SOU 1967:35

Firmaskydd

Förkortningar

Lag den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura Lag den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens NIR Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (tidigare NIR Nordiskt Industriellt Rättsskydd) Nytt Juridiskt Arkiv. Avd. I Nytt Juridiskt Arkiv. Avd. II Namnlag den 11 oktober 1963 Nordisk udredningsserie (nordiska rådets publikation) Kungl. Maj:ts proposition Regeringsrättens årsbok Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar Svensk J uristtidning Förslag till varumärkeslag, betänkande av varumärkes- och firmautredningen 1958 (SOU 1958: 10) Varumärkeslag den 2 december 1960 Förslag till lag angående handelsregister, firma och prokura, Stockholm 1884 Gösta Eberstein, Bidrag till läran om namn och firma enligt svensk rätt, Uppsala 1909 Gösta Eberstein, Immateriellt rättsskydd. Några aktuella spörsmål. Stockholm 1927. Gösta Eberstein, Om skydd för individualiteten, Stockholm 1940. Gösta Eberstein, Om förhållandet mellan firma och varu- märke, NIR 1952. Gösta Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, Rättsvetenskapliga studier ägnade minnet av Phillips Hult, Uppsala 1960. Håkan Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, Stockholm 1955.

' . "Fridh . 111115 'I

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 juni 1949 tillkallades sakkun- niga för revision av varumärkes- och firmalagstiftningen samt vad därmed ägde samband. De sakkunniga, som antogo namnet varumärkes— och firma- utredningen, avlämnade i början av 1958 betänkande med förslag till varu- märkeslag (SOU 1958: 10). Sedan utredningens återstående uppdrag utvid- gats till att även omfatta en allmän revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens beslöt chefen för justitiedepartementet den 31 mars 1960 att utredningen i fortsättningen skulle arbeta såsom två särskilda kommittéer, den ena för revision av firmalagstiftningen och den andra för revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens. Den förstnämnda kommittén antog namnet firmautredningen.

Efter det att förslaget till varumärkeslag avlåmnats utgjordes de sakkun- niga i varumärkes- och firmautredningen av professor emeritus Gösta Eber- stein, tillika ordförande, överingenjören vid Aktiebolaget Electrolux Gösta Dahl, numera justitierådet Erik Hedfeldt, verkställande direktören hos Skå- nes handelskammare, numera ledamoten av riksdagens första kammare Gösta Jacobsson, advokaten Nils Köhler och numera generaldirektören Åke v. Zweigbergk. Sekreterare var numera patenträttsrådet Claés Uggla. Uggla entledigades den 15 april 1958 från uppdraget såsom sekreterare och för- ordnades samma dag att vara sakkunnig i utredningen.

På framställning därom entledigades Dahl den 11 november 1961 från sitt sakkunniguppdrag i firmautredningen. Samma dag förordnades om- budsmannen vid Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken Gunnar Glimstedt till ny sakkunnig i utredningen. Efter gjord framställning entledigades Hed— feldt från sakkunniguppdraget den 7 november 1962.

Till experter inom utredningen vid revisionen av firmalagstiftningen för-

ordnades den 25 juni 1958 byråchefen Erik Sandegren och kanslidirektören Sten Waller. Waller avled 1962. Såsom experter förordnades ytterligare den 21 februari 1962 byråassistenten Kiddi Markman och den 5 december 1963 numera landssekreteraren Bengt Svanström.

Sekreterare i varumärkes- och firmautredningen under tiden den 1 maj 1958—den 31 mars 1960 samt därefter i firmautredningen har varit numera hovrättsrådet Bengt-Erik Åhberg.

Utredningsarbetet om firmalagstiftningen har bedrivits i nordisk sam- verkan. Den danska kommittén som tillsattes i december 1959 fick följande sammansättning: afdelingschef Peter Villadsen, ordförande, hojesterets— sagfprer E. Groth—Andersen, kontorchef H. Sögaard Knudsen. professor Jan Kobbernagel, direktör Ejnar Kryger, kontorchef Julie Olsen och grosserer Victor B. Strand. Sekreterare har varit ekspeditionssekretaer Leif Ravnebj erg. Sedan Villadsen avlidit under 1962 utsågs afdelingschef Knud Agbo till ord— förande. Den finska kommittén som tillsattes den 24 mars 1960 hade följande sammansättning: professor Kalle Kauppi, ordförande, regeringsrådet Aarne Sarkio, jurislicentiaten Bror Wahlroos, jurislicentiaten Lauri Drockila och vicehäradshövdingen Keijo Heinonen. Efter Wahlroos, som 1960 avsagt sig, utsågs till medlem direktören Sten Finne. Sedan Kauppi avlidit under 1961 utsågs numera hovrättspresidenten Lars-Henrik Lilius till ordförande. 1963 blev avdelningschefen Sakari Kuuskoski medlem av kommitten. Som sekj reterare tjänstgjorde till en början Drockila och därefter juris doktorn Edward Andersson. Sedan Andersson 1963 befriats från sekreterareuppdraget har vicchäradshövdingen Klaus Helminen varit sekreterare. Den norska kommittén som tillsattes den 12 februari 1960 hade följande sammansätt- ning: heyesterettsadvokat Oystein Thommessen, ordförande, sorenskriver Mentz Darre Lödrup, administrerende direktor Herman Scheel, underdirek- tyir Arne Christiansen och konsulent Anton Rye. Sedan Thommessen avsagt sig uppdraget under 1961 utsågs till ordförande hpyesterettsdommer Karsten Gaarder. Samma år blev avdelingssjef Chr. Bergwitz-Larsen medlem av kom— mittén. Sekreterare har varit byråsjef Arne Levold.

Över-läggningar mellan delegerade från de fyra nordiska kommittéerna ha hållits i Stockholm den 26—den 28 september 1960, i Köpenhamn den 4—den 6 maj 1961, i Helsingfors den 25—den 27 april 1962 och i Oslo den 12—den 14 mars 1963. Ordförandena i kommittéerna ha jämte sekreterarna sammanträtt i Stockholm den 27 och den 28 november 1961. Vid delegerade— mötena ha ledamöter och experter i värdlandets kommitté beretts tillfälle att deltaga. Sekreterarna i kommittéerna ha mötts i Stockholm den 8 och den 9 november 1962.

Mellan mötena ha kommittéerna fortlöpande upprätthållit kontakt genom sekreterarna. De svenska motiven ha sålunda efter hand som de blivit fär—

diga tillställts de andra kommittéerna och även i övrigt har den svenska sekreteraren tjänstgjort som förbindelseled.

De övriga nordiska kommittéerna ha ännu ej slutfört sitt arbete och ha ej heller kunnat uppge när deras betänkanden beräknas bli färdiga. De tex- ter till ny firmalag som dessa kommittéer utarbetat i samarbete med den svenska kommittén kunna därför icke anses till alla delar slutgiltiga. Texter- na bifogas betänkandet som parallelltexter. Av dessa framgår att de nordiska lagförslagen i sina mest väsentliga delar överensstämma. Angående den vun- na enighetens omfattning och betydelse kan i huvudsak hänvisas till vad som yttrades vid överlämnandet av förslaget till varumärkeslag.

Ett flertal skrivelser och framställningar ha överlämnats till utredningen vilka tagits under övervägande i samband med fullgörandet av utrednings- uppdraget. Några av skrivelserna ha aktualiserat frågor om namnskydd som falla utanför den egentliga firmalagstiftningen. Sveriges köpmannaförbund, Sveriges Barnens Dagsledares förening och Sveriges riksidrottsförbund ha sålunda begärt ökat skydd åt namn på ideella föreningar och åt särskilda kännetecken för sådana föreningar. Folketshusföreningarnas Riksorgani- sation har även gjort framställningar som beröra detta ämne. Utredningen har därför ansett sig ha uppdrag att även framlägga förslag till lagstiftning 0111 skydd för kännetecken som användas i ideell verksamhet. I vissa frågor rörande denna lagstiftning har utredningen samrått med professor Henrik Hessler.

Utredningen har avgett ett flertal remissutlåtanden. Efter det utredningsarbetet i huvudsak avslutats har genom statsråds- beredningens försorg utgetts en promemoria om språket i lagar och andra författningar. De ändringar av språket som förordats i promemorian ha en- dast kunnat beaktas i begränsad utsträckning.

Sedan uppdraget nu slutförts överlämnas härmed betänkande med för- slag till firmalag m.m. Förslagen biträdas av experterna.

Stockholm den 25 maj 1967.

Gösta Eberstein

Gunnar Glimstedt Gösta Jacobsson Nils Köhler Claé's Uggla Åke v. Zweigbergk Bengt-Erik Åhberg

* -.. Inmhmi'mi ull naima-H+ _l-ul L.

LAGFÖRSLAG

Förslag till

Firmalag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 5. Med firma förstås i denna lag det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid därvid förekommande underskrifter tecknar. Vad som sägs om firma skall även gälla särskilt namn under vilket aktie— bolag eller ekonomisk förening driver del av verksamheten (bifirma).

2 &.

Ensamrätt till firma vinnes genom att firman registreras enligt vad där- om i denna lag föreskrives och eljest för olika slag av firma särskilt stadgas.

Har firma blivit inarbetad äger innehavaren ensamrätt även utan registre- ring.

Genom inarbetning förvärvas ensamrätt jämväl till annat för närings- verksamhet använt kännetecken. Vad i denna lag sägs om inarbetad firma skall äga motsvarande tillämpning på kännetecken som nu sagts.

Firma anses inarbetad, om den här i riket är allmänt känd bland dem till Vilka verksamheten riktar sig.

3 %. Envar må i näringsverksamhet använda sitt släktnamn som firma, där det ej är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken. Näringsidkare har ock skydd enligt denna lag mot att hans släktnamn, även om han icke använder det som firma, av annan obehörigen användes som sådant kännetecken.

4 5. Rätt till kännetecken enligt 1—3 åå innebär, att annan än innehavaren icke må använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken såsom firma. Rätt till registrerad firma gäller inom område för vilket firman registrerats, med mindre det visas att innehavaren icke kan lida skada eller åsamkas olä-

genhet genom att annan inom området använder förväxlingsbart känne- tecken.

På grund av inarbetning gäller rätt till firma inom område där inarbet- ningen består.

5 &.

Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag.

Dock må även eljest förväxlingsbarhet kunna åberopas:

a) till förmån för kännetecken, som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten här i riket, såframt med hänsyn härtill användningen av ett annat liknande kännetecken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill; eller

b) till förmån för kännetecken, som är inarbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av den verksamhet, om vilken är fråga, användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det förras good- will.

6 &. Vid avgörande av tvist om rätt till kännetecken, vilka äro förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 7 % sägs.

7 &.

Har firma inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till för— växlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av firman.

I fall som avses i första stycket må efter vad som finnes skäligt föreskri— vas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av en ortsangivelse eller med annat förtydli- gande.

Om registrering av firma

8 5. Om register där olika slag av firma registreras är särskilt stadgat. För registrering av firma skall, utom vad sålunda är för olika fall före- skrivet, gälla vad nedan i 9—13 55 sägs.

9 &. Firma som registreras skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet. Detta villkor skall icke i och för sig anses vara

uppfyllt om firma enbart består av allmän benämning på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst eller enbart utgöres av ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller förvaltningen eller annat dylikt namn.

Vid bedömande av om firma uppfyller villkoret i första stycket skall hän- syn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk. Vid bedömningen skall bortses från be- ståndsdel som utgöres av sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening eller förkortning därav.

Firma som enbart består av bokstäver eller siffror må registreras endast om firman blivit inarbetad.

10 &. Firma må ej registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten.

11 5.

Firma må ej registreras:

1. om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig eller internationell beteckning, som enligt lag eller författning icke må obehörigen brukas som firma, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed;

2. om firman eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse;

3. om firman innehåller eller består av något, som är ägnat att upp- fattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avliden, eller ock såsom beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämförlig sam— manslutning;

4. om firman innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller ock såsom särskilt skapat namn i sådant verk, där namnet är allmänt känt;

5. om firman är förväxlingsbar med annan näringsidkares namn, med annans firma eller varumärke, som registrerats efter tidigare ansökan, eller med annans firma eller varukännetecken, som eljest åtnjuter skydd då an- sökan om registrering göres; eller

6. om firman i annat fall än som avses i punkt 5 ovan är förväxlingsbar med firma, varukännetecken eller i 2 & tredje stycket avsett kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma innan det andra kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 3, 4, 5 och 6 må registrering ske, om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första stycket eller enligt 10 & eljest ej möter.

12 &. Firma må registreras i översättning. Vad som stadgas om firma skall äga tillämpning även på översättningen.

13 %.

Registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande.

Om överlåtelse

14 %.

Firma må överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet. Överlåtelse av verksamheten innefattar rätt till firman, där ej annat av- talats. lnnehåller firman överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags verksamhet, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.

Avträdes dödsbo, vari ingår rätt till firma som innehåller den avlidnes släktnamn, till förvaltning av boutredningsman må denne icke överlåta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.

15 5.

Rätt till firma må ej tagas i mät. Avträdes firmainnehavarens egendom till konkurs, ingår dock rätten till firman i konkursboet. Innehåller firman gäldenärens eller, vid handelsbolags konkurs, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning; dock må konkursboet använda firman under den tid verksamheten fortsättes för konkursboets räkning.

Om förbud mot användning av vilseledande firma

16 5.

Om firma efter överlåtelse är vilseledande i den nye innehavarens verk- samhet, äger domstol i den omfattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda firman.

Sådant förbud må ock eljest meddelas, där firma är vilseledande eller innehavare av firma eller annan med hans medgivande använder känne- tecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes.

Talan enligt denna paragraf må föras av myndighet som Konungen be- stämmer, så ock av envar som lider förfång av firmans användning ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare.

17 5. I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som i strid mot förbud enligt 16 & anbragts på skylt,

vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att den icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras.

Egendom som avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om registrerings upphörande m.m.

18 &.

Om firma registrerats i strid mot denna lag och skälet mot registrering alltjämt föreligger, må i den ordning nedan stadgas registreringen hävas eller ändring av registreringen föreskrivas, där ej enligt 7 % rätt till firman likväl må bestå.

Registrering må ock hävas eller ändring därav föreskrivas, om innehava- ren ej längre är näringsidkare eller om firman förlorat sin särskiljnings- förmåga eller blivit vilseledande, stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse, så ock om firman icke varit i bruk under de två senaste aren.

19 5.

Om hävande och om ändring av registrering må envar som lider förfång av registreringen föra talan vid domstol mot firmainnehavaren. Talan, som grundas på stadgande i 9 eller 10 5, 11 5 1 och 2 eller 18 å andra stycket, må ock föras av myndighet som Konungen bestämmer ävensom av samman- :åutning av berörda näringsidkare.

20 5.

Sedan dom om registrerings hävande vunnit laga kraft skall firman av- föras ur registret. Domstolen må dock i samband med registreringens hä— vande förordna att med firmans avförande ur registret skall anstå under tid som kan åtgå för antagande och registrering av ny firma.

Sedan dom om ändring av registrering vunnit laga kraft skall den nya eller ändrade firman införas i registret.

Ansvar och ersättningsskgldighet m.m.

21 5. Gör någon intrång i rätt till kännetecken enligt 4—7 åå ( firmaintrång), och sker det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex må- nader.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

22 5. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till firmaintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oakt- samhet, må ersättningen därefter jämkas.

23 &. Grundas talan om firmaintrång på registrering, skall såvitt angår tid före registreringsdagen 21 & icke äga tillämpning. För tid som nu sagts skall icke heller 22 & äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen.

24 %.

Talan om ersättning enligt 22 % må endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara förlorad.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där anspråk grundas på re- gistrering, talan föras om intrång som skett före registreringsdagen, om talan väckes inom ett år från nämnda dag.

25 5.

På yrkande av den som lidit firmaintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som obehörigen anbragts på skylt, vara, förpack- ning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändra—s, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må för- ordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget.

Här avsedd egendom må, där brott som avses i 21 & skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

26 5.

Har registrering av firma hävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft, må ej enligt 21—25 55 dömas till straff, ersättning eller säkerhets- åtgärd.

F öres talan om intrång i rätten till registrerad firma och gör den mot vil- ken talan föres gällande att registreringen är ogiltig, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om hävande eller ändring av registreringen slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall

rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.

27 &.

Talan om fastställelse, huruvida rätt till firma består eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, må av domstol upptagas till prövning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden till förfång.

28 5.

Innan beslut om ändring av registrering enligt 7 eller 18 & meddelas, skall domstolen inhämta yttrande av registreringsmyndigheten huruvida hinder möter mot registrering av den nya eller ändrade firman.

Dom i mål om firmaintrång eller i mål, som avses i 16, 19 eller 27 5, skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till patent- och registreringsver- ket. Angår målet firma som registrerats av annan myndighet än patent- och registreringsverket skall avskrift av domen jämväl översändas till sådan myndighet.

Särskilda bestämmelser

29 5.

Sveriges riksbank, Postbanken, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sven- ska bostadskreditkassan samt rikets landshypoteksföreningar, stadshypo- teksföreningar och bostadskreditföreningar ävensom annan inrättning eller sammanslutning för vilken Konungen fastställt firma äger ensamrätt till denna som om firman blivit registrerad enligt denna lag.

Samfällighet eller annan sammanslutning som enligt vad därom är sär- skilt stadgat gjort anmälan om styrelseval eller erhållit fastställelse på regle- mente eller stadgar äger jämväl ensamrätt till sin firma efter vad i första stycket sägs.

30 5.

Vid underskrift med firma skall firmatecknare underskriva sitt namn. Då bifirma användes såsom underskrift, bör aktiebolagets eller (len ekonomiska föreningens firma tillfogas. Firma bör utskrivas i sin helhet och anbringas med stämpel, skrivmaskin eller på liknande sätt.

Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg, som an- giver det ändrade förhållandet.

Om firmateckning gäller i övrigt vad därom är särskilt stadgat.

31 &.

Konungen äger förordna att en förteckning för hela riket över registrerade firmor skall upprättas av myndighet som Konungen bestämmer. Närmare föreskrifter om denna förteckning och dess utgivande och översändande till vissa myndigheter meddelas jämväl av Konungen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

32 5. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969; dock må dessförinnan be- stämmelser meddelas av Konungen enligt vad i 31 & är stadgat.

33 5. Genom denna lag upphäves 52 5 varumärkeslagen den 2 december 1960 (nr 644).

34 5. Den nya lagen skall i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas äga tillämpning jämväl på firma som registrerats före lagens ikraftträdande. Har ansökan om registrering gjorts före nya lagens ikraftträdande men icke dessförinnan avgjorts genom laga kraft ägande beslut, skall ansök- ningen behandlas och avgöras enligt den nya lagen.

35 5.

Ensamrätt på grund av ibruktagande före nya lagens ikraftträdande upp- hör, om firma icke registrerats eller blivit inarbetad inom två år därefter.. Vad nu sagts äger icke tillämpning på firma som består av innehavarens släktnamn eller firma för försäkringsbolag som avses i 349 5 (1) lagen den - 17 juni 1948 om försäkringsrörelse.

_ 36 %.

Registrering som meddelats enligt äldre lag må hävas eller ändras enligt 18 5 första stycket nya lagen endast såframt jämväl förbud jämlikt äldre lag kunnat utfärdas mot firmans användande.

37 &. Beträffande ersättning för firmaintrång som ägt rum innan lagen trätt” i kraft skall gälla, utom vad som finnes stadgat om tioårig preskription, att" talan är förlorad om den ej väckes senast år 1973.

Vad i 26 % föreskrives skall äga motsvarande tillämpning med avseende å ' intrång som nu sagts.

Förslag till Lag om handelsregister

Härigenom förordnas som följer.

1 &. Handelsregister föres hos länsstyrelsen. Konungen äger förordna, att handelsregister skall föras gemensamt för två eller flera län. Vad i denna lag sägs om län äger motsvarande tillämpning i fråga om område för vilket föres gemensamt handelsregister.

2 5. l handelsregister införas enskild näringsidkare och handelsbolag samt stiftelse och ideell förening som idka näring. Handelsbolag skall söka registrering innan bolaget börjar sin verksam- het. Enkelt bolag må införas i handelsregister i den ordning som stadgas för handelsbolag och är sedan att anse som handelsbolag.

3 5. Har prokura meddelats av näringsidkare som blivit registrerad enligt denna lag må prokuran införas i handelsregister vari huvudmannen intagits.

4 5. Ansökan om registrering av handelsbolag skall göras av samtliga bo- lagsmän. Ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening skall göras av styrelsen. Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen han- delsbolag skall ansökan göras av samtliga bolagsmän.

5 g. Näringsidkare intages i handelsregister under den firma varunder han ämnar driva sin verksamhet. För registrering av firman skall, utom vad därom i firmalagen är stadgat, gälla vad nedan i 6 och 7 55 sägs.

6 &. Handelsbolags firma skall utvisa, att delägarna äro flera. Finnes kom— manditdelägare, skall firman innehålla ordet kommanditbolag.

7 &. Firma skall skilja sig från annan i samma register förut införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande slag.

8 &.

Prokura som skall intagas i handelsregister må icke innehålla annan begränsning eller annat förbehåll än som medgivits i 1 eller 2 5 lagen om prokura.

9 $.

Ansökan om registrering av enskild näringsidkare och handelsbolag skall göras hos länsstyrelsen i det län, där verksamheten skall drivas eller, om verksamheten skall drivas inom flera län, hos länsstyrelsen i det län, där huvudkontor skall inrättas.

Ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening skall göras hos länsstyrelsen i det län, där stiftelsens eller föreningens styrelse enligt stad- garna har sitt säte.

Utan hinder av vad i första och andra styckena sägs må näringsidkaren söka registrering även i handelsregister för annat län, där verksamheten är avsedd att drivas.

10 &. Enskild näringsidkares ansökan skall innehålla uppgift om 1) näringsidkarens firma, 2) näringsidkarens fullständiga namn och hemvist, 3) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, samt 4) den ort, där huvudkontor skall inrättas, ävensom kontorets post- adress.

11 5.

Handelsbolags ansökan skall innehålla uppgift om

1) bolagets firma, 2) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning,

3) den ort, där huvudkontor skall inrättas och kontorets postadress, 4) bolagsmännens fullständiga namn och hemvist, samt 5) av vem och huru bolagets firma skall tecknas, där ej denna befogen- het skall utövas av varje bolagsman för sig.

Ansökan av kommanditbolag skall dessutom innehålla uppgift om vil- ken eller vilka av bolagsmännen som äro kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats.

12 %. Stiftelses ansökan skall innehålla uppgift om 1) den firma under vilken stiftelsen skall idka näring,

2) stiftelsens eget namn, om det ej sammanfaller med firman, 3) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, 4) den ort, där stiftelsens styrelse har sitt säte, 5) stiftelsens postadress samt styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn och hemvist, ävensom

6) av vem och huru stiftelsens eget namn tecknas, där ej denna befogen— het tillkommer styrelsen ensam.

13 å.

Ideell förenings ansökan skall innehålla uppgift om 1) den firma under vilken föreningen skall idka näring, 2) föreningens eget namn, om det ej sammanfaller med firman, 3) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, 4) den ort, där föreningens styrelse har sitt säte, 5) föreningens postadress samt styrelseledamöternas och, där supplean— ter utsetts, deras fullständiga namn och hemvist, ävensom

6) av vem och huru föreningens eget namn tecknas, där ej denna be— fogenhet tillkommer styrelsen ensam.

14 5. Ansökan om registrering av prokura skall innehålla uppgift om den firma för vilken prokuran skall gälla och om prokuristens fullständiga namn och hemvist.

15 5.

Har ej firmatecknare på ansökan om registrering skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen. Sådan bilaga fordras ej om firmatecknaren på annat sätt hos registreringsmyndigheten styrker sin namnteckning.

16 5.

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner registreringsmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till an- sökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att giva sökanden nytt föreläggande.

17 5. Har ansökan om näringsidkares registrering bifallits, skola firman och övriga i 10—13 55 föreskrivna uppgifter införas i registret. Bifalles ansökan om registrering av prokura, skola prokuran och de i 14 & angivna uppgifterna om prokuristen införas i registret under den firma för vilken prokuran skall gälla.

18 &.

Upphör näringsidkaren med sin verksamhet eller överlåtes verksamhe- ten eller sättes den under likvidation eller sker eljest ändring i förhål— lande som registrerats, skall anmälan härom ofördröjligen göras. Har rät- ten utsett likvidator i handelsbolag, skall dennes namn och hemvist an— mälas.

Anmäles bemyndigande att teckna näringsidkarens firma skall vad i 15 å finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning.

19 &.

Anmälan enligt 18 5 skall, i den mån ej annat följer av vad nedan i denna paragraf är stadgat, göras i den ordning som föreskrives för ansökan om registrering.

Har enskild näringsidkare avlidit åligger anmälningsskyldigheten för dödsfallet den som har vård om boet.

Om bolagsman avlidit, åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Har rätten utsett likvidator i bolaget, åligger skyldigheten honom. Bolags- man som avgått ur bolaget har rätt att göra anmälan om avgången. Åter- kallelse av prokura må anmälas av varje bolagsman, som ej är utesluten från rätten att företräda bolaget.

Sker beträffande stiftelse eller ideell förening ändring i styrelsens sam- mansättning eller i fråga om rätten att teckna stiftelsens eller föreningens eget namn eller ändras styrelseledamöters eller styrelsesuppleanters hemvist eller stiftelsens eller föreningens postadress skall styrelsens ordförande göra anmälan därom. I fall som nu sagts har den som beröres av anmälningen rätt att göra anmälan.

Överlåtes näringsverksamhet skall anmälan därom göras av den nye innehavaren. Vid anmälningen skall dennes rätt till firman styrkas.

20 5.

Göres efter det näringsidkare registrerats anmälan för registrering enligt denna lag, skall där registrering beviljas vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

Inträder någon som delägare i enskild näringsidkares verksamhet eller utträder delägare ur handelsbolag eller har enskild näringsidkare avlidit och fortsättes verksamheten av hans dödsbodelägare, må anmälan härom,

utan hinder av vad i 6 5 är stadgat, införas under den i registret för verk- samheten registrerade firman. Skall bolagsman i fall som nu sagts vara kommanditdelägare, gäller dock vad i 6 5 är föreskrivet om kommandit- bolags firma.

21 5.

Om avförande av firma ur registret och om ändring av registrering, se— dan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att eljest visst förhållande varom inskrivning skett ej föreligger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur registret. Om bolagsman ge- nom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma skall anteckning ske ändå att domen ej vunnit laga kraft. Dom i fall som här avses skall i av- skrift tillställas registreringsmyndigheten genom domstolens försorg.

Rörande beslut Om avträdande av näringsidkarens egendom till konkurs eller om inledande för näringsidkaren av ackordsförhandling utan kon- kurs skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom kon— kursdomarens försorg översändas för registrering. Då konkurs avslutats åligger det konkursdomaren att för registrering ofördröjligen översända meddelande därom.

Har, sedan i registret gjorts anteckning om beslut som avses i tredje stycket första punkten, av överrätt förklarats att beslutet ej bort med- delas, skall pä anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört gäl- ler även vad nu är sagt, om den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

22 5.

Har i handelsregister införd näringsidkare icke under de tio sista åren inkommit med någon anmälan till registret och föreligger anledning till antagande att han upphört med sin näringsverksamhet, skall registrerings- myndigheten genom skrivelse till denne eller på annat lämpligt sätt för— höra sig, huruvida verksamheten fortfarande utövas. Vinnes ej upplys- ning att verksamheten fortgår, skall myndigheten genom kungörelse i all: männa tidningarna och tidning med allmän spridning inom den ort, där huvudkontor skall finnas eller, om näringsidkaren är stiftelse eller ideell förening, där styrelsen skall hava sitt säte, anmana näringsidkaren att inom viss tid låta sig avhöra. Om ej före fristens utlopp upplysning erhålles att verksamheten alltjämt utövas, skall den anses som upphörd och nå- ringsidkaren avföras ur registret.

Föreligga tillförlitliga upplysningar därom att näringsidkaren upphört

med sin näringsverksamhet och icke ämnar återupptaga denna, må re- gistreringsmyndigheten utan att iakttaga föreskrifterna i första stycket andra punkten genast förklara att verksamheten skall anses upphörd och avföra näringsidkaren ur registret.

23 5.

Vad i registret införes, med undantag av meddelande om konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 21 å tredje stycket, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i allmän— na tidningarna och i tidning med allmän spridning inom den ort där nä— ringsverksamheten utövas eller är avsedd att utövas.

Där i annat fall än i 21 & fjärde stycket sägs i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.

24 5.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i handels- register och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åbero- pas mot annan än den som visas hava ägt vetskap därom.

25 &. Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt denna lag må föras av sökanden om det gått honom emot. Talan föres genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.

26 &. Om talan om hävande eller ändring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen. Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i handels- register verkställd registrering länder honom till förfång, må talan om re— gistreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

27 &.

Närmare bestämmelser rörande ansökan om registrering, om kungöran- de i registreringsärende samt om handelsregister och dess förande även— som övriga föreskrifter, som må finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen. '

Ansökan och anmälan skall vara åtföljd av avgift till belopp, som Konungen föreskriver.

28 5.

Den som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller anmälan avskrivits eller avslagits eller föreskriven registre— ring av firma hävts, försummar att göra ny ansökan eller anmälan, dömes till böter.

Till böter dömes även den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten eller i handling, som fogas därvid.

29 5. Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning på: 1. stiftelser, vilka enligt vad därom är särskilt stadgat skola intagas i aktiebolagsregistret, försäkringsregistret eller bankregistret; samt 2. föreningar, vilka äga bestå såsom registrerade föreningar enligt 4 5 1 mom. lagen den 1 juni 1951 (nr 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Firma som registrerats enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42) angående handelsregister, firma och prokura må utan hinder av vad i 7 5 nya lagen sägs bibehållas oförändrad. Om näringsidkare kunna förblandas vid regist- rets handhavande äger registreringsmyndigheten dock att i registret inom parentes tillägga en särskiljande ortsbestämning.

Förslag till

Lag om prokura

Härigenom förordnas som följer.

1 5.

Har näringsidkare som blivit införd i handelsregister åt annan givit full- makt, som uttryckligen förklarats vara prokura, eller har han på annat sätt angivit någon såsom sin prokurist, äger denne att i allt vad som hör till huvudmannens näringsverksamhet handla på hans vägnar och teckna hans firma; dock må prokuristen ej utan särskilt bemyndigande överlåta eller inteckna huvudmannens fasta egendom.

Skriftlig prokura medför behörighet för prokuristen att företräda huvud— mannen inför domstolar och andra myndigheter.

Om registrering av prokuran är stadgat i lagen om handelsregister.

2 &. Prokura må meddelas flera personer på sådant sätt att den endast kan begagnas av dem gemensamt (kollektivprokura).

3 5. Den befogenhet som enligt denna lag tillkommer prokurist kan icke med laga verkan mot tredje man som är i god tro inskränkas till viss tid eller på annat sätt begränsas.

48.

Prokurist bör teckna firman med ett tillägg som angiver prokuraupp- draget (per prokura, p.p. eller annan förkortning av dessa ord). Om hur firmateckningen i övrigt skall ske är stadgat i firmalagen.

5 &. Prokurist må icke överlåta prokuran på annan person.

6 &. Prokura kan när som helst återkallas. Huvudmannens död medför ej att prokuran upphör att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag om upphävande av lagen den 13 juli 1887 (nr 42) angående handelsregister, firma och prokura

Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1887 angående handelsregis— ter, firma och prokura skall upphöra att gälla med utgången av 1968.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till sådant stadgande i lagen som ersatts genom bestämmelse i den denna dag utfärdade firma— lagen eller de denna dag utfärdade lagarna om handelsregister eller om prokura, skall hänvisningen i stället anses gälla motsvarande stadgande i de nya lagarna.

Förslag till

Lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn Härigenom förordnas som följer.

1 5.

Ideell förening eller stiftelse kan enligt denna lag registrera sitt namn och förvärvar genom registreringen skydd för namnet.

Har ideell förenings eller stiftelses namn blivit allmänt känt, äger för- eningen eller stiftelsen skydd för namnet även utan registrering.

Föreningen eller stiftelsen har skydd även för emblem eller annat särskilt kännetecken för sin verksamhet, när kännetecknet registrerats eller utan registrering blivit allmänt känt. Bestämmelserna i denna lag om ideell för- enings eller stiftelses namn äga motsvarande tillämpning i fråga om sådant kännetecken.

2 5.

Skydd enligt denna lag för ideell förenings eller stiftelses namn innebär, att annan ej obehörigen, till förfång för föreningen eller stiftelsen, får an- vända kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet.

Om skydd för ideell förenings eller stiftelses namn gälla i övrigt i till- Iämpliga delar bestämmelserna rörande särskilt skydd för egenartat släkt- namn i 20—22 55 namnlagen.

3 &. Registrering enligt denna lag sker i särskilt register, som föres för hela riket av patent— och registreringsverket.

4 &.

Ideell förenings eller stiftelses namn får ej registreras:

1. om i namnet utan tillstånd intagits sådan internationell beteckning, som enligt lag ej obehörigen får offentligen brukas såsom benämning, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed;

2. om namnet är ägnat att vilseleda allmänheten;

3. om namnet innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn;

4. om namnet lätt kan förväxlas med annan ideell förenings eller stiftelses skyddade namn eller annans här i riket skyddade firma eller varumärke

eller ock annat kännetecken, som i näringsverksamhet här i riket inarbetats för annan.

Kännetecken som avses i 1 & tredje stycket får ej heller registreras om i kännetecknet utan tillstånd intagits sådan internationell beteckning, som enligt lag ej obehörigen får offentligen brukas såsom märke, eller statsvapen eller något som lätt kan förväxlas därmed eller om kännetecknet innehåller annans porträtt eller något, som kränker annans upphovsrätt till konstnär- ligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster.

I fall som avses i första stycket 3 och 4 och andra stycket får registrering ske om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första och andra styckena eljest ej möter. Innehåller namnet eller kännetecknet namn eller porträtt som åsyftar avliden får registrering ske om särskilda skäl före-

ligga. 5 5. Om förfarandet vid ansökan om registrering av ideell förenings eller stif-

telses namn gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 30, 31, 34 och 35 55 namnlagen.

6 &.

Bifalles ansökan om registrering skola föreningens eller stiftelsens namn och ändamål samt dess postadress införas i registret. Om registreringen skall kungörelse utfärdas.

På sökandens begäran kunna i registret införas uppgifter även om för- eningens eller stiftelsens styrelse och om vad som skall gälla i fråga om rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn.

7 5. Registrering av ideell förenings eller stiftelses namn gäller från dagen för ansökningens ingivande till dess tio år förflutit från registreringsdagen. Registrering förnyas varje gång för tio år från utgången av föregående registreringsperiod.

8 5. Ansökan om förnyelse får göras hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång. I fråga om förfarandet vid ansökan om förnyelse äga bestämmelserna i 5 5 motsvarande tillämpning.

9 5.

Har ideell förenings eller stiftelses nanm registrerats i strid mot denna lag och lider annan förfång av registreringen, skall rätten på talan av denne häva registreringen, där ej enligt 2 5 andra stycket rätt till namnet likväl får bestå.

Talan, som grundas på föreskrift i 4 5 första stycket 1 eller 2 eller på föreskrift i 4 å andra stycket om offentlig beteckning, får även föras av myndighet som Konungen bestämmer.

10 &. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag om ändring i lagen den 29 maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens

Härigenom förordnas, dels att 9 5 lagen den 29 maj 1931 med vissa be- stämmelser mot illojal konkurrensl skall upphöra att gälla samt att den rubrik som hör till denna paragraf skall utgå, dels ock att 11 & sagda lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Illojal användning av kännetec- ken.

9 5.

Använder någon i utövning av näringsverksamhet namn, firma, va- rumärke, utstyrsel eller annat kän- netecken, som lätt kan förväxlas med förut här i riket inarbetat känne- tecken för annans näringsverksam- het eller däri utbjudna varor eller prestationer, och sker det med upp- såt att framkalla sådan förväxling, straffes med dagsböter eller, där om— ständigheterna äro synnerligen för- svårande, med fängelse i högst ett år, såframt ej gärningen enligt an- nat lagrum är belagd med strängare straff; ersätte ock uppkommen skada.

Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning, där det känne— tecken, med vilket förväxling kan äga rum, är skyddat enligt varumär- kes- eller kollektivmärkeslagen.

11 5. Berättigad att ————————— lag är: 1) i de ————————— inför domstol; 2) i de ————————— eller röjts;

1 Senaste lydelse av 9 och 11 55 se SFS 1960: 731. 3—514796

(Nuvarande lydelse)

3) i de uti 6 och 7 55 omförmälda fall varje näringsidkare, som fram- bringar, tillverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av sam- ma eller liknande art som de varor eller det arbete, som skolat inköpas eller utföras, eller meddelar försäk- ring av samma slag som den försäk- ring, vilken skolat tagas, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gärningen skett med dennes begi- vande, så ock, utom vad angår ska- destånd, varje sammanslutning för främjande av yrkesintressen, beträf- fande vilken motsvarande förutsätt— ningar som de under 1) angivna äro för handen; samt

4) i de uti 9 & avsedda fall den, vilkens inarbetade kännetecken kan bliva föremål för förväxling.

Allmän åklagare må ock väcka på- stående om straff för brott, varom i denna lag förmäles, i de uti 3, 5 och 9 55 nämnda fall dock endast efter angivelse av den, som, enligt vad un- der 2) eller 4) sägs, äger anställa talan i anledning av sådant brott.

(Föreslagen lydelse)

3) i de uti 6 och 7 åå omförmälda fall varje näringsidkare, som fram- bringar, tillverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av sam- ma eller liknande art som de varor eller det arbete, som skolat inköpas eller utföras, eller meddelar försäk- ring av samma slag som den försäk— ring, vilken skolat tagas, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gärningen skett med dennes begi- vande, så ock, utom vad angår ska- destånd, varje sammanslutning för främjande av yrkesintressen, beträf— fande vilken motsvarande förutsätt— ningar som de under 1) angivna äro för handen.

Allmän åklagare må ock väcka påstående om straff för brott, varom i denna lag förmäles, i de uti 3 och 5 55 nämnda fall dock endast efter angivelse av den, som, enligt vad under 2) sägs, äger anställa talan i anledning av sådant brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 14- september 1944 (nr 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas, .dels att 6, 8, 11, 19, 29, 94 och 159 55, 190 5 1 och 2 mom., 191 g, 192 g 1 och 2 mom. samt 193, 194, 200—203, 205 och 206 55 lagen den 14 september 1944 om aktiebolag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i nämnda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 32 a 5, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65

Stiftelseurkunden skall —————— sin art. Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tyd- ligt skilja sig frän andra förut i ak- tiebolagsregistret eller filialregistret införda, ännu bestående firmor, så ock från oregistrerad firma, vilken upptagits i stiftelseurkund som bli- vit av registreringsmyndigheten god- känd efter vad i 190 5 1 mom. sägs, där ej godkännandet förfallit enligt 191 5 eller bolaget registrerats un- der annan firma än den i stiftelseur- kunden upptagna.

Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall, även om den icke avser verksamhet av samma eller liknande slag, skilja sig från annan förut i aktiebolagsregist- ret införd firma, så ock från ore- gistrerad firma, vilken upptagits i stiftelseurkund som blivit av regi- streringsmyndigheten godkänd efter vad i 190 5 1 mom. sägs, där ej god- kännandet förfallit enligt 191 5 eller bolaget registrerats under annan fir- ma än den i stiftelseurkunden upp- tagna. För registrering av aktiebo- lags firma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.

Sedan bolaget bildats äger bola- gets styrelse antaga bifirma. För re— gistrering av bifirma gäller vad i and- ra stycket är föreskrivet om aktie- bolags firma utom att ordet aktie- bolag icke får intagas i bifirma.

1 Senaste lydelse av 6 och 200 55, se SFS 1955: 384.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

85.

Bolagsordningen skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksam- het;

3. aktiekapitalet eller — ——

Antalet styrelseledamöter —— — _—

Bolagsordningen skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksam- het och verksamhetens geografiska omfattning;

—— — vara vidtagna.

Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an- givas i bolagsordningen.

_— _— —— antalet angives.

11 5.

Stiftelsekungörelsen skall inne- hålla de bestämmelser, som äro in- tagna i stiftelseurkunden enligt 6 och 7 55, i förslaget till bolagsord- ning enligt 8 5 första stycket 3 och 4 samt 9 g 1 mom. och i tecknings— listan enligt 10 5 första stycket 1—4. Ur kungörelsen må dock uteslutas vad stiftelseurkunden innehåller om andra villkor beträffande tillskott eller övertagande än antalet aktier eller annat vederlag, som skall läm- nas, och om grunden till gottgörelse eller till särskild förmån eller rät— tighet.

Stiftelsekungörelsen skall inne- hålla de bestämmelser, som äro in- tagna i stiftelseurkunden enligt 6 och 7 55, i förslaget till bolagsordning enligt 8 5 första stycket 2—4 och andra stycket samt 9 5 1 mom. och i teckningslistan enligt 10 5 första stycket 1—4. Ur kungörelsen må dock uteslutas vad stiftelseurkunden innehåller om andra villkor beträf- fande tillskott eller övertagande än antalet aktier eller annat vederlag, som skall lämnas, och om grunden till gottgörelse eller till särskild för- mån eller rättighet.

Stiftelsekungörelsen skall ______ uppgift därom. 19 5. Har ej ————————— vidare bindande. Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola— gets registrering enligt 191 5 förkla- rats förfallen eller ansökan om bo- lagets registrering blivit avslagen.

Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering enligt 191 5 förkla- rats förfallen eller ansökan om bo- lagets registrering blivit avskriven eller avslagen.

29 5.

Har styrelsen _______

Den, med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit

—- — tillkomma honom.

Den, med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom—

(Nuvarande lydelse)

eller enligt vad i 204 5 sägs skall an— ses hava kommit till hans känne- dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 32 & stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av registreringsmyn- digheten avslagits.

Frånträde skall _______

(Föreslagen lydelse)

mit eller enligt vad i 204 5 sägs skall anses hava kommit till hans känne— dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 32 5 stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av registrerings- myndigheten avskrivits eller avsla- gits.

_ — var oregistrerat.

32 a 5.

Beslut om antagande av bifirma må anmälas för registrering av sty- relsen eller verkställande direktören. Har bifirma antagits innan ansökan om bolagets registrering gjorts må anmälan upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall i två exemplar fogas avskrift av protokoll som be- styrker anmälningen.

94 5.

Skriftlig handling, som utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid under- skriva sina namn.

Har styrelsen ________

159

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 94 5 första stycket finnes föreskri- vet i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

Harav————————-————-—

Skriftlig handling, som utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med bolagets firma. Om hur firmateck- ning skall verkställas är stadgat i firmalagen.

mot undertecknarna.

&. Vad i 94 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om undertecknan- de av handling, som utfärdas får bo- laget, skall äga motsvarande tillämp- ning under bolagets likvidation.

mot undertecknarna.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

190 g.

1 mom. Har vid upprättandet av någon av stiftelsehandlingarna icke iakttagits vad i denna lag är stadgat, eller finnes någon av dessa hand- lingar eljest innehålla något, som strider mot denna lag eller annan lag eller författning, eller vara till sin avfattning i något viktigare hän- seende otydlig eller vilseledande, el- ler hava föreskrifterna i 14 & icke iakttagits eller har stadgad avgift ej erlagts, varde godkännande av nämnda handlingar för registrering av bolaget vägrat. Vägras godkän- nande, skall beslutet därom med an- givande av skälen ofördröjligen med posten tillställas stiftarombudet.

Meddelas godkännande — -— _ 2 mom. Godkännande av —————

Har registrering av ökningsbeslu— tet vägrats eller har vid upprättan- det av teckningslistan eller kungö- relsen ieke iakttagits vad i 52 å och 182 5 1 mom. sägs eller möter eljest

1 mom. Har vid upprättandet av någon av stiftelsehandlingarna icke iakttagits vad i denna lag är stadgat, eller finnes någon av dessa hand- lingar eljest innehålla något, som strider mot denna lag eller annan lag eller författning, eller vara till sin avfattning i något viktigare hän— seende otydlig eller vilseledande, el- ler hava föreskrifterna i 14 & icke iakttagits eller har stadgad avgift ej erlagts, skola stiftarna föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande el- ler vidtaga rättelse. Föreläggandet skall tillställas stiftarombudet.

Underlåta stiftarna att inom före- lagd tid inkomma med yttrande el— ler vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen om stiftelsehandlingarnas godkännande avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och hava stiftarna haft till- fälle att yttra sig över hindret, skall godkännande av stiftelsehandlingar- na vägras, om anledning ej förekom- mer att giva stiftarna nytt föreläg- gande.

Vägras godkännande, skall beslu- tet därom med angivande av skälen ofördröjligen med posten tillställas stiftarombudet.

_— —— förmäles i 7 5.

—— ökningsbeslutet registrerats. Har registrering av ökningsbeslu- tet vägrats eller har vid upprättan- det av teckningslistan eller kungö- relsen icke iakttagits vad i 52 å och 182 5 1 mom. sägs eller möter eljest

(Nuvarande lydelse)

hinder mot godkännande eller har stadgad avgift ej erlagts, skall god- kännande av nämnda handlingar vägras. Vägras godkännande, skall beslutet därom med angivande av skälen ofördröjligen med posten till- ställas bolaget.

(Föreslagen lydelse)

hinder mot godkännande eller har stadgad avgift ej erlagts, skall ansö- kan om godkännande av nämnda handlingar av registreringsmyndig— heten behandlas enligt föreskrifter- na i 1 mom. första, andra och tredje styckena. Vägras godkännande, skall beslutet därom med angivande av skälen ofördröjligen med posten tillställas bolaget. Meddelas godkännande ————— till bolaget. 191 5. Göres ej —————— till stiftarombudet. Har frågan om bolagets registre- ring förklarats förfallen eller ansö- kan om registrering avslagits, vare, sedan beslutet därom vunnit laga kraft, godkännande, som meddelats enligt 190 5 1 mom., förfallet.

Har frågan om bolagets registre- ring förklarats förfallen eller ansö— kan om registrering avskrivits eller avslagits, vare, sedan beslutet därom vunnit laga kraft, godkännande, som meddelats enligt 190 5 1 mom., för— fallet.

192 g.

1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av aktiebolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin- nas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om antagande av bolagsordning eller om bildande av aktiebolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall registrering vägras. Vad de vid ansökningen fogade handlingarna innehålla må dock ej, såvitt dessa handlingar godkänts av registre— ringsmyndigheten, föranleda vägran av registrering, därest icke i frå-

1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av aktiebolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin- nas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om antagande av bolagsordning eller om bildande av aktiebolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom fö— relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa

(Nuvarande lydelse)

ga om bestämmelse som avses i 7 å, med hänsyn till upplysningar vilka ej framgått av de handlingar som förut prövats av myndigheten, vä— sentlig felaktighet finnes föreligga.

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstäm- melse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsord- ningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstämmobe- slut, som avses i 138 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstplurali—

(Föreslagen lydelse)

anmärkt brist skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft till- fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt fö- reläggande.

Vad de vid ansökningen fogade handlingarna innehålla må dock ej, såvitt dessa handlingar godkänts av registreringsmyndigheten, föranleda vägran av registrering om icke är fråga om bolagets firma eller myn- digheten när det gäller bestämmelse som avses i 7 5 med hänsyn till upp- lysningar som ej framgått av de för- ut prövade handlingarna finner vä- sentlig felaktighet föreligga.

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstäm- melse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsord- ningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om registrerings- myndighetens behandling av ansö- kan äga motsvarande tillämpning vid behandlingen av anmälan. Är an- nan grund till sådan klandertalan

(Nuvarande lydelse)

tet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för anställande av klan— dertalan utgått utan att talan in- stämts.

(Föreslagen lydelse)

mot bolagsstämmobeslut, som avses i 138 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolags- ordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteli- gen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering, sedan tid för anställan- de av klandertalan utgått utan att talan instämts.

Har styrelsen —————— av ökningsbeslutet.

193 &.

Beviljas aktiebolags registrering, låte registreringsmyndigheten i re- gistret införa:

1. dagen för beslutet om bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksam— het, så ock, i den män med bolagets verksamhet ej åsyftas beredande av vinst åt aktieägarna, verksamhetens syfte samt bestämmelserna om an- vändandet av vinst å verksamheten och av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning;

Beviljas aktiebolags registrering, låte registreringsmyndigheten i re- gistret införa:

1. dagen för beslutet om bolagets bHdande;

2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsordning- en;

3. föremålet för bolagets verksam- het och verksamhetens geografiska omfattning, så ock, i den mån med bolagets verksamhet ej åsyftas be- redande av vinst åt aktieägarna, verksamhetens syfte samt bestäm- melserna om användandet av vinst å verksamheten och av bolagets behåll- na tillgångar vid dess upplösning;

4. det belopp —————— hans fullständiga namn och hemvist.

Innehåller bolagsordningen — —— Har i ——————————

Upptaget ansökningen anmälan om antagande av bifirma skall även detta namn införas i registret och den rörelsegren angivas för vilken namnet skall användas. Den ena av de jämlikt 32 a 5 ingivna avskrif- terna av protokoll rörande anmäl- ningen skall förses med bevis om re- gistreringen och återställas till bo- laget.

-— _— —— lämnade uppgiften. —- i registret.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Det ena ————————— till bolaget.

Där å —————————— —— —— bolagets registrering.

194 g.

Göres, efter det aktiebolag regi- strerats, anmälan om förhållande, som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall. där registre- ring beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i registret. Avser anmä- lan ändring av aktiebolags firma, skall ny, fullständig inskrivning rö— rande bolaget göras i registret.

Göres, efter det aktiebolag regi- strerats, anmälan för registrering enligt denna lag, skall där registre- ring beviljas vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

Sker registrering ————————— i ärendet. Har handling ————————— ägt rum, återställas. 200 5. Företer aktiebolags registrerade Om talan om hävande eller änd-

firma likhet med en i handelsregis- ter, föreningsregister, aktiebolagsre- gistret, filialregistret, försäkringsre- gistret, bankregistret eller sparbanks- register tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra talan om förbud för aktiebolaget att cf ter viss tid an- vända förstnämnda firma samt om skadestånd. Rätt till sådan talan mot aktiebolag äge ock annat aktiebolag vars firma senare registrerats, där tidigare godkännande av firman då var gällande enligt 6 5.

Menar någon eljest, att en i aktie- bolagsregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävan- de samt om skadestånd föras vid domstol.

ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i aktie- bolagsregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid dom- stol.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

201 5.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att be— slut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, var- om inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om av- trädande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för aktiebolag av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad i första styc- "ket stadgas. Har ackordsförhand— lingen upphört, gälle ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket första punkten skall fogas avskrift av domen eller utslaget, så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis. I fall, som avses i andra stycket andra punkten, skall vid anmälningen fo- gas avskrift av protokoll eller annan handling, som visar att ackordsför— handlingen upphört efter vad där sägs.

Om avförande av firma ur re- gistret och om ändring av registre- ring, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil- tigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig- ger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare an- teckningen avföres ur registret. Dom som nu sagts skall [ avskrift till- ställas registreringsmyndigheten ge- nom domstolens försorg.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om av— trädande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för ak- tiebolag av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i re— gistret göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackords- förhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

44 FÖLJDÄNDRINGAR (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 202 5. Vad i ————————— allmänna tidningarna. Där i annat fall än i 201 5 andra stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres där- ur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs. En samling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand be- fordras till trycket samt förses med register. I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den översän- das till varje domstol, länsstyrelse och överexekutor.

Anmälningar och ——————

203

Närmare föreskrifter om aktiebo- lagsregistrets förande, de i 202 5 stadgade kungörelserna, avgifterna för ansökan om godkännande samt för registreringen och dess kungö- rande så ock om tid och sätt för ut— givande av den i nämnda paragraf omförmälda samlingen och dess översändande till vissa myndigheter meddelas av Konungen.

205

Företer den, som inför domstol, länsstyrelse eller överexekutor före- träder aktiebolag, bevis utvisande, att han den dag beviset utfärdades enligt aktiebolagsregistret var behö- rig att företräda bolaget, och är be- viset ej äldre än ett är, åligger det myndigheten att ur den i 202 5 om— förmälda tryckta samlingen inhäm- ta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Vad i sådant avseende nyssnämnda

Där i annat fall än i 201 5 tredje stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres där- ur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.

till aktiebolagsregistret.

&.

Närmare föreskrifter om aktiebo- lagsregistrets förande, de i 202 % stadgade kungörelserna, avgifterna för ansökan om godkännande samt för registreringen och dess kungö— rande meddelas av Konungen.

5.

Finnes enligt Konungens förord— nande tryckt samling av anmälning- ar till aktiebolagsregistret, skall i fråga om behörighet att inför dom- stol, länsstyrelse eller överexekutor företräda bolaget vad samlingen, i den mån den kommit myndigheten till handa, innehåller äga vitsord för myndigheten, där ej annat för— hållande visas vara för handen.

(Nuvarande lydelse) samling, i den mån den kommit myndigheten till handa, utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej annat förhållande visas vara för han— den.

(Föreslagen lydelse)

206 5.

Äro stiftarna missnöjda med be— slut, varigenom godkännande för registrering vägrats enligt 190 5 1 mom., eller är bolaget missnöjt med beslut varigenom sådant godkännan- de vägrats enligt nämnda paragraf 2 eller 3 mom., må, vid talans för- lust, sist inom två månader från beslutets dag besvär däröver anföras hos Konungen. Rätt till sådan talan tillkomme ock sökande, som är miss- nöjd med beslut, varigenom registre- ring vägrats enligt 192 &.

Över beslut om sådan förklaring, som avses i 191 5, 195 5 2 och 4 mom., 196 5, 197 & och 199 5, så ock över beslut om jämkning av bolags- ordning enligt 198 5 1 mom. må jäm- väl besvär anföras i den ordning, varom i första stycket stadgas.

Äro stiftarna missnöjda med be— slut, varigenom ansökan om god- kännande för registrering avskrivits eller sådant godkännande vägrats enligt 190 5 1 mom., eller är bolaget missnöjt med beslut om avskrivning eller beslut varigenom godkännande vägrats enligt nämnda paragraf 2 eller 3 mom., må, vid talans förlust, sist inom två månader från beslu- tets dag besvär däröver anföras hos patent- och registreringsverkets be- svärsavdelning. Rätt till sådan talan tillkomme ock sökande, som är miss- nöjd med beslut, varigenom ansö— kan eller anmälan avskrivits eller registrering vägrats enligt 192 &.

Mot beslut på besvärsavdelningen må talan föras genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.

Över beslut om sådan förklaring, som avses i 191 5, 195 5 2 och 4 mom., 196 €, 197 5 och 199 5, så ock över beslut om jämkning av bolags- ordning enligt 198 & 1 mom. må jämväl besvär anföras i den ord— ning, varom i första och andra styc— kena stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, dels att 4, 6, 7, 35, 85 och 100 55, 101 5 1 mom., 102 5, 103 5 1 mom. samt 104 och 110 55 lagen den 1 juni 1951 om eko- nomiska föreningar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 9 a 5, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 5. Ekonomisk förening ————————— sitt säte. Hos varje ————————— är föreskrivet.

Konungen äger förordna, att för- eningsregister skall föras gemen- samt för två eller flera län. Vad i denna lag sägs om lån äger motsva- rande tillämpning i fråga om om- råde för vilket föres gemensamt föreningsregister. 6 &. Förenings stadgar skola angiva: Förenings stadgar skola angiva: 1. föreningens firma; 1. föreningens firma; 2. ändamålet med föreningens 2. ändamålet med föreningens

verksamhet och verksamhetens art; verksamhet samt verksamhetens art och geografiska omfattning; 3. den ort ————————— behållna tillgångar. Skall föreningens firma registre- ras i översättning skall översättning- en angivas i stadgarna.

7 5. Föreningens firma ————————— »ek. för.». I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bo- lagsförhållande, intagas på sådant

1 Senaste lydelse av 102 5, se SFS 1955: 385.

(Nuvarande lydelse) sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman innehaves av ett bolag.

Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut regi- strerade ännu bestående förenings— firmor.

Ej må någon annan än ekonomisk förening i sin firma använda ut- trycket ekonomisk förening eller förkortning därav.

(Föreslagen lydelse)

Firman skall skilja sig från an- nan i samma register förut införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknan- de slag. För registrering av förenings firma gäller i övrigt vad därom stad- gas i firmalagen.

Föreningens styrelse äger anta- ga bifirma. För registrering av bi- firma gäller vad i andra stycket är föreskrivet om förenings firma.

9 a å.

Beslut om antagande av bifirma må anmälas för registrering av sty— relsen eller dess ordförande. Har bifirma antagits innan ansökan om föreningens registrering gjorts må anmälan upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall i två exemplar fo- gas avskrift av protokoll som bestyr- ker anmälningen.

35 å.

Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas med föreningens firma, och skola de som teckna firman därvid underskriva sina namn.

Har styrelsen _______

Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas med föreningens firma. Om hur firma- teckning skall verkställas är stad- gat i firmalagen.

— —— mot undertecknarna.

85 5.

Under likvidation skall förening- ens firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation», och skola de som teckna firman därvid under- skriva sina namn.

Vad i 35 5 första stycket är före- skrivet om undertecknande av hand- ling, som utfärdas för föreningen, skall äga motsvarande tillämpning under föreningens likvidation.

Har av — — — —- — — mot undertecknarna.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

100 5.

Hava vid ansökan om eller an- mälan för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan, icke iakttagits de föreskrif- ter, som finnas för varje särskilt fall meddelade, eller prövas föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkom- mit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med före— skrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande avfattning, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot föreningsstämmobeslut, som avses i 69 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller stad— garna upptagna föreskrifter om sär- skild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering sedan tid för väc- kande av klandertalan utgått utan att talan anställts.

1 mom. Hava vid ansökan om el- ler anmälan för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan, icke iakttagits de fö- reskrifter, som finnas för varje sär- skilt fall meddelade, eller prövas föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el— ler ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande avfattning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen el- ler anmälningen avskrivas. Under- rättelse därom skall intagas i före- läggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

2 mom. Är annan grund till så- dan klandertalan mot föreningsstäm- mobeslut, som avses i 69 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller stadgarna upptagna föreskrifter om särskild röstplura— litet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering sedan tid för väckande av klandertalan ut- gått utan att talan anställts.

(Nuvarande lydelse)

Registrering skall ock vägras, där för registrering anmäles beslut om sådan ändring av stadgarna, att sty- relsens säte skall flyttas från ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan med- delar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 7 5 tredje stycket ut- gör hinder för föreningens uppta- gande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall länssty- relsen ofördröjligen till sökanden med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skä— len därför. Är sökanden missnöjd med beslutet, må han hos Konung- en föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

101

1 mom. Beviljas förenings regi- strering, låte länsstyrelsen i registret införa:

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort —————————

(Föreslagen lydelse)

3 mom. Registrering skall vägras, där för registrering anmäles beslut om sådan ändring av stadgarna, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan med— delar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 7 5 andra stycket ut- gör hinder för föreningens uppta— gande i detta läns föreningsregister.

ll» mom. Vägras registrering, skall länsstyrelsen ofördröjligen till sö— kanden med posten översända under- rättelse om beslutet med angivande av skälen därför.

Är sökanden missnöjd med beslut varigenom ansökan eller anmälan av- skrivits eller registrering vägrats, må han hos Konungen föra talan ge— nom besvär, vilka vid äventyr av ta- lans förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

5.

1 mom. Beviljas förenings regi- strering, låte länsstyrelsen i regist- ret införa:

1. föreningens firma och översätt- ning därav som angivits i stadgarna;

2. ändamålet med föreningens verksamhet samt verksamhetens art och geografiska omfattning; av styrelsen.

Upptager ansökningen anmälan om antagande av bifirma skall även detta namn införas i registret och den rörelsegren angivas för vilken namnet skall användas.

102 5.

Företer förenings registrerade fir- ma likhet med en i handelsregister, föreningsregister, aktiebolagsregist- 4—514796

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

(Nuvarande lydelse)

ret, filialregistret, försäkringsregist- ret, sjukkasseregister, understöds- föreningsregister, sambrukförenings- registret, bankregistret eller spar- banksregister tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid an- vända förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att eni regist- ret verkställd inskrivning länder ho— nom till förfång, må talan om regi- streringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

103

1 mom. Har genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil— tigt eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig— ger, skall på anmälan av part i re- gistret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen av- föres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om av- trädande av förenings egendom till konkurs eller om inledande för _för-

(Föreslagen lydelse)

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i regist- ret verkställd inskrivning länder ho- nom till förfång, må talan om regi- streringens hävande samt om ska— destånd föras vid domstol.

5.

1 mom. Om avförande av firma ur registret och om ändring av re- gistrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firma- lagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i regist- ret gjord inskrivning ej bort ske el- ler att beslut, som registrerats, är ogiltigt eller att eljest visst förhål- lande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall i registret anteck- nas, att på nämnda grund den tidi- gare anteckningen avföres ur regist- ret. Dom som nu sagts skall i av- skrift tillställas registreringsmyndig- heten genom domstolens försorg.

Varder sedan i registret gjorts an- teckning rörande beslut om avträ- dande av förenings egendom till kon— kurs eller om inledande för förening

(Nuvarande lydelse)

ening av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras an— teckning enligt vad i första stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt. där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket första punkten skall fogas avskrift av rättens av- görande, så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis. I fall, som avses i andra stycket andra punkten, skall vid anmälningen fo- gas avskrift av protokoll eller annan handling, som visar att ackordsför- handlingen upphört efter vad där sägs.

(Föreslagen lydelse )

av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i registret göras an- teckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt. där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

104 &. Vad i ————————— vanligen meddelas.

Där i annat fall än i 103 5 1 mom. andra stycket sägs i registret anteck- nas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.

Där i annat fall än i 103 5 1 mom. tredje stycket sägs i registret anteck- nas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.

110 5.

Med dagsböter _________

7. den som bryter mot vad i 7 ,? sista stycket är stadgat.

— —— hans uppdrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 3 % lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om järnvägsaktiebolag

Härigenom förordnas, att 3 5 lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktie- bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35.

Göres för registrering av järn- vägsaktiebolag ansökan om godkän- nande av stiftelsehandlingar efter vad i lagen om aktiebolag år stad- gat, och finner registreringsmyn- digheten hinder icke möta mot god- kännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen förslaget till bolagsord- ning. Konungen prövar bolagsord- ningens överensstämmelse med lag och författning så ock om eljest från det allmännas sida hinder icke före- ligger mot meddelande av godkän- nande.

I bolagsordning, som godkänts av Konungen, må ändring ej vidtagas utan att Konungens godkännande erhållits.

Göres för registrering av järnvägs- aktiebolag ansökan om godkännande av stiftelsehandlingar efter vad i la- gen om aktiebolag är stadgat, och finner registreringsmyndigheten hin- der icke möta mot godkännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen för- slaget till bolagsordning. Konungen prövar bolagsordningens överens- stämmelse med lag och författning så ock om eljest från det allmännas sida hinder icke föreligger mot med- delande av godkännande. Frågan om bolagets firma bildats i överens- stämmelse med lag skall dock icke prövas av Konungen.

I bolagsordning, som godkänts av Konungen, må annan ändring än sådan som avser bolagets firma ej vidtagas utan att Konungens god- kännande erhållits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

* Senaste lydelse se SFS 1947: 649.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 9 och 64 åå lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar

Härigenom förordnas, att 9 och 64 55 lagen den 25 april 1930 om bo— stadsrättsföreningar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 9 &. Bostadsrättsförenings firma ————————— ordet ekonomisk. Ej må annan än bostadsrättsför- ening i sin firma eller eljest vid be- teckning av rörelsen använda ordet »bostadsrätt».

64 &. Bryter någon mot vad i 9 5 2 mom. sägs, dömes till dagsböter. Åsidosättes föreskrift ————————— 1 mom. sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 9 & se SFS 1951: 310 och av 64 åse SFS 1964: 190.

Förslag till

Lag angående ändring i lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

; Härigenom förordnas, att 2 och 32 55 lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne"— dan anges samt att i 11, 15, 16, 24 och 25 55 sagda lag ordet »benäm— ning» eller böjningsform av detta ord skall ersättas med ordet »firma» eller motsvarande form härav.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2å.

Om bildande _________

Bolagsstämma skall vid bildande av pensionsstiftelse besluta benäm- ning å stiftelsen, som skall inne- hålla ordet pensionsstiftelse och be- träffande särskild pensionsstiftelse tillika ett kortfattat angivande av dess särskilda ändamål. I bolags—- stämmas beslut om bildande av sär- skild pensionsstiftelse skola tydligt angivas de befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som av- ses med stiftelsen.

Överföring av _______ Beslutar bolagsstämma __- _ __ _ Försättes bolaget ______

fatta beslut.

Bolagsstämma skall vid bildande av pensionsstiftelse antaga firma för stiftelsen, som skall innehålla ordet pensionsstiftelse och beträffande sär- skild pensionsstiftelse tillika ett kort- fattat angivande av dess särskilda ändamål. För registrering av pen-- sionsstiftelses firma skall, utom vad i denna lag är föreskrivet, gälla vad därom stadgas i firmalagen.

I bolagsstämmas beslut om bildan- de av särskild pensionsstiftelse skola tydligt angivas de befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som avses med stiftelsen.

—— —— femhundra kronor. —— —— — denna lag. —— i konkurslagen.

32 &.

Försummar styrelseledamot i ak— tiebolag att fullgöra vad honom i av— seende å anmälan för registrering

Försummar styrelseledamot i ak- tiebolag att fullgöra vad honom i av- seende å anmälan för registrering en—

(Nuvarande lydelse)

enligt 2 & fjärde stycket, 3 & sista stycket, 11 å andra stycket första punkten, 12 å andra stycket första punkten, 13 5, 15 & sista stycket första punkten, 16 5 första stycket sista punkten, 16 å andra stycket el- ler 23 å åligger,

(Föreslagen lydelse)

ligt 2 5 femte stycket, 3 & sista styc- ket, 11 å andra stycket första punk- ten, 12 å andra stycket första punk- ten, 13 5, 15 & sista stycket första punkten, 16 5 första stycket sista punkten, 16 å andra stycket eller 23 & åligger,

eller försummar ————————— med dagsböter. Samma lag ————————— sista punkten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

Härigenom förordnas, att 8, 9, 25, 57, 69, 71, 72, 74 och 75 55 lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

85.

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma; 2) föremålet för föreningens verk- samhet;

3) den ort _________

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma; 2) föremålet för föreningens verk- samhet och verksamhetens geogra- fiska omfattning; skall förfaras.

95.

Understödsförenings firma —————— ordet »arbet-slöshetskassa».

I understödsförenings firma mä ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt, att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömse— sidig» som ordet »försäkring». An- nan förening än den, vilken i enlig- het med vad därom finnes särskilt stadgat är antagen till erkänd sjuk- kassa eller till erkänd arbetslöshets- kassa, må icke i firman hava ordet »erkänd.»

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestå- ende understödsförenings firma.

För registrering av understödsför- enings firma gäller i övrigt vad där- om stadgas i firmalagen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 5.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör under- tecknas med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör under- tecknas med föreningens firma. Om hur firmateckning skall verkställas är stadgat i firmalagen.

Har handlingen ————————— egen skuld.

57 5.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation, bör undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvi- dation». Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman. Vid firmateck- ning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

Vad i 25 5 första stycket är före— skrivet om undertecknande av hund— ling, som utfärdas för understöds- förening, skall äga motsvarande till— Iämpning under föreningens likvida- tion. Har tillsynsmyndigheten för- ordnat god man, skall firman teck— nas av denne i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.

Har under ————————— egen skuld.

69 5.

Anmälan till ________ Då understödsförenings _ _

av vittnen.

—— —— _- teckna firman.

Har sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan eller före- ligger annat hinder för registrering som i 70 ; sägs, skall sökanden före- läggas att inom viss tid avgiva ytt- rande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder i något av de hänse- enden som angivas i 70 5 och har sö- kanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) anledning ej föreligger att giva sö- kanden nytt föreläggande.

71 å.

Beviljas understödsförenings re- gistrering, låte tillsynsmyndigheten i registret införa:

1) dagen för stadgarnas anta- gande;

2) föreningens firma; 3) föremålet för föreningens verk- samhet;

4) den ort ________

Beviljas understödsförenings re- gistrering, låte tillsynsmyndigheten i registret införa:

1) dagen för stadgarnas anta- gande;

2) föreningens firma; 3) föremålet för föreningens verk- samhet och verksamhetens geogra- fiska omfattning;

— till sökanden.

72 å.

Anmäles ändring ______ Registreras ändring —————

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret göras.

-— -— —— i registret. —- — ——- om registreringen.

74 5.

Företer understödsförenings re— gistrerade firma likhet med en i för- eningsregister, understödsförenings- register eller försäkringsregister ti- digare införd firma, och lider där- igenom innehavaren av sistnämn- da firma förfång, äge domstol på ta- lan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas skäligt.

Menar någon eljest, att en i under- stödsföre-ningsregistret verkställd in- skrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphä- vande samt om skadestånd föras vid domstol.

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i un— derstödsföreningsregistret verkställd inskrivning länder honom till för- fång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

75 5.

Har genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understöds- föreningsregistret gjord inskrivning ej bort ske, eller att beslut, som re- gistrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på begäran av någondera parten anteckning där- om göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts an- teckning om förenings konkurs, be- slutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord ansökning avföras ur registret.

Om avförande av firma ur under- stödsföreningsregistret och om änd- ring av registrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmare- gistrering vunnit laga kraft, är stad— gat i firmalagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understödsföreningsregistret gjord inskrivning ej bort ske, eller att be— slut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, var— om inskrivning skett, ej föreligger, skall anteckning dårom göras i re- gistret. Dom som nu sagts skall i av- skrift tillställas tillsynsmyndighe- ten genom domstolens försorg.

Varder, sedan i registret gjorts an— teckning om förenings konkurs, be- slutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på anmälan av konkursdomaren avfö- ras ur registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar

Härigenom förordnas, att 5, 6, 30, 55 och 56 55 lagen den 30 april 1948 om sambruksföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55.

Föreningens stadgar skola angiva:

1. det namn, under vilket förening- en skall driva sin verksamhet ( för- eningens firma);

2. föremålet för föreningens verk- samhet;

Föreningens stadgar skola angiva:

1. föreningens firma;

2. föremålet för föreningens verk- samhet och den kommun eller de kommuner, där verksamheten skall drivas;

3. den ort ————————— föreningens verksamhet.

65.

Sambruksförenings firma — — —

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bo- lagsförhållande, intagas. Firman skall tydligt skilja sig från andra, förut registrerade, ännu bestående sambruksföreningars firmor.

Ej må annan än sam bruksförening i sin firma eller eljest vid beteck- ning av rörelsen använda ordet »sambruksförening» eller »förenings- jordbruk».

ordet »samhruksförening».

För registrering av föreningens firma gäller i övrigt vad därom stad- gas i firmalagen.

30 5.

Skriftlig handling, som utfärdas för sambruksförening, bör under- tecknas med föreningens firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva sina namn.

Har styrelsen _______

Skriftlig handling, som utfärdas för samhruksförening, bör under- tecknas med föreningens firma. Om hur firmateckning skall verkställas är stadgat i firmalagen.

mot undertecknarna.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 &.

Beviljas registrering av sambruks- förening, låte lantbruksstyrelsen i det register, varom förmäles i 3 5 andra stycket, införa:

1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;

2. föreningens firma;

3. föremålet för föreningens verk— samhet;

Beviljas registrering av sambruks- förening, låte lantbruksstyrelsen i det register, varom förmäles i 3 5 andra stycket, införa:

1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;

2. föreningens firma;

3. föremålet för föreningens verk- samhet och den kommun eller de kommuner, där verksamheten skall drivas;

4. den ort ————————— av styrelsen.

56 5.

Företer sambruksförenings i re— gistret införda firma likhet med en i handelsregister, föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare in- förd firma, och lider därigenom in— nehavaren av sistnämnda firma för- fång, äge han hos domstol föra ta- lan om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i re- gistret verkställd inskrivning län- der honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i regist- ret verkställd inskrivning länder ho- nom till förfång, må talan om regi- streringens hävande samt om skade- stånd föras vid domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, att 4 5 1 och 2 mom., 6, 7, 16, 26 och 87 55, 100 5 1 mom., 151 5, 166 5 1 och 2 mom., 170, 171, 178, 188 och 246 55, 288 5 4 mom., 304 5 1 och 2 mom., 305—307 55, 308 5 2 mom. samt 312—315, 317 och 318 55 lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 5.

1 mom. De som ————————— bevittnade namnunderskrifter.

Konungen prövar bolagsordning- ens och grundernas överensstämmel- se med denna lag samt lag och för— fattning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bo- lagets rörelse, särskilda bestämmel- ser må erfordras.

Finnesden—-—_—_________ 2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfäs- ta grunder skall ock sökas Konung- ens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkringsinspektionen beslu- ta i sådant ärende, därest det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.

Avser ändringen —- — — — ——

Konungen prövar bolagsordning- ens och grundernas överensstämmel- se med denna lag samt lag och för- fattning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser må erfordras.

Frågan huruvida bolagets firma överensstämmer med lag skall dock icke prövas i ärendet om stadfästelse av bolagsordningen.

-— löpande räkenskapsår.

2 mom. Å beslut om sådan änd- ring av stadfäst bolagsordning, som icke avser bolagets firma, eller om ändring av stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkrings— inspektionen besluta i sådant ären— de, därest det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.

—- — motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse av 4 5 2 mom., 6 5, 100 sil mom., 166 & 2 mom., 170 5, 304 5 2 mom., _ 305, 306 och 315 55 se SFS 1961: 610 och av 312 5 se SFS 1955: 421.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65.

Bolagsordning för försäkringsak- tiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten skall avse såväl di- rekt försäkring som återförsäkring;

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;

4. aktiekapitalet eller _____

Bolagsordning för försäkringsak- tiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verk- samhet med särskilt angivande, hu- ruvida verksamheten skall avse så- väl direkt försäkring som. återför- säkring;

3. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för- säkring koncessionsområdet för så- dan försäkring;

—- —— teckna återförsäkring.

Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an- givas i bolagsordningen.

Antalet styrelseledamöter ————————— antalet angives.

75.

Försäkringsaktiebolags firma —— —— -— ordet försäkringsaktiebolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning regi- strerat, ännu bestående försäkrings- bolags firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

För registrering av försäkringsak— tiebolags firma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.

16 5. Har ej ————————— vidare bindande. Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola— gets registrering förklarats förfal- len eller ansökan om bolagets regi- strering blivit avslagen.

Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registre- ring blivit avskriven eller avslagen.

26 5. Har styrelsen ————————— tillkomma honom. Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt vad i 316 & sägs skall an- ses hava kommit till hans känne-

Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom- mit eller enligt vad i 316 5 sägs skall anses hava kommit till hans känne-

(Nuvarande lydelse )

dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 29 & stad— gade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäk- ringsinspektionen avslagits.

Frånträde skall _______

(Föreslagen lydelse)

dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 29 & stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäkringsin- spektionen avskrivits eller avslagits. — var oregistrerat.

87 &.

Skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag, bör un- dertecknas med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva sina namn.

Har styrelsen ————————

Skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag, bör un- dertecknas med bolagets firma. Om hur firmateckning skall verkställas är stadgat i firmalagen.

— mot undertecknarna.

100 5.

1 mom. Revisor Skall ______

Omfattar bolagets verksamhets- område hela riket eller är verksam— heten eljest av stor omfattning, skall minst en av revisorerna vara aukto- riserad revisor eller godkänd gransk— ningsman.

Till revisor ————————

151

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 87 5 första stycket finnes föreskri- vet i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

—— _— för uppdraget.

Omfattar bolagets koncessionsom- råde hela riket eller är verksamhe- ten eljest av stor omfattning, skall minst en av revisorerna vara aukto- riserad revisor eller godkänd gransk- ningsman.

—— andres syskon.

&. Vad i 87 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om underteck- nande av handling, som utfärdas för bolaget, skall äga motsvarande till- Iämpning under bolagets likvidation.

Har av — — — — —— — mot undertecknarna.

166

1m0m.De som———_____

Konungen prövar bolagsordning- ens och grundernas överensstäm-

5.

—— —— bevittnade nanmunderskrifter. Konungen prövar bolagsordning-

ens och grundernas överensstämmel-

(Nuvarande lydelse)

melse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser må erfordras.

Finnesden————______

2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfäs- ta grunder skall ock sökas Konung- ens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkringsinspektionen besluta i sådant ärende, därest det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.

Avser ändringen — — —— —— — — ——

170

Bolagsordning för ömsesidigt för- säkringsbolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäk- ring;

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;

4. den ort —————————

Antalet styrelseledamöter — — Bolagsordningen skall —————

53—514 796

(Föreslagen lydelse)

se med denna lag samt lag och för- fattning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser må erfordras. Frågan huru— vida bolagets firma överensstämmer med lag skall dock icke prövas iären— det om stadfästelse av bolagsord- ningen.

löpande räkenskapsår.

2 mom. Å beslut om sådan ändring i stadfäst bolagsordning, som icke avser bolagets firma, eller om änd- ring av stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkrings- inspektionen besluta i sådant ärende. därest det icke är av principiell be— tydelse eller eljest av synnerlig vikt. — -— motsvarande tillämpning.

5.

Bolagsordning för ömsesidigt för— säkringsbolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru— vida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäk- ring;

3. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för— säkring koncessionsområdet för så- dan försäkring; skall återbetalas.

Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an- givas i bolagsordningen. _____ antalet angives. — —- enligt 183 5.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

171 €.

Ömsesidigt försåkringsbolags —— —

Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning regi- strerat, ännu bestående försäkrings- bolags firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

—— — — ömsesidig utelämnas.

För registrering av försäkringsbo- lags firma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.

178 5. Har ej ————————— vidare bindande. Samma lag vare, där genom laga— kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registre- ring blivit avslagen.

188

Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registre- ring blivit auskriven eller avslagen.

&.

Har styrelsen ————————— tillkomma honom. Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom- mit eller enligt vad i 316 å sägs skall anses hava kommit till hans känne- dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 191 & stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäkringsin— spektionen avslagits.

Frånträde skall _______

246

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I Övrigt skall vad i 201; 5, jämförd med 87 5 första styc-

Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt vad i 316 5 sågs skall anses hava kommit till hans känne— dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 191 & stad- gade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäk- ringsinspektionen avskrivits eller av- slagits.

— —- var oregistrerat.

Vad i 204 5, jämförd med 87 5 första stycket, finnes föreskrivet i fråga om undertecknande av hand- ling, som utfärdas för bolaget, skall

(Nuvarande lydelse) ket, finnes föreskrivet i fråga om undertecknande av handling, som ut- färdas för bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvida- tion.

äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

Har av —— —— — —— — — — —— —— mot undertecknarna.

288 5.

4 mom. Har, sedan koncession för försäkringsbolag beviljats, icke inom föreskriven tid hållits konstitueran- de stämma, ankomme på Konungen att efter anmälan av försäkringsin- spektionen förklara koncessionen förverkad. Lag samma vare, om ge— nom lagakraftägande beslut frågan om bolagets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit avslagen, så ock där bolaget icke börjat sin verksam- het inom tre månader från det bo- laget registrerades.

lt. mom. Har, sedan koncession för försäkringsbolag beviljats, icke in— om föreskriven tid hållits konstitue- rande stämma, ankomme på Konungen att efter anmälan av för— säkringsiuspektionen förklara kon- cessionen förverkad. Lag samma va- re, om genom lagakraftägande be- slut frågan om bolagets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit av- skriven eller avslagen, så ock där bo- laget icke börjat sin verksamhet in— om tre månader från det bolaget re— gistrerades.

304 g.

1 mom. Hava vid ansökan om regi- strering av försäkringsbolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadga— de, eller prövas beslut om bildande av försäkringsbolag icke hava till— kommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget el- jest möta på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller för— fattning, skall registrering vägras.

1 mom. Hava vid ansökan om registrering av försäkringsbolag el— ler i fråga om upprättande av hand- ling, som skall fogas vid sådan an— sökan, icke iakttagits de föreskrif- ter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om bildande av försäkringsbolag icke hava tillkommit i föreskriven ord— ning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av före- skrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje sär— skilt fall stadgade, eller prövas be- slut, som anmäles för registrering och för vars giltighet stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i fö- reskriven ordning eller ej stå i över- ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolags- ordningen eller grunderna eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bo- lagsstämmobeslut, som avses i 131 5 1 mom. andra stycket eller 229 5 1 mom. andra stycket, än att vid be- slutet i denna lag eller bolagsord- ningen upptagna föreskrifter om sär- skild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väc- kande av klandertalan utgått utan att talan väckts.

anmärkt brist skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök— ningen och har sökanden haft till- fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt fö— reläggande.

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i fö- reskriven ordning eller ej stå i över- ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsord- ningen eller grunderna eller vara till sin avfattning i något viktigare hän- seende otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om försäkringsinspektionens be- handling av ansökan äga motsvaran- de tillämpning vid behandlingen av anmälan.

Är annan grund till sådan klan- dertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 131 5 1 mom. andra styc- ket eller 229 5 1 mom. andra styc- ket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna före- skrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan väckts.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

305 &.

Beviljas försåkringsaktiebolags re— gistrering, låte försäkringsinspektio— nen i registret införa:

1. dagen för koncessionens bevil- jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru- vida verksamheten avser såväl di— rekt försäkring som återförsäkring;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;

Beviljas försäkringsaktiebolags re- gistrering, låte försäkringsinspektio- nen i registret införa:

1. dagen för koncessionens bevil- jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;

2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsord— ningen;

3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru— vida verksamheten avser såväl di- rekt försäkriug som återförsäkring ;

4. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för- säkring koncessionsområdet för så- dan försäkring;

5. det belopp ______ hans fullständiga nanm och hemvist. Innehåller bolagsordningen —————— kunna utgivas. Bolaget skall ______ till bolaget.

306 &.

Beviljas ömsesidigt försäkrings- bolags registrering, låte försäkrings- inspektionen i registret införa:

1. dagen för koncessionens bevil— jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring ;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk— samhet;

Beviljas ömsesidigt försäkrings- bolags registrering, låte försäkrings— inspektionen i registret införa:

1. dagen för koncessionens bevil— jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;

2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsord- ningen;

3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;

4. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för- säkring koncessionsområdet för så— dan försäkring;

5. beloppet av ______ hans fullständiga nanm och hemvist. Innehåller bolagsordningen ————— i registret. Bolaget skall ——————— till bolaget.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse )

307 &.

Göres, efter det försäkringsbolag registrerats, anmälan om förhållan- de, som enligt denna lag skall an- mälas för registrering, skall, där re- gistrering beviljas, vad sålunda an— mälts anmärkas i registret. Avser an- mälan ändring av försäkringsbolags firma, skall ny, fullständig inskriv- ning rörande bolaget göras iregistret.

Sker registrering ______ Har handling ________

308

2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse om minimiteckning, re- gistreringsanmälan enligt 56 & icke gjorts inom föreskriven tid, skall försäkringsinspektionen till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom laga- kraftägande beslut registrering väg- rats, skall inspektionen förklara ök- ningsbeslutet förfallet samt därom ofördröjligen med posten översända underrättelse till bolaget. Sedan be- slutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på grund av förklaringen den tidi— gare anteckningen om ökningsbeslu— tets registrering avföres ur registret.

312

Företer försäkringsbolags registre- rade firma likhet med en i handels- register, föreningsregister, aktiebo- lagsregistret, bankregistret, spar- banksregister eller försäkringsregist-

Göres, efter det försäkringsbolag registrerats, anmälan om förhållan- de, som enligt denna lag skall an— mälas för registrering, skall, där re— gistrering beviljas, vad sålunda an— mälts anmärkas i registret.

—— —— —— till bolaget.

— rum återställas.

5.

2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse om minimiteckning, re- gistreringsanmälan enligt 56 & icke gjorts inom föreskriven tid, skall försäkringsinspektionen till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom laga— kraftägande beslut anmälan avskri- vits eller registrering vägrats, skall inspektionen förklara ökningsbeslu— tet förfallet samt därom ofördröjli- gen med posten översända underrät- telse till bolaget. Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på grund av förklaringen den tidigare anteck-

ningen om ökningsbeslutets regi— strering avföres ur registret.

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

(Nuvarande lydelse)

ret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämn- da firma förfång, äge han hos dom- stol föra talan om förbud för bolaget att efter viss tid använda förstnämn- da firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i för- säkringsregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävan- de samt om skadestånd föras vid domstol.

313

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord in— skrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom in- skrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part i registret an- tecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur re- gistret.

Varder, sedan i registret gjorts an— teckning rörande beslut om avträ— dande av försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad i första styc— ket stadgas.

71 (Föreslagen lydelse)

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i för- säkringsregistret verkställd inskriv— ning länder honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid dom- stol.

Om avförande av firma ur regist- ret och om ändring av registrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil— tigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig— ger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare an— teckningen avföres ur registret. Dom som nu sagts skall i avskrift tillstäl- las försäkringsinspektionen genom domstolens försorg.

Varder, sedan i registret gjorts an- teckning rörande beslut om avträ- dande av försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas.

(Nuvarande lydelse)

Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall, som i första stycket sägs, Iagakraftbevis.

(Föreslagen lydelse)

314 5.

Vad i —————————— allmänna tidningarna. Där i annat fall än i 313 5 andra stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum ef- ter vad ovan sägs.

En samling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand beford- ras till trycket samt förses med re- gister. I den mån nyssnämnda sam- ling tryckes skall den översändas till varje domstol, länsstyrelse och över- exekutor.

Anmälningar och ——————

315

Närmare föreskrifter om försäk- ringsregistrets förande och de i 314 & stadgade kungörelserna samt om tid och sätt för utgivande av den inämn- da paragraf omförmälda samlingen och dess översändande till vissa myn- digheter meddelas av Konungen.

317

Företer den, som inför domstol, länsstyrelse eller överexekutor före- träder försäkringsbolag, bevis utvi— sande, att han den dag beviset utfär- dades enligt försäkringsregistret var behörig att företräda bolaget, och är beviset ej äldre än ett år, åligger det myndigheten att ur den i 314 5 om— förmälda tryckta samlingen inhämta upplysning, huruvida förändring be-

Där i annat fall än i 313 & tredje stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum ef- ter vad ovan sägs.

-— — till försäkringsregistret.

5.

Närmare föreskrifter om försäk- ringsregistrets förande och de i 314 & stadgade kungörelserna meddelas av Konungen.

&.

Finnes enligt Konungens förord- nande tryckt samling av anmälning- ar till försäkringsregistret, skall i fråga om behörighet att inför dom- stol, länsstyrelse eller överexekutor företräda bolaget vad samlingen, i den mån den kommit myndigheten till handa, innehåller äga vitsord för myndigheten, där ej annat förhål- lande visas vara för handen.

(Nuvarande lydelse)

träffande behörigheten ägt rum. Vad i sådant avseende nyssnämnda sam- ling, i den mån den kommit myndig- heten till handa, utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej an- nat förhållande visas vara för han- den.

(Föreslagen lydelse)

318 5. Över beslut ————————— är stadgad. Den, som icke åtnöjes med för- säkringsinspektionens beslut, varige- nom registrering vägrats, må sist in0m två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen.

Över beslut ________

Den, som icke åtnöjes med för- säkringsinspektionens beslut, varige- nom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller registre- ring vägrats, må sist inom två må- nader från beslutets dag däröver an— föra besvär hos Konungen. — stycket stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, dels att 2 5 lagen den 31 mars 1955 om bank- rörelse1 skall upphöra att gälla dels ock att 4 5 1 och 2 mom., 5, 6, 13, 86, 135 och 155 55, 164 5 1 och 2 mom., 165, 170—172, 175 och 182 åå sagda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

25.

Ej må annan än riksbanken, bank- aktiebolag, postbanken, sparbank och Sveriges allmänna hypoteksbank isin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelsen använda ordet bank. Beträffande användningen av ordet bank i registrerad understöds- förenings firma är särskilt stadgat.

4 5. 1 mom. De som ————————— Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola _______ Den som _________

Konungen prövar bolagsordning— cns överensstämmelse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erford— ras.

Finnes den—________._ 2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning skall ock

1 Senaste lydelse av 2 5 se SFS 1960: 269.

— minst tio. vara stiftare.

Konungen prövar bolagsordning— ens överensstämmelse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erford- ras. Frågan huruvida bolagets firma överensstämmer med lag skall dock icke prövas i ärendet om stadfästelse av bolagsordningen.

löpande räkenskapsår.

Å beslut om sådan ändring av stadfäst bolagsordning som icke av-

(Nuvarande lydelse)

sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsyns- myndigheten att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändringsbe— slut.

(Föreslagen lydelse) ser bolagets firma skall ock sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndighe- ten att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändringsbeslut.

55.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angiva: 1. bolagets firma;

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angiva: 1. bolagets firma;

2. de rörelsegrenar bolaget må 2. de rörelsegrenar bolaget må utöva; utöva och verksamhetens geografis— ka omfattning; 3. aktiekapitalet eller ————————— vara vidtagna.

Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an— givas i bolagsordningen.

Antalet styrelseledamöter ————————— antalet angives. 6 5.

Bankaktiebolags firma —— _ —— ——

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning re- gistrerad, ännu bestående banks fir- ma, så ock från benämning & ut- ländsk bankinrättning, som är all- mänt känd här i riket.

_____ ordet bank.

För registrering av bankaktiebo- lags firma skall i Övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.

13 5. Har ej —————————— vidare bindande. Detsamma skall gälla, där ansö- kan om bolagets registrering icke gjorts inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägan- de beslut ansökan om bolagets re— gistrering blivit avslagen.

Detsamma skall gälla, där ansö- kan 0111 bolagets registrering icke gjorts inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägan- de beslut ansökan om bolagets re— gistrering blivit avskriven eller av— slagen.

86 %.

Skriftlig handling, som utfärdas för bankaktiebolag, bör underteck- nas med bolagets firma, och skola

Skriftlig handling, som utfärdas för bankaktiebolag, bör underteck- nas med bolagets firma. Om hur

(Nuvarande lydelse)

de, som teckna firman, därvid un- derskriva sina namn.

Har styrelsen _______

(Föreslagen lydelse)

firmateckning skall verkställas är stadgat ifirmalagen.

mot undertecknarna.

135 &.

Under likvidation skall bankaktie- bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 86 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om underteck- nande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande tillämp- ning under bolagets likvidation.

Vad i 86 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om undertecknan— de av handling, som utfärdas för bankaktiebolaget, skall äga motsva- rande tillämpning under bolagets likvidation.

Har av —— _ —— —— — —— — mot undertecknarna.

155 5.

Har, sedan oktroj beviljats för bankaktiebolag, icke inom föreskri- ven tid hållits konstituerande stäm— ma, ankommer det på Konungen att efter anmälan av tillsynsmyndighe- ten förklara oktrojen förverkad. Detsamma gäller, där ansökan om bolags registrering icke göres inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägaude beslut ansö- kan om bolags registrering blivit av- slagen.

Har, sedan oktroj beviljats för bankaktiebolag, icke inom föreskri- ven tid hållits konstituerande stäm- ma, ankommer det på Konungen att efter anmälan av tillsynsmyndighe— ten förklara oktrojen förverkad. Detsamma gäller, där ansökan om bolags registrering icke göres inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägande beslut ansö— kan om bolags registrering blivit av- skriven eller avslagen.

164 g.

1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av bankaktiebolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadga- de, eller prövas beslut om bildande av bankbolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i

1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av bankaktiebolag eller i fråga Om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadga— de, eller prövas beslut om bildande av bankbolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i

(Nuvarande lydelse)

denna lag eller annan lag eller för- fattning, skall registrering vägras.

? mom. Hava vid anmälan för re— gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits dc föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el— ler ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hän- seende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bo- lagsstämmobeslut, som avses i 115 5 1 mom. andra stycket, än att vid be- slutet i denna lag eller bolagsord— ningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteli- gen iakttagits, är det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väc-

(Föreslagen lydelse)

denna lag eller annan lag eller för— fattning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande el- ler vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft till— fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt fö- reläggande.

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el- ler ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hän— seende otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om registreringsmyndighetens be- handling av ansökan äga motsvaran- de tillämpning vid behandlingen av anmälan.

Är annan grund till sådan klan- dertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 115 5 1 mom. andra styc-

(Nuvarande lydelse)

kande av klandertalan utgått utan att talan väckts.

165

Beviljas bankaktiebolag registre- ring, skall registreringsmyndigheten låta i registret införa:

1. dagen för oktrojbeslutet och för beslutet om bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. de rörelsegrenar bolaget må ut— öva;

4. det belopp ________ Innehåller bolagsordningen —— —- —

(Föreslagen lydelse)

ket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna fö- reskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, är det ej hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan väckts.

&.

Beviljas bankaktiebolag registre- ring, skall registreringsmyndigheten låta i registret införa:

1. dagen för oktrojbeslutet och för beslutet om bolagets bildande;

2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsordning- en;

3. de rörelsegrenar bolaget må ut- öva och verksamhetens geografiska omfattning;

—— av styrelsen. —————— kunna utgivas.

170 &.

Företer bankaktiebolags registre- rade firma likhet med en ihandels- register, föreningsregister, aktiebo- lagsregistret, försäkringsregistret el- ler bankregistret tidigare införd fir- ma, och lider därigenom innehava- ren av sistnämnda firma förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för bolaget att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i bank- registret verkställd inskrivning län— der honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i bank- registret verkställd inskrivning län- der honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

171 5.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord in- skrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom in- skrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part i registret an- tecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur re- gistret.

Har, sedan i registret gjorts an— teckning rörande beslut om avträ- dande av bankaktiebolags egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras an- teckning enligt vad som stadgas i första stycket.

Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis.

Om avförande av firma ur re— gistret och om ändring av registre- ring, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil- tigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig- ger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare an— teckningen avföres ur registret. Dom som nu sagts skall i avskrift tillstäl- las registreringsmyndigheten genom domstolens försorg.

Har, sedan i registret gjorts an- teckning rörande beslut om avträ- dande av bankaktiebolags egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i re- gistret göras anteckning enligt vad som stadgas i andra stycket.

172 5. Vad i ————————— allmänna tidningarna.

Där i annat fall än som avses i 171 å andra stycket i registret an— tecknas, att tidigare anteckning av— föres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.

Där i annat fall än som avses i 171 & tredje stycket i registret an— tecknas, att tidigare anteckning av- föres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

175 &.

Över beslut —————————

Den som icke åtnöjes med re- gistreringsmyndighetens beslut, var- igenom registrering vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen.

Över beslut ________

—— annorlunda förordnar.

Den som icke åtnöjes med re- gistreringsmyndighetens beslut, var- igenom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller re- gistrering vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen. —— stycket stadgas.

182 &.

Driver någon _— __ __ _ __ _ _

Den som bryter mot bestämmelsen i 2 5 straffes med dagsböter.

-— -—— eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket

Härigenom förordnas, att 8—10, 14, 15 och 17 55 lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

85.

Det utländska företagets verksam- het genom filial här i riket skall be— drivas under firma, som upptager företagets nanm med tillägg av or- det filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall tydligt skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret eller re- gister som avses i 15 å införda, ännu bestående firmor.

Firman skall ________

9

Innan filialen börjar sin verksam— het, skall den anmälas för registre- ring hos registreringsmyndighet som i 15 & sägs. Bestämmelser om vad anmälan skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid an- mälningen, meddelas av Konungen. Sker ändring i förhållande, som ti— digare anmälts för registrering, skall anmälan härom ofördröjligen göras.

Det utländska företagets verksam— het genom filial här i riket skall be- drivas under firma, som upptager företagets nanm med tillägg av or- det filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall skilja sig från annan förut i filialregistret införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande slag. För re- gistrering av firma för filial skall i övrigt gälla vad därom stadgas i fir- malagen.

— med annan.

&.

Innan filialen börjar sin verksam- het, skall den anmälas för registrering hos registreringsmyndighet som i tredje stycket sägs. Bestämmelser om vad anmälan skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid anmälningen, meddelas av Konung— en. Sker ändring i förhållande, som tidigare anmälts för registrering, skall anmälan härom ofördröjligen göras.

Det åligger —————— första stycket sägs.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Registreringsmyndighet för filia- ler skall vara patent- och registre- ringsverket.

10 &.

Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fogas vid anmälningen, icke iaktta— gits stadgade föreskrifter eller prö- vas eljest hinder mot regn'strering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registre- ringsmyndigheten ofördröjligen till det utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skälen därför. Är företaget missnöjt med beslutet, må företaget hos Konungen föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fogas vid anmälningen, icke iaktta— gits stadgade föreskrifter eller prö- vas eljest hinder mot registrering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan lag eller författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom fö— relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall anmälningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande. Vägras registrering, skall registre- ringsmyndigheten ofördröjligen till det utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skälen därför.

Är företaget missnöjt med beslut varigenom anmälan för registrering avskrivits eller registrering vägrats, må företaget föra talan genom be- svär hos patent- och registrerings- verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets dag. Mot be- slut på besvärsavdelningen må ta- lan föras genom besvär hos Konung- en inom tid som nyss sagts.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 g.

Avföres filialen ————————— i riket.

I fråga om beslut att avföra filial ur registret samt beslut om anstånd med avförandet skall vad i 10 5 and- ra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

I fråga om beslut att avföra filial ur registret samt beslut om anstånd med avförandet skall vad i 10 5 f jär— de stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

15 å.

Registreringsmyndighet för filia- ler skall vara patent— och registre- ringsverket eller annan myndighet, som Konungen förordnar. Hos myn- digheten skall föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola för registre- ring anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är föreskrivet.

Hos registreringsmyndigheten skall föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i registret el- jest är föreskrivet.

Vad i ————————— allmänna tidningarna.

Närmare bestämmelser — —— —— — —— —— — — — av Konungen.

17 &.

Företer den för filial registrerade firman likhet med en i handelsre- gister, föreningsregister, aktiebolags- registret eller filialregistret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra ta- lan om förbud för det utländska fö— retaget att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skade- stånd.

Menar någon eljest, att en i filial- registret verkställd inskrivning län- der honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i filial- registret verkställd inskrivning län— der honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 2, 5, 7 och 10 55, 86 5 1 och 2 mom. samt 87—89 och 91 55 lagen den 3 juni 1955 om sparbanker1 skola erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25.

Ej må annan penninginrättning än sådan, som sägs i 1 5, samt post- sparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten an- vända ordet sparbank, ej heller som beteckning å inlåningsräkning be— gagna ordet sparbanksräkning.

5

Sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet må ej annan beteckning än sparbank användas.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning re- gistrerad, ännu bestående sparbanks firma.

7

Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna lag ävensom med lag och författning i övrigt. Stadfästelse skall likaså väg- ras, där reglementsbestämmelse utan att strida mot lag eller annan för- fattning framstår som uppenbart olämplig.

Ej må annan penninginrättning än sådan, som sägs i 1 å, samt post— sparbanken som beteckning å inlå- ningsräkning begagna ordet spar— banksräkning.

Sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank.

För registrering av sparbanks fir- ma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.

Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna lag ävensom med lag och författ- ning i övrigt. Stadfästelse skall lika- så vägras, där reglementsbestäm- melse utan att strida mot lag eller annan författning framstår som up— penbart olämplig. Stadfästelse å reg- lementet innebär icke godkännande av sparbankens firma.

1 Senaste lydelse av 87—89 och 91 55 se SFS 1962: 234.

(Nu varande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 5.

Har styrelsen _______

Den med vilken avtalet slöts äger frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt vad i 89 5 sägs skall an- ses hava kommit till hans känne- dom, att sparbanken registrerats. Visste han, att sparbanken var ore- gistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom fö- reskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, avslagits av registreringsmyndigheten.

—— tillkomma honom.

Den med vilken avtalet slöts äger frånträda avtalet, innan det kom— mit eller enligt vad i 89 & sägs skall anses hava kommit till hans känne— dom, att sparbanken registrerats. Visste han, att sparbanken var ore— gistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom fö— reskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, avskrivits eller avslagits av registreringsmyn- digheten.

Frånträde skall —————————— var oregistrerad. Blir enligt _________ —— från registreringen.

86 g.

1 mom. Hava vid ansökan om re— gistrering av sparbank eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin— nas stadgade för varje särskilt fall, eller möter eljest hinder mot re- gistrering av sparbanken på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall re- gistrering vägras.

1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av sparbank eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin— nas stadgade för varje särskilt fall, eller möter eljest hinder mot regi- strering av sparbanken på grund av föreskrifterna i denna lag eller an- nan lag eller författning, skall sö- kanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rät- telse.

Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen av— skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft till-

(Nuvarande lydelse)

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade för varje särskilt fall, eller prövas beslut, som anmäles för registre- ring, icke hava tillkommit i före- skriven ordning eller ej stå i över- ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot reglemen- tet eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot beslut av huvud- männen, vilken avses i 62 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet ej rätteligen iakttagits i denna lag eller reglementet-upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet, skall det dock icke utgöra hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klander- talan utgått utan att talan väckts.

(Föreslagen lydelse) fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade för varje särskilt fall, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstäm- melse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller för- fattning eller mot reglementet eller vara till sin avfattning i något vik- tigare hänseende otydligt eller vilse- ledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om registreringsmyndig- hetens behandling av ansökan äga motsvarande tillämpning vid be- handlingen av anmälan.

Är annan grund till sådan klan- dertalan mot beslut av huvudmän— nen, vilken avses i 62 5 1 mom. and- ra stycket, än att vid beslutet ej rät— teligen iakttagits i denna lag eller reglementet upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet, skall det icke utgöra hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klander- talan utgått utan att talan väckts.

87 &.

Företer sparbanks registrerade firma likhet med en i sparbanks- registret eller i handelsregister, för- eningsregister, aktiebolagsregistret, försäkringsregistret eller bankregist-

Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

(Nuvarande lydelse)

ret tidigare införd firma och lider därigenom innehavaren av sistnämn- da firma förfång, äger han hos dom- stol föra talan om förbud för spar- banken att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skade- stånd.

Menar någon eljest, att en i spar- banksregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävan- de samt om skadestånd föras vid domstol.

(Föreslagen lydelse)

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i spar- banksregistret verkställd inskrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

88 5.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i sparbanksregist- ret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhål- lande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part antecknas i registret, att på nämnda grund den tidigare anteckningen av- föres ur registret.

Har, sedan i sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av sparbanks egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras an- teckning enligt vad som stadgas i första stycket.

Om avförande av firma ur spar- banksregistret och om ändring av registrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firma- lagen.

Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i spar- banksregistret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som re- gistrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall antecknas i registret, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur re- gistret. Dom som nu sagts skall i avskrift tillställas registreringsmyn- digheten genom domstolens försorg.

Har, sedan i sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av sparbanks egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i re— gistret göras anteckning enligt vad som stadgas i andra stycket.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

89 5.

Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registrerings- myndighetens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tid- ningarna som ock i tidning, som är allmänt spridd inom den berörda sparbankens verksamhetsområde. Där i annat fall än som avses i 88 5 andra stycket antecknas i registret, att tidigare anteckning avföres ur detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registrerings- myndighetens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidning- arna som ock i tidning, som är all- mänt spridd inom den berörda spar- bankens verksamhetsområde. Där i annat fall än som avses i 88 & tredje stycket antecknas i registret, att ti— digare anteckning avföres ur det- samma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Det som ————————— äga vetskap därom. Innan sådant —————————— ägt vetskap därom. Finnes enligt ————————— för handen.

91 å.

Över beslut ________

Den som icke åtnöjes med regi- streringsmyndighets beslut, varige- nom registrering vägrats, må sist in- om två månader från beslutets

_— förordnar annorlunda.

Den som icke åtnöjes med re- gistreringsmyndighetens beslut, var— igenom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller re—

dag anföra besvär däröver hos gistrering vägrats, må sist inom två Konungen. månader från beslutets dag anföra besvär däröver hos Konungen. Över beslut ————————— andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 4, 7, 8, 18, 28 och 85 åå lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne- dan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 5. .lordbrukskassas firma —— —— _ — — förkortningen »ek. för.». Ej må annan än förening som av- ses i denna lag i sin firma eller el- jest vid beteckning av rörelsen an- vända ordet jordbrukskassa eller ut- trycket centralkassa för jordbruks- kredit eller ordet jordbrukskredit- kassa.

_

I

Sedan beslut ————————

Finner länsstyrelsen att stadgarna överensstämma med denna lag samt lag och författning i övrigt ävensom att stadgarna innehålla föreskrifter som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter, skall länsstyrelsen stadfästa stadgarna och godkänna kassan. Stadfästelse skall ock sökas på beslut om ändring i jordbruks— kassas stadgar.

Vad som är stadgat om bifirma för ekonomisk förening skall icke gälla förening som avses i denna lag.

(II)

— avgiva yttrande.

Finner länsstyrelsen att stadgarna överensstämma med denna lag samt lag och författning i övrigt ävensom att stadgarna innehålla föreskrifter som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter, skall länsstyrelsen stadfästa stadgarna och godkänna kassan. Stadfästelse på stadgarna in- nebär icke godkännande av kassans firma.

Stadfästelse skall ock sökas på beslut om sådan ändring i jord- brukskassas stadgar som icke avser kassans firma.

85.

Registrering av jordbrukskassa såsom ekonomisk förening må ej ske

Registrering av jordbrukskassa såsom ekonomisk förening må ej ske

(Nuvarande lydelse)

med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av ändring i stadgarna med mindre stadfästelse meddelats på ändrings- beslutet.

(Föreslagen lydelse)

med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av annan ändring i stadgarna än så— dan som avser kassans firma med mindre stadfästelse meddelats på ändringsbeslutet.

18 5.

Sedan beslut att bilda centralkassa fattats och stadgar för kassan an- tagits, skall stadfästelse på dessa sö— kas hos Konungen. Konungen prö— var stadgarnas överensstämmelse med denna lag samt lag och författ- ning i övrigt så ock om stadgarna innehålla föreskrifter som göra kas— san ägnad att fullgöra sina uppgif- ter. Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stad- fäster Konungen stadgarna och god- känner kassan.

På beslut om ändring i central- kassas stadgar skall ock sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndighe- ten att i Konungens ställe meddela stadfästelse på ändringsbeslut.

Registrering av centralkassa så- som ekonomisk förening må ej ske med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av ändring i stadgarna med mindre stadfästelse meddelats på ändrings- beslutet.

Sedan beslut att bilda central- kassa fattats och stadgar för kassan antagits, skall stadfästelse på dessa sökas hos Konungen. Konungen prö- var stadgarnas överensstämmelse med denna lag samt lag och författ- ning i övrigt så ock om stadgarna in- nehålla föreskrifter som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter. Frågan om kassans firma överens- stämmer med lag skall dock icke prö— vas av Konungen. Finnes den tilläm— nade rörelsen vara nyttig för det all- männa, stadfäster Konungen stad- garna och godkänner kassan.

På beslut om sådan ändring i centralkassas stadgar som icke av- ser kassans firma skall ock sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndigheten att i Konungens ställe meddela stad- fästelse på ändringsbeslut.

Registrering av centralkassa så- som ekonomisk förening må ej ske med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av annan ändring i stadgarna än sådan som avser kassans firma med mind— re stadfästelse meddelats på änd- ringsbeslutet.

(Nuvarande lydelse)

' (Föreslagen lydelse)

28 5. J ordbrukskasserörelsens riksorganisation — —— medlem i riksorganisa- tionen. l riksorganisationens — — -— — —— —— på riksorganisationen. Registrering av riksorganisatio- nen såsom ekonomisk förening må ej ske med mindre Konungen med- delat stadfästelse på dess stadgar. Ej heller må registrering ske av änd- ring i stadgarna med mindre stadfäs- telse meddelats på ändringsbeslutet.

85

Med dagsböter straffes 1. den som bryter mot vad i 4 5 andra stycket stadgas;

2. styrelseledamot, vilken —— ——

Registrering av riksorganisatio- nen såsom ekonomisk förening må ej ske med mindre Konungen med- delat stadfästelse på dess stadgar. För prövningen av stadgarna skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 18 5.

Registrering må ej heller ske av annan ändring i stadgarna än sådan som avser riksorganisationens firma med mindre stadfästelse meddelats på ändringsbeslutet.

5.

Med dagsböter straffes

—— — hans uppdrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 18 kap. 35 lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 18 kap. 3 5 lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 18 kap. 3 &. För allmän —————————— Konungen firma. Ej må annan än allmän försäk- Om firman gäller i övrigt vad som ringskassa i sin firma eller eljest stadgas i firmalagen. vid beteckning av rörelsen använda ordet »försäkringskassa» tillsam—

mans med ordet »allmän» eller eljest

ifirman intaga något, varigenom kan

givas sken av att firman innehaves av allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 26 april 1963 (nr 76) om kreditaktiebolag

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 26 april 1963 om kreditaktie- bolag skall införas en ny paragraf, betecknad 1 a 5, av nedan angiven lydelse dels ock att 2 5 sagda lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

Göres för registrering av kredit- aktiebolag ansökan om godkännan- de av stiftelsehandlingar efter vad i lagen om aktiebolag är stadgat och finner registreringsmyndigheten hin— der icke möta mot godkännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen för- slaget till bolagsordning. Konungen prövar, om förslaget överensstämmer med lag och författning så ock om och i vad män med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bo- lagets rörelse särskilda föreskrifter i bolagsordningen må erfordras. Vid godkännande av förslag till bolags- ordning äger Konungen föreskriva, att bolaget ej utan särskilt medgivan— de av Konungen må driva verksam— heten långre än viss tid.

Vad i —————————

(Föreslagen lydelse) 1 a 5. Vad i lagen om aktiebolag är stad- gat om bifirma skall icke gälla kre— ditaktiebolag.

&.

Göres för registrering av kredit— aktiebolag ansökan om godkännande av stiftelsehandlingar efter vad i la— gen om aktiebolag är stadgat och finner registreringsmyndigheten hin- der icke möta mot godkännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen för- slaget till bolagsordning. Konungen prövar, om förslaget överensstämmer med lag och författning så ock om och i vad mån med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bo- lagets rörelse särskilda föreskrifter i bolagsordningen må erfordras. Frå- gan om bolagets firma överensstäm- mer med lag skall dock icke prövas av Konungen. Vid godkännande av förslag till bolagsordning äger Konungen föreskriva, att bolaget ej utan särskilt medgivande av Konung- en må driva verksamheten längre än viss tid. som kreditaktiebolag.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Bolagsordning för kreditaktiebo- Bolagsordning för kreditaktiebo- lag må ej ändras utan Konungens lag må ej utom såvitt angår bola- godkännande. gets firma ändras utan Konungens godkännande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 3 kap. 12 och 18 55, 7 kap. 61 och 62 55 samt 8 kap. 48 och 49 55 vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap. 12 5.

Har till _________ Vid antagande _______

företaget utses. —— — finnes föreskrivet.

När stadgar antagas skola delta- garna i regleringsföretaget bestäm- ma den firma under vilken verksam- heten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets ändamål. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.

13 g.

Stadgar rörande vattenreglerings- företag skola angiva:

företagets benämning och ända- mål under hänvisning till de beträf- fande företagets utförande och del- aktigheten däri meddelade beslut;

Stadgar rörande vattenreglerings- företag skola angiva:

företagets firma och ändamål un- der hänvisning till de beträffande företagets utförande och delaktighe- ten däri meddelade beslut;

den ort —————————— finnas nödigt. Styrelsen skall ————————— till företaget. Ej må ————————— lags föreskrifter. Stadgarna skola ————————— att inträda. Beslutad ändring ————————— ordning fastställd. 7 kap. 61 5.

Har till _________

flera ledamöter. När styrelse utses första gången skola deltagarna i torrläggningsföre-

1 Senaste lydelse, se beträffande 3 kap. 13 5 och 7 kap. 61 5 SFS 1920: 459, 7 kap. 62 5 och 8 kap. 49 & SFS 1952: 235 och 8 kap. 48 & SFS 1941: 614.

(Nuvarande lydelse)

Vilja deltagarna ______

(Föreslagen lydelse)

taget bestämma den firma under vilken verksamheten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets än- damål. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firma- lagen.

— — _— äga tillämpning.

62 5.

Innan anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallnings- havande, må ej i fall, som i 61 5 av— ses, arbete å annans mark verkstäl- las eller ätgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 5 1 mom.

Sker ändring i styrelsens sam- mansättning, skall styrelsen oför- dröjligen göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.

Då anmälan _ _ __ _ _ _ __

Innan anmälan om firma och sty- relseval gjorts hos Konungens be— fallningshavande, må ej i fall, som i 61 5 avses, arbete åt annans mark verkställas eller åtgärd eljest till för- fång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 5 1 mom.

Sker ändring i firman eller styrel- sens sammansättning, skall styrel- sen ofördröjligen göra anmälan där— om hos Konungens befallningsha- vande.

_ i länskungörelserna.

8 kap. 48 5. Är företag ————————— flera ledamöter.

Vilja deltagarna ______

När styrelse utses första gången skola deltagarna i företaget bestäm— ma den firma under vilken verksam- heten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets ändamål. Om fir— man skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.

_ —— äga tillämpning.

49 5.

Innan anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallnings- havande, må ej i fall, som i 48 5 av-

a

ses, arbete a annans mark verkstäl—

Innan anmälan om firma och sty- relseval gj orts hos Konungens befall— ningshavande, må ej i fall, som i 48 5

o

avses, arbete a annans mark verki

(Nuvarande lydelse)

las eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd gi- vits med stöd av 11 kap. 66 g 1 mom., och ej heller för det fall, att sysslo- man enligt vad nedan i 53 & sägs för- ordnats för handhavande av företa- gets angelägenheter.

Sker ändring i styrelsens samman- sättning, skall styrelsen ofördröjli- gen göra anmälan därom hos Konungens hefallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

ställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 g 1 mom., och ej heller för det fall, att syssloman enligt vad nedan i 53 5 sägs förordnats för handhavande av företagets angelägenheter.

Sker ändring i firman eller sty- relsens sammansättning, skall sty— relsen ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens befallnings- havande.

Då anmälan ————————— i länskungörelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, dels att 34 5 lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled och rubriken närmast före denna paragraf skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 34 a 5, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om reglemente Om reglemente och firma 34 5. För flottningsförening ————————— förslag fastställer. Flottningsförenings reglemente Flottningsförenings reglemente skall angiva: skall angiva: 1. föreningens benämning; 1. föreningens firma; 2. den eller ————————— vara förlorad. Ej må ————————— lags föreskrifter. 34 a &.

Firma för flottningsförening skall uttrycka ändamålet med förening- ens verksamhet. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 41 och 42 %% lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred

Härigenom förordnas, att 41 och 42 55 lagen den 2 juni 1933 om ägofred skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

41 5. Har i ————————— flera ledamöter.

Vilja sakägarna ______

När styrelse utses första gången skola sakägarna bestämma den fir- ma under vilken verksamheten skall bedrivas. Firman skall uttrycka sam- fällighetens ändamål. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stad- gat i firmalagen.

_ _ _ av länsstyrelsen.

42 5.

Anmälan om val av styrelse skall göras hos länsstyrelsen inom tid, som i laga ordning bestämts. För— summas det, äge länsstyrelsen på yr— kande av någon, vars rätt kan vara beroende därav, att styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verk- ställt val förordnandet återkallas, handhava samfällighetens angelägen- heter och företräda sakägarna på sätt om styrelse är stadgat. Sysslo- man åtnjnte av sakägarna arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

Sker ändring i styrelsens sam- mansättning, skall styrelsen oför—

Anmälan om firma och om val av styrelse skall göras hos länsstyrel- sen inom tid, som i laga ordning be— stämts. Försummas anmälan, äger länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen an- mälan om verkställt val förordnan- det återkallas, handhava samfällig— hetens angelägenheter och företräda sakägarna på sätt om styrelse är stadgat. Syssloman åtnjute av sak— ägarna arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

Sker ändring i firman eller styrel— sens sammansättning, skall styrel-

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) dröjligen göra anmälan därom till sen ofördröjligen göra anmälan där- länsstyrelsen. om till länsstyrelsen.

Om anmälan ————————— i länskungörelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar

Härigenom förordnas, dels att 51 och 88 55 lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 51 a 5, av ne-

dan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

51 g.

Stadgar för vägsamfällighet skola angiva:

samfällighetens benämning, som skall innehålla ordet vägsamfällig— het och däri ordet förening ej må ingå;

Stadgar för vägsamfällighet skola angiva: samfällighetens firma;

samfällighetens ändamål —————— finnas nödigt. Ej må ————————— kan inträda. Stadgarna skola —————— länsstyrelsen fastställd. 51 a &.

Firma för vägsamfällighet skall innehålla ordet vägsamfällighet. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.

88 &.

För vägförening _ _ _ _ _ __

Stadgarna skola angiva förening— ens benämning, som skall innehålla ordet vägförening, föreningens än- damål under hänvisning till de be- träffande föreningen meddelade be- slut, den ort, där styrelsen skall hava sitt säte, huru styrelsen skall sam- mansättas och grunderna för dess beslutförhet, huru revision av sty-

1 Senaste lydelse av 88 å se SFS 1954: 197.

—— — å sammanträde.

Stadgarna skola angiva förening- ens firma, föreningens ändamål un- der hänvisning till de beträffande föreningen meddelade beslut, den ort, där styrelsen skall hava sitt säte, huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutför- het, huru revision av styrelsens för- valtning skall ske, tiden för räken—

(Nuvarande lydelse)

relsens förvaltning skall ske, tiden för räkenskapsavslutning, huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall hållas, sätt och tid för kallelse till sammanträde och sättet för and- ra meddelandens överbringande till delägarna ävensom vad i övrigt kan finnas nödigt.

(Föreslagen lydelse)

skapsavslutning, huru ofta ordina— rie föreningssammanträde skall hål- las, sätt och tid för kallelse till sam- manträde och sättet för andra med- delandens överbringande till del- ägarna ävensom vad i övrigt kan finnas nödigt.

Ej må —————————— kan inträda. Stadgarna och ————————— av länsstyrelsen.

Föreningens styrelse _____

Föreningens firma skall innehålla ordet vägförening. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen. av föreningen.

Där vid ————————— i styrelsen. Å föreningssammanträde —————— i väghållningsskyldigheten. Beträffande styrelse _____ _ sitt uppdrag.

Menar medlem _— _ _ -— —— mot föreningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 4 & lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

Härigenom förordnas, att 4 5 lagen den 5 maj 1960 om fiskevårdsområ— den skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

45.

Beslut om ________

Stadgarna skola angiva det fiske och det vattenområde som avses samt grunderna för fiskets utövande och fiskevårdsområdets förvaltning. Ej må föreskrivas att fiske skall nyttjas av delägarna i bolag.

— för området.

Stadgarna skola angiva den firma under vilken verksamheten skall be- drivas, det fiske och det vattenom- råde som avses samt grunderna för fiskets utövande och fiskevårdsom- rådets förvaltning. Ej må föreskrivas att fiske skall nyttjas av delägarna i bolag.

Firman skall innehålla ordet fiske- vårdsområde. Om firman skall i öv- rigt gälla vad som är stadgat i firma- lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 22 5 lagen den j16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar

Härigenom förordnas, att 22 5 lagen den 16 december 1966 om vissa ge- mensamhetsanläggningar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 å. Samfällighet förvaltas ————————— gemensamt bestämma. När fastighetsägare begär det, sko- la fastighetsägarna genom beslut på sådan samfällighetsstämma som an- ges nedan utse styrelse för handha- vande av samfällighetens angelägen- heter samt antaga firma, under vil- ken verksamheten skall bedrivas, ävensom bestämma den ort där sty- relsen skall ha sitt säte. Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamö- ter. Firman skall uttrycka samfäl- lighetens ändamål och vara lämplig i övrigt samt tydligt skilja sig från andra förut anmälda eller registre- rade firmor. Styrelsens säte skall för- läggas till ort inom det län där fas- tigheterna eller huvuddelen av dem är belägen. Beslutet skall anmälas till länsstyrelsen i det län där sam- fällighetens styrelse skall ha sitt säte. Vid anmälan skall fogas styrkt av- skrift av det stämmoprotokoll som upptager beslutet samt av anlägg- ningsbeslutet jämte bevis, att detta vunnit laga kraft eller ändå skall lända till efterrättelse. När anmälan behörigen skett, kan samfälligheten

När fastighetsägare begär det, sko- la fastighetsägarna genom beslut på sådan samfällighetsstämma som an— ges nedan utse styrelse för handha— vande av samfällighetens angelägen- heter samt antaga firma, under vil- ken verksamheten skall bedrivas, ävensom bestämma den ort där sty- relsen skall ha sitt säte. Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamö- ter. Firman skall uttrycka samfäl- lighetens ändamål. Om firman gäl- ler i övrigt vad som är stadgat i fir- malagen. Styrelsens säte skall för- läggas till ort inom det län där fas- tigheterna eller huvuddelen av dem är belägen. Beslutet skall anmälas till länsstyrelsen i det län där sam— fällighetens styrelse skall ha sitt säte. Vid anmälan skall fogas styrkt av- skrift av det stämmoprotokoll som upptager beslutet samt av anlägg— ningsbeslutet jämte bevis, att detta vunnit laga kraft eller ändå skall län- da till efterrättelse. När anmälan be- hörigen skett, kan samfälligheten för— värva rättigheter och ikläda sig skyl-

(Nuvarande lydelse)

förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Endast styrelsen äger därefter företräda samfälligheten i förhållande till tredje man. Beträf- fande samfälligheten gälla i övrigt bestämmelserna i 23—34 55.

(Föreslagen lydelse) digheter. Endast styrelsen äger där— efter företräda samfälligheten i för- hållande till tredje man. Beträffan- de samfälligheten gälla i övrigt be- stämmelserna i 23—34 55.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

MOTIV

Inledande översikt

Bruket av firma har ursprungligen, både hos oss och i andra länder, vuxit fram såsom en handelsrättslig sedvänja, till vilken lagstiftningen först senare knutit an men efter hand mer och mer reglerat.

Man är ense om1 att firma i egenskap av särskilt handelsrättsligt nanm —— i likhet med så många andra handelsrättsliga skapelser —— tidigast vunnit insteg i Italien i de under sen-medeltiden uppblomstrande norditalienska handelsstäderna. Firmas uppkomst är därigenom av långt senare datum än varumärkets,2 signum mercatorum, och dess första framträdande helt fri- stående i förhållande till detta kännetecken. I de norditalienska städerna ut- vecklade sig tidigt ett särskilt köpmannastånd, status mercatorum, och där— inom en speciell handelsrättslig sammanslutning, ett i förhållande till det romerska societas civilis självständigt handelsbolag, societas mercatorum, som i motsats till det förra även hade en sida som vette utåt, gentemot tred— jeman. Bolaget innefattade sålunda icke blott ett inre obligatoriskt förhål- lande mellan deltagarna, utan jämsides härmed även en fullmakt för en eller flera av dessa att på allas vägnar avtala med utanförstående. Om en socius kontraherade i denna sin egenskap blev sålunda även övriga bolags- män omedelbart berättigade och förpliktade. Ej minst för tredje man blev det då av vikt att kunna veta, huruvida en bolagsman uppträdde i den ena eller andra egenskapen. Klarhet härom sökte man vinna genom att skapa ett särskilt namn för handelsbolaget, en titulus societatis. Detta fick sin största betydelse, då skriftliga avtal träffades. I stället för att tidigare samt— liga bolagsmän måst underteckna (firmare) avtalet, kunde därigenom en av dem göra detta å allas vägnar med användande av företagets eget namn (firma, ratio, ragione sociale).

Firma var sålunda ursprungligen handelsbolagets särskilda namn och ända in på 1800-talet ansågs firma vara något för handelsbolaget speciellt. För den enskilde köpmannen fanns då ännu icke något behov att framträda på annat sätt än under sitt personliga nanm, d. v. s. släktnamnet, med eller utan tillägg av förnamn. Först med den under 1800-talet så småningom hård-

' Se med avseende på det följande särskilt Haab, Beitrag zur Geschichte und Dogmatik der Han- delsfirma (1888), s. 6 ff.; Erlanger, Uber Ursprung und Wesen der Firma (1892), s. 1 ff.; 1884 års betänkande s. 3 ff.; NJA II 1887, nr 3 samt Eberstein, Namn och firma, s. 65 ff.

2 Se härom Vmbet. s. 29 ff.

nande konkurrensen inträdde i detta avseende en ändring med ökade ford— ringar på särskilt namn och effektivare namnskydd för den enskilde nä- ringsidkaren. Jämsides härmed inträdde ett behov av firma även för vissa sammanslutningar som framträdde i annan form än som handelsbolag.

Sedvänja och lagstiftning i vårt land återspegla hos oss samma allmänna utvecklingsgång, som nu skildrats. Våra första bestämmelser om firma gåvos genom förordningen den 28 juni 1798 angående vad bolag iakttaga böra, som under så kallad firma, eller särskild antagen handteckning, vilja handels— och fabriksrörelse idka. Sådana bolag innefattade enligt 15 kap. 1 & handels- balken dem »som driva handel samman» varunder praktiskt sett inbe— greps all i större skala driven näringsverksamhet — och delägarna hade enligt 15 kap. 2 5 att svara en för alla och alla för en för den handel som för bolaget slutits. I 1798 års förordning konstateras till en början »huru- ledes det bruk, vilket i andra länder från äldre tider varit övligt att vid handels idkande i bolag nyttja dels redan avlidna personers namn, och dels en så kallad firma eller antagen särskild handteckning, som icke egent- ligen utmärker de personer, vilka i bolaget taga del, även i vårt rike börjat mer och mer efterföljas och vidtagas». Kungl. Maj:t fann betänkligt »ett sådant allmänt handelsbruk för våra trogna undersåtar upphäva eller för- bj nda», men då bestämmelser i ämnet saknades, kunde osäkerhet och oreda uppstå därigenom att de rätta personerna i bolaget icke vore kända. För- denskull förordnades, »att vart och ett enskilt bolag, det vare sig i handels- eller fabriksrörelse, som antingen består av flera eller andra i livet varande personer, än de, vilka i bolagets antagna firma, eller handteckning, tydligen namngivna äro, eller vill nyttja redan avlidna personers namn och hand- teckning» skulle vid äventyr av bötesansvar _ inom viss tid göra anmä— Ian härom hos magistraten i staden och häradsrätten på landet, och denna anmälan skulle intagas i rättens inteckningsprotokoll. Någon ytterligare registrering av de anmälda firmorna utöver nu angivna publicering före- skrevs icke, de egentliga handelsregistren tillkommo först under 1800-talets senare hälft.

Enligt 1798 års förordning utgjorde sålunda ännu icke varje namn på handelsbolaget firma — exempelvis icke det fall, att handelsbolagets namn upptog samtliga bolagsmän —— utan detta steg togs först under 1800-talet, liksom det först var då som även vissa andra juridiska personers namn bör- jade kallas firma. Terminologien var dock länge vacklande. Så talar vår första förordning om aktiebolag den 6 oktober 1848 — liksom lagen angå- ende bankaktiebolag den 19 november 1886 —— i 2 5 blott om »den benäm- ning» varunder bolaget driver sin rörelse. I lagstiftningen kom en utvidg— ning av firmabegreppet till uttryck först genom den författning som avlöste 1798 års förordning, den nuvarande lagen angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 (FmL).

Ursprungligen voro firmasubjekten enligt FmL enskild näringsidkare, han-

delsbolag, aktiebolag och »annat med särskild styrelse försett bolag» (8 5). Sistnämnda uttryck förutsattes innefatta alla bolagsformer utom handelsbo- lag och aktiebolag, men var på grund av bolagslagstiftningens outvecklade läge oklart. Från skyldighet att anmäla firma, för vars försummande bötes- påföljd var stadgad — fast den aldrig synes ha tillämpats _ gjordes undan- tag för fartygsredare och rederier, som ej äro aktiebolag, och enskilda ban- ker med rätt att utgiva egna sedlar. Dessa betraktades i princip som firma— subjekt men omfattades icke av den nya registreringsskyldigheten på den grund att tillräcklig publicitet redan ansågs vunnen och borde ges i annan ordning. Övriga firmasubjekt skulle registreras i handelsregister, som före- skrevs skola föras för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad hos magistraten eller, där sådan ej fanns, hos vederbörande stadsstyrelse, och för landsbygden hos länsstyrelsen (1 5). Vad i registret införts skulle vederbörligen kungöras (4 5).

Genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning vidtogs med avseende på registreringen den viktiga ändringen att aktiebolagen överflyttades till ett hela riket omfattande centralregister, fört av patentverket, och att de re- gistrerade föreningarna för ekonomisk verksamhet, som nu för första gången blevo föremål för ingående rättslig reglering, uttryckligen gjordes till firmasubjekt och skulle under sin firma intagas i särskilda hos länssty- relserna förda föreningsregister. I handelsregistren skulle enskilda närings- idkare och handelsbolag kvarstå och samtidigt öppnades för de övriga sam- manslutningar, som ej reglerades genom speciallagstiftning och vilka erhöllo benämningen »enkla bolag», möjlighet att under särskild firma intagas i handelsregistret. För både det egentliga handelsbolaget och det i handels- registret införda enkla bolaget var liksom för aktiebolag och ekonomisk förening — firma förutsättning för rättssubjektivitet, då »namnlösa bolag» icke ansågos kunna tolereras. 1895 års lagstiftning överflyttade de regler som enbart berörde aktiebolags och ekonomisk förenings firma till aktiebolags- och föreningslagarna, men några allmänna bestämmelser om firma, såsom i FmL, exempelvis de som äro uttryck för den viktiga principen om sanning i firma, gåvos icke där. Detta förhållande har medfört en viss tvekan i registreringspraxis, i vilken omfattning FmL:s allmänna stadganden äro analogt tillämpliga även på dessa firmor.

Redan FmL tog det betydelsefulla steget att, jämsides med den primära uppgiften att ge namnskydd, i princip göra firma till köpmannens namn. Detta skedde genom att man anknöt till den för det svenska köpmansbegrep- pet grundläggande förordningen om bokföringsplikt, dåvarande 1855 års förordning angående handelsböcker och handelsräkningar, som nu är ersatt av 1929 års bokföringslag.3 Pliktig att anmäla firma blev sålunda envar som ville idka näring med vars utövande följde skyldighet att föra handelsböcker. Utom i fråga om firma gälla strängare regler för köpman med hänsyn till

hans försättande i konkurs (3 och 193 55 konkurslagen) och ansvar i kon- kursen (11 kap. 4 och 5 55 brottsbalken) samt i fråga om handelsköp (4 5 köplagen och därtill anslutna regler) och handelskommission (2 och 4 åå kommissionslagen och därtill anknutna bestämmelser).

1 FmL gjordes ett avsteg från principen om firmapliktens anslutning till bokföringsskyldigheten genom att varje aktiebolag blev firmasubjekt obero- ende av om det drev bokföringspliktig rörelse. Men denna motsättning för- svann genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning, som utvidgade bok- föringsskyldigheten till att gälla alla aktiebolag. Däremot medförde 1895 års lagstiftning en ny liknande diskrepans i fråga om de registrerade för- eningarna för ekonomisk verksamhet, som alla skulle ha firma men vilkas bokföringsplikt blev beroende av rörelsens art. Här uppnåddes likformighet först genom 1951 års föreningslagstiftning, som föreskrev bokföringsplikt för varje förening, som blivit hos länsstyrelse införd i föreningsregister. I fråga om andra näringsdrivande juridiska personer var terminologien alltjämt växlande. En förmedlande övergångsform möter i fråga om ut- tryckssättet i 5 5 första punkten 1948 års lag om sambruksföreningar, som föreskriver, att sådan förenings stadgar skola ange »det namn, under vil- ket föreningen skall driva sin verksamhet (föreningens firma)». Förening av detta slag skall registreras i ett särskilt hos lantbruksstyrelsen fört regis— ter, och föreningen är alltid bokföringsskyldig. 1948 års lag om försäkrings- rörelse gjorde varje där avsett försäkringsföretag till innehavare av firma, som skall intagas i det hos försäkringsinspektionen förda försäkringsregist- ret. Med hän-syn till banklagstiftningen dröjde det till 1955 års lag om spar- banker, innan sparbanks »benämning» omdöptes till firma. Liksom bank- aktiebolagen registreras sparbankerna numera, efter 1962 års lagändring (90 å), centralt hos bankinspektionen. Huruvida stiftelse och ideell förening, om den driver bokföringspliktig näring, är skyldig anmäla sig till handelsregistret och antaga firma, torde få betraktas som en öppen fråga.4 I princip anses firmaplikt och firmarätt täcka varandra. Liksom det blott är den bokföringsskyldige näringsidkaren, på vilken firmaplikt lagts, är det blott han som äger rätt att få firma registrerad. Avsteg från denna regel möter man dock ofta i praxis genom att i handelsregistren intagits även andra enskilda näringsidkare än de bokföringspliktiga. FmL har tillkommit efter tyskt mönster och är samtidigt en produkt av skandinaviskt samarbete, den tredje lagen i ordningen av denna natur, före— gången av de gemensamma växellagarna av 1880 och de i stort likalydande varumärkeslagarna, den svenska och norska av 1884 och den danska av 1890. Härtill anslöt sig nära den finska förordningen om skydd för varu- märke av 1889, som innebar ett nytt steg mot vinnande av nordisk enhet. Initiativet till FmL togs av Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, som

4 Jfr Hessler, Om Stiftelser (1952), s. 520 not 2 och prop. 1951: 34, s. 282.

1877 till regeringen ingav ett av motiv åtföljt förslag till förordning angående handelsregister, firma och prokura, vilket i huvudsak följdes i den nya lag- stiftningen. Omedelbart till grund för denna låg det gemensamma, av dansk- norsk-svenska kommitterade utarbetade förslaget till lag om handelsregister, firma och prokura (1884), med i det väsentliga överensstämmande regler för de tre länderna. Den redan 1887 antagna svenska lagen följdes av en dansk lag den 1 mars 1889 och en norsk den 17 maj 1890. En viktig olikhet mellan den danska lagen och de norska och svenska lagarna var, att enskild näringsidkare, som använde sitt eget namn som firma, icke som i de andra lagarna gjordes anmälningsskyldig enligt den danska lagen. I huvudsaklig anslutning till FmL utfärdades den finska förordningen angående handels- register samt om firma och prokura den 2 maj 1895.

Redan vid tillkomsten av de skandinaviska firmalagarna framhölls att, trots överensstämmelsen dem emellan, där bakom lågo olikheter i privat- rättsligt avseende, som kunde föranleda skilda tolkningar i de olika län-— derna,5 varvid frånvaron av en gemensam högsta instans utgjorde en fara för den uppnådda rättsenhetens fortsatta bevarande. Även den senare lag- stiftningen har medfört, att firmarätten i de resp. länderna kommit att få ett delvis olika innehåll. Särskilt må framhållas de alltjämt gällande be— stämmelserna om »utilbörlig bruk av forretningsnavn» i 1910 års norska, varumärkeslag (& 26) och skiljaktigheterna i lagstiftningen mot illojal kon- kurrens. I det senare hänseendet ha Norge, Finland och Danmark i nära anslutning till 1909 års tyska lag mot illojal konkurrens infört en allmän bestämmelse, s.k. generalklausul, mot illojal konkurrens. Denna ger möj- lighet att förbjuda varje konkurrenshandling som enligt god affärssed är »utilbörlig» (norska lagen & 1) eller strider mot »god sed» (tyska och finska lagarna 5 1) eller mot »redelig Forretningsskikk» (danska lagen & 15). Detta steg har Sverige ännu icke tagit. Men vi ha sedan 1942 en allmän regel —— 9 5 i 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens (IKL) som kan sägas för känneteckensrättens del, och alltså inom det område som firma tillhör, utgöra ett slags generalklausul mot uppsåtligt framkal- lande av förväxling med annans inarbetade kännetecken. Med hänsyn till bestämmelsens begränsning till kännetecken har den blivit kallad lilla generalklausulen.

Nästan samtidigt med det skandinaviska samarbetet inom varumärkes- och firmarätten togs ett betydelsefullt steg i ett vidsträcktare internationellt sammanhang genom Sveriges anslutning till 1883 års Pariskonvention för skydd av den industriella äganderätten: främst patent, mönster och model- ler, varumärke och firma. Från den 1 juli 1885 är vårt land medlem av den s. k. Parisunionen och samma år anslöt sig Norge, under det Danmark kom

5 Även olikheter de nordiska språken emellan kunna leda till skiljaktighet. Jfr Herlitz, Rechte und Sprachen, i Festskrift till Frede Castberg (1963).

med 1894 och Finland 1921. Pariskonventionen har flera gånger ändratsG men dess enda direkt firmarättsliga stadgande (artikel 8) kvarstår praktiskt taget lika lydande som i den ursprungliga texten: »Firma skall, vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller icke, utan villkor av anmälan eller registrering åtnjuta skydd i samtliga unionsländer» (orden »eller registre- ring» tillades vid konferensen i Haag 1925 men medföra ingen ändring i sak). Detta stadgande har blivit olika tillämpat i skilda konventionsländer och även inom de nordiska länderna. Ett färskt skydd för utländsk firma har hos oss givits genom lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. Då sådana företag fått tillstånd att öppna filial i Sverige, skall firmaanmälan göras till ett av patentverket fört filialregister.

Av ingripande betydelse för firmarättens utveckling har varit dess relation till uarumärkesrätfen. Det samband mellan firma och varumärke, som 1884 års varumärkeslag gav upphov till, kom att medföra ett avsevärt förstärkt och efterhand alltmera utvidgat firmaskydd. Ursprungligen, och särskilt före sekelskiftet, då det bara fanns figurmärken _ ordmärkesskyddet kom först 1897 —— var firma och varumärke relativt skilda kännetecken. Sum- mariskt kan man säga, att firma då var namnet på köpmannen själv och varumärket ett kännetecken för hans vara. Men ett inre samband dem emel- lan fanns redan från början. Genom att firma i sin totalitet är det namn, varunder köpmannen bedriver sin verksamhet, individualiserar den icke bara honom själv utan varje yttring av hans person, som har samband med hans näringsverksamhet. Firmas begagnande som varumärke är därigenom en av firmas olika funktioner. Detta var lagstiftaren fullt på det klara med. Enligt 1884 års varumärkeslag betraktades firma såsom ett »naturligt» varu- kännetecken, och i överensstämmelse härmed föreskrevs i 1 5, att köpman— nen må »jämte det han äger rätt att som varumärke begagna» sin firma, förvärva rätt till särskilt varumärke enligt varumärkeslagen.

Det var sålunda bara i ett avseende, där firma användes såsom varumärke, som den genom varumärkeslagen fick ett förstärkt materiellt skydd. Firma fick då dela varumärkets villkor. Ursprungligen gällde detta blott firmas användande på varan eller dess emballage. Men jämsides med att begreppet varumärkesanvändning väsentligt utvidgades, kom firma automatiskt i åtnjutande av motsvarande skydd. Genom ändring 1930 i 1884 års lag ut- sträcktes detta till firmas användande »å anslag, skylt eller därmed jämförlig anordning eller i annons, cirkulär, prospekt, priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling» (12 5). Den nya varumärkeslagen den 2 decem-

5 En redogörelse för huvuddragen av konventionens innehåll med de ändringar som skett 1 an- slutning till revisionskonferenserna i Washington 1911, i Haag 1925, i London 1934 och i Lissabon 1958, har givits i Vinbet. s. 38 ff. Den då blott förberedda konferensen i Lissabon har sedan dess ägt rum; se härom NlR 1958, s. 155 ff. nästa konferens är avsedd att hållas i Stockholm den 11 juni _ den 14 juli 1967.

ber 1960 (VmL)7 byggde här vidare och tog bland annat det viktiga steget att utsträcka varumärkesskyddet —— och samtidigt det varumärkesrättsliga skyddet för firma till att avse icke blott kännetecken för varor utan även kännetecken för tjänster, s.k. servicemärken. Därmed kan man säga att begreppen firmaanvändning och varumärkesanvändning i stor utsträckning kommit att täcka varandra.

Emellertid är det påfallande och icke så lätt att förklara, hur styvmoder- ligt lagstiftaren har behandlat firma i övrigt. Medan 1884 års varumärkeslag förlänade varumärkesinnehavaren ensamrätt till märket och gav betryg- gande sanktioner mot obehörig varumärkesanvändning, fanns ingen mot- svarande regel i FmL. Dess primära syfte var vida mer begränsat, nämligen att söka förhindra registrering av förväxlingsbara firmor, alltså att i första hand ge den yttre ordning, inom vilken den av lagstiftaren i stort sett oregle- rade materiella firmarätten hade att utveckla sig.

Även detta begränsade syfte kunde blott ofullkomligt realiseras eftersom —— i olikhet mot vid varumärke — firmaregistreringen var uppdelad på en mängd lokala organ och de olika registreringsmyndigheterna vid prövning- en av anmälda firmors förväxlingsbarhet dels hade att hålla sig allenast till det egna registret och dels skulle taga hänsyn blott till det särskilda område som den administrativa ensamrätten hänförde sig till. Detta område var ursprungligen överlag kommunen, men genom 1895 års lagstiftning utvid- gades det till att för ekonomisk förening avse länet och för aktiebolag hela riket.

Ur materiell firmasynpunkt ännu mer betänkligt var att, om någon obe- hörigen begagnade annans firma, FmL icke gav den berättigade något di— rekt rättsmedel att ingripa. Det blev doktrinens och praxis' uppgift att fylla denna senare lucka. Härvid är anmärkningsvärt att det kom att dröja över 40 år efter FmL:s ikraftträdande, innan en privaträtt till firma —— stödd på förbudstalan —— på 1930-talet blev uttryckligen erkänd i praxis. Att be- hovet av ett egentligt firmaskydd icke tidigare gjort sig gällande med större styrka får i någon mån sin förklaring genom det förut berörda skydd som tillkom firma enligt varumärkeslagen.

Det är av intresse, att den ensamrätt som praxis gav firmainnehavaren icke kunde bli lika vidsträckt som lagstiftaren ursprungligen torde ha avsett. Orsaken härtill var att för bifall till förbudstalan krävdes, att käranden genom svarandens firmaanvändning led förfång, och för detta fordrade man att i det konkreta fallet förelåg åtminstone fara för förväxling firmorna emellan. Detta medförde att begagnande av annans firma kunde förhindra—s endast där de båda firmorna hänförde sig till samma eller liknande bransch8 och helt eller delvis användes inom samma geografiska område. En annan

" Motsvarande danska, norska och finska lagar äro av 1959, 1961 och 1964. ' Jfr varumärkesrättens krav på varuslagslikhet som kommer till uttryck i 6 & VmL (Vmbet. s. 251 ff.).

följd av detta betraktelsesätt blev att ensamrätten till firma i viss omfattning frigjordes från registreringsområdet, i det fara för förväxling å ena sidan kunde för enskild näringsidkare med omfattande rörelse föreligga även utanför registreringskommunen och å andra sidan var för aktiebolag med lokalt begränsad verksamhet utesluten i fråga om de delar av riket, dit denna verksamhet icke sträckte sig.

En vid FmL:s tillkomst särskilt aktuell fråga rörde möjligheten att över- låta firma på ny innehavare. Här är synsättet olika i germansk och romansk rätt. Enligt tysk rätt får den som övertager en bestående affärsrörelse, om företrädaren medger det, även fortsätta firman, med eller utan tillägg, ut- visande att överlåtelse ägt rum.9 Enligt fransk rätt däremot får handels- bolags firma icke innehålla andra namn än bolagsmännens,lo och icke heller enskild näringsidkares firma får överlåtas. Den senare ståndpunkten bärs upp av principen om sanning i firma: denna skall ge uttryck åt det verkliga förhållandet och får därför icke innehålla annat namn än den faktiske inne- havarens. I tysk rätt har man låtit sanningsprincipen vika av hänsyn till det ekonomiska värde, den goodwill, som en firma kan äga och som man icke velat ödelägga.

Båda ståndpunkterna ha haft förespråkare i vårt land. 1798 års förordning betecknade, såsom förut nämnts, firmaöverlåtelse såsom ett handelsbruk, som man fann betänkligt att upphäva samt fördenskull inskränkte sig till att närmare reglera. I stark motsättning häremot står den uppfattning som i början och mitten av 1800—talet kom till uttryck i de förslag till handelsbalk, som avgåvos av lagkommittén 1815 och lagberedningen 1850. Man framhöll här, att allmänheten ofta blivit bedragen genom firmaöverlåtelser och att om man tog hänsyn till den allmänna nyttan och säkerheten ett sådant handels- bruk icke kunde anses gagneligt. Efter franskt mönster upptogo dessa för- slag ett direkt förbud mot att i firma —— som vid denna tid utgjorde namn enbart på handelsbolaget —— intaga andra namn än bolagsmännens. Vid ut- arbetandet av Stockholms handels- och sjöfartsnämnds förslag av 1877 bröto sig de motsatta meningarna mot varandra och det slutliga resultatet blev att FmL kom att ge uttryck åt en kompromiss mellan dem båda.

FmL:s huvudregel är sålunda att enskild näringsidkares och handelsbo- lags firma får överlåtas i samband med rörelsen men måste förses med ett tillägg som visar att överlåtelse ägt rum (12 å). Undantagsvis kan även över- låtelse av oförändrad firma få ske, nämligen dels när det föreligger ett nära personligt förhållande mellan företagets förutvarande och nye inneha- vare (11 5 första stycket avseende makar och arvingar) och dels då de per- soner som fortsätta rörelsen till en del äro desamma som förut (11 å andra stycket: vid inträde i enskild näringsidkares företag eller vid inträde i eller utträde ur handelsbolag).

Handelsgesetzbuch 5 22. 1" Code de commerce & 21.

Förutsättning för firmaöverlåtelse är alltid att den under firman drivna rörelsen samtidigt övergår (11 och 12 55). Över huvud är en rörelse, påbörjad eller färdigbildad, ett nödvändigt villkor för uppkomsten och fortbeståndet av firmarätt.

Den reglering av firmaöverlåtelse som FmL sökt genomföra har icke kunnat upprätthållas. Överlåtelsereglerna ha kringgåtts och övergång av oförändrad firma har i stor utsträckning kunnat uppnås i praktiken.

För den enskilde näringsidkarens del anknöt FmL, såsom naturligt var, hans firmarätt i första hand till det personliga namnet, släktnamnet. Fir- man skall innehålla näringsidkarens »tillnamn med eller utan förnamn» (9 5). Ensamrätt till släktnamnet har vuxit fram i nära analogi med läget vid firma. Man inskränkte sig på samma sätt här till att i första hand söka på administrativ väg skapa en ordning, med hjälp av vilken en materiell namn- rätt efterhand skulle kunna utbilda sig. Mot FmL svarade 1901 års namn— förordning, som till en början företedde en med FmL jämförlig splittring på ett flertal myndigheter, länsstyrelserna. I olikhet mot vid firmarätten kunde emellertid i namnrättsligt avseende den betydelsefulla reformen ge- nomföras att namnärendena centraliserades. Detta skedde till en början hos Kungl. Maj :t _— först partiellt från och med 1920 och sedan totalt från 1932 — samt därefter från 1947 hos statistiska centralbyrån och slutligen 1962 hos patentverket. Därigenom kunde redan på ett ganska tidigt stadium grunden läggas till en viss enhetlig praxis i namnärendena. Samtidigt möj- liggjorde det'1920 upprättade, praktiskt taget fullständiga, registret över Sveriges samtliga i bruk varande familjenamn," att hänsyn kunde tagas till tidigare vunnen namnrätt.

En pionjär på det namnrättsliga området blev den ensamrätt, som tiller- kändes de adliga namnen redan genom två rättsfall av 1929.12 Samma skäl, som ytterst föranledde erkännande av ensamrätt till adligt namn, gjorde sig så småningom för det allmänna föreställningssättet med lika styrka gällande i fråga om varje egenartat namn, och en motsvarande privaträttslig ensam- rätt till icke adligt egenartat släktnamn antogs enligt den i doktrinen härskande uppfattningen vara för handen.” Uttryckligt erkännande i lag fick rätten till släktnamn först genom namnlagen den 11 oktober 1963 (NL).

Med hänsyn till firmaskyddets uppkomst har en naturlig följd av firmas sedvanerättsliga framväxande varit, att rättigheten ursprungligen ansågs uppkomma i" och med att firman togs i bruk. Där firmaskyddet såsom i Frankrike och England baserats på skadeståndsrättsliga bestämmelser, har det varit naturligt att denna regel kommit att kvarstå såsom den grundläg- gande, låt vara att i England krav ställas på ett visst utsträckt begagnande.

" Numera föreligger den inom patentverket utarbetade förteckningen »Sveriges släktnamn 1965» (SOU 1965: 36).

NJA 1929 s. 283 och 297 avseende namnen Lindencrona och Bildt. ” Jfr Vmbet. s. 226, som räknar med en sådan rätt, och Förslag till namnlag (SOU 1960: 5) s. 65 f., som uttalar, att meningarna härom varit delade.

Grundsatsen om ibruktagandet såsom rättsgrundande möter redan i vår första 'firmaförfattning av år 1798, och läget ändrades icke, då registrering av firma infördes 1887. Trots skyldigheten att införa firman i handelsregis- ter och fastän registreringen administrativt sett gav företrädesrätt inom registreringsområdet ansågs ibruktagandet — liksom i Danmark och Norge och även i Tyskland, medan Finland anknöt rätten till registreringen allt- jämt vara grundläggande för rättighetens uppkomst.

Vid sidan härav gavs emellertid efterhand ett självständigt skydd även åt inarbetade kännetecken. För att ett kännetecken skulle anses inarbetat fordrades att det var allmänt känt och använt som någons särskilda känne- tecken. Första gången ett inarbetandeskydd vann insteg i vår lagstiftning var på varumärkesrättens område. 1934 infördes i 1884 års varumärkeslag en bestämmelse enligt vilken varumärke ej fick registreras om det var för- växlingsbart med annans redan inarbetade varukännetecken (4 5 6 mom.). Ett knappt decennium senare togs ett nytt och betydelsefullt steg vidare på samma väg, vilket inbegrep även firma. Så skedde då IKL 1942 erhöll sin redan nämnda 9 få med dess allmänna regel om straff och skadestånd för den som i uppsåt att framkalla förväxling använder annans inarbetade kän- netecken. Detta var av betydelse även såtillvida som skydd gavs icke blott åt de tidigare av lagstiftaren uppmärksammade individualiseringsmedlen, varumärke och firma, utan för varje kännetecken, som här i riket inarbetats för någons näringsverksamhet eller däri utbjudna varor eller prestationer.

Under det att såväl varumärke som firma vid sitt första framträdande och därefter under en lång följd av år hade ett vida mer begränsat syfte -— att vara'ett namnskydd i egentlig mening —— blev känneteckensrätten, såvitt den rörde näringslivet, genom 1942 års lagändring insatt i det vidsträcktare sammanhang där den numera måste anses höra hemma, nämligen såsom ett led i den allmänna konkurrensrätten.

Firmarättens anknytning till lagstiftningen mot illojal konkurrens ger upphov till ett för firmalagen betydelsefullt spörsmål om gränsen mellan firmarätt och allmän konkurrensrätt. För varumärkesrättens del har mot- svarande fråga redan lösts genom VmL. Principen är" här, att ensamrätten till ett kännetecken så långt möjligt bestämmes inom känneteckensrätten själv. I VmL har detta kommit till uttryck på så sätt, att denna visserligen med hänsyn till namn och firma — icke upphäver lilla generalklausulen, men gör den otillämplig, där kännetecknet faller inom området för VmL. I så fall är VmL ensam tillämplig. Motsvarande spörsmål blir aktuellt för den nya firmalagen.

En översikt av gällande svensk rätt i fråga om skyddet för kännetecken som användes i ideell verksamhet ges i motiven till förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.

De sakkunnigas uppdrag

Som framgår av den skrivelse till justitieministern varmed utredningen överlämnat sitt betänkande utfärdades direktiven ursprungligen för varu- märkes- och firmautredningen, vilken i samverkan med representanter för övriga nordiska länder hade att utreda frågan om en ny lagstiftning rörande varumärke och firma samt vad därmed ägde samband. Såvitt rör den för firmautredningen kvarstående delen av utredningsuppdraget yttrade justi- tieministern till statsrådsprotokollet den 10 juni 1949 i huvudsak följande.

Enligt min mening bör arbetet på en allmän revision av lagstiftningen rörande industriellt rättsskydd nu återupptagas. Grunden till gällande lagstiftning har lagts för ganska lång tid sedan. Med den snabba utvecklingen på det industriella området ha de nuvarande lagreglerna, även med beaktande av de tid efter annan vidtagna partiella reformerna, i stor utsträckning kommit att framstå såsom för- åldrade ochi behov av komplettering. Angelägenheten av en ny lagstiftning torde emellertid vara olika framträdande inom skilda delar av detta vidsträckta rätts- område. Starkast synes reformbehovet vara beträffande varumärkes- och firma- lagstiftningen samt angränsande delar av lagstiftningen mot illojal konkurrens. De många framställningar om revision av rättsreglerna härom, som gjorts under senare år, visa att man inom näringslivet har ett starkt intryck av det otillfreds- ställande i den nuvarande rättsliga regleringen på detta område. I fråga om pa— tentlagstiftningen ha däremot de mest påfallande bristerna avhjälpts genom de år 1944 genomförda ändringarna i patentförordningen. Med hänsyn härtill finner jag det ändamålsenligt att bedriva arbetet på en revision av lagstiftningen rörande industriellt rättsskydd i etapper och att därvid början göres med bestämmelserna om varumärken och firma samt andra kännetecken. 4 Den av mig sålunda förordade utredningen om en ny lagstiftning rörande varu- märke och firma 111. m. synes böra bedrivas förutsättningslöst. Några punkter, där ändring i lagstiftningen särskilt ifrågasatts, må emellertid här nämnas.

Varumärkeslagen bereder visst skydd mot att någons firma användes som varu- märke av annan samt mot registrering av varumärke, som kolliderar med annans firma. Vid sidan av reglerna härom finns den på ett flertal lagar uppdelade spe- ciella firmalagstiftningen. I fråga om denna har man särskilt påtalat den starka splittringen på olika register. Aktiebolag registreras, liksom varumärken, centralt hos patentverket. Ekonomiska föreningar registreras länsvis, medan enskilda bo- lags firmor registreras i de särskilt för varje kommun förda handelsregistren. Det har även kritiserats, att vid registrering av firma hänsyn ej tages. till om liknande firma tidigare intagits i annat firmaregister, liksom att firmaregistrering ej heller anses kunna vägras därför att liknande varumärke tidigare registrerats. Sådana konflikter hänvisas alltså för närvarande helt till behandling i efterhand vid domstol.

Det har ansetts anmärkningsvärt, att gällande firmalagstiftning icke reglerar den materiella firmarätten. Visserligen har praxis i vissa fall skyddat firma obe- roende av registrering, men såsom en praktisk olägenhet har framhållits den rå- dande ovissheten om hur långt detta skydd kan anses sträcka sig.

I utredningens skrivelse till justitieministern har redan berörts den ut- vidgning av det i 1949 års direktiv givna utredningsuppdraget, som avser kännetecken vilka användas i ideell verksamhet. I fråga om utrednings- uppdragets omfattning i denna del hänvisas till motiven till förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.

För gången av det nordiska samarbetet har redogjorts i utredningens ovannämnda skrivelse till justitieministern.

Firmas betydelse i det moderna samhället

Firmas funktion inom näringslivet skiljer sig blott i ringa grad från varu- märkets. På samma sätt som tidigare skildrats i fråga om varumärket (Vmbet. s. 46 ff.) har också firmas betydelse stegrats i takt med den ekono- miska och industriella utvecklingen. Vid FmL:s tillkomst levde ännu myc— ket kvar av ett äldre samhälles ekonomiska ordning och metoder såväl inom produktion som handel. Produkter tillverkades övervägande hantverksmäs- sigt och i liten skala. Livsmedel och andra förnödenheter såldes huvudsak- ligen i lös vikt och i förpackningar utan uppgift om innehåll eller kommer- siellt ursprung. Reklam riktad till en större allmänhet i syfte att främja för- säljningen av varor eller tjänster förekom endast i blygsam skala. En kö- pare som hade att välja mellan olika företags varor eller tjänster måste som regel lita till det personliga renommé som rörelsens innehavare förvärvat genom skicklighet och pålitlighet som företagare. Affärsförbindelser byggde över huvud i stor utsträckning på personliga relationer eller rekommenda- tioner. Under sådana förhållanden hade firma begränsad betydelse i kon— kurrensen mellan företagarna. Firmas viktigaste uppgift i detta samman- hang blev att för allmänheten utpeka näringsidkaren själv som rörelsens innehavare och på så sätt framhäva hans yrkesskicklighet och vederhäftig- het i förhållande till konkurrenterna.

De sedan slutet av 1800-talet fortgående revolutionära förändringarna i fråga om produktion och varudistribution ha medfört en motsvarande steg- ring av de kommersiella kännetecknens betydelse, firmans såväl som varu- märkets. Denna utveckling har på senare tid påskyndats genom inrättandet av snabbköpsbutiker och ökad försäljning genom varuhus och butikskedjor. Firman och varumärket ha blivit ett oumbärligt hjälpmedel vid den industri- ella massproduktionen som erövrat allt större områden. S. k. märkesvaror1 vilka tillverkas och salubjudas i enheter eller förpackningar avsedda för den slutliga avnämaren ha kommit att spela en allt större roll. Betydande delar av industrien äro numera sysselsatta med att uteslutande eller huvud- sakligen producera märkesvaror.

Av de kommersiella kännetecknen är det framför allt varumärket som haft och har betydelse för utvecklingen av märkesvarusystemet (se härom Vmbet. s. 47 f.) under det att den traditionella firman, sammansatt av flera beskrivande ord, har varit mindre användbar i den reklam som är ett nöd- vändigt inslag i detta system. Men den skärpta konkurrensen har fram-

1 Om den närmare innebörden härav se Vmbet. s. 46.

tvingat en ökad användning av kortfattade firmor där ofta ett fantasiord dominerar. Sådana firmor ha i allt större utsträckning kommit att användas vid sidan av varumärkena som hjälpmedel i reklamen även om deras bety- delse inom handeln med märkesvaror ännu så länge är relativt begränsad. . Firma användes främst utanför märkesvaruhandeln för att individualisera olika företag och deras produkter. För den reklam som dagens konkurrens framtvingar2 år det nödvändigt att företag och produkter kunna effektivt in— dividualiseras, särskiljas från andra företag inom branschen och deras pro- dukter. Detta sker såväl genom firman som varumärket. För flertalet mindre och medelstora företag är firma det enda individualiseringsmedlet. Fir- morna komma sålunda att liksom varumärkena utgöra ett nödvändigt led i den moderna ekonomiens produktion och distribution.

För allmänheten, konsumenterna, ge firmorna ledning vid valet mellan olika konkurrerande företag och deras produkter. Köparen kan med hjälp av firman nå det speciella företag som han har anledning tro bäst kan tillgodose hans särskilda behov. I firman finner han ett slags garanti för att varan eller tjänsten har de egenskaper eller den kvalitet han förbinder med ett visst företags tillverkning eller erbjudande. Genom att firman på detta sätt kan vägleda köparen till det inköp han ur olika synpunkter anser mest förmånligt har firman förmåga att stimulera en verksam konkurrens mellan olika näringsidkare. Firman är härigenom vid sidan av varumärket en betydelsefull faktor till främjande av konkurrensen mellan de enskilda företagarna.

Ett lämpligt avpassat firmaskydd blir enligt det anförda av stor ekonomisk och social betydelse: för näringsidkaren därigenom att det bevarar den goodwill som näringsidkaren upparbetat för sitt företag och för allmän- heten genom att den kan utgå ifrån att under firman verkligen tillhanda- hålles det avsedda företagets varor eller tjänster. Firmaskyddet uppbäres sålunda liksom varumärkesskyddet både av enskilda och allmänna intressen.

Utredningen har övervägt huruvida firmarätten eller någon yttring av denna i speciella fall kunde tänkas komma i konflikt med gällande regler till motverkande av icke önskvärda konkurrensbegränsningar. Utredningen har dock funnit det mindre sannolikt att så skulle bli fallet. I den mån firma sammanfaller med varumärke är emellertid sådan konflikt tänkbar i mot- svarande utsträckning som gäller beträffande varumärke. Härvid torde ock- så de grundsatser som för sådant fall få anses gälla bli att tillämpa även med avseende på firma.3

' De totala reklamkostnaderna i Sverige uppskattades till 981 miljoner kronor 1961 och kost— naderna för märkesreklamen beräknades 1962 till 385 miljoner kronor, se Albinson, Tengelin, Wärneryd, Reklamens ekonomiska roll (1964), s. 10 och 15.

3 Jfr prop. 1956: 148 s. 16 och 1960: 167 s. 37 samt Grönfors, Lagstiftningen mot konkurrens- begränsning (1962), s. 24 ff.. och Bernitz, Industriellt rättsskydd och konkurrensbegränsning, NIR 1965, s. 42 ff. särsk. s. 57 ff., ävensom såvitt avser patenträtten, betänkandet angående nor- disk patentlagstiftning (NU 1963: 6), s. 91.

Såsom individualiseringsmedel har firma en viktig uppgift även på det offentligrättsliga planet, något som varumärket på jämförligt sätt icke äger. Firma fyller där samma funktion som det personliga namnet genom att den identifierar sin bärare i olika offentligrättsliga sammanhang inom rätts- skipningen och förvaltningen. Sin största betydelse får detta förhållande för juridisk person, som i princip icke har något annat namn än sin firma. Som parti rättegång, som skattebetalare o. s. v. identifieras sålunda den ju- ridiska personen genom firman. Motsvarande gäller emellertid även den en- skilde näringsidkaren, som firma identifierar i hans näringsutövning, jäm- sides med att han som medborgare framträder under sitt personliga namn. Detta får särskilt betydelse där näringsidkaren utövar verksamhet som är föremål för någon form av offentlig kontroll.

Enkät angående önskemål inom näringslivet m.m.

I maj 1952 gav utredningen1 ett antal av näringslivets organisationer och intresseföreningar samt vissa offentliga organ2 tillfälle att framlägga syn- punkter och önskemål i fråga om den nya firmalagstiftningcn. Till ledning härvid tillställde utredningen vederbörande organisationer och myndigheter en promemoria i vilken olika aktuella frågor inom firmarätten behandlades samtidigt som vissa tänkbara lösningar av de olika spörsmålen antyddes.

Följande organisationer ha uttalat sig, nämligen rikets handelskam- mare utom Skånes, Västergötlands och norra Hallands samt handels- kammaren i Karlstad Sveriges allmänna exportförening, Sveriges gros- sistförbund, Sveriges köpmannaförhund, Sveriges lantbruksförbund,3 Sven- ska bankföreningen, Apotekaresocieteten,4 Svenska försäljnings- och re- klamförbundet, Svenska 'försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsam— fund och Svenska patentombudsföreningen. Av de tillfrågade myndigheterna ha 11 länsstyrelser, 6 magistrater och 20 kommunalborgmästare avgett ut- låtanden. Dessutom ha ett betydande antal enskilda företag inkommit med uttalanden. . . ,

I några .av de svar som överlämnats till utredningen har framhållits att dessa icke få uppfattas som slutgiltiga ställningstaganden. Utredningen har även när reservationer av detta slag icke gjorts utgått ifrån att de synpunkter och önskemål som framkommit i svaren äro preliminära och icke bindande vid blivande remissutlåtande.

I åtskilliga av de frågor som upptagits i enkäten kan av svaren utläsas en Övervägande opinion bland de tillfrågade till förmån för en bestämd lösning. Där en sådan opinion kommit till uttryck har utredningen som regel låtit sig vägledas av denna. Men även i de fall där icke av svaren kunnat utläsas någon bestämd allmän uppfattning har enkäten varit till nytta för utred- ningen genom den belysning som de olika problemen därigenom erhållit.

Någon sammanfattning av de avgivna svaren lämnas icke i detta sam— manhang. Utredningen kommer i stället att redovisa resultatet av enkäten i samband med de olika frågor till vilka svaren hänföra sig.

1 Enkäten har utsänts av varumärkes- och firmautredningen. ? Enkäten utsändes bl.a. till magistrater och kommunalborgmästare. Handelsregister fördes nämligen i" stad till den 1 januari 1965 hos magistraten eller, där sådan ej fanns, av vederbörande kommunalborgmästare. Sedan dessa institutioner nämnda dag avvecklats föres handelsregistret i stället hos länsstyrelsen eller av särskilt förordnad registerförare (1 & FmL). Lantbruksförbundet har samrått med Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriför- bund, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska ägghandelsförbundet och Sveriges skogsägare- föreningars riksförbund. ' Svaret har avgetts med instämmande av Centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund.

Förslagets disposition

FmL inrymde som förut nämnts ursprungligen samtliga regler om firma. I lagen upptogos främst föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i olika slag av firma men även vissa bestämmelser av allmän natur (10 5 första stycket). Genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning överflyttades de Specialregler som blott rörde aktiebolags och ekonomisk förenings firma till aktiebolags- och föreningslagarna men några allmänna regler om firma in- fördes icke i dessa lagar. Då föreskrifter om firmas innehåll i fortsättningen skulle meddelas för nytillkomna subjekt förfor man på motsvarande sätt och upptog allenast de för dem avsedda speciella föreskrifterna i de resp. lagarna.

Enligt utredningens förslag sammanföras de regler som skola gälla alla firmori en enda lag, som således blir en allmän firmalag med uppgift att reglera firma-skyddet för alla slag av näringsidkare. Övriga bestämmelser om firma-, d. v. s. huvudsakligen formella registreringsföreskrifter, upptagas i de olika lagar som innehålla regler om näringsidkarnas registrering.

Firmalagens karaktär av allmän firmalag har i princip accepterats av de andra nordiska kommittéerna. Dessa ha emellertid icke ansett sig i stånd att konsekvent upprätthålla firmalagens allmänna natur. I de övriga nordiska lagförslagen ha sålunda upptagits vissa specialbestämmelser om firmas inne- håll. ' '

Såsom framgår av den inledande översikten ha firmas'och varumärkes funktioner i stor utsträckning kommit att sammanfalla. Rättsskyddet bör därför i princip vara detsamma och förslaget till firmalag har sålunda ut- arbetats i nära anslutning till VmL.

Frågan om en reformering av det nuvarande registreringssystemet behand— las i ett särskilt avsnitt som föregår motiveringen till de olika lagförslagen.

Såsom rubrik för den nya. lagen om firma-föreslås F irmalag. Lagförslagets första avdelning upptager allmänna bestämmelser om firmabegreppet, sättet för firmarättens uppkomst och rättens innehåll. Därefter följer ett kapitel med allmänna regler om registrering av firma. De följande avsnitten handla om överlåtelse av firma, förbud mot användning av vilseledande firma, fir- maregistrerings upphörande samt ansvar och ersättningsskyldighet m.m. vid firmaintrång. Det näst sista kapitlet innehåller vissa specialbestämmelser

varefter lagförslaget avslutas med ett kapitel innehållande övergångsbestäm- melser.

Den nya lagens rubrik anger visserligen icke uttömmande lagförslagets innehåll. Detta omfattar icke blott firma i egentlig mening utan även vissa andra för näringsverksamhet använda kännetecken, såsom firmaförkort— ning, firmadominant m.m. Om lagens räckvidd skulle fullständigt anges redan i rubriken, skulle denna emellertid bli lång och ohanterlig. Den gäl- lande lagen, »Lag om handelsregister, firma och prokura», har dessutom allmänt blivit kallad »firmalagen». Då förslaget upptager denna senare be- nämning anknyter det även till det sedan gammalt kända begreppet firma. Att lagen också behandlar andra kännetecken än firmor framgår av de in- ledande paragraferna.

I fråga om registrering av enskilda näringsidkare, handelsbolag m. fl upp— tager förslaget en Lag om handelsregister som behandlas närmast efter firmalagen. De regler som återstå i FmL sedan även registreringsföreskrif— terna utbrutits föreslås bli överförda till en Lag om prokura som följer i anslutning till lagen om handelsregister. Vissa ändringar föreslås dessutom i de kvarstående registreringslagarna, aktiebolagslagen, lagen om ekono- miska föreningar 0. s. v.

Efter de lagar som avses skola ersätta FmL upptages ett särskilt förslag till Lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.

Firmaregister och registreringsmyndigheter

Såsom framgår av den inledande översikten skall enligt gällande rätt varje näringsidkare som är subjekt för firmarätt i princip vara intagen i ett of- fentligt register. I registret införes icke bara näringsidkarens firma utan även vissa andra uppgifter om honom som ansetts vara av den vikt att de böra komma till allmän kännedom. Registreringen fullföljer härigenom ett offentligrättsligt syfte men den har samtidigt ett privaträttsligt ändamål.l För flertalet juridiska personer, t. ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar, är det först registreringen som ger dem rättspersonlighet och därmed sam- tidigt firmarätt.2 För enskilda bokföringspliktiga näringsidkare och för han- delsbolag är registrering visserligen i princip icke erforderlig för uppkomsten av firmarätt men registreringsskyldigheten i förening med intresset att re- gistrera firma gör att registrering i praktiken som regel blir underlaget även för deras firmarätt.

Den nuvarande registreringen av olika slag av firmasubjekt är av flera skäl i och för sig en naturlig utgångspunkt för den nya firmalagstiftningen. Som rättsgrund för firmaskydd erbjuder registrering påtagliga fördelar framför ibruktagande (se härom närmare motiven till 2 5 första stycket förslaget till firmalag). Anknytes firmarätt generellt till registrering uppnår man dessutom en i och för sig önskvärd samordning med varumärkesrätten där skyddet i första hand bygger på regi-strering (1 g VmL; jfr Vmbet. s. 63 ff. och prop. 1960:167 s. 48). Registreringssystemet skall emellertid som förut antytts även tillgodose andra ändamål än att bereda firmaskydd. Sy- stemets framtida utformning bör därför klarläggas innan de för firmalag— stiftningen grundläggande reglerna beröras.

1 Att registrerin gens syfte både är av offentligrättslig och privaträttslig natur underströks redan vid FmL:s tillkomst, se NJA II 1887 nr 3 s. 2, 20 och 33; jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 17 f. 3 För vissa juridiska personer ersättes registrering som konstitutivt moment för förvärv av rättspersonlighet av anmälan till offentlig myndighet. Detta gäller vissa samfälligheter som i stället förvärva rättskapacitet efter anmälan av styrelseval till länsstyrelsen eller sedan denna dessutom fastställt stadgar för samfälligheten (jfr lagberedningens förslag till jordabalk m. m. del II, SOU 1960: 25 s. 480). Dessa juridiska personers namn falla icke in under det nuvarande firmabegreppet men behandlas enligt förslaget som firma, se motiven till 1 och 29 55 förslaget till firmalag.

FIRMAREGISTER ocn REGISTRERINGSMYNDIGHETER 125 Registreringssystemet enligt gällande svensk rätt

Utmärkande för det nuvarande registreringssystemet är den starka splitt- ringen på olika register. Nio centralt förda register äro fördelade på sex myn- digheter medan återstående register föras lokalt hos sammanlagt 76 olika myndigheter.

Centralregister. Dessa register omfatta hela riket och föras hos myndighe— ter inom den centrala statsförvaltningen.

1. Akliebolagsregistret. Registret föres hos patentverket och omfattar aktiebolag som bildats enligt bestämmelserna i den allmänna aktiebolags- lagen (se 1, 188 och 288 55 lagen den 14 september 1944 om aktiebolag)?4 Vid 1966 års utgång var hela antalet i aktiebolagsregistret införda bolag över 107 000 och över 71 000 bestodo alltjämt.

2. Filialregistret. Detta register föres även hos patentverket och häri re- gistreras filialer för utländska bolag och föreningar som erhållit tillstånd att idka näring här genom självständigt avdelningskontor (se 1, 8, 9 och 15 55 lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket). Vid utgången av 1966 voro 33 filialer införda i registret och av dessa ägde 27 bestånd.

3. Försäkringsregistret. Registret föres hos försäkringsinspektionen och omfattar försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 1 och 3 åå lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse).—" Vid 1964 års utgång voro de i registret införda bestående bolagen 374, varav 90 riksbolag, 115 läns— och häradsbolag samt 169 sockenbolagffv 7 För— säkringsinspektionen räknar icke med någon ökning av antalet registrerade försäkringsbolag.

4. Bankregistret. Registret föres hos bankinspektionen och omfattar bankaktiebolag (se 1, 3 och 174 55 lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse).8

3 .] ärnvägsaktiebolag och kreditaktiebolag registreras även i aktiebolagsregistret. Rörande dessa slags bolag gälla emellertid i vissa hänseenden särskilda bestämmelser, se 228 5 första stycket aktiebolagslagen samt lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag och lagen den 26 april 1963 om kreditaktiebolag.

* I aktiebolagsregistretintagas också aktiebolags personalstiftelser, se 2, 16 och 22 åålagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Införing sker å upplägget för det aktiebolag till vilket stiftelsen hör. Vissa personalstiftelser föreslås bli avskaffade, se pensions- stiftelseutredningens betänkande »Pensionsstiftelser II» (SOU 1965: 41), s. 9 f.

5 I försäkringsregistret intagas på motsvarande sätt som i aktiebolagsregistret även försäk— ringsaktiebolags personalstiftelser, se 36 5 lagen om aktiebolags pensions- och andra personal— stiftelser. Jfr not 4 ovan. Elva riksholag och ett länsbolag hade överlåtit sitt försäkringsbestånd årsskiftet 1964/65. " Sockenbolag som enbart meddela husdjursförsäkring skola icke införas i registret men dessa bolag, som vid utgången av 1964 uppgingo till 608, äro anmälningsskyldiga till försäkringsinspek- tionen och skola vid anfordran lämna inspektionen vissa uppgifter om sin verksamhet, se 349 5 (1) lagen om försäkringsrörelse samt kungörelsen den 17 december 1948 med bestämmelser om skyl- dighet för vissa försäkringsbolag att göra anmälan och lämna uppgifter om sin verksamhet. 5 I bankregistret intagas på motsvarande sätt som i aktiebolags- och försäkringsregistren även bankaktiebolags personalstiftelser, se 36 5 lagen om aktiebolags pensions- och andra personal- stiftelser. Jfr not 4 ovan.

Vid utgången av 1964 funnos 16 bankaktiebolag.

5. Sparbanksregistret. Även detta register föres hos bankinspektionen och omfattar sparbanker (se 1, 3 och 90 55 lagen den 3 juni 1955 om sparbanf ker). Antalet sparbanker uppgick till 398 vid utgången av 1964. För närvarande föreligger en tendens att genom fusion sammanslå sparbanker. Under 1957 —1965 har antalet sådana banker på grund av fusion nedgått med närmare ett sextiotal.

6. Understödsföreningsregistret hos arbetsmarknadsstyrelsen. I detta re- gister införas understödsföreningar som uteslutande avse att bereda under— stöd vid arbetslöshet (se 67 och 68 55 lagen den 24 mars 1938' om under- stödsföreningar samt 1 5 kungörelsen den 24 maj 1957 om ändrad lydelse av 1 och 2 55 kungörelsen den 8 november 1912 angående tillsyn å understöds- föreningar). Antalet bestående föreningar av detta slag (arbetslöshetskassor) var 45 vid utgången av 1964. Bildandet av någon ny arbetslöshetskassa är enligt ar- betsmarknadsstyrelsen icke aktuellt för närvarande.

7. Understödsföreningsregistret hos försäkringsinspektionen. Registret omfattar andra understödsföreningar än sådana som uteslutande avse att bereda understöd vid arbetslöshet (se de under punkt 6 ovan anmärkta för- fattningsrummen) . '

Vid utgången av 1964 vorov558 bestående föreningar intagna i registret." Någon nybildning förväntas icke men en del föreningar torde komma att upphöra.” ' 4

8. Registret över sambruksföreningar. Detta register föres hos lantbruks— styrelsen och häri intagas föreningar som ha till ändamål att bedriva för— eningsjordbruk (se 1 och 3 55 lagen den 30 april 1948 om sambruksför- eningar). ' ' Antalet sambruksföreningar'var den 1 juli—1965 endast två. Inom lant- bruksstyrelsen räknar man icke med någon mera omfattande nybildning av sådana föreningar.

9. Registret över de allmänna försäkringskassorna. Registret föres hos riksförsäkringsverket och avser de kassor som jämte verket handha den allmänna försäkringen (se 1 kap. 2 5 samt 18 kap. 1 och 2 55 lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring). De allmänna försäkringskassorna äro 28 till antalet.

Lokalregister. Dessa register föras hos lokal förvaltningsmyndighet. 1. Handelsregistren. Registren föras kommunvis av länsstyrelserna där Kungl. Maj :t icke för viss stad förordnat särskild registerförare (1 & FmL).10

Fyra föreningar ha likviderat under första halvåret 1965. 1" Hos länsstyrelse och särskild registerförare föres även en förteckning över näringsidkare som gjort anmälan om idkande av näringsyrke enligt 9 5 1 mom. förordningen den 18 juni 1864 angåen- de utvidgad näringsfrihet, se 10 å i denna förordning. Förteckningen, som brukar kallas närings- registret, saknar numera praktisk betydelse och torde inom en snar framtid komma att avskaffas, jfr SOU 1962:15 s. 67 ff.

Förordnande har meddelats för 51 städer. Antalet myndigheter som föra handelsregister uppgår härigenom till sammanlagt 76. I handelsregister skola införas enskilda bokföringspliktiga näringsidkare11 samt handelsbolag (8 & FmL).12'13 Icke bokföringsskyldig enskild näringsidkare får i princip icke registreras (se härom motiven till 1 & förslaget till firmalag). Enkelt bolag kan efter ansökan införas i handelsregister och behandlas därefter som handelsbolag (8 5 fjärde stycket F mL).

Det är svårt att uppskatta antalet bestående handelsregisterfirmor. Enligt en av utredningen på grundval av uppgifter från registreringsmyndigheterna gjord beräkning var antalet vid 1951 års utgång något över 400 000.14 Sedan dess har emellertid ett stort antal firmor tillkommit. Å andra sidan har efter 1951 skett avregistrering av åtskilliga firmor och ett betydande antal företag med registrerade firmor ha upphört med sin verksamhet.

2. Föreningsregistren. Dessa register föras hos länsstyrelserna och häri registreras ekonomiska föreningar (se 1, 4, 113 och 118 55 lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar).15 Enligt en av utredningen gjord beräkning var antalet bestående ekono— miska föreningar vid utgången av 1951 nära 40 000.18 Därefter ha visser- ligen tillkommit nya föreningar men föreningar som ej längre äga bestånd ha sedan 1953 kunnat avföras ur registren (se 74 5 lagen om ekonomiska föreningar). Hos länsstyrelserna föres även en särskild förteckning över stiftelser som anmälts enligt lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser (se 1, 2 och 21 55 nämnda lag). Denna förteckning fyller emellertid endast praktiska kontrollåndamål och saknar betydelse när det gäller stiftelses förvärv av rättspersonlighet och firmaskydd. Rörande förslagets bestämmelser om re- gistrering av stiftelser hänvisas till motiven till 2 & förslaget till lag om han- delsregister; jfr förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses nanm.

Registrering sker under firma. I registret intages näringsidkaren under den firma varunder hanavser att driva sin verksamhet (se t. ex. 8 5 F mL och 193 g aktiebolagslagen jfrd med 1 5 andra stycket kungörelsen den 19

11 Om bokföringsskyldighetens omfattning se 1 och 2 ååbokföringslagen den 31 maj 1929. Denna lag är föremål för översyn, se 1963 års riksdagsberättelse I Ju 56. 1” Fartygsredare och rederier införas icke i handelsregister utan uppgifter om ägare och del— ägare intagas i stället i fartygsregistret, se 8 & tredje stycket FmL och 3 5 6 förordningen den 18 oktober 1901 angående registrering av svenska fartyg; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 26. ” Stiftelse och ideell förening som driver bokföringspliktig näring har hittills icke registreratsi handelsregister. Frågan om registrering är emellertid omstridd, se motiven till 2 & förslaget till lag om handelsregister. " Uppgifterna äro insamlade av varumärkes- och firmautredningen. " Bostadsrättsföreningar samt de i jordbrukskasserörelsen ingående kreditkassorna och deras riksorganisation registreras även i detta föreningsregister, bostadsrättsföreningarna i en särskild av— delning därav, men följa i vissa hänseenden särskilda regler, se 118 5 andra stycket lagen om eko- nomiska föreningar samt 2 och 10 åå lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar och 1 5 lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen. 15 Uppgifterna äro insamlade av varumärkes— och firmautredningen.

december 1947 om aktiebolagsregistrets förande). Förutom firman införas som regel i registret uppgifter om verksamhetens art eller allmänna beskaf- fenhet och företagets postadress. Härutöver registreras för enskild närings- idkare uppgifter om namn och hemvist och för handelsbolag motsvarande uppgifter om delägarna samt i vissa fall även uppgifter om rätten att teckna bolagets firma (se 17 och 18 55 FmL). För övriga näringsdrivande juridiska personer föreligger en mera omfattande regi—streringsskyldighet i fråga om uppgifter till resp. register. För t. ex. aktiebolag registreras förutom de för alla firmasubjekt obligatoriska uppgifterna bl.a. även uppgifter om aktie- kapitalet, akties nominella belopp, styrelsens säte och sammansättning, tiden för ordinarie bolagsstämma samt rätten att teckna bolagets firma (se 193 5 aktiebolagslagen). Det egentliga informationsmaterialet, d.v.s. bolagsord- ningar, föreningsstadgar och andra handlingar som skola inges till re- gistreringsmyndigheten, sammanföres i akter i anslutning till registret. Rö- rande förfarandet i samband med registrering av firma i handelsregister, föreningsregister och aktiebolagsregistret _ de ur firmarättslig synpunkt ojämförligt viktigaste registren _ hänvisas till redogörelser som upprät- tats av två av utredningens experter och som fogats vid betänkandet så- som bil. 2 och 3. I dessa redogörelser beskrives också närmare hur registren äro upplagda och hur de föras.

Ändamålet med registreringen. Som förut antytts har registreringen flera uppgifter. Den skall ge näringsidkaren ett visst firmaskydd och samtidigt bereda publicitet åt vissa för allmänheten särskilt viktiga förhållanden rö- rande hans företag. I fråga om näringsdrivande sammanslutningar för vilka registrering är en förutsättning för förvärv av rättspersonlighet skall re- gistreringen dessutom ge möjlighet till kontroll över sammanslutningarnas bildande och fortsatta verksamhet.

Registreringens uppgift att ge firmaskydd kommer bl. a. till uttryck genom föreskrifter att firma som registreras tydligt skall skilja sig från andra, förut i samma registrer intagna firmor (se t. ex. 10 å andra stycket FmL och 7 & tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 33). Om betydelsen av den ensamrätt i registreringsavseende som härigenom ges se vad som anförts i motiven till 4 5 förslaget till firmalag.

Registreringen skall ge publicitet åt sådana förhållanden som kunna in- verka på bedömningen av ett företags soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser (jfr NJA II 1887 nr 3 s. 2 f. och s. 20). För dem som träda i beröring med ett handelsbolag är det t.ex. av betydelse att få en veder- häftig upplysning om vilka som äro delägare i bolaget och för dem som avse att köpa aktier kan det exempelvis vara av vikt att känna till att det aktuella aktiebolaget bildats med tillskott av annan egendom än pengar (apportegen- dom). Uppgifter i dessa hänseenden skola därför införas i vederbörande regis- ter (se 18 % FmL och 193 5 tredje stycket aktiebolagslagen). Vid ingående

av avtal eller annan rättshandling med bolag bör tredje man veta vem som är behörig att företräda bolaget och uppgifter om rätten att teckna bolagets firma skola fördenskull finnas i registret (se t.ex. 193 5 13 aktiebolags- lagen). Publiceringen av de uppgifter som näringsidkaren är skyldig att låta registrera sker genom införandet i registret och kungörande av dettas inne- håll (4 5 FmL).

Registreringen är icke bara en anordning för den som vill söka upplys— ningar om en näringsidkare utan har även särskild rättsverkan. För att de förhållanden som avses med registreringen skola få giltighet mot tredje man måste de sålunda som regel publiceras på det sätt som ovan angetts. I pri- vaträttsligt hänseende har införing i register och kungörande därav den betydelsen att det som kungjorts skall anses ha kommit till tredje mans kännedom där ej av omständigheterna framgår att han varken haft eller bort ha kännedom därom (se t. ex. 7 5 FmL och 204 5 aktiebolagslagen; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 18 ff.). Ingen kan som regel åberopa okunnighet om ett i registret publicerat förhållande såvida han icke visar att han varit ur stånd att få kännedom därom.17

Kravet på registrering som förutsättning för rättspersonlighet har upp— ställts därför att först den prövning som skall föregå registreringen anses medge fullständig kontroll över att sammanslutning bildats och organiserats i överensstämmelse med de i lag angivna normerna. Dessa normer utgöra ett system varigenom man vill förebygga de risker som föreningsväsendet och framför allt aktiebolagsväsendet erfarenhetsmässigt kan medföra för all- mänheten (jfr prop. 1944: 5 s. 124 ff.). Registreringen utgör följaktligen den nödvändiga grunden för tillämpningen av de associationsrättsliga bestäm- melserna. Det förut berörda kravet på offentlighet gör sig med särskild styrka gällande i fråga om sammanslutningar som driva ekonomisk verk- samhet utan personlig ansvarighet för delägarna. Genom registrering av beslut om sammanslutnings bildande och av olika handlingar som skola upprättas i anslutning därtill skapas publicitet om föremålet för samman- slutnings verksamhet, dess ekonomiska förutsättningar, dess organ m.m. Insyn i den fortsatta verksamheten möjliggöres genom viss registrerings- skyldighet beträffande uppgifter om vidtagna åtgärder eller eljest inträffade förhållanden.

För vissa sammanslutningar nöjer man sig med att konstatera huruvida de för sammanslutningens bildande m.m. uppställda normerna följts, det s.k. normativsystemet. Systemet innebär att rätt föreligger att erhålla re- gistrering av beslut om bolags eller förenings bildande, ändring av bolags— ordning eller föreningsstadgar m.m., där beslutets innehåll och ordningen för dess tillkomst överensstämma med lagens föreskrifter samt därjämte de handlingar företes som fordras till styrkande härav. Även eljest då något

" Om publiceringens rättsverkan se även motiven till 21—23 så förslaget till firmalag. 9—5 14 796

förhållande anmäles för registrering äro förutsättningarna för meddelande av registrering noggrant angivna i lagen.

I fråga om andra sammanslutningar har man icke stannat enbart vid en prövning som innefattar undersökning att de i lag uppställda normerna iakttagits utan kräver stadfästelse av sammanslutningarnas uppkomst och underkastar deras verksamhet en uppsikt i vilken även registreringen utgör ett viktigt led. Här avsedda sammanslutningar registreras enligt motsva- rande eller liknande regler som de som gälla för förutnämnda bolag och föreningar men innan registreringsförfarandet inledes eller i samband med detta förfarande skall bolagsordning eller föreningsstadgar stadfästas eller förutsättningarna för sammanslutningens uppkomst på annat sätt sakligt prövas, det s.k. sanktionssystemet. De som vilja stifta t.ex. försäkrings- aktiebolag eller bankaktiebolag skola upprätta bolagsordning och söka Kungl. Maj:ts stadfästelse därå (4 5 1 mom. lagen om försäkringsrörelse och 4 5 1 mom. lagen om bankrörelse). Före registrering av exempelvis under- stödsförening eller sambruksförening skall registreringsmyndigheten sakligt pröva förutsättningarna för verksamhetens genomförande (70 5 lagen om understödsföreningar och 7 5 lagen om sambruksföreningar). Till före— skrifterna om stadfästelse m.m. anknytas som regel tillsynsbestämmelser enligt vilka sammanslutningarnas verksamhet underkastas s.k. materiell statsuppsikt (se t. ex. 3 5 samt 147—162 55 lagen om bankrörelse). Denna uppsikt, som bl.a. har till syfte att säkerställa att allmänhetens intressen vederbörligen tillvaratagas, karaktäriseras av att ett statligt organ, tillsyns- myndigheten, övervakar lagligheten av sammanslutningarnas verksamhet och i övrigt följer denna såvitt angår förhållanden som kunna inverka på sammanslutningarnas ekonomiska ställning eller eljest äro av betydelse för en sund utveckling av deras verksamhet (se t. ex. 147 5 lagen om bankrö- relse).18 Även för statsuppsiktens genomförande är sammanslutningarnas registrering nödvändig. Och för tillsynens utövande behöva tillsynsmyndig- heterna ha tillgång till de handlingar för vilka sammanslutningarna på grund av publicitetskravet äro registreringsskyldiga (jfr t. ex. 147 5 lagen om bankrörelse). Registreringen av de under tillsyn ställda sammanslut— ningarna är därför också som regel anförtrodd vederbörande tillsynsmyndig- het.19

Samling av anmälningar till firmaregistren. Enligt 4 5 andra stycket FmL skall en samling för hela riket av de i allmänna tidningarna (Post- och In- rikes Tidningar) kungjorda anmälningarna till handelsregistren genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register. En motsvarande bestämmelse finnes i övriga lagar där i likhet med FmL

" För sambruksföreningar är tillsynen betingad av särskilda skäl och av begränsad omfattning, se prop. 1948: 58 s. 48.

1” Jordbrukets kreditkassor registreras hos länsstyrelserna men stå under tillsyn av bankin— spektionen, se 1 och 5 55 lagen om jordbrukskasserörelsen.

kungörelse är föreskriven (se t. ex. 202 5 tredje stycket aktiebolagslagen).20 De samlingar som tryckas enligt här avsedda bestämmelser innehålla upp- gifter som införts, förutom i handelsregister, i aktiebolagsregistret, för- eningsregister, försäkringsregistret, bankregistret, sparbanksregistret, filial- registret och registret för sambruksföreningar. Samlingarna av anmälningar till dessa register utges i ett sammanhang häftesvis en gång i månaden som bilaga till Post- och Inrikes Tidningar. I varje häfte intages, särskilt för varje samling, de sedan nästföregående häfte i tidningarna införda kungö- relserna. Varje häfte innehåller register som upptager de firmor om vilka uppgifter införts i häftet. Något årsregister sammanställes ej längre.21 Utgiv- ningen av samlingarna ombesörjes genom patentverket (se kungörelsen den 21 oktober 1955 angående ändrad lydelse av kungörelsen den 21 november 1924 om införande i allmänna tidningarna av uppgifter ur aktiebolagsre- gistret m.fl. register samt om utgivande av samlingar omfattande dessa uppgifter).

Samlingen av anmälningar har i första hand tillkommit för att samman- föra de registrerade anmälningarna och sålunda åstadkomma en uppslags- bok för allmänheten. Syftet har även varit att underlätta processlegitima- tionen, alltså att göra det lättare för ställföreträdare för bolag eller förening att inför olika myndigheter styrka behörighet att företräda bolaget eller föreningen (se t. ex. 205 & aktiebolagslagen och 105 & tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar; jfr härtill NJA II 1910 nr 14 s. 153 ff.). Enligt KSkr den 21 december 191722 åligger det patentverket att ofördröjligen över- sända varje häfte av samlingen av anmälningar till varje domstol, länssty- relse och överexekutor.

Tidigare förslag till reformering av registreringssystemet m.m. Splitt- ringen av registreringen på ett stort antal myndigheter har tidigare upp- märksammats i olika sammanhang. De förslag till reformer som framförts ha främst rört registreringen i handels- och föreningsregistren, d.v.s. den lokala registreringen. Man har bl. a. föreslagit att dessa register skulle sam- manföras till ett centralt ämbetsverk, lämpligen patentverket, eftersom detta verk redan hade hand om registreringen av aktiebolagen. I andra förslag har förordats att handelsregistren helt skulle överflyttas till länsstyrelserna så att all lokal registrering blev koncentrerad till denna myndighet. Här an- tydda förslag och tidigare kritik av systemet redovisas i en 1942 avgiven promemoria med förslag angående registreringen av landets företagare (SOU

2” Beträffande vissa lagar återfinnes föreskriften i tillämpningskungörelse till lagen, se t. ex. 75 andra stycket kungörelsen den 30 juni 1952 om förande av register för ekonomiska föreningar m.m.

21 Ursprungligen försågos samlingarna årligen med ett firmaregister och ett personregister, upp- tagande de i det avsedda årets samlingar förekommande firmorna resp. personerna. Personre- gistret avskaffades 1923 och firmaregistret 1925. 22 I de vanliga lageditionerna införd under 205 % aktiebolagslagen.

1942: 23 s. 10 ff.).23 I promemorian avvisas tanken på en central registrering av näringsidkare som skola intagas i handels- och föreningsregister. Det säges att en central registrering skulle i stort sett omöjliggöra den personliga kon- takten mellan företaget och registreringsmyndigheten och sålunda icke kunna anses vara ett önskemål från företagarnas sida. Central registrering ansågs även innebära vissa nackdelar för den allmänhet som är i behov av upplysningar ur registren. Däremot framhölls att en centralisering såvitt rörde föreningar kunde medföra fördelar för de föreningar som voro an- slutna till centrala organisationer. Flertalet föreningar voro emellertid icke centralt anslutna och som regel hade föreningarna dessutom ett rent ortsligt begränsat arbetsfält.

Promemorian avsåg ej någon ändring i det gällande systemet för för- eningarnas registrering. Däremot föreslogs att registreringen av näringsid- kare som äro skyldiga att anmäla firma till handelsregister helt skulle för- läggas till länsstyrelserna varigenom antalet registreringsmyndigheter för dylika ärenden kunde nedbringas till 25.24

I yttranden över 1942 års promemoria tillstyrkte samtliga länsstyrelser utom tre förslaget eller lämnade det utan erinran. Förslaget biträddes även av flertalet av de centrala ämbetsverk och de organisationer som yttrade sig över promemorian. Förslaget ledde emellertid icke till några lagstiftningsåt— gärder.

Frågan huruvida en central registrering av föreningar borde införas dis- kuterades även av den utredning vars förslag låg till grund för 1951 års lag om ekonomiska föreningar (SOU 1949: 17 s. 90 f.).25 I betänkandet uttalades att den omständigheten att firmaskyddet skulle bli mera effektivt med en central registrering uppenbarligen ej i och för sig vore tillräckligt skäl för en sådan registrering. Det framhölls vidare att de olägenheter som kunde anses förbundna med att registreringsärendena ej handlades av central myn- dighet mer än väl uppvägdes av de påtagliga fördelar som det gällande registreringssystemet innebar, främst möjligheten till nära kontakt mellan registreringsmyndigheten å ena samt föreningarna och allmänheten å andra sidan. Till förmån för bibehållandet av gällande system åberopades även kostnadsskäl.

Vid remiss till lagrådet den 29 september 1950 av förslag till lag om eko- nomiska föreningar uttalade departementschefen att tillräcklig anledning ej förelåg, att då genomföra en ändring beträffande den myndighet som bor- de handha registreringen av de ekonomiska föreningarna. Departementsche- fen anförde vidare, att därest framdeles ur firmarättslig synpunkt nya lag- bestämmelser kunde visa sig önskvärda i fråga om registreringen av närings—

29 L'tredningsman var landssekreteraren N. Rosenius. " Som förut nämnts fördes handelsregister i stad före den 1 januari 1965 av magistrat eller, där sådan ej fanns, av vederbörande stadsstyrelse. Innan magistrats- och kommunalborgmästarein- stitutionerna avvecklades voro handelsregistren fördelade på 157 registreringsmyndigheter. Utredningsman var justitierådet Erik Hagbergh.

idkares och vissa företags firmor samt med hänsyn härtill en central regi- strering skulle visa sig påkallad, detta spörsmål torde komma att upptagas till omprövning (prop. 1951: 34 s. 85).

Första lagutskottet framhöll i sitt utlåtande över förslaget att ehuru vissa fördelar utan tvivel vore förknippade med en central registrering, på sätt gällde för aktiebolagen, det syntes utskottet uppenbart att i förevarande sammanhang tillräcklig anledning saknades att ifrågasätta någon omlägg- ning beträffande registreringen av ekonomiska föreningar (utlåtande 1951: 25 s. 26 f.).

Även för att bereda möjlighet till en allsidig statistisk information rö- rande företagen har i olika sammanhang framförts önskemål om en om- läggning av registreringen av landets företagare. Inom statistiska central- byrån pågår numera arbete med uppläggningen av ett centralt företagsregis- ter som skall utnyttjas för den statliga statistikproduktionen. Till detta re- gister återkommer utredningen nedan.

Huvuddragen av registreringssystemeti övriga nordiska länder

I Danmark finnas två centralregister, aktieselskabsregisteret och forsik- ringsregistret, för registrering av aktiebolag" resp. försäkringsbolag.” Lo- kala register äro handelsregistren”3 som utanför Köpenhamn föras kommun- vis hos polismästarna. Handelsregistret för Köpenhamn föres hos magistra- ten. I handelsregister intagas enskilda näringsidkare och näringsdrivande juridiska personer, vilka icke kunna införas i annat officiellt register, där de idka handel, hantverk eller fabriksverksamhet. Registrering är icke obliga- torisk för enskilda näringsidkare.

I Danmark införas alla uppgifter som intagits i handelsregister och kun- gjorts i den officiella tidningen (Statstidende) i publikationen »Samling af Anmeldelser til Handelsregistrene». Denna samling omfattar uppgifter an- gående enskilda näringsidkare och handelsbolag samt vissa föreningar och kassor. Samlingen utkommer i tolv häften om året och i anslutning till varje årgång utges en särskild firmaförteckning. I denna förteckning upp- tagas alla bestående handelsregisterfirmor med angivande av företagens lo- kalisering och med hänvisning till den årgång?!) och sida i samlingen där upp- gift om firman varit införd. Om firma avregistrerats under det år förteck- ningen avser utmärkes detta särskilt och firman medtages ej i senare år- gång av förteckningen. Samlingen av anmälningar liksom firmaförteckning- en utges genom handelsministeriets försorg.

Uppgifter som intagits i det danska aktiebolagsregistret offentliggöras i

” Lov af 15. april 1930 om aktieselskaber. 27 Lov af 13. maj 1959 om forsikringsvirksomhed. Lov af 1. marts 1889 om handelsregister, firma og prokura. 2" Första årgången av samlingen av anmälningar utgavs 1889.

en särskild registreringstidning som är försedd med årsregister. Tidning- ens utgivning ombesörjes av den myndighet som för registret.

I Finland föres ett för hela landet gemensamt centralregister, handelsre- gistret,30 hos patent- och registerstyrelsen. I stad hos magistrat och på landet hos häradsskrivare finnes dessutom en med handelsregistret likalydande förteckning över inskrivna anmälningar, avseende staden resp. häradet. Till handelsregistret skall anmälas firma av envar som vill idka handels-, fabriks-, hantverks- eller annan rörelse som avser ernående av omedelbar ekonomisk nytta eller försäkringsrörelse. Aktiebolag och ekonomiska för- eningar skola intagas i registret vare sig de driva näring eller icke. Från registreringsskyldighet undantagas näringsidkare inom jordbruket samt vissa smärre företagare.

I Finland utges icke någon samling av anmälningar till centralregistret. I Norge föres för alla slag av näringsidkare gemensamt handelsregister31 särskilt för varje kommun. Handelsregister föres i stad hos magistraten och på landet av sorenskriveren. I handelsregistret intagas näringsidkare som driva köpmanshandel, förlagsverksamhet, försäkringsverksamhet eller spe- dition eller som driva fabrik eller bergverk. Registreringsskyldiga äro i övrigt bl.a. också sparbanker och olika slag av mäklare. Aktiebolag och kommanditbolag skola alltid intagas i handelsregistret.

I Norge tryckas och utges varje år genom det allmännas försorg sam— lingar av anmälningar till firmaregistren som ha ungefär samma omfattning som motsvarande svenska. Liksom hos oss saknas i Norge en årlig firma- förteckning av det slag som förekommer i Danmark.

Förslaget Som framgår av redogörelsen för gällande rätt är firmaregistreringen nu fördelad mellan 82 olika myndigheter varav huvuddelen eller 76 äro lokala förvaltningsmyndigheter och återstoden centrala sådana myndigheter. Hela antalet registrerade, bestående firmor torde överstiga 500 000 och av dessa är den större delen, antagligen betydligt över 400 000, intagen i de lokala registren.

Den på så många myndigheter uppdelade firmaregistreringen har sålunda om man ser till antalet registreringar sin tyngdpunkt förlagd till de talrika lokala registren. Ur firmarättslig synpunkt innebär denna splittring olägen- heter i olika hänseenden. Den omöjliggör en direkt förhandsprövning av nya ansökningar i förhållande till alla tidigare registrerade firmor. Principiellt är en prövning av denna omfattning ett viktigt önskemål vid genomförande av ett system, där registreringen skall vara rättsgrundande. Genom att re- gistreringen sker i så många olika register blir det firmaskydd registre-

3” Förordning den 2 maj 1895 angående handelsregister samt om firma och prokura. *" Lov av 17. mai 1890 om handelsregistre, firma og prokura.

ringen nu ger i somliga fall begränsat till viss kommun eller visst län men omfattar i andra fall hela landet. Splittringen leder på så sätt till att firma- skyddet i territoriellt hänseende icke i önskvärd omfattning blir avpassat efter det faktiska behovet. Uppdelningen på en mångfald olika myndigheter är även ägnad att motverka en enhetlig tillämpning av registreringsbestäm- melserna.

De olägenheter den splittrade registreringen medför i firmarättsligt av- seende skulle enklast avhjälpas om all registrering kunde sammanföras till en myndighet. En central registrering av alla landets företagare är som förut nämnts redan på väg att genomföras inom statistiska centralbyrån. Ett centralt företagsregister har i provisorisk form färdigställts inom central- byrån under 1965. Det primära syftet med det centrala företagsregistret är emellertid att förbättra den statliga statistikens kvalitet och registrets upp- läggning och omfattning bestämmas i huvudsak av detta syfte.32 Regist- ret får icke som firmaregistren karaktären av ett offentligt register för publicering av olika för allmänheten betydelsefulla förhållanden rörande företagen. Registrets innehåll, som delvis är sekretessbelagt, blir icke ut- tömmande och av begränsad aktualitet,33 vilket gör att de där tillgängliga uppgifterna väsentligen endast kunna utnyttjas för statistisk bearbetning för statens räkning.34 I anslutning till registret saknas också ett organ som kan övertaga de nuvarande registreringsmyndigheternas granskningsverk- samhet i samband med registreringen. Inrättandet av ett dylikt organ är icke förenligt med registrets aktuella uppläggning. För det fall registret blir till- gängligt för allmänheten är det icke heller tänkbart att dit överflytta enbart den rent registrerande verksamheten. Registret självt skulle endast kunna ge en begränsad information eftersom huvuddelen av det egentliga informa- tionsmaterialet, exempelvis bolagsordningar, föreningsstadgar o.dyl., så- som hittills måste finnas tillgängligt hos den granskande myndigheten. I sin aktuella form utgör det centrala företagsregistret sålunda icke någon grund för en framtida reform av den företagsregistrering som nu sker i handelsregister, föreningsregister, aktiebolagsregistret och övriga firma- register. En särskild fråga är huruvida registreringsmyndigheterna skulle kunna använda det centrala företagsregistret som hjälp vid sin firmagransk- ning. Till denna fråga återkommer utredningen nedan.

När det gäller att tillgodose önskemålet, att vid varje firmaansökan kunna taga hänsyn till samtliga tidigare registrerade firmor, ligger det närmast att förlägga en sådan prövning till patentverket som är den mest betydelsefulla

Se Johannesson, Centralt företagsregister och partiella företagsräkningar, Statistisk Tidskrift 1963, s. 297 ff.

Registret skall årligen aktualiseras endast för nya och upphörda företag. Dessutom skall en fullständig förnyelse av registret ske åtminstone vart tredje år. Se Johannesson a. a. s. 303.

*" Möjligheten för intressenter utanför statistiska centralbyrån att använda registret bliriviss utsträckning beroende av om gällande sekretessbestämmelser komma att ändras, se Johannesson a. a. s. 299.

av de centrala firmaregistrerande myndigheterna. Patentverket är redan registreringsmyndighet för varumärken och är därjämte den myndighet som har att handlägga ärenden om godkännande av släktnamn, varigenom verket vid sin firmagranskning även kan beakta skyddade varumärken och andras släktnamn.

Den första frågan blir om all firmaregistrering kan sammanföras till pa- tentverket. Om detta icke är möjligt eller lämpligt bör undersökas hur pa- tentverket -— och även övriga registreringsmyndigheter _ skola kunna taga hänsyn till den firmaregistrering som sker utanför myndigheten.

En fullständig centralisering hos patentverket skulle visserligen möta be- tydande praktiska svårigheter genom att registret komme att omfatta mer än 500 000 företagare men en registrering av denna omfattning torde i och för sig icke vara någon omöjlighet. Emellertid bero de ändringar som kunna vidtagas i registreringssystemet för att göra registreringen bättre ägnad som underlag för firmaskydd i hög grad även av de syften som registreringen skall tillgodose vid sidan av ändamålet att bereda firmaskydd. I fråga om vissa firmasubjekt fordras för genomförande av dessa syften att registre- ringen handhas av viss central myndighet medan de beträffande andra subjekt kunna fullföljas genom lokal registrering.

Den registrering som sammanhänger med de särskilda rättssubjektens bildande är med undantag för den som sker enligt 8 & fjärde stycket FmL (enkla bolag)35 och enligt lagen om ekonomiska föreningar redan förlagd till central myndighet. När registrering uppställes som villkor för att samman- slutning skall erhålla rättspersonlighet är det uppenbarligen av vikt att re- gistreringen anordnas på sådant sätt att en enhetlig lagtillämpning sker och att fördenskull central registrering anordnas. När registreringen av aktie- bolag överfördes från de lokala registreringsmyndigheterna till patentverket åberopades också betydelsen av en enhetlig registreringspraxis som ett av- görande skäl (se NJA II 1895 nr 3 s. 107 f.). För centralregistrering talar också att den publicitet som åsyftas med registreringen bäst vinnes genom att" handlingar angående sammanslutningarna finnas tillgängliga hos en enda myndighet. Särskilt då publiciteten, såsom för aktiebolag, även avser redovisningshandlingar torde det vara nödvändigt att handlingarna samlas centralt för hela landet. I fråga om firmasubjekt som ställts under materiell statsuppsikt försäkringsbolag, bankaktiebolag, sparbanker m.fl. — till- komma ytterligare skäl för en central registrering. Övervakningen av dessa subjekt sker centralt36 och för tillsynsverksamhetens utövande krävs tillgång till de handlingar för vilka subjekten böra vara registreringsskyldiga enligt publicitetsprincipen. För en rationell anordning av det administrativa för-

” Enkelt bolag blir rättssubjekt först genom registreringen i handelsregister, se 45 5 andra stycket lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag; jfr Nial s. 60 f. och s. 71 not 2.

” Övervakning genom central tillsynsmyndighet anses bli effektivare och medge större enhet— lighet och kontinuitet i tillsynsverksamheten, se t. ex. prop. 1948: 50 s. 160 ff. angående försäk- ringsbolag samt prop. 1962: 134 s. 154 rörande sparbanker.

farandet fordras därför att även registreringen anförtros tillsynsmyndig- heten (se t. ex. prop. 1955: 3 s. 149 f. och prop. 1962: 134 s. 56 rörande bank- aktiebolag resp. sparbanker).

Som framgår av det anförda är det ur olika synpunkter angeläget att bibe- hålla central registrering hos den myndighet där den nu är förlagd. Även om vissa fördelar skulle uppnås om registreringen sammanfördes till patent- verket äro de av mindre betydelse i jämförelse med den rationalisering som vunnits genom att registreringen av de under uppsikt ställda subjekten an— förtrotts resp. tillsynsmyndigheter.

Att den centrala registreringen även ombesörjs av andra myndigheter än patentverket medför i firmarättsligt avseende olägenheter huvudsakligen i fråga om försäkringsbolag och bankaktiebolag. De firmor som registreras i understödsföreningsregistren, sparbanksregistret, sambruksföreningsregist- ret och registret över allmänna försäkringskassor äro så uppbyggda att för- växling mellan dem och i andra register intagna firmor praktiskt taget är utesluten (jfr t.ex. 9 5 lagen om understödsföreningar och 5 5 lagen om sparbanker). Myndighet som skall registrera sådan firma behöver därför icke ha tillgång till uppgifter om andra firmor än de som äro intagna i det egna registret. Annan firmaregistrerande myndighet har å andra sidan icke behov av särskilda uppgifter om dessa firmor då konkreta förväxlingsrisker saknas. Vad myndigheten bör tillse är att firma som registreras icke inne- håller sådana beståndsdelar att allmänheten förledes att uppfatta inneha- varen som understödsförening, sparbank, sambruksförening eller allmän för— säkringskassa. En sådan förprövning i samband med registreringen bör åligga myndigheten redan på grund av en allmän regel om förbud mot re- gistrering av vilseledande firma (se härom närmare motiven till 10 5 för- slaget till firmalag). Genom en dylik regel få dessa rättssubjekt även sitt firmaskydd tillräckligt tillgodosett. Från dessa firmor torde man sålunda kunna bortse i förevarande sammanhang.

Läget är i viss mån ett annat när det gäller firmor som registreras i för- säkringsregistret eller bankregistret, d. v. s. firma för försäkringsbolag och bankaktiebolag. I sådana firmor ingå ibland beståndsdelar, särskilt fanta— siord, som kunna förekomma i andra slags firmor. Till skydd för dessa bo- lags firmor borde övriga registreringsmyndigheter därför ha kännedom om bestående försäkringsbolag och bankaktiebolag. På det centrala planet kan detta åstadkommas utan någon omorganisation om patentverket får tillgång till förteckningar över de bolag som intagits i försäkrings- och bankregist- ren. Dylika förteckningar kunna upprättas och hållas aktuella utan större svårighet eftersom det sammanlagt endast rör sig om cirka 400 bolag. Vid registrering i aktiebolags- och filialregistren kan patentverket sedan grans- ka ny firma även mot firma som införts i de två andra registren. I de enstaka fall då registrering sökes av ny firma för försäkringsbolag eller bank kan försäkringsinspektionen resp. bankinspektionen utan större om-

gång erhålla uppgift om förväxlingsbara firmor av patentverket. Samordnas den centrala registreringen på sätt här angetts kunna sålunda de olika myndigheterna vid registrering av firma fungera som en enhet. De föreskrif- ter som erfordras för samordningens genomförande kunna lämpligen in- tagas i de för resp. register utfärdade tillämpningskungörelserna.

Vad därefter beträffar de lokala firmaregistrens överförande till patent— verket har särskilt den nuvarande föreningsregistreringens ändamålsenlig- het ifrågasatts. De ekonomiska föreningarna förvärva i likhet med aktiebo- lagen rättspersonlighet först genom registrering och till stöd för en central registrering kan liksom beträffande aktiebolag åberopas att den medför större enhetlighet i lagtillämpningen. Även den förut omnämnda publici- tetsprincipen kan anföras som skäl ehuru ej med samma styrka som för aktiebolag eftersom de ekonomiska föreningarna icke generellt ålagts skyl— dighet att insända redovisningshandlingar till registreringsmyndighet (jfr 44 5 lagen om ekonomiska föreningar). För en central registrering talar också ur firmarättslig synpunkt, förutom behovet av ett säkrare underlag för firmaregistreringen, det förhållandet att ett betydande antal stora för- eningar i sin verksamhet sträcka sig över mer än ett län.

De här återgivna argumenten för att centralisera föreningsregistreringen framfördes i huvudsak redan vid tillkomsten av 1951 års lag om ekonomiska föreningar. De ansågos då icke ha sådan tyngd att de kunde föranleda en ändring av det gällande registreringssystemet. Möjligheten till nära kontakt mellan länsstyrelserna, å ena, samt föreningarna och allmänheten, å andra sidan, bedömdes som så betydelsefull att den uppvägde de nackdelar som kunde anses förbundna med att registreringsärendena ej handlades av central myndighet. Erfarenheten har också visat att de ekonomiska för- eningarna i stor utsträckning icke iakttaga de formföreskrifter som stad- gas för erhållande av registrering. Felaktigheter i de för registrering ingivna handlingarna äro sålunda vanliga och bruka som regel rättas efter personlig kontakt mellan vederbörande tjänsteman vid länsstyrelsen och förenings- representanten. Sådana kontakter leda till en förenkling av hela registre— ringsproceduren, en fördel, som icke utan tvingande skäl ansågs böra upp— ges (se första lagutskottets utlåtande 1951: 25 s. 26 f.).

Att registreringen av de ekonomiska föreningarna bör bibehållas hos läns— styrelserna har även med stor majoritet förordats i svaren på firmaenkäten. I flera av svaren understrykes värdet av kontaktmöjligheten mellan läns- styrelserna och föreningarna. Det framhålles dessutom att föreningarnas verksamhet i stor utsträckning är av lokal natur och att nuvarande system därför får anses väl avvägt också med hänsyn till firmaskyddets territoriella utsträckning.

Som skäl för en centralisering av föreningsregistreringen kan icke anföras att föreningsfirma i allmänhet bör åtnjuta skydd inom vidsträcktare område än län. Antalet företagare med riksomfattande verksamhet är relativt begränsat

inom denna grupp. Och i de fall där det föreligger behov av firmaskydd inom angränsande län kan sådant skydd åstadkommas utan någon genomgripande ändring av registreringssystemet (se härom 1 och 9 åå förslaget till lag om handelsregister). Man torde också kunna ge registreringsmyndigheten till- gång till ett tillräckligt granskningsmaterial vid firmaregistreringen utan att vidtaga en så radikal åtgärd som att centralisera registreringen.

Även andra synpunkter än firmarättsliga tala för att nuvarande system för registrering av ekonomiska föreningar icke ändras. De viktigare grupperna av föreningar ha visserligen sammanslutit sig till riksorganisationer som sköta de lokala föreningarnas stadgeangelägenheter. Men de mindre för- eningarna, som icke äro anslutna till riksorganisationer och som torde ut- göra flertalet, böra bibehållas vid den ofta utnyttjade möjligheten till kontakt med myndigheterna på det personliga planet.

Då en centralisering av föreningsregistreringen icke synes vara ett intresse vare sig för företagarna eller för allmänheten förutsättes i förslaget att nu- varande registreringssystem blir oförändrat på denna punkt.

I fråga om återstående lokala firmaregister, d. v. s. handelsregistren, framstår en centralisering än mindre påkallad än beträffande förenings— registren. Handelsregistren ha som förut nämnts undergått en vis-s rationa- lisering i samband med att magistrats- och kommunalborgmästareinstitu- tionerna avvecklades den 1 januari 1965. Men registreringen är alltjämt starkt splittrad eftersom vid sidan av länsstyrelserna särskilda register- förare förordnats i 51 städer.37 För en fortsatt rationalisering av registrering— en i handelsregister genom dess överförande till patentverket skulle väl även kunna åberopas kravet på en enhetlig registreringspraxis men detta argument har icke samma styrka som i fråga om de ekonomiska förening- arna då registreringsåtgärderna som regel äro av enklare natur. Och de övriga skäl som ansetts kunna anföras till stöd för en central registrering av föreningarna ha icke någon nämnvärd betydelse i detta sammanhang.

I de svar som avgetts i samband med firmaenkäten har tanken att cen- tralisera handelsregistren nästan enhälligt avvisats medan en stor och representativ majoritet av de tillfrågade förordat handelsregistrens samman- förande till länsstyrelserna.-'is Det framhålles att en centralisering för nä- ringslivet skulle medföra stora praktiska svårigheter och en betydande om— gång. Ett fortsatt sammanförande av registren till länsstyrelserna skulle däremot innebära en för det allmänna fördelaktig rationalisering och under- lätta för näringslivet att skaffa sig kännedom om tidigare registrerade före- tag.

Härtill kan utredningen ansluta sig. Centraliseringen är obekväm för de registreringsskyldiga som, när det gäller praktiska åtgärder, t. ex. ingivande

Om skälen härför se prop. 1964: 163 s. 84. 35 Det bör påpekas att handelsregistren vid tiden för enkäten även handhades av magistrater och kommunalborgmästare.

av registreringsansökningar, äro mest betjänta av en lokal myndighet. Han- delsregistren utnyttjas dessutom i stor utsträckning av näringslivet som upplysningskälla och denna viktiga uppgift kan knappast fullföljas utan om- gång om de lokala registren ersättas av ett centralt. För ett fullständigt sam- manförande av handelsregistren till länsstyrelserna tala däremot flera skäl. Den gällande ordningen motsvarar med hänsyn till nuvarande kommunika— tionsmöjligheter icke längre något praktiskt behov. Genom uppdelningen försvåras i stället möjligheterna för näringslivet att skaffa sig kännedom om tidigare registrerade företag. Överflyttningen behöver icke nämnvärt försvåra kontaktmöjligheterna mellan myndigheter och allmänhet och väc- ker ej heller betänkligheter ur kostnadssynpunkt. På längre sikt torde man i stället kunna räkna med en kostnadsminskning eftersom omläggningen medför en rationalisering för det allmänna. Länsstyrelserna handha redan nu huvuddelen av registreringen i handelsregister, de äro dessutom registre- ringsmyndigheter för ekonomiska föreningar och besitta en betydande er- farenhet i hithörande frågor. Det lokala organ till vilket registreringen på så sätt koncentreras utgör i utomordentlig grad den regionala myndighet till vilken allmänheten i olika ärenden har att vända sig. Registren bli mera överskådliga och enhetlighet i registreringspraxis främjas.

Överflyttningens ur firmasynpunkt mest betydelsefulla verkan är emeller- tid att den skapar ett bättre underlag för firmaskyddet. Den sätter registre- ringsmyndigheten i stånd att granska varje nyanmäld firma i förhållande till alla hos myndigheten tidigare godkända firmor, vare sig de registrerats för enskilda näringsidkare, handelsbolag eller ekonomiska föreningar. Där- igenom kan firmaskyddet i territoriellt avseende utsträckas till hela länet. Detta är en angelägen reform som betingas av att kommunen numera är ett alltför begränsat skyddsområde även för åtskilliga mindre företagares fir- mor,39 något som i sin tur sammanhänger med de nya reklam- och distribu- tionsmedlen (se härom närmare motiven till 4 5 andra stycket förslaget till firmalag). Att länet göres till registreringsområde innebär emellertid icke något ställningstagande till frågan huru omfattande Skyddsområdet bör vara för varje särskild firma. Firmaskyddet behöver i och för sig icke ut- sträckas till hela registreringsenheten. Spörsmålet om skyddsområdets om- fattning kommer att behandlas i motiven till 4 5 andra stycket förslaget till firmalag.

I förslaget förutsättes sålunda att registreringen i handelsregister helt sammanföres till länsstyrelserna och att ett handelsregister anordnas för varje län. Det föreslagna registreringssystemet ger därigenom som resultat två registreringsenheter: hela riket för centralt registrerad firma och länet för lokalt registrerad.40

3” Bland dessa företagare har framträtt en tendens att inrikta verksamheten på det kommun- block till vilket hemkommunen hör. '" Länsindelningen är föremål för utredning, se 1964 års riksdagsberättelse I Ju: 24.

Omläggningen till länsvis förda handelsregister ökar säkerligen arbets— bördan för länsstyrelserna. Frågan i vad mån länsstyrelsernas personal bör förstärkas är emellertid beroende på de lokala förhållandena och synes där- för böra utredas inom varje länsstyrelse särskilt. Det är uppenbarligen av vikt att personalbehovet överses i god tid innan förslaget genomföres.

Om det sålunda blir nödvändigt att vid sidan av patentverket bibehålla länsstyrelserna såsom lokala registreringsenheter blir nästa fråga hur man med denna utgångspunkt skall kunna fullfölja den tidigare linjen att patent— verket och i andra hand övriga registreringsmyndigheter _ vid sin ny— hetsgranskning erhåller tillgång även till hos annan myndighet registrerade firmor.

Utredningen återkommer här till den tidigare uppskjutna frågan huruvida det centrala företagsregistret på denna punkt kan tjäna som hjälpregister. För detta krävs att det upptager alla registrerade näringsidkare, vilkas fir- mor böra komma i åtnjutande av skydd. Det centrala företagsregistret upp- lägges visserligen i princip som ett komplett registeril men grundmaterialets karaktär gör att viss osäkerhet måste råda om registrets fullständighet.42 Som ett allmänt krav för registrets användbarhet vid firmagranskning måste även uppställas att firmorna återges så som de registrerats och att uppgif- terna ständigt äro aktuella. I fråga om firmorna bygger grundmaterialet på innehavarnas egna uppgifter och man måste därför räkna med att åtskil- liga firmor blivit felaktigt eller ofullständigt återgivna. Med hänsyn till upp- gifternas aktualitet har förut framhållits att registret icke kan anses fylla de anspråk som måste uppställas för de firmagranskande myndigheternas del. Ur deras synpunkt är registret dessutom otillräckligt i ytterligare två väsent- liga hänseenden. Det innehåller icke någon särskild förteckning över firmor- nas huvudord, dominanter, varför granskning icke kan verkställas mot dominant som ej är firmas första ord. Vidare redovisas företagens bransch- tillhörighet huvudsakligen med tillhjälp av den internationella standard- klassificeringen ISIC43 varigenom verksamhetens art ofta blir så allmänt an- given att omfattningen av företagens firmaskydd icke kan bedömas (j fr 5 5 förslaget till firmalag).

Det material i det centrala företagsregistret som enligt det sagda kan bli aktuellt vid registreringsmyndigheternas firmagranskning kommer därige- nom att innehålla sådana luckor att registret i sin nuvarande uppläggning uppenbarligen blir otjänligt som hjälpregister. Huruvida registret i en framtid kan bli användbart vid firmagranskning är för närvarande svårt att

'" Undantag har gjorts för företagare inom jordbruket, se Johannesson a. a. s. 297 och 299. " Såsom grundmaterial för företagsregistret användes beträffande företag med anställda upp- gifter från riksförsäkringsverket baserade på underlag för beräkning av ATP-avgift m. m. och i fråga om företag utan anställda uppgifter från skattemyndigheterna grundade på företagens självdeklarationer och rörelsebilagor. Alla aktiebolag skola upptagas i registret. Se Johannesson a. a. s. 300.

43 Se Johannesson a. a. s. 300 ff.

överblicka. En fullständig komplettering av registret i ovan berörda hänse- enden sammanfaller icke med registrets tilltänkta syfte och torde dessutom bli kostnadskrävande och vara förenad med betydande praktiska svårig— heter. Härtill kommer det svårlösta problemet hur registreringsmyndighe- terna utan alltför stor omgång skall kunna få tillgång till de för dem rele— vanta uppgifterna i registret. Utredningen har av anförda skäl icke ansett sig kunna räkna med att det centrala företagsregistret inom överskådlig tid kan bli användbart vid firmagranskning.

Tidigare har talats om den svenska samlingen av anmälningar till firma- registren som sedan 1925 saknar årsregister. Det torde emellertid numera vara uteslutet att förse samlingen med en årlig förteckning över bestående firmor av det slag som förekommer i Danmark. Publikationen är genom bristen på årsregister svårtillgänglig och redan genomgången av en årgång är ett tidsödande företag. Samlingen får knappast längre någon användning för sitt egentliga ändamål och såsom hjälpmedel vid firmagranskning är den icke användbar.

Spörsmålet blir då huruvida behovet att vid firmagranskningen kunna taga hänsyn till samtliga registrerade firmor motiverar inrättandet av ett särskilt samlings- eller hjälpregister i samband med den nya firmalagens ikraftträdande. Svaret på denna fråga blir beroende av om kostnaderna för ett sådant register kunna antagas stå i rimlig proportion till det resultat som skulle kunna uppnås. Härvid måste till en början beaktas att den nuva- rande begränsade firmagranskningen rätt väl förmått fylla uppgiften att re- dan på det administrativa planet förebygga framtida konflikter. Mål om firmaintrång ha sålunda varit relativt fåtaliga. Därtill kommer som framgår av det tidigare anförda att granskningsmaterialet enligt det föreslagna sy- stemet får betydelse i väsentligt större omfattning än för närvarande. På så sätt kan firmaregistreringen bygga på ett säkrare underlag än den nu gör. Och man kan fördenskull räkna med att vinsten av ett hjälpregister på grund av kostnaderna för dess upprättande och begagnande skulle bli oviss. Vad som i detta läge på ett avgörande sätt talar emot att för närvarande in- rätta ett dylikt register är framstegen på det registreringstekniska området. Med den utveckling som de tekniska hjälpmedlen för registers förande och utnyttjande på senare år genomgått och ytterligare kan komma att genomgå, är det troligt att man i en snar framtid kan förse de firmagranskande myn- digheterna med hjälpförteckningar över firmor för väsentligt mindre kost- nader än som skulle krävas i nuläget. Det är särskilt möjligheten att an- vända automatisk databehandling som kan medföra denna kostnadssänk- ning. Hela firmagranskningen kan dessutom tänkas inom en överskådlig framtid bli överflyttad till automatisk databehandling. Under sådana för— hållanden syns icke finnas anledning att nu låta upprätta ett särskilt hjälp- register. Man bör avvakta erfarenheterna av lagens tillämpning och tills utvecklingen framtvingar en mera omfattande firmagranskning nöja sig

med åtgärder som kunna förbereda ett hjälpregister. Rörande dettas inne- håll och uppläggning hänvisas till motiven till 31 & förslaget till firmalag. Den granskningsskyldighet som åligger registreringsmyndigheterna enligt förslaget behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i anslutning till förslagets 11 5.

Enligt det danska förslaget slopas handelsregistrens anknytning till kom- munerna och uppläggas i stället enhetliga handelsregister för varje polis- distrikt. I de finska och norska förslagen föreslås icke någon ändring av nuvarande registreringssystem. Ett samlingsregister över registrerade fir— mor har endast varit erforderligt för Norges del och bestämmelse härom har upptagits i 5 25 norska förslaget till registreringslag.

Förslag till firmalag

Allmänna bestämmelser, 1—7 55

Detta avsnitt innehåller vissa begreppsbestämningar samt regler om firma— rättens uppkomst och innehåll. I 1 & bestämmes firmabegreppet. De följande två paragraferna ange olika sätt för uppkomst av firmarätt. Enligt 2 5 för— värvas sådan rätt genom registrering och inarbetning. 3 5 behandlar den firmarätt som är förenad med rätt till släktnamn. I 2 & återfinns dessutom en legaldefinition av begreppet inarbetning. 4 och 5 55 ange firmarättens innehåll. De allmänna reglerna härom finnas i 4 5 medan 5 & anger när fir— mor skola anses förväxlingsbara. De två sista paragraferna, 6 och 7 55, upptaga regler som skola tillämpas vid tvist om rätt till firmor vilka kolli- dera. 6 5 innehåller huvudregeln om tidsprioriteten som avgörande för före- trädesrätten och 7 5 ger en bestämmelse om verkan av passivitet vid kolli- Sion.

1 5. Firmabegreppet I första stycket av denna paragraf bestämmes firmabegreppet. Andra stycket

innehåller en regel om särskilt namn som i viss utsträckning kan träda i stället för firma.

Gällande svensk rätt

Enligt FmL är firma det namn, varunder bokföringspliktig näringsidkare (köpman) driver sin rörelse och som han vid därvid förekommande under- skrifter tecknar (8 g). Samma innebörd har i princip även firma som re- gistreras enligt andra lagar än F mL, alltså firma för aktiebolag, ekonomisk förening etc. I gängse språkbruk begagnas ej sällan firma såsom synonymt med näringsföretaget självt, men denna användning av ordet saknar rättslig betydelse.

Firma är i första hand namn på den person, som driver rörelsen. Enskild näringsidkares firma skall enligt 9 5 första stycket FmL innehålla hans till- namn (släktnamn) med eller utan förnamn (om släktnamn, tillnamn och förnamn se prop. 1963: 37 s. 20 f.). För den enskilde näringsidkaren blir firma en fristående benämning först om den skiljer sig från det personliga

namnet. Även i sådant fall är firman till sin natur blott ett nanm vid sidan av detta, personens namn i hans egenskap av näringsidkare. För juridisk person, som uppnår rättspersonlighet först genom att den bl.a. erhåller ett namn, som individualiserar personen, finnes icke utrymme för mer än ett namn, som betecknar rättssubjektet i dess totalitet. För juridisk person som har firma är firman följaktligen dess enda personnamn.

F irmas egenskap att vara det namn, varunder näringsidkare, fysisk eller juridisk person, driver sin rörelse innefattar principen om firmas enhet.1 Firma för en viss bestämd rörelse kan icke vara mer än en. Principen om fir'mas enhet medför att individualiseringsmedel som användas vid sidan av firma äro att betrakta som kännetecken av annan art än denna. Det rör sig här om kännetecken som näringsidkaren begagnar som beteckning på själva företaget eller någon gren därav (jfr Vmbet. s. 220). Namn av detta slag äro t. ex. fristående beteckningar på självbetjänings— och andra butiker, hotell, restauranger, teatrar och biografer. I den mån ett sådant namn åtnjuter skydd, sker detta följaktligen i annan egenskap än som firma (se härom under 2 5).

Man kan tala om personfirma, då firma innehåller personnamn. Firma, som icke innehåller personnamn utan enbart en sak- eller fantasibeteckning, kan man kalla realfirma. Enligt FmL gäller på grundval av sanningsprin- cipen tvång att använda personfirma för enskild näringsidkare och handels— bolag: firma skall visa verkliga förhållandet och i första hand återge detta sådant det återspeglas i näringsidkarens personnamn.2 Firma som registre— ras för enskild näringsidkare måste sålunda innehålla hans släktnamn med eller utan förnamn, under det att firma som registreras för handelsbolag skall upptaga alla bolagsmännens namn eller innehålla namnet på en av dem med tillägg som antyder att flera bolagsmän finnas (9 5).

För att firma i egentlig mening skall föreligga fordras, att en verksamhet utövas eller att åtminstone arbete pågår för skapande av förutsättningarna för bedrivande av en bestämd näringsverksamhet (jfr 8 5 första stycket FmL). Sambandet mellan firma och rörelse innebär, som ovan antytts, icke att verksamheten blir bärare av firman. Om en enskild näringsidkare driver rörelse under särskild firma kan rörelsen således aldrig betraktas som ett särskilt bildat rättssubjekt eller som en självständig förmögenhetsmassa.

Såsom redan berörts begränsar FmL skyldigheten att registrera firma till bokföringsskyldig näringsidkare, vilket sammanhänger med det offentlig- rättsliga inslaget i lagen. Jämte beredande av firmaskydd har ett viktigt syfte med det enligt lagen inrättade handelsregistret varit att allmänheten genom registret skall erhålla kännedom om vissa förhållanden som kunna inverka på bedömandet av ett företags soliditet och ansvarighet för ingångna för- bindelser (se NJA II 1887 nr 3 s. 2 och 20). Offentlighet i dessa stycken har

' Jfr Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 93 f. 2 Jfr Eberstein a. a. s. 85.

ansetts nödvändig huvudsakligen när verksamheten nått viss storlek och utnyttjar kredit i större omfattning (se 1884 års betänkande s. 16 och 39). Obligatorisk anmälan av firma och övriga för publicering avsedda uppgifter, som för den enskilde näringsidkaren också bedömts innebära en viss börda, har fördenskull begränsats till bokföringsskyldiga näringsidkare. Och vid sidan av denna obligatoriska anmälan ger FmL icke möjlighet till fakultativ registrering av firma för icke bokföringspliktig näringsidkare.3 Från F mL:s namnskydd ha därigenom uteslutits bl.a. sådana enskilda företagare, som äro verksamma inom jordbruket och dess binäringar och huvuddelen av företagarna inom de s.k. fria yrkena.

Emellertid har utvecklingen inom det praktiska rättslivet fört med sig, att icke bokföringsskyldiga enskilda näringsidkare i stor utsträckning be- gära registrering av firma i handelsregistren för att få namnet på sin verk— samhet skyddat. Hos de flesta registreringsmyndigheter sker icke vid fir- maanmälan någon prövning huruvida den uppgivna näringsutövningen är av sådan art eller bedrives i sådan omfattning att bokföringsplikt föreligger.4 Åtskilliga näringsidkare erhålla därför firmaregistrering utan att fylla la- gens förutsättningar härför.

Näringsdrivande juridiska personer som icke äro handelsbolag undantagas från anmälningsskyldighet enligt FmL men bli subjekt för firmarätt genom att de skola driva sin verksamhet under firma enligt särskilda regler i den associationsrättsliga lagstiftningen. Huruvida de av lagstiftningen oregle- rade ideella föreningarna och stiftelserna äro skyldiga att antaga firma när de främja sitt syfte genom att driva bokföringspliktig näring är, som nämnts i den inledande översikten, en öppen fråga.

Nordisk rätt i övrigt Som framgår av den inledande översikten ha de svenska, danska och norska lagarna om handelsregister, firma och prokura tillkommit som en produkt av skandinaviskt samarbete. Dessa lagar åtföljdes efter några år av en mot— svarande finsk förordning, nära ansluten till den svenska lagen. I samtliga lagar äro föreskrifterna om firma i huvudsak överensstämmande. Definitionen av firma i de andra ländernas lagstiftning svarar ganska väl mot definitionen i FmL. Och firmabegreppet torde ha ungefär samma inne- håll i de nordiska länderna. Dansk praxis ger dock uttryck för ett avsteg från principen om firmas enhet. Aktiebolag tillåtes sålunda att vid sidan av firman anmäla särskilt binamn, som har samma karaktär som firma. I

3 Jfr NJA II 1887 nr 3 5.16 och Eberstein, Namn och firma, s. 71 not 3 samt NJA 1933 s. 558= NIR 1933 s. 142 Savoy. ' Se Promemoria med förslag angående registreringen av landets företagare m. m. (SOU 1942: 23) s. 27 f. och näringsrättsutredningens stencilerade betänkande den 15 januari 1957 med förslag till ny näringslagstiftning, del II 5. 6.

ett 1964 avgivet förslag till lag om aktiebolag (5 2 Stk. 4) föreslås denna praxis bli lagfäst.5

I fråga om de personer som kunna vara subjekt för firmarätt föreligga vissa avvikelser mellan de nordiska lagarna. Särskilt är att märka att firma- rätt och firmaplikt i de andra länderna icke äro beroende av bokförings- skyldigheten. I Danmark och Norge sammanfalla ej heller firmarätt och firmaplikt. Såsom redan i den inledande översikten framhållits intager Dan- mark en särställning såtillvida som firmaplikt icke åligger enskild närings- idkare utan allenast juridisk person som driver handel, hantverk eller fa- briksverksamhet. Kretsen av enskilda näringsidkare som kunna vara subjekt för firmarätt är å andra sidan i Danmark betydligt vidsträcktare äni Sverige.

Förslaget Första stycket

I detta stycke bestämmes firmabegreppet och därmed också firmarättens primära objekt och dess subjekt.

Med firma skall enligt förslaget förstås »det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid därvid förekommande underskrifter tecknar». Legaldefinitionen anknyter till 8 5 första stycket FmL. Firma är sålunda även enligt förslaget sådant särskilt nanm som användes i utövning av näringsverksamhet. Men i förhållande till FmL har firmabegreppet ut- vidgats därhän att icke blott den registreringspliktige utan varje närings— idkare har firma. Att firmaskyddet på detta sätt gjorts oberoende av regi— streringsskyldigheten är på sin plats även ur den synpunkten att omfatt— ningen av denna skyldighet, som i första hand uppbäres av ett offentligt intresse, bör bestämmas på andra grunder än firmarättsliga hänsyn (se motiven till 2 5 förslaget till lag om handelsregister). Den föreslagna firma- lagen har genom utvidgningen av kretsen av firma—subjekt fått karaktären av en allmän firmalag med uppgift att reglera firmaskyddet för alla slag av näringsidkare och rättsregler av firmarättsligt innehåll ha i så stor ut- sträckning som möjligt överförts till firmalagen (jfr för varumärkesrättens del Vmbet. s. 59 f.).

När firma karaktäriseras som namn ligger däri att firma är ett indivi- dualiseringsmedel, ett kännetecken. Firma avser att både utpeka bäraren av namnet och vara ett uttryck för innehavarens person, som vid användning i tal eller skrift framkallar bilden av honom som näringsidkare och närmare karaktäriserar och framhäver honom i denna hans egenskap.6 Den i legal- definitionen, i anslutning till FmL angivna användningen av firma vid un— dertecknande —— som ursprungligen givit firma dess namn — är sålunda blott en av firmas särskilda funktioner. Genom tillägget om firmas begag-

5 Betmukniug om revision af aktieselskabslovgivningen, augusti 1964, s. 63. 5 Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 84.

nande vid undertecknande vinnes emellertid att firma i legaldefinitionen avgränsas från både varumärket och andra n'd sidan av firman använda kännetecken (se härom motiven till 2 5 ). Begagnande vid underskrift har nämligen icke någon motsvarighet i fråga om dessa senare. Endast firma tecknas vid underskrift i näringsverksamhet.

När firmas egenskap av näringsidkarens namn, hans speciella kännetecken, framhäves genom definitionen, anges samtidigt även en grundläggande för- utsättning för firmarätt. Som redan antytts ligger i ordet kännetecken att det skall vara fråga om något som äger förmåga att individualisera, att sär— skilja. Redan vid bestämmandet av lagens föremål firma och de vid sidan av firma använda kännetecknen (se 2 5 tredje stycket) — har sålunda uppställts ett allmänt krav på särskiljningsförmäga som villkor för firma— rätt. Vad detta krav i praktiken kommer att innebära behandlas under 9 5 i förslaget.

Fysisk person kännetecknas i det dagliga livet av sitt personliga namn, släktnamn och förnamn. Denna namnets allmänna funktion regleras genom NL. Men det personliga namnet användes icke enbart som kännetecken för personen som individ utan även såsom firma. När släktnamnet begagnas i sistnämnda funktion rör det sig om en namnanvändning som faller inom firmarättens område. Förslaget tager också hänsyn till släktnamnet i dess egenskap av firma. Släktnamnet som föremål för firmarätt blir reglerat ge- nom särskilda bestämmelser som upptagas i 3 5.

En betydelsefull nyhet i förslaget är, att detta icke föreskriver någon skyl- dighet för vare sig enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag att intaga släktnamn i firma.

Redan nu kombineras släktnamnet i betydande omfattning med en sak- beteckning, angivande verksamhetens art eller orten där den bedrives, eller en fantasibeteckning. I stor utsträckning bildas firma på detta sätt för att näringsidkaren skall få ett bättre individualiseringsmedel än det som er- bjudes genom användning av släktnamnet ensamt. Och det har i praktiken blivit ytterst vanligt att enskilda näringsidkare, när beteckning av nämnda slag ingår i deras firma, begagna firman med uteslutande av personnamnet. Firma framträder på så sätt i användningen såsom realfirma. Man möter firma för enskilda näringsidkare i utformning sådan som Restaurang Röda Kvarn, Modesalongen Cherie, Java-Butiken, Malva Blomsterhandel o. s.v.

Tidigare har det såsom nämnts tillmätts väsentlig betydelse att firma an- gav vem som utövade verksamheten. Utvecklingen har emellertid fört med sig att detta syfte endast ofullständigt uppnås. Personnamnet i firma, som för övrigt endast behöver bestå av släktnamnet, ger icke någon visshet om vem innehavaren är. Firman kan ha övergått på andra personer och sedan FmL:s överlåtelseregler genombrutits i praxis, kan personnamnet i firma ej längre uppfattas som en aktuell upplysning om innehavaren utan kunskap härom måste sökas i handelsregistret. Att personnamn icke ingår i firma kan

ej heller ge anledning till missuppfattningen att det är fråga om ett aktie— bolag eller en förening, då i firma för dessa subjekt skall ingå ordet aktie- bolag resp. förening. Sanningsgrundsatsen utgör därför icke heller i detta avseende något skäl för bibehållande av tvånget att intaga släktnamn i firma. Även praktiska skäl tala häremot. Personfirma av traditionell typ är ofta alltför otymplig för reklamändamål. Ett stort antal släktnamn ha dess- utom i och för sig så ringa särskiljningsförmåga att de ensamt eller såsom firmas huvudord blott ge ett firmaskydd av begränsad räckvidd. På den i enkäten gjorda frågan huruvida kravet på personnamn i handelsregister- firma bör efterges äro också flertalet svar jakande. Godtagandet av real— firma för alla firmasubjekt medför å andra sidan icke att innehavarens släktnamn faller bort vid varje firmaanvändning. Vid firmateckning skall firmainnehavare enligt utredningens förslag även underskriva sitt namn (se 30 å). Utredningen har av anförda skäl stannat vid att bruket av realfirma för enskilda näringsidkare och handelsbolag accepteras.

Förslaget att tillåta realfirma för enskilda näringsidkare och handelsbolag har biträtts av övriga nordiska länder.

De särskilda föreskrifter förslaget uppställer rörande innehållet i firma för handelsbolag återfinnas i 6 & förslaget till lag om handelsregister.

Namn på stiftelse och ideell förening faller enligt firmadefinitionen utan- för området för den föreslagna firmalagen där namnet icke användes i ut- övning av näringsverksamhet. Namn på dessa juridiska personer har det blivit vanligt att kalla firma. Utredningen har övervägt att utvidga firma- begreppet till att omfatta namn på juridisk person över huvud. Vägande skäl kunna emellertid anföras mot att inordna namn på icke näringsdrivande stiftelser och ideella föreningar under firmalagens regelsystem. Lagens be- stämmelser skulle då ej kunna göras enhetliga och samtidigt måste de avse- värt kompliceras, vilket i sin tur skulle ha försvårat en samordning av firma- lagen med VmL. Ej heller övriga nordiska länder ha velat gå denna väg. Skyddet för namn som användes i utövning av ideell verksamhet bör i stål- let behandlas i en särskild lag.

Enligt förslaget liksom i gällande rätt är firma i första hand namn på per- son. Denna person, firmarättens subjekt, benämnes i förslaget näringsidkare. Det är här fråga om näringsidkare i vidsträckt mening. Först och främst göres såsom nämnts icke som i FmL skillnad mellan bokföringsskyldig och annan näringsidkare.

Avgörande för rätten till firma bör i stället för bokföringsskyldigheten vara det verkliga behovet av firmaskydd och utvecklingen i det praktiska livet tyder på att ett sådant behov är utbrett inom alla kategorier närings- idkare. Det torde sålunda kunna förutsättas att de näringsidkare, som an— mäla sig för registrering i handelsregister utan att vara skyldiga därtill, i allmänhet ha ett reellt intresse av att få sitt namn publicerat och skyddat. I de yttranden som inkommit i anledning av enkäten, har också i regel för—

ordats att möjligheten till registrering av firma vidgas så att även andra än bokföringsskyldiga näringsidkare tillåtas att registrera firma. Huvud— delen av de svarande har ansett, att sådan möjlighet bör ges alla näringsid- kare. Det behöver sålunda icke råda något tvivel om att den föreslagna ut- vidgningen av kretsen av firmasubjekt är motiverad av ett praktiskt behov.

Till den för begreppet köpman grundläggande bokföringsplikten ha som förut omtalats knutits viktiga rättsverkningar även inom andra rättsom— råden. För köpman gälla strängare regler med hänsyn till hans försättande i konkurs och ansvar i konkursen samt i fråga om handelsköp och handels— kommission. Förslaget innebär att överensstämmelsen mellan begreppen köpman och firmasubjekt upphäves. Denna överensstämmelse har vid till- komsten av nuvarande bokföringslag ansetts vara ett värde som icke utan tungt vägande skäl borde givas till spillo (jfr NJA II 1929 nr 3 s. 113). Av värde har väl främst antagits vara att man vid tillämpningen-av de strängare reglerna för köpmän kunde räkna med att den i handelsregistret intagne näringsidkaren var att anse som köpman. När nu utvecklingen fört med sig att även icke bokföringspliktiga näringsidkare i stor utsträckning faktiskt kommit att intagas i handelsregistren och sambandet mellan firmasubjekt och köpman därigenom redan gått förlorat, synes icke heller ur denna synpunkt vara något hinder att tillmötesgå näringslivets krav att en tidsenlig firmalag skall ge behörighet att vara firmasnbj ekt åt alla slag av näringsid- kare.7

Begreppet näringsidkare bör få samma vidsträckta innebörd inom firma- rätten som det redan genom VmL erhållit inom varumärkesrätten. Med nä- ringsidkare skall sålunda enligt förslaget förstås envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. I motsats till gällande rätt äga följ- aktligen personer som yrkesmässigt utöva ekonomisk verksamhet möjlighet att förvärva firmarätt oavsett arten av deras verksamhet. I kravet på yrkes- mässighet inlägges ej någon fordran på vinstsyfte. Den omständigheten att den ekonomiska verksamheten avser att främja ett ideellt eller välgörande syfte eller att tillgodose en utomståendes, exempelvis annan företagares ekonomiska intresse, utgör icke något hinder för att betrakta vederbörande som näringsidkare enligt förslaget. I förhållande till gällande rätt innebär ut- vidgningen av näringsidkarebegreppet att till näringsidkare bl. a. komma att räknas lantbrukare, trädgårdsmästare, kreatursuppfödare, fiskare samt ut- övare av de 5. k. fria yrkena, konstnärer, författare, läkare m. fl. (jfr Vmbet. s. 213). Behörigheten att vara firmasubj ekt förutsätter icke någon viss om- fattning i fråga om den verksamhet vederbörande idkar, ej heller att näringsutövningen är av mera stadigvarande art. Även när den avser en följd av affärshändelser under kortare tid föreligger näringsverksamhet i

" Bokföringslagen är som nämnts föremål för översyn av en särskild utredning. En omarbetning av lagen enligt de givna direktiven kan även innebära att nuvarande samband mellan bokförings— pliktig och köpman försvinner, se 1963 års riksdagsberättelse I Ju: 56.

förslagets mening, t.ex. i fråga om en restaurang under en utställnings

Näringsidkare i förslagets mening äro även stiftelser och ideella för- eningar, i den mån som de främja sitt syfte genom näringsverksamhet. Aktie- bolag kunna bildas som ha till syfte att vinsten, helt eller delvis, skall till- komma annan än aktieägarna t. ex. användas till befrämjande av viss ideell verksamhet. Men det kan också vara fråga om bolag som skall driva sin verksamhet till främjande av annat företags intressen utan att vinst på den egna verksamheten åsyftas (jfr NJA II 1945 s. 444 not 1). Även dessa bolag komma — oavsett att de i sin egenskap av aktiebolag alltid äro firmasubjekt på grund av sitt ekonomiska underlag i betraktande som näringsidkare. De förvalta och förkovra förmögenhetsobjekt och bedriva därmed verksam- het av ekonomisk art.

Också statliga inrättningar och därmed jämställda institutioner eller sam- manslutningar som idka näring hänföras under den föreslagna firmalagen. Dessa firmasubjekt behandlas närmare i anslutning till 29 å i förslaget.

Enligt legaldefinitionen är firma det namn, varunder näringsidkare driver sin verksamhet. Liksom gällande rätt förutsätter förslaget att firma har ett faktiskt underlag, även om ett sådant under någon kortare tid kan saknas (18 å andra stycket). Härutinnan har icke avsetts att göra någon ändring, då förslaget använder ordet verksamhet i stället för det i FmL begagnade uttrycket »rörelse». Detta senare ord torde, såsom åsyftande en affärsrö- relse, ha en något mera begränsad innebörd än »verksamhet», som därigenom bättre harmonierar med det vidsträckta näringsidkarebegreppet i VmL och förslaget till firmalag. Genom ordet verksamhet nås även större överens- stämmelse med danskt och norskt språkbruk, där ordet rörelse saknas.

Den redan tidigare utvecklade principen om firmas enhet kommer till di- rekt uttryck i den föreslagna firmadefinitionen enligt vilken med firma för- stås »det namn» varunder näringsidkare driver sin verksamhet. Enligt för— slaget kan näringsidkare vid bedrivande av en och samma rörelse icke ha mer än en firma. Förhållandena te sig emellertid olika för enskild närings- idkare och juridisk person. I motsats till exempelvis aktiebolag som i princip har endast ett namn, omfattande hela den verksamhet bolaget bedriver, kan enskild näringsidkare ha flera företag och äga särskild firma för varje sådan enhet. Att närmare ange vad som är det karaktäristiska för en dylik enhet låter sig knappast göra. När denna fråga uppmärksammats i samband med

5 Begreppet näringsidkare är i gällande rätt ingalunda enhetligt. I förhållande till 1864 års näringsfrihetsförordning med dess trånga näringsbegrepp betecknar 10 5 IKL en väsentlig ut- vidgning, då dit hänför-es varje huvudsakligen på ekonomisk vinst för dess utövare riktad yrkes- mässig verksamhet. I VmL har även kravet på vinstsyfte bortfallit (se Vmbet. s. 212 f.). I ett år 1962 avgivet betänkande med förslag rörande den allmänna näringslagstiftningen, vari närings— frihetsförorduingen föreslås upphävd, anges den föreslagna lagstiftningen skola omfatta alla de verksamhetsgrenar, som enligt allmänt språkbruk innefattas i uttrycket näring (se SOU 1962: 15 s. 99 ff.). Detta förslag anknyter i fråga om näringsbegreppet i många avseenden till VmL men ger icke begreppet fullt samma vidsträckta innehåll som där. Firmautredningen har i yttrande över betänkandet ifrågasatt att förslagets näringsbegrepp helt anslutes till motsvarande begrepp i VmL.

registrering —— såsom i överståthållarämbetet _ har enheten i fråga ansetts liktydig med enhet i bokföringshänseende. Ett sådant enhetskriterium kan förslaget icke upptaga redan på den grund att enligt detta firmarätt också skall tillkomma icke bokföringspliktig näringsidkare.

Om något enhetskriterium icke kan anges för sådan verksamhet (rörelse) som är avsedd att bilda underlag för firma, återstår icke annat än att över- lämna åt näringsidkaren själv att avgöra, om han önskar organisera sin nä- ringsutövning i ett eller flera företag med en eller flera firmor. Detta synes ej heller väcka större betänkligheter. Förslaget förutsätter alltså såsom un— derlag för firma endast en efter fritt skön organiserad näringsverksamhet.

Ett särskilt spörsmål uppkommer emellertid i fråga om juridisk person därigenom att en sådan i olikhet med enskild näringsidkare icke kan äga mer än en firma. Det har nämligen visat sig att vissa juridiska personer ha behov av särskilt namn för del av verksamheten. Denna fråga behandlas un- der andra stycket.

Firmadefinitionen är att betrakta som likalydande i de olika nordiska för- slagen. Den något avvikande formuleringen i det norska förslaget är betingad av språkliga skäl och avser icke att avvika från de andra ländernas förslag. Om den motivering som lämnas i anslutning till firmabegreppet råder i stort sett enighet mellan de nordiska kommittéerna. Såsom redan framhållits gör dock det danska förslaget ett direkt avsteg från principen om firmas enhet, vilket avser det spörsmål som behandlas i andra stycket av förevarande paragraf.

Andra stycket

Detta stycke innehåller en bestämmelse om visst särskilt nanm vid sidan av firma.

I sitt betänkande med förslag till aktiebolagslag framhöll lagberedningen, att vid en kommande revision av firmalagstiftningen borde upptagas till Övervägande frågan om rätt för näringsidkare att jämte huvudfirma använda bifirma. För denna fråga förelåg enligt beredningens mening intresse i så— väl vårt land som de övriga nordiska länderna (se NJA II 1945 s. 218"). Att Spörsmålet om bifirma aktualiserades i samband med aktiebolagslagstiftning— en beror på det ovan påpekade förhållandet att juridisk person icke kan äga mer än en firma. En juridisk person kan visserligen vara delägare i handels— bolag eller medlem av ekonomisk förening eller innehavare av samtliga ak— tier i ett aktiebolag men detta betyder icke att mera än en firma användes för samma rättssubjekt. En juridisk person driver emellertid ofta liksom enskild näringsidkare en i olika enheter organiserad verksamhet. Särskilt i sitt förhållande till kundkrets och vissa leverantörer kan den juridiska personen då ha behov av olika namn för skilda enheter. Det särskilda nanm juridisk person kan behöva för sådan gren av sin verksamhet har man

kallat bifirma. Detta uttryck har tidigare begagnats i en mera vidsträckt bemärkelse såsom avseende varje vid sidan av den egentliga firman använt namn på en affärsrörelse eller gren av sådan rörelse (jfr Vmbet. s. 220). I förslaget användes ordet bifirma endast i betydelsen av särskilt namn för del av den juridiska personens verksamhet.

Från alla de nordiska ländernas sida har behov av bifirma vitsordats vid fusioner och jämförliga sammanslagningar av företag. Såsom exempel härpå kan tagas det fall att ett aktiebolag förvärvar samtliga aktier i ett annat så- dant bolag och låter dess verksamhet uppgå i sin egen men önskar fortfa— rande behålla dess firma såsom ett hos en speciell kundkrets inarbetat kän- netecken, vilket det därför införlivar med sin organisation såsom benämning på viss del av verksamheten. Det är sålunda den vid firman knutna kund— kretsen som gör att aktiebolaget har intresse av att behålla det förvärvade bolagets firma, och detta legitima behov synes böra tillgodoses. En väg att söka skydda firman har varit att registrera denna för ett s. k. namnskydds- bolag d. v. 5. ett bolag utan egen verksamhet men med uppgift att bevara firman åt moderbolaget. Fastän en dylik metod redan praktiserats hos oss i ej ringa utsträckning, har man varit tveksam om någon egentlig firmarätt kunde erkännas i ett sådant fall. Ett dylikt förfarande blir överflödigt när det övertagna bolagets firma kan skyddas såsom bifirma.

Även i andra fall kan behov av bifirma framträda. Ett närliggande exem- pel är, då aktiebolag förvärvar enskild näringsidkares verksamhet med till- hörande firma, som bolaget på grund av dess renommé önskar ha kvar. För att bibehålla firmarätten har förvärvet stundom skett genom ett nybildat dotterbolag, som övertagit den gamla firman och i fortsättningen tjänat som namnskyddsbolag. Man kan här fråga sig om bevarandet av firmarätten bör anordnas på så sätt att aktiebolaget införes i handelsregistret såsom ny inne- havare av firman och verksamheten. Övervägande skäl synas emellertid tala däremot. Av aktiebolagets verksamhet utgör det förvärvade företaget endast en knappast avgränsbar del för vilken en registrering i annat register synes onaturlig, liksom den ger sken av ett självständigt och avgränsat företag. Även i detta fall framstår såsom den lämpligaste utvägen att aktiebolaget får övertaga sådan firma såsom bifirma.

Bifirma kan även eljest få betydelse inom storföretagen, när vid koncern- bildning behov föreligger att driva särskilda verksamhetsgrenar under skilda beteckningar. Här har man —— i första hand av skatteskäl —— velat göra hela koncernen till en enhet. För detta ändamål begagnar man sig av avtal mellan moderföretag och dotterbolag, vilka äro av två huvudtyper: den ena har formen av arrendeavtal och den andra av kommissionsavtal. I förra fallet »arrenderar» moderföretaget, efter att i större eller mindre omfattning ha övertagit dotterbolagets tillgångar, detta bolags >>rörelse>> för att av moder- företaget bedrivas i dotterbolagets namn. Också vid ett kommissionsavtal övertager moderföretaget till större eller mindre del dotterbolagets tillgångar

och skulder, men i detta fall lämnas åt dotterbolaget att driva rörelsen i eget nanm för moderföretagets räkning. Dylika arrende— och kommissionsavtal skulle enligt utredningens förslag icke behövas för att säkerställa moderföre— tagets rätt till dotterbolagens firmor, vilka i stället kunna bli skyddade så- som bifirmor inom moderföretaget.

Förutom för aktiebolag finns ett påtagligt behov av bifirma även för ekonomisk förening, d.v.s. inom den kooperativa verksamheten. De stora konsumtionsföreningarna driva numera en mångskiftande verksamhet. Som exempel härpå kan nämnas att Konsumtionsföreningen Stockholm med om— nej d driver verksamhet som avser livsmedels-, beklädnads-, möbel-, färghan- dels- och bokhandelsbranscherna och att föreningen dessutom innehar tvät- terier, restauranger, hotell och pensionat. När en sådan förening startar ett varuhus eller en butikskedja sker det ej sällan under särskilda nanm som »Domus» och »Kvickly». För andra grenar av verksamheten användes namn som »Skokonsum», »Bokkonsum» o.s.v. Det är tydligt att dylika föreningar ha behov av reklamdugliga namn för de olika företagsenheterna med samma skydd som den egentliga firman.

Vid en koncernbildning äro förhållandena i stort sett analoga, vare sig kärnan i koncernen är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening.

Om aktiebolag övertager ekonomisk förenings firma eller förening över- tager aktiebolags firma måste i förra fallet orden ekonomisk förening och i det senare ordet aktiebolag utgå ur bifirman såsom vilseledande (se 10 5 förslaget till firmalag). Då det emellertid är den övriga delen av firma som är bärare både av goodwill och firmarätt, nås även i detta fall trots uteläm— nande av de nämnda beteckningarna för företagsform ett ur firmasynpunkt tillfredsställande resultat (se om beteckning för företagsform även under 14 S).

Det behov av ökat firmaskydd för gren av verksamheten, som föreligger för aktiebolag och ekonomisk förening, tillgodoses genom 1 5 andra stycket i förslaget: »Vad som sägs om firma skall även gälla särskilt nanm under vilket aktiebolag eller ekonomisk förening driver del av verksamheten (bi- firma).>> Formuleringen ansluter sig nära till definitionen i första stycket för att framhäva att det rör sig om ett namn som inom sitt område fyller motsva- rande ändamål som den egentliga firman och därför beredes samma skydd som denna. Utgångspunkten för den föreslagna bestämmelsen har varit, att principen om firmas enhet är av så central betydelse, att avsteg därifrån icke böra gå längre än ett påvisbart behov kräver. I överensstämmelse härmed har rätt till bifirma tillerkänts allenast de två firmasubjekten aktiebolag och ekonomisk förening. Det danska förslaget går längre och ger i anslutning till det förut berörda förslaget till ny aktiebolagslag ( 5 2 Stk. 4) sådan rätt även åt vissa andra juridiska personer som äro firmabärare.

Aktiebolag och ekonomisk förening erhålla rättspersonlighet och firma- rätt först genom registrering. Då användande av bifirma, liksom begagnande

av varumärke, är en frivillig sak, bör skyldigheten att registrera firma prin- cipiellt inskränkas till det egentliga namnet, huvudfirman. Någon skyldighet att registrera bifirma stipuleras sålunda icke. Förvärv av firmarätt till bi- firma genom registrering behandlas i 2 5.

Genom att bifirma enligt utredningens förslag blott avser sådan beteck- ning, som hänför sig till del av verksamheten, blir den begreppsligt skild från den egentliga firman, som avser företaget i dess helhet. På denna vik- tiga punkt gör det danska förslaget ett avsteg då det, i anslutning till det tidigare nämnda förslaget till aktiebolagslag, under bifirma inbegriper även två beteckningar som avse verksamheten i dess helhet, nämligen översättning och förkortning av huvudfirman. Såsom närmare utvecklas i motiven till 12 5 är enligt den svenska utredningens uppfattning översättning av firma till sin natur huvudfirma (parallellfirma) och dess hänförande under bifirma står i strid med den grundläggande principen om firmas enhet. Även firmaför- kortning är nära ansluten till huvudfirman och dess skyddande som bi- firma synes dessutom obehövligt, såsom närmare utvecklas i motiven till 2 &.

Såsom fallet är med varumärke bör det icke vara något hinder att även bifirma i reklam användes utan att sambandet med huvudfirman behöver anges. Enligt det danska förslaget skall huvudfirman tillfogas bifirman inom parentes. Erfarenheten visar, att en sådan föreskrift icke kan upprätthållas i praktiken utan att huvudfirman faller bort när bifirma användes utåt i förhållande till kundkretsen. Låter man då bifirman hänföra sig till verk- samheten i dess helhet, kommer den att i det praktiska livet framträda så— som huvudfirma och företaget erhåller två firmor av denna senare natur, vilket synes ägnat att framkalla förvirring.

I ett fall synes likväl en hänvisning till huvudfirman böra ske och vara möjlig att genomföra, nämligen vid firmateckning, och i första hand då bolaget eller föreningen ikläder sig skriftliga förbindelser. Vanligast blir väl att man begagnar sig av huvudfirman enbart. Men kommer bifirma till an— vändning vid underskrift bör den kombineras med huvudfirman. Vid firma- teckning skall fysisk person enligt förslaget jämte firman teckna sitt eget namn. I analogi härmed bör juridisk persons bifirma tecknas så, att jämte bifirman tecknas huvudfirman samt firmatecknarens eget namn. Reglerna om firmateckning ha upptagits i 30 5.

2 &. Förvärv av firmarätt

Denna paragraf behandlar i första och andra styckena olika sätt för förvärv av firmarätt. I tredje stycket stadgas om ensamrätt till annat för närings- verksamhet använt kännetecken än firma och bifirma, s.k. sekundärt kän- netecken. Fjärde stycket innehåller en legaldefinition av begreppet inar- betning.

Gällande svensk rätt

Såsom redan berörts i den inledande översikten har en naturlig följd av fir- mas sedvanerättsliga framväxande varit, att rättigheten ursprungligen an— sågs uppkomma i och med att firma tagits i bruk, och detta läge ändrades icke då registrering av firma infördes genom FmL. Trots skyldigheten att införa firma i handelsregister och trots att registreringen administrativt sett gav företrädesrätt inom registreringsområdet —— genom att firma som re- gistrerades skulle skilja sig från andra förut i registret intagna firmor (10 å andra stycket) — ansågs ibruktagandet alltjämt vara grundläggande för rättighetens uppkomst.1 Enligt gällande rätt uppstår firmarätt sålunda i princip genom firmas antagande och användande, och registrering i handels- register är icke erforderlig för uppkomsten av firmarätt.2 För flertalet juri- diska personer är dock registrering förutsättning för firmarätt på den grund att de erhålla rättspersonlighet och bli självständiga bärare av firma först genom registrering. Detta är fallet med t. ex. aktiebolag och ekonomisk för- ening. Handelsbolag däremot, som blir juridisk person redan genom bolags- avtalet, har firmaskydd så snart firman tagits i bruk.

Såsom jämväl inledningsvis berörts kan vid sidan av ibruktagande även inarbetande ge upphov till firmarätt. Inarbetandeskyddet är framför allt av betydelse för kännetecken vilka framträda som ersättare för den egentliga firman och icke omfattas av det egentliga firmaskyddet. Det rör sig här främst om firmor som i reklam och liknande sammanhang mest användas i förkortad eller eljest förändrad form men skydd har även getts för känne- tecken som bildats helt fristående i förhållande till firman. Inarbetande- skyddet stöddes ursprungligen icke av direkta lagbestämmelser utan har uppnåtts i rättspraxis.3 Av samma natur som KF (Kooperativa förbundet) äro t. ex. Sara för Stockholmsdistriktets Allmänna Restaurangaktiebolag, NK för Aktiebolaget Nordiska Kompaniet, Esselte eller SLT för Aktiebolaget Sveriges Litografiska Tryckerier och Sydkraft för Sydsvenska Kraftaktie- bolaget. En dominerande beståndsdel av firma, s.k. firmadominant, vilken användes såsom ersättare för den egentliga firman, är att betrakta på mot- svarande sätt som firmaförkortning, där dominanten icke redan åtnjuter skydd som firma på grund av det förväxlingsskydd som tillkommer firman i dess helhet.4

En betydelsefull förstärkning av rätten till inarbetat kännetecken som

1 Se Eberstein, Namn och firma, s. 62 ff.; jfr 1884 års betänkande s. 12. 2 Jfr NJA 1931 s. 82 Tattersall, NJA 1933 s. 558= NIR 1933 s. 142 Savoy, NJA 1936 s. 311 = NIR 1936 s. 180 Fläkta Örn, SvJT 1938 ref. s. 88 Göteborgs fastighetsägareförening samt i fråga om registreringens betydelse särskilt NJA 1950 C 643 = NIR 1950 s. 208 Tällgårdens Turisthotell, NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A-Bilskolan och NJA 1959 s. 497 = NIH 1960 s. 121 Lätt- betonghus. 3 Se NJA 1941 s. 672= NIH 1942 s. 91 KF (Kooperativa förbundet,förcning u. p. a.) då grundernaför 6 5 första stycket FmL åberopades och NJA 1964 5.259 = XJR 1966 5.64. Ljungs Armaturfabrik där domstolarna hänförde sig till grunderna för 200 & aktiebolagslagen; jfr Eber- stein, Individualiteten, s. 19 ff. * Jfr Eberstein a. a. s. 23 f.

även kom firma tillgodo genomfördes såsom förut nämnts 1942 i IKL (9 5 första stycket). Stadgandet gav ett allmänt skydd för varje kännetecken som inarbetats för någons näringsverksamhet eller däri utbj udna varor eller pres- tationer (prop. 1942: 257 s. 16 ff. och justitiedepartementets i prop. intagna promemoria 1942: 1 s. 21). Genom stadgandet i fråga blev intrångshandling även belagd med straff. Men den rätt som vinnes har icke samma omfatt- ning som egentlig firmarätt. Stadgandets tillämpning är begränsad till de mera svårartade fall, där intrångshandlingen begåtts med uppsåt att fram— kalla förväxling. Å andra sidan utsträckte 1942 års lagstiftning skyddet till kännetecken som tidigare icke beaktats i lagstiftning eller rättspraxis. I fråga om firma märkes särskilt att skyddet utvidgades till att omfatta även namn som icke bokföringspliktig enskild näringsidkare inarbetat i sin verk— samhet. Här har praxis sedan byggt vidare och »jämlikt grunderna» för 9 5 första stycket IKL förlänat icke bokföringsskyldig enskild näringsidkare en med firmarätt likvärdig rätt till sådant nanm.5 Och såsom nämnts är skyd- det så vidsträckt att det innefattar alla slag av kännetecken som brukas i näringsverksamhet, även t.ex. namn på hotell, restauranger, teatrar, bio- grafer och andra nöjesetablissement.

För att ett kännetecken skall anses inarbetat fordras att det är allmänt känt såsom beteckning för viss näringsverksamhet.6 Det krävs vidare att kännetecknet är inarbetat här i riket. Sistnämnda krav innebär icke, att in- arbetande behöver ha skett över hela landet. Det avgörande är om känne- tecknets användande gjort det allmänt känt inom den krets för vilken det närmast är avsett. Har ett kännetecken inarbetats endast i viss del av riket synes ingripande icke kunna ske mot den som använder liknande känne- tecken i annan del av landet (prop. 1942: 257 s. 18).

Som framgår av den inledande översikten faller firma in under VmL så snart den användes såsom varukännetecken (3 & VmL). Förvärvet av ensam- rätt till firma regleras emellertid enbart inom firmarätten (Vmbet. s. 226).

I fråga om utländsk firma har Pariskonventionens enda firmarättsliga stadgande, artikel 8, redan berörts i den inledande översikten.7 Enligt denna artikel skall firma, »vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller icke, utan villkor av anmälan eller registrering åtnjuta skydd i samtliga unionsländer».

Särskilda bestämmelser om firmaskydd i överensstämmelse med konven- tionen ha icke utfärdats i Sverige. I praxis har utländskt företags firma

5 Se NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A—Bilskolan. Jfr NJA 1941 5.672 = NIR 1942 s. 91 KF. 7 Jfr Eberstein, Immateriellt rättsskydd, s. 113 f.; se även Olsen, Pariskonventionens artikel 8, NIR 1953 s. 104 ff., och diskussionen härom vid åttonde nordiska mötet för industriellt rättsskydd i Helsingfors 1953, NIR 1954 s. 15 ff., särsk. inlägg av Eberstein, s. 23 ff., och v. Zweigbergk, s. 34 f., ävensom Eberstein, Pariskonventionens artikel 8, NIH 1957 s. 80 ff. 3 NJA 1925 s. 338 och 340 Borsalino och Salamander, NJA 1939 s. 389 = NIR 1939 s. 117 Ex—Lax, RA 1940 s. 33 = NIR 1940 s. 83 Liberty sathIR 1961 s. 220 Huckel; jfr Eberstein, Immateriellt rättsskydd, s. 120 ff. och 145 ff.

emellertid oberoende av registrering skyddats, när det utländska företaget utsträckt sin verksamhet eller vidtagit åtgärder för att utsträcka sin verk- samhet hit.3

Genom inarbetning förvärvar även utländskt företag rätt enligt 9 5 första stycket IKL. Det är nämligen utan betydelse för stadgandets tillämpning om den som inarbetat kännetecken driver verksamhet här i landet eller utomlands. Avgörande är endast att inarbetning föreligger här i riket.

Utländska bolag och föreningar som erhållit tillstånd att genom filial idka näring här i riket skola, såsom förut nämnts, anmäla firma till ett särskilt hos patentverket fört filialregister. Genom registreringen erhåller firman för den här i riket etablerade filialen motsvarande skydd som firma för svenskt aktiebolag. Endast ett mindre antal utländska företag har utnyttjat denna möjlighet. I stället bilda de i regel svenska dotterbolag.9

Vid registrering av firmor tages i allmänhet icke hänsyn till utländskt kännetecken. Undantag utgöra lagen om försäkringsrörelse (7 5 andra styc- ket och 171 5 andra stycket) och lagen om bankrörelse (6 5 andra stycket) som stadga registreringshinder för firma, som icke tydligt skiljer sig från här i riket allmänt känd benämning på utländsk försäkringsanstalt resp. ut- ländsk bankinrättning. Dessa föreskrifter ge ett visst firmaskydd grundat på inarbetning men ha till främsta syfte att i det allmännas intresse före- bygga registrering av firmor, som äro ägnade att vilseleda allmänheten.

Nordisk rätt i övrigt I den inledande översikten har redogjorts för den inom lagstiftningen mot illojal konkurrens viktiga olikhet de nordiska länderna emellan, som består i att Sverige saknar men de övriga länderna äga en s. k. generalklausul mot illojal konkurrens, vilken förbjuder varje konkurrenshandling som strider mot god affärssed. En jämförelse mellan Sveriges och övriga länders firma- regler blir missvisande, om man icke tager hänsyn till att denna klausul innebär en viss komplettering av de andra ländernas firmaregler.10

Även i de andra nordiska länderna gäller, såsom tidigare i olika samman- hang berörts, i viss utsträckning skyldighet att registrera firma i handels— register. Danmark skiljer sig i detta avseende från de övriga länderna ge- nom att enskild näringsidkare som använder sitt eget namn som firma, icke är anmälningsskyldig.

Med hänsyn till firmarättens uppkomst intager Finland en särställning såtillvida som rättsskyddet för firma där är knutet till registrering och inar- betandeskydd inom firmarätten är okänt, liksom även särskilt skydd för

Om utländska rättssubjekts rätt till näringsutövning här i riket och om ändringsförslag be— träffande lagstiftningen rörande sådan rätt för utländska rättssubjekt, se SOU 1962: 15 s. 77 ff.

"' Jfr Andreasen, Varemwrkeretten i konkurrenceretlig belysning (1948), s. 178 ff., Hakulinen, Förslag till revision av varumärkeslagstiftningen (Kommittébetänkande 1945: 2), s. 33, Thom- messen, Den norske »generalklausul» i praksis, NIR 1948 s. 17 f. samt Knoph, Åndsretten (1936), s. 543 ff.

sekundära kännetecken. I sistnämnda båda avseenden kan dock general- klausulen mot illoj al konkurrens tänkas ersätta bristen på uttryckliga regler.

I Danmark och Norge uppkommer firmarätt liksom i Sverige genom ibruktagande oberoende av registrering. Liksom hos oss blir registrering (lock rättsgrundande för sådan juridisk person, som får rättspersonlighet och därmed firma först genom att registreras.

På samma sätt som i Sverige skyddas firma och sekundära kännetecken i Danmark genom särskilda bestämmelser i lagstiftningen mot illojal konkur- rens. I denna lagstiftning stadgas bl. a. förbud mot att i förvärvssyfte använ- da nanm, firma, affärskännetecken eller liknande på sådant sätt, att det är ägnat att medföra förväxling med annans behörigen använda kännetecken. På grund av detta stadgande har förväxlingsskydd i praxis tillerkänts icke blott inarbetade kännetecken utan även kännetecken som endast tagits i bruk. Under 1 5 har nämnts att förkortning och översättning av aktiebolags firma i Danmark kan registreras som bifirma (binavn) för bolaget.

I Norge åtnjuta firma och firmaliknande namn utanför firmalagstiftning— en intrångsskydd enligt en alltjämt gällande bestämmelse om »utilbörlig bruk av forretningsnavn» i 1910 års varumärkeslag (& 26). I bestämmelsen, som kvarstår även efter nya varumärkeslagens ikraftträdande, stadgas för- bud mot att ge verksamhet eller företag namn, som är ägnat att framkalla förväxling med annans tidigare behörigen använda namn för verksamhet el- ler företag av samma eller liknande slag. Detta förväxlingsskydd föreligger oberoende av inarbetande.

Förslaget Första stycket

Ensamrätt till firma förvärvas enligt första stycket genom registrering.

Teoretiskt sett innebär det en betydelsefull nyhet, att firmarätt icke längre vinnes genom ibruktagande utan först genom registrering. Från prak- tisk synpunkt är dock ändringen icke så omfattande.

Till en början är att märka att den nya regeln får väsentligt olika bety- delse för olika grupper av firmasubjekt. För flertalet juridiska personer, däribland aktiebolag och ekonomiska föreningar, för vilka rättssubj ektivitet och firmarätt är knuten vid registreringen, medför den nya ordningen ingen ändring. En annan grupp av firmasubjekt utgöres av de genom förslaget nytillkomna, alltså de icke bokföringspliktiga näringsidkarna. Dessa nä- ringsidkare, som tidigare endast kunnat förvärva firmarätt genom inarbe— tande, komma genom att kunna registrera firma i ett gynnsammare läge än förut. Inarbetning förlänar nämligen, såsom närmare utvecklas under andra stycket, en praktiskt sett svagare rätt än den som uppkommer genom regi- strering.

Den grupp av näringsidkare i fråga om vilka förslaget i realiteten över- flyttar firmaförvärvet från ibruktagandet till registreringen, inskränker sig därigenom till bokföringspliktiga enskilda näringsidkare och till handels- bolag. För dem kan ändringen ses som en naturlig utveckling av den nuva— rande ordningen. De äro enligt denna registreringspliktiga och registrering är avsedd att föregå firmas ibruktagande (8 & första stycket F mL). I prak- tiken blir registrering därigenom redan nu som regel underlaget för deras firmarätt.

Ännu en viktig synpunkt talar för att firmarättens uppkomst knytes till registreringen i stället för till ibruktagandet, nämligen hänsyn till rättssä- kerheten. När firmarätt uppstår redan på grund av ibruktagande blir firma- rätten ofta okänd utanför en snäv krets av näringsidkare. Och det är en källa till otrygghet över hela firmaområdet att senare tillkommen men väl- renommerad firma riskerar att få vika för en annan mer eller mindre obe- kant firma som tagits i bruk tidigare. Registrering är dessutom i jämförelse med ibruktagande ett bättre medel för förvärv av rättsskydd genom de prak- tiska fördelar som registreringen ger. Dessa ha tidigare utförligt prövats vid övervägandet av systemet med registrering av varumärke (Vmbet. s. 60 f.). Utredningen vill särskilt understryka att den offentliga registrerings— akten, föregången av registreringsmyndighetens prövning, ger näringsid- karen en rätt som är preciserad till föremål, omfattning och tidpunkt för ensamrättens uppkomst. Vid en konflikt kan ensamrätten på ett enkelt sätt styrkas genom förebringande av ett av myndigheten utfärdat registrerings- bevis, medan varje annan bevisning om tillvaron av ensamrätten blir över- flödig. Registreringen ger på detta sätt förvärvet en annan grad av säkerhet än ibruktagandet som ofta nog är svårare att påvisa. Det bör emellertid fram- hållas att det icke varit möjligt att förläna registreringen den betydelse som helst bör tillkomma den i ett system, där en sådan åtgärd skall vara i första hand rättsgrundande, och som den äger inom varumärkesrätten. För detta krävs nämligen centralregistrering, som man, i motsats till vid varumärke, för närvarande av praktiska och ekonomiska skäl icke velat föreslå i fråga om firma. Därigenom kan en registrering av förväxlingsbara firmor i olika register icke helt förekommas (jfr avsnittet om registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet, infört efter motiven till förslagets 11 5).

Genom att registreringen blir rättsgrundande torde handelsregistren bättre än hittills kunna fylla sin Viktiga uppgift som upplysningskälla för myn- digheter och näringsliv. Intresset för registrering av firma lärer nämligen komma att öka. Och på så sätt kunna registren i större omfattning än nu redovisa uppgifter om vem som står bakom företag, om hur företagens an— svarighetsförhållanden äro ordnade o. s. v.

Förslaget att registrering skall grunda firmarätt skall också ses såsom ett led i en samordning av reglerna inom firmarätten och varumärkesrätten. Med VmL ha användningsområdena för firma och varumärke i stor utsträck-

ning kommit att täcka varandra.11 En samordning av de olika regelsystemen ter sig därför nödvändig. Eljest kunna konflikter på grund av kollisioner mellan kännetecknen icke lösas på ett tillfredsställande sätt.12

Det är också en internationell tendens att överge förstebrukareprincipen till förmån för registreringsprincipen.

I den mån registreringens ökade betydelse kan tänkas stegra antalet s. k. döda firmor resp. spärregistreringar, torde man komma till rätta därmed dels genom det utrensningsförfarande, som efter förebild från aktiebo— lags- och föreningslagstiftningen — föreslås i 22 & förslaget till lag om han- delsregister, och dels genom reglerna om användningstvång och ogiltighets— talan i 18 å förslaget till firmalag.

Enligt 1 5 är firmas funktion att känneteckna fysisk och juridisk person i deras verksamhet som näringsidkare. Endast det som är eller visat sig ägnat som kännetecken för näringsverksamhet är föremål för skydd på grund av registrering. Bestämmelser om kravet på individualiseringsförmåga eller särskiljningsförmåga som villkor för registreringsskydd ges i 9 5.

Registrerhar är förutom firma även bifirma. Detta framgår av 1 5 andra stycket enligt vilket bifirma följer reglerna om egentlig firma. Övriga för näringsverksamhet använda kännetecken kunna icke registreras. De bli föremål för behandling i denna paragrafs tredje stycke. Firmarätt som sam- manhänger med rätt till släktnamn behandlas i 3 5.

Detaljbestämmelser om registrering ges i 9—13 55 och i särskild lagstift- ning om registrering av olika slag av firma.

Mellan de nordiska länderna har uppnåtts enighet om att registrering skall vara grundläggande för uppkomsten av firmarätt. Det danska förslaget låter vid sidan härav, till skillnad från övriga länder, även ibruktagande medföra firmarätt.

Andra stycket

Detta stycke behandlar förvärv av ensamrätt till firma genom inarbetning.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt åtnjuter firma — och däri innefattas även namn på icke bokföringsskyldig näringsidkare enligt 9 5 första stycket IKL eller grunderna för detta stadgande skydd på grund av inarbetning. Då firmalagen är avsedd att så långt möjligt omfatta alla reg— ler om skydd för firma och därmed jämställda kännetecken, som hänföra sig till näringsidkarens verksamhet, har förslaget från IKL till firmalagen över- fört hithörande inarbetandeskydd och samtidigt utvidgat detta på motsva— rande sätt som redan genomförts i VmL (se 2 5 VmL samt Vmbet. s. 61 ff. och s. 225).

Skyddet för inarbetat kännetecken uppbäres av att dess innehavare måste

" Jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 16 ff. ” Jfr NJA 1961 s. 590 = NIR 1961 s. 217 Adam och Eva, särskilt patentverkets yttrande. 11—514796

sägas ha ett naturligt anspråk på rättsskydd. Inarbetningen innebär, att kännetecknet använts i sådan omfattning — och därigenom blir inarbetandet lättare att styrka för rättsinnehavaren och lättare att konstatera för tredje man än ett blott ibruktagande —— att det efter hand erhållit ett ekonomiskt värde, en goodwill, som det framstår som en viktig rättslig uppgift 'att skydda mot intrång. Det är detta ekonomiska värde intrånget avser vare sig det hänför sig till en inarbetad eller en registrerad firma. Påföljden bör fördenskull i båda fallen vara densamma. I överensstämmelse härmed har utredningen, i analogi med motsvarande regler i VmL, uppställt registrering och inarbetning såsom i princip likvärdiga grunder för förvärv av firmarätt och genomfört ett enhetligt sanktionssystem vid firmaintrång. Straff och skadeståndsskyldighet inträda vid sådant intrång, vare sig firman är regi- strerad eller inarbetad. Andra stycket i förevarande paragraf har utformats så, att »har firma blivit inarbetad äger innehavaren ensamrätt även utan registrering». Om denna bestämmelse har enighet nåtts mellan de finska, norska och svenska kommittéerna. Däremot gör det danska förslaget, i an- slutning till den danska varumärkeslagen, redan ett ibruktagande till en med registrering likvärdig grund för förvärv av firmarätt.

I vad mån ett inarbetandeskydd är ägnat att försvaga intresset för registre- ring har tidigare uppmärksammats vid utarbetandet av VmL (Vmbet. s. 62). För firmarättens del motverkas ett sådant resultat i fråga om en stor del av firmasubjekten även av det legala tvånget att registrera firma. Juridiska personer måste i allmänhet registrera firma för att uppnå rättspersonlighet. Och handelsbolag vilka som förut nämnts få rättspersonlighet utan registre- ring bli enligt förslaget alltid skyldiga att registrera firma (2 5 förslaget till lag om handelsregister). En viktig drivfjäder för intresset att söka registre- ring blir dessutom behovet av att från början av en verksamhets bedrivande äga tillgång till en skyddad firma. Brukaren av en oregistrerad firma löper risken att bli utesluten från fortsatt begagnande av firman genom att annan registrerar eller hinner inarbeta samma eller liknande firma. Det finns så- lunda knappast någon anledning att befara en minskning av antalet firma- registreringar om inarbetandeskydd ges ökad betydelse för oregistrerade kännetecken. Ett påtagligt intresse för firmaregistrering kan också, som förut nämnts, redan nu konstateras bland näringsidkare som icke äro skyl- diga att anmäla firma. Och det kan antagas att intresset för registrering avsevärt stiger när handelsregistren öppnas för alla enskilda näringsidkare och insikten om registreringens fördelar i skyddshänseende vunnit insteg inom näringslivet.

Att registrering i praktiken bereder en förmånligare ställning än inarbet— ning är påtagligt. Om konflikt uppstår behöver innehavare av registrerad firma icke föra särskild bevisning om firmarättens tillvaro och föremål. På grund av regeln i förslagets 4 5 andra stycket behöver han i allmänhet ej heller framlägga bevisning om skyddsområdets omfattning. Den som åbe-

ropar inarbetning måste däremot visa att firmans begagnande lett till inar— betning och i regel också styrka tidpunkten härför samt omfattningen av det geografiska område, där inarbetningen består.

Ensamrätt på grund av inarbetning är vidare enligt sakens natur för sitt bestånd beroende av att firman genom olika åtgärder förblir så allmänt känd att den kan anses inarbetad. För vidmakthållande av firmarätt genom registrering erfordras visserligen på grund av reglerna om användningstvång (18 å andra stycket) viss användning av firman. Här räcker det emellertid med användning i betydligt mindre omfattning än som förutsättes för att uppnå och vidmakthålla inarbetning.

En annan fördel som är förbunden med registreringen är den att registre- ringsmyndigheten i viss utsträckning kan förhindra att annan näringsidkare inkräktar på firmainnehavarens rätt. Detta blir möjligt genom den likhets- granskning i förhållande till förut registrerade firmor som myndigheten skall företaga vid ansökan om registrering av ny firma. Enligt förslaget ålig- ger det visserligen myndigheten att även beakta tidigare genom inarbetning uppkommen ensamrätt till förväxlingsbara kännetecken. Men denna före- skrift får huvudsakligen betydelse, om dessa redan äro kända för registre- ringsmyndigheten eller genom invändning komma till myndighetens kän- nedom. Likhetsgranskningens omfattning behandlas närmare i anslutning till 11 5.

I FmL (7 5) och ett flertal andra lagar med firmarättsligt innehåll finns en presumtionsregel enligt vilken det som införts i firmaregister skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, såvitt icke av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom. Beträffande ill— nebörden av denna presumtionsregel och dess betydelse med avseende på fir- marätten hänvisas till motiven till 21 och 22 55.

I vissa fall kan inarbetning förstärka eller komplettera det skydd som erhållits genom registrering, t. ex. när den registrerade firman i sig själv har låg särskiljningsförmåga, när det gäller Skyddets utsträckning utanför den bransch till vilken firmaskydd enligt huvudregeln är begränsad (5 5 första och andra styckena), vid kollision med äldre firmarätt vars inneha- vare visat passivitet emot den yngre rätten (7 5 första stycket) samt vid in— trång under tiden mellan en registreringsansökan och dess beviljande (23 5).

I motsats till firma och bifirma, som kunna få skydd genom såväl re- gistrering som inarbetning, kunna övriga kännetecken, vilka behandlas i tredje stycket, vinna skydd endast genom inarbetning.

Fastän ett ibruktagande icke enligt förslaget är i stånd att ge upphov till firmarätt finns icke något hinder att av billighetsskäl förläna ibruktagen firma ett visst rättsskydd. Detta har utformats i analogi med skyddet för ibruktaget kännetecken i VmL (Vmbet. s. 66 ff.). Förslaget söker sålunda förhindra den, som har vetskap om att firma redan tagits i bruk av annan, att få firman registrerad för egen räkning och där registrering likväl skett

ges innehavaren av den ibruktagna firman rätt att föra talan om registre- ringens hävande (11 & punkt 6 och 18 å).

Tredje stycket

I detta stycke stadgas om ensamrätt till sekundära kännetecken.

I motiven till 1 5 har utredningen understrukit betydelsen av att princi- pen om firmas enhet upprätthålles. Som en viktig konsekvens av denna princip har också framhållits att vid sidan av firma använda, skyddsvärdiga kännetecken måste skyddas i annan egenskap än som firma. Det rör sig här om kännetecken med en i förhållande till firma begränsad uppgift. Dessa kännetecken benämnas i förslaget sekundära kännetecken, eftersom deras uppgift blott är att inträda i en del —— ehuru ibland i en ganska stor del — av firmas funktioner som kännetecken för ett företag i dess helhet. Sekun- därt är kännetecken som vid sidan av firman begagnas såsom beteckning på sj älva företaget eller någon gren därav. Huruvida kännetecken är sekun- därt får avgöras med utgångspunkt från de faktiska förhållandena. Till led- ning blir närmast kännetecknets utformning och hur det användes i prakti- ken. Strängt taget har även bifirma naturen av sekundärt kännetecken men står firma så nära att bifirma regleras för sig (1 5 andra stycket). Når utred— ningen talar om sekundära kännetecken inbegripes fördenskull icke bifirma.

Närmast firma bland de sekundära kännetecknen stå de olika typer av firmaförkortningar, som berörts i redogörelsen för gällande rätt, samt fir— madominanter, t. ex. Gripen för Fastighetsaktiebolaget Gripen i Norrköping och Mea för Militär Ekiperings Aktiebolaget (M.E.A.).

Men sekundärt kännetecken framträder även i stor utsträckning som helt fristående i förhållande till firma. I likhet med firma utgöras dessa beteck— ningar ofta av ord, t. ex. Aktiebolaget Svensk Filmindustris biografnamn i Stockholm Röda Kvarn, Skandia o. s. v. och de genom initiativ från allmän- hetens eller de anställdas sida bildade namnen Tuppen (ursprungligen varu- märke) för Norrköpings Bomullsväfveri Aktiebolag och Kulan för Aktiebola- get Svenska Kullagerfabriken. Som fristående beteckning för ett företag uppträder ibland också en telegramadress såsom Choklad—Thule för Aktie- bolaget Förenade Chokladfabrikerna (numera Choklad-Thule Aktiebolaget Förenade Chokladfabrikerna). De sekundära beteckningarna framträda även Såsom kännetecken av utstyrselliknande slag eller av akustisk art samt i form av slagord. Exempel tillhörande den förra gruppen äro utstyrsel av affärshandlingar och affärsvagnar samt särskild klädsel på personal på 110- tell och restauranger i den mån de kunna anses utgöra kännetecken för viss näringsverksamhet. I fråga om akustiska kännetecken kan nämnas att t. ex. djurläten utomlands ha kommit i åtnjutande av rättsskydd.

De sekundära kännetecknen förete i fråga om utformning, uppkomst och fortsatt utveckling en mångfald variationer. De anförda exemplen visa att ett

sekundärt kännetecken kan utgöras ej blott av ord eller bokstavskombina- tioner utan även av andra slags beteckningar och att kännetecknet ibland växer fram oberoende av firmainnehavarens egna handlingar genom åt- göranden från utomståendes sida. I den fortsatta användningen ges exempel på såväl att namnet begagnas i så betydande utsträckning att det i reklam- avseende träder i stället för den egentliga firman, som att det blott begagnas jämsides med denna. Med hänsyn till den växlande mångfalden av sekun— dära kännetecken böra dessa icke kunna registreras utan inarbetandeskydd bör såsom hittills vara tillräckligt. I enlighet härmed har i tredje stycket upp— tagits stadgande att »genom inarbetning förvärvas ensamrätt jämväl till annat för näringsverksamhet använt kännetecken» — än firma —— samt att vad om inarbetad firma sägs »skall äga motsvarande tillämpning på känne— tecken som nu sagts».

Ett än effektivare skydd än enligt förevarande paragraf kunna vissa se- kundära kännetecken, exempelvis flertalet firmadominanter och firmaför- kortningar, erhålla genom registrering som ordmärken enligt VmL. På samma sätt som enligt gällande rätt kan dessutom firmadominant komma att skyddas redan på grund av det förväxlingsskydd som tillkommer firman i dess helhet, t. ex. den förut nämnda dominanten »Gripen» i Fastighetsak- tiebolaget Gripen i Norrköping, vilket ord i sin egenskap av firmans mest framträdande beståndsdel är förväxlingsbart med firman i dess helhet.

Rörande inarbetning av sekundärt kännetecken hänvisas i övrigt till fram- ställningen under andra stycket.

Utländska kännetecken för näringsverksamhet behandlas under fjärde stycket.

Nordisk enighet har icke kunnat vinnas i fråga om Vilka kännetecken som skola skyddas enligt förevarande stycke. Den svenska ståndpunkten är att, på samma sätt som allt skydd för användande av kännetecken såsom varubeteckning sammanförts i VmL, bör allt skydd för användande av kännetecken såsom firma samlas i firmalagen. I övriga nordiska länder falla kännetecken av utstyrselliknande slag och av akustisk art utanför firmaskyddet; i stället torde i sådana fall generalklausulen mot illojal kon- kurrens kunna bli tillämplig. Det danska förslaget intager, såsom förut nämnts, en särställning genom att i Vissa fall betrakta firmaförkortning som bifirma.

Fjärde stycket

I detta stycke har upptagits en legaldefinition av begreppet inarbetning. Enligt definitionen anses firma inarbetad, »om den här i riket är allmänt känd bland dem till vilka verksamheten riktar sig». Stadgandet torde i sak återge vad som är gällande rätt (jfr 2 & VmL och prop. 1942: 257 s. 18). Inarbetandebegreppet har utförligt diskuterats i samband med VmL:s till-

komst (se Vmbet. s. 221 ff.). Några huvudsynpunkter skola här antydas. Självständig betydelse får inarbetning liksom nu endast när den föreligger i Sverige. Kravet att firma skall vara allmänt känd innebär ej att inarbetande fordras över hela landet. Kännedom om firma inom del av riket kan därför också utgöra inarbetning. Stadgandet utesluter sålunda icke att samma fir- ma kan inarbetas för två skilda företag i olika delar av landet. Vid en even- tuell kollision får företrädet emellan firmorna avgöras enligt reglerna i 6 och 7 56. Något ovillkorligt krav på att den verksamhet firman avser skall drivas i Sverige uppställes ej. En firma kan följaktligen inarbetas här ge— nom att den användes i reklam för att exempelvis förbereda upptagandet av verksamhet i Sverige. Även om firman icke begagnas på detta sätt kan den undantagsvis bli inarbetad här i landet. En inarbetning är tänkbar som re- sultat av annonser i utländska, här spridda tidskrifter eller av att firman omnämnes i facktidskrifter av olika slag. Kännetecknet skall vara allmänt känt bland dem till vilka verksamheten riktar sig. Denna krets, omsättnings- kretsen, består av den allmänhet som normalt kan beräknas tillgodogöra sig företagets verksamhet samt av de olika företrädarna för den bransch inom vilken företaget är verksamt. I den mån verksamheten endast är inriktad på en del av denna krets, exempelvis ett distributionsled, kan det räcka med att firman är allmänt känd där. Begreppet allmänt känd innebär ej att firman skall vara känd av alla inom omsättningskretsen och låter sig ej heller pre- ciseras så att firman skall vara känd av ett visst antal av dem som tillhöra denna krets. Det måste emellertid alltid fordras att en så avsevärd del av kretsen känner till firman, att denna redan till följd härav fått ett påtagligt goodwillvärde (jfr prop. 1960: 167 s. 57 f.).

Varje firma måste anses inarbetningsbar. Utredningen räknar sålunda med inarbetandeskydd icke blott för mera originellt utformade firmor, vari ofta ett fantasiord ingår, utan även för de alldagliga, traditionellt samman- satta firmorna. Exempel på inarbetade firmor av det senare slaget äro Pers- sons Garn (Försäljningsaktiebolaget Perssons Garnbodar) och Norrmalms Livs (Norrmalms Livsmedels Aktiebolag).

För skydd enligt 2 5 andra och tredje styckena krävs att inarbetningen fullbordats. De olika åtgärder varigenom näringsidkaren söker inarbeta fir- man medföra sålunda icke i och för sig skydd för denna, utan först sedan det åsyftade resultatet uppnåtts inträder inarbetandeskydd. Detta har kom- mit till särskilt uttryck i andra stycket, då det där sägs, att firmainnehava- ren äger ensamrätt om firman har blivit inarbetad.

Utländsk firma åtnjuter såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt enligt praxis utan registrering ett vidsträckt skydd i Sverige. Det krävs för skydd här i landet icke mera än att det utländska företaget utsträckt sin verksamhet eller vidtagit åtgärder för att utsträcka sin verksamhet hit.

De skäl som utredningen tidigare anfört för upphävande av regeln om ibruktagande såsom grundläggande för firmarättens uppkomst äga endast

delvis tillämplighet på utländsk firma, eftersom en sådan —— om man från- ser filialfirma —— icke kan erhålla registrering i Sverige. Utländsk firma kommer därigenom i ett något sämre läge, om firmarättens uppkomst an- knytes till inarbetande i stället för ibruktagande. Ett tidigare åberopat vik- tigt argument för den nya regeln nämligen hänsyn till rättssäkerheten äger dock lika giltighet med hänsyn till utländsk firma. Då utländsk firma icke heller bör erhålla bättre skydd än svensk firma, har utredningen stannat vid att skyddet för utländsk firma göres beroende av inarbetning. Och förslagets legaldefinition räknar endast med sådan inarbetning som gjort firman känd i Sverige. Åtgärder i syfte att utsträcka en verksamhet hit komma sålunda i och för sig icke att grunda skydd så länge de ej fått till resultat att firman blivit inarbetad här. Den inarbetanderätt förslaget ger torde motsvara de åtaganden som Sverige har på grund av art. 8 i Pariskonventionen (jfr art. 2 i konventionen).

Förslaget medför å andra sidan i förhållande till gällande rätt i vissa fall en utvidgning av utländsk firmarätt. Som ovan utvecklats kan firma undan- tagsvis anses såsom inarbetad i Sverige även om den utländske innehavaren icke inträtt på den svenska marknaden eller eljest använt sin firma här. Den firmarätt som kan förvärvas på detta sätt får i synnerhet betydelse för utomlands särskilt välkända firmor genom att det skydd som förslaget lag— fäster för s.k. Kodakfirmor i 5 5 även kommer utländsk firma till godo.13

Ett utvidgat skydd för utländsk firma medför också det under andra stycket behandlade rättsskyddet mot ondtroende, som enligt förslaget skall följa med finnas första ibruktagande (jfr 11 5 punkt 6 och 18 5). De regler som här gälla bli tillämpliga även för firma som endast tagits i bruk utom- lands. Härigenom torde de mest stötande angreppen mot utomlands väl- kända firmor kunna förebyggas.

En ytterligare utvidgning av sin firmarätt får utländsk näringsidkare genom att firmaskyddet enligt förslaget omfattar alla slags kännetecken för näringsverksamhet.” Skyddade bli sålunda även näringsidkarens vid sidan av firma använda kännetecken, d.v.s. bifirma och de i tredje stycket av- sedda, sekundära kännetecknen.

I fråga om omfånget av det firmaskydd som tillkommer utländsk firma- innehavare gälla i princip samma förutsättningar som för svensk firma, exempelvis blir skyddet i allmänhet beroende av branschlikhet (se härom Under 5 5).

Av övriga nordiska länder ha Finland och Norge anslutit sig till den svenska ståndpunkten medan Danmark bibehållit regeln att rätt till ut-

ländsk firma liksom till inländsk —— uppkommer redan genom ibrukta— gande.

13 Jfr NJA 1939 s. 389= NIR 1939 s.117 Ex-Lax samt diskussionen om Pariskonventionens art. 8 vid åttonde nordiska mötet för industriellt rättsskydd i Helsingfors 1953, NIR 1954 s. 15 ff. 1' Jfr den förut anmärkta, i NIR 1954 s. 15 ff. återgivna diskussionen.

3 5 . Släktnamn som firma

Denna paragraf behandlar den firmarätt som är förenad med näringsidkares släktnamn.

Gällande svensk rätt För den enskilde är det personliga namnet, släktnamnet i förening med för- namn — även kallat det borgerliga namnet —— hans individualiseringsmedel framför andra. Han kan icke ha mer än ett sådant namn. Personnamnets allmänna funktion regleras genom NL, där bestämmelser om släktnamn och förnamn äro sammanförda. En av det personliga namnets särskilda funk- tioner är dess användande såsom firma, som regleras av FmL.

Enligt NL förvärvas släktnamn i regel genom ett familjerättsligt fång. Men förvärv av släktnamn kan även ske genom anmälan eller ansökan. I det senare fallet konstitueras namnförvärvet genom namnmyndighetens laga- kraftvunna beslut (se SOU 1960: 5 s. 87). Den ensamrätt till det personliga namnet, som NL ger, innefattar skydd för namnbäraren mot intrång i form av obehörigt förvärv och obehörigt användande av namnet. Skyddet realise- ras i administrativ ordning genom att namnmyndigheten icke äger god- känna nytt nanm, om detta lätt kan förväxlas med annan tillkommande släktnamn (10 5). Materiellt skydd erhåller bärare av egenartat släktnamn, genom att annan icke äger förvärva eller bruka hans namn såsom släktnamn eller annat kännetecken (19 5).

Enskild näringsidkare är skyldig att intaga släktnamnet i sin firma ( 9 5 första stycket FmL). Hans firma kan bestå enbart av ett släktnamn. Men vanligtvis tillfogas förnamnet antingen fullständigt eller i form av förkort- ning, t. ex. med en eller flera initialer. Utöver släktnamnet innehåller firma ofta också en beteckning som anger verksamhetens art eller orten där den bedrives, t. ex. Axel Anderssons bokhandel och Stockholms Babykonfektion L. Möller, eller en fantasibeteckning, t. ex. Erra Plåtslageri R. Andersson. Firma för handelsbolag, som ej upptager alla bolagsmännens släktnamn, skall innehålla namnet på minst en av dem med tillägg som antyder att flera bolagsmän finnas, t. ex. & Co, & Son och Bröderna N. N. (9 5 andra stycket FmL). Både enskild näringsidkare och handelsbolag äro sålunda enligt nu- varande rätt i princip skyldiga att ha personfirma.

Enskild näringsidkares befogenhet att använda sitt släktnamn som firma är begränsad av hänsyn till andra bärare av samma nanm. I förhållande till äldre firmainnehavare blir en person som är bärare av samma släktnamn men med yngre firmarätt skyldig att förebygga förväxling genom tillägg av förnamn eller genom tillfogande av t. ex. verksamhetsord eller ortsangivelse (10 å andra stycket FmL). Underlåtes detta kan den yngre firmainneha- varen förbjudas att använda sin firma. Men enskild näringsidkare kan ald—

rig förvägras att medtaga släktnamnet i firman, där denna försetts med till— räckligt särskiljande tillägg.1

I fråga om handelsbolag är läget ett annat på grund av delägarnas förut berörda möjlighet att välja emellan om den ene eller andre delägarens namn skall ingå i bolagets firma. Delägares rätt att intaga sitt släktnamn i firman blir därigenom — liksom i fråga om aktiebolag2 —— beroende av att annans rättmätiga intresse icke trädes för nära.3

Den allmänna regeln att firmarätt i princip uppstår genom firmas anta- gande och användande gäller även firmarätt till släktnamn. Innan närings- idkare tagit sitt släktnamn i bruk som firma kan han sålunda icke åberopa någon företrädesrätt i firmarättsligt avseende. En annan sak är att han redan dessförinnan med stöd av sin allmänna namnrätt enligt NL kan in- gripa mot den som obehörigen använder hans släktnamn som firma (19 å). FmL lärer kunna åberopas för ett motsvarande skydd. I dess 10 å stadgas att i firma icke får obehörigen intagas annans namn och om så sker torde förbud kunna meddelas.

Det firmarättsliga skyddet för släktnamn håller sig även i övrigt inom gränserna för det egentliga firmaskyddet. Medan namnrätten i princip sträc- ker sig över hela landet är sålunda firmarätten till släktnamn begränsad till namnets användningsområde som firma. Och den firmarättsliga grundsatsen att skyddet är inskränkt till den bransch inom vilken firman användes gäller även för släktnamnet som firma.

Nordisk rätt i övrigt Enskild näringsidkare är i de övriga nordiska länderna berättigad att an- vända släktnamnet i sin firma under motsvarande villkor som gälla i Sve- rige. Han är sålunda skyldig att göra sådana tillägg till namnet att förväx- ling icke uppkommer. Liksom i Sverige är han också i princip pliktig att framträda under det egna namnet. Om innehållet i firma för handelsbolag eller dess motsvarighet gälla regler som likna de svenska. I praktiken bildas firma för enskild näringsidkare och handelsbolag efter samma mönster som firmor för motsvarande svenska subjekt. Rådande grundsatser för ensam- rätten till firma äro liksom här bestämmande för omfattningen av det skydd som tillkommer släktnamn såsom firma.

Förslaget Första stycket

I detta stycke stadgas att >>envar må i näringsverksamhet använda sitt släkt- namn som firma, där det ej är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken» .

1 NJA 1935 s. 467 = NIR 1935 s. 183 Adamssons sjukvårdsaffär. "' Jfr NJA 1937 s. 504 = NIR 1938 5. 81 Bolinder. Jfr Eberstein, Individualiteten, s. 145 ff. samt NJA 1936 s. 518= NIR 1936 s. 180 Almqvist & Co.

I fråga om rätten att begagna släktnamn som varukännetecken har en regel av motsvarande innehåll som den nyss nämnda upptagits i 3 & VmL.

Genom förbehållet i första stycket bibehålles den av hänsyn till andra bä- rare av samma namn rådande begränsningen i rätten att använda eget släkt— namn som firma.

Förbehållet har emellertid vidsträcktare betydelse än i FmL genom att förslaget, av skäl som utvecklats under 1 5 första stycket, upphäver skyl- digheten för enskild näringsidkare och handelsbolag att intaga släktnamn i firma och gör även dessa rättssubjekt behöriga att ha realfirma. Vid kol- lision mellan två firmor med samma släktnamn som huvudord finns där- igenom alltid möjlighet att förbjuda innehavaren av den yngre firman att använda släktnamnet. Behov av sådant förbud kan inträda när firmorna på grund av släktnamnets egenart eller starka inarbetning förbli förväxlings- bara trots tillägg. I fråga om inskränkningen i rätten att använda släktnamn som firma blir läget sålunda enligt förslaget detsamma för enskild nä- ringsidkare som för övriga firmasubjekt.

Förbehållet i första stycket tager hänsyn till annans »skyddade känne- tecken» och går därigenom delvis utanför ramen för firmalagen. Härmed aVSes nämligen även varukännetecken till vilket annan har företrädesrätt enligt de varumärkesrättsliga reglerna. Förbehållet innehåller på så sätt en hänvisning till 4 & VmL. Detta sammanhänger med att släktnamn och firma ha karaktär av naturliga varubeteckningar (se Vmbet. s. 227).

Rätten att använda släktnamn som firma förutsätter att rätt till namnet består enligt reglerna i NL. Går den bakomliggande namnrätten förlorad, upphör även rätten att använda namnet som firma där icke namnets egen- skap av firma blivit primär och släktnamnskaraktären trätt i bakgrunden (jfr prop. 1960:167 5. 61).

Andra stycket

I detta stycke stadgas: »Näringsidkare har ock skydd enligt denna lag mot att hans släktnamn, även om han icke använder det som firma, av annan obehörigen användes som sådant kännetecken.»

Skyddet är liksom i 1 och 2 55 begränsat till näringsidkare, eftersom endast en sådan är subjekt för firmarätt. Även om ett släktnalnns bärare icke är näringsidkare kan han emellertid ha ett intresse av — och större intresse ju mer egenartat hans namn är att annan icke använder det som firma. Men det är icke någon firmarätt det här gäller utan rätten till släktnamnet som sådant. Och obehörigt ingrepp i den egentliga namnrätten regleras numera i första hand genom NL (se 19 5). Det är blott vid registrering av firma som hänsyn enligt förslaget skall tagas till släktnamnsrätten (se 11 5 punkt 3).

Regeln i andra stycket gäller icke endast för det fall att näringsidkare

med stöd av bestämmelsen i första stycket tager sitt släktnamn i anspråk som firma. Namnbärare som är näringsidkare har skydd enligt 3 5 även om han faktiskt icke begagnar släktnamnet på sådant sätt. Vid motiveringen av motsvarande regel i 3 5 VmL framhålles, att så snart bärare av släktnamn är näringsidkare ter sig hans namn såsom potentiellt varukännetecken för vilket han bör vara berättigad till varumärkesskydd. I ett sådant fall kan nämligen annans obehöriga användning av kännetecknet väl leda till för- växling (Vmbet. s. 229). Vad som anförts till stöd för släktnamnets skyd- dande som potentiellt varukännetecken kan överföras på firmaområdet och där åberopas med än större fog än inom varumärkesrätten. Även efter namn- tvångets upphävande kan firma i vilken personnamn ingår förväntas vara en grundtyp av firma. Stora grupper av näringsidkare begagna ej heller särskilt varumärke utan lita i stället till firma som kännetecken för olika yttringar av sin verksamhet. Det är sålunda i stor utsträckning via firma som släktnamn utnyttjas såsom varukännetecken. Den i förslaget upptagna regeln har, genom tillägget >>även om han icke använder det som firma», något förtydligats i förhållande till motsvarande regel i VmL.

Regeln om släktnamn som potentiell firma har icke upptagits i de andra nordiska förslagen. Skälet är att dessa senare gå längre än den svenska ståndpunkten medger och under skyddet inbegripa släktnamn över huvud, näringsidkares såväl som icke näringsidkares.

Det under 1 % omnämnda kravet på särskilj ningsförmåga som villkor för skydd gäller varje namn, således också släktnamn som firma. Kravet är i jämförelse med motsvarande krav i VmL icke särskilt strängt (se när- mare härom under 9 5). Eftersom olika släktnamns särprägel är skiftande måste emellertid skyddet vid släktnamns användning som firma bli av varierande räckvidd. En firma med något av våra vanligaste sonnamn som huvudord kan ha ringa skydd i ett större geografiskt sammanhang men kan, använd på mindre ort, fungera som ett tillfredsställande individualiserings- medel. Släktnamuets användbarhet som firma sammanhänger också i stor utsträckning med det förhållandet att åtskilliga enskilda näringsidkare med verksamhet som är begränsad till kommun, stadsdel eller kvarter knappast ha behov av annat individualiseringsmedel än det som erbjudes genom den traditionella personfirman.

Släktnamnets individualiseringsförmåga avhänger, som antytts, i hög grad av dess frekvens. Och detta förhållande gäller både sonnamn och icke- sonnamn. Undersökningar av vissa släktnamns frekvens, som utförts av namnrättskommittén, visa nämligen att de inom riket som helhet mest förekommande släktnamnen icke blott utgöras av våra vanliga sonnamn utan även av nanm såsom Lindberg, Lindström, Lindkvist, Lindgren, Lund— berg och Bergström (SOU 1960: 5 s. 75 ff.) . Även en firma med något av dessa släktnamn som huvudord kan sålunda sakna eller ha endast obetydligt skydd. Å andra sidan kunna namn som i egenskap av sonnamn hittills icke

ansetts egenartade, såsom Ödmansson, Olandersson, Thyresson och Ulveson, ha god särskiljningsförmåga såsom firma. En annan sak är att släktnamn utan egenart, som redan framhållits vid 2 & fjärde stycket, kan få särskilj- ningsförmåga genom inarbetande. Rörande omfattningen av det firmarätts- liga skyddet för släktnamn hänvisas i övrigt till 4 och 5 55.

Släktnamn framträda ibland i första hand som förnamn, t. ex. Sten och Martin. I dessa fall är även den som icke är bärare av släktnamnet i princip berättigad att använda det som firma (jfr Vmbet. s. 277 och NIR 1966 s. 162 Hektor).

Det har ifrågasatts och ingående diskuterats inom utredningen huruvida i 3 5 borde införas en bestämmelse, som gav ett visst firmaskydd för varu- märke, analogt med det som tillerkänts släktnamn. Om ordmärke obehö- rigen utnyttjas av annan enbart såsom namn på hans företag d. v. 5. utan att samtidigt komma till användning som varumärke saknas skydd i VmL, vilken blott tillgodoser varukännetecken (jfr Vmbet. s. 230 och 234).

Det diskuterade stadgandet skulle skydda ordmärke på liknande sätt som släktnamn. Näringsidkare skulle sålunda erhålla befogenhet att använda sitt ordmärke som firma och, även om han icke begagnade märket på sådant sätt, likväl få skydd för detsamma som potentiell firma. Om märkesinne- havaren sålunda icke själv begagnade ordet annat än som varumärke, skulle det anses som intrång i hans potentiella firmarätt att annan använde ett förväxlingsbart ord som firma.

Den, såsom tidigare understrukits, för svensk känneteckensrätt grund- läggande principen, att allt intrång i sådan rätt skall regleras inom känne— teckensrätten själv och icke förläggas till IKL, skulle konsekvent utförd leda till att ordmärkes användande enbart som firma inbegreps under firmalagen.

Man har emellertid icke kunnat påvisa något praktiskt exempel då ett ordmärke begagnas som firma utan att samtidigt komma till något slags användning som varukännetecken. Detta beror på att varumärkes- och fir- maanvändning —— om man frånser firmateckning —— i stor utsträckning kommit att täcka varandra. Är ordmärket mera allmänt känt lärer ordet även ha färgats därav i sådan grad att det för allmänheten framstår jäm- väl som varumärke, även när det användes som firma. Konflikten sträcker sig alltså praktiskt sett alltid utöver det renodlade firmaplanet, och i så fall får varumärkets innehavare möjlighet att ingripa mot firmainnehava- ren med stöd av VmL. Härtill kommer att märket i allmänhet göres till dominerande beståndsdel i firman så snart det är särskilt angeläget för ett företag att skydda ett varumärke även som firma. Aktiebolaget Sveriges Förenade Konservfabriker marknadsförde exempelvis länge konserver un— der varumärket Fyrtornet. Sedan detta ord alltmera kommit att användas som nanm även för företaget ändrades bolagets firma 1960 till Aktiebolaget Fyrtornet (efter fusion numera Aktiebolaget Abba-Fyrtornet). Motsvarande gäller när varumärket inarbetats som kännetecken också för verksamheten

som sådan; exempel härpå är Norrköpings Bomullsväfveri Aktiebolags varu- märke Tuppen.

Då det med hänsyn till det anförda icke finns något praktiskt behov av den ifrågasatta bestämmelsen, har utredningen stannat vid att icke upptaga den i firmalagen. Till samma resultat har man även kommit i de övriga nordiska kommittéerna.

4 %. Rättens innehåll

I denna paragraf behandlas firmarättens innehåll.

Gällande svensk rätt

Såsom framgår av den inledande översikten är FmL:s primära syfte att söka förhindra registrering av alltför lika firmor. Genom FmL har således i första hand tillskapats den yttre ordning, inom vilken den av lagstiftaren i stort sett oreglerade materiella firmarätten haft att utveckla sig (jfr 1884 års betänkande s. 12).

Fastän FmL icke ger några positiva regler angående firmarättens inne- håll, var man vid dess tillblivelse ingalunda främmande för tillvaron av en materiell firmarätt.1 Motiven till FmL vittna också om att den ensamrätt i registreringsavseende som gavs —— genom föreskriften att firma som registre- ras skall skilja sig från andra, förut i handelsregister för samma kommun intagna firmor (10 å andra stycket) — var avsedd att utgöra ett steg mot vinnande av materiell firmarätt (se NJA II 1887 nr 3 s. 33 och 55 f.). Tanken var, att firma skulle tagas i bruk först sedan den registrerats, vilket skulle åstadkommas genom att registreringsplikten försågs med straffsanktion.

När aktiebolagen 1895 utbrötos ur FmL och infördes i centralregister med hela riket som registreringsområde gåvos för dem, liksom senare för övriga nytillkomna firmasubjekt, motsvarande bestämmelser som i 10 5 andra stycket FmL (se 6 5 andra stycket aktiebolagslagen och t. ex. 7 & tredje styc- ket lagen om ekonomiska föreningar). Straffsanktion för att framtvinga registrering blev här överflödig, eftersom registrering krävdes redan för vinnande av rättssubjektivitet.

Den på administrativ väg åstadkomna ensamrätten är emellertid, såsom i den inledande översikten framhålles, avsevärt begränsad genom att kom- munikation mellan de olika registreringsmyndigheterna icke finns anord- nad och myndigheterna därför endast ha att tillse att ny firma skiljer sig från förut i samma register intagna firmor. Det administrativa förfaran— det kan sålunda leda till att för samma geografiska område i olika register införas firmor som sinsemellan äro alltför lika. Ett visst försvagande av den administrativa ensamrätten sker även därigenom att den straffsanktio-

1 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 40 f.

nerade registreringsplikten icke upprätthålles i praktiken utan oregistrerade firmor tolereras.

Vid erkännandet av materiell firmarätt ha domstolarna byggt på de be- stämmelser om förbudstalan vid firmaintrång, som influtit i FmL och öv- riga lagar med firmarättsligt innehåll. Dessa bestämmelser, firmarättens s.k. förfångsstadganden, ge firmainnehavare med äldre rätt befogenhet att föra förbudstalan, om han lider förfång genom registrering av en yngre firma.2

Rätten till förbudstalan var ursprungligen endast ett korrektiv mot re- gistreringsbeslut som innebar att likalydande firmor, till förfång för inne- havare av äldre firma, införts i samma register. Talerätten utvidgades seder- mera, 1910 och 1911, så att firmainnehavare fick befogenhet att ingripa även mot obehörig användning av förväxlingsbar firma, som införts i annat register än det där hans egen firma intagits (se NJA II 1910 nr 14 s. 28 f. och NJA II 1911 s. 368 f.). I dylika fall äger således domstol pröva giltighe- ten av ett formellt riktigt registreringsbeslut. Och lagstiftaren erkänner på detta sätt för första gången uttryckligen existensen av en materiell firmarätt.

Den i förfångstadgandena medgivna förbudstalan avser efter bokstaven blott förbud mot användning av registrerad firma och icke det fall att annan använder förväxlingsbar firma utan att göra anspråk på registrering. Det slutliga steget till vinnande av materiell firmarätt togs då domstolarna även förbjödo användning av oregistrerat kännetecken när detta innebar ett otill- låtet utnyttjande av annans skyddade firma.3

Denna på förbudstalan grundade firmarätt medför icke den vidsträckta befogenhet lagstiftaren ursprungligen avsett att ge innehavare av registrerad firma. Någon generell rätt till firma föreligger sålunda icke inom det område till Vilket registret hänför sig. En begränsning har skett i två avseenden på den grund att förfång i regel anses uppkomma först om i det särskilda fal— let risk för förväxling föreligger. Sådan risk har ansetts utesluten då före- tagens verksamhet icke hänför sig till samma eller liknande bransch.4 Och även om liknande firmor använts inom samma bransch har utrymme för förväxling icke ansetts föreligga, där firmorna begagnats inom skilda geogra- fiska områden.5

Såsom i den inledande översikten angetts och under 2 & närmare ut- vecklats (se där gjorda hänvisningar till rättsfall och litteratur) har en rätt av motsvarande innehåll som uppkommer genom firmas ibruktagande ge—

3 Jfr beträffande den materiella firmarätten Eberstein, Namn och firma, s. 36 ff., Immateriellt rättsskydd, s. 112 ff. samt Individualiteten, s. 54 ff. och 126 ff. 3 NJA 1933 s. 558 = NIR 1933 s. 142 Savoy; jfr NJA 1931 s. 82 Tattersall. * Se t. ex. NJA 1944 s. 298 = NIR 1943—44 5. 204 Törsleffco. 5 Se t. ex. NJA 1945 s. 269= NIR 1945 s. 76 Fruktcentralen; jfr NJA 1946 s. 646 = NIR 1947 s. 130 Fruktcentrum, NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A-Bilskolau och NJA II 1910 nr 14 s. 28, Eberstein, Individualiteten, s. 54 ff. samt Ljungman, Om förfång, särskilt inom immateriel- rätten, Festskrift tillägnad Gösta Eberstein (1950), s. 139 ff. och där anmärkta rättsfall.

nom rättspraxis och med stöd av 9 5” första stycket IKL även kommit in- arbetad firma till del inom det område där inarbetningen består.

Rörande den rätt som tillkommer firmainnehavare enligt VmL må hän- visas till vad som anföres i den nyssnämnda översikten.

Nordisk rätt i övrigt I övriga nordiska länder bygger den materiella firmarätten i större utsträck- ning än i Sverige på lagreglerna om registrering av firma. Det har i dessa länder varit naturligare än i Sverige att helt eller delvis utveckla den mate- riella rätten i anslutning till dessa regler. För Finlands del har detta särskilt berott på den där genomförda centralregistreringen.

Såsom framgår av den inledande översikten registreras i Danmark alla firmasubjekt utom aktiebolag och försäkringsbolag i de kommunvis förda handelsregistren. Firma för aktiebolag och försäkringsbolag registreras centralt i särskilda register. Rätt till registrerad firma gäller i princip inom hela registreringsområdet, kommunen resp. hela riket. Skydd för handels— registerfirma åtnjutes sålunda principiellt inom den kommun för vilken registret föres. Faktiskt erhåller emellertid sådan firma ett vidsträcktare skydd. Registerförare äro — utom i Köpenhamn polismästarna och dessa granska varje nyanmäld firma mot de firmor som tidigare registrerats i alla kommuner inom deras distrikt. Härtill kommer, att vid den centrala registreringen av aktiebolags och försäkringsbolags firma hänsyn även tages till tidigare i handelsregistren införda firmor. Registreringsmyndigheten ut- går därvid från den årligen utgivna förteckningen över de i handelsregistren intagna firmorna. Även skyddet för aktiebolags och försäkringsbolags firma får större effektivitet än hos oss genom att man vid registrering i handels- register också beaktar de tidigare i centralt register intagna firmorna. Firma som användes utan att vara registrerad skyddas i Danmark inom det område där den användes. Skydd enligt de under 2 & omtalade bestäm- melserna mot illojal konkurrens åtnjutes också inom firmas användnings- område. En i handelsregister införd firma kan på detta sätt få skydd även utanför registreringsområdet. Liksom i Sverige äger firmainnehavare i Dan- mark i allmänhet inskrida mot annans användning av förväxlingsbar firma endast om användningen skett i utövning av samma eller liknande verksam- het.

Firmarätt uppkommer i Finland, som framhållits under 2 &, uteslutande genom registrering i det för hela landet gemensamma handelsregistret. Den rätt som härigenom vinnes är så vidsträckt att den omfattar varje använd— ning inom landet av samma eller förväxlingsbar firma oberoende av bransch- likhet och utan hänsyn till om användningsområdena sammanfalla eller icke.

I Norge föres som förut nämnts för alla slag av firmasubjekt gemensamt handelsregister särskilt för varje kommun. Inom kommunen är rätten till registrerad firma generell i den meningen att varje användning

av annan av samma eller förväxlingsbar firma innebär firmaintrång. Den rätt som oberoende av registrering tillkommer firmainnehavare enligt den alltjämt gällande & 26 i 1910 års varumärkeslag (se ovan under 2 5) är vidsträcktare i geografiskt hänseende. Rätten kan sträcka sig öven hela landet så snart man kan räkna med faktisk förväxling där. Å andra sidan är den avhängig av branschlikhet. Firmainnehavare kan endast in- gripa mot obehörig användning som skett i utövning av samma eller lik— nande verksamhet.

Förslaget

En viktig uppgift för den nya firmalagen blir att närmare bestämma den huvudsakligen genom praxis utbildade materiella firmarättens innehåll.

Första stycket

Detta stycke anger jämte andra och tredje styckena firmarättens materiella innehåll: »Rätt till kännetecken enligt 1—3 55 innebär, att annan än inne- havaren icke må använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken såsom firma.»

Stadgandet innefattar icke blott egentlig firma (1 5 första stycket) utan även bifirma (1 5 andra stycket) och de i 2 5 tredje stycket angivna sekun— dära kännetecknen samt näringsidkares släktnamn (3 g). För att fram- häva den vida omfattning stadgandet har talas i lagtexten om rätt till känne- tecken, icke om rätt till firma.

Genom ordet kännetecken understrykes även här att firmarättens föremål måste äga viss särskiljande förmåga (jfr prop. 1942: 257 s. 17). Skydd er- hålles emellertid för allt det som i det särskilda fallet visar sig ägnat som kännetecken. Det som saknar ursprunglig särprägel kan sålunda komma att åtnjuta skydd sedan det blivit inarbetat som kännetecken för viss närings— verksamhet. Exempel härpå äro firmor som bildats av rent beskrivande eller generiska ord eller vilka enbart bestå av bokstäver eller siffror. Kravet på särskiljningsförmåga behandlas närmare under 9 &.

Liksom enligt FmL gäller också enligt förslaget, att en formellt riktig re- gistrering av firma icke ger innehavaren befogenhet att under alla förhål— landen använda firman. Redan under 3 5 har framhållits, att näringsidkares rätt att använda sitt släktnamn som firma icke är ovillkorlig. Förslagets föreskrifter om prövningen vid firmaregistrering skola visserligen så långt möjligt tillgodose också registreringssökandens intresse av att erhålla en rätt som icke kan angripas på den grund att den inkräktar på allmänna intressen eller andras privaträtter. Men den bevakning av olika intressen som skall utföras i registreringsärendet måste, som närmare utvecklas i ett sär— skilt avsnitt i anslutning till 11 å, i praktiken många gånger bli ofullständig. Därigenom kan även användning av registrerad firma utgöra intrång i an- nans rätt och medföra ansvar för firmainnehavaren. Och begagnande av re—

gistrerad firma som är vilseledande kan träffas av förbud enligt reglerna härom.

Den användning som enligt stadgandet i första stycket förbehålles firma- innehavaren med ensamrätt är kännetecknets användande såsom firma. Eftersom firma är näringsidkarens namn faller härunder varje användning av firman i hans näringsverksamhet, vare sig det gäller att individualisera honom själv, verksamheten såsom sådan eller någon yttring därav.

Av särskilt intresse med hänsyn till firmalagens tillämplighetsområde är det inbördes förhållandet mellan de båda begreppen firmaanvändning och varumärkesanvändning.8 Den för förslaget ledande principen i fråga om firma- och varumärkeslagarnas tillämplighet är, såsom förut utvecklats, att ett känneteckens användande enbart såsom firma eller varumärke helt fal— ler under endera av de båda lagarna. Om kännetecknets begagnande kan sägas samtidigt innebära ett användande av både ena och andra slaget, kunna emellertid båda lagarna bli tillämpliga.

I viss utsträckning kan man urskilja en firmaanvändning som icke inbe— griper användning som varukännetecken. Av sådan natur är till en början firmas begagnande såsom underskrift. Här rör det sig dock enbart om en identifiering av firmainnehavaren och icke om något utnyttjande av firmas goodwill i reklamsyfte.7 Men även då firma begagnas i reklam —— skriftligen eller muntligen — såsom namn på företaget eller på brevpapper och pro- spekt, i annonser och kataloger, på skyltar och vid adressangivelser före- ligger icke sällan firmaanvändning i nyssnämnda, inskränkta bemärkelse.

Ett användande av firma enbart såsom varumärke är däremot icke så van- ligt. Firman individualiserar den helhet som ett företag och dess produkter utgör. Därunder inbegripes icke blott produktionsapparaten med dess bygg- nader, maskiner och organisation utan även produkterna. Och firma känne- tecknar samtidigt såväl företaget som sådant som yttringar av dess verk- samhet i form av varor eller tjänster. Det är denna generella känneteckens- funktion som är det för firma särskilt utmärkande i förhållande till allmän- heten. När exempelvis Aktiebolaget Gustafsbergs Fabriker använder firma- dominanten Gustafsberg i en annons med bilder av olika slags sanitetspors- lin begagnar bolaget kännetecknet även som firma. Den förmedlar till all- mänheten associationer både till den kända varan under märket Gustafsberg och till det bakomliggande företaget vars namn borgar för kvaliteten på grund av företagets tekniska resurser och erfarenheter i branschen. Genom att firma på detta sätt har förmåga att på en gång känneteckna företaget och dess produkter blir ofta både firmalagen och VmL samtidigt tillämp- liga. Se härom närmare inledningen till avsnittet om ansvar och ersättnings- skyldighet (21—28 55).

F irmarätt kan enligt förslaget endast göras gällande mot den som an-

" Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 52 ff. " Jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 27. 12—614796

vänder ett förväxlingsbart kännetecken såsom firma. Enligt 5 & skola kän- netecken anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag. Liksom enligt gällande rätt är det emellertid icke heller enligt förslaget tillräckligt för att göra firmarätt gällande mot annan, att denne använder en liknande firma inom samma eller liknande bransch —— alltså begagnar en i förslagets mening förväxlingsbar firma utan härför måste tillkomma att firman användes inom sådant område som avses i 4 5 andra och tredje styckena, sålunda inom område, för vilket registrering gäller eller där inarbetning består. Endast där även denna förutsättning är uppfylld har den som obehörigen använt annans firma gjort sig skyldig till firmaintrång enligt 21 5.

Den innebörd förslaget sålunda tillägger begreppet förväxlingsbar firma medför ingen ändring i sak utan nyheten är enbart av terminologisk natur och har tillkommit för att uppnå överensstämmelse med VmL. Enligt den nu i teori och praxis begagnade terminologien sammanfalla begreppen obe— hörigt användande av förväxlingsbar firma och firmaintrång. Motsvarande innebörd har ordet förväxling i 9 & IKL, vilket lagrum emellertid ersättes av bestämmelser i den föreslagna firmalagen.

Firma får givetvis åberopas av annan, då det sker för att identifiera fir— mainnehavaren själv, t. ex. då firman användes i en handelskalender eller då hänvisningar till firmainnehavare göras i kommersiella meddelanden.8 Motsvarande gäller då annan person har anledning att jämföra någon sin prestation med firmainnehavarens och verkställer denna jämförelse genom att på ett fullt lojalt sätt använda hans firma (jfr Vmbet. s. 237 och prop. 1960:167 5. 70).

På grund av medgivande av firmainnehavaren kan annan person få an- vända en liknande firma. Men en sådan användning står icke i överens— stämmelse med firmalagen, om den till följd av firmornas förväxlingsbarhet kan föranleda att allmänheten vilseledes. I så fall kan enligt förslaget förbud mot firmans användande utfärdas (16 å andra stycket). Vid firmans re- gistrering skall också prövas om sådan förväxlingsbarhet föreligger att fara är att allmänheten vilseledes (11 5 andra stycket).

Första stycket har i de nordiska förslagen formulerats något olika. För- slagen överensstämma emellertid i sak.

Andra stycket I detta stycke bestämmes omfattningen i geografiskt avseende av ensam- rätten till registrerad firma. Utredningen har i avsnittet om firmaregister och registreringsmyndig— heter redogjort för nuvarande registreringssystem och undersökt vilka möj- ligheter som finnas att omforma detta system för att tillgodose firmarätts—

9 Jfr Eberstein, Namn och firma ,s. 24 och 29.

liga synpunkter. Undersökningen utmynnar i att registreringen av de centralt registrerade firmasubjekten bibehålles hos samma myndigheter som för närvarande. I fråga om den lokala registreringen genomföres den änd- ringen att handelsregister för stad i alla städer överföres till länsstyrelsen och att ett enhetligt handelsregister upplägges länsvis. En sådan ändring är ägnad att medföra ett bättre firmaskydd och kan ske utan eftersättande av de ändamål vid sidan av beredande av firmaskydd som registreringen fullföljer. Frågan om skyddsområdenas omfattning har utredningen tidi— gare lämnat öppen för att besvaras under förevarande stycke.9

Rätten till registrerad firma skall enligt bestämmelsen i andra stycket i första hand gälla »inom område för vilket firman registrerats». Denna be— stämmelse kompletteras med ett tillägg varigenom firmainnehavarens rätt för visst fall blir begränsad till del av registreringsområdet. Till innebörden av detta tillägg återkommer utredningen nedan.

Det område för vilket firma registreras bör såvitt möjligt avpassas efter de olika firmasubjektens skyddsbehov. För att området skall få bestämda gränser måste det emellertid sammanfalla med kommun, län eller annat administrativt område.

Skyddsbehovet för firma har i allmänhet icke någon bestämd geografisk omfattning vid viss företagsform eller vid viss slags verksamhet. När man tidigare förlagt registreringen av exempelvis enskilda näringsidkare, han- delsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar till vissa myndigheter, eller i olika sammanhang föreslagit överflyttning av registrering av dessa subjekt till någon annan myndighet, har man emellertid utgått ifrån vissa verksamhetsområden för firmasubjekten. Man har menat att viss överens- stämmelse skulle råda mellan verksamhetsområde och registreringsområde. Någon exakthet har man rimligtvis icke kunnat eftersträva utan man har begagnat en schematisk gruppering av firmasubjekten i vilken dessa inord- nats efter ett antaget, genomsnittligt skyddsbehov. Utvecklingen inom nä- ringslivet har gjort denna stela metod mindre användbar. Det som fram- för allt bidragit härtill är den utbredning aktiebolaget som företagsform vunnit och den betydelse reklamen erhållit i det moderna samhället.

Verksamhet som bedrives av enskild näringsidkare och handelsbolag sträc- ker sig i allmänhet icke utanför den ort där näringsidkaren är bosatt eller domicilierad.” Det rör sig här i stor utsträckning om mindre företagare och

' För allmänna försäkringskassor, jordbrukskassor och sparbanker äro skyddsområdena be- stämda i särskild ordning. Den reglering dessa subjekt och sådana firmasubjekt somf örsäkrings— bolag och affärsbanker äro underkastade medför att förslagets materiella regler fördem över huvud. bli av begränsad betydelse. För t. ex. sambruksföreningar, vägföreningar och bostadsrättsför- eningar som driva en snävt inriktad verksamhet bli reglerna också utan större praktisk betydelse.. Se angående de här nämnda firmasubjekten avsnittet om firmaregister och registreringsmyndig— heter.

1” Ekonomiska föreningar torde i regel vara verksamma inom en ort eller en kommun. För— eningar med mera omfattande verksamhetsområden ha huvudsakligen registrerats hos över— stäthållarämbetet, jfr SOU 1942:23 s. 30 f.

för flertalet av dessa torde firmaskydd inom den egna kommunen vara till- räckligt. Men även sådana företagare kunna begagna firma inom ett relativt omfattande område. Annonsering i en större lokaltidning medför exempelvis att firman föres ut över en stor del av landet. Skyddsbehovet för en firma får visserligen icke utan vidare anses sträcka sig till de yttersta gränserna för spridningsområdet för det tidningsorgan i vilket firmainnehavaren annonserar. Men exemplet visar att också gränserna för ett mindre före- tags firmaanvändning ofta äro svåra att ange. Detta sammanhänger även med att firma icke bara riktar sig framåt, d.v.s. mot kundkretsen utan även bakåt d. v. s. mot leverantörer, kreditgivare, personalorganisationer och myndigheter. Moderna reklam- och distributionsmedel och kringföringshan- del begagnas dessutom av företag av olika storlek och utvecklingen går mot större distributionsenheter.

Det anförda ger vid handen att, samtidigt som man i fråga om lokalt registrerade näringsidkare icke gärna kan till skyddsområde välja ett mindre administrativt område än kommunen, denna å andra sidan i åtskilliga fall kommer att utgöra ett alltför begränsat område. Enligt förslaget förutsättes fördenskull länet bli skyddsområde för denna kategori näringsidkare.

I de fall där lokalt verksamma näringsidkare utöva sin verksamhet utan— för länsgräns och ha behov av skydd inom två eller flera län ger förslaget möjlighet till registrering hos alla berörda länsstyrelser (se 9 & tredje stycket förslaget till lag om handelsregister). Inom områden där det kan väntas rela— tivt stort antal registreringar över länsgränserna skola dessutom två eller flera län kunna föras samman till en registreringsenhet och kompetensen att registrera firma uppdragas åt en av de ifrågavarande länsstyrelserna (se 1 5 förslaget till lag om handelsregister).

Att firmaskydd för aktiebolag kunde uppnås inom ett mera vidsträckt område genom inskrivning i ett för hela riket gemensamt register anfördes i motiven till 1895 års aktiebolagslag såsom ett viktigt skäl för införande av centralt aktiebolagsregister (NJA II 1895 nr 3 s. 107). Man har också länge antagit att företag som drivas i aktiebolagsform i regel äro av den storlek att de idka verksamhet inom hela eller en stor del av landet (se t. ex. SOU 1942: 23 s. 29 ff.). Efter hand ha emellertid företag med rent lokal verk— samhet i allt större utsträckning börjat drivas såsom aktiebolag. Denna utveckling har befrämjats genom att 1951 års lag om ekonomiska föreningar ytterligare begränsat möjligheterna att under annan associationsform driva ekonomisk verksamhet utan personlig ansvarighet för delägarna. Ett stort antal aktiebolag äro sålunda numera lokalt verksamma.

Inom den grupp av aktiebolag vars verksamhet blott avser del av riket återfinner man verksamhetsområden av mycket varierande storlek. Företag med verksamhet utanför länsgränsen torde i denna grupp förekomma i helt annan utsträckning än inom andra grupper näringsidkare med lokal verk- samhet. Mcd hänsyn till det betydande antal handels— och industriföretag,

vilka såsom aktiebolag kunna beräknas utöva verksamhet i hela eller större delen av landet, synes mest ändamålsenligt att låta hela landet vara skydds- område för aktiebolag.

Det föreslagna systemet ger sålunda som resultat att två registrerings- enheter primärt komma att bilda underlag för firmaskyddet: hela riket för centralt registrerad firma och länet för lokalt registrerad. Dessa områden kunna emellertid bli alltför vidsträckta som skyddsområde för vissa kate- gorier firmainnehavare. Huvudregeln om firmarättens giltighet inom re— gistreringsområdet skulle därigenom, om den fick gälla utan undantag, gå utöver behovet och bör därför kompletteras med en regel, som där så erfordras anpassar Skyddsområdet för registrerad firma efter ett ringare skyddsbehov.

En lösning vore att låta firmainnehavaren vid registreringen bestämma sitt skyddsområde efter det individuella behovet, så att t. ex. en enskild näringsidkare inskränkte detta till viss kommun och ett aktiebolag till ett visst län. En sådan regel skulle emellertid knappast fylla sitt syfte, då flerta- let näringsidkare med all sannolikhet skulle, oavsett Skyddsbehovet, välja största möjliga område d.v.s. hela registreringsområdet. Dessutom skulle man genom denna metod icke nå det åsyftade målet i de fall, då lokalt verk— sam näringsidkare bedriver -sin verksamhet inom ett mindre område än kom- munen. Registrering för del av kommun kan nämligen ej komma i fråga, då registreringsområdet i så fall skulle komma att sakna bestämda gränser.

En annan lösning som diskuterats är att rätt till registrerad firma endast skulle gälla inom den del av registreringsområdet, där firman användes. En sådan regel skulle stå i god överensstämmelse med principen att rättsskydd genom registrering förutsätter, att firman kommer till användning (jfr ne- dan under 18 5). Sker detta ej inom viss tidsfrist inom hela området skulle registreringen blott medföra skydd inom den del av området där fir- man användes. En sådan regel torde emellertid vara svår att tillämpa. Icke vilken användning som helst kan nämligen läggas till grund vid bestämning av användningsområdets omfattning. Sådant område kan till exempel icke utan vidare anses sammanfalla med spridningsområdet för den tidning i vilken firmainnehavaren annonserar. Endast den del av spridningsområdet från vilken firmainnehavaren drar till sig kunder genom annonseringen synes som regel kunna komma i betraktande. Ty blott här är annans an- vändning av förväxlingsbart kännetecken i allmänhet ägnad att leda till förväxling av kännetecknen och därmed till ekonomisk olägenhet för inne- havaren av den registrerade firman.

Det är till sådan inverkan man har att taga hänsyn när undantaget från huvudregeln bestämmes. Inom registreringsområdet bör firmainnehavaren vara skyddad mot användning av förväxlingsbart kännetecken så långt som dylik användning är ägnad att tillfoga honom ekonomisk olägenhet. Inom del av registreringsområdet, där detta icke är fallet, har firmainnehavaren

icke något intresse som är värt att skydda (jfr NJA II 1910 nr 14 s. 28). I överensstämmelse härmed har den kompletterande regeln formulerats så att »rätt till registrerad firma gäller inom område för vilket firman re— gistrerats, med mindre det visas att innehavaren icke kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan inom området använder förväxlingsbart kännetecken».

Bevisskyldighet för att skada eller olägenhet icke uppkommer har här- igenom lagts på firmainnehavarens motpart. Utredningen har stannat vid denna utformning _— som numera icke är så vanlig hos oss _- särskilt för att nå överensstämmelse med de finska och norska förslagen. Enligt det danska förslaget avser rätten till registrerad firma under alla förhållanden hela registreringsområdet, vilken ståndpunkt utredningen på förut anförda skäl icke kunnat godtaga.

Det i nuvarande firmalagstiftning begagnade uttrycket »förfång» _ som icke äger motsvarighet i danskt och norskt språkbruk —— har i förslaget er- satts av de i de finska och norska lagtexterna använda orden »skada eller olägenhet». Med förfång avsågs ursprungligen i svensk firmarätt att firma- innehavaren lidit intrång i sin rätt genom en handling företagen i strid mot lagens regler. Men begreppet utvidgades efterhand till ett kriterium på rätts- skydd även i andra fall än de i lagen direkt angivna.ll Enligt förslaget är uttrycket »förfång», i stället för att vara ett skyddskriterium, avsett att fylla samma uppgift som i varumärkesrätten, där det tjänar att bestämma kretsen av taleberättigade i vissa mål (se 26 och 35 55 VmL).

I förslaget har man sökt tillförsäkra innehavaren av registrerad firma tillräcklig rörelsefrihet inom registreringsområdet på så sätt att den som begagnar förväxlingsbart kännetecken inom området icke kan fria sig genom att påvisa att s.k. slutlig skada ej uppkommit genom användningen. Han måste också visa att innehavaren av den registrerade firman ej åsamkats någon form av ekonomisk »olägenhet» genom användningen.

När part ålägges att bevisa något negativt blir bevisbördan enligt sakens natur många gånger tung. På grund av bevisbörderegeln kommer registre- ring å andra sidan att medföra att firmaskyddet i allmänhet kan beräknas vara säkerställt inom hela registreringsområdet för den som vid registre— ringen får antagas ha behov av skydd där. Och i förhållande till innehavare av företag med typiskt lokal verksamhet bedriven inom kommun, del av kommun eller mindre ort —— inom registreringsområdet, bör bevisbördan i regel icke bli alltför betungande. Från vilket område dessa lokala företagare hämta sina kunder är nämligen ofta lätt att fastställa på grund av verksam— hetens natur och omfattning.

I andra stycket talas endast om registrerad firma och bestämmelsen an- ger sålunda icke till vilket geografiskt område det firmarättsliga skyddet för släktnamn hänför sig. Man har här att skilja mellan det potentiella

skyddet och det skydd som föreligger på grund av användning oberoende av registrering eller inarbetande. I det förra fallet får släktnamn samma skyddsområde som den firma eller de firmor namnbäraren faktiskt utnytt— jar. Om den begagnade firman är registrerad blir på så sätt föreliggande stycke indirekt tillämpligt, och om den är inarbetad tredje stycket. Användes åter släktnamnet självt såsom firma utan att vara registrerat eller inarbetat, hänför sig skyddet till det område, där verksamhet under namnet utövas.

Bevisbörderegeln i andra stycket medför att innehavare av registrerad firma vid konflikt i regel icke behöver framlägga bevisning om skyddsom— rådets omfattning. Skyddsområdet antages sammanfalla med registrerings— området. Annorlunda ställer det sig för den som utan registrering använder sitt släktnamn som firma. Denne måste visa omfattningen av det geogra- fiska område inom vilket firman användes. Här uppkommer, som förut berörts, svårigheten att avgöra vad slags användning som bör komma i betraktande. Såsom antytts bör firmainnehavaren i dylika fall visa, att han använt firman i sådan omfattning, att den skaffat honom en kundkrets: att han inom området avsätter produkter, distribuerar varor eller över huvud har affärsförbindelser.

Tredje stycket

I detta stycke har upptagits en regel om ensamrättens omfattning vid inar- betning: »På grund av inarbetning gäller rätt till firma inom område där inarbetningen består.» En motsvarande regel tillämpas redan i praxis.

Inarbetandeskydd kan komma i fråga både för oregistrerad och registre- rad firma. När innehavare av en registrerad firma utsträcker sin verksamhet utanför registreringsområdet kan han sålunda erhålla skydd där genom inarbetning.

Har firma inarbetats endast i viss del av riket kan annan näringsidkare utan hinder därav använda en liknande firma inom annan del av landet. F irmorna kunna i fortsättningen bestå vid sidan av varandra utan att kolli— sion uppkommer så länge de förbli lokaliserade inom olika områden. Kolli- sion inträffar först om någon av firmainnehavarna utsträcker sin verksam— het till den andres område eller om båda utvidga sin verksamhet till ett område där ingen av dem förut varit verksam. I dessa situationer skall konflikten lösas enligt de i 6 och 7 55 föreslagna kollisionsreglerna.

Även på administrativ väg söker man enligt förslaget att förekomma registrering i centralregister av firma, som kolliderar med tidigare lokalt inarbetad firma (se härom 11 5 punkt 5).

I fråga om skyddet för oregistrerad firma och registrerad firma utanför registreringsområdet ligga de danska, finska och svenska förslagen i princip på samma linje. Firman måste ha tagits i bruk respektive inarbetats inom det aktuella området för att skydd skall åtnjuta-s där. Det norska förslaget avviker på denna punkt. Enligt detta förslag gäller såsom allmän regel att

skyddet för oregistrerad, inarbetad firma, liksom för registrerad firma. sträcker sig över hela det område där innehavaren kan antagas lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan begagnar en förväxlingsbar firma.

5 5 . F örväxlingsbarhel

I denna paragraf anges, när firmor skola anses förväxlingsbara.

Gällande svensk rätt I den redogörelse för gällande rätt, som lämnats under 4 5, har omtalats hur vår materiella firmarätt byggts upp i praxis med utgångspunkt från de s. k. förfångsstadgandena (6 5 första stycket FmL, 200 5 första stycket ak- tiebolagslagen, 102 5 första stycket lagen om ekonomiska föreningar m. fl.). Förfång för innehavare av äldre firmarätt har i princip ansetts in- träda endast när alltför lika firmor avsett samma eller liknande bransch och hänfört sig till verksamhet inom helt eller delvis sammanfallande geo- grafiska områden.1 Enbart firmalikhet har således icke ansetts medföra för- fång.

I andra länder har rättspraxis ibland gett särskilt välrenommerade kän- netecken ett skydd som sträckt sig utöver den begränsning som anges genom kravet på branschlikhet eller, i fråga om varukännetecken, varuslagslikhet. Denna utvidgning av känneteckensskyddet, som ger uttryck för den s.k. Kodak-doktrinen (Vmbet. s. 133 ff.), har även hos oss kommit till direkt ut- tryck i 6 5 andra stycket a) VmL. Ett motsvarande skydd för särskilt starkt inarbetade kännetecken torde erkännas även inom firmarätten, men hur långt Kodak—doktrinen här sträcker sig är icke fullt klart.2

Nordisk rätt i övrigt Som framgår av redogörelsen för gällande rätt under 4 5 är rätt till firma i Danmark i princip begränsad till att avse samma eller liknande verksamhet. I finsk firmarätt däremot finns icke någon motsvarande begränsning av firmaskyddet. För Norges del uppställes branschlikhet som villkor för skydd enligt den ännu gällande & 26 i 1910 års varumärkeslag medan skyddet för registrerad firma inom registreringsområdet icke är avhängigt av sådan likhet.

Kodak-doktrinen har kommit till uttryck i de andra ländernas varumär— keslagar genom stadganden av motsvarande innehåll som i VmL (6 5 andra stycket a) i danska och finska lagarna samt 6 5 andra stycket b) i norska

1 Se t.ex. NJA 1946 s. 646= NIR 1947 s. 130 Fruktcentrum, NJA 1956 s. 664= NIR 1957 s. 242 A—Bilskolan, NJA 1959 s. 497= NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus och NJA 1961 s. 590= NIR 1961 s. 217 Adam och Eva. " Jfr NIR 1941 s. 85 Fyffes samt Eberstein, Individualiteten, s. 77 f. och Ljungman i NIR 1952 s. 42 ff. .

lagen). Inom firmarätten kan man i Danmark och Norge finna avgöranden som ge uttryck för grundsatsen om utvidgat skydd för särskilt starkt inar- betade firmor.3

Förslaget Första stycket

Såsom redan berörts under 4 Q är det för närvarande icke tillräckligt för att göra firmarätt gällande mot annan, att denne använder liknande firma inom samma bransch utan härför måste tillkomma att firman avser verksamhet inom helt eller delvis sammanfallande verksamhetsområde. Endast där även denna förutsättning föreligger har den som obehörigen använt annans firma gjort sig skyldig till firmaintrång enligt de ovannämnda förfångsstadgan- dena. Härutinnan göres som förut nämnts icke någon ändring genom försla— get. Detta behandlar redan i 4 å andra och tredje styckena firmarättens geografiska utsträckning. Frågorna om firmalikhet och branschlikhet upp— tagas i förevarande stycke. Efter förebild av motsvarande bestämmelse i (i 5 första stycket VmL stadgas här, vilket även förutsättes i föregående para- grafs första stycke, att förväxlingsbarhet är en produkt av dessa två fak- torer. Sålunda föreskrives, att »kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag». Ordet kännetecken utmärker, att regeln även avser skyddet för släktnamn och varumärke (3 och 11 55).

Enligt nuvarande registreringsföreskrifter är som nämnts branschtill- hörighet i princip utan betydelse vid registrering av firma (se t. ex. 10 5 andra stycket FmL). I praktiken ställes emellertid i regel lägre krav på olikhet mellan firmor när de avse skilda branscher. Enligt förslaget skall regeln att firmor kunna anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag även tillämpas vid registrering av firma (11 & punkterna 5 och 6). Vid registrering av firmor i samma register kan dock denna regel icke helt upprätthållas (se t. ex. 7 5 förslaget till lag om han- delsregister). I samma register böra nämligen identiska firmor icke intagas, även om de avse olika slag av verksamhet, eftersom detta kan medföra att företagen blandas samman vid handhavandet av registret. Enligt den särskil- da registreringsföreskriften skall ny firma oberoende av innehavarens bransch skilja sig från andra förut i samma register införda firmor. Denna ordningsföreskrift innebär små krav på olikhet mellan firmorna.

Till ledning för prövningen av likhet mellan firmor kunna icke i lagen eller dess motiv anges några mekaniskt verkande schablonregler (jfr 10 5 andra stycket FmL). Vid likhetsbedömning som sker hos registreringsmyn- dighet och avser de traditionellt utformade, flerordiga firmorna torde dock sådana regler i viss utsträckning kunna utbildas och användas utan olägen-

' . 3 Jfr danska rättsfall angivna av Hude och Olsen i Haandbog i varemzerkeret (Köpenhamn 1946), s. 136 f.

het. Som allmän princip bör gälla att alla föreliggande omständigheter vilka kunna påverka frågan om likhet skola beaktas vid prövningen.

Såsom i och för sig förväxlingsbara få givetvis först och främst anses fir- mor som äro helt identiska. Som alltför lika skola också anses firmor, som, trots olikheter i vissa delar, använda i sin helhet äro svåra att skilja från varandra.4 När ett framträdande ord i en firma (firmadominant) efterbildas i en annan, kunna firmorna vara svårskiljbara oaktat de i övrigt äro olika. Firmor äro nämligen såsom nämnts ofta flerordiga och i praktisk använd- ning ha vissa beståndsdelar en tendens att falla bort eller träda i bakgrun— den. Detta är särskilt vanligt när firman, utöver de för firma som sådan karaktäristiska, beskrivande elementen, består av en fantasibeteckning eller ett ovanligt släktnamn som är användbart såsom dominant. Exempelvis har vid sidan av Esseli Svenska Livsmedelsindustrier Aktiebolag ej godta- gits firma med enbart ordet Esseli (avgörande i patentverket 1947). Ej hel- ler firma som varit sammansatt av ordet Esseli och annan gängse verksam- hetsbeteckning inom livsmedelsindustrin skulle ha godtagits med hänsyn till den genomslagskraft ordet Esseli äger. Firmor som Aktiebolaget Asea Svetsmaskiner, Hissaktiebolaget Asea-Graham, Aktiebolaget Aseas Polensek- tion och Grosshandelsaktiebolaget Asea-Elektroskandia, som tillhöra samma koncern, ha utgjort hinder för godkännande av firman Aktiebolaget El- Asea (avgörande i patentverket 1963). Sedan J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag registrerats har det egenartade släktnamnet Bolinder ej godkänts som firmadominant i annan aktiebolagsfirma inom samma bransch.5 Och Hjalmar E. Adamsson, Sjukvårdsaffär, har ej tillåtits vid sidan av Aktiebolaget Nils Adamssons Sjukvårdsaffär.6 I praktiken fram- trädde båda dessa firmor i utformningen Adamssons sjukvårdsaffär. Fir- morna Skofabriksaktiebolaget Gripen och Skoindustriaktiebolaget Gripen, K. J. Ohlin skilja sig tydligt från varandra om man jämför firmorna i deras helhet. Det ord som i båda firmorna främst drager uppmärksamheten till sig och får dominera i praktisk användning är emellertid ordet Gripen. Vid kollision mellan firmorna få de därför anses alltför lika.

Vid likhetsbedömning i fall som det sistnämnda ha i hittillsvarande praxis förekommit avgöranden enligt vilka större likhet ansetts kunna godtagas . inom firmarätten än inom varumärkesrätten.7 På firmarättens område bör

visserligen enligt utredningens mening tillämpas en mildare bedömning när det gäller traditionellt sammansatta firmor som bestå av beståndsdelar utan framträdande skyddsvärde eller av vanliga släktnamn till vilka firmainne- havarna var för sig äro berättigade. Vid prövningen huruvida en särpräglad

* Jfr NJA 1946 s. 648= NIR 1947 s. 130 där Stockholms Allmänna Hypoteksförening 11. p. a. ansågs förväxlingsbar med Stockholms stadshypoteksförening.

5 NJA 1937 s. 504 = NIR 1938 s. 81, där även andra firmor med namnet Bolinder som domi— nant åberopades på kärandesidan. " NJA 1935 s. 467 = NIR 1935 s. 183. " Jfr NJA 1946 s. 651: NIR 1947 s. 132 Kerma-Carma och NJA 1949 s. 368= NIR 1949 s. 266 Silvanders-Silvanders i Göteborg.

firmadominant företer likhet med tidigare registrerade eller eljest skyddade ord bör prövningen på firmarättens område emellertid i stort sett följa sam- ma riktlinjer som tillämpas inom varumärkesrätten. Som framhållits under 4 & äro firmas och varumärkes funktioner numera så inflätade i varandra att det ofta är svårt att i praktiken renodla den ena eller andra funktionen. Det skulle därför leda till ohållbara resultat att förbjuda en firmadominant i användning som varukännetecken utan att samtidigt förbjuda dess bibe— hållande som beståndsdel av firma.8 I fråga om likhetsbedömning som icke hänför sig till ovannämnda traditionellt sammansatta firmor förutsätter förslaget sålunda en skärpning av nuvarande praxis. Ty när det gäller fantasiord som t. ex. Kerma är utvidgat skydd särskilt befogat.

Vid en likhetsbedömning av firmor beaktas för närvarande främst huru- vida ordlikhet eller ljudlikhet föreligger mellan firmorna. Ibland får även begreppsmässig likhet betydelse.” Man bör emellertid även taga hänsyn till annan likhet än sådan som framträder på nämnda sätt. Ord som ha samma betydelse på olika språk få sålunda i vissa fall anses svåra att skilja när nå- gon likhet föreligger mellan orden. Så bör t. ex. Crown Aktiebolaget icke tillåtas vid sidan av Kronan Aktiebolag och icke heller Aktiebolaget Lions Pharmaceutical Products Ltd vid sidan av Lejonets Kemiska & Farmacev- tiska Fabriker Aktiebolag (avgörande i patentverket 1960).

Den varumärkesrättsliga bedömningsnormen enligt vilken äldre märke icke får intagas i annans yngre märke bör få motsvarande tillämpning på firmarättens område. I allmänhet bör sålunda ord, som icke består av annat än en karakteristisk del av en äldre firma, anses alltför lik denna. Det- samma bör gälla ord, som innehåller hela den äldre firman jämte något tillägg (jfr Vmbet. s. 253).10

Den som slagord mest näraliggande firmabeståndsdelen behöver icke vara ett fantasiord eller ett släktnamn utan kan också utgöras av en verk— samhetsbeteckning, som på denna grund kan godkännas såsom jämförligt skyddsobjekt. Ordet utsädesaktiebolaget i Allmänna Svenska Utsädesaktie- bolaget har sålunda utgjort hinder för registrering av Svenska foder- och utsädesaktiebolaget.11 Och ordet kopieringsbyrån i Allmänna Kopieringsby- rån Aktiebolag har hindrat godkännande av firman Allmänna Kopierings- byrån i Göteborg Aktiebolag (avgörande i patentverket 1961). När firma bildas av verksamhetsbeteckning av viss originalitet och ett efterföljande, vanligt släktnamn faller namnet lätt bort vid den praktiska användningen. Firmans reala beståndsdel blir därför i dessa fall det verkliga jämförelse- ohjektet; t. ex. Fruktcentrum i Stockholms Fruktcentrum, K. I. Bengtsson.12

** Jfr NJA 1961 s. 590= NIR 1961 s. 217 Adam och Eva, särskilt patentverkets yttrande. ' Jfr RÅ 1947 H 99 Svenska Mätapparater Aktiebolag Aktiebolaget Svenska Mätinstrument. 1" Jfr det under not 8 ovan anmärkta rättsfallet. " RÅ 1946:H 68. " NJA 1946 s. 646 = NIR 1947 s. 130 Aktiebolaget Fruktcentralen-Stockholms Fruktcentrum, K. I. Bengtsson.

Där det rör sig om mindre företagare, som i sin verksamhet icke ha behov av mera än ett begränsat likhetsskydd, behöva traditionella, flerordiga fir- mor utan beståndsdelar med framträdande skyddsvärde i regel endast i sin helhet skilja sig åt. Det räcker om innehållet är varierat med hjälp av för— namn, verksamhetsord, ortsbestämning o.dyl. Exempelvis kunna vid sidan av Axel E. Anderssons Specerier tillåtas firmor som Heléna Anderssons Di- versehandel och Erik Anderssons livsmedel. Å andra sidan kan införande av realfirma ge anledning att skärpa kravet på olikhet mellan firmor som innehålla samma släktnamn. I andra fall åter torde med hänsyn till verk— samhetens ändamål firmor bli tillräckligt åtskilda genom att obetydligt varieras. Såsom hittills kunna sålunda firmor för bostadsrättsföreningar och fastighetsbolag i allmänhet sinsemellan skiljas åt genom en siffra som anger kvarters- eller gatunummer.

Förslagets huvudregel talar om verksamhet av samma eller liknande slag. Ordet bransch har undvikits då detta ord kan leda tanken till något som endast bygger på en hävdvunnen indelning. Förslaget räknar i stället med ett elastiskt branschbegrepp varigenom man tager hänsyn till egen- arten hos varje särskild verksamhetsgren eller kombination av verksam- hetsgrenar. Att lagstiftningsvägen ge anvisning om arten av den verksamhet som skall rymmas inom viss bransch har ej ansetts möjligt. Detta får när- mare bestämmas genom praxis.

Någon klar branschavgränsning förekommer icke alltid inom näringslivet. Vad som utgör verksamhet inom viss bransch är underkastat växlingar bl. a. till följd av rationaliseringar i fråga om produktion och försäljning. Försälj— ning genom varuhus innebär t. ex. en omfattande sortimentsspridning var- igenom branscher i traditionell mening gripa in i varandra. Vid firmaanmä- lan till handelsregister anges för närvarande ändamålet med verksamhet ofta vara något av de olika slags rörelser som uppräknas i bokföringslagen, t. ex. handel, reparationsverksamhet etc. (se 17 och 18 55 FmL och 1 & bok- föringslagen; jfr 6 5 första stycket aktiebolagslagen, som talar om att före- målet för bolagets verksamhet skall anges till sin art, samt NJA II 1945 s. 217). En så allmänt utformad branschbeskrivning som i de anförda exemplen skulle ge en alltför omfattande firmarätt. Att området för varje bransch bör vara betydligt snävare är tydligt. Å andra sidan kan bransch- likhet vara för handen icke endast när en verksamhet omsätter samma eller liknande slags varor eller tjänster (om varuslagslikhet se Vmbet. s. 254 ff.). En bransch kan genom hävd också omfatta andra slags varor eller tjänster än firmainnehavaren för ögonblicket tillhandahåller.

Tveksamt kan vara om firmarätt bör begränsas till visst distributions- led inom en bransch. Någon allmän regel torde här icke kunna uppställas, då läget är så växlande. Vid användning av liknande firmor inom olika distributionsled kan förväxlingsrisken vara ringa där verksamheten riktar sig till skilda kretsar, exempelvis då en detaljhandlare icke säljer till andra

än konsumenter och en fabrikant eller en grosshandlare enbart till detalj— handlare.13 Å andra sidan är det numera vanligt att en producent även riktar sig direkt till allmänheten genom egen reklam eller egen försäljningsorgani- sation och för sådant fall kan förväxlingsrisk lätt uppkomma distributions- leden emellan. Branschen kan vidare vara i rörelse mot ett nytt område och verksamheten därför utvidgas och förändras till att inrymma även detta. Ensamrätten bör sålunda omfatta icke blott verksamhet som av ålder faller in under branschen utan även verksamhet som ligger inom räck- håll för firmainnehavaren på grund av branschens naturliga rörlighet. Ett på detta sätt elastiskt branschbegrepp gynnar i skyddshänseende särskilt företag med samtidig verksamhet inom ett stort antal branscher, såsom exempelvis varuhusen. Detta torde vara en fördel även för allmänheten. Utnyttjas ett sådant företags firma av annan för verksamhet som ej för ögonblicket ligger inom företagets verksamhetsområde är detta förhållande nämligen ofta ägnat att leda till förväxling.

Andra stycket

I detta stycke ha upptagits två undantag från huvudregeln om branschlik- het. Undantagen äro utformade efter förebild av 6 5 andra stycket VmL.

Undantaget under punkt a) ger uttryck för Kodak-doktrinen. Stadgandet har fått den utformningen, att förväxlingsbarhet oberoende av branschlik- het må kunna åberopas »till förmån för kännetecken, som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten här i riket, såframt med hänsyn härtill användningen av ett annat liknande kännetec— ken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill».

Det utvidgade skydd för särskilt välkända kännetecken som införts i de nya nordiska varumärkeslagarna kommer enligt gällande rätt även firma tillgodo när den utnyttjas som varukännetecken (Vmbet. s. 139). Det fram- står då som naturligt att detta vidsträcktare skydd utsträckes till att gälla även på firmalagens område.

Flera skäl kunna anföras för ett mera omfattande skydd för särskilt väl- kända kännetecken (Vmbet. s. 134 f.). Då ett sådant utnyttjas av ett utom- stående företag, kan allmänheten komma att vilseledas i fråga om detta företags bakgrund eller ursprunget för dess varor. Allmänheten hänför så- lunda lätt det utomstående företaget eller dess varor till den som genom in-

” Jfr beträffande nu gällande rätt NJA 1930 s. 236 Standard, där käranden, Färg- och fernissak— tiebolaget Standard, tillverkade och försälde »Standards fernissa», under det svaranden, Agentur- aktiebolaget Standard, var agent för ett engelskt företag, som under samma beteckning sålde fer— nissa till svenska grossister. Även om förväxling härvid kunne ifrågakomma, ansågs denna icke lända käranden till »verkligt förfång». Se även NJA 1936 s. 331= NIR 1936 s. 179 Paraden, under vilket namn båda parterna —i samma hus — hedrevo, käranden biografrörelse, därvid även kon- fektförsäljning förekom, och svaranden en frukt- och konfektaffär. Främst med hänsyn till att svaranden bedrev konfektförsäljning i öppen bod men käranden endast till besökare på bio— grafen ansågs likheten mellan firmorna icke lända käranden till förfång. Jfr Eberstein, Individua- liteten, s. 60 f. och v. Zweigbergki SvJT 1943 s. 217 f.

arbetningen gjort kännetecknet välkänt. Om annan t. ex. begagnar så kända firmadominanter som Kodak eller Rolls-Royce förledes allmänheten att för- binda verksamheten med de ursprungliga företagen även om användningen sker för verksamhet av helt annat slag än tillverkning av kameror respL bilar. Eller också kan allmänheten få föreställningen att det föreligger en viss samhörighet mellan företagen. Skydd är i dessa fall motiverat såväl av hänsyn till innehavarens goodwill som av hänsyn till konsumenterna. Är det välkända kännetecknet mycket särpräglat kan även kännetecknets distinktivitet och reklamvärde förminskas. Är kännetecknet känt som ut— tryck för hög kvalitet kan dess anseende lida skada om annan begagnar det för undermåliga varor. I dessa senare fall motiveras ett skydd, som går utan- för branschlikhet eller varuslagslikhet, främst av hänsyn till kännetecknets innehavare.

Då det skydd som Kodak—doktrinen ger endast avser särskilt starkt in- arbetade kännetecken, får det undantagskaraktär. I det helt övervägande antalet fall kan det följaktligen icke bli fråga om skydd oberoende av branschlikhet.

Redan för att firma över huvud skall anses inarbetad fordras att den är allmänt känd här i riket bland dem till vilka verksamheten riktar sig. Här— utöver fordras för stadgandets tillämpning, att kännetecknet skall vara »syn- nerligen starkt inarbetat», vilket innebär att praktiskt taget varje person inom den krets, till vilken verksamheten riktar sig känner till firman. Dess- utom skall firman vara känd »inom vida kretsar av allmänheten här i riket», alltså för en stor del av landets allmänhet. Detta krav är icke uppfyllt i fråga om ett företag med endast lokal inarbetning.

Fastän kravet på branschlikhet här släppes, är det dock endast i säll— synta fall, i fråga om de mest inarbetade firmorna, som skyddet bör anses gälla alla branscher. I regel torde det vara tillfyllest med en utvidgning till mer eller mindre närliggande verksamhetsområden. Utvidgningen bör gå så långt att sådan förväxling som förut berörts blir förebyggd. Olika omstän- digheter kunna inverka på Skyddets omfattning. Förutom graden av fir- mans inarbetning bör även här beaktas om firman har alldeles särskild egen- art och om den bransch firman avser tenderar att uppfånga nya verksam- hetsområden. På grund av den naturliga rörligheten hos vissa branscher har firmaskyddet lättare att gå över branschgränsen än varumärkesskyddet över gränsen för varuslagsområdet, vilket i sin tur bidrager till att utrymmet för Kodak-doktrinen synes vara större inom firmarätten än inom varumär- kesrätten.

Förvåxlingsrisk är enligt förslaget ett resultat av firmalikhet och bransch- likhet. Mellan identiska firmor kan förväxling befaras även om branschlik- heten är ringa medan å andra sidan svagare firmalikhet kan medföra fara för förväxling blott inom samma eller närliggande bransch. I överensstäm- melse härmed bör skydd inom alla branscher endast komma i fråga när fir-

morna innehålla samma firmadominanter eller dominanter som äro i hög grad lika.

Av stadgandets utformning framgår att den som tidigare förvärvat rätt till viss firma icke äger inskrida mot den som senare inarbetat samma firma i annan bransch med den styrka som förutsättes enligt stadgandet. Av 6 5 följer att ej heller inarbetaren kan ingripa mot den som tidigare förvärvat rätt till firman.

Rekvisitet »otillbörligt utnyttjande» behöver icke innefatta uppsåt. Det räcker således att firmaanvändningen objektivt sett framträder såsom ett otillbörligt utnyttjande av den välkända firmans goodwill.

För att markera att stadgandet inom firmarätten kan få en vidare till— låmpning än inom varumärkesrätten har det i V mL använda ordet undan- tagsvis utelämnats i förslaget.

Rörande innebörden av stadgandet hänvisas även till vad som anförts om Kodak-doktrinen i Vmbet. s. 133 ff.

I de finska och norska förslagen har upptagits ett »Kodakskydd» också för firmor med särskilt stark särprägel, främst sådana som bestå av eller innehålla ett uppfunnet fantasiord utan egen språklig innebörd såsom t. ex. ordet Chabeso.14 Tanken att införa ett nytt slags Kodakfirmor, för vilka skydd oberoende av branschlikhet enbart skulle grundas på firmans säregna be- skaffenhet, kan emellertid utredningen icke biträda. Grunden för det vid- sträcktare rättsskyddet är nämligen kännetecknets starka inarbetning, vilken föranleder att firmans utnyttjande av annan även utanför branschen med- för fara för förväxling och intrång i goodwill. Men ett användande inom annan bransch av firma av säregen beskaffenhet kan icke i och för sig an- tagas få denna effekt. Och en regel som bygger enbart på firmas säregna beskaffenhet skulle ge ett auktorrättsligt inslag i firman en betydelse, som detta endast bör äga i samband med firmans utnyttjande.

Å andra sidan möjliggör Kodakskyddets förut skildrade elasticitet att vid dess tillämpning firmas större eller mindre grad av särprägel kan få bety- delse för bedömningen huruvida erforderlig inarbetning föreligger och även inverka på avgörandet huru långt det vidare skyddet skall sträcka sig. På så sätt kunna de mycket säregna firmornas förväxlingsskydd tillgodoses inom Kodakregelns ram vilket torde vara tillfyllest.

Undantaget under punkt b) från huvudregeln om branschlikhet, faller utanför Kodak-doktrinen. I denna punkt föreslås ett vidsträcktare skydd för firma vars renommé på grund av arten av den verksamhet för vilken firman användes kan sägas vara särskilt ömtålig, t.ex. tillverkning eller försäljning av livsmedel, njutningsmedel, parfymerivaror, skönhetsmedel o.s.v. Enligt det föreslagna stadgandet skall förväxlingsbarhet oberoende

14 Jfr Olsen, Pariskonventionens artikel 8, NIR 1953 s. 109 ff. samt Olsens och Ebersteins inlägg vid diskussionen härom vid åttonde nordiska mötet för industriellt rättsskydd i Helsingfors 1953, NIR 1954 s. 15 ff. '

av branschlikhet kunna åberopas »till förmån för kännetecken, som är in— arbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av den verksamhet, om vilken är fråga, användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbar- ligen skulle förringa det förras goodwill».

För stadgandets tillämpning fordras att kännetecknet är inarbetat på sätt som förutsättes i 2 &. Inarbetning av den styrka som krävs enligt punkt a) är det således icke fråga om.

Den inarbetade firmans renommé kan lida skada genom att en liknande firma användes t. ex. vid tillverkning av råttgift eller medel mot alkoholism eller laxermedel. Den som innehar kännetecken med ömtålig goodwill kan endast åberopa förväxlingsbarhet enligt punkt b) mot den som senare för- värvat rätt till liknande kännetecken. Inarbetningen skall sålunda ha full- bordats innan motpartens anspråk på känneteckensrätt uppkommit.

Detta stadgande blir liksom stadgandet under a) i regel tillämpligt endast när firmadominanterna äro identiska eller i hög grad överensstämmande. Även eljest är det avsett att tillämpas blott i undantagsfall, vilket under— strykes genom kravet att det inarbetade kännetecknets goodwill »uppenbar- ligen» skulle förringas genom användningen av det andra kännetecknet.

Om bestämmelserna i 5 5 har, bortsett från det speciella skyddet för fir- mor med särskilt stark särprägel, uppnåtts full enighet mellan de nordiska kommittéerna.

6 &. Tidsprioritet Paragrafen innehåller förslagets huvudregel om den materiella företrädes- rätten vid tvist om rätt till firmor, som äro förväxlingsbara.

Gällande svensk rätt

Regeln om tidsprioriteten som avgörande för företrädet vid tvist om rätt till kännetecken, som äro förväxlingsbara, kan sägas ligga i sakens natur. Såsom framgår av motiven till 4 och 5 åå har frågan om företrädesrätt mel— lan firmor i nuvarande firmalagstiftning blivit föremål för reglering endast när det gäller registrerad firma. Så stadgas exempelvis i 10 å andra stycket FmL att firma tydligt skall skilja sig från andra för samma kommun förut i handelsregistret intagna firmor. Registrering av ny firma skall sålunda väg- ras när liknande firma redan intagits i samma register. Enligt registrerings- föreskrifterna kan företrädet till firma synas tillkomma den som först fått firman intagen i registret. Vid samtidig handläggning av ansökningar som avse samma eller liknande firma tillerkännes emellertid i praxis den rätt till firman som först inkommit med sin ansökning (se angående aktiebo- lagsfirma uttalanden av lagrådet och departementschefen vid tillkomsten av nuvarande aktiebolagslag, prop. 1944: 5 s. 220 f.).

lnföras liknande firmor i samma eller skilda register blir vid kollision i regel tidsprioriteten även avgörande för den materiella företrädesrätten till firmorna. I så fall äger enligt de förut berörda förfångsstadgandena den som först erhållit registrering att vid domstol utverka förbud mot sådan användning av senare registrerad firma som länder honom till förfång, se t. ex. 6 5 första stycket FmL. l analogi med den praxis som utbildats i sam— band med registrering låta också domstolarna prioritet tillkomma den registrering som blivit sökt tidigare även om den beviljats senare än den konkurrerande registreringen.l

Beträffande kollision mellan oregistrerade kännetecken saknar vår firma- lagstiftning generellt tillämpliga regler. Det skydd som föreligger enligt 9 5 första stycket IKL gäller emellertid till förmån för förut här i riket inarbetat kännetecken och stadgandet ger innehavaren av sådant kännetecken befo— genhet att ingripa mot den som använder ett yngre, förväxlingsbart känne- tecken, registrerat eller oregistrerat. Och då det användes såsom varukänne- tecken får innehavaren av inarbetat kännetecken företrädesrätt till varu- märkesskydd om han kan åberopa tidigare rättsgrund (2 och 7 55 VmL).

De ofullständiga lagreglerna om företrädesrätt vid firmakollision ha kompletterats genom rättspraxis. Som huvudregel vid avgörande av kolli- sionsfall gäller sålunda att företrädesrätt tillkommer den som förvärvat rätt till firma innan annan erhållit rätt till förväxlingsbar firma. Vid tvist om rätt till firmor som äro förväxlingsbara blir följaktligen enligt huvud- regeln tidsprioriteten avgörande.2

Vid konflikt mellan lokala firmarättigheter torde företrädesrätt inom det omstridda området tillkomma den firmainnehavare som först använt sin firma inom området eller, där firmarätten bygger på inarbetande enligt 9 5 IKL, först genomfört inarbetning inom området.

Enligt VmL gäller, som antytts, såsom huvudregel i kollisionsfall att företräde ges åt den först uppkomna rätten (7 5). Genom vissa undantag från huvudregeln tillåtes i särskilda fall yngre rätt bestå vid sidan av äldre rätt (8 och 9 55).

Nordisk rätt i övrigt Även i de övriga nordiska länderna gäller som huvudregel att vid firma— kollision den yngre rätten skall vika för den äldre. Som framgår av motiven till 4 5 ger finsk rätt icke utrymme för lokala firmarätter medan sådana rättigheter erkännas i dansk och norsk rätt. Vid kollision mellan lokala firmarätter torde rättsläget i Danmark och Norge i huvudsak gestalta sig på samma sätt som i Sverige. 1 Jfr NJA 1932 s. 463= NIR 1932 s. 66 Lejonmärket samt SvJT 1938 rf s. 88 Göteborgs fastig— hetsägareförening.

" Jfr NJA 1933 S. 558 = NIR 1933 s. 142 Savoy, NJA 1941 s. 672 = NIR 1942 s. 91 KF och NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A—Bilskolan.

I de andra ländernas varumärkeslagar finnas regler om avgörande av kollisionsfall som i stort sett motsvara bestämmelserna i 7—9 55 VmL.

Förslaget

För den nya firmalagen är en reglering av företrädesrätten mellan kolli- derande firmor en viktig uppgift. Att företrädet som hittills skall tillkomma den tidigare uppkomna rätten måste uppenbarligen vara huvudregel. Från denna har emellertid genom 7 5 första stycket gjorts ett undantag enligt vilket yngre rätt i visst fall _ vid passivitet av innehavare av äldre rätt —— får bestå vid sidan av äldre rätt. I 7 5 andra stycket har föreslagits att, när kännetecknen på grund av passivitet få bestå vid sidan av varandra, före- skrifter skola kunna utfärdas att endera firman eller båda få användas endast efter förtydligande.

I förslaget har huvudregeln med utgångspunkt från motsvarande stad- gande i VmL utformats så, att »vid avgörande av tvist om rätt till känne- tecken, vilka äro förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad i 7 g sägs».

Bestämmelsen blir tillämplig när det föreligger konkurrens mellan två eller flera bestående firmarätter, rättigheten må grundas på registrering eller inarbetning eller en bakomliggande släktnamnsrätt. Har innehavare av yngre rätt icke någon sådan rättsgrund att åberopa, rör det sig ej om firma- kollision i egentlig mening utan enbart om ett intrång i den rätt som enligt 4 5 tillkommer innehavare av äldre firma. I praktiken renodlas givetvis fal— len sällan i kollisioner och intrångsförfaranden eftersom den mot vilken talan om firmaintrång riktas i allmänhet torde göra gällande en egen rätt till det omstridda kännetecknet.

Enligt förslaget förvärvas firmarätt, om man bortser från näringsidkares rätt att använda sitt släktnamn som firma, genom registrering eller inar- betande. Rätt på grund av registrering skall, där ansökan bifalles, gälla från och med dagen för registreringsansökans ingivande (13 å). Inges samma dag ansökningar om registrering av kolliderande firmor, skall före- träde ges den ansökan som inkommit först, där detta kan utrönas. Rätt till firma på grund av inarbetande föreligger i och med att inarbetningen full— bordats. Enligt förslaget skyddas näringsidkares släktnamn mot obehörig användning såsom firma även om bäraren av namnet ej begagnar det på sådant sätt. När två bärare av samma släktnamn använda namnet som firma bör emellertid företrädesrätten i allmänhet tillkomma den av namn— bärarna som först tagit namnet i bruk som firma.

Att den som kan åberopa tidigaste rättsgrund har företräde innebär att innehavaren av den äldre rätten kan kräva att den yngre rätten icke utövas, även om den senare rätten bygger på en giltig registrering, en faktisk inar— betning eller en bestående rätt till släktnamn. Också i dessa fall kan sålunda

en utövning av den yngre rätten medföra intrångspåföljd. Som framgår av motiven till 3 och 4 55 gäller detta redan enligt nuvarande rätt.

Uttrycket förväxlingsbar begagnas i 6 g i den betydelse begreppet er- hållit genom bestämmelserna i 4 och 5 55. Vid tillämpningen av 6 5 kunna givetvis även de särskilda bestämmelserna i 5 5 andra stycket a) och b) bli aktuella.

Firmarätt kan enligt förslaget vara begränsad till del av landet (se 4 5 andra och tredje styckena). Vid kollision mellan lokalt inarbetade eller för samma område i skilda register införda firmor beror företrädesrätten av firmas tidigare användning i rummet. Härom hänvisas till vad som anförts under 4 5.

Frågan 0111 företrädesrätt till firma kan vid domstol uppkomma i olika former. En särskild talan om bättre rätt är sålunda förutsatt (jfr 27 5). Frågan synes vidare kunna aktualiseras i samband med intrångstalan, vare sig den därvid blir föremål för särskild talan eller blott kommer att besva— ras i domskälen i intrångsmålet. Företrädesråtten kan också få aktualitet i samband med talan om hävande eller om ändring av registrering (jfr 18 och 19 55) eller talan om förbud mot användning av vilseledande firma (jfr 16 5).

Om bestämmelsen i 6 & råder enighet mellan de nordiska länderna.

7 5. Passivitet

Paragrafen innehåller i första stycket en regel om verkan av passivitet i kollisionsfall. Till regeln ansluter sig ett stadgande i andra stycket om möj- lighet att i kollisionsfall föreskriva särskilt sätt för användningen av det ena kännetecknet eller båda.

Gällande svensk rätt

Någon allmän grundsats om rättsförlust till följd av passivitet är knappast erkänd i vårt land.1 På varumärkesrättens och namnrättens områden ha emellertid införts regler om rättsförlust på grund av passivitet. Enligt 9 & VmL gäller sålunda att, om kännetecken inarbetats, rätt därtill får bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, såframt inneha- varen av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre kännetecknet. En regel med liknande innehåll finns för namn- rättens del i 20 & NL (prop. 1963: 37 s. 117 ff.). På firmarättens område föreligger ett färskt avgörande i sista instans, där innehavaren av äldre firma på grund av underlåtenhet att inskrida mot begagnande av förväx-

1 Jfr Cervin, Om passivitet inom civilrätten (1960), s. 77 och Ljungman. Om skada och olägen— het av grannfastighet (1943), s. 108 ff. och 234 f.

lingsbar firma frånkänts rätten till förbudstalan, med verkan att den yngre firman fått bestå vid sidan av den äldre.2

Nordisk rätt i övrigt Enligt dansk och norsk rätt följer av allmänna rättsgrundsatser att inne- hållet i rättigheter av olika slag kan inskränkas om innehavaren förhåller sig passiv mot annans ingrepp (jfr danska betänkandet angående ny lag om varumärke s. 41 och motsvarande norska betänkande s. 18 samt Vmbet. s. 72 not 5 och 6). De allmänna reglerna om verkan av passivitet ha kom- mit till användning även inom varumärkesrätten och firmarätten. På det förstnämnda området är en passivitetsregel numera lagfäst (& 9 a/ danska och norska varumärkeslagarna). Även i den nya finska varumärkeslagen har införts en redan tidigare i praxis tillämpad regel om rättsförlust på grund av passivitet (9 &; jfr 1960 års finska kommittébetänkande, s. 17). Regeln har motsvarande innehåll som bestämmelsen i 9 & VmL.

Förslaget Första stycket

Regeln i detta stycke är ett undantag från huvudregeln i 6 5 om tidspriori- teten såsom avgörande vid stridiga anspråk på firmor.

Undantaget är utformat med utgångspunkt från bestämmelsen i 9 & VmL: »Har firma inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till för- växlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av firman.»

När äldre och yngre rätt till samma eller liknande firma tillåtes bestå och utövas sida vid sida finns visserligen risk för att detta framkallar ett orik— tigt intryck av samhörighet mellan konkurrerande företag och att allmän— heten på så sätt vilseledes. Stadgandet kan också tänkas motverka firma- rättens syfte att bevara företagets goodwill åt firmainnehavaren. Ett visst avsteg från prioritetsregeln är emellertid påkallat på grund av registre- ringssystemets utformning, som kan leda till att förväxlingsbara firmor registreras för samma område i olika register, och av hänsyn till den rätts- förlust som därigenom kan tillfogas den yngre rättens innehavare. Nackde— larna av parallella firmarättigheter bli också minskade genom de föreskrif- ter om förtydligande tillägg som upptagits i paragrafens andra stycke.

I motiveringen till motsvarande nndantagsregel i 9 & VmL har anförts (Vmbet. s. 78 ff. och s. 263 f.), att rätt för det yngre kännetecknet att bestå vid sidan av det äldre bör finnas, om underlåtenheten att inskrida haft till följd att det yngre kännetecknet hunnit bli bärare av en mera betydande goodwill. Har den yngre rätten under lång tid tillåtits växa sig stark och

* NJA 1962 s. 716=NIR 1963 s. 219 Götatryckeriet; jfr NJA 1964 s. 259= NIR 1966 s. 64 Ljungs Armaturfabrik.

utveckla sig till en beaktansvärd förmögenhetstillgäng, talar billigheten för att den skall få bestå. Någon fix tidsgräns efter vilken dylik passivitets- verkan skall inträda, kan dock icke uppställas, men sådan verkan bör följa, där ingripande ej skett inom rimlig tid.

I Vmbet. har även diskuterats huruvida ond tro hos den yngre rättens innehavare bör utesluta passivitetsverkan men med hänsyn till svårigheten att tillämpa ondtrosbegreppet på inarbetning har bestämmelse härom icke där upptagits. I motiven till VmL har ytterligare framhållits bl. a., att vid bedömande av vad som skall anses som rimlig tid hänsyn bör tagas till om- ständigheterna i varje särskilt fall. Främst skall beaktas hur situationen tett sig för den äldre rättens innehavare. Å andra sidan har den yngre rättens innehavare ett berättigat anspråk på att den som vill göra honom rätten stridig framställer sina anspråk inom rimlig tid. Vad som ur hans synpunkt är rimlig tid blir i avsevärd grad beroende av den styrka den yngre rätten vunnit men även av hur den vuxit fram. I särskilda fall torde det med hänsyn härtill vara möjligt att vid passivitetsregelns tillämpning beakta mera graverande former av ond tro eller illojalitet hos den yngre rättens innehavare.3 Men icke heller i dylika fall bör den äldre rättens inne- havare få dröja hur länge som helst med sitt ingripande.

I Vmbet. har även diskuterats den närmare innebörden av det inskri- dande som krävs av innehavare av äldre rätt för att passivitetsverkan icke skall inträda. I första hand ifrågakommer intrångstalan. Även andra for- mer av inskridande kan emellertid vara tillräckliga för att bryta passivi- tetsverkan. Det bör t. ex. vara tillräckligt, att den äldre rättens innehavare protesterat mot det yngre kännetecknets användning eller att förhand- lingar eller skriftväxling i frågan förts mellan parterna. Dylika åtgärder Kunna dock icke för all framtid avvärja passivitetsverkan, där den yngre rättens innehavare det oaktat fortsätter att använda kännetecknet. I ett dylikt fall måste den äldre rättens innehavare ånyo inskrida med lämpliga medel inom rimlig tid.

Även i övrigt hänvisas till den utförligare framställningen i Vmbet. (s. 70 ff.; jfr prop. 1960:167 s. 84 ff.).

I förslaget har icke som förutsättning för inträde av passivitetsverkan föreskrivits att innehavaren av den äldre rätten skall ha ägt vetskap om användningen av det yngre kännetecknet. I allmänhet torde denne dock ha kunskap härom då regeln blott gäller till förmån för inarbetat kännetecken och inskridande »inom rimlig tid» förutsätter i viss mån också sådan-' kunskap. Direkt bestämmelse om vetskap hos innehavaren av den äldre rätten torde dock icke vara förenlig med stadgandets syfte.

Inarbetad firma, som skall bestå enligt passivitetsregeln, torde i allmän-' het även samtidigt vara registrerad. I sådant fall kan talan om hävande

3 Jfr NJA 1964 s. 259 = NIR 196615. 64 Ljungs Armaturfabrik.

eller ändring av registreringen ej bifallas. Bestämmelse härom återfinns i 18 5 första stycket.

Passivitetsregeln gäller liksom bestämmelsen i 6 & lösande av tvist om rätt till firmor. Regeln kan därför utom vid förlikning tillämpas endast av domstol eller skiljemän. Registreringsmyndighet äger icke upptaga frå— ga om passivitetsverkan.4

Andra stycket För att så långt möjligt förebygga faran för förväxling vid användningen av parallella firmor har, ävenledes i anslutning till VmL (10 å), i andra stycket upptagits stadgande, att >>i fall som avses i första stycket må efter vad som finnes skäligt föreskrivas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av en ortsangi— velse eller med annat förtydligande».

Föreskrift enligt detta stadgande kan meddelas av domstol eller i skilje- dom och är beroende av yrkande av part. Även i förlikning kan självfallet intagas bestämmelse av motsvarande innehåll. Huruvida föreskrift om för— tydligande skall utfärdas får avgöras efter vad som finnes skäligt i varje särskilt fall. Tillämpning av paragrafens första stycke medför sålunda icke med nödvändighet att även förevarande stadgande skall komma till an- vändning.

Föreskriften skall avse sättet för användningen av det ena kännetecknet eller båda och dess innehåll blir även beroende av skälighetsprövning. Så- som exempel på vad föreskrivet tillägg kan innehålla har i stadgandet upp- tagits ortsangivelse eller annat förtydligande. I princip böra endast sådana ändringar föreskrivas som normalt kunna beräknas förebygga omedelbar fara för förväxling.

Tillägg av ortsangivelse är tänkbart där kännetecknen huvudsakligen ha användning på skilda platser eller innehavarens hemvist eljest är ägnat att särskilja företagen. I andra fall kan stadgandets ändamål uppnås ge- nom tillfogande av verksamhetsord eller, i fråga om personfirma, av för- namn. Ibland kan det vara nog att innehavaren ålägges att icke vid använd- ningen utelämna eller dölja sådan firmabeståndsdel, t. ex. ortsbestämning. varigenom firman skiljer sig från det andra kännetecknet.5

Föreskriven förändring får icke ge upphov till ett helt nytt kännetecken. I sådant fall skulle bestämmelsen i paragrafens första stycke bli innehålls— lös, samtidigt som risk för kollision med andra kännetecken än de i målet aktuella kunde uppkomma. Enligt 28 5 skall också domstol innan beslut om ändring av registrerat kännetecken meddelas inhämta yttrande av veder— börande registreringsmyndighet (jfr beträffande förevarande stycke Vmbet. s. 264 ff. och prop. 1960: 167 s. 87).

' Jfr RÅ 1965:H 49 = NIR 1966 s. 163PUNCH. " Jfr NJA 1949 s. 368 = NIR 1949 s. 266 Silvanders-Silvanders i Göteborg.

Utredningen har övervägt att för särskilt fall införa viss begränsning i tidigare firmarätt där denna avser endast en mindre del av landet. En sådan begränsning kunde anses påkallad där annans firmarätt till förväxlingsbart kännetecken brett ut sig över hela eller större delen av landet utan att dock ha prioritet inom det mindre området. I ett sådant läge blir det många gånger svårt för det större företaget att utöva sin firmarätt utan att komma i konflikt med den som har lokal företrädesrätt. Härigenom kan bl. a. riks- annonsering av det större företagets firma tänkas bli försvårad eller för— hindrad. Ibland torde situationen regleras av passivitetsregeln i 7 5. Det större företaget kan på grund av sin omfattande verksamhet förhållandevis snabbt förvärva sådan goodwill inom området att redan ganska kort tids underlåtenhet att ingripa medför passivitetsverkan. Det synes ej vara möj- ligt att uppställa en praktiskt användbar regel för fall där 7 & ej blir till— lämplig. I praktiken torde ej heller större komplikationer behöva befaras. Firma har ju ända sedan FmL:s tillkomst varit skyddad framför allt som ett lokalt kännetecken, och detta har såvitt känt icke i någon nämnvärd om- fattning framkallat olägenheter av det slag som ovan diskuterats (jfr beträffande verkan av lokal inarbetning av varukännetecken prop. 1960: 167, s. 71 f.).

Det danska förslaget skiljer sig från övriga förslag genom att den yngre firman icke behöver vara inarbetad för att passivitetsverkan skall inträda. Anledningen till denna skiljaktighet är det danska förslagets ståndpunkt att firmaskydd inträder redan genom firmas ibruktagande. I verkligheten blir emellertid skillnaden i förhållande till de andra förslagen icke stor eftersom man vid tillämpning av den danska passivitetsregeln kräver att den yngre firman använts i viss omfattning.

I olikhet med det svenska förslaget avses i de andra länderna att domstol även ex officio skall kunna ge föreskrift om förtydligande tillägg.

Förslaget innehåller icke någon bestämmelse som motsvarar regeln i 8 & VmL om prekluderande verkan av registrering (Vmbet. s. 73 ff. och prop. 1960: 167 s. 80 ff.). En sådan regel förutsätter ett uppbuds- och kungörelse- förfarande vid registrering av firma liknande det som nu tillämpas vid re- gistrering av varumärke och godkännande av släktnamn. I annat fall skulle firmainnehavare icke kunna utöva den nödvändiga bevakningen av nya ansökningar om registrering av firma. Men för ett uppbuds- och kungörel— seförfarande sådant som i VmL och NL finnas icke samma förutsättningar inom firmarätten. För de centralt registrerade aktiebolagen, som redan äro föremål för ett omfattande kungörelseförfarande, vore en preklusionsregel tänkbar men i fråga om de lokalt registrerade kännetecknen skulle en sådan regel få alltför begränsad betydelse. Dessa uppnå sällan så omfattande användning som till förebyggande av missbruk måste krävas för att preklu- sion skall inträda (jfr prop. 1960: 167 s. 83). Det har därför icke ansetts lämpligt att införa en preklusionsregel för lösande av firmakollisioner.

200 OM REGISTRERING AV FIRMA, 8—13 55 Om registrering av firma, 8—13 55

Såsom förut nämnts inrymde F mL ursprungligen samtliga föreskrifter om registrering av firma. Uppdelningen på skilda lagar började, som framgår av den inledande översikten, 1895 genom aktiebolagens utbrytning och centrala registrering samt den nya lagstiftningen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, för vilka länet blev registreringsområde. Numera äro endast de i handelsregistren kvarstående firmasubjekten, enskilda nä- ringsidkare och handelsbolag, direkt underkastade FmL:s bestämmelser. Efter 1895 nytillkomna firmasubjekt registreras enligt föreskrifter i sär- skilda för dem utfärdade lagar. Det system för registrering av firma som blivit resultatet av den antydda utvecklingen har utförligt beskrivits i av- snittet om firmaregister och registreringsmyndigheter.

De lagar som gälla för de olika firmasubjekten FmL, aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar m.fl. — innehålla bl.a. föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i firma. Firma som registreras för enskild näringsidkare skall innehålla hans släktnamn med eller utan förnamn (9 5 första stycket FmL) och i övriga firmor skall intagas ett för associations- formen eller verksamhetsarten utmärkande ord eller uttryck, t. ex. »aktie- bolag», »ekonomisk förening» eller »bank» (6 5 första stycket aktiebolags- lagen, 7 5 första stycket lagen om ekonomiska föreningar och 6 5 första styc- ket lagen om bankrörelse). Ofta ges dessutom föreskrifter för att förhindra att firmas innehåll blir vilseledande i visst avseende. I firma för enskild nä— näringsidkare och ekonomisk förening får t. ex. icke intagas något som anty- der att firman innehaves av ett bolag (9 5 första stycket FmL och 7 5 andra stycket lagen om ekonomiska föreningar). Registreringsföreskrifter av all- män natur återfinnas endast i FmL (10 5 första stycket).1

De särskilda föreskrifterna om obligatoriska beståndsdelar i olika slag av firma skola enligt det svenska förslaget kvarstå i speciallagarna. De böra icke ingå i en författning vilken som förut nämnts är avsedd att få karak- tären av en allmän firmalag med uppgift att reglera firmaskyddet för alla slag av näringsidkare. Denna för firmalagen av samtliga nordiska länder accepterade princip brytes om specialbestämmelserna för olika slag av firma överflyttas dit. En sådan överflyttning skulle även göra firmalagen alltför otymplig och medföra en omfattande uppräkning av skilda slags firmor för vilka lagens materiella regler endast mera undantagsvis få praktisk bety- delse. Någon uttömmande uppräkning skulle icke heller kunna uppnås. Vis- sa sammanslutningar äro alltför perifera för att komma i fråga2 och firma

1 Det har varit omstritt i vad mån dessa föreskrifter kunna tillämpas vid registrering i annat register än handelsregister, jfr Eberstein, Namn och firma, s. 118 not 2 samt Individualiteten, s. 141. I nuvarande registreringspraxis ges exempel på att föreskrifterna tillämpats även vid regi- strering i aktiebolagsregistret; jfr nedan motiven till 10 & angående firma som oriktigt ger sken av samhörighet med statligt företag. 1 Så t. ex. vissa företag enligt vattenlagen 3 kap. 13 5 och 7 kap. 61 5. Se härom närmare följd— ändringarna och motiven till dessa.

för vissa statliga och därmed jämförliga inrättningar behöver icke registre- ras? Utredningen har därför inskränkt sig till att i förslaget till firmalag endast göra en hänvisning till specialbestämmelserna. Däremot ha samtliga registreringsföreskrifter av allmän natur sammanförts i förslaget till firma- lag.

Övriga nordiska länder ha icke ansett sig i stånd att draga här angivna konsekvens av firmalagens allmänna natur. I Danmark och Norge finns i motsats till hos oss endast ett fåtal föreskrifter om firma i lagstiftning vid sidan av de gällande firmalagarna. Man har därför infört specialbestäm— melser om firmas innehåll i förslaget till firmalag i de fall då särskilda föreskrifter saknas i annan lagstiftning. Det finska förslaget till firmalag innehåller en fullständig katalog över obligatoriska beståndsdelar i olika slags firmor. Syftet härmed är att förslaget skall ge en uttömmande regle— ring av allt som rör firma.

De i förevarande avsnitt upptagna bestämmelserna ha som överskriften anger karaktären av registreringsföreskrifter. Bestämmelserna i 9—-11 åå skola i första hand ge registreringsmyndigheterna möjlighet att vägra re— gistrering om den sökta firman icke utformats i överensstämmelse med den materiella firmarättens regler eller om den inkräktar på allmänna intressen eller andras privaträtter. Det praktiska syftet med bestämmelserna i 9—11 55 är således att såvitt möjligt redan på registreringsstadiet söka förebygga framtida konflikter och rättstvister.

9—11 55 i de danska och finska förslagen och 10 och 11 55 i det norska förslaget, som korrespondera med motsvarande svenska bestämmelser, äro icke utformade som registreringsföreskrifter utan i stället såsom all- männa regler och främst som materiella skyddsregler, vilka bestämma inne- hållet i den rättighet eller de rättigheter bestämmelserna avse. Till en del äro föreskrifterna utformade som firmarättsliga skyddsregler och i övrigt som regler till skydd för andra rättigheter än firma.

Den svenska ståndpunkten är att firmarättens materiella innehåll redan fullständigt angivits i 4 5 och att 9—11 55 till den del de komme att inne— hålla firmarättsliga skyddsregler skulle innebära en ur firmasynpunkt onödig upprepning. I den mån paragraferna avse att säkerställa andra rät- tigheter gentemot firmarätten ha de sin plats i härom gällande lagstiftning. Den svenska ståndpunkten är densamma som legat till grund vid utform— ningen av motsvarande registreringsföreskrifter i VmL (se 13 och 14 55). Vid behandlingen av de särskilda paragraferna skall utredningen närmare utveckla frågan om det inbördes förhållandet mellan skyddsregler och registreringsföreskrifter.

Skyldigheten att registrera firma, vilken såsom förut berörts uppbäres

Innehållet i firma för statlig inrättning bestämmes i den rörande inrättningen utfärdade för— fattningen eller genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t, se t. ex. 18 kap. 3 'g' första stycket lagen om allmän försäkring.

av offentligrättsliga hänsyn, behandlas närmare i förslaget till lag om han- delsregister.

I förevarande avsnitt ha som redan antytts upptagits bestämmelser om registrering som bli tillämpliga på alla slags firmor. Föreskrifter av bety- delse för registreringen finnas även i avsnittet om registrerings upphö— rande. I 8 5 hänvisas till de regler om registrering av firma som bibehållas i speciallagarna. Allmänna förutsättningar för registrering av firma upp- tagas i 9 och 10 55 medan speciella hinder mot registrering finnas angivna i 11 5. En regel om firmas registrering i översättning ges i 12 5. Om tid- punkten för registreringsskyddets inträde stadgas i 13 8.

8 5. Firmaregister

Denna paragraf innehåller en hänvisning till särskild lagstiftning om firma- register och en föreskrift om vilka bestämmelser som skola tillämpas vid registrering av firma.

Gällande svensk och övrig nordisk rätt Härom hänvisas till den tidigare redogörelsen angående de nordiska län— dernas olika system för registrering av firma.

Förslaget

I första stycket av det svenska förslaget hänvisas till den särskilda lag- stiftningen »om register, där olika slag av firma registreras».

Som framgår av avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter komma enligt det svenska förslaget de register att bestå som redan äro hos oss inrättade för olika slag av firmasubjekt. Firma för enskild näringsidkare och handelsbolag skall således registreras i handelsregister, firma för eko— nomisk förening i föreningsregister, firma för aktiebolag i aktiebolagsregist— ret o.s.v. Om firmaregistren, de myndigheter hos vilka registren skola föras och förfarandet i samband med registreringen finns en omfattande lagstiftning för vilken tidigare redogjorts i det ovannämnda avsnittet. Flertalet av FmL:s registreringsföreskrifter ersättes, som förut nämnts, enligt förslaget av bestämmelser i en särskild lag om handelsregister. De föreskrifter som nu finnas utanför F mL skola med erforderliga ändringar tillämpas även enligt förslaget, i vilket avseende hänvisas till de härom före— slagna bestämmelserna.

Att i firmalagen uppräkna de register som föras för olika slag av firma har icke ansetts påkallat. Registreringen av firma är för flertalet juridiska personer ett av de många moment som ingå i det förfarande varigenom personen förvärvar rättssubjektivitet, För övriga firmasubjekt som kunna registreras blir den föreslagna lagen om handelsregister tillämplig. I båda-

fallen synes det överflödigt att närmare ange registren i firmalagen. Genom att inskränka sig till en hänvisning till särskild lagstiftning angående fir- maregister undgår man också att i firmalagen uppräkna vissa för det mate— riella firmaskyddet mindre betydelsefulla register.

De finska och norska förslagen utgå från handelsregister såsom enda fir- maregister och anknyta direkt till detta register (se 2 5 första stycket finska och norska förslagen, jfr motiven till 4 5 svenska förslaget). I det danska förslaget, vilket liksom det svenska bygger på flera slags register, nöjer man sig med att i motsvarande paragraf (se 5 2 första stycket danska förslaget) hänvisa till särskild lagstiftning.

Det svenska förslaget förutsätter sålunda att vissa specialbestämmelser om innehållet i firma kvarstå i de lagar, som innehålla föreskrifter om firmaregister eller eljest normera subjektens bildande. Stadgandet i andra stycket erinrar om att dessa bestämmelser skola iakttagas och föreskriver att därjämte skall >>gälla vad nedan i 9—13 55 sägs».

8 5 i de andra ländernas förslag till firmalag upptager som nämnts spe- cialbestämmelser om firma, vilket såsom redan utvecklats ur svensk syn- punkt icke överensstämmer med den nya lagens karaktär av allmän firma- lag.

9 5. Särskiljningsförmåga

Förevarande paragraf anger de grundläggande förutsättningarna för att firma skall kunna registreras. I första stycket uttalas det allmänna kravet på särskiljningsförmåga, distinktivitet. Andra stycket innehåller bestäm- melser som bl.a. ge möjlighet att taga hänsyn till särskiljningsförmåga som icke är ursprunglig utan förvärvad genom firmas användning. I tredje stycket har upptagits en specialregel om registrerbarheten av firma som enbart består av bokstäver eller siffror.

Gällande svensk rätt

Som redan framhållits i motiven till 1 5 är firmas uppgift att individualisera innehavaren i hans verksamhet som köpman, d.v.s. i affärslivet. Och fir- mainnehavarens intresse av ensamrätt till sin firma sammanhänger följ— aktligen med firmans förmåga att verka individualiserande. Firmas funk— tion som individualiseringsmedel uppbäres emellertid, som redan utveck- lats i avsnittet om firmas betydelse, även av ett offentligrättsligt intresse.

För att firma skall fylla sin funktion som individualiseringsmedel och vara föremål för ensamrätt krävs att firma äger särskiljningsförmåga (jfr prop. 1942: 257 s. 17). Detta krav har ej ansetts uppfyllt när firmas huvud-

ord utgjorts av allmän benämning på verksamhetens art eller på en viss vara, exempelvis icke i fråga om ordet »oljeeldning» som huvudbestånds- del av firman Aktiebolaget Olje-eldning.1 Det rör sig här om ord som genom sin allmänna innebörd i och för sig icke äro ägnade att tjäna som indivi- dualiseringsmedel för viss verksamhet (jfr Vmbet. s. 269 ff.).

Om någon lyckats att såsom sitt särskilda kännetecken inarbeta sådant som från början ej haft särskiljningsförmåga, ha domstolarna emellertid medgivit skydd. På detta sätt har firmarätt kunnat förvärvas till bokstavs- kombination2 och till geografisk beteckning.3

Principen om särskiljningsförmåga förvärvad genom inarbetning erkän- nes direkt i 9 5 första stycket IKL och 13 & VmL (se prop. 1942: 257 s. 17 och justitiedepartementets i denna prop. intagna promemoria 1942: 1 s. 20 samt Vmbet. s. 273 f.).4

Vid sidan av det krav på distinktivitet som följer av firmas karaktär av namn uppställes icke enligt nuvarande ordning någon uttrycklig regel om särskiljningsförmåga såsom villkor för firmas registrering. Firmainneha- varen har sålunda stor frihet att bestämma graden av indixddualiseringsför- måga hos sin firma. I stort sett torde firma godtagas för registrering när den utformats så att innehavaren eller verksamheten kan identifieras i registret och vissa andra offentliga sammanhang.5 Firmor som endast bestå av en uppgift om verksamhetens art ha sålunda registrerats i stor utsträck- ning, t.ex. den ovannämnda firman Aktiebolaget Olje-eldning. Å andra sidan har registrering av bokstavsfirma vägrats. Aktiebolaget K.F. under- kändes med den motiveringen att firman icke kunde anses utgöra något namn." Bokstavs- och sifferkombinationer som i och för sig sakna erforder- lig distinktivitet torde emellertid numera kunna registreras om de inarbe- tats och på så sätt visat sig äga särskiljningsförmåga.7

Nordisk rätt i övrigt

I de övriga nordiska länderna råder i stort sett samma rättsläge som i Sve- rige i fråga om kravet på särskiljningsförmåga som villkor för rättsskydd. Något uttryckligt krav på distinktivitet som förutsättning för registrering av firma uppställes ej heller i de andra ländernas lagstiftning utan man tillämpar vid registrering lika liberala regler som i Sverige.

1 NJA 1931 s. 597; jfr NJA 1959 s. 497 = NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus. ? NJA 1941 s. 672 = NIR 1942 s. 91 KF. 3 NJA 1945 s. 394 = NIR 1946 s. 210 Porla och NJA 1950 s. 365= NIR 1950 s. 206 Kosta; jfr Ebersteins kommentar till rättsfallet SvJT 1940 ref. s. 5, Ramlösa, i Festskrift för Nils Stjern- berg (1940), s. 72. 4 Jfr NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A-Bilskolan. 5 Jfr Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 95 ff. ** RÅ 1929 s. 308. 7 Exempel på firmor där bokstavs- eller sifferkomhination ingår som dominant äro B.M.C. Sweden Aktiebolag och l.B.K. i Malmö Aktiebolag samt G.S.W., K. Ståhlquist. Café 60, R. Berg och 111 :an, Edward Johnsson.

Förslaget Första stycket

Detta stycke inledes med en regel om särskiljningsförmåga som villkor för registrering. Den följ ande meningen exemplifierar fall, där detta villkor icke kan anses uppfyllt.

Enligt förslaget förutsättes för firmarätt liksom i gällande rätt att firman äger särskiljningsförmåga, distinktivitet. Något uttryckligt stad- gande härom erfordras icke i fråga om oregistrerade kännetecken efter- som dessa, bortsett från näringsidkares släktnamn, skola åtnjuta skydd först efter inarbetande och ett fullbordat inarbetande visar att särskilj—— ningsförmåga finns. En registrerad firma är däremot vid registreringen i allmänhet ett i praktiken oprövat kännetecken, vilket motiverar en särskild regel om distinktivitet som villkor för registrering.

Kravet på särskiljningsförmåga grundas på två skäl. För det första kan en firma som saknar denna förmåga i regel icke fylla funktionen att indi— vidualisera innehavarens rörelse och skilja den från annan näringsidkares verksamhet av samma eller liknande slag. Firman måste vara ägnad att av allmänheten uppfattas som ett individualiseringsmedel för viss verksam— het. För det andra —— och detta har särskilt åberopats i domstolspraxis — bör verksamhetsord eller allmän benämning på vara eller tjänst icke genom firmalagen förbehållas en särskild näringsidkare. Vid prövningen av ansö— kan om registrering hör hänsyn alltid tagas till båda de nu angivna skälen. Registreringsmyndigheten bör sålunda fråga sig om den sökta firman i praktiken är ägnad att individualisera verksamheten och om den utan olä- genhet för andra näringsidkare kan förbehållas sökanden. Om ej båda frå— gorna kunna besvaras jakande äger firman icke i och för sig tillräcklig särskiljningsförmåga.

I VmL är kravet på distinktivitet mera framträdande än i rådande praxis på firmarättens område. För varumärkesrättens del är upprätthållandet av detta krav motiverat av liknande skäl som dem som nyss åberopats för firma men det har befunnits naturligt att uppställa strängare fordringar på sär— skiljningsförmåga som villkor för registrering av varumärke än för registre- ring av firma (Vmbet. s. 269 ff.). Vid registrering av firma ställas för när- varande som nämnts små krav på individualiseringsförmågan. Eftersom regelsystemen inom de båda rättsområdena, som framhållits under 2 &, såvitt möjligt böra samordnas, har utredningen haft att överväga i vilken utsträckning fordringarna på firmas distinktivitet böra skärpas.

En lägre grad av särskiljningsförmåga godtages vid registrering av firma därför att den deskriptiva firman tett sig naturlig för flertalet närings— idkare. Ett varumärke får icke ange varans art, beskaffenhet m.m. Rent beskrivande eller generiska ord äro obrukbara som varumärke (13 5 första

stycket VmL), men det kan vara ändamålsenligt att firma är på visst sätt beskrivande. För allmänheten kan det nämligen vara värdefullt att firma anger verksamhetens art eller talar om vilka varor eller tjänster innehava- ren tillhandahåller. Rådande frihet att registrera firma med skiftande grad av distinktivitet sammanhänger vidare med dels den nuvarande skyldig- heten för enskild näringsidkare att framträda under det egna släktnamnet och dels olika släktnamns varierande särskiljningsförmåga. Firmas natur— liga sammansättning av släktnamn och beskrivande ord är sålunda främsta orsaken till att krav på längre gående särskiljningsförmåga icke kunnat uppställas som villkor för firmaregistrering.s Av praktiska skäl har det även varit nödvändigt att låta registreringen omfatta firmor, där graden av distinktivitet varierar allt efter det behov av skydd olika näringsidkare anse sig ha med hänsyn till arten och omfattningen av sin verksamhet. När det gäller firma bör därför hänsyn tagas till att skilda typer av firma finnas som inbördes ha mycket olika grad av särskiljningsförmåga.

I fråga om det sätt på vilket firma bildas kan man för närvarande ur- skilja vissa olika typer av firma som sinsemellan förete skiftande grad av särskiljningsförmåga. Ett stort antal firmor bestå endast av personnamn, ibland med tillägg som anger företagsform, t. ex. Johansson & Co, Aktiebo— laget Ernst Nilsson, Aktiebolaget Birger Carlsson & C0 och Åkerblom & Jo- hansson. Andra firmor innehålla förutom beteckning för associationsform endast en uppgift om verksamheten, t. ex. Traktorimport-Aktiebolaget, Flyg- resebyrån Aktiebolag, Aktiebolaget Flygspedition, Aktiebolaget Kläder, Ak- tiebolaget Väfnader, Aktiebolaget Ljuddämpare och Aktiebolaget Heltäc- kande Mattor. Vanligt är vidare att firma som huvudbeståndsdel har en geografisk beteckning, t. ex. Hasselfors Bruks Aktiebolag, Aktiebolaget Hultsfreds-Industrierna, Bergvik och Ala Aktiebolag, Bandhagens Bilskola Aktiebolag och Aktiebolaget Östermalmsbokhandeln. En fjärde huvudgrupp utgöra firmor bildade av utpräglade fantasiord som icke ange något om företagets innehavare, verksamhet eller lokalisering, t.ex. Aktiebolaget Volvo, Aktiebolaget Reventa, Aktiebolaget Carma och Estrella Aktiebolag. Av de nämnda huvudtyperna förekomma även kombinationer av olika slag, t. ex. Byggnads Aktiebolaget O. Granquist, Göteborgs Kexfabriks Aktiebolag, Libra Husgeråd Aktiebolag och F astighetsaktiebolaget Aurora. De geogra— fiska beteckningarna uppträda ibland i adjektivform såsom t. ex. i Skandi- navisk Clearinghandel Aktiebolag, Nordiska Klichéaktiebolaget, Svenska Skumsläcknings Aktiebolaget och Skånska Banken. Stundom förekomma andra adjektiviska bestämningar såsom t.ex. i Nya Asfalt Aktiebolaget, Stockholms Nya Barnvagnslager G. Ericsson, Allmänna Annonsbyrån Ak- tiebolag, Allmänna Deklarationsbyrån P. E. Eriksson, Aktiebolaget Förena- de Superfosfatfabriker, Förenade Spets och Siden F. 0. E. Lundquist och

' Jfr Eberslein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 85 ff.

Centrala Bussbeställningen Aktiebolag. Ibland påträffas mellanformer mel- lan verksamhetsord och fantasiord, t.ex. Polyfoto9 och Snabbköp.10

Bland de anförda exemplen från nuvarande praxis finnas registrerade firmor som innehålla endast ett verksamhetsord eller endast en allmän be— nämning på vara eller tjänst, d. v. 5. ett ord som i och för sig saknar sär- skilj ningsförmåga.11 Så stor frihet att registrera deskriptiva firmor kan icke medges när registreringen blir rättsgrundande. En registrering omges gärna av något av respekt, den uppfattas ofta både av firmainnehavaren och hans konkurrenter såsom en viss garanti för firmans användbarhet i privaträtts- ligt avseende. Härigenom skapas också psykologiskt ett visst skydd kring varje registrering och på så sätt kommer den tvivelaktiga firman att fak- tiskt få ett skydd som den icke förtjänar.

Av hänsyn härtill är firma enligt förevarande stycke icke registrerbar om den enbart består av sådan allmän benämning eller sådant ortnamn som där anges. Lagtexten ger dock möjlighet till registrering av firma som är bildad av flera i och för sig icke särpräglade ord. Ofta kan nämligen genom sammansättning av sådana ord erforderlig särskiljningsförmåga för firman som helhet uppstå som en kombinationseffekt. Exempel på registrerbara firmor som bildats på detta sätt äro Svenska Kristallfabriken, Skandina- viska Pälsvarumagasinet, Uppsala Ättiksfabrik, Nya Cementbolaget, Central— konditoriet, Centrala Bussbeställningen, Östermalms TV—service, Vällingby Cityköp, Södra Kylarservicen, Rostfria Boden och Ateljé Plissé & Märkning.

Den frihet som nu finns att registrera deskriptiva firmor accepteras så— lunda fastän med viktiga begränsningar. Det praktiska behovet av firma med framträdande särskiljningsförmåga varierar nämligen från fall till fall. En måttlig skärpning av kravet på distinktivitet torde också vara önske- målet hos den majoritet som vid enkäten förordade vissa krav på särskilj— ningsförmåga som villkor för registrering. Enligt förslaget skall sålunda näringsidkare i princip äga frihet att inom en vid skala registrera en mer eller mindre distinktiv firma allt efter verksamhetens art eller omfattning. Den som väljer en mindre distinktiv firma får emellertid nöja sig med ett tämligen svagt firmaskydd.

Friheten att inom vissa gränser registrera ett deskriptivt kännetecken saknar som nämnts motsvarighet inom varumärkesrätten. Det har därför ifrågasatts huruvida icke förslaget kunde leda till en icke önskvärd ökning av användningen av deskriptiva firmor som varukännetecken. Den omstän- digheten att förslaget skärper kravet på finnas distinktivitet och därmed närmar firmalagen till VmL avser emellertid att minska möjligheterna

' NJA 1937 A 143 = NIR 1937 s. 67. Ordet ansågs vara av egenartad beskaffenhet. " RÅ 1951 H 53 = NIR 1951 s. 261. Ordet ansågs »snarare kommit att framstå som en upp— lysning om butikstypen än som ett för kooperationen avsett kännetecken».

" En annan sak är att åtskilliga av de uppräknade firmorna kunna ha fått särskiljningsförmåga genom inarbetande; se härom under andra stycket.

att med hjälp av firmarätten kringgå VmL:s regler om särskiljningsför- måga.

Den inledande allmänna bestämmelsen i förevarande stycke har formu— lerats så att därav framgår att kravet på särskiljningsförmåga som villkor för registrering ställes lägre i förslaget än i VmL. Utredningen hade ur- sprungligen valt en formulering som anslöt sig närmare till terminologin i 13 å VmL. För att uppnå nordisk enhetlighet i avfattningen har utred- ningen emellertid stannat vid den lydelsen att »firma som registreras skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet».

Som exempel på ord som i och för sig saknar distinktivitet och därför icke enbart kan bilda firma nämnes i förevarande styckes andra mening »allmän benämning på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst» samt »ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller för- valtningen eller annat dylikt namn».

Med allmän benämning på verksamhetens art avses verksamhetsord så- som järnhandel, speceriaffär, pälsateljé, tvättinrättning, resebyrå, motor- verkstad, betongindustri o. s. v. Under allmänna varubenämningar hänföras generiska ord och appellativ som beteckna viss vara eller varugrupp, t. ex. margarin, livsmedel, oljefärg, kemikalier, kläder och textilier. Allmänna benämningar på tjänster äro ord som skönhetsvård, biltvätt, renskrivning, resetjänst, inkasso o. s. v.

Genom borttagande eller tillägg av bokstäver får ord som utgör allmän benämning ibland i viss mån ny karaktär och förändras till ett distinktivt ord, t.ex. bilex för bilexport. I andra fall medför ändring av ordet icke någon särskiljningsförmåga. Förkortning av t. ex. ordet vulkaniserings- verkstaden till vulkverkstaden förändrar icke detta ords karaktär av i och för sig oregistrerbart verksamhetsord. Och annan stavning av ordet än den sedvanliga ger i allmänhet icke heller för registrering erforderlig särskilj- ningsförmåga.

Ett ords särskiljningsförmåga skall främst bedömas efter ordets betydelse i svenska språket. På grund av ordets innebörd i ett främmande språk kan det emellertid också vara att betrakta som en i och för sig oregistrerbar all— män benämning på verksamhet, vara eller tjänst. Hänsyn bör i sistnämnda fall särskilt tagas till de andra nordiska ländernas språk och till de ledande världsspråken. Såsom icke registrerbara få exempelvis anses ord såsom shop för butik, autodepot för bildepå och motorproducts för biltillbehör men så- dana ord kunna givetvis ingå såsom del av firma som också innehåller andra beståndsdelar. I särskilda fall bör även hänsyn tagas till ett ords betydelse på annat främmande språk (jfr med hänsyn till det föregående Vmbet. s. 271).

När en ny vara eller tjänst uppträder på marknaden sker ofta en nybild— ning av verksamhetsord som vid den tidpunkt då ordet bildades kunde före- falla särpräglad, t. ex. de som firma registrerade orden televisionskompaniet och neontjänst samt ordet klackbar. Dessa nybildningar ha emellertid i

regel som förebild ordbildningar inom äldre branscher. Vissa språkelement användas sålunda mer eller mindre inom alla branscher i kombination med benämning på vara eller tjänst. Nybildade verksamhetsord som inne- hålla något av dessa språkelement och bildats enligt gängse normer för ord- bildning kunna i regel icke i och för sig anses tillräckligt distinktiva. Som exempel på ord som —— i vissa fall i böjning _ vanligen kombineras med varubenämning kunna nämnas: -affär, -artiklar, -ateljé, -butik, -byrå, —cen- tral, —centrum, -delar, -depån, -experten, -exporten, -fabriken, -förmedling, -försäljning, -hallen, -handel, -huset, -hörnan, -industri, -importen, —kompa- niet, -konsu1t, _källaren, -1agret, -magasin, -material, -nytt, -products, -pro- dukter, -produktion, —renovering, -reparationer, -salongen, -service, -specia- listen, —system, -tillbehör, -tjänst, -upplag, —utensilier, -varor och -verkstad.

För användning som firma skapas inom näringslivet ständigt nya beskri- vande ord genom sammansättning av ord eller orddelar till kombinationer utanför det vanliga, t. ex. Vägförbättringar för aktiebolag med väganlägg- ning såsom verksamhetsområde och Industrimetoder för aktiebolag som sysslar med viss export och import. Ibland förekommer som firma mellan- former mellan verksamhetsord och fantasiord som ofta kunna vara sug- gestiva genom att antyda viss egenskap hos företaget, t. ex. Stjärnfrakt och Ilkopia. Vid bedömningen av dessa nybildningars registrerbarhet böra sam- mansättningsleden icke prövas var för sig utan som kombination och pröv- ningen bör ske med ledning av de förut angivna grundsatser som motivera distinktivitetskravet.

Med »ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller förvalt- ningen» avses benämning på samhälle, järnvägs- eller poststation och namn på större administrativa områden som kommun och län. Namn på sam- hälle eller kommun är ofta samtidigt benämning på järnvägsstation, buss- station eller poststation. Till »annat dylikt namn» kan hänföras t. ex. namn på gata, stadsdel och offentlig plats. Dessa namn böra icke förbehållas någon viss näringsidkare utan få begagnas av envar för att ange företagets lokalisering. Fristående äro namnen i regel icke heller ägnade att av all- mänheten uppfattas som individualiseringsmedel för näringsverksamhet, och deras användning både som firma och adress skulle kunna medföra praktiska olägenheter. Enligt 9 & NL skola detta slags namn av delvis andra skäl icke godkännas som släktnamn (jfr prop. 1963: 37 s. 87). Stad- gandet i förevarande stycke hindrar i allmänhet icke att rena gårdsnamn registreras som firma. I många fall böra också namn på mindre orter kunna registreras. Namn på floder och berg böra även som regel vara registrer- bara. '

Kravet på särskiljningsförmåga som villkor för registrering gäller i prin- cip också släktnamn (jfr angående släktnamns användbarhet som firma motiven till 3 5). Av hänsyn till andra bärare av samma namn bör emeller-

tid ett släktnamn, oavsett dess individualiseringsförmåga, i regel icke en- samt registreras för en enstaka bärare av namnet. Registrering bör endast komma i fråga där släktnamn blivit så starkt inarbetat att namnets egenskap av firma blivit primär och släktnamnskaraktären trätt i bakgrunden (jfr Vmbet. s. 231 och 276). Någon uttrycklig regel härom har icke ansetts er- forderlig då släktnamn numera i regel registreras som firma endast i för- ening med förnamn, verksamhetsord o.dyl.

Huruvida släktnamn jämte förnamn eller annat tillägg är registrerbart som firma blir att bedöma enligt bestämmelserna i förevarande paragraf. Släktnamn som saknar särskiljningsförmåga kan i sammansättning med ett ovanligt förnamn bilda en distinktiv firma, t. ex. Alexis Nilsson. Tillräck- lig särskiljningsförmåga kan också uppnås genom en kombination av flera släktnamn som i och för sig sakna särprägel, t.ex. Larsson & Pålsson. Sådana släktnamn kunna också ofta registreras som firma i förening med verksamhetsord, geografiska namn o.dyl.

Slagord är icke registrerbart som varumärke (jfr 2 & andra stycket VmL samt Vmbet. s. 108 ff. och 220). Registrering av dylika ord som varumärke har bl. a. ansetts bereda alltför stora svårigheter vid bedömningen av kravet på särprägel och vid likhetsgranskningen (jfr prop. 1960: 167 s. 50).

Ett allmänt förbud mot registrering av slagord som firma bör icke upp- ställas. Firma är ofta beskrivande och firmor med slagordsmässig karaktär böra därför i viss utsträckning kunna godtagas, t. ex. firmor som den förut omnämnda firman Rostfria Boden. Utpräglade slagord, d. v. s. satser som avse att inpränta något hos allmänheten, äro emellertid icke lämpliga som firma. Av motsvarande skäl som anförts med hänsyn till varumärkesre- gistrering böra sådana slagord icke kunna registreras som firma. Skydd kan däremot erhållas för inarbetade slagord vilket framgår av 2 5 tredje stycket. Firmor som innehålla rena värdeomdömen som t.ex. Billiga Varor och Vackra Mattor höra i allmänhet icke anses ha tillräcklig särskiljningsför- måga.

Enligt de finska och norska förslagen gäller kravet på särprägel icke vid re- gistrering av släktnamn. I fråga om geografiska namn äro de andra nordiska förslagen dessutom något annorlunda formulerade än det svenska. Detta har skett huvudsakligen av språkliga skäl utan att sakliga skillnader åsyftas. Exempelvis det danska förslaget talar om »större geografisk område såsom landsdel, egn, kommune eller lignende».

Om firma med bristande särskiljningsförmåga registrerats eller om firma efter registreringen degenererat till allmän beteckning, som icke kan vara föremål för firmarätt, kan registreringen hävas; se härom 18 5.

Andra stycket

De firmor som i första stycket anges såsom icke distinktiva skola endast anses i och för sig vara utan särskiljningsförmåga. I första punkten av före—

varande stycke har i anslutning härtill stadgats, att »vid bedömande av om firma uppfyller villkoret i första stycket skall hänsyn tagas till alla före- liggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk».

Bestämmelsen innebär icke något undantag från huvudregeln i första stycket om att firma måste äga särskiljningsförmåga för att kunna registre- ras. Den är i stället en anvisning som inskärper att vid bedömningen av om en firma äger sådan förmåga hänsyn skall tagas till samtliga förelig- gande omständigheter och särskilt om firman i praktisk användning visat sig vara i stånd att fungera som kännetecken. En motsvarande regel finns i 13 5 första stycket VmL (jfr Vmbet. s. 273 f.).

Om en näringsidkare som firma begagnar en allmän varubenämning kan denna efterhand av allmänheten bli uppfattad och erkänd såsom näringsid- karens särskilda kännetecken. När ett icke distinktivt ord på detta sätt kommer att framstå som ett företags speciella kännetecken säges ordet ha en sekundärbetydelse vid sidan av sin ursprungliga innebörd (Vmbet. s. 273).

Erforderlig särskiljningsförmåga uppnås i sådana fall främst genom ett omfattande bruk av en firma. Förslaget anger icke hur mycket en firma skall ha använts för att tillräcklig distinktivitet skall anses föreligga. Fir- man behöver sålunda icke alltid ha begagnats i den utsträckning att full- bordad inarbetning uppnåtts. Som regel måste emellertid ett deskriptivt ord vara inarbetat för att få en sekundärbetydelse (jfr Vmbet. s. 103). För att ett vanligt deskriptivt ord skall anses distinktivt bör krävas en stark bevisning.

Även släktnamn kan på grund av stark inarbetning ha en sekundärhety- delse.12 Kraven på bevisning härom måste ställas särskilt höga.

Om bestämmelsen i förevarande punkt råder enighet mellan de nordiska länderna.

I fråga om bedömningen av firmas särskiljningsförmåga ges i andra punkten en särskild föreskrift rörande firmabeståndsdel som enbart anger associationsform. Där uttalas, att »vid bedömningen skall bortses från be- ståndsdel som utgöres av sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening eller förkortning därav». Föreskriften har införts för att få överensstämmelse med de andra nordiska länderna.

Till skillnad från de nämnda beteckningarna kan ord, som förutom associationsform anger verksamhetens art, sammanställt med t.ex. ett geografiskt ord bilda en firma med tillräcklig distinktivitet, t.ex. ordet stadshypoteksförening i Stockholms stadshypoteksförening.

” Jfr NJA 1937 s. 504 = NIR1938 5.81 Bolinder.

212 9 &. SÄRSKILJNINGSFÖRMÅGÅ Tredje stycket

I detta stycke har upptagits en specialregel om registrering av bokstäver och siffror: »Firma som enbart består av bokstäver eller siffror må registre- ras endast om firman blivit inarbetad.»

Genom förslaget (2 & tredje stycket) erkännes firmarätt till inarbetad bokstavs- och sifferfirma och som konsekvens härav medges i förevarande stycke även registrering av dylik firma.

Innebörden av den föreslagna bestämmelsen är att bokstavs- och siffer- firma i och för sig skall anses sakna för registrering erforderlig särskilj- ningsförmåga. Endast om firmans användning lett till fullbordad inarbet- ning blir den registrerbar. Här fordras sålunda alltid ett större mått av användning för att bristande särprägel skall anses botad, vilket innebär att strängare krav uppställes än för icke distinktiva ord. I och för sig äro också bokstäver och siffror mindre önskvärda som firma. Viss försiktighet bör därför iakttagas vid regleringen av skyddet för bokstavs- och siffer- firma. Trots det begränsade rättsskydd som sådan firma åtnjuter användes den i anmärkningsvärd omfattning. Framför allt begagnas bokstavsfirma i form av förkortning, t.ex. ASG för Aktiebolaget Svenska Godscentraler, BGB för Byggmästares i Stockholm Gemensamma Byggnads Aktiebolag och HSB för Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening. Användningen av bokstavsfirma kan påvisas inom alla branscher och även inom andra om- råden av samhället ha förkortningar, kodbeteckningar o.dyl. fått stor popularitet (jfr Vmbet. s. 275). Allmänheten ställes härigenom inför ett otal bokstavs- och sifferbeteckningar, som det blivit allt svårare att skilja åt. Denna utveckling ger anledning till en viss återhållsamhet vid lagfäs- tandet av firmarätt till bokstavs- och sifferfirma. Intresset för att begagna sådan firma bör på så sätt kunna dämpas. För inarbetad bokstavs- och sif- ferfirma finns emellertid ett lika befogat anspråk på rättsskydd som för inarbetad firma av annat slag. Eftersom förslaget medgiver firmarätt till bokstavs- och sifferfirmor när de blivit inarbetade får det anses följdriktigt att i sådana fall också tillåta registrering. Kraven på bevisning om inar- betande måste emellertid även här ställas höga.

I fråga om registrerbarheten av bokstavs- och sifferfirmor skiljer sig det danska förslaget från de andra ländernas. Enligt detta likställas bokstäver och siffror med icke distinktiva ord och kunna sålunda i vissa fall registre- ras utan att användningen lett till fullbordad inarbetning.

Som förut nämnts är 9 5 i de danska och finska förslagen icke utformad som en registreringsföreskrift utan såsom en materiell skyddsregel. Från dansk sida motiveras detta med att oregistrerade firmor, vilka enligt det danska förslaget bli skyddade så snart de tagits i bruk, spela så stor roll att hänsyn bör tagas till dessa firmor på samma sätt som till registrerade. Be— stämmelserna i 9—11 55 ha fördenskull givits naturen av materiella regler som gälla för alla firmor, oregistrerade liksom registrerade.

Som framgår av inledningen till 8—13 55 är den svenska ståndpunkten att den materiella rättens innehåll redan fullständigt angetts i 4 5. Denna centrala bestämmelse sammanfattar de i föregående paragrafer uppställda förutsättningarna för firmarätt och fastslår innebörden av den rätt som tillkommer innehavare av registrerat eller inarbetat kännetecken. Då där- igenom redan tidigare i lagtexten såsom förutsättning för firmarätt angetts föremålets natur av särskiljande beteckning, är det enligt svensk uppfatt- ning överflödigt att senare genom en särskild regel upprepa att firma utan särskiljningsförmåga saknar skydd.

Som självständig skyddsregel skulle 9 5 dessutom lägga alltför mycket band på domstolarna vid deras bedömning om ett kännetecken äger sär- skiljningsförmåga. Det ligger i sakens natur och behöver icke särskilt utsägas att även domstol vid ett sådant bedömande skall taga hänsyn »till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk». Men det är snarast en olägenhet att därutöver binda domstolen med specialbestämmelser. Fastän ett stadgande som 9 5 skulle bli mindre lämpligt som skyddsregel har det däremot — på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 13 & VmL en praktisk funktion att fylla som registreringsregel.

10 &. Vilseledandelirma Denna paragraf stadgar registreringshinder för vilseledande firma. Gällande svensk rätt

I FmL finnas utförliga bestämmelser om hur firma för enskild närings- idkare och handelsbolag skall bildas (9 och 10 55; jfr 12 och 13 55). Fler- talet föreskrifter ha främst till syfte att förhindra registrering av för all- mänheten vilseledande firmor och avse härigenom samtidigt att förverkliga principen om sanning i firma (NJA II 1887 nr 3 s. 28 f. och 33 ff.). Som redan nämnts har denna princip anförts såsom motiv för den skyldighet att använda personfirma vilken enligt 9 & FmL gäller för enskild närings-- idkare och handelsbolag. Och vid sidan härav stadgas i 9 5 med stöd av samma princip förbud att i enskild näringsidkares firma intaga något, som antyder ett bolag eller en förening, och att i handelsbolags firma införa nam- net på annan person än bolagsman. Endast för det fall att kommanditdel- ägare finnes i handelsbolag får firman innehålla något som antyder be- gränsning i innehavarens ansvar och då skall ordet kommanditbolag intagas i firman (9 5 tredje stycket).

Uttryck för sanningsprincipen äro också de allmänt formulerade före— skrifterna i 10 5 första stycket FmL. Här föreskrives att annans namn ej må obehörigen intagas i firma,1 att firma ej må ange företag som icke står

1 Denna föreskrift är även uppställd till skydd för privaträtt till släktnamn, se NJA II 1887 nr 3 s. 33; jfr förslaget till firmalag 11 5 3). Angående föreskriftens tillämpning i övrigt jfr NJA 1935 s. 661 = NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69 Kahl samt Eberstein, Individualiteten, s. 139 ff.

i förbindelse med rörelsen2 och att firma, som anger visst slag av rörelse, ej må bibehållas oförändrad sedan en väsentlig förändring av rörelsen ägt rum.

FmL:s regler om överlåtelse av firma äro också utformade under infly- tande av principen om sanning i firma (NJA II 1887 nr 3 s. 36 ff.). Huvud- regeln är sålunda att firma endast får överlåtas om den förses med ett till- lägg som visar att överlåtelse ägt rum (12 å). Sanningsprincipens tillämp— ning vid firmaöverlåtelse behandlas närmare nedan i motiven till 14 5 för- slaget till firmalag.

Som nämnts i inledningen till 8—13 åå innehålla de lagar som gälla öv- riga firmasubjekt som regel föreskrifter att i firma skall intagas ett för asso- ciationsformen eller verksamhetsarten utmärkande ord eller uttryck. Också dessa bestämmelser motiveras av sanningsprincipen liksom de komplette— rande föreskrifter varigenom användningen av ifrågavarande ord och uttryck inskränkes till de rättssubjekt för vilka ordet eller uttrycket är obligatoriskt.

I speciallagarna saknas, som förut nämnts, motsvarighet till de allmänna regler om firma som finnas i 10 5 första stycket F mL. Som framgår av den inledande översikten ha dessa föreskrifter emellertid tidigare varit direkt tillämpliga även på aktiebolags firma. Och de ha som förut också nämnts på senare tid ibland tillämpats även vid registrering av andra firmor än de som numera omfattas av FmL.

Nordisk rätt i övrigt I de andra ländernas firmalagar finnas bestämmelser om firmas innehåll som på motsvarande sätt som FmL:s föreskrifter ge uttryck för sannings- principen. I den mån regler om firma getts i lagstiftning vid sidan av fir- malagarna innehåller denna lagstiftning till förhindrande av vilseledande firmor liknande föreskrifter om obligatoriska firmabeståndsdelar som den svenska lagstiftningen.

Förslaget

Nuvarande lagstiftning är oklar när det gäller registreringsmyndigheternas rätt att hindra registrering av vilseledande firmor.3 När firmor som anmälts till handelsregister varit ägnade att vilseleda i andra fall än de som uttryck- ligen regleras i FmL har man emellertid i viss utsträckning tillämpat FmL:s registreringshinder extensivt.4 Vid registrering i annat register har registre- ringspraxis, som förut nämnts, visat tvekan att tillämpa FmL:s registre- ringshinder analogt. I vissa fall torde sålunda registrering ha skett av vilse- ledande firmor, vilkas användning t. ex. kunnat vara förbjuden enligt be- stämmelserna i 1 & IKL om vilseledande reklam.5

” Jfr RÅ 1931 s. 168 Stockholms Pantbod Försäljningslokal, S. Lindström. 3 Jfr prop. 1931: 175 s. 21 och Eberstein, Individualiteten, s. 141. 4 Jfr RA 1963 H 45 Tailor Club, Almström & Göranson; överståthållarämbetet åberopade grunderna för 10 5 första stycket andra punkten FmL.

Registreringsmyndigheten bör alltid ha möjlighet att vägra registrering av firma som är vilseledande för allmänheten. Firmas intagande i offentligt register kan lätt av innehavaren uppfattas som ett tillstånd att använda fir- man och av allmänheten som en garanti för att firman är korrekt.

För att hindra registrering av vilseledande firmor är det icke tillräckligt att komplettera gällande registreringsförbud med ytterligare specialförbud. En uppräkning av olika fall av vilseledande blir alltid ofullständig och genom en regel som utformas på detta sätt utelämnas också oförutsedda former för vilseledande. I sin enkät har utredningen ställt frågan om en generell regel om förbud mot vilseledande firma bör införas. Med några undantag har frågan besvarats jakande. I åtskilliga yttranden har därvid framhållits praktiska fall av vilseledande som icke direkt falla in under nu gällande registreringsförbud i FmL.

I likhet med det stora flertalet av de vid enkäten tillfrågade anser utred- ningen att en allmän regel om registreringshinder för vilseledande firma bör uppställas. En motsvarande regel finns redan i VmL (14 å första stycket punkt 2; jfr Vmbet. s. 279 ff.). Registreringshindret har i förevarande pa- ragraf fått den utformningen, att firma ej får registreras »om den är ägnad att vilseleda allmänheten». Stadgandet uppbäres av och år det negativa ut- trycket för principen om sanning i firma. Denna princip kommer även till uttryck genom de särskilda föreskrifter om firmas innehåll vilka som förut framhållits enligt förslaget skola kvarstå i speciallagarna.

Sanningsprincipen har väsentligt större praktisk betydelse i firmarätten än i varumärkesrätten, varför regeln om vilseledande upptagits i en sår- skild paragraf och icke såsom i VmL endast som en punkt i katalogen över speciella registreringshinder. I motsats till varumärke anger firma ofta den företagsform under vilken verksamheten bedrives, verksamhetens art eller omfattning eller kvalifikationer hos innehavaren. Ibland innehåller firma dessutom antydan om samhörighet med annat företag av offentlig eller en- skild natur. Fara föreligger alltid att firmas uppgifter i dessa olika hänseen- den kunna bli vilseledande.

Som framgår av det nyss anförda avser bestämmelsen i förevarande para- graf icke att i första hand skydda annans privaträtt. Om firma företer sådan likhet med kännetecken som tillkommer annan att allmänheten hänför verksamheten till denne talas i förslaget om förväxling och icke om vilsele- dande. Registreringshinder på grund av förväxlingsbarhet med annans kän- netecken behandlas i 11 & punkterna 5 och 6.

Den gränsdragning förslaget gör mellan vilseledande och förväxling har redan genomförts i VmL (Vmbet. s. 280 f.). Gränsdragningen beror på att olika intressen utsättas för risken att kränkas. Vid vilseledande åsidosättes främst ett allmänt intresse. Allmänheten löper fara att missledas om den prestation som ställes i utsikt och förfarandet kan därför också te sig be- drägligt. Vid förväxling rör det sig om misstag i fråga om verksamhetens

identitet. Köparen tror att han vänt sig till A medan han i själva verket har att göra med B. För allmänheten är det i och för sig utan betydelse vem som presterar om blott prestationen är den begärda. Vad B presterar kan visserligen vara sämre men också lika bra och t.o.m. bättre än det A till- handahåller. Vid förväxling är det därför främst innehavarens privaträtt till firman som kränkes. Förslaget följer i stort sett dessa systematiska överväganden. Vid vilseledande komma också andra sanktioner i fråga än vid förväxling. I förra fallet, där det särskilt gäller allmänhetens intresse, äga företrädare för det allmänna föra talan om förbud mot firmans använd- ning enligt 16 5 och, där registrering skett, om hävande eller ändring av registreringen enligt 18 5. Rör det sig om förväxling och intrång i enskild rätt är det i första hand målsäganden som har att avgöra om talan skall föras och i detta fall bli reglerna i 21 och följande 55 om straff, ersättnings- skyldighet och annan påföljd för firmaintrång tillämpliga.

Den skillnad som enligt förslaget föreligger mellan vilseledande och för- växling medför att registreringshindret i förevarande paragraf i regel icke skall åberopas när registrering vägras enbart därför att firma är alltför lik annans skyddade kännetecken. Förväxling med annans firma kan emellertid även medföra att allmänheten vilseledes. Om registrering då sökes efter medgivande av det andra kännetecknets innehavare blir det nu behandlade registreringshindret tillämpligt i stället för hindret i 11 5 punkt 5 (se yt— terligare härom motiven till 11 å andra stycket).

Bland uppgifter i firma som äro ägnade att vilseleda ha nämnts sådana som hänföra sig till den associationsform under vilken verksamheten be- drives. För att i dylika fall förekomma vilseledande innehålla speciallagarna, som förut framhållits, föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i firma och om förbud att i firma intaga beteckning som utmärker annan associa- tionsform. Härom må hänvisas till de exempel som redan anförts i inled-- ningen till 8—13 55. Dessa bestämmelser täcka emellertid blott ett fåtal situationer och registreringshindret i förevarande paragraf utgör därför ett viktigt komplement till speciallagarnas föreskrifter om firmas innehåll.

I undantagsfall förekommer att i firma ingående beteckning för annan associationsform icke verkar vilseledande. I aktiebolags firma kan jämte det obligatoriska ordet aktiebolag intagas ordet förening på sådant sätt att fara för vilseledande icke behöver uppstå. Exempel härpå ur aktiebolags- registret äro firmorna Föreningens för Svensk Hemslöjd förlagsaktiebolag och Aktiebolaget Föreningstjänst. I sådana fall föreligger icke hinder för registrering.6

När verksamhet som drivits av handelsbolag ombildas till aktiebolag är det vanligt att det nya bolaget övertager den äldre firman, t. ex. Aktiebolaget Paulsson & Rygh, Aktiebolaget Seelig & Go och Aktiebolaget Olson & Son.

* Jfr 7 & andra stycket lagen om ekonomiska föreningar.

En dylik firma kan emellertid uppkomma även vid nybildning av aktie- bolagsfirma och blir knappast missförstådd.

Annorlunda ställer det sig när aktiebolags firma överlåtes till enskild näringsidkare eller till handelsbolag. Här måste ordet aktiebolag såsom vil— seledande alltid utgå ur firman. Huruvida i fall där enskild näringsidkares firma överlåtes till handelsbolag eller sådant bolags firma till enskild närings- idkare firman efter överlåtelsen skall anses vilseledande i den nya inneha- varens verksamhet behandlas under 14 5.

Det förevarande registreringshindret kan även bli tillämpligt när firma efter överlåtelse sökes registrerad som bifirma. Om t. ex. aktiebolag över- tager ekonomisk förenings firma eller sådan förening aktiebolags firma för användning som bifirma måste i förra fallet orden ekonomisk förening och i det senare fallet ordet aktiebolag såsom vilseledande utgå ur bifirman.

Genom föreskrifter i speciallagarna förbjudes i vissa fall användningen av firmor som på ett vilseledande sätt ange verksamhetens art. Det kan här vara fråga om förbud för annat företag att i firma intaga något som ut- märker verksamhet vilken hedrives under någon form av statlig kontroll eller med statligt bidrag, som ju ger verksamheten en särställning. Exempel på föreskrifter av detta slag är förbudet mot användning av firma som innehåller ordet bank (2 5 lagen om bankrörelse) och förbudet att använda firma som ger sken av att innehavas av allmän försäkringskassa (18 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring).

I den mån firma är ägnad att vilseleda om verksamhetens art blir hindret i förevarande paragraf tillämpligt.7 Huruvida risk för vilseledande föreligger i detta hänseende aktualiseras i regel vid registreringsmyndig- hetens prövning endast när firmas innehåll strider mot de uppgifter om verksamhetens art som lämnats i ansökan om registrering eller i bolagsord-' ning. I andra fall torde myndigheten normalt kunna utgå ifrån att uppgift om verksamhetsarten är riktig. Någon undersökning eller speciell prövning härav behöver således icke förekomma. Praktisk betydelse torde hindret särskilt få när firma sökes registrerad efter överlåtelse varom hänvisas till 14 5.

Uppgifter om verksamhetens omfattning äro ej sällan tilltagna i över- kant för att ge verksamheten sken av att ha en storlek som den i verklig— heten icke åger, s.k. pretentiösa firmor. Detta kan ske på olika sätt och bland annat genom att i firma intages ett geografiskt namn eller ett adjektiv med geografisk innebörd som anger ett vidsträcktare verksamhetsområde än det faktiska, t. ex. namn som Sverige och Stockholm eller adjektiv som skan- dinavisk, nordisk, svensk och sydsvensk. Exempel härpå äro firmor som Sveriges damfrisörskola, Stockholms cigarraffär, Skandinaviska Kristall-

7 Jfr RÅ 1931 s. 168 Stockholms Pantbod Försäljningslokal, S. Lindström.

fabriken, Nordiska Klichéanstalten, Svenska plastfabriken och Sydsvenska Bildbyrån.

Genom att användningen av pretentiösa firmor blivit så vanlig ge dessa firmor i stor utsträckning knappast allmänheten intryck av att verksamheten har den omfattning som firmans ordalydelse anger. I utredningens enkät har också i åtskilliga svar understrukits att det är svårt att objektivt fast- ställa huruvida risk för vilseledande föreligger eller kan tänkas uppkomma. Från några håll har framhållits att en ursprungligen pretentiös firma genom företagets expansion relativt snabbt kan komma att motsvara verkligheten.

Enligt utredningens mening kunna ej heller några allmänna riktlinjer uppställas för fall där pretentiös firma skall anses vilseledande. Registre- ringshindret bör emellertid i detta fall tillämpas med varsamhet. Registre- ring bör endast vägras där det är uppenbart att firman måste komma att vilseleda allmänheten. Även då uppgifterna äro så överdrivna, att en sär- skilt kritisk bedömare icke tager dem på allvar bör hänsyn i första hand tagas till deras inverkan på folk i allmänhet. Som exempel på firmor som avböjts av patentverket såsom alltför pretentiösa må nämnas Aktiebolaget Svenska företagare och Royal Sweden Gift House Aktiebolag.

Hinder för registrering av firma, som i och för sig är vilseledande, kan tänkas upphävt om firman använts i sådan omfattning att dess vilseledande verkan upphört. Om firma åter efter registreringen blivit vilseledande kan innehavaren förbjudas att använda firman enligt 16 å och talan föras om hävande eller ändring av registreringen enligt 18 5.

Exempel på att firma anger vissa kvalifikationer eller egenskaper hos ett företag eller dess innehavare utgör uppgift i firman att företaget är ett spe- cialföretag i branschen eller på visst område därav såsom när firma för fri- sörverksamhet betecknar företaget som hårfärgningsexpert. I firma kan även ingå en yrkestitel som anger högre utbildning eller annan särskild kompetens, t. ex. apotekare, civilingenjör, jurist, läkare, auktoriserad revisor o. s. v. Yr- kestitel kan som garanti för viss utbildning vara kombinerad med uppgift om medlemskap i någon organisation, t. ex. arkitekt SAR och optiker SOR.

Huruvida vilseledande i här anförda fall föreligger är beroende av om de kvalifikationer eller egenskaper firman anger äro representerade hos före- taget. Dessa frågor kunna uppenbarligen endast i viss utsträckning bli ak- tuella för registreringsmyndigheterna. Så bör bli fallet där firma antyder särskild kompetens på grund av högre utbildning eller auktorisation av myndighet eller jämförlig inrättning.8 Innehåller firma t. ex. uppgift som apotekare, civilingenjör, jurist,a läkare, auktoriserad revisor o.dyl. skall

Obehörig användning av vissa här avsedda yrkesbeteckningar är även straffbelagd t. ex. användningen av beteckningarna advokat och legitimerad läkare, se brottsbalken 17: 15 och 6 5 lagen den 30 juni 1960 om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso— och sjukvårdens om— råde.

' l RÅ 1956 s. 63 har registrering medgivits av firma med ordet »juristbyrå» för rörelse driven av person utan juridisk examen. Enligt förslagets regler om vilseledande firma skulle registrering icke tillåtits i detta fall.

registrering vägras om icke i ärendet visas att firmainnehavaren eller annan som har inflytande i företaget besitter denna kompetens.

Om firma oriktigt ger sken av samhörighet med statligt företag är den vilseledande. Motsvarande gäller om firma som oriktigt antyder samhörighet med en betydelsefull organisation, t. ex. med LO. Förekomsten av ordet riks i en firma kan i vissa fall ge firman en officiell prägel. Även användningen av orden svensk, svenska eller Sverige kan ibland medföra sådan prägel. Exempel på av patentverket såsom vilseledande underkända firmor, där något av dessa ord ingår, äro Riksbyrån för kontorsorganisation Aktiebolag, Aktiebolaget Rikspotatis, Riks-Bokhandeln Aktiebolag, Aktiebolaget Riksin- redningar, Svenska Geologbyrån Aktiebolag, Institutet för Svensk Aktiebo- lagsbildning Aktiebolag, Aktiebolaget Svenska premieobligationer, Sveriges Allmänna Marknads- och Organsationsundersökningar Aktiebolag och The Swedish Radio & Television Corporation Aktiebolag;10 jfr Stockholms läns Fastighetsförmedling Aktiebolag som även underkänts såsom vilseledande.

Registrering av firma som innehåller ordet riks kan ibland vägras även med stöd av hindret i 11 5 punkt 1 (jfr Vmbet. s. 379). Om firma som sökes registrerad är alltför lik firma för statlig inrättning som avses i förslagets 29 5 kan registreringsansökan avslås på grund av förväxlingsskyddet i 11 5 punkt 5.”

När firma oriktigt antyder samhörighet med annat enskilt företag eller med annan enskild person sättes, som förut utvecklats, i regel icke något allmänt intresse i fara. Frågan om registrering blir i stället att bedöma en- ligt de regler i 11 5 som avse att bereda skydd för enskilda rättigheter. Vid medgivande av vederbörande rättsinnehavare kan dock ett allmänt intresse trädas för nära genom att kundkretsen vilseledes. Huruvida medgivande att i firma intaga annans firma, släktnamn eller konstnärsnamn bör godtagas behandlas närmare nedan i motiven till 11 5 andra stycket.

Om innehållet i 10 5 råder enighet mellan de nordiska länderna. I de andra ländernas förslag är bestämmelsen emellertid som förut nämnts ut— formad såsom en allmän regel avseende även oregistrerad firma. Använd- ning av oregistrerad firma som är vilseledande är emellertid förbjuden enligt 16 5 svenska förslaget.

11 5. Speciella registreringshinder Denna paragraf innehåller i första stycket de s.k. speciella registrerings- hindren samt i andra stycket en bestämmelse om verkan av medgivande till registrering i vissa fall. Registreringshindren upptagas i sex punkter av vilka de två första huvudsakligen äro motiverade av allmänna hänsyn me- dan de följande främst bereda skydd åt olika privata rättigheter. Paragrafen har utformats i nära anslutning till 14 5 VmL, en anpassning

"' RÅ 1963 H 42 = NIR 1963 s. 224. " Jfr NJA 1946 s. 648 = NIR 1947 s. 130 Stockholms allmänna Hypoteksförening u. p. a.

som också förordats i svaren på enkäten. Vissa olikheter i förhållande till VmL bero på att figurer o. (1. som kunna registreras såsom varumärke icke äro registrerbara som firma. Det stadgande som motsvarar bestämmelsen i 14 5 första stycket 2 VmL om vilseledande märke har, som förut nämnts, i förslaget fått sin egen paragraf (10 5).

Första stycket Punkt 1

I denna punkt stadgas registreringshinder för firma som innehåller sådan officiell beteckning, som åtnjuter skydd enligt särskild lagstiftning.

Gällande svensk rätt

Rätten att i varumärke eller firma använda officiell beteckning regleras icke i VmL eller FmL utan genom bestämmelser i särskilda lagar. Enligt dessa bestämmelser är användning i kommersiellt syfte av vissa officiella beteck- ningar förbjuden utan vederbörligt tillstånd. I lag den 2 december 1960 om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar stadgas sålunda för— bud mot obehörig användning i varumärke eller annat kännetecken för va- ror eller tjänster bl.a. av vissa på svenska staten hänsyftande beteckningar (se Vmbet. s. 374 ff. och prop. 1960:167 s. 220 ff.).1 Genom att uttrycket »annat kännetecken för varor eller tjänster» även inbegriper firma blir lagen jämväl tillämplig på obehörig användning i sådant kännetecken (jfr Vmbet. s. 212). Mot obehörigt bruk i varumärke eller firma skyddas också Förenta Nationernas emblem och namn enligt lagen den 10 juli 1947 (prop. 1947: 306 s. 10). Motsvarande skydd finns för benämningarna »röda korset» och »Genévekorset» och därmed jämställda benämningar enligt lagen den 30 december 1953 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar (prop. 1953: 142 s. 43 ff.). I samtliga lagar stadgas straff som påföljd för obehörig användning.2

Som framgår av det sagda avser skyddet enligt ovannämnda lagar officiell betecknings användande i varumärke eller firma. I VmL kompletteras detta skydd genom administrativa bestämmelser. Enligt VmL får sålunda varu- märke ej registreras om i märket utan tillstånd intagits skyddad officiell beteckning (14 5 första stycket punkt 1). Något motsvarande registrerings— hinder finns icke i FmL. Om officiell beteckning obehörigen intagits i firma. torde registrering i vissa fall kunna vägras med stöd av förbudet i 10 5 första stycket FmL att i firma ange företag, som icke står i förbindelse med rörelsen (jfr i motiven till föregående paragraf angivna exempel där firmor med ordet »riks» avvisats av patentverket). Även om uttryckligt registre-

1 Om utredning angående rikets vapen och flagga m. ni., se SOU 1966: 62. 2 De olika lagarna avse också annan användning än som varumärke och firma. Detta får prak- tisk betydelse framför allt i fråga om lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteck- ningar.

ringsförbud icke kan åberopas synes man emellertid i praxis vägra registre- ring av firma däri utan tillstånd intagits skyddad officiell beteckning.

Nordisk rätt i övrigt Av övriga nordiska länder har endast Finland lagstiftning liknande den svenska till skydd mot obehörig användning av statliga och internationella beteckningar. I Danmark torde emellertid kommersiellt bruk av officiella beteckningar i viss utsträckning kunna förbjudas enligt lagstiftningen mot illojal konkurrens. I Norge faller otillåten användning av dylika beteckningar under strafflagen. Något uttryckligt registreringsförbud mot firma i vilken obehörigen användes officiell beteckning finns ej heller i de andra län- dernas firmalagar. I varumärkeslagarna (14 5 första stycket) stadgas där- emot registreringshinder i huvudsakligen samma omfattning som i VmL för varumärke som utan tillstånd innehåller officiell beteckning.

Förslaget

Registrering bör icke ske av firma, vars användning är förbjuden enligt bestämmelserna i den särskilda lagstiftningen till skydd för officiella be- teckningar. I firmalagen bör sålunda i anslutning till VmL uppställas re- gistreringshinder för firma innehållande skyddad officiell beteckning. Re— gistreringshindret har i förevarande punkt fått den utformningen, att firma ej får registreras »om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig eller in— ternationell beteckning, som enligt lag eller författning icke må obehörigen bi'ukas som firma, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed».

Vilka beteckningar som omfattas av registreringsförbudet i den före- slagna bestämmelsen framgår av de förut omnämnda lagarna. Flertalet av de beteckningar som avses i 1960 års lag om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar utgöres av figurer o. d. som oavsett sin offi- ciella karaktär i och för sig icke kunna bli föremål för firmaregistrering (se angående denna lag Vmbet. s. 377 ff.). Hindret i förevarande punkt blir sålunda i fråga om inhemska beteckningar tillämpligt på verbalbeteckning, vilken såsom hänsyftande på svenska staten ger firman en officiell karak- tär. Det som lätt kan förväxlas med sådan beteckning omfattas även av hind- ret. Som redan framhållits i motiven till 10 5, räknas i vissa fall ordet »riks» till beteckning som hänsyftar på svenska staten. Om firma som innehåller officiell beteckning är ägnad att vilseleda allmänheten kan registrering också vägras enligt förslagets 10 5. Härom må hänvisas till de i motiven till denna paragraf anförda exemplen.

Av de två lagarna om skydd för internationella beteckningar avser 1947 års lag Förenta Nationernas emblem och namn, förkortning av namnet eller annat som därmed företer sådan likhet, att förväxling lätt kan äga rum. 1953 års lag gäller förutom rödakorsmärket och vissa därmed jämställda figurmärken benämningarna »röda korset», »Genévekorset», »röda halvmå-

nen» och »röda lejonet och solen» samt benämning som företer sådan likhet med dem att förväxling lätt kan ske.

För användning i firma av Förenta Nationernas namn eller förkortning därav erfordras medgivande av organisationens generalsekreterare. De in- ternationella sjukvårdsbeteckningarna få i princip icke offentligen brukas annat än som kännetecken för militär sjukvård, för militärpräster samt i viss utsträckning för civil sjukvård.

Registreringshindret blir tillämpligt om skyddad beteckning utan till- stånd intagits i firma. Hindret skall givetvis tillämpas också där firma endast består av den skyddade beteckningen.

Hindret gäller icke blott den officiella beteckningen i oförändrad utform- ning utan även beteckning som lätt kan förväxlas därmed. När likheten icke är fullständig skall sålunda i firma intagen beteckning stå den officiella beteckningen ganska nära innan förväxlingsrisk skall anses vara för handen. Detta överensstämmer med gällande rätt i speciallagarna om skydd för officiella beteckningar. Eftersom risken för förväxling med en officiell be- teckning skall vara förhållandevis stor blir likhetsbedömningen mindre sträng än den likhetsprövning som skall företagas enligt punkterna 5 och 6 av förevarande paragraf som handla om annans firma och varumärke som registreringshinder. Här begagnas endast ordet »förväxlingsbar» eftersom vid prövning av likhet firmor emellan eller varumärke och firma emellan registrering bör vägras så snart förväxling objektivt sett'kan ske (j fr prop. 1960:167 5. 107 och 112).

Om sökanden i vederbörlig ordning fått tillstånd att använda skyddad be- teckning är registreringshindret ej tillämpligt.

Om det sakliga innehållet i förevarande bestämmelse råder enighet mellan de nordiska länderna.

Punkt 2

I denna punkt stadgas registreringshinder för firma som är lagstridig eller kan väcka anstöt.

Gällande svensk rätt FmL innehåller icke något generellt förbud mot registrering av firma som är av denna natur. Domstol torde emellertid med stöd av allmänna rätts- grundsatser kunna förbjuda en sådan firma.

I VmL (14 5 första stycket punkt 3) finns en särskild bestämmelse om registreringshinder för varumärke som strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse (Vmbet. s. 283 f.).

Nordisk rätt i övrigt

Rättsläget i de andra nordiska länderna är detsamma som hos oss såväl i fråga om firma som varumärke.

Förslaget

Registreringshindret har i anslutning till VmL fått den utformningen att firma ej får registreras »om firman eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse».

Hindret har icke som i de finska och norska texterna placerats först i paragrafen utan liksom i det danska förslaget införts efter stadgandet om officiella beteckningar. Detta har skett efter förebild av VmL (se Vmbet. s. 284). Sakligt överensstämma emellertid de olika nordiska förslagen.

Rörande den närmare innebörden av de i förslaget uppställda rekvisiten hänvisas till Vmbet. s. 284. Hindret torde knappast få större praktisk be- tydelse.

Punkt 3

I denna punkt stadgas registreringshinder för firma som innehåller eller består av annans namn.

Gällande svensk rätt

I F mL finns, som redan nämnts under 3 och 10 55, en bestämmelse som förbjuder registrering av firma om i firman obehörigen intagits annans namn (10 5 första stycket FmL). Syftet med denna bestämmelse var i första hand att bereda skydd för annans släktnamn.a Släktnamnet har nu— mera sitt primära skydd i NL och med stöd av den allmänna namnrätten kan ingripande även ske mot den som obehörigen använder annans släkt- namn som firma. Registreringsförbudet i FmL är därigenom ett uttryck för den allmänna namnrätten. Om namnrättens innehåll hänvisas i övrigt till redogörelsen i motiven till 3 5.

Hindret infördes som nämnts ursprungligen med hänsyn till släktnamn men avfattningen hindrar icke att det tillämpas även på konstnärsnamn och liknande namn som stå släktnamn nära. En sådan tillämpning stämmer väl överens med det alltmer utvecklade skyddet för dessa specialnamn. Något praktiskt fall där hindret åberopats till skydd för konstnärsnamn eller lik- nande namn har emellertid icke kommit till utredningens kännedom.

I speciallagarna saknas som förut omtalats motsvarighet till FmL:s re- gistreringshinder för firma som innehåller annans namn. Efter NL:s till- komst torde hindret emellertid i fråga om släktnamn tillämpas även vid registrering av andra firmor än de som omfattas av FmL.

I VmL beröres skyddet för både släktnamn och konstnärsnamn. Enligt 14 5 första stycket 4 får sålunda varumärke icke registreras om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avliden (Vmbet. s. 284 f.). I denna bestäm- melse nämnes även annans firma. Stadgandet blir tillämpligt om namnet

* Se NJA 11 1887 nr 3 s. 33 och Eberstein, Namn och firma, s. 44 ff.

eller firman intagits i varumärke i oförändrat skick eller med obetydliga tillägg (se Vmbet. s. 230 och 284 f.). Såsom jämställd med firma skall anses beteckning för ideell förening och stiftelse (prop. 1960: 167 s. 113).

NL bereder också ett visst skydd åt konstnärsnamn och därmed jäm- ställda namn. Enligt 10 5 första stycket 4 får såsom släktnamn icke god- kännas namn, som lätt kan förväxlas med annans konstnärsnamn eller lik- artat namn, som är allmänt känt. Härutöver nämner NL i samma paragraf punkt 5 uttryckligen även beteckning för stiftelse, ideell förening eller där- med jämförlig sammanslutning.

Nordisk rätt i övrigt De andra ländernas firmalagar innehålla motsvarande registreringshinder som FmL för firma, vari obehörigen intagits annans namn. Hindret bygger liksom den svenska bestämmelsen på den egentliga namnrätten och torde även kunna åberopas till skydd för andra slags namn än släktnamn.

I de andra ländernas varumärkeslagar uppställas liknande registrerings— hinder som i VmL till skydd för annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn. De danska och norska namnlagarna ge också liksom NL ett visst skydd för konstnärsnamn och liknande namn.

Förslaget

Registreringshindret har i nära anslutning till VmL formulerats sålunda att firma ej får registreras »om firman innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller lik- artat namn, där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avli- den, eller ock såsom beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämförlig sammanslutning».

Bestämmelsen skyddar annans namn som sådant och gäller följaktligen även till förmån för namnbärare som icke är näringsidkare.

I anslutning till 19 5 NL har stadgandet uttryckligen gjorts tillämpligt även på beteckning för stiftelse, ideell förening och därmed jämförlig sam- manslutning. Sitt primära skydd bör emellertid beteckning för stiftelse och ideell förening få genom särskild lag, som även bör avse obehörig använd- ning av sådan beteckning i näringsverksamhet.

Som regel blir hindret tillämpligt endast där namnet återgetts oförändrat eller med obetydliga tillägg eller förändringar. I bestämmelsen är det så— lunda fråga om ett skydd som, med hänsyn till likheten mellan känneteck- nen, går mindre långt än ett förväxlingsskydd. Ett skydd av det senare sla- get för släktnamn är upptaget i punkt 5 av förevarande paragraf men detta blir aktuellt blott om konflikten sker på det kommersiella planet. Namn— skyddet i sistnämnda punkt avser nämligen blott näringsidkare och är dessutom begränsat av att förväxlingsbarhet i förslaget normalt förutsätter branschlikhet, d.v.s. att parterna äro konkurrenter inom samma bransch.

Vid sidan av släktnamn ha särskilt angetts konstnärsnamn eftersom dessa mera än andra dylika specialnamn bruka bli kända och få ekonomisk bety— delse. Såsom med konstnärsnamn likartat namn skola anses pseudonymer och signaturer, artistnamn samt sådana speciella namn, under vilka t. ex. idrottsmän gjort sig kända.

I första hand avses inhemska namn. Utländska släktnamn kunna emel- lertid- beaktas om de blivit så kända här att de normalt uppfattas som per- sonnamn.

Om ett namn i visst fall endast åsyftar en fantasiperson, kan ett sådant namn registreras under förutsättning att det icke är ägnat att vilseleda och att intrång ej sker i annans namnrätt.

Hindret skyddar som nämnts blott annans namn. Sökanden äger i princip intaga sitt eget släktnamn i firman även om detta som framgår av 3 5 i för- slaget icke gäller utan undantag. Bestämmelsen hindrar icke heller att konstnärsnamn eller liknande namn under vilket sökanden själv framträder intages i firman. Stiftelse och ideell förening kan också utan hinder av förevarande stadgande låta registrera beteckning för sin egen ideella verk- samhet som firma. Och för sådan firma åtnjutes förväxlingsskydd enligt punkt 5 nedan.

Registreringshinder föreligger där släktnamn eller konstnärsnamn uppen- barligen icke åsyftar någon sedan länge avliden. Avses en historisk person finns sålunda i regel icke hinder för namnets intagande i firman, t.ex. »Värdshuset Bellman». Om namnet i detta fall alltjämt bäres av annan per- son blir avgörande huruvida det är uppenbart att någon nu levande bärare av namnet icke åsyftas.

I vissa fall kan medgivande att i firma intaga annans namn få betydelse i registreringsärendet. Härom hänvisas till bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf.

De olika nordiska förslagen torde i sak överensstämma såvitt avser nu berörda registreringshinder.

I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till registreringsföre— skriften i 10 5 första stycket FmL, att namnet på annans fasta egendom icke obehörigen får intagas i firma.4 I VmL bibehölls icke heller den äldre lagens bestämmelse till skydd för fastighetsnamn. I motiveringen härför (Vmbet. s. 234 f.) framhölls, att det i stor utsträckning förekommer att närbelägna fastigheter ha samma namn, vilka endast skilja sig från varandra genom litterabeteckningar. Härtill kommer att de officiella jordregisterbeteck- ningarna ingalunda alltid sammanfalla med de namn, varunder fastighe- terna äro kända i det dagliga livet, samt att ägaren har full frihet att ge sin fastighet ett annat namn än det officiella eller det vid sidan härav allmänt brukade.

* Jfr Eberstein, Immateriellt rättsskydd, s. 149 ff. och Individualiteten, s. 37 ff.

15—514 796

Fastighetsnamn begagnas icke i det praktiska rättslivet i sådan utsträck- ning som firma att avvikelse bör göras från VmL i fråga om dessa namn. Detta innebär emellertid icke att fastighetsnamn bli utan skydd. Ett fas- tighetsnamn kan nämligen registreras som firma om det fyller förutsätt— ningarna för registrerbarhet, d.v.s. har särskiljningsförmåga. Skydd kan vidare uppnås genom inarbetning. Eftersom ett fullbordat inarbetande visar att särskiljningsförmåga finns står möjligheten till registrering i princip öppen också då särskiljningsförmåga från början saknats.

De danska och norska förslagen innehålla i motsats till de finska och svenska en bestämmelse till skydd för särpräglat fastighetsnamn (5 11 punkt 6).

Punkt 4 I denna punkt stadgas registreringshinder då firma innehåller titel på upp- hovsrättsligt verk eller diktat namn i sådant verk.

Gällande svensk och övrig nordisk rätt Enligt de nordiska ländernas varumärkeslagar föreligger registreringshin- der för varumärke om märket innehåller något som är ägnat att uppfattas såsom egenartad boktitel o. (1. eller kränker annans upphovsrätt eller därmed jämförlig rätt m.m. (14 5 första stycket punkt 5 VmL; se Vmbet. s. 285 f.). Motsvarighet till detta registreringshinder saknas i de olika ländernas fir- malagar.

Förslaget

Registreringshindret har formulerats sålunda att firma icke får registreras som firman innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom titel på an- nans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller ock såsom särskilt skapat namn i sådant verk, där namnet är allmänt känt».

Skyddet för titlar på upphovsrättsliga verk gäller blott i fråga om egen— artad titel på ett skyddat verk.5 Skydd föreligger så länge upphovsrätten be- står. Verket kan vara en bok, en film 0. s. v. Titeln på t. ex. en framgångsrik bok kan ha ett betydande reklamvärde och risk kan finnas att en utomstå— ende via firma obehörigen söker utnyttja detta.

Bestämmelsen om särskilt skapat namn i annans skyddade upphovsrätts- liga verk avser icke blott personnamn utan även djurnamn, ortnamn och nanm på miljöer, t. ex. namn på fantasifigurer som »Grodan Boll» och »Nalle Puh». Bestämmelsen blir tillämplig också ifall det finns ett verklighetsunder- lag för de skildrade personerna eller den beskrivna miljön, t.ex. Hjalmar

5 Jfr Eberstein, Vad bör skyddas vid en nordisk auktorrättslagstiftning, NIR 1946 s. 12, och En konflikt mellan auktorrätt och namnrätt, NIR 1946 s. 180 ff.; ang. titelskydd se även SOU 1956: 25 s. 399 ff.

Bergmans »VVadköping» med dess innevånare. En förutsättning för skydd är i dessa fall, att namnet är särpräglat och att det blivit allmänt känt. Före- ligger medgivande av vederbörande rättsinnehavare kan registrering i regel ske utan hinder av förevarande bestämmelse.

Sakligt överensstämma de olika nordiska förslagen utom i fråga om skyd- det för fantasinamn. I det danska förslaget har det icke ansetts påkallat att ge skydd för sådant namn.

Punkt 5

Registreringshindret i denna punkt avser förväxlingsskydd för känne- tecken.

Gällande svensk rätt

Såsom redan berörts under 4 5 föreskrives i FmL, att firma som registreras tydligt skall skilja sig från andra förut i samma register intagna firmor (10 5 andra stycket). En motsvarande bestämmelse finns i övriga lagar, som innehålla föreskrifter om firmaregister (se t. ex. 6 5 andra stycket ak- tiebolagslagen och 7 5 tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar). Det förekommer emellertid att hänsyn vid registreringen även skall tagas till firma som tidigare intagits i annat register än där registrering sökes eller till oregistrerad firma. Aktiebolags firma skall sålunda skilja sig, förutom från firma som införts i aktiebolagsregistret, från firma som förut intagits i filialregistret och från oregistrerad firma, vilken upptagits i stif- telseurkund som blivit godkänd av registreringsmyndigheten (se ovannämn- da lagrum i aktiebolagslagen). Enligt lagen om försäkringsrörelse (7 5 andra stycket och 171 5 andra stycket) skall ny firma skilja sig icke blott från förut registrerat försäkringsbolags firma utan även från benämning på utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket. I lagen om bankrörelse (6 5 andra stycket) finns ett motsvarande registreringshinder till skydd för annan banks firma och benämning på utländsk bankinrättning.

Det förväxlingsskydd vid registrering som enligt den nämnda lagstift- ningen föreligger för tidigare registrerad firma är i princip icke avhängigt av branschlikhet. Även vid registrering för olika slag av verksamhet skall ny firma sålunda oberoende av branschtillhörighet skilja sig från äldre firma.

Genom registreringsföreskriften i 10 5 första stycket FmL om annans namn beredes näringsidkare även ett visst skydd för sitt släktnamn. Detta skydd går dock mindre långt i fråga om likheten mellan kännetecknen än ett förväxlingsskydd eftersom hindret i huvudsak endast gäller namnet i oförändrat skick.

Enligt VmL får varumärke ej registreras om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare ansökan, eller med annans varukännetecken,

som är inarbetat då ansökan om registrering göres (14 5 första stycket punkt 6). NL innehåller även en bestämmelse om förväxlingsskydd för kom- mersiella kännetecken. I 10 5 första stycket 6 stadgas sålunda förbud mot godkännande av släktnamn, som lätt kan förväxlas med annans här i riket skyddade firma eller varumärke eller ock annat kännetecken, som i nä- ringsverksamhet här i riket inarbetats för annan.

Nordisk rätt i övrigt De andra nordiska firmalagarna innehålla motsvarande registreringshinder som FmL till skydd för annans tidigare registrerade firma. Som framgår av redogörelsen under 4 5 omfattar förväxlingsskyddet emellertid på grund av praxis eller registreringssystemets utformning faktiskt ett större antal firmor än enligt FmL.

Vid registrering i handelsregister beaktas enligt dansk praxis även firma som intagits i annat handelsregister inom samma polisdistrikt. När handelsregisterfirma begäres registrerad tages dessutom hänsyn till tidigare i centralt register införda firmor. Samtidigt får förväxlingsskyddet för han— delsregisterfirma större effektivitet genom att man vid den centrala re- gistreringen också beaktar förut i handelsregistren intagna firmor.

Den i Finland genomförda centralregistreringen möjliggör ett förväxlings- skydd för alla tidigare registrerade firmor.

I Norge föres för alla slag av firmasubjekt gemensamt handelsregister särskilt för varje kommun. Förväxlingsskyddet enligt den norska firmala- gen omfattar sålunda till skillnad från FmL också firma för vissa föreningar och bolag.

Till registreringshindret i 14 5 första stycket 6 VmL finns motsvarighet i de andra nordiska varumärkeslagarna. I de danska och norska namnla- garna ges dessutom en liknande bestämmelse om förväxlingsskydd för kommersiella kännetecken som i 10 5 första stycket 6 NL.

Förslaget

Registreringshindret har efter förebild av VmL utformats så att firma icke får registreras »oni firman är förväxlingsbar med annan näringsidkares namn, med annans firma eller varumärke, som registrerats efter tidigare ansökan, eller med annans firma eller varukännetecken, som eljest åtnjuter skydd då ansökan om registrering göres».

Hindret är som förut berörts avsett att bereda förväxlingsskydd för olika kännetecken. I FmL föreligger sådant skydd endast för firma som tidigare införts i register där registrering begäres. Enligt förslaget skall skyddet i princip även omfatta firma som intagits i andra register och oregistrerad firma till vilken på grund av inarbetning eller ibruktagande uppkommit firmarätt då ansökan om registrering göres. En viktig nyhet är vidare att skyddet utsträckes till annan näringsidkares namn och varumärke. Att fir-

Ina kunnat registreras fastän den varit förväxlingsbar med äldre varumärke har framstått som en påtaglig brist.

Såvitt angår släktnamn gäller förväxlingshindret som antytts endast till förmån för näringsidkare. Huruvida släktnamn som sådant utgör hinder för registrering skall följaktligen icke bedömas efter bestämmelsen i denna punkt utan i stället enligt punkt 3 av förevarande paragraf. Som redan framhållits under sistnämnda punkt går förväxlingsskyddet för näringsid- kares släktnamn längre än skyddet för släktnamn som sådant. Hindret i förevarande punkt avser sålunda icke blott firma som kan förväxlas med namnet därför att detta intagits i oförändrat skick eller med obetydliga till- lägg eller förändringar utan varje firma som på grund av sitt innehåll ob- jektivt sett bör anses förväxlingsbar med namnet. Bakgrunden till detta vidsträcktare skydd för näringsidkares släktnamn är namnbärarens rätt till namnet som potentiell firma enligt förslagets 3 5.

Utanför området för den föreslagna firmalagen faller, som redan fram— hållits vid 1 5, namn som användes i utövning av ideell verksamhet, t. ex. beteckning för stiftelse eller ideell förening. Även dessa rättssubjekt kunna emellertid som ett led i den ideella verksamheten driva näring och de åt- njuta då förväxlingsskydd för sin firma enligt förevarande punkt.

Vad som avses med varumärke och varukännetecken framgår av 1—3 55 VmL.

För registrerat kännetecken gäller förväxlingsskyddet, där registreringen beviljats efter tidigare ansökan. Om två ansökningar avseende samma eller liknande firma samtidigt förekomma till handläggning måste följaktligen den först inkomna ansökningen som regel avgöras innan beslut kan fattas på grund av den senare ansökningen. Denna får därför vila i avvaktan härpå. Detta torde överensstämma med gällande rätt (jfr prop. 1944: 5 s. 220 f.). Firman i den först inkomna ansökningen har emellertid icke alltid före— träde framför firma, vars registrering sökes senare. En omkastning av före- trädesrätten kan bero på att den senare firman är inarbetad eller i vissa fall tagits i bruk före ansökningen.

Firma och varukännetecken, som inarbetats, omfattas av förväxlings- skyddet om inarbetningen består då förväxlingsbart kännetecken begäres registrerat. Släktnamn som begagnas som firma är på grund av förslagets 3 5 skyddat redan från dagen för det första ibruktagandet. För firma som icke utgöres av innehavarens släktnamn har ibruktagandet endast den ver- kan som framgår av punkt 6 nedan. Vad som menas med inarbetning har angetts i 2 5 fjärde stycket och i motiven till detta lagrum.

Såsom framgår av 5 5 kunna kännetecken enligt förslaget i allmänhet anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller lik- nande slag. Frågorna om firmalikhet och branschlikhet ha behandlats i motiven till 5 5. När det gäller varumärke får fordran på branschlikhet

anses uppfylld så snart varumärket och firman tillhöra bransch som avser samma eller liknande varor för vilka märket är skyddat.

Vid tillämpningen av förväxlingshindret måste beaktas att skyddet för annans firma kan vara lokalt avgränsat. Det är sålunda, som redan fram- hållits vid 4 5, enligt förslaget icke tillräckligt för att göra firmarätt gäl- lande mot annan, att denne använder en liknande firma inom samma eller liknande bransch _ alltså begagnar en i förslagets mening förväxlingsbar firma _ utan härför måste tillkomma att firman användes inom sådant område som avses i 4 5 andra och tredje styckena, d.v.s. inom område för vilket registrering gäller eller där inarbetning består. Endast där även denna förutsättning är uppfylld har den som obehörigen använt annans firma gjort sig skyldig till firmaintrång. Ty förväxlingsskyddet gäller blott där användningen av förväxlingsbar firma kan befaras medföra intrång i an- nans äldre rätt. lakttages icke denna begränsning skjuter bestämmelsen över målet, som är att såvitt möjligt förebygga framtida konflikter och rättstvister.

Vid registrering i lokalt register, t.ex. handelsregister, utgör sålunda firma som intagits i register för annat län eller oregistrerad firma som inar- betats inom annat område än det för vilket registrering sökes icke registre- ringshinder. Annans firma som intagits i centralt register, exempelvis aktie- bolags firma, utgör däremot i princip alltid hinder vid registrering i lokalt register. På grund av presumtionsregeln i förslagets 4 5 andra stycket gäller emellertid att hinder för registrering ej föreligger om sökanden förmår visa att innehavaren av den äldre firman icke kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom användningen av det förväxlingsbara kännetecknet. Där annat'icke upplyses om ett aktiebolags verksamhet får denna bevisskyl- dighet anses fullgjord om bolaget enligt uppgift i bolagsordningen skall driva verksamhet inom annan del av landet än där sökanden begär registre— ring.

Vid registrering i centralt register, t.ex. aktiebolagsregistret, gäller å andra sidan att en lokal registrering eller en lokal inarbetning i princip all- tid utgör registreringshinder. Avser bolaget att driva verksamhet i annan del av landet torde registrering emellertid kunna medges utan hinder av den lokala rättigheten om i bolagsordningen intages uppgift om bolagets geografiska verksamhetsområde.

Även för varumärke kan skyddet i vissa fall vara lokalt begränsat. Till oregistrerat varumärke som icke är inarbetat inom hela landet föreligger sålunda enligt 4 5 första stycket VmL varumärkesrätt endast där inarbet— ningen består (se Vmbet. s. 242). Vad ovan sagts om lokalt inarbetad firma som registreringshinder gäller även sådant varumärke. Registrerat varu— märke är alltid skyddat i hela landet.

Omfattningen av den granskningsskyldighet som i övrigt åligger registre—

ringsmyndigheten för att klargöra om registreringshinder är för handen behandlas närmare i ett särskilt avsnitt efter 11 5.

De andra nordiska länderna ha icke ansett erforderligt att föreslå ett särskilt stadgande om förväxlingsskydd för näringsidkares namn vid sidan av bestämmelsen i punkt 3. Sakligt överensstämma eljest de olika nordiska förslagen såvitt avser nu berörda registreringshinder.

Punkt 6

I denna punkt stadgas under vissa villkor registreringshinder för firma som är förväxlingsbar med annans ibruktagna kännetecken.

Gällande svensk och övrig nordisk rätt Som framgår av motiven till 2 5 uppkommer i samtliga nordiska länder utom Finland firmarätt redan genom ibruktagande, utan registrering eller inarbetning. I alla de nordiska firmalagarna avser emellertid det administra- tiva förväxlingsskyddet som nämnts endast registrerad firma.

Enligt de finska, norska och svenska varumärkeslagarna föreligger re— gistreringshinder för varumärke om märket är förväxlingsbart med varu- kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt an— sökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk (14 5 första stycket punkt 7 VmL; se Vmbet. s. 288 f.). Enligt den danska varumärkeslagen medför ibruktagande inom Danmark fullständig varumärkesrätt varför hindret i denna lag endast avser varumärke som tagits i bruk utomlands.

Förslaget

Registreringshindret har efter förebild av VmL formulerats så att firma icke får registreras >>om firman i annat fall än som avses i punkt 5 ovan är förväxlingsbar med firma, varukännetecken eller i 2 5 tredje stycket avsett kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt an— sökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma in- nan det andra kännetecknet togs i bruk».

Som framgår av 2 och 3 55 är ett ibruktagande enligt förslaget i stånd att ge upphov till firmarätt endast om den ibruktagna firman består av inne— havarens släktnamn. Som förut framhållits tala emellertid billighetsskäl för att ibruktagen firma till vilken icke föreligger firmarätt enligt 3 5 erhåller visst rättsskydd.

Hindret avser icke blott firma utan även bifirma och sekundärt känne- tecken. Skyddet har också ansetts böra omfatta övriga varukännetecken.

A'tt kännetecknet användes här i riket är icke nödvändigt för skydd. Kän- netecken som endast utnyttjas utomlands skall sålunda också kunna beak— tas. För bestämmelsens tillämpning fordras emellertid att ansökningen

gjorts med vetskap om användningen och detta krav torde i praktiken få till följd, att huvudsakligen sådant utomlands använt kännetecken blir skyddat som blivit mera allmänt känt där eller som på grund av särskilda omständigheter måste anses ha kommit till sökandens kunskap.

För att ibruktagande skall föreligga måste kännetecknet faktiskt ha be- gagnats i reklam, affärshandlingar o.d. Det räcker sålunda icke i och för sig med att kännetecknets användning förberetts genom t. ex. beställning av trycksaker e. (1. Enbart ingivandet av registreringsansökan eller om- nämnande av kännetecknet i annan handling till registreringsmyndigheten kan icke heller anses innebära att kännetecknet tagits i bruk.

Skyddet för ibruktaget kännetecken avser som regel endast kännetecken som efter ibruktagandet erhållit fortsatt användning. Skydd torde emellertid vid avbrott i användningen endast böra vägras där innehavaren stadigva- rande upphört med användningen. Ett tillfälligt avbrott bör sålunda icke tillmätas betydelse. Har ibruktagandet skett innan sökanden begärt re- gistrering men först efter det sökanden själv börjat använda firman är hindret icke tillämpligt.

Som förutsättning för hindrets tillämpning gäller också att sökanden vid tiden för ansökningen haft vetskap om det tidigare ibruktagna känne- tecknet. På grund av svårigheten att i registreringsärendet visa sådan vet- skap hos den sökande kan hindret på det administrativa planet huvud- sakligen komma till användning i uppenbara fall." I övrigt torde bestämmel- sen få sin egentliga betydelse i samband med ogiltighetstalan inför domstol enligt 18 och 19 55.

I de andra nordiska texterna upptages motsvarighet till förevarande hin- der endast i det norska förslaget, vilket ger skydd även mot den som i ond tro tager annans redan använda firma i bruk.

Det har tidigare framhållits att bestämmelserna i första stycket av före- varande paragraf i de andra ländernas förslag icke äga karaktären av re- gistreringsföreskrifter utan äro av allmän natur. Detta kan från svensk synpunkt icke anses befogat. Att firma enligt punkt 2 icke får strida mot lag etc. gäller oberoende av uttryckligt förbud, men som påminnelse för registreringsmyndigheten fyller regeln en funktion. Förbudet i punkt 1 mot registrering av skyddad officiell beteckning äger giltighet redan enligt härom given särskild lagstiftning och regeln har icke sin plats i firmalagen annat än som en erinran att registrering av dylik beteckning ej får ske. Övriga punkter i förevarande stycke äro avsedda att skydda privata rättig- heter dels till firma och dels till vissa andra kännetecken. Det firmaskydd som kommer till uttryck genom punkt 5 är givet redan tidigare i förslaget nämligen i 4 5 och bestämmelsen får i fråga om firma karaktären av en

5 Jfr NJA 1925 s. 340 Salamander och NJA 1939 s. 389 = NIR 1939 s. 117 Ex—Lax.

upprepning, om den icke inskränkes till registreringsföreskrift. Vad be- träffar övriga rättigheter, som avses i detta stycke, är flertalet av dem, så— som rätt till släktnamn och titel, skyddade genom annan lagstiftning, var- igenom en materiell Skyddsföreskrift i firmalagen är överflödig. Där undan- tagsvis är fråga om kännetecken utan skydd i särskild lagstiftning, såsom fallet är med t. ex. särskilt Skapat namn i upphovsrättsligt verk i punkt 4 har ett praktiskt behov gjort ett skydd mot registrering av dylika namn behöv- ligt. Men även för dessa rättigheter gäller, att materiella skyddsregler icke ha Sin plats i firmalagen utan erfordra speciell lagstiftning som också be- aktar andra hänsyn än de firmarättsliga. Skyddet enligt bestämmelsen i punkt 6 för ibruktaget kännetecken är enligt det svenska förslaget enbart ett registreringsskydd men bestämmelsen får därmed som nämnts också betydelse som grund för ogiltighetstalan.

A ndra stycket

Detta stycke avser verkan av vederbörande rättsägares medgivande till re- gistrering.

Gällande svensk rätt

I FmL finns icke något direkt stadgande om rätten att begagna annans Släktnamn i firma men att en sådan rätt kan finnas om medgivande av namnbäraren föreligger framgår indirekt av bestämmelsen i 10 5 första stycket F mL att icke någon får >>i sin firma obehörigen intaga annans namn» (se NJA II 1887 nr 3 s. 33). I administrativ praxis har i allmänhet medgi- vande ansetts undanröja detta registreringshinder och namnet tillåtits ingå i firman.

I domstolspraxis förekomma fall då upptagandet av annans släktnamn i firma icke godtagits.7 Användningen av firma har Sålunda förbjudits när den person, vars namn intagits i firma, icke alls haft något med verksamhe- ten att skaffa. Förbudstalan har bl.a. bifallits när firmainnehavare utnytt- jat s.k. »Strohmann», d. v. 5. en helt utomstående person som är bärare av ett inom vederbörande näringsgren känt namn och medgett dess intagande i firman. Som motivering för förbud ha domstolarna åberopat att firmainne- havaren icke haft något rättmätigt intresse att använda namnet.&

Ett korrektiv mot icke önskvärda konsekvenser av medgivande att an- vända annans namn i firma utgör bestämmelsen i 10 5 andra stycket FmL att firma tydligt skall skilja sig från andra förut i samma register intagna firmor. Denna föreskrift skall också förhindra att likalydande firmor till vilseledande av allmänheten komma till användning sida vid sida (se NJA

7 Se Eberstein, Individualiteten, s. 138 tf. NJA 1935 s. 661: NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69 Kahl, NJA 1948 B 1148= NIR 1949 s. 132 Ringius; jfr även NIR 1936 s. 70 Tempo.

II 1887 nr 3 S. 33). Även om den äldre firmans innehavare lämnat medgivan- de till registreringen kan sålunda undantag icke göras från denna föreskrift.

Enligt 14 5 andra stycket VmL får registrering ske utan hinder av de bestämmelser i första stycket av samma paragraf, som avse skydd för privaträttsliga intressen, om den vars rätt är i fråga medger det och hinder enligt första stycket eljest ej möter (se Vmbet. S. 289 f. samt prop. 1960: 167 5.114 f. och s. 251 f.).

Nordisk rätt i övrigt

1 de andra länderna är rättsläget i stort sett detsamma som i Sverige både på firmarättens och varumärkesrättens område.

Förslaget

Stadgandet har utformats så att registrering får ske »i fall som avses under 3, 4, 5 och 6 om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första stycket eller enligt 10 5 eljest ej möter».

Medgivande får enligt förslaget betydelse för sådana hinder, som äro uppställda till skydd för privata rättigheter. Rättsverkan av medgivande blir framför allt beroende av att fara för allmänhetens vilseledande ej uppkom- mer. Såsom vid 10 5 framhållits kan i dylika fall även ett allmänt intresse trädas för nära genom att kundkretsen vilseledes. En hänvisning har därför gjorts till bestämmelsen i 10 5 om registreringshinder för vilseledande fir- ma. Men här är även fråga om att tillgodose sådana privata rättigheter som kunna trädas för nära då registrering sker efter medgivande av vederbö- rande rättsägare. I andra stycket har fördenskull hänvisning också gjorts till paragrafens första stycke.

Där registrering sökes efter medgivande av rättsinnehavaren är från all- män synpunkt särskilt av betydelse att kännetecknen icke äro identiska eller praktiskt taget indentiskt lika.9 Om detta är fallet föreligger fara för vilseledande. En ytterligare förutsättning härför är emellertid att firmorna kunna befaras bli använda inom samma geografiska område. Att likaly- dande firmor registreras inom samma bransch av olika näringsidkare för användning sida vid sida är icke heller godtagbart ur allmän synpunkt. Registrering bör sålunda endast tillåtas om något av kännetecknen förses med sådant förtydligande att vilseledande förebygges.

Upptagandet av annans släktnamn i firma torde ur det allmännas syn- punkt kunna godkännas om namnbäraren har Särskild anknytning till före- taget, t. ex. där han har startat verksamheten eller är skapare av uppfinning som skall exploateras av företaget.10 Motsvarande gäller om konstnärsnamn och likartat namn.

' Enligt den vid 5 5 omtalade ordningsföreskriften få identiska firmor över huvud icke inta- gas i samma register.

"1 Jfr de i redogörelsen för gällande rätt angivna rättsfallen samt Eberstein, Individualiteten, s. 138 ff.

Fara för vilseledande torde sällan behöva befaras då det gäller utnytt- jande av upphovsrättsligt verk och liknande rättighet som avses i punkt 4. I dessa fall torde sålunda medgivande i regel utan vidare kunna godtagas.

Med hänsyn till privata rättigheter är i fråga om släktnamn att beakta att flera bärare av namnet i regel finnas och att en enstaka namnbärare icke kan disponera över namnrätten till nackdel för övriga bärare. Med— givande av sådan enstaka bärare får därför i allmänhet betydelse endast om det framgår att just denne avses, t. ex. genom att namnet förenas med för- namn eller titel.

Regeln i förevarande stycke har motsvarighet i de andra ländernas för- slag. De finska och norska texterna gå längre och jämställa med medgivande även att vederbörande rättsägare icke inom rimlig tid vidtagit åtgärd för att hindra fortsatt bruk av firman, således att passivitet från rättsinnehavarens sida förekommit. Från svensk synpunkt anses verkan av passivitet enligt förslaget böra begränsas på sätt som skett i 7 5 första stycket till förmån för inarbetad firma.

Registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet enligt 9—11 55

Som framgår av avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter räknar utredningen med att firmaregistreringen även i framtiden kommer att vara uppdelad på ett flertal myndigheter. Enligt förslaget Skall patent— verket liksom hittills vara central registreringsmyndighet för aktiebolagen, medan registreringen av handelsregisterfirmor och firmor för ekonomiska föreningar äveni fortsättningen skall ske lokalt ehuru fullständigt samman- förd till länsstyrelserna. Det av utredningen föreslagna registret för registre- ring av namn på ideella föreningar och stiftelser skall föras hos patentver- ket. Genom uppdelningen av registreringen på flera myndigheter blir förut- sättningarna för den granskning som kan Ske före firmas registrering delvis olika, beroende på om det är den centrala myndigheten som skall verkställa registreringen eller denna skall äga rum hos lokal myndighet.

I 9—11 55 förslaget till firmalag ha upptagits bestämmelser om registre- ringsförutsättningar och registreringshinder. I det följande skall något beröras vilken omfattning registreringsmyndigheternas granskning enligt utredningens mening bör ha med avseende på firmas överensstämmelse med de nu åsyftade reglerna.

Reglerna i 9—11 55 äro tillkomna för att tillgodose tre grupper med sins- emellan något olika intressen. Det i 9 5 upptagna distinktivitetskravet kan sålunda sägas vara uppställt primärt i firmainnehavarens eget intresse; endast en distinktiv firma kan tillfredsställande fylla firmans känneteckens- funktion, endast för firma som är distinktiv kan rättsordningen ställa det materiella firmaskyddet till förfogande. Bestämmelserna i 10 5 och 11 5 första stycket 1 och 2 uppbäras av det allmännas intresse av att firma icke

är vilseledande och icke innebär missbruk av offentliga beteckningar m. in. eller strider mot allmän ordning. De återstående registreringshindren i 11 5 avse att lämna skydd mot att firma gör intrång i annans känneteckensrätt eller andra intressen av privaträttslig karaktär.

Vad först beträffar myndigheternas prövning med avseende på distink- tivitetskravet torde denna i regel icke fordra någon särskild undersökning. Brister i sådant hänseende falla normalt omedelbart i ögonen. Någon spe- ciell granskning eller undersökning blir därför icke erforderlig annat än i undantagsfall. Så kan inträffa då registreringsmyndigheten har särskild anledning antaga, att firma icke utgör annat än en rent deskriptiv eller generisk term med omedelbar anknytning till den tillämnade verksamheten, men icke utan närmare utredning kan fastställa huru härmed förhåller sig.

Vad nu sagts torde i huvudsak gälla också den undersökning som kan tän— kas ifrågakomma beträffande förhållandet till de i 10 5 och 11 5 första stycket 1 och 2 meddelade bestämmelserna. Icke heller beträffande dessa. bestämmelser bör sålunda i allmänhet någon särskild undersökning bli erforderlig.

Det är först i fråga om registreringshindren i 11 5 första stycket 3—6 som den ovan berörda olikheten i registreringsmyndigheternas förutsätt- ningar kommer till synes. Olikheten hänför sig till det förhållandet att den centrala myndigheten, patentverket, omedelbart har tillgång till aktiebolags- registret, varumärkesregistret och registret för namn på ideella föreningar och stiftelser samt även är den myndighet som har att handlägga ärenden om godkännande av släktnamn och i denna sin egenskap har tillgång till den grundläggande förteckningen över släktnamn vilka bäras av personer i Sverige. Å andra sidan har patentverket icke någon överblick över de fir- mor som äro registrerade i de olika hos länsstyrelserna förda registren. De lokala myndigheterna få endast tillgång till de egna handels- och förenings- registren. Enligt utredningens mening bör lokal registreringsmyndighets granskning med hänsyn till förekomsten av annans firma begränsas till ge— nomgång av de register som myndigheten själv har att föra. Ett ändrat läge inträder dock när det blir möjligt att här i landet liksom i Danmark utge ett årligt samlingsregister över i skilda firmaregister intagna firmor (se härom avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter).

Endast patentverket har förutsättning att särskilt efterforska om i firma ingående ord är annans registrerade varumärke eller om firma innehåller namn på ideell förening eller stiftelse. Patentverket har vidare som antytts särskilda förutsättningar att undersöka om registreringshindret med hänsyn till annans släktnamn trädes för nära. Utredningen räknar också med att verket skall utföra särskild granskning i detta avseende. Även övriga firma- registrerande myndigheter ha emellertid möjlighet att med hjälp av förteck- ningen Sve—riges Släktnamn 1965 (SOU 1965: 36) utföra viss granskning be- träffande släktnamnshindret.

Övriga 1 11 5 första stycket 3—6 upptagna registreringshinder torde icke böra föranleda någon särskild efterforskning från registreringsmyndig— heternas sida. Skulle det emellertid i ett särskilt fall vara uppenbart för myndigheten, att en anmäld firma t. ex. innehåller skyddat konstnärsnamn eller titeln på upphovsrättsligt verk eller att den står i strid med någon an- nan av bestämmelserna i 3—6, i fråga om vilken någon granskning normalt icke skall utföras, åligger det självfallet myndigheten att åberopa även sådant registreringshinder.

Över huvud taget bör bestämmelserna i 9—11 55 ses i sammanhang med 16' och 18 55 förslaget till firmalag, enligt vilka domstol äger förbjuda fort— satt användning av vilseledande firma resp. häva eller ändra registrering av firma som registrerats i strid med lagen. Om hinder mot registrering som avses i 9—11 55 blir känt för myndigheten före registreringsärendets avgö— rande, vare sig detta sker genom myndighetens granskning eller genom mera tillfällig kunskap hos myndigheten eller dess uppmärksamhet fästes vid för— hållandet genom invändning av företrädare för det skyddade intresset eller av tredje man, har myndigheten på grund av bestämmelserna i de förevarande paragraferna möjlighet att avslå ansökningen om registrering. Förslaget bryter sålunda här med vad som tett sig som en brist i nu gäl— lande ordning, nämligen att registreringsmyndigheten i viss utsträckning ansetts nödsakad att bevilja registrering av firma om vilken den vet att den i efterhand kan angripas med domstolstalan.11

Vid sidan av den här berörda granskningen skola registreringsmyndig- heterna utföra viss granskning enligt bestämmelser i speciallagarna till vilka hänvisas i 8 5 andra stycket. Den särskilda prövning som föranledes av bestämmelserna i 12 5 beröres i motiven till denna paragraf.

12 5. Översättning av firma

I denna paragraf stadgas om registrering av firma i översättning.

Gällande svensk rätt

FmL innehåller icke någon föreskrift om det språk som får användas vid avfattningen av firma och icke heller i övriga lagar med bestämmelser om firmaregister ges någon uttrycklig regel härom.1 Firma kan emellertid en- ligt praxis registreras på främmande språk under förutsättning att den ut-

” Jfr NJA 1936 5.518 = NIR 1936 s. 180 Almquist & Co. 1 I 8 5 1955 års lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket före— skrives att det utländska företagets verksamhet skall bedrivas under firma som upptager före— tagets namn med tillägg av ordet filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet (prop. 1955: 87 s. 68 f.). Enligt detta stadgande förutsättes sålunda att firma kan registreras på främman- de språk.

tryckts med bokstäver som tillhöra svenska alfabetet. Firmor på främmande språk äro förhållandevis vanliga och bland dessa dominera de engelsksprå- kiga. Det förekommer också att i en firma sammanförts ord på olika språk, t. ex. Ericson Trading Aktiebolag.

Det egentliga problemet med hänsyn till firma på främmande språk uppkommer först, då registrering begäres för samma firmatext på mer än ett språk. Frågan gäller de olika texternas inbördes förhållande och när- mare bestämt huruvida det kan anses strida mot principen om firmas enhet att betrakta de skilda texterna såsom i förhållande till varandra självstän— diga, inbördes likvärdiga varianter av firman. Man har kallat sådana va- rianter för parallellfirmor.2

Patentverket har, utan att därigenom tagits ståndpunkt till ovannämnda problem, registrerat åtskilliga firmor där samma text varieras på olika språk. I flertalet fall har firman bildats så att en svenskspråkig text kombi- nerats med en engelskspråkig, t. ex. Aktiebolaget Förenade Handelskompa- niet (The United Trading Co. Ltd) och Svenska Kvalitetsutsäden Aktiebolag (Swedish Quality Seeds Ltd). Men även översättning till andra språk före- kommer, exempelvis till spanska och estniska, Svensk-Sydamerikanska Han- delsaktiebolaget (Compafiia Comercial Sueco-Sudamericana) och Aktiebola— get Eesti Maja (Estniska Huset), liksom också översättningar till flera språk, t.ex. Svenska Flyglinjer (Scandinavian Air Express, Swedish Air Lines, Lignes Aériennes Suédoises, Schwedische Luftlinien) Aktiebolag. I regel sättes den utländska varianten inom parentes men ibland ersättes parentesen av ett komma eller ett bindestreck, t. ex. Papper och Ritmaterial Aktiebolag, Paper and Drawing Materials Ltd och Fröken Sverige-Miss Sweden Aktiebolag. Stundom följa varianterna på varandra utan någon förmedling, t. ex. Aktiebolaget Svenska Flygverkstäderna Swedish Airworks Ltd. Undantagsvis placeras den utländska texten före den svenska.

Registrering av firma på mer än ett språk förekommer också i fråga om andra rättssubjekt än aktiebolag. Det hos överståthållarämbetet förda han- delsregistret ger sålunda ett flertal exempel på översättningar både av en- skild näringsidkares och handelsbolags firma. Även här dominerar det engelska språket, t. ex. Internationell Frimärkstjänst (International Stamp Service), Percy Almén, och Stockholms Fartygsservice (Stockholms Ship- Service), Bergstrand & Co., men översättningar förekomma också exempel- vis till franska och spanska, Librairie Francaise (Franska Bokhandeln), Philippe Mallier, och Spanskt Handarbete i Sverige _ Articulos Tipicos Espafioles en Suecia, S. E. Ström.

För att översättning av firma skall kunna registreras fordras att över- sättningen icke är ägnad att vilseleda eller är förväxlingsbar med tidigare registrerad firma.

* Se t.ex. Ant-Wuorinen, Förslag till firmalag, Helsingfors 1945 (Kommittébetänkande 1944z4), s. 33 ff.

Nordisk rätt i övrigt och schweizisk rätt I de nordiska länderna är det endast Finland som i lagstiftningen upp- märksammat och tagit ståndpunkt till frågan om parallellfirma. Detta hänger nära samman med att landet har två officiella språk. Banker, för- säkringsbolag och andelslag3 äga i lag fastslagen befogenhet att använda såväl finsk- som svenskspråkig firma (3 5 2 mom. banklagen, 14 5 lagen om försäkringsbolag och 17 a 5 fjärde stycket förordningen angående handels- register samt om firma och prokura). Enligt finsk registreringspraxis är det emellertid vanligt att även firma för andra subjekt än de nämnda är uppdelad i en finskspråkig och en svenskspråkig text, exempelvis Kymin Osakeyhtiö _ Kymmene Aktiebolag.4 I stället för hela firman använder innehavare av sådana firmor jämförelsevis ofta än den finska och än den svenska delen ensam för sig. Exportföretagen bruka å andra sidan — utan motsvarande registrering i Finland i olika länder använda sin firma översatt till det främmande landets språk. I det förut omnämnda förslaget till revision av den finska firmalagen avvisas en legalisering av sistnämnda praxis på grund av det avsteg från principen om firmas enhet som fler- språkigheten utgör men även på grund av svårigheterna för registrerings- myndigheten att bedöma om de olika varianterna språkligt helt täcka var- andra.5

Schweiz synes vara det land där man går längst i att tillåta flerspråkiga firmor.6 I Schweiz medges registrering av samma firma på alla de fyra in- hemska språken, tyska, franska, italienska och retoromanska, och även översättning till annat språk godtages. Detta är uttryckligen fastslaget i den schweiziska förordningen om handelsregister den 7 juni 1937.1 Använd- ningen av flerspråkiga firmor är allmänt förekommande i Schweiz och det är icke nödvändigt att firman samtidigt begagnas i mer än en version. Att parallellfirman sålunda får användas ensam för sig motiveras med att syftet med flerspråkigheten är att firman bör förstås inom varje språkområde, där företaget är verksamt.

I Danmark ha vissa aktiebolagsfirmor registrerats på engelska med det danska namnet inom parentes. Vid firmornas användning på den engelska marknaden torde emellertid det danska namnet i regel falla bort. Export- företag begagna också, utan motsvarande registrering i Danmark, i olika länder sin firma översatt till det främmande landets språk. I Norge är läget i stort sett detsamma som i Danmark. För Norges del tillkommer dessutom liknande problem som i Finland därigenom att det officiella språket har

” Andelslag motsvarar ekonomisk förening i Sverige.

' Ant—Wuorinen, a. a. s. 33. & Ant-VVuorinen, a. a. s. 34. ' Även fransk rätt och — med vissa modifikationer engelsk och holländsk rätt ha accepterat parallellfirma. Däremot anses enligt tysk rätt parallellfirma strida mot principen om firmas enhet.

7 Artikel 39 i förordningen lyder: »Wird eine Firma in mehreren Sprachen gefasst, so sind alle Fassungen, die im Geschäftsverkehr verwendet werden, in das Handelsregister einzutragen; sie mussen inhaltlich iibereinstimmen.»

två former, numera benämnda »bokmål» (tidigare kallat riksmål) och »ny— norsk» (tidigare kallat landsmål).

Förslaget

Firma skall enligt förslaget liksom för närvarande kunna registreras på främmande språk. Och som hittills blir det även möjligt att i firma sam- manföra ord på olika språk.

Översättning av firma är som regel icke avsedd att begagnas i det egna landet utan skall användas i firmans ställe inom annat språkområde. Av särskild betydelse blir översättning för exportföretagen, som ha ett påtag- ligt praktiskt behov av att kunna vända sig till kundkretsen på dennas eget språk. Därvid inträder översättningen i alla firmans funktioner. Översätt— ning av firma utnyttjas sålunda icke i rättslivet som ett sekundärt känne- tecken, som användes vid sidan av firma (se 2 5 tredje stycket), utan be— gagnas som självständig firma. I denna egenskap bör översättningen också skyddas om den skall kunna fylla sin uppgift. Fastän Skyddsbehovet är störst utomlands bör utgångspunkten vara ett skydd i Sverige. Eljest skulle översättningen här kunna utnyttjas som kännetecken för utomstående före- tag varigenom fara för förväxling kunde inträda och användningen på ut— ländska marknader kunde motverkas.

Med hänsyn till frågan huruvida ett godtagande av parallellfirma kan anses strida mot principen om firmas enhet synes avsteget från denna princip vara mera skenbart än verkligt. I realiteten rör det sig här om sam- ma firma ehuru flerspråkigheten framtvingar skilda uttrycksformer inom de olika länderna. Inom varje land är den där begagnade utländska texten »det namn», varunder, enligt den i 1 5 givna firmadefinitionen, verksam- heten bedrives. Principiella betänkligheter behöva sålunda icke hindra ett erkännande av översättning av firma som parallellfirma.

Enligt de överväganden som ovan redovisats har i förevarande paragraf föreslagits ett stadgande, att »firma må registreras i översättning» och att »vad som stadgas om firma skall äga tillämpning även på översättningen».

Bestämmelsen innebär att översättning kan registreras som parallell- firma. Översättningen måste hänföra sig till en tidigare eller samtidigt i registret införd firma. Den tidigare registrerade firman behöver dock icke vara svenskspråkig. Något krav på att översättningen skall vara i minsta detalj överensstämmande med originalfirman kan icke upprätthållas. Re- gistreringsmyndigheten bör sålunda vid sin granskning icke fordra mera än att de olika texterna icke skilja sig från varandra med hänsyn till sitt inne— håll.8 Är detta fallet bör registrering vägras, jfr t. ex. den förut angivna fir- man Svenska Flyglinjer etc. där orden Scandinavian och Swedish ha olika innehåll.

3 Jfr det i den förut anförda schweiziska lagtexten använda uttrycket »inhaltlich iiberein— stimmen».

För att utländsk översättning skall kunna registreras måste den av prak- tiska skäl ha uttryckts med bokstäver som tillhöra svenska alfabetet. En firma som utformats i t. ex. grekisk skrift kan icke godtagas. I fråga om främmande språk torde det praktiska behovet för Sveriges del för närva— rande främst avse engelska, franska, spanska och tyska. Då de faktiska för- hållandena snabbt ändra sig har någon begränsning till vissa språk icke föreslagits.

Med hänsyn till övriga registreringsförutsättningar gäller att översätt— ning i egenskap av parallellfirma skall behandlas som en självständig firma. Frågorna om särskiljningsförmåga, vilseledande och likhet med annan firma bli sålunda att bedöma enbart med hänsyn till översättningens lydelse. Om den översatta firman är registrerbar får dock kravet på särskiljningsför- måga knappast självständig betydelse i fråga om översättningen. Obliga- toriska beteckningar för associationsform skola åtfölja översättningen. I parallellfirma för t. ex. ett aktiebolag kan beteckningen »aktiebolag» eller förkortning därav också vara ägnad att motverka misstag om företagets nationalitet. Vid likhetsbedömning med äldre firmor får beaktas att för- växlingsbar likhet i vissa fall kan föreligga även med firma som utformats på annat språk än översättningen (se härom närmare under 5 5 första stycket).

Om översättning av aktiebolags eller ekonomisk förenings firma skall registreras måste översättningen anges i bolagsordningen resp. förenings— stadgarna (se härom följdändringarna).

När en svensk firma i ett främmande land användes på detta lands språk är regeln att den begagnas utan att den svenska texten bifogas. Att såsom i 1964 års danska förslag till aktiebolagslag föreskriva, att översättningen skall åtföljas av »selskabets hovednavn» synes därför icke vara praktiskt. Betraktar man översättningen som parallellfirma står det också i överens- stämmelse med dess rättsliga natur, att den användes ensam för sig.

Den prövning som måste åligga registreringsmyndigheten beträffande översättning av firma motiverar att tilläggsavgift uttages vid registrering av översättningen.

Stadgandet i förevarande paragraf har motsvarighet i de finska och norska förslagen. Av hänsyn till att det finnes två officiella språk både i Finland och Norge äro texterna i dessa förslag något annorlunda formulerade än i det svenska. Som redan utvecklats vid 1 5 andra stycket inbegriper det danska förslaget översättning under bifirma.

13 5. Tidpunkten för registreringsskyddets inträde I denna paragraf anges från vilken dag registreringsskyddet skall gälla.

Gällande svensk rätt

I leS liksom i speciallagarna saknas bestämmelse om den dag från vilken rätt på grund av registrering skall gälla. Enligt praxis föreligger emellertid rätt till registrerad firma från och med dagen för ansökningens ingivande (se angående aktiebolagsfirma uttalanden av lagrådet och departements- chefen vid tillkomsten av nuvarande aktiebolagslag, NJA II 1945 s. 219 f.).1

Varumärke har enligt VmL registreringsskydd från ansökningsdagen (22 5 första stycket).

Nordisk rätt i övrigt Tidpunkten för registreringsskyddets inträde sammanfaller även i de övriga nordiska länderna enligt praxis med dagen för ansökningens ingi- vande. Från denna dag har också varumärke registreringsskydd i de olika varumärkeslagarna.

Förslaget

Rätt på grund av registrering bör liksom nu uppkomma från och med an- sökningsdagen. I enlighet härmed har i förevarande paragraf föreslagits stadgande, att »registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande». Där ansökan bifalles åtnjutes följaktligen intrångsskydd redan från sist- nämnda dag. Detta gäller även för det fall sökanden efter ansökningens in- givande gör ändring i den sökta firman om ändringen är så oväsentlig att den ej påverkar helhetsintrycket av firman. Göres däremot ändring av den omfattning att det berör den sökta firmans identitet förskjutes ansöknings- dagen. Om vissa begränsningar av'intrångsskyddet under tiden före registre— ringsdagen är stadgat i 23 5.

Registreringsskyddet för firma är i princip icke tidsbegränsat och registre- ringen behöver i motsats till en varumärkesregistrering ej heller förnyas (22 & VmL). Vid underlåten användning av firma kan registrering emeller- tid förlora sin giltighet på grund av det användningstvång som avses skola gälla enligt 18 å andra stycket. Och där det kan antagas, att innehavare av handelsregisterfirma upphört med sin verksamhet, äger registreringsmyn- digheten på eget initiativ i viss ordning avföra firman ur registret enligt särskilda föreskrifter i 22 & förslaget till lag om handelsregister (jfr 173 a % aktiebolagslagen och 74 5 lagen om ekonomiska föreningar).

I fråga om inarbetad firma inträder skyddet som redan utvecklats vid 2 '$” fjärde stycket så snart inarbetningen fullbordats. Ha två firmor samtidigt uppnått inarbetning torde första ibruktagandet bli avgörande för företrä— desrätten (jfr Vmbet. s. 72).

Om innehållet i förevarande stadgande råder enighet mellan de nordiska

1 Jfr NJA 1932 s. 46,3= NIR 1932 s. 66 Lejonmärket samt SvJT 1938 rf s. 88 Göteborgs fastig- hetsägareförening.

länderna men däremot icke om dess plats i lagen. På finsk och svensk sida har överensstämmelse med VmL tett sig som ett önskemål. I det danska förslaget har bestämmelsen intagits i firmalagens % 2 stk. 2 medan den i det norska placerats i registreringslagens % 24.

Om överlåtelse, 14 och 15 55

I detta avsnitt ha upptagits bestämmelser om överlåtelse av firmarätt. Regler om frivillig överlåtelse av firma ha meddelats i 14 &. Bestämmelser om utmätning och konkurs ges i 15 g.

14 &. Frivillig överlåtelse av firma

Första stycket av denna paragraf innehåller den allmänna regeln om över- låtelse av firma. I andra stycket har upptagits en presumtionsregel enligt vilken firma när verksamheten övergår innefattas i överlåtelsen, där ej an— nat avtalats. Personfirma undantages i vissa fall från presumtionsregeln. Tredje stycket innehåller en särbestämmelse om överlåtelse av firmarätt som ingår i dödsbo.

Gällande svensk rätt

Såsom i den inledande översikten utvecklats är FmL:s huvudregel, att firma får överlåtas i samband med själva rörelsen om den förses med ett tillägg som visar att överlåtelse ägt rum (12 å). Överlåtelsevav firman oför- ändrad medges endast i särskilda fall, där kontinuiteten inom företaget kan antagas bli bevarad och det gamla namnets bibehållande fördenskull ansetts berättigat (NJA II 1887 nr 3 s. 37). Detta förutsättes vara händelsen då antingen ett nära personligt förhållande föreligger mellan företagets förutvarande och nye innehavare eller de personer som fortsätta verksam— heten till en del äro desamma som förut. På grund av den nära personliga relationen äger sålunda änka som fortsätter sin avlidne mans rörelse och man som fortsätter hustruns före eller under äktenskapet drivna rörelse begagna firman oförändrad (11 5 första stycket första punkten). Och mot- svarande rätt tillkommer enskild näringsidkares arvinge samt dödsbodel- ägare som skola i handelsbolag fortsätta rörelsen,1 under förutsättning att den avlidne medgivit det eller, om han avlidit utan att ha förordnat annor- lunda, hans samtliga dödsbodelägare äro ense därom (11 5 första stycket andra punkten). Rätt att använda firman oförändrad, när de som fortsätta rörelsen delvis äro desamma som förut, föreligger dels då någon inträder som delägare i enskild näringsidkares eller handelsbolags rörelse och dels

1 Vid FmL:s tillkomst ansågs handelsbolagets rättssubjektivitet icke ha samma räckvidd som nu, se NJA 111895 nr 3 s. 3 ff. och s. 11; jfr Nial, s. 76 ff.

då delägare utträder ur handelsbolag; den utträdandes släktnamn får dock icke kvarstå i firman med mindre han själv medgett det eller, om han av- lidit utan att ha förordnat annorlunda, hans samtliga dödsbodelägare sam- tyckt därtill (11 5 andra stycket).

De anförda bestämmelsernas syfte, att överlåtelse av oförändrad firma endast undantagsvis skall få förekomma, har som redan angetts i den in- ledande översikten icke kunnat genomföras i praktiken. Överlåtelsereglerna ha kringgåtts och övergång av oförändrad firma har i stor utsträckning kunnat uppnås genom tätt på varandra följande inträden i och utträden ur rörelsen. Man har exempelvis i fråga om enskild näringsidkares firma där- vid förfarit så, att den nye innehavaren först upptagits som meddelägare i företaget och blivit registrerad som sådan, varefter till registret anmälts att överlåtaren utträtt och att rörelsen fortsättes av den kvarstående delägaren ensam under oförändrad firma.2

I den lagstiftning som finns om firma vid sidan av FmL saknas särskilda bestämmelser om firmaöverlåtelse. Detta har emellertid icke hindrat att t. ex. även aktiebolags firma i det praktiska livet kunnat överföras på ny innehavare.3

Enligt den äldre varumärkeslagen (1884 års lag 8 5) var överlåtelse av varumärke tillåten endast om rörelsen samtidigt övergick. VmL uppställer icke något förbud mot överlåtelse av varumärke fristående från rörelsen utan medger i princip fri överlåtelse av varumärkesrätt (Vmbet. s. 149 ff. och s. 321). Legaliserandet av fri överlåtelse motiverades med att de äldre över- låtelsereglerna varit till betydande olägenhet för näringslivet och att de i praktiken ofta åsidosatts (Vmbet. s. 150).

Nordisk rätt i övrigt Motsvarande regler om överlåtelse av firma som i FmL återfinnas även i de övriga nordiska ländernas firmalagar. Rättstillämpningen i dessa länder överensstämmer i stort sett med den svenska.

Även enligt de andra nordiska ländernas varumärkeslagar kan varumärke i princip överlåtas utan samband med den rörelse till vilken det hör.

Förslaget Första stycket

Trots sitt angivna restriktiva syfte ha FmL:s överlåtelseregler i det prak- tiska rättslivet gett upphov till en ordning som i stort sett innebär att en- skild näringsidkares och handelsbolags firma kan övergå oförändrad så snart firman tillmätes värde för rörelsens nye innehavare. Även aktiebolags— firma har som nämnts kunnat överföras på ny innehavare. På grund av den

2 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 142 not 3 och NJA 1933 s. 576 Aggerborgs konditori. ' Jfr Eberstein a. a. s. 118 ff. samt Individualiteten, s. 141 f. och 173 f.

utveckling som sålunda faktiskt försiggått får Spörsmålet om firmas över- låtelse annan räckvidd vid den nya firmalagens utformning än det hade vid FmL:s tillkomst. Frågan gäller icke längre huruvida eller i vilka fall över- låtelse av firma för enskild näringsidkare eller handelsbolag bör medges utan om överlåtelse av rörelse under oförändrad firma bör tillåtas generellt. Mycket talar för en sådan regel som synes innebära en naturlig utveckling av det nuvarande rättsläget. Den omfattning i vilken överlåtelse av oför- ändrad firma faktiskt redan sker visar att ett praktiskt behov av ett dylikt stadgande föreligger såsom det mest effektiva medlet att bevara med firma förenad goodwill och överföra denna på ny innehavare.

De vid FmL:s tillkomst befarade riskerna för vilseledande genom avvi- kelser från sanningsprincipen vid överlåtelse av firma ha blivit avsevärt reducerade genom den faktiska utvecklingen.4 Detta belyses om man skiljer mellan företagets förhållande utåt och dess mera inre sida. I förra fallet riktar sig firman mot den stora allmänheten, konsumenterna, medan den i det senare avseendet vänder sig mot kreditgivare, leverantörer, personal- organisationer och myndigheter. Allmänheten synes numera vara väl inför- stådd med att personnamn som ingår i firma icke är något pålitligt vittnes- börd om att namnets bärare medverkar i företaget. Och kreditgivare och andra som inlåta sig på närmare förbindelser med företaget torde icke un- derlåta att anlita tillförlitligare upplysningskällor än firman, såsom firma- registret och kreditupplysningsbyråer. En annan omständighet som bidragit till att minska faran för vilseledande vid överlåtelse av firma är den inom näringslivet rådande tendensen att alltmera övergå till att använda real- firma, en utveckling som utredningen såsom redan nämnts under 1 % avser att legalisera. En firma som icke genom ett personnamn pekar på en viss innehavare är, när den överlåtes oförändrad, i vida mindre grad än en egentlig personfirma ägnad att verka vilseledande angående företagets ägare.

Med hänsyn till det anförda har i första stycket av förevarande paragraf upptagits en allmän regel att firma »må överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet». Beträffande firma som efter överlåtelse blir vilse- ledande i den nye innehavarens verksamhet innehåller förslaget särskilda regler, angivna här nedan.

Bestämmelsen i första stycket gäller alla former av överlåtelse och är generell även i så måtto att den är avsedd att bli tillämplig på alla slags firmor. Detta är en nyhet i förhållande till nuvarande lagstiftning som icke känner annan överlåtelse av firma än den i FmL reglerade, avseende enskild näringsidkare och handelsbolag. Då FmL:s bestämmelser om firmaöver- låtelse utgöra undantag från huvudregeln att namn icke kan överlåtas och därför äro att tolka restriktivt har man tidigare i teori och praxis dragit

4 Överlåtelsereglernas betydelse som skydd mot vilseledande av allmänhet och kreditgivare diskuteras ingående i FmL:s motiv, se NJA II 1887 nr 3 s. 36 ff.

den slutsatsen att annat rättssubjekt än de i FmL upptagna, exempelvis aktiebolag, varken kan av annan förvärva eller självt överlåta firma.5 Denna principiella inställning har som förut nämnts dock icke hindrat att även aktiebolags firma i det praktiska livet kunnat överföras på ny innehavare. Detta har skett på så sätt att beslut om överlåtelse exempelvis till annat för ändamålet nybildat aktiebolag fattats av bolagsstämma, varefter det gamla bolagets firma avregistrerats för att omedelbart därefter på nytt införas i re- gistret för det nya bolagets räkning. De facto har på denna väg en överlå- telse av aktiebolags firma kunnat genomföras i praktiken. Att vid sidan härav aktiebolag övergått på nya händer genom överlåtelse av aktiemajori— teten eller hela aktiestocken innebär icke någon överlåtelse av bolaget och firman, vilka bestå orubbade, utan endast att flera eller färre andelar i före- taget övergå på nya ägare.

Som motivering för att firma för aktiebolag _ och för övriga särskilt bildade rättssubjekt som icke upptagas i FmL —— enligt nuvarande lagstift— ning icke kan utan uttryckligt stadgande överlåtas har anförts ett speciellt skäl utöver dem som åberopats mot firmaöverlåtelse i allmänhet. Aktiebola- gets firma utgör i motsats till den enskilda näringsidkarens bolagets enda namn. Den är därför, framhålles det, av samma natur som det personliga namnet och kan lika litet som detta bli föremål för överlåtelse i egentlig mening. Samma intresse att bevara firmas goodwill och överföra den på ny innehavare finns emellertid beträffande alla slags firmor. I praxis har också i ett färskt rättsfall framträtt en tendens att söka underlätta över- gång av en sedan länge inarbetad goodwill även då fråga är om aktiebolags- firma genom att för sådant fall tillåta överlåtelse av firman.6 Till stöd här- för kan även åberopas att det mellan aktiebolagsfirman och det personliga namnet föreligger den olikheten, att den förra är begränsad till visst an- vändningsområde och därigenom ur denna synpunkt mera jämförlig med enskild näringsidkares firma än med hans personliga namn. Den avser näm- ligen blott den speciella verksamhet som det är den juridiska personens uppgift och enda uppgift— att bedriva, medan det personliga namnet allenast när det användes som firma har en motsvarande begränsad inne- börd men jämsides härmed kännetecknar en fysisk person även i hans övriga framträdande. Den juridiska personens firma kan därigenom sägas på samma sätt som den enskilde näringsidkarens hänföra sig till viss verk- samhet och det framstår då såsom naturligt att såväl den ena som den andra firman skall kunna överlåtas.

I begreppet firmaöverlåtelse ligger att firma principiellt övergår i sin hel- het, i oförändrad gestalt, innefattande alla dess väsentliga beståndsdelar.

5 Jfr Eberstein, Individualiteten, s. 141 f. och s. 153 f. och rådhusrättens dom i NJA 1962 s. 709 = NIR 1963 s. 214 Gahms Väskor Aktiebolag. " NJA 1962 s. 709 = NIR 1963 s. 214 Gahms Väskor Aktiebolag; med namnet Gahm var i detta fall förknippad en »goodwill som under mer än 50 år inarbetats för rörelsen».

Undergår firman förändringar som påverka dess identitet framträder den som ett nytt kännetecken och fara för förväxling med äldre firma kan upp— komma. Man kan taga det fall att ett handelsbolag har tre delägare vilkas släktnamn ingå i bolagets firma, t. ex. »Hansson, Svensson och Friberg». Om en av delägarna, Friberg, överlåter sin andel till de båda andra med för- behåll att firman icke längre får innehålla hans namn, kan firman icke övergå i sin helhet och de kvarstående bolagsmännen kunna icke under åberopande av firmaöverlåtelse fortsätta verksamheten med blott den änd— ringen av firman att den tidigare bolagsmännens nanm utgår. De återstå- ende namnen, »Hansson och Svensson», godtagas sålunda icke som föremål för överlåtelse. Det kan finnas en äldre firma som består av just dessa två namn och som skilts från den andra firman genom att i denna ingått det tredje namnet, Friberg. Då firmaöverlåtelse i egentlig mening icke förelig- ger blir vad som återstår av den tidigare firman, »Hansson och Svensson», i stället att betrakta som en ny firma. Detta innebär att firman vid kon- kurrens med annan firmarätt får räkna prioritet först från den dag då den anmälts för registrering eller blivit inarbetad och icke från tiden för den ursprungliga firmans uppkomst.

Att firmaöverlåtelse förutsätter att firman övergår i oförändrad gestalt medför icke att varje ändring är utesluten. Men en sådan måste inskränka sig till sådana sidoordnade beståndsdelar som ej påverka firmans identitet och icke ha någon betydelse för dess goodwill. Förändringar med denna innebörd bli i själva verket nödvändiga vid vissa fall av överlåtelse, vilket sammanhänger med förvärvarens person. Om firma överlåtes till rättssub- jekt med annan associationsform än överlåtarens kan beteckning som ut- märker företagsform behöva utgå ur firman resp. införas däri. Om exem— pelvis aktiebolags firma överlåtes till ekonomisk förening skall vid re- gistrering i föreningsregister »aktiebolag» ersättas av »ekonomisk förening». Övertager enskild näringsidkare aktiebolags firma måste ordet aktiebolag utgå. Detta ord skall däremot intagas i firman om verksamhet som drivits av handelsbolag ombildas till aktiebolag. I sistnämnda fall kan emellertid, som redan nämnts vid 10 5, firman i övrigt bibehållas oförändrad, t. ex. Aktiebolaget Seelig & Co. Ändringar av detta slag kunna icke sägas inkräkta på möjligheten att överlåta firma då det som förut framhållits är den öv- riga delen av firman som är bärare av goodwillen. Att överlåtelse i visst fall kan ske utan att den ändrade företagsformen kommer till uttryck i firman framgår av 20 5 andra stycket i den föreslagna lagen om handelsregister.

Enligt FmL får firma överlåtas endast om rörelsen samtidigt övergår och Spörsmålet blir huruvida denna förutsättning skall bibehållas eller om överlåtelse —— såsom skett i VmL (Vmbet. s. 149 ff.) —— bör medges obero— ende av om den tidigare verksamheten fortsättes. Eftersom firma hänför sig till verksamheten i dess helhet (se härom under 4 5 första stycket) kommer Spörsmålet om rörelsens samtidiga övergång när det gäller firma i ett något

annat läge än i fråga om varumärke. Överlåtelse av varumärke fristående från rörelsen ter sig naturlig därför att varumärke icke alltid av allmän- heten förhindes med ett visst bestämt företag utan enbart kan framstå som individualiseringsmedel för den vara för vilken det användes (se Vmbet. s. 153).7 Firma däremot förmedlar alltid associationer även till ett bestämt företag och vid firmaöverlåtelse är det fördenskull som regel i båda kontra- henternas intresse att verksamheten fortsättes och att dess förmögenhets- underlag sålunda i största möjliga omfattning jämte firman övergår på den nye innehavaren. Normalt överlåtes också firma tillsammans med huvud- delen av de förmögenhetsrättigheter som bilda underlaget för rörelsen.

Vad övergång av rörelse innebär i det enskilda fallet är emellertid icke så lätt att ange eftersom förhållandena härvid i hög grad kunna variera. Denna fråga sättes emellertid i realiteten knappast på sin spets annat än för det fall att näringsidkare, samtidigt med att han nedlägger sin verk— samhet, överlåter firman och därmed förbunden goodwill åt ett håll men övriga tillgångar på andra personer, och svaret på Spörsmålet om rörelsens samtidiga övergång blir sålunda beroende av hur man ställer sig till detta fall.

Förut har understrukits att firma som uttrycksmedel för näringsidkarens verksamhet riktar sig åt två olika håll, både bakåt, mot bl.a. leverantö- rerna, och framåt, mot kunderna, främst konsumenterna. Förhållandet till leverantörerna påverkas icke i någon större utsträckning av att firman överlåtes fristående från rörelsens övriga tillgångar. Vad som här är det väsentliga är att verksamheten under firman också i fortsättningen be- drives inom den tidigare branschen på vilken leverantörerna äro inställda. Det är även inom denna bransch som firman har anknytning till en viss bestämd kundkrets. För att bevara och utnyttja det goodwillvärde som denna anknytning ger finns normalt icke heller någon annan möjlighet än att fortsätta verksamheten inom samma bransch. Förändras verksamheten vänder man sig till en kundkrets som icke har något samband med firman i dess tidigare användning. Läget blir då detsamma som när en ny firma antages och någon firmaöverlåtelse föreligger sålunda icke. Användes där- emot firman inom samma bransch blir en överlåtelse möjlig genom att den tidigare innehavaren upphör med sin verksamhet. Firman övergår då utan att sambandet med leverantörer och kunder brytes. Detta innebär i själva verket att en övergång av firman även innefattar möjlighet att fortsätta verk- samheten och att överlåtelse av firma och rörelse i ett dylikt fall icke kan hållas isär utan överlåtelsen av firman inbegriper rörelsen.

Lagstiftaren synes med hänsyn till det sagda berättigad utgå ifrån att verksamheten vid firmaöverlåtelse övergår till så stor del som krävs för dess fortsättande. Och det är då också naturligt att behålla FmL:s regel

7 Varumärke har emellertid enligt VmL karaktären av ett tillbehör till en rörelse och följer in dubio rörelsen, då denna överlåtes, se V mbet. s. 152 f.

att verksamhetens övergång är förutsättning för firmaöverlåtelse. I över- ensstämmelse härmed har första stycket utformats så, att firma får över- låtas »i samband med överlåtelse av näringsverksamhet». Under uttrycket näringsverksamhet inbegripes, som antytts, såväl verksamheten i dess helhet som del därav.

En motsvarande regel om överlåtelse av firma har upptagits i de danska och norska förslagen. Enligt den finska regeln som endast gäller vissa firmasubjekt får firma överlåtas fritt.

Regeln i förevarande stycke gäller även bifirma och de i 2 & tredje stycket upptagna sekundära kännetecknen. För giltig överlåtelse av dylikt känne- tecken fordras sålunda att verksamheten i dess helhet samtidigt övergår eller att kännetecknet överlåtes i samband med den del av verksamheten för vilken det användes. När ett sekundärt känntecken övervägande kom- mit att framstå som varukännetecken torde det i vissa fall vara möjligt att överlåta kännetecknet fristående från verksamheten (jfr Vmbet. s. 153).

Frågan om firma efter överlåtelse är ägnad att vilseleda i den nye inne- havarens verksamhet kan enligt förslaget komma under bedömande både av registreringsmyndighet och av domstol. Registrering kan sålunda vägras med stöd av 10 5 om användning av den överlåtna firman kan befaras vilse- leda allmänheten. Förbud av domstol mot användning av firma som efter överlåtelse är vilseledande kan utfärdas enligt 16 5 första stycket. Är re- gistrerad firma vilseledande i den nye innehavarens verksamhet äger dom— stol vid sidan härav på yrkande därom även häva sj älva registreringen enligt 18 å andra stycket.

I samband med överlåtelse har utredningen övervägt frågan om upplå- telse av firma på licens.

Enligt VmL har innehavare av varumärke möjlighet att till annan en eller flera —— upplåta rätt att begagna märket, s.k. licens, och där märket är registrerat kan anteckning om sådan upplåtelse göras i varumärkesregist- ret (34 5 första stycket VmL). Legaliserandet av upplåtelse av licens till varumärke motiverades med att dylika avtal i icke obetydlig utsträckning redan förekomma i det praktiska rättslivet (Vmbet. s. 144 och s. 154 ff.). 175 varumärkeslicenser ha registrerats intill december 1964.

Då firma icke som varumärke hänför sig blott till viss yttring av verk- samheten utan till företaget i dess helhet kan licensupplåtelse av firma endast ske till en mottagare och måste sålunda ha naturen av ensamlicens; likalydande firmor tillåtas icke att bestå vid sidan av varandra inom samma bransch. Av samma skäl är en licensgivare urståndsatt att under upplåtelse— tiden själv använda firman. En upplåtelse på licens kan därför fylla en praktisk funktion endast i sådana fall där firmainnehavaren under viss tid icke kan eller vill driva rörelsen själv. Gränsen mellan licens och över- låtelse är emellertid flytande och här åsyftade fall torde icke förekomma så ofta, varför man torde kunna överlämna åt kontrahenterna att själva

avtala om firmans användande (jfr vad som anföres om s. k. arrende- och kommissionsavtal under 1 å andra stycket).& Någon regel angående licens har därför icke upptagits i förslaget. Så har icke heller skett i övriga nor- diska länder.

Från licensupplåtelse får skiljas medgivande att i firma intaga annans firma eller framträdande beståndsdel därav.” Att sådant medgivande har rättsverkan, om fara för allmänhetens vilseledande ej uppkommer, har re- dan framhållits vid 11 5 andra stycket.

Andra stycket

I detta stycke ges en presumtionsregel om firmarättens övergång vid över- låtelse av näringsverksamhet. Från regeln undantages i vissa fall person- firma.

Överlåtelse av rörelse innefattar enligt FmL:s ståndpunkt icke rätt att begagna firman utan härför fordras uttrycklig överenskommelse. Detta har ansetts följa av firmarättens personliga natur."|

Utvecklingen har emellertid även på denna punkt medfört en förskjut- ning som framför allt sammanhänger med den ökade användningen av realfirma. Med hänsyn till sådan firma föreligger icke samma skäl att fordra särskilt medgivande för att firman skall övergå samtidigt med verk- samheten. Utredningens förslag om upphävande av skyldigheten att intaga släktnamn i enskild näringsidkares och handelsbolags firma synes sålunda böra leda till en inskränkning av den nuvarande regeln. Man bör skilja mel- lan personfirma, som innehåller överlåtarens eller, i fråga om handelsbolag, bolagsmans släktnamn, och övriga firmor bland vilka realfirman träder i förgrunden. Ingår överlåtarens eller bolagsmans namn i firman ter sig den- na i övervägande grad såsom personbeteckning och det framstår därför som naturligt att vid överlåtelse av sådan firma bibehålla FmL:s regel att ut- tryckligt medgivande utgör förutsättning för att firman skall åtfölja verk- samheten. Är firman däremot av den andra typen, d. v. s. realfirma, varmed bör jämställas firma som innehåller annat personnamn än överlåtares eller boTagsmans, framträder firman mest som sakbeteckning och det ligger då närmast att firman övergår utan att uttryckligt medgivande krävs. Detta senare läge torde i praktiken bli huvudfallet. I överensstämmelse härmed har andra stycket formulerats sålunda: »Överlåtelse av verksamheten inne- fattar rätt till firman, där ej annat avtalats. Innehåller firman överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags verksamhet, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.»

9 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 133 f. ' Jfr NJA 1937 A 143 = NIR 1937 s. 67 Polytoto. 1” Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 135 f. samt NJA 1933 s. 576 Aggerborgs konditori.

Bifirma och sekundärt kännetecken skola behandlas på samma sätt som realfirma.

Regeln i andra stycket är endast en hjälpregel vid avtalstolkning och vad som skall gälla om firman vid överlåtelse av rörelse blir sålunda i första hand beroende av innehållet i kontrahenternas avtal. Har bestämmelse om firman icke influtit i avtalet skall firman anses innefattad i överlåtelsen av rörelsen såvida den icke innehåller säljarens eget släktnamn eller, där han- delsbolag är säljare, bolagsmännens släktnamn eller släktnamn som till- kommer någon av dem.

När allenast del av verksamheten överlåtes kunna så olika situationer uppstå, atti särskilda regler för detta fall icke ha ansetts kunna uppställas. Hithörande frågor synas sålunda få överlämnas till rättspraxis för lösning.

Om det sakliga innehållet i förevarande stadgande föreligger enighet mel- lan de nordiska länderna.

Tredje stycket

Detta stycke innehåller en särbestämmelse om överlåtelse av firmarätt som ingår i dödsbo.

Enligt förslaget skall firmarätt vid firmainnehavares död principiellt be- handlas såsom en vanlig tillgång av förmögenhetsnatur i hans dödsbo. Under dödsboförvaltningen likställes följaktligen firmarätten, såvitt rör dödsbo- delägarnas rätt, med annan egendom som ingår i kvarlåtenskapen.

I ärvdabalken 18: 1 föreskrives att dödsbodelägare, om ej särskild döds- boförvaltning är anordnad, ha att för boets utredning gemensamt förvalta den dödes egendom. För överlåtelse av firmarätt som ingår i boet fordras sålunda i princip medgivande av samtliga dödsbodelägare. Avträdes döds- boets egendom till förvaltning av boutredningsman äger denne emellertid, om annat ej föreskrives, på grund av sina allmänna befogenheter överlåta firmarätten så snart detta erfordras för boets utredning och oberoende av dödsbodelägares samtycke (ärvdabalken 19: 11). På grund av det personliga inslaget i rätten till sådan firma som innehåller den avlidnes släktnamn bör boutredningsmannen icke äga befogenhet att överlåta denna utan samtycke av samtliga dödsbodelägare. Med hänsyn härtill har i förevarande stycke stadgats: >>Avträdes dödsbo, vari ingår rätt till firma som innehåller den av— lidnes släktnamn, till förvaltning av boutredningsman må denne icke över— låta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.»

Någon motsvarande bestämmelse har ej varit aktuell för Danmarks och Norges del eftersom boutredningsmannainstitutet saknas där. I Finland ha nyligen införts lagbestämmelser om ett sådant institut.

Den rätt att disponera över firma som tillkommer näringsidkare i le-

vande livet ger honom enligt allmänna rättsregler även befogenhet att förv foga över firman genom testamente. Han kan därvid med bindande verkan för testamentstagaren meddela föreskrifter om det sätt på vilket firmarät— ten skall utövas efter hans död. Efterlevande make och bröstarvinge äger emellertid i princip uppbära sin giftorättsandel resp. sin laglott oförkränkt och äro sålunda i fråga om denna del av egendomen icke bundna av in- skränkande föreskrifter. Faller firmarätten på giftorättsandel eller laglott kunna föreskrifter som avse firmarättens utövande följaktligen bli utan verkan.

Om man vill skydda firmainnehavaren mot att firma, som innehåller hans släktnamn, till följd av reglerna om giftorätt och arv utnyttjas i strid mot givna föreskrifter måste särskilt stadgande härom upptagas i firma- lagen. Skyddet enligt ett sådant stadgande kan ha olika omfattning. Man kan tänka sig att de efterlevande endast bli bundna av föreskrifter som ha avseende på vidareöverlåtelse till tredje man t. ex. en föreskrift att aktie— bolag eller förening som övertager verksamheten icke får använda firman utan väsentliga ändringar. Men skyddet kan också utsträckas till att gälla föreskrifter om firmans innehåll när efterlevande make eller bröst- arvinge fortsätter den avlidnes rörelse. Redan enligt FmL (11 5 första stycket) får emellertid som nämnts änka, som fortsätter sin avlidne mans rörelse, och man, som fortsätter hustruns före eller under äktenskapet drivna rörelse, begagna firman oförändrad. Och det finns knappast anledning att utgå ifrån att firmainnehavare skulle ha intresse av att hindra make eller bröstarvingar, som i regel också äro bärare av hans släktnamn, att efter hans död fortsätta rörelsen under oförändrad firma. En eventuell skydds- regel som begränsas till föreskrifter med avseende på överlåtelse till tredje man synes ej heller fylla något praktiskt behov. Skyddsregler av ovan an- givet slag ha därför icke upptagits i förslaget.

Överlåtelse av firmarätt innebär att nye innehavaren också inträder i alla de rättigheter rörande firman som tillkommit överlåtaren. Äger överlåtaren räkna rätt till firman från tiden för dess uppkomst erhåller sålunda den nye innehavaren genom överlåtelsen motsvarande rätt. Å andra sidan kan nye innehavaren icke genom överlåtelsen förvärva bättre rätt än överlåtaren. Detta följer av allmänna rättsregler och behöver icke särskilt utsägas i lag— texten.

De andra nordiska förslagen innehålla en särskild regel om handelsbo- lags firma i fall av bolagsmans död. I sådant fall äga de bolagsmän som fort- sätta verksamheten behålla den avlidnes namn i firman såvida icke annat avtalats när bolaget slutits. Från svensk synpunkt har icke ansetts föreligga skäl att begränsa arvingarnas rätt att i ett dylikt fall in dubio bestämma an- gående fortsättandet av både företag och firma.

15 &. Utmätning och konkurs

I denna paragraf behandlas tvångsöverlåtelse av firma.

Gällande svensk rätt

Då firma icke får överlåtas annat än tillsammans med den rörelse för vilken den begagnas följer av allmänna regler att den icke heller kan ut— mätas (se utsökningslagen 62 5).1

Huruvida firma vid konkurs ingår i konkursboet är omstritt.& Emot att firma skulle räknas till konkursboet talar emellertid att boet icke äger att tillsammans med rörelsen överlåta firma annat än om gäldenären medgivit detta.

Rätt till varumärke får enligt VmL icke utmätas men kan däremot ingå i konkursbo och utan gäldenärens samtycke överlåtas av boet (34 & tredje stycket VmL; Vmbet. s. 153 f.).

Nordisk rätt i övrigt I fråga om firma och varumärke såsom föremål för exekutiva åtgärder är rättsläget i de andra nordiska länderna detsamma som här utom att varu- märkesrätt kan utmätas enligt de danska och finska varumärkeslagarna.

Förslaget

Rätten till firma får enligt förslaget (14 5 första stycket) i princip icke överlåtas annat än tillsammans med den rörelse för vilken firman begagnas. Härav skulle som nämnts enligt allmänna regler följa att firman icke heller kan vara föremål för utmätning. Men det synes lämpligt att i anslutning till 67 å tredje stycket utsökningslagen i den nya firmalagen införa ett ut- tryckligt förbud mot utmätning av firma. En bestämmelse härom har upp- tagits i förevarande paragrafs första stycke, vari stadgas att »rätt till firma mä ej tagas i mät». Firma kan därigenom enligt förslaget ej heller bli före- mål för pantsättning (jfr prop. 1960:167 s. 170). Motsvarande regler bli tillämpliga även på bifirma och de sekundära kännetecknen.

I motsats till vad som för närvarande gäller är förslagets huvudregel att, där rörelse överlåtes, firman innefattas i överlåtelsen om ej annat avtalats. Denna regel är tillämplig på realfirma och därmed jämställd firma, som sålunda enligt förslaget gjorts överlåtbar utan att särskilt medgivande krävs. Skälet härtill är att det personliga inslaget i en sådan firma icke är så starkt utan att denna övervägande ter sig som en sakbeteckning (se härom

1 Jfr Vmbet. s. 143 och 154 samt beträffande upphovsrätt NJA II 1961 s. 275. 2 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 135 f., Lawski, Konkurs- och ackordslagarna, 13 uppl. 1947, ;s. 75 ff. och Vmbet. s. 154.

motiven till 14 å andra stycket). Hänsynen till gäldenären bör på denna grund få stå tillbaka för borgenärernas intresse att taga firmarättens för— mögenhetsvärde i anspråk och firman bör fördenskull ingå i konkursboet. Då den i 27 & konkurslagen upptagna bestämmelsen om vad som räknas till konkursbo förutsätter att dylik egendom är utmätningsbar, erfordras emellertid härför en särskild regel. En sådan har upptagits i andra stycket första punkten av förevarande paragraf, som erhållit följande lydelse: »Av- trädes firmainnehavarens egendom till konkurs, ingår dock rätten till fir- man i konkursboet.»

Från huvudregeln i första punkten bör emellertid undantag göras för fir- ma som övervägande framträder såsom personbeteckning, d. v. s. firma som innehåller firmainnehavarens eller, i fråga om handelsbolag, bolagsmans släktnamn. Vid överlåtelse av rörelsen övergår sådan firma enligt förslaget endast efter särskilt medgivande och dylik firma bör som hittills icke ingå i konkursbo. Härigenom tillvaratages även gäldenärens resp. bolagsmans personliga intresse att själv få fortsätta att driva näringsverksamhet och därvid använda sitt släktnamn som firma. I överensstämmelse härmed har i paragrafens andra stycke andra punkten stadgats: »Innehåller firman gäl- denärens eller, vid handelsbolags konkurs, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.»

Enligt 60 & konkurslagen kan rörelsen i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av konkursboet fortsättas för boets räkning. I detta fall är enligt gällande rätt icke fullt klart om konkursboet utan vidare får använda firman oförändrad, eventuellt med tillägg varav det ändrade förhållandet framgår (j fr 16 & FmL). Men det torde ligga även i gäldenärens resp. bolagsmans intresse att konkursboet kan använda firman så länge boet fortsätter verksamheten. Även om firma icke ingår i konkursbo, bör konkursboet därför vara oförhindrat att begagna firman, där verksamheten fortsättes för boets” räkning. I överenSstämmelse härmed har paragrafens andra stycke andra punkten försetts med följande tillägg: »dock må kon- kursboet använda firman under den tid verksamheten fortsättes för kon- kursboets räkning».

Enligt det norska förslaget skall domstol (skifteretten) kunna bemyndiga konkursbo att förfoga över firma, som innehåller gäldenärens släktnamn, där gäldenären utan rimlig grund nekat konkursboet förfoganderätt. För Sveriges del är en sådan regel obehövlig. Bestämmelsen har ej heller upp— tagits i de danska och finska förslagen.

Om åtgärder mot användning av vilseledande firma, 16 och 17 55

I detta avsnitt ha upptagits bestämmelser om förbud och vissa andra åt— gärder för att förekomma fortsatt användning av vilseledande firma. I 16 å.

anges förutsättningarna för utfärdande av förbud medan 17 % behandlar övriga åtgärder.

16 g. Förbud

I första och andra styckena av denna paragraf stadgas om domstols befo- genhet att förbjuda användning av firma som vilseleder allmänheten. I tredje stycket har upptagits en regel om talerätt.

Gällande svensk rätt

Vid 10 5 har framhållits att FmL och övriga lagar med bestämmelser om firma innehålla vissa föreskrifter som främst ha till syfte att förhindra registrering av för allmänheten vilseledande firmor och härigenom sam- tidigt avse att förverkliga principen om sanning i firma. I dessa lagar fin- nas icke några uttryckliga bestämmelser varigenom man kan ingripa mot användningen av firma som vilseleder. Lagstiftaren har emellertid förut- satt att firma blir använd först efter registrering och genom registrerings- plikten skulle'sålunda också åstadkommas en viss kontroll över att vilse— ledande firmor icke begagnades (se NJA II 1887 nr 3 s. 33). Då registre— ringsplikten som redan framhållits vid 4 & icke upprätthållits i praktiken har denna kontroll blivit illusorisk. Begagnandet av vilseledande firma kan sålunda'enligt FmL endast åtkommas där användningen "samtidigt inne-' bär firmaintrång i vilket fall förhud vid vite kan ifrågakomma (jfr härom under 4 5). '

Om firma är vilseledande i användning som varukännetecken kunna emellertid olika åtgärder tillgripas mot innehavaren. I 35 5 VmL föreskrives sålunda att om varukännetecken efter överlåtelse eller sedan licens därtill upplåtits är vilseledande i den nye innehavarens eller licenstagarens hand, domstol äger i den omfattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda kännetecknet. Vidare stadgas i samma paragraf, att förbud även eljest får meddelas, där varukännetecken är vilseledande eller innehavare av varukännetecken eller annan med hans medgivande använder känne- tecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes. Till förebyggande av fort- satt användning av vilseledande varukännetecken kunna också föreskrivas vissa säkerhetsåtgärder enligt 36 å VmL. Om den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till Vmbet. s. 325 ff. och prop. 1960: 167 s. 173.

Ibland kan användning av vilseledande firma även vara förbjuden i an- nan lagstiftning. I vissa situationer kan sålunda begagnandet av sådan firma vara straffbart som bedrägeri eller därmed likartat brott enligt 9 kap. brottsbalken. Den som lämnar oriktiga och vilseledande uppgifter i utöv- ning av näringsverksamhet kan dessutom under vissa förutsättningar bli

förfallen till ansvar för illojal reklam enligt 1 5 IKL. Även där uppgiften innefattas i firma blir lagrummet tillämpligt (prop. 1931: 175 s. 21). Dessa bestämmelser få emellertid sällan praktisk betydelse i fråga om firma (jfr Vmbet. s. 326).

Nordisk rätt i övrigt

Rättsläget i de andra nordiska länderna torde i stort sett vara detsamma som hos oss såväl i fråga om firma som varumärke.

Förslaget

I motiven till 10 5 har framhållits att firma ofta anger den företagsform under vilken verksamheten bedrives, verksamhetens art eller omfattning eller kvalifikationer hos innehavaren och att fara alltid föreligger att firmas uppgifter i dessa och andra hänseenden kunna bli vilseledande. Special- lagarnas föreskrifter om firmas innehåll ha, som nämnts, fördenskull an- setts otillräckliga som skydd mot vilseledande och i 10 5 har föreslagits en allmän regel om registreringshinder för vilseledande firma.

Om alla de nu nämnda bestämmelserna gäller att de främst skola till- lämpas av registreringsmyndigheterna och endast avse registrerade eller till registrering anmälda firmor. Reglerna få en viss sanktion genom bestäm- melserna i 18 5. Enligt denna paragraf kan sålunda registrering av firma som är vilseledande hävas av domstol. Som skydd mot vilseledande av all- mänheten skulle emellertid de berörda bestämmelserna uppenbarligen bli illusoriska om den som blivit vägrad registrering av vilseledande firma eller fått en sådan registrering upphävd vore oförhindrad att därefter använda firman. Registreringsbestämmelserna mot vilseledande behöva sålunda i och för sig kompletteras med en regel om förbud mot användningen av vilse- ledande firma. Men förslaget avser icke blott registrerade utan även ore- gistrerade kännetecken. Också kännetecken av den senare kategorien kunna på samma sätt som registrerade firmor innehålla uppgifter som kunna bli vilseledande. I fråga om oregistrerade kännetecken kan vilseledande endast förhindras genom bestämmelser om användningen. En regel som förbjuder användningen av vilseledande firma kommer dessutom att när det gäller de oregistrerade kännetecknen ge generellt uttryck för principen om sanning i firma. Med hänsyn till det sagda har i nära anslutning till VmL i förevarande paragraf införts bestämmelser som möjliggör domstolsförbud mot firma- användning varigenom allmänheten vilseledes.

Fall av vilseledande som hänför sig till firmaöverlåtelse behandlas i första stycket av paragrafen. I detta stycke stadgas att »om firma efter överlåtelse är vilseledande i den nya innehavarens verksamhet, äger domstol i den om- fattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda firman».

Av stadgandets utformning framgår att användningen icke behöver helt

förbjudas om genom ett på visst sätt begränsat förbud kan förhindras att firman verkar vilseledande. Det kan t. ex. vara tillräckligt att den som oriktigt använder beteckning för viss associationsform i firman förbjudes att begagna denna beteckning. Ett partiellt förbud får dock icke påverka firmans identitet, då detta kan medföra att firman blir förväxlingsbar med äldre firma (jfr härom motiven till 14 å andra stycket).

En mera generell regel mot vilseledande firmaanvändning har upptagits i andra stycket. Här föreskrives att förbud »må ock eljest meddelas, där firma är vilseledande eller innehavare av firma eller annan med hans medgivande använder kännetecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes».

Bestämmelsen avser både firma som i och för sig är vilseledande och firma som utan att så är fallet blir vilseledande genom sättet på vilket den användes. Det senare kan ske t. ex. genom att innehavaren vid användningen utelämnar eller döljer någon firmabeståndsdel, varigenom återstoden av firman framhäves på ett vilseledande sätt.1

När företag med firma som anger visst slag av verksamhet Övergår till verksamhet av annat slag blir firman i och för sig vilseledande. Men firman kan redan ha blivit inarbetad för själva företaget så att verksamhetens art trätt i bakgrunden. I dessa fall får firman icke någon vilseledande verkan eller också upphör dylik verkan relativt snabbt. Det rör sig här i allmänhet om en successiv omläggning av produktionen allt efter dennas lönsamhet. Och firman blir på så sätt efter hand mer och mer använd för den nya verk- samheten för att slutligen endast känneteckna denna, t. ex. Stockholms Su- perfosf at Fabriks Aktiebolag som numera bedriver kemisk industri i vilken superfosf at icke längre ingår. I dylika fall kommer förbud mot användning av firman icke i fråga.

Förbud kan riktas icke blott mot firmainnehavaren utan även mot annan som använder firman med hans medgivande, exempelvis en agent som ut— nyttjar huvudmannens firma i sin verksamhet. Även vid tillämpningen av bestämmelsen i detta stycke skall förbud meddelas endast i den omfattning som finns påkallat.

I tredje stycket har upptagits en bestämmelse om talerätt. Sådan rätt bör i första hand tillkomma företrädare för det allmänna eftersom förbudet mot vilseledande firma främst motiveras av ett allmänt intresse. Varje närings- idkare som lider förfång genom användning av dylik firma bör emellertid också ha möjlighet till förbudstalan. I vissa fall kan flera näringsidkare inom en bransch ha intresse av sådan talan. Hinder bör då icke föreligga att sammanslutning av näringsidkare uppträder som kärande. I överens- stämmelse med det anförda har regeln i förevarande stycke formulerats så— lunda att talan enligt denna paragraf »må föras av myndighet som Konung- en bestämmer, så ock av envar som lider förfång av firmans användning

1 Jfr NJA 1949 s. 368 = NIR 1949 s. 266 Silvanders—Silvanders i Göteborg som dock avsåg frågan om förväxlingsbar likhet.

ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare». Angående tale- rätten och den processuella behandlingen av förbudstalan hänvisas även till motiven till 19 &.

Vite som förelägges enligt bestämmelserna i denna paragraf bör bestäm- mas i pengar. Blir utdömande av vite aktuellt har den som begärt förbudet att hemställa hos åklagare att föra talan därom (jfr prop. 1960: 167 s. 254).

Även de övriga nordiska förslagen medge förbudstalan vid användning av firma som vilseleder men enighet har icke vunnits om bestämmelsernas pla— cering och närmare utformning, vilket sammanhänger med deras proces- suella natur. I det danska förslaget innefattas förbudsregeln i det mera vidsträckta stadgandet i & 15 om förbudstalan så snart firman strider mot »bestemmelserne i denne lov». Det finska förslaget innehåller i 19 å, jämte en motsvarande allmän regel om förbudstalan, en särbestämmelse att det— samma gäller »om firman användes på sådant sätt, att allmänheten vilse— ledes». I det norska förslaget & 16 ges under rubriken >>Forbud mot bruk av villedende firma» en regel om firma som efter överlåtelse är vilseledande eller eljest användes i strid med firmalagen.

17 &. Säkerhetsåtgärder

I denna paragraf ha upptagits bestämmelser om vissa särskilda åtgärder till förekommande av fortsatt användning av vilseledande firma.

Gällande svensk rätt

Som redan framhållits vid 16 g finnas icke i FmL några uttryckliga regler om särskilda åtgärder mot användningen av vilseledande firma. Endast om begagnandet av sådan firma samtidigt skulle innebära firmaintrång kan förbud vid vite ifrågakomma (se härom under 4 5). Till förhindrande av fortsatt firmaintrång kunna vid sidan av förbud icke föreskrivas åtgärder för att förebygga missbruk av föremål, vilkas användning inneburit intrång. I brottsbalken finnas visserligen regler om förverkande av egendom och om andra åtgärder till förebyggande av missbruk av viss egendom, men de regler som kunde vara av betydelse vidfirmaintrång (36 kap. 2 och 5 55) ha direkt avseende endast på gärningar som äro belagda med straff i brotts- balken och kunna sålunda icke tillämpas vid sådant intrång (jfr NJA II 1962 s. 575).

Om firma är vilseledande i användning såsom varukännetecken kunna emellertid, som förut nämnts, till förebyggande av firmans fortsatta begag— nande föreskrivas vissa säkerhetsåtgärder. I 36 % VmL stadgas sålunda, att domstol i samband med utdömande av vite efter vad som finnes skäligt äger förordna att varukännetecken som i strid mot förbud anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller

så ändras, att det icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske an- norledes kan, enligt samma lagrum, förordnas att den märkta egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras. I paragrafen avsedd egendom får i avbidan på förordnande som där sägs även tagas i beslag (prop. 1960: 167 s.173 och s. 254).

I mål om varumärkesintrång kunna till förebyggande av fortsatt intrång föreskrivas motsvarande säkerhetsåtgärder som enligt 36 & VmL (41 &; jfr Vmbet. s. 338 ff. och prop. 19601167 s. 181 ff. och 255 f.).

Nordisk rätt i övrigt Firmalagarna i de andra nordiska länderna innehålla ej heller bestämmelser om särskilda åtgärder mot användningen av vilseledande firma. Liksom hos oss finnas emellertid i varumärkeslagarna regler om säkerhetsföreskrifter beträffande egendom varå anbragts varukännetecken som vilseleder.

Förslaget

Om en förbjuden firma användes skall innehavaren som regel åläggas att utge det enligt 16 & förelagda vitet. I samband härmed bli förnyade åtgärder mot firmans begagnande aktuella. Om firman kan befaras komma till an- vändning även sedan vitet utdömts kan visserligen talan föras om fortsatt förbud vid nytt vite. Sådan talan får emellertid föras fristående från vites- målet (jfr lagrådets uttalande vid 35 & VmL, prop. 1960:167 5. 254) och möjligheten av ytterligare vitesföreläggande kan icke alltid antagas avhålla firmainnehavaren från att fortsätta användningen av den Vilseledande fir- man. Och risken härför ökar uppenbarligen om icke någon åtgärd vidtages med de föremål varå firman anbragts. Där redan i vitesmålet kan befaras att missbruket av dessa föremål fortsätter bör fördenskull domstolen äga befogenhet att föreskriva erforderliga säkerhetsåtgärder.

I normalfallet bör åtgärd mot fortsatt användning bestå i att den vilse- ledande firman utplånas på de olika föremålen. Alternativt bör i stället kunna föreskrivas att firman skall ändras på dessa föremål på sådant sätt att den ej kan missbrukas. Om missbruk icke kan förebyggas genom någon av dessa åtgärder bör domstolen äga förordna att egendom varå firman an- bragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I överensstämmelse härmed har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf formulerats så— lunda: »I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som i strid mot förbud enligt 16 & anbragts pä skylt, vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall ut- plånas eller så ändras, att den icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras.»

Stadgandet blir tillämpligt när försuttet vite utdömes. Och ändamålet med åtgärderna skall vara att förhindra missbruk av föremål vilkas an—

vändning medfört fara för allmänhetens vilseledande eller skulle ha medfört sådan fara om de fått användas. I och för sig är syftet sålunda icke att ålägga svaranden en ekonomisk börda. Denne får emellertid bekosta före- skriven åtgärd och riskerar även att hans egendom minskar i värde genom åtgärdens genomförande.

Då omständigheterna i det enskilda fallet i hög grad kunna variera har det lagts i domstolens hand att efter vad som finnes skäligt avgöra om några skyddsåtgärder över huvud äro påkallade och i så fall vilka åtgärder som skola föreskrivas. Vid detta avgörande skall icke blott beaktas huruvida fortsatt tredska kan befaras utan även hur kostsamma åtgärderna kunna beräknas bli och hur starkt intresset av skydd mot framtida missbruk kan anses vara. Till undvikande av oskälig värdeförlust bör, som förut antytts, förstörelse av egendom endast föreskrivas om firmaangivelserna icke kunna oskadliggöras på annat sätt.

Åtgärder enligt förevarande stadgande böra icke allenast gälla egendom som är i svarandens besittning eller över vilken han eljest förfogar. Efter- som det är fråga om säkerhetsåtgärder böra de kunna riktas mot envar som använder föremål, varå firman anbragts, på sådant sätt att fara för vilse- ledande kan befaras, t. ex. mot en agent. Att denne är okunnig om att firman är förbjuden hindrar icke att åtgärd vidtages mot honom. Säkerhetsåtgärd bör däremot icke riktas mot den köpare som förvärvat egendomen för att behålla eller förbruka denna då det ligger i sakens natur att missbruk ej behöver befaras från en sådan köpares sida (jfr Vmbet. s. 339 f. och prop. 1960:167 5. 254).

Som framhållits vid 16 & bör, om det ifrågakommer att utdöma vite, den som begärt förbudet hemställa hos åklagare att föra talan därom. Sådan talan är enligt 18 & promulgationslagen till rättegångsbalken i princip jämställd med åtal för brott. På åklagaren ankommer att när så erfordras framställa yrkande om säkerhetsåtgärder. Då i förevarande fall är fråga om förfarande som strider mot allmänt intresse böra emellertid åtgärderna här ha karaktär av förverkande och domstolen äger sålunda även ex officio föreskriva säkerhetsåtgärd.

När åtgärd skall riktas mot annan än svaranden i målet om utdömande av vite blir 17 & promulgationslagen till rättegångsbalken tillämplig.

För att trygga genomförandet av säkerhetsåtgärder är av praktisk vikt att egendom kan tagas i beslag. Regler om beslag finnas i 27 kap. 1 & rätte- gångsbalken. Enligt dessa regler kan beslag läggas bl. a. på föremål som skä- ligen kan antagas vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat. Då det i här åsyftade fall icke gäller föremål som avhänts någon genom brott och åtgärderna dessutom främst skola bestå i oskadliggörande av föremålen kunna de nämnda beslagsreglerna icke tillämpas. De böra därför kompletteras med en analog bestämmelse för i förslaget avsedda fall. I enlighet härmed har i andra stycket upptagits stadgande att »egendom som

avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning».

Av bestämmelsen följer bl.a. att det i förekommande fall föreligger skyl- dighet för åklagaren att genomföra beslagsåtgärd.

Även de övriga nordiska ländernas förslag innehålla bestämmelser om säkerhetsåtgärder beträffande egendom varå anbragts firma som vilseleder; stadgandena återfinnas i 5 18 resp. € 17 i de danska och norska förslagen ochi det finska förslagets 23 5.

Om registrerings upphörande m.m., 18—20 åå

I detta avsnitt ha upptagits regler om hävande och om ändring av registre- ring. Om grunderna för hävande av registrering eller ändring därav stadgas i 18 5. I 19 å meddelas bestämmelser om talerätt medan 20 5 innehåller föreskrifter av i huvudsak administrativ natur.

1 8 &. Ogiltighetsgruuder

I denna paragraf ha meddelats regler angående hävande eller ändring av registrering. Talan härom skall enligt 19 å föras vid domstol.

Gällande svensk rätt

Registrering av firma kan ej hävas i administrativ väg.1 Den som anser att registrering av firma länder honom till förfång kan vid domstol föra talan om förbud mot firmans användning (se härom under 4 5). Meddelas sådant förbud kan på begäran av part anteckning härom ske i registret (se t. ex. 21 & fjärde punkten FmL och 201 5 första stycket aktiebolagslagen) och anteckningen har i huvudsak samma verkan som en ogiltigförklaring av registreringen (jfr NJA II 1887 nr 3 s. 52 samt lagberedningens uttalande vid nyssnämnda lagrum i aktiebolagslagen, NJA II 1946 s. 170). Domstol äger däremot icke förordna om hävande av registrering av förbjuden firma.2 Registrering upphör att gälla när anmälan om rörelsens upphörande eller om bolags eller förenings upplösning intagits i registret (om anmälnings- skyldighet i dessa hänseenden se t.ex. 21 5 första och andra punkterna FmL och 166 & aktiebolagslagen). Firman år efter sådan registreringsåtgärd icke längre en rättsligt bestående firma och förväxlingsskydd föreligger då icke heller på grund av registreringen (se t. ex. 10 å andra stycket F mL och 6 5 andra stycket aktiebolagslagen). Den materiella rätten kan emellertid 1 RÅ 1919 s. 14 Svenska Silikattegelfabriken, Ivar Setterberg & Co.

2 Jfr NJA 1920 s. 169 Svenska Pressbyrån och NJA 1950 C 643 = NIR 1950 s. 208 Tällgårdens Turisthotell.

dessförinnan ha utslocknat genom att firmainnehavaren upphört att fram- träda under firman (se härom under 2 å).3

Som redan antytts vid 13 5 kan firmaregistrering i vissa fall även upp— höra utan åtgörande från firmainnehavarens sida. Detta gäller t. ex. aktie— bolag och ekonomiska föreningar som förklaras upplösta genom beslut av registreringsmyndigheten enligt 173 a & aktiebolagslagen resp. 74 5 lagen om ekonomiska föreningar (NJA II 1951 s. 184 ff. och s. 558 ff.).

Om varumärke registrerats i strid mot VmL kan registreringen hävas av domstol, där ej enligt särskilda stadganden rätt till märket likväl får bestå (25 5 första stycket; Vmbet. s. 304 f.). Registrering av varumärke kan även hävas, om innehavaren ej längre är näringsidkare eller om märket är vilseledande, förlorat sin särskiljningsförmåga eller blivit stridande mot allmän ordning eller ägnat att väcka förargelse, så ock om märket icke varit i bruk under de fem senaste åren och innehavaren icke visar skäl för sin underlåtenhet att använda märket (25 5 andra stycket; Vmbet. s. 305 ff., prop. 1960:167 5. 146 ff. och första lagutskottets utlåtande 1960: 39 s. 31 och s. 35 f.). Angående övriga fall där varumärkesregistrering kan upphöra att gälla hänvisas till 27 och 31 55 VmL.

Om någon efter ansökan hos namnmyndigheten erhållit släktnamn som kommer i kollision med annans känneteckensrätt kan domstol enligt 17 å NL förklara den som erhållit namnet detta förlustig. Den som sålunda för- lorar namn återförvärvar det släktnamn han förut hade.

Nordisk rätt i övrigt Enligt de andra nordiska ländernas firmalagar kan registrering som är annan till förfång hävas av domstol. Varumärkeslagarna innehålla regler om hävande av varumärkesregistrering som överensstämma med de svenska utom att hävande på grund av underlåten användning icke medges i de danska och norska lagarna.

Den som i Finland och Norge av namnmyndighet erhållit släktnamn som kommer i kollision med annans släktnamnsrätt kan av domstol frånkännas rätt till namnet. I Danmark är det däremot i detta fall icke möjligt att ut- verka dom på förlust av släktnamn!l

Förslaget Första stycket

I samband med registrering av firma är det såsom förut nämnts icke möjligt att företaga någon fullständig administrativ prövning av alla de villkor som måste uppställas för en giltig firmarätt. Vid prövning som skall ske enligt

3 Jfr NJA 1959 s. 497 = NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus och Högsta domstolens dom den 1 6 mars 1967, nr T 15, varigenom talan om förbud mot användning av förväxlingsbar firma ogillades därför att käranden sedan flera år upphört men sin rörelse (Västerbottens Import). * Betaenkning om en ny lovgivning om personnavne (1960), s. 35.

11 5 kunna sålunda av praktiska skäl i regel icke beaktas samtliga där an- givna förutsättningar för registrering (se härom avsnittet om registrerings- myndigheternas granskningsskyldighet). Man får därför räkna med att firma emellanåt blir registrerad fastän den icke uppfyller alla de förutsätt- ningar som gälla för en giltig firmarätt. Oriktiga registreringar kunna också komma till stånd av förbiseende. Vid tillämpningen av registreringsbestäm- melserna kunna även uppkomma svåra avvägningsfrågor och ibland måste osäkerhet fördenskull föreligga huruvida beviljad registrering i det särskilda fallet är uttryck för en riktig tillämpning av lagen. Med hänsyn till dessa förhållanden är det nödvändigt att möjlighet finnes till prövning i efterhand av registrerings giltighet. Denna prövning hör av rättssäkerhetshänsyn för- behållas domstol (jfr Vmbet. s. 305 och prop. 1960: 167 s. 146).

Om firma registrerats i strid mot lagens föreskrifter bör domstol liksom i motsvarande fall enligt VmL kunna häva registreringen. När ogiltighets- grunden endast hänför sig till viss beståndsdel av firma bör det emellertid vara möjligt att begränsa ogiltighetsförklaringen till denna beståndsdel. Av praktiska skäl bör domstol i vissa nedan berörda fall, där firma skall upphöra, kunna sätta ny firma i stället för den gamla.

I enlighet härmed har första stycket av förevarande paragraf utformats sålunda: »Om firma registrerats i strid mot denna lag och skälet mot re- gistrering alltjämt föreligger, må i den ordning nedan stadgas registreringen hävas eller ändring av registreringen föreskrivas, där ej enligt 7 5 rätt till firman likväl må bestå.»

Firma har registrerats i strid mot firmalagen om bestämmelserna i 8—12 55 icke iakttagits vid registreringen. Som grund för hävande av re- gistrering kan emellertid även åberopas annan brist av materiell natur som funnits vid registreringen, t.ex. att firmainnehavaren icke varit och ej heller avsett att bli näringsidkare.

En förutsättning för bifall till talan om ogiltigförklaring är att skälet mot registrering alltjämt föreligger. Firma vilken t. ex. vid tiden för re- gistreringen i och för sig varit vilseledande kan därefter ha använts på så- dant sätt och i sådan omfattning att dess vilseledande verkan i praktiken upphört. Registreringen kan då icke hävas eller ändras på grund av före- varande stadgande. Detta kan ej heller ske om hinder som ursprungligen funnits enligt 11 5 första stycket bortfallit medan registreringen varat.

Talan som föres av den som åberopar äldre rätt till förväxlingsbar firma kan icke bifallas om rätten till firma, vars registrering begäres hävd, likväl äger bestå enligt kollisionsregeln i 7 å, d.v.s. i det fall att yngre firma inarbetats utan att innehavaren av den äldre firman inskridit däremot inom rimlig tid (passivitet). Regeln i 7 5 går endast ut på att den yngre firman på grund av inarbetning får bestå vid sidan av den äldre. Det har ansetts naturligt att i det fall, där den inarbetade firman samtidigt är registrerad, också registreringen skall få bestå.

Om firma kan ändras så att den ej strider mot lag behöver registre- ringen icke hävas i sin helhet, t. ex. när i föreningsfirma oriktigt intagits beteckning för annan associationsform (jfr härom under 10 5). Det räcker då om firman ändras så att den icke längre verkar vilseledande. Firmainne- havaren åsamkas härigenom mindre olägenhet än genom total ogiltighets- förklaring eftersom firman efter ändringen kan med bibehållen identitet kvarstå i registret. Ändring av samma natur och som alltså icke påverkar identiteten torde ibland också kunna föreskrivas där firma är alltför lik annan firma genom föreskrift om ett tillägg som är ägnat att särskilja före— tagen (jfr 7 5 andra stycket och motiven till detta lagrum). Vid ändring av firma kan risk uppkomma för kollision med annan firma än den i målet aktuella. I denna fråga skall domstolen inhämta yttrande av rcgistrerings- myndigheten innan målet avgöres (se härom 28 å).

Domstol äger även föreskriva sådan ändring av registrering att ny firma träder i stället för den gamla. En föreskrift av domstol om registrering av ny firma får sin egentliga betydelse i fråga om juridiska personer och främst aktiebolag och ekonomiska föreningar. Dessa rättssubjekt äga i olikhet med enskild näringsidkare icke något annat namn än sin firma. Det är därigenom ett viktigt intresse för aktiebolaget och den ekonomiska för- eningen själv men även för tredje man att företaget snarast erhåller ny firma. I regel är företaget inställt på att fortast möjligt ersätta ogiltig firma med en ny. Domstol bör också i första hand söka uppnå överens- kommelse härom mellan parterna. Lyckas ej detta bör domstolen i samförstånd med svaranden förordna att registreringen skall hävas men att med firmans avförande ur registret skall anstå under viss tidsfrist, då det skall åligga svaranden att antaga och låta registrera ny firma som han är beredd att använda i sin verksamhet (jfr 20 5 första stycket). För aktie- bolag och ekonomisk förening bör tidsfristen vara jämförelsevis lång efter- som antagande av ny firma i den ordning aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar föreskriver förutsätter ändring av bolagsordningen resp. föreningsstadgarna och härför erfordras beslut vid bolags- resp. för- eningsstämma. Kan domstol icke vinna svarandens medverkan för dylik åtgärd, återstår såsom sista utväg tvångsföreläggande, varigenom föreskrift ges både om antagande av viss firma och om dennas registrering. Med hän- syn till risken för kollision med annan firma är det nödvändigt att före målets avgörande inhämta yttrande av registreringsmyndigheten. Befogen- heten att tvångsvis ingripa torde äga ringa praktisk betydelse. I lagtexten kommer denna befogenhet till uttryck genom domstols rätt att föreskriva ändring av registreringen. '

För att stadgandet i förevarande stycke skall bli tillämpligt krävs att den brist, vilken åberopas som grund för registrerings hävande eller ändring, förefunnits då ansökan om registrering gjordes eller i vart fall då registre— ringen beviljades.

Andra stycket

I detta stycke upptagas fall där registrering får hävas eller ändras på grund av omständighet som inträffat efter registreringens beviljande. Stadgandet har utformats sålunda: »Registrering må ock hävas eller ändring därav före— skrivas, om innehavaren ej längre är näringsidkare eller om firman förlorat sin särskiljningsförmåga eller blivit vilseledande, stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse, så ock om firman icke varit i bruk under de två senaste åren.»

Förevarande stycke behandlar först det fall att firmainnehavare icke längre är näringsidkare. Enligt förslaget skall firmarättens subjekt vara näringsidkare (se härom under 1 5). När firmainnehavaren förlorar denna egenskap utslocknar sålunda även hans rätt att ha firma och om firman är registrerad bör fördenskull registreringen kunna hävas. Om registreringen fick hållas vid kraft kunde detta också utnyttjas för att mot ersättning lämna medgivande, där registreringen åberopades som hinder mot ansökan om registrering av ny firma.5

Regeln bör icke tillämpas vid ett mera tillfälligt avbrott i verksamheten utan endast där firmainnehavaren stadigvarande upphört att vara närings- idkare (jfr prop. 1960: 167 s. 146 f.).

I förevarande stycke har vidare upptagits bestämmelse om ogiltigförkla- ring av registrering där firma förlorat sin särskiljningsförmåga, d. v. s. blivit degenererad. Enligt VmL får registrering hävas om varumärke på grund av degeneration övergått till att bli en allmän benämning för det ifrågavarande varuslaget (Vmbet. s. 160 ff.). Firma är i regel flerordig och en degeneration motsvarande den, varigenom varumärke övergår till allmän varubenämning, är endast tänkbar beträffande visst eller vissa i firman ingående ord, var- med det efterhand blivit vanligt att beteckna rörelse eller verksamhet av viss art. En sådan utvecklingsgång kan i praktiken förekomma i fråga om nybildade verksamhetsord av det fantasibetonade slaget, t. ex. ord av typen snabbköpu (se om verksamhetsord under 9 5). Förvandlas ett dylikt ord i en flerordig firma till en allmän benämning bibehåller firman i sin helhet i regel tillräcklig distinktivitet och andra näringsidkare äro oförhindrade att utnyttja ordet för att beskriva sin verksamhet. De lida sålunda icke någon obehörig inskränkning i sin rörelsefrihet genom registreringen. Om dår- emot firma enbart består av ett ord som degenererat kan detta vara till hin- der för andras rörelsefrihet och för sådant fall har en bestämmelse om degeneration av firma ansetts vara påkallad. I praktiken torde bestämmelsen sällan bli tillämplig.

I andra stycket avses även de fall att firma blivit vilseledande, stridande

5 Jfr NJA 1959 s. 497 = NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus. 5 RÅ 1951 H 53 = NIR 1951 s. 261, där ordet snabbköp ansågs såsom en beteckning för viss butikstyp. .

mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse. Av dessa fall torde endast vilseledande få egentlig praktisk betydelse.

Firma kan efter registreringen ha blivit vilseledande på grund av före— tagets överlåtelse till ny innehavare eller till följd av väsentlig förändring i fråga om arten av den verksamhet för vilken firman registrerats. I dylikt fall kan sålunda registreringen hävas eller ändras. Som förut nämnts bör emellertid beaktas att firma som i och för sig är vilseledande kan ha använts och inarbetats så att dess vilseledande verkan i praktiken upphört.

Bestämmelsen är —— i motsats till stadgandet om vilseledande i 25 5 andra stycket VmL — endast tillämplig där kännetecken »blivit» vilseledande. Om firman redan vid registreringen var vilseledande skall i stället första stycket av förevarande paragraf tillämpas eftersom registreringen då skett i strid med förslagets 10 &. Avvikelsen från VmL beror på att 14 5 2 VmL som motsvarar 10 å i förslaget uttryckligen begränsats till fall där varu— märke uppenbarligen är ägnat att vilseleda allmänheten (prop. 1960:167 s. 148).

Att firma blir stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka för- argelse torde som antytts sällan inträffa. Där regeln undantagsvis kan bli tillämplig torde registreringen icke alltid behöva hävas i sin helhet utan ändring kunna föreskrivas.

I förevarande stycke har slutligen upptagits bestämmelse, att registrering får hävas om firma icke varit i bruk under de två senaste åren, vilket inne— bär att firmainnehavare för bibehållande av sin firmarätt är underkastad s. k. användningstvång.

Att firmarätt för sitt fortbestånd bör vara beroende av att firman an- vändes har också med endast några undantag förordats i svaren på enkäten. Det har därvid framhållits, att firmarätt bör åtnjutas blott om aktuellt behov därav finns, d.v.s. när verksamhet utövas, och att frånvaron av användningstvång leder till att registren belastas med firmor för företag som upphört eller alls icke kommit till stånd.

Utredningen anser i likhet med flertalet av de vid enkäten tillfrågade att rättsskydd genom registrering icke är befogat om firma icke kommer till användning för sitt ändamål. Den utsträckning i vilken särskilt handels- registren till hinder för näringslivet belastas av firmor för företag som upp- hört eller aldrig igångsatts bekräftar detta. Ett användningstvång kan bi- draga till att dessa s.k. döda firmor avlägsnas ur registren.

Enligt den föreslagna bestämmelsen legaliseras liksom i VmL en modi- fierad form av användningstvång. Underlåtenhet att använda firman under viss tid får utgöra hävningsgrund. Tiden har bestämts till två år. Det finns knappast något legitimt behov av en längre tidsfrist där firma registreras som förberedelse till en blivande rörelse eller för det fall firmaanvändningen upphör vid rörelsens nedläggande eller omorganisation. Fördenskull har icke heller föreslagits någon motsvarighet till stadgandet i 25 å andra styc-

ket VmL att hävande icke sker om varumärkesinnehavaren visar skäl för sin underlåtenhet att använda märket. Denna bestämmelse infördes av riksdagen dels av hänsyn till behovet av s.k. förrådsmärken, främst inom läkemedelsindustrin, och dels för att det skulle bli klart att VmL på denna punkt icke stod i strid med artikel 5 avdelning C 1 i Pariskonventionen (första lagutskottets utlåtande 1960: 39 s. 31 och s. 35 f.).

Om firma icke tagits i bruk inom två år från registreringen eller över huvud taget icke blivit använd under de två senaste åren kan registreringen sålunda hävas. Användningen kan emellertid påbörjas eller återupptagas senare om det blott sker innan rättegången avgöres. De åtgärder som måste vidtagas för att ibruktagande skall föreligga ha redan berörts vid 11 & sjätte punkten.

Registrering upphör även enligt förslaget att gälla när anmälan om rö— relsens upphörande eller om bolags eller förenings upplösning intagits i re— gistret. Bestämmelser härom kvarstå i speciallagarna. Det utrensningsför- farande som regleras i 173 a 5 aktiebolagslagen och 74 5 lagen om ekono— miska föreningar föreslås utvidgat till handelsregistren och föreskrifter härom ha intagits i 22 å förslaget till lag om handelsregister.

Enligt de övriga nordiska förslagen kan registrering av firma hävas av domstol under liknande förutsättningar som enligt det svenska. Regeln om användningstvång i det danska förslaget bygger emellertid på andra tidsgränser. Ibruktagande av firma skall sålunda enligt detta ske inom ett år och användning av ibruktagen firma kan underlåtas under tre år.

19 &. Talerätt

Denna paragraf innehåller regler om vem som äger föra talan om hävande och om ändring av registrering.

Gällande svensk rätt

Såsom redan utvecklats vid 18 5 är den som lider förfång genom registre— ring av firma hänvisad att vid domstol föra talan om förbud mot firmans användning. De härom gällande reglerna bli tillämpliga när registrerad firma är förväxlingsbar med kärandens tidigare registrerade firma och avse även yngre firma som tillkommit genom ett formellt riktigt registrerings- beslut (se härom närmare under 4 5). Talerätten är emellertid icke be— gränsad till de i förfångsstadgandena uppräknade subjekten.1 Innehavare av utländsk firma2 och innehavare av namn” och varumärke1 anses sålunda

1 Se Ljungman i Festskrift tillägnad Gösta Eberstein, s. 139 ff. samt rättsfall och litteratur som åberopats där; jfr även NJA 1946 s. 648= NIR 1947 s. 130 Stockholms stadshypoteksförening. NJA 1925 s. 338 Borsalino. 3 Jfr NJA 1946 s. 767= NIR 1947 s. 135 Skidfrämjandet och Ljungman a. a. s. 148. 4 NJA 1931 s. 558 Göta choklad och NJA 1932 s. 463= NIR 1932 s. 66 Lejonmärket. Jfr be— träffande förstnämnda rättsfall även Eberstein i årsskrift utg. av Svenska föreningen för industri- ellt rättsskydd 1930, s. 63 ff.

också berättigade att anställa talan. Om firma registrerats trots att den är vilseledande torde talan även kunna föras enligt här åsyftade bestämmelser där registreringen på grund av denna omständighet länder käranden till förfång.5

Enligt 26 & VmL kan talan om registrerings hävande föras av envar som lider förfång av registreringen. Talan som grundas på stadgandena i 13 5, 14 5 1—3 eller 25 å andra stycket VmL får enligt samma paragraf även föras av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer6 ävensom av sammanslut- ning av berörda näringsidkare. Angående den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till Vmbet. s. 307 ff. och prop. 1960: 167 s. 154 och 252 f.

Nordisk rätt i övrigt I de andra nordiska länderna torde talerätt i fråga om registrerad firma finnas i motsvarande utsträckning som här. Kretsen av taleberättigade i mål om hävande av varumärkesregistrering omfattar enligt de danska och norska varumärkeslagarna icke branschsammanslutning.

Förslaget

Som redan utvecklats vid 18 5 skall registrering enligt förslaget kunna hävas eller ändras endast av domstol. Bestämmelse härom har upptagits i före- varande paragraf. Här meddelas även regler om vem som äger föra talan i mål av ifrågavarande slag.

I första punkten har upptagits en bestämmelse om talerätt för envar som har intresse därav. Stadgandet har utformats sålunda: »Om hävande och om ändring av registrering må envar som lider förfång av registreringen föra talan vid domstol mot firmainnehavaren.»

För befogenhet att föra talan krävs att käranden företräder intresse som uppbär den grund för hävande eller ändring av registrering som han åbero- par enligt 18 5.7

I fråga om sådana förutsättningar för registrerings giltighet som kravet att innehavaren är näringsidkare (1 5) och att han utövar verksamhet under sin firma (18 5 andra stycket) bör gälla att envar näringsidkare, som ge- nom registreringen får sin rörelsefrihet otillbörligen beskuren, är befogad att kräva dess hävande.

När firma som registrerats är vilseledande (10 &) bör enskild part i vissa fall kunna föra talan om hävande eller ändring av registreringen.8 En dylik firma kan nämligen vara till skada icke blott för allmänheten utan även

5 Jfr NJA 1935 s. 661= NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69 Kahl samt Eberstein, Individualiteten, & Fånga 26 Stillämpningskungörelsen till VmL föres här avsedd talan av allmän åklagare, där icke Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnat annan myndighet. 7 Jfr Hass/er, Svensk civilprocessrätt (1963), s. 92 f. 3 Jfr NIR 1938 s. 185 Konsum, P. Berzén.

för konkurrenter eftersom kunder genom den vilseledande firman kunna lockas över till det företag för vilket den användes. Det är icke heller otänk— bart att enskild part kan företräda intressen som motivera registrerings- hindren i 11 5 1 och 2.

I 11 5 3—6 uppställas registreringshinder till skydd för olika intressen av privat natur. Talan om registrerings hävande under åberopande av något av dessa registreringshinder förutsätter att käranden är rätt företrädare för det skyddade intresset. Om exempelvis mot A anställes talan om intrång i rätten till B:s registrerade firma, äger A icke till sitt fredande föra talan om hävande av B:s registrering under åberopande av att den kränker rättighet som tillkommer tredjeman.

Om ett flertal näringsidkare inom ett verksamhetsområde ha intresse av hävande eller ändring av registrering bör hinder ej föreligga för bransch- organisation eller annan sammanslutning av näringsidkare att uppträda som kärande. I fall där registrering kan anses strida mot ett allmänt intresse bör talerätt även tillkomma företrädare för det allmänna. I enlighet härmed har andra punkten av förevarande paragraf utformats sålunda: »Talan, som grundas på stadgande i 9 eller 10 5, 11 5 1 och 2 eller 18 å andra stycket, må ock föras av myndighet som Konungen bestämmer ävensom av samman- slutning av berörda näringsidkare.»

Talerätten för det allmänna torde huvudsakligen få betydelse i fråga om registrering som strider mot bestämmelserna i 10 å och 11 5 1 och 2.

Beträffande talan som enligt andra punkten föres av myndighet blir 20 & promulgationslagen till rättegångsbalken tillämplig. I fråga om rättegångs- kostnad och ordningen för målets fullföljd i högre rätt skola sålunda be- stämmelserna i rättegångsbalken angående allmänt åtal äga motsvarande tillämpning. Talan av enskild person eller sammanslutning torde få hand- läggas enligt reglerna för indispositiva mål, vilket är av betydelse bl. a. med hänsyn till påföljder för utevaro samt möjligheten och verkan av talans återkallande (jfr prop. 1960: 167 s. 253).

Angående gemensam handläggning av talan om firmaintrång och talan om hävande eller ändring av registrering hänvisas till vad som för mot- svarande fall anföres i Vmbet. s. 309 ff. samt prop. 1960: 167 s. 154 och 253.

De andra nordiska förslagen innehålla liknande regler om talerätt som det svenska.

20 g. Avförande ur registret

I första stycket av denna paragraf ha upptagits bestämmelser om registre- rings avförande ur registret och om anstånd härmed. Andra stycket inne- håller en regel om registreringsåtgärder vid ändring av firmaregistrering.

Gällande svensk och övrig nordisk rätt I FmL föreskrives som förut nämnts att anteckning om förbud att använda firma på begäran av part skall göras i vederbörligt register (21 å fjärde punkten). En motsvarande föreskrift finnes i de speciallagar där talan om dylikt förbud är medgiven. Enligt de danska och norska firmalagarna skall under samma förutsättning som i FmL i register verkställas anteckning om registrerings hävande. I Finland skall sådan åtgärd alltid antecknas i han— delsregistret och part är därför skyldig att göra anmälan om hävande.

I VmL stadgas att varumärke skall avföras ur registret sedan beslut om registrerings hävande vunnit laga kraft (27 & första stycket). En motsva- rande regel gäller även i de andra nordiska länderna.

Förslaget

När registrering blivit hävd bör firman avföras ur registret. För att minska olägenheterna av registrerings ogiltighet bör domstol emellertid i vissa fall kunna medge anstånd med firmans avförande. I enlighet härmed har stad- gandet i första stycket av förevarande paragraf utformats sålunda: »Sedan dom om registrerings hävande vunnit laga kraft skall firman avföras ur registret. Domstolen må dock i samband med registreringens hävande för— ordna att med firmans avförande ur registret skall anstå under tid som kan åtgå för antagande och registrering av ny firma.»

När anstånd medgetts avföres firman ur registret först i samband med att den nya firman registreras. Iakttages icke den utsatta tiden skall firman emellertid omedelbart avföras. I fråga om juridisk person förutsättes dock att firma i regel icke avföres utan att ersättas av ny firma (se härom när- mare under 18 5 första stycket).

I samband med ogiltigförklaring av registrering enligt 18 & kan domstol förordna att ny firma skall träda i stället för den gamla. I stället för att häva registrering äger domstol dessutom i vissa fall föreskriva att firman skall på visst sätt ändras. I andra stycket har för här avsedda fall upptagits en särskild registreringsföreskrift: »Sedan dom om ändring av registre- ring vunnit laga kraft skall den nya eller ändrade firman införas i registret.»

Innan domstol fattar beslut om sådan ändring av registrering att ny firma träder i stället för den gamla skall domstolen, som redan utvecklats vid 18 &, inhämta yttrande av registreringsmyndigheten huruvida hinder möter mot registrering av den nya firman. Ny firma som tillkommit i denna ordning har att räkna företrädesrätt från den dag då domstolens begäran om yttrande inkom till registreringsmyndigheten. Denna dag är sålunda i fråga om registreringsskyddets inträde att likställa med ansökningsdagen (se härom under 13 å).

Registreringsåtgärder som avses i förevarande paragraf skola verkställas utan särskild anmälan och domstol bör därför vara skyldig att ex officio

översända dom i mål om hävande eller ändring av registrering till registre- ringsmyndigheten. Bestämmelse om sådan skyldighet för domstol har upp- tagits i 28 5.

För registreringsåtgärder enligt denna paragraf bör icke uttagas särskild avgift. Åtgärderna skola kungöras enligt bestämmelser i speciallagarna. Öv— riga regler om registrerings upphörande återfinnas i dessa lagar.

I de andra nordiska förslagen finnas liknande registreringsföreskrifter som i förevarande paragraf.

Ansvar och ersättningsskyldighet vid firmaintrång m.m., 21—28 55

I detta avsnitt regleras påföljderna vid intrång i firmarätt och vissa därmed sammanhängande frågor. Rättens innehåll har angivits i 4—7 55, varav framgår vad som krävs i objektivt hänseende för att firmaintrång skall föreligga. Bestämmelser om straff och skadestånd vid sådant intrång åter- finnas i 21 och 22 55. 23 5 innehåller regler om begränsning av påföljderna för det intrång i rätt till registrerad firma som skett före registreringen. 24 & behandlar preskription av skadeståndsrätt och 25 & åtgärder till förebyg- gande av fortsatt intrång. I 26 5 ges regler om befrielse från intrångspåföljd i fall då registrering häves eller ändras och i 27 & meddelas bestämmelser om fastställelsetalan. 28 5 innehåller föreskrifter om skyldighet för domstol att inhämta yttrande av registreringsmyndighet och att till sådan myndighet översända dom i mål angående firma.

De objektiva förutsättningarna för firmaintrång framgå som nyss nämnts av 4—7 55 där ensamrättens innehåll angetts. Enligt 4 5 första stycket förutsättes på den objektiva sidan att förväxlingsbart kännetecken användes såsom firma. Användning av annat slag, t. ex. som släktnamn,l innebär icke enligt förslaget firmaintrång.

Den användning av firma till vilken innehavaren har ensamrätt —— och som sålunda åtnjuter skydd mot intrång —— enligt stadgandet i 4 5 första stycket är icke bestämd genom en uppräkning av vissa användningssätt utan får i stället härledas ur firmadefinitionen i 1 5. Eftersom firma enligt denna definition är näringsidkarens namn innefattar firmaanvändning varje an- vändning av firma i innehavarens näringsverksamhet, vare sig det gäller att individualisera honom själv, verksamheten som sådan eller någon yttring därav. Såsom redan utvecklats vid 4 5 första stycket inbegriper firmaan- vändning i vidsträckt mening därigenom allt användande av firman, även

1 Enligt 10 5 första stycket NL äger namnmyndigheten icke att som släktnamn godkänna namn som lätt kan förväxlas med annans här i riket skyddade firma. Om talan mot namnmyndighetens beslut, se 35 & NL. Har någon efter ansökan förvärvat släktnamn som kommer i kollision med annans firmarätt kan domstol på talan av firmainnehavaren förklara den som erhållit namnet detta förlustig, se 17 & NL.

sådant där firman på en gång kännetecknar såväl företaget som yttringar av dess verksamhet i form av varor eller tjänster.2

Firmaanvändning har sålunda en så vidsträckt innebörd att firmaintrång kan föreligga även där firma olovligen utnyttjas för att känneteckna annat företags varor eller tjänster.-"> Mot obehörig användning av sådant slag har emellertid firmainnehavaren i gällande rätt skydd redan enligt stadgandet i 3 g VmL (jfr Vmbet. s. 225 ff.) och om detta lämnas oförändrat kunna VmL:s regler om ansvar och skadestånd i det antydda fallet bli tillämpliga samtidigt som förslagets bestämmelser om firmaintrång (jfr 4, 37 och 38 55 VmL samt Vmbet. s. 236 ff. och 329). Vid VmL:s tillkomst betonades den —— i avvaktan på ny firmalagstiftning — provisoriska karaktären av bestäm- melserna i lagens 3 5 (jfr Vmbet. s. 229 samt prop. 1960: 167 s. 61 och 248). Det blir därför nödvändigt att upptaga frågan om de båda lagarnas tillämp- lighet då firma eller därmed enligt förslaget jämställt kännetecken begagnas såsom varukännetecken.

Att en betydande del av firmaskyddet enligt gällande rätt är förlagt till VmL beror av den egentliga firmarättens hittillsvarande ofullständiga till- stånd. Historiskt sett var det praktiska behov som föranledde att VmL:s föregångare, 1884 års varumärkeslag, gav firmas användning som varukän— netecken ett förstärkt skydd i förhållande till firmaanvändning i övrigt. Med firmarättens legalisering genom en särskild lag som anger den materiella rättens innehåll, försvinner rådande osäkerhetstillstånd på detta rättsområde och firmaintrång blir liksom varumärkesintrång belagt med straffsanktion. Då skyddet härigenom blir av samma valör oavsett hur firma användes finns icke längre någon anledning att ur firmalagen utmönstra ett visst slag av firmaanvändning utan det framstår som mest naturligt att låta firma- användning, så långt detta begrepp sträcker sig, regleras i firmalagen.

Även enligt förslaget blir emellertid firmalagens och VmL:s tillämplig- hetsområden i viss utsträckning helt åtskilda. Där firma olovligen utnyttjas enbart såsom varukännetecken är det tydligt att VmL ensam blir tillämplig. För det fall åter att en påtalad känneteckensanvändning uteslutande riktar sig mot firmainnehavaren själv eller hans företag som sådant är det lika tydligt att endast firmalagen bör komma till användning. Särskilt för mindre företagare fyller firma ofta den begränsade uppgiften att känneteckna inne- havaren själv. Praktiskt framträder firma i dessa fall som namn på före— taget och användes enbart i denna egenskap i annonser, på skyltar, brev— papper och emballage samt vid adressangivelser:i

En samtidig tillämpning kan komma i fråga i sådana fall där någon olovligen begagnar annans firma eller ett därmed förväxlingsbart känne-

2 Rörande förhållandet mellan firma och varumärke jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 16 ff.” Jfr NJA 1950 S. 365 = NIR 1950 s. 206 Kosta. ' Då firma begagnas som underskrift rör det sig endast om identifiering av firmainnehavaren, se härom under 4 5 första stycket.

tecken för att ange att en vara eller en tjänst är en produkt av hans eget företags verksamhet eller på annat sätt har samband därmed. I dylikt fall kan det ofta vara klart att angreppet för firmainnehavaren övervägande har betydelse på varumärkesplanet och han bör då även kunna åberopa VmL. Ibland åter kan det vara vanskligt att avgöra om angreppet, särskilt med hänsyn till skadans omfattning, huvudsakligen ligger på firma— eller varu- märkesplanet och firmainnehavaren bör då ha möjlighet att grunda sitt anspråk på bestämmelserna i båda lagarna. En sådan lösning medför prak— tiska fördelar då den onödiggör prövning av om intrånget företrädesvis rik- tar sig mot kännetecknet såsom firma eller såsom varumärke. På motsva— rande sätt har man löst problemet i skärningen mellan namnrätten å ena sidan samt varumärkes— och firmarätten å den andra.&

Utredningen har med hänsyn till det anförda icke funnit anledning föreslå någon ändring av 3 & VmL.

21 å . Straff och åtal

I första stycket av denna paragraf stadgas om straff vid intrång i firmarätt. Andra stycket innehåller en regel om åtal.

Gällande svensk rätt

I FmL och övriga lagar med firmarättsligt innehåll är intrång i firmarätt icke belagt med straff (jfr NJA II 1887 nr 3 s. 55 f.). Vid firmaintrång finns i stället möjlighet till förbudstalan, varigenom den som begått intrång vid vite kan åläggas att upphöra med intrångshandlingen (se härom närmare under 4 5).

Straffbestämmelser uppställas däremot i 9 5 IKL mot användning av kän- netecken, som lätt kan förväxlas med annans här i riket inarbetade firma. För att straff skall ådömas fordras att gärningen skett med uppsåt att framkalla förväxling. Straffet är dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, fängelse högst ett år. Brottet är angivelsebrott och får sålunda åtalas av allmän åklagare endast om det av målsägande anges till åtal.

I 37 å VmL stadgas straff för den som uppsåtligen gör intrång i rätt till varukännetecken.1 På grund av det varumärkesrättsliga skyddet för firma

5 Se SOU 1960: 5 s. 213. 1 Aven patentintrång och intrång i mönsterrätt och upphovsrätt kan medföra straffpåföljd. Enligt patentförordningen straffas uppsåtligt patentintrång med böter eller fängelse [19 54 mom.; jfr 57 åförslag till patentlag (prop. 1966: 40 s. 201 ff.) där straffskalan jämkats till vad som gäller enligt 37 & VmL]. I lagen om skydd för vissa mönster och modeller stadgas bötesstraff för den som utan tillstånd begagnar mönster som han vet vara här registrerat (16 &, lfr 34 5 förslag till lag om mönster, SOU 1965: 61 s. 308 ff). Intrång i upphovsrätt som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet straffas enligt upphovsrättslagen med böter eller fängelse i högst sex må- nader (53 5).

kan även obehörig användning av annans firma som varukännetecken bli straffbar enligt nämnda stadgande (Vmbet. s. 329). Straffet år här dags- böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet är angivelsebrott. Rörande VmL:s straff- och åtalsbestämmelser hänvisas i övrigt till Vmbet. s. 329 ff., prop. 1960: 167 5.173 ff. och prop. 1966: 40 s. 277.

Nordisk rätt i övrigt I de andra nordiska ländernas firmalagar är intrång i firmarätt ej heller be- lagt med straff. Enligt allmänna rättsregler finns emellertid möjlighet att vid firmaintrång föra talan om förbud mot fortsatt användning av känne— tecknet. För firma och firmaliknande namn föreligger i Norge dessutom intrångsskydd enligt den alltjämt gällande & 26 i 1910 års varumärkeslag (se under 2 5). Obehörig användning som skett med uppsåt att framkalla förväxling kan enligt detta stadgande straffas med böter. Den danska lag- stiftningen mot illojal konkurrens innehåller liksom IKL vissa straffbestäm- melser mot illoj al användning av kännetecken.

Enligt varumärkeslagarna i de övriga nordiska länderna inträder straff- påföljd vid uppsåtligt intrång i varumärkesrätt. I Danmark är straffet en- dast böter medan även frihetsstraff kan liksom hos oss ådömas i Finland och Norge. Talerätten begränsas i den danska lagen till målsägande under det att de finska och norska lagarna i likhet med den svenska medge allmänt åtal efter angivelse av målsäganden.

Förslaget Första stycket

Såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt kan intrång i rätt till firma medföra straff endast dår firman är inarbetad eller i strid med VmL av annan användes som varukännetecken. Vid firmaintrång bör emellertid —— av skäl som redan utvecklats under 2 å andra stycket _— tillämpas ett enhetligt sanktionssystem. Straff bör inträda vid intrång vare sig firman är registrerad eller endast inarbetad och vare sig den obehörigen användes som varukännetecken eller på annat sätt. Straffpåföljden hör i firmalagen liksom i VmL begränsas till uppsåtlig gärning (Vmbet. s. 329 f.). I enlighet härmed har förevarande stycke utformats sålunda: »Gör någon intrång i rätt till kännetecken enligt 4—7 55 (firmaintrång), och sker det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.»

Gärning som kränker annans firmarätt har i förslaget benämnts firma- intrång, och härmed avses även intrång i rätten till bifirma, sekundärt kän- netecken och släktnamn som potentiell firma (1 5 andra stycket, 2 & tredje stycket och 3 5 andra stycket).

För straffbarhet krävs att uppsåtet täcker alla objektiva brottsförutsätt- ningar. Den som gjort sig skyldig till intrånget måste sålunda i normal-

fallet ha haft vetskap om den andra firman och om att denna med ensamrätt tillkom annan samt dessutom ha insett att de båda firmorna kunde bli förväxlade med varandra. Vid 5. k. eventuellt uppsåt bör även ansvar kunna ådömas (se NJA II 1962 s. 17 f.; jfr Vmbet. s. 330).

Vid delaktighet i firmaintrång bör ansvarsfrågan bedömas enligt de all- männa reglerna om fleras medverkan till brott (jfr prop. 1960: 167 s. 175 f. och NJA II 1962 s. 332 ff.). Den medverkande blir straffad för medverkan till intrång i den mån han handlat med uppsåt och sålunda oberoende av om gärningsmannen på grund av bristande subjektiva förutsättningar blir straffri för vad som objektivt sett utgör firmaintrång.

I FmL (7 5) och ett flertal andra lagar med firmarättsligt innehåll finns som förut nämnts en presumtionsregel enligt vilken registrering av firma skall anses ha kommit till tredje mans kännedom. FmL:s regel har i för- slaget överförts till 24 å i den föreslagna lagen om handelsregister. Här an- tydda regel innebär icke att en presumtion uppställes beträffande uppsåtet vid intrång i rätten till registrerad firma. Att presumera uppsåt är nämligen främmande för svensk straffrätt (jfr prop. 1960: 167 s. 176). Som framgår av motiven till 22 5 får presumtionsregeln emellertid betydelse för skade- ståndsskyldigheten vid bedömningen huruvida oaktsamhet föreligger.

Straffskalan överensstämmer med den i 37 å VmL stadgade. Strafflatitu— den har sålunda bestämts till böter eller fängelse i högst sex månader, var- vid icke särskilt angetts att fängelse är avsett för svårare fall (jfr prop. 1960: 167 s. 176). Straffet avses för normalfallet bli böter, och frihetsstraff bör endast komma i fråga vid försvårande omständigheter.

Enligt svensk rätt kan straff endast drabba fysiska personer. I det danska förslaget där straffet är maximerat till böter — har emellertid intagits en särskild bestämmelse enligt vilken även juridisk person kan åläggas bötes- straff (5 16 stk. 2). Det finska förslaget begränsar liksom det danska straff- satsen till böter medan också frihetsstraff, intill tre månader, kan ådömas enligt det norska förslaget.

Andra stycket

I förevarande stycke har upptagits stadgande att brott enligt första stycket »må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt». Bestämmel- sen överensstämmer mcd den åtalsregel som i anslutning till 57 å andra stycket förslaget till patentlag föreslagits i 37 å andra stycket VmL (se prop. 1966: 40 s. 277). Det är här fråga om angivelsebrott och målsägande kan själv väcka åtal endast om han angett brottet och åklagaren beslutat, att åtal ej skall äga rum (jfr 20 kap. 8 & rättegångsbalken och NJA II 1943 s. 263 f.). Målsäganden blir sålunda i ansvarsfrågan beroende av åklagarmyndighetens ställningstagande vilket emellertid icke torde medföra större olägenheter

eftersom allmänt åtal i regel kommer i fråga endast i grövre och mera uppen— bara fall (jfr prop. 1966: 40 s. 205 f.).

På grund av bestämmelsen i 35 kap. 1 5 brottsbalken får straff ej ådömas om den som begått intrånget icke erhållit del av åtal för brottet inom två år.

Enligt det danska förslaget kan åtal väckas endast av målsägande medan de finska och norska förslagen även medge allmänt åtal efter angivelse av målsäganden.

Enligt de andra nordiska förslagen finns förutom straff för firmaintrång möjlighet att utverka domstols förbud mot att intrånget fortsättes eller upprepas (se under 16 5). Förbudstalan kan väckas vare sig intrånget skett i god tro eller ej. Svensk rätt medger som regel icke att ett till förbud knutet vite förelägges, där straff finns stadgat.2 I VmL har det icke ansetts befogat att göra avsteg från denna allmänna regel (jfr uttalanden av departements- chefen och lagrådet i prop. 1960: 167 s. 177 och s. 254). Med hänsyn härtill har utredningen icke kunnat ansluta sig till de övriga nordiska ländernas förslag att vid firmaintrång även medge en allmän rätt till förbudstalan. Om intrång skett i god tro torde en fastställelsetalan i stort sett fylla samma funktion för firmainnehavaren som en förbudstalan (jfr prop. 1944: 176 s. 51). Regler om fastställelsetalan ha upptagits i 27 %. Enskild part har också möjlighet att föra förbudstalan enligt 16 5 i förslaget där firmors förväxlingsbarhet kan föranleda att även allmänheten vilseledes (jfr prop. 1960: 167 s. 254).

22 5.

Skadestånd

Denna paragraf innehåller bestämmelser om skadestånd vid firmaintrång.

Gällande svensk rätt

Enligt FmL kan firmaintrång medföra _ förutom förbud att använda fir- man — skyldighet att gälda skadestånd. I 6 5 första stycket FmL stadgas så- lunda att den som gjort intrånget även kan åläggas »det skadestånd, som prövas skäligt». En motsvarande bestämmelse återfinns i de speciallagar som medge förbudstalan vid firmaintrång (bl.a. i aktiebolagslagen, 200 5,

3 Denna ståndpunkt stödes framför allt på att straff och vite i förening kan komma att drabba den tilltalade alltför strängt. Avsteg från den allmänna regeln har dock i särskilda fall kommit till uttryck i lagstiftningen. Emellertid fyller ett vitesbelagt förbud vid sidan av straffet en självstän- dig funktion främst då det gäller att komma till rätta med fortsatt underlåtenhet att fullgöra en viss prestation, varom icke är fråga i firmarätten. Jfr Ekelöf, Straffet, skadeståndet och vitet (1942), s. 149 och Strömberg, Om kombination av straff och vite, Förvaltningsrättslig tidskrift 1955 s. 197 ff., särskilt s. 197 och s. 211 samt SOU 1964: 27 s. 269 ff.; se även Petrén, Anteckningar ang. vitets rättsliga natur, Förvaltningsrättslig tidskrift 1946 s. 238 ff., Welamson, Om brottmåls- domens rättskraft (1949), s. 235 ff. och Godenhielm, Sanktionssystemet inom immaterialrätten, Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland, 1965, s. 8 ff.

och lagen om ekonomiska föreningar, 102 å).1 Genom att bestämmelsen om skadestånd utformats såsom en skälighetsregel erbjudes möjlighet att ned- sätta eller underlåta att utdöma skadestånd för fall där intrånget skett av ringa oaktsamhet.2

Enligt 9 5 första stycket IKL är den som begått straffbelagd handling som där sägs skyldig att ersätta all skada.

I 38 & VmL stadgas skadeståndsansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till varumärkesintrång. Föreligger endast ringa oaktsamhet kan ersättningen jämkas. För intrång som begåtts utan uppsåt eller oaktsamhet stadgas icke någon ersättningsskyldighet. Rörande VmL:s skadeståndsbestämmelser hänvisas i övrigt till Vmbet. s. 331 ff. och prop. 1960:167 5.177 ff. och s. 255.

Enligt 22 å NL gäller, att om någon gör intrång i annans rätt till egenartat Släktnamn, han är, om han insett eller bort inse att hans förfarande länder namnhavaren till förfång, pliktig att till denne utgiva ersättning för lidande och annan skada.

Nordisk rätt i övrigt De andra nordiska ländernas firmalagar innehålla icke några regler om skadeståndsansvar vid firmaintrång. I Danmark och Finland kan emellertid uppsåtligt eller av oaktsamhet begånget intrång enligt allmänna rättsregler medföra skyldighet att ersätta skada som uppkommit genom intrånget. I Norge torde skadeståndsskyldighet inträda enligt allmänna regler vid upp- såtligt firmaintrång. Den alltjämt gällande & 26 i 1910 års norska varumär- keslag stadgar ersättningsskyldighet endast för skada som orsakats av straff- belagd handling (se under 21 5).

Enligt varumärkeslagarna är den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår intrång skyldig att ersätta skada som föranletts av intrånget. Skada genom intrång i god tro ersättes i den mån det finnes skäligt, dock högst med beloppet av den vinst som uppkommit genom gärningen. I Finland kan ersättningen i sistnämnda fall högst motsvara vinsten under de tre senaste åren. Den finska lagen medger jämkning av skadestånd vid intrång som begåtts av ringa oaktsamhet.

Skadeståndsansvar på grund av intrång i rätt till släktnamn föreligger enligt finsk rätt men icke enligt dansk och norsk rätt. Endast ekonomisk skada torde vara ersättningsgill enligt finsk rätt.

Förslaget

Tillfogas firmainnehavare skada genom uppsåtligt firmaintrång bör i över- ensstämmelse med allmänna skadeståndsrättsliga principer hela skadan

1 200 & aktiebolagslagen motsvarar 128 5 i 1910 års aktiebolagslag (NJA II 1946 s. 169). Sist- nämnda stadgande var förebild för 6 5 FmL, se Ljungman i Festskrift tillägnad Gösta Eberstein s. 141 f. samt NJA I11911 s. 368 ff. jfrt med NJA II 1910 nr 14 s. 27 ff. och s. 151 f.

* Jfr NJA 1930 s. 240 Birgittaskolan, där skadeståndet helt bortföll, samt NJA 1936 s. 518= NIR 1936 s. 180 Almqvist & Co.

ersättas. Skada som föranletts av oaktsamhet bör även medföra ersättnings- skyldighet, och denna skyldighet bör i enlighet med gällande regler för ska- deståndsansvar inom immaterialrätten omfatta all skada.3 I praktiken kan uppsåtligt firmaintrång vara svårt att påvisa och för säkerställande av fir- mainnehavarens rätt krävs fördenskull främst en allmän regel att vid oakt- samt intrång fullt skadestånd kan utkrävas (jfr Vmbet. s. 330). Till före- kommande av obilliga verkningar bör emellertid jämkningsmöjligheter finnas vid intrång som skett av ringa oaktsamhet (jfr prop. 1960: 167 s. 179 och s. 255). På grund av det anförda har förevarande paragraf utformats sålunda: »Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till firmaintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, må ersättningen därefter jämkas.»

Någon ersättningsskyldighet vid intrång som begås utan uppsåt eller oakt- samhet föreslås icke. Enligt gällande rätt är skadeståndstalan som nämnts anknuten till förbudstalan, vilken kan föras så snart intrång ägt rum och sålunda vare sig intrånget skett i god tro eller ej. Huruvida också skade- ståndsskyldighet kan inträda vid intrång i god tro är oklart. Varken lagmo- tiven (se NJA II 1910 nr 14 s. 27 ff.) eller det knappa råttsfallsmaterial som finns på området ge emellertid stöd för att sådan skyldighet skulle föreligga. Icke heller VmL erkänner som nämnts skadeståndsansvar vid intrång i god tro (prop. 1960: 167 s. 179 f. och s. 255). Stadgande härom har därför icke upptagits i förslaget.

Uppsåtligt intrång innebär normalt som antytts vid 21 & att den som gjort sig skyldig till intrånget haft faktisk vetskap om den andra firman. Även om vetskap saknats kan emellertid skadeståndsansvar inträda där den som begått intrånget förfarit oaktsamt, d.v.s. med iakttagande av vanlig upp- märksamhet bort äga kännedom om att en ensamrätt fanns.4 Kravet på att oaktsamhet styrkes när vetskap om firman saknats bör ställas högre i fråga om oregistrerat kännetecken än beträffande registrerad firma. Sedan firma registrerats och registreringen kungjorts presumeras att firman blivit allmänt känd (se 24 å förslaget till lag om handelsregister; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 18 ff.). Detta innebär, som förut utvecklats, icke att den som begår intrång i rätt till registrerad firma under alla förhållanden gör sig Skyldig till uppsåtlig gärning och blir skadeståndsskyldig för sådan gärning. Pre- sumtionsregeln betyder endast att den som gjort intrånget i regel icke kan freda sig under hänvisning till bristande vetskap om firman eftersom han varit skyldig att skaffa sig kunskap om det som intagits i registret.5 Såsom oaktsamhet bör sålunda normalt anses om näringsidkare tager firma i bruk utan att dessförinnan undersöka om den är registrerad för annan.

9 Angående principerna för skadeståndsskyldighet se t. ex. SOU 1963: 33 s. 31 f. och s. 44. Jfr Karlgren, Skadeståndsläran, 2 uppl. 1958, s. 22 f. och s. 101 f. * Såsom normgivande räknar man en person som befinner sig i motsvarande ställning som den handlande, se Karlgren a. a. s. 54. 5 Jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 17.

När vetskap saknats om oregistrerat kännetecken bör kravet på att oakt- samhet styrkes däremot ställas jämförelsevis högt. Någon allmän skyldig- het att hålla reda på andras oregistrerade kännetecken kan icke uppstäl- las. Kan inarbetning styrkas i intrångsmålet torde invändning om bristande kännedom icke böra tillmätas större betydelse.

Vid intrång som skett av uppsåt eller oaktsamhet skall enligt huvudre- geln hela skadan ersättas. Bestämmelsen är en ren skadeståndsregel, d. v. s. ersättningen skall täcka skadan även om den skadeståndsskyldiges vinst är lägre men den skall icke tillföra målsäganden gottgörelse som överstiger skadan (jfr Vmbet. s. 331 f.). I tidigare rättspraxis har funnits en tendens att vid intrång bestämma skadeståndet i underkant. För att trygga firma- innehavarens rätt är det av vikt att skadeståndsbelopp utdömas som fullt motsvara den lidna skadan.

Firmaintrång kan medföra skada i olika hänseenden. En verkan av in- trång är att den firma som utsättes för intrånget mister goodwillvärde som följd av att det konkurrerande företaget håller en sämre standard eller dri- ver sin verksamhet under förhållanden som kunna nedsätta det andra före- taget. Intrånget kan även innebära förlust av goodwillvärde för firman ge- nom att dennas distinktivitet blir försämrad. Från att vara exklusiv kan firman sålunda övergå till att bli mera alldaglig eller s.k. svag firma (jfr Vmbet. s. 333).

Skada genom firmaintrång omfattar vanligen också ett försämrat för- säljningsresultat för firmainnehavaren. Detta behöver icke uppkomma ge- nom lägre intäkter utan kan även inträda genom att en förväntad ökning av omsättningen uteblir. Skada i annan form än som nämnts kan även tänkas.

Bestämmandet av skadans storlek kommer vid firmaintrång icke sällan att medföra svårigheter. Bevisregeln i 35 kap. 5 5 rättegångsbalken blir av Särskild betydelse i dessa fall. Enligt denna regel äger domstol, där fråga är om uppskattning av inträffad skada och full bevisning därom icke alls eller endast med svårighet kan föras, uppskatta skadan till skäligt belopp. Regeln medger en generösare beräkning av skadeståndets storlek än som tidigare varit vanlig.

Förslaget innehåller som nämnts en särskild regel för fall av ringa oakt- samhet. Gränsen mellan intrång av oaktsamhet och ursäktligt intrång kan vara svår att ange, t. ex. där frågan huruvida intrång föreligger är beroende av så pass svårbedömda faktorer som graden av inarbetande eller av för— växlingsbarhet. Om helt skadestånd alltid skulle utgå vid oaktsamhet kunde domstolarna därför till förebyggande av obilliga verkningar bli alltför be- nägna att konstruera gränsfall som utesluta ersättningsskyldighet. En sådan utveckling kunde undergräva firmarättens värde och domstolarna ha för- denskull enligt förslaget erhållit möjlighet att jämka skadeståndet i fall av ringa oaktsamhet. Härigenom torde ett materiellt sett tillfredsställande re-

sultat kunna uppnås. När skadeståndet bestämmes skall hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter. I undantagsfall bör jämkning även kunna ske så att skadeståndet helt bortfaller.

Den skada som tillfogas firmainnehavaren vid firmaintrång kan bli mera omfattande än om enbart varumärkesintrång skulle föreligga genom att den obehörige brukaren angriper hela den goodwill som för företaget för- kroppsligas av dess firma. Som exempel kan tagas den välkända beteck- ningen NK som är förkortning för Aktiebolaget Nordiska Kompaniet. En vara som hänför sig till detta företags verksamhetsområde torde icke kunna utbjudas i marknaden under varumärket NK utan att allmänheten förknippar erbjudandet med Nordiska Kompaniet. Den som obehörigen begagnar be— teckningen NK som varumärke utnyttjar icke endast det anseende som bo- lagets särskilda varor åtnjuta utan hela företagets genom firman förkropps- ligade goodwill. Om intrånget i stället anses enbart ha karaktären av varu— märkesintrång skulle detta kunna betyda att firmainnehavaren icke får hela sin skada ersatt.

Uppsåtligt eller av oaktsamhet begånget intrång medför även enligt de andra nordiska förslagen skyldighet att ersätta skada som uppkommit ge- nom intrånget. I de danska och norska förslagen ersättes även firmaintrång i god tro enligt motsvarande regler som i dessa länders varumärkeslagar. Det finska förslaget innehåller en jämkningsregel liknande den svenska för fall av intrång som skett av ringa oaktsamhet. I dansk och norsk lagstiftning är begreppet ringa oaktsamhet icke brukligt.

23 å. Intrång under ansökningstiden

Denna paragraf innehåller regler om begränsning av påföljderna för det fall att talan om intrång i rätt till registrerad firma avser ansökningstiden, d.v.s. tiden efter ansökningens ingivande men före registreringens med- delande.

Gällande svensk rätt

Som redan framhållits vid 13 5 åtnjuter firma i princip registreringsskydd från och med dagen för registreringsansökans ingivande. Vid firmaintrång torde emellertid förbuds- och skadeståndstalan enligt de förut berörda be— stämmelserna i FmL och speciallagarna (se under 21 och 22 åå) endast kunna grundas på intrångshandlingar som företagits efter det firman blivit registrerad. För att intrång som hänför sig till ansökningstiden Skall kunna beivras, fordras sålunda att firman vid denna tid blivit inarbetad och att 9 5 IKL kan åberopas till skydd.

Enligt FmL (4 5) och flertalet speciallagar skall registrering ofördröj- ligen kungöras. Intrång under tiden mellan registrerings beviljande och

kungörande kan i regel icke medföra skadeståndsskyldighet där icke in- trånget visas ha skett uppsåtligen. Innan kungörelse ägt rum kan nämligen det förhållande som blivit anmält till registret icke med laga verkan åbero- pas mot annan än den som visas ha haft vetskap därom. Detta framgår av den tidigare omtalade presumtionsregeln enligt vilken firma anses ha kom- mit till tredje mans kännedom när registreringen vederbörligen kungjorts (se 7 5 andra stycket FmL och t. ex. 204 5 andra stycket aktiebolagslagen).1

Enligt VmL har registrerat varumärke i princip skydd från dagen för re- gistreringsansökans ingivande. I 39 & VmL ges emellertid särskilda regler om vissa begränsningar med avseende å påföljderna för varumärkesintrång som skett före registreringen eller innan ansökan varit föremål för uppbud. Då talan om sådant intrång grundas på registrering i varumärkesregistret skall såvitt angår tid före registreringsdagen straffbestämmelsen i 37 5 icke äga tillämpning. För tid innan ansökan om registrering kungjorts skall icke heller reglerna om skadestånd i 38 å äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen (Vmbet. s. 334 f.).

Nordisk rätt i övrigt Icke heller i de andra nordiska länderna har frågan om firmaintrång under ansökningstiden blivit direkt uppmärksammad i lagstiftningen. Enligt dessa länders varumärkeslagar kan straffpåföljd liksom hos oss icke ådömas då användning av annans registrerade varumärke hänför sig till ansöknings— tiden. I den norska varumärkeslagen (5 39) äro förutsättningarna för skade- ståndsskyldighet vid intrång före registreringsdagen desamma som i 39 å VmL. I de danska och finska varumärkeslagarna ges icke någon särskild bestämmelse för detta fall.

Förslaget

Av bestämmelsen i förslagets 13 & följer att firmainnehavare, där ansökan om registrering bifalles, skall åtnjuta intrångsskydd redan från dagen för ansökningens ingivande. Då en registreringsansökan i allmänhet leder till registrering av den sökta firman i oförändrad form kan nämligen av annan näringsidkare krävas att han avhåller sig från att använda firman under ansökningstiden och viss påföljd bör inträda där icke detta krav iakttages. Om icke något skydd funnes under tiden mellan ansökans ingivande och registrerings beviljande skulle firmaskyddets värde dessutom för inneha- varen kunna undergrävas särskilt där prövningen förlänges genom invänd— ning eller efter överklagande fortsättes i högre instans. Det Vidsträckta Skyd—

1 I några lagar som avse subjekt för vilka firmalagens materiella regler få begränsad bety— delse —— saknas regler om registrerings kungörande och uppställes därför icke heller någon pre— sumtion rörande de förhållanden som registrerats, se 76 & lagen om understödsföreningar och 18 kap. 27 5 lagen om allmän försäkring. Förstnämnda stadgande har som förebild 89 5 i den numera upphävda lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor, se NJA II 1910 nr 13 s. 47 f.; jfr beträffande 18 kap. 27 5 lagen om allmän försäkring prop. 1962: 90 s. 380.

det enligt 13 & bör emellertid modifieras i vissa hänseenden. Straffbestäm- melsen i 21 & bör ses som ett skydd mot uppsåtligt angrepp på en av rätts- ordningen erkänd rättighet. Det är följaktligen mindre väl förenligt med bestämmelsens syfte att tillämpa den på handlingar som begåtts medan rät- tigheten ännu är svävande. Skadeståndsskyldighet för intrång begånget av oaktsamhet kan som regel av billighetsskäl icke föreskrivas för tid innan registreringen meddelats. På grund av det anförda har förevarande para- graf utformats sålunda: »Grundas talan om firmaintrång på registrering, skall såvitt angår tid före registreringsdagen 21 & icke äga tillämpning. För tid som nu sagts skall icke heller 22 & äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen.»

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan den omständigheten att registre- ringsansökan ingetts icke grunda någon straffpåföljd för annans användan- de av firman under ansökningstiden. Om firman är inarbetad vid tiden för intrånget kan emellertid liksom nu straff åläggas oberoende av registrering.

Skadeståndsskyldigheten har för tiden före registreringen gjorts beroende av om intrånget skett uppsåtligen. Vid intrång av uppsåt föreligger ersätt- ningsskyldighet för tiden från ansökningens ingivande. Har intrång endast begåtts av oaktsamhet begränsas däremot Skadeståndsskyldigheten till intrångshandlingar som företagits från dagen för registreringen. Med avseende å intrång efter sistnämnda dag skola reglerna om skadeståndsskyl- dighet i 22 å tillämpas utan begränsning. Så blir också fallet om firman är inarbetad då intrånget sker.

Begränsningen av Skadeståndsskyldigheten till uppsåtligt intrång, där intrånget skett under ansökningstiden, är som antytts motiverad av billig- hetsskäl. Den leder dessutom i allmänhet till samma resultat som presum- tionsregeln, d. v. 5. att vederbörande före registreringen till sitt fredande kan åberopa att han varit okunnig om firman. Den för presumtionsregeln av- görande dagen, kungörelsedagen, har nämligen i fråga om skadeståndsskyl— digheten knappast praktisk betydelse eftersom registreringen skall kungöras ofördröjligen, vilket i praktiken innebär att kungörelsen blir publicerad inom någon vecka.

En förutsättning för att skadeståndsanspråk skall kunna göras gällande för intrång under ansökningstiden är att ansökningen leder till registrering. Talan om sådant anspråk kan sålunda icke väckas förrän registrering be— viljats.

I de andra nordiska förslagen har någon uttrycklig bestämmelse om in- trång under ansökningstiden ej ansetts erforderlig.

24 %. Preskription av skadestånd Denna paragraf innehåller bestämmelser om preskription av skadestånd för firmaintrång.

Gällande svensk och övrig nordisk rätt I FmL saknas särskilt stadgande om preskription av rätt till ersättning vid firmaintrång vilket innebär att den allmänna tioårspreskriptionen även gäl- leri dylika fall.1 Skadestånd för gärning som avses i 9 5 första stycket IKL preskriberas däremot inom två år (13 5).

De andra nordiska ländernas firmalagar innehålla som nämnts icke några särskilda regler om skadeståndsansvar vid firmaintrång (se under 22 5) och skadeståndsrätt på grund av sådant intrång preskriberas sålunda även där enligt allmänna regler.2

Enligt VmL3 må talan om ersättning vid varumärkesintrång endast avse Skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För Skada varom talan ej förts inom denna tid är rätten till ersättning förlorad. Talan kan emellertid alltid väckas inom ett år från varumärkets registrering, där in— trånget avser tid före registreringsdagen (40 å VmL; Vmbet. s. 335 ff.).

I den danska varumärkeslagen (& 40) hänvisas i fråga om preskription till allmänna regler. Härigenom blir »Lov nr 274 af 22 december 1908 om Forseldelse af visse F ordringer» tillämplig, vilket innebär att för skadestånd på grund av varumärkesintrång i princip kommer att gälla en preskrip- tionstid av fem år.4 Den finska varumärkeslagen (40 å) stadgar att talan om ersättning skall väckas inom tre år från det vederbörande fått kännedom om intrånget och om den, som gjort intrånget, dock icke senare än inom tio år från det intrånget skett. Både enligt den danska och den finska lagen kan dock liksom enligt den svenska talan väckas inom ett år från varu- märkets registrering. I den norska varumärkeslagen finns icke någon sär- skild preskriptionsregel utan bestämmelsen om preskription i 28 & norska strafflagens promulgationslag anses tillämplig beträffande skadeståndskrav på grund av varumärkesintrång. Enligt denna bestämmelse gäller en tre— årig preskriptionstid från den dag »den skadelidende er blitt vitende om skaden og den for samme ansvarlige», dock att där kravet grundas på straff- bart intrång preskriptionstiden är tio år.5

Förslaget

Vid Skadeståndskrav på grund av firmaintrång är det liksom vid ersätt- ningsanspråk som grundas på varumärkesintrång önskvärt med en kortare preskriptionstid än tio år.a Skälet är främst att intrånget i åtskilliga fall sker av oaktsamhet och att Skadevållaren därför icke sällan är ovetande om

1 De allmänna reglerna om preskription återfinnas i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer. Det i Vmbet. s. 335 omnämnda förslaget till ny lag om preskription (SOU 1957: 11) har ej lett till lagstiftning. * Dessa regler återges 1 SOU 1957: 11 s. 27 ff. ** Rörande talan om skadestånd vid patentintrång föreslås i prop. 1966: 40 liknande preskrip- tionsregler som iVmL, se 58 & tredje stycket och 60 5 andra stycket. 4 SOU 1957: 11 s. 28, 40 och 46. 5 SOU 1957: 11 s. 40 och 47. " Angående preskriptionens ändamål, se SOU 1957: 11 s. 25.

att han förorsakat skada. Om skadeståndsfrågor få förbli svävande under en längre tid kan detta dessutom vara ogynnsamt för företagens ekonomi och till hinder för deras expansion. Man får ej heller förbise att kontrahen- terna vid firmakollision äro näringsidkare, ofta samtidigt köpmän i köp- lagens mening, och av köpmän krävs i olika situationer en snabbare reak— tion än av andra (jfr Vmbet. s. 336).

Längre preskriptionstid än som stadgas i VmL, d. v. S. en femårstid, kan ej heller anses nödvändig av hänsyn till firmainnehavare som först på ett sent stadium erhåller kännedom om intrånget. Om intrång kunnat fortgå en längre tid utan firmainnehavarens vetskap måste detta ofta bero på att intrånget ej åsamkat honom någon skada.

Det ovan sagda motiverar också att varning eller krav från målsägandens sida icke bör godtagas såsom preskriptionsavbrytande åtgärd. Avbrott i pre— skriptionen bör sålunda endast kunna Ske genom väckande av talan. Pre- skriptionen avbrytes vare sig talan anhängiggöres i tvistemåls form eller såsom enskilt anspråk i brottmål. Talan kan i Sistnämnda fall enligt 45 kap. 5 5 andra stycket rättegångsbalken väckas utan stämning.

Preskriptionstiden bör liksom enligt VmL vara beroende av den tidpunkt då skadan inträffade (jfr Vmbet. s. 337 och prop. 1966: 40 s. 347 f.). Skadan skall sålunda ha uppkommit under de fem senaste åren före talans väckande.

Skadeståndsfordran som preskriberats enligt den antydda regeln bör ej heller kunna utnyttjas för kvittning.

I enlighet med det anförda har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf utformats Sålunda: »Talan om ersättning enligt 22 å må endast avse Skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara för— lorad.»

Enligt 13 & förslaget till firmalag gäller registrering från dagen för an- sökningens ingivande och Skadestånd skall kunna utgå redan från sist— nämnda dag där intrång skett uppsåtligen (jfr 23 5). För att ersättnings- anspråk skall kunna göras gällande fordras emellertid att ansökan leder till registrering. Talan om sådant anspråk kan sålunda icke anhängiggöras förrän registreringsansökningen beviljats.

Ansökningens behandling kan i sällsynta fall draga så länge ut på tiden att skadeståndsanspråket hunnit förfalla enligt preskriptionsregeln i före— gående stycke innan registrering beviljats. En nndantagsregel erfordras därför i fråga om krav som hänför sig till tiden före registreringen. Denna regel har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf som utformats sålunda: »Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där anspråk grundas på registrering, talan föras om intrång som skett före registreringsdagen, om talan väckes inom ett år från nämnda dag.»

Enligt undantagsregeln har målsäganden alltid en tidsfrist om ett år från

registreringsdagen inom vilken han kan väcka talan. Skadeståndskrav för intrång under ansökningstiden som ligger längre tillbaka än fem år från talans väckande kan sålunda även göras gällande inom den angivna fristen. Anhängiggöres talan efter fristens utgång kan däremot skadestånd endast erhållas för intrång inom den i huvudregeln föreskrivna femårstiden.

Förevarande paragraf gäller endast skadestånd för firmaintrång. Talan om straffansvar för sådant intrång preskriberas enligt de allmänna pre- skriptionsreglerna för dylikt ansvar. På grund av bestämmelsen i 35 kap. 1 & brottsbalken får sålunda straff ej ådömas om den som begått intrånget ej erhållit del av åtal för brottet inom två år.

Enligt de danska och norska förslagen preskriberas skadeståndsanspråk på grund av firmaintrång i enlighet med allmänna regler. I det finska för- slaget preskriberas ersättning för sådant intrång inom tre år.

25 &.

Säkerhetsåtgårder vid firmaintrång

I denna paragraf ha upptagits bestämmelser om vissa särskilda åtgärder till förekommande av fortsatt intrång.

Gällande svensk rätt Vid firmaintrång finns möjlighet till förbudstalan, varigenom den som gjort intrång vid vite kan åläggas att upphöra med intrångshandlingen (se härom under 4 5). Om intrång kan befaras fortsätta även sedan vitet ut- dömts kan talan föras om fortsatt förbud vid nytt vite. Vid sidan av förbud kunna som redan framhållits vid 17 5 icke föreskrivas åtgärder för att hindra missbruk av de föremål, vilkas användning inneburit firmaintrång.

Om firmaanvändning innebär varumärkesintrång kunna däremot till före— byggande av firmans fortsatta begagnande föreskrivas vissa säkerhetsåt— gärder. I 41 å VmL stadgas sålunda, att domstol på yrkande av den som lidit varumärkesintrång efter vad som finns skäligt äger förordna att varu- kännetecken som obehörigen anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes får, enligt samma lagrum, förordnas att den märkta egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger domstolen ock, på yrkande, förordna att egen- domen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget. I paragrafen avsedd egendom får, om brott som avses i 37 & VmL skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning (jfr Vmbet. s. 338 ff. och prop. 1960:167 s. 181 ff. och s. 255 f.).

Nordisk rätt i övrigt Firmalagarna i de andra nordiska länderna innehålla ej heller bestämmel- ser om särskilda åtgärder till förebyggande av fortsatt firmaintrång. LikS(m hos oss finnas emellertid i varumärkeslagarna regler om säkerhetsföre- skrifter beträffande egendom varå varukännetecken obehörigen anbragts.

Förslaget

I den nya firmalagen erfordras liksom i VmL bestämmelser till förebyggande av att föremål utnyttjas för fortsatt intrång. Sådana bestämmelser som av- fattats efter förebild av reglerna om säkerhetsåtgärder i 41 & VmL ha upp- tagits i förevarande paragraf. Härom stadgas i första stycket: »På yrkande av den som lidit firmaintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt för- ordna, att firma som obehörigen anbragts på skylt, vara, förpackning, re- klamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, ltt missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förord- nas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt änd— ras. I sådant fall äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget.»

Enligt det föreslagna stadgandet kan domstol vid firmaintrång även om intrånget icke är straffbart — föreskriva motsvarande säkerhetsåtgärc'er som enligt 17 & kunna komma i fråga i mål om utdömande av vite som avses i 16 5. Om grunderna för utformningen av bestämmelserna kan också i huvudsak hänvisas till vad som anförts vid förstnämnda lagrum. Vid firma- intrång som i olikhet med i 16 5 avsedda fall övervägande riktar sig mot ett privaträttsligt intresse uppställas emellertid nu berörda regler främst av hänsyn till målsäganden. Sakligt avviker sålunda förevarande stadgande från 17 5 genom föreskriften att föremål skola kunna utlämnas till måls- äganden mot lösen, varjämte avvikelser även förekomma i processuellt hän- seende.

Det ligger i båda parternas intresse att målsäganden får övertaga före- målen där denne har användning för dessa i befintligt skick och oskälig förstörelse av egendom samtidigt undvikes genom övertagandet. Då det här icke är fråga om skadeståndsanspråk måste en förutsättning för dylikt över- tagande vara att det sker mot lösen. Lösenbeloppet hör av domstolen be- stämmas så att icke föreskriften, som är uppställd till målsägandens skydd, medför att svaranden gör en ekonomisk vinst på dennes bekostnad (jfr Vmbet. s. 339). Föreskrift om föremåls utlämnande mot lösen kan själv- fallet endast meddelas om målsäganden framställer särskilt yrkande härom.

Vid firmaintrång har målsägandens anspråk på att få säkerhetsåtgärder genomförda privaträttslig karaktär och är därför närmast att hänföra till vad som enligt rättegångsbalkens terminologi benämnes enskilt anspråk

(jfr Vmbet. s. 340).1 Åtgärd enligt förevarande paragraf kan sålunda en- dast vidtagas på yrkande av målsäganden och yrkandet skall handläg-q gas enligt de för enskilt anspråk gällande reglerna. Härav följer att yr- kande om säkerhetsåtgärd kan upptagas i särskild rättegång, vilken därvid skall föras i den för tvistemål stadgade ordningen. Föres talan om ansvar för firmaintrånget kan målsägandens anspråk på säkerhetsåtgärder upp- tagas och prövas i samband med ansvarstalan. Enligt 22 kap. 2 å rättegångs- balken är åklagaren i detta fall skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra målsägandens talan, om det kan ske utan olägenhet och hans anspråk ej finnes obefogat.

Om beslag av egendom som avses i paragrafen har stadgats i andra styc- ket: >>Här avsedd egendom må, där brott som avses i 21 & skäligen kan an- tagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i all- mänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.»

Beslagsreglerna kunna endast tillämpas i brottmål, d. v. 5. då talan om ansvar föres i intrångsmålet. Är blott fråga om skadeståndstalan bli i stället reglerna i 15 kap. 3 5 rättegångsbalken att tillämpa (jfr Vmbet. s. 341 och prop. 1960: 167 s. 256). I detta lagrum föreskrives, att om part i rättegång visat sannolika skäl för sin talan och om det skäligen kan befaras, att mot- parten genom att utöva viss verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling eller genom annat sitt förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande eller väsentligt förringar dess värde för parten, rätten äger vid vite meddela motparten förbud eller annat föreläggande eller förordna om egendomens förvaltning av god man eller om annan åtgärd, som finns er- forderlig för Säkerställande av partens rätt. Föreläggande eller förordnande, som nu sagts, kan även meddelas, om det i annat fall är för parten av syn- nerlig vikt och det ej länder motparten till väsentligt förfång.

I fråga om verkställighet av dom på säkerhetsåtgärder som avses i före— varande stadgande hänvisas till vad som för motsvarande fall anföres i Vmbet. s. 341.

De övriga nordiska ländernas förslag innehålla liknande bestämmelser om säkerhetsåtgärder som det svenska beträffande egendom varå firma obe- hörigen anbragts.

26 &.

Bortfall av intrångspåföljd m.m.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om befrielse från straff och ska- destånd m. m. för intrång i fall då registreringen häves eller ändras.

* Jfr Gärde m. fl., Nya rättegångsbalken (1949), s. 274 samt Processlagberedningens förslag till lag om införandet av nya rättegångsbalken m. m., del II, SOU 1944: 10, s. 63 f.

Gälla