörande sistnämnda fråga har yttrande avgivits jämväl av Soc­ kenbolagens rikskommitté.

Svenska flygförsäkringspoolen har yttrat sig över utredningens synpunk­ ter beträffande flygförsäkringens organisation.

Beträffande utbildningsfrågan har yttrande avgivits av Svenska försäk- ringsföreningen.

Riksförsäkringsanstalten, Socialförsäkringsbolagens förening och social- vårdskommittén ha yttrat sig över utredningens allmänna synpunkter be­ träffande försäkringen för olycksfall i arbete. Kommittén har yttrat sig jämväl rörande spörsmålet om en allmän dödsfallsförsäkring.

Från Tryggs agenters och inkasserares centralorganisation av Försäk- ringsfunktionärernas förbund har inkommit en skrift, vari vissa synpunk­ ter beträffande fältarbetet inom folkförsäkringen framföras.

Över

trafikförsäkringsbetänkandet

ha yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, kommerskollegium (med bifogande av yttranden från handels- kamrarna i riket), statskontoret, försäkringsinspektionen, överståthållar­ ämbetet, samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Värmlands län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen, domänstyrel^en, järn­ vägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, arméförvaltningen, försvarets civilförvaltning, statspolisintendenten, statens sakrevision, statens organisationsnämnd, Svens­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ka försäkringsbolags riksförbund, Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, Trafikförsäkringsföreningen, Trafikförsäkringsanstalternas nämnd, Lands­ bygdens försäkringsbolag, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främ­ jande, Automobilbesiktningsmännens förening, Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Riks­ förbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges automo- bilhandlareförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Sveriges storloge av IOGT, Försäkringstjänstemannaförbundet, Försäkringsfunktionärernas förbund, Försäkringsföreningen för general- och huvudagenter samt För­ eningen av utländska försäkringsbolags generalagenter.

Flera länsstyrelser ha vid sina yttranden fogat utlåtanden från lokala tra- fikbilägareföreningar.

Kungl. automobilklubben och Motormännens riksförbund ha var för sig utsänt frågeformulär till sina medlemmar. Svaren härpå redovisas i dessa sammanslutningars yttranden.

Departementschefen.

Utredningen föreslår i principbetänkandet partiella ändringar i försäk- ringslagstiftningen. Betänkandet innehåller därjämte uttalanden rörande skilda försäkringsspörsmål, vilka uttalanden äro avsedda att i stora drag vara vägledande för lagtillämpningen på respektive områden. De av utred­ ningen ifrågasatta reformerna måste från samhällelig synpunkt i det hela anses väl värda att övervägas; riksdagen bör utan dröjsmål beredas till­ fälle att taga ställning till desamma. Vad beträffar utredningens principiella uttalanden i avseende å den framtida rättstillämpningen bör beaktas, att försäkringsrörelsen såsom en starkt nyanserad verksamhet, vilken stän­ digt måste anpassas efter den sociala och ekonomiska utvecklingen i sam­ hället, icke kan -—- och helt visst ej heller bör — i detalj regleras genom be­ stämmelser i lag. Inom ramen för lagens allmänna föreskrifter och den of­ fentliga tillsynen genom försäkringsinspektionen måste det ankomma på försäkringsväsendets egna målsmän att forma utvecklingen på sitt område. Men samhällets intresse av försäkringsväsendets effektivitet och av dess anpassning efter samhällslivets skiftande behov motiverar att statsmak­ terna i stora drag ange riktlinjerna för utvecklingen. Visserligen medför ut­ vecklingen efter hand nya problemställningar, nya möjligheter och nya försäkringsbehov. Det är fördenskull naturligt om bedömningen av skilda frågor utfaller olika vid olika tidpunkter. Men detta förhållande gör det icke mindre önskvärt att nu diskutera de allmänna riktlinjerna för utveck­ lingen. Jag hemställer därför att i det följande få närmare redogöra för huvuddragen av utredningens i principbetänkandet framförda förslag och överväganden. En del däri berörda spörsmål av mindre betydelse torde kun­ na lämnas åsido.

Vad angår det andra betänkandet har utredningen där framlagt förslag till en genomgripande omgestaltning av trafikförsäkringens organisation.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

elimineras, liksom det är ett samhällsintresse att så sker. Försäkrings- utredningen betonar i detta sammanhang, att de förslag, som utredningen i det följande framför, syfta till att slå vakt om och ytterligåre utbygga det positiva och värdefulla i svenskt försäkringsväsende samt att undanröja och förebygga missförhållanden.

Enligt utredningens mening är vid avvägningen av samhällsinflytandet i försäkringsverksamheten hänsynen till denna verksamhets mål och medel av avgörande betydelse. Målet är ett ändamålsenligt, solitt och billigt för­ säkringsskydd, medlet affärsmässigt organiserad men samtidigt socialt in­ riktad företagsdrift. Ytterligare en viktig faktor kan uppställas vid sidan härav: Försäkringsväsendets effektivitet är beroende av att det uppbäres av allmänhetens förtroende.

Utredningen utvecklar härefter närmare sina synpunkter beträffande för- säkringsverksamhetens mål och medel samt beträffande frågan om förtroen­ det för verksamheten. I detta sammanhang framhåller utredningen, att för­ säkringsrörelse i väsentliga delar kan likställas med yrkesmässig försälj- ningsverksamhet på andra områden. Sunda och rationella företagsekono­ miska metoder främja verksamheten. På försäkringsområdet likaväl som annorstädes inom affärslivet är det av vikt att strävan efter förbättring och förbilligande, efter ökad effektivitet, ständigt hålles levande. Likväl måste försäkringsväsendets egenart föranleda mer eller mindre vittgående undan­ tag. Försäkringens många gånger angelägna sociala uppgift — i främsta rummet gäller detta om personförsäkringen — föranleder att man bör full­ följa försäkringens utbredning även till områden eller befolkningsgrupper, beträffande vilka ackvisitionen ställer sig oförmånlig ur företagsekonomisk synpunkt. Ekonomiska bevekelsegrunder måste här i någon mån jämkas efter sociala krav.

Vad angår den lämpliga avvägningen av antalet försäk­ ringsföretag och konkurrensens betydelse framhåller ut­ redningen, att man mera bör betona konkurrensens kvalitet än dess kvanti­ tet. Avgörande för konkurrensens betydelse är nämligen icke antalet konkur­ rerande företag utan dessa företags kvalitet. Inom försäkringsverksamheten kan man finna en illustration till de olägenheter, som följa av en övermätt­ nad av marknaden. Med flera parallellt verkande företag kan det icke und­ vikas, att de olika företagens ombud i stor utsträckning gå om varandra. Samma försäkringskandidat blir med andra ord föremål för bearbetning av ombud från flera företag. Det bör emellertid betonas — tillägger utredningen — att den nyss nämnda ordningen med flera ombud som bearbeta samma försäkringskandidat icke utan vidare kan stämplas såsom improduktiv. Detta beror nämligen helt och hållet på omfattningen. En intensiv bearbetning av marknaden främjar försäkringstankens utbredning och i det långa loppet ha försäkringstagarna i gemen nytta därav. Blir det däremot en övermättnad av företag, en mängd fältorganisationer lagrade på varandra, då är situatio­ nen helt visst icke till förmån för försäkringstagarna och icke heller för om­ buden. Improduktivt arbete, tidsspillan, slöseri med papper etc. blir följden

17

härav. Ombudens ersättning måste uppenbarligen avpassas efter deras arbe­ te. Även de arbetsinsatser, som blivit resultatlösa, måste därvid beaktas. Kostnaden härför belastar premierna. Risk föreligger även att försäkrings­ skyddets kvalitet försämras. Ombudet kan för sin existens se sig nödsakat att redovisa en viss anskaffningssumma. Råder för stark trängsel på mark­ naden, frestas ombudet därvid lätt att utbjuda även onyttiga eller olämpliga försäkringar. På detta sätt kan ackvisitionen råka på avvägar. Utredningens synpunkter beträffande antalet försäkringsföretag — vilka refereras i det följande — böra ses mot bakgrunden av utredningens nu återgivna utta­ landen.

Försäkringsutredningen har även tagit upp frågan om försäkring s- villkoren. Dessa utmärkas — framhåller utredningen —• sedan länge av vidlyftighet och stor detaljrikedom. De äro ofta avfattade i en för försäk­ ringstagarna främmande terminologi eller försedda med invecklade undan­ tagsregler, där för försäkringstagarna väsentliga frågor kunna få en undan­ skymd plats. Detta förhållande kan lätt ge upphov till rättsförlust. Försäk­ ringstagaren tror sig ha fått det åsyftade försäkringsskyddet; först då skade- fallet inträffat kanske han får insikt om att — på grund av något förbehåll i villkoren — så icke är förhållandet. Utredningen säger sig inse svårighe­ terna att i kortfattad och för försäkringstagarna lättillgänglig form angiva omfattningen av den risk försäkringsgivaren åtar sig och övriga förutsätt­ ningar för utgivande av skadeersättning. Det bör här vara en oavlåtlig strävan att åstadkomma största möjliga klarhet. Inom försäkringsvärlden har också under senare år tagits skilda initiativ till förenkling och förtyd­ ligande av försäkringsvillkoren. Detta måste hälsas med tillfredsställelse. Mycket torde dock återstå att göra på detta område.

Utredningen har tagit upp till behandling de viktigare bland de frågor, som under det sista decenniet stått i förgrunden för den offentliga debatten kring försäkringsväsendet. Beträffande spörsmålet om försäkrings­ tagarnas inflytande i ömsesidiga bolag framhålles, att före tillkomsten av 1948 års försäkringslag försäkringstagarna i många öm­ sesidiga bolag voro utestängda från inflytande i företaget. Detta förhål­ lande har utgjort en av de rikaste källorna till kritik mot försäkringsväsen­ det. Utredningen understryker för sin del starkt vikten av det här berörda ämnet. Enligt utredningens mening har problemet vid lagens utformning fått en lösning, som under nuvarande omständigheter måste anses fullt till­ fredsställande.

En ofta upprepad kritisk anmärkning mot försäkringsbolagen går ut på att bolagens ekonomiska förvaltning varit svårtillgänglig för insyn från allmänheten. Kritiken har bl. a. gjort gällande att, eftersom insyn icke förekommit, exempelvis skadeförsäkringsbolagen kunnat driva en premie­ politik, som varit helt undandragen allmänhetens bedömande. Utredningen har utförligt behandlat detta ämne och i anslutning härtill även ingått på frågan huruvida eller i vad mån prisbestämmande karteller förekommit på försäkringsväsendets område. Såvitt kritiken avser de begränsade möj-

Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 220.

Kungl. Majtts proposition nr 220.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

ligheterna till insyn, kan densamma enligt utredningens mening icke av­ visas såsom helt ogrundad. Försäkringsverksamheten bör principiellt dri­ vas i offentlighetens fulla ljus. Detta förutsätter ett redovisningssystem, som klart genomlyser företaget, i förening med offentlig tillsyn över premiesättningen. Utredningen hälsar med tillfredsställelse redovisnings­ reglerna i den nya lagen om försäkringsrörelse, vilka möjliggöra en väsent­ ligt ökad insyn i försäkringsbolagen. De nya bestämmelserna ställa nämligen krav på en betydligt större utförlighet och öppenhet i årsredovisningen än som hittills i allmänhet tillämpats. En mera fullständig och specificerad redovisning står i god överensstämmelse med kravet på vidgat inflytande för försäkringstagarna. Självfallet förhåller det sig dock så -— tillägger ut­ redningen — att även de nya bestämmelserna medge stora möjligheter till nyansering, och inom lagens ram kan redovisningen göras mindre utförlig och upplysande än som kan anses önskvärt från allmän synpunkt. Åtskil­ liga försäkringsbolags årsredovisning är redan nu präglad av en erkännans- värd utförlighet och överskådlighet, i andra fall är redovisningen till ytter­ lighet summarisk. Utredningen framhåller angelägenheten av att den först­ nämnda redovisningsmetoden blir rättesnöret för framtiden. Av vikt är att försäkringsinspektionen i överensstämmelse med sina allmänna tillsynsbe- fogenheter med uppmärksamhet följer utvecklingen på området.

Utredningen har kommit till det resultatet, att någon allmän prisbestäm- mande kartellbildning icke förefinnes inom försäkringsväsendet eftersom premiekonkurrens ägt rum mellan såväl till tarifföreningar anslutna före­ tag som utanför stående bolag och bolagsgrupper. Inom försäkringsrörel­ sen, som kräver ett omfattande tekniskt och statistiskt underlag, kan en viss samverkan mellan företagen knappast undvaras när det gäller att ska­ pa så tillförlitliga grundvalar som möjligt för premiesättningen. Detta be­ höver dock icke innebära — understryker utredningen — att priskarteller skapas som förhindra en sund tävlan med syfte att erbjuda det billigaste och samtidigt det mest solida försäkringsskyddet. Försäkringstagarnas bäs­ ta måste här, liksom alltid, stå i centrum. Det ligger i försäkringstagarnas intresse att så tillförlitligt erfarenhetsmaterial som möjligt ligger till grund för bolagens riskbedömning, men också att konkurrensen i fråga om kost­ naderna för försäkringsrörelsens bedrivande, vinstmarginalernas storlek in. m. får fortgå ohämmad.

Försäkringsutredningen framhåller, att mot försäkringsbolagen i gemen riktats kritik för oekonomisk och dyrbar förvaltning. Det har anförts, att förvaltnings k ost naderna sluka en oproportionerligt stor del av bolagens inkomster. Till stöd härför har åberopats en sammanställning av premier, skadeersättningar (inkl. skaderegleringskostnader), förvaltnings­ kostnader och överskott i den av försäkringsinspektionen årligen utgivna publikationen »Enskilda försäkringsanstalter». Inspektionen har emellertid till den nämnda sammanställningen fogat anmärkningen att några tillförlit­ liga slutsatser rörande omkostnadernas skälighet icke kunna dragas av den­ samma. Försäkringsutredningen delar denna uppfattning men framhåller,

20

Utredningen har funnit, att skaderegleringen inom privat­ försäkringen numera i stort sett kan anses tillfredsställande. Natur­ ligtvis kunna här alltjämt missförhållanden förekomma, tillägger utred­ ningen, dock icke av sådan art eller omfattning att de motivera en snävare reglering av verksamheten i allmänhet. Skulle i framtiden förhållanden, som äro oförenliga med en god försäkringspraxis, vinna insteg på detta område torde rättelse kunna vinnas genom den offentliga tillsynen över verksamheten i förening med en vidgad allmän insyn. Jämväl i övrigt torde det privata försäkringsväsendet numera — och detta är resultatet bl. a. av den offentliga debatten och kritiken — inom rimliga gränser tillgodose anspråken på ef­ fektivitet och billighet. Den nya lagen om försäkringsrörelse anser utred­ ningen i betydande grad tillgodose försäkringstagarnas intresse. I vissa hän­ seenden finner utredningen dock en komplettering av den nya lagen önskvärd.

1

ttranden.

Såsom tillsynsmyndighet över det enskilda försäkringsväsen­

det uttalar

försäkringsinspektionen

sin tillfredsställelse över att en utred­

ning sådan som den ifrågavarande kommit till stånd, i vilken representan­ ter för de olika politiska partierna erhållit tillfälle att genom egna under­ sökningar bilda sig en uppfattning om det sätt, varpå försäkringsverksam- lieten bedrives. Inspektionen fortsätter:

Med den kännedom inspektionen äger om denna verksamhet anser sig inspektionen kunna bekräfta riktigheten av det allmänna omdöme om det svenska försäkringsväsendet som utredningen på grund av sina undersök­ ningar uttalat. Det är sålunda enligt inspektionens bestämda uppfattning riktigt att — för att använda utredningens ord — »försäkringsväsendet i vart land väl tal jämförelse med förhållandena utomlands och i vissa hän­ seenden intar en förgrundsställning och att de positiva dragen i vårt för­ säkringsväsende äro resultatet av framsynta och ansvarskännande krafters strävan». Att en ekonomisk rörelse av denna omfattning och med den utom­ ordentligt snabba utveckling som densamma genomgått och genomgår även måste, såsom utredningen framhåller, rymma vissa missförhållanden och att risken härför aldrig kan helt elimineras, är uppenbart. Trots detta har utredningen genom sina undersökningar förts fram till den uppfattningen att försäkringsverksamheten i vårt land även i fortsättningen bör bedrivas inom ramen för den nuvarande företagsstrukturen.

Försäkringsinspektionen, som ansluter sig till denna ståndpunkt, vill även framhålla, att de krafter som närmast ha att svara för försältringsverksam- hetens utformning, enligt inspektionens uppfattning präglas av en alltmera stegrad känsla av ansvar för denna verksamhets samhälleliga uppgift. Be­ träffande den närmaste framtiden vill inspektionen erinra om att stats­ makterna genom den ovannämnda nya lagen om försäkringsrörelse skapat ännu bättre betingelser för en sund utveckling av försäkringsverksamheten än som tidigare förefunnos.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden hemställer inspektionen, att man avvaktar verkningarna av den nya lagstiftningen och av de lagänd­ ringar, som det föreliggande betänkandet kan komma att föranleda, innan frågor av mera djupgående natur rörande försäkringsväsendet upptagas till omprövning. Ett uttalande från statsmakternas sida i denna riktning skulle enligt inspektionens uppfattning skapa goda förutsättningar för försök-

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

22

komma att åvila denna myndighet. I en del avseenden skulle inspektionen, som hittills uteslutande varit en tillsyns- och kontrollmyndighet över den privata försäkringsverksamheten, komma att intaga ställningen av ett le­ dande och dirigerande organ inom denna verksamhet. Helt naturligt bör visst samråd förekomma mellan bolagsledningarna och inspektionen i sådana frågor, i vilka inspektionen har att taga ställning före deras slutliga avgö­ rande, men att i förväg inkoppla försäkringsinspektionen i frågor som röra den löpande skötseln av verksamheten eller vid ställningstagandet till spörs­ mål, för vilkas avgörande ansvaret bör helt åvila bolagsledningen, skulle enligt riksförbundets mening vara i hög grad olämpligt.

Försäkringsinspektionen

har i sitt yttrande berört samma ämne:

En tillsynsverksamhet kan självfallet bedrivas på olika sätt. Den kan sålunda vara mera negativt inställd i så måtto, att den inriktar sig enbart på fall, där ett försäkringsbolag eftersätter gällande föreskrifter. Tillsynen kan också vara positivt inriktad i sådan utsträckning att den närmar sig ett dirigerande av den verksamhet försäkringsbolagen på eget ansvar ha att utöva.

Försäkringsinspektionen har sökt lösa den uppgift som tillkommer in­ spektionen enligt gällande försäkringslagstiftning på ett sätt som icke mot­ svarar någon av de här angivna linjerna och har under utövandet av sin verksamhet strävat efter att uppehålla en så omfattande kontakt som möj­ ligt med representanter för de olika försäkringsbolagen, vilket medfört den stora fördelen att såväl inspektionen som bolagen tvingats göra sitt bästa för att på ett praktiskt och informellt sätt komma tillrätta med komplice­ rade eller eljest svårlösliga spörsmål. Viktigare ändringar av bolagsordningar och försäkringstekniska grunder föregås sålunda praktiskt taget alltid av underhandsöverläggningar inom försäkringsinspektionen, varigenom in­ spektionen lår tillfälle att framlägga sina synpunkter. Det förekommer även synnerligen ofta att bolagen med inspektionen önska diskutera planerade organisatoriska förändringar, såsom fusioner in. m., innan definitiva åt­ gärder vidtagas. På så sätt har tillsynsverksamheten vuxit ut till en form av samarbete, som —- såvitt inspektionen kunnat bedöma — givit inspek- tionen ökade möjligheter att fylla sin uppgift och varit till större gagn för försäkringsverksamheten än om en mera negativ eller dirigerande linje hade kommit till användning.

I anslutning till de grundläggande frågorna har vidare i några yttranden den verksamhet, som utövas av understödsförening­ arna, samt tillsynen över dessa berörts.

För säkrings funktio­

närernas förbund

hade väntat, att utredningen skulle tagit upp detta ämne

till behandling och därvid funnit skäl föreslå att tillsynen över under­ stödsföreningar som meddela livförsäkring skulle överflyttas från pensions- styrelsen till försäkringsinspektionen. Enligt förbundets mening böra dessa understödsföreningar underkastas samma tillsynsregler som gälla för liv­ försäkringsbolagen. För närvarande ha — tillägger förbundet — under­ stödsföreningarna bl. a. på grund av förmånligare beskattning och mindre stränga soliditetskrav en gynnad ställning i förhållande till livförsäkrings­ bolagen. Detta visar sig i ackvisitionsarbetet. Det förekommer t. o. m. att försäkringstagare flytta sina försäkringar från livbolag till understöds­ föreningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 220.

B. Förslag av allmän räckvidd.

1. Företagstyp. Representation för försäkringstagarna i försäkringsaktiebo­ lag.

Utredningen.

Inledningsvis framhåller utredningen, att den privata för-

säkringsverksamheten bedrives i två skilda företagsformer, ömsesidiga för­ säkringsbolag och försäkringsaktiebolag. För den moderna försäkringens genombrott i mitten av förra århundradet voro företagen av aktiebolags- typ banbrytare. Med modern försäkring avses då i främsta rummet dels metoden att träffa avtal med förutbestämda, fasta premier i motsats till det i äldre tid vanliga systemet med uttaxering i efterhand och dels till­ handahållandet av en mångfald försäkringsformer i avsikt att tillgodose skilda törsäkringsbehov. Förutbestämda avgifter medförde under dåvaran­ de iörhållanden — innan ännu tillräcklig erfarenhet vunnits — betydan­ de vanskligheter, särskilt i fråga om nya försäkringstyper. Med hänsyn härtill betraktades aktiebolagsformen såsom det naturliga instrumentet för privat törsäkringsverksamhet. Det saknas icke exempel på att aktieägare i försäkringsaktiebolag lidit kapitalförluster därigenom att rörelsen icke gått ihop eller på att vinstutdelning till aktieägare måst inställas under längre eller kortare perioder. Men även om rörelsen sålunda innefattar obestrid­ liga risker, står det å andra sidan klart att under årens lopp — i varje fall under försäkringsverksamhetens tidigare skeden — betydande vinster ta­ gits hem av aktieägare i försäkringsaktiebolag i form av vinstutdelningar och fondemissioner.

Under de senaste decennierna har på personförsäkringens område ut­ vecklingen i vårt land gått i riktning mot ökad betydelse för de ömsesidi­ ga försäkringsbolagen — dessa svara nu för en i förhållande till aktiebola­ gen något större del av försäkringsvolymen än tidigare. I de ömsesidiga företagen, vilka principiellt äro uppbyggda på kooperativ grund, äro för­ säkringstagarna själva delägare. Genom bestämmelser i 1948 års försäk­ ringslag ha delägarna tillerkänts avgörande inflytande i de ömsesidiga för­ säkringsbolagen. Ett sådant inflytande utgör förutsättning för erhållande respektive bibehållande av koncession. I dessa företag ha delägarna att själva eller genom särskilda delegerade utse företagets ledning, överskott, vilka icke erfordras för verksamhetens konsolidering, tillföras delägarna i en eller annan form. Denna företagstyp tillgodoser därigenom — anför utredningen — principiellt kravet på demokratisk förvaltning.

Utredningen betonar att, även om utvecklingen kan anses i viss mån ha gått i de ömsesidiga bolagens favör, därav icke kan dragas den slutsatsen, att företagen av aktiebolagstyp icke längre skulle ha någon funktion att fylla på försäkringsområdet. Rätta förhållandet torde tvärtom vara att i flera fall, beroende främst på försäkringsgren och riskens art, aktiebolagstypen kan vara väl så ändamålsenlig som den ömsesidiga formen. I fråga om starkt riskbetonade försäkringsobjekt, framförallt inom sjö- och industribrand­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

intresse att det företag, där man tecknat sina försäkringar, driver sin verk­ samhet i överensstämmelse med god ordning, förvaltar sina fonder på ett ändamålsenligt sätt och över huvud är effektivt och rationellt organiserat. Utredningen framhåller, att under senare år försäkringsföretagen och deras centrala organisationer vidtagit betydelsefulla åtgärder i syfte att sprida kännedom om verksamheten. Men helt andra resultat skulle måhända här kunna uppnås om man mera allmänt medgåve försäkringstagarna ett in­ flytande i försäkringsbolagens ledning. Inom de ömsesidiga bolagen är denna tanke redan i viss utsträckning realiserad och efter genomförandet av den nya försäkringslagen blir det en förutsättning för fortsatt koncession att delägarinflytandet är på tillfredsställande sätt ordnat i ömsesidiga för­ säkringsbolag. Förhållandet är emellertid, såsom redan nämnts, annorlunda beträffande försäkringsaktiebolagen. Enligt utredningens mening är det ett naturligt demokratiskt krav att också inom denna bolagskategori försäk­ ringstagarna få tillfälle att genom representation i styrelsen deltaga i skötseln av bolagets angelägenhe- t e r. Eu sådan representation bör bli regel i försäkringsaktiebolagen, dock med undantag för de företag vilka driva en i väsentlig mån på utlandet in­ riktad försäkringsverksamhet. Det saknas nämligen anledning att tillför­ säkra utländska försäkringstagare inflytande i ledningen av svenska för­ säkringsföretag.

Utredningen anser att det bör överlämnas åt respektive bolag att med beaktande av sin särart söka gestalta försäkringstagarrepresentationen på ändamålsenligt sätt. För själva valet kunna olika anordningar komma till användning. Valet underlättas i fall där bolaget har anknytning till en sam­ manslutning av något slag eller till bestämd yrkes- eller intressegrupp. I stor utsträckning torde därvid de anordningar för delägarrepresentation, som träffats bland de ömsesidiga bolagen, kunna tjäna som mönster. Utredning­ en förordar att valanordningen beskrives i bolagsordningen. Den blir där­ igenom underkastad koncessionsmyndighetens prövning. Utredningen säger sig icke ha förbisett, att det i vissa fall kan medföra betydande svårigheter för ett försäkringsaktiebolag att utan orimliga kostnader och andra olägen­ heter på tillfredsställande sätt ordna en försäkringstagarrepresentation i styrelsen. I dylikt fall bör Kungl. Maj :t äga befogenhet att i stället utse styrelseledamot, som därvid har att bevaka försäk­ ringstagarnas intresse. Förbehåll om dylik befogenhet kan uppställas såsom villkor för koncession.

I detta sammanhang framhåller utredningen, att det även i enstaka ömse­ sidiga bolag kan komma att visa sig svårt att på tillfredsställande sätt ordna delägarinflytandet i ledningen. Det bör då vara möjligt att också inom den­ na företagstyp låta styrelseledamot, utsedd av Kungl. Maj :t, utöva delägar­ inflytandet.

Även i ett annat avsnitt av betänkandet — avseende försäkringsbolagens kapitalplaceringar — har utredningen berört spörsmålet om styrelsens sam­ mansättning. Vad utredningen där uttalar, synes lämpligen böra återgivas i förevarande sammanhang. Utredningen anför:

28

de vara en naturlig uppgift för ett sådant företag att icke blott i återförsäk- ring överta försäkringar från nordiska kooperativa försäkringsföretag utan att även driva direkt försäkringsrörelse i de nordiska länderna. En sådan sam­ verkan behöver för övrigt icke vara begränsad till de nordiska länderna utan kan omfatta andra länder, där konsumentkooperationen vunnit utbred­ ning. Något hinder för en sådan ordning borde icke resas i den mån bestäm­ melserna för delägares ansvarighet i de olika länderna bli samordnade. Den allmänna utvecklingen går i riktning mot en förbättrad samordning av lagstiftningen i syfte att öka förutsättningen för en samverkan över grän­ serna.

Vad angår förslaget om att försäkringstagarna i för­ säkringsaktiebolag skall tillförsäkras representa­ tion i styrelsen ha skilda meningar kommit till uttryck i remissytt­ randena.

Försäkringsinspektionen

ansluter sig i princip till förslaget om för­

säkringstagarnas representation i försäkringsaktiebolagens styrelser.

För-

säkringsfunktionärernas förbund

uttalar sin tillfredsställelse med förslaget

men understryker de praktiska svårigheterna att genomföra detsamma.

Av de av kommerskollegium hörda sammanslutningarna ha handelskam- rarna i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg, Gävle och Luleå uttalat tveksamhet eller i något fall ställt sig avvisande.

Stockholms handelskam­

mare

uttalar, att strävandet att bereda de försäkrade ett mera direkt infly­

tande på ledningen må vara i hög grad beaktansvärt, men svårigheten att finna en form, som förverkligar det åtrådda syftet, torde vara hart när oövervinnelig. Varje försök att utfinna en någorlunda hanterlig metod att vinna målet inom aktiebolag med ett ofta utomordentligt talrikt klientel måste te sig som praktiskt ogenomförbart.

Skånes handelskammare

anför

liknande synpunkter.

Handelskammaren i Gävle

betecknar förslaget i den­

na del såsom överflödigt. Den omständigheten att annan än bolagsstämman utsett styrelseledamot utgör icke någon säker garanti mot att försäkrings­ tagarnas medel i något fall utnyttjas för ovidkommande ändamål.

Östergöt­

lands och Södermanlands handelskammare

delar utredningens uppfattning

om önskvärdheten av ett inflytande från försäkringstagarhåll men är tvek­ sam beträffande effektiviteten av de av utredningen föreslagna åtgärderna. Liknande synpunkter uttalas av

Västernorrlands och Jämtlands läns han­

delskammare.

Handelskammaren i Göteborg

avstyrker bestämt utredningens förslag.

Kammaren anför:

Det är svårt att finna att en styrelseledamot, som utsetts på sätt utred­ ningen föreslagit, a priori skulle besitta bättre kvalifikationer för uppdra­ get och vara mer »demokratisk» än en av bolagsstämman vald styrelseleda­ mot. I förbigående må även anmärkas, att de flesta ledamöter av försäk­ ringsaktiebolagens nuvarande styrelser också torde vara försäkringstagare i de bolag, i vilkas styrelse de äro ledamöter.

För egen del uttalar

kommers kollegium

att förslaget om en representation

för törsäkringstagarna i försäkringsaktiebolagens styrelser, medförande ökat inflytande i bolagens ledning, i och för sig får anses fullt motiverat. Kollegium ilrågasätter emellertid huruvida icke de ekonomiskt ofta svår­

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

29

överskådliga förhållandena inom försäkringsbranschen i realiteten göra ett dylikt deltagande mindre verkningsfullt. En ur försäkringstagarnas syn­ punkt mera effektiv kontrollverksamhet torde utövas av den för varje för­ säkringsbolag av försäkringsinspektionen utsedde revisorn.

Försäkringsbolagens riksförbund

anför:

Riksförbundet instämmer helt i utredningens uttalande, att det för den stora allmänheten är ett intresse att det företag, där man tecknat sina för­ säkringar, driver sin verksamhet i överensstämmelse med god ordning, för­ valtar sina fonder på ett ändamålsenligt sätt och över huvud är effektivt och rationellt organiserat. I sådant avseende torde dock knappast något stå att vinna genom den av utredningen förordade anordningen. Det torde icke med fog kunna antagas, att en genom direkta val bland försäkringstagarna eller av någon intresseorganisation eller av Kungl. Maj :t utsedd styrelse­ ledamot skulle vara mera ägnad än en i vanlig ordning å bolagsstämma våld ledamot att tillföra bolagsledningen den sakkunskap och erfarenhet i olika avseenden, som är erforderlig för företagets ändamålsenliga skötsel.

Även riksförbundet erinrar om att försäkringsinspektionen enligt den nya lagen om försäkringsrörelse regelmässigt skall i varje försäkringsbolag utse en egen revisor, som har att årligen avge revisionsrapport till inspektionen. Härigenom har, tillägger förbundet, möjlighet beretts för en representant för det allmänna att i detalj följa bolagets verksamhet.

Det må här anmärkas, att likartade uttalanden om betydelsen av försäk- ringsinspektionens revisor såsom ett försäkringstagarnas kontrollinstru­ ment göras i ett flertal andra yttranden.

Riksförbundet kommer till slutsatsen, att den av utredningen föreslagna anordningen i och för sig synes opåkallad. Vad som skulle kunna tala till förmån för förslaget vore, att anordningen kunde anses ägnad att öka det allmänna förtroendet för den i aktiebolagsform bedrivna försäkringsverk- samheten.

Thulebolagen

avstyrka bestämt utredningens förslag angående försäkrings-

tagarrepresentation, i styrelsen.

I flertalet av de remissyttranden där man ställt sig tvivlande till värdet och effekten av en försäkringstagarrepresentation i försäkringsaktiebola­ gens styrelser uttalas — såsom delvis framgått av de redan återgivna ytt­ randena —- samma tvivel beträffande det alternativa förslaget om en av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot.

Rörande denna fråga anför

försäkringsinspektionen

vidare:

Inspektionen anser sig icke böra biträda förslaget att styrelseledamot med huvudsaklig uppgift att bevaka försäkringstagarnas intressen må kunna ut­ ses av Kungl. Maj :t i de fall, där svårigheter föreligga att på ett tillfreds­ ställande sätt ordna en försäkringstagarrepresentation. Olägenheter kun­ na nämligen enligt inspektionens mening uppkomma härigenom. Eftersom inspektionens tillsynsverksamhet även avser beslut som fattats av försäk­ ringsbolagens styrelser, skulle den föreslagna anordningen kunna medföra att beslut av inspektionen kunna komma i konflikt med den ståndpunkt som företrädes av Kungl. Maj :ts representant. Med hänsyn härtill anser in­ spektionen det vara att föredraga, att i de förmodligen sällsynta undan­ tagsfall, då försäkringstagarna icke själva utse representant i styrelsen, denne i stället utses av inspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

31

Utredningen har föreslagit att försäkringstagarna skola äga utse represen­ tant i styrelsen för försäkringsaktiebolag. I bolag där svårighet möter att genomföra en sådan anordning skall i stället Kungl. Maj :t äga rätt att utse styrelseledamot. Undantag föreslås beträffande försäkringsaktiebolag, vilka driva en i väsentlig mån på utlandet inriktad verksamhet.

Principiellt ansluter jag mig till utredningens förslag. I så måtto förordar jag emellertid en jämkning av förslaget som det synes mindre lämpligt att göra undantag för försäkringsaktiebolag, vilka driva en i väsentlig mån på utlandet inriktad verksamhet. Dessa bolag torde i de allra flesta fall äga ett icke obetydligt försäkringsbestånd som härrör från verksamhet här i riket och även bortsett från denna omständighet torde anordningen med en av aktieägarna oberoende styrelseledamot innebära en fördel. Däremot torde de rena återförsäkringsaktiebolagen i förevarande hänseende intaga en särställ­ ning. Försäkringstagare äro här de direkttecknande bolagen. Det kan icke anses påkallat att beträffande dem föreskriva en ovillkorlig skyldighet att utse försäkringstagarrepresentant i styrelsen. I 70 § lagen om försäkrings­ rörelse torde böra upptagas bestämmelse om att i försäkringsaktiebolag minst en styrelseledamot skall utses med uppdrag att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas. För att ytterligare be­ tona denne styrelseledamots ställning och tillika såvitt möjligt förebygga intressekonflikter torde såsom behörighetsvillkor för honom böra upptagas, att han icke må vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget. Klart är att denne styrelseledamot har samma ansvar som övriga styrelseledamöter.

Enligt 70 § andra stycket lagen om försäkringsrörelse utses styrelsen i försäkringsaktiebolag såsom regel genom val å bolagsstämma. Om även för­ säkringstagarnas representant i styrelsen skulle utses på bolagsstämma funnes icke någon säker garanti för att syftet med den ifrågavarande be­ stämmelsen bleve tillgodosett. I lagrummet torde därför böra upptagas en supplerande föreskrift av innebörd, att sådan styrelseledamot skall tillsättas i annan ordning, varom bestämmelse skall intagas i bolagsordningen. Det är i och för sig naturligt att denne styrelseledamot utses genom val bland för­ säkringstagarna eller av någon intressegrupp som kan anses representativ för dem. I flertalet större försäkringsaktiebolag — stundom även i mindre sådana — torde emellertid försäkringstagarklicntelet vara så omfattande och anknytningen till särskilda intressegrupper så ringa, att val av försäk­ ringstagarna eller av intresseorganisation icke torde innebära någon god lösning". I dylika fall synes det lämpligt att försäkringstagarrepresentationen kommer till stånd genom förordnande av Kungl. Maj :t, eventuellt av myn­ dighet åt vilken Kungl. Maj :t anförtror detta uppdrag. Mot tanken att lägga uppgiften hos Kungl. Maj :t har i ett par remissyttranden invänts, att ett beslut av tillsynsmyndigheten kan komma i konflikt med den ståndpunkt, som företrädes av Kungl. Maj:ts representant i styrelsen. Denna invändning synes mig i väsentlig mån skjuta över målet, eftersom den ifrågavarande styrelseledamoten utses för att representera icke den förordnande myndig­ heten utan försäkringstagarna. Huruvida mer än en styrelseledamot för för-

32

säkringstagarintresset skall utses får bero på omständigheterna, bl. a. bola­ gets storlek och antalet övriga styrelseledamöter.

Såsom redan nämnts bör i lagen upptagas en undantagsregel beträffande återförsäkringsaktiebolagen. Någon särskild bestämmelse angående supple­ ant för den styrelseledamot som utses med särskild uppgift att beakta för­ säkringstagarnas intresse har jag icke ansett erforderlig.

De föreslagna ändringarna i 70 § första och andra styckena lagen om försäkringsrörelse torde böra föranleda en jämkning av redaktionell natur i 204 § 1 mom. första stycket, i vilket lagrum, som avser ömsesidiga försäk­ ringsbolag, hänvisas till bl. a. 70 §.

Lämpligen kan med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna anstå till den 1 januari 1952. Bolagen få därigenom god tid att genomföra erforderliga ändringar i sina bolagsordningar. För enstaka fall kan en längre övergångs­ tid vara motiverad. Med hänsyn härtill torde en dispensregel böra upptagas i övergångsbestämmelserna. Dispensrätten bör anförtros Kungl. Maj :t, dock med rätt för Kungl. Maj :t att delegera densamma till försäkringsinspektio- nen. Anstånd torde icke i något fall böra medgivas längre än till den 1 ja­ nuari 1954.

Jag vill för min del starkt understryka utredningens uttalande om önsk­ värdheten av att försäkringsföretagens styrelser icke ensidigt rekryteras ur kretsar, som äro engagerade inom stora delar av vår finansvärld i övrigt och samtidigt inbördes i hög grad samarbeta i styrelser utanför försäkringsföre­ tagen. Frågan är särskilt betydelsefull med hänsyn till de stora kapitalresur­ ser, över vilka flertalet försäkringsbolag förfoga.

Vidare kan jag i allt väsentligt ansluta mig till utredningens principiella synpunkter beträffande företagstyp. Det synes mig icke erforderligt att i detta sammanhang göra några ytterligare allmänna uttalanden i ämnet. I den mån i framtiden nybildning av försäkringsbolag kommer att äga rum bör med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall bedömas, vilkendera före- tagstypen som är den lämpligaste. I anslutning till vad som anförts i Folket- Samarbetes yttrande om ett ömsesidigt försäkringsbolag för verksamhet i de nordiska länderna vill jag framhålla, att — från de synpunkter om vilka nu är fråga — någon principiell invändning mot en sådan anordning icke torde kunna resas.

Livförsäkringsaktiebolagens redobogenhet att genom bestämmelse i bolags­ ordningarna tillförsäkra försäkringstagarna äganderätten till överskottsfon- derna framstår såsom mycket tillfredsställande. Enligt vad jag erfarit har numera i samtliga livförsäkringsaktiebolag genomförts vinstbegränsning för aktieägarna. Till frågan om vinstbegränsning i skadeförsäkringen återkom­ mer jag i det följande.

2. Kontroll över premiesättningen i skadeförsäkring. I fråga om livförsäkringsrörelse upprättas särskilda försäkringstekniska grunder för beräkning av premier och premiereserv, återbäring m. m. Grun­ derna skola underställas Kungl. Maj :t för stadfästelse. I nya lagen om

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

33

försäkringsrörelse har grundernas syfte angivits vara att trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkrings­ avtal och dels bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Grunderna skola således enligt nya lagen tillgodose både ett soliditetskrav och ett skälighetskrav. För att soliditeten icke skall efter­ sättas måste säkerhetsmarginaler inläggas i grunderna för premieberäk­ ningen. I den mån dessa marginaler sedermera visa sig obehövliga eller för högt tilltagna sker en justering i form av återbäring till försäkringstagarna. På denna väg tillgodoses sålunda skälighetsprincipen. Försäkringsinspektio- nen har att övervaka efterlevnaden av soliditets- och skälighetskraven.

Beträffande skadeförsäkringen uppställer lagen ett soliditetskrav men där­ emot icke något krav på premiesättningens skälighet.

Utredningen.

Premiesättningen inom skadeförsäkringen avser dels en

klassificering av riskerna och dels en fixering av premien för varje risk­ klass. Den förstnämnda uppgiften medger en tämligen stor rörelsefri­ het. Det är här fråga om en avvägning mellan å ena sidan kravet på rätt­ visa mellan olika försäkringstagare och å andra sidan den omkostnadsök­ ning, som en långt driven differentiering medför, ävensom de praktiska svårigheterna att genomföra en riskbedömning för alltför små försäkrings- grupper. Fixerandet av premienivån för varje riskgrupp kan endast ske med ledning av erfarenhet av riskens natur. Utredningen anför, att sådan erfarenhet kan vinnas antingen genom statistisk bearbetning av resultatet av verksamheten eller genom utnyttjande av allmän praktisk och teknisk försäkringskunskap. Tidigare har premiesättningen inom flertalet bolag byggts på den allmänna praktiska erfarenheten medan den statistiska be­ dömningen spelat en tämligen underordnad roll. Ju mer verksamheten sta­ biliserats — tillfogar utredningen -— desto större betydelse har det statis­ tiska materialet emellertid fått såsom komplement till den allmänna tek­ niska kunskapen.

Utredningen betonar, att en tillämpning av skälighetsprincipen gör det nödvändigt att dels bedöma vad som skall anses såsom skäligt pris för den tjänst, som försäkringen representerar, och dels kontrollera att en sådan prissättning upprätthålles. Frågan, huruvida det är möjligt att på skadeförsäkringens område tillämpa samma metoder som inom livförsäk­ ringen, har utredningen besvarat nekande. Detta beror på olika omstän­ digheter. I första rummet kommer i betraktande att riskförhållandena äro helt artskilda inom livförsäkring och skadeförsäkring. Dödsrisken för en försäkrad person är visserligen i likhet med exempelvis brandrisken för ett försäkrat hus beroende av ett mycket stort antal variabla faktorer. Sålunda påverkas dödsrisken av ålder, yrke, hälsotillstånd, arvsfaktorn, levnads­ sätt in. in. och brandrisken av läge, byggnadssätt, användning, brandsläck- ningsmöjligheter in. in. I fråga om livförsäkringen anses det dock möjligt att avgränsa en grupp — de medicinskt normala riskerna — som innefattar flertalet av alla försäkringssökande och inom vilken det med en praktiskt tillräcklig grad av noggrannhet kan antagas, att dödsrisken endast beror

llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

på en dominerande faktor, åldern. I fråga om det andra exemplet, brand­ försäkringen, finner utredningen det däremot icke möjligt att på liknande sätt avgränsa en tillräckligt stor grupp av försäkrade objekt, inom vilken premien skulle kunna göras beroende av en enda eller ett fåtal variabla faktorer. Analogt är förhållandet inom övriga skadeförsäkringsgrenar.

I anslutning till jämförelsen mellan livförsäkring och skadeförsäkring framhåller utredningen vidare, att sambandet mellan premier och försäk- ringsvillkor är av en helt annan betydelse inom skadeförsäkringen än inom livförsäkringen. En jämkning av villkoren kan förorsaka en väsentlig änd­ ring av skadekostnaderna och således nödvändiggöra en motsvarande juste­ ring av premien. I grunderna för skadeförsäkringen skulle det alltså vara nödvändigt att angiva icke endast premiegrunder utan även motsvarande försäkringsvillkor. Inom åtskilliga grenar av skadeförsäkringen spelar vi­ dare den s. k. moraliska risken en mycket väsentlig roll för skadeförloppet. Särskilt påtagligt är detta inom sådana grenar som automobil- och olycks­ fallsförsäkring. Detta innebär att riskurvalet starkt inverkar på premien. Slutligen anmärker utredningen, att skadeförloppet inom sådana grenar som exempelvis brand- och automobilförsäkring synes vara i betydligt högre grad än inom livförsäkringen utsatt för kastningar, bland annat sammanhängan­ de med växlingar i de ekonomiska konjunkturerna. Om en nettopremie

i

första hand beräknas på grund av ett genomsnittligt antagande om risken, erfordras sålunda — tillägger utredningen —- ett relativt betydande tillägg till densamma för att täcka fluktuations- och katastrofrisken. På de skäl som nu anförts avvisar utredningen tanken på en anordning med försäk- ringstekniska grunder, stadfästa av offentlig myndighet, inom skadeförsäk­ ringen.

Härefter har utredningen behandlat möjligheterna att införa ett återbä­ ringssystem på skadeförsäkringens område. Utredningen har funnit dem starkt begränsade. Premien för varje särskild försäkring stannar inom ska­ deförsäkringen ofta vid ett ringa belopp. Vidare tillämpar man korta av­ talstider. Visserligen är det vanligt, att försäkringarna genom förnyelser upprätthållas under längre tid, men försäkringsbeloppen bli därunder ej sällan föremål för ändringar. I regel skulle en återbäring av dessa skäl bli förknippad med så betydande omkostnader i förhållande till de belopp, som skulle kunna tillgodogöras den enskilde försäkringstagaren, att ett åter­ bäringssystem icke rimligen kan komma i fråga. Endast inom speciella för- säkringsgrenar, exempelvis brandförsäkring å fastigheter, där försäkringar­ na i regel bibehållas oförändrade under längre tid, kan ett återbärings­ system med fördel genomföras.

I detta sammanhang anför utredningen vidare:

Man kan fråga sig, om det ej finnes möjligheter att på något annat sätt tillgodogöra försäkringstagarna de rörelseöverskott, som betingats av de i premierna inlagda säkerhetsmarginalerna. Detta torde knappast kunna rea­ liseras på annat sätt än att överskotten uppsamlas i en fond, som i en eller annan form disponeras till förmån för försäkringstagarna. Så kan i första hand tänkas ske genom att fonden efterhand helt eller delvis får fylla det

35

säkerhets- och utjämningsbehov, som premiernas säkerhetsmarginaler ha till uppgift att täcka. Dessa säkerhetsmarginaler skulle härigenom efter­ hand reduceras eller helt bortfalla. Man kan, i ett senare skede, tänka sig möjligheten av att avkastningen å den samlade fonden — sedan fonden vuxit till ett mera avsevärt belopp — användes till ytterligare nedsättning av premierna och att bolaget sålunda tillhandahåller försäkringar till lägre pris än som motsvarar deras värde. Detta skulle innebära, att bolagets för­ säkringstagare skulle tillgodogöras vinstmedel, som uppsamlats å tidigare generationers försäkringar.

En tillämpning av skälighetsprincipen enligt ovan angivna riktlinjer visar sig emellertid vid närmare övervägande medföra orimliga konsekvenser. Det torde sålunda för såväl bolagen som allmänheten te sig stötande att för olika bolag föreskriva premienivåer med hänsyn till varje särskilt bolags förmögenhetsställning. Och att ålägga ett bolag att tillhandahålla försäk­ ringar till ett lägre pris än som motsvarade försäkringarnas värde måste anses otänkbart. I den praktiska tillämpningen skulle vidare en övervakande myndighet ställas inför ett avgörande av den storlek, som den uppsamlade fonden skall ha uppnått för att den helt skall fylla bolagets säkerhets- och utjämningsbehov. Objektiva grunder för ett sådant avgörande saknas, var- tili kommer att den erforderliga fonden ständigt förändras med försäkrings- stockens storlek och sammansättning. Skall man i premiekalkylen bygga på fondens avkastning har man även att räkna med yttre ekonomiska för­ hållanden, såsom ändringar av ränteläge och penningvärde m. m. För aktie­ bolagens vidkommande skulle systemet slutligen leda till tyngande och be­ svärliga anordningar. Inom ett aktiebolag är den samlade förmögenheten juridiskt att betrakta som aktieägarnas egendom men fungerar på samma gång som utjämningsfond. Även om man skulle kunna tänka sig att efter­ hand genomföra en uppdelning av tillgångarna i aktieägare- och försäkrings­ tagarefonder, skulle detta leda till långtgående och föga tilltalande ingrepp för att reglera förhållandet mellan aktieägarnas och försäkringstagarnas intressen.

Utredningen finner att man beträffande skadeförsäkringen är hänvisad att söka tillgodose skälighetsprincipen vid premiesättningen. Teknisk risk­ bedömning är oundgänglig för premiesättningen men den är ensam icke till­ räcklig. Med teknisk bedömning kan man exempelvis konstatera, att ett visst faromoment är ägnat att öka risken eller att vissa säkerhetsanordningar äro ägnade att minska risken. Men utan statistisk erfarenhet är det icke möjligt att avgöra storleken av den inverkan på risken, som nämnda för­ hållanden ha. Man kan sålunda ej avgöra, om de äro tillräckliga för att motivera en premiedifferens och hur stor denna i så fall bör vara. Stati­ stikens uppgift är alt lämna det kvantitativa underlag, som utgör ett nöd­ vändigt komplement till den tekniska sakkunskapen och en nödvändig för­ utsättning för fixerandet av premienivån, samtidigt som den bereder möj­ lighet att effektivt kontrollera de resultat, vilka framgått av de tekniska ex­ perternas överväganden.

I konsekvens härmed anser utredningen att den första förutsättningen för skälighetsprincipens tillämpning är att man skaffar sig det fasta under­ lag för premiesättningen, som står att vinna genom eu enligt moderna me­ toder anordnad statistik. Varje bolag bör därför åläggas skyldig hel att föra statistik över förloppet av sin verksamhet.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

36

Kiingl. Maj:ts proposition nr 220.

så anordnad att den kan tjäna som ledning vid fastställandet av premier och som kontroll på premiernas skälighet inom olika riskgrupper.

Beträffande principerna för statistikens anordnande anför utredningen följande:

En given förutsättning för att en statistik skall kunna bli till verklig led­ ning vid premiesättningen är, att den grundar sig på ett tillräckligt om­ fattande material. Den långt drivna premiedifferentiering, som för närva­ rande tillämpas, särskilt inom vissa grenar, har medfört, att det statistiska underlaget i fråga om ett mycket stort antal premiegrupper är otillräckligt för att några slutsatser skola kunna dragas av den statistiska erfarenheten. Det kan då ligga nära till hands att fordra, att statistiken i varje särskilt bolag upplägges efter enhetliga principer, som möjliggör en sammanställ­ ning av de olika bolagens erfarenheter. En sådan gemensam statistik före­ kommer redan nu för grupper av bolag genom de olika tariffsammanslut­ ningarna. Emellertid skulle alltför detaljerade tvångsbestämmelser i den här angivna riktningen otvivelaktigt vara ägnade att låsa fast utvecklingen. En indelning i riskgrupper måste, som tidigare framhållits, alltid i viss mån grunda sig på en subjektiv bedömning. Ett bolag kan anse en viss lisk- gruppindelning ändamålsenlig och rättvis medan ett annat bolag finner, att riskgrupperna böra avgränsas på något annat sätt. Att objektivt avgöra vilkendera uppfattningen som är mest skälig gentemot försäkringstagarna torde icke vara möjligt med mindre en tillfredsställande statistisk belysning kan åstadkommas. Då möjligheter härtill ännu i stor utsträckning sak­ nas, torde det vara nödvändigt, att man tills vidare lämnar möjligheterna öppna för olika bolag att, såvitt det gäller den mera detaljerade riskgrupp- indelningen, gå fram på olika vägar. Ett visst riskklass-schema bör dock kunna fastställas såsom en gemensam bas för den finare gruppindelning, som de olika anstalterna, var och en efter sitt skön, kunna finna ända­ målsenlig.

Förslaget bygger på förutsättningen att statistiken kommer att omfatta även bolagens förvaltningskostnader. Härom anför utred­ ningen följande:

Svårigheter äro för handen även då det gäller att bedöma skäligheten av förvaltningskostnaderna och den därav betingade omkostnadsbelastningen av premierna. För denna bedömning är det icke tillräckligt att granska för­ hållandet mellan förvaltningskostnader och premier för hela rörelsen eller ens gren för gren. Då förvaltningskostnaderna till en del äro styckebeto- nade, måste relationen mellan förvaltningskostnader och premier ställa sig högre för försäkringar med låg försäkringssumma eller litet riskmoment än för försäkringar med hög försäkringssumma eller stort riskmoment. För­ valtningsarbetet kan för olika risktyper få väsentligt olika karaktär. Jäm­ för man exempelvis industribrandförsäkring med civilbrandförsäkring krä­ ver den individuella riskbedömningen för den förra gruppen ett omfattande tekniskt arbete, som icke har någon motsvarighet för den senare, medan där­ emot kostnaden för premieinkassering inom industribrandförsäkring med hänsyn till den höga premienivån motsvarar en relativt ringa del av pre­ mien. Av det anförda följer, att en skälighetsbedömning av förvaltnings­ kostnaderna måste kräva anordnandet av omkostnadsstatistik.------------ Man torde icke böra ställa alltför vittgående krav. Det torde vara möjligt att med relativt enkla anordningar åstadkomma en tillräcklig belysning av om­ kostnadernas fördelning.

38

Kungi. J\Iaj:ts proposition nr 220.

försäkringsinspektionen. Utredningen förutsätter att samråd även i detta avseende äger rum med målsmän för den praktiska verksamheten.

I anslutning till det nu sagda anför utredningen vidare: Den offentliga kontrollen över premiesättningen måste i det väsentliga grunda sig på den inom vederbörande bolag förda statistiken, jämförd -— i den mån detta är möjligt — med andra bolags statistiska material. Detta leder till att kontrollen i huvudsak måste få formen av en efterkontroll. Med hänsyn härtill torde det icke vara erforderligt eller ens lämpligt att de av bolagen uppgjorda tarifferna godkännas av inspektionen innan de bring­ as i tillämpning. Ett sådant godkännande, som skulle innebära en ytterst omfattande och tidskrävande procedur, skulle knappast fylla något förnuf­ tigt ändamål, eftersom inspektionen knappast har förutsättning att rätt bedöma exempelvis en på tekniska grunder verkställd premiedifferentiering. Först sedan man genom erfarenhet fått dess skälighet belyst, har inspektio­ nen underlag för ett bedömande. I fråga om mycket små riskgrupper och specialtarifferade risker, som icke kunna statistiskt belysas, torde inspek­ tionens möjligheter till en skälighetskontroll vara mycket begränsade. Detta bör dock ej hindra att man så långt detta är möjligt söker tillse att oskälig premiedifferentiering ej förekommer. Sålunda bör exempelvis en omstän­ dighet, om vilken det icke kan visas eller göras sannolikt att den har något som helst inflytande på risken, icke få leda till en differentiering av risk­ premien.

För att övervakningen av premiesättningen skall kunna utövas på ett smi­ digt och ändamålsenligt sätt är det angeläget att en samverkan kommer till stånd mellan försäkringsinspektionen å ena sidan samt försäkringsbola­ gen och deras gemensamma organ å den andra. Det är av stor betydelse att inspektionen blir förtrogen med de principer som tillämpas vid tariffe- ringsarbetet inom bolagen och tariffsammanslutningarna. Detta torde bäst kunna ske genom att inspektionen på nära håll följer arbetet. Att bolagen och sammanslutningarna bereda inspektionen tillfälle härtill ter sig för för- säkringsutredningen såsom ett naturligt utslag av den samverkan som på detta område bör eftersträvas. Inspektionen bör å sin sida, innan den på­ fordrar en premieändring, låta vederbörande bolag framlägga sina syn­ punkter på frågan.

Premien utgör en del av försäkringsvillkoren. Utredningen anmärker, att skälighetsbedömningen av premien självfallet måste ske med hänsyn till övriga försäkringsvillkor. Spörsmå­ let huruvida skälighetskontrollen bör omfatta en prövning även av dessa övriga villkor har utredningen övervägt och därvid kommit till det resulta­ tet, att detta icke kan anses erforderligt. Utredningen förutsätter emeller­ tid att utvecklingen på området kommer att följas med uppmärksamhet av försäkringsinspektionen. I detta sammanhang understryker utredningen öns­ kemålet om en klar och för försäkringstagarna lättillgänglig utformning av villkoren.

Utredningen finner vissa undantag från skälighets k ontrol- 1 e n motiverade. Sålunda föreligger i fråga om svenska försäkringsbolags direkta rörelse utomlands från svensk sida icke någon anledning att be­ gränsa bolagens vinstmöjligheter.

Vad angår utländska bolag, som driva direkt rörelse i Sverige, har man

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

lig försening av premienivåns anpassning, ofta kanske så väsentlig, att pre­ miehöjningarna i stor utsträckning komma att drabba andra försäkrings­ tagare än dem, vilkas skaderesultat förorsakat desamma. Icke minst av hänsyn till reassuradörerna framstår det såsom angeläget att anpassningen av premierna icke hindras eller fördröjes.------------ Det måste vara orimligt att begära, att ledningen för ett bolag, i vars rörelse inspektionen ingripit med en föreskrift rörande premiesättningen, därefter ensam skall bära an­ svaret för rörelsens affärsmässighet. I själva verket måste inspektionen ge­ nom meddelande av en sådan föreskrift anses ha ådragit sig ett ansvar för att premien i fortsättningen också är tillräcklig. Inspektionens skälighets- kontroll måste nämligen i första hand omfatta en prövning av huruvida eventuellt uppkommet överskott är behövligt för att möta" påfrestningar under kommande år med ogynnsamt skadeförlopp. Försäkringsutredningen har själv framhållit vanskligheten av en sådan prövning i försäkringsgre- nar med starka kastningar i riskförloppet. Den ständigt latenta katastrof­ risken gör emellertid soliditetsprövningen vansklig även för sådana grenar, som normalt uppvisa jämnare förlopp. Då inspektionen härvid endast skulle ha bolagens statistik att bygga på och icke avses skola utrustas för att kunna göra nödvändiga tekniska bedömanden eller förutse utvecklingen, synes det oss svårt att ålägga inspektionen att under ämbetsansvar träffa avgöranden av här ifrågavarande art. —--------Man har enligt vårt förme­ nande anledning förmoda, att skälighetsprincipen även i framtiden skall komma att iakttagas inom skadeförsäkringen utan en särskild statlig kon­ troll. Många starka krafter verka i sådan riktning.------------ En garanti för att icke oskäligt stora överskott skola undgå att uppmärksammas måste anses ligga i den nya försäkringslagens bestämmelser om vidgad redovis­ ningsskyldighet samt ökade insyns- och kontrollmöjligheter beträffande bo­ lagen och deras olika rörelsegrenar. Här må endast erinras om föreskrifter- na i en den 30 juni 1949 utfärdad kungörelse om balansräkning samt vinst- och förlusträkning i försäkringsbolag, enligt vilken en mycket långt gåen­ de uppdelning på de särskilda försäkringsgrenarna skall ske.

Thulebolagen avstyrka att skälighetsprincipen inskrives i lagen. Såväl Försäkringsbolagens riksförbund som Thulebolagen ha i sina ytt­ randen tagit upp frågan om sekretess för de statistiska uppgifter, som bo­ lagen enligt utredningens förslag skola insända till försäkringsinspektionen. Riksförbundet erinrar om ett likartat spörsmål, som diskuterades under förarbetena till nya försäkringslagen men då icke slutgiltigt löstes och som ej heller senare lösts. Förbundet tillägger:

De uppgifter, som skadeförsäkringsbolagen------- — skulle ha att inge till försäkringsinspektionen------------ skulle användas som material för kontroll av premiesättningen men även läggas till grund för en statistisk samman­ fattning i inspektionens årspublikation »Enskilda försäkringsanstalter». Det måste därför klart fastslås, huruvida uppgifterna äro att anse som »uppgifter för statlig statistik» och på grund härav falla under 16 § sekre­ tesslagen eller icke. Förklaras det sistnämnda vara fallet, måste riksför­ bundet bestämt påyrka, att de genom beslut enligt 21 § samma lag undan­ tagas från offentlighet. Det skulle nämligen kunna leda till utomordentligt stor skada för svenska försäkringsbolag, om exempelvis utländska återför- säkrare skulle ha möjlighet att förskaffa sig en så detaljerad kännedom om de svenska bolagens affär, som skulle kunna erhållas genom det hos försäkringsinspektionen förvarade statistiska materialet. Det måste också anses strida mot varje enskilt bolags eller bolagsgrupps legitima intresse, att dess statistik hålles tillgänglig för andra bolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

43

Thulebolagen ge uttryck för liknande synpunkter. Det föreliggande problemkomplexet har ingående behandlats i

Folket-

Samarbetes

yttrande. Mot de grundläggande synpunkterna i utredningens

förslag ha anstalterna icke något att erinra. Däremot har

Folket-Samarbete

funnit sig nödsakat rikta stark kritik mot utredningens uttalanden om det sätt, på vilket skälighetsbedömningen skulle utföras; det kan nämligen —- framhåller Folket-Samarbete — befaras att dessa uttalanden eljest bli väg­ ledande för lagtillämpningen. Anstalterna yttra:

Skulle försäkringsutredningens förslag och uttalanden beträffande skä- lighetsprincipen bli vägledande för den framtida utvecklingen av försäk­ ringsväsendet, ges därmed enligt Folket-Samarbetes mening kraftigt stöd åt kartelltendenserna inom försäkringsväsendet och försvåras möjligheten för kooperationens försäkringsrörelse att utöva en självständig premiepoli­ tik. Det kan t. o. m. ifrågasättas, om icke ett accepterande av utredningens riktlinjer skulle leda till att man exempelvis inom brandförsäkringen skulle anse det ofrånkomligt att i full utsträckning återupprätta det intima sam­ arbete rörande premiesättningen, vilket tidigare existerade mellan samt­ liga riksbolag och som Folket-Samarbete den 3 februari 1946 avbröt, enär kooperationens försäkringsrörelse icke ansåg sig äga tillräcklig rörelsefrihet inom ramen för denna samverkan. Även läns- och sockenbolagen skulle liksom de kooperativa anstalterna sannolikt bli nödsakade att deltaga i en sådan samverkan. Ur det allmännas synpunkt kan det icke vara påkallat att tvinga enskilda försäkringsföretag till en samverkan, vilken enligt er­ farenheten har en inneboende tendens att åstadkomma en likriktning av premiesatser och villkor.-------- — Kooperationens försäkringsrörelse kan icke tillstyrka en ordning, vilken skulle kunna omöjliggöra eller försvåra för ett enskilt företag eller en minoritetsgrupp av företag att genomföra en pre­ miesänkning eller annan förändring av försäkringsvillkoren till förmån för försäkringstagarna.

Folket-Samarbete har icke funnit klart uttryckt huruvida utredningen av­ ser att en skälighetsprincip skall leda till en enhetlig premienivå för alla företag. Skilda uttalanden i betänkandet föranleda — tillfoga anstalterna —- närmast den slutsatsen, att utredningen räknat med en sådan enhetlig premienivå. Folket-Samarbete säger sig hysa den bestämda uppfattningen, att varje detaljkontroll från det allmännas sida över skadeförsäkringspre- mierna, även om den principiellt endast skall ske i efterhand, kommer att leda till en utvecklingshämmande och skadlig uniformering. Skälighetskon- trollen bör därför principiellt endast avse genomsnittet för stora grupper med ett såvitt möjligt naturligt samband. Detta syfte tillgodoses om skälig- hetskontrollen baseras på bokföringen under förutsättning att dennas in­ delning i verksamhetsgrenar med rimlig approximation uppfyller kravet på naturlig samhörighet inom verksamhetsgrenarna. Avvägningen av premi­ erna mellan olika riskgrupper inom samma verksamhetsgren bör samhället kunna avstå från att kontrollera. Genom att tävlan mellan olika företag och skilda företagstyper får nödigt utrymme böra allmänhetens intressen bli tillgodosedda. Anstalterna tillägga:

För brand- och kombinerad försäkring bör det från dessa utgångspunkter vara tillräckligt med en uppdelning på ren brandförsäkring och koinbine-

44

råd försäkring. Den kombinerade försäkringen tecknas i huvudsak på civil­ risker. Med den allt starkare utbredningen av kombinerade försäkringar torde inom en nära framtid det stora flertalet privatpersoner ha sitt brand­ försäkringsskydd täckt genom kombinerade försäkringar. Under sådana förhållanden kommer den rena brandförsäkringen i huvudsak att om­ fatta brandförsäkring av industrier, varulager o. d. En uppdelning på kombinerade försäkringar och andra försäkringar tenderar under dessa omständigheter till att svara mot en betydelsefull reell skillnad mellan de två stora dominerande riskgrupperna, civilrisker å ena sidan, in­ dustri- och mellanrisker å den andra. Man torde knappast kunna räk­ na med att det blir möjligt för tillsynsmyndigheten att åstadkomma någon mera ingående skälighetsprövning av de egentliga industririskerna. Dessa risker måste nämligen till övervägande del bli föremål för special- tariffering. Skälighetsprövningen kommer därmed att bli koncentrerad till kombinerad försäkring, vari brandförsäkring ingår som ett viktigt moment, och väsentligen avse de rena civilriskerna. Med tanke på de låga premierna för här förekommande försäkringar kan det icke löna sig att nedlägga dryga kostnader på en skälighetsprövning, som endast kan resultera

i

en

bedömning av differenser av mycket låg storleksordning. Liknande syn­ punkter böra läggas på övrig skadeförsäkring i den mån den avser direkt försäkring.

Folket-Samarbete räknar med ett synnerligen betydande merarbete för de enskilda försäkringsföretagen, om dessa skola vara skyldiga att tillhanda­ hålla försäkringsinspektionen utförliga statistiska uppgifter. Den av utred­ ningen föreslagna statistiska analysen måste enligt anstalternas mening avsevärt fördyra administrationen. Anordningen med ett obligatoriskt risk- klasschema existerar redan, nämligen inom trafikförsäkringen. Anstalterna betona, att den för trafikförsäkringen föreskrivna riskstatistiken länge utgjort en tyngande förvaltningsbörda för bolagen. Erfarenheterna från trafikförsäkringen borde ha avskräckt från införande av obligatorisk stati­ stik i andra branscher.

Utredningens uttalande om det riskklasschema, som skall fastställas av försäkringsinspektionen, anser Folket-Samarbete tyda på att utredningen ef­ tersträvar detaljerade tvångsbestämmelser. Även om riskgruppindelningen i början göres tämligen grov, kommer den eftersträvade detaljerade indelning­ en så småningom att leda till ett fastlåsande av utvecklingen. Det ligger i sa­ kens natur att eftersom tillämpningsföreskrifterna måste göras lika för olika bolag, tillräcklig hänsyn inte kan tagas till varje bolags särskilda förhållan­ den. Utökningen av den flora av formulär, som redan nu erfordras för redo­ görelser till inspektionen, måste bli betydande. Inspektionens rätt att — ut­ över övriga tillsynsuppgifter — när som helst taga del av statistiken och att på nära håll följa tarifferingsarbetet ger allt mindre utrymme åt fritt hand­ lande för bolagsledningarna. Möjligheterna till fri tävlan komma starkt att inskränkas. Utredningens motsatta uppfattning betecknar Folket-Samarbete såsom verklighetsfrämmande.

Såsom redan nämnts är Folket-Samarbetes förslag baserat på en differen­ tierad bokföring. Anstalterna framhålla att om de metoder, som på senare tid kommit till användning i industrien, utnyttjas, förutsättningar finnas till en

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

45

begränsad skälighetsprövning till -— i motsats mot utredningens förslag -—- en skälig kostnad. En sådan skälighetskontroll lämnar dessutom -— tillägga anstalterna — utrymme för konkurrens och initiativ och möjligheter för oli­ ka bolag att anpassa sin premiesättning till sammansättningen av beståndet och olikheter i arbetssättet. Den av utredningen föreslagna skälighetskontrol- len synes Folket-Samarbete i längden leda till en uniformering av försäk- ringsverksamheten, som har anknytningar till både byråkrati och kartellbild­ ning. Genom bestämmelsen i nya lagen att försäkringsinspektionen i varje större försäkringsbolag skall förordna egen revisor, för vilken särskild in­ struktion utfärdas, har det allmänna en garanti för att bokföringen ger en klar och genomlysande framställning av det ekonomiska resultatet inom skilda verksamhetsgrenar.

Också

försäkringsinspektionen

har ägnat utredningens förslag i denna del

en ingående granskning. Inledningsvis anmärker inspektionen att det torde få betraktas som ett naturligt och väl grundat krav att de premier ett försäk­ ringsbolag tillämpar äro skäliga med hänsyn till storleken av de prestationer premierna skola täcka. Några invändningar mot skälighetsprincipen såsom sådan kunna enligt inspektionens mening icke göras. Däremot måste man räkna med att vissa svårigheter komma att uppstå, då det gäller att avgöra huruvida ett bolags premiesättning kan anses skälig eller icke.

För att bedöma arten och omfattningen av dessa svårigheter finner försäk­ ringsinspektionen det nödvändigt att närmare klargöra innebörden av skälig- hetsbegreppet. Inspektionen ställer frågan: Kan premiesättningen exempel­ vis inom ett bolags brandförsäkring betraktas såsom skälig, därest summan av bolagets brandpremier står i en rimlig relation till summan av bolagets brandskadeersättningar? Enligt inspektionens mening kan skälighetskravet icke härigenom anses uppfyllt. Intet hindrar nämligen —- framhåller inspek­ tionen — att bolaget genomgående tillämpar en för låg premienivå för exem­ pelvis industririsker och en för hög nivå för civilrisker. En sådan premie­ sättning kan icke anses skälig.

Efter att ytterligare ha belyst frågeställningen med olika exempel sam­ manfattar försäkringsinspektionen sin mening i denna del så, att man — i varje fall i fråga om vissa försäkringsgrenar — icke kan ur skälighetssyn- punkt vara betjänt med en premiesättning, som tar hänsyn enbart till genom- snittsrisken inom grenen. För vissa andra försäkringsgrenar kan möjligen ur nu berörda synpunkt grenen såsom helhet betraktas som en enhetlig riskgrupp.

Försäkringsinspektionen tillägger i detta sammanhang:

En nödvändig förutsättning för att inspektionen skall kunna bilda sig en uppfattning om huruvida en tillämpad premienivå är skälig måste sålunda vara, att inspektionen har tillgång till ett mera differentierat erfarenhets- matcrial än som svarar mot försäkringsgrenen i dess helhet. Den i Folket- Samarbetes remissyttrande framförda tanken att skälighetsbedömningen skulle kunna grundas på bokföringsresullat för de olika verksamhetsgrenar­ na kan sålunda icke förordas av inspektionen, så mycket mindre som be­ greppet verksamhetsgren enligt nu tillämpad terminologi ofta är mera om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

47

Inspektionen diskuterar härefter närmare de båda fall där ett ingripan­ de från myndighetens sida kan ske, nämligen då premienivån •— för en risk­ grupp av mera betydande omfattning — är antingen för hög eller också för låg. Vad beträffar det förra fallet anser inspektionen, bl. a. med hänsyn till den skarpa konkurrens som för närvarande karakteriserar svensk skade­ försäkring, att möjligheten att inkoppla inspektionen för kontroll av premie- sättningen i syfte att motverka en onödigt hög premienivå såvitt nu kan be­ dömas kommer att bli av ringa betydelse. Inspektionen tillägger, att även om statistiken för en riskgrupp givit vid handen, att den tillämpade pre­ mienivån under en följd av år varit högre än erforderligt för täckande av- skadeersättningar och omkostnader inom gruppen, det icke får förbises att det plötsligt kan inträffa en katastrofskada av sådan omfattning att det ekonomiska resultatet för riskgruppen i stället blir en betydande förlust, som kan utjämnas först efter ytterligare en följd av år. Då inspektionen vid bedömandet av skäligheten av en premienivå måste taga viss hänsyn till svängningar och möjligheten för plötsliga förskjutningar i skadeförloppet, följer härav, framhåller inspektionen, att ett ingripande från myndighetens sida för att sänka en premienivå, som kan synas för hög, knappast kan komma i fråga annat än vid fall, då premienivån är att anse såsom oskäligt

hög.

Vad angår det fall att premienivån inom en riskgrupp kan antagas vara för låg, kommer detta — anmärker försäkringsinspektionen — att för myndigheten medföra överväganden av synnerligen ömtålig art. Det får icke förbises, att varje inskridande från det allmännas sida i syfte att åläg­ ga ett försäkringsbolag att mot dess vilja höja sin premienivå och därmed öka försäkringstagarnas utgifter, kan — oberoende av hur starkt motive­ rat ett sådant inskridande än är — av bolaget utnyttjas på ett sätt som skapar irritation och en förståelig irritation gentemot det allmänna. _

Försäkringsinspektionen säger sig vara synnerligen tveksam rörande lämpligheten av att såsom tillsynsmyndighet över det enskilda försäkrings­ väsendet få till uppgift att kontrollera skäligheten av premiesättningen inom skadeförsäkringen. Då tillsynsmyndigheten skulle nödgas visa^ stor åter­ hållsamhet vid utövandet av kontrollverksamheten på detta område, ifråga­ sätter inspektionen huruvida det under sådana förhållanden kan anses lämpligt bibringa allmänheten den uppfattningen, att premiesättningen inom skadeförsäkringen är föremål för det allmännas kontroll. Det är nämligen icke uteslutet, att en dylik uppfattning kan, om den vinner utbredning, bidraga till att försvaga bolagens intresse och ansvar för premiesättningen.

Mot bakgrunden av de allmänna synpunkter, som försäkringsinspektio­ nen anfört, anser inspektionen att åtgärderna för att trygga realiserandet av skälighetsprincipen inom skadeförsäkringen i huvudsak böra utformas efter följande riktlinjer:

Då en statistik, baserad på bolagens erfarenhetsmaterial rörande riskför­ hållandena, såsom tidigare nämnts måste anses nödvändig för kännedom om den erforderliga premienivån inom olika riskgrupper, forordar inspek­ tionen att skadcförsäkringsbolagen åläggas att var for sig eller gemensamt utarbeta eu härför lämpad statistik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

48

Kunql. Maj.ts proposition nr 220.

Inspektionen föreslår vidare, att statistikens resultat för alla bolag sam­ mantagna publiceras av bolagen gemensamt på sätt och i den utsträck­ ning som bolagen själva efter egna undersökningar må besluta. En mini- miplan för statistiken bör efter inspektionens hörande godkännas av Kungl. Maj :t.

Utarbetandet av en plan av denna art torde komma att kräva omfattan­ de utredningar beträffande olika spörsmål. Det synes nämligen angeläget, att minimiplanen erhåller en sådan utformning att den icke försvårar utan om möjligt underlättar genomförandet av andra statistiska undersökning­ ar, som bolagen kunna finna önskvärda.

Vid utarbetandet av förslag till plan för statistiken synes enligt inspektio­ nens mening samråd lämpligen böra äga rum med den statistiska institu­ tion, varom utredning och förslag avgivits den 4 oktober 1949, givetvis under förutsättning att detta förslag realiseras och att institutionen erhåller en härför erforderlig utrustning. Utredningen har verkställts av en kommitté tillkallad av statens naturvetenskapliga forskningsråd i enlighet med Kungl. Maj :ts uppdrag den 10 december 1948. Det föreslagna statistiska institutet är avsett att bildas genom sammanförande av de båda befintliga statistiska instituten vid Stockholms högskola, nämligen institutet för försäkringsma- tematik och matematisk statistik inom den naturvetenskapliga fakulteten samt institutet för statistik inom den humanistiska fakulteten. Det förra institutet finansieras till stor del genom medel härrörande från de svenska försäkringsbolagen, vilka sålunda redan ha en naturlig anknytning till in­ stitutet i fråga.

Försäkringsinspektionen understryker, att den omständigheten att bolagen själva bli i tillfälle att bearbeta sitt material och även ombesörja offentlig­ görandet av resultatet, medför att de riktlinjer, efter vilka bearbetningen sker, bättre kunna samordnas med övriga undersökningar i bolagens regi. Härigenom skulle den föreslagna anordningen kunna bli av större värde för bolagens verksamhet än om bearbetningen så gott som uteslutande skulle behöva taga sikte på att åstadkomma sammanställningar av materialet, av­ sedda att överlämnas till inspektionen för att där huvudsakligen tjäna som underlag för en av inspektionen utövad kontrollverksamhet. Om bolagen själva ombesörja publicerandet av statistikens resultat finnes enligt inspek­ tionens mening berättigad anledning förvänta att en dylik publikation kom­ mer att bli en kärna, kring vilken andra undersökningar av värde komma att gruppera sig. Det intresse för olika forskningsuppgifter på försäkrings­ väsendets område som alltmera börjat framträda torde härigenom komma att ytterligare stimuleras, till gagn för försäkringsväsendet och dess ut­ veckling.

Sammanfattningsvis anför försäkringsinspektionen följande: Inspektionen tillstyrker förslaget att skälighetsprincipen införes inom skadeförsäkringen, varvid denna princip, av skäl som förut framhållits, även torde böra komma till uttryck i lagen. Det är emellertid av vikt att det redan från början klarlägges vilka möjligheter till prövning av denna princips till- lämpning som finnas. Såsom ovan visats komma inspektionens kontrollmöj­ ligheter att bli mycket begränsade och torde i själva verket komma att in­ skränkas till fall, där den tillämpade premienivån inom en riskgrupp kan anses oskäligt hög eller oskäligt låg. Den viktigaste garantien för en skälig premiesättning kommer under sådana förhållanden att grunda sig — för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 220,

49

utom på bolagens egen strävan i sådan riktning — huvudsakligen på resul­ tatet av den statistiska bearbetning av materialet, som bolagen skulle ha att verkställa och gemensamt offentliggöra. Enligt inspektionens uppfatt­ ning skulle med hänsyn härtill det ovan antydda samarbetet med det före­ slagna statistiska institutet, icke endast vid statistikens planering utan även i fortsättningen, kunna få en viktig uppgift att fylla.

Departementschefen.

Enighet råder därom, att en skälighetsprincip bör

ligga till grund för premiesättningen även på skadeförsäkringens område. Meningarna bryta sig däremot beträffande spörsmålet, huruvida detta ämne lämpligen bör regleras lagstiftningsvägen. Även beträffande metoderna för det praktiska genomförandet av en skälighetsgrundsats ha olika uppfatt­ ningar kommit till uttryck. Till den sistnämnda frågan ansluter sig spörs­ målet, i vilken utsträckning en det allmännas kontroll över premiebestäm­ ningen bör genomföras och på vilket sätt den skall anordnas.

Det är givet att konkurrensen mellan bolagen i regel är ägnad att främja effektiviteten. Med ökad rationalisering följer möjlighet till premiesänk­ ning, till förbättring av villkoren i övrigt och till ökad service. Men enbart konkurrensen utgör icke garanti för skälig premiesättning. Bolag med en mångfald försäkringsgrenar torde trots konkurrensen ha möjlighet — åt­ minstone i viss utsträckning — att använda överskott i en gren för sub- ventionering av en annan, icke bärkraftig gren, eller att anlita hopsamlade vinstfonder för att i dumpingsyfte övergående pressa ned premierna inom en viss försäkringsgrcn. I intet av dessa fall kunna skälighetsprincipens krav anses uppfyllda.

Enligt min mening tala övervägande skäl för ett lagfästande av skälig- hetsprincipen. I försäkringslagens 282 § bör — såsom ett nytt andra mo­ ment — upptagas en allmän föreskrift om att premiesättningen skall vara skäligt avvägd. Avvägningen bör ske med hänsyn till den risk, som för­ säkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Uttrycket försäkring har här kollektiv bety­ delse. Indelningen i riskgrupper måste naturligtvis ske efter skäliga grun­ der. Tydligt är att den del av premien, som svarar mot själva risken, bör inrymma erforderliga säkerhetsmarginaler. Bolagets ekonomiska ställning utgör en omständighet som bör kunna beaktas vid premiesättningen. Ett väl konsoliderat företag bör sålunda vara oförhindrat att disponera fond­ avkastningen till reduktion av premierna. Självfallet böra premierna där­ jämte lämna utrymme för skälig vinstmarginal.

Den ifrågavarande bestämmelsen torde böra utformas såsom ett åliggan­ de för styrelsen och verkställande direktören att övervaka premiesättningen.

Tillämpning av skälighetsprincipen förutsätter, såsom redan nämnts, en uppdelning av försäkringsbeståndet i riskgrupper. Uppdelningen måste i stor utsträckning grundas på en subjektiv bedömning. Utredningen som varit medveten härom har likväl ansett att ett visst riskklasschema borde fastställas såsom en gemensam bas för den finare gruppindelning, som de enskilda bolagen kunde finna motiverad. Med hänsyn till de divergerande uppfattningar, som i detta hänseende kommit till ullryck i remissyttran-

50

dena, torde frågan om ett gemensamt riskklasschema böra ytterligare över­ vägas. Hithörande spörsmål böra lämpligen göras till föremål för över- läggningar mellan försäkringsinspektionen och bolagen. Jag utgår ifrån att inspektionen kommer att taga initiativ till sådana överläggningar. Utan att vilja binda de fortsatta diskussionerna i ämnet finner jag det angeläget att här uttala, att åtminstone vissa verksamhetsgrenar uppenbarligen måste uppdelas på särskilda riskgrupper för att skälighetsprincipens krav skola kunna uppfyllas.

Beträffande metoderna för skälighetsprincipens praktiska genomförande har Folket-Samarbete förordat en kontroll med tillhjälp av bokföringen me­ dan övriga remissinstanser i likhet med utredningen utgått ifrån att skä- lighetsprincipen skall grundas på statistik. Till förmån för bokföringsmeto- den talar att densamma är enkel och sålunda icke ägnad att tynga före­ tagets förvaltning eller omkostnader. Gentemot bokföringsmetoden har an­ förts bl. a., att den förutsätter en så grov riskklassindelning, att alltför va­ rierande risker rymmas inom samma grupp; metoden skulle därigenom åtminstone beträffande vissa verksamhetsgrenar icke kunna ge tillräckligt underlag för en skälighetskontroll. Såvitt framgår av remissyttrandena, särskilt vad försäkringsinspektionen anfört, torde statistikmetoden framstå såsom den mest ändamålsenliga och detta även om — såsom rimligt — riskklassindelningen sker i tämligen grova drag. Man har emellertid ingen anledning att i förväg utdöma alternativet att i bokföringen verkställa den erforderliga uppdelningen på riskklasser. Tillfälle bör beredas att i prak­ tiken pröva såväl bokförings- som statistikmetoden. Premieövervakningen inom bolaget bör således ske med hjälp av fortlöpande statistik eller an- norledes. Detta bör komma till uttryck i lagen. Genom den nämnda av­ fattningen ges förord åt statistikmetoden. Bolagsledningen äger emellertid att fritt pröva, vilken metod den med hänsyn till omständigheterna finner mest ändamålsenlig. Det synes lämpligt att varje bolag till försäkringsin­ spektionen lämnar redogörelse för den metod som bolaget använder för övervakning av premiesättningen. På inspektionen bör ankomma att be­ stämma för vilka perioder sådana redogörelser skola avgivas. I syfte att tvinga bolagen till analys av verksamheten synes vidare böra föreskrivas, att i redogörelsen för den tillämpade metoden jämväl erfarenheterna av densamma skola angivas. Tydligt är att därvid principerna för den tilläm­ pade riskklassindelningen böra klarläggas. Det till försäkringsinspektionen sålunda inkomna materialet bör förvaras hos myndigheten. Genom detta material kunna småningom säkrare hållpunkter vinnas för premiesätt­ ningen.

Även om i lagen icke stadgas skyldighet för försäkringsinspektionen att ingripa i frågor rörande premiesättningen är myndigheten naturligen oför­ hindrad att under hand upptaga ämnet till diskussion med vederbörande bolag. Det bör anmärkas att de utpräglade fallen av för hög eller för låg premie torde falla under bestämmelsen i 288 § nya försäkringslagen att försäkringsinspektionen skall ingripa med föreläggande där allvarlig an­ märkning mot försäkringsbolags verksamhet föreligger.

Kungi. Maj:ts proposition nr 220.

Kungi. Maj:ts proposition nr 220.

51

Av vikt är att försäkringsinspektionen med uppmärksamhet följer ut­ vecklingen på området. Det kan förutsättas att inspektionen påkallar änd­ ring i lagstiftningen om anledning därtill skulle yppas.

Det är sannolikt att vissa bolag, t. ex. sådana som tillhöra samma kon­ cern eller eljest samarbeta i något hänseende, skola finna det ändamålsen­ ligt och kostnadsbesparande att föra gemensam statistik. Från allmän syn­ punkt torde det huvudsakligen vara till fördel att statistiken grundas på ett så vidsträckt underlag som möjligt. Med hänsyn härtill får det anses mo­ tiverat att i lagen upptaga uttrycklig bestämmelse om att två eller flera bolag äro oförhindrade att föra gemensam statistik. En bestämmelse av så­ dan innebörd öppnar därjämte möjlighet att genomföra den av försäkrings­ inspektionen framkastade tanken på ett för bolagen gemensamt statistiskt institut.

Frågan vad som skall anses såsom skälig premie beträffande försäk- ringsaffär i utlandet är vansklig att besvara. Därtill kommer att premie­ sättningen på den utländska marknaden starkt påverkas av denna mark­ nads ofta skiftande förhållanden. Ett genomförande av skälighetsprincipen beträffande svenska företags verksamhet i utlandet skulle vara ägnat att försvaga dessas ställning i konkurrensen och därmed i sista hand skada det svenska folkhushållets intresse. Verksamhet i utlandet -— såväl direkt affär som återförsäkring — bör således undantagas från bestämmelserna om övervakning av premiesättningen. Jämväl här i riket bedriven sjö- och an­ nan transportförsäkring bör undantagas. Dessa försäkringsgrenar rikta sig till affärslivet. Erfarenheten torde ha visat att försäkringstagarna här själva väl bevaka sina intressen med avseende å premiesättningen. Däremot torde skäl icke föreligga att undantaga den del av brandförsäkringen, som rik­ tar sig till affärslivet.

I syfte att icke onödigt betunga de minsta lokala bolagen är det min av­ sikt att — i anslutning till överväganden rörande sockenbolagen — föreslå en bestämmelse som möjliggör dispens från vissa regler i försäkringslagen. Det kan vara motiverat att, åtminstone i viss utsträckning, tillämpa en så­ dan dispensregel i fråga om premieövervakningen.

Såsom framhållits i anslutning till spörsmålet om försäkringstagarre- presentation i försäkringsaktiebolagens styrelser är det motiverat att i över­ gångsbestämmelserna inrymma en dispensregel som för särskilt fall möj­ liggör visst anstånd med tillämpningen av de nya föreskrifterna. Dispens­ regeln bör så utformas, att den blir tillämplig jämväl i fråga om skälig­ hetsprincipen.

I ett par remissyttranden har betonats, att fullständig publicitet rörande det till försäkringsinspektionen insända statistikmaterialet är ägnat att skada försäkringsbolagen; särskilt har anförts att materialet skulle kunna illojalt utnyttjas av utländska återförsäkringsgivare eller svenska konkur­ renter. Utredningen har mot bakgrunden av en allmän statistikskyldighet för bolagen tänkt sig en långt driven publicitet. Sekretessfrågan kommer emellertid i ett förändrat läge om bolagen medgivas rätt att fakultativt

53

kunna anses vara av den omfattning att situationen i avsevärd grad för­ ändrats. Tydligt är dock, tillägger utredningen, att på frivillighetens väg en utveckling är i gång mot minskat antal företagsenheter.

I detta sammanhang anmärker utredningen att även andra åtgärder än fusioner kunna motverka en övermättnad på fältet. År 1048 har sålunda träffats en överenskommelse mellan vissa livbolag avseende ett samarbete på fältet i de glest befolkade delarna av vårt land. Överenskommelsen öppnar möjligheter för bolagen att i dessa landsdelar förenkla sina fältorganisatio­ ner i kostnadsbesparande syfte.

Utredningen anser det vara av vikt att den utveckling fullföljes, som så­ lunda inletts på frivillighetens väg. En minskning av antalet företagsenheter bör sålunda eftersträvas, i den utsträckning detta är önskvärt med hän­ syn till en sund utveckling och marknadens behov. Ett samgående i kon­ cernform får härvidlag samma effekt, förutsatt att en motsvarande reduk­ tion av de enskilda företagens fältorganisationer genomföres. Utredningen anser att åtgärder av här berörd art böra vidtagas i samråd mellan bolagen och försäkringsinspektionen. Därigenom skulle nämligen skapas förutsätt­ ningar för planmässighet och kontinuitet.

Härefter fortsätter utredningen:

Det här från utredningens sida uttalade önskemålet om fortsatt fusione- ring mellan försäkringsbolag aktualiserar vissa närliggande spörsmål, i främsta rummet frågan om utskiftningsskatt. Om svenskt aktiebolag — in­ klusive försäkringsaktiebolag — vid sin upplösning utskiftar tillgångar, skall bolaget erlägga skatt till staten å det utskiftade beloppet. Bestämmelser här­ om ha upptagits i förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utslagning av aktiebolags tillgångar. Sedan år 1940 utgör skattesatsen 30 % å det be­ skattningsbara beloppet.

Överlåter ett försäkringsföretag hela sitt försäkringsbestånd till ett annat bolag, är förstnämnda företag därefter skyldigt att likvidera. Detta är den normala gången vid en reduktion av antalet företagsenheter. År det överlå­ tande bolaget av aktiebolagstyp drabbas det i samband med likvidationen av skyldighet att erlägga utskiftningsskatt. Skattskyldigheten åvilar det lik­ viderande bolaget såsom sådant, icke aktieägarna, och skatt uttages oavsett huruvida någon utskiftning i egentlig mening förekommer eller icke. Då försäkringarna överlåtas från det ena företaget till det andra, måste även tillgångar överlåtas till sådant värde, att försäkringsutfästelserna säkras. I den mån tillgångarna i stället tagas i anspråk för crläggande av utskift­ ningsskatt minskas bolagets konsolidering. Därigenom försämras försäk­ ringstagarnas ställning. Detta är i särskild grad fallet i fråga om livförsäk­ ring, där konsolideringsfonderna i det väsentliga skola anses tillkomma för­ säkringstagarna.

I skrivelse den 22 maj 1948 (nr 221) bemyndigade riksdagen Kungl. Maj :t att, i fall då försäkringsaktiebolag upplöses i anledning av att dess försäk­ ringsbestånd överlåtits till annat försäkringsbolag, vilket äger samtliga ak­ tier i förstnämnda bolag, medgiva befrielse från skattskyldighet enligt ut- skiftningsskatteförordningen. Här har sålunda öppnats möjlighet till be­ frielse från utskiftningsskatt vid fusion mellan moderbolag och helägt dot­ terbolag. Det saknas emellertid icke exempel på fall, där ett försäkringsbolag äger icke alla men det övervägande antalet aktier i ett annat försäkrings­ bolag. I den mån det från allmän synpunkt är önskvärt, att en fusion mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

54

företagen kommer till stånd, måste det anses som en plikt för det allmänna

^an§t 111 öjligt undanröja formella hinder härför. Två olika utvägar

stå har till buds. Den ena innebär, att den nyssnämnda dispensen utsträckes att gälla även i det nu skisserade fallet, dock givetvis endast såvitt angår den utskiftningsskatt som skulle belöpa på moderbolagets likvidationsan- del men icke på det belopp, som utskiftas till enskilda aktieägare. Den omständigheten att dispensrätten lagts i Kungl. Maj :ts hand och förutsätter provning från fall till fall måste anses utgöra garanti för att dispens endast meddelas i fall där sådan är från allmän synpunkt fullt motiverad. Enligt det andra alternativet skulle i försäkringslagen upptagas regler angående rätt för moderbolaget^ att inlösa minoritetsaktier. Dessa regler borde utfor­ mas efter mönster från nya aktiebolagslagen (174 § 2 mom. samt 223 § 2 och 3 inom.). Här föreligger inlösningsrätt för moderbolaget då detta äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag. Försäkringsutredningen för­ ordar, att, på sätt ovan anvisats, dispensrätten beträffande utskiftningsskat- teförordningen utvidgas och ändring genomföres i försäkringslagen.

„y*te0rliSare Cn jämkning j försäkringslagen kan anses motiverad. Enligt 1917 års lag tilläts för ett speciellt fali att betalning för försäkringsaktie erlades annorledes än i penningar, nämligen i fall då ett försäkringsaktie- bolag bildades eller ett sadant bolags aktiekapital ökades för övertagande av ett annat försäkringsaktiebolags rörelse; för de nya aktierna kunde be­ talning få erläggas medelst aktier i det överlåtande bolaget. Denna möjlig­ het står icke till buds enligt den nya försäkringslagen, som generellt för­ bjuder tillskjutande av s. k. apportegendom. Förbudet har, enligt vad som uPP§*vits, medfört svårigheter för eller förhindrat planerade fusioner. För­ säkringsutredningen vill för sin del förorda en återgång till bestämmelserna ? års lag. Ett medgivande till betalning medelst apportegendom i det ifrågavarande specialfallet torde icke behöva möta betänkligheter med hän­ syn till den granskningsbefogenhet som tillkommer försäkringsinspektionen.

Utredningen anmärker att principiellt möjligheten att bilda nya försäk­ ringsbolag bör hållas öppen. Men — fortsätter utredningen — det är tydligt, att, om man i dagens läge bedömer antalet bolag såsom för stort inom fler­ talet försäkringsgrenar, något nämnvärt utrymme för nyetablering för när­ varande icke finnes. Undantag bör dock gälla i fråga om bolag, som bildas för att täcka något nytt försäkringsbehov eller som eljest kan anses vara av klart utvecklingsfrämjande karaktär. Om det i anslutning till fusionsåt- gärder finnes ändamålsenligt att bilda ett nytt bolag i stället för ett eller flera redan existerande, torde detta icke böra möta hinder.

Vad sålunda anförts beträffande nyetablering anser utredningen i viss män tillämpligt i fråga om koncession för nya försäkringsgrenar. Utredningen framhåller att dess nu återgivna synpunkter torde ligga i linje med de in­ tentioner, på vilka koncessionsreglerna i den nya försäkringslagen vila. Om utredningens synpunkter vinna statsmakternas bifall, torde de kunna helt tillgodoses i lagtillämpningen. Någon ändring av försäkringslagen på denna punkt finner utredningen sålunda icke erforderlig.

Slutligen har utredningen i detta sammanhang tagit upp frågan huruvida skäl finnes att inrätta ett eller flera statliga försäkringsföretag i konkurrens med de enskilda. Diskussionen härom har närmast gällt livförsäkringen. Ut­ redningen har av olika skäl avvisat tanken men tillägger, att vad utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

55

förut anfört angående antalet försäkringsbolag icke bör utgöra hinder för att bevilja koncession för ett statligt livförsäkringsföretag om ett sådant, oaktat vad utredningen anfört, anses böra komma till stånd.

Yttranden. Länsstyrelsen i Örebro lån

understryker utredningens uttalan­

de, att en minskning av antalet företagsenheter alltjämt bör eftersträvas. På vissa områden är splittringen alltjämt för stor. Det är länsstyrelsens för­ hoppning, att en bättre koncentration på dessa områden skall kunna ernås inom rimlig tid utan större ingripanden från samhällets sida.

Försäkringsfunktionärernas förbund

uttalar, att skadeförsäkringen för

närvarande är splittrad på alltför många företag, vilket medför onödigt höga administrationskostnader för denna verksamhet. Förbundet anser, att an­ talet ombud som skola representera alla dessa olika företag och branscher är så stort att flertalet ombud icke få någon verklig inkomst av uppdraget.

Gentemot önskemålet om fortsatta försäkringsfusioner framhåller

Handels­

kammaren i Karlstad

att det icke är säkert, att jätteföretagen inom för­

säkringsbranschen arbeta billigare och effektivare än mindre företag. Detta måste bli en avvägningsfråga. De mindre och lokalt förankrade företagens betydelse säger sig handelskammaren kunna för sin del varmt vitsorda med erfarenheter från sitt eget verksamhetsområde.

Stockholms handelskammare

betecknar det som en styrka för det enskilda näringslivet att inom dess olika grenar en rik nyansering av företagens typer och storlek får bestå.

Kommerskollegium

påpekar att förslagets rekommendation att minska

antalet försäkringsbolag anknyter till en redan nu inom försäkringsväsen­ det märkbar utveckling. Det synes kollegium angeläget, att rationaliserings- strävandena icke drivas så långt att man hindrar en konkurrens som be­ främjar försäkringsverksamhetens fortsatta utveckling.

Försäkringsbolagens riksförbund

anför:

Hithörande spörsmål diskuterades ingående före tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse i samband med frågan om koncessionsvillkoren enligt den nya lagen. Riksförbundet och Svenska livförsäkringsbolags för­ ening frainhöllo därvid bland annat, att en koncessionsprövning från i främsta rummet kvantitativa utgångspunkter måste bygga på en utomor­ dentligt ingående kännedom om marknadens både synliga och latenta behov och om de existerande företagens kvalifikationer och ambitioner, en känne­ dom som en koncessionsbeviljande myndighet näppeligen kunde besitta, samt att det ofta förutsattes svåra och ömtåliga avvägningar, för vilka ett verkligt objektivt underlag över huvud icke stode till buds. Dessa uttalanden äga tillämpning även då det gäller att bedöma frågan i vad mån en fortsatt koncentration inom det privata försäkringsväsendet kan anses påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Fn betydande koncentration har se­ dan länge' pågått och pågår alltjämt och denna utveckling bör jämväl i fortsättningen, så länge några olägenheter för försäkringstagarna på grund av »splittringen» icke kunna påvisas, få fortgå på naturligt sätt och icke brådslörtas genom ingripanden eller påtryckningar från det allmännas sida. Koncentrationen bör dock icke drivas för långt, då det är av vikt att till­ räckligt många företag finnas med olika inriktning i fråga om klientel och verksamhetsformer för att en effektiv konkurrens skall kunna upprätthål­ las över hela linjen. I den mån framdeles uppkomma frågor om nybildning

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

57

mer alt lortsätta utan ingripande från det allmännas sida. Jag vill här un­ derstryka angelägenheten av att så sker.

Vad angår frågan om nybildning av försäkringsbolag och om utvidgade koncessioner för redan bestående bolag synes det mig icke lämpligt att nu binda utvecklingen genom nya lagbestämmelser eller bestämda uttalanden av statsmakterna till stöd för lagtillämpningen. Uppkommande frågor om koncession måste lösas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Tydligt är emellertid, att om man i dagens läge bedömer antalet koncessioner i flera försäkringsgrenar såsom onödigt stort, möjligheterna enligt gällande lag till nyetablering eller utvidgning i dessa grenar få anses begränsade. En första förutsättning är att behov förefinnes av den tillämna- de koncessionen. Behov kan här sägas vara liktydigt med en marknad som icke redan är väl täckt av de existerande bolagen. Lagbestämmelserna böra emellertid icke få hindra en naturlig utveckling av de effektiva och väl­ skötta företagen. Beviljandet av koncession för nytt bolag eller ny försäk- ringsgren bör sålunda icke vara uteslutet om detta utgör ett led i koncer­ nens eller företagets naturliga expansion. Det kan t. ex. vara fråga om att tillgodose ett nytt försäkringsbehov inom den del av marknaden där kon­ cernen är verksam utan att detta nödvändiggör påbyggnad av den förefint­ liga organisationen. Vidare är det anledning framhålla att behovsprövning- en ej bör ske med sådan försiktighet, att inom försäkringsområden där en ökning av ackvisitionsarbetet i och för sig synes vara rimlig, tillgodoseendet av de nya behoven under alla förhållanden förbehålles redan existerande bolag.

Utredningen har i syfte att underlätta försäkringsfusioner — ifrågasatt utvidgning av rätten att meddela dispens från utskiftningsskatt i samband med överlåtelse av försäkringsbestånd från ett bolag till ett annat. Vad ut­ redningen till stöd härför anfört är beaktansvärt. Ett genomförande av för­ slaget torde emellertid stöta på skattetekniska svårigheter. Med hänsyn här­ till synes frågan böra ytterligare övervägas.

Det torde icke vara påkallat att nu genomföra ändring i den nya lagen om försäkringsrörelse såvitt gäller rätt till tvångsinlösen av minoritets- aktier eller rätt att erlägga betalning för aktier med apportegendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

4. Sockenbolagen.

Till denna bolagskategori hänföres varje ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar; mod härad likställes härvid tingslag i de orter där benämningen härad ej förekommer. Dessa bolag äro icke underkastade bestämmelserna i den allmänna försäkringslagen. Sockenbolag är emellertid skyldigt att an­ gående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar. Dylika föreskrifter ha senast meddelats i en kungl. kungörelse den 17 december 1948 (nr 805). Dessa innehålla i hu­

58

vudsak, att sockenbolag viss tid efter det bolaget trätt i verksamhet skall göra anmälan därom till försäkringsinspektionen med bifogande av av­ skrifter av stadgarna, att ändring i stadgarna på enahanda sätt skall del­ givas försäkringsinspektionen, samt att bolaget är pliktigt dels att hålla rä- aenskaper och övriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller dess ombud och jämväl i övrigt lämna upplysningar om rörelsen, dels ock att för varje räkenskapsår till försäkringsinspektionen insända uppgift om bolagets verksamhet under året. De årliga uppgifterna angående verk­ samheten lämnas på särskilda formulär, upptagande en enkel tablå.

Varje sockenbolag driver endast en verksamhetsgren. Tre olika grenar finnas företrädda bland bolagen, nämligen brand-, sjö- och husdj ursförsäk- rinS- (Det bör anmärkas att ett par bolag inkludera hagelskadeförsäkring i sin brandförsäkring.) Vid utgången av år 1948 uppgick antalet anmälda sockenbolag till 223 inom brandförsäkringen, 15 inom sjöförsäkringen och 931 inom husdjursförsäkringen. Enligt vad som upplysts torde antalet emellertid vara ännu större i det att åtskilliga bolag underlåtit att anmäla sin existens till tillsynsmyndigheten.

Följande siffror må tjäna till belysning av sockenbolagens förhållanden. År 1948 uppgingo sockenbolagens premieintäkter inom brandförsäkringen i runt tal till 2,3 milj. kronor, inom husdj ursförsäkringen till samma belopp och inom sjöförsäkringen till 230 000 kronor. I genomsnitt per bolag upp­ gick premieintäkten under året inom de tre grupperna till omkring 10 200 kronor, 2 500 kronor och 15 300 kronor.

Utredningen.

Efter att inledningsvis ha framhållit, att sockenbolagen in­

rymma företag av mycket växlande storlek och karaktär lämnar utred­ ningen en närmare redogörelse för verksamheten inom de tre grenar som drivas av sockenbolagen. Inom husdjursförsäkringen förekomma många varianter mellan den enkla bolagskonstruktionen med ett mindre antal jordbrukare inom ett begränsat område såsom delägare, vilka inbördes ut­ jämna dödsfallsriskerna bland sina kreatursbesättningar under enklast tänk­ bara förvaltningsformer, samt det större, modernt arbetande företaget med en utbyggd administrationsapparat och fasta premier. För husdjursförsäk­ ringen betecknande är att den icke innesluter sådana katastrofrisker som exempelvis brandförsäkringen. I förhållande till den totala sjöförsäkrings- affären i vårt land är den roll sockenbolagen spela på sjöförsäkringens om­ råde mycket obetydlig. De bolag som förekomma avse samtliga att tillgodose fiskarbefolkningens försäkringsbehov. Därmed fylla de otvivelaktigt — an­ märker utredningen — en betydelsefull uppgift. De äro starkt lokalt be­ gränsade; varje bolag riktar sig i regel endast till ett bestämt fiskeläge. Brandförsäkringen är på ett helt annat sätt än husdjursförsäkringen risk- präglad. Försäkringsobjekten äro mångskiftande och verkningarna av ett törsäkringsfall svara att förutse. Skaderegleringen kräver ofta omfattande insikter i skilda ämnen. Brandförsäkringen förutsätter sålunda ett tekniskt- statistiskt beräkningsunderlag samt fackkunskap. Utredningen finner det sannolikt att dessa krav äro tillgodosedda i åtskilliga sockenbolag men det

Kungi. Maj:ts proposition nr 220.

59

torde å andra sidan icke saknas exempel på att verksamheten icke ombe­ sörj es på ett betryggande sätt. En väl avvägd brandförsäkringsrörelse krä­ ver med nödvändighet ett icke obetydligt mått av geografisk spridning av de försäkrade riskerna. Det ligger emellertid i sakens natur att sockenbo­ lagens i genomsnitt snäva lokala begränsning motverkar en sådan sprid­ ning. Vådorna av en riskanhopning få emellertid allvarlig karaktär först om bolaget utan återförsäkring täcker större risker än som kan anses för­ svarligt med hänsyn till bolagets ekonomiska styrka. Att i detta hänseende icke överallt tillbörlig försiktighet iakttages anser utredningen stå utom tvivel.

Beträffande frågan huruvida eller i vad mån den nuvarande, mycket knapphändiga tillsynen över sockenbolagen bör utvidgas understryker ut­ redningen, att man icke utan tungt vägande skäl bör med omfattande kon­ trollföreskrifter ingripa i en rörelse om därmed följa förvaltningsmässiga komplikationer -—- för såväl företagen som tillsynsmyndigheten — och en fördyring av verksamheten. Icke minst bör betonas, tillägger utredningen, att för den händelse samtliga sockenbolag skulle ställas under samma till­ syn som övriga inhemska försäkringsföretag, detta skulle innebära en an­ svällning av försäkringsinspektionens arbetsuppgifter, som icke står i rim­ lig relation till vad därigenom vunnes.

Utredningen föreslår, att nuvarande tillsyns- och registreringsföreskrifter bibehållas beträffande husdjurs- och sjöförsäkringen. Med hänsyn till de speciella förhållandena i fråga om brandförsäkringen finner utredningen emellertid övervägande skäl tala för att de på detta område verksamma soc­ kenbolagen underkastas samma offentliga tillsyn och samma registrerings­ föreskrifter som övriga inhemska försäkringsbolag.

I detta sammanhang anför utredningen vidare: Det bör framhållas, att enligt den nya försäkringslagen (204 §) — som avser jämväl läns- och häradsbolagen — Kungl. Maj

it

eller försäkringsin-

spektionen äger dispensera från föreskrifterna i vissa lagrum. Dispensmoj- ligheten, som främst avser vissa föreskrifter av bolagsrättslig art, tager närmast sikte på läns- och häradsbolagen, vilkas relativt okomplicerade förhållanden i många fall torde motivera en mindre ingående rättslig reg­ lering. Om sockenbrandbolagen underkastas försäkringslagens bestämmel­ ser, måste dispensrätten få än större användning beträffande dessa. I andra hänseenden stadgar försäkringslagen direkt vissa undantag i förenklande syfte — beträffande bolag med begränsat verksamhetsområde eller eljest be­ gränsad rörelse (t. ex. 204 §, jämförd med 100 § 1 mom. 2 st., samt 285 §). Vidare bör beaktas, att beträffande vissa frågor tillämpningsföreskrifter till lagen skola utfärdas i administrativ ordning, exempelvis i fråga om redo­ visningen. Det kan förutsättas, att redovisningsreglerna för de lokala bo­ lagen komma att noga anpassas till dessa företags förhållanden och sålunda bli relativt enkla. Redovisningen kan nämligen i väsentlig mån förenklas i ett företag, som endast driver en enda försäkringsgren. Vidare kan förut­ sättas, att försäkringsinspektionen liksom hittills kommer alt för socken- bolagen tillämpa överskådliga och okomplicerade formulär för de årsredo- görelser bolagen ha att avlämna till myndigheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

60

Utredningen betonar vikten av att sockenbrandbolagens inpassande un­ der tillsynen icke forceras och föreslår att detta sker med ingången av år 1952. Därmed — framhåller utredningen — beredas bolagen rådrum att anpassa sig efter de nya bestämmelserna.

I anslutning härtill uttalar utredningen att en utvidgad offentlig tillsyn sannolikt kommer att kännas som en belastning för de minsta sockenbola­ gen. Möjligt är också att förhållandet stimulerar dessa bolag att uppgå i större företag. Just i fråga om brandförsäkringen måste från allmän syn­ punkt en sådan utveckling anses önskvärd. Brandförsäkringen är nämligen icke ägnad för företagsdrift i alltför primitiva former.

Försäkringsbolagen äro pliktiga att genom årliga bidrag bekosta tillsyns­ verksamheten. Bidraget utgår i relation till premieintäkten för försäkring­ ar för bolagets egen räkning. Avgiftssatsen utgör för närvarande 0,4 pro­ mille, dock lägst 100 kronor för år. Sockenbolagen äro emellertid undan­ tagna från bidragsplikt. Utredningen anmärker, att den nuvarande, låt vara knapphändiga, tillsynen över dem sålunda kan sägas vara bekostad av öv­ riga försäkringsbolag. En konsekvens av förslaget om skärpning av tillsynen anser utredningen vara att sockenbrandbolagen åläggas bidragsplikt enligt samma grunder som övriga försäkringsbolag. Räknat på premieintäkterna för verksamhetsåret 1946 skulle årsbidraget för denna bolagsgrupp belöpa sig till 22 400 kronor. Utredningen finner att ett bidrag av denna storleks­ ordning i stort sett torde täcka kostnaden för tillsynen.

De sockenbolag vilka driva husdjurs- och sjöförsäkring skola enligt för­ slaget alltjämt åtnjuta befrielse från bidragsplikten.

Utredningen anmärker, att en utvidgning av tillsynen beträffande socken­ brandbolagen måste medföra en ökning av försäkringsinspektionens äm- betsuppgifter. Härom anför utredningen vidare:

Denna ökning av arbetsvolymen blir markant under åren närmast efter övergången till den nya ordningen men kan därefter väntas väsentligt av­ taga. Det bör nämligen beaktas, att det här rör sig om tämligen homogena företagstyper, vilka dessutom förete betydande likheter med läns- och hä- radsbolagen, varjämte försäkringsinspektionen här har möjlighet att utnytt­ ja aktuella erfarenheter i detta hänseende från läns- och häradsbolagen.

Åtminstone under övergångstiden torde de nya arbetsuppgifterna påkalla en utökning av försäkringsinspektionens personal. Frågan i vilken utsträck­ ning behovet av personalförstärkning kommer att kvarstå bör bedömas på grundval av de första årens erfarenhet.

Yttranden.

Utredningens förslag i denna del har vunnit nära nog allmän

anslutning i remissyttrandena. Med ett undantag tillstyrka samtliga läns­ styrelser att sockenbrandbolagen komma under försäkringsinspektionens tillsyn.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

uttalar, att ehuru länsstyrelsen veterligen

sockenbolagen hittills kunnat fullgöra sina förpliktelser utan anmärkning, det dock av såväl principiella som praktiska skäl får anses angeläget, att åtminstone brandförsäkringsbolagen underkastas offentlig tillsyn och kon­ troll. Det torde kunna förväntas, att en dylik kontroll skulle animera sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

61

skilt de mindre brandförsäkringsbolagen att uppgå i länsbolagcn, vilken utveckling länsstyrelsen i likhet med utredningen finner önskvärd. Läns­ styrelsen finner utredningens förslag i fråga om sockenbolagen välgrundat och biträder detsamma.

Liknande synpunkter uttalas av ett par andra länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

har ägnat frågan ingående uppmärksam­

het. Hos länsstyrelsen funnos vid 1947 års utgång registrerade ej mindre än 58 sockenbolag, varav 26 för brandförsäkring och 32 för husdj ursför­ säkring. Länsstyrelsen anser att de sockenbolag, vilka bedriva husdj urs- eller sjöförsäkring, äro ägnade att utan men för försäkringstagarna utöva sin verksamhet under förhållandevis enkla förvaltningsformer. En skärpt offentlig tillsyn, som skulle medföra en fördyrad och utbyggd administra­ tion av dessa bolag, finner länsstyrelsen icke nödvändig att genomföra. Be­ träffande brandförsäkringsbolagen är förhållandet däremot ett annat. Läns­ styrelsen understryker utredningens synpunkter och finner det — icke minst med hänsyn till försäkringstagarnas intressen — motiverat att stärka den offentliga kontrollen över sockenbrandbolagen. På vad sätt detta lämpligast bör ske kan däremot vara föremål för olika meningar. Efter en diskussion rörande olika alternativ ansluter sig länsstyrelsen till utredningens förslag härutinnan. Länsstyrelsen tillägger att denna lösning kan väntas medföra den fördelen, att med hänsyn till den press, som en effektiv offentlig kon­ troll sannolikt kommer att innebära för särskilt de mindre bland de berör­ da bolagen, en ur flera synpunkter önskvärd koncentrationsrörelse inom denna bolagskategori befordras. Emellertid finner länsstyrelsen det angelä­ get understryka att den offentliga tillsynen över de nämnda bolagen i gör­ ligaste mån bör modereras efter dessa bolags särart och ej göras mera be­ tungande för bolagen än det allmännas intresse och hänsynen till försäk­ ringstagarna oundgängligen kan anses kräva. Antagligen skulle i förenklings- syfte undantag kunna stadgas från åtskilliga av försäkringslagens bestäm­ melser utan att därigenom huvudsyftet med den skärpta offentliga kon­ trollen äventyrades. Vid det förhållandet att de största sockenbrandbolagen i storlek överträffa de minsta läns- och häradsbolagen anmäler sig i detta sammanhang även den frågan, huruvida icke sistnämnda bolag av mindre storleksordning i berörda hänseenden i viss utsträckning skäligen borde likställas med sockenbrandbolagen. Slutligen ifrågasätter länsstyrelsen om icke övergångstiden borde utsträckas utöver vad utredningen tänkt sig, för­ slagsvis till minst tre år efter det att de nya bestämmelserna i övrigt trätt i kraft.

Även

länsstyrelsen i Hallands län

understryker vikten av att socken-

brandbolagens uppgiftsskyldighet till tillsynsmyndigheten icke blir mera omfattande än som betingas av försäkringstagarnas intresse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

— som icke yttrat sig angående frågan om

en utvidgad tillsyn över sockenbrandbolagen — finner förslaget om att dessa bolag skola underkastas registreringsplikt välbetänkt men motsätter sig att försäkringsinspektionen blir registreringsmyndighet. I sistnämnda hänseen­ de anför länsstyrelsen följande:

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

63

Sockensjöbolagen spela visserligen en ur samhällsekonomisk synpunkt föga betydande roll. De försäkrade fartygen representera emellertid var för sig ofta ett högt värde. För den enskilde fiskaren är försäkringsskyddet för hans fiskefartyg av utomordentlig betydelse; hans hela näringsfång är vid haveri beroende av försäkringsgivarens soliditet och likviditet. Då de ifrågavarande bolagen äro ömsesidiga, kunna eventuella förluster täckas genom uttaxering å delägarna, men det är ur många synpunkter önskvärt att större sådan ut­ taxering kan undvikas. Som skydd för mera betydande förluster bör bolaget kunna lita till en tillräcklig reservfond och en betryggande återförsäkring. Såsom ett led i säkerhetsanordningarna bör ett bolag av denna typ tillämpa maximalbestämmelser, som ur försäkringsteknisk synpunkt kunna godtagas. Vid tillsynen av läns- och häradsbolag på sjöförsäkringsområdet, vilka bolag i några fall redovisa mindre omslutning än de större sockensjöbolagen, har inspektionen funnit en benägenhet hos bolagen att vilja ansvara för jämfö­ relsevis stora belopp på varje risk. Inspektionen har därför ansett angeläget att godkänna endast ganska restriktiva maximalbestämmelser för sådana bo­ lag. Förhållandena torde vara i stort sett likartade i fråga om sockenbolagen. Önskemålet om att inspektionen måtte kunna öva inflytande över sockensjö- bolagens maximalbestämmelser leder till slutsatsen att även sistnämnda bo­ lag böra underkastas fullständig tillsyn från inspektionens sida. För en sådan ordning talar även den omständigheten att inspektionen enligt kungörelsen den 15 oktober 1948 (nr 678) om statsbidrag till verksamhet för fiskred- skapsförsäkring avses bliva tillsynsmyndighet för de ömsesidiga försäkrings­ bolag, som eventuellt komma att inrättas för att driva den med sjöförsäk­ ringen närbesläktade fiskredskapsförsäkringen. Därest även sockensjöbola­ gen ställas under inspektionens tillsyn, kommer således hela denna försäk- ringsverksamhet under statlig kontroll.

Försäkringsinspektionen har icke något att erinra mot utredningens för­ slag beträffande sockenbrandbolagens bidragsplikt för tillsynen. Inspektionen tillägger, att samma regler torde kunna tillämpas på sockensjöbolagen om dessa inordnas under tillsynen.

I anslutning till utredningens uttalande att en utvidgning av försäkrings- inspektionens tillsynsuppgifter medför ett ökat personalbehov anför inspek­ tionen, att detta behov i första hand torde komma att uppstå inom inspek­ tionens juridiska byrå, som har att handlägga ärenden rörande bl. a. bolags­ ordningar och registrering. I andra hand erfordras ökad personal för full­ görande av skadeförsäkringsbyråns revisionsverksamhet.

Departementschefen.

Såsom utredningen anmärkt äro sockenbolagen av

mycket växlande storleksordning. De största sockenbolagen ha större omfatt­ ning än de minsta företagen inom gruppen läns- och häradsbolag. Åtskilliga av de små sockenbolagen ha så ringa omslutning eller så starkt begränsat verksamhetsområde att möjligheterna till försäkringsmässig utjämning av riskerna icke kunna anses tillfredsställande. Visserligen kan bristande ut­ jämning uppvägas genom omfattande återförsäkring, men det ligger i sa­ kens natur att en sådan anordning kan bli relativt kostsam och därjämte be­ tungande ur förvaltningssynpunkt. Det är därför önskvärt att åtminstone de minsta sockenbolagen inlemmas i större företagsenheter. Fn utveckling i denna riktning är sedan länge märkbar och det kan förmodas att densam­ ma kommer att fortgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

65

Vad särskilt angår ansvarighetsförsäkringen har utred­ ningen uttalat sympatier för försäkringsplikt på detta område men fun­ nit de praktiska svårigheterna med en obligatorisk ansvarighetsförsäkring så betydande att tanken måste uppgivas. Emellertid har utredningen skis­ serat ett alternativ till en obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Att en ska­ delidande till följd av skadevållarens oförmåga att betala icke kan utfå skadestånd anser utredningen nämligen ■—■ särskilt vid mera omfattande skador — vara ett problem av så allvarlig art, att en lösning därav icke bör uppskjutas. Även de mången gång förödande verkningarna på en skadevål- lares ekonomi, som en mera betydande skadeståndsskyldighet kan medfö­ ra, böra i detta sammanhang beaktas. Utredningen anser att man bör över­ väga en lösning av innebörd att betalningsskyldigheten för varje större skadeståndsbelopp — med de inskränkningar, som kunna befinnas nödvän­ diga eller lämpliga — överflyttas på det allmänna till den del skadestånds- beloppet överstiger någon viss, tämligen hög summa. Kostnaderna kunde därvid uttagas skattevägen. Utredningen anser att den sålunda framkastade tanken bör närmare undersökas. En sådan undersökning har emellertid an­ setts falla utanför ramen för försäkringsutredningens uppdrag. Förden­ skull föreslår utredningen att uppgiften överlämnas till särskilda sakkun­ niga. Utredningen anför därefter vissa synpunkter som utredningen anser böra beaktas vid en fortsatt undersökning.

Yttranden.

Förevarande spörsmål ha mer eller mindre ingående behand­

lats i tre yttranden.

Thulebolagen

anföra olika synpunkter på frågan och

framhålla vikten av att den ifrågasatta utredningen snarast påbörjas. Denna synes bolagen böra ske med utgångspunkt från försäkringsutredningens förslag.

Även

Folket-Samarbete

finner det i hög grad välbetänkt, att utredningen

upptagit frågan om ansvarighetsförsäkringen till prövning. Den av utred­ ningen anvisade vägen synes anstalterna dock icke vara den lämpligaste. Folket-Samarbetes yttrande utmynnar i förslag om att hela förevarande problemkomplex blir föremål för en särskild utredning där representanter för de privata och kooperativa försäkringsföretagen medverka. En sådan ut­ redning bör beröra även åtskilliga andra frågor som sammanhänga med an­ svarighetsförsäkringen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

anmärker inledningsvis, att under

åren 1942—1946 inom en grupp av bolag inträffade 104 400 skador, täckta av ansvarighetsförsäkringen, och att av dessa 98 000 voro egendomsskador och endast 6 400 personskador. Bland personskadorna översteg ersättnings­ beloppet endast i 600 fall 1 000 kronor eller det belopp, över vilken gräns utredningen förslagsvis tänkt sig, att det allmännas ersättningsplikt skulle inträda.

Förbundet anför därefter vissa i huvudsak kritiska synpunkter beträf­ fande utredningens förslag.

Departementschefen.

Tanken på en det allmännas ersättningsplikt för

vissa personskador saknar icke intresse. Ämnet torde falla inom ramen för

67

Yttranden.

Utredningens förslag i denna del tillstyrkes av

överståthållar-

ämbetet.

Även de

länsstyrelser,

vilka yttrat sig i frågan, tillstyrka förslaget

eller förklara sig icke ha något att erinra mot detsamma.

Jämväl

försäkringsinspektionen

biträder förslaget.

Kammarrätten

säger sig sakna anledning att från beskattningssynpunkt

motsätta sig utredningens förevarande förslag. Gentemot utredningens ut­ talande att försäkringsinspektionen genom sin kontroll över premiesätt­ ningen har möjlighet att övervaka att utjämningsfonderna icke bli för stora anmärker kammarrätten att det icke är lämpligt att ikläda inspektionen någon granskningsskyldighet ur fiskalisk synpunkt. I detta sammanhang har kammarrätten ifrågasatt en förbättring av taxeringsförfarandet på för- säkringsbeskattningens område. Starka skäl synas kammarrätten tala för en anordning som medför möjlighet till en mera enhetlig och sakkunnig behandling i första instans av försäkringsbolagens skattefrågor än som un­ der nuvarande förhållanden går att åstadkomma.

I det yttrande, som avgivits av

Svenska försäkringsbolags riksförbund,

har frågekomplexet belysts från olika sidor. Riksförbundet betonar att det kan vara utomordentligt vanskligt att bedöma den erforderliga storleken av ersättningsreserven. Man är här i stor utsträckning hänvisad till grova upp­ skattningar. Såsom exempel kan inom den direkta affären nämnas av- brottsförsäkring samt ansvarighets- och sjöförsäkring, där slutregleringen av en skada kan dröja ett tiotal år. Det är uppenbart — framhåller riksför­ bundet —■ att de svenska bolag, som i större utsträckning äro engagerade i återförsäkringsaffär med utlandet, böra i sina ersättningsreserver avsätta så pass stora belopp, att de icke bokslutsmässigt redovisa vinster, då resul­ tatet enligt vad avvecklingen av ersättningsreserven sedermera visar i verk­ ligheten är en förlust. I detta sammanhang bör vidare observeras den affär, som svenska försäkringsbolag driva i länder, med vilka Sverige har avtal för undvikande av dubbelbeskattning, och där vinsten å rörelsen beskattas i det andra landet men ej i Sverige. Den vinst som uppstår å sådan affär bör självfallet ej tillföras en här i landet skattefri utjämningsreserv med skattskyldighet för ur denna reserv uttagna belopp utan antingen överföras till en beskattad reserv eller tillföras premie- eller ersättningsreserven för motsvarande del av affären.

Folket-Samarbete

hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag om

ändring i kommunalskattelagen beträffande utjämningsfonderna. Anstal­ terna ha ingående behandlat detta ämne och även tagit upp flera angrän­ sande spörsmål. Sammanfattningsvis uttalar Folket-Samarbete, att i för­ säkringslagen böra upptagas bestämmelser om en utjämningsfond för varje verksamhetsgren, avsedd att utjämna växlingar i riskrörelsen inom gre­ nen. Reglerna i nämnda lag angående täckande av förlust i försäkringsbo­ lag böra revideras i syfte att säkerställa att varje verksamhetsgren blir »självförsörjande». Föreskrifter om avsättning till utjämningsfond böra icke upptagas i bolagsordningen, eftersom bolagsstämman bör äga befogen­ het att disponera över årsvinsten så långt lagen om försäkringsrörelse med­

Kungi. Maj.ts proposition nr 220.

68

giver. Anstalterna anse att försäkringsfonden enda,st bör innehålla det belopp, som motsvarar bolagets försäkringsförpliktelser jämte erforderliga säkerhetsmarginaler. Att någon dold reservbildning icke här förekommer bör övervakas av tillsynsmyndigheten icke av skattemyndigheterna. En­ ligt Folket-Samarbetes mening innebär utredningens förslag en avsevärd och omotiverad skatteskärpning. En översyn bör ske av gällande skattebe- stämmelser för skadeförsäkring. Därvid bör tillses att utjämningsfonderna även beträffande avkastningen jämställas med försäkringsfonderna. Vida­ re bör övervägas om icke vinsten på själva försäkringsrörelsen skall vara helt skattefri även i den mån den icke avsättes till utjämningsfond.

Departementschefen.

Såsom utredningen betonat, är försäkringsverksam-

heten enligt sin natur utsatt för mer eller mindre starka växlingar i rörel­ seresultatet. Försäkringsbolagen ha sålunda ett legitimt behov av att gent­ emot ogynnsamma resultat tillskapa buffertar i form av betryggande fond­ bildning. Utredningen kritiserar, att bolagen på sina håll i konsoliderings- syfte gjort för stora avsättningar till ersättningsreserven.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse är skadeförsäkringsbolag skyldigt att i balansräkningen såsom skuld under benämningen försäk­ ringsfond upptaga värdet av bolagets ansvarighet på grund av dels inträf­ fade försäkringsfall (ersättningsreserv), dels ock löpande försäkringar (premiereserv). Motsvarande bestämmelser funnos upptagna i den äldre försäkringslagen. Medan premiereservens storlek grundas på statistiskt- ekonomisk beräkning bestämmes ersättningsreserven efter en uppskattning av ännu icke reglerade skador. Därvid måste hänsyn tagas icke endast till sådana skador, som äro kända då bokslutet upprättas, utan även till sådana, som väl inträffat under räkenskapsåret men som icke blivit anmälda före bokslutet. Enligt vad jag inhämtat kunna de senare uppgå till relativt stora belopp, särskilt inom vissa grenar, t. ex. ansvarighets- och sjöförsäkring samt återförsäkring. Därtill kommer att beträffande försäkringar på ut­ ländsk marknad hänsyn måste tagas till valutarisk och liknande faktorer. På grund av de uppenbara vanskligheter som äro förenade med uppskatt­ ningen av oreglerade skador är det naturligt att bolagen här kalkylera med relativt stora säkerhetsmarginaler. Det bör understrykas, att bolagen icke på denna väg kunna bereda sig någon egentlig fördel ur skattesynpunkt. I den mån för stort belopp avsatts, framkommer överskottet i samband med avvecklingen av ersättningsreserven såsom skattepliktig vinst. Såsom fram­ hållits i bl. a. Folket-Samarbetes yttrande torde det icke vara möjligt för skattemyndigheterna att bedöma, huruvida en avsättning till ersättnings­ reserv är rätt avvägd.

I anslutning till skattesynpunkten bör det fall särskilt uppmärksammas, alt svenskt bolag driver försäkringsrörelse i främmande land, med vilket \ärt land har avtal till förebyggande av dubbelbeskattning. Uppkommande överskott å nämnda rörelse beskattas i detta fall i det främmande landet och det skulle uppenbarligen lända det svenska bolaget till förfång om överskottsmedel av denna karaktär tillfördes en utjämningsfond.

Kungi. Maj:ts proposition nr 220.

69

Förslaget om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angående utjämningsfond har anknytning till vad nu anförts. Enär spörsmålet huvud­ sakligen är av skatterättslig art torde det böra ankomma på finansdeparte­ mentet att vid lämplig tidpunkt upptaga detsamma till närmare prövning. I anslutning därtill torde de i Folket-Samarbetes remissyttrande framförda synpunkterna rörande vissa angränsande frågor jämväl böra närmare över­ vägas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

D. Livförsäkringen.

Livförsäkringens problem stodo i förgrunden för den äldre försäkrings- utredningens arbete. De reformer, som genomförts med den nya försäk­ ringslagen, avse också företrädesvis livförsäkringen. Vissa angränsande pro­ blem äro för närvarande under utredning av andra kommittéer, exempelvis spörsmålet om en obligatorisk dödsfallsförsäkring och frågan om en allmän pensionering av anställda i enskild tjänst. Med hänsyn till nu nämnda om­ ständigheter säger sig 1945 års försäkringsutredning ha saknat anledning till en mera ingående behandling av livförsäkringens speciella problem. Ett par sådana ha dock diskuterats av utredningen.

1. Folkförsäkring och stor försäkring.

Livförsäkringsrörelsen i vårt land drives huvudsakligen i två olika verk­ samhetsformer, nämligen folkförsäkring och stor försäkring. Den förra in­ begriper vissa förmåner som saknas beträffande den senare. Premiebefrielse vid sjukdom, som i stor försäkring är ett frivilligt komplement till livförsäk­ ringen, är inom folkförsäkringen obligatorisk. Härtill komma inom folkför­ säkringen vissa anordningar för premielättnad vid militärtjänst och arbets­ löshet. Villkoren vid annullation (återköp, fribrev) innebära att ett högre försäkringsskydd bibehålies den första tiden efter annullationen. Ackvisi- tions- och inkassoorganisationerna äro annorlunda uppbyggda -—- den sist­ nämnda framför allt utmärkt genom ett mera vidsträckt bruk av personlig premieinkassering. Folkförsäkringen utmärkes vidare av lägre medelför­ säkringssumma och i genomsnitt kortare premiebetalningstermin än stor­ försäkringen. Premienivån är högre i den förra än i den senare. Folkförsäk­ ringen är närmast avsedd för befolkningsgrupper med otrygga inkomstför­ hållanden.

Utredningen.

Erfarenheten har givit vid handen, att det åtminstone hit­

tills varit lämpligt att ha en särskild organisationsform för livförsäkrings­ verksamhet inom de ekonomiskt mindre välsituerade befolkningsskikten. Utredningen framhåller, att utvecklingen mot ökad ekonomisk utjämning mellan olika befolkningsgrupper och ökad ekonomisk och social trygghet samt den alltmer ökade insikten om livförsäkringsskyddets betydelse så småningom kunna medföra, att den särskilda folkförsäkringsformen blir överflödig. Det är av vikt, tillägger utredningen, att denna fråga följes med uppmärksamhet, så att icke verksamhetsformen tillätes kvarstå, sedan den överlevt sig själv.

70

Utredningen har ingående belyst anledningarna till skillnaden i premienivå mellan stor försäkring och folkförsäkring. Av en av utredningen verkställd, i betänkandet återgiven undersökning framgår att, sedan en premiesänkning under senare år genomförts inom folkförsäkringen, premien här endast obe­ tydligt överstiger premien för stor försäkring.

En händelse, som utredningen tillmätt betydelse, är sammanslagningen för något år sedan av folkförsäkringsbolagen De Förenade och Framtiden. Denna sammanslagning medför — framhåller utredningen — att antalet bolag, som driva folkförsäkring, numera reducerats till fyra, samt att alla dessa bolag även tillhandahålla stor försäkring. Trängseln på anskaffnings- området har härigenom minskat och folkförsäkringsklientelet kan av alla folkförsäkringsbolags ombud erbjudas även stor försäkring.

Utredningen understryker, att betydelsefulla förändringar i fråga om för­ hållandet mellan folkförsäkring och stor försäkring sålunda inträffat, sedan den äldre försäkringsutredningen avgav sitt betänkande. Skillnaden mellan de båda verksamhetsformerna har minskats i viktiga hänseenden, och ut­ redningen räknar med att bolagen sträva efter en fortsatt utveckling i denna riktning. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig sakna anledning att föreslå särskilda åtgärder från samhällets sida i syfte att upphäva skill­ naden mellan stor försäkring och folkförsäkring eller att reglera förhållan­ det dem emellan.

Yttranden. Försäkringsinspeklionen

betonar behovet av särskild kund­

tjänst inom folkförsäkringen, i synnerhet i fråga om premieinkasseringen. Det har icke visat sig möjligt att här tillämpa premieinkassering över post­ giro i samma utsträckning som inom stor försäkring. Detta är en av orsa­ kerna till de högre förvaltningskostnaderna inom folkförsäkringen.

Inspektionen ansluter sig helt till utredningens ståndpunkt beträffande folkförsäkringen.

Folket-Samarbete

har icke något att erinra mot utredningens ståndpunkt

men anför vissa allmänna synpunkter beträffande förvaltningskostnaderna i folkförsäkring.

Försäkringsfunktionärernas förbund

uttalar, att den organisationsform,

som företagen inom folkförsäkringen under alla år tillämpat varit av avgö­ rande betydelse för försäkringens utbredning även till de lägsta inkomst­ skikten i samhället. Förbundet understryker särskilt betydelsen av ombu­ dens personliga besök för premieinkassering. Inom folkförsäkringens klien­ tel skulle flertalet försäkringstagare sannolikt missköta sin premiebetalning om sådan icke avkrävdes vederbörande av ombudet. Behovet av personlig service torde komma att bestå för överskådlig tid framåt.

Förbundet anför härefter att kostnaderna för arbetet på fältet äro låga, vilket särskilt gäller folkförsäkringen. Att dessa kostnader kunna hållas på så låg nivå sammanhänger därmed, att i det närmaste samtliga som sköta inkasserings- och ackvisitionsarbetet utföra detta såsom bisyssla mot låg ersättning. De yrkesanställdas antal minskas successivt. Under nuvarande högkonjunktur ha de som syssla med ackvisition kunnat något kompenseras

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

71

genom ökad nyteckning av försäkringar men penningvärdesförsämringen har drabbat dem som syssla med inkasseringsarbete. Starka skäl tala enligt förbundets uppfattning för att behålla skillnaden mellan stor försäkring och folkförsäkring med därav följande skilda premienivåer.

I den förut nämnda skrivelsen från

Tryggs agenters och inkasserares

centralorganisation

anföres:

Försäkringsutredningen har helt bortsett från att folkförsäkringsföreta­ gens fältorganisation på grund av kostnadsskäl övergått från helt anställda yrkesinkasserare till enbart fritidsombud. Av försäkringsutredningens utta­ lande framgår, att pressen på foikförsäkringsföretagen skall ytterligare ökas, vilket måste medföra att inom en snar framtid allt fältarbete i försäkringsrö­ relsen måste utföras av deltidsanställda mot underbetalning.

Departementschefen.

Folkförsäkringens problem diskuterades ingående

under förarbetena till den nya lagen om försäkringsrörelse. Jag torde här- utinnan i främsta rummet få hänvisa till propositionen nr 50 till 1948 års riksdag, s. 185—198. Det är självfallet ett samhällsintresse att livförsäk­ ringen vinner största möjliga utbredning även inom befolkningsskikt med låga inkomster och otrygga levnadsförhållanden. Men en förutsättning är att försäkringen är rationellt ordnad och billig. Enligt min mening måste man med tillfredsställelse hälsa den premiesänkning, som under senare år kunnat vidtagas inom folkförsäkringen. Av betydelse är att den s. k. skä- lighetsprincipen redan lagfästs beträffande folkförsäkringen. Såsom förut nämnts, kan principen i korthet sägas innebära, att nettopriset för en för­ säkring skall vara skäligt med hänsyn till de förmåner och tjänster, som försäkringen medför. Det åligger i första hand bolaget och dess anställda i olika befattningar att tillse att skälighetsprincipens krav uppfyllas. I andra hand ankommer det på tillsynsmyndigheten att övervaka att så sker.

I de båda sist refererade yttrandena har frågan om ombudens inkomster berörts. Delta är en avtalsfråga som bör lösas genom förhandlingar mellan de berörda parterna. Densamma torde icke här böra upptagas till behand­ ling.

2. Annullationsfrågan.

Ett livförsäkringsavtal kan icke uppsägas av försäkringsgivaren; härvid bortses från sådana fall som att försäkringstagaren lämnat falska uppgifter vid försäkringens tecknande och liknande. Däremot äger försäkringstagaren när som helst häva avtalet. Ett hävande av avtalet i förtid kallas annullation.

I direktiven fick utredningen sig särskilt ålagt att ägna uppmärksamhet åt annullationsspörsmålen.

Utredningen.

Då en försäkringstagare avbryter försäkringsavtalet i förtid,

äger han rätt till medel, som innestå hos bolaget för försäkringen. Dessa me­ del kunna — ehuru i verkligheten beräkningen tillgår på annat sätt — be­ traktas såsom bildade därigenom att premier, som försäkringstagaren inbeta­ lar, tillgodoföras ett särskilt konto för honom, till vilket även föres ränta å de innestående medlen efter en viss räntefot. I början av försäkringstiden är

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

72

kontot negativt på grund av anskaffningskostnaderna. Snart — i regel ett eller annat år efter försäkringens tecknande — blir emellertid kontot positivt, och försäkringstagaren har då rätt att i en eller annan form åtnjuta de inne- stående medlen.

Efter att ha statistiskt belyst annullationsfrekvensen för olika perioder och för olika kategorier av försäkringar, uttalar utredningen, att annullationerna utgöra ett allvarligt problem för livförsäkringsrörelsen. En annullation med­ för i första hand förlust för den försäkringstagare, vilkens försäkring annul- leras, men också — på sätt utredningen närmare beskrivit -— för övriga för­ säkringstagare och för bolaget såsom sådant.

Utredningen vitsordar, att livförsäkringsbolagen nedlägga ett omfattande arbete på att bekämpa annullationerna. De verkställda undersökningarna ut­ visa en fortgående minskning i annullationsfrekvensen. Det oaktat är annul- lationsfrågan enligt utredningens mening förtjänt av den största uppmärk­ samhet. Annullationsfrekvensen kan icke sägas vara i och för sig hög, men ansträngningar att om möjligt ytterligare nedbringa densamma måste likväl göras.

I anslutning härtill anför utredningen följande: En hög annullationsfrekvens under åren närmast efter försäkringarnas tecknande tyder i regel på brister i ackvisitionsarbetet. Enligt utredningens uppfattning utgöres därför det riktiga botemedlet mot de tidiga annullationer­ na snarare av åtgärder för höjande av anskaffningsarbetets kvalitet än av åtgärder för att rädda försäkringar, som stå inför annullation. De vägar som stå till buds för höjande av anskaffningsarbetets kvalitet äro återigen bland annat en tillfredsställande utbildning och ett noggrant urval av ackvisitö- rerna. Slutligen men icke minst viktigt är att bolagsledningarnas intresse för anskaffningens kvalitet icke tränges tillbaka av det i och för sig naturliga intresset för anskaffningens kvantitet. En forcerad anskaffning drar gärna med sig en hög annullationsfrekvens. Riktpunkten för livförsäkringsverk- samheten bör mera vara att för varje försäkringstagare åstadkomma det försäkringsskydd, som bäst passar honom, än att åstadkomma största möj­ liga försäkringsbestånd.

I enlighet härmed föreslår utredningen icke några särskilda åtgärder till motarbetande av annullationerna utan anser att förbättringarna böra fram­ komma främst som en följd av förbättrad utbildning av ackvisitörerna.

Utbildningsfrågan behandlar utredningen i ett särskilt avsnitt av betän­ kandet.

Yttranden.

Utredningens synpunkter understrykas av

Försäkringsfunktio-

närernas förbund.

Även

Försäkringsbolagens riksförbund

ansluter sig till de­

samma. Förbundet framhåller att det är ofrånkomligt att en del av de ny- tecknade försäkringarna annulleras även om anskaffningsarbetet i kvalita­ tivt avseende varit fullt tillfredsställande. Ett samband råder mellan annulla­ tionsfrekvensen och de allmänna konjunkturerna. Skulle en försämring av konjunkturläget inträda, kommer enligt förbundets mening annullations­ frekvensen omedelbart att stiga. Förbundet tillägger, att en sådan utveckling ej är att tyda som tecken på en försämring av beståndsvården eller anskaff­ ningsarbetets kvalitet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 220.

74

ningsarbetet i denna del fortsättes, synes det icke påkallat att här när­ mare ingå på ämnet eller att återgiva innehållet i remissyttrandena såvitt angår olika sakfrågor. De framförda synpunkterna böra självfallet beak­ tas under det fortsatta utredningsarbetet.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

En utvidgning av den fria placeringsrätten kan — framhåller utredning­ en — tänkas underlätta för bolagen att anpassa försäkringarna efter pen­ ningvärdets förändringar. Med hänsyn till att den nya lagen endast under kort tid varit i kraft äro emellertid erfarenheterna av den fria placerings­ rätten ännu begränsade. Utredningen tillägger:

Skulle en höjning av 10 %-gränsen nu vidtagas, skulle det därför endast kunna bli fråga om ett mycket försiktigt steg. Dels på grund härav och dels emedan placering i realvärden såsom tidigare framhållits icke — även om man bortser från de med dessa placeringar förenade riskerna — innebär någon värdebeständighetsgaranti, är det vidare tydligt att man genom en sådan höjning endast i mycket begränsad omfattning skulle kunna bidraga till förverkligande av önskemålet om, så långt möjligt, värdebeständiga för­ säkringar. Vid sådant förhållande finner sig utredningen icke böra föreslå, att någon ändring redan nu vidtages beträffande det beslut, som riksdagen nyligen fattat i den föreliggande frågan. Om erfarenheterna av de nu be­ slutade placeringsreglerna bli gynnsamma, vill utredningen för sin del till­ styrka att ytterligare ett steg tages på vägen mot en friare placeringsrätt. I samband med en omprövning av denna fråga bör tagas under övervägande om och i vad mån placering i aktier bör medgivas.

Försäkringsinspektionen

anför:

Försäkringsväsendets stora samhälleliga betydelse bar starkt framhållits i det föreliggande betänkandet. De riktlinjer och särskilda förslag, som i betänkandet framläggas, syfta till att skapa förutsättningar för försäkrings­ väsendets utvecklande på ett sätt, som är till största möjliga gagn för för­ säkringstagarna och samhället i dess helhet. Med framhållande av detta vill inspektionen understryka önskemålet, att försäkringsskyddet — detta gäl­ ler framförallt livförsäkringen —• icke i större eller mindre grad spolieras genom penningvärdesförsämring. Livförsäkringsbolagen kunna själva föga göra för att förhindra eller motverka sådan skadegörelse, vilket även fram­ går av vad utredningen anför i denna fråga. Det är en angelägenhet av störs­ ta vikt för staten att genom att upprätthålla ett stabilt penningvärde sörja för att det försäkringsskydd, som samhällsmedlemmarna genom avstående från omedelbar konsumtion åt sig uppbyggt, icke ödelägges genom pen­ ningvärdesförsämring.

Försäkringsbolagens riksförbund

framför liknande synpunkter.

Departementschefen.

Utredningens undersökning har skapat klarhet i den

aktuella frågan angående värdebeständiga försäkringar. Av undersökning­ en framgår, att det icke är möjligt för försäkringsväsendet att skapa garan­ tier för värdebeständighet hos försäkringssparandet.

Under förarbetena till nya lagen om försäkringsrörelse uttalades från statsmakternas sida, att den fria kapitalplaceringsrätten skulle kunna yt­ terligare utvidgas om erfarenheterna av de nya reglerna bleve gynnsamma. Utredningen bar anslutit sig till denna ståndpunkt och betonat att en utvid­ gad placeringsrätt kan vara ägnad att främja värdebeständigheten hos liv­ försäkringarna. Vad utredningen i denna del anfört synes mig väl grundat. I avbidan på närmare erfarenhet av den nya försäkringslagen bör frågan om en revision av kapitalplaceringsreglerna tills vidare anstå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

79

5. Utbildningsfrågan. Utredningen.

I olika sammanhang har utredningen betonat angelägenhe­

ten av hög standard hos försäkringsväsendet. Detta är ett intresse såväl för den enskilde som för samhället. Utredningen tillägger, att försäkrings­ väsendets standard i sin tur är i mycket stor utsträckning beroende av per­ sonalens utbildning för sina uppgifter. Inom alla kretsar av försäkringsvärl­ den torde det numera — framhåller utredningen — stå fullt klart, att spörsmålen rörande personalens utbildning och kvalifikationer äro av cent­ ral betydelse för verksamheten.

Utredningen erinrar om att i nya försäkringslagen (302 §) upptagits en all­ män föreskrift om att styrelsen och verkställande direktören skola övervaka att anskaffningsverksamheten i bolaget sker på sätt som överensstämmer med god försäkringssed. Kungl. Maj :t äger meddela närmare bestämmelser angående anskaffningsverksamheten och må därvid tillika förordna, att frå­ gor rörande densamma skola, på sätt och i den omfattning som i nämnda be­ stämmelser angives, handläggas av en av Kungl. Maj :t utsedd nämnd.

I försäkringsväsendets tidigare utvecklingsskeden har utbildningsfrågan icke tillmätts samma betydelse som nu. Enligt utredningens mening står det utom tvivel att mycket av den kritik som riktats mot försäkringsbolagen bott­ nar i förhållanden, vilka sammanhänga med personalens utbildning.

Utredningen anför härefter följande: Beträffande utbildningen äro förhållandena numera väsentligt ändrade. Förståelsen för nödvändigheten av en god utbildning av de försäkringsan- ställda har varit i ständigt stigande sedan mitten av 1930-talet. —--------

Av särskilt stor betydelse torde den utbildning vara, som bedrives i Sven­ ska försäkringsföreningens regi. Denna förening har enligt sina stadgar till syfte att verka för en sund och ändamålsenlig utveckling av försäkringsvä­ sendet i vårt land. Föreningen söker förverkliga detta syfte bl. a. genom ut­ bildningsverksamhet bland de inom försäkringsverksamheten anställda. Se­ dan mitten av 1930-talet bär föreningen regelbundet anordnat utbildnings­ kur ser till en början endast för livförsäkringsackvisitörer men senare öppna även för personal inom övriga försäkringsgrenar och i olika tjänsteställning. Vissa kurser för kontorsmän och för yrkesfältmän hållas årligen. För fält­ männen anordnas därjämte årligen repetitionskurser. Undervisningen omfat­ tar föredrag, diskussioner, seminarieövningar, förhör och skrivningar jämte slutprov. För kontorsmän anordnas vidare vartannat eller vart tredje år spe­ cialkurser i olika försäkringsgrenar. Försäkringsföreningen har tillsatt en särskild utbildningsnämnd som jämte kursverksamheten även ombesörjer utgivandet av studiehandböcker och annan litteratur samt korrespondens­ kurser. Representanter för de anställda och deras organisationer ha säte i utbildningsnämnden. Verksamheten bekostas genom bidrag från försäk­ ringsbolagen. Sedan början av år 1949 har till utbildningsnämnden knutits en heltidsanställd studierektor.

Ffter att ha framfört synpunkter till förmån för eu — åtminstone i viss utsträckning — obligatorisk utbildning av de försäkringsanställda, ingår ut­ redningen på frågan huruvida utbildningen lämpligen bör ordnas centralt för alla bolag eller bedrivas inom respektive företag. Utredningen förordar det förra alternativet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

81

saken att en ackvisitör visar sig besitta de erforderliga kunskaperna. Det sätt, på vilket han förvärvat desamma, är av mindre betydelse.

Utredningens uttalande angående lämpligheten av att försäkringsinspek- tionens befattningshavare i viss utsträckning lämna sin medverkan såsom lärare och föreläsare vid försäkringskurserna biträder föreningen. Inspek­ tionens chef har själv brukat föreläsa om tillsynsmyndigheten och dess upp­ gifter. I motsats till utredningen anser föreningen det icke lämpligt att försäkringsinspektionen blir företrädd i ledningen för kurserna eller att des­ sa ställas under inspektionens överinseende. En sådan funktion synes ligga helt utanför inspektionens arbetsområde.

Försäkringsbolagens riksförbund

anser det med hänsyn till försäkrings-

inspektionens ställning som övervakande och kontrollerande myndighet olämpligt att inkoppla inspektionen i ledningen av utbildningsverksamheten.

Folket-Samarbete

anmärker att den 1 juli 1949 ingåtts en överenskom­

melse mellan alla försäkringsföretag — med undantag av vissa smärre lokala bolag — angående anskaffningsverksamheten. överenskommelsen in­ nehåller en bestämmelse av följande lydelse: »Varje ombud skall erhålla ut­ bildning, svarande mot den uppgift, som anförtrotts honom. Ombud må icke fast anställas såsom inspektör eller distriktschef eller i därmed jämförlig befattning utan att ha undergått särskild praktisk och teoretisk utbildning. De kunskaper, som skola bibringas genom utbildningen, bestämmas av det anställande bolaget men skola i teoretiskt hänseende minst motsvara vad som fastställes av försäkringsbolagens centrala utbildningsinstitut.»

Härefter anför Folket-Samarbete, att anstalterna äro intresserade av att medverka till att ett gemensamt utbildningsinstitut upprättas. Folket-Sam­ arbete anser nämligen att en på detta område genomförd frivillig samverkan kan vara ändamålsenlig. Även om Folket-Samarbete sålunda räknar med att kunna medverka i ett gemensamt utbildningsinstitut, förbehålla sig anstal­ terna rätten att i varje enskilt fall avgöra, huruvida anstalterna för viss yrkesgrupp eller inom viss försäkringsgren skola utnyttja det gemensamma institutets resurser eller bedriva ifrågavarande utbildningsverksamhet i egen regi.

Folket-Samarbete ansluter sig till uppfattningen att utbildningsverksam­ heten, vare sig den bedrives av ett gemensamt utbildningsinstitut eller av en­ skilda företag, icke bör vara underställd försäkringsinspektionens överinse­ ende.

Försäkringsinspektionen

säger sig kunna vitsorda att insikten om utbild­

ningens vikt numera är allmän bland försäkringsväsendets målsmän. En omfattande utbildningsverksamhet bedrives också såväl av bolagen gemen­ samt som av vissa större bolag i egen regi. I likhet med utredningen anser inspektionen lämpligast att i varje fall den grundläggande utbildningen be­ drives centralt, oaktat frågan icke synes inspektionen vara av den betydelse att den behöver författningsmässigt regleras utöver vad som redan skett.

Kurser som avse utbildning för visst yrke böra enligt inspektionens upp­ fattning underställas överstyrelsen för yrkesutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

83

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 april

1950.

Närvarande:

justitieråden G^{ei jer},

L

ech

,

regeringsrådet Q

uensel

,

justitierådet B

eckman

.

Enligt lagrådet den 30 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regen- ten i statsrådet den 10 mars 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­ hämtas över upprättat förslag till

lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 17 juni 19k8 (nr

33) om försäkringsrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av hovrättsrådet O. H. Appeltofft.

Lagrådet

lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.