SOU 1967:35
Firmaskydd
Förkortningar
Lag den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura Lag den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens NIR Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (tidigare NIR Nordiskt Industriellt Rättsskydd) Nytt Juridiskt Arkiv. Avd. I Nytt Juridiskt Arkiv. Avd. II Namnlag den 11 oktober 1963 Nordisk udredningsserie (nordiska rådets publikation) Kungl. Maj:ts proposition Regeringsrättens årsbok Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar Svensk J uristtidning Förslag till varumärkeslag, betänkande av varumärkes- och firmautredningen 1958 (SOU 1958: 10) Varumärkeslag den 2 december 1960 Förslag till lag angående handelsregister, firma och prokura, Stockholm 1884 Gösta Eberstein, Bidrag till läran om namn och firma enligt svensk rätt, Uppsala 1909 Gösta Eberstein, Immateriellt rättsskydd. Några aktuella spörsmål. Stockholm 1927. Gösta Eberstein, Om skydd för individualiteten, Stockholm 1940. Gösta Eberstein, Om förhållandet mellan firma och varu- märke, NIR 1952. Gösta Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, Rättsvetenskapliga studier ägnade minnet av Phillips Hult, Uppsala 1960. Håkan Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, Stockholm 1955.
' . "Fridh . 111115 'I
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 juni 1949 tillkallades sakkun- niga för revision av varumärkes- och firmalagstiftningen samt vad därmed ägde samband. De sakkunniga, som antogo namnet varumärkes— och firma- utredningen, avlämnade i början av 1958 betänkande med förslag till varu- märkeslag (SOU 1958: 10). Sedan utredningens återstående uppdrag utvid- gats till att även omfatta en allmän revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens beslöt chefen för justitiedepartementet den 31 mars 1960 att utredningen i fortsättningen skulle arbeta såsom två särskilda kommittéer, den ena för revision av firmalagstiftningen och den andra för revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens. Den förstnämnda kommittén antog namnet firmautredningen.
Efter det att förslaget till varumärkeslag avlåmnats utgjordes de sakkun- niga i varumärkes- och firmautredningen av professor emeritus Gösta Eber- stein, tillika ordförande, överingenjören vid Aktiebolaget Electrolux Gösta Dahl, numera justitierådet Erik Hedfeldt, verkställande direktören hos Skå- nes handelskammare, numera ledamoten av riksdagens första kammare Gösta Jacobsson, advokaten Nils Köhler och numera generaldirektören Åke v. Zweigbergk. Sekreterare var numera patenträttsrådet Claés Uggla. Uggla entledigades den 15 april 1958 från uppdraget såsom sekreterare och för- ordnades samma dag att vara sakkunnig i utredningen.
På framställning därom entledigades Dahl den 11 november 1961 från sitt sakkunniguppdrag i firmautredningen. Samma dag förordnades om- budsmannen vid Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken Gunnar Glimstedt till ny sakkunnig i utredningen. Efter gjord framställning entledigades Hed— feldt från sakkunniguppdraget den 7 november 1962.
Till experter inom utredningen vid revisionen av firmalagstiftningen för-
ordnades den 25 juni 1958 byråchefen Erik Sandegren och kanslidirektören Sten Waller. Waller avled 1962. Såsom experter förordnades ytterligare den 21 februari 1962 byråassistenten Kiddi Markman och den 5 december 1963 numera landssekreteraren Bengt Svanström.
Sekreterare i varumärkes- och firmautredningen under tiden den 1 maj 1958—den 31 mars 1960 samt därefter i firmautredningen har varit numera hovrättsrådet Bengt-Erik Åhberg.
Utredningsarbetet om firmalagstiftningen har bedrivits i nordisk sam- verkan. Den danska kommittén som tillsattes i december 1959 fick följande sammansättning: afdelingschef Peter Villadsen, ordförande, hojesterets— sagfprer E. Groth—Andersen, kontorchef H. Sögaard Knudsen. professor Jan Kobbernagel, direktör Ejnar Kryger, kontorchef Julie Olsen och grosserer Victor B. Strand. Sekreterare har varit ekspeditionssekretaer Leif Ravnebj erg. Sedan Villadsen avlidit under 1962 utsågs afdelingschef Knud Agbo till ord— förande. Den finska kommittén som tillsattes den 24 mars 1960 hade följande sammansättning: professor Kalle Kauppi, ordförande, regeringsrådet Aarne Sarkio, jurislicentiaten Bror Wahlroos, jurislicentiaten Lauri Drockila och vicehäradshövdingen Keijo Heinonen. Efter Wahlroos, som 1960 avsagt sig, utsågs till medlem direktören Sten Finne. Sedan Kauppi avlidit under 1961 utsågs numera hovrättspresidenten Lars-Henrik Lilius till ordförande. 1963 blev avdelningschefen Sakari Kuuskoski medlem av kommitten. Som sekj reterare tjänstgjorde till en början Drockila och därefter juris doktorn Edward Andersson. Sedan Andersson 1963 befriats från sekreterareuppdraget har vicchäradshövdingen Klaus Helminen varit sekreterare. Den norska kommittén som tillsattes den 12 februari 1960 hade följande sammansätt- ning: heyesterettsadvokat Oystein Thommessen, ordförande, sorenskriver Mentz Darre Lödrup, administrerende direktor Herman Scheel, underdirek- tyir Arne Christiansen och konsulent Anton Rye. Sedan Thommessen avsagt sig uppdraget under 1961 utsågs till ordförande hpyesterettsdommer Karsten Gaarder. Samma år blev avdelingssjef Chr. Bergwitz-Larsen medlem av kom— mittén. Sekreterare har varit byråsjef Arne Levold.
Över-läggningar mellan delegerade från de fyra nordiska kommittéerna ha hållits i Stockholm den 26—den 28 september 1960, i Köpenhamn den 4—den 6 maj 1961, i Helsingfors den 25—den 27 april 1962 och i Oslo den 12—den 14 mars 1963. Ordförandena i kommittéerna ha jämte sekreterarna sammanträtt i Stockholm den 27 och den 28 november 1961. Vid delegerade— mötena ha ledamöter och experter i värdlandets kommitté beretts tillfälle att deltaga. Sekreterarna i kommittéerna ha mötts i Stockholm den 8 och den 9 november 1962.
Mellan mötena ha kommittéerna fortlöpande upprätthållit kontakt genom sekreterarna. De svenska motiven ha sålunda efter hand som de blivit fär—
diga tillställts de andra kommittéerna och även i övrigt har den svenska sekreteraren tjänstgjort som förbindelseled.
De övriga nordiska kommittéerna ha ännu ej slutfört sitt arbete och ha ej heller kunnat uppge när deras betänkanden beräknas bli färdiga. De tex- ter till ny firmalag som dessa kommittéer utarbetat i samarbete med den svenska kommittén kunna därför icke anses till alla delar slutgiltiga. Texter- na bifogas betänkandet som parallelltexter. Av dessa framgår att de nordiska lagförslagen i sina mest väsentliga delar överensstämma. Angående den vun- na enighetens omfattning och betydelse kan i huvudsak hänvisas till vad som yttrades vid överlämnandet av förslaget till varumärkeslag.
Ett flertal skrivelser och framställningar ha överlämnats till utredningen vilka tagits under övervägande i samband med fullgörandet av utrednings- uppdraget. Några av skrivelserna ha aktualiserat frågor om namnskydd som falla utanför den egentliga firmalagstiftningen. Sveriges köpmannaförbund, Sveriges Barnens Dagsledares förening och Sveriges riksidrottsförbund ha sålunda begärt ökat skydd åt namn på ideella föreningar och åt särskilda kännetecken för sådana föreningar. Folketshusföreningarnas Riksorgani- sation har även gjort framställningar som beröra detta ämne. Utredningen har därför ansett sig ha uppdrag att även framlägga förslag till lagstiftning 0111 skydd för kännetecken som användas i ideell verksamhet. I vissa frågor rörande denna lagstiftning har utredningen samrått med professor Henrik Hessler.
Utredningen har avgett ett flertal remissutlåtanden. Efter det utredningsarbetet i huvudsak avslutats har genom statsråds- beredningens försorg utgetts en promemoria om språket i lagar och andra författningar. De ändringar av språket som förordats i promemorian ha en- dast kunnat beaktas i begränsad utsträckning.
Sedan uppdraget nu slutförts överlämnas härmed betänkande med för- slag till firmalag m.m. Förslagen biträdas av experterna.
Stockholm den 25 maj 1967.
Gösta Eberstein
Gunnar Glimstedt Gösta Jacobsson Nils Köhler Claé's Uggla Åke v. Zweigbergk Bengt-Erik Åhberg
* -.. Inmhmi'mi ull naima-H+ _l-ul L.
LAGFÖRSLAG
Förslag till
Firmalag
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1 5. Med firma förstås i denna lag det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid därvid förekommande underskrifter tecknar. Vad som sägs om firma skall även gälla särskilt namn under vilket aktie— bolag eller ekonomisk förening driver del av verksamheten (bifirma).
2 &.
Ensamrätt till firma vinnes genom att firman registreras enligt vad där- om i denna lag föreskrives och eljest för olika slag av firma särskilt stadgas.
Har firma blivit inarbetad äger innehavaren ensamrätt även utan registre- ring.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt jämväl till annat för närings- verksamhet använt kännetecken. Vad i denna lag sägs om inarbetad firma skall äga motsvarande tillämpning på kännetecken som nu sagts.
Firma anses inarbetad, om den här i riket är allmänt känd bland dem till Vilka verksamheten riktar sig.
3 %. Envar må i näringsverksamhet använda sitt släktnamn som firma, där det ej är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken. Näringsidkare har ock skydd enligt denna lag mot att hans släktnamn, även om han icke använder det som firma, av annan obehörigen användes som sådant kännetecken.
4 5. Rätt till kännetecken enligt 1—3 åå innebär, att annan än innehavaren icke må använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken såsom firma. Rätt till registrerad firma gäller inom område för vilket firman registrerats, med mindre det visas att innehavaren icke kan lida skada eller åsamkas olä-
genhet genom att annan inom området använder förväxlingsbart känne- tecken.
På grund av inarbetning gäller rätt till firma inom område där inarbet- ningen består.
5 &.
Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag.
Dock må även eljest förväxlingsbarhet kunna åberopas:
a) till förmån för kännetecken, som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten här i riket, såframt med hänsyn härtill användningen av ett annat liknande kännetecken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill; eller
b) till förmån för kännetecken, som är inarbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av den verksamhet, om vilken är fråga, användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det förras good- will.
6 &. Vid avgörande av tvist om rätt till kännetecken, vilka äro förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 7 % sägs.
7 &.
Har firma inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till för— växlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av firman.
I fall som avses i första stycket må efter vad som finnes skäligt föreskri— vas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av en ortsangivelse eller med annat förtydli- gande.
Om registrering av firma
8 5. Om register där olika slag av firma registreras är särskilt stadgat. För registrering av firma skall, utom vad sålunda är för olika fall före- skrivet, gälla vad nedan i 9—13 55 sägs.
9 &. Firma som registreras skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet. Detta villkor skall icke i och för sig anses vara
uppfyllt om firma enbart består av allmän benämning på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst eller enbart utgöres av ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller förvaltningen eller annat dylikt namn.
Vid bedömande av om firma uppfyller villkoret i första stycket skall hän- syn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk. Vid bedömningen skall bortses från be- ståndsdel som utgöres av sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening eller förkortning därav.
Firma som enbart består av bokstäver eller siffror må registreras endast om firman blivit inarbetad.
10 &. Firma må ej registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten.
11 5.
Firma må ej registreras:
1. om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig eller internationell beteckning, som enligt lag eller författning icke må obehörigen brukas som firma, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed;
2. om firman eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse;
3. om firman innehåller eller består av något, som är ägnat att upp- fattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avliden, eller ock såsom beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämförlig sam— manslutning;
4. om firman innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller ock såsom särskilt skapat namn i sådant verk, där namnet är allmänt känt;
5. om firman är förväxlingsbar med annan näringsidkares namn, med annans firma eller varumärke, som registrerats efter tidigare ansökan, eller med annans firma eller varukännetecken, som eljest åtnjuter skydd då an- sökan om registrering göres; eller
6. om firman i annat fall än som avses i punkt 5 ovan är förväxlingsbar med firma, varukännetecken eller i 2 & tredje stycket avsett kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma innan det andra kännetecknet togs i bruk.
I fall som avses under 3, 4, 5 och 6 må registrering ske, om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första stycket eller enligt 10 & eljest ej möter.
12 &. Firma må registreras i översättning. Vad som stadgas om firma skall äga tillämpning även på översättningen.
13 %.
Registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande.
Om överlåtelse
14 %.
Firma må överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet. Överlåtelse av verksamheten innefattar rätt till firman, där ej annat av- talats. lnnehåller firman överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags verksamhet, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.
Avträdes dödsbo, vari ingår rätt till firma som innehåller den avlidnes släktnamn, till förvaltning av boutredningsman må denne icke överlåta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.
15 5.
Rätt till firma må ej tagas i mät. Avträdes firmainnehavarens egendom till konkurs, ingår dock rätten till firman i konkursboet. Innehåller firman gäldenärens eller, vid handelsbolags konkurs, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning; dock må konkursboet använda firman under den tid verksamheten fortsättes för konkursboets räkning.
Om förbud mot användning av vilseledande firma
16 5.
Om firma efter överlåtelse är vilseledande i den nye innehavarens verk- samhet, äger domstol i den omfattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda firman.
Sådant förbud må ock eljest meddelas, där firma är vilseledande eller innehavare av firma eller annan med hans medgivande använder känne- tecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes.
Talan enligt denna paragraf må föras av myndighet som Konungen be- stämmer, så ock av envar som lider förfång av firmans användning ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare.
17 5. I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som i strid mot förbud enligt 16 & anbragts på skylt,
vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att den icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras.
Egendom som avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Om registrerings upphörande m.m.
18 &.
Om firma registrerats i strid mot denna lag och skälet mot registrering alltjämt föreligger, må i den ordning nedan stadgas registreringen hävas eller ändring av registreringen föreskrivas, där ej enligt 7 % rätt till firman likväl må bestå.
Registrering må ock hävas eller ändring därav föreskrivas, om innehava- ren ej längre är näringsidkare eller om firman förlorat sin särskiljnings- förmåga eller blivit vilseledande, stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse, så ock om firman icke varit i bruk under de två senaste aren.
19 5.
Om hävande och om ändring av registrering må envar som lider förfång av registreringen föra talan vid domstol mot firmainnehavaren. Talan, som grundas på stadgande i 9 eller 10 5, 11 5 1 och 2 eller 18 å andra stycket, må ock föras av myndighet som Konungen bestämmer ävensom av samman- :åutning av berörda näringsidkare.
20 5.
Sedan dom om registrerings hävande vunnit laga kraft skall firman av- föras ur registret. Domstolen må dock i samband med registreringens hä— vande förordna att med firmans avförande ur registret skall anstå under tid som kan åtgå för antagande och registrering av ny firma.
Sedan dom om ändring av registrering vunnit laga kraft skall den nya eller ändrade firman införas i registret.
Ansvar och ersättningsskgldighet m.m.
21 5. Gör någon intrång i rätt till kännetecken enligt 4—7 åå ( firmaintrång), och sker det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex må- nader.
Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
22 5. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till firmaintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oakt- samhet, må ersättningen därefter jämkas.
23 &. Grundas talan om firmaintrång på registrering, skall såvitt angår tid före registreringsdagen 21 & icke äga tillämpning. För tid som nu sagts skall icke heller 22 & äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen.
24 %.
Talan om ersättning enligt 22 % må endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara förlorad.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där anspråk grundas på re- gistrering, talan föras om intrång som skett före registreringsdagen, om talan väckes inom ett år från nämnda dag.
25 5.
På yrkande av den som lidit firmaintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som obehörigen anbragts på skylt, vara, förpack- ning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändra—s, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må för- ordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget.
Här avsedd egendom må, där brott som avses i 21 & skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.
26 5.
Har registrering av firma hävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft, må ej enligt 21—25 55 dömas till straff, ersättning eller säkerhets- åtgärd.
F öres talan om intrång i rätten till registrerad firma och gör den mot vil- ken talan föres gällande att registreringen är ogiltig, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om hävande eller ändring av registreringen slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall
rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
27 &.
Talan om fastställelse, huruvida rätt till firma består eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, må av domstol upptagas till prövning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden till förfång.
28 5.
Innan beslut om ändring av registrering enligt 7 eller 18 & meddelas, skall domstolen inhämta yttrande av registreringsmyndigheten huruvida hinder möter mot registrering av den nya eller ändrade firman.
Dom i mål om firmaintrång eller i mål, som avses i 16, 19 eller 27 5, skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till patent- och registreringsver- ket. Angår målet firma som registrerats av annan myndighet än patent- och registreringsverket skall avskrift av domen jämväl översändas till sådan myndighet.
Särskilda bestämmelser
29 5.
Sveriges riksbank, Postbanken, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sven- ska bostadskreditkassan samt rikets landshypoteksföreningar, stadshypo- teksföreningar och bostadskreditföreningar ävensom annan inrättning eller sammanslutning för vilken Konungen fastställt firma äger ensamrätt till denna som om firman blivit registrerad enligt denna lag.
Samfällighet eller annan sammanslutning som enligt vad därom är sär- skilt stadgat gjort anmälan om styrelseval eller erhållit fastställelse på regle- mente eller stadgar äger jämväl ensamrätt till sin firma efter vad i första stycket sägs.
30 5.
Vid underskrift med firma skall firmatecknare underskriva sitt namn. Då bifirma användes såsom underskrift, bör aktiebolagets eller (len ekonomiska föreningens firma tillfogas. Firma bör utskrivas i sin helhet och anbringas med stämpel, skrivmaskin eller på liknande sätt.
Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg, som an- giver det ändrade förhållandet.
Om firmateckning gäller i övrigt vad därom är särskilt stadgat.
31 &.
Konungen äger förordna att en förteckning för hela riket över registrerade firmor skall upprättas av myndighet som Konungen bestämmer. Närmare föreskrifter om denna förteckning och dess utgivande och översändande till vissa myndigheter meddelas jämväl av Konungen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
32 5. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969; dock må dessförinnan be- stämmelser meddelas av Konungen enligt vad i 31 & är stadgat.
33 5. Genom denna lag upphäves 52 5 varumärkeslagen den 2 december 1960 (nr 644).
34 5. Den nya lagen skall i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas äga tillämpning jämväl på firma som registrerats före lagens ikraftträdande. Har ansökan om registrering gjorts före nya lagens ikraftträdande men icke dessförinnan avgjorts genom laga kraft ägande beslut, skall ansök- ningen behandlas och avgöras enligt den nya lagen.
35 5.
Ensamrätt på grund av ibruktagande före nya lagens ikraftträdande upp- hör, om firma icke registrerats eller blivit inarbetad inom två år därefter.. Vad nu sagts äger icke tillämpning på firma som består av innehavarens släktnamn eller firma för försäkringsbolag som avses i 349 5 (1) lagen den - 17 juni 1948 om försäkringsrörelse.
_ 36 %.
Registrering som meddelats enligt äldre lag må hävas eller ändras enligt 18 5 första stycket nya lagen endast såframt jämväl förbud jämlikt äldre lag kunnat utfärdas mot firmans användande.
37 &. Beträffande ersättning för firmaintrång som ägt rum innan lagen trätt” i kraft skall gälla, utom vad som finnes stadgat om tioårig preskription, att" talan är förlorad om den ej väckes senast år 1973.
Vad i 26 % föreskrives skall äga motsvarande tillämpning med avseende å ' intrång som nu sagts.
Förslag till Lag om handelsregister
Härigenom förordnas som följer.
1 &. Handelsregister föres hos länsstyrelsen. Konungen äger förordna, att handelsregister skall föras gemensamt för två eller flera län. Vad i denna lag sägs om län äger motsvarande tillämpning i fråga om område för vilket föres gemensamt handelsregister.
2 5. l handelsregister införas enskild näringsidkare och handelsbolag samt stiftelse och ideell förening som idka näring. Handelsbolag skall söka registrering innan bolaget börjar sin verksam- het. Enkelt bolag må införas i handelsregister i den ordning som stadgas för handelsbolag och är sedan att anse som handelsbolag.
3 5. Har prokura meddelats av näringsidkare som blivit registrerad enligt denna lag må prokuran införas i handelsregister vari huvudmannen intagits.
4 5. Ansökan om registrering av handelsbolag skall göras av samtliga bo- lagsmän. Ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening skall göras av styrelsen. Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen han- delsbolag skall ansökan göras av samtliga bolagsmän.
5 g. Näringsidkare intages i handelsregister under den firma varunder han ämnar driva sin verksamhet. För registrering av firman skall, utom vad därom i firmalagen är stadgat, gälla vad nedan i 6 och 7 55 sägs.
6 &. Handelsbolags firma skall utvisa, att delägarna äro flera. Finnes kom— manditdelägare, skall firman innehålla ordet kommanditbolag.
7 &. Firma skall skilja sig från annan i samma register förut införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande slag.
8 &.
Prokura som skall intagas i handelsregister må icke innehålla annan begränsning eller annat förbehåll än som medgivits i 1 eller 2 5 lagen om prokura.
9 $.
Ansökan om registrering av enskild näringsidkare och handelsbolag skall göras hos länsstyrelsen i det län, där verksamheten skall drivas eller, om verksamheten skall drivas inom flera län, hos länsstyrelsen i det län, där huvudkontor skall inrättas.
Ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening skall göras hos länsstyrelsen i det län, där stiftelsens eller föreningens styrelse enligt stad- garna har sitt säte.
Utan hinder av vad i första och andra styckena sägs må näringsidkaren söka registrering även i handelsregister för annat län, där verksamheten är avsedd att drivas.
10 &. Enskild näringsidkares ansökan skall innehålla uppgift om 1) näringsidkarens firma, 2) näringsidkarens fullständiga namn och hemvist, 3) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, samt 4) den ort, där huvudkontor skall inrättas, ävensom kontorets post- adress.
11 5.
Handelsbolags ansökan skall innehålla uppgift om
1) bolagets firma, 2) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning,
3) den ort, där huvudkontor skall inrättas och kontorets postadress, 4) bolagsmännens fullständiga namn och hemvist, samt 5) av vem och huru bolagets firma skall tecknas, där ej denna befogen- het skall utövas av varje bolagsman för sig.
Ansökan av kommanditbolag skall dessutom innehålla uppgift om vil- ken eller vilka av bolagsmännen som äro kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats.
12 %. Stiftelses ansökan skall innehålla uppgift om 1) den firma under vilken stiftelsen skall idka näring,
2) stiftelsens eget namn, om det ej sammanfaller med firman, 3) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, 4) den ort, där stiftelsens styrelse har sitt säte, 5) stiftelsens postadress samt styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn och hemvist, ävensom
6) av vem och huru stiftelsens eget namn tecknas, där ej denna befogen— het tillkommer styrelsen ensam.
13 å.
Ideell förenings ansökan skall innehålla uppgift om 1) den firma under vilken föreningen skall idka näring, 2) föreningens eget namn, om det ej sammanfaller med firman, 3) näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, 4) den ort, där föreningens styrelse har sitt säte, 5) föreningens postadress samt styrelseledamöternas och, där supplean— ter utsetts, deras fullständiga namn och hemvist, ävensom
6) av vem och huru föreningens eget namn tecknas, där ej denna be— fogenhet tillkommer styrelsen ensam.
14 5. Ansökan om registrering av prokura skall innehålla uppgift om den firma för vilken prokuran skall gälla och om prokuristens fullständiga namn och hemvist.
15 5.
Har ej firmatecknare på ansökan om registrering skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen. Sådan bilaga fordras ej om firmatecknaren på annat sätt hos registreringsmyndigheten styrker sin namnteckning.
16 5.
Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner registreringsmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till an- sökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att giva sökanden nytt föreläggande.
17 5. Har ansökan om näringsidkares registrering bifallits, skola firman och övriga i 10—13 55 föreskrivna uppgifter införas i registret. Bifalles ansökan om registrering av prokura, skola prokuran och de i 14 & angivna uppgifterna om prokuristen införas i registret under den firma för vilken prokuran skall gälla.
18 &.
Upphör näringsidkaren med sin verksamhet eller överlåtes verksamhe- ten eller sättes den under likvidation eller sker eljest ändring i förhål— lande som registrerats, skall anmälan härom ofördröjligen göras. Har rät- ten utsett likvidator i handelsbolag, skall dennes namn och hemvist an— mälas.
Anmäles bemyndigande att teckna näringsidkarens firma skall vad i 15 å finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning.
19 &.
Anmälan enligt 18 5 skall, i den mån ej annat följer av vad nedan i denna paragraf är stadgat, göras i den ordning som föreskrives för ansökan om registrering.
Har enskild näringsidkare avlidit åligger anmälningsskyldigheten för dödsfallet den som har vård om boet.
Om bolagsman avlidit, åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Har rätten utsett likvidator i bolaget, åligger skyldigheten honom. Bolags- man som avgått ur bolaget har rätt att göra anmälan om avgången. Åter- kallelse av prokura må anmälas av varje bolagsman, som ej är utesluten från rätten att företräda bolaget.
Sker beträffande stiftelse eller ideell förening ändring i styrelsens sam- mansättning eller i fråga om rätten att teckna stiftelsens eller föreningens eget namn eller ändras styrelseledamöters eller styrelsesuppleanters hemvist eller stiftelsens eller föreningens postadress skall styrelsens ordförande göra anmälan därom. I fall som nu sagts har den som beröres av anmälningen rätt att göra anmälan.
Överlåtes näringsverksamhet skall anmälan därom göras av den nye innehavaren. Vid anmälningen skall dennes rätt till firman styrkas.
20 5.
Göres efter det näringsidkare registrerats anmälan för registrering enligt denna lag, skall där registrering beviljas vad sålunda anmälts anmärkas i registret.
Inträder någon som delägare i enskild näringsidkares verksamhet eller utträder delägare ur handelsbolag eller har enskild näringsidkare avlidit och fortsättes verksamheten av hans dödsbodelägare, må anmälan härom,
utan hinder av vad i 6 5 är stadgat, införas under den i registret för verk- samheten registrerade firman. Skall bolagsman i fall som nu sagts vara kommanditdelägare, gäller dock vad i 6 5 är föreskrivet om kommandit- bolags firma.
21 5.
Om avförande av firma ur registret och om ändring av registrering, se— dan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att eljest visst förhållande varom inskrivning skett ej föreligger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur registret. Om bolagsman ge- nom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma skall anteckning ske ändå att domen ej vunnit laga kraft. Dom i fall som här avses skall i av- skrift tillställas registreringsmyndigheten genom domstolens försorg.
Rörande beslut Om avträdande av näringsidkarens egendom till konkurs eller om inledande för näringsidkaren av ackordsförhandling utan kon- kurs skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom kon— kursdomarens försorg översändas för registrering. Då konkurs avslutats åligger det konkursdomaren att för registrering ofördröjligen översända meddelande därom.
Har, sedan i registret gjorts anteckning om beslut som avses i tredje stycket första punkten, av överrätt förklarats att beslutet ej bort med- delas, skall pä anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört gäl- ler även vad nu är sagt, om den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.
22 5.
Har i handelsregister införd näringsidkare icke under de tio sista åren inkommit med någon anmälan till registret och föreligger anledning till antagande att han upphört med sin näringsverksamhet, skall registrerings- myndigheten genom skrivelse till denne eller på annat lämpligt sätt för— höra sig, huruvida verksamheten fortfarande utövas. Vinnes ej upplys- ning att verksamheten fortgår, skall myndigheten genom kungörelse i all: männa tidningarna och tidning med allmän spridning inom den ort, där huvudkontor skall finnas eller, om näringsidkaren är stiftelse eller ideell förening, där styrelsen skall hava sitt säte, anmana näringsidkaren att inom viss tid låta sig avhöra. Om ej före fristens utlopp upplysning erhålles att verksamheten alltjämt utövas, skall den anses som upphörd och nå- ringsidkaren avföras ur registret.
Föreligga tillförlitliga upplysningar därom att näringsidkaren upphört
med sin näringsverksamhet och icke ämnar återupptaga denna, må re- gistreringsmyndigheten utan att iakttaga föreskrifterna i första stycket andra punkten genast förklara att verksamheten skall anses upphörd och avföra näringsidkaren ur registret.
23 5.
Vad i registret införes, med undantag av meddelande om konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 21 å tredje stycket, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i allmän— na tidningarna och i tidning med allmän spridning inom den ort där nä— ringsverksamheten utövas eller är avsedd att utövas.
Där i annat fall än i 21 & fjärde stycket sägs i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.
24 5.
Det som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i handels- register och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åbero- pas mot annan än den som visas hava ägt vetskap därom.
25 &. Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt denna lag må föras av sökanden om det gått honom emot. Talan föres genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.
26 &. Om talan om hävande eller ändring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen. Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i handels- register verkställd registrering länder honom till förfång, må talan om re— gistreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.
27 &.
Närmare bestämmelser rörande ansökan om registrering, om kungöran- de i registreringsärende samt om handelsregister och dess förande även— som övriga föreskrifter, som må finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen. '
Ansökan och anmälan skall vara åtföljd av avgift till belopp, som Konungen föreskriver.
28 5.
Den som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller anmälan avskrivits eller avslagits eller föreskriven registre— ring av firma hävts, försummar att göra ny ansökan eller anmälan, dömes till böter.
Till böter dömes även den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten eller i handling, som fogas därvid.
29 5. Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning på: 1. stiftelser, vilka enligt vad därom är särskilt stadgat skola intagas i aktiebolagsregistret, försäkringsregistret eller bankregistret; samt 2. föreningar, vilka äga bestå såsom registrerade föreningar enligt 4 5 1 mom. lagen den 1 juni 1951 (nr 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Firma som registrerats enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42) angående handelsregister, firma och prokura må utan hinder av vad i 7 5 nya lagen sägs bibehållas oförändrad. Om näringsidkare kunna förblandas vid regist- rets handhavande äger registreringsmyndigheten dock att i registret inom parentes tillägga en särskiljande ortsbestämning.
Förslag till
Lag om prokura
Härigenom förordnas som följer.
1 5.
Har näringsidkare som blivit införd i handelsregister åt annan givit full- makt, som uttryckligen förklarats vara prokura, eller har han på annat sätt angivit någon såsom sin prokurist, äger denne att i allt vad som hör till huvudmannens näringsverksamhet handla på hans vägnar och teckna hans firma; dock må prokuristen ej utan särskilt bemyndigande överlåta eller inteckna huvudmannens fasta egendom.
Skriftlig prokura medför behörighet för prokuristen att företräda huvud— mannen inför domstolar och andra myndigheter.
Om registrering av prokuran är stadgat i lagen om handelsregister.
2 &. Prokura må meddelas flera personer på sådant sätt att den endast kan begagnas av dem gemensamt (kollektivprokura).
3 5. Den befogenhet som enligt denna lag tillkommer prokurist kan icke med laga verkan mot tredje man som är i god tro inskränkas till viss tid eller på annat sätt begränsas.
48.
Prokurist bör teckna firman med ett tillägg som angiver prokuraupp- draget (per prokura, p.p. eller annan förkortning av dessa ord). Om hur firmateckningen i övrigt skall ske är stadgat i firmalagen.
5 &. Prokurist må icke överlåta prokuran på annan person.
6 &. Prokura kan när som helst återkallas. Huvudmannens död medför ej att prokuran upphör att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag om upphävande av lagen den 13 juli 1887 (nr 42) angående handelsregister, firma och prokura
Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1887 angående handelsregis— ter, firma och prokura skall upphöra att gälla med utgången av 1968.
Förekommer i lag eller författning hänvisning till sådant stadgande i lagen som ersatts genom bestämmelse i den denna dag utfärdade firma— lagen eller de denna dag utfärdade lagarna om handelsregister eller om prokura, skall hänvisningen i stället anses gälla motsvarande stadgande i de nya lagarna.
Förslag till
Lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn Härigenom förordnas som följer.
1 5.
Ideell förening eller stiftelse kan enligt denna lag registrera sitt namn och förvärvar genom registreringen skydd för namnet.
Har ideell förenings eller stiftelses namn blivit allmänt känt, äger för- eningen eller stiftelsen skydd för namnet även utan registrering.
Föreningen eller stiftelsen har skydd även för emblem eller annat särskilt kännetecken för sin verksamhet, när kännetecknet registrerats eller utan registrering blivit allmänt känt. Bestämmelserna i denna lag om ideell för- enings eller stiftelses namn äga motsvarande tillämpning i fråga om sådant kännetecken.
2 5.
Skydd enligt denna lag för ideell förenings eller stiftelses namn innebär, att annan ej obehörigen, till förfång för föreningen eller stiftelsen, får an- vända kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet.
Om skydd för ideell förenings eller stiftelses namn gälla i övrigt i till- Iämpliga delar bestämmelserna rörande särskilt skydd för egenartat släkt- namn i 20—22 55 namnlagen.
3 &. Registrering enligt denna lag sker i särskilt register, som föres för hela riket av patent— och registreringsverket.
4 &.
Ideell förenings eller stiftelses namn får ej registreras:
1. om i namnet utan tillstånd intagits sådan internationell beteckning, som enligt lag ej obehörigen får offentligen brukas såsom benämning, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed;
2. om namnet är ägnat att vilseleda allmänheten;
3. om namnet innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn;
4. om namnet lätt kan förväxlas med annan ideell förenings eller stiftelses skyddade namn eller annans här i riket skyddade firma eller varumärke
eller ock annat kännetecken, som i näringsverksamhet här i riket inarbetats för annan.
Kännetecken som avses i 1 & tredje stycket får ej heller registreras om i kännetecknet utan tillstånd intagits sådan internationell beteckning, som enligt lag ej obehörigen får offentligen brukas såsom märke, eller statsvapen eller något som lätt kan förväxlas därmed eller om kännetecknet innehåller annans porträtt eller något, som kränker annans upphovsrätt till konstnär- ligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster.
I fall som avses i första stycket 3 och 4 och andra stycket får registrering ske om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första och andra styckena eljest ej möter. Innehåller namnet eller kännetecknet namn eller porträtt som åsyftar avliden får registrering ske om särskilda skäl före-
ligga. 5 5. Om förfarandet vid ansökan om registrering av ideell förenings eller stif-
telses namn gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 30, 31, 34 och 35 55 namnlagen.
6 &.
Bifalles ansökan om registrering skola föreningens eller stiftelsens namn och ändamål samt dess postadress införas i registret. Om registreringen skall kungörelse utfärdas.
På sökandens begäran kunna i registret införas uppgifter även om för- eningens eller stiftelsens styrelse och om vad som skall gälla i fråga om rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn.
7 5. Registrering av ideell förenings eller stiftelses namn gäller från dagen för ansökningens ingivande till dess tio år förflutit från registreringsdagen. Registrering förnyas varje gång för tio år från utgången av föregående registreringsperiod.
8 5. Ansökan om förnyelse får göras hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång. I fråga om förfarandet vid ansökan om förnyelse äga bestämmelserna i 5 5 motsvarande tillämpning.
9 5.
Har ideell förenings eller stiftelses nanm registrerats i strid mot denna lag och lider annan förfång av registreringen, skall rätten på talan av denne häva registreringen, där ej enligt 2 5 andra stycket rätt till namnet likväl får bestå.
Talan, som grundas på föreskrift i 4 5 första stycket 1 eller 2 eller på föreskrift i 4 å andra stycket om offentlig beteckning, får även föras av myndighet som Konungen bestämmer.
10 &. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag om ändring i lagen den 29 maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens
Härigenom förordnas, dels att 9 5 lagen den 29 maj 1931 med vissa be- stämmelser mot illojal konkurrensl skall upphöra att gälla samt att den rubrik som hör till denna paragraf skall utgå, dels ock att 11 & sagda lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Illojal användning av kännetec- ken.
9 5.
Använder någon i utövning av näringsverksamhet namn, firma, va- rumärke, utstyrsel eller annat kän- netecken, som lätt kan förväxlas med förut här i riket inarbetat känne- tecken för annans näringsverksam- het eller däri utbjudna varor eller prestationer, och sker det med upp- såt att framkalla sådan förväxling, straffes med dagsböter eller, där om— ständigheterna äro synnerligen för- svårande, med fängelse i högst ett år, såframt ej gärningen enligt an- nat lagrum är belagd med strängare straff; ersätte ock uppkommen skada.
Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning, där det känne— tecken, med vilket förväxling kan äga rum, är skyddat enligt varumär- kes- eller kollektivmärkeslagen.
11 5. Berättigad att ————————— lag är: 1) i de ————————— inför domstol; 2) i de ————————— eller röjts;
1 Senaste lydelse av 9 och 11 55 se SFS 1960: 731. 3—514796
(Nuvarande lydelse)
3) i de uti 6 och 7 55 omförmälda fall varje näringsidkare, som fram- bringar, tillverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av sam- ma eller liknande art som de varor eller det arbete, som skolat inköpas eller utföras, eller meddelar försäk- ring av samma slag som den försäk- ring, vilken skolat tagas, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gärningen skett med dennes begi- vande, så ock, utom vad angår ska- destånd, varje sammanslutning för främjande av yrkesintressen, beträf- fande vilken motsvarande förutsätt— ningar som de under 1) angivna äro för handen; samt
4) i de uti 9 & avsedda fall den, vilkens inarbetade kännetecken kan bliva föremål för förväxling.
Allmän åklagare må ock väcka på- stående om straff för brott, varom i denna lag förmäles, i de uti 3, 5 och 9 55 nämnda fall dock endast efter angivelse av den, som, enligt vad un- der 2) eller 4) sägs, äger anställa talan i anledning av sådant brott.
(Föreslagen lydelse)
3) i de uti 6 och 7 åå omförmälda fall varje näringsidkare, som fram- bringar, tillverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av sam- ma eller liknande art som de varor eller det arbete, som skolat inköpas eller utföras, eller meddelar försäk- ring av samma slag som den försäk— ring, vilken skolat tagas, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gärningen skett med dennes begi- vande, så ock, utom vad angår ska- destånd, varje sammanslutning för främjande av yrkesintressen, beträf— fande vilken motsvarande förutsätt— ningar som de under 1) angivna äro för handen.
Allmän åklagare må ock väcka påstående om straff för brott, varom i denna lag förmäles, i de uti 3 och 5 55 nämnda fall dock endast efter angivelse av den, som, enligt vad under 2) sägs, äger anställa talan i anledning av sådant brott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 14- september 1944 (nr 705) om aktiebolag
Härigenom förordnas, .dels att 6, 8, 11, 19, 29, 94 och 159 55, 190 5 1 och 2 mom., 191 g, 192 g 1 och 2 mom. samt 193, 194, 200—203, 205 och 206 55 lagen den 14 september 1944 om aktiebolag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i nämnda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 32 a 5, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
65
Stiftelseurkunden skall —————— sin art. Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tyd- ligt skilja sig frän andra förut i ak- tiebolagsregistret eller filialregistret införda, ännu bestående firmor, så ock från oregistrerad firma, vilken upptagits i stiftelseurkund som bli- vit av registreringsmyndigheten god- känd efter vad i 190 5 1 mom. sägs, där ej godkännandet förfallit enligt 191 5 eller bolaget registrerats un- der annan firma än den i stiftelseur- kunden upptagna.
Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall, även om den icke avser verksamhet av samma eller liknande slag, skilja sig från annan förut i aktiebolagsregist- ret införd firma, så ock från ore- gistrerad firma, vilken upptagits i stiftelseurkund som blivit av regi- streringsmyndigheten godkänd efter vad i 190 5 1 mom. sägs, där ej god- kännandet förfallit enligt 191 5 eller bolaget registrerats under annan fir- ma än den i stiftelseurkunden upp- tagna. För registrering av aktiebo- lags firma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.
Sedan bolaget bildats äger bola- gets styrelse antaga bifirma. För re— gistrering av bifirma gäller vad i and- ra stycket är föreskrivet om aktie- bolags firma utom att ordet aktie- bolag icke får intagas i bifirma.
1 Senaste lydelse av 6 och 200 55, se SFS 1955: 384.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
85.
Bolagsordningen skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het;
3. aktiekapitalet eller — —— — —
Antalet styrelseledamöter —— — _—
Bolagsordningen skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het och verksamhetens geografiska omfattning;
—— — vara vidtagna.
Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an- givas i bolagsordningen.
_— _— —— antalet angives.
11 5.
Stiftelsekungörelsen skall inne- hålla de bestämmelser, som äro in- tagna i stiftelseurkunden enligt 6 och 7 55, i förslaget till bolagsord- ning enligt 8 5 första stycket 3 och 4 samt 9 g 1 mom. och i tecknings— listan enligt 10 5 första stycket 1—4. Ur kungörelsen må dock uteslutas vad stiftelseurkunden innehåller om andra villkor beträffande tillskott eller övertagande än antalet aktier eller annat vederlag, som skall läm- nas, och om grunden till gottgörelse eller till särskild förmån eller rät— tighet.
Stiftelsekungörelsen skall inne- hålla de bestämmelser, som äro in- tagna i stiftelseurkunden enligt 6 och 7 55, i förslaget till bolagsordning enligt 8 5 första stycket 2—4 och andra stycket samt 9 5 1 mom. och i teckningslistan enligt 10 5 första stycket 1—4. Ur kungörelsen må dock uteslutas vad stiftelseurkunden innehåller om andra villkor beträf- fande tillskott eller övertagande än antalet aktier eller annat vederlag, som skall lämnas, och om grunden till gottgörelse eller till särskild för- mån eller rättighet.
Stiftelsekungörelsen skall ______ uppgift därom. 19 5. Har ej ————————— vidare bindande. Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola— gets registrering enligt 191 5 förkla- rats förfallen eller ansökan om bo- lagets registrering blivit avslagen.
Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering enligt 191 5 förkla- rats förfallen eller ansökan om bo- lagets registrering blivit avskriven eller avslagen.
29 5.
Har styrelsen _______
Den, med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit
—- — tillkomma honom.
Den, med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom—
(Nuvarande lydelse)
eller enligt vad i 204 5 sägs skall an— ses hava kommit till hans känne- dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 32 & stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av registreringsmyn- digheten avslagits.
Frånträde skall _______
(Föreslagen lydelse)
mit eller enligt vad i 204 5 sägs skall anses hava kommit till hans känne— dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 32 5 stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av registrerings- myndigheten avskrivits eller avsla- gits.
_ — var oregistrerat.
32 a 5.
Beslut om antagande av bifirma må anmälas för registrering av sty- relsen eller verkställande direktören. Har bifirma antagits innan ansökan om bolagets registrering gjorts må anmälan upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall i två exemplar fogas avskrift av protokoll som be- styrker anmälningen.
94 5.
Skriftlig handling, som utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid under- skriva sina namn.
Har styrelsen ________
159
Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 94 5 första stycket finnes föreskri- vet i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.
Harav————————-————-—
Skriftlig handling, som utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med bolagets firma. Om hur firmateck- ning skall verkställas är stadgat i firmalagen.
— mot undertecknarna.
&. Vad i 94 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om undertecknan- de av handling, som utfärdas får bo- laget, skall äga motsvarande tillämp- ning under bolagets likvidation.
mot undertecknarna.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
190 g.
1 mom. Har vid upprättandet av någon av stiftelsehandlingarna icke iakttagits vad i denna lag är stadgat, eller finnes någon av dessa hand- lingar eljest innehålla något, som strider mot denna lag eller annan lag eller författning, eller vara till sin avfattning i något viktigare hän- seende otydlig eller vilseledande, el- ler hava föreskrifterna i 14 & icke iakttagits eller har stadgad avgift ej erlagts, varde godkännande av nämnda handlingar för registrering av bolaget vägrat. Vägras godkän- nande, skall beslutet därom med an- givande av skälen ofördröjligen med posten tillställas stiftarombudet.
Meddelas godkännande — — -— _ 2 mom. Godkännande av —————
Har registrering av ökningsbeslu— tet vägrats eller har vid upprättan- det av teckningslistan eller kungö- relsen ieke iakttagits vad i 52 å och 182 5 1 mom. sägs eller möter eljest
1 mom. Har vid upprättandet av någon av stiftelsehandlingarna icke iakttagits vad i denna lag är stadgat, eller finnes någon av dessa hand- lingar eljest innehålla något, som strider mot denna lag eller annan lag eller författning, eller vara till sin avfattning i något viktigare hän— seende otydlig eller vilseledande, el- ler hava föreskrifterna i 14 & icke iakttagits eller har stadgad avgift ej erlagts, skola stiftarna föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande el- ler vidtaga rättelse. Föreläggandet skall tillställas stiftarombudet.
Underlåta stiftarna att inom före- lagd tid inkomma med yttrande el— ler vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen om stiftelsehandlingarnas godkännande avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och hava stiftarna haft till- fälle att yttra sig över hindret, skall godkännande av stiftelsehandlingar- na vägras, om anledning ej förekom- mer att giva stiftarna nytt föreläg- gande.
Vägras godkännande, skall beslu- tet därom med angivande av skälen ofördröjligen med posten tillställas stiftarombudet.
_— —— förmäles i 7 5.
— —— ökningsbeslutet registrerats. Har registrering av ökningsbeslu- tet vägrats eller har vid upprättan- det av teckningslistan eller kungö- relsen icke iakttagits vad i 52 å och 182 5 1 mom. sägs eller möter eljest
(Nuvarande lydelse)
hinder mot godkännande eller har stadgad avgift ej erlagts, skall god- kännande av nämnda handlingar vägras. Vägras godkännande, skall beslutet därom med angivande av skälen ofördröjligen med posten till- ställas bolaget.
(Föreslagen lydelse)
hinder mot godkännande eller har stadgad avgift ej erlagts, skall ansö- kan om godkännande av nämnda handlingar av registreringsmyndig— heten behandlas enligt föreskrifter- na i 1 mom. första, andra och tredje styckena. Vägras godkännande, skall beslutet därom med angivande av skälen ofördröjligen med posten tillställas bolaget. Meddelas godkännande ————— till bolaget. 191 5. Göres ej —————— till stiftarombudet. Har frågan om bolagets registre- ring förklarats förfallen eller ansö- kan om registrering avslagits, vare, sedan beslutet därom vunnit laga kraft, godkännande, som meddelats enligt 190 5 1 mom., förfallet.
Har frågan om bolagets registre- ring förklarats förfallen eller ansö— kan om registrering avskrivits eller avslagits, vare, sedan beslutet därom vunnit laga kraft, godkännande, som meddelats enligt 190 5 1 mom., för— fallet.
192 g.
1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av aktiebolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin- nas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om antagande av bolagsordning eller om bildande av aktiebolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall registrering vägras. Vad de vid ansökningen fogade handlingarna innehålla må dock ej, såvitt dessa handlingar godkänts av registre— ringsmyndigheten, föranleda vägran av registrering, därest icke i frå-
1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av aktiebolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin- nas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om antagande av bolagsordning eller om bildande av aktiebolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom fö— relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa
(Nuvarande lydelse)
ga om bestämmelse som avses i 7 å, med hänsyn till upplysningar vilka ej framgått av de handlingar som förut prövats av myndigheten, vä— sentlig felaktighet finnes föreligga.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstäm- melse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsord- ningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstämmobe- slut, som avses i 138 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstplurali—
(Föreslagen lydelse)
anmärkt brist skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft till- fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt fö- reläggande.
Vad de vid ansökningen fogade handlingarna innehålla må dock ej, såvitt dessa handlingar godkänts av registreringsmyndigheten, föranleda vägran av registrering om icke är fråga om bolagets firma eller myn- digheten när det gäller bestämmelse som avses i 7 5 med hänsyn till upp- lysningar som ej framgått av de för- ut prövade handlingarna finner vä- sentlig felaktighet föreligga.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstäm- melse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsord- ningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om registrerings- myndighetens behandling av ansö- kan äga motsvarande tillämpning vid behandlingen av anmälan. Är an- nan grund till sådan klandertalan
(Nuvarande lydelse)
tet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för anställande av klan— dertalan utgått utan att talan in- stämts.
(Föreslagen lydelse)
mot bolagsstämmobeslut, som avses i 138 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolags- ordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteli- gen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering, sedan tid för anställan- de av klandertalan utgått utan att talan instämts.
Har styrelsen —————— av ökningsbeslutet.
193 &.
Beviljas aktiebolags registrering, låte registreringsmyndigheten i re- gistret införa:
1. dagen för beslutet om bolagets bildande;
2. bolagets firma;
3. föremålet för bolagets verksam— het, så ock, i den män med bolagets verksamhet ej åsyftas beredande av vinst åt aktieägarna, verksamhetens syfte samt bestämmelserna om an- vändandet av vinst å verksamheten och av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning;
Beviljas aktiebolags registrering, låte registreringsmyndigheten i re- gistret införa:
1. dagen för beslutet om bolagets bHdande;
2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsordning- en;
3. föremålet för bolagets verksam- het och verksamhetens geografiska omfattning, så ock, i den mån med bolagets verksamhet ej åsyftas be- redande av vinst åt aktieägarna, verksamhetens syfte samt bestäm- melserna om användandet av vinst å verksamheten och av bolagets behåll- na tillgångar vid dess upplösning;
4. det belopp —————— hans fullständiga namn och hemvist.
Innehåller bolagsordningen — — —— Har i ——————————
Upptaget ansökningen anmälan om antagande av bifirma skall även detta namn införas i registret och den rörelsegren angivas för vilken namnet skall användas. Den ena av de jämlikt 32 a 5 ingivna avskrif- terna av protokoll rörande anmäl- ningen skall förses med bevis om re- gistreringen och återställas till bo- laget.
-— _— —— lämnade uppgiften. — —- i registret.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Det ena ————————— till bolaget.
Där å —————————— —— —— bolagets registrering.
194 g.
Göres, efter det aktiebolag regi- strerats, anmälan om förhållande, som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall. där registre- ring beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i registret. Avser anmä- lan ändring av aktiebolags firma, skall ny, fullständig inskrivning rö— rande bolaget göras i registret.
Göres, efter det aktiebolag regi- strerats, anmälan för registrering enligt denna lag, skall där registre- ring beviljas vad sålunda anmälts anmärkas i registret.
Sker registrering ————————— i ärendet. Har handling ————————— ägt rum, återställas. 200 5. Företer aktiebolags registrerade Om talan om hävande eller änd-
firma likhet med en i handelsregis- ter, föreningsregister, aktiebolagsre- gistret, filialregistret, försäkringsre- gistret, bankregistret eller sparbanks- register tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra talan om förbud för aktiebolaget att cf ter viss tid an- vända förstnämnda firma samt om skadestånd. Rätt till sådan talan mot aktiebolag äge ock annat aktiebolag vars firma senare registrerats, där tidigare godkännande av firman då var gällande enligt 6 5.
Menar någon eljest, att en i aktie- bolagsregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävan- de samt om skadestånd föras vid domstol.
ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i aktie- bolagsregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid dom- stol.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
201 5.
Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att be— slut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, var- om inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur registret.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om av- trädande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för aktiebolag av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad i första styc- "ket stadgas. Har ackordsförhand— lingen upphört, gälle ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.
Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket första punkten skall fogas avskrift av domen eller utslaget, så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis. I fall, som avses i andra stycket andra punkten, skall vid anmälningen fo- gas avskrift av protokoll eller annan handling, som visar att ackordsför— handlingen upphört efter vad där sägs.
Om avförande av firma ur re- gistret och om ändring av registre- ring, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil- tigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig- ger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare an- teckningen avföres ur registret. Dom som nu sagts skall [ avskrift till- ställas registreringsmyndigheten ge- nom domstolens försorg.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om av— trädande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för ak- tiebolag av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i re— gistret göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackords- förhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.
44 FÖLJDÄNDRINGAR (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 202 5. Vad i ————————— allmänna tidningarna. Där i annat fall än i 201 5 andra stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres där- ur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs. En samling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand be- fordras till trycket samt förses med register. I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den översän- das till varje domstol, länsstyrelse och överexekutor.
Anmälningar och ——————
203
Närmare föreskrifter om aktiebo- lagsregistrets förande, de i 202 5 stadgade kungörelserna, avgifterna för ansökan om godkännande samt för registreringen och dess kungö- rande så ock om tid och sätt för ut— givande av den i nämnda paragraf omförmälda samlingen och dess översändande till vissa myndigheter meddelas av Konungen.
205
Företer den, som inför domstol, länsstyrelse eller överexekutor före- träder aktiebolag, bevis utvisande, att han den dag beviset utfärdades enligt aktiebolagsregistret var behö- rig att företräda bolaget, och är be- viset ej äldre än ett är, åligger det myndigheten att ur den i 202 5 om— förmälda tryckta samlingen inhäm- ta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Vad i sådant avseende nyssnämnda
Där i annat fall än i 201 5 tredje stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres där- ur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.
— — — till aktiebolagsregistret.
&.
Närmare föreskrifter om aktiebo- lagsregistrets förande, de i 202 % stadgade kungörelserna, avgifterna för ansökan om godkännande samt för registreringen och dess kungö— rande meddelas av Konungen.
5.
Finnes enligt Konungens förord— nande tryckt samling av anmälning- ar till aktiebolagsregistret, skall i fråga om behörighet att inför dom- stol, länsstyrelse eller överexekutor företräda bolaget vad samlingen, i den mån den kommit myndigheten till handa, innehåller äga vitsord för myndigheten, där ej annat för— hållande visas vara för handen.
(Nuvarande lydelse) samling, i den mån den kommit myndigheten till handa, utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej annat förhållande visas vara för han— den.
(Föreslagen lydelse)
206 5.
Äro stiftarna missnöjda med be— slut, varigenom godkännande för registrering vägrats enligt 190 5 1 mom., eller är bolaget missnöjt med beslut varigenom sådant godkännan- de vägrats enligt nämnda paragraf 2 eller 3 mom., må, vid talans för- lust, sist inom två månader från beslutets dag besvär däröver anföras hos Konungen. Rätt till sådan talan tillkomme ock sökande, som är miss- nöjd med beslut, varigenom registre- ring vägrats enligt 192 &.
Över beslut om sådan förklaring, som avses i 191 5, 195 5 2 och 4 mom., 196 5, 197 & och 199 5, så ock över beslut om jämkning av bolags- ordning enligt 198 5 1 mom. må jäm- väl besvär anföras i den ordning, varom i första stycket stadgas.
Äro stiftarna missnöjda med be— slut, varigenom ansökan om god- kännande för registrering avskrivits eller sådant godkännande vägrats enligt 190 5 1 mom., eller är bolaget missnöjt med beslut om avskrivning eller beslut varigenom godkännande vägrats enligt nämnda paragraf 2 eller 3 mom., må, vid talans förlust, sist inom två månader från beslu- tets dag besvär däröver anföras hos patent- och registreringsverkets be- svärsavdelning. Rätt till sådan talan tillkomme ock sökande, som är miss- nöjd med beslut, varigenom ansö— kan eller anmälan avskrivits eller registrering vägrats enligt 192 &.
Mot beslut på besvärsavdelningen må talan föras genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.
Över beslut om sådan förklaring, som avses i 191 5, 195 5 2 och 4 mom., 196 €, 197 5 och 199 5, så ock över beslut om jämkning av bolags- ordning enligt 198 & 1 mom. må jämväl besvär anföras i den ord— ning, varom i första och andra styc— kena stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar
Härigenom förordnas, dels att 4, 6, 7, 35, 85 och 100 55, 101 5 1 mom., 102 5, 103 5 1 mom. samt 104 och 110 55 lagen den 1 juni 1951 om eko- nomiska föreningar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 9 a 5, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 5. Ekonomisk förening ————————— sitt säte. Hos varje ————————— är föreskrivet.
Konungen äger förordna, att för- eningsregister skall föras gemen- samt för två eller flera län. Vad i denna lag sägs om lån äger motsva- rande tillämpning i fråga om om- råde för vilket föres gemensamt föreningsregister. 6 &. Förenings stadgar skola angiva: Förenings stadgar skola angiva: 1. föreningens firma; 1. föreningens firma; 2. ändamålet med föreningens 2. ändamålet med föreningens
verksamhet och verksamhetens art; verksamhet samt verksamhetens art och geografiska omfattning; 3. den ort ————————— behållna tillgångar. Skall föreningens firma registre- ras i översättning skall översättning- en angivas i stadgarna.
7 5. Föreningens firma ————————— »ek. för.». I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bo- lagsförhållande, intagas på sådant
1 Senaste lydelse av 102 5, se SFS 1955: 385.
(Nuvarande lydelse) sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman innehaves av ett bolag.
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut regi- strerade ännu bestående förenings— firmor.
Ej må någon annan än ekonomisk förening i sin firma använda ut- trycket ekonomisk förening eller förkortning därav.
(Föreslagen lydelse)
Firman skall skilja sig från an- nan i samma register förut införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknan- de slag. För registrering av förenings firma gäller i övrigt vad därom stad- gas i firmalagen.
Föreningens styrelse äger anta- ga bifirma. För registrering av bi- firma gäller vad i andra stycket är föreskrivet om förenings firma.
9 a å.
Beslut om antagande av bifirma må anmälas för registrering av sty— relsen eller dess ordförande. Har bifirma antagits innan ansökan om föreningens registrering gjorts må anmälan upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall i två exemplar fo- gas avskrift av protokoll som bestyr- ker anmälningen.
35 å.
Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas med föreningens firma, och skola de som teckna firman därvid underskriva sina namn.
Har styrelsen _______
Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas med föreningens firma. Om hur firma- teckning skall verkställas är stad- gat i firmalagen.
— —— mot undertecknarna.
85 5.
Under likvidation skall förening- ens firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation», och skola de som teckna firman därvid under- skriva sina namn.
Vad i 35 5 första stycket är före- skrivet om undertecknande av hand- ling, som utfärdas för föreningen, skall äga motsvarande tillämpning under föreningens likvidation.
Har av — — — — —- — — — — mot undertecknarna.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
100 5.
Hava vid ansökan om eller an- mälan för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan, icke iakttagits de föreskrif- ter, som finnas för varje särskilt fall meddelade, eller prövas föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkom- mit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med före— skrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande avfattning, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot föreningsstämmobeslut, som avses i 69 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller stad— garna upptagna föreskrifter om sär- skild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering sedan tid för väc- kande av klandertalan utgått utan att talan anställts.
1 mom. Hava vid ansökan om el- ler anmälan för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan, icke iakttagits de fö- reskrifter, som finnas för varje sär- skilt fall meddelade, eller prövas föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el— ler ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande avfattning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen el- ler anmälningen avskrivas. Under- rättelse därom skall intagas i före- läggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.
2 mom. Är annan grund till så- dan klandertalan mot föreningsstäm- mobeslut, som avses i 69 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller stadgarna upptagna föreskrifter om särskild röstplura— litet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering sedan tid för väckande av klandertalan ut- gått utan att talan anställts.
(Nuvarande lydelse)
Registrering skall ock vägras, där för registrering anmäles beslut om sådan ändring av stadgarna, att sty- relsens säte skall flyttas från ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan med- delar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 7 5 tredje stycket ut- gör hinder för föreningens uppta- gande i detta läns föreningsregister.
Vägras registrering, skall länssty- relsen ofördröjligen till sökanden med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skä— len därför. Är sökanden missnöjd med beslutet, må han hos Konung- en föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.
101
1 mom. Beviljas förenings regi- strering, låte länsstyrelsen i registret införa:
1. föreningens firma;
2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;
3. den ort —————————
(Föreslagen lydelse)
3 mom. Registrering skall vägras, där för registrering anmäles beslut om sådan ändring av stadgarna, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan med— delar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 7 5 andra stycket ut- gör hinder för föreningens uppta— gande i detta läns föreningsregister.
ll» mom. Vägras registrering, skall länsstyrelsen ofördröjligen till sö— kanden med posten översända under- rättelse om beslutet med angivande av skälen därför.
Är sökanden missnöjd med beslut varigenom ansökan eller anmälan av- skrivits eller registrering vägrats, må han hos Konungen föra talan ge— nom besvär, vilka vid äventyr av ta- lans förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.
5.
1 mom. Beviljas förenings regi- strering, låte länsstyrelsen i regist- ret införa:
1. föreningens firma och översätt- ning därav som angivits i stadgarna;
2. ändamålet med föreningens verksamhet samt verksamhetens art och geografiska omfattning; av styrelsen.
Upptager ansökningen anmälan om antagande av bifirma skall även detta namn införas i registret och den rörelsegren angivas för vilken namnet skall användas.
102 5.
Företer förenings registrerade fir- ma likhet med en i handelsregister, föreningsregister, aktiebolagsregist- 4—514796
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
(Nuvarande lydelse)
ret, filialregistret, försäkringsregist- ret, sjukkasseregister, understöds- föreningsregister, sambrukförenings- registret, bankregistret eller spar- banksregister tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid an- vända förstnämnda firma samt om skadestånd.
Menar någon eljest, att eni regist- ret verkställd inskrivning länder ho— nom till förfång, må talan om regi- streringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.
103
1 mom. Har genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil— tigt eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig— ger, skall på anmälan av part i re- gistret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen av- föres ur registret.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om av- trädande av förenings egendom till konkurs eller om inledande för _för-
(Föreslagen lydelse)
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i regist- ret verkställd inskrivning länder ho- nom till förfång, må talan om regi- streringens hävande samt om ska— destånd föras vid domstol.
5.
1 mom. Om avförande av firma ur registret och om ändring av re- gistrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firma- lagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i regist- ret gjord inskrivning ej bort ske el- ler att beslut, som registrerats, är ogiltigt eller att eljest visst förhål- lande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall i registret anteck- nas, att på nämnda grund den tidi- gare anteckningen avföres ur regist- ret. Dom som nu sagts skall i av- skrift tillställas registreringsmyndig- heten genom domstolens försorg.
Varder sedan i registret gjorts an- teckning rörande beslut om avträ- dande av förenings egendom till kon— kurs eller om inledande för förening
(Nuvarande lydelse)
ening av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras an— teckning enligt vad i första stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt. där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.
Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket första punkten skall fogas avskrift av rättens av- görande, så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis. I fall, som avses i andra stycket andra punkten, skall vid anmälningen fo- gas avskrift av protokoll eller annan handling, som visar att ackordsför- handlingen upphört efter vad där sägs.
(Föreslagen lydelse )
av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i registret göras an- teckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt. där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.
104 &. Vad i ————————— vanligen meddelas.
Där i annat fall än i 103 5 1 mom. andra stycket sägs i registret anteck- nas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.
Där i annat fall än i 103 5 1 mom. tredje stycket sägs i registret anteck- nas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.
110 5.
Med dagsböter _________
7. den som bryter mot vad i 7 ,? sista stycket är stadgat.
— —— hans uppdrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 3 % lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om järnvägsaktiebolag
Härigenom förordnas, att 3 5 lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktie- bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
35.
Göres för registrering av järn- vägsaktiebolag ansökan om godkän- nande av stiftelsehandlingar efter vad i lagen om aktiebolag år stad- gat, och finner registreringsmyn- digheten hinder icke möta mot god- kännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen förslaget till bolagsord- ning. Konungen prövar bolagsord- ningens överensstämmelse med lag och författning så ock om eljest från det allmännas sida hinder icke före- ligger mot meddelande av godkän- nande.
I bolagsordning, som godkänts av Konungen, må ändring ej vidtagas utan att Konungens godkännande erhållits.
Göres för registrering av järnvägs- aktiebolag ansökan om godkännande av stiftelsehandlingar efter vad i la- gen om aktiebolag är stadgat, och finner registreringsmyndigheten hin- der icke möta mot godkännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen för- slaget till bolagsordning. Konungen prövar bolagsordningens överens- stämmelse med lag och författning så ock om eljest från det allmännas sida hinder icke föreligger mot med- delande av godkännande. Frågan om bolagets firma bildats i överens- stämmelse med lag skall dock icke prövas av Konungen.
I bolagsordning, som godkänts av Konungen, må annan ändring än sådan som avser bolagets firma ej vidtagas utan att Konungens god- kännande erhållits.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
* Senaste lydelse se SFS 1947: 649.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 9 och 64 åå lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar
Härigenom förordnas, att 9 och 64 55 lagen den 25 april 1930 om bo— stadsrättsföreningar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 9 &. Bostadsrättsförenings firma ————————— ordet ekonomisk. Ej må annan än bostadsrättsför- ening i sin firma eller eljest vid be- teckning av rörelsen använda ordet »bostadsrätt».
64 &. Bryter någon mot vad i 9 5 2 mom. sägs, dömes till dagsböter. Åsidosättes föreskrift ————————— 1 mom. sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
1 Senaste lydelse av 9 & se SFS 1951: 310 och av 64 åse SFS 1964: 190.
Förslag till
Lag angående ändring i lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
; Härigenom förordnas, att 2 och 32 55 lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne"— dan anges samt att i 11, 15, 16, 24 och 25 55 sagda lag ordet »benäm— ning» eller böjningsform av detta ord skall ersättas med ordet »firma» eller motsvarande form härav.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2å.
Om bildande _________
Bolagsstämma skall vid bildande av pensionsstiftelse besluta benäm- ning å stiftelsen, som skall inne- hålla ordet pensionsstiftelse och be- träffande särskild pensionsstiftelse tillika ett kortfattat angivande av dess särskilda ändamål. I bolags—- stämmas beslut om bildande av sär- skild pensionsstiftelse skola tydligt angivas de befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som av- ses med stiftelsen.
Överföring av _______ Beslutar bolagsstämma __- _ __ _ Försättes bolaget ______
— fatta beslut.
Bolagsstämma skall vid bildande av pensionsstiftelse antaga firma för stiftelsen, som skall innehålla ordet pensionsstiftelse och beträffande sär- skild pensionsstiftelse tillika ett kort- fattat angivande av dess särskilda ändamål. För registrering av pen-- sionsstiftelses firma skall, utom vad i denna lag är föreskrivet, gälla vad därom stadgas i firmalagen.
I bolagsstämmas beslut om bildan- de av särskild pensionsstiftelse skola tydligt angivas de befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som avses med stiftelsen.
—— —— femhundra kronor. — —— —— — — denna lag. — —— — i konkurslagen.
32 &.
Försummar styrelseledamot i ak— tiebolag att fullgöra vad honom i av— seende å anmälan för registrering
Försummar styrelseledamot i ak- tiebolag att fullgöra vad honom i av- seende å anmälan för registrering en—
(Nuvarande lydelse)
enligt 2 & fjärde stycket, 3 & sista stycket, 11 å andra stycket första punkten, 12 å andra stycket första punkten, 13 5, 15 & sista stycket första punkten, 16 5 första stycket sista punkten, 16 å andra stycket el- ler 23 å åligger,
(Föreslagen lydelse)
ligt 2 5 femte stycket, 3 & sista styc- ket, 11 å andra stycket första punk- ten, 12 å andra stycket första punk- ten, 13 5, 15 & sista stycket första punkten, 16 5 första stycket sista punkten, 16 å andra stycket eller 23 & åligger,
eller försummar ————————— med dagsböter. Samma lag ————————— sista punkten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar
Härigenom förordnas, att 8, 9, 25, 57, 69, 71, 72, 74 och 75 55 lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
85.
Understödsförenings stadgar skola angiva:
1) föreningens firma; 2) föremålet för föreningens verk- samhet;
3) den ort _________
Understödsförenings stadgar skola angiva:
1) föreningens firma; 2) föremålet för föreningens verk- samhet och verksamhetens geogra- fiska omfattning; skall förfaras.
95.
Understödsförenings firma —————— ordet »arbet-slöshetskassa».
I understödsförenings firma mä ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt, att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömse— sidig» som ordet »försäkring». An- nan förening än den, vilken i enlig- het med vad därom finnes särskilt stadgat är antagen till erkänd sjuk- kassa eller till erkänd arbetslöshets- kassa, må icke i firman hava ordet »erkänd.»
Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestå- ende understödsförenings firma.
För registrering av understödsför- enings firma gäller i övrigt vad där- om stadgas i firmalagen.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
25 5.
Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör under- tecknas med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.
Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör under- tecknas med föreningens firma. Om hur firmateckning skall verkställas är stadgat i firmalagen.
Har handlingen ————————— egen skuld.
57 5.
Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation, bör undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvi- dation». Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman. Vid firmateck- ning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.
Vad i 25 5 första stycket är före— skrivet om undertecknande av hund— ling, som utfärdas för understöds- förening, skall äga motsvarande till— Iämpning under föreningens likvida- tion. Har tillsynsmyndigheten för- ordnat god man, skall firman teck— nas av denne i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.
Har under ————————— egen skuld.
69 5.
Anmälan till ________ Då understödsförenings — — _ _
— av vittnen.
— —— — —— _- teckna firman.
Har sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan eller före- ligger annat hinder för registrering som i 70 ; sägs, skall sökanden före- läggas att inom viss tid avgiva ytt- rande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder i något av de hänse- enden som angivas i 70 5 och har sö- kanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) anledning ej föreligger att giva sö- kanden nytt föreläggande.
71 å.
Beviljas understödsförenings re- gistrering, låte tillsynsmyndigheten i registret införa:
1) dagen för stadgarnas anta- gande;
2) föreningens firma; 3) föremålet för föreningens verk- samhet;
4) den ort ________
Beviljas understödsförenings re- gistrering, låte tillsynsmyndigheten i registret införa:
1) dagen för stadgarnas anta- gande;
2) föreningens firma; 3) föremålet för föreningens verk- samhet och verksamhetens geogra- fiska omfattning;
— till sökanden.
72 å.
Anmäles ändring ______ Registreras ändring —————
Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret göras.
-— -— —— i registret. —- — — ——- om registreringen.
74 5.
Företer understödsförenings re— gistrerade firma likhet med en i för- eningsregister, understödsförenings- register eller försäkringsregister ti- digare införd firma, och lider där- igenom innehavaren av sistnämn- da firma förfång, äge domstol på ta- lan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas skäligt.
Menar någon eljest, att en i under- stödsföre-ningsregistret verkställd in- skrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphä- vande samt om skadestånd föras vid domstol.
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i un— derstödsföreningsregistret verkställd inskrivning länder honom till för- fång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
75 5.
Har genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understöds- föreningsregistret gjord inskrivning ej bort ske, eller att beslut, som re- gistrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på begäran av någondera parten anteckning där- om göras i registret.
Varder, sedan i registret gjorts an- teckning om förenings konkurs, be- slutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord ansökning avföras ur registret.
Om avförande av firma ur under- stödsföreningsregistret och om änd- ring av registrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmare- gistrering vunnit laga kraft, är stad— gat i firmalagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understödsföreningsregistret gjord inskrivning ej bort ske, eller att be— slut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, var— om inskrivning skett, ej föreligger, skall anteckning dårom göras i re- gistret. Dom som nu sagts skall i av- skrift tillställas tillsynsmyndighe- ten genom domstolens försorg.
Varder, sedan i registret gjorts an— teckning om förenings konkurs, be- slutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på anmälan av konkursdomaren avfö- ras ur registret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar
Härigenom förordnas, att 5, 6, 30, 55 och 56 55 lagen den 30 april 1948 om sambruksföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
55.
Föreningens stadgar skola angiva:
1. det namn, under vilket förening- en skall driva sin verksamhet ( för- eningens firma);
2. föremålet för föreningens verk- samhet;
Föreningens stadgar skola angiva:
1. föreningens firma;
2. föremålet för föreningens verk- samhet och den kommun eller de kommuner, där verksamheten skall drivas;
3. den ort ————————— föreningens verksamhet.
65.
Sambruksförenings firma — — —
I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bo- lagsförhållande, intagas. Firman skall tydligt skilja sig från andra, förut registrerade, ännu bestående sambruksföreningars firmor.
Ej må annan än sam bruksförening i sin firma eller eljest vid beteck- ning av rörelsen använda ordet »sambruksförening» eller »förenings- jordbruk».
— — — ordet »samhruksförening».
För registrering av föreningens firma gäller i övrigt vad därom stad- gas i firmalagen.
30 5.
Skriftlig handling, som utfärdas för sambruksförening, bör under- tecknas med föreningens firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva sina namn.
Har styrelsen _______
Skriftlig handling, som utfärdas för samhruksförening, bör under- tecknas med föreningens firma. Om hur firmateckning skall verkställas är stadgat i firmalagen.
— — mot undertecknarna.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
55 &.
Beviljas registrering av sambruks- förening, låte lantbruksstyrelsen i det register, varom förmäles i 3 5 andra stycket, införa:
1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;
2. föreningens firma;
3. föremålet för föreningens verk— samhet;
Beviljas registrering av sambruks- förening, låte lantbruksstyrelsen i det register, varom förmäles i 3 5 andra stycket, införa:
1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;
2. föreningens firma;
3. föremålet för föreningens verk- samhet och den kommun eller de kommuner, där verksamheten skall drivas;
4. den ort ————————— av styrelsen.
56 5.
Företer sambruksförenings i re— gistret införda firma likhet med en i handelsregister, föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare in- förd firma, och lider därigenom in— nehavaren av sistnämnda firma för- fång, äge han hos domstol föra ta- lan om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.
Menar någon eljest, att en i re- gistret verkställd inskrivning län- der honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i regist- ret verkställd inskrivning länder ho- nom till förfång, må talan om regi- streringens hävande samt om skade- stånd föras vid domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
Härigenom förordnas, att 4 5 1 och 2 mom., 6, 7, 16, 26 och 87 55, 100 5 1 mom., 151 5, 166 5 1 och 2 mom., 170, 171, 178, 188 och 246 55, 288 5 4 mom., 304 5 1 och 2 mom., 305—307 55, 308 5 2 mom. samt 312—315, 317 och 318 55 lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 5.
1 mom. De som ————————— bevittnade namnunderskrifter.
Konungen prövar bolagsordning- ens och grundernas överensstämmel- se med denna lag samt lag och för— fattning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bo- lagets rörelse, särskilda bestämmel- ser må erfordras.
Finnesden—-—_—_________ 2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfäs- ta grunder skall ock sökas Konung- ens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkringsinspektionen beslu- ta i sådant ärende, därest det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.
Avser ändringen —- — — — — ——
Konungen prövar bolagsordning- ens och grundernas överensstämmel- se med denna lag samt lag och för- fattning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser må erfordras.
Frågan huruvida bolagets firma överensstämmer med lag skall dock icke prövas i ärendet om stadfästelse av bolagsordningen.
-— löpande räkenskapsår.
2 mom. Å beslut om sådan änd- ring av stadfäst bolagsordning, som icke avser bolagets firma, eller om ändring av stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkrings— inspektionen besluta i sådant ären— de, därest det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.
— —- — motsvarande tillämpning.
1 Senaste lydelse av 4 5 2 mom., 6 5, 100 sil mom., 166 & 2 mom., 170 5, 304 5 2 mom., _ 305, 306 och 315 55 se SFS 1961: 610 och av 312 5 se SFS 1955: 421.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
65.
Bolagsordning för försäkringsak- tiebolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten skall avse såväl di- rekt försäkring som återförsäkring;
3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
4. aktiekapitalet eller _____
Bolagsordning för försäkringsak- tiebolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verk- samhet med särskilt angivande, hu- ruvida verksamheten skall avse så- väl direkt försäkring som. återför- säkring;
3. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för- säkring koncessionsområdet för så- dan försäkring;
— —- —— — teckna återförsäkring.
Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an- givas i bolagsordningen.
Antalet styrelseledamöter ————————— antalet angives.
75.
Försäkringsaktiebolags firma —— —— -— ordet försäkringsaktiebolag.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning regi- strerat, ännu bestående försäkrings- bolags firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.
För registrering av försäkringsak— tiebolags firma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.
16 5. Har ej ————————— vidare bindande. Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola— gets registrering förklarats förfal- len eller ansökan om bolagets regi- strering blivit avslagen.
Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registre- ring blivit avskriven eller avslagen.
26 5. Har styrelsen ————————— tillkomma honom. Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt vad i 316 & sägs skall an- ses hava kommit till hans känne-
Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom- mit eller enligt vad i 316 5 sägs skall anses hava kommit till hans känne-
(Nuvarande lydelse )
dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 29 & stad— gade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäk- ringsinspektionen avslagits.
Frånträde skall _______
(Föreslagen lydelse)
dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 29 & stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäkringsin- spektionen avskrivits eller avslagits. — — var oregistrerat.
87 &.
Skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag, bör un- dertecknas med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva sina namn.
Har styrelsen ————————
Skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag, bör un- dertecknas med bolagets firma. Om hur firmateckning skall verkställas är stadgat i firmalagen.
— mot undertecknarna.
100 5.
1 mom. Revisor Skall ______
Omfattar bolagets verksamhets- område hela riket eller är verksam— heten eljest av stor omfattning, skall minst en av revisorerna vara aukto- riserad revisor eller godkänd gransk— ningsman.
Till revisor ————————
151
Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 87 5 första stycket finnes föreskri- vet i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.
— —— _— för uppdraget.
Omfattar bolagets koncessionsom- råde hela riket eller är verksamhe- ten eljest av stor omfattning, skall minst en av revisorerna vara aukto- riserad revisor eller godkänd gransk- ningsman.
—— andres syskon.
&. Vad i 87 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om underteck- nande av handling, som utfärdas för bolaget, skall äga motsvarande till- Iämpning under bolagets likvidation.
Har av — — — — — — —— — — mot undertecknarna.
166
1m0m.De som———_____
Konungen prövar bolagsordning- ens och grundernas överensstäm-
5.
—— —— bevittnade nanmunderskrifter. Konungen prövar bolagsordning-
ens och grundernas överensstämmel-
(Nuvarande lydelse)
melse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser må erfordras.
Finnesden————______
2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfäs- ta grunder skall ock sökas Konung- ens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkringsinspektionen besluta i sådant ärende, därest det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.
Avser ändringen — — —— —— — — ——
170
Bolagsordning för ömsesidigt för- säkringsbolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäk- ring;
3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
4. den ort —————————
Antalet styrelseledamöter — — — — Bolagsordningen skall —————
53—514 796
(Föreslagen lydelse)
se med denna lag samt lag och för- fattning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser må erfordras. Frågan huru— vida bolagets firma överensstämmer med lag skall dock icke prövas iären— det om stadfästelse av bolagsord- ningen.
löpande räkenskapsår.
2 mom. Å beslut om sådan ändring i stadfäst bolagsordning, som icke avser bolagets firma, eller om änd- ring av stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. I Konungens ställe äger försäkrings- inspektionen besluta i sådant ärende. därest det icke är av principiell be— tydelse eller eljest av synnerlig vikt. — -— motsvarande tillämpning.
5.
Bolagsordning för ömsesidigt för— säkringsbolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru— vida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäk- ring;
3. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för— säkring koncessionsområdet för så- dan försäkring; skall återbetalas.
Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an- givas i bolagsordningen. _____ antalet angives. — — —- — enligt 183 5.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
171 €.
Ömsesidigt försåkringsbolags —— —
Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning regi- strerat, ännu bestående försäkrings- bolags firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.
—— — — — ömsesidig utelämnas.
För registrering av försäkringsbo- lags firma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.
178 5. Har ej ————————— vidare bindande. Samma lag vare, där genom laga— kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registre- ring blivit avslagen.
188
Samma lag vare, där genom laga- kraftägande beslut frågan om bola- gets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registre- ring blivit auskriven eller avslagen.
&.
Har styrelsen ————————— tillkomma honom. Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom- mit eller enligt vad i 316 å sägs skall anses hava kommit till hans känne- dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 191 & stadgade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäkringsin— spektionen avslagits.
Frånträde skall _______
246
Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I Övrigt skall vad i 201; 5, jämförd med 87 5 första styc-
Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt vad i 316 5 sågs skall anses hava kommit till hans känne— dom, att bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom den i 191 & stad- gade tiden eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, av försäk- ringsinspektionen avskrivits eller av- slagits.
— —- var oregistrerat.
Vad i 204 5, jämförd med 87 5 första stycket, finnes föreskrivet i fråga om undertecknande av hand- ling, som utfärdas för bolaget, skall
(Nuvarande lydelse) ket, finnes föreskrivet i fråga om undertecknande av handling, som ut- färdas för bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvida- tion.
äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.
Har av —— —— — —— — — — —— —— mot undertecknarna.
288 5.
4 mom. Har, sedan koncession för försäkringsbolag beviljats, icke inom föreskriven tid hållits konstitueran- de stämma, ankomme på Konungen att efter anmälan av försäkringsin- spektionen förklara koncessionen förverkad. Lag samma vare, om ge— nom lagakraftägande beslut frågan om bolagets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit avslagen, så ock där bolaget icke börjat sin verksam- het inom tre månader från det bo- laget registrerades.
lt. mom. Har, sedan koncession för försäkringsbolag beviljats, icke in— om föreskriven tid hållits konstitue- rande stämma, ankomme på Konungen att efter anmälan av för— säkringsiuspektionen förklara kon- cessionen förverkad. Lag samma va- re, om genom lagakraftägande be- slut frågan om bolagets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit av- skriven eller avslagen, så ock där bo- laget icke börjat sin verksamhet in— om tre månader från det bolaget re— gistrerades.
304 g.
1 mom. Hava vid ansökan om regi- strering av försäkringsbolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadga— de, eller prövas beslut om bildande av försäkringsbolag icke hava till— kommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget el- jest möta på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller för— fattning, skall registrering vägras.
1 mom. Hava vid ansökan om registrering av försäkringsbolag el— ler i fråga om upprättande av hand- ling, som skall fogas vid sådan an— sökan, icke iakttagits de föreskrif- ter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om bildande av försäkringsbolag icke hava tillkommit i föreskriven ord— ning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av före- skrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje sär— skilt fall stadgade, eller prövas be- slut, som anmäles för registrering och för vars giltighet stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i fö- reskriven ordning eller ej stå i över- ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolags- ordningen eller grunderna eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bo- lagsstämmobeslut, som avses i 131 5 1 mom. andra stycket eller 229 5 1 mom. andra stycket, än att vid be- slutet i denna lag eller bolagsord- ningen upptagna föreskrifter om sär- skild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väc- kande av klandertalan utgått utan att talan väckts.
anmärkt brist skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök— ningen och har sökanden haft till- fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt fö— reläggande.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i fö- reskriven ordning eller ej stå i över- ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsord- ningen eller grunderna eller vara till sin avfattning i något viktigare hän- seende otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om försäkringsinspektionens be- handling av ansökan äga motsvaran- de tillämpning vid behandlingen av anmälan.
Är annan grund till sådan klan- dertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 131 5 1 mom. andra styc- ket eller 229 5 1 mom. andra styc- ket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna före- skrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan väckts.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
305 &.
Beviljas försåkringsaktiebolags re— gistrering, låte försäkringsinspektio— nen i registret införa:
1. dagen för koncessionens bevil- jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;
2. bolagets firma;
3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru- vida verksamheten avser såväl di— rekt försäkring som återförsäkring;
4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
Beviljas försäkringsaktiebolags re- gistrering, låte försäkringsinspektio- nen i registret införa:
1. dagen för koncessionens bevil- jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;
2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsord— ningen;
3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru— vida verksamheten avser såväl di- rekt försäkriug som återförsäkring ;
4. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för- säkring koncessionsområdet för så- dan försäkring;
5. det belopp ______ hans fullständiga nanm och hemvist. Innehåller bolagsordningen —————— kunna utgivas. Bolaget skall ______ till bolaget.
306 &.
Beviljas ömsesidigt försäkrings- bolags registrering, låte försäkrings- inspektionen i registret införa:
1. dagen för koncessionens bevil— jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;
2. bolagets firma;
3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring ;
4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk— samhet;
Beviljas ömsesidigt försäkrings- bolags registrering, låte försäkrings— inspektionen i registret införa:
1. dagen för koncessionens bevil— jande och dagen för beslutet om bo- lagets bildande;
2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsord- ningen;
3. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;
4. verksamhetens geografiska om- fattning och i fråga om direkt för- säkring koncessionsområdet för så— dan försäkring;
5. beloppet av ______ hans fullständiga nanm och hemvist. Innehåller bolagsordningen ————— i registret. Bolaget skall ——————— till bolaget.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse )
307 &.
Göres, efter det försäkringsbolag registrerats, anmälan om förhållan- de, som enligt denna lag skall an- mälas för registrering, skall, där re- gistrering beviljas, vad sålunda an— mälts anmärkas i registret. Avser an- mälan ändring av försäkringsbolags firma, skall ny, fullständig inskriv- ning rörande bolaget göras iregistret.
Sker registrering ______ Har handling ________
308
2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse om minimiteckning, re- gistreringsanmälan enligt 56 & icke gjorts inom föreskriven tid, skall försäkringsinspektionen till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom laga- kraftägande beslut registrering väg- rats, skall inspektionen förklara ök- ningsbeslutet förfallet samt därom ofördröjligen med posten översända underrättelse till bolaget. Sedan be- slutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på grund av förklaringen den tidi— gare anteckningen om ökningsbeslu— tets registrering avföres ur registret.
312
Företer försäkringsbolags registre- rade firma likhet med en i handels- register, föreningsregister, aktiebo- lagsregistret, bankregistret, spar- banksregister eller försäkringsregist-
Göres, efter det försäkringsbolag registrerats, anmälan om förhållan- de, som enligt denna lag skall an— mälas för registrering, skall, där re— gistrering beviljas, vad sålunda an— mälts anmärkas i registret.
—— —— —— till bolaget.
— rum återställas.
5.
2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse om minimiteckning, re- gistreringsanmälan enligt 56 & icke gjorts inom föreskriven tid, skall försäkringsinspektionen till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom laga— kraftägande beslut anmälan avskri- vits eller registrering vägrats, skall inspektionen förklara ökningsbeslu— tet förfallet samt därom ofördröjli- gen med posten översända underrät- telse till bolaget. Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på grund av förklaringen den tidigare anteck-
ningen om ökningsbeslutets regi— strering avföres ur registret.
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
(Nuvarande lydelse)
ret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämn- da firma förfång, äge han hos dom- stol föra talan om förbud för bolaget att efter viss tid använda förstnämn- da firma samt om skadestånd.
Menar någon eljest, att en i för- säkringsregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävan- de samt om skadestånd föras vid domstol.
313
Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord in— skrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom in- skrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part i registret an- tecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur re- gistret.
Varder, sedan i registret gjorts an— teckning rörande beslut om avträ— dande av försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad i första styc— ket stadgas.
71 (Föreslagen lydelse)
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i för- säkringsregistret verkställd inskriv— ning länder honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid dom- stol.
Om avförande av firma ur regist- ret och om ändring av registrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil— tigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig— ger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare an— teckningen avföres ur registret. Dom som nu sagts skall i avskrift tillstäl- las försäkringsinspektionen genom domstolens försorg.
Varder, sedan i registret gjorts an- teckning rörande beslut om avträ- dande av försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas.
(Nuvarande lydelse)
Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall, som i första stycket sägs, Iagakraftbevis.
(Föreslagen lydelse)
314 5.
Vad i —————————— allmänna tidningarna. Där i annat fall än i 313 5 andra stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum ef- ter vad ovan sägs.
En samling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand beford- ras till trycket samt förses med re- gister. I den mån nyssnämnda sam- ling tryckes skall den översändas till varje domstol, länsstyrelse och över- exekutor.
Anmälningar och ——————
315
Närmare föreskrifter om försäk- ringsregistrets förande och de i 314 & stadgade kungörelserna samt om tid och sätt för utgivande av den inämn- da paragraf omförmälda samlingen och dess översändande till vissa myn- digheter meddelas av Konungen.
317
Företer den, som inför domstol, länsstyrelse eller överexekutor före- träder försäkringsbolag, bevis utvi— sande, att han den dag beviset utfär- dades enligt försäkringsregistret var behörig att företräda bolaget, och är beviset ej äldre än ett år, åligger det myndigheten att ur den i 314 5 om— förmälda tryckta samlingen inhämta upplysning, huruvida förändring be-
Där i annat fall än i 313 & tredje stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum ef- ter vad ovan sägs.
-— — — till försäkringsregistret.
5.
Närmare föreskrifter om försäk- ringsregistrets förande och de i 314 & stadgade kungörelserna meddelas av Konungen.
&.
Finnes enligt Konungens förord- nande tryckt samling av anmälning- ar till försäkringsregistret, skall i fråga om behörighet att inför dom- stol, länsstyrelse eller överexekutor företräda bolaget vad samlingen, i den mån den kommit myndigheten till handa, innehåller äga vitsord för myndigheten, där ej annat förhål- lande visas vara för handen.
(Nuvarande lydelse)
träffande behörigheten ägt rum. Vad i sådant avseende nyssnämnda sam- ling, i den mån den kommit myndig- heten till handa, utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej an- nat förhållande visas vara för han- den.
(Föreslagen lydelse)
318 5. Över beslut ————————— är stadgad. Den, som icke åtnöjes med för- säkringsinspektionens beslut, varige- nom registrering vägrats, må sist in0m två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen.
Över beslut ________
Den, som icke åtnöjes med för- säkringsinspektionens beslut, varige- nom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller registre- ring vägrats, må sist inom två må- nader från beslutets dag däröver an— föra besvär hos Konungen. — stycket stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, dels att 2 5 lagen den 31 mars 1955 om bank- rörelse1 skall upphöra att gälla dels ock att 4 5 1 och 2 mom., 5, 6, 13, 86, 135 och 155 55, 164 5 1 och 2 mom., 165, 170—172, 175 och 182 åå sagda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )
25.
Ej må annan än riksbanken, bank- aktiebolag, postbanken, sparbank och Sveriges allmänna hypoteksbank isin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelsen använda ordet bank. Beträffande användningen av ordet bank i registrerad understöds- förenings firma är särskilt stadgat.
4 5. 1 mom. De som ————————— Konungens stadfästelse.
Stiftarna skola _______ Den som _________
Konungen prövar bolagsordning— cns överensstämmelse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erford— ras.
Finnes den—________._ 2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning skall ock
1 Senaste lydelse av 2 5 se SFS 1960: 269.
— — minst tio. vara stiftare.
Konungen prövar bolagsordning— ens överensstämmelse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erford- ras. Frågan huruvida bolagets firma överensstämmer med lag skall dock icke prövas i ärendet om stadfästelse av bolagsordningen.
— löpande räkenskapsår.
Å beslut om sådan ändring av stadfäst bolagsordning som icke av-
(Nuvarande lydelse)
sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsyns- myndigheten att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändringsbe— slut.
(Föreslagen lydelse) ser bolagets firma skall ock sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndighe- ten att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändringsbeslut.
55.
Bolagsordning för bankaktiebolag skall angiva: 1. bolagets firma;
Bolagsordning för bankaktiebolag skall angiva: 1. bolagets firma;
2. de rörelsegrenar bolaget må 2. de rörelsegrenar bolaget må utöva; utöva och verksamhetens geografis— ka omfattning; 3. aktiekapitalet eller ————————— vara vidtagna.
Skall bolagets firma registreras i översättning skall översättningen an— givas i bolagsordningen.
Antalet styrelseledamöter ————————— antalet angives. 6 5.
Bankaktiebolags firma —— _ —— ——
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning re- gistrerad, ännu bestående banks fir- ma, så ock från benämning & ut- ländsk bankinrättning, som är all- mänt känd här i riket.
_____ ordet bank.
För registrering av bankaktiebo- lags firma skall i Övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.
13 5. Har ej —————————— vidare bindande. Detsamma skall gälla, där ansö- kan om bolagets registrering icke gjorts inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägan- de beslut ansökan om bolagets re— gistrering blivit avslagen.
Detsamma skall gälla, där ansö- kan 0111 bolagets registrering icke gjorts inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägan- de beslut ansökan om bolagets re— gistrering blivit avskriven eller av— slagen.
86 %.
Skriftlig handling, som utfärdas för bankaktiebolag, bör underteck- nas med bolagets firma, och skola
Skriftlig handling, som utfärdas för bankaktiebolag, bör underteck- nas med bolagets firma. Om hur
(Nuvarande lydelse)
de, som teckna firman, därvid un- derskriva sina namn.
Har styrelsen _______
(Föreslagen lydelse)
firmateckning skall verkställas är stadgat ifirmalagen.
— — mot undertecknarna.
135 &.
Under likvidation skall bankaktie- bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 86 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om underteck- nande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande tillämp- ning under bolagets likvidation.
Vad i 86 5 första stycket finnes föreskrivet i fråga om undertecknan— de av handling, som utfärdas för bankaktiebolaget, skall äga motsva- rande tillämpning under bolagets likvidation.
Har av —— _ —— —— — — —— — — mot undertecknarna.
155 5.
Har, sedan oktroj beviljats för bankaktiebolag, icke inom föreskri- ven tid hållits konstituerande stäm— ma, ankommer det på Konungen att efter anmälan av tillsynsmyndighe- ten förklara oktrojen förverkad. Detsamma gäller, där ansökan om bolags registrering icke göres inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägaude beslut ansö- kan om bolags registrering blivit av- slagen.
Har, sedan oktroj beviljats för bankaktiebolag, icke inom föreskri- ven tid hållits konstituerande stäm- ma, ankommer det på Konungen att efter anmälan av tillsynsmyndighe— ten förklara oktrojen förverkad. Detsamma gäller, där ansökan om bolags registrering icke göres inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägande beslut ansö— kan om bolags registrering blivit av- skriven eller avslagen.
164 g.
1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av bankaktiebolag eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadga- de, eller prövas beslut om bildande av bankbolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i
1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av bankaktiebolag eller i fråga Om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadga— de, eller prövas beslut om bildande av bankbolag icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av föreskrifterna i
(Nuvarande lydelse)
denna lag eller annan lag eller för- fattning, skall registrering vägras.
? mom. Hava vid anmälan för re— gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits dc föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el— ler ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hän- seende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bo- lagsstämmobeslut, som avses i 115 5 1 mom. andra stycket, än att vid be- slutet i denna lag eller bolagsord— ningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteli- gen iakttagits, är det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väc-
(Föreslagen lydelse)
denna lag eller annan lag eller för— fattning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande el- ler vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft till— fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt fö- reläggande.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el- ler ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hän— seende otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om registreringsmyndighetens be- handling av ansökan äga motsvaran- de tillämpning vid behandlingen av anmälan.
Är annan grund till sådan klan- dertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 115 5 1 mom. andra styc-
(Nuvarande lydelse)
kande av klandertalan utgått utan att talan väckts.
165
Beviljas bankaktiebolag registre- ring, skall registreringsmyndigheten låta i registret införa:
1. dagen för oktrojbeslutet och för beslutet om bolagets bildande;
2. bolagets firma;
3. de rörelsegrenar bolaget må ut— öva;
4. det belopp ________ Innehåller bolagsordningen —— —- —
(Föreslagen lydelse)
ket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna fö- reskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, är det ej hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan väckts.
&.
Beviljas bankaktiebolag registre- ring, skall registreringsmyndigheten låta i registret införa:
1. dagen för oktrojbeslutet och för beslutet om bolagets bildande;
2. bolagets firma och översättning därav som angivits i bolagsordning- en;
3. de rörelsegrenar bolaget må ut- öva och verksamhetens geografiska omfattning;
—— av styrelsen. —————— kunna utgivas.
170 &.
Företer bankaktiebolags registre- rade firma likhet med en ihandels- register, föreningsregister, aktiebo- lagsregistret, försäkringsregistret el- ler bankregistret tidigare införd fir- ma, och lider därigenom innehava- ren av sistnämnda firma förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för bolaget att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.
Menar någon eljest, att en i bank- registret verkställd inskrivning län— der honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i bank- registret verkställd inskrivning län- der honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
171 5.
Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord in- skrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom in- skrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part i registret an- tecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur re- gistret.
Har, sedan i registret gjorts an— teckning rörande beslut om avträ- dande av bankaktiebolags egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras an- teckning enligt vad som stadgas i första stycket.
Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis.
Om avförande av firma ur re— gistret och om ändring av registre- ring, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firmalagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogil- tigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej förelig- ger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare an— teckningen avföres ur registret. Dom som nu sagts skall i avskrift tillstäl- las registreringsmyndigheten genom domstolens försorg.
Har, sedan i registret gjorts an- teckning rörande beslut om avträ- dande av bankaktiebolags egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i re- gistret göras anteckning enligt vad som stadgas i andra stycket.
172 5. Vad i ————————— allmänna tidningarna.
Där i annat fall än som avses i 171 å andra stycket i registret an— tecknas, att tidigare anteckning av— föres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.
Där i annat fall än som avses i 171 & tredje stycket i registret an— tecknas, att tidigare anteckning av- föres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
175 &.
Över beslut —————————
Den som icke åtnöjes med re- gistreringsmyndighetens beslut, var- igenom registrering vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen.
Över beslut ________
—— annorlunda förordnar.
Den som icke åtnöjes med re- gistreringsmyndighetens beslut, var- igenom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller re- gistrering vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen. —— stycket stadgas.
182 &.
Driver någon _— __ __ _ __ _ _
Den som bryter mot bestämmelsen i 2 5 straffes med dagsböter.
-— -—— eller fängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket
Härigenom förordnas, att 8—10, 14, 15 och 17 55 lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
85.
Det utländska företagets verksam- het genom filial här i riket skall be— drivas under firma, som upptager företagets nanm med tillägg av or- det filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall tydligt skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret eller re- gister som avses i 15 å införda, ännu bestående firmor.
Firman skall ________
9
Innan filialen börjar sin verksam— het, skall den anmälas för registre- ring hos registreringsmyndighet som i 15 & sägs. Bestämmelser om vad anmälan skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid an- mälningen, meddelas av Konungen. Sker ändring i förhållande, som ti— digare anmälts för registrering, skall anmälan härom ofördröjligen göras.
Det utländska företagets verksam— het genom filial här i riket skall be- drivas under firma, som upptager företagets nanm med tillägg av or- det filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall skilja sig från annan förut i filialregistret införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande slag. För re- gistrering av firma för filial skall i övrigt gälla vad därom stadgas i fir- malagen.
— med annan.
&.
Innan filialen börjar sin verksam- het, skall den anmälas för registrering hos registreringsmyndighet som i tredje stycket sägs. Bestämmelser om vad anmälan skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid anmälningen, meddelas av Konung— en. Sker ändring i förhållande, som tidigare anmälts för registrering, skall anmälan härom ofördröjligen göras.
Det åligger —————— första stycket sägs.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Registreringsmyndighet för filia- ler skall vara patent- och registre- ringsverket.
10 &.
Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fogas vid anmälningen, icke iaktta— gits stadgade föreskrifter eller prö- vas eljest hinder mot regn'strering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan lag eller författning, skall registrering vägras.
Vägras registrering, skall registre- ringsmyndigheten ofördröjligen till det utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skälen därför. Är företaget missnöjt med beslutet, må företaget hos Konungen föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.
Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fogas vid anmälningen, icke iaktta— gits stadgade föreskrifter eller prö- vas eljest hinder mot registrering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan lag eller författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom fö— relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall anmälningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande. Vägras registrering, skall registre- ringsmyndigheten ofördröjligen till det utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skälen därför.
Är företaget missnöjt med beslut varigenom anmälan för registrering avskrivits eller registrering vägrats, må företaget föra talan genom be- svär hos patent- och registrerings- verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets dag. Mot be- slut på besvärsavdelningen må ta- lan föras genom besvär hos Konung- en inom tid som nyss sagts.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
14 g.
Avföres filialen ————————— i riket.
I fråga om beslut att avföra filial ur registret samt beslut om anstånd med avförandet skall vad i 10 5 and- ra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
I fråga om beslut att avföra filial ur registret samt beslut om anstånd med avförandet skall vad i 10 5 f jär— de stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
15 å.
Registreringsmyndighet för filia- ler skall vara patent— och registre- ringsverket eller annan myndighet, som Konungen förordnar. Hos myn- digheten skall föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola för registre- ring anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är föreskrivet.
Hos registreringsmyndigheten skall föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i registret el- jest är föreskrivet.
Vad i ————————— allmänna tidningarna.
Närmare bestämmelser — —— —— — —— —— — — — av Konungen.
17 &.
Företer den för filial registrerade firman likhet med en i handelsre- gister, föreningsregister, aktiebolags- registret eller filialregistret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra ta- lan om förbud för det utländska fö— retaget att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skade- stånd.
Menar någon eljest, att en i filial- registret verkställd inskrivning län- der honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i filial- registret verkställd inskrivning län— der honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker
Härigenom förordnas, att 2, 5, 7 och 10 55, 86 5 1 och 2 mom. samt 87—89 och 91 55 lagen den 3 juni 1955 om sparbanker1 skola erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
25.
Ej må annan penninginrättning än sådan, som sägs i 1 5, samt post- sparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten an- vända ordet sparbank, ej heller som beteckning å inlåningsräkning be— gagna ordet sparbanksräkning.
5
Sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet må ej annan beteckning än sparbank användas.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning re- gistrerad, ännu bestående sparbanks firma.
7
Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna lag ävensom med lag och författning i övrigt. Stadfästelse skall likaså väg- ras, där reglementsbestämmelse utan att strida mot lag eller annan för- fattning framstår som uppenbart olämplig.
Ej må annan penninginrättning än sådan, som sägs i 1 å, samt post— sparbanken som beteckning å inlå- ningsräkning begagna ordet spar— banksräkning.
Sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank.
För registrering av sparbanks fir- ma skall i övrigt gälla vad därom stadgas i firmalagen.
Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna lag ävensom med lag och författ- ning i övrigt. Stadfästelse skall lika- så vägras, där reglementsbestäm- melse utan att strida mot lag eller annan författning framstår som up— penbart olämplig. Stadfästelse å reg- lementet innebär icke godkännande av sparbankens firma.
1 Senaste lydelse av 87—89 och 91 55 se SFS 1962: 234.
(Nu varande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
10 5.
Har styrelsen _______
Den med vilken avtalet slöts äger frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt vad i 89 5 sägs skall an- ses hava kommit till hans känne- dom, att sparbanken registrerats. Visste han, att sparbanken var ore- gistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom fö- reskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, avslagits av registreringsmyndigheten.
—— — tillkomma honom.
Den med vilken avtalet slöts äger frånträda avtalet, innan det kom— mit eller enligt vad i 89 & sägs skall anses hava kommit till hans känne— dom, att sparbanken registrerats. Visste han, att sparbanken var ore— gistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke gjorts inom fö— reskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid, avskrivits eller avslagits av registreringsmyn- digheten.
Frånträde skall —————————— var oregistrerad. Blir enligt _________ —— från registreringen.
86 g.
1 mom. Hava vid ansökan om re— gistrering av sparbank eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin— nas stadgade för varje särskilt fall, eller möter eljest hinder mot re- gistrering av sparbanken på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall re- gistrering vägras.
1 mom. Hava vid ansökan om re- gistrering av sparbank eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som fin— nas stadgade för varje särskilt fall, eller möter eljest hinder mot regi- strering av sparbanken på grund av föreskrifterna i denna lag eller an- nan lag eller författning, skall sö- kanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rät- telse.
Underlåter sökanden att inom fö- relagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen av— skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansök- ningen och har sökanden haft till-
(Nuvarande lydelse)
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade för varje särskilt fall, eller prövas beslut, som anmäles för registre- ring, icke hava tillkommit i före- skriven ordning eller ej stå i över- ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot reglemen- tet eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot beslut av huvud- männen, vilken avses i 62 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet ej rätteligen iakttagits i denna lag eller reglementet-upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet, skall det dock icke utgöra hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klander- talan utgått utan att talan väckts.
(Föreslagen lydelse) fälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät— tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade för varje särskilt fall, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstäm- melse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller för- fattning eller mot reglementet eller vara till sin avfattning i något vik- tigare hänseende otydligt eller vilse- ledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje styckena finnes föreskrivet om registreringsmyndig- hetens behandling av ansökan äga motsvarande tillämpning vid be- handlingen av anmälan.
Är annan grund till sådan klan- dertalan mot beslut av huvudmän— nen, vilken avses i 62 5 1 mom. and- ra stycket, än att vid beslutet ej rät— teligen iakttagits i denna lag eller reglementet upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet, skall det icke utgöra hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klander- talan utgått utan att talan väckts.
87 &.
Företer sparbanks registrerade firma likhet med en i sparbanks- registret eller i handelsregister, för- eningsregister, aktiebolagsregistret, försäkringsregistret eller bankregist-
Om talan om hävande eller änd- ring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.
(Nuvarande lydelse)
ret tidigare införd firma och lider därigenom innehavaren av sistnämn- da firma förfång, äger han hos dom- stol föra talan om förbud för spar- banken att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skade- stånd.
Menar någon eljest, att en i spar- banksregistret verkställd inskriv- ning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävan- de samt om skadestånd föras vid domstol.
(Föreslagen lydelse)
Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i spar- banksregistret verkställd inskrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.
88 5.
Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i sparbanksregist- ret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhål- lande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part antecknas i registret, att på nämnda grund den tidigare anteckningen av- föres ur registret.
Har, sedan i sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av sparbanks egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras an- teckning enligt vad som stadgas i första stycket.
Om avförande av firma ur spar- banksregistret och om ändring av registrering, sedan dom om hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i firma- lagen.
Har i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägan- de dom förklarats, att en i spar- banksregistret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som re- gistrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall antecknas i registret, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur re- gistret. Dom som nu sagts skall i avskrift tillställas registreringsmyn- digheten genom domstolens försorg.
Har, sedan i sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av sparbanks egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i re— gistret göras anteckning enligt vad som stadgas i andra stycket.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
89 5.
Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registrerings- myndighetens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tid- ningarna som ock i tidning, som är allmänt spridd inom den berörda sparbankens verksamhetsområde. Där i annat fall än som avses i 88 5 andra stycket antecknas i registret, att tidigare anteckning avföres ur detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.
Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registrerings- myndighetens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidning- arna som ock i tidning, som är all- mänt spridd inom den berörda spar- bankens verksamhetsområde. Där i annat fall än som avses i 88 & tredje stycket antecknas i registret, att ti— digare anteckning avföres ur det- samma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.
Det som ————————— äga vetskap därom. Innan sådant —————————— ägt vetskap därom. Finnes enligt ————————— för handen.
91 å.
Över beslut ________
Den som icke åtnöjes med regi- streringsmyndighets beslut, varige- nom registrering vägrats, må sist in- om två månader från beslutets
_— förordnar annorlunda.
Den som icke åtnöjes med re- gistreringsmyndighetens beslut, var— igenom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller re—
dag anföra besvär däröver hos gistrering vägrats, må sist inom två Konungen. månader från beslutets dag anföra besvär däröver hos Konungen. Över beslut ————————— andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen
Härigenom förordnas, att 4, 7, 8, 18, 28 och 85 åå lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne- dan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 5. .lordbrukskassas firma — —— —— _ — — förkortningen »ek. för.». Ej må annan än förening som av- ses i denna lag i sin firma eller el- jest vid beteckning av rörelsen an- vända ordet jordbrukskassa eller ut- trycket centralkassa för jordbruks- kredit eller ordet jordbrukskredit- kassa.
_
I
Sedan beslut ————————
Finner länsstyrelsen att stadgarna överensstämma med denna lag samt lag och författning i övrigt ävensom att stadgarna innehålla föreskrifter som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter, skall länsstyrelsen stadfästa stadgarna och godkänna kassan. Stadfästelse skall ock sökas på beslut om ändring i jordbruks— kassas stadgar.
Vad som är stadgat om bifirma för ekonomisk förening skall icke gälla förening som avses i denna lag.
(II)
— — avgiva yttrande.
Finner länsstyrelsen att stadgarna överensstämma med denna lag samt lag och författning i övrigt ävensom att stadgarna innehålla föreskrifter som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter, skall länsstyrelsen stadfästa stadgarna och godkänna kassan. Stadfästelse på stadgarna in- nebär icke godkännande av kassans firma.
Stadfästelse skall ock sökas på beslut om sådan ändring i jord- brukskassas stadgar som icke avser kassans firma.
85.
Registrering av jordbrukskassa såsom ekonomisk förening må ej ske
Registrering av jordbrukskassa såsom ekonomisk förening må ej ske
(Nuvarande lydelse)
med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av ändring i stadgarna med mindre stadfästelse meddelats på ändrings- beslutet.
(Föreslagen lydelse)
med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av annan ändring i stadgarna än så— dan som avser kassans firma med mindre stadfästelse meddelats på ändringsbeslutet.
18 5.
Sedan beslut att bilda centralkassa fattats och stadgar för kassan an- tagits, skall stadfästelse på dessa sö— kas hos Konungen. Konungen prö— var stadgarnas överensstämmelse med denna lag samt lag och författ- ning i övrigt så ock om stadgarna innehålla föreskrifter som göra kas— san ägnad att fullgöra sina uppgif- ter. Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stad- fäster Konungen stadgarna och god- känner kassan.
På beslut om ändring i central- kassas stadgar skall ock sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndighe- ten att i Konungens ställe meddela stadfästelse på ändringsbeslut.
Registrering av centralkassa så- som ekonomisk förening må ej ske med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av ändring i stadgarna med mindre stadfästelse meddelats på ändrings- beslutet.
Sedan beslut att bilda central- kassa fattats och stadgar för kassan antagits, skall stadfästelse på dessa sökas hos Konungen. Konungen prö- var stadgarnas överensstämmelse med denna lag samt lag och författ- ning i övrigt så ock om stadgarna in- nehålla föreskrifter som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter. Frågan om kassans firma överens- stämmer med lag skall dock icke prö— vas av Konungen. Finnes den tilläm— nade rörelsen vara nyttig för det all- männa, stadfäster Konungen stad- garna och godkänner kassan.
På beslut om sådan ändring i centralkassas stadgar som icke av- ser kassans firma skall ock sökas Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndigheten att i Konungens ställe meddela stad- fästelse på ändringsbeslut.
Registrering av centralkassa så- som ekonomisk förening må ej ske med mindre kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stad- gar. Ej heller må registrering ske av annan ändring i stadgarna än sådan som avser kassans firma med mind— re stadfästelse meddelats på änd- ringsbeslutet.
(Nuvarande lydelse)
' (Föreslagen lydelse)
28 5. J ordbrukskasserörelsens riksorganisation — —— — medlem i riksorganisa- tionen. l riksorganisationens — — -— — —— —— på riksorganisationen. Registrering av riksorganisatio- nen såsom ekonomisk förening må ej ske med mindre Konungen med- delat stadfästelse på dess stadgar. Ej heller må registrering ske av änd- ring i stadgarna med mindre stadfäs- telse meddelats på ändringsbeslutet.
85
Med dagsböter straffes 1. den som bryter mot vad i 4 5 andra stycket stadgas;
2. styrelseledamot, vilken —— —— —
Registrering av riksorganisatio- nen såsom ekonomisk förening må ej ske med mindre Konungen med- delat stadfästelse på dess stadgar. För prövningen av stadgarna skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 18 5.
Registrering må ej heller ske av annan ändring i stadgarna än sådan som avser riksorganisationens firma med mindre stadfästelse meddelats på ändringsbeslutet.
5.
Med dagsböter straffes
— —— — hans uppdrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 18 kap. 35 lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 18 kap. 3 5 lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 18 kap. 3 &. För allmän —————————— Konungen firma. Ej må annan än allmän försäk- Om firman gäller i övrigt vad som ringskassa i sin firma eller eljest stadgas i firmalagen. vid beteckning av rörelsen använda ordet »försäkringskassa» tillsam—
mans med ordet »allmän» eller eljest
ifirman intaga något, varigenom kan
givas sken av att firman innehaves av allmän försäkringskassa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 26 april 1963 (nr 76) om kreditaktiebolag
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 26 april 1963 om kreditaktie- bolag skall införas en ny paragraf, betecknad 1 a 5, av nedan angiven lydelse dels ock att 2 5 sagda lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
2
Göres för registrering av kredit- aktiebolag ansökan om godkännan- de av stiftelsehandlingar efter vad i lagen om aktiebolag är stadgat och finner registreringsmyndigheten hin— der icke möta mot godkännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen för- slaget till bolagsordning. Konungen prövar, om förslaget överensstämmer med lag och författning så ock om och i vad män med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bo- lagets rörelse särskilda föreskrifter i bolagsordningen må erfordras. Vid godkännande av förslag till bolags- ordning äger Konungen föreskriva, att bolaget ej utan särskilt medgivan— de av Konungen må driva verksam— heten långre än viss tid.
Vad i —————————
(Föreslagen lydelse) 1 a 5. Vad i lagen om aktiebolag är stad- gat om bifirma skall icke gälla kre— ditaktiebolag.
&.
Göres för registrering av kredit— aktiebolag ansökan om godkännande av stiftelsehandlingar efter vad i la— gen om aktiebolag är stadgat och finner registreringsmyndigheten hin- der icke möta mot godkännande av handlingarna, skall den med eget yttrande underställa Konungen för- slaget till bolagsordning. Konungen prövar, om förslaget överensstämmer med lag och författning så ock om och i vad mån med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bo- lagets rörelse särskilda föreskrifter i bolagsordningen må erfordras. Frå- gan om bolagets firma överensstäm- mer med lag skall dock icke prövas av Konungen. Vid godkännande av förslag till bolagsordning äger Konungen föreskriva, att bolaget ej utan särskilt medgivande av Konung- en må driva verksamheten längre än viss tid. som kreditaktiebolag.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Bolagsordning för kreditaktiebo- Bolagsordning för kreditaktiebo- lag må ej ändras utan Konungens lag må ej utom såvitt angår bola- godkännande. gets firma ändras utan Konungens godkännande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen
Härigenom förordnas, att 3 kap. 12 och 18 55, 7 kap. 61 och 62 55 samt 8 kap. 48 och 49 55 vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 kap. 12 5.
Har till _________ Vid antagande _______
företaget utses. —— — finnes föreskrivet.
När stadgar antagas skola delta- garna i regleringsföretaget bestäm- ma den firma under vilken verksam- heten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets ändamål. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.
13 g.
Stadgar rörande vattenreglerings- företag skola angiva:
företagets benämning och ända- mål under hänvisning till de beträf- fande företagets utförande och del- aktigheten däri meddelade beslut;
Stadgar rörande vattenreglerings- företag skola angiva:
företagets firma och ändamål un- der hänvisning till de beträffande företagets utförande och delaktighe- ten däri meddelade beslut;
den ort —————————— finnas nödigt. Styrelsen skall ————————— till företaget. Ej må ————————— lags föreskrifter. Stadgarna skola ————————— att inträda. Beslutad ändring ————————— ordning fastställd. 7 kap. 61 5.
Har till _________
flera ledamöter. När styrelse utses första gången skola deltagarna i torrläggningsföre-
1 Senaste lydelse, se beträffande 3 kap. 13 5 och 7 kap. 61 5 SFS 1920: 459, 7 kap. 62 5 och 8 kap. 49 & SFS 1952: 235 och 8 kap. 48 & SFS 1941: 614.
(Nuvarande lydelse)
Vilja deltagarna ______
(Föreslagen lydelse)
taget bestämma den firma under vilken verksamheten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets än- damål. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firma- lagen.
— — _— äga tillämpning.
62 5.
Innan anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallnings- havande, må ej i fall, som i 61 5 av— ses, arbete å annans mark verkstäl- las eller ätgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 5 1 mom.
Sker ändring i styrelsens sam- mansättning, skall styrelsen oför- dröjligen göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.
Då anmälan _ _ __ _ _ _ __
Innan anmälan om firma och sty- relseval gjorts hos Konungens be— fallningshavande, må ej i fall, som i 61 5 avses, arbete åt annans mark verkställas eller åtgärd eljest till för- fång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 5 1 mom.
Sker ändring i firman eller styrel- sens sammansättning, skall styrel- sen ofördröjligen göra anmälan där— om hos Konungens befallningsha- vande.
— _ i länskungörelserna.
8 kap. 48 5. Är företag ————————— flera ledamöter.
Vilja deltagarna ______
När styrelse utses första gången skola deltagarna i företaget bestäm— ma den firma under vilken verksam- heten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets ändamål. Om fir— man skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.
— _ —— äga tillämpning.
49 5.
Innan anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallnings- havande, må ej i fall, som i 48 5 av-
a
ses, arbete a annans mark verkstäl—
Innan anmälan om firma och sty- relseval gj orts hos Konungens befall— ningshavande, må ej i fall, som i 48 5
o
avses, arbete a annans mark verki
(Nuvarande lydelse)
las eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd gi- vits med stöd av 11 kap. 66 g 1 mom., och ej heller för det fall, att sysslo- man enligt vad nedan i 53 & sägs för- ordnats för handhavande av företa- gets angelägenheter.
Sker ändring i styrelsens samman- sättning, skall styrelsen ofördröjli- gen göra anmälan därom hos Konungens hefallningshavande.
(Föreslagen lydelse)
ställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 g 1 mom., och ej heller för det fall, att syssloman enligt vad nedan i 53 5 sägs förordnats för handhavande av företagets angelägenheter.
Sker ändring i firman eller sty- relsens sammansättning, skall sty— relsen ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens befallnings- havande.
Då anmälan ————————— i länskungörelserna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled
Härigenom förordnas, dels att 34 5 lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled och rubriken närmast före denna paragraf skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 34 a 5, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Om reglemente Om reglemente och firma 34 5. För flottningsförening ————————— förslag fastställer. Flottningsförenings reglemente Flottningsförenings reglemente skall angiva: skall angiva: 1. föreningens benämning; 1. föreningens firma; 2. den eller ————————— vara förlorad. Ej må ————————— lags föreskrifter. 34 a &.
Firma för flottningsförening skall uttrycka ändamålet med förening- ens verksamhet. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 41 och 42 %% lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred
Härigenom förordnas, att 41 och 42 55 lagen den 2 juni 1933 om ägofred skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
41 5. Har i ————————— flera ledamöter.
Vilja sakägarna ______
När styrelse utses första gången skola sakägarna bestämma den fir- ma under vilken verksamheten skall bedrivas. Firman skall uttrycka sam- fällighetens ändamål. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stad- gat i firmalagen.
_ _ _ av länsstyrelsen.
42 5.
Anmälan om val av styrelse skall göras hos länsstyrelsen inom tid, som i laga ordning bestämts. För— summas det, äge länsstyrelsen på yr— kande av någon, vars rätt kan vara beroende därav, att styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verk- ställt val förordnandet återkallas, handhava samfällighetens angelägen- heter och företräda sakägarna på sätt om styrelse är stadgat. Sysslo- man åtnjnte av sakägarna arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.
Sker ändring i styrelsens sam- mansättning, skall styrelsen oför—
Anmälan om firma och om val av styrelse skall göras hos länsstyrel- sen inom tid, som i laga ordning be— stämts. Försummas anmälan, äger länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen an- mälan om verkställt val förordnan- det återkallas, handhava samfällig— hetens angelägenheter och företräda sakägarna på sätt om styrelse är stadgat. Syssloman åtnjute av sak— ägarna arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.
Sker ändring i firman eller styrel— sens sammansättning, skall styrel-
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) dröjligen göra anmälan därom till sen ofördröjligen göra anmälan där- länsstyrelsen. om till länsstyrelsen.
Om anmälan ————————— i länskungörelserna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till Lag angående ändring i lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar
Härigenom förordnas, dels att 51 och 88 55 lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 51 a 5, av ne-
dan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
51 g.
Stadgar för vägsamfällighet skola angiva:
samfällighetens benämning, som skall innehålla ordet vägsamfällig— het och däri ordet förening ej må ingå;
Stadgar för vägsamfällighet skola angiva: samfällighetens firma;
samfällighetens ändamål —————— finnas nödigt. Ej må ————————— kan inträda. Stadgarna skola —————— länsstyrelsen fastställd. 51 a &.
Firma för vägsamfällighet skall innehålla ordet vägsamfällighet. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen.
88 &.
För vägförening _ _ _ _ _ __
Stadgarna skola angiva förening— ens benämning, som skall innehålla ordet vägförening, föreningens än- damål under hänvisning till de be- träffande föreningen meddelade be- slut, den ort, där styrelsen skall hava sitt säte, huru styrelsen skall sam- mansättas och grunderna för dess beslutförhet, huru revision av sty-
1 Senaste lydelse av 88 å se SFS 1954: 197.
— —— — å sammanträde.
Stadgarna skola angiva förening- ens firma, föreningens ändamål un- der hänvisning till de beträffande föreningen meddelade beslut, den ort, där styrelsen skall hava sitt säte, huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutför- het, huru revision av styrelsens för- valtning skall ske, tiden för räken—
(Nuvarande lydelse)
relsens förvaltning skall ske, tiden för räkenskapsavslutning, huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall hållas, sätt och tid för kallelse till sammanträde och sättet för and- ra meddelandens överbringande till delägarna ävensom vad i övrigt kan finnas nödigt.
(Föreslagen lydelse)
skapsavslutning, huru ofta ordina— rie föreningssammanträde skall hål- las, sätt och tid för kallelse till sam- manträde och sättet för andra med- delandens överbringande till del- ägarna ävensom vad i övrigt kan finnas nödigt.
Ej må —————————— kan inträda. Stadgarna och ————————— av länsstyrelsen.
Föreningens styrelse _____
Föreningens firma skall innehålla ordet vägförening. Om firman skall i övrigt gälla vad som är stadgat i firmalagen. av föreningen.
Där vid ————————— i styrelsen. Å föreningssammanträde —————— i väghållningsskyldigheten. Beträffande styrelse _____ _ sitt uppdrag.
Menar medlem _— _ _ -— —— — mot föreningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 4 & lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden
Härigenom förordnas, att 4 5 lagen den 5 maj 1960 om fiskevårdsområ— den skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
45.
Beslut om ________
Stadgarna skola angiva det fiske och det vattenområde som avses samt grunderna för fiskets utövande och fiskevårdsområdets förvaltning. Ej må föreskrivas att fiske skall nyttjas av delägarna i bolag.
— för området.
Stadgarna skola angiva den firma under vilken verksamheten skall be- drivas, det fiske och det vattenom- råde som avses samt grunderna för fiskets utövande och fiskevårdsom- rådets förvaltning. Ej må föreskrivas att fiske skall nyttjas av delägarna i bolag.
Firman skall innehålla ordet fiske- vårdsområde. Om firman skall i öv- rigt gälla vad som är stadgat i firma- lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 22 5 lagen den j16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar
Härigenom förordnas, att 22 5 lagen den 16 december 1966 om vissa ge- mensamhetsanläggningar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
22 å. Samfällighet förvaltas ————————— gemensamt bestämma. När fastighetsägare begär det, sko- la fastighetsägarna genom beslut på sådan samfällighetsstämma som an- ges nedan utse styrelse för handha- vande av samfällighetens angelägen- heter samt antaga firma, under vil- ken verksamheten skall bedrivas, ävensom bestämma den ort där sty- relsen skall ha sitt säte. Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamö- ter. Firman skall uttrycka samfäl- lighetens ändamål och vara lämplig i övrigt samt tydligt skilja sig från andra förut anmälda eller registre- rade firmor. Styrelsens säte skall för- läggas till ort inom det län där fas- tigheterna eller huvuddelen av dem är belägen. Beslutet skall anmälas till länsstyrelsen i det län där sam- fällighetens styrelse skall ha sitt säte. Vid anmälan skall fogas styrkt av- skrift av det stämmoprotokoll som upptager beslutet samt av anlägg- ningsbeslutet jämte bevis, att detta vunnit laga kraft eller ändå skall lända till efterrättelse. När anmälan behörigen skett, kan samfälligheten
När fastighetsägare begär det, sko- la fastighetsägarna genom beslut på sådan samfällighetsstämma som an— ges nedan utse styrelse för handha— vande av samfällighetens angelägen- heter samt antaga firma, under vil- ken verksamheten skall bedrivas, ävensom bestämma den ort där sty- relsen skall ha sitt säte. Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamö- ter. Firman skall uttrycka samfäl- lighetens ändamål. Om firman gäl- ler i övrigt vad som är stadgat i fir- malagen. Styrelsens säte skall för- läggas till ort inom det län där fas- tigheterna eller huvuddelen av dem är belägen. Beslutet skall anmälas till länsstyrelsen i det län där sam— fällighetens styrelse skall ha sitt säte. Vid anmälan skall fogas styrkt av- skrift av det stämmoprotokoll som upptager beslutet samt av anlägg— ningsbeslutet jämte bevis, att detta vunnit laga kraft eller ändå skall län- da till efterrättelse. När anmälan be- hörigen skett, kan samfälligheten för— värva rättigheter och ikläda sig skyl-
(Nuvarande lydelse)
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Endast styrelsen äger därefter företräda samfälligheten i förhållande till tredje man. Beträf- fande samfälligheten gälla i övrigt bestämmelserna i 23—34 55.
(Föreslagen lydelse) digheter. Endast styrelsen äger där— efter företräda samfälligheten i för- hållande till tredje man. Beträffan- de samfälligheten gälla i övrigt be- stämmelserna i 23—34 55.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
MOTIV
Inledande översikt
Bruket av firma har ursprungligen, både hos oss och i andra länder, vuxit fram såsom en handelsrättslig sedvänja, till vilken lagstiftningen först senare knutit an men efter hand mer och mer reglerat.
Man är ense om1 att firma i egenskap av särskilt handelsrättsligt nanm —— i likhet med så många andra handelsrättsliga skapelser —— tidigast vunnit insteg i Italien i de under sen-medeltiden uppblomstrande norditalienska handelsstäderna. Firmas uppkomst är därigenom av långt senare datum än varumärkets,2 signum mercatorum, och dess första framträdande helt fri- stående i förhållande till detta kännetecken. I de norditalienska städerna ut- vecklade sig tidigt ett särskilt köpmannastånd, status mercatorum, och där— inom en speciell handelsrättslig sammanslutning, ett i förhållande till det romerska societas civilis självständigt handelsbolag, societas mercatorum, som i motsats till det förra även hade en sida som vette utåt, gentemot tred— jeman. Bolaget innefattade sålunda icke blott ett inre obligatoriskt förhål- lande mellan deltagarna, utan jämsides härmed även en fullmakt för en eller flera av dessa att på allas vägnar avtala med utanförstående. Om en socius kontraherade i denna sin egenskap blev sålunda även övriga bolags- män omedelbart berättigade och förpliktade. Ej minst för tredje man blev det då av vikt att kunna veta, huruvida en bolagsman uppträdde i den ena eller andra egenskapen. Klarhet härom sökte man vinna genom att skapa ett särskilt namn för handelsbolaget, en titulus societatis. Detta fick sin största betydelse, då skriftliga avtal träffades. I stället för att tidigare samt— liga bolagsmän måst underteckna (firmare) avtalet, kunde därigenom en av dem göra detta å allas vägnar med användande av företagets eget namn (firma, ratio, ragione sociale).
Firma var sålunda ursprungligen handelsbolagets särskilda namn och ända in på 1800-talet ansågs firma vara något för handelsbolaget speciellt. För den enskilde köpmannen fanns då ännu icke något behov att framträda på annat sätt än under sitt personliga nanm, d. v. s. släktnamnet, med eller utan tillägg av förnamn. Först med den under 1800-talet så småningom hård-
' Se med avseende på det följande särskilt Haab, Beitrag zur Geschichte und Dogmatik der Han- delsfirma (1888), s. 6 ff.; Erlanger, Uber Ursprung und Wesen der Firma (1892), s. 1 ff.; 1884 års betänkande s. 3 ff.; NJA II 1887, nr 3 samt Eberstein, Namn och firma, s. 65 ff.
2 Se härom Vmbet. s. 29 ff.
nande konkurrensen inträdde i detta avseende en ändring med ökade ford— ringar på särskilt namn och effektivare namnskydd för den enskilde nä- ringsidkaren. Jämsides härmed inträdde ett behov av firma även för vissa sammanslutningar som framträdde i annan form än som handelsbolag.
Sedvänja och lagstiftning i vårt land återspegla hos oss samma allmänna utvecklingsgång, som nu skildrats. Våra första bestämmelser om firma gåvos genom förordningen den 28 juni 1798 angående vad bolag iakttaga böra, som under så kallad firma, eller särskild antagen handteckning, vilja handels— och fabriksrörelse idka. Sådana bolag innefattade enligt 15 kap. 1 & handels- balken dem »som driva handel samman» — varunder praktiskt sett inbe— greps all i större skala driven näringsverksamhet — och delägarna hade enligt 15 kap. 2 5 att svara en för alla och alla för en för den handel som för bolaget slutits. I 1798 års förordning konstateras till en början »huru- ledes det bruk, vilket i andra länder från äldre tider varit övligt att vid handels idkande i bolag nyttja dels redan avlidna personers namn, och dels en så kallad firma eller antagen särskild handteckning, som icke egent- ligen utmärker de personer, vilka i bolaget taga del, även i vårt rike börjat mer och mer efterföljas och vidtagas». Kungl. Maj:t fann betänkligt »ett sådant allmänt handelsbruk för våra trogna undersåtar upphäva eller för- bj nda», men då bestämmelser i ämnet saknades, kunde osäkerhet och oreda uppstå därigenom att de rätta personerna i bolaget icke vore kända. För- denskull förordnades, »att vart och ett enskilt bolag, det vare sig i handels- eller fabriksrörelse, som antingen består av flera eller andra i livet varande personer, än de, vilka i bolagets antagna firma, eller handteckning, tydligen namngivna äro, eller vill nyttja redan avlidna personers namn och hand- teckning» skulle — vid äventyr av bötesansvar _ inom viss tid göra anmä— Ian härom hos magistraten i staden och häradsrätten på landet, och denna anmälan skulle intagas i rättens inteckningsprotokoll. Någon ytterligare registrering av de anmälda firmorna utöver nu angivna publicering före- skrevs icke, de egentliga handelsregistren tillkommo först under 1800-talets senare hälft.
Enligt 1798 års förordning utgjorde sålunda ännu icke varje namn på handelsbolaget firma — exempelvis icke det fall, att handelsbolagets namn upptog samtliga bolagsmän —— utan detta steg togs först under 1800-talet, liksom det först var då som även vissa andra juridiska personers namn bör- jade kallas firma. Terminologien var dock länge vacklande. Så talar vår första förordning om aktiebolag den 6 oktober 1848 — liksom lagen angå- ende bankaktiebolag den 19 november 1886 —— i 2 5 blott om »den benäm- ning» varunder bolaget driver sin rörelse. I lagstiftningen kom en utvidg— ning av firmabegreppet till uttryck först genom den författning som avlöste 1798 års förordning, den nuvarande lagen angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 (FmL).
Ursprungligen voro firmasubjekten enligt FmL enskild näringsidkare, han-
delsbolag, aktiebolag och »annat med särskild styrelse försett bolag» (8 5). Sistnämnda uttryck förutsattes innefatta alla bolagsformer utom handelsbo- lag och aktiebolag, men var på grund av bolagslagstiftningens outvecklade läge oklart. Från skyldighet att anmäla firma, för vars försummande bötes- påföljd var stadgad — fast den aldrig synes ha tillämpats _ gjordes undan- tag för fartygsredare och rederier, som ej äro aktiebolag, och enskilda ban- ker med rätt att utgiva egna sedlar. Dessa betraktades i princip som firma— subjekt men omfattades icke av den nya registreringsskyldigheten på den grund att tillräcklig publicitet redan ansågs vunnen och borde ges i annan ordning. Övriga firmasubjekt skulle registreras i handelsregister, som före- skrevs skola föras för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad hos magistraten eller, där sådan ej fanns, hos vederbörande stadsstyrelse, och för landsbygden hos länsstyrelsen (1 5). Vad i registret införts skulle vederbörligen kungöras (4 5).
Genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning vidtogs med avseende på registreringen den viktiga ändringen att aktiebolagen överflyttades till ett hela riket omfattande centralregister, fört av patentverket, och att de re- gistrerade föreningarna för ekonomisk verksamhet, som nu för första gången blevo föremål för ingående rättslig reglering, uttryckligen gjordes till firmasubjekt och skulle under sin firma intagas i särskilda hos länssty- relserna förda föreningsregister. I handelsregistren skulle enskilda närings- idkare och handelsbolag kvarstå och samtidigt öppnades för de övriga sam- manslutningar, som ej reglerades genom speciallagstiftning och vilka erhöllo benämningen »enkla bolag», möjlighet att under särskild firma intagas i handelsregistret. För både det egentliga handelsbolaget och det i handels- registret införda enkla bolaget var — liksom för aktiebolag och ekonomisk förening — firma förutsättning för rättssubjektivitet, då »namnlösa bolag» icke ansågos kunna tolereras. 1895 års lagstiftning överflyttade de regler som enbart berörde aktiebolags och ekonomisk förenings firma till aktiebolags- och föreningslagarna, men några allmänna bestämmelser om firma, såsom i FmL, exempelvis de som äro uttryck för den viktiga principen om sanning i firma, gåvos icke där. Detta förhållande har medfört en viss tvekan i registreringspraxis, i vilken omfattning FmL:s allmänna stadganden äro analogt tillämpliga även på dessa firmor.
Redan FmL tog det betydelsefulla steget att, jämsides med den primära uppgiften att ge namnskydd, i princip göra firma till köpmannens namn. Detta skedde genom att man anknöt till den för det svenska köpmansbegrep- pet grundläggande förordningen om bokföringsplikt, dåvarande 1855 års förordning angående handelsböcker och handelsräkningar, som nu är ersatt av 1929 års bokföringslag.3 Pliktig att anmäla firma blev sålunda envar som ville idka näring med vars utövande följde skyldighet att föra handelsböcker. Utom i fråga om firma gälla strängare regler för köpman med hänsyn till
hans försättande i konkurs (3 och 193 55 konkurslagen) och ansvar i kon- kursen (11 kap. 4 och 5 55 brottsbalken) samt i fråga om handelsköp (4 5 köplagen och därtill anslutna regler) och handelskommission (2 och 4 åå kommissionslagen och därtill anknutna bestämmelser).
1 FmL gjordes ett avsteg från principen om firmapliktens anslutning till bokföringsskyldigheten genom att varje aktiebolag blev firmasubjekt obero- ende av om det drev bokföringspliktig rörelse. Men denna motsättning för- svann genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning, som utvidgade bok- föringsskyldigheten till att gälla alla aktiebolag. Däremot medförde 1895 års lagstiftning en ny liknande diskrepans i fråga om de registrerade för- eningarna för ekonomisk verksamhet, som alla skulle ha firma men vilkas bokföringsplikt blev beroende av rörelsens art. Här uppnåddes likformighet först genom 1951 års föreningslagstiftning, som föreskrev bokföringsplikt för varje förening, som blivit hos länsstyrelse införd i föreningsregister. I fråga om andra näringsdrivande juridiska personer var terminologien alltjämt växlande. En förmedlande övergångsform möter i fråga om ut- tryckssättet i 5 5 första punkten 1948 års lag om sambruksföreningar, som föreskriver, att sådan förenings stadgar skola ange »det namn, under vil- ket föreningen skall driva sin verksamhet (föreningens firma)». Förening av detta slag skall registreras i ett särskilt hos lantbruksstyrelsen fört regis— ter, och föreningen är alltid bokföringsskyldig. 1948 års lag om försäkrings- rörelse gjorde varje där avsett försäkringsföretag till innehavare av firma, som skall intagas i det hos försäkringsinspektionen förda försäkringsregist- ret. Med hän-syn till banklagstiftningen dröjde det till 1955 års lag om spar- banker, innan sparbanks »benämning» omdöptes till firma. Liksom bank- aktiebolagen registreras sparbankerna numera, efter 1962 års lagändring (90 å), centralt hos bankinspektionen. Huruvida stiftelse och ideell förening, om den driver bokföringspliktig näring, är skyldig anmäla sig till handelsregistret och antaga firma, torde få betraktas som en öppen fråga.4 I princip anses firmaplikt och firmarätt täcka varandra. Liksom det blott är den bokföringsskyldige näringsidkaren, på vilken firmaplikt lagts, är det blott han som äger rätt att få firma registrerad. Avsteg från denna regel möter man dock ofta i praxis genom att i handelsregistren intagits även andra enskilda näringsidkare än de bokföringspliktiga. FmL har tillkommit efter tyskt mönster och är samtidigt en produkt av skandinaviskt samarbete, den tredje lagen i ordningen av denna natur, före— gången av de gemensamma växellagarna av 1880 och de i stort likalydande varumärkeslagarna, den svenska och norska av 1884 och den danska av 1890. Härtill anslöt sig nära den finska förordningen om skydd för varu- märke av 1889, som innebar ett nytt steg mot vinnande av nordisk enhet. Initiativet till FmL togs av Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, som
4 Jfr Hessler, Om Stiftelser (1952), s. 520 not 2 och prop. 1951: 34, s. 282.
1877 till regeringen ingav ett av motiv åtföljt förslag till förordning angående handelsregister, firma och prokura, vilket i huvudsak följdes i den nya lag- stiftningen. Omedelbart till grund för denna låg det gemensamma, av dansk- norsk-svenska kommitterade utarbetade förslaget till lag om handelsregister, firma och prokura (1884), med i det väsentliga överensstämmande regler för de tre länderna. Den redan 1887 antagna svenska lagen följdes av en dansk lag den 1 mars 1889 och en norsk den 17 maj 1890. En viktig olikhet mellan den danska lagen och de norska och svenska lagarna var, att enskild näringsidkare, som använde sitt eget namn som firma, icke som i de andra lagarna gjordes anmälningsskyldig enligt den danska lagen. I huvudsaklig anslutning till FmL utfärdades den finska förordningen angående handels- register samt om firma och prokura den 2 maj 1895.
Redan vid tillkomsten av de skandinaviska firmalagarna framhölls att, trots överensstämmelsen dem emellan, där bakom lågo olikheter i privat- rättsligt avseende, som kunde föranleda skilda tolkningar i de olika län-— derna,5 varvid frånvaron av en gemensam högsta instans utgjorde en fara för den uppnådda rättsenhetens fortsatta bevarande. Även den senare lag- stiftningen har medfört, att firmarätten i de resp. länderna kommit att få ett delvis olika innehåll. Särskilt må framhållas de alltjämt gällande be— stämmelserna om »utilbörlig bruk av forretningsnavn» i 1910 års norska, varumärkeslag (& 26) och skiljaktigheterna i lagstiftningen mot illojal kon- kurrens. I det senare hänseendet ha Norge, Finland och Danmark i nära anslutning till 1909 års tyska lag mot illojal konkurrens infört en allmän bestämmelse, s.k. generalklausul, mot illojal konkurrens. Denna ger möj- lighet att förbjuda varje konkurrenshandling som enligt god affärssed är »utilbörlig» (norska lagen & 1) eller strider mot »god sed» (tyska och finska lagarna 5 1) eller mot »redelig Forretningsskikk» (danska lagen & 15). Detta steg har Sverige ännu icke tagit. Men vi ha sedan 1942 en allmän regel —— 9 5 i 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens (IKL) — som kan sägas för känneteckensrättens del, och alltså inom det område som firma tillhör, utgöra ett slags generalklausul mot uppsåtligt framkal- lande av förväxling med annans inarbetade kännetecken. Med hänsyn till bestämmelsens begränsning till kännetecken har den blivit kallad lilla generalklausulen.
Nästan samtidigt med det skandinaviska samarbetet inom varumärkes- och firmarätten togs ett betydelsefullt steg i ett vidsträcktare internationellt sammanhang genom Sveriges anslutning till 1883 års Pariskonvention för skydd av den industriella äganderätten: främst patent, mönster och model- ler, varumärke och firma. Från den 1 juli 1885 är vårt land medlem av den s. k. Parisunionen och samma år anslöt sig Norge, under det Danmark kom
5 Även olikheter de nordiska språken emellan kunna leda till skiljaktighet. Jfr Herlitz, Rechte und Sprachen, i Festskrift till Frede Castberg (1963).
med 1894 och Finland 1921. Pariskonventionen har flera gånger ändratsG men dess enda direkt firmarättsliga stadgande (artikel 8) kvarstår praktiskt taget lika lydande som i den ursprungliga texten: »Firma skall, vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller icke, utan villkor av anmälan eller registrering åtnjuta skydd i samtliga unionsländer» (orden »eller registre- ring» tillades vid konferensen i Haag 1925 men medföra ingen ändring i sak). Detta stadgande har blivit olika tillämpat i skilda konventionsländer och även inom de nordiska länderna. Ett färskt skydd för utländsk firma har hos oss givits genom lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. Då sådana företag fått tillstånd att öppna filial i Sverige, skall firmaanmälan göras till ett av patentverket fört filialregister.
Av ingripande betydelse för firmarättens utveckling har varit dess relation till uarumärkesrätfen. Det samband mellan firma och varumärke, som 1884 års varumärkeslag gav upphov till, kom att medföra ett avsevärt förstärkt och efterhand alltmera utvidgat firmaskydd. Ursprungligen, och särskilt före sekelskiftet, då det bara fanns figurmärken _ ordmärkesskyddet kom först 1897 —— var firma och varumärke relativt skilda kännetecken. Sum- mariskt kan man säga, att firma då var namnet på köpmannen själv och varumärket ett kännetecken för hans vara. Men ett inre samband dem emel- lan fanns redan från början. Genom att firma i sin totalitet är det namn, varunder köpmannen bedriver sin verksamhet, individualiserar den icke bara honom själv utan varje yttring av hans person, som har samband med hans näringsverksamhet. Firmas begagnande som varumärke är därigenom en av firmas olika funktioner. Detta var lagstiftaren fullt på det klara med. Enligt 1884 års varumärkeslag betraktades firma såsom ett »naturligt» varu- kännetecken, och i överensstämmelse härmed föreskrevs i 1 5, att köpman— nen må »jämte det han äger rätt att som varumärke begagna» sin firma, förvärva rätt till särskilt varumärke enligt varumärkeslagen.
Det var sålunda bara i ett avseende, där firma användes såsom varumärke, som den genom varumärkeslagen fick ett förstärkt materiellt skydd. Firma fick då dela varumärkets villkor. Ursprungligen gällde detta blott firmas användande på varan eller dess emballage. Men jämsides med att begreppet varumärkesanvändning väsentligt utvidgades, kom firma automatiskt i åtnjutande av motsvarande skydd. Genom ändring 1930 i 1884 års lag ut- sträcktes detta till firmas användande »å anslag, skylt eller därmed jämförlig anordning eller i annons, cirkulär, prospekt, priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling» (12 5). Den nya varumärkeslagen den 2 decem-
5 En redogörelse för huvuddragen av konventionens innehåll med de ändringar som skett 1 an- slutning till revisionskonferenserna i Washington 1911, i Haag 1925, i London 1934 och i Lissabon 1958, har givits i Vinbet. s. 38 ff. Den då blott förberedda konferensen i Lissabon har sedan dess ägt rum; se härom NlR 1958, s. 155 ff. nästa konferens är avsedd att hållas i Stockholm den 11 juni _ den 14 juli 1967.
ber 1960 (VmL)7 byggde här vidare och tog bland annat det viktiga steget att utsträcka varumärkesskyddet —— och samtidigt det varumärkesrättsliga skyddet för firma — till att avse icke blott kännetecken för varor utan även kännetecken för tjänster, s.k. servicemärken. Därmed kan man säga att begreppen firmaanvändning och varumärkesanvändning i stor utsträckning kommit att täcka varandra.
Emellertid är det påfallande och icke så lätt att förklara, hur styvmoder- ligt lagstiftaren har behandlat firma i övrigt. Medan 1884 års varumärkeslag förlänade varumärkesinnehavaren ensamrätt till märket och gav betryg- gande sanktioner mot obehörig varumärkesanvändning, fanns ingen mot- svarande regel i FmL. Dess primära syfte var vida mer begränsat, nämligen att söka förhindra registrering av förväxlingsbara firmor, alltså att i första hand ge den yttre ordning, inom vilken den av lagstiftaren i stort sett oregle- rade materiella firmarätten hade att utveckla sig.
Även detta begränsade syfte kunde blott ofullkomligt realiseras eftersom —— i olikhet mot vid varumärke — firmaregistreringen var uppdelad på en mängd lokala organ och de olika registreringsmyndigheterna vid prövning- en av anmälda firmors förväxlingsbarhet dels hade att hålla sig allenast till det egna registret och dels skulle taga hänsyn blott till det särskilda område som den administrativa ensamrätten hänförde sig till. Detta område var ursprungligen överlag kommunen, men genom 1895 års lagstiftning utvid- gades det till att för ekonomisk förening avse länet och för aktiebolag hela riket.
Ur materiell firmasynpunkt ännu mer betänkligt var att, om någon obe- hörigen begagnade annans firma, FmL icke gav den berättigade något di— rekt rättsmedel att ingripa. Det blev doktrinens och praxis' uppgift att fylla denna senare lucka. Härvid är anmärkningsvärt att det kom att dröja över 40 år efter FmL:s ikraftträdande, innan en privaträtt till firma —— stödd på förbudstalan —— på 1930-talet blev uttryckligen erkänd i praxis. Att be- hovet av ett egentligt firmaskydd icke tidigare gjort sig gällande med större styrka får i någon mån sin förklaring genom det förut berörda skydd som tillkom firma enligt varumärkeslagen.
Det är av intresse, att den ensamrätt som praxis gav firmainnehavaren icke kunde bli lika vidsträckt som lagstiftaren ursprungligen torde ha avsett. Orsaken härtill var att för bifall till förbudstalan krävdes, att käranden genom svarandens firmaanvändning led förfång, och för detta fordrade man att i det konkreta fallet förelåg åtminstone fara för förväxling firmorna emellan. Detta medförde att begagnande av annans firma kunde förhindra—s endast där de båda firmorna hänförde sig till samma eller liknande bransch8 och helt eller delvis användes inom samma geografiska område. En annan
" Motsvarande danska, norska och finska lagar äro av 1959, 1961 och 1964. ' Jfr varumärkesrättens krav på varuslagslikhet som kommer till uttryck i 6 & VmL (Vmbet. s. 251 ff.).
följd av detta betraktelsesätt blev att ensamrätten till firma i viss omfattning frigjordes från registreringsområdet, i det fara för förväxling å ena sidan kunde för enskild näringsidkare med omfattande rörelse föreligga även utanför registreringskommunen och å andra sidan var för aktiebolag med lokalt begränsad verksamhet utesluten i fråga om de delar av riket, dit denna verksamhet icke sträckte sig.
En vid FmL:s tillkomst särskilt aktuell fråga rörde möjligheten att över- låta firma på ny innehavare. Här är synsättet olika i germansk och romansk rätt. Enligt tysk rätt får den som övertager en bestående affärsrörelse, om företrädaren medger det, även fortsätta firman, med eller utan tillägg, ut- visande att överlåtelse ägt rum.9 Enligt fransk rätt däremot får handels- bolags firma icke innehålla andra namn än bolagsmännens,lo och icke heller enskild näringsidkares firma får överlåtas. Den senare ståndpunkten bärs upp av principen om sanning i firma: denna skall ge uttryck åt det verkliga förhållandet och får därför icke innehålla annat namn än den faktiske inne- havarens. I tysk rätt har man låtit sanningsprincipen vika av hänsyn till det ekonomiska värde, den goodwill, som en firma kan äga och som man icke velat ödelägga.
Båda ståndpunkterna ha haft förespråkare i vårt land. 1798 års förordning betecknade, såsom förut nämnts, firmaöverlåtelse såsom ett handelsbruk, som man fann betänkligt att upphäva samt fördenskull inskränkte sig till att närmare reglera. I stark motsättning häremot står den uppfattning som i början och mitten av 1800—talet kom till uttryck i de förslag till handelsbalk, som avgåvos av lagkommittén 1815 och lagberedningen 1850. Man framhöll här, att allmänheten ofta blivit bedragen genom firmaöverlåtelser och att om man tog hänsyn till den allmänna nyttan och säkerheten ett sådant handels- bruk icke kunde anses gagneligt. Efter franskt mönster upptogo dessa för- slag ett direkt förbud mot att i firma —— som vid denna tid utgjorde namn enbart på handelsbolaget —— intaga andra namn än bolagsmännens. Vid ut- arbetandet av Stockholms handels- och sjöfartsnämnds förslag av 1877 bröto sig de motsatta meningarna mot varandra och det slutliga resultatet blev att FmL kom att ge uttryck åt en kompromiss mellan dem båda.
FmL:s huvudregel är sålunda att enskild näringsidkares och handelsbo- lags firma får överlåtas i samband med rörelsen men måste förses med ett tillägg som visar att överlåtelse ägt rum (12 å). Undantagsvis kan även över- låtelse av oförändrad firma få ske, nämligen dels när det föreligger ett nära personligt förhållande mellan företagets förutvarande och nye inneha- vare (11 5 första stycket avseende makar och arvingar) och dels då de per- soner som fortsätta rörelsen till en del äro desamma som förut (11 å andra stycket: vid inträde i enskild näringsidkares företag eller vid inträde i eller utträde ur handelsbolag).
” Handelsgesetzbuch 5 22. 1" Code de commerce & 21.
Förutsättning för firmaöverlåtelse är alltid att den under firman drivna rörelsen samtidigt övergår (11 och 12 55). Över huvud är en rörelse, påbörjad eller färdigbildad, ett nödvändigt villkor för uppkomsten och fortbeståndet av firmarätt.
Den reglering av firmaöverlåtelse som FmL sökt genomföra har icke kunnat upprätthållas. Överlåtelsereglerna ha kringgåtts och övergång av oförändrad firma har i stor utsträckning kunnat uppnås i praktiken.
För den enskilde näringsidkarens del anknöt FmL, såsom naturligt var, hans firmarätt i första hand till det personliga namnet, släktnamnet. Fir- man skall innehålla näringsidkarens »tillnamn med eller utan förnamn» (9 5). Ensamrätt till släktnamnet har vuxit fram i nära analogi med läget vid firma. Man inskränkte sig på samma sätt här till att i första hand söka på administrativ väg skapa en ordning, med hjälp av vilken en materiell namn- rätt efterhand skulle kunna utbilda sig. Mot FmL svarade 1901 års namn— förordning, som till en början företedde en med FmL jämförlig splittring på ett flertal myndigheter, länsstyrelserna. I olikhet mot vid firmarätten kunde emellertid i namnrättsligt avseende den betydelsefulla reformen ge- nomföras att namnärendena centraliserades. Detta skedde till en början hos Kungl. Maj :t _— först partiellt från och med 1920 och sedan totalt från 1932 — samt därefter från 1947 hos statistiska centralbyrån och slutligen 1962 hos patentverket. Därigenom kunde redan på ett ganska tidigt stadium grunden läggas till en viss enhetlig praxis i namnärendena. Samtidigt möj- liggjorde det'1920 upprättade, praktiskt taget fullständiga, registret över Sveriges samtliga i bruk varande familjenamn," att hänsyn kunde tagas till tidigare vunnen namnrätt.
En pionjär på det namnrättsliga området blev den ensamrätt, som tiller- kändes de adliga namnen redan genom två rättsfall av 1929.12 Samma skäl, som ytterst föranledde erkännande av ensamrätt till adligt namn, gjorde sig så småningom för det allmänna föreställningssättet med lika styrka gällande i fråga om varje egenartat namn, och en motsvarande privaträttslig ensam- rätt till icke adligt egenartat släktnamn antogs enligt den i doktrinen härskande uppfattningen vara för handen.” Uttryckligt erkännande i lag fick rätten till släktnamn först genom namnlagen den 11 oktober 1963 (NL).
Med hänsyn till firmaskyddets uppkomst har en naturlig följd av firmas sedvanerättsliga framväxande varit, att rättigheten ursprungligen ansågs uppkomma i" och med att firman togs i bruk. Där firmaskyddet såsom i Frankrike och England baserats på skadeståndsrättsliga bestämmelser, har det varit naturligt att denna regel kommit att kvarstå såsom den grundläg- gande, låt vara att i England krav ställas på ett visst utsträckt begagnande.
" Numera föreligger den inom patentverket utarbetade förteckningen »Sveriges släktnamn 1965» (SOU 1965: 36).
” NJA 1929 s. 283 och 297 avseende namnen Lindencrona och Bildt. ” Jfr Vmbet. s. 226, som räknar med en sådan rätt, och Förslag till namnlag (SOU 1960: 5) s. 65 f., som uttalar, att meningarna härom varit delade.
Grundsatsen om ibruktagandet såsom rättsgrundande möter redan i vår första 'firmaförfattning av år 1798, och läget ändrades icke, då registrering av firma infördes 1887. Trots skyldigheten att införa firman i handelsregis- ter och fastän registreringen administrativt sett gav företrädesrätt inom registreringsområdet ansågs ibruktagandet — liksom i Danmark och Norge och även i Tyskland, medan Finland anknöt rätten till registreringen — allt- jämt vara grundläggande för rättighetens uppkomst.
Vid sidan härav gavs emellertid efterhand ett självständigt skydd även åt inarbetade kännetecken. För att ett kännetecken skulle anses inarbetat fordrades att det var allmänt känt och använt som någons särskilda känne- tecken. Första gången ett inarbetandeskydd vann insteg i vår lagstiftning var på varumärkesrättens område. 1934 infördes i 1884 års varumärkeslag en bestämmelse enligt vilken varumärke ej fick registreras om det var för- växlingsbart med annans redan inarbetade varukännetecken (4 5 6 mom.). Ett knappt decennium senare togs ett nytt och betydelsefullt steg vidare på samma väg, vilket inbegrep även firma. Så skedde då IKL 1942 erhöll sin redan nämnda 9 få med dess allmänna regel om straff och skadestånd för den som i uppsåt att framkalla förväxling använder annans inarbetade kän- netecken. Detta var av betydelse även såtillvida som skydd gavs icke blott åt de tidigare av lagstiftaren uppmärksammade individualiseringsmedlen, varumärke och firma, utan för varje kännetecken, som här i riket inarbetats för någons näringsverksamhet eller däri utbjudna varor eller prestationer.
Under det att såväl varumärke som firma vid sitt första framträdande och därefter under en lång följd av år hade ett vida mer begränsat syfte -— att vara'ett namnskydd i egentlig mening —— blev känneteckensrätten, såvitt den rörde näringslivet, genom 1942 års lagändring insatt i det vidsträcktare sammanhang där den numera måste anses höra hemma, nämligen såsom ett led i den allmänna konkurrensrätten.
Firmarättens anknytning till lagstiftningen mot illojal konkurrens ger upphov till ett för firmalagen betydelsefullt spörsmål om gränsen mellan firmarätt och allmän konkurrensrätt. För varumärkesrättens del har mot- svarande fråga redan lösts genom VmL. Principen är" här, att ensamrätten till ett kännetecken så långt möjligt bestämmes inom känneteckensrätten själv. I VmL har detta kommit till uttryck på så sätt, att denna visserligen — med hänsyn till namn och firma — icke upphäver lilla generalklausulen, men gör den otillämplig, där kännetecknet faller inom området för VmL. I så fall är VmL ensam tillämplig. Motsvarande spörsmål blir aktuellt för den nya firmalagen.
En översikt av gällande svensk rätt i fråga om skyddet för kännetecken som användes i ideell verksamhet ges i motiven till förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.
De sakkunnigas uppdrag
Som framgår av den skrivelse till justitieministern varmed utredningen överlämnat sitt betänkande utfärdades direktiven ursprungligen för varu- märkes- och firmautredningen, vilken i samverkan med representanter för övriga nordiska länder hade att utreda frågan om en ny lagstiftning rörande varumärke och firma samt vad därmed ägde samband. Såvitt rör den för firmautredningen kvarstående delen av utredningsuppdraget yttrade justi- tieministern till statsrådsprotokollet den 10 juni 1949 i huvudsak följande.
Enligt min mening bör arbetet på en allmän revision av lagstiftningen rörande industriellt rättsskydd nu återupptagas. Grunden till gällande lagstiftning har lagts för ganska lång tid sedan. Med den snabba utvecklingen på det industriella området ha de nuvarande lagreglerna, även med beaktande av de tid efter annan vidtagna partiella reformerna, i stor utsträckning kommit att framstå såsom för- åldrade ochi behov av komplettering. Angelägenheten av en ny lagstiftning torde emellertid vara olika framträdande inom skilda delar av detta vidsträckta rätts- område. Starkast synes reformbehovet vara beträffande varumärkes- och firma- lagstiftningen samt angränsande delar av lagstiftningen mot illojal konkurrens. De många framställningar om revision av rättsreglerna härom, som gjorts under senare år, visa att man inom näringslivet har ett starkt intryck av det otillfreds- ställande i den nuvarande rättsliga regleringen på detta område. I fråga om pa— tentlagstiftningen ha däremot de mest påfallande bristerna avhjälpts genom de år 1944 genomförda ändringarna i patentförordningen. Med hänsyn härtill finner jag det ändamålsenligt att bedriva arbetet på en revision av lagstiftningen rörande industriellt rättsskydd i etapper och att därvid början göres med bestämmelserna om varumärken och firma samt andra kännetecken. 4 Den av mig sålunda förordade utredningen om en ny lagstiftning rörande varu- märke och firma 111. m. synes böra bedrivas förutsättningslöst. Några punkter, där ändring i lagstiftningen särskilt ifrågasatts, må emellertid här nämnas.
Varumärkeslagen bereder visst skydd mot att någons firma användes som varu- märke av annan samt mot registrering av varumärke, som kolliderar med annans firma. Vid sidan av reglerna härom finns den på ett flertal lagar uppdelade spe- ciella firmalagstiftningen. I fråga om denna har man särskilt påtalat den starka splittringen på olika register. Aktiebolag registreras, liksom varumärken, centralt hos patentverket. Ekonomiska föreningar registreras länsvis, medan enskilda bo- lags firmor registreras i de särskilt för varje kommun förda handelsregistren. Det har även kritiserats, att vid registrering av firma hänsyn ej tages. till om liknande firma tidigare intagits i annat firmaregister, liksom att firmaregistrering ej heller anses kunna vägras därför att liknande varumärke tidigare registrerats. Sådana konflikter hänvisas alltså för närvarande helt till behandling i efterhand vid domstol.
Det har ansetts anmärkningsvärt, att gällande firmalagstiftning icke reglerar den materiella firmarätten. Visserligen har praxis i vissa fall skyddat firma obe- roende av registrering, men såsom en praktisk olägenhet har framhållits den rå- dande ovissheten om hur långt detta skydd kan anses sträcka sig.
I utredningens skrivelse till justitieministern har redan berörts den ut- vidgning av det i 1949 års direktiv givna utredningsuppdraget, som avser kännetecken vilka användas i ideell verksamhet. I fråga om utrednings- uppdragets omfattning i denna del hänvisas till motiven till förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.
För gången av det nordiska samarbetet har redogjorts i utredningens ovannämnda skrivelse till justitieministern.
Firmas betydelse i det moderna samhället
Firmas funktion inom näringslivet skiljer sig blott i ringa grad från varu- märkets. På samma sätt som tidigare skildrats i fråga om varumärket (Vmbet. s. 46 ff.) har också firmas betydelse stegrats i takt med den ekono- miska och industriella utvecklingen. Vid FmL:s tillkomst levde ännu myc— ket kvar av ett äldre samhälles ekonomiska ordning och metoder såväl inom produktion som handel. Produkter tillverkades övervägande hantverksmäs- sigt och i liten skala. Livsmedel och andra förnödenheter såldes huvudsak- ligen i lös vikt och i förpackningar utan uppgift om innehåll eller kommer- siellt ursprung. Reklam riktad till en större allmänhet i syfte att främja för- säljningen av varor eller tjänster förekom endast i blygsam skala. En kö- pare som hade att välja mellan olika företags varor eller tjänster måste som regel lita till det personliga renommé som rörelsens innehavare förvärvat genom skicklighet och pålitlighet som företagare. Affärsförbindelser byggde över huvud i stor utsträckning på personliga relationer eller rekommenda- tioner. Under sådana förhållanden hade firma begränsad betydelse i kon— kurrensen mellan företagarna. Firmas viktigaste uppgift i detta samman- hang blev att för allmänheten utpeka näringsidkaren själv som rörelsens innehavare och på så sätt framhäva hans yrkesskicklighet och vederhäftig- het i förhållande till konkurrenterna.
De sedan slutet av 1800-talet fortgående revolutionära förändringarna i fråga om produktion och varudistribution ha medfört en motsvarande steg- ring av de kommersiella kännetecknens betydelse, firmans såväl som varu- märkets. Denna utveckling har på senare tid påskyndats genom inrättandet av snabbköpsbutiker och ökad försäljning genom varuhus och butikskedjor. Firman och varumärket ha blivit ett oumbärligt hjälpmedel vid den industri- ella massproduktionen som erövrat allt större områden. S. k. märkesvaror1 vilka tillverkas och salubjudas i enheter eller förpackningar avsedda för den slutliga avnämaren ha kommit att spela en allt större roll. Betydande delar av industrien äro numera sysselsatta med att uteslutande eller huvud- sakligen producera märkesvaror.
Av de kommersiella kännetecknen är det framför allt varumärket som haft och har betydelse för utvecklingen av märkesvarusystemet (se härom Vmbet. s. 47 f.) under det att den traditionella firman, sammansatt av flera beskrivande ord, har varit mindre användbar i den reklam som är ett nöd- vändigt inslag i detta system. Men den skärpta konkurrensen har fram-
1 Om den närmare innebörden härav se Vmbet. s. 46.
tvingat en ökad användning av kortfattade firmor där ofta ett fantasiord dominerar. Sådana firmor ha i allt större utsträckning kommit att användas vid sidan av varumärkena som hjälpmedel i reklamen även om deras bety- delse inom handeln med märkesvaror ännu så länge är relativt begränsad. . Firma användes främst utanför märkesvaruhandeln för att individualisera olika företag och deras produkter. För den reklam som dagens konkurrens framtvingar2 år det nödvändigt att företag och produkter kunna effektivt in— dividualiseras, särskiljas från andra företag inom branschen och deras pro- dukter. Detta sker såväl genom firman som varumärket. För flertalet mindre och medelstora företag är firma det enda individualiseringsmedlet. Fir- morna komma sålunda att liksom varumärkena utgöra ett nödvändigt led i den moderna ekonomiens produktion och distribution.
För allmänheten, konsumenterna, ge firmorna ledning vid valet mellan olika konkurrerande företag och deras produkter. Köparen kan med hjälp av firman nå det speciella företag som han har anledning tro bäst kan tillgodose hans särskilda behov. I firman finner han ett slags garanti för att varan eller tjänsten har de egenskaper eller den kvalitet han förbinder med ett visst företags tillverkning eller erbjudande. Genom att firman på detta sätt kan vägleda köparen till det inköp han ur olika synpunkter anser mest förmånligt har firman förmåga att stimulera en verksam konkurrens mellan olika näringsidkare. Firman är härigenom vid sidan av varumärket en betydelsefull faktor till främjande av konkurrensen mellan de enskilda företagarna.
Ett lämpligt avpassat firmaskydd blir enligt det anförda av stor ekonomisk och social betydelse: för näringsidkaren därigenom att det bevarar den goodwill som näringsidkaren upparbetat för sitt företag och för allmän- heten genom att den kan utgå ifrån att under firman verkligen tillhanda- hålles det avsedda företagets varor eller tjänster. Firmaskyddet uppbäres sålunda liksom varumärkesskyddet både av enskilda och allmänna intressen.
Utredningen har övervägt huruvida firmarätten eller någon yttring av denna i speciella fall kunde tänkas komma i konflikt med gällande regler till motverkande av icke önskvärda konkurrensbegränsningar. Utredningen har dock funnit det mindre sannolikt att så skulle bli fallet. I den mån firma sammanfaller med varumärke är emellertid sådan konflikt tänkbar i mot- svarande utsträckning som gäller beträffande varumärke. Härvid torde ock- så de grundsatser som för sådant fall få anses gälla bli att tillämpa även med avseende på firma.3
' De totala reklamkostnaderna i Sverige uppskattades till 981 miljoner kronor 1961 och kost— naderna för märkesreklamen beräknades 1962 till 385 miljoner kronor, se Albinson, Tengelin, Wärneryd, Reklamens ekonomiska roll (1964), s. 10 och 15.
3 Jfr prop. 1956: 148 s. 16 och 1960: 167 s. 37 samt Grönfors, Lagstiftningen mot konkurrens- begränsning (1962), s. 24 ff.. och Bernitz, Industriellt rättsskydd och konkurrensbegränsning, NIR 1965, s. 42 ff. särsk. s. 57 ff., ävensom såvitt avser patenträtten, betänkandet angående nor- disk patentlagstiftning (NU 1963: 6), s. 91.
Såsom individualiseringsmedel har firma en viktig uppgift även på det offentligrättsliga planet, något som varumärket på jämförligt sätt icke äger. Firma fyller där samma funktion som det personliga namnet genom att den identifierar sin bärare i olika offentligrättsliga sammanhang inom rätts- skipningen och förvaltningen. Sin största betydelse får detta förhållande för juridisk person, som i princip icke har något annat namn än sin firma. Som parti rättegång, som skattebetalare o. s. v. identifieras sålunda den ju- ridiska personen genom firman. Motsvarande gäller emellertid även den en- skilde näringsidkaren, som firma identifierar i hans näringsutövning, jäm- sides med att han som medborgare framträder under sitt personliga namn. Detta får särskilt betydelse där näringsidkaren utövar verksamhet som är föremål för någon form av offentlig kontroll.
Enkät angående önskemål inom näringslivet m.m.
I maj 1952 gav utredningen1 ett antal av näringslivets organisationer och intresseföreningar samt vissa offentliga organ2 tillfälle att framlägga syn- punkter och önskemål i fråga om den nya firmalagstiftningcn. Till ledning härvid tillställde utredningen vederbörande organisationer och myndigheter en promemoria i vilken olika aktuella frågor inom firmarätten behandlades samtidigt som vissa tänkbara lösningar av de olika spörsmålen antyddes.
Följande organisationer ha uttalat sig, nämligen rikets handelskam- mare — utom Skånes, Västergötlands och norra Hallands samt handels- kammaren i Karlstad — Sveriges allmänna exportförening, Sveriges gros- sistförbund, Sveriges köpmannaförhund, Sveriges lantbruksförbund,3 Sven- ska bankföreningen, Apotekaresocieteten,4 Svenska försäljnings- och re- klamförbundet, Svenska 'försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsam— fund och Svenska patentombudsföreningen. Av de tillfrågade myndigheterna ha 11 länsstyrelser, 6 magistrater och 20 kommunalborgmästare avgett ut- låtanden. Dessutom ha ett betydande antal enskilda företag inkommit med uttalanden. . . ,
I några .av de svar som överlämnats till utredningen har framhållits att dessa icke få uppfattas som slutgiltiga ställningstaganden. Utredningen har även när reservationer av detta slag icke gjorts utgått ifrån att de synpunkter och önskemål som framkommit i svaren äro preliminära och icke bindande vid blivande remissutlåtande.
I åtskilliga av de frågor som upptagits i enkäten kan av svaren utläsas en Övervägande opinion bland de tillfrågade till förmån för en bestämd lösning. Där en sådan opinion kommit till uttryck har utredningen som regel låtit sig vägledas av denna. Men även i de fall där icke av svaren kunnat utläsas någon bestämd allmän uppfattning har enkäten varit till nytta för utred- ningen genom den belysning som de olika problemen därigenom erhållit.
Någon sammanfattning av de avgivna svaren lämnas icke i detta sam— manhang. Utredningen kommer i stället att redovisa resultatet av enkäten i samband med de olika frågor till vilka svaren hänföra sig.
1 Enkäten har utsänts av varumärkes- och firmautredningen. ? Enkäten utsändes bl.a. till magistrater och kommunalborgmästare. Handelsregister fördes nämligen i" stad till den 1 januari 1965 hos magistraten eller, där sådan ej fanns, av vederbörande kommunalborgmästare. Sedan dessa institutioner nämnda dag avvecklats föres handelsregistret i stället hos länsstyrelsen eller av särskilt förordnad registerförare (1 & FmL). ” Lantbruksförbundet har samrått med Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriför- bund, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska ägghandelsförbundet och Sveriges skogsägare- föreningars riksförbund. ' Svaret har avgetts med instämmande av Centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund.
Förslagets disposition
FmL inrymde som förut nämnts ursprungligen samtliga regler om firma. I lagen upptogos främst föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i olika slag av firma men även vissa bestämmelser av allmän natur (10 5 första stycket). Genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning överflyttades de Specialregler som blott rörde aktiebolags och ekonomisk förenings firma till aktiebolags- och föreningslagarna men några allmänna regler om firma in- fördes icke i dessa lagar. Då föreskrifter om firmas innehåll i fortsättningen skulle meddelas för nytillkomna subjekt förfor man på motsvarande sätt och upptog allenast de för dem avsedda speciella föreskrifterna i de resp. lagarna.
Enligt utredningens förslag sammanföras de regler som skola gälla alla firmori en enda lag, som således blir en allmän firmalag med uppgift att reglera firma-skyddet för alla slag av näringsidkare. Övriga bestämmelser om firma-, d. v. s. huvudsakligen formella registreringsföreskrifter, upptagas i de olika lagar som innehålla regler om näringsidkarnas registrering.
Firmalagens karaktär av allmän firmalag har i princip accepterats av de andra nordiska kommittéerna. Dessa ha emellertid icke ansett sig i stånd att konsekvent upprätthålla firmalagens allmänna natur. I de övriga nordiska lagförslagen ha sålunda upptagits vissa specialbestämmelser om firmas inne- håll. ' '
Såsom framgår av den inledande översikten ha firmas'och varumärkes funktioner i stor utsträckning kommit att sammanfalla. Rättsskyddet bör därför i princip vara detsamma och förslaget till firmalag har sålunda ut- arbetats i nära anslutning till VmL.
Frågan om en reformering av det nuvarande registreringssystemet behand— las i ett särskilt avsnitt som föregår motiveringen till de olika lagförslagen.
Såsom rubrik för den nya. lagen om firma-föreslås F irmalag. Lagförslagets första avdelning upptager allmänna bestämmelser om firmabegreppet, sättet för firmarättens uppkomst och rättens innehåll. Därefter följer ett kapitel med allmänna regler om registrering av firma. De följande avsnitten handla om överlåtelse av firma, förbud mot användning av vilseledande firma, fir- maregistrerings upphörande samt ansvar och ersättningsskyldighet m.m. vid firmaintrång. Det näst sista kapitlet innehåller vissa specialbestämmelser
varefter lagförslaget avslutas med ett kapitel innehållande övergångsbestäm- melser.
Den nya lagens rubrik anger visserligen icke uttömmande lagförslagets innehåll. Detta omfattar icke blott firma i egentlig mening utan även vissa andra för näringsverksamhet använda kännetecken, såsom firmaförkort— ning, firmadominant m.m. Om lagens räckvidd skulle fullständigt anges redan i rubriken, skulle denna emellertid bli lång och ohanterlig. Den gäl- lande lagen, »Lag om handelsregister, firma och prokura», har dessutom allmänt blivit kallad »firmalagen». Då förslaget upptager denna senare be- nämning anknyter det även till det sedan gammalt kända begreppet firma. Att lagen också behandlar andra kännetecken än firmor framgår av de in- ledande paragraferna.
I fråga om registrering av enskilda näringsidkare, handelsbolag m. fl upp— tager förslaget en Lag om handelsregister som behandlas närmast efter firmalagen. De regler som återstå i FmL sedan även registreringsföreskrif— terna utbrutits föreslås bli överförda till en Lag om prokura som följer i anslutning till lagen om handelsregister. Vissa ändringar föreslås dessutom i de kvarstående registreringslagarna, aktiebolagslagen, lagen om ekono- miska föreningar 0. s. v.
Efter de lagar som avses skola ersätta FmL upptages ett särskilt förslag till Lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.
Firmaregister och registreringsmyndigheter
Såsom framgår av den inledande översikten skall enligt gällande rätt varje näringsidkare som är subjekt för firmarätt i princip vara intagen i ett of- fentligt register. I registret införes icke bara näringsidkarens firma utan även vissa andra uppgifter om honom som ansetts vara av den vikt att de böra komma till allmän kännedom. Registreringen fullföljer härigenom ett offentligrättsligt syfte men den har samtidigt ett privaträttsligt ändamål.l För flertalet juridiska personer, t. ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar, är det först registreringen som ger dem rättspersonlighet och därmed sam- tidigt firmarätt.2 För enskilda bokföringspliktiga näringsidkare och för han- delsbolag är registrering visserligen i princip icke erforderlig för uppkomsten av firmarätt men registreringsskyldigheten i förening med intresset att re- gistrera firma gör att registrering i praktiken som regel blir underlaget även för deras firmarätt.
Den nuvarande registreringen av olika slag av firmasubjekt är av flera skäl i och för sig en naturlig utgångspunkt för den nya firmalagstiftningen. Som rättsgrund för firmaskydd erbjuder registrering påtagliga fördelar framför ibruktagande (se härom närmare motiven till 2 5 första stycket förslaget till firmalag). Anknytes firmarätt generellt till registrering uppnår man dessutom en i och för sig önskvärd samordning med varumärkesrätten där skyddet i första hand bygger på regi-strering (1 g VmL; jfr Vmbet. s. 63 ff. och prop. 1960:167 s. 48). Registreringssystemet skall emellertid som förut antytts även tillgodose andra ändamål än att bereda firmaskydd. Sy- stemets framtida utformning bör därför klarläggas innan de för firmalag— stiftningen grundläggande reglerna beröras.
1 Att registrerin gens syfte både är av offentligrättslig och privaträttslig natur underströks redan vid FmL:s tillkomst, se NJA II 1887 nr 3 s. 2, 20 och 33; jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 17 f. 3 För vissa juridiska personer ersättes registrering som konstitutivt moment för förvärv av rättspersonlighet av anmälan till offentlig myndighet. Detta gäller vissa samfälligheter som i stället förvärva rättskapacitet efter anmälan av styrelseval till länsstyrelsen eller sedan denna dessutom fastställt stadgar för samfälligheten (jfr lagberedningens förslag till jordabalk m. m. del II, SOU 1960: 25 s. 480). Dessa juridiska personers namn falla icke in under det nuvarande firmabegreppet men behandlas enligt förslaget som firma, se motiven till 1 och 29 55 förslaget till firmalag.
FIRMAREGISTER ocn REGISTRERINGSMYNDIGHETER 125 Registreringssystemet enligt gällande svensk rätt
Utmärkande för det nuvarande registreringssystemet är den starka splitt- ringen på olika register. Nio centralt förda register äro fördelade på sex myn- digheter medan återstående register föras lokalt hos sammanlagt 76 olika myndigheter.
Centralregister. Dessa register omfatta hela riket och föras hos myndighe— ter inom den centrala statsförvaltningen.
1. Akliebolagsregistret. Registret föres hos patentverket och omfattar aktiebolag som bildats enligt bestämmelserna i den allmänna aktiebolags- lagen (se 1, 188 och 288 55 lagen den 14 september 1944 om aktiebolag)?4 Vid 1966 års utgång var hela antalet i aktiebolagsregistret införda bolag över 107 000 och över 71 000 bestodo alltjämt.
2. Filialregistret. Detta register föres även hos patentverket och häri re- gistreras filialer för utländska bolag och föreningar som erhållit tillstånd att idka näring här genom självständigt avdelningskontor (se 1, 8, 9 och 15 55 lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket). Vid utgången av 1966 voro 33 filialer införda i registret och av dessa ägde 27 bestånd.
3. Försäkringsregistret. Registret föres hos försäkringsinspektionen och omfattar försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 1 och 3 åå lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse).—" Vid 1964 års utgång voro de i registret införda bestående bolagen 374, varav 90 riksbolag, 115 läns— och häradsbolag samt 169 sockenbolagffv 7 För— säkringsinspektionen räknar icke med någon ökning av antalet registrerade försäkringsbolag.
4. Bankregistret. Registret föres hos bankinspektionen och omfattar bankaktiebolag (se 1, 3 och 174 55 lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse).8
3 .] ärnvägsaktiebolag och kreditaktiebolag registreras även i aktiebolagsregistret. Rörande dessa slags bolag gälla emellertid i vissa hänseenden särskilda bestämmelser, se 228 5 första stycket aktiebolagslagen samt lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag och lagen den 26 april 1963 om kreditaktiebolag.
* I aktiebolagsregistretintagas också aktiebolags personalstiftelser, se 2, 16 och 22 åålagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Införing sker å upplägget för det aktiebolag till vilket stiftelsen hör. Vissa personalstiftelser föreslås bli avskaffade, se pensions- stiftelseutredningens betänkande »Pensionsstiftelser II» (SOU 1965: 41), s. 9 f.
5 I försäkringsregistret intagas på motsvarande sätt som i aktiebolagsregistret även försäk— ringsaktiebolags personalstiftelser, se 36 5 lagen om aktiebolags pensions- och andra personal— stiftelser. Jfr not 4 ovan. ” Elva riksholag och ett länsbolag hade överlåtit sitt försäkringsbestånd årsskiftet 1964/65. " Sockenbolag som enbart meddela husdjursförsäkring skola icke införas i registret men dessa bolag, som vid utgången av 1964 uppgingo till 608, äro anmälningsskyldiga till försäkringsinspek- tionen och skola vid anfordran lämna inspektionen vissa uppgifter om sin verksamhet, se 349 5 (1) lagen om försäkringsrörelse samt kungörelsen den 17 december 1948 med bestämmelser om skyl- dighet för vissa försäkringsbolag att göra anmälan och lämna uppgifter om sin verksamhet. 5 I bankregistret intagas på motsvarande sätt som i aktiebolags- och försäkringsregistren även bankaktiebolags personalstiftelser, se 36 5 lagen om aktiebolags pensions- och andra personal- stiftelser. Jfr not 4 ovan.
Vid utgången av 1964 funnos 16 bankaktiebolag.
5. Sparbanksregistret. Även detta register föres hos bankinspektionen och omfattar sparbanker (se 1, 3 och 90 55 lagen den 3 juni 1955 om sparbanf ker). Antalet sparbanker uppgick till 398 vid utgången av 1964. För närvarande föreligger en tendens att genom fusion sammanslå sparbanker. Under 1957 —1965 har antalet sådana banker på grund av fusion nedgått med närmare ett sextiotal.
6. Understödsföreningsregistret hos arbetsmarknadsstyrelsen. I detta re- gister införas understödsföreningar som uteslutande avse att bereda under— stöd vid arbetslöshet (se 67 och 68 55 lagen den 24 mars 1938' om under- stödsföreningar samt 1 5 kungörelsen den 24 maj 1957 om ändrad lydelse av 1 och 2 55 kungörelsen den 8 november 1912 angående tillsyn å understöds- föreningar). Antalet bestående föreningar av detta slag (arbetslöshetskassor) var 45 vid utgången av 1964. Bildandet av någon ny arbetslöshetskassa är enligt ar- betsmarknadsstyrelsen icke aktuellt för närvarande.
7. Understödsföreningsregistret hos försäkringsinspektionen. Registret omfattar andra understödsföreningar än sådana som uteslutande avse att bereda understöd vid arbetslöshet (se de under punkt 6 ovan anmärkta för- fattningsrummen) . '
Vid utgången av 1964 vorov558 bestående föreningar intagna i registret." Någon nybildning förväntas icke men en del föreningar torde komma att upphöra.” ' 4
8. Registret över sambruksföreningar. Detta register föres hos lantbruks— styrelsen och häri intagas föreningar som ha till ändamål att bedriva för— eningsjordbruk (se 1 och 3 55 lagen den 30 april 1948 om sambruksför- eningar). ' ' Antalet sambruksföreningar'var den 1 juli—1965 endast två. Inom lant- bruksstyrelsen räknar man icke med någon mera omfattande nybildning av sådana föreningar.
9. Registret över de allmänna försäkringskassorna. Registret föres hos riksförsäkringsverket och avser de kassor som jämte verket handha den allmänna försäkringen (se 1 kap. 2 5 samt 18 kap. 1 och 2 55 lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring). De allmänna försäkringskassorna äro 28 till antalet.
Lokalregister. Dessa register föras hos lokal förvaltningsmyndighet. 1. Handelsregistren. Registren föras kommunvis av länsstyrelserna där Kungl. Maj :t icke för viss stad förordnat särskild registerförare (1 & FmL).10
” Fyra föreningar ha likviderat under första halvåret 1965. 1" Hos länsstyrelse och särskild registerförare föres även en förteckning över näringsidkare som gjort anmälan om idkande av näringsyrke enligt 9 5 1 mom. förordningen den 18 juni 1864 angåen- de utvidgad näringsfrihet, se 10 å i denna förordning. Förteckningen, som brukar kallas närings- registret, saknar numera praktisk betydelse och torde inom en snar framtid komma att avskaffas, jfr SOU 1962:15 s. 67 ff.
Förordnande har meddelats för 51 städer. Antalet myndigheter som föra handelsregister uppgår härigenom till sammanlagt 76. I handelsregister skola införas enskilda bokföringspliktiga näringsidkare11 samt handelsbolag (8 & FmL).12'13 Icke bokföringsskyldig enskild näringsidkare får i princip icke registreras (se härom motiven till 1 & förslaget till firmalag). Enkelt bolag kan efter ansökan införas i handelsregister och behandlas därefter som handelsbolag (8 5 fjärde stycket F mL).
Det är svårt att uppskatta antalet bestående handelsregisterfirmor. Enligt en av utredningen på grundval av uppgifter från registreringsmyndigheterna gjord beräkning var antalet vid 1951 års utgång något över 400 000.14 Sedan dess har emellertid ett stort antal firmor tillkommit. Å andra sidan har efter 1951 skett avregistrering av åtskilliga firmor och ett betydande antal företag med registrerade firmor ha upphört med sin verksamhet.
2. Föreningsregistren. Dessa register föras hos länsstyrelserna och häri registreras ekonomiska föreningar (se 1, 4, 113 och 118 55 lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar).15 Enligt en av utredningen gjord beräkning var antalet bestående ekono— miska föreningar vid utgången av 1951 nära 40 000.18 Därefter ha visser- ligen tillkommit nya föreningar men föreningar som ej längre äga bestånd ha sedan 1953 kunnat avföras ur registren (se 74 5 lagen om ekonomiska föreningar). Hos länsstyrelserna föres även en särskild förteckning över stiftelser som anmälts enligt lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser (se 1, 2 och 21 55 nämnda lag). Denna förteckning fyller emellertid endast praktiska kontrollåndamål och saknar betydelse när det gäller stiftelses förvärv av rättspersonlighet och firmaskydd. Rörande förslagets bestämmelser om re- gistrering av stiftelser hänvisas till motiven till 2 & förslaget till lag om han- delsregister; jfr förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses nanm.
Registrering sker under firma. I registret intages näringsidkaren under den firma varunder hanavser att driva sin verksamhet (se t. ex. 8 5 F mL och 193 g aktiebolagslagen jfrd med 1 5 andra stycket kungörelsen den 19
11 Om bokföringsskyldighetens omfattning se 1 och 2 ååbokföringslagen den 31 maj 1929. Denna lag är föremål för översyn, se 1963 års riksdagsberättelse I Ju 56. 1” Fartygsredare och rederier införas icke i handelsregister utan uppgifter om ägare och del— ägare intagas i stället i fartygsregistret, se 8 & tredje stycket FmL och 3 5 6 förordningen den 18 oktober 1901 angående registrering av svenska fartyg; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 26. ” Stiftelse och ideell förening som driver bokföringspliktig näring har hittills icke registreratsi handelsregister. Frågan om registrering är emellertid omstridd, se motiven till 2 & förslaget till lag om handelsregister. " Uppgifterna äro insamlade av varumärkes- och firmautredningen. " Bostadsrättsföreningar samt de i jordbrukskasserörelsen ingående kreditkassorna och deras riksorganisation registreras även i detta föreningsregister, bostadsrättsföreningarna i en särskild av— delning därav, men följa i vissa hänseenden särskilda regler, se 118 5 andra stycket lagen om eko- nomiska föreningar samt 2 och 10 åå lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar och 1 5 lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen. 15 Uppgifterna äro insamlade av varumärkes— och firmautredningen.
december 1947 om aktiebolagsregistrets förande). Förutom firman införas som regel i registret uppgifter om verksamhetens art eller allmänna beskaf- fenhet och företagets postadress. Härutöver registreras för enskild närings- idkare uppgifter om namn och hemvist och för handelsbolag motsvarande uppgifter om delägarna samt i vissa fall även uppgifter om rätten att teckna bolagets firma (se 17 och 18 55 FmL). För övriga näringsdrivande juridiska personer föreligger en mera omfattande regi—streringsskyldighet i fråga om uppgifter till resp. register. För t. ex. aktiebolag registreras förutom de för alla firmasubjekt obligatoriska uppgifterna bl.a. även uppgifter om aktie- kapitalet, akties nominella belopp, styrelsens säte och sammansättning, tiden för ordinarie bolagsstämma samt rätten att teckna bolagets firma (se 193 5 aktiebolagslagen). Det egentliga informationsmaterialet, d.v.s. bolagsord- ningar, föreningsstadgar och andra handlingar som skola inges till re- gistreringsmyndigheten, sammanföres i akter i anslutning till registret. Rö- rande förfarandet i samband med registrering av firma i handelsregister, föreningsregister och aktiebolagsregistret _ de ur firmarättslig synpunkt ojämförligt viktigaste registren _ hänvisas till redogörelser som upprät- tats av två av utredningens experter och som fogats vid betänkandet så- som bil. 2 och 3. I dessa redogörelser beskrives också närmare hur registren äro upplagda och hur de föras.
Ändamålet med registreringen. Som förut antytts har registreringen flera uppgifter. Den skall ge näringsidkaren ett visst firmaskydd och samtidigt bereda publicitet åt vissa för allmänheten särskilt viktiga förhållanden rö- rande hans företag. I fråga om näringsdrivande sammanslutningar för vilka registrering är en förutsättning för förvärv av rättspersonlighet skall re- gistreringen dessutom ge möjlighet till kontroll över sammanslutningarnas bildande och fortsatta verksamhet.
Registreringens uppgift att ge firmaskydd kommer bl. a. till uttryck genom föreskrifter att firma som registreras tydligt skall skilja sig från andra, förut i samma registrer intagna firmor (se t. ex. 10 å andra stycket FmL och 7 & tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 33). Om betydelsen av den ensamrätt i registreringsavseende som härigenom ges se vad som anförts i motiven till 4 5 förslaget till firmalag.
Registreringen skall ge publicitet åt sådana förhållanden som kunna in- verka på bedömningen av ett företags soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser (jfr NJA II 1887 nr 3 s. 2 f. och s. 20). För dem som träda i beröring med ett handelsbolag är det t.ex. av betydelse att få en veder- häftig upplysning om vilka som äro delägare i bolaget och för dem som avse att köpa aktier kan det exempelvis vara av vikt att känna till att det aktuella aktiebolaget bildats med tillskott av annan egendom än pengar (apportegen- dom). Uppgifter i dessa hänseenden skola därför införas i vederbörande regis- ter (se 18 % FmL och 193 5 tredje stycket aktiebolagslagen). Vid ingående
av avtal eller annan rättshandling med bolag bör tredje man veta vem som är behörig att företräda bolaget och uppgifter om rätten att teckna bolagets firma skola fördenskull finnas i registret (se t.ex. 193 5 13 aktiebolags- lagen). Publiceringen av de uppgifter som näringsidkaren är skyldig att låta registrera sker genom införandet i registret och kungörande av dettas inne- håll (4 5 FmL).
Registreringen är icke bara en anordning för den som vill söka upplys— ningar om en näringsidkare utan har även särskild rättsverkan. För att de förhållanden som avses med registreringen skola få giltighet mot tredje man måste de sålunda som regel publiceras på det sätt som ovan angetts. I pri- vaträttsligt hänseende har införing i register och kungörande därav den betydelsen att det som kungjorts skall anses ha kommit till tredje mans kännedom där ej av omständigheterna framgår att han varken haft eller bort ha kännedom därom (se t. ex. 7 5 FmL och 204 5 aktiebolagslagen; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 18 ff.). Ingen kan som regel åberopa okunnighet om ett i registret publicerat förhållande såvida han icke visar att han varit ur stånd att få kännedom därom.17
Kravet på registrering som förutsättning för rättspersonlighet har upp— ställts därför att först den prövning som skall föregå registreringen anses medge fullständig kontroll över att sammanslutning bildats och organiserats i överensstämmelse med de i lag angivna normerna. Dessa normer utgöra ett system varigenom man vill förebygga de risker som föreningsväsendet och framför allt aktiebolagsväsendet erfarenhetsmässigt kan medföra för all- mänheten (jfr prop. 1944: 5 s. 124 ff.). Registreringen utgör följaktligen den nödvändiga grunden för tillämpningen av de associationsrättsliga bestäm- melserna. Det förut berörda kravet på offentlighet gör sig med särskild styrka gällande i fråga om sammanslutningar som driva ekonomisk verk- samhet utan personlig ansvarighet för delägarna. Genom registrering av beslut om sammanslutnings bildande och av olika handlingar som skola upprättas i anslutning därtill skapas publicitet om föremålet för samman- slutnings verksamhet, dess ekonomiska förutsättningar, dess organ m.m. Insyn i den fortsatta verksamheten möjliggöres genom viss registrerings- skyldighet beträffande uppgifter om vidtagna åtgärder eller eljest inträffade förhållanden.
För vissa sammanslutningar nöjer man sig med att konstatera huruvida de för sammanslutningens bildande m.m. uppställda normerna följts, det s.k. normativsystemet. Systemet innebär att rätt föreligger att erhålla re- gistrering av beslut om bolags eller förenings bildande, ändring av bolags— ordning eller föreningsstadgar m.m., där beslutets innehåll och ordningen för dess tillkomst överensstämma med lagens föreskrifter samt därjämte de handlingar företes som fordras till styrkande härav. Även eljest då något
" Om publiceringens rättsverkan se även motiven till 21—23 så förslaget till firmalag. 9—5 14 796
förhållande anmäles för registrering äro förutsättningarna för meddelande av registrering noggrant angivna i lagen.
I fråga om andra sammanslutningar har man icke stannat enbart vid en prövning som innefattar undersökning att de i lag uppställda normerna iakttagits utan kräver stadfästelse av sammanslutningarnas uppkomst och underkastar deras verksamhet en uppsikt i vilken även registreringen utgör ett viktigt led. Här avsedda sammanslutningar registreras enligt motsva- rande eller liknande regler som de som gälla för förutnämnda bolag och föreningar men innan registreringsförfarandet inledes eller i samband med detta förfarande skall bolagsordning eller föreningsstadgar stadfästas eller förutsättningarna för sammanslutningens uppkomst på annat sätt sakligt prövas, det s.k. sanktionssystemet. De som vilja stifta t.ex. försäkrings- aktiebolag eller bankaktiebolag skola upprätta bolagsordning och söka Kungl. Maj:ts stadfästelse därå (4 5 1 mom. lagen om försäkringsrörelse och 4 5 1 mom. lagen om bankrörelse). Före registrering av exempelvis under- stödsförening eller sambruksförening skall registreringsmyndigheten sakligt pröva förutsättningarna för verksamhetens genomförande (70 5 lagen om understödsföreningar och 7 5 lagen om sambruksföreningar). Till före— skrifterna om stadfästelse m.m. anknytas som regel tillsynsbestämmelser enligt vilka sammanslutningarnas verksamhet underkastas s.k. materiell statsuppsikt (se t. ex. 3 5 samt 147—162 55 lagen om bankrörelse). Denna uppsikt, som bl.a. har till syfte att säkerställa att allmänhetens intressen vederbörligen tillvaratagas, karaktäriseras av att ett statligt organ, tillsyns- myndigheten, övervakar lagligheten av sammanslutningarnas verksamhet och i övrigt följer denna såvitt angår förhållanden som kunna inverka på sammanslutningarnas ekonomiska ställning eller eljest äro av betydelse för en sund utveckling av deras verksamhet (se t. ex. 147 5 lagen om bankrö- relse).18 Även för statsuppsiktens genomförande är sammanslutningarnas registrering nödvändig. Och för tillsynens utövande behöva tillsynsmyndig- heterna ha tillgång till de handlingar för vilka sammanslutningarna på grund av publicitetskravet äro registreringsskyldiga (jfr t. ex. 147 5 lagen om bankrörelse). Registreringen av de under tillsyn ställda sammanslut— ningarna är därför också som regel anförtrodd vederbörande tillsynsmyndig- het.19
Samling av anmälningar till firmaregistren. Enligt 4 5 andra stycket FmL skall en samling för hela riket av de i allmänna tidningarna (Post- och In- rikes Tidningar) kungjorda anmälningarna till handelsregistren genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register. En motsvarande bestämmelse finnes i övriga lagar där i likhet med FmL
" För sambruksföreningar är tillsynen betingad av särskilda skäl och av begränsad omfattning, se prop. 1948: 58 s. 48.
1” Jordbrukets kreditkassor registreras hos länsstyrelserna men stå under tillsyn av bankin— spektionen, se 1 och 5 55 lagen om jordbrukskasserörelsen.
kungörelse är föreskriven (se t. ex. 202 5 tredje stycket aktiebolagslagen).20 De samlingar som tryckas enligt här avsedda bestämmelser innehålla upp- gifter som införts, förutom i handelsregister, i aktiebolagsregistret, för- eningsregister, försäkringsregistret, bankregistret, sparbanksregistret, filial- registret och registret för sambruksföreningar. Samlingarna av anmälningar till dessa register utges i ett sammanhang häftesvis en gång i månaden som bilaga till Post- och Inrikes Tidningar. I varje häfte intages, särskilt för varje samling, de sedan nästföregående häfte i tidningarna införda kungö- relserna. Varje häfte innehåller register som upptager de firmor om vilka uppgifter införts i häftet. Något årsregister sammanställes ej längre.21 Utgiv- ningen av samlingarna ombesörjes genom patentverket (se kungörelsen den 21 oktober 1955 angående ändrad lydelse av kungörelsen den 21 november 1924 om införande i allmänna tidningarna av uppgifter ur aktiebolagsre- gistret m.fl. register samt om utgivande av samlingar omfattande dessa uppgifter).
Samlingen av anmälningar har i första hand tillkommit för att samman- föra de registrerade anmälningarna och sålunda åstadkomma en uppslags- bok för allmänheten. Syftet har även varit att underlätta processlegitima- tionen, alltså att göra det lättare för ställföreträdare för bolag eller förening att inför olika myndigheter styrka behörighet att företräda bolaget eller föreningen (se t. ex. 205 & aktiebolagslagen och 105 & tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar; jfr härtill NJA II 1910 nr 14 s. 153 ff.). Enligt KSkr den 21 december 191722 åligger det patentverket att ofördröjligen över- sända varje häfte av samlingen av anmälningar till varje domstol, länssty- relse och överexekutor.
Tidigare förslag till reformering av registreringssystemet m.m. Splitt- ringen av registreringen på ett stort antal myndigheter har tidigare upp- märksammats i olika sammanhang. De förslag till reformer som framförts ha främst rört registreringen i handels- och föreningsregistren, d.v.s. den lokala registreringen. Man har bl. a. föreslagit att dessa register skulle sam- manföras till ett centralt ämbetsverk, lämpligen patentverket, eftersom detta verk redan hade hand om registreringen av aktiebolagen. I andra förslag har förordats att handelsregistren helt skulle överflyttas till länsstyrelserna så att all lokal registrering blev koncentrerad till denna myndighet. Här an- tydda förslag och tidigare kritik av systemet redovisas i en 1942 avgiven promemoria med förslag angående registreringen av landets företagare (SOU
2” Beträffande vissa lagar återfinnes föreskriften i tillämpningskungörelse till lagen, se t. ex. 75 andra stycket kungörelsen den 30 juni 1952 om förande av register för ekonomiska föreningar m.m.
21 Ursprungligen försågos samlingarna årligen med ett firmaregister och ett personregister, upp- tagande de i det avsedda årets samlingar förekommande firmorna resp. personerna. Personre- gistret avskaffades 1923 och firmaregistret 1925. 22 I de vanliga lageditionerna införd under 205 % aktiebolagslagen.
1942: 23 s. 10 ff.).23 I promemorian avvisas tanken på en central registrering av näringsidkare som skola intagas i handels- och föreningsregister. Det säges att en central registrering skulle i stort sett omöjliggöra den personliga kon- takten mellan företaget och registreringsmyndigheten och sålunda icke kunna anses vara ett önskemål från företagarnas sida. Central registrering ansågs även innebära vissa nackdelar för den allmänhet som är i behov av upplysningar ur registren. Däremot framhölls att en centralisering såvitt rörde föreningar kunde medföra fördelar för de föreningar som voro an- slutna till centrala organisationer. Flertalet föreningar voro emellertid icke centralt anslutna och som regel hade föreningarna dessutom ett rent ortsligt begränsat arbetsfält.
Promemorian avsåg ej någon ändring i det gällande systemet för för- eningarnas registrering. Däremot föreslogs att registreringen av näringsid- kare som äro skyldiga att anmäla firma till handelsregister helt skulle för- läggas till länsstyrelserna varigenom antalet registreringsmyndigheter för dylika ärenden kunde nedbringas till 25.24
I yttranden över 1942 års promemoria tillstyrkte samtliga länsstyrelser utom tre förslaget eller lämnade det utan erinran. Förslaget biträddes även av flertalet av de centrala ämbetsverk och de organisationer som yttrade sig över promemorian. Förslaget ledde emellertid icke till några lagstiftningsåt— gärder.
Frågan huruvida en central registrering av föreningar borde införas dis- kuterades även av den utredning vars förslag låg till grund för 1951 års lag om ekonomiska föreningar (SOU 1949: 17 s. 90 f.).25 I betänkandet uttalades att den omständigheten att firmaskyddet skulle bli mera effektivt med en central registrering uppenbarligen ej i och för sig vore tillräckligt skäl för en sådan registrering. Det framhölls vidare att de olägenheter som kunde anses förbundna med att registreringsärendena ej handlades av central myn- dighet mer än väl uppvägdes av de påtagliga fördelar som det gällande registreringssystemet innebar, främst möjligheten till nära kontakt mellan registreringsmyndigheten å ena samt föreningarna och allmänheten å andra sidan. Till förmån för bibehållandet av gällande system åberopades även kostnadsskäl.
Vid remiss till lagrådet den 29 september 1950 av förslag till lag om eko- nomiska föreningar uttalade departementschefen att tillräcklig anledning ej förelåg, att då genomföra en ändring beträffande den myndighet som bor- de handha registreringen av de ekonomiska föreningarna. Departementsche- fen anförde vidare, att därest framdeles ur firmarättslig synpunkt nya lag- bestämmelser kunde visa sig önskvärda i fråga om registreringen av närings—
29 L'tredningsman var landssekreteraren N. Rosenius. " Som förut nämnts fördes handelsregister i stad före den 1 januari 1965 av magistrat eller, där sådan ej fanns, av vederbörande stadsstyrelse. Innan magistrats- och kommunalborgmästarein- stitutionerna avvecklades voro handelsregistren fördelade på 157 registreringsmyndigheter. ” Utredningsman var justitierådet Erik Hagbergh.
idkares och vissa företags firmor samt med hänsyn härtill en central regi- strering skulle visa sig påkallad, detta spörsmål torde komma att upptagas till omprövning (prop. 1951: 34 s. 85).
Första lagutskottet framhöll i sitt utlåtande över förslaget att ehuru vissa fördelar utan tvivel vore förknippade med en central registrering, på sätt gällde för aktiebolagen, det syntes utskottet uppenbart att i förevarande sammanhang tillräcklig anledning saknades att ifrågasätta någon omlägg- ning beträffande registreringen av ekonomiska föreningar (utlåtande 1951: 25 s. 26 f.).
Även för att bereda möjlighet till en allsidig statistisk information rö- rande företagen har i olika sammanhang framförts önskemål om en om- läggning av registreringen av landets företagare. Inom statistiska central- byrån pågår numera arbete med uppläggningen av ett centralt företagsregis- ter som skall utnyttjas för den statliga statistikproduktionen. Till detta re- gister återkommer utredningen nedan.
Huvuddragen av registreringssystemeti övriga nordiska länder
I Danmark finnas två centralregister, aktieselskabsregisteret och forsik- ringsregistret, för registrering av aktiebolag" resp. försäkringsbolag.” Lo- kala register äro handelsregistren”3 som utanför Köpenhamn föras kommun- vis hos polismästarna. Handelsregistret för Köpenhamn föres hos magistra- ten. I handelsregister intagas enskilda näringsidkare och näringsdrivande juridiska personer, vilka icke kunna införas i annat officiellt register, där de idka handel, hantverk eller fabriksverksamhet. Registrering är icke obliga- torisk för enskilda näringsidkare.
I Danmark införas alla uppgifter som intagits i handelsregister och kun- gjorts i den officiella tidningen (Statstidende) i publikationen »Samling af Anmeldelser til Handelsregistrene». Denna samling omfattar uppgifter an- gående enskilda näringsidkare och handelsbolag samt vissa föreningar och kassor. Samlingen utkommer i tolv häften om året och i anslutning till varje årgång utges en särskild firmaförteckning. I denna förteckning upp- tagas alla bestående handelsregisterfirmor med angivande av företagens lo- kalisering och med hänvisning till den årgång?!) och sida i samlingen där upp- gift om firman varit införd. Om firma avregistrerats under det år förteck- ningen avser utmärkes detta särskilt och firman medtages ej i senare år- gång av förteckningen. Samlingen av anmälningar liksom firmaförteckning- en utges genom handelsministeriets försorg.
Uppgifter som intagits i det danska aktiebolagsregistret offentliggöras i
” Lov af 15. april 1930 om aktieselskaber. 27 Lov af 13. maj 1959 om forsikringsvirksomhed. ” Lov af 1. marts 1889 om handelsregister, firma og prokura. 2" Första årgången av samlingen av anmälningar utgavs 1889.
en särskild registreringstidning som är försedd med årsregister. Tidning- ens utgivning ombesörjes av den myndighet som för registret.
I Finland föres ett för hela landet gemensamt centralregister, handelsre- gistret,30 hos patent- och registerstyrelsen. I stad hos magistrat och på landet hos häradsskrivare finnes dessutom en med handelsregistret likalydande förteckning över inskrivna anmälningar, avseende staden resp. häradet. Till handelsregistret skall anmälas firma av envar som vill idka handels-, fabriks-, hantverks- eller annan rörelse som avser ernående av omedelbar ekonomisk nytta eller försäkringsrörelse. Aktiebolag och ekonomiska för- eningar skola intagas i registret vare sig de driva näring eller icke. Från registreringsskyldighet undantagas näringsidkare inom jordbruket samt vissa smärre företagare.
I Finland utges icke någon samling av anmälningar till centralregistret. I Norge föres för alla slag av näringsidkare gemensamt handelsregister31 särskilt för varje kommun. Handelsregister föres i stad hos magistraten och på landet av sorenskriveren. I handelsregistret intagas näringsidkare som driva köpmanshandel, förlagsverksamhet, försäkringsverksamhet eller spe- dition eller som driva fabrik eller bergverk. Registreringsskyldiga äro i övrigt bl.a. också sparbanker och olika slag av mäklare. Aktiebolag och kommanditbolag skola alltid intagas i handelsregistret.
I Norge tryckas och utges varje år genom det allmännas försorg sam— lingar av anmälningar till firmaregistren som ha ungefär samma omfattning som motsvarande svenska. Liksom hos oss saknas i Norge en årlig firma- förteckning av det slag som förekommer i Danmark.
Förslaget Som framgår av redogörelsen för gällande rätt är firmaregistreringen nu fördelad mellan 82 olika myndigheter varav huvuddelen eller 76 äro lokala förvaltningsmyndigheter och återstoden centrala sådana myndigheter. Hela antalet registrerade, bestående firmor torde överstiga 500 000 och av dessa är den större delen, antagligen betydligt över 400 000, intagen i de lokala registren.
Den på så många myndigheter uppdelade firmaregistreringen har sålunda om man ser till antalet registreringar sin tyngdpunkt förlagd till de talrika lokala registren. Ur firmarättslig synpunkt innebär denna splittring olägen- heter i olika hänseenden. Den omöjliggör en direkt förhandsprövning av nya ansökningar i förhållande till alla tidigare registrerade firmor. Principiellt är en prövning av denna omfattning ett viktigt önskemål vid genomförande av ett system, där registreringen skall vara rättsgrundande. Genom att re- gistreringen sker i så många olika register blir det firmaskydd registre-
3” Förordning den 2 maj 1895 angående handelsregister samt om firma och prokura. *" Lov av 17. mai 1890 om handelsregistre, firma og prokura.
ringen nu ger i somliga fall begränsat till viss kommun eller visst län men omfattar i andra fall hela landet. Splittringen leder på så sätt till att firma- skyddet i territoriellt hänseende icke i önskvärd omfattning blir avpassat efter det faktiska behovet. Uppdelningen på en mångfald olika myndigheter är även ägnad att motverka en enhetlig tillämpning av registreringsbestäm- melserna.
De olägenheter den splittrade registreringen medför i firmarättsligt av- seende skulle enklast avhjälpas om all registrering kunde sammanföras till en myndighet. En central registrering av alla landets företagare är som förut nämnts redan på väg att genomföras inom statistiska centralbyrån. Ett centralt företagsregister har i provisorisk form färdigställts inom central- byrån under 1965. Det primära syftet med det centrala företagsregistret är emellertid att förbättra den statliga statistikens kvalitet och registrets upp- läggning och omfattning bestämmas i huvudsak av detta syfte.32 Regist- ret får icke som firmaregistren karaktären av ett offentligt register för publicering av olika för allmänheten betydelsefulla förhållanden rörande företagen. Registrets innehåll, som delvis är sekretessbelagt, blir icke ut- tömmande och av begränsad aktualitet,33 vilket gör att de där tillgängliga uppgifterna väsentligen endast kunna utnyttjas för statistisk bearbetning för statens räkning.34 I anslutning till registret saknas också ett organ som kan övertaga de nuvarande registreringsmyndigheternas granskningsverk- samhet i samband med registreringen. Inrättandet av ett dylikt organ är icke förenligt med registrets aktuella uppläggning. För det fall registret blir till- gängligt för allmänheten är det icke heller tänkbart att dit överflytta enbart den rent registrerande verksamheten. Registret självt skulle endast kunna ge en begränsad information eftersom huvuddelen av det egentliga informa- tionsmaterialet, exempelvis bolagsordningar, föreningsstadgar o.dyl., så- som hittills måste finnas tillgängligt hos den granskande myndigheten. I sin aktuella form utgör det centrala företagsregistret sålunda icke någon grund för en framtida reform av den företagsregistrering som nu sker i handelsregister, föreningsregister, aktiebolagsregistret och övriga firma- register. En särskild fråga är huruvida registreringsmyndigheterna skulle kunna använda det centrala företagsregistret som hjälp vid sin firmagransk- ning. Till denna fråga återkommer utredningen nedan.
När det gäller att tillgodose önskemålet, att vid varje firmaansökan kunna taga hänsyn till samtliga tidigare registrerade firmor, ligger det närmast att förlägga en sådan prövning till patentverket som är den mest betydelsefulla
” Se Johannesson, Centralt företagsregister och partiella företagsräkningar, Statistisk Tidskrift 1963, s. 297 ff.
” Registret skall årligen aktualiseras endast för nya och upphörda företag. Dessutom skall en fullständig förnyelse av registret ske åtminstone vart tredje år. Se Johannesson a. a. s. 303.
*" Möjligheten för intressenter utanför statistiska centralbyrån att använda registret bliriviss utsträckning beroende av om gällande sekretessbestämmelser komma att ändras, se Johannesson a. a. s. 299.
av de centrala firmaregistrerande myndigheterna. Patentverket är redan registreringsmyndighet för varumärken och är därjämte den myndighet som har att handlägga ärenden om godkännande av släktnamn, varigenom verket vid sin firmagranskning även kan beakta skyddade varumärken och andras släktnamn.
Den första frågan blir om all firmaregistrering kan sammanföras till pa- tentverket. Om detta icke är möjligt eller lämpligt bör undersökas hur pa- tentverket -— och även övriga registreringsmyndigheter _ skola kunna taga hänsyn till den firmaregistrering som sker utanför myndigheten.
En fullständig centralisering hos patentverket skulle visserligen möta be- tydande praktiska svårigheter genom att registret komme att omfatta mer än 500 000 företagare men en registrering av denna omfattning torde i och för sig icke vara någon omöjlighet. Emellertid bero de ändringar som kunna vidtagas i registreringssystemet för att göra registreringen bättre ägnad som underlag för firmaskydd i hög grad även av de syften som registreringen skall tillgodose vid sidan av ändamålet att bereda firmaskydd. I fråga om vissa firmasubjekt fordras för genomförande av dessa syften att registre- ringen handhas av viss central myndighet medan de beträffande andra subjekt kunna fullföljas genom lokal registrering.
Den registrering som sammanhänger med de särskilda rättssubjektens bildande är med undantag för den som sker enligt 8 & fjärde stycket FmL (enkla bolag)35 och enligt lagen om ekonomiska föreningar redan förlagd till central myndighet. När registrering uppställes som villkor för att samman- slutning skall erhålla rättspersonlighet är det uppenbarligen av vikt att re- gistreringen anordnas på sådant sätt att en enhetlig lagtillämpning sker och att fördenskull central registrering anordnas. När registreringen av aktie- bolag överfördes från de lokala registreringsmyndigheterna till patentverket åberopades också betydelsen av en enhetlig registreringspraxis som ett av- görande skäl (se NJA II 1895 nr 3 s. 107 f.). För centralregistrering talar också att den publicitet som åsyftas med registreringen bäst vinnes genom att" handlingar angående sammanslutningarna finnas tillgängliga hos en enda myndighet. Särskilt då publiciteten, såsom för aktiebolag, även avser redovisningshandlingar torde det vara nödvändigt att handlingarna samlas centralt för hela landet. I fråga om firmasubjekt som ställts under materiell statsuppsikt — försäkringsbolag, bankaktiebolag, sparbanker m.fl. — till- komma ytterligare skäl för en central registrering. Övervakningen av dessa subjekt sker centralt36 och för tillsynsverksamhetens utövande krävs tillgång till de handlingar för vilka subjekten böra vara registreringsskyldiga enligt publicitetsprincipen. För en rationell anordning av det administrativa för-
” Enkelt bolag blir rättssubjekt först genom registreringen i handelsregister, se 45 5 andra stycket lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag; jfr Nial s. 60 f. och s. 71 not 2.
” Övervakning genom central tillsynsmyndighet anses bli effektivare och medge större enhet— lighet och kontinuitet i tillsynsverksamheten, se t. ex. prop. 1948: 50 s. 160 ff. angående försäk- ringsbolag samt prop. 1962: 134 s. 154 rörande sparbanker.
farandet fordras därför att även registreringen anförtros tillsynsmyndig- heten (se t. ex. prop. 1955: 3 s. 149 f. och prop. 1962: 134 s. 56 rörande bank- aktiebolag resp. sparbanker).
Som framgår av det anförda är det ur olika synpunkter angeläget att bibe- hålla central registrering hos den myndighet där den nu är förlagd. Även om vissa fördelar skulle uppnås om registreringen sammanfördes till patent- verket äro de av mindre betydelse i jämförelse med den rationalisering som vunnits genom att registreringen av de under uppsikt ställda subjekten an— förtrotts resp. tillsynsmyndigheter.
Att den centrala registreringen även ombesörjs av andra myndigheter än patentverket medför i firmarättsligt avseende olägenheter huvudsakligen i fråga om försäkringsbolag och bankaktiebolag. De firmor som registreras i understödsföreningsregistren, sparbanksregistret, sambruksföreningsregist- ret och registret över allmänna försäkringskassor äro så uppbyggda att för- växling mellan dem och i andra register intagna firmor praktiskt taget är utesluten (jfr t.ex. 9 5 lagen om understödsföreningar och 5 5 lagen om sparbanker). Myndighet som skall registrera sådan firma behöver därför icke ha tillgång till uppgifter om andra firmor än de som äro intagna i det egna registret. Annan firmaregistrerande myndighet har å andra sidan icke behov av särskilda uppgifter om dessa firmor då konkreta förväxlingsrisker saknas. Vad myndigheten bör tillse är att firma som registreras icke inne- håller sådana beståndsdelar att allmänheten förledes att uppfatta inneha- varen som understödsförening, sparbank, sambruksförening eller allmän för— säkringskassa. En sådan förprövning i samband med registreringen bör åligga myndigheten redan på grund av en allmän regel om förbud mot re- gistrering av vilseledande firma (se härom närmare motiven till 10 5 för- slaget till firmalag). Genom en dylik regel få dessa rättssubjekt även sitt firmaskydd tillräckligt tillgodosett. Från dessa firmor torde man sålunda kunna bortse i förevarande sammanhang.
Läget är i viss mån ett annat när det gäller firmor som registreras i för- säkringsregistret eller bankregistret, d. v. s. firma för försäkringsbolag och bankaktiebolag. I sådana firmor ingå ibland beståndsdelar, särskilt fanta— siord, som kunna förekomma i andra slags firmor. Till skydd för dessa bo- lags firmor borde övriga registreringsmyndigheter därför ha kännedom om bestående försäkringsbolag och bankaktiebolag. På det centrala planet kan detta åstadkommas utan någon omorganisation om patentverket får tillgång till förteckningar över de bolag som intagits i försäkrings- och bankregist- ren. Dylika förteckningar kunna upprättas och hållas aktuella utan större svårighet eftersom det sammanlagt endast rör sig om cirka 400 bolag. Vid registrering i aktiebolags- och filialregistren kan patentverket sedan grans- ka ny firma även mot firma som införts i de två andra registren. I de enstaka fall då registrering sökes av ny firma för försäkringsbolag eller bank kan försäkringsinspektionen resp. bankinspektionen utan större om-
gång erhålla uppgift om förväxlingsbara firmor av patentverket. Samordnas den centrala registreringen på sätt här angetts kunna sålunda de olika myndigheterna vid registrering av firma fungera som en enhet. De föreskrif- ter som erfordras för samordningens genomförande kunna lämpligen in- tagas i de för resp. register utfärdade tillämpningskungörelserna.
Vad därefter beträffar de lokala firmaregistrens överförande till patent— verket har särskilt den nuvarande föreningsregistreringens ändamålsenlig- het ifrågasatts. De ekonomiska föreningarna förvärva i likhet med aktiebo- lagen rättspersonlighet först genom registrering och till stöd för en central registrering kan liksom beträffande aktiebolag åberopas att den medför större enhetlighet i lagtillämpningen. Även den förut omnämnda publici- tetsprincipen kan anföras som skäl ehuru ej med samma styrka som för aktiebolag eftersom de ekonomiska föreningarna icke generellt ålagts skyl— dighet att insända redovisningshandlingar till registreringsmyndighet (jfr 44 5 lagen om ekonomiska föreningar). För en central registrering talar också ur firmarättslig synpunkt, förutom behovet av ett säkrare underlag för firmaregistreringen, det förhållandet att ett betydande antal stora för- eningar i sin verksamhet sträcka sig över mer än ett län.
De här återgivna argumenten för att centralisera föreningsregistreringen framfördes i huvudsak redan vid tillkomsten av 1951 års lag om ekonomiska föreningar. De ansågos då icke ha sådan tyngd att de kunde föranleda en ändring av det gällande registreringssystemet. Möjligheten till nära kontakt mellan länsstyrelserna, å ena, samt föreningarna och allmänheten, å andra sidan, bedömdes som så betydelsefull att den uppvägde de nackdelar som kunde anses förbundna med att registreringsärendena ej handlades av central myndighet. Erfarenheten har också visat att de ekonomiska för- eningarna i stor utsträckning icke iakttaga de formföreskrifter som stad- gas för erhållande av registrering. Felaktigheter i de för registrering ingivna handlingarna äro sålunda vanliga och bruka som regel rättas efter personlig kontakt mellan vederbörande tjänsteman vid länsstyrelsen och förenings- representanten. Sådana kontakter leda till en förenkling av hela registre— ringsproceduren, en fördel, som icke utan tvingande skäl ansågs böra upp— ges (se första lagutskottets utlåtande 1951: 25 s. 26 f.).
Att registreringen av de ekonomiska föreningarna bör bibehållas hos läns— styrelserna har även med stor majoritet förordats i svaren på firmaenkäten. I flera av svaren understrykes värdet av kontaktmöjligheten mellan läns- styrelserna och föreningarna. Det framhålles dessutom att föreningarnas verksamhet i stor utsträckning är av lokal natur och att nuvarande system därför får anses väl avvägt också med hänsyn till firmaskyddets territoriella utsträckning.
Som skäl för en centralisering av föreningsregistreringen kan icke anföras att föreningsfirma i allmänhet bör åtnjuta skydd inom vidsträcktare område än län. Antalet företagare med riksomfattande verksamhet är relativt begränsat
inom denna grupp. Och i de fall där det föreligger behov av firmaskydd inom angränsande län kan sådant skydd åstadkommas utan någon genomgripande ändring av registreringssystemet (se härom 1 och 9 åå förslaget till lag om handelsregister). Man torde också kunna ge registreringsmyndigheten till- gång till ett tillräckligt granskningsmaterial vid firmaregistreringen utan att vidtaga en så radikal åtgärd som att centralisera registreringen.
Även andra synpunkter än firmarättsliga tala för att nuvarande system för registrering av ekonomiska föreningar icke ändras. De viktigare grupperna av föreningar ha visserligen sammanslutit sig till riksorganisationer som sköta de lokala föreningarnas stadgeangelägenheter. Men de mindre för- eningarna, som icke äro anslutna till riksorganisationer och som torde ut- göra flertalet, böra bibehållas vid den ofta utnyttjade möjligheten till kontakt med myndigheterna på det personliga planet.
Då en centralisering av föreningsregistreringen icke synes vara ett intresse vare sig för företagarna eller för allmänheten förutsättes i förslaget att nu- varande registreringssystem blir oförändrat på denna punkt.
I fråga om återstående lokala firmaregister, d. v. s. handelsregistren, framstår en centralisering än mindre påkallad än beträffande förenings— registren. Handelsregistren ha som förut nämnts undergått en vis-s rationa- lisering i samband med att magistrats- och kommunalborgmästareinstitu- tionerna avvecklades den 1 januari 1965. Men registreringen är alltjämt starkt splittrad eftersom vid sidan av länsstyrelserna särskilda register- förare förordnats i 51 städer.37 För en fortsatt rationalisering av registrering— en i handelsregister genom dess överförande till patentverket skulle väl även kunna åberopas kravet på en enhetlig registreringspraxis men detta argument har icke samma styrka som i fråga om de ekonomiska förening- arna då registreringsåtgärderna som regel äro av enklare natur. Och de övriga skäl som ansetts kunna anföras till stöd för en central registrering av föreningarna ha icke någon nämnvärd betydelse i detta sammanhang.
I de svar som avgetts i samband med firmaenkäten har tanken att cen- tralisera handelsregistren nästan enhälligt avvisats medan en stor och representativ majoritet av de tillfrågade förordat handelsregistrens samman- förande till länsstyrelserna.-'is Det framhålles att en centralisering för nä- ringslivet skulle medföra stora praktiska svårigheter och en betydande om— gång. Ett fortsatt sammanförande av registren till länsstyrelserna skulle däremot innebära en för det allmänna fördelaktig rationalisering och under- lätta för näringslivet att skaffa sig kännedom om tidigare registrerade före- tag.
Härtill kan utredningen ansluta sig. Centraliseringen är obekväm för de registreringsskyldiga som, när det gäller praktiska åtgärder, t. ex. ingivande
” Om skälen härför se prop. 1964: 163 s. 84. 35 Det bör påpekas att handelsregistren vid tiden för enkäten även handhades av magistrater och kommunalborgmästare.
av registreringsansökningar, äro mest betjänta av en lokal myndighet. Han- delsregistren utnyttjas dessutom i stor utsträckning av näringslivet som upplysningskälla och denna viktiga uppgift kan knappast fullföljas utan om- gång om de lokala registren ersättas av ett centralt. För ett fullständigt sam- manförande av handelsregistren till länsstyrelserna tala däremot flera skäl. Den gällande ordningen motsvarar med hänsyn till nuvarande kommunika— tionsmöjligheter icke längre något praktiskt behov. Genom uppdelningen försvåras i stället möjligheterna för näringslivet att skaffa sig kännedom om tidigare registrerade företag. Överflyttningen behöver icke nämnvärt försvåra kontaktmöjligheterna mellan myndigheter och allmänhet och väc- ker ej heller betänkligheter ur kostnadssynpunkt. På längre sikt torde man i stället kunna räkna med en kostnadsminskning eftersom omläggningen medför en rationalisering för det allmänna. Länsstyrelserna handha redan nu huvuddelen av registreringen i handelsregister, de äro dessutom registre- ringsmyndigheter för ekonomiska föreningar och besitta en betydande er- farenhet i hithörande frågor. Det lokala organ till vilket registreringen på så sätt koncentreras utgör i utomordentlig grad den regionala myndighet till vilken allmänheten i olika ärenden har att vända sig. Registren bli mera överskådliga och enhetlighet i registreringspraxis främjas.
Överflyttningens ur firmasynpunkt mest betydelsefulla verkan är emeller- tid att den skapar ett bättre underlag för firmaskyddet. Den sätter registre- ringsmyndigheten i stånd att granska varje nyanmäld firma i förhållande till alla hos myndigheten tidigare godkända firmor, vare sig de registrerats för enskilda näringsidkare, handelsbolag eller ekonomiska föreningar. Där- igenom kan firmaskyddet i territoriellt avseende utsträckas till hela länet. Detta är en angelägen reform som betingas av att kommunen numera är ett alltför begränsat skyddsområde även för åtskilliga mindre företagares fir- mor,39 något som i sin tur sammanhänger med de nya reklam- och distribu- tionsmedlen (se härom närmare motiven till 4 5 andra stycket förslaget till firmalag). Att länet göres till registreringsområde innebär emellertid icke något ställningstagande till frågan huru omfattande Skyddsområdet bör vara för varje särskild firma. Firmaskyddet behöver i och för sig icke ut- sträckas till hela registreringsenheten. Spörsmålet om skyddsområdets om- fattning kommer att behandlas i motiven till 4 5 andra stycket förslaget till firmalag.
I förslaget förutsättes sålunda att registreringen i handelsregister helt sammanföres till länsstyrelserna och att ett handelsregister anordnas för varje län. Det föreslagna registreringssystemet ger därigenom som resultat två registreringsenheter: hela riket för centralt registrerad firma och länet för lokalt registrerad.40
3” Bland dessa företagare har framträtt en tendens att inrikta verksamheten på det kommun- block till vilket hemkommunen hör. '" Länsindelningen är föremål för utredning, se 1964 års riksdagsberättelse I Ju: 24.
Omläggningen till länsvis förda handelsregister ökar säkerligen arbets— bördan för länsstyrelserna. Frågan i vad mån länsstyrelsernas personal bör förstärkas är emellertid beroende på de lokala förhållandena och synes där- för böra utredas inom varje länsstyrelse särskilt. Det är uppenbarligen av vikt att personalbehovet överses i god tid innan förslaget genomföres.
Om det sålunda blir nödvändigt att vid sidan av patentverket bibehålla länsstyrelserna såsom lokala registreringsenheter blir nästa fråga hur man med denna utgångspunkt skall kunna fullfölja den tidigare linjen att patent— verket — och i andra hand övriga registreringsmyndigheter _ vid sin ny— hetsgranskning erhåller tillgång även till hos annan myndighet registrerade firmor.
Utredningen återkommer här till den tidigare uppskjutna frågan huruvida det centrala företagsregistret på denna punkt kan tjäna som hjälpregister. För detta krävs att det upptager alla registrerade näringsidkare, vilkas fir- mor böra komma i åtnjutande av skydd. Det centrala företagsregistret upp- lägges visserligen i princip som ett komplett registeril men grundmaterialets karaktär gör att viss osäkerhet måste råda om registrets fullständighet.42 Som ett allmänt krav för registrets användbarhet vid firmagranskning måste även uppställas att firmorna återges så som de registrerats och att uppgif- terna ständigt äro aktuella. I fråga om firmorna bygger grundmaterialet på innehavarnas egna uppgifter och man måste därför räkna med att åtskil- liga firmor blivit felaktigt eller ofullständigt återgivna. Med hänsyn till upp- gifternas aktualitet har förut framhållits att registret icke kan anses fylla de anspråk som måste uppställas för de firmagranskande myndigheternas del. Ur deras synpunkt är registret dessutom otillräckligt i ytterligare två väsent- liga hänseenden. Det innehåller icke någon särskild förteckning över firmor- nas huvudord, dominanter, varför granskning icke kan verkställas mot dominant som ej är firmas första ord. Vidare redovisas företagens bransch- tillhörighet huvudsakligen med tillhjälp av den internationella standard- klassificeringen ISIC43 varigenom verksamhetens art ofta blir så allmänt an- given att omfattningen av företagens firmaskydd icke kan bedömas (j fr 5 5 förslaget till firmalag).
Det material i det centrala företagsregistret som enligt det sagda kan bli aktuellt vid registreringsmyndigheternas firmagranskning kommer därige- nom att innehålla sådana luckor att registret i sin nuvarande uppläggning uppenbarligen blir otjänligt som hjälpregister. Huruvida registret i en framtid kan bli användbart vid firmagranskning är för närvarande svårt att
'" Undantag har gjorts för företagare inom jordbruket, se Johannesson a. a. s. 297 och 299. " Såsom grundmaterial för företagsregistret användes beträffande företag med anställda upp- gifter från riksförsäkringsverket baserade på underlag för beräkning av ATP-avgift m. m. och i fråga om företag utan anställda uppgifter från skattemyndigheterna grundade på företagens självdeklarationer och rörelsebilagor. Alla aktiebolag skola upptagas i registret. Se Johannesson a. a. s. 300.
43 Se Johannesson a. a. s. 300 ff.
överblicka. En fullständig komplettering av registret i ovan berörda hänse- enden sammanfaller icke med registrets tilltänkta syfte och torde dessutom bli kostnadskrävande och vara förenad med betydande praktiska svårig— heter. Härtill kommer det svårlösta problemet hur registreringsmyndighe- terna utan alltför stor omgång skall kunna få tillgång till de för dem rele— vanta uppgifterna i registret. Utredningen har av anförda skäl icke ansett sig kunna räkna med att det centrala företagsregistret inom överskådlig tid kan bli användbart vid firmagranskning.
Tidigare har talats om den svenska samlingen av anmälningar till firma- registren som sedan 1925 saknar årsregister. Det torde emellertid numera vara uteslutet att förse samlingen med en årlig förteckning över bestående firmor av det slag som förekommer i Danmark. Publikationen är genom bristen på årsregister svårtillgänglig och redan genomgången av en årgång är ett tidsödande företag. Samlingen får knappast längre någon användning för sitt egentliga ändamål och såsom hjälpmedel vid firmagranskning är den icke användbar.
Spörsmålet blir då huruvida behovet att vid firmagranskningen kunna taga hänsyn till samtliga registrerade firmor motiverar inrättandet av ett särskilt samlings- eller hjälpregister i samband med den nya firmalagens ikraftträdande. Svaret på denna fråga blir beroende av om kostnaderna för ett sådant register kunna antagas stå i rimlig proportion till det resultat som skulle kunna uppnås. Härvid måste till en början beaktas att den nuva- rande begränsade firmagranskningen rätt väl förmått fylla uppgiften att re- dan på det administrativa planet förebygga framtida konflikter. Mål om firmaintrång ha sålunda varit relativt fåtaliga. Därtill kommer som framgår av det tidigare anförda att granskningsmaterialet enligt det föreslagna sy- stemet får betydelse i väsentligt större omfattning än för närvarande. På så sätt kan firmaregistreringen bygga på ett säkrare underlag än den nu gör. Och man kan fördenskull räkna med att vinsten av ett hjälpregister på grund av kostnaderna för dess upprättande och begagnande skulle bli oviss. Vad som i detta läge på ett avgörande sätt talar emot att för närvarande in- rätta ett dylikt register är framstegen på det registreringstekniska området. Med den utveckling som de tekniska hjälpmedlen för registers förande och utnyttjande på senare år genomgått och ytterligare kan komma att genomgå, är det troligt att man i en snar framtid kan förse de firmagranskande myn- digheterna med hjälpförteckningar över firmor för väsentligt mindre kost- nader än som skulle krävas i nuläget. Det är särskilt möjligheten att an- vända automatisk databehandling som kan medföra denna kostnadssänk- ning. Hela firmagranskningen kan dessutom tänkas inom en överskådlig framtid bli överflyttad till automatisk databehandling. Under sådana för— hållanden syns icke finnas anledning att nu låta upprätta ett särskilt hjälp- register. Man bör avvakta erfarenheterna av lagens tillämpning och tills utvecklingen framtvingar en mera omfattande firmagranskning nöja sig
med åtgärder som kunna förbereda ett hjälpregister. Rörande dettas inne- håll och uppläggning hänvisas till motiven till 31 & förslaget till firmalag. Den granskningsskyldighet som åligger registreringsmyndigheterna enligt förslaget behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i anslutning till förslagets 11 5.
Enligt det danska förslaget slopas handelsregistrens anknytning till kom- munerna och uppläggas i stället enhetliga handelsregister för varje polis- distrikt. I de finska och norska förslagen föreslås icke någon ändring av nuvarande registreringssystem. Ett samlingsregister över registrerade fir— mor har endast varit erforderligt för Norges del och bestämmelse härom har upptagits i 5 25 norska förslaget till registreringslag.
Förslag till firmalag
Allmänna bestämmelser, 1—7 55
Detta avsnitt innehåller vissa begreppsbestämningar samt regler om firma— rättens uppkomst och innehåll. I 1 & bestämmes firmabegreppet. De följande två paragraferna ange olika sätt för uppkomst av firmarätt. Enligt 2 5 för— värvas sådan rätt genom registrering och inarbetning. 3 5 behandlar den firmarätt som är förenad med rätt till släktnamn. I 2 & återfinns dessutom en legaldefinition av begreppet inarbetning. 4 och 5 55 ange firmarättens innehåll. De allmänna reglerna härom finnas i 4 5 medan 5 & anger när fir— mor skola anses förväxlingsbara. De två sista paragraferna, 6 och 7 55, upptaga regler som skola tillämpas vid tvist om rätt till firmor vilka kolli- dera. 6 5 innehåller huvudregeln om tidsprioriteten som avgörande för före- trädesrätten och 7 5 ger en bestämmelse om verkan av passivitet vid kolli- Sion.
1 5. Firmabegreppet I första stycket av denna paragraf bestämmes firmabegreppet. Andra stycket
innehåller en regel om särskilt namn som i viss utsträckning kan träda i stället för firma.
Gällande svensk rätt
Enligt FmL är firma det namn, varunder bokföringspliktig näringsidkare (köpman) driver sin rörelse och som han vid därvid förekommande under- skrifter tecknar (8 g). Samma innebörd har i princip även firma som re- gistreras enligt andra lagar än F mL, alltså firma för aktiebolag, ekonomisk förening etc. I gängse språkbruk begagnas ej sällan firma såsom synonymt med näringsföretaget självt, men denna användning av ordet saknar rättslig betydelse.
Firma är i första hand namn på den person, som driver rörelsen. Enskild näringsidkares firma skall enligt 9 5 första stycket FmL innehålla hans till- namn (släktnamn) med eller utan förnamn (om släktnamn, tillnamn och förnamn se prop. 1963: 37 s. 20 f.). För den enskilde näringsidkaren blir firma en fristående benämning först om den skiljer sig från det personliga
namnet. Även i sådant fall är firman till sin natur blott ett nanm vid sidan av detta, personens namn i hans egenskap av näringsidkare. För juridisk person, som uppnår rättspersonlighet först genom att den bl.a. erhåller ett namn, som individualiserar personen, finnes icke utrymme för mer än ett namn, som betecknar rättssubjektet i dess totalitet. För juridisk person som har firma är firman följaktligen dess enda personnamn.
F irmas egenskap att vara det namn, varunder näringsidkare, fysisk eller juridisk person, driver sin rörelse innefattar principen om firmas enhet.1 Firma för en viss bestämd rörelse kan icke vara mer än en. Principen om fir'mas enhet medför att individualiseringsmedel som användas vid sidan av firma äro att betrakta som kännetecken av annan art än denna. Det rör sig här om kännetecken som näringsidkaren begagnar som beteckning på själva företaget eller någon gren därav (jfr Vmbet. s. 220). Namn av detta slag äro t. ex. fristående beteckningar på självbetjänings— och andra butiker, hotell, restauranger, teatrar och biografer. I den mån ett sådant namn åtnjuter skydd, sker detta följaktligen i annan egenskap än som firma (se härom under 2 5).
Man kan tala om personfirma, då firma innehåller personnamn. Firma, som icke innehåller personnamn utan enbart en sak- eller fantasibeteckning, kan man kalla realfirma. Enligt FmL gäller på grundval av sanningsprin- cipen tvång att använda personfirma för enskild näringsidkare och handels— bolag: firma skall visa verkliga förhållandet och i första hand återge detta sådant det återspeglas i näringsidkarens personnamn.2 Firma som registre— ras för enskild näringsidkare måste sålunda innehålla hans släktnamn med eller utan förnamn, under det att firma som registreras för handelsbolag skall upptaga alla bolagsmännens namn eller innehålla namnet på en av dem med tillägg som antyder att flera bolagsmän finnas (9 5).
För att firma i egentlig mening skall föreligga fordras, att en verksamhet utövas eller att åtminstone arbete pågår för skapande av förutsättningarna för bedrivande av en bestämd näringsverksamhet (jfr 8 5 första stycket FmL). Sambandet mellan firma och rörelse innebär, som ovan antytts, icke att verksamheten blir bärare av firman. Om en enskild näringsidkare driver rörelse under särskild firma kan rörelsen således aldrig betraktas som ett särskilt bildat rättssubjekt eller som en självständig förmögenhetsmassa.
Såsom redan berörts begränsar FmL skyldigheten att registrera firma till bokföringsskyldig näringsidkare, vilket sammanhänger med det offentlig- rättsliga inslaget i lagen. Jämte beredande av firmaskydd har ett viktigt syfte med det enligt lagen inrättade handelsregistret varit att allmänheten genom registret skall erhålla kännedom om vissa förhållanden som kunna inverka på bedömandet av ett företags soliditet och ansvarighet för ingångna för- bindelser (se NJA II 1887 nr 3 s. 2 och 20). Offentlighet i dessa stycken har
' Jfr Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 93 f. 2 Jfr Eberstein a. a. s. 85.
ansetts nödvändig huvudsakligen när verksamheten nått viss storlek och utnyttjar kredit i större omfattning (se 1884 års betänkande s. 16 och 39). Obligatorisk anmälan av firma och övriga för publicering avsedda uppgifter, som för den enskilde näringsidkaren också bedömts innebära en viss börda, har fördenskull begränsats till bokföringsskyldiga näringsidkare. Och vid sidan av denna obligatoriska anmälan ger FmL icke möjlighet till fakultativ registrering av firma för icke bokföringspliktig näringsidkare.3 Från F mL:s namnskydd ha därigenom uteslutits bl.a. sådana enskilda företagare, som äro verksamma inom jordbruket och dess binäringar och huvuddelen av företagarna inom de s.k. fria yrkena.
Emellertid har utvecklingen inom det praktiska rättslivet fört med sig, att icke bokföringsskyldiga enskilda näringsidkare i stor utsträckning be- gära registrering av firma i handelsregistren för att få namnet på sin verk— samhet skyddat. Hos de flesta registreringsmyndigheter sker icke vid fir- maanmälan någon prövning huruvida den uppgivna näringsutövningen är av sådan art eller bedrives i sådan omfattning att bokföringsplikt föreligger.4 Åtskilliga näringsidkare erhålla därför firmaregistrering utan att fylla la- gens förutsättningar härför.
Näringsdrivande juridiska personer som icke äro handelsbolag undantagas från anmälningsskyldighet enligt FmL men bli subjekt för firmarätt genom att de skola driva sin verksamhet under firma enligt särskilda regler i den associationsrättsliga lagstiftningen. Huruvida de av lagstiftningen oregle- rade ideella föreningarna och stiftelserna äro skyldiga att antaga firma när de främja sitt syfte genom att driva bokföringspliktig näring är, som nämnts i den inledande översikten, en öppen fråga.
Nordisk rätt i övrigt Som framgår av den inledande översikten ha de svenska, danska och norska lagarna om handelsregister, firma och prokura tillkommit som en produkt av skandinaviskt samarbete. Dessa lagar åtföljdes efter några år av en mot— svarande finsk förordning, nära ansluten till den svenska lagen. I samtliga lagar äro föreskrifterna om firma i huvudsak överensstämmande. Definitionen av firma i de andra ländernas lagstiftning svarar ganska väl mot definitionen i FmL. Och firmabegreppet torde ha ungefär samma inne- håll i de nordiska länderna. Dansk praxis ger dock uttryck för ett avsteg från principen om firmas enhet. Aktiebolag tillåtes sålunda att vid sidan av firman anmäla särskilt binamn, som har samma karaktär som firma. I
3 Jfr NJA II 1887 nr 3 5.16 och Eberstein, Namn och firma, s. 71 not 3 samt NJA 1933 s. 558= NIR 1933 s. 142 Savoy. ' Se Promemoria med förslag angående registreringen av landets företagare m. m. (SOU 1942: 23) s. 27 f. och näringsrättsutredningens stencilerade betänkande den 15 januari 1957 med förslag till ny näringslagstiftning, del II 5. 6.
ett 1964 avgivet förslag till lag om aktiebolag (5 2 Stk. 4) föreslås denna praxis bli lagfäst.5
I fråga om de personer som kunna vara subjekt för firmarätt föreligga vissa avvikelser mellan de nordiska lagarna. Särskilt är att märka att firma- rätt och firmaplikt i de andra länderna icke äro beroende av bokförings- skyldigheten. I Danmark och Norge sammanfalla ej heller firmarätt och firmaplikt. Såsom redan i den inledande översikten framhållits intager Dan- mark en särställning såtillvida som firmaplikt icke åligger enskild närings- idkare utan allenast juridisk person som driver handel, hantverk eller fa- briksverksamhet. Kretsen av enskilda näringsidkare som kunna vara subjekt för firmarätt är å andra sidan i Danmark betydligt vidsträcktare äni Sverige.
Förslaget Första stycket
I detta stycke bestämmes firmabegreppet och därmed också firmarättens primära objekt och dess subjekt.
Med firma skall enligt förslaget förstås »det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid därvid förekommande underskrifter tecknar». Legaldefinitionen anknyter till 8 5 första stycket FmL. Firma är sålunda även enligt förslaget sådant särskilt nanm som användes i utövning av näringsverksamhet. Men i förhållande till FmL har firmabegreppet ut- vidgats därhän att icke blott den registreringspliktige utan varje närings— idkare har firma. Att firmaskyddet på detta sätt gjorts oberoende av regi— streringsskyldigheten är på sin plats även ur den synpunkten att omfatt— ningen av denna skyldighet, som i första hand uppbäres av ett offentligt intresse, bör bestämmas på andra grunder än firmarättsliga hänsyn (se motiven till 2 5 förslaget till lag om handelsregister). Den föreslagna firma- lagen har genom utvidgningen av kretsen av firma—subjekt fått karaktären av en allmän firmalag med uppgift att reglera firmaskyddet för alla slag av näringsidkare och rättsregler av firmarättsligt innehåll ha i så stor ut- sträckning som möjligt överförts till firmalagen (jfr för varumärkesrättens del Vmbet. s. 59 f.).
När firma karaktäriseras som namn ligger däri att firma är ett indivi- dualiseringsmedel, ett kännetecken. Firma avser att både utpeka bäraren av namnet och vara ett uttryck för innehavarens person, som vid användning i tal eller skrift framkallar bilden av honom som näringsidkare och närmare karaktäriserar och framhäver honom i denna hans egenskap.6 Den i legal- definitionen, i anslutning till FmL angivna användningen av firma vid un— dertecknande —— som ursprungligen givit firma dess namn — är sålunda blott en av firmas särskilda funktioner. Genom tillägget om firmas begag-
5 Betmukniug om revision af aktieselskabslovgivningen, augusti 1964, s. 63. 5 Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 84.
nande vid undertecknande vinnes emellertid att firma i legaldefinitionen avgränsas från både varumärket och andra n'd sidan av firman använda kännetecken (se härom motiven till 2 5 ). Begagnande vid underskrift har nämligen icke någon motsvarighet i fråga om dessa senare. Endast firma tecknas vid underskrift i näringsverksamhet.
När firmas egenskap av näringsidkarens namn, hans speciella kännetecken, framhäves genom definitionen, anges samtidigt även en grundläggande för- utsättning för firmarätt. Som redan antytts ligger i ordet kännetecken att det skall vara fråga om något som äger förmåga att individualisera, att sär— skilja. Redan vid bestämmandet av lagens föremål — firma och de vid sidan av firma använda kännetecknen (se 2 5 tredje stycket) — har sålunda uppställts ett allmänt krav på särskiljningsförmäga som villkor för firma— rätt. Vad detta krav i praktiken kommer att innebära behandlas under 9 5 i förslaget.
Fysisk person kännetecknas i det dagliga livet av sitt personliga namn, släktnamn och förnamn. Denna namnets allmänna funktion regleras genom NL. Men det personliga namnet användes icke enbart som kännetecken för personen som individ utan även såsom firma. När släktnamnet begagnas i sistnämnda funktion rör det sig om en namnanvändning som faller inom firmarättens område. Förslaget tager också hänsyn till släktnamnet i dess egenskap av firma. Släktnamnet som föremål för firmarätt blir reglerat ge- nom särskilda bestämmelser som upptagas i 3 5.
En betydelsefull nyhet i förslaget är, att detta icke föreskriver någon skyl- dighet för vare sig enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag att intaga släktnamn i firma.
Redan nu kombineras släktnamnet i betydande omfattning med en sak- beteckning, angivande verksamhetens art eller orten där den bedrives, eller en fantasibeteckning. I stor utsträckning bildas firma på detta sätt för att näringsidkaren skall få ett bättre individualiseringsmedel än det som er- bjudes genom användning av släktnamnet ensamt. Och det har i praktiken blivit ytterst vanligt att enskilda näringsidkare, när beteckning av nämnda slag ingår i deras firma, begagna firman med uteslutande av personnamnet. Firma framträder på så sätt i användningen såsom realfirma. Man möter firma för enskilda näringsidkare i utformning sådan som Restaurang Röda Kvarn, Modesalongen Cherie, Java-Butiken, Malva Blomsterhandel o. s.v.
Tidigare har det såsom nämnts tillmätts väsentlig betydelse att firma an- gav vem som utövade verksamheten. Utvecklingen har emellertid fört med sig att detta syfte endast ofullständigt uppnås. Personnamnet i firma, som för övrigt endast behöver bestå av släktnamnet, ger icke någon visshet om vem innehavaren är. Firman kan ha övergått på andra personer och sedan FmL:s överlåtelseregler genombrutits i praxis, kan personnamnet i firma ej längre uppfattas som en aktuell upplysning om innehavaren utan kunskap härom måste sökas i handelsregistret. Att personnamn icke ingår i firma kan
ej heller ge anledning till missuppfattningen att det är fråga om ett aktie— bolag eller en förening, då i firma för dessa subjekt skall ingå ordet aktie- bolag resp. förening. Sanningsgrundsatsen utgör därför icke heller i detta avseende något skäl för bibehållande av tvånget att intaga släktnamn i firma. Även praktiska skäl tala häremot. Personfirma av traditionell typ är ofta alltför otymplig för reklamändamål. Ett stort antal släktnamn ha dess- utom i och för sig så ringa särskiljningsförmåga att de ensamt eller såsom firmas huvudord blott ge ett firmaskydd av begränsad räckvidd. På den i enkäten gjorda frågan huruvida kravet på personnamn i handelsregister- firma bör efterges äro också flertalet svar jakande. Godtagandet av real— firma för alla firmasubjekt medför å andra sidan icke att innehavarens släktnamn faller bort vid varje firmaanvändning. Vid firmateckning skall firmainnehavare enligt utredningens förslag även underskriva sitt namn (se 30 å). Utredningen har av anförda skäl stannat vid att bruket av realfirma för enskilda näringsidkare och handelsbolag accepteras.
Förslaget att tillåta realfirma för enskilda näringsidkare och handelsbolag har biträtts av övriga nordiska länder.
De särskilda föreskrifter förslaget uppställer rörande innehållet i firma för handelsbolag återfinnas i 6 & förslaget till lag om handelsregister.
Namn på stiftelse och ideell förening faller enligt firmadefinitionen utan- för området för den föreslagna firmalagen där namnet icke användes i ut- övning av näringsverksamhet. Namn på dessa juridiska personer har det blivit vanligt att kalla firma. Utredningen har övervägt att utvidga firma- begreppet till att omfatta namn på juridisk person över huvud. Vägande skäl kunna emellertid anföras mot att inordna namn på icke näringsdrivande stiftelser och ideella föreningar under firmalagens regelsystem. Lagens be- stämmelser skulle då ej kunna göras enhetliga och samtidigt måste de avse- värt kompliceras, vilket i sin tur skulle ha försvårat en samordning av firma- lagen med VmL. Ej heller övriga nordiska länder ha velat gå denna väg. Skyddet för namn som användes i utövning av ideell verksamhet bör i stål- let behandlas i en särskild lag.
Enligt förslaget liksom i gällande rätt är firma i första hand namn på per- son. Denna person, firmarättens subjekt, benämnes i förslaget näringsidkare. Det är här fråga om näringsidkare i vidsträckt mening. Först och främst göres såsom nämnts icke som i FmL skillnad mellan bokföringsskyldig och annan näringsidkare.
Avgörande för rätten till firma bör i stället för bokföringsskyldigheten vara det verkliga behovet av firmaskydd och utvecklingen i det praktiska livet tyder på att ett sådant behov är utbrett inom alla kategorier närings- idkare. Det torde sålunda kunna förutsättas att de näringsidkare, som an— mäla sig för registrering i handelsregister utan att vara skyldiga därtill, i allmänhet ha ett reellt intresse av att få sitt namn publicerat och skyddat. I de yttranden som inkommit i anledning av enkäten, har också i regel för—
ordats att möjligheten till registrering av firma vidgas så att även andra än bokföringsskyldiga näringsidkare tillåtas att registrera firma. Huvud— delen av de svarande har ansett, att sådan möjlighet bör ges alla näringsid- kare. Det behöver sålunda icke råda något tvivel om att den föreslagna ut- vidgningen av kretsen av firmasubjekt är motiverad av ett praktiskt behov.
Till den för begreppet köpman grundläggande bokföringsplikten ha som förut omtalats knutits viktiga rättsverkningar även inom andra rättsom— råden. För köpman gälla strängare regler med hänsyn till hans försättande i konkurs och ansvar i konkursen samt i fråga om handelsköp och handels— kommission. Förslaget innebär att överensstämmelsen mellan begreppen köpman och firmasubjekt upphäves. Denna överensstämmelse har vid till- komsten av nuvarande bokföringslag ansetts vara ett värde som icke utan tungt vägande skäl borde givas till spillo (jfr NJA II 1929 nr 3 s. 113). Av värde har väl främst antagits vara att man vid tillämpningen-av de strängare reglerna för köpmän kunde räkna med att den i handelsregistret intagne näringsidkaren var att anse som köpman. När nu utvecklingen fört med sig att även icke bokföringspliktiga näringsidkare i stor utsträckning faktiskt kommit att intagas i handelsregistren och sambandet mellan firmasubjekt och köpman därigenom redan gått förlorat, synes icke heller ur denna synpunkt vara något hinder att tillmötesgå näringslivets krav att en tidsenlig firmalag skall ge behörighet att vara firmasnbj ekt åt alla slag av näringsid- kare.7
Begreppet näringsidkare bör få samma vidsträckta innebörd inom firma- rätten som det redan genom VmL erhållit inom varumärkesrätten. Med nä- ringsidkare skall sålunda enligt förslaget förstås envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. I motsats till gällande rätt äga följ- aktligen personer som yrkesmässigt utöva ekonomisk verksamhet möjlighet att förvärva firmarätt oavsett arten av deras verksamhet. I kravet på yrkes- mässighet inlägges ej någon fordran på vinstsyfte. Den omständigheten att den ekonomiska verksamheten avser att främja ett ideellt eller välgörande syfte eller att tillgodose en utomståendes, exempelvis annan företagares ekonomiska intresse, utgör icke något hinder för att betrakta vederbörande som näringsidkare enligt förslaget. I förhållande till gällande rätt innebär ut- vidgningen av näringsidkarebegreppet att till näringsidkare bl. a. komma att räknas lantbrukare, trädgårdsmästare, kreatursuppfödare, fiskare samt ut- övare av de 5. k. fria yrkena, konstnärer, författare, läkare m. fl. (jfr Vmbet. s. 213). Behörigheten att vara firmasubj ekt förutsätter icke någon viss om- fattning i fråga om den verksamhet vederbörande idkar, ej heller att näringsutövningen är av mera stadigvarande art. Även när den avser en följd av affärshändelser under kortare tid föreligger näringsverksamhet i
" Bokföringslagen är som nämnts föremål för översyn av en särskild utredning. En omarbetning av lagen enligt de givna direktiven kan även innebära att nuvarande samband mellan bokförings— pliktig och köpman försvinner, se 1963 års riksdagsberättelse I Ju: 56.
förslagets mening, t.ex. i fråga om en restaurang under en utställnings
Näringsidkare i förslagets mening äro även stiftelser och ideella för- eningar, i den mån som de främja sitt syfte genom näringsverksamhet. Aktie- bolag kunna bildas som ha till syfte att vinsten, helt eller delvis, skall till- komma annan än aktieägarna t. ex. användas till befrämjande av viss ideell verksamhet. Men det kan också vara fråga om bolag som skall driva sin verksamhet till främjande av annat företags intressen utan att vinst på den egna verksamheten åsyftas (jfr NJA II 1945 s. 444 not 1). Även dessa bolag komma — oavsett att de i sin egenskap av aktiebolag alltid äro firmasubjekt — på grund av sitt ekonomiska underlag i betraktande som näringsidkare. De förvalta och förkovra förmögenhetsobjekt och bedriva därmed verksam- het av ekonomisk art.
Också statliga inrättningar och därmed jämställda institutioner eller sam- manslutningar som idka näring hänföras under den föreslagna firmalagen. Dessa firmasubjekt behandlas närmare i anslutning till 29 å i förslaget.
Enligt legaldefinitionen är firma det namn, varunder näringsidkare driver sin verksamhet. Liksom gällande rätt förutsätter förslaget att firma har ett faktiskt underlag, även om ett sådant under någon kortare tid kan saknas (18 å andra stycket). Härutinnan har icke avsetts att göra någon ändring, då förslaget använder ordet verksamhet i stället för det i FmL begagnade uttrycket »rörelse». Detta senare ord torde, såsom åsyftande en affärsrö- relse, ha en något mera begränsad innebörd än »verksamhet», som därigenom bättre harmonierar med det vidsträckta näringsidkarebegreppet i VmL och förslaget till firmalag. Genom ordet verksamhet nås även större överens- stämmelse med danskt och norskt språkbruk, där ordet rörelse saknas.
Den redan tidigare utvecklade principen om firmas enhet kommer till di- rekt uttryck i den föreslagna firmadefinitionen enligt vilken med firma för- stås »det namn» varunder näringsidkare driver sin verksamhet. Enligt för— slaget kan näringsidkare vid bedrivande av en och samma rörelse icke ha mer än en firma. Förhållandena te sig emellertid olika för enskild närings- idkare och juridisk person. I motsats till exempelvis aktiebolag som i princip har endast ett namn, omfattande hela den verksamhet bolaget bedriver, kan enskild näringsidkare ha flera företag och äga särskild firma för varje sådan enhet. Att närmare ange vad som är det karaktäristiska för en dylik enhet låter sig knappast göra. När denna fråga uppmärksammats i samband med
5 Begreppet näringsidkare är i gällande rätt ingalunda enhetligt. I förhållande till 1864 års näringsfrihetsförordning med dess trånga näringsbegrepp betecknar 10 5 IKL en väsentlig ut- vidgning, då dit hänför-es varje huvudsakligen på ekonomisk vinst för dess utövare riktad yrkes- mässig verksamhet. I VmL har även kravet på vinstsyfte bortfallit (se Vmbet. s. 212 f.). I ett år 1962 avgivet betänkande med förslag rörande den allmänna näringslagstiftningen, vari närings— frihetsförorduingen föreslås upphävd, anges den föreslagna lagstiftningen skola omfatta alla de verksamhetsgrenar, som enligt allmänt språkbruk innefattas i uttrycket näring (se SOU 1962: 15 s. 99 ff.). Detta förslag anknyter i fråga om näringsbegreppet i många avseenden till VmL men ger icke begreppet fullt samma vidsträckta innehåll som där. Firmautredningen har i yttrande över betänkandet ifrågasatt att förslagets näringsbegrepp helt anslutes till motsvarande begrepp i VmL.
registrering —— såsom i överståthållarämbetet _ har enheten i fråga ansetts liktydig med enhet i bokföringshänseende. Ett sådant enhetskriterium kan förslaget icke upptaga redan på den grund att enligt detta firmarätt också skall tillkomma icke bokföringspliktig näringsidkare.
Om något enhetskriterium icke kan anges för sådan verksamhet (rörelse) som är avsedd att bilda underlag för firma, återstår icke annat än att över- lämna åt näringsidkaren själv att avgöra, om han önskar organisera sin nä- ringsutövning i ett eller flera företag med en eller flera firmor. Detta synes ej heller väcka större betänkligheter. Förslaget förutsätter alltså såsom un— derlag för firma endast en efter fritt skön organiserad näringsverksamhet.
Ett särskilt spörsmål uppkommer emellertid i fråga om juridisk person därigenom att en sådan i olikhet med enskild näringsidkare icke kan äga mer än en firma. Det har nämligen visat sig att vissa juridiska personer ha behov av särskilt namn för del av verksamheten. Denna fråga behandlas un- der andra stycket.
Firmadefinitionen är att betrakta som likalydande i de olika nordiska för- slagen. Den något avvikande formuleringen i det norska förslaget är betingad av språkliga skäl och avser icke att avvika från de andra ländernas förslag. Om den motivering som lämnas i anslutning till firmabegreppet råder i stort sett enighet mellan de nordiska kommittéerna. Såsom redan framhållits gör dock det danska förslaget ett direkt avsteg från principen om firmas enhet, vilket avser det spörsmål som behandlas i andra stycket av förevarande paragraf.
Andra stycket
Detta stycke innehåller en bestämmelse om visst särskilt nanm vid sidan av firma.
I sitt betänkande med förslag till aktiebolagslag framhöll lagberedningen, att vid en kommande revision av firmalagstiftningen borde upptagas till Övervägande frågan om rätt för näringsidkare att jämte huvudfirma använda bifirma. För denna fråga förelåg enligt beredningens mening intresse i så— väl vårt land som de övriga nordiska länderna (se NJA II 1945 s. 218"). Att Spörsmålet om bifirma aktualiserades i samband med aktiebolagslagstiftning— en beror på det ovan påpekade förhållandet att juridisk person icke kan äga mer än en firma. En juridisk person kan visserligen vara delägare i handels— bolag eller medlem av ekonomisk förening eller innehavare av samtliga ak— tier i ett aktiebolag men detta betyder icke att mera än en firma användes för samma rättssubjekt. En juridisk person driver emellertid ofta liksom enskild näringsidkare en i olika enheter organiserad verksamhet. Särskilt i sitt förhållande till kundkrets och vissa leverantörer kan den juridiska personen då ha behov av olika namn för skilda enheter. Det särskilda nanm juridisk person kan behöva för sådan gren av sin verksamhet har man
kallat bifirma. Detta uttryck har tidigare begagnats i en mera vidsträckt bemärkelse såsom avseende varje vid sidan av den egentliga firman använt namn på en affärsrörelse eller gren av sådan rörelse (jfr Vmbet. s. 220). I förslaget användes ordet bifirma endast i betydelsen av särskilt namn för del av den juridiska personens verksamhet.
Från alla de nordiska ländernas sida har behov av bifirma vitsordats vid fusioner och jämförliga sammanslagningar av företag. Såsom exempel härpå kan tagas det fall att ett aktiebolag förvärvar samtliga aktier i ett annat så- dant bolag och låter dess verksamhet uppgå i sin egen men önskar fortfa— rande behålla dess firma såsom ett hos en speciell kundkrets inarbetat kän- netecken, vilket det därför införlivar med sin organisation såsom benämning på viss del av verksamheten. Det är sålunda den vid firman knutna kund— kretsen som gör att aktiebolaget har intresse av att behålla det förvärvade bolagets firma, och detta legitima behov synes böra tillgodoses. En väg att söka skydda firman har varit att registrera denna för ett s. k. namnskydds- bolag d. v. 5. ett bolag utan egen verksamhet men med uppgift att bevara firman åt moderbolaget. Fastän en dylik metod redan praktiserats hos oss i ej ringa utsträckning, har man varit tveksam om någon egentlig firmarätt kunde erkännas i ett sådant fall. Ett dylikt förfarande blir överflödigt när det övertagna bolagets firma kan skyddas såsom bifirma.
Även i andra fall kan behov av bifirma framträda. Ett närliggande exem- pel är, då aktiebolag förvärvar enskild näringsidkares verksamhet med till- hörande firma, som bolaget på grund av dess renommé önskar ha kvar. För att bibehålla firmarätten har förvärvet stundom skett genom ett nybildat dotterbolag, som övertagit den gamla firman och i fortsättningen tjänat som namnskyddsbolag. Man kan här fråga sig om bevarandet av firmarätten bör anordnas på så sätt att aktiebolaget införes i handelsregistret såsom ny inne- havare av firman och verksamheten. Övervägande skäl synas emellertid tala däremot. Av aktiebolagets verksamhet utgör det förvärvade företaget endast en knappast avgränsbar del för vilken en registrering i annat register synes onaturlig, liksom den ger sken av ett självständigt och avgränsat företag. Även i detta fall framstår såsom den lämpligaste utvägen att aktiebolaget får övertaga sådan firma såsom bifirma.
Bifirma kan även eljest få betydelse inom storföretagen, när vid koncern- bildning behov föreligger att driva särskilda verksamhetsgrenar under skilda beteckningar. Här har man —— i första hand av skatteskäl —— velat göra hela koncernen till en enhet. För detta ändamål begagnar man sig av avtal mellan moderföretag och dotterbolag, vilka äro av två huvudtyper: den ena har formen av arrendeavtal och den andra av kommissionsavtal. I förra fallet »arrenderar» moderföretaget, efter att i större eller mindre omfattning ha övertagit dotterbolagets tillgångar, detta bolags >>rörelse>> för att av moder- företaget bedrivas i dotterbolagets namn. Också vid ett kommissionsavtal övertager moderföretaget till större eller mindre del dotterbolagets tillgångar
och skulder, men i detta fall lämnas åt dotterbolaget att driva rörelsen i eget nanm för moderföretagets räkning. Dylika arrende— och kommissionsavtal skulle enligt utredningens förslag icke behövas för att säkerställa moderföre— tagets rätt till dotterbolagens firmor, vilka i stället kunna bli skyddade så- som bifirmor inom moderföretaget.
Förutom för aktiebolag finns ett påtagligt behov av bifirma även för ekonomisk förening, d.v.s. inom den kooperativa verksamheten. De stora konsumtionsföreningarna driva numera en mångskiftande verksamhet. Som exempel härpå kan nämnas att Konsumtionsföreningen Stockholm med om— nej d driver verksamhet som avser livsmedels-, beklädnads-, möbel-, färghan- dels- och bokhandelsbranscherna och att föreningen dessutom innehar tvät- terier, restauranger, hotell och pensionat. När en sådan förening startar ett varuhus eller en butikskedja sker det ej sällan under särskilda nanm som »Domus» och »Kvickly». För andra grenar av verksamheten användes namn som »Skokonsum», »Bokkonsum» o.s.v. Det är tydligt att dylika föreningar ha behov av reklamdugliga namn för de olika företagsenheterna med samma skydd som den egentliga firman.
Vid en koncernbildning äro förhållandena i stort sett analoga, vare sig kärnan i koncernen är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening.
Om aktiebolag övertager ekonomisk förenings firma eller förening över- tager aktiebolags firma måste i förra fallet orden ekonomisk förening och i det senare ordet aktiebolag utgå ur bifirman såsom vilseledande (se 10 5 förslaget till firmalag). Då det emellertid är den övriga delen av firma som är bärare både av goodwill och firmarätt, nås även i detta fall trots uteläm— nande av de nämnda beteckningarna för företagsform ett ur firmasynpunkt tillfredsställande resultat (se om beteckning för företagsform även under 14 S).
Det behov av ökat firmaskydd för gren av verksamheten, som föreligger för aktiebolag och ekonomisk förening, tillgodoses genom 1 5 andra stycket i förslaget: »Vad som sägs om firma skall även gälla särskilt nanm under vilket aktiebolag eller ekonomisk förening driver del av verksamheten (bi- firma).>> Formuleringen ansluter sig nära till definitionen i första stycket för att framhäva att det rör sig om ett namn som inom sitt område fyller motsva- rande ändamål som den egentliga firman och därför beredes samma skydd som denna. Utgångspunkten för den föreslagna bestämmelsen har varit, att principen om firmas enhet är av så central betydelse, att avsteg därifrån icke böra gå längre än ett påvisbart behov kräver. I överensstämmelse härmed har rätt till bifirma tillerkänts allenast de två firmasubjekten aktiebolag och ekonomisk förening. Det danska förslaget går längre och ger i anslutning till det förut berörda förslaget till ny aktiebolagslag ( 5 2 Stk. 4) sådan rätt även åt vissa andra juridiska personer som äro firmabärare.
Aktiebolag och ekonomisk förening erhålla rättspersonlighet och firma- rätt först genom registrering. Då användande av bifirma, liksom begagnande
av varumärke, är en frivillig sak, bör skyldigheten att registrera firma prin- cipiellt inskränkas till det egentliga namnet, huvudfirman. Någon skyldighet att registrera bifirma stipuleras sålunda icke. Förvärv av firmarätt till bi- firma genom registrering behandlas i 2 5.
Genom att bifirma enligt utredningens förslag blott avser sådan beteck- ning, som hänför sig till del av verksamheten, blir den begreppsligt skild från den egentliga firman, som avser företaget i dess helhet. På denna vik- tiga punkt gör det danska förslaget ett avsteg då det, i anslutning till det tidigare nämnda förslaget till aktiebolagslag, under bifirma inbegriper även två beteckningar som avse verksamheten i dess helhet, nämligen översättning och förkortning av huvudfirman. Såsom närmare utvecklas i motiven till 12 5 är enligt den svenska utredningens uppfattning översättning av firma till sin natur huvudfirma (parallellfirma) och dess hänförande under bifirma står i strid med den grundläggande principen om firmas enhet. Även firmaför- kortning är nära ansluten till huvudfirman och dess skyddande som bi- firma synes dessutom obehövligt, såsom närmare utvecklas i motiven till 2 &.
Såsom fallet är med varumärke bör det icke vara något hinder att även bifirma i reklam användes utan att sambandet med huvudfirman behöver anges. Enligt det danska förslaget skall huvudfirman tillfogas bifirman inom parentes. Erfarenheten visar, att en sådan föreskrift icke kan upprätthållas i praktiken utan att huvudfirman faller bort när bifirma användes utåt i förhållande till kundkretsen. Låter man då bifirman hänföra sig till verk- samheten i dess helhet, kommer den att i det praktiska livet framträda så— som huvudfirma och företaget erhåller två firmor av denna senare natur, vilket synes ägnat att framkalla förvirring.
I ett fall synes likväl en hänvisning till huvudfirman böra ske och vara möjlig att genomföra, nämligen vid firmateckning, och i första hand då bolaget eller föreningen ikläder sig skriftliga förbindelser. Vanligast blir väl att man begagnar sig av huvudfirman enbart. Men kommer bifirma till an— vändning vid underskrift bör den kombineras med huvudfirman. Vid firma- teckning skall fysisk person enligt förslaget jämte firman teckna sitt eget namn. I analogi härmed bör juridisk persons bifirma tecknas så, att jämte bifirman tecknas huvudfirman samt firmatecknarens eget namn. Reglerna om firmateckning ha upptagits i 30 5.
2 &. Förvärv av firmarätt
Denna paragraf behandlar i första och andra styckena olika sätt för förvärv av firmarätt. I tredje stycket stadgas om ensamrätt till annat för närings- verksamhet använt kännetecken än firma och bifirma, s.k. sekundärt kän- netecken. Fjärde stycket innehåller en legaldefinition av begreppet inar- betning.
Gällande svensk rätt
Såsom redan berörts i den inledande översikten har en naturlig följd av fir- mas sedvanerättsliga framväxande varit, att rättigheten ursprungligen an— sågs uppkomma i och med att firma tagits i bruk, och detta läge ändrades icke då registrering av firma infördes genom FmL. Trots skyldigheten att införa firma i handelsregister och trots att registreringen administrativt sett gav företrädesrätt inom registreringsområdet —— genom att firma som re- gistrerades skulle skilja sig från andra förut i registret intagna firmor (10 å andra stycket) — ansågs ibruktagandet alltjämt vara grundläggande för rättighetens uppkomst.1 Enligt gällande rätt uppstår firmarätt sålunda i princip genom firmas antagande och användande, och registrering i handels- register är icke erforderlig för uppkomsten av firmarätt.2 För flertalet juri- diska personer är dock registrering förutsättning för firmarätt på den grund att de erhålla rättspersonlighet och bli självständiga bärare av firma först genom registrering. Detta är fallet med t. ex. aktiebolag och ekonomisk för- ening. Handelsbolag däremot, som blir juridisk person redan genom bolags- avtalet, har firmaskydd så snart firman tagits i bruk.
Såsom jämväl inledningsvis berörts kan vid sidan av ibruktagande även inarbetande ge upphov till firmarätt. Inarbetandeskyddet är framför allt av betydelse för kännetecken vilka framträda som ersättare för den egentliga firman och icke omfattas av det egentliga firmaskyddet. Det rör sig här främst om firmor som i reklam och liknande sammanhang mest användas i förkortad eller eljest förändrad form men skydd har även getts för känne- tecken som bildats helt fristående i förhållande till firman. Inarbetande- skyddet stöddes ursprungligen icke av direkta lagbestämmelser utan har uppnåtts i rättspraxis.3 Av samma natur som KF (Kooperativa förbundet) äro t. ex. Sara för Stockholmsdistriktets Allmänna Restaurangaktiebolag, NK för Aktiebolaget Nordiska Kompaniet, Esselte eller SLT för Aktiebolaget Sveriges Litografiska Tryckerier och Sydkraft för Sydsvenska Kraftaktie- bolaget. En dominerande beståndsdel av firma, s.k. firmadominant, vilken användes såsom ersättare för den egentliga firman, är att betrakta på mot- svarande sätt som firmaförkortning, där dominanten icke redan åtnjuter skydd som firma på grund av det förväxlingsskydd som tillkommer firman i dess helhet.4
En betydelsefull förstärkning av rätten till inarbetat kännetecken som
1 Se Eberstein, Namn och firma, s. 62 ff.; jfr 1884 års betänkande s. 12. 2 Jfr NJA 1931 s. 82 Tattersall, NJA 1933 s. 558= NIR 1933 s. 142 Savoy, NJA 1936 s. 311 = NIR 1936 s. 180 Fläkta Örn, SvJT 1938 ref. s. 88 Göteborgs fastighetsägareförening samt i fråga om registreringens betydelse särskilt NJA 1950 C 643 = NIR 1950 s. 208 Tällgårdens Turisthotell, NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A-Bilskolan och NJA 1959 s. 497 = NIH 1960 s. 121 Lätt- betonghus. 3 Se NJA 1941 s. 672= NIH 1942 s. 91 KF (Kooperativa förbundet,förcning u. p. a.) då grundernaför 6 5 första stycket FmL åberopades och NJA 1964 5.259 = XJR 1966 5.64. Ljungs Armaturfabrik där domstolarna hänförde sig till grunderna för 200 & aktiebolagslagen; jfr Eber- stein, Individualiteten, s. 19 ff. * Jfr Eberstein a. a. s. 23 f.
även kom firma tillgodo genomfördes såsom förut nämnts 1942 i IKL (9 5 första stycket). Stadgandet gav ett allmänt skydd för varje kännetecken som inarbetats för någons näringsverksamhet eller däri utbj udna varor eller pres- tationer (prop. 1942: 257 s. 16 ff. och justitiedepartementets i prop. intagna promemoria 1942: 1 s. 21). Genom stadgandet i fråga blev intrångshandling även belagd med straff. Men den rätt som vinnes har icke samma omfatt- ning som egentlig firmarätt. Stadgandets tillämpning är begränsad till de mera svårartade fall, där intrångshandlingen begåtts med uppsåt att fram— kalla förväxling. Å andra sidan utsträckte 1942 års lagstiftning skyddet till kännetecken som tidigare icke beaktats i lagstiftning eller rättspraxis. I fråga om firma märkes särskilt att skyddet utvidgades till att omfatta även namn som icke bokföringspliktig enskild näringsidkare inarbetat i sin verk— samhet. Här har praxis sedan byggt vidare och »jämlikt grunderna» för 9 5 första stycket IKL förlänat icke bokföringsskyldig enskild näringsidkare en med firmarätt likvärdig rätt till sådant nanm.5 Och såsom nämnts är skyd- det så vidsträckt att det innefattar alla slag av kännetecken som brukas i näringsverksamhet, även t.ex. namn på hotell, restauranger, teatrar, bio- grafer och andra nöjesetablissement.
För att ett kännetecken skall anses inarbetat fordras att det är allmänt känt såsom beteckning för viss näringsverksamhet.6 Det krävs vidare att kännetecknet är inarbetat här i riket. Sistnämnda krav innebär icke, att in- arbetande behöver ha skett över hela landet. Det avgörande är om känne- tecknets användande gjort det allmänt känt inom den krets för vilken det närmast är avsett. Har ett kännetecken inarbetats endast i viss del av riket synes ingripande icke kunna ske mot den som använder liknande känne- tecken i annan del av landet (prop. 1942: 257 s. 18).
Som framgår av den inledande översikten faller firma in under VmL så snart den användes såsom varukännetecken (3 & VmL). Förvärvet av ensam- rätt till firma regleras emellertid enbart inom firmarätten (Vmbet. s. 226).
I fråga om utländsk firma har Pariskonventionens enda firmarättsliga stadgande, artikel 8, redan berörts i den inledande översikten.7 Enligt denna artikel skall firma, »vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller icke, utan villkor av anmälan eller registrering åtnjuta skydd i samtliga unionsländer».
Särskilda bestämmelser om firmaskydd i överensstämmelse med konven- tionen ha icke utfärdats i Sverige. I praxis har utländskt företags firma
5 Se NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A—Bilskolan. ” Jfr NJA 1941 5.672 = NIR 1942 s. 91 KF. 7 Jfr Eberstein, Immateriellt rättsskydd, s. 113 f.; se även Olsen, Pariskonventionens artikel 8, NIR 1953 s. 104 ff., och diskussionen härom vid åttonde nordiska mötet för industriellt rättsskydd i Helsingfors 1953, NIR 1954 s. 15 ff., särsk. inlägg av Eberstein, s. 23 ff., och v. Zweigbergk, s. 34 f., ävensom Eberstein, Pariskonventionens artikel 8, NIH 1957 s. 80 ff. 3 NJA 1925 s. 338 och 340 Borsalino och Salamander, NJA 1939 s. 389 = NIR 1939 s. 117 Ex—Lax, RA 1940 s. 33 = NIR 1940 s. 83 Liberty sathIR 1961 s. 220 Huckel; jfr Eberstein, Immateriellt rättsskydd, s. 120 ff. och 145 ff.
emellertid oberoende av registrering skyddats, när det utländska företaget utsträckt sin verksamhet eller vidtagit åtgärder för att utsträcka sin verk- samhet hit.3
Genom inarbetning förvärvar även utländskt företag rätt enligt 9 5 första stycket IKL. Det är nämligen utan betydelse för stadgandets tillämpning om den som inarbetat kännetecken driver verksamhet här i landet eller utomlands. Avgörande är endast att inarbetning föreligger här i riket.
Utländska bolag och föreningar som erhållit tillstånd att genom filial idka näring här i riket skola, såsom förut nämnts, anmäla firma till ett särskilt hos patentverket fört filialregister. Genom registreringen erhåller firman för den här i riket etablerade filialen motsvarande skydd som firma för svenskt aktiebolag. Endast ett mindre antal utländska företag har utnyttjat denna möjlighet. I stället bilda de i regel svenska dotterbolag.9
Vid registrering av firmor tages i allmänhet icke hänsyn till utländskt kännetecken. Undantag utgöra lagen om försäkringsrörelse (7 5 andra styc- ket och 171 5 andra stycket) och lagen om bankrörelse (6 5 andra stycket) som stadga registreringshinder för firma, som icke tydligt skiljer sig från här i riket allmänt känd benämning på utländsk försäkringsanstalt resp. ut- ländsk bankinrättning. Dessa föreskrifter ge ett visst firmaskydd grundat på inarbetning men ha till främsta syfte att i det allmännas intresse före- bygga registrering av firmor, som äro ägnade att vilseleda allmänheten.
Nordisk rätt i övrigt I den inledande översikten har redogjorts för den inom lagstiftningen mot illojal konkurrens viktiga olikhet de nordiska länderna emellan, som består i att Sverige saknar men de övriga länderna äga en s. k. generalklausul mot illojal konkurrens, vilken förbjuder varje konkurrenshandling som strider mot god affärssed. En jämförelse mellan Sveriges och övriga länders firma- regler blir missvisande, om man icke tager hänsyn till att denna klausul innebär en viss komplettering av de andra ländernas firmaregler.10
Även i de andra nordiska länderna gäller, såsom tidigare i olika samman- hang berörts, i viss utsträckning skyldighet att registrera firma i handels— register. Danmark skiljer sig i detta avseende från de övriga länderna ge- nom att enskild näringsidkare som använder sitt eget namn som firma, icke är anmälningsskyldig.
Med hänsyn till firmarättens uppkomst intager Finland en särställning såtillvida som rättsskyddet för firma där är knutet till registrering och inar- betandeskydd inom firmarätten är okänt, liksom även särskilt skydd för
” Om utländska rättssubjekts rätt till näringsutövning här i riket och om ändringsförslag be— träffande lagstiftningen rörande sådan rätt för utländska rättssubjekt, se SOU 1962: 15 s. 77 ff.
"' Jfr Andreasen, Varemwrkeretten i konkurrenceretlig belysning (1948), s. 178 ff., Hakulinen, Förslag till revision av varumärkeslagstiftningen (Kommittébetänkande 1945: 2), s. 33, Thom- messen, Den norske »generalklausul» i praksis, NIR 1948 s. 17 f. samt Knoph, Åndsretten (1936), s. 543 ff.
sekundära kännetecken. I sistnämnda båda avseenden kan dock general- klausulen mot illoj al konkurrens tänkas ersätta bristen på uttryckliga regler.
I Danmark och Norge uppkommer firmarätt liksom i Sverige genom ibruktagande oberoende av registrering. Liksom hos oss blir registrering (lock rättsgrundande för sådan juridisk person, som får rättspersonlighet och därmed firma först genom att registreras.
På samma sätt som i Sverige skyddas firma och sekundära kännetecken i Danmark genom särskilda bestämmelser i lagstiftningen mot illojal konkur- rens. I denna lagstiftning stadgas bl. a. förbud mot att i förvärvssyfte använ- da nanm, firma, affärskännetecken eller liknande på sådant sätt, att det är ägnat att medföra förväxling med annans behörigen använda kännetecken. På grund av detta stadgande har förväxlingsskydd i praxis tillerkänts icke blott inarbetade kännetecken utan även kännetecken som endast tagits i bruk. Under 1 5 har nämnts att förkortning och översättning av aktiebolags firma i Danmark kan registreras som bifirma (binavn) för bolaget.
I Norge åtnjuta firma och firmaliknande namn utanför firmalagstiftning— en intrångsskydd enligt en alltjämt gällande bestämmelse om »utilbörlig bruk av forretningsnavn» i 1910 års varumärkeslag (& 26). I bestämmelsen, som kvarstår även efter nya varumärkeslagens ikraftträdande, stadgas för- bud mot att ge verksamhet eller företag namn, som är ägnat att framkalla förväxling med annans tidigare behörigen använda namn för verksamhet el- ler företag av samma eller liknande slag. Detta förväxlingsskydd föreligger oberoende av inarbetande.
Förslaget Första stycket
Ensamrätt till firma förvärvas enligt första stycket genom registrering.
Teoretiskt sett innebär det en betydelsefull nyhet, att firmarätt icke längre vinnes genom ibruktagande utan först genom registrering. Från prak- tisk synpunkt är dock ändringen icke så omfattande.
Till en början är att märka att den nya regeln får väsentligt olika bety- delse för olika grupper av firmasubjekt. För flertalet juridiska personer, däribland aktiebolag och ekonomiska föreningar, för vilka rättssubj ektivitet och firmarätt är knuten vid registreringen, medför den nya ordningen ingen ändring. En annan grupp av firmasubjekt utgöres av de genom förslaget nytillkomna, alltså de icke bokföringspliktiga näringsidkarna. Dessa nä- ringsidkare, som tidigare endast kunnat förvärva firmarätt genom inarbe— tande, komma genom att kunna registrera firma i ett gynnsammare läge än förut. Inarbetning förlänar nämligen, såsom närmare utvecklas under andra stycket, en praktiskt sett svagare rätt än den som uppkommer genom regi- strering.
Den grupp av näringsidkare i fråga om vilka förslaget i realiteten över- flyttar firmaförvärvet från ibruktagandet till registreringen, inskränker sig därigenom till bokföringspliktiga enskilda näringsidkare och till handels- bolag. För dem kan ändringen ses som en naturlig utveckling av den nuva— rande ordningen. De äro enligt denna registreringspliktiga och registrering är avsedd att föregå firmas ibruktagande (8 & första stycket F mL). I prak- tiken blir registrering därigenom redan nu som regel underlaget för deras firmarätt.
Ännu en viktig synpunkt talar för att firmarättens uppkomst knytes till registreringen i stället för till ibruktagandet, nämligen hänsyn till rättssä- kerheten. När firmarätt uppstår redan på grund av ibruktagande blir firma- rätten ofta okänd utanför en snäv krets av näringsidkare. Och det är en källa till otrygghet över hela firmaområdet att senare tillkommen men väl- renommerad firma riskerar att få vika för en annan mer eller mindre obe- kant firma som tagits i bruk tidigare. Registrering är dessutom i jämförelse med ibruktagande ett bättre medel för förvärv av rättsskydd genom de prak- tiska fördelar som registreringen ger. Dessa ha tidigare utförligt prövats vid övervägandet av systemet med registrering av varumärke (Vmbet. s. 60 f.). Utredningen vill särskilt understryka att den offentliga registrerings— akten, föregången av registreringsmyndighetens prövning, ger näringsid- karen en rätt som är preciserad till föremål, omfattning och tidpunkt för ensamrättens uppkomst. Vid en konflikt kan ensamrätten på ett enkelt sätt styrkas genom förebringande av ett av myndigheten utfärdat registrerings- bevis, medan varje annan bevisning om tillvaron av ensamrätten blir över- flödig. Registreringen ger på detta sätt förvärvet en annan grad av säkerhet än ibruktagandet som ofta nog är svårare att påvisa. Det bör emellertid fram- hållas att det icke varit möjligt att förläna registreringen den betydelse som helst bör tillkomma den i ett system, där en sådan åtgärd skall vara i första hand rättsgrundande, och som den äger inom varumärkesrätten. För detta krävs nämligen centralregistrering, som man, i motsats till vid varumärke, för närvarande av praktiska och ekonomiska skäl icke velat föreslå i fråga om firma. Därigenom kan en registrering av förväxlingsbara firmor i olika register icke helt förekommas (jfr avsnittet om registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet, infört efter motiven till förslagets 11 5).
Genom att registreringen blir rättsgrundande torde handelsregistren bättre än hittills kunna fylla sin Viktiga uppgift som upplysningskälla för myn- digheter och näringsliv. Intresset för registrering av firma lärer nämligen komma att öka. Och på så sätt kunna registren i större omfattning än nu redovisa uppgifter om vem som står bakom företag, om hur företagens an— svarighetsförhållanden äro ordnade o. s. v.
Förslaget att registrering skall grunda firmarätt skall också ses såsom ett led i en samordning av reglerna inom firmarätten och varumärkesrätten. Med VmL ha användningsområdena för firma och varumärke i stor utsträck-
ning kommit att täcka varandra.11 En samordning av de olika regelsystemen ter sig därför nödvändig. Eljest kunna konflikter på grund av kollisioner mellan kännetecknen icke lösas på ett tillfredsställande sätt.12
Det är också en internationell tendens att överge förstebrukareprincipen till förmån för registreringsprincipen.
I den mån registreringens ökade betydelse kan tänkas stegra antalet s. k. döda firmor resp. spärregistreringar, torde man komma till rätta därmed dels genom det utrensningsförfarande, som — efter förebild från aktiebo— lags- och föreningslagstiftningen — föreslås i 22 & förslaget till lag om han- delsregister, och dels genom reglerna om användningstvång och ogiltighets— talan i 18 å förslaget till firmalag.
Enligt 1 5 är firmas funktion att känneteckna fysisk och juridisk person i deras verksamhet som näringsidkare. Endast det som är eller visat sig ägnat som kännetecken för näringsverksamhet är föremål för skydd på grund av registrering. Bestämmelser om kravet på individualiseringsförmåga eller särskiljningsförmåga som villkor för registreringsskydd ges i 9 5.
Registrerhar är förutom firma även bifirma. Detta framgår av 1 5 andra stycket enligt vilket bifirma följer reglerna om egentlig firma. Övriga för näringsverksamhet använda kännetecken kunna icke registreras. De bli föremål för behandling i denna paragrafs tredje stycke. Firmarätt som sam- manhänger med rätt till släktnamn behandlas i 3 5.
Detaljbestämmelser om registrering ges i 9—13 55 och i särskild lagstift- ning om registrering av olika slag av firma.
Mellan de nordiska länderna har uppnåtts enighet om att registrering skall vara grundläggande för uppkomsten av firmarätt. Det danska förslaget låter vid sidan härav, till skillnad från övriga länder, även ibruktagande medföra firmarätt.
Andra stycket
Detta stycke behandlar förvärv av ensamrätt till firma genom inarbetning.
Som framgår av redogörelsen för gällande rätt åtnjuter firma — och däri innefattas även namn på icke bokföringsskyldig näringsidkare — enligt 9 5 första stycket IKL eller grunderna för detta stadgande skydd på grund av inarbetning. Då firmalagen är avsedd att så långt möjligt omfatta alla reg— ler om skydd för firma och därmed jämställda kännetecken, som hänföra sig till näringsidkarens verksamhet, har förslaget från IKL till firmalagen över- fört hithörande inarbetandeskydd och samtidigt utvidgat detta på motsva— rande sätt som redan genomförts i VmL (se 2 5 VmL samt Vmbet. s. 61 ff. och s. 225).
Skyddet för inarbetat kännetecken uppbäres av att dess innehavare måste
" Jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 16 ff. ” Jfr NJA 1961 s. 590 = NIR 1961 s. 217 Adam och Eva, särskilt patentverkets yttrande. 11—514796
sägas ha ett naturligt anspråk på rättsskydd. Inarbetningen innebär, att kännetecknet använts i sådan omfattning — och därigenom blir inarbetandet lättare att styrka för rättsinnehavaren och lättare att konstatera för tredje man än ett blott ibruktagande —— att det efter hand erhållit ett ekonomiskt värde, en goodwill, som det framstår som en viktig rättslig uppgift 'att skydda mot intrång. Det är detta ekonomiska värde intrånget avser vare sig det hänför sig till en inarbetad eller en registrerad firma. Påföljden bör fördenskull i båda fallen vara densamma. I överensstämmelse härmed har utredningen, i analogi med motsvarande regler i VmL, uppställt registrering och inarbetning såsom i princip likvärdiga grunder för förvärv av firmarätt och genomfört ett enhetligt sanktionssystem vid firmaintrång. Straff och skadeståndsskyldighet inträda vid sådant intrång, vare sig firman är regi- strerad eller inarbetad. Andra stycket i förevarande paragraf har utformats så, att »har firma blivit inarbetad äger innehavaren ensamrätt även utan registrering». Om denna bestämmelse har enighet nåtts mellan de finska, norska och svenska kommittéerna. Däremot gör det danska förslaget, i an- slutning till den danska varumärkeslagen, redan ett ibruktagande till en med registrering likvärdig grund för förvärv av firmarätt.
I vad mån ett inarbetandeskydd är ägnat att försvaga intresset för registre- ring har tidigare uppmärksammats vid utarbetandet av VmL (Vmbet. s. 62). För firmarättens del motverkas ett sådant resultat i fråga om en stor del av firmasubjekten även av det legala tvånget att registrera firma. Juridiska personer måste i allmänhet registrera firma för att uppnå rättspersonlighet. Och handelsbolag vilka som förut nämnts få rättspersonlighet utan registre- ring bli enligt förslaget alltid skyldiga att registrera firma (2 5 förslaget till lag om handelsregister). En viktig drivfjäder för intresset att söka registre- ring blir dessutom behovet av att från början av en verksamhets bedrivande äga tillgång till en skyddad firma. Brukaren av en oregistrerad firma löper risken att bli utesluten från fortsatt begagnande av firman genom att annan registrerar eller hinner inarbeta samma eller liknande firma. Det finns så- lunda knappast någon anledning att befara en minskning av antalet firma- registreringar om inarbetandeskydd ges ökad betydelse för oregistrerade kännetecken. Ett påtagligt intresse för firmaregistrering kan också, som förut nämnts, redan nu konstateras bland näringsidkare som icke äro skyl- diga att anmäla firma. Och det kan antagas att intresset för registrering avsevärt stiger när handelsregistren öppnas för alla enskilda näringsidkare och insikten om registreringens fördelar i skyddshänseende vunnit insteg inom näringslivet.
Att registrering i praktiken bereder en förmånligare ställning än inarbet— ning är påtagligt. Om konflikt uppstår behöver innehavare av registrerad firma icke föra särskild bevisning om firmarättens tillvaro och föremål. På grund av regeln i förslagets 4 5 andra stycket behöver han i allmänhet ej heller framlägga bevisning om skyddsområdets omfattning. Den som åbe-
ropar inarbetning måste däremot visa att firmans begagnande lett till inar— betning och i regel också styrka tidpunkten härför samt omfattningen av det geografiska område, där inarbetningen består.
Ensamrätt på grund av inarbetning är vidare enligt sakens natur för sitt bestånd beroende av att firman genom olika åtgärder förblir så allmänt känd att den kan anses inarbetad. För vidmakthållande av firmarätt genom registrering erfordras visserligen på grund av reglerna om användningstvång (18 å andra stycket) viss användning av firman. Här räcker det emellertid med användning i betydligt mindre omfattning än som förutsättes för att uppnå och vidmakthålla inarbetning.
En annan fördel som är förbunden med registreringen är den att registre- ringsmyndigheten i viss utsträckning kan förhindra att annan näringsidkare inkräktar på firmainnehavarens rätt. Detta blir möjligt genom den likhets- granskning i förhållande till förut registrerade firmor som myndigheten skall företaga vid ansökan om registrering av ny firma. Enligt förslaget ålig- ger det visserligen myndigheten att även beakta tidigare genom inarbetning uppkommen ensamrätt till förväxlingsbara kännetecken. Men denna före- skrift får huvudsakligen betydelse, om dessa redan äro kända för registre- ringsmyndigheten eller genom invändning komma till myndighetens kän- nedom. Likhetsgranskningens omfattning behandlas närmare i anslutning till 11 5.
I FmL (7 5) och ett flertal andra lagar med firmarättsligt innehåll finns en presumtionsregel enligt vilken det som införts i firmaregister skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, såvitt icke av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom. Beträffande ill— nebörden av denna presumtionsregel och dess betydelse med avseende på fir- marätten hänvisas till motiven till 21 och 22 55.
I vissa fall kan inarbetning förstärka eller komplettera det skydd som erhållits genom registrering, t. ex. när den registrerade firman i sig själv har låg särskiljningsförmåga, när det gäller Skyddets utsträckning utanför den bransch till vilken firmaskydd enligt huvudregeln är begränsad (5 5 första och andra styckena), vid kollision med äldre firmarätt vars inneha- vare visat passivitet emot den yngre rätten (7 5 första stycket) samt vid in— trång under tiden mellan en registreringsansökan och dess beviljande (23 5).
I motsats till firma och bifirma, som kunna få skydd genom såväl re- gistrering som inarbetning, kunna övriga kännetecken, vilka behandlas i tredje stycket, vinna skydd endast genom inarbetning.
Fastän ett ibruktagande icke enligt förslaget är i stånd att ge upphov till firmarätt finns icke något hinder att av billighetsskäl förläna ibruktagen firma ett visst rättsskydd. Detta har utformats i analogi med skyddet för ibruktaget kännetecken i VmL (Vmbet. s. 66 ff.). Förslaget söker sålunda förhindra den, som har vetskap om att firma redan tagits i bruk av annan, att få firman registrerad för egen räkning och där registrering likväl skett
ges innehavaren av den ibruktagna firman rätt att föra talan om registre- ringens hävande (11 & punkt 6 och 18 å).
Tredje stycket
I detta stycke stadgas om ensamrätt till sekundära kännetecken.
I motiven till 1 5 har utredningen understrukit betydelsen av att princi- pen om firmas enhet upprätthålles. Som en viktig konsekvens av denna princip har också framhållits att vid sidan av firma använda, skyddsvärdiga kännetecken måste skyddas i annan egenskap än som firma. Det rör sig här om kännetecken med en i förhållande till firma begränsad uppgift. Dessa kännetecken benämnas i förslaget sekundära kännetecken, eftersom deras uppgift blott är att inträda i en del —— ehuru ibland i en ganska stor del — av firmas funktioner som kännetecken för ett företag i dess helhet. Sekun- därt är kännetecken som vid sidan av firman begagnas såsom beteckning på sj älva företaget eller någon gren därav. Huruvida kännetecken är sekun- därt får avgöras med utgångspunkt från de faktiska förhållandena. Till led- ning blir närmast kännetecknets utformning och hur det användes i prakti- ken. Strängt taget har även bifirma naturen av sekundärt kännetecken men står firma så nära att bifirma regleras för sig (1 5 andra stycket). Når utred— ningen talar om sekundära kännetecken inbegripes fördenskull icke bifirma.
Närmast firma bland de sekundära kännetecknen stå de olika typer av firmaförkortningar, som berörts i redogörelsen för gällande rätt, samt fir— madominanter, t. ex. Gripen för Fastighetsaktiebolaget Gripen i Norrköping och Mea för Militär Ekiperings Aktiebolaget (M.E.A.).
Men sekundärt kännetecken framträder även i stor utsträckning som helt fristående i förhållande till firma. I likhet med firma utgöras dessa beteck— ningar ofta av ord, t. ex. Aktiebolaget Svensk Filmindustris biografnamn i Stockholm Röda Kvarn, Skandia o. s. v. och de genom initiativ från allmän- hetens eller de anställdas sida bildade namnen Tuppen (ursprungligen varu- märke) för Norrköpings Bomullsväfveri Aktiebolag och Kulan för Aktiebola- get Svenska Kullagerfabriken. Som fristående beteckning för ett företag uppträder ibland också en telegramadress såsom Choklad—Thule för Aktie- bolaget Förenade Chokladfabrikerna (numera Choklad-Thule Aktiebolaget Förenade Chokladfabrikerna). De sekundära beteckningarna framträda även Såsom kännetecken av utstyrselliknande slag eller av akustisk art samt i form av slagord. Exempel tillhörande den förra gruppen äro utstyrsel av affärshandlingar och affärsvagnar samt särskild klädsel på personal på 110- tell och restauranger i den mån de kunna anses utgöra kännetecken för viss näringsverksamhet. I fråga om akustiska kännetecken kan nämnas att t. ex. djurläten utomlands ha kommit i åtnjutande av rättsskydd.
De sekundära kännetecknen förete i fråga om utformning, uppkomst och fortsatt utveckling en mångfald variationer. De anförda exemplen visa att ett
sekundärt kännetecken kan utgöras ej blott av ord eller bokstavskombina- tioner utan även av andra slags beteckningar och att kännetecknet ibland växer fram oberoende av firmainnehavarens egna handlingar genom åt- göranden från utomståendes sida. I den fortsatta användningen ges exempel på såväl att namnet begagnas i så betydande utsträckning att det i reklam- avseende träder i stället för den egentliga firman, som att det blott begagnas jämsides med denna. Med hänsyn till den växlande mångfalden av sekun— dära kännetecken böra dessa icke kunna registreras utan inarbetandeskydd bör såsom hittills vara tillräckligt. I enlighet härmed har i tredje stycket upp— tagits stadgande att »genom inarbetning förvärvas ensamrätt jämväl till annat för näringsverksamhet använt kännetecken» — än firma —— samt att vad om inarbetad firma sägs »skall äga motsvarande tillämpning på känne— tecken som nu sagts».
Ett än effektivare skydd än enligt förevarande paragraf kunna vissa se- kundära kännetecken, exempelvis flertalet firmadominanter och firmaför- kortningar, erhålla genom registrering som ordmärken enligt VmL. På samma sätt som enligt gällande rätt kan dessutom firmadominant komma att skyddas redan på grund av det förväxlingsskydd som tillkommer firman i dess helhet, t. ex. den förut nämnda dominanten »Gripen» i Fastighetsak- tiebolaget Gripen i Norrköping, vilket ord i sin egenskap av firmans mest framträdande beståndsdel är förväxlingsbart med firman i dess helhet.
Rörande inarbetning av sekundärt kännetecken hänvisas i övrigt till fram- ställningen under andra stycket.
Utländska kännetecken för näringsverksamhet behandlas under fjärde stycket.
Nordisk enighet har icke kunnat vinnas i fråga om Vilka kännetecken som skola skyddas enligt förevarande stycke. Den svenska ståndpunkten är att, på samma sätt som allt skydd för användande av kännetecken såsom varubeteckning sammanförts i VmL, bör allt skydd för användande av kännetecken såsom firma samlas i firmalagen. I övriga nordiska länder falla kännetecken av utstyrselliknande slag och av akustisk art utanför firmaskyddet; i stället torde i sådana fall generalklausulen mot illojal kon- kurrens kunna bli tillämplig. Det danska förslaget intager, såsom förut nämnts, en särställning genom att i Vissa fall betrakta firmaförkortning som bifirma.
Fjärde stycket
I detta stycke har upptagits en legaldefinition av begreppet inarbetning. Enligt definitionen anses firma inarbetad, »om den här i riket är allmänt känd bland dem till vilka verksamheten riktar sig». Stadgandet torde i sak återge vad som är gällande rätt (jfr 2 & VmL och prop. 1942: 257 s. 18). Inarbetandebegreppet har utförligt diskuterats i samband med VmL:s till-
komst (se Vmbet. s. 221 ff.). Några huvudsynpunkter skola här antydas. Självständig betydelse får inarbetning liksom nu endast när den föreligger i Sverige. Kravet att firma skall vara allmänt känd innebär ej att inarbetande fordras över hela landet. Kännedom om firma inom del av riket kan därför också utgöra inarbetning. Stadgandet utesluter sålunda icke att samma fir- ma kan inarbetas för två skilda företag i olika delar av landet. Vid en even- tuell kollision får företrädet emellan firmorna avgöras enligt reglerna i 6 och 7 56. Något ovillkorligt krav på att den verksamhet firman avser skall drivas i Sverige uppställes ej. En firma kan följaktligen inarbetas här ge— nom att den användes i reklam för att exempelvis förbereda upptagandet av verksamhet i Sverige. Även om firman icke begagnas på detta sätt kan den undantagsvis bli inarbetad här i landet. En inarbetning är tänkbar som re- sultat av annonser i utländska, här spridda tidskrifter eller av att firman omnämnes i facktidskrifter av olika slag. Kännetecknet skall vara allmänt känt bland dem till vilka verksamheten riktar sig. Denna krets, omsättnings- kretsen, består av den allmänhet som normalt kan beräknas tillgodogöra sig företagets verksamhet samt av de olika företrädarna för den bransch inom vilken företaget är verksamt. I den mån verksamheten endast är inriktad på en del av denna krets, exempelvis ett distributionsled, kan det räcka med att firman är allmänt känd där. Begreppet allmänt känd innebär ej att firman skall vara känd av alla inom omsättningskretsen och låter sig ej heller pre- ciseras så att firman skall vara känd av ett visst antal av dem som tillhöra denna krets. Det måste emellertid alltid fordras att en så avsevärd del av kretsen känner till firman, att denna redan till följd härav fått ett påtagligt goodwillvärde (jfr prop. 1960: 167 s. 57 f.).
Varje firma måste anses inarbetningsbar. Utredningen räknar sålunda med inarbetandeskydd icke blott för mera originellt utformade firmor, vari ofta ett fantasiord ingår, utan även för de alldagliga, traditionellt samman- satta firmorna. Exempel på inarbetade firmor av det senare slaget äro Pers- sons Garn (Försäljningsaktiebolaget Perssons Garnbodar) och Norrmalms Livs (Norrmalms Livsmedels Aktiebolag).
För skydd enligt 2 5 andra och tredje styckena krävs att inarbetningen fullbordats. De olika åtgärder varigenom näringsidkaren söker inarbeta fir- man medföra sålunda icke i och för sig skydd för denna, utan först sedan det åsyftade resultatet uppnåtts inträder inarbetandeskydd. Detta har kom- mit till särskilt uttryck i andra stycket, då det där sägs, att firmainnehava- ren äger ensamrätt om firman har blivit inarbetad.
Utländsk firma åtnjuter såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt enligt praxis utan registrering ett vidsträckt skydd i Sverige. Det krävs för skydd här i landet icke mera än att det utländska företaget utsträckt sin verksamhet eller vidtagit åtgärder för att utsträcka sin verksamhet hit.
De skäl som utredningen tidigare anfört för upphävande av regeln om ibruktagande såsom grundläggande för firmarättens uppkomst äga endast
delvis tillämplighet på utländsk firma, eftersom en sådan —— om man från- ser filialfirma —— icke kan erhålla registrering i Sverige. Utländsk firma kommer därigenom i ett något sämre läge, om firmarättens uppkomst an- knytes till inarbetande i stället för ibruktagande. Ett tidigare åberopat vik- tigt argument för den nya regeln nämligen hänsyn till rättssäkerheten äger dock lika giltighet med hänsyn till utländsk firma. Då utländsk firma icke heller bör erhålla bättre skydd än svensk firma, har utredningen stannat vid att skyddet för utländsk firma göres beroende av inarbetning. Och förslagets legaldefinition räknar endast med sådan inarbetning som gjort firman känd i Sverige. Åtgärder i syfte att utsträcka en verksamhet hit komma sålunda i och för sig icke att grunda skydd så länge de ej fått till resultat att firman blivit inarbetad här. Den inarbetanderätt förslaget ger torde motsvara de åtaganden som Sverige har på grund av art. 8 i Pariskonventionen (jfr art. 2 i konventionen).
Förslaget medför å andra sidan i förhållande till gällande rätt i vissa fall en utvidgning av utländsk firmarätt. Som ovan utvecklats kan firma undan- tagsvis anses såsom inarbetad i Sverige även om den utländske innehavaren icke inträtt på den svenska marknaden eller eljest använt sin firma här. Den firmarätt som kan förvärvas på detta sätt får i synnerhet betydelse för utomlands särskilt välkända firmor genom att det skydd som förslaget lag— fäster för s.k. Kodakfirmor i 5 5 även kommer utländsk firma till godo.13
Ett utvidgat skydd för utländsk firma medför också det under andra stycket behandlade rättsskyddet mot ondtroende, som enligt förslaget skall följa med finnas första ibruktagande (jfr 11 5 punkt 6 och 18 5). De regler som här gälla bli tillämpliga även för firma som endast tagits i bruk utom- lands. Härigenom torde de mest stötande angreppen mot utomlands väl- kända firmor kunna förebyggas.
En ytterligare utvidgning av sin firmarätt får utländsk näringsidkare genom att firmaskyddet enligt förslaget omfattar alla slags kännetecken för näringsverksamhet.” Skyddade bli sålunda även näringsidkarens vid sidan av firma använda kännetecken, d.v.s. bifirma och de i tredje stycket av- sedda, sekundära kännetecknen.
I fråga om omfånget av det firmaskydd som tillkommer utländsk firma- innehavare gälla i princip samma förutsättningar som för svensk firma, exempelvis blir skyddet i allmänhet beroende av branschlikhet (se härom Under 5 5).
Av övriga nordiska länder ha Finland och Norge anslutit sig till den svenska ståndpunkten medan Danmark bibehållit regeln att rätt till ut-
ländsk firma — liksom till inländsk —— uppkommer redan genom ibrukta— gande.
13 Jfr NJA 1939 s. 389= NIR 1939 s.117 Ex-Lax samt diskussionen om Pariskonventionens art. 8 vid åttonde nordiska mötet för industriellt rättsskydd i Helsingfors 1953, NIR 1954 s. 15 ff. 1' Jfr den förut anmärkta, i NIR 1954 s. 15 ff. återgivna diskussionen.
3 5 . Släktnamn som firma
Denna paragraf behandlar den firmarätt som är förenad med näringsidkares släktnamn.
Gällande svensk rätt För den enskilde är det personliga namnet, släktnamnet i förening med för- namn — även kallat det borgerliga namnet —— hans individualiseringsmedel framför andra. Han kan icke ha mer än ett sådant namn. Personnamnets allmänna funktion regleras genom NL, där bestämmelser om släktnamn och förnamn äro sammanförda. En av det personliga namnets särskilda funk- tioner är dess användande såsom firma, som regleras av FmL.
Enligt NL förvärvas släktnamn i regel genom ett familjerättsligt fång. Men förvärv av släktnamn kan även ske genom anmälan eller ansökan. I det senare fallet konstitueras namnförvärvet genom namnmyndighetens laga- kraftvunna beslut (se SOU 1960: 5 s. 87). Den ensamrätt till det personliga namnet, som NL ger, innefattar skydd för namnbäraren mot intrång i form av obehörigt förvärv och obehörigt användande av namnet. Skyddet realise- ras i administrativ ordning genom att namnmyndigheten icke äger god- känna nytt nanm, om detta lätt kan förväxlas med annan tillkommande släktnamn (10 5). Materiellt skydd erhåller bärare av egenartat släktnamn, genom att annan icke äger förvärva eller bruka hans namn såsom släktnamn eller annat kännetecken (19 5).
Enskild näringsidkare är skyldig att intaga släktnamnet i sin firma ( 9 5 första stycket FmL). Hans firma kan bestå enbart av ett släktnamn. Men vanligtvis tillfogas förnamnet antingen fullständigt eller i form av förkort- ning, t. ex. med en eller flera initialer. Utöver släktnamnet innehåller firma ofta också en beteckning som anger verksamhetens art eller orten där den bedrives, t. ex. Axel Anderssons bokhandel och Stockholms Babykonfektion L. Möller, eller en fantasibeteckning, t. ex. Erra Plåtslageri R. Andersson. Firma för handelsbolag, som ej upptager alla bolagsmännens släktnamn, skall innehålla namnet på minst en av dem med tillägg som antyder att flera bolagsmän finnas, t. ex. & Co, & Son och Bröderna N. N. (9 5 andra stycket FmL). Både enskild näringsidkare och handelsbolag äro sålunda enligt nu- varande rätt i princip skyldiga att ha personfirma.
Enskild näringsidkares befogenhet att använda sitt släktnamn som firma är begränsad av hänsyn till andra bärare av samma nanm. I förhållande till äldre firmainnehavare blir en person som är bärare av samma släktnamn men med yngre firmarätt skyldig att förebygga förväxling genom tillägg av förnamn eller genom tillfogande av t. ex. verksamhetsord eller ortsangivelse (10 å andra stycket FmL). Underlåtes detta kan den yngre firmainneha- varen förbjudas att använda sin firma. Men enskild näringsidkare kan ald—
rig förvägras att medtaga släktnamnet i firman, där denna försetts med till— räckligt särskiljande tillägg.1
I fråga om handelsbolag är läget ett annat på grund av delägarnas förut berörda möjlighet att välja emellan om den ene eller andre delägarens namn skall ingå i bolagets firma. Delägares rätt att intaga sitt släktnamn i firman blir därigenom — liksom i fråga om aktiebolag2 —— beroende av att annans rättmätiga intresse icke trädes för nära.3
Den allmänna regeln att firmarätt i princip uppstår genom firmas anta- gande och användande gäller även firmarätt till släktnamn. Innan närings- idkare tagit sitt släktnamn i bruk som firma kan han sålunda icke åberopa någon företrädesrätt i firmarättsligt avseende. En annan sak är att han redan dessförinnan med stöd av sin allmänna namnrätt enligt NL kan in- gripa mot den som obehörigen använder hans släktnamn som firma (19 å). FmL lärer kunna åberopas för ett motsvarande skydd. I dess 10 å stadgas att i firma icke får obehörigen intagas annans namn och om så sker torde förbud kunna meddelas.
Det firmarättsliga skyddet för släktnamn håller sig även i övrigt inom gränserna för det egentliga firmaskyddet. Medan namnrätten i princip sträc- ker sig över hela landet är sålunda firmarätten till släktnamn begränsad till namnets användningsområde som firma. Och den firmarättsliga grundsatsen att skyddet är inskränkt till den bransch inom vilken firman användes gäller även för släktnamnet som firma.
Nordisk rätt i övrigt Enskild näringsidkare är i de övriga nordiska länderna berättigad att an- vända släktnamnet i sin firma under motsvarande villkor som gälla i Sve- rige. Han är sålunda skyldig att göra sådana tillägg till namnet att förväx- ling icke uppkommer. Liksom i Sverige är han också i princip pliktig att framträda under det egna namnet. Om innehållet i firma för handelsbolag eller dess motsvarighet gälla regler som likna de svenska. I praktiken bildas firma för enskild näringsidkare och handelsbolag efter samma mönster som firmor för motsvarande svenska subjekt. Rådande grundsatser för ensam- rätten till firma äro liksom här bestämmande för omfattningen av det skydd som tillkommer släktnamn såsom firma.
Förslaget Första stycket
I detta stycke stadgas att >>envar må i näringsverksamhet använda sitt släkt- namn som firma, där det ej är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken» .
1 NJA 1935 s. 467 = NIR 1935 s. 183 Adamssons sjukvårdsaffär. "' Jfr NJA 1937 s. 504 = NIR 1938 5. 81 Bolinder. ” Jfr Eberstein, Individualiteten, s. 145 ff. samt NJA 1936 s. 518= NIR 1936 s. 180 Almqvist & Co.
I fråga om rätten att begagna släktnamn som varukännetecken har en regel av motsvarande innehåll som den nyss nämnda upptagits i 3 & VmL.
Genom förbehållet i första stycket bibehålles den av hänsyn till andra bä- rare av samma namn rådande begränsningen i rätten att använda eget släkt— namn som firma.
Förbehållet har emellertid vidsträcktare betydelse än i FmL genom att förslaget, av skäl som utvecklats under 1 5 första stycket, upphäver skyl- digheten för enskild näringsidkare och handelsbolag att intaga släktnamn i firma och gör även dessa rättssubjekt behöriga att ha realfirma. Vid kol- lision mellan två firmor med samma släktnamn som huvudord finns där- igenom alltid möjlighet att förbjuda innehavaren av den yngre firman att använda släktnamnet. Behov av sådant förbud kan inträda när firmorna på grund av släktnamnets egenart eller starka inarbetning förbli förväxlings- bara trots tillägg. I fråga om inskränkningen i rätten att använda släktnamn som firma blir läget sålunda enligt förslaget detsamma för enskild nä- ringsidkare som för övriga firmasubjekt.
Förbehållet i första stycket tager hänsyn till annans »skyddade känne- tecken» och går därigenom delvis utanför ramen för firmalagen. Härmed aVSes nämligen även varukännetecken till vilket annan har företrädesrätt enligt de varumärkesrättsliga reglerna. Förbehållet innehåller på så sätt en hänvisning till 4 & VmL. Detta sammanhänger med att släktnamn och firma ha karaktär av naturliga varubeteckningar (se Vmbet. s. 227).
Rätten att använda släktnamn som firma förutsätter att rätt till namnet består enligt reglerna i NL. Går den bakomliggande namnrätten förlorad, upphör även rätten att använda namnet som firma där icke namnets egen- skap av firma blivit primär och släktnamnskaraktären trätt i bakgrunden (jfr prop. 1960:167 5. 61).
Andra stycket
I detta stycke stadgas: »Näringsidkare har ock skydd enligt denna lag mot att hans släktnamn, även om han icke använder det som firma, av annan obehörigen användes som sådant kännetecken.»
Skyddet är liksom i 1 och 2 55 begränsat till näringsidkare, eftersom endast en sådan är subjekt för firmarätt. Även om ett släktnalnns bärare icke är näringsidkare kan han emellertid ha ett intresse av — och större intresse ju mer egenartat hans namn är — att annan icke använder det som firma. Men det är icke någon firmarätt det här gäller utan rätten till släktnamnet som sådant. Och obehörigt ingrepp i den egentliga namnrätten regleras numera i första hand genom NL (se 19 5). Det är blott vid registrering av firma som hänsyn enligt förslaget skall tagas till släktnamnsrätten (se 11 5 punkt 3).
Regeln i andra stycket gäller icke endast för det fall att näringsidkare
med stöd av bestämmelsen i första stycket tager sitt släktnamn i anspråk som firma. Namnbärare som är näringsidkare har skydd enligt 3 5 även om han faktiskt icke begagnar släktnamnet på sådant sätt. Vid motiveringen av motsvarande regel i 3 5 VmL framhålles, att så snart bärare av släktnamn är näringsidkare ter sig hans namn såsom potentiellt varukännetecken för vilket han bör vara berättigad till varumärkesskydd. I ett sådant fall kan nämligen annans obehöriga användning av kännetecknet väl leda till för- växling (Vmbet. s. 229). Vad som anförts till stöd för släktnamnets skyd- dande som potentiellt varukännetecken kan överföras på firmaområdet och där åberopas med än större fog än inom varumärkesrätten. Även efter namn- tvångets upphävande kan firma i vilken personnamn ingår förväntas vara en grundtyp av firma. Stora grupper av näringsidkare begagna ej heller särskilt varumärke utan lita i stället till firma som kännetecken för olika yttringar av sin verksamhet. Det är sålunda i stor utsträckning via firma som släktnamn utnyttjas såsom varukännetecken. Den i förslaget upptagna regeln har, genom tillägget >>även om han icke använder det som firma», något förtydligats i förhållande till motsvarande regel i VmL.
Regeln om släktnamn som potentiell firma har icke upptagits i de andra nordiska förslagen. Skälet är att dessa senare gå längre än den svenska ståndpunkten medger och under skyddet inbegripa släktnamn över huvud, näringsidkares såväl som icke näringsidkares.
Det under 1 % omnämnda kravet på särskilj ningsförmåga som villkor för skydd gäller varje namn, således också släktnamn som firma. Kravet är i jämförelse med motsvarande krav i VmL icke särskilt strängt (se när- mare härom under 9 5). Eftersom olika släktnamns särprägel är skiftande måste emellertid skyddet vid släktnamns användning som firma bli av varierande räckvidd. En firma med något av våra vanligaste sonnamn som huvudord kan ha ringa skydd i ett större geografiskt sammanhang men kan, använd på mindre ort, fungera som ett tillfredsställande individualiserings- medel. Släktnamuets användbarhet som firma sammanhänger också i stor utsträckning med det förhållandet att åtskilliga enskilda näringsidkare med verksamhet som är begränsad till kommun, stadsdel eller kvarter knappast ha behov av annat individualiseringsmedel än det som erbjudes genom den traditionella personfirman.
Släktnamnets individualiseringsförmåga avhänger, som antytts, i hög grad av dess frekvens. Och detta förhållande gäller både sonnamn och icke- sonnamn. Undersökningar av vissa släktnamns frekvens, som utförts av namnrättskommittén, visa nämligen att de inom riket som helhet mest förekommande släktnamnen icke blott utgöras av våra vanliga sonnamn utan även av nanm såsom Lindberg, Lindström, Lindkvist, Lindgren, Lund— berg och Bergström (SOU 1960: 5 s. 75 ff.) . Även en firma med något av dessa släktnamn som huvudord kan sålunda sakna eller ha endast obetydligt skydd. Å andra sidan kunna namn som i egenskap av sonnamn hittills icke
ansetts egenartade, såsom Ödmansson, Olandersson, Thyresson och Ulveson, ha god särskiljningsförmåga såsom firma. En annan sak är att släktnamn utan egenart, som redan framhållits vid 2 & fjärde stycket, kan få särskilj- ningsförmåga genom inarbetande. Rörande omfattningen av det firmarätts- liga skyddet för släktnamn hänvisas i övrigt till 4 och 5 55.
Släktnamn framträda ibland i första hand som förnamn, t. ex. Sten och Martin. I dessa fall är även den som icke är bärare av släktnamnet i princip berättigad att använda det som firma (jfr Vmbet. s. 277 och NIR 1966 s. 162 Hektor).
Det har ifrågasatts och ingående diskuterats inom utredningen huruvida i 3 5 borde införas en bestämmelse, som gav ett visst firmaskydd för varu- märke, analogt med det som tillerkänts släktnamn. Om ordmärke obehö- rigen utnyttjas av annan enbart såsom namn på hans företag d. v. 5. utan att samtidigt komma till användning som varumärke saknas skydd i VmL, vilken blott tillgodoser varukännetecken (jfr Vmbet. s. 230 och 234).
Det diskuterade stadgandet skulle skydda ordmärke på liknande sätt som släktnamn. Näringsidkare skulle sålunda erhålla befogenhet att använda sitt ordmärke som firma och, även om han icke begagnade märket på sådant sätt, likväl få skydd för detsamma som potentiell firma. Om märkesinne- havaren sålunda icke själv begagnade ordet annat än som varumärke, skulle det anses som intrång i hans potentiella firmarätt att annan använde ett förväxlingsbart ord som firma.
Den, såsom tidigare understrukits, för svensk känneteckensrätt grund- läggande principen, att allt intrång i sådan rätt skall regleras inom känne— teckensrätten själv och icke förläggas till IKL, skulle konsekvent utförd leda till att ordmärkes användande enbart som firma inbegreps under firmalagen.
Man har emellertid icke kunnat påvisa något praktiskt exempel då ett ordmärke begagnas som firma utan att samtidigt komma till något slags användning som varukännetecken. Detta beror på att varumärkes- och fir- maanvändning —— om man frånser firmateckning —— i stor utsträckning kommit att täcka varandra. Är ordmärket mera allmänt känt lärer ordet även ha färgats därav i sådan grad att det för allmänheten framstår jäm- väl som varumärke, även när det användes som firma. Konflikten sträcker sig alltså praktiskt sett alltid utöver det renodlade firmaplanet, och i så fall får varumärkets innehavare möjlighet att ingripa mot firmainnehava- ren med stöd av VmL. Härtill kommer att märket i allmänhet göres till dominerande beståndsdel i firman så snart det är särskilt angeläget för ett företag att skydda ett varumärke även som firma. Aktiebolaget Sveriges Förenade Konservfabriker marknadsförde exempelvis länge konserver un— der varumärket Fyrtornet. Sedan detta ord alltmera kommit att användas som nanm även för företaget ändrades bolagets firma 1960 till Aktiebolaget Fyrtornet (efter fusion numera Aktiebolaget Abba-Fyrtornet). Motsvarande gäller när varumärket inarbetats som kännetecken också för verksamheten
som sådan; exempel härpå är Norrköpings Bomullsväfveri Aktiebolags varu- märke Tuppen.
Då det med hänsyn till det anförda icke finns något praktiskt behov av den ifrågasatta bestämmelsen, har utredningen stannat vid att icke upptaga den i firmalagen. Till samma resultat har man även kommit i de övriga nordiska kommittéerna.
4 %. Rättens innehåll
I denna paragraf behandlas firmarättens innehåll.
Gällande svensk rätt
Såsom framgår av den inledande översikten är FmL:s primära syfte att söka förhindra registrering av alltför lika firmor. Genom FmL har således i första hand tillskapats den yttre ordning, inom vilken den av lagstiftaren i stort sett oreglerade materiella firmarätten haft att utveckla sig (jfr 1884 års betänkande s. 12).
Fastän FmL icke ger några positiva regler angående firmarättens inne- håll, var man vid dess tillblivelse ingalunda främmande för tillvaron av en materiell firmarätt.1 Motiven till FmL vittna också om att den ensamrätt i registreringsavseende som gavs —— genom föreskriften att firma som registre- ras skall skilja sig från andra, förut i handelsregister för samma kommun intagna firmor (10 å andra stycket) — var avsedd att utgöra ett steg mot vinnande av materiell firmarätt (se NJA II 1887 nr 3 s. 33 och 55 f.). Tanken var, att firma skulle tagas i bruk först sedan den registrerats, vilket skulle åstadkommas genom att registreringsplikten försågs med straffsanktion.
När aktiebolagen 1895 utbrötos ur FmL och infördes i centralregister med hela riket som registreringsområde gåvos för dem, liksom senare för övriga nytillkomna firmasubjekt, motsvarande bestämmelser som i 10 5 andra stycket FmL (se 6 5 andra stycket aktiebolagslagen och t. ex. 7 & tredje styc- ket lagen om ekonomiska föreningar). Straffsanktion för att framtvinga registrering blev här överflödig, eftersom registrering krävdes redan för vinnande av rättssubjektivitet.
Den på administrativ väg åstadkomna ensamrätten är emellertid, såsom i den inledande översikten framhålles, avsevärt begränsad genom att kom- munikation mellan de olika registreringsmyndigheterna icke finns anord- nad och myndigheterna därför endast ha att tillse att ny firma skiljer sig från förut i samma register intagna firmor. Det administrativa förfaran— det kan sålunda leda till att för samma geografiska område i olika register införas firmor som sinsemellan äro alltför lika. Ett visst försvagande av den administrativa ensamrätten sker även därigenom att den straffsanktio-
1 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 40 f.
nerade registreringsplikten icke upprätthålles i praktiken utan oregistrerade firmor tolereras.
Vid erkännandet av materiell firmarätt ha domstolarna byggt på de be- stämmelser om förbudstalan vid firmaintrång, som influtit i FmL och öv- riga lagar med firmarättsligt innehåll. Dessa bestämmelser, firmarättens s.k. förfångsstadganden, ge firmainnehavare med äldre rätt befogenhet att föra förbudstalan, om han lider förfång genom registrering av en yngre firma.2
Rätten till förbudstalan var ursprungligen endast ett korrektiv mot re- gistreringsbeslut som innebar att likalydande firmor, till förfång för inne- havare av äldre firma, införts i samma register. Talerätten utvidgades seder- mera, 1910 och 1911, så att firmainnehavare fick befogenhet att ingripa även mot obehörig användning av förväxlingsbar firma, som införts i annat register än det där hans egen firma intagits (se NJA II 1910 nr 14 s. 28 f. och NJA II 1911 s. 368 f.). I dylika fall äger således domstol pröva giltighe- ten av ett formellt riktigt registreringsbeslut. Och lagstiftaren erkänner på detta sätt för första gången uttryckligen existensen av en materiell firmarätt.
Den i förfångstadgandena medgivna förbudstalan avser efter bokstaven blott förbud mot användning av registrerad firma och icke det fall att annan använder förväxlingsbar firma utan att göra anspråk på registrering. Det slutliga steget till vinnande av materiell firmarätt togs då domstolarna även förbjödo användning av oregistrerat kännetecken när detta innebar ett otill- låtet utnyttjande av annans skyddade firma.3
Denna på förbudstalan grundade firmarätt medför icke den vidsträckta befogenhet lagstiftaren ursprungligen avsett att ge innehavare av registrerad firma. Någon generell rätt till firma föreligger sålunda icke inom det område till Vilket registret hänför sig. En begränsning har skett i två avseenden på den grund att förfång i regel anses uppkomma först om i det särskilda fal— let risk för förväxling föreligger. Sådan risk har ansetts utesluten då före- tagens verksamhet icke hänför sig till samma eller liknande bransch.4 Och även om liknande firmor använts inom samma bransch har utrymme för förväxling icke ansetts föreligga, där firmorna begagnats inom skilda geogra- fiska områden.5
Såsom i den inledande översikten angetts och under 2 & närmare ut- vecklats (se där gjorda hänvisningar till rättsfall och litteratur) har en rätt av motsvarande innehåll som uppkommer genom firmas ibruktagande ge—
3 Jfr beträffande den materiella firmarätten Eberstein, Namn och firma, s. 36 ff., Immateriellt rättsskydd, s. 112 ff. samt Individualiteten, s. 54 ff. och 126 ff. 3 NJA 1933 s. 558 = NIR 1933 s. 142 Savoy; jfr NJA 1931 s. 82 Tattersall. * Se t. ex. NJA 1944 s. 298 = NIR 1943—44 5. 204 Törsleffco. 5 Se t. ex. NJA 1945 s. 269= NIR 1945 s. 76 Fruktcentralen; jfr NJA 1946 s. 646 = NIR 1947 s. 130 Fruktcentrum, NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A-Bilskolau och NJA II 1910 nr 14 s. 28, Eberstein, Individualiteten, s. 54 ff. samt Ljungman, Om förfång, särskilt inom immateriel- rätten, Festskrift tillägnad Gösta Eberstein (1950), s. 139 ff. och där anmärkta rättsfall.
nom rättspraxis och med stöd av 9 5” första stycket IKL även kommit in- arbetad firma till del inom det område där inarbetningen består.
Rörande den rätt som tillkommer firmainnehavare enligt VmL må hän- visas till vad som anföres i den nyssnämnda översikten.
Nordisk rätt i övrigt I övriga nordiska länder bygger den materiella firmarätten i större utsträck- ning än i Sverige på lagreglerna om registrering av firma. Det har i dessa länder varit naturligare än i Sverige att helt eller delvis utveckla den mate- riella rätten i anslutning till dessa regler. För Finlands del har detta särskilt berott på den där genomförda centralregistreringen.
Såsom framgår av den inledande översikten registreras i Danmark alla firmasubjekt utom aktiebolag och försäkringsbolag i de kommunvis förda handelsregistren. Firma för aktiebolag och försäkringsbolag registreras centralt i särskilda register. Rätt till registrerad firma gäller i princip inom hela registreringsområdet, kommunen resp. hela riket. Skydd för handels— registerfirma åtnjutes sålunda principiellt inom den kommun för vilken registret föres. Faktiskt erhåller emellertid sådan firma ett vidsträcktare skydd. Registerförare äro — utom i Köpenhamn — polismästarna och dessa granska varje nyanmäld firma mot de firmor som tidigare registrerats i alla kommuner inom deras distrikt. Härtill kommer, att vid den centrala registreringen av aktiebolags och försäkringsbolags firma hänsyn även tages till tidigare i handelsregistren införda firmor. Registreringsmyndigheten ut- går därvid från den årligen utgivna förteckningen över de i handelsregistren intagna firmorna. Även skyddet för aktiebolags och försäkringsbolags firma får större effektivitet än hos oss genom att man vid registrering i handels- register också beaktar de tidigare i centralt register intagna firmorna. Firma som användes utan att vara registrerad skyddas i Danmark inom det område där den användes. Skydd enligt de under 2 & omtalade bestäm- melserna mot illojal konkurrens åtnjutes också inom firmas användnings- område. En i handelsregister införd firma kan på detta sätt få skydd även utanför registreringsområdet. Liksom i Sverige äger firmainnehavare i Dan- mark i allmänhet inskrida mot annans användning av förväxlingsbar firma endast om användningen skett i utövning av samma eller liknande verksam- het.
Firmarätt uppkommer i Finland, som framhållits under 2 &, uteslutande genom registrering i det för hela landet gemensamma handelsregistret. Den rätt som härigenom vinnes är så vidsträckt att den omfattar varje använd— ning inom landet av samma eller förväxlingsbar firma oberoende av bransch- likhet och utan hänsyn till om användningsområdena sammanfalla eller icke.
I Norge föres som förut nämnts för alla slag av firmasubjekt gemensamt handelsregister särskilt för varje kommun. Inom kommunen är rätten till registrerad firma generell i den meningen att varje användning
av annan av samma eller förväxlingsbar firma innebär firmaintrång. Den rätt som oberoende av registrering tillkommer firmainnehavare enligt den alltjämt gällande & 26 i 1910 års varumärkeslag (se ovan under 2 5) är vidsträcktare i geografiskt hänseende. Rätten kan sträcka sig öven hela landet så snart man kan räkna med faktisk förväxling där. Å andra sidan är den avhängig av branschlikhet. Firmainnehavare kan endast in- gripa mot obehörig användning som skett i utövning av samma eller lik— nande verksamhet.
Förslaget
En viktig uppgift för den nya firmalagen blir att närmare bestämma den huvudsakligen genom praxis utbildade materiella firmarättens innehåll.
Första stycket
Detta stycke anger jämte andra och tredje styckena firmarättens materiella innehåll: »Rätt till kännetecken enligt 1—3 55 innebär, att annan än inne- havaren icke må använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken såsom firma.»
Stadgandet innefattar icke blott egentlig firma (1 5 första stycket) utan även bifirma (1 5 andra stycket) och de i 2 5 tredje stycket angivna sekun— dära kännetecknen samt näringsidkares släktnamn (3 g). För att fram- häva den vida omfattning stadgandet har talas i lagtexten om rätt till känne- tecken, icke om rätt till firma.
Genom ordet kännetecken understrykes även här att firmarättens föremål måste äga viss särskiljande förmåga (jfr prop. 1942: 257 s. 17). Skydd er- hålles emellertid för allt det som i det särskilda fallet visar sig ägnat som kännetecken. Det som saknar ursprunglig särprägel kan sålunda komma att åtnjuta skydd sedan det blivit inarbetat som kännetecken för viss närings— verksamhet. Exempel härpå äro firmor som bildats av rent beskrivande eller generiska ord eller vilka enbart bestå av bokstäver eller siffror. Kravet på särskiljningsförmåga behandlas närmare under 9 &.
Liksom enligt FmL gäller också enligt förslaget, att en formellt riktig re- gistrering av firma icke ger innehavaren befogenhet att under alla förhål— landen använda firman. Redan under 3 5 har framhållits, att näringsidkares rätt att använda sitt släktnamn som firma icke är ovillkorlig. Förslagets föreskrifter om prövningen vid firmaregistrering skola visserligen så långt möjligt tillgodose också registreringssökandens intresse av att erhålla en rätt som icke kan angripas på den grund att den inkräktar på allmänna intressen eller andras privaträtter. Men den bevakning av olika intressen som skall utföras i registreringsärendet måste, som närmare utvecklas i ett sär— skilt avsnitt i anslutning till 11 å, i praktiken många gånger bli ofullständig. Därigenom kan även användning av registrerad firma utgöra intrång i an- nans rätt och medföra ansvar för firmainnehavaren. Och begagnande av re—
gistrerad firma som är vilseledande kan träffas av förbud enligt reglerna härom.
Den användning som enligt stadgandet i första stycket förbehålles firma- innehavaren med ensamrätt är kännetecknets användande såsom firma. Eftersom firma är näringsidkarens namn faller härunder varje användning av firman i hans näringsverksamhet, vare sig det gäller att individualisera honom själv, verksamheten såsom sådan eller någon yttring därav.
Av särskilt intresse med hänsyn till firmalagens tillämplighetsområde är det inbördes förhållandet mellan de båda begreppen firmaanvändning och varumärkesanvändning.8 Den för förslaget ledande principen i fråga om firma- och varumärkeslagarnas tillämplighet är, såsom förut utvecklats, att ett känneteckens användande enbart såsom firma eller varumärke helt fal— ler under endera av de båda lagarna. Om kännetecknets begagnande kan sägas samtidigt innebära ett användande av både ena och andra slaget, kunna emellertid båda lagarna bli tillämpliga.
I viss utsträckning kan man urskilja en firmaanvändning som icke inbe— griper användning som varukännetecken. Av sådan natur är till en början firmas begagnande såsom underskrift. Här rör det sig dock enbart om en identifiering av firmainnehavaren och icke om något utnyttjande av firmas goodwill i reklamsyfte.7 Men även då firma begagnas i reklam —— skriftligen eller muntligen — såsom namn på företaget eller på brevpapper och pro- spekt, i annonser och kataloger, på skyltar och vid adressangivelser före- ligger icke sällan firmaanvändning i nyssnämnda, inskränkta bemärkelse.
Ett användande av firma enbart såsom varumärke är däremot icke så van- ligt. Firman individualiserar den helhet som ett företag och dess produkter utgör. Därunder inbegripes icke blott produktionsapparaten med dess bygg- nader, maskiner och organisation utan även produkterna. Och firma känne- tecknar samtidigt såväl företaget som sådant som yttringar av dess verk- samhet i form av varor eller tjänster. Det är denna generella känneteckens- funktion som är det för firma särskilt utmärkande i förhållande till allmän- heten. När exempelvis Aktiebolaget Gustafsbergs Fabriker använder firma- dominanten Gustafsberg i en annons med bilder av olika slags sanitetspors- lin begagnar bolaget kännetecknet även som firma. Den förmedlar till all- mänheten associationer både till den kända varan under märket Gustafsberg och till det bakomliggande företaget vars namn borgar för kvaliteten på grund av företagets tekniska resurser och erfarenheter i branschen. Genom att firma på detta sätt har förmåga att på en gång känneteckna företaget och dess produkter blir ofta både firmalagen och VmL samtidigt tillämp- liga. Se härom närmare inledningen till avsnittet om ansvar och ersättnings- skyldighet (21—28 55).
F irmarätt kan enligt förslaget endast göras gällande mot den som an-
" Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 52 ff. " Jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 27. 12—614796
vänder ett förväxlingsbart kännetecken såsom firma. Enligt 5 & skola kän- netecken anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag. Liksom enligt gällande rätt är det emellertid icke heller enligt förslaget tillräckligt för att göra firmarätt gällande mot annan, att denne använder en liknande firma inom samma eller liknande bransch —— alltså begagnar en i förslagets mening förväxlingsbar firma — utan härför måste tillkomma att firman användes inom sådant område som avses i 4 5 andra och tredje styckena, sålunda inom område, för vilket registrering gäller eller där inarbetning består. Endast där även denna förutsättning är uppfylld har den som obehörigen använt annans firma gjort sig skyldig till firmaintrång enligt 21 5.
Den innebörd förslaget sålunda tillägger begreppet förväxlingsbar firma medför ingen ändring i sak utan nyheten är enbart av terminologisk natur och har tillkommit för att uppnå överensstämmelse med VmL. Enligt den nu i teori och praxis begagnade terminologien sammanfalla begreppen obe— hörigt användande av förväxlingsbar firma och firmaintrång. Motsvarande innebörd har ordet förväxling i 9 & IKL, vilket lagrum emellertid ersättes av bestämmelser i den föreslagna firmalagen.
Firma får givetvis åberopas av annan, då det sker för att identifiera fir— mainnehavaren själv, t. ex. då firman användes i en handelskalender eller då hänvisningar till firmainnehavare göras i kommersiella meddelanden.8 Motsvarande gäller då annan person har anledning att jämföra någon sin prestation med firmainnehavarens och verkställer denna jämförelse genom att på ett fullt lojalt sätt använda hans firma (jfr Vmbet. s. 237 och prop. 1960:167 5. 70).
På grund av medgivande av firmainnehavaren kan annan person få an- vända en liknande firma. Men en sådan användning står icke i överens— stämmelse med firmalagen, om den till följd av firmornas förväxlingsbarhet kan föranleda att allmänheten vilseledes. I så fall kan enligt förslaget förbud mot firmans användande utfärdas (16 å andra stycket). Vid firmans re- gistrering skall också prövas om sådan förväxlingsbarhet föreligger att fara är att allmänheten vilseledes (11 5 andra stycket).
Första stycket har i de nordiska förslagen formulerats något olika. För- slagen överensstämma emellertid i sak.
Andra stycket I detta stycke bestämmes omfattningen i geografiskt avseende av ensam- rätten till registrerad firma. Utredningen har i avsnittet om firmaregister och registreringsmyndig— heter redogjort för nuvarande registreringssystem och undersökt vilka möj- ligheter som finnas att omforma detta system för att tillgodose firmarätts—
9 Jfr Eberstein, Namn och firma ,s. 24 och 29.
liga synpunkter. Undersökningen utmynnar i att registreringen av de centralt registrerade firmasubjekten bibehålles hos samma myndigheter som för närvarande. I fråga om den lokala registreringen genomföres den änd- ringen att handelsregister för stad i alla städer överföres till länsstyrelsen och att ett enhetligt handelsregister upplägges länsvis. En sådan ändring är ägnad att medföra ett bättre firmaskydd och kan ske utan eftersättande av de ändamål vid sidan av beredande av firmaskydd som registreringen fullföljer. Frågan om skyddsområdenas omfattning har utredningen tidi— gare lämnat öppen för att besvaras under förevarande stycke.9
Rätten till registrerad firma skall enligt bestämmelsen i andra stycket i första hand gälla »inom område för vilket firman registrerats». Denna be— stämmelse kompletteras med ett tillägg varigenom firmainnehavarens rätt för visst fall blir begränsad till del av registreringsområdet. Till innebörden av detta tillägg återkommer utredningen nedan.
Det område för vilket firma registreras bör såvitt möjligt avpassas efter de olika firmasubjektens skyddsbehov. För att området skall få bestämda gränser måste det emellertid sammanfalla med kommun, län eller annat administrativt område.
Skyddsbehovet för firma har i allmänhet icke någon bestämd geografisk omfattning vid viss företagsform eller vid viss slags verksamhet. När man tidigare förlagt registreringen av exempelvis enskilda näringsidkare, han- delsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar till vissa myndigheter, eller i olika sammanhang föreslagit överflyttning av registrering av dessa subjekt till någon annan myndighet, har man emellertid utgått ifrån vissa verksamhetsområden för firmasubjekten. Man har menat att viss överens- stämmelse skulle råda mellan verksamhetsområde och registreringsområde. Någon exakthet har man rimligtvis icke kunnat eftersträva utan man har begagnat en schematisk gruppering av firmasubjekten i vilken dessa inord- nats efter ett antaget, genomsnittligt skyddsbehov. Utvecklingen inom nä- ringslivet har gjort denna stela metod mindre användbar. Det som fram- för allt bidragit härtill är den utbredning aktiebolaget som företagsform vunnit och den betydelse reklamen erhållit i det moderna samhället.
Verksamhet som bedrives av enskild näringsidkare och handelsbolag sträc- ker sig i allmänhet icke utanför den ort där näringsidkaren är bosatt eller domicilierad.” Det rör sig här i stor utsträckning om mindre företagare och
' För allmänna försäkringskassor, jordbrukskassor och sparbanker äro skyddsområdena be- stämda i särskild ordning. Den reglering dessa subjekt och sådana firmasubjekt somf örsäkrings— bolag och affärsbanker äro underkastade medför att förslagets materiella regler fördem över huvud. bli av begränsad betydelse. För t. ex. sambruksföreningar, vägföreningar och bostadsrättsför- eningar som driva en snävt inriktad verksamhet bli reglerna också utan större praktisk betydelse.. Se angående de här nämnda firmasubjekten avsnittet om firmaregister och registreringsmyndig— heter.
1” Ekonomiska föreningar torde i regel vara verksamma inom en ort eller en kommun. För— eningar med mera omfattande verksamhetsområden ha huvudsakligen registrerats hos över— stäthållarämbetet, jfr SOU 1942:23 s. 30 f.
för flertalet av dessa torde firmaskydd inom den egna kommunen vara till- räckligt. Men även sådana företagare kunna begagna firma inom ett relativt omfattande område. Annonsering i en större lokaltidning medför exempelvis att firman föres ut över en stor del av landet. Skyddsbehovet för en firma får visserligen icke utan vidare anses sträcka sig till de yttersta gränserna för spridningsområdet för det tidningsorgan i vilket firmainnehavaren annonserar. Men exemplet visar att också gränserna för ett mindre före- tags firmaanvändning ofta äro svåra att ange. Detta sammanhänger även med att firma icke bara riktar sig framåt, d.v.s. mot kundkretsen utan även bakåt d. v. s. mot leverantörer, kreditgivare, personalorganisationer och myndigheter. Moderna reklam- och distributionsmedel och kringföringshan- del begagnas dessutom av företag av olika storlek och utvecklingen går mot större distributionsenheter.
Det anförda ger vid handen att, samtidigt som man i fråga om lokalt registrerade näringsidkare icke gärna kan till skyddsområde välja ett mindre administrativt område än kommunen, denna å andra sidan i åtskilliga fall kommer att utgöra ett alltför begränsat område. Enligt förslaget förutsättes fördenskull länet bli skyddsområde för denna kategori näringsidkare.
I de fall där lokalt verksamma näringsidkare utöva sin verksamhet utan— för länsgräns och ha behov av skydd inom två eller flera län ger förslaget möjlighet till registrering hos alla berörda länsstyrelser (se 9 & tredje stycket förslaget till lag om handelsregister). Inom områden där det kan väntas rela— tivt stort antal registreringar över länsgränserna skola dessutom två eller flera län kunna föras samman till en registreringsenhet och kompetensen att registrera firma uppdragas åt en av de ifrågavarande länsstyrelserna (se 1 5 förslaget till lag om handelsregister).
Att firmaskydd för aktiebolag kunde uppnås inom ett mera vidsträckt område genom inskrivning i ett för hela riket gemensamt register anfördes i motiven till 1895 års aktiebolagslag såsom ett viktigt skäl för införande av centralt aktiebolagsregister (NJA II 1895 nr 3 s. 107). Man har också länge antagit att företag som drivas i aktiebolagsform i regel äro av den storlek att de idka verksamhet inom hela eller en stor del av landet (se t. ex. SOU 1942: 23 s. 29 ff.). Efter hand ha emellertid företag med rent lokal verk— samhet i allt större utsträckning börjat drivas såsom aktiebolag. Denna utveckling har befrämjats genom att 1951 års lag om ekonomiska föreningar ytterligare begränsat möjligheterna att under annan associationsform driva ekonomisk verksamhet utan personlig ansvarighet för delägarna. Ett stort antal aktiebolag äro sålunda numera lokalt verksamma.
Inom den grupp av aktiebolag vars verksamhet blott avser del av riket återfinner man verksamhetsområden av mycket varierande storlek. Företag med verksamhet utanför länsgränsen torde i denna grupp förekomma i helt annan utsträckning än inom andra grupper näringsidkare med lokal verk- samhet. Mcd hänsyn till det betydande antal handels— och industriföretag,
vilka såsom aktiebolag kunna beräknas utöva verksamhet i hela eller större delen av landet, synes mest ändamålsenligt att låta hela landet vara skydds- område för aktiebolag.
Det föreslagna systemet ger sålunda som resultat att två registrerings- enheter primärt komma att bilda underlag för firmaskyddet: hela riket för centralt registrerad firma och länet för lokalt registrerad. Dessa områden kunna emellertid bli alltför vidsträckta som skyddsområde för vissa kate- gorier firmainnehavare. Huvudregeln om firmarättens giltighet inom re— gistreringsområdet skulle därigenom, om den fick gälla utan undantag, gå utöver behovet och bör därför kompletteras med en regel, som där så erfordras anpassar Skyddsområdet för registrerad firma efter ett ringare skyddsbehov.
En lösning vore att låta firmainnehavaren vid registreringen bestämma sitt skyddsområde efter det individuella behovet, så att t. ex. en enskild näringsidkare inskränkte detta till viss kommun och ett aktiebolag till ett visst län. En sådan regel skulle emellertid knappast fylla sitt syfte, då flerta- let näringsidkare med all sannolikhet skulle, oavsett Skyddsbehovet, välja största möjliga område d.v.s. hela registreringsområdet. Dessutom skulle man genom denna metod icke nå det åsyftade målet i de fall, då lokalt verk— sam näringsidkare bedriver -sin verksamhet inom ett mindre område än kom- munen. Registrering för del av kommun kan nämligen ej komma i fråga, då registreringsområdet i så fall skulle komma att sakna bestämda gränser.
En annan lösning som diskuterats är att rätt till registrerad firma endast skulle gälla inom den del av registreringsområdet, där firman användes. En sådan regel skulle stå i god överensstämmelse med principen att rättsskydd genom registrering förutsätter, att firman kommer till användning (jfr ne- dan under 18 5). Sker detta ej — inom viss tidsfrist — inom hela området skulle registreringen blott medföra skydd inom den del av området där fir- man användes. En sådan regel torde emellertid vara svår att tillämpa. Icke vilken användning som helst kan nämligen läggas till grund vid bestämning av användningsområdets omfattning. Sådant område kan till exempel icke utan vidare anses sammanfalla med spridningsområdet för den tidning i vilken firmainnehavaren annonserar. Endast den del av spridningsområdet från vilken firmainnehavaren drar till sig kunder genom annonseringen synes som regel kunna komma i betraktande. Ty blott här är annans an- vändning av förväxlingsbart kännetecken i allmänhet ägnad att leda till förväxling av kännetecknen och därmed till ekonomisk olägenhet för inne- havaren av den registrerade firman.
Det är till sådan inverkan man har att taga hänsyn när undantaget från huvudregeln bestämmes. Inom registreringsområdet bör firmainnehavaren vara skyddad mot användning av förväxlingsbart kännetecken så långt som dylik användning är ägnad att tillfoga honom ekonomisk olägenhet. Inom del av registreringsområdet, där detta icke är fallet, har firmainnehavaren
icke något intresse som är värt att skydda (jfr NJA II 1910 nr 14 s. 28). I överensstämmelse härmed har den kompletterande regeln formulerats så att »rätt till registrerad firma gäller inom område för vilket firman re— gistrerats, med mindre det visas att innehavaren icke kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan inom området använder förväxlingsbart kännetecken».
Bevisskyldighet för att skada eller olägenhet icke uppkommer har här- igenom lagts på firmainnehavarens motpart. Utredningen har stannat vid denna utformning _— som numera icke är så vanlig hos oss _- särskilt för att nå överensstämmelse med de finska och norska förslagen. Enligt det danska förslaget avser rätten till registrerad firma under alla förhållanden hela registreringsområdet, vilken ståndpunkt utredningen på förut anförda skäl icke kunnat godtaga.
Det i nuvarande firmalagstiftning begagnade uttrycket »förfång» _ som icke äger motsvarighet i danskt och norskt språkbruk —— har i förslaget er- satts av de i de finska och norska lagtexterna använda orden »skada eller olägenhet». Med förfång avsågs ursprungligen i svensk firmarätt att firma- innehavaren lidit intrång i sin rätt genom en handling företagen i strid mot lagens regler. Men begreppet utvidgades efterhand till ett kriterium på rätts- skydd även i andra fall än de i lagen direkt angivna.ll Enligt förslaget är uttrycket »förfång», i stället för att vara ett skyddskriterium, avsett att fylla samma uppgift som i varumärkesrätten, där det tjänar att bestämma kretsen av taleberättigade i vissa mål (se 26 och 35 55 VmL).
I förslaget har man sökt tillförsäkra innehavaren av registrerad firma tillräcklig rörelsefrihet inom registreringsområdet på så sätt att den som begagnar förväxlingsbart kännetecken inom området icke kan fria sig genom att påvisa att s.k. slutlig skada ej uppkommit genom användningen. Han måste också visa att innehavaren av den registrerade firman ej åsamkats någon form av ekonomisk »olägenhet» genom användningen.
När part ålägges att bevisa något negativt blir bevisbördan enligt sakens natur många gånger tung. På grund av bevisbörderegeln kommer registre- ring å andra sidan att medföra att firmaskyddet i allmänhet kan beräknas vara säkerställt inom hela registreringsområdet för den som vid registre— ringen får antagas ha behov av skydd där. Och i förhållande till innehavare av företag med typiskt lokal verksamhet — bedriven inom kommun, del av kommun eller mindre ort —— inom registreringsområdet, bör bevisbördan i regel icke bli alltför betungande. Från vilket område dessa lokala företagare hämta sina kunder är nämligen ofta lätt att fastställa på grund av verksam— hetens natur och omfattning.
I andra stycket talas endast om registrerad firma och bestämmelsen an- ger sålunda icke till vilket geografiskt område det firmarättsliga skyddet för släktnamn hänför sig. Man har här att skilja mellan det potentiella
skyddet och det skydd som föreligger på grund av användning oberoende av registrering eller inarbetande. I det förra fallet får släktnamn samma skyddsområde som den firma eller de firmor namnbäraren faktiskt utnytt— jar. Om den begagnade firman är registrerad blir på så sätt föreliggande stycke indirekt tillämpligt, och om den är inarbetad tredje stycket. Användes åter släktnamnet självt såsom firma utan att vara registrerat eller inarbetat, hänför sig skyddet till det område, där verksamhet under namnet utövas.
Bevisbörderegeln i andra stycket medför att innehavare av registrerad firma vid konflikt i regel icke behöver framlägga bevisning om skyddsom— rådets omfattning. Skyddsområdet antages sammanfalla med registrerings— området. Annorlunda ställer det sig för den som utan registrering använder sitt släktnamn som firma. Denne måste visa omfattningen av det geogra- fiska område inom vilket firman användes. Här uppkommer, som förut berörts, svårigheten att avgöra vad slags användning som bör komma i betraktande. Såsom antytts bör firmainnehavaren i dylika fall visa, att han använt firman i sådan omfattning, att den skaffat honom en kundkrets: att han inom området avsätter produkter, distribuerar varor eller över huvud har affärsförbindelser.
Tredje stycket
I detta stycke har upptagits en regel om ensamrättens omfattning vid inar- betning: »På grund av inarbetning gäller rätt till firma inom område där inarbetningen består.» En motsvarande regel tillämpas redan i praxis.
Inarbetandeskydd kan komma i fråga både för oregistrerad och registre- rad firma. När innehavare av en registrerad firma utsträcker sin verksamhet utanför registreringsområdet kan han sålunda erhålla skydd där genom inarbetning.
Har firma inarbetats endast i viss del av riket kan annan näringsidkare utan hinder därav använda en liknande firma inom annan del av landet. F irmorna kunna i fortsättningen bestå vid sidan av varandra utan att kolli— sion uppkommer så länge de förbli lokaliserade inom olika områden. Kolli- sion inträffar först om någon av firmainnehavarna utsträcker sin verksam— het till den andres område eller om båda utvidga sin verksamhet till ett område där ingen av dem förut varit verksam. I dessa situationer skall konflikten lösas enligt de i 6 och 7 55 föreslagna kollisionsreglerna.
Även på administrativ väg söker man enligt förslaget att förekomma registrering i centralregister av firma, som kolliderar med tidigare lokalt inarbetad firma (se härom 11 5 punkt 5).
I fråga om skyddet för oregistrerad firma och registrerad firma utanför registreringsområdet ligga de danska, finska och svenska förslagen i princip på samma linje. Firman måste ha tagits i bruk respektive inarbetats inom det aktuella området för att skydd skall åtnjuta-s där. Det norska förslaget avviker på denna punkt. Enligt detta förslag gäller såsom allmän regel att
skyddet för oregistrerad, inarbetad firma, liksom för registrerad firma. sträcker sig över hela det område där innehavaren kan antagas lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan begagnar en förväxlingsbar firma.
5 5 . F örväxlingsbarhel
I denna paragraf anges, när firmor skola anses förväxlingsbara.
Gällande svensk rätt I den redogörelse för gällande rätt, som lämnats under 4 5, har omtalats hur vår materiella firmarätt byggts upp i praxis med utgångspunkt från de s. k. förfångsstadgandena (6 5 första stycket FmL, 200 5 första stycket ak- tiebolagslagen, 102 5 första stycket lagen om ekonomiska föreningar m. fl.). Förfång för innehavare av äldre firmarätt har i princip ansetts in- träda endast när alltför lika firmor avsett samma eller liknande bransch och hänfört sig till verksamhet inom helt eller delvis sammanfallande geo- grafiska områden.1 Enbart firmalikhet har således icke ansetts medföra för- fång.
I andra länder har rättspraxis ibland gett särskilt välrenommerade kän- netecken ett skydd som sträckt sig utöver den begränsning som anges genom kravet på branschlikhet eller, i fråga om varukännetecken, varuslagslikhet. Denna utvidgning av känneteckensskyddet, som ger uttryck för den s.k. Kodak-doktrinen (Vmbet. s. 133 ff.), har även hos oss kommit till direkt ut- tryck i 6 5 andra stycket a) VmL. Ett motsvarande skydd för särskilt starkt inarbetade kännetecken torde erkännas även inom firmarätten, men hur långt Kodak—doktrinen här sträcker sig är icke fullt klart.2
Nordisk rätt i övrigt Som framgår av redogörelsen för gällande rätt under 4 5 är rätt till firma i Danmark i princip begränsad till att avse samma eller liknande verksamhet. I finsk firmarätt däremot finns icke någon motsvarande begränsning av firmaskyddet. För Norges del uppställes branschlikhet som villkor för skydd enligt den ännu gällande & 26 i 1910 års varumärkeslag medan skyddet för registrerad firma inom registreringsområdet icke är avhängigt av sådan likhet.
Kodak-doktrinen har kommit till uttryck i de andra ländernas varumär— keslagar genom stadganden av motsvarande innehåll som i VmL (6 5 andra stycket a) i danska och finska lagarna samt 6 5 andra stycket b) i norska
1 Se t.ex. NJA 1946 s. 646= NIR 1947 s. 130 Fruktcentrum, NJA 1956 s. 664= NIR 1957 s. 242 A—Bilskolan, NJA 1959 s. 497= NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus och NJA 1961 s. 590= NIR 1961 s. 217 Adam och Eva. " Jfr NIR 1941 s. 85 Fyffes samt Eberstein, Individualiteten, s. 77 f. och Ljungman i NIR 1952 s. 42 ff. .
lagen). Inom firmarätten kan man i Danmark och Norge finna avgöranden som ge uttryck för grundsatsen om utvidgat skydd för särskilt starkt inar- betade firmor.3
Förslaget Första stycket
Såsom redan berörts under 4 Q är det för närvarande icke tillräckligt för att göra firmarätt gällande mot annan, att denne använder liknande firma inom samma bransch utan härför måste tillkomma att firman avser verksamhet inom helt eller delvis sammanfallande verksamhetsområde. Endast där även denna förutsättning föreligger har den som obehörigen använt annans firma gjort sig skyldig till firmaintrång enligt de ovannämnda förfångsstadgan- dena. Härutinnan göres som förut nämnts icke någon ändring genom försla— get. Detta behandlar redan i 4 å andra och tredje styckena firmarättens geografiska utsträckning. Frågorna om firmalikhet och branschlikhet upp— tagas i förevarande stycke. Efter förebild av motsvarande bestämmelse i (i 5 första stycket VmL stadgas här, vilket även förutsättes i föregående para- grafs första stycke, att förväxlingsbarhet är en produkt av dessa två fak- torer. Sålunda föreskrives, att »kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag». Ordet kännetecken utmärker, att regeln även avser skyddet för släktnamn och varumärke (3 och 11 55).
Enligt nuvarande registreringsföreskrifter är som nämnts branschtill- hörighet i princip utan betydelse vid registrering av firma (se t. ex. 10 5 andra stycket FmL). I praktiken ställes emellertid i regel lägre krav på olikhet mellan firmor när de avse skilda branscher. Enligt förslaget skall regeln att firmor kunna anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag även tillämpas vid registrering av firma (11 & punkterna 5 och 6). Vid registrering av firmor i samma register kan dock denna regel icke helt upprätthållas (se t. ex. 7 5 förslaget till lag om han- delsregister). I samma register böra nämligen identiska firmor icke intagas, även om de avse olika slag av verksamhet, eftersom detta kan medföra att företagen blandas samman vid handhavandet av registret. Enligt den särskil- da registreringsföreskriften skall ny firma oberoende av innehavarens bransch skilja sig från andra förut i samma register införda firmor. Denna ordningsföreskrift innebär små krav på olikhet mellan firmorna.
Till ledning för prövningen av likhet mellan firmor kunna icke i lagen eller dess motiv anges några mekaniskt verkande schablonregler (jfr 10 5 andra stycket FmL). Vid likhetsbedömning som sker hos registreringsmyn- dighet och avser de traditionellt utformade, flerordiga firmorna torde dock sådana regler i viss utsträckning kunna utbildas och användas utan olägen-
' . 3 Jfr danska rättsfall angivna av Hude och Olsen i Haandbog i varemzerkeret (Köpenhamn 1946), s. 136 f.
het. Som allmän princip bör gälla att alla föreliggande omständigheter vilka kunna påverka frågan om likhet skola beaktas vid prövningen.
Såsom i och för sig förväxlingsbara få givetvis först och främst anses fir- mor som äro helt identiska. Som alltför lika skola också anses firmor, som, trots olikheter i vissa delar, använda i sin helhet äro svåra att skilja från varandra.4 När ett framträdande ord i en firma (firmadominant) efterbildas i en annan, kunna firmorna vara svårskiljbara oaktat de i övrigt äro olika. Firmor äro nämligen såsom nämnts ofta flerordiga och i praktisk använd- ning ha vissa beståndsdelar en tendens att falla bort eller träda i bakgrun— den. Detta är särskilt vanligt när firman, utöver de för firma som sådan karaktäristiska, beskrivande elementen, består av en fantasibeteckning eller ett ovanligt släktnamn som är användbart såsom dominant. Exempelvis har vid sidan av Esseli Svenska Livsmedelsindustrier Aktiebolag ej godta- gits firma med enbart ordet Esseli (avgörande i patentverket 1947). Ej hel- ler firma som varit sammansatt av ordet Esseli och annan gängse verksam- hetsbeteckning inom livsmedelsindustrin skulle ha godtagits med hänsyn till den genomslagskraft ordet Esseli äger. Firmor som Aktiebolaget Asea Svetsmaskiner, Hissaktiebolaget Asea-Graham, Aktiebolaget Aseas Polensek- tion och Grosshandelsaktiebolaget Asea-Elektroskandia, som tillhöra samma koncern, ha utgjort hinder för godkännande av firman Aktiebolaget El- Asea (avgörande i patentverket 1963). Sedan J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag registrerats har det egenartade släktnamnet Bolinder ej godkänts som firmadominant i annan aktiebolagsfirma inom samma bransch.5 Och Hjalmar E. Adamsson, Sjukvårdsaffär, har ej tillåtits vid sidan av Aktiebolaget Nils Adamssons Sjukvårdsaffär.6 I praktiken fram- trädde båda dessa firmor i utformningen Adamssons sjukvårdsaffär. Fir- morna Skofabriksaktiebolaget Gripen och Skoindustriaktiebolaget Gripen, K. J. Ohlin skilja sig tydligt från varandra om man jämför firmorna i deras helhet. Det ord som i båda firmorna främst drager uppmärksamheten till sig och får dominera i praktisk användning är emellertid ordet Gripen. Vid kollision mellan firmorna få de därför anses alltför lika.
Vid likhetsbedömning i fall som det sistnämnda ha i hittillsvarande praxis förekommit avgöranden enligt vilka större likhet ansetts kunna godtagas . inom firmarätten än inom varumärkesrätten.7 På firmarättens område bör
visserligen enligt utredningens mening tillämpas en mildare bedömning när det gäller traditionellt sammansatta firmor som bestå av beståndsdelar utan framträdande skyddsvärde eller av vanliga släktnamn till vilka firmainne- havarna var för sig äro berättigade. Vid prövningen huruvida en särpräglad
* Jfr NJA 1946 s. 648= NIR 1947 s. 130 där Stockholms Allmänna Hypoteksförening 11. p. a. ansågs förväxlingsbar med Stockholms stadshypoteksförening.
5 NJA 1937 s. 504 = NIR 1938 s. 81, där även andra firmor med namnet Bolinder som domi— nant åberopades på kärandesidan. " NJA 1935 s. 467 = NIR 1935 s. 183. " Jfr NJA 1946 s. 651: NIR 1947 s. 132 Kerma-Carma och NJA 1949 s. 368= NIR 1949 s. 266 Silvanders-Silvanders i Göteborg.
firmadominant företer likhet med tidigare registrerade eller eljest skyddade ord bör prövningen på firmarättens område emellertid i stort sett följa sam- ma riktlinjer som tillämpas inom varumärkesrätten. Som framhållits under 4 & äro firmas och varumärkes funktioner numera så inflätade i varandra att det ofta är svårt att i praktiken renodla den ena eller andra funktionen. Det skulle därför leda till ohållbara resultat att förbjuda en firmadominant i användning som varukännetecken utan att samtidigt förbjuda dess bibe— hållande som beståndsdel av firma.8 I fråga om likhetsbedömning som icke hänför sig till ovannämnda traditionellt sammansatta firmor förutsätter förslaget sålunda en skärpning av nuvarande praxis. Ty när det gäller fantasiord som t. ex. Kerma är utvidgat skydd särskilt befogat.
Vid en likhetsbedömning av firmor beaktas för närvarande främst huru- vida ordlikhet eller ljudlikhet föreligger mellan firmorna. Ibland får även begreppsmässig likhet betydelse.” Man bör emellertid även taga hänsyn till annan likhet än sådan som framträder på nämnda sätt. Ord som ha samma betydelse på olika språk få sålunda i vissa fall anses svåra att skilja när nå- gon likhet föreligger mellan orden. Så bör t. ex. Crown Aktiebolaget icke tillåtas vid sidan av Kronan Aktiebolag och icke heller Aktiebolaget Lions Pharmaceutical Products Ltd vid sidan av Lejonets Kemiska & Farmacev- tiska Fabriker Aktiebolag (avgörande i patentverket 1960).
Den varumärkesrättsliga bedömningsnormen enligt vilken äldre märke icke får intagas i annans yngre märke bör få motsvarande tillämpning på firmarättens område. I allmänhet bör sålunda ord, som icke består av annat än en karakteristisk del av en äldre firma, anses alltför lik denna. Det- samma bör gälla ord, som innehåller hela den äldre firman jämte något tillägg (jfr Vmbet. s. 253).10
Den som slagord mest näraliggande firmabeståndsdelen behöver icke vara ett fantasiord eller ett släktnamn utan kan också utgöras av en verk— samhetsbeteckning, som på denna grund kan godkännas såsom jämförligt skyddsobjekt. Ordet utsädesaktiebolaget i Allmänna Svenska Utsädesaktie- bolaget har sålunda utgjort hinder för registrering av Svenska foder- och utsädesaktiebolaget.11 Och ordet kopieringsbyrån i Allmänna Kopieringsby- rån Aktiebolag har hindrat godkännande av firman Allmänna Kopierings- byrån i Göteborg Aktiebolag (avgörande i patentverket 1961). När firma bildas av verksamhetsbeteckning av viss originalitet och ett efterföljande, vanligt släktnamn faller namnet lätt bort vid den praktiska användningen. Firmans reala beståndsdel blir därför i dessa fall det verkliga jämförelse- ohjektet; t. ex. Fruktcentrum i Stockholms Fruktcentrum, K. I. Bengtsson.12
** Jfr NJA 1961 s. 590= NIR 1961 s. 217 Adam och Eva, särskilt patentverkets yttrande. ' Jfr RÅ 1947 H 99 Svenska Mätapparater Aktiebolag — Aktiebolaget Svenska Mätinstrument. 1" Jfr det under not 8 ovan anmärkta rättsfallet. " RÅ 1946:H 68. " NJA 1946 s. 646 = NIR 1947 s. 130 Aktiebolaget Fruktcentralen-Stockholms Fruktcentrum, K. I. Bengtsson.
Där det rör sig om mindre företagare, som i sin verksamhet icke ha behov av mera än ett begränsat likhetsskydd, behöva traditionella, flerordiga fir- mor utan beståndsdelar med framträdande skyddsvärde i regel endast i sin helhet skilja sig åt. Det räcker om innehållet är varierat med hjälp av för— namn, verksamhetsord, ortsbestämning o.dyl. Exempelvis kunna vid sidan av Axel E. Anderssons Specerier tillåtas firmor som Heléna Anderssons Di- versehandel och Erik Anderssons livsmedel. Å andra sidan kan införande av realfirma ge anledning att skärpa kravet på olikhet mellan firmor som innehålla samma släktnamn. I andra fall åter torde med hänsyn till verk— samhetens ändamål firmor bli tillräckligt åtskilda genom att obetydligt varieras. Såsom hittills kunna sålunda firmor för bostadsrättsföreningar och fastighetsbolag i allmänhet sinsemellan skiljas åt genom en siffra som anger kvarters- eller gatunummer.
Förslagets huvudregel talar om verksamhet av samma eller liknande slag. Ordet bransch har undvikits då detta ord kan leda tanken till något som endast bygger på en hävdvunnen indelning. Förslaget räknar i stället med ett elastiskt branschbegrepp varigenom man tager hänsyn till egen- arten hos varje särskild verksamhetsgren eller kombination av verksam- hetsgrenar. Att lagstiftningsvägen ge anvisning om arten av den verksamhet som skall rymmas inom viss bransch har ej ansetts möjligt. Detta får när- mare bestämmas genom praxis.
Någon klar branschavgränsning förekommer icke alltid inom näringslivet. Vad som utgör verksamhet inom viss bransch är underkastat växlingar bl. a. till följd av rationaliseringar i fråga om produktion och försäljning. Försälj— ning genom varuhus innebär t. ex. en omfattande sortimentsspridning var- igenom branscher i traditionell mening gripa in i varandra. Vid firmaanmä- lan till handelsregister anges för närvarande ändamålet med verksamhet ofta vara något av de olika slags rörelser som uppräknas i bokföringslagen, t. ex. handel, reparationsverksamhet etc. (se 17 och 18 55 FmL och 1 & bok- föringslagen; jfr 6 5 första stycket aktiebolagslagen, som talar om att före- målet för bolagets verksamhet skall anges till sin art, samt NJA II 1945 s. 217). En så allmänt utformad branschbeskrivning som i de anförda exemplen skulle ge en alltför omfattande firmarätt. Att området för varje bransch bör vara betydligt snävare är tydligt. Å andra sidan kan bransch- likhet vara för handen icke endast när en verksamhet omsätter samma eller liknande slags varor eller tjänster (om varuslagslikhet se Vmbet. s. 254 ff.). En bransch kan genom hävd också omfatta andra slags varor eller tjänster än firmainnehavaren för ögonblicket tillhandahåller.
Tveksamt kan vara om firmarätt bör begränsas till visst distributions- led inom en bransch. Någon allmän regel torde här icke kunna uppställas, då läget är så växlande. Vid användning av liknande firmor inom olika distributionsled kan förväxlingsrisken vara ringa där verksamheten riktar sig till skilda kretsar, exempelvis då en detaljhandlare icke säljer till andra
än konsumenter och en fabrikant eller en grosshandlare enbart till detalj— handlare.13 Å andra sidan är det numera vanligt att en producent även riktar sig direkt till allmänheten genom egen reklam eller egen försäljningsorgani- sation och för sådant fall kan förväxlingsrisk lätt uppkomma distributions- leden emellan. Branschen kan vidare vara i rörelse mot ett nytt område och verksamheten därför utvidgas och förändras till att inrymma även detta. Ensamrätten bör sålunda omfatta icke blott verksamhet som av ålder faller in under branschen utan även verksamhet som ligger inom räck- håll för firmainnehavaren på grund av branschens naturliga rörlighet. Ett på detta sätt elastiskt branschbegrepp gynnar i skyddshänseende särskilt företag med samtidig verksamhet inom ett stort antal branscher, såsom exempelvis varuhusen. Detta torde vara en fördel även för allmänheten. Utnyttjas ett sådant företags firma av annan för verksamhet som ej för ögonblicket ligger inom företagets verksamhetsområde är detta förhållande nämligen ofta ägnat att leda till förväxling.
Andra stycket
I detta stycke ha upptagits två undantag från huvudregeln om branschlik- het. Undantagen äro utformade efter förebild av 6 5 andra stycket VmL.
Undantaget under punkt a) ger uttryck för Kodak-doktrinen. Stadgandet har fått den utformningen, att förväxlingsbarhet oberoende av branschlik- het må kunna åberopas »till förmån för kännetecken, som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten här i riket, såframt med hänsyn härtill användningen av ett annat liknande kännetec— ken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill».
Det utvidgade skydd för särskilt välkända kännetecken som införts i de nya nordiska varumärkeslagarna kommer enligt gällande rätt även firma tillgodo när den utnyttjas som varukännetecken (Vmbet. s. 139). Det fram- står då som naturligt att detta vidsträcktare skydd utsträckes till att gälla även på firmalagens område.
Flera skäl kunna anföras för ett mera omfattande skydd för särskilt väl- kända kännetecken (Vmbet. s. 134 f.). Då ett sådant utnyttjas av ett utom- stående företag, kan allmänheten komma att vilseledas i fråga om detta företags bakgrund eller ursprunget för dess varor. Allmänheten hänför så- lunda lätt det utomstående företaget eller dess varor till den som genom in-
” Jfr beträffande nu gällande rätt NJA 1930 s. 236 Standard, där käranden, Färg- och fernissak— tiebolaget Standard, tillverkade och försälde »Standards fernissa», under det svaranden, Agentur- aktiebolaget Standard, var agent för ett engelskt företag, som under samma beteckning sålde fer— nissa till svenska grossister. Även om förväxling härvid kunne ifrågakomma, ansågs denna icke lända käranden till »verkligt förfång». Se även NJA 1936 s. 331= NIR 1936 s. 179 Paraden, under vilket namn båda parterna —i samma hus — hedrevo, käranden biografrörelse, därvid även kon- fektförsäljning förekom, och svaranden en frukt- och konfektaffär. Främst med hänsyn till att svaranden bedrev konfektförsäljning i öppen bod men käranden endast till besökare på bio— grafen ansågs likheten mellan firmorna icke lända käranden till förfång. Jfr Eberstein, Individua- liteten, s. 60 f. och v. Zweigbergki SvJT 1943 s. 217 f.
arbetningen gjort kännetecknet välkänt. Om annan t. ex. begagnar så kända firmadominanter som Kodak eller Rolls-Royce förledes allmänheten att för- binda verksamheten med de ursprungliga företagen även om användningen sker för verksamhet av helt annat slag än tillverkning av kameror respL bilar. Eller också kan allmänheten få föreställningen att det föreligger en viss samhörighet mellan företagen. Skydd är i dessa fall motiverat såväl av hänsyn till innehavarens goodwill som av hänsyn till konsumenterna. Är det välkända kännetecknet mycket särpräglat kan även kännetecknets distinktivitet och reklamvärde förminskas. Är kännetecknet känt som ut— tryck för hög kvalitet kan dess anseende lida skada om annan begagnar det för undermåliga varor. I dessa senare fall motiveras ett skydd, som går utan- för branschlikhet eller varuslagslikhet, främst av hänsyn till kännetecknets innehavare.
Då det skydd som Kodak—doktrinen ger endast avser särskilt starkt in- arbetade kännetecken, får det undantagskaraktär. I det helt övervägande antalet fall kan det följaktligen icke bli fråga om skydd oberoende av branschlikhet.
Redan för att firma över huvud skall anses inarbetad fordras att den är allmänt känd här i riket bland dem till vilka verksamheten riktar sig. Här— utöver fordras för stadgandets tillämpning, att kännetecknet skall vara »syn- nerligen starkt inarbetat», vilket innebär att praktiskt taget varje person inom den krets, till vilken verksamheten riktar sig känner till firman. Dess- utom skall firman vara känd »inom vida kretsar av allmänheten här i riket», alltså för en stor del av landets allmänhet. Detta krav är icke uppfyllt i fråga om ett företag med endast lokal inarbetning.
Fastän kravet på branschlikhet här släppes, är det dock endast i säll— synta fall, i fråga om de mest inarbetade firmorna, som skyddet bör anses gälla alla branscher. I regel torde det vara tillfyllest med en utvidgning till mer eller mindre närliggande verksamhetsområden. Utvidgningen bör gå så långt att sådan förväxling som förut berörts blir förebyggd. Olika omstän- digheter kunna inverka på Skyddets omfattning. Förutom graden av fir- mans inarbetning bör även här beaktas om firman har alldeles särskild egen- art och om den bransch firman avser tenderar att uppfånga nya verksam- hetsområden. På grund av den naturliga rörligheten hos vissa branscher har firmaskyddet lättare att gå över branschgränsen än varumärkesskyddet över gränsen för varuslagsområdet, vilket i sin tur bidrager till att utrymmet för Kodak-doktrinen synes vara större inom firmarätten än inom varumär- kesrätten.
Förvåxlingsrisk är enligt förslaget ett resultat av firmalikhet och bransch- likhet. Mellan identiska firmor kan förväxling befaras även om branschlik- heten är ringa medan å andra sidan svagare firmalikhet kan medföra fara för förväxling blott inom samma eller närliggande bransch. I överensstäm- melse härmed bör skydd inom alla branscher endast komma i fråga när fir-
morna innehålla samma firmadominanter eller dominanter som äro i hög grad lika.
Av stadgandets utformning framgår att den som tidigare förvärvat rätt till viss firma icke äger inskrida mot den som senare inarbetat samma firma i annan bransch med den styrka som förutsättes enligt stadgandet. Av 6 5 följer att ej heller inarbetaren kan ingripa mot den som tidigare förvärvat rätt till firman.
Rekvisitet »otillbörligt utnyttjande» behöver icke innefatta uppsåt. Det räcker således att firmaanvändningen objektivt sett framträder såsom ett otillbörligt utnyttjande av den välkända firmans goodwill.
För att markera att stadgandet inom firmarätten kan få en vidare till— låmpning än inom varumärkesrätten har det i V mL använda ordet undan- tagsvis utelämnats i förslaget.
Rörande innebörden av stadgandet hänvisas även till vad som anförts om Kodak-doktrinen i Vmbet. s. 133 ff.
I de finska och norska förslagen har upptagits ett »Kodakskydd» också för firmor med särskilt stark särprägel, främst sådana som bestå av eller innehålla ett uppfunnet fantasiord utan egen språklig innebörd såsom t. ex. ordet Chabeso.14 Tanken att införa ett nytt slags Kodakfirmor, för vilka skydd oberoende av branschlikhet enbart skulle grundas på firmans säregna be- skaffenhet, kan emellertid utredningen icke biträda. Grunden för det vid- sträcktare rättsskyddet är nämligen kännetecknets starka inarbetning, vilken föranleder att firmans utnyttjande av annan även utanför branschen med- för fara för förväxling och intrång i goodwill. Men ett användande inom annan bransch av firma av säregen beskaffenhet kan icke i och för sig an- tagas få denna effekt. Och en regel som bygger enbart på firmas säregna beskaffenhet skulle ge ett auktorrättsligt inslag i firman en betydelse, som detta endast bör äga i samband med firmans utnyttjande.
Å andra sidan möjliggör Kodakskyddets förut skildrade elasticitet att vid dess tillämpning firmas större eller mindre grad av särprägel kan få bety- delse för bedömningen huruvida erforderlig inarbetning föreligger och även inverka på avgörandet huru långt det vidare skyddet skall sträcka sig. På så sätt kunna de mycket säregna firmornas förväxlingsskydd tillgodoses inom Kodakregelns ram vilket torde vara tillfyllest.
Undantaget under punkt b) från huvudregeln om branschlikhet, faller utanför Kodak-doktrinen. I denna punkt föreslås ett vidsträcktare skydd för firma vars renommé på grund av arten av den verksamhet för vilken firman användes kan sägas vara särskilt ömtålig, t.ex. tillverkning eller försäljning av livsmedel, njutningsmedel, parfymerivaror, skönhetsmedel o.s.v. Enligt det föreslagna stadgandet skall förväxlingsbarhet oberoende
14 Jfr Olsen, Pariskonventionens artikel 8, NIR 1953 s. 109 ff. samt Olsens och Ebersteins inlägg vid diskussionen härom vid åttonde nordiska mötet för industriellt rättsskydd i Helsingfors 1953, NIR 1954 s. 15 ff. '
av branschlikhet kunna åberopas »till förmån för kännetecken, som är in— arbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av den verksamhet, om vilken är fråga, användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbar- ligen skulle förringa det förras goodwill».
För stadgandets tillämpning fordras att kännetecknet är inarbetat på sätt som förutsättes i 2 &. Inarbetning av den styrka som krävs enligt punkt a) är det således icke fråga om.
Den inarbetade firmans renommé kan lida skada genom att en liknande firma användes t. ex. vid tillverkning av råttgift eller medel mot alkoholism eller laxermedel. Den som innehar kännetecken med ömtålig goodwill kan endast åberopa förväxlingsbarhet enligt punkt b) mot den som senare för- värvat rätt till liknande kännetecken. Inarbetningen skall sålunda ha full- bordats innan motpartens anspråk på känneteckensrätt uppkommit.
Detta stadgande blir liksom stadgandet under a) i regel tillämpligt endast när firmadominanterna äro identiska eller i hög grad överensstämmande. Även eljest är det avsett att tillämpas blott i undantagsfall, vilket under— strykes genom kravet att det inarbetade kännetecknets goodwill »uppenbar- ligen» skulle förringas genom användningen av det andra kännetecknet.
Om bestämmelserna i 5 5 har, bortsett från det speciella skyddet för fir- mor med särskilt stark särprägel, uppnåtts full enighet mellan de nordiska kommittéerna.
6 &. Tidsprioritet Paragrafen innehåller förslagets huvudregel om den materiella företrädes- rätten vid tvist om rätt till firmor, som äro förväxlingsbara.
Gällande svensk rätt
Regeln om tidsprioriteten som avgörande för företrädet vid tvist om rätt till kännetecken, som äro förväxlingsbara, kan sägas ligga i sakens natur. Såsom framgår av motiven till 4 och 5 åå har frågan om företrädesrätt mel— lan firmor i nuvarande firmalagstiftning blivit föremål för reglering endast när det gäller registrerad firma. Så stadgas exempelvis i 10 å andra stycket FmL att firma tydligt skall skilja sig från andra för samma kommun förut i handelsregistret intagna firmor. Registrering av ny firma skall sålunda väg- ras när liknande firma redan intagits i samma register. Enligt registrerings- föreskrifterna kan företrädet till firma synas tillkomma den som först fått firman intagen i registret. Vid samtidig handläggning av ansökningar som avse samma eller liknande firma tillerkännes emellertid i praxis den rätt till firman som först inkommit med sin ansökning (se angående aktiebo- lagsfirma uttalanden av lagrådet och departementschefen vid tillkomsten av nuvarande aktiebolagslag, prop. 1944: 5 s. 220 f.).
lnföras liknande firmor i samma eller skilda register blir vid kollision i regel tidsprioriteten även avgörande för den materiella företrädesrätten till firmorna. I så fall äger enligt de förut berörda förfångsstadgandena den som först erhållit registrering att vid domstol utverka förbud mot sådan användning av senare registrerad firma som länder honom till förfång, se t. ex. 6 5 första stycket FmL. l analogi med den praxis som utbildats i sam— band med registrering låta också domstolarna prioritet tillkomma den registrering som blivit sökt tidigare även om den beviljats senare än den konkurrerande registreringen.l
Beträffande kollision mellan oregistrerade kännetecken saknar vår firma- lagstiftning generellt tillämpliga regler. Det skydd som föreligger enligt 9 5 första stycket IKL gäller emellertid till förmån för förut här i riket inarbetat kännetecken och stadgandet ger innehavaren av sådant kännetecken befo— genhet att ingripa mot den som använder ett yngre, förväxlingsbart känne- tecken, registrerat eller oregistrerat. Och då det användes såsom varukänne- tecken får innehavaren av inarbetat kännetecken företrädesrätt till varu- märkesskydd om han kan åberopa tidigare rättsgrund (2 och 7 55 VmL).
De ofullständiga lagreglerna om företrädesrätt vid firmakollision ha kompletterats genom rättspraxis. Som huvudregel vid avgörande av kolli- sionsfall gäller sålunda att företrädesrätt tillkommer den som förvärvat rätt till firma innan annan erhållit rätt till förväxlingsbar firma. Vid tvist om rätt till firmor som äro förväxlingsbara blir följaktligen enligt huvud- regeln tidsprioriteten avgörande.2
Vid konflikt mellan lokala firmarättigheter torde företrädesrätt inom det omstridda området tillkomma den firmainnehavare som först använt sin firma inom området eller, där firmarätten bygger på inarbetande enligt 9 5 IKL, först genomfört inarbetning inom området.
Enligt VmL gäller, som antytts, såsom huvudregel i kollisionsfall att företräde ges åt den först uppkomna rätten (7 5). Genom vissa undantag från huvudregeln tillåtes i särskilda fall yngre rätt bestå vid sidan av äldre rätt (8 och 9 55).
Nordisk rätt i övrigt Även i de övriga nordiska länderna gäller som huvudregel att vid firma— kollision den yngre rätten skall vika för den äldre. Som framgår av motiven till 4 5 ger finsk rätt icke utrymme för lokala firmarätter medan sådana rättigheter erkännas i dansk och norsk rätt. Vid kollision mellan lokala firmarätter torde rättsläget i Danmark och Norge i huvudsak gestalta sig på samma sätt som i Sverige. 1 Jfr NJA 1932 s. 463= NIR 1932 s. 66 Lejonmärket samt SvJT 1938 rf s. 88 Göteborgs fastig— hetsägareförening.
" Jfr NJA 1933 S. 558 = NIR 1933 s. 142 Savoy, NJA 1941 s. 672 = NIR 1942 s. 91 KF och NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A—Bilskolan.
I de andra ländernas varumärkeslagar finnas regler om avgörande av kollisionsfall som i stort sett motsvara bestämmelserna i 7—9 55 VmL.
Förslaget
För den nya firmalagen är en reglering av företrädesrätten mellan kolli- derande firmor en viktig uppgift. Att företrädet som hittills skall tillkomma den tidigare uppkomna rätten måste uppenbarligen vara huvudregel. Från denna har emellertid genom 7 5 första stycket gjorts ett undantag enligt vilket yngre rätt i visst fall _ vid passivitet av innehavare av äldre rätt —— får bestå vid sidan av äldre rätt. I 7 5 andra stycket har föreslagits att, när kännetecknen på grund av passivitet få bestå vid sidan av varandra, före- skrifter skola kunna utfärdas att endera firman eller båda få användas endast efter förtydligande.
I förslaget har huvudregeln med utgångspunkt från motsvarande stad- gande i VmL utformats så, att »vid avgörande av tvist om rätt till känne- tecken, vilka äro förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad i 7 g sägs».
Bestämmelsen blir tillämplig när det föreligger konkurrens mellan två eller flera bestående firmarätter, rättigheten må grundas på registrering eller inarbetning eller en bakomliggande släktnamnsrätt. Har innehavare av yngre rätt icke någon sådan rättsgrund att åberopa, rör det sig ej om firma- kollision i egentlig mening utan enbart om ett intrång i den rätt som enligt 4 5 tillkommer innehavare av äldre firma. I praktiken renodlas givetvis fal— len sällan i kollisioner och intrångsförfaranden eftersom den mot vilken talan om firmaintrång riktas i allmänhet torde göra gällande en egen rätt till det omstridda kännetecknet.
Enligt förslaget förvärvas firmarätt, om man bortser från näringsidkares rätt att använda sitt släktnamn som firma, genom registrering eller inar- betande. Rätt på grund av registrering skall, där ansökan bifalles, gälla från och med dagen för registreringsansökans ingivande (13 å). Inges samma dag ansökningar om registrering av kolliderande firmor, skall före- träde ges den ansökan som inkommit först, där detta kan utrönas. Rätt till firma på grund av inarbetande föreligger i och med att inarbetningen full— bordats. Enligt förslaget skyddas näringsidkares släktnamn mot obehörig användning såsom firma även om bäraren av namnet ej begagnar det på sådant sätt. När två bärare av samma släktnamn använda namnet som firma bör emellertid företrädesrätten i allmänhet tillkomma den av namn— bärarna som först tagit namnet i bruk som firma.
Att den som kan åberopa tidigaste rättsgrund har företräde innebär att innehavaren av den äldre rätten kan kräva att den yngre rätten icke utövas, även om den senare rätten bygger på en giltig registrering, en faktisk inar— betning eller en bestående rätt till släktnamn. Också i dessa fall kan sålunda
en utövning av den yngre rätten medföra intrångspåföljd. Som framgår av motiven till 3 och 4 55 gäller detta redan enligt nuvarande rätt.
Uttrycket förväxlingsbar begagnas i 6 g i den betydelse begreppet er- hållit genom bestämmelserna i 4 och 5 55. Vid tillämpningen av 6 5 kunna givetvis även de särskilda bestämmelserna i 5 5 andra stycket a) och b) bli aktuella.
Firmarätt kan enligt förslaget vara begränsad till del av landet (se 4 5 andra och tredje styckena). Vid kollision mellan lokalt inarbetade eller för samma område i skilda register införda firmor beror företrädesrätten av firmas tidigare användning i rummet. Härom hänvisas till vad som anförts under 4 5.
Frågan 0111 företrädesrätt till firma kan vid domstol uppkomma i olika former. En särskild talan om bättre rätt är sålunda förutsatt (jfr 27 5). Frågan synes vidare kunna aktualiseras i samband med intrångstalan, vare sig den därvid blir föremål för särskild talan eller blott kommer att besva— ras i domskälen i intrångsmålet. Företrädesråtten kan också få aktualitet i samband med talan om hävande eller om ändring av registrering (jfr 18 och 19 55) eller talan om förbud mot användning av vilseledande firma (jfr 16 5).
Om bestämmelsen i 6 & råder enighet mellan de nordiska länderna.
7 5. Passivitet
Paragrafen innehåller i första stycket en regel om verkan av passivitet i kollisionsfall. Till regeln ansluter sig ett stadgande i andra stycket om möj- lighet att i kollisionsfall föreskriva särskilt sätt för användningen av det ena kännetecknet eller båda.
Gällande svensk rätt
Någon allmän grundsats om rättsförlust till följd av passivitet är knappast erkänd i vårt land.1 På varumärkesrättens och namnrättens områden ha emellertid införts regler om rättsförlust på grund av passivitet. Enligt 9 & VmL gäller sålunda att, om kännetecken inarbetats, rätt därtill får bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, såframt inneha- varen av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre kännetecknet. En regel med liknande innehåll finns för namn- rättens del i 20 & NL (prop. 1963: 37 s. 117 ff.). På firmarättens område föreligger ett färskt avgörande i sista instans, där innehavaren av äldre firma på grund av underlåtenhet att inskrida mot begagnande av förväx-
1 Jfr Cervin, Om passivitet inom civilrätten (1960), s. 77 och Ljungman. Om skada och olägen— het av grannfastighet (1943), s. 108 ff. och 234 f.
lingsbar firma frånkänts rätten till förbudstalan, med verkan att den yngre firman fått bestå vid sidan av den äldre.2
Nordisk rätt i övrigt Enligt dansk och norsk rätt följer av allmänna rättsgrundsatser att inne- hållet i rättigheter av olika slag kan inskränkas om innehavaren förhåller sig passiv mot annans ingrepp (jfr danska betänkandet angående ny lag om varumärke s. 41 och motsvarande norska betänkande s. 18 samt Vmbet. s. 72 not 5 och 6). De allmänna reglerna om verkan av passivitet ha kom- mit till användning även inom varumärkesrätten och firmarätten. På det förstnämnda området är en passivitetsregel numera lagfäst (& 9 a/ danska och norska varumärkeslagarna). Även i den nya finska varumärkeslagen har införts en redan tidigare i praxis tillämpad regel om rättsförlust på grund av passivitet (9 &; jfr 1960 års finska kommittébetänkande, s. 17). Regeln har motsvarande innehåll som bestämmelsen i 9 & VmL.
Förslaget Första stycket
Regeln i detta stycke är ett undantag från huvudregeln i 6 5 om tidspriori- teten såsom avgörande vid stridiga anspråk på firmor.
Undantaget är utformat med utgångspunkt från bestämmelsen i 9 & VmL: »Har firma inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till för- växlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av firman.»
När äldre och yngre rätt till samma eller liknande firma tillåtes bestå och utövas sida vid sida finns visserligen risk för att detta framkallar ett orik— tigt intryck av samhörighet mellan konkurrerande företag och att allmän— heten på så sätt vilseledes. Stadgandet kan också tänkas motverka firma- rättens syfte att bevara företagets goodwill åt firmainnehavaren. Ett visst avsteg från prioritetsregeln är emellertid påkallat på grund av registre- ringssystemets utformning, som kan leda till att förväxlingsbara firmor registreras för samma område i olika register, och av hänsyn till den rätts- förlust som därigenom kan tillfogas den yngre rättens innehavare. Nackde— larna av parallella firmarättigheter bli också minskade genom de föreskrif- ter om förtydligande tillägg som upptagits i paragrafens andra stycke.
I motiveringen till motsvarande nndantagsregel i 9 & VmL har anförts (Vmbet. s. 78 ff. och s. 263 f.), att rätt för det yngre kännetecknet att bestå vid sidan av det äldre bör finnas, om underlåtenheten att inskrida haft till följd att det yngre kännetecknet hunnit bli bärare av en mera betydande goodwill. Har den yngre rätten under lång tid tillåtits växa sig stark och
* NJA 1962 s. 716=NIR 1963 s. 219 Götatryckeriet; jfr NJA 1964 s. 259= NIR 1966 s. 64 Ljungs Armaturfabrik.
utveckla sig till en beaktansvärd förmögenhetstillgäng, talar billigheten för att den skall få bestå. Någon fix tidsgräns efter vilken dylik passivitets- verkan skall inträda, kan dock icke uppställas, men sådan verkan bör följa, där ingripande ej skett inom rimlig tid.
I Vmbet. har även diskuterats huruvida ond tro hos den yngre rättens innehavare bör utesluta passivitetsverkan men med hänsyn till svårigheten att tillämpa ondtrosbegreppet på inarbetning har bestämmelse härom icke där upptagits. I motiven till VmL har ytterligare framhållits bl. a., att vid bedömande av vad som skall anses som rimlig tid hänsyn bör tagas till om- ständigheterna i varje särskilt fall. Främst skall beaktas hur situationen tett sig för den äldre rättens innehavare. Å andra sidan har den yngre rättens innehavare ett berättigat anspråk på att den som vill göra honom rätten stridig framställer sina anspråk inom rimlig tid. Vad som ur hans synpunkt är rimlig tid blir i avsevärd grad beroende av den styrka den yngre rätten vunnit men även av hur den vuxit fram. I särskilda fall torde det med hänsyn härtill vara möjligt att vid passivitetsregelns tillämpning beakta mera graverande former av ond tro eller illojalitet hos den yngre rättens innehavare.3 Men icke heller i dylika fall bör den äldre rättens inne- havare få dröja hur länge som helst med sitt ingripande.
I Vmbet. har även diskuterats den närmare innebörden av det inskri- dande som krävs av innehavare av äldre rätt för att passivitetsverkan icke skall inträda. I första hand ifrågakommer intrångstalan. Även andra for- mer av inskridande kan emellertid vara tillräckliga för att bryta passivi- tetsverkan. Det bör t. ex. vara tillräckligt, att den äldre rättens innehavare protesterat mot det yngre kännetecknets användning eller att förhand- lingar eller skriftväxling i frågan förts mellan parterna. Dylika åtgärder Kunna dock icke för all framtid avvärja passivitetsverkan, där den yngre rättens innehavare det oaktat fortsätter att använda kännetecknet. I ett dylikt fall måste den äldre rättens innehavare ånyo inskrida med lämpliga medel inom rimlig tid.
Även i övrigt hänvisas till den utförligare framställningen i Vmbet. (s. 70 ff.; jfr prop. 1960:167 s. 84 ff.).
I förslaget har icke som förutsättning för inträde av passivitetsverkan föreskrivits att innehavaren av den äldre rätten skall ha ägt vetskap om användningen av det yngre kännetecknet. I allmänhet torde denne dock ha kunskap härom då regeln blott gäller till förmån för inarbetat kännetecken och inskridande »inom rimlig tid» förutsätter i viss mån också sådan-' kunskap. Direkt bestämmelse om vetskap hos innehavaren av den äldre rätten torde dock icke vara förenlig med stadgandets syfte.
Inarbetad firma, som skall bestå enligt passivitetsregeln, torde i allmän-' het även samtidigt vara registrerad. I sådant fall kan talan om hävande
3 Jfr NJA 1964 s. 259 = NIR 196615. 64 Ljungs Armaturfabrik.
eller ändring av registreringen ej bifallas. Bestämmelse härom återfinns i 18 5 första stycket.
Passivitetsregeln gäller liksom bestämmelsen i 6 & lösande av tvist om rätt till firmor. Regeln kan därför utom vid förlikning tillämpas endast av domstol eller skiljemän. Registreringsmyndighet äger icke upptaga frå— ga om passivitetsverkan.4
Andra stycket För att så långt möjligt förebygga faran för förväxling vid användningen av parallella firmor har, ävenledes i anslutning till VmL (10 å), i andra stycket upptagits stadgande, att >>i fall som avses i första stycket må efter vad som finnes skäligt föreskrivas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av en ortsangi— velse eller med annat förtydligande».
Föreskrift enligt detta stadgande kan meddelas av domstol eller i skilje- dom och är beroende av yrkande av part. Även i förlikning kan självfallet intagas bestämmelse av motsvarande innehåll. Huruvida föreskrift om för— tydligande skall utfärdas får avgöras efter vad som finnes skäligt i varje särskilt fall. Tillämpning av paragrafens första stycke medför sålunda icke med nödvändighet att även förevarande stadgande skall komma till an- vändning.
Föreskriften skall avse sättet för användningen av det ena kännetecknet eller båda och dess innehåll blir även beroende av skälighetsprövning. Så- som exempel på vad föreskrivet tillägg kan innehålla har i stadgandet upp- tagits ortsangivelse eller annat förtydligande. I princip böra endast sådana ändringar föreskrivas som normalt kunna beräknas förebygga omedelbar fara för förväxling.
Tillägg av ortsangivelse är tänkbart där kännetecknen huvudsakligen ha användning på skilda platser eller innehavarens hemvist eljest är ägnat att särskilja företagen. I andra fall kan stadgandets ändamål uppnås ge- nom tillfogande av verksamhetsord eller, i fråga om personfirma, av för- namn. Ibland kan det vara nog att innehavaren ålägges att icke vid använd- ningen utelämna eller dölja sådan firmabeståndsdel, t. ex. ortsbestämning. varigenom firman skiljer sig från det andra kännetecknet.5
Föreskriven förändring får icke ge upphov till ett helt nytt kännetecken. I sådant fall skulle bestämmelsen i paragrafens första stycke bli innehålls— lös, samtidigt som risk för kollision med andra kännetecken än de i målet aktuella kunde uppkomma. Enligt 28 5 skall också domstol innan beslut om ändring av registrerat kännetecken meddelas inhämta yttrande av veder— börande registreringsmyndighet (jfr beträffande förevarande stycke Vmbet. s. 264 ff. och prop. 1960: 167 s. 87).
' Jfr RÅ 1965:H 49 = NIR 1966 s. 163PUNCH. " Jfr NJA 1949 s. 368 = NIR 1949 s. 266 Silvanders-Silvanders i Göteborg.
Utredningen har övervägt att för särskilt fall införa viss begränsning i tidigare firmarätt där denna avser endast en mindre del av landet. En sådan begränsning kunde anses påkallad där annans firmarätt till förväxlingsbart kännetecken brett ut sig över hela eller större delen av landet utan att dock ha prioritet inom det mindre området. I ett sådant läge blir det många gånger svårt för det större företaget att utöva sin firmarätt utan att komma i konflikt med den som har lokal företrädesrätt. Härigenom kan bl. a. riks- annonsering av det större företagets firma tänkas bli försvårad eller för— hindrad. Ibland torde situationen regleras av passivitetsregeln i 7 5. Det större företaget kan på grund av sin omfattande verksamhet förhållandevis snabbt förvärva sådan goodwill inom området att redan ganska kort tids underlåtenhet att ingripa medför passivitetsverkan. Det synes ej vara möj- ligt att uppställa en praktiskt användbar regel för fall där 7 & ej blir till— lämplig. I praktiken torde ej heller större komplikationer behöva befaras. Firma har ju ända sedan FmL:s tillkomst varit skyddad framför allt som ett lokalt kännetecken, och detta har såvitt känt icke i någon nämnvärd om- fattning framkallat olägenheter av det slag som ovan diskuterats (jfr beträffande verkan av lokal inarbetning av varukännetecken prop. 1960: 167, s. 71 f.).
Det danska förslaget skiljer sig från övriga förslag genom att den yngre firman icke behöver vara inarbetad för att passivitetsverkan skall inträda. Anledningen till denna skiljaktighet är det danska förslagets ståndpunkt att firmaskydd inträder redan genom firmas ibruktagande. I verkligheten blir emellertid skillnaden i förhållande till de andra förslagen icke stor eftersom man vid tillämpning av den danska passivitetsregeln kräver att den yngre firman använts i viss omfattning.
I olikhet med det svenska förslaget avses i de andra länderna att domstol även ex officio skall kunna ge föreskrift om förtydligande tillägg.
Förslaget innehåller icke någon bestämmelse som motsvarar regeln i 8 & VmL om prekluderande verkan av registrering (Vmbet. s. 73 ff. och prop. 1960: 167 s. 80 ff.). En sådan regel förutsätter ett uppbuds- och kungörelse- förfarande vid registrering av firma liknande det som nu tillämpas vid re- gistrering av varumärke och godkännande av släktnamn. I annat fall skulle firmainnehavare icke kunna utöva den nödvändiga bevakningen av nya ansökningar om registrering av firma. Men för ett uppbuds- och kungörel— seförfarande sådant som i VmL och NL finnas icke samma förutsättningar inom firmarätten. För de centralt registrerade aktiebolagen, som redan äro föremål för ett omfattande kungörelseförfarande, vore en preklusionsregel tänkbar men i fråga om de lokalt registrerade kännetecknen skulle en sådan regel få alltför begränsad betydelse. Dessa uppnå sällan så omfattande användning som till förebyggande av missbruk måste krävas för att preklu- sion skall inträda (jfr prop. 1960: 167 s. 83). Det har därför icke ansetts lämpligt att införa en preklusionsregel för lösande av firmakollisioner.
200 OM REGISTRERING AV FIRMA, 8—13 55 Om registrering av firma, 8—13 55
Såsom förut nämnts inrymde F mL ursprungligen samtliga föreskrifter om registrering av firma. Uppdelningen på skilda lagar började, som framgår av den inledande översikten, 1895 genom aktiebolagens utbrytning och centrala registrering samt den nya lagstiftningen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, för vilka länet blev registreringsområde. Numera äro endast de i handelsregistren kvarstående firmasubjekten, enskilda nä- ringsidkare och handelsbolag, direkt underkastade FmL:s bestämmelser. Efter 1895 nytillkomna firmasubjekt registreras enligt föreskrifter i sär- skilda för dem utfärdade lagar. Det system för registrering av firma som blivit resultatet av den antydda utvecklingen har utförligt beskrivits i av- snittet om firmaregister och registreringsmyndigheter.
De lagar som gälla för de olika firmasubjekten FmL, aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar m.fl. — innehålla bl.a. föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i firma. Firma som registreras för enskild näringsidkare skall innehålla hans släktnamn med eller utan förnamn (9 5 första stycket FmL) och i övriga firmor skall intagas ett för associations- formen eller verksamhetsarten utmärkande ord eller uttryck, t. ex. »aktie- bolag», »ekonomisk förening» eller »bank» (6 5 första stycket aktiebolags- lagen, 7 5 första stycket lagen om ekonomiska föreningar och 6 5 första styc- ket lagen om bankrörelse). Ofta ges dessutom föreskrifter för att förhindra att firmas innehåll blir vilseledande i visst avseende. I firma för enskild nä— näringsidkare och ekonomisk förening får t. ex. icke intagas något som anty- der att firman innehaves av ett bolag (9 5 första stycket FmL och 7 5 andra stycket lagen om ekonomiska föreningar). Registreringsföreskrifter av all- män natur återfinnas endast i FmL (10 5 första stycket).1
De särskilda föreskrifterna om obligatoriska beståndsdelar i olika slag av firma skola enligt det svenska förslaget kvarstå i speciallagarna. De böra icke ingå i en författning vilken som förut nämnts är avsedd att få karak- tären av en allmän firmalag med uppgift att reglera firmaskyddet för alla slag av näringsidkare. Denna för firmalagen av samtliga nordiska länder accepterade princip brytes om specialbestämmelserna för olika slag av firma överflyttas dit. En sådan överflyttning skulle även göra firmalagen alltför otymplig och medföra en omfattande uppräkning av skilda slags firmor för vilka lagens materiella regler endast mera undantagsvis få praktisk bety- delse. Någon uttömmande uppräkning skulle icke heller kunna uppnås. Vis- sa sammanslutningar äro alltför perifera för att komma i fråga2 och firma
1 Det har varit omstritt i vad mån dessa föreskrifter kunna tillämpas vid registrering i annat register än handelsregister, jfr Eberstein, Namn och firma, s. 118 not 2 samt Individualiteten, s. 141. I nuvarande registreringspraxis ges exempel på att föreskrifterna tillämpats även vid regi- strering i aktiebolagsregistret; jfr nedan motiven till 10 & angående firma som oriktigt ger sken av samhörighet med statligt företag. 1 Så t. ex. vissa företag enligt vattenlagen 3 kap. 13 5 och 7 kap. 61 5. Se härom närmare följd— ändringarna och motiven till dessa.
för vissa statliga och därmed jämförliga inrättningar behöver icke registre- ras? Utredningen har därför inskränkt sig till att i förslaget till firmalag endast göra en hänvisning till specialbestämmelserna. Däremot ha samtliga registreringsföreskrifter av allmän natur sammanförts i förslaget till firma- lag.
Övriga nordiska länder ha icke ansett sig i stånd att draga här angivna konsekvens av firmalagens allmänna natur. I Danmark och Norge finns i motsats till hos oss endast ett fåtal föreskrifter om firma i lagstiftning vid sidan av de gällande firmalagarna. Man har därför infört specialbestäm— melser om firmas innehåll i förslaget till firmalag i de fall då särskilda föreskrifter saknas i annan lagstiftning. Det finska förslaget till firmalag innehåller en fullständig katalog över obligatoriska beståndsdelar i olika slags firmor. Syftet härmed är att förslaget skall ge en uttömmande regle— ring av allt som rör firma.
De i förevarande avsnitt upptagna bestämmelserna ha som överskriften anger karaktären av registreringsföreskrifter. Bestämmelserna i 9—-11 åå skola i första hand ge registreringsmyndigheterna möjlighet att vägra re— gistrering om den sökta firman icke utformats i överensstämmelse med den materiella firmarättens regler eller om den inkräktar på allmänna intressen eller andras privaträtter. Det praktiska syftet med bestämmelserna i 9—11 55 är således att såvitt möjligt redan på registreringsstadiet söka förebygga framtida konflikter och rättstvister.
9—11 55 i de danska och finska förslagen och 10 och 11 55 i det norska förslaget, som korrespondera med motsvarande svenska bestämmelser, äro icke utformade som registreringsföreskrifter utan i stället såsom all- männa regler och främst som materiella skyddsregler, vilka bestämma inne- hållet i den rättighet eller de rättigheter bestämmelserna avse. Till en del äro föreskrifterna utformade som firmarättsliga skyddsregler och i övrigt som regler till skydd för andra rättigheter än firma.
Den svenska ståndpunkten är att firmarättens materiella innehåll redan fullständigt angivits i 4 5 och att 9—11 55 till den del de komme att inne— hålla firmarättsliga skyddsregler skulle innebära en ur firmasynpunkt onödig upprepning. I den mån paragraferna avse att säkerställa andra rät- tigheter gentemot firmarätten ha de sin plats i härom gällande lagstiftning. Den svenska ståndpunkten är densamma som legat till grund vid utform— ningen av motsvarande registreringsföreskrifter i VmL (se 13 och 14 55). Vid behandlingen av de särskilda paragraferna skall utredningen närmare utveckla frågan om det inbördes förhållandet mellan skyddsregler och registreringsföreskrifter.
Skyldigheten att registrera firma, vilken såsom förut berörts uppbäres
” Innehållet i firma för statlig inrättning bestämmes i den rörande inrättningen utfärdade för— fattningen eller genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t, se t. ex. 18 kap. 3 'g' första stycket lagen om allmän försäkring.
av offentligrättsliga hänsyn, behandlas närmare i förslaget till lag om han- delsregister.
I förevarande avsnitt ha som redan antytts upptagits bestämmelser om registrering som bli tillämpliga på alla slags firmor. Föreskrifter av bety- delse för registreringen finnas även i avsnittet om registrerings upphö— rande. I 8 5 hänvisas till de regler om registrering av firma som bibehållas i speciallagarna. Allmänna förutsättningar för registrering av firma upp- tagas i 9 och 10 55 medan speciella hinder mot registrering finnas angivna i 11 5. En regel om firmas registrering i översättning ges i 12 5. Om tid- punkten för registreringsskyddets inträde stadgas i 13 8.
8 5. Firmaregister
Denna paragraf innehåller en hänvisning till särskild lagstiftning om firma- register och en föreskrift om vilka bestämmelser som skola tillämpas vid registrering av firma.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt Härom hänvisas till den tidigare redogörelsen angående de nordiska län— dernas olika system för registrering av firma.
Förslaget
I första stycket av det svenska förslaget hänvisas till den särskilda lag- stiftningen »om register, där olika slag av firma registreras».
Som framgår av avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter komma enligt det svenska förslaget de register att bestå som redan äro hos oss inrättade för olika slag av firmasubjekt. Firma för enskild näringsidkare och handelsbolag skall således registreras i handelsregister, firma för eko— nomisk förening i föreningsregister, firma för aktiebolag i aktiebolagsregist— ret o.s.v. Om firmaregistren, de myndigheter hos vilka registren skola föras och förfarandet i samband med registreringen finns en omfattande lagstiftning för vilken tidigare redogjorts i det ovannämnda avsnittet. Flertalet av FmL:s registreringsföreskrifter ersättes, som förut nämnts, enligt förslaget av bestämmelser i en särskild lag om handelsregister. De föreskrifter som nu finnas utanför F mL skola med erforderliga ändringar tillämpas även enligt förslaget, i vilket avseende hänvisas till de härom före— slagna bestämmelserna.
Att i firmalagen uppräkna de register som föras för olika slag av firma har icke ansetts påkallat. Registreringen av firma är för flertalet juridiska personer ett av de många moment som ingå i det förfarande varigenom personen förvärvar rättssubjektivitet, För övriga firmasubjekt som kunna registreras blir den föreslagna lagen om handelsregister tillämplig. I båda-
fallen synes det överflödigt att närmare ange registren i firmalagen. Genom att inskränka sig till en hänvisning till särskild lagstiftning angående fir- maregister undgår man också att i firmalagen uppräkna vissa för det mate— riella firmaskyddet mindre betydelsefulla register.
De finska och norska förslagen utgå från handelsregister såsom enda fir- maregister och anknyta direkt till detta register (se 2 5 första stycket finska och norska förslagen, jfr motiven till 4 5 svenska förslaget). I det danska förslaget, vilket liksom det svenska bygger på flera slags register, nöjer man sig med att i motsvarande paragraf (se 5 2 första stycket danska förslaget) hänvisa till särskild lagstiftning.
Det svenska förslaget förutsätter sålunda att vissa specialbestämmelser om innehållet i firma kvarstå i de lagar, som innehålla föreskrifter om firmaregister eller eljest normera subjektens bildande. Stadgandet i andra stycket erinrar om att dessa bestämmelser skola iakttagas och föreskriver att därjämte skall >>gälla vad nedan i 9—13 55 sägs».
8 5 i de andra ländernas förslag till firmalag upptager som nämnts spe- cialbestämmelser om firma, vilket såsom redan utvecklats ur svensk syn- punkt icke överensstämmer med den nya lagens karaktär av allmän firma- lag.
9 5. Särskiljningsförmåga
Förevarande paragraf anger de grundläggande förutsättningarna för att firma skall kunna registreras. I första stycket uttalas det allmänna kravet på särskiljningsförmåga, distinktivitet. Andra stycket innehåller bestäm- melser som bl.a. ge möjlighet att taga hänsyn till särskiljningsförmåga som icke är ursprunglig utan förvärvad genom firmas användning. I tredje stycket har upptagits en specialregel om registrerbarheten av firma som enbart består av bokstäver eller siffror.
Gällande svensk rätt
Som redan framhållits i motiven till 1 5 är firmas uppgift att individualisera innehavaren i hans verksamhet som köpman, d.v.s. i affärslivet. Och fir- mainnehavarens intresse av ensamrätt till sin firma sammanhänger följ— aktligen med firmans förmåga att verka individualiserande. Firmas funk— tion som individualiseringsmedel uppbäres emellertid, som redan utveck- lats i avsnittet om firmas betydelse, även av ett offentligrättsligt intresse.
För att firma skall fylla sin funktion som individualiseringsmedel och vara föremål för ensamrätt krävs att firma äger särskiljningsförmåga (jfr prop. 1942: 257 s. 17). Detta krav har ej ansetts uppfyllt när firmas huvud-
ord utgjorts av allmän benämning på verksamhetens art eller på en viss vara, exempelvis icke i fråga om ordet »oljeeldning» som huvudbestånds- del av firman Aktiebolaget Olje-eldning.1 Det rör sig här om ord som genom sin allmänna innebörd i och för sig icke äro ägnade att tjäna som indivi- dualiseringsmedel för viss verksamhet (jfr Vmbet. s. 269 ff.).
Om någon lyckats att såsom sitt särskilda kännetecken inarbeta sådant som från början ej haft särskiljningsförmåga, ha domstolarna emellertid medgivit skydd. På detta sätt har firmarätt kunnat förvärvas till bokstavs- kombination2 och till geografisk beteckning.3
Principen om särskiljningsförmåga förvärvad genom inarbetning erkän- nes direkt i 9 5 första stycket IKL och 13 & VmL (se prop. 1942: 257 s. 17 och justitiedepartementets i denna prop. intagna promemoria 1942: 1 s. 20 samt Vmbet. s. 273 f.).4
Vid sidan av det krav på distinktivitet som följer av firmas karaktär av namn uppställes icke enligt nuvarande ordning någon uttrycklig regel om särskiljningsförmåga såsom villkor för firmas registrering. Firmainneha- varen har sålunda stor frihet att bestämma graden av indixddualiseringsför- måga hos sin firma. I stort sett torde firma godtagas för registrering när den utformats så att innehavaren eller verksamheten kan identifieras i registret och vissa andra offentliga sammanhang.5 Firmor som endast bestå av en uppgift om verksamhetens art ha sålunda registrerats i stor utsträck- ning, t.ex. den ovannämnda firman Aktiebolaget Olje-eldning. Å andra sidan har registrering av bokstavsfirma vägrats. Aktiebolaget K.F. under- kändes med den motiveringen att firman icke kunde anses utgöra något namn." Bokstavs- och sifferkombinationer som i och för sig sakna erforder- lig distinktivitet torde emellertid numera kunna registreras om de inarbe- tats och på så sätt visat sig äga särskiljningsförmåga.7
Nordisk rätt i övrigt
I de övriga nordiska länderna råder i stort sett samma rättsläge som i Sve- rige i fråga om kravet på särskiljningsförmåga som villkor för rättsskydd. Något uttryckligt krav på distinktivitet som förutsättning för registrering av firma uppställes ej heller i de andra ländernas lagstiftning utan man tillämpar vid registrering lika liberala regler som i Sverige.
1 NJA 1931 s. 597; jfr NJA 1959 s. 497 = NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus. ? NJA 1941 s. 672 = NIR 1942 s. 91 KF. 3 NJA 1945 s. 394 = NIR 1946 s. 210 Porla och NJA 1950 s. 365= NIR 1950 s. 206 Kosta; jfr Ebersteins kommentar till rättsfallet SvJT 1940 ref. s. 5, Ramlösa, i Festskrift för Nils Stjern- berg (1940), s. 72. 4 Jfr NJA 1956 s. 664 = NIR 1957 s. 242 A-Bilskolan. 5 Jfr Eberstein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 95 ff. ** RÅ 1929 s. 308. 7 Exempel på firmor där bokstavs- eller sifferkomhination ingår som dominant äro B.M.C. Sweden Aktiebolag och l.B.K. i Malmö Aktiebolag samt G.S.W., K. Ståhlquist. Café 60, R. Berg och 111 :an, Edward Johnsson.
Förslaget Första stycket
Detta stycke inledes med en regel om särskiljningsförmåga som villkor för registrering. Den följ ande meningen exemplifierar fall, där detta villkor icke kan anses uppfyllt.
Enligt förslaget förutsättes för firmarätt liksom i gällande rätt att firman äger särskiljningsförmåga, distinktivitet. Något uttryckligt stad- gande härom erfordras icke i fråga om oregistrerade kännetecken efter- som dessa, bortsett från näringsidkares släktnamn, skola åtnjuta skydd först efter inarbetande och ett fullbordat inarbetande visar att särskilj—— ningsförmåga finns. En registrerad firma är däremot vid registreringen i allmänhet ett i praktiken oprövat kännetecken, vilket motiverar en särskild regel om distinktivitet som villkor för registrering.
Kravet på särskiljningsförmåga grundas på två skäl. För det första kan en firma som saknar denna förmåga i regel icke fylla funktionen att indi— vidualisera innehavarens rörelse och skilja den från annan näringsidkares verksamhet av samma eller liknande slag. Firman måste vara ägnad att av allmänheten uppfattas som ett individualiseringsmedel för viss verksam— het. För det andra —— och detta har särskilt åberopats i domstolspraxis — bör verksamhetsord eller allmän benämning på vara eller tjänst icke genom firmalagen förbehållas en särskild näringsidkare. Vid prövningen av ansö— kan om registrering hör hänsyn alltid tagas till båda de nu angivna skälen. Registreringsmyndigheten bör sålunda fråga sig om den sökta firman i praktiken är ägnad att individualisera verksamheten och om den utan olä- genhet för andra näringsidkare kan förbehållas sökanden. Om ej båda frå— gorna kunna besvaras jakande äger firman icke i och för sig tillräcklig särskiljningsförmåga.
I VmL är kravet på distinktivitet mera framträdande än i rådande praxis på firmarättens område. För varumärkesrättens del är upprätthållandet av detta krav motiverat av liknande skäl som dem som nyss åberopats för firma men det har befunnits naturligt att uppställa strängare fordringar på sär— skiljningsförmåga som villkor för registrering av varumärke än för registre- ring av firma (Vmbet. s. 269 ff.). Vid registrering av firma ställas för när- varande som nämnts små krav på individualiseringsförmågan. Eftersom regelsystemen inom de båda rättsområdena, som framhållits under 2 &, såvitt möjligt böra samordnas, har utredningen haft att överväga i vilken utsträckning fordringarna på firmas distinktivitet böra skärpas.
En lägre grad av särskiljningsförmåga godtages vid registrering av firma därför att den deskriptiva firman tett sig naturlig för flertalet närings— idkare. Ett varumärke får icke ange varans art, beskaffenhet m.m. Rent beskrivande eller generiska ord äro obrukbara som varumärke (13 5 första
stycket VmL), men det kan vara ändamålsenligt att firma är på visst sätt beskrivande. För allmänheten kan det nämligen vara värdefullt att firma anger verksamhetens art eller talar om vilka varor eller tjänster innehava- ren tillhandahåller. Rådande frihet att registrera firma med skiftande grad av distinktivitet sammanhänger vidare med dels den nuvarande skyldig- heten för enskild näringsidkare att framträda under det egna släktnamnet och dels olika släktnamns varierande särskiljningsförmåga. Firmas natur— liga sammansättning av släktnamn och beskrivande ord är sålunda främsta orsaken till att krav på längre gående särskiljningsförmåga icke kunnat uppställas som villkor för firmaregistrering.s Av praktiska skäl har det även varit nödvändigt att låta registreringen omfatta firmor, där graden av distinktivitet varierar allt efter det behov av skydd olika näringsidkare anse sig ha med hänsyn till arten och omfattningen av sin verksamhet. När det gäller firma bör därför hänsyn tagas till att skilda typer av firma finnas som inbördes ha mycket olika grad av särskiljningsförmåga.
I fråga om det sätt på vilket firma bildas kan man för närvarande ur- skilja vissa olika typer av firma som sinsemellan förete skiftande grad av särskiljningsförmåga. Ett stort antal firmor bestå endast av personnamn, ibland med tillägg som anger företagsform, t. ex. Johansson & Co, Aktiebo— laget Ernst Nilsson, Aktiebolaget Birger Carlsson & C0 och Åkerblom & Jo- hansson. Andra firmor innehålla förutom beteckning för associationsform endast en uppgift om verksamheten, t. ex. Traktorimport-Aktiebolaget, Flyg- resebyrån Aktiebolag, Aktiebolaget Flygspedition, Aktiebolaget Kläder, Ak- tiebolaget Väfnader, Aktiebolaget Ljuddämpare och Aktiebolaget Heltäc- kande Mattor. Vanligt är vidare att firma som huvudbeståndsdel har en geografisk beteckning, t. ex. Hasselfors Bruks Aktiebolag, Aktiebolaget Hultsfreds-Industrierna, Bergvik och Ala Aktiebolag, Bandhagens Bilskola Aktiebolag och Aktiebolaget Östermalmsbokhandeln. En fjärde huvudgrupp utgöra firmor bildade av utpräglade fantasiord som icke ange något om företagets innehavare, verksamhet eller lokalisering, t.ex. Aktiebolaget Volvo, Aktiebolaget Reventa, Aktiebolaget Carma och Estrella Aktiebolag. Av de nämnda huvudtyperna förekomma även kombinationer av olika slag, t. ex. Byggnads Aktiebolaget O. Granquist, Göteborgs Kexfabriks Aktiebolag, Libra Husgeråd Aktiebolag och F astighetsaktiebolaget Aurora. De geogra— fiska beteckningarna uppträda ibland i adjektivform såsom t. ex. i Skandi- navisk Clearinghandel Aktiebolag, Nordiska Klichéaktiebolaget, Svenska Skumsläcknings Aktiebolaget och Skånska Banken. Stundom förekomma andra adjektiviska bestämningar såsom t.ex. i Nya Asfalt Aktiebolaget, Stockholms Nya Barnvagnslager G. Ericsson, Allmänna Annonsbyrån Ak- tiebolag, Allmänna Deklarationsbyrån P. E. Eriksson, Aktiebolaget Förena- de Superfosfatfabriker, Förenade Spets och Siden F. 0. E. Lundquist och
' Jfr Eberslein, Firma, varumärke och borgerligt namn, 5. 85 ff.
Centrala Bussbeställningen Aktiebolag. Ibland påträffas mellanformer mel- lan verksamhetsord och fantasiord, t.ex. Polyfoto9 och Snabbköp.10
Bland de anförda exemplen från nuvarande praxis finnas registrerade firmor som innehålla endast ett verksamhetsord eller endast en allmän be— nämning på vara eller tjänst, d. v. 5. ett ord som i och för sig saknar sär- skilj ningsförmåga.11 Så stor frihet att registrera deskriptiva firmor kan icke medges när registreringen blir rättsgrundande. En registrering omges gärna av något av respekt, den uppfattas ofta både av firmainnehavaren och hans konkurrenter såsom en viss garanti för firmans användbarhet i privaträtts- ligt avseende. Härigenom skapas också psykologiskt ett visst skydd kring varje registrering och på så sätt kommer den tvivelaktiga firman att fak- tiskt få ett skydd som den icke förtjänar.
Av hänsyn härtill är firma enligt förevarande stycke icke registrerbar om den enbart består av sådan allmän benämning eller sådant ortnamn som där anges. Lagtexten ger dock möjlighet till registrering av firma som är bildad av flera i och för sig icke särpräglade ord. Ofta kan nämligen genom sammansättning av sådana ord erforderlig särskiljningsförmåga för firman som helhet uppstå som en kombinationseffekt. Exempel på registrerbara firmor som bildats på detta sätt äro Svenska Kristallfabriken, Skandina- viska Pälsvarumagasinet, Uppsala Ättiksfabrik, Nya Cementbolaget, Central— konditoriet, Centrala Bussbeställningen, Östermalms TV—service, Vällingby Cityköp, Södra Kylarservicen, Rostfria Boden och Ateljé Plissé & Märkning.
Den frihet som nu finns att registrera deskriptiva firmor accepteras så— lunda fastän med viktiga begränsningar. Det praktiska behovet av firma med framträdande särskiljningsförmåga varierar nämligen från fall till fall. En måttlig skärpning av kravet på distinktivitet torde också vara önske- målet hos den majoritet som vid enkäten förordade vissa krav på särskilj— ningsförmåga som villkor för registrering. Enligt förslaget skall sålunda näringsidkare i princip äga frihet att inom en vid skala registrera en mer eller mindre distinktiv firma allt efter verksamhetens art eller omfattning. Den som väljer en mindre distinktiv firma får emellertid nöja sig med ett tämligen svagt firmaskydd.
Friheten att inom vissa gränser registrera ett deskriptivt kännetecken saknar som nämnts motsvarighet inom varumärkesrätten. Det har därför ifrågasatts huruvida icke förslaget kunde leda till en icke önskvärd ökning av användningen av deskriptiva firmor som varukännetecken. Den omstän- digheten att förslaget skärper kravet på finnas distinktivitet och därmed närmar firmalagen till VmL avser emellertid att minska möjligheterna
' NJA 1937 A 143 = NIR 1937 s. 67. Ordet ansågs vara av egenartad beskaffenhet. " RÅ 1951 H 53 = NIR 1951 s. 261. Ordet ansågs »snarare kommit att framstå som en upp— lysning om butikstypen än som ett för kooperationen avsett kännetecken».
" En annan sak är att åtskilliga av de uppräknade firmorna kunna ha fått särskiljningsförmåga genom inarbetande; se härom under andra stycket.
att med hjälp av firmarätten kringgå VmL:s regler om särskiljningsför- måga.
Den inledande allmänna bestämmelsen i förevarande stycke har formu— lerats så att därav framgår att kravet på särskiljningsförmåga som villkor för registrering ställes lägre i förslaget än i VmL. Utredningen hade ur- sprungligen valt en formulering som anslöt sig närmare till terminologin i 13 å VmL. För att uppnå nordisk enhetlighet i avfattningen har utred- ningen emellertid stannat vid den lydelsen att »firma som registreras skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet».
Som exempel på ord som i och för sig saknar distinktivitet och därför icke enbart kan bilda firma nämnes i förevarande styckes andra mening »allmän benämning på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst» samt »ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller för- valtningen eller annat dylikt namn».
Med allmän benämning på verksamhetens art avses verksamhetsord så- som järnhandel, speceriaffär, pälsateljé, tvättinrättning, resebyrå, motor- verkstad, betongindustri o. s. v. Under allmänna varubenämningar hänföras generiska ord och appellativ som beteckna viss vara eller varugrupp, t. ex. margarin, livsmedel, oljefärg, kemikalier, kläder och textilier. Allmänna benämningar på tjänster äro ord som skönhetsvård, biltvätt, renskrivning, resetjänst, inkasso o. s. v.
Genom borttagande eller tillägg av bokstäver får ord som utgör allmän benämning ibland i viss mån ny karaktär och förändras till ett distinktivt ord, t.ex. bilex för bilexport. I andra fall medför ändring av ordet icke någon särskiljningsförmåga. Förkortning av t. ex. ordet vulkaniserings- verkstaden till vulkverkstaden förändrar icke detta ords karaktär av i och för sig oregistrerbart verksamhetsord. Och annan stavning av ordet än den sedvanliga ger i allmänhet icke heller för registrering erforderlig särskilj- ningsförmåga.
Ett ords särskiljningsförmåga skall främst bedömas efter ordets betydelse i svenska språket. På grund av ordets innebörd i ett främmande språk kan det emellertid också vara att betrakta som en i och för sig oregistrerbar all— män benämning på verksamhet, vara eller tjänst. Hänsyn bör i sistnämnda fall särskilt tagas till de andra nordiska ländernas språk och till de ledande världsspråken. Såsom icke registrerbara få exempelvis anses ord såsom shop för butik, autodepot för bildepå och motorproducts för biltillbehör men så- dana ord kunna givetvis ingå såsom del av firma som också innehåller andra beståndsdelar. I särskilda fall bör även hänsyn tagas till ett ords betydelse på annat främmande språk (jfr med hänsyn till det föregående Vmbet. s. 271).
När en ny vara eller tjänst uppträder på marknaden sker ofta en nybild— ning av verksamhetsord som vid den tidpunkt då ordet bildades kunde före- falla särpräglad, t. ex. de som firma registrerade orden televisionskompaniet och neontjänst samt ordet klackbar. Dessa nybildningar ha emellertid i
regel som förebild ordbildningar inom äldre branscher. Vissa språkelement användas sålunda mer eller mindre inom alla branscher i kombination med benämning på vara eller tjänst. Nybildade verksamhetsord som inne- hålla något av dessa språkelement och bildats enligt gängse normer för ord- bildning kunna i regel icke i och för sig anses tillräckligt distinktiva. Som exempel på ord som —— i vissa fall i böjning _ vanligen kombineras med varubenämning kunna nämnas: -affär, -artiklar, -ateljé, -butik, -byrå, —cen- tral, —centrum, -delar, -depån, -experten, -exporten, -fabriken, -förmedling, -försäljning, -hallen, -handel, -huset, -hörnan, -industri, -importen, —kompa- niet, -konsu1t, _källaren, -1agret, -magasin, -material, -nytt, -products, -pro- dukter, -produktion, —renovering, -reparationer, -salongen, -service, -specia- listen, —system, -tillbehör, -tjänst, -upplag, —utensilier, -varor och -verkstad.
För användning som firma skapas inom näringslivet ständigt nya beskri- vande ord genom sammansättning av ord eller orddelar till kombinationer utanför det vanliga, t. ex. Vägförbättringar för aktiebolag med väganlägg- ning såsom verksamhetsområde och Industrimetoder för aktiebolag som sysslar med viss export och import. Ibland förekommer som firma mellan- former mellan verksamhetsord och fantasiord som ofta kunna vara sug- gestiva genom att antyda viss egenskap hos företaget, t. ex. Stjärnfrakt och Ilkopia. Vid bedömningen av dessa nybildningars registrerbarhet böra sam- mansättningsleden icke prövas var för sig utan som kombination och pröv- ningen bör ske med ledning av de förut angivna grundsatser som motivera distinktivitetskravet.
Med »ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller förvalt- ningen» avses benämning på samhälle, järnvägs- eller poststation och namn på större administrativa områden som kommun och län. Namn på sam- hälle eller kommun är ofta samtidigt benämning på järnvägsstation, buss- station eller poststation. Till »annat dylikt namn» kan hänföras t. ex. namn på gata, stadsdel och offentlig plats. Dessa namn böra icke förbehållas någon viss näringsidkare utan få begagnas av envar för att ange företagets lokalisering. Fristående äro namnen i regel icke heller ägnade att av all- mänheten uppfattas som individualiseringsmedel för näringsverksamhet, och deras användning både som firma och adress skulle kunna medföra praktiska olägenheter. Enligt 9 & NL skola detta slags namn av delvis andra skäl icke godkännas som släktnamn (jfr prop. 1963: 37 s. 87). Stad- gandet i förevarande stycke hindrar i allmänhet icke att rena gårdsnamn registreras som firma. I många fall böra också namn på mindre orter kunna registreras. Namn på floder och berg böra även som regel vara registrer- bara. '
Kravet på särskiljningsförmåga som villkor för registrering gäller i prin- cip också släktnamn (jfr angående släktnamns användbarhet som firma motiven till 3 5). Av hänsyn till andra bärare av samma namn bör emeller-
tid ett släktnamn, oavsett dess individualiseringsförmåga, i regel icke en- samt registreras för en enstaka bärare av namnet. Registrering bör endast komma i fråga där släktnamn blivit så starkt inarbetat att namnets egenskap av firma blivit primär och släktnamnskaraktären trätt i bakgrunden (jfr Vmbet. s. 231 och 276). Någon uttrycklig regel härom har icke ansetts er- forderlig då släktnamn numera i regel registreras som firma endast i för- ening med förnamn, verksamhetsord o.dyl.
Huruvida släktnamn jämte förnamn eller annat tillägg är registrerbart som firma blir att bedöma enligt bestämmelserna i förevarande paragraf. Släktnamn som saknar särskiljningsförmåga kan i sammansättning med ett ovanligt förnamn bilda en distinktiv firma, t. ex. Alexis Nilsson. Tillräck- lig särskiljningsförmåga kan också uppnås genom en kombination av flera släktnamn som i och för sig sakna särprägel, t.ex. Larsson & Pålsson. Sådana släktnamn kunna också ofta registreras som firma i förening med verksamhetsord, geografiska namn o.dyl.
Slagord är icke registrerbart som varumärke (jfr 2 & andra stycket VmL samt Vmbet. s. 108 ff. och 220). Registrering av dylika ord som varumärke har bl. a. ansetts bereda alltför stora svårigheter vid bedömningen av kravet på särprägel och vid likhetsgranskningen (jfr prop. 1960: 167 s. 50).
Ett allmänt förbud mot registrering av slagord som firma bör icke upp- ställas. Firma är ofta beskrivande och firmor med slagordsmässig karaktär böra därför i viss utsträckning kunna godtagas, t. ex. firmor som den förut omnämnda firman Rostfria Boden. Utpräglade slagord, d. v. s. satser som avse att inpränta något hos allmänheten, äro emellertid icke lämpliga som firma. Av motsvarande skäl som anförts med hänsyn till varumärkesre- gistrering böra sådana slagord icke kunna registreras som firma. Skydd kan däremot erhållas för inarbetade slagord vilket framgår av 2 5 tredje stycket. Firmor som innehålla rena värdeomdömen som t.ex. Billiga Varor och Vackra Mattor höra i allmänhet icke anses ha tillräcklig särskiljningsför- måga.
Enligt de finska och norska förslagen gäller kravet på särprägel icke vid re- gistrering av släktnamn. I fråga om geografiska namn äro de andra nordiska förslagen dessutom något annorlunda formulerade än det svenska. Detta har skett huvudsakligen av språkliga skäl utan att sakliga skillnader åsyftas. Exempelvis det danska förslaget talar om »större geografisk område såsom landsdel, egn, kommune eller lignende».
Om firma med bristande särskiljningsförmåga registrerats eller om firma efter registreringen degenererat till allmän beteckning, som icke kan vara föremål för firmarätt, kan registreringen hävas; se härom 18 5.
Andra stycket
De firmor som i första stycket anges såsom icke distinktiva skola endast anses i och för sig vara utan särskiljningsförmåga. I första punkten av före—
varande stycke har i anslutning härtill stadgats, att »vid bedömande av om firma uppfyller villkoret i första stycket skall hänsyn tagas till alla före- liggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk».
Bestämmelsen innebär icke något undantag från huvudregeln i första stycket om att firma måste äga särskiljningsförmåga för att kunna registre- ras. Den är i stället en anvisning som inskärper att vid bedömningen av om en firma äger sådan förmåga hänsyn skall tagas till samtliga förelig- gande omständigheter och särskilt om firman i praktisk användning visat sig vara i stånd att fungera som kännetecken. En motsvarande regel finns i 13 5 första stycket VmL (jfr Vmbet. s. 273 f.).
Om en näringsidkare som firma begagnar en allmän varubenämning kan denna efterhand av allmänheten bli uppfattad och erkänd såsom näringsid- karens särskilda kännetecken. När ett icke distinktivt ord på detta sätt kommer att framstå som ett företags speciella kännetecken säges ordet ha en sekundärbetydelse vid sidan av sin ursprungliga innebörd (Vmbet. s. 273).
Erforderlig särskiljningsförmåga uppnås i sådana fall främst genom ett omfattande bruk av en firma. Förslaget anger icke hur mycket en firma skall ha använts för att tillräcklig distinktivitet skall anses föreligga. Fir- man behöver sålunda icke alltid ha begagnats i den utsträckning att full- bordad inarbetning uppnåtts. Som regel måste emellertid ett deskriptivt ord vara inarbetat för att få en sekundärbetydelse (jfr Vmbet. s. 103). För att ett vanligt deskriptivt ord skall anses distinktivt bör krävas en stark bevisning.
Även släktnamn kan på grund av stark inarbetning ha en sekundärhety- delse.12 Kraven på bevisning härom måste ställas särskilt höga.
Om bestämmelsen i förevarande punkt råder enighet mellan de nordiska länderna.
I fråga om bedömningen av firmas särskiljningsförmåga ges i andra punkten en särskild föreskrift rörande firmabeståndsdel som enbart anger associationsform. Där uttalas, att »vid bedömningen skall bortses från be- ståndsdel som utgöres av sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening eller förkortning därav». Föreskriften har införts för att få överensstämmelse med de andra nordiska länderna.
Till skillnad från de nämnda beteckningarna kan ord, som förutom associationsform anger verksamhetens art, sammanställt med t.ex. ett geografiskt ord bilda en firma med tillräcklig distinktivitet, t.ex. ordet stadshypoteksförening i Stockholms stadshypoteksförening.
” Jfr NJA 1937 s. 504 = NIR1938 5.81 Bolinder.
212 9 &. SÄRSKILJNINGSFÖRMÅGÅ Tredje stycket
I detta stycke har upptagits en specialregel om registrering av bokstäver och siffror: »Firma som enbart består av bokstäver eller siffror må registre- ras endast om firman blivit inarbetad.»
Genom förslaget (2 & tredje stycket) erkännes firmarätt till inarbetad bokstavs- och sifferfirma och som konsekvens härav medges i förevarande stycke även registrering av dylik firma.
Innebörden av den föreslagna bestämmelsen är att bokstavs- och siffer- firma i och för sig skall anses sakna för registrering erforderlig särskilj- ningsförmåga. Endast om firmans användning lett till fullbordad inarbet- ning blir den registrerbar. Här fordras sålunda alltid ett större mått av användning för att bristande särprägel skall anses botad, vilket innebär att strängare krav uppställes än för icke distinktiva ord. I och för sig äro också bokstäver och siffror mindre önskvärda som firma. Viss försiktighet bör därför iakttagas vid regleringen av skyddet för bokstavs- och siffer- firma. Trots det begränsade rättsskydd som sådan firma åtnjuter användes den i anmärkningsvärd omfattning. Framför allt begagnas bokstavsfirma i form av förkortning, t.ex. ASG för Aktiebolaget Svenska Godscentraler, BGB för Byggmästares i Stockholm Gemensamma Byggnads Aktiebolag och HSB för Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening. Användningen av bokstavsfirma kan påvisas inom alla branscher och även inom andra om- råden av samhället ha förkortningar, kodbeteckningar o.dyl. fått stor popularitet (jfr Vmbet. s. 275). Allmänheten ställes härigenom inför ett otal bokstavs- och sifferbeteckningar, som det blivit allt svårare att skilja åt. Denna utveckling ger anledning till en viss återhållsamhet vid lagfäs- tandet av firmarätt till bokstavs- och sifferfirma. Intresset för att begagna sådan firma bör på så sätt kunna dämpas. För inarbetad bokstavs- och sif- ferfirma finns emellertid ett lika befogat anspråk på rättsskydd som för inarbetad firma av annat slag. Eftersom förslaget medgiver firmarätt till bokstavs- och sifferfirmor när de blivit inarbetade får det anses följdriktigt att i sådana fall också tillåta registrering. Kraven på bevisning om inar- betande måste emellertid även här ställas höga.
I fråga om registrerbarheten av bokstavs- och sifferfirmor skiljer sig det danska förslaget från de andra ländernas. Enligt detta likställas bokstäver och siffror med icke distinktiva ord och kunna sålunda i vissa fall registre- ras utan att användningen lett till fullbordad inarbetning.
Som förut nämnts är 9 5 i de danska och finska förslagen icke utformad som en registreringsföreskrift utan såsom en materiell skyddsregel. Från dansk sida motiveras detta med att oregistrerade firmor, vilka enligt det danska förslaget bli skyddade så snart de tagits i bruk, spela så stor roll att hänsyn bör tagas till dessa firmor på samma sätt som till registrerade. Be— stämmelserna i 9—11 55 ha fördenskull givits naturen av materiella regler som gälla för alla firmor, oregistrerade liksom registrerade.
Som framgår av inledningen till 8—13 55 är den svenska ståndpunkten att den materiella rättens innehåll redan fullständigt angetts i 4 5. Denna centrala bestämmelse sammanfattar de i föregående paragrafer uppställda förutsättningarna för firmarätt och fastslår innebörden av den rätt som tillkommer innehavare av registrerat eller inarbetat kännetecken. Då där- igenom redan tidigare i lagtexten såsom förutsättning för firmarätt angetts föremålets natur av särskiljande beteckning, är det enligt svensk uppfatt- ning överflödigt att senare genom en särskild regel upprepa att firma utan särskiljningsförmåga saknar skydd.
Som självständig skyddsregel skulle 9 5 dessutom lägga alltför mycket band på domstolarna vid deras bedömning om ett kännetecken äger sär- skiljningsförmåga. Det ligger i sakens natur och behöver icke särskilt utsägas att även domstol vid ett sådant bedömande skall taga hänsyn »till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk». Men det är snarast en olägenhet att därutöver binda domstolen med specialbestämmelser. Fastän ett stadgande som 9 5 skulle bli mindre lämpligt som skyddsregel har det däremot — på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 13 & VmL — en praktisk funktion att fylla som registreringsregel.
10 &. Vilseledandelirma Denna paragraf stadgar registreringshinder för vilseledande firma. Gällande svensk rätt
I FmL finnas utförliga bestämmelser om hur firma för enskild närings- idkare och handelsbolag skall bildas (9 och 10 55; jfr 12 och 13 55). Fler- talet föreskrifter ha främst till syfte att förhindra registrering av för all- mänheten vilseledande firmor och avse härigenom samtidigt att förverkliga principen om sanning i firma (NJA II 1887 nr 3 s. 28 f. och 33 ff.). Som redan nämnts har denna princip anförts såsom motiv för den skyldighet att använda personfirma vilken enligt 9 & FmL gäller för enskild närings-- idkare och handelsbolag. Och vid sidan härav stadgas i 9 5 med stöd av samma princip förbud att i enskild näringsidkares firma intaga något, som antyder ett bolag eller en förening, och att i handelsbolags firma införa nam- net på annan person än bolagsman. Endast för det fall att kommanditdel- ägare finnes i handelsbolag får firman innehålla något som antyder be- gränsning i innehavarens ansvar och då skall ordet kommanditbolag intagas i firman (9 5 tredje stycket).
Uttryck för sanningsprincipen äro också de allmänt formulerade före— skrifterna i 10 5 första stycket FmL. Här föreskrives att annans namn ej må obehörigen intagas i firma,1 att firma ej må ange företag som icke står
1 Denna föreskrift är även uppställd till skydd för privaträtt till släktnamn, se NJA II 1887 nr 3 s. 33; jfr förslaget till firmalag 11 5 3). Angående föreskriftens tillämpning i övrigt jfr NJA 1935 s. 661 = NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69 Kahl samt Eberstein, Individualiteten, s. 139 ff.
i förbindelse med rörelsen2 och att firma, som anger visst slag av rörelse, ej må bibehållas oförändrad sedan en väsentlig förändring av rörelsen ägt rum.
FmL:s regler om överlåtelse av firma äro också utformade under infly- tande av principen om sanning i firma (NJA II 1887 nr 3 s. 36 ff.). Huvud- regeln är sålunda att firma endast får överlåtas om den förses med ett till- lägg som visar att överlåtelse ägt rum (12 å). Sanningsprincipens tillämp— ning vid firmaöverlåtelse behandlas närmare nedan i motiven till 14 5 för- slaget till firmalag.
Som nämnts i inledningen till 8—13 åå innehålla de lagar som gälla öv- riga firmasubjekt som regel föreskrifter att i firma skall intagas ett för asso- ciationsformen eller verksamhetsarten utmärkande ord eller uttryck. Också dessa bestämmelser motiveras av sanningsprincipen liksom de komplette— rande föreskrifter varigenom användningen av ifrågavarande ord och uttryck inskränkes till de rättssubjekt för vilka ordet eller uttrycket är obligatoriskt.
I speciallagarna saknas, som förut nämnts, motsvarighet till de allmänna regler om firma som finnas i 10 5 första stycket F mL. Som framgår av den inledande översikten ha dessa föreskrifter emellertid tidigare varit direkt tillämpliga även på aktiebolags firma. Och de ha som förut också nämnts på senare tid ibland tillämpats även vid registrering av andra firmor än de som numera omfattas av FmL.
Nordisk rätt i övrigt I de andra ländernas firmalagar finnas bestämmelser om firmas innehåll som på motsvarande sätt som FmL:s föreskrifter ge uttryck för sannings- principen. I den mån regler om firma getts i lagstiftning vid sidan av fir- malagarna innehåller denna lagstiftning till förhindrande av vilseledande firmor liknande föreskrifter om obligatoriska firmabeståndsdelar som den svenska lagstiftningen.
Förslaget
Nuvarande lagstiftning är oklar när det gäller registreringsmyndigheternas rätt att hindra registrering av vilseledande firmor.3 När firmor som anmälts till handelsregister varit ägnade att vilseleda i andra fall än de som uttryck- ligen regleras i FmL har man emellertid i viss utsträckning tillämpat FmL:s registreringshinder extensivt.4 Vid registrering i annat register har registre- ringspraxis, som förut nämnts, visat tvekan att tillämpa FmL:s registre- ringshinder analogt. I vissa fall torde sålunda registrering ha skett av vilse- ledande firmor, vilkas användning t. ex. kunnat vara förbjuden enligt be- stämmelserna i 1 & IKL om vilseledande reklam.5
” Jfr RÅ 1931 s. 168 Stockholms Pantbod Försäljningslokal, S. Lindström. 3 Jfr prop. 1931: 175 s. 21 och Eberstein, Individualiteten, s. 141. 4 Jfr RA 1963 H 45 Tailor Club, Almström & Göranson; överståthållarämbetet åberopade grunderna för 10 5 första stycket andra punkten FmL.
Registreringsmyndigheten bör alltid ha möjlighet att vägra registrering av firma som är vilseledande för allmänheten. Firmas intagande i offentligt register kan lätt av innehavaren uppfattas som ett tillstånd att använda fir- man och av allmänheten som en garanti för att firman är korrekt.
För att hindra registrering av vilseledande firmor är det icke tillräckligt att komplettera gällande registreringsförbud med ytterligare specialförbud. En uppräkning av olika fall av vilseledande blir alltid ofullständig och genom en regel som utformas på detta sätt utelämnas också oförutsedda former för vilseledande. I sin enkät har utredningen ställt frågan om en generell regel om förbud mot vilseledande firma bör införas. Med några undantag har frågan besvarats jakande. I åtskilliga yttranden har därvid framhållits praktiska fall av vilseledande som icke direkt falla in under nu gällande registreringsförbud i FmL.
I likhet med det stora flertalet av de vid enkäten tillfrågade anser utred- ningen att en allmän regel om registreringshinder för vilseledande firma bör uppställas. En motsvarande regel finns redan i VmL (14 å första stycket punkt 2; jfr Vmbet. s. 279 ff.). Registreringshindret har i förevarande pa- ragraf fått den utformningen, att firma ej får registreras »om den är ägnad att vilseleda allmänheten». Stadgandet uppbäres av och år det negativa ut- trycket för principen om sanning i firma. Denna princip kommer även till uttryck genom de särskilda föreskrifter om firmas innehåll vilka som förut framhållits enligt förslaget skola kvarstå i speciallagarna.
Sanningsprincipen har väsentligt större praktisk betydelse i firmarätten än i varumärkesrätten, varför regeln om vilseledande upptagits i en sår- skild paragraf och icke såsom i VmL endast som en punkt i katalogen över speciella registreringshinder. I motsats till varumärke anger firma ofta den företagsform under vilken verksamheten bedrives, verksamhetens art eller omfattning eller kvalifikationer hos innehavaren. Ibland innehåller firma dessutom antydan om samhörighet med annat företag av offentlig eller en- skild natur. Fara föreligger alltid att firmas uppgifter i dessa olika hänseen- den kunna bli vilseledande.
Som framgår av det nyss anförda avser bestämmelsen i förevarande para- graf icke att i första hand skydda annans privaträtt. Om firma företer sådan likhet med kännetecken som tillkommer annan att allmänheten hänför verksamheten till denne talas i förslaget om förväxling och icke om vilsele- dande. Registreringshinder på grund av förväxlingsbarhet med annans kän- netecken behandlas i 11 & punkterna 5 och 6.
Den gränsdragning förslaget gör mellan vilseledande och förväxling har redan genomförts i VmL (Vmbet. s. 280 f.). Gränsdragningen beror på att olika intressen utsättas för risken att kränkas. Vid vilseledande åsidosättes främst ett allmänt intresse. Allmänheten löper fara att missledas om den prestation som ställes i utsikt och förfarandet kan därför också te sig be- drägligt. Vid förväxling rör det sig om misstag i fråga om verksamhetens
identitet. Köparen tror att han vänt sig till A medan han i själva verket har att göra med B. För allmänheten är det i och för sig utan betydelse vem som presterar om blott prestationen är den begärda. Vad B presterar kan visserligen vara sämre men också lika bra och t.o.m. bättre än det A till- handahåller. Vid förväxling är det därför främst innehavarens privaträtt till firman som kränkes. Förslaget följer i stort sett dessa systematiska överväganden. Vid vilseledande komma också andra sanktioner i fråga än vid förväxling. I förra fallet, där det särskilt gäller allmänhetens intresse, äga företrädare för det allmänna föra talan om förbud mot firmans använd- ning enligt 16 5 och, där registrering skett, om hävande eller ändring av registreringen enligt 18 5. Rör det sig om förväxling och intrång i enskild rätt är det i första hand målsäganden som har att avgöra om talan skall föras och i detta fall bli reglerna i 21 och följande 55 om straff, ersättnings- skyldighet och annan påföljd för firmaintrång tillämpliga.
Den skillnad som enligt förslaget föreligger mellan vilseledande och för- växling medför att registreringshindret i förevarande paragraf i regel icke skall åberopas när registrering vägras enbart därför att firma är alltför lik annans skyddade kännetecken. Förväxling med annans firma kan emellertid även medföra att allmänheten vilseledes. Om registrering då sökes efter medgivande av det andra kännetecknets innehavare blir det nu behandlade registreringshindret tillämpligt i stället för hindret i 11 5 punkt 5 (se yt— terligare härom motiven till 11 å andra stycket).
Bland uppgifter i firma som äro ägnade att vilseleda ha nämnts sådana som hänföra sig till den associationsform under vilken verksamheten be- drives. För att i dylika fall förekomma vilseledande innehålla speciallagarna, som förut framhållits, föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i firma och om förbud att i firma intaga beteckning som utmärker annan associa- tionsform. Härom må hänvisas till de exempel som redan anförts i inled-- ningen till 8—13 55. Dessa bestämmelser täcka emellertid blott ett fåtal situationer och registreringshindret i förevarande paragraf utgör därför ett viktigt komplement till speciallagarnas föreskrifter om firmas innehåll.
I undantagsfall förekommer att i firma ingående beteckning för annan associationsform icke verkar vilseledande. I aktiebolags firma kan jämte det obligatoriska ordet aktiebolag intagas ordet förening på sådant sätt att fara för vilseledande icke behöver uppstå. Exempel härpå ur aktiebolags- registret äro firmorna Föreningens för Svensk Hemslöjd förlagsaktiebolag och Aktiebolaget Föreningstjänst. I sådana fall föreligger icke hinder för registrering.6
När verksamhet som drivits av handelsbolag ombildas till aktiebolag är det vanligt att det nya bolaget övertager den äldre firman, t. ex. Aktiebolaget Paulsson & Rygh, Aktiebolaget Seelig & Go och Aktiebolaget Olson & Son.
* Jfr 7 & andra stycket lagen om ekonomiska föreningar.
En dylik firma kan emellertid uppkomma även vid nybildning av aktie- bolagsfirma och blir knappast missförstådd.
Annorlunda ställer det sig när aktiebolags firma överlåtes till enskild näringsidkare eller till handelsbolag. Här måste ordet aktiebolag såsom vil— seledande alltid utgå ur firman. Huruvida i fall där enskild näringsidkares firma överlåtes till handelsbolag eller sådant bolags firma till enskild närings- idkare firman efter överlåtelsen skall anses vilseledande i den nya inneha- varens verksamhet behandlas under 14 5.
Det förevarande registreringshindret kan även bli tillämpligt när firma efter överlåtelse sökes registrerad som bifirma. Om t. ex. aktiebolag över- tager ekonomisk förenings firma eller sådan förening aktiebolags firma för användning som bifirma måste i förra fallet orden ekonomisk förening och i det senare fallet ordet aktiebolag såsom vilseledande utgå ur bifirman.
Genom föreskrifter i speciallagarna förbjudes i vissa fall användningen av firmor som på ett vilseledande sätt ange verksamhetens art. Det kan här vara fråga om förbud för annat företag att i firma intaga något som ut- märker verksamhet vilken hedrives under någon form av statlig kontroll eller med statligt bidrag, som ju ger verksamheten en särställning. Exempel på föreskrifter av detta slag är förbudet mot användning av firma som innehåller ordet bank (2 5 lagen om bankrörelse) och förbudet att använda firma som ger sken av att innehavas av allmän försäkringskassa (18 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring).
I den mån firma är ägnad att vilseleda om verksamhetens art blir hindret i förevarande paragraf tillämpligt.7 Huruvida risk för vilseledande föreligger i detta hänseende aktualiseras i regel vid registreringsmyndig- hetens prövning endast när firmas innehåll strider mot de uppgifter om verksamhetens art som lämnats i ansökan om registrering eller i bolagsord-' ning. I andra fall torde myndigheten normalt kunna utgå ifrån att uppgift om verksamhetsarten är riktig. Någon undersökning eller speciell prövning härav behöver således icke förekomma. Praktisk betydelse torde hindret särskilt få när firma sökes registrerad efter överlåtelse varom hänvisas till 14 5.
Uppgifter om verksamhetens omfattning äro ej sällan tilltagna i över- kant för att ge verksamheten sken av att ha en storlek som den i verklig— heten icke åger, s.k. pretentiösa firmor. Detta kan ske på olika sätt och bland annat genom att i firma intages ett geografiskt namn eller ett adjektiv med geografisk innebörd som anger ett vidsträcktare verksamhetsområde än det faktiska, t. ex. namn som Sverige och Stockholm eller adjektiv som skan- dinavisk, nordisk, svensk och sydsvensk. Exempel härpå äro firmor som Sveriges damfrisörskola, Stockholms cigarraffär, Skandinaviska Kristall-
7 Jfr RÅ 1931 s. 168 Stockholms Pantbod Försäljningslokal, S. Lindström.
fabriken, Nordiska Klichéanstalten, Svenska plastfabriken och Sydsvenska Bildbyrån.
Genom att användningen av pretentiösa firmor blivit så vanlig ge dessa firmor i stor utsträckning knappast allmänheten intryck av att verksamheten har den omfattning som firmans ordalydelse anger. I utredningens enkät har också i åtskilliga svar understrukits att det är svårt att objektivt fast- ställa huruvida risk för vilseledande föreligger eller kan tänkas uppkomma. Från några håll har framhållits att en ursprungligen pretentiös firma genom företagets expansion relativt snabbt kan komma att motsvara verkligheten.
Enligt utredningens mening kunna ej heller några allmänna riktlinjer uppställas för fall där pretentiös firma skall anses vilseledande. Registre- ringshindret bör emellertid i detta fall tillämpas med varsamhet. Registre- ring bör endast vägras där det är uppenbart att firman måste komma att vilseleda allmänheten. Även då uppgifterna äro så överdrivna, att en sär- skilt kritisk bedömare icke tager dem på allvar bör hänsyn i första hand tagas till deras inverkan på folk i allmänhet. Som exempel på firmor som avböjts av patentverket såsom alltför pretentiösa må nämnas Aktiebolaget Svenska företagare och Royal Sweden Gift House Aktiebolag.
Hinder för registrering av firma, som i och för sig är vilseledande, kan tänkas upphävt om firman använts i sådan omfattning att dess vilseledande verkan upphört. Om firma åter efter registreringen blivit vilseledande kan innehavaren förbjudas att använda firman enligt 16 å och talan föras om hävande eller ändring av registreringen enligt 18 5.
Exempel på att firma anger vissa kvalifikationer eller egenskaper hos ett företag eller dess innehavare utgör uppgift i firman att företaget är ett spe- cialföretag i branschen eller på visst område därav såsom när firma för fri- sörverksamhet betecknar företaget som hårfärgningsexpert. I firma kan även ingå en yrkestitel som anger högre utbildning eller annan särskild kompetens, t. ex. apotekare, civilingenjör, jurist, läkare, auktoriserad revisor o. s. v. Yr- kestitel kan som garanti för viss utbildning vara kombinerad med uppgift om medlemskap i någon organisation, t. ex. arkitekt SAR och optiker SOR.
Huruvida vilseledande i här anförda fall föreligger är beroende av om de kvalifikationer eller egenskaper firman anger äro representerade hos före- taget. Dessa frågor kunna uppenbarligen endast i viss utsträckning bli ak- tuella för registreringsmyndigheterna. Så bör bli fallet där firma antyder särskild kompetens på grund av högre utbildning eller auktorisation av myndighet eller jämförlig inrättning.8 Innehåller firma t. ex. uppgift som apotekare, civilingenjör, jurist,a läkare, auktoriserad revisor o.dyl. skall
” Obehörig användning av vissa här avsedda yrkesbeteckningar är även straffbelagd t. ex. användningen av beteckningarna advokat och legitimerad läkare, se brottsbalken 17: 15 och 6 5 lagen den 30 juni 1960 om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso— och sjukvårdens om— råde.
' l RÅ 1956 s. 63 har registrering medgivits av firma med ordet »juristbyrå» för rörelse driven av person utan juridisk examen. Enligt förslagets regler om vilseledande firma skulle registrering icke tillåtits i detta fall.
registrering vägras om icke i ärendet visas att firmainnehavaren eller annan som har inflytande i företaget besitter denna kompetens.
Om firma oriktigt ger sken av samhörighet med statligt företag är den vilseledande. Motsvarande gäller om firma som oriktigt antyder samhörighet med en betydelsefull organisation, t. ex. med LO. Förekomsten av ordet riks i en firma kan i vissa fall ge firman en officiell prägel. Även användningen av orden svensk, svenska eller Sverige kan ibland medföra sådan prägel. Exempel på av patentverket såsom vilseledande underkända firmor, där något av dessa ord ingår, äro Riksbyrån för kontorsorganisation Aktiebolag, Aktiebolaget Rikspotatis, Riks-Bokhandeln Aktiebolag, Aktiebolaget Riksin- redningar, Svenska Geologbyrån Aktiebolag, Institutet för Svensk Aktiebo- lagsbildning Aktiebolag, Aktiebolaget Svenska premieobligationer, Sveriges Allmänna Marknads- och Organsationsundersökningar Aktiebolag och The Swedish Radio & Television Corporation Aktiebolag;10 jfr Stockholms läns Fastighetsförmedling Aktiebolag som även underkänts såsom vilseledande.
Registrering av firma som innehåller ordet riks kan ibland vägras även med stöd av hindret i 11 5 punkt 1 (jfr Vmbet. s. 379). Om firma som sökes registrerad är alltför lik firma för statlig inrättning som avses i förslagets 29 5 kan registreringsansökan avslås på grund av förväxlingsskyddet i 11 5 punkt 5.”
När firma oriktigt antyder samhörighet med annat enskilt företag eller med annan enskild person sättes, som förut utvecklats, i regel icke något allmänt intresse i fara. Frågan om registrering blir i stället att bedöma en- ligt de regler i 11 5 som avse att bereda skydd för enskilda rättigheter. Vid medgivande av vederbörande rättsinnehavare kan dock ett allmänt intresse trädas för nära genom att kundkretsen vilseledes. Huruvida medgivande att i firma intaga annans firma, släktnamn eller konstnärsnamn bör godtagas behandlas närmare nedan i motiven till 11 5 andra stycket.
Om innehållet i 10 5 råder enighet mellan de nordiska länderna. I de andra ländernas förslag är bestämmelsen emellertid som förut nämnts ut— formad såsom en allmän regel avseende även oregistrerad firma. Använd- ning av oregistrerad firma som är vilseledande är emellertid förbjuden enligt 16 5 svenska förslaget.
11 5. Speciella registreringshinder Denna paragraf innehåller i första stycket de s.k. speciella registrerings- hindren samt i andra stycket en bestämmelse om verkan av medgivande till registrering i vissa fall. Registreringshindren upptagas i sex punkter av vilka de två första huvudsakligen äro motiverade av allmänna hänsyn me- dan de följande främst bereda skydd åt olika privata rättigheter. Paragrafen har utformats i nära anslutning till 14 5 VmL, en anpassning
"' RÅ 1963 H 42 = NIR 1963 s. 224. " Jfr NJA 1946 s. 648 = NIR 1947 s. 130 Stockholms allmänna Hypoteksförening u. p. a.
som också förordats i svaren på enkäten. Vissa olikheter i förhållande till VmL bero på att figurer o. (1. som kunna registreras såsom varumärke icke äro registrerbara som firma. Det stadgande som motsvarar bestämmelsen i 14 5 första stycket 2 VmL om vilseledande märke har, som förut nämnts, i förslaget fått sin egen paragraf (10 5).
Första stycket Punkt 1
I denna punkt stadgas registreringshinder för firma som innehåller sådan officiell beteckning, som åtnjuter skydd enligt särskild lagstiftning.
Gällande svensk rätt
Rätten att i varumärke eller firma använda officiell beteckning regleras icke i VmL eller FmL utan genom bestämmelser i särskilda lagar. Enligt dessa bestämmelser är användning i kommersiellt syfte av vissa officiella beteck- ningar förbjuden utan vederbörligt tillstånd. I lag den 2 december 1960 om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar stadgas sålunda för— bud mot obehörig användning i varumärke eller annat kännetecken för va- ror eller tjänster bl.a. av vissa på svenska staten hänsyftande beteckningar (se Vmbet. s. 374 ff. och prop. 1960:167 s. 220 ff.).1 Genom att uttrycket »annat kännetecken för varor eller tjänster» även inbegriper firma blir lagen jämväl tillämplig på obehörig användning i sådant kännetecken (jfr Vmbet. s. 212). Mot obehörigt bruk i varumärke eller firma skyddas också Förenta Nationernas emblem och namn enligt lagen den 10 juli 1947 (prop. 1947: 306 s. 10). Motsvarande skydd finns för benämningarna »röda korset» och »Genévekorset» och därmed jämställda benämningar enligt lagen den 30 december 1953 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar (prop. 1953: 142 s. 43 ff.). I samtliga lagar stadgas straff som påföljd för obehörig användning.2
Som framgår av det sagda avser skyddet enligt ovannämnda lagar officiell betecknings användande i varumärke eller firma. I VmL kompletteras detta skydd genom administrativa bestämmelser. Enligt VmL får sålunda varu- märke ej registreras om i märket utan tillstånd intagits skyddad officiell beteckning (14 5 första stycket punkt 1). Något motsvarande registrerings— hinder finns icke i FmL. Om officiell beteckning obehörigen intagits i firma. torde registrering i vissa fall kunna vägras med stöd av förbudet i 10 5 första stycket FmL att i firma ange företag, som icke står i förbindelse med rörelsen (jfr i motiven till föregående paragraf angivna exempel där firmor med ordet »riks» avvisats av patentverket). Även om uttryckligt registre-
1 Om utredning angående rikets vapen och flagga m. ni., se SOU 1966: 62. 2 De olika lagarna avse också annan användning än som varumärke och firma. Detta får prak- tisk betydelse framför allt i fråga om lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteck- ningar.
ringsförbud icke kan åberopas synes man emellertid i praxis vägra registre- ring av firma däri utan tillstånd intagits skyddad officiell beteckning.
Nordisk rätt i övrigt Av övriga nordiska länder har endast Finland lagstiftning liknande den svenska till skydd mot obehörig användning av statliga och internationella beteckningar. I Danmark torde emellertid kommersiellt bruk av officiella beteckningar i viss utsträckning kunna förbjudas enligt lagstiftningen mot illojal konkurrens. I Norge faller otillåten användning av dylika beteckningar under strafflagen. Något uttryckligt registreringsförbud mot firma i vilken obehörigen användes officiell beteckning finns ej heller i de andra län- dernas firmalagar. I varumärkeslagarna (14 5 första stycket) stadgas där- emot registreringshinder i huvudsakligen samma omfattning som i VmL för varumärke som utan tillstånd innehåller officiell beteckning.
Förslaget
Registrering bör icke ske av firma, vars användning är förbjuden enligt bestämmelserna i den särskilda lagstiftningen till skydd för officiella be- teckningar. I firmalagen bör sålunda i anslutning till VmL uppställas re- gistreringshinder för firma innehållande skyddad officiell beteckning. Re— gistreringshindret har i förevarande punkt fått den utformningen, att firma ej får registreras »om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig eller in— ternationell beteckning, som enligt lag eller författning icke må obehörigen bi'ukas som firma, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed».
Vilka beteckningar som omfattas av registreringsförbudet i den före- slagna bestämmelsen framgår av de förut omnämnda lagarna. Flertalet av de beteckningar som avses i 1960 års lag om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar utgöres av figurer o. d. som oavsett sin offi- ciella karaktär i och för sig icke kunna bli föremål för firmaregistrering (se angående denna lag Vmbet. s. 377 ff.). Hindret i förevarande punkt blir sålunda i fråga om inhemska beteckningar tillämpligt på verbalbeteckning, vilken såsom hänsyftande på svenska staten ger firman en officiell karak- tär. Det som lätt kan förväxlas med sådan beteckning omfattas även av hind- ret. Som redan framhållits i motiven till 10 5, räknas i vissa fall ordet »riks» till beteckning som hänsyftar på svenska staten. Om firma som innehåller officiell beteckning är ägnad att vilseleda allmänheten kan registrering också vägras enligt förslagets 10 5. Härom må hänvisas till de i motiven till denna paragraf anförda exemplen.
Av de två lagarna om skydd för internationella beteckningar avser 1947 års lag Förenta Nationernas emblem och namn, förkortning av namnet eller annat som därmed företer sådan likhet, att förväxling lätt kan äga rum. 1953 års lag gäller förutom rödakorsmärket och vissa därmed jämställda figurmärken benämningarna »röda korset», »Genévekorset», »röda halvmå-
nen» och »röda lejonet och solen» samt benämning som företer sådan likhet med dem att förväxling lätt kan ske.
För användning i firma av Förenta Nationernas namn eller förkortning därav erfordras medgivande av organisationens generalsekreterare. De in- ternationella sjukvårdsbeteckningarna få i princip icke offentligen brukas annat än som kännetecken för militär sjukvård, för militärpräster samt i viss utsträckning för civil sjukvård.
Registreringshindret blir tillämpligt om skyddad beteckning utan till- stånd intagits i firma. Hindret skall givetvis tillämpas också där firma endast består av den skyddade beteckningen.
Hindret gäller icke blott den officiella beteckningen i oförändrad utform- ning utan även beteckning som lätt kan förväxlas därmed. När likheten icke är fullständig skall sålunda i firma intagen beteckning stå den officiella beteckningen ganska nära innan förväxlingsrisk skall anses vara för handen. Detta överensstämmer med gällande rätt i speciallagarna om skydd för officiella beteckningar. Eftersom risken för förväxling med en officiell be- teckning skall vara förhållandevis stor blir likhetsbedömningen mindre sträng än den likhetsprövning som skall företagas enligt punkterna 5 och 6 av förevarande paragraf som handla om annans firma och varumärke som registreringshinder. Här begagnas endast ordet »förväxlingsbar» eftersom vid prövning av likhet firmor emellan eller varumärke och firma emellan registrering bör vägras så snart förväxling objektivt sett'kan ske (j fr prop. 1960:167 5. 107 och 112).
Om sökanden i vederbörlig ordning fått tillstånd att använda skyddad be- teckning är registreringshindret ej tillämpligt.
Om det sakliga innehållet i förevarande bestämmelse råder enighet mellan de nordiska länderna.
Punkt 2
I denna punkt stadgas registreringshinder för firma som är lagstridig eller kan väcka anstöt.
Gällande svensk rätt FmL innehåller icke något generellt förbud mot registrering av firma som är av denna natur. Domstol torde emellertid med stöd av allmänna rätts- grundsatser kunna förbjuda en sådan firma.
I VmL (14 5 första stycket punkt 3) finns en särskild bestämmelse om registreringshinder för varumärke som strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse (Vmbet. s. 283 f.).
Nordisk rätt i övrigt
Rättsläget i de andra nordiska länderna är detsamma som hos oss såväl i fråga om firma som varumärke.
Förslaget
Registreringshindret har i anslutning till VmL fått den utformningen att firma ej får registreras »om firman eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse».
Hindret har icke som i de finska och norska texterna placerats först i paragrafen utan liksom i det danska förslaget införts efter stadgandet om officiella beteckningar. Detta har skett efter förebild av VmL (se Vmbet. s. 284). Sakligt överensstämma emellertid de olika nordiska förslagen.
Rörande den närmare innebörden av de i förslaget uppställda rekvisiten hänvisas till Vmbet. s. 284. Hindret torde knappast få större praktisk be- tydelse.
Punkt 3
I denna punkt stadgas registreringshinder för firma som innehåller eller består av annans namn.
Gällande svensk rätt
I F mL finns, som redan nämnts under 3 och 10 55, en bestämmelse som förbjuder registrering av firma om i firman obehörigen intagits annans namn (10 5 första stycket FmL). Syftet med denna bestämmelse var i första hand att bereda skydd för annans släktnamn.a Släktnamnet har nu— mera sitt primära skydd i NL och med stöd av den allmänna namnrätten kan ingripande även ske mot den som obehörigen använder annans släkt- namn som firma. Registreringsförbudet i FmL är därigenom ett uttryck för den allmänna namnrätten. Om namnrättens innehåll hänvisas i övrigt till redogörelsen i motiven till 3 5.
Hindret infördes som nämnts ursprungligen med hänsyn till släktnamn men avfattningen hindrar icke att det tillämpas även på konstnärsnamn och liknande namn som stå släktnamn nära. En sådan tillämpning stämmer väl överens med det alltmer utvecklade skyddet för dessa specialnamn. Något praktiskt fall där hindret åberopats till skydd för konstnärsnamn eller lik- nande namn har emellertid icke kommit till utredningens kännedom.
I speciallagarna saknas som förut omtalats motsvarighet till FmL:s re- gistreringshinder för firma som innehåller annans namn. Efter NL:s till- komst torde hindret emellertid i fråga om släktnamn tillämpas även vid registrering av andra firmor än de som omfattas av FmL.
I VmL beröres skyddet för både släktnamn och konstnärsnamn. Enligt 14 5 första stycket 4 får sålunda varumärke icke registreras om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avliden (Vmbet. s. 284 f.). I denna bestäm- melse nämnes även annans firma. Stadgandet blir tillämpligt om namnet
* Se NJA 11 1887 nr 3 s. 33 och Eberstein, Namn och firma, s. 44 ff.
eller firman intagits i varumärke i oförändrat skick eller med obetydliga tillägg (se Vmbet. s. 230 och 284 f.). Såsom jämställd med firma skall anses beteckning för ideell förening och stiftelse (prop. 1960: 167 s. 113).
NL bereder också ett visst skydd åt konstnärsnamn och därmed jäm- ställda namn. Enligt 10 5 första stycket 4 får såsom släktnamn icke god- kännas namn, som lätt kan förväxlas med annans konstnärsnamn eller lik- artat namn, som är allmänt känt. Härutöver nämner NL i samma paragraf punkt 5 uttryckligen även beteckning för stiftelse, ideell förening eller där- med jämförlig sammanslutning.
Nordisk rätt i övrigt De andra ländernas firmalagar innehålla motsvarande registreringshinder som FmL för firma, vari obehörigen intagits annans namn. Hindret bygger liksom den svenska bestämmelsen på den egentliga namnrätten och torde även kunna åberopas till skydd för andra slags namn än släktnamn.
I de andra ländernas varumärkeslagar uppställas liknande registrerings— hinder som i VmL till skydd för annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn. De danska och norska namnlagarna ge också liksom NL ett visst skydd för konstnärsnamn och liknande namn.
Förslaget
Registreringshindret har i nära anslutning till VmL formulerats sålunda att firma ej får registreras »om firman innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller lik- artat namn, där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avli- den, eller ock såsom beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämförlig sammanslutning».
Bestämmelsen skyddar annans namn som sådant och gäller följaktligen även till förmån för namnbärare som icke är näringsidkare.
I anslutning till 19 5 NL har stadgandet uttryckligen gjorts tillämpligt även på beteckning för stiftelse, ideell förening och därmed jämförlig sam- manslutning. Sitt primära skydd bör emellertid beteckning för stiftelse och ideell förening få genom särskild lag, som även bör avse obehörig använd- ning av sådan beteckning i näringsverksamhet.
Som regel blir hindret tillämpligt endast där namnet återgetts oförändrat eller med obetydliga tillägg eller förändringar. I bestämmelsen är det så— lunda fråga om ett skydd som, med hänsyn till likheten mellan känneteck- nen, går mindre långt än ett förväxlingsskydd. Ett skydd av det senare sla- get för släktnamn är upptaget i punkt 5 av förevarande paragraf men detta blir aktuellt blott om konflikten sker på det kommersiella planet. Namn— skyddet i sistnämnda punkt avser nämligen blott näringsidkare och är dessutom begränsat av att förväxlingsbarhet i förslaget normalt förutsätter branschlikhet, d.v.s. att parterna äro konkurrenter inom samma bransch.
Vid sidan av släktnamn ha särskilt angetts konstnärsnamn eftersom dessa mera än andra dylika specialnamn bruka bli kända och få ekonomisk bety— delse. Såsom med konstnärsnamn likartat namn skola anses pseudonymer och signaturer, artistnamn samt sådana speciella namn, under vilka t. ex. idrottsmän gjort sig kända.
I första hand avses inhemska namn. Utländska släktnamn kunna emel- lertid- beaktas om de blivit så kända här att de normalt uppfattas som per- sonnamn.
Om ett namn i visst fall endast åsyftar en fantasiperson, kan ett sådant namn registreras under förutsättning att det icke är ägnat att vilseleda och att intrång ej sker i annans namnrätt.
Hindret skyddar som nämnts blott annans namn. Sökanden äger i princip intaga sitt eget släktnamn i firman även om detta som framgår av 3 5 i för- slaget icke gäller utan undantag. Bestämmelsen hindrar icke heller att konstnärsnamn eller liknande namn under vilket sökanden själv framträder intages i firman. Stiftelse och ideell förening kan också utan hinder av förevarande stadgande låta registrera beteckning för sin egen ideella verk- samhet som firma. Och för sådan firma åtnjutes förväxlingsskydd enligt punkt 5 nedan.
Registreringshinder föreligger där släktnamn eller konstnärsnamn uppen- barligen icke åsyftar någon sedan länge avliden. Avses en historisk person finns sålunda i regel icke hinder för namnets intagande i firman, t.ex. »Värdshuset Bellman». Om namnet i detta fall alltjämt bäres av annan per- son blir avgörande huruvida det är uppenbart att någon nu levande bärare av namnet icke åsyftas.
I vissa fall kan medgivande att i firma intaga annans namn få betydelse i registreringsärendet. Härom hänvisas till bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf.
De olika nordiska förslagen torde i sak överensstämma såvitt avser nu berörda registreringshinder.
I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till registreringsföre— skriften i 10 5 första stycket FmL, att namnet på annans fasta egendom icke obehörigen får intagas i firma.4 I VmL bibehölls icke heller den äldre lagens bestämmelse till skydd för fastighetsnamn. I motiveringen härför (Vmbet. s. 234 f.) framhölls, att det i stor utsträckning förekommer att närbelägna fastigheter ha samma namn, vilka endast skilja sig från varandra genom litterabeteckningar. Härtill kommer att de officiella jordregisterbeteck- ningarna ingalunda alltid sammanfalla med de namn, varunder fastighe- terna äro kända i det dagliga livet, samt att ägaren har full frihet att ge sin fastighet ett annat namn än det officiella eller det vid sidan härav allmänt brukade.
* Jfr Eberstein, Immateriellt rättsskydd, s. 149 ff. och Individualiteten, s. 37 ff.
15—514 796
Fastighetsnamn begagnas icke i det praktiska rättslivet i sådan utsträck- ning som firma att avvikelse bör göras från VmL i fråga om dessa namn. Detta innebär emellertid icke att fastighetsnamn bli utan skydd. Ett fas- tighetsnamn kan nämligen registreras som firma om det fyller förutsätt— ningarna för registrerbarhet, d.v.s. har särskiljningsförmåga. Skydd kan vidare uppnås genom inarbetning. Eftersom ett fullbordat inarbetande visar att särskiljningsförmåga finns står möjligheten till registrering i princip öppen också då särskiljningsförmåga från början saknats.
De danska och norska förslagen innehålla i motsats till de finska och svenska en bestämmelse till skydd för särpräglat fastighetsnamn (5 11 punkt 6).
Punkt 4 I denna punkt stadgas registreringshinder då firma innehåller titel på upp- hovsrättsligt verk eller diktat namn i sådant verk.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt Enligt de nordiska ländernas varumärkeslagar föreligger registreringshin- der för varumärke om märket innehåller något som är ägnat att uppfattas såsom egenartad boktitel o. (1. eller kränker annans upphovsrätt eller därmed jämförlig rätt m.m. (14 5 första stycket punkt 5 VmL; se Vmbet. s. 285 f.). Motsvarighet till detta registreringshinder saknas i de olika ländernas fir- malagar.
Förslaget
Registreringshindret har formulerats sålunda att firma icke får registreras som firman innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom titel på an- nans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller ock såsom särskilt skapat namn i sådant verk, där namnet är allmänt känt».
Skyddet för titlar på upphovsrättsliga verk gäller blott i fråga om egen— artad titel på ett skyddat verk.5 Skydd föreligger så länge upphovsrätten be- står. Verket kan vara en bok, en film 0. s. v. Titeln på t. ex. en framgångsrik bok kan ha ett betydande reklamvärde och risk kan finnas att en utomstå— ende via firma obehörigen söker utnyttja detta.
Bestämmelsen om särskilt skapat namn i annans skyddade upphovsrätts- liga verk avser icke blott personnamn utan även djurnamn, ortnamn och nanm på miljöer, t. ex. namn på fantasifigurer som »Grodan Boll» och »Nalle Puh». Bestämmelsen blir tillämplig också ifall det finns ett verklighetsunder- lag för de skildrade personerna eller den beskrivna miljön, t.ex. Hjalmar
5 Jfr Eberstein, Vad bör skyddas vid en nordisk auktorrättslagstiftning, NIR 1946 s. 12, och En konflikt mellan auktorrätt och namnrätt, NIR 1946 s. 180 ff.; ang. titelskydd se även SOU 1956: 25 s. 399 ff.
Bergmans »VVadköping» med dess innevånare. En förutsättning för skydd är i dessa fall, att namnet är särpräglat och att det blivit allmänt känt. Före- ligger medgivande av vederbörande rättsinnehavare kan registrering i regel ske utan hinder av förevarande bestämmelse.
Sakligt överensstämma de olika nordiska förslagen utom i fråga om skyd- det för fantasinamn. I det danska förslaget har det icke ansetts påkallat att ge skydd för sådant namn.
Punkt 5
Registreringshindret i denna punkt avser förväxlingsskydd för känne- tecken.
Gällande svensk rätt
Såsom redan berörts under 4 5 föreskrives i FmL, att firma som registreras tydligt skall skilja sig från andra förut i samma register intagna firmor (10 5 andra stycket). En motsvarande bestämmelse finns i övriga lagar, som innehålla föreskrifter om firmaregister (se t. ex. 6 5 andra stycket ak- tiebolagslagen och 7 5 tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar). Det förekommer emellertid att hänsyn vid registreringen även skall tagas till firma som tidigare intagits i annat register än där registrering sökes eller till oregistrerad firma. Aktiebolags firma skall sålunda skilja sig, förutom från firma som införts i aktiebolagsregistret, från firma som förut intagits i filialregistret och från oregistrerad firma, vilken upptagits i stif- telseurkund som blivit godkänd av registreringsmyndigheten (se ovannämn- da lagrum i aktiebolagslagen). Enligt lagen om försäkringsrörelse (7 5 andra stycket och 171 5 andra stycket) skall ny firma skilja sig icke blott från förut registrerat försäkringsbolags firma utan även från benämning på utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket. I lagen om bankrörelse (6 5 andra stycket) finns ett motsvarande registreringshinder till skydd för annan banks firma och benämning på utländsk bankinrättning.
Det förväxlingsskydd vid registrering som enligt den nämnda lagstift- ningen föreligger för tidigare registrerad firma är i princip icke avhängigt av branschlikhet. Även vid registrering för olika slag av verksamhet skall ny firma sålunda oberoende av branschtillhörighet skilja sig från äldre firma.
Genom registreringsföreskriften i 10 5 första stycket FmL om annans namn beredes näringsidkare även ett visst skydd för sitt släktnamn. Detta skydd går dock mindre långt i fråga om likheten mellan kännetecknen än ett förväxlingsskydd eftersom hindret i huvudsak endast gäller namnet i oförändrat skick.
Enligt VmL får varumärke ej registreras om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare ansökan, eller med annans varukännetecken,
som är inarbetat då ansökan om registrering göres (14 5 första stycket punkt 6). NL innehåller även en bestämmelse om förväxlingsskydd för kom- mersiella kännetecken. I 10 5 första stycket 6 stadgas sålunda förbud mot godkännande av släktnamn, som lätt kan förväxlas med annans här i riket skyddade firma eller varumärke eller ock annat kännetecken, som i nä- ringsverksamhet här i riket inarbetats för annan.
Nordisk rätt i övrigt De andra nordiska firmalagarna innehålla motsvarande registreringshinder som FmL till skydd för annans tidigare registrerade firma. Som framgår av redogörelsen under 4 5 omfattar förväxlingsskyddet emellertid på grund av praxis eller registreringssystemets utformning faktiskt ett större antal firmor än enligt FmL.
Vid registrering i handelsregister beaktas enligt dansk praxis även firma som intagits i annat handelsregister inom samma polisdistrikt. När handelsregisterfirma begäres registrerad tages dessutom hänsyn till tidigare i centralt register införda firmor. Samtidigt får förväxlingsskyddet för han— delsregisterfirma större effektivitet genom att man vid den centrala re- gistreringen också beaktar förut i handelsregistren intagna firmor.
Den i Finland genomförda centralregistreringen möjliggör ett förväxlings- skydd för alla tidigare registrerade firmor.
I Norge föres för alla slag av firmasubjekt gemensamt handelsregister särskilt för varje kommun. Förväxlingsskyddet enligt den norska firmala- gen omfattar sålunda till skillnad från FmL också firma för vissa föreningar och bolag.
Till registreringshindret i 14 5 första stycket 6 VmL finns motsvarighet i de andra nordiska varumärkeslagarna. I de danska och norska namnla- garna ges dessutom en liknande bestämmelse om förväxlingsskydd för kommersiella kännetecken som i 10 5 första stycket 6 NL.
Förslaget
Registreringshindret har efter förebild av VmL utformats så att firma icke får registreras »oni firman är förväxlingsbar med annan näringsidkares namn, med annans firma eller varumärke, som registrerats efter tidigare ansökan, eller med annans firma eller varukännetecken, som eljest åtnjuter skydd då ansökan om registrering göres».
Hindret är som förut berörts avsett att bereda förväxlingsskydd för olika kännetecken. I FmL föreligger sådant skydd endast för firma som tidigare införts i register där registrering begäres. Enligt förslaget skall skyddet i princip även omfatta firma som intagits i andra register och oregistrerad firma till vilken på grund av inarbetning eller ibruktagande uppkommit firmarätt då ansökan om registrering göres. En viktig nyhet är vidare att skyddet utsträckes till annan näringsidkares namn och varumärke. Att fir-
Ina kunnat registreras fastän den varit förväxlingsbar med äldre varumärke har framstått som en påtaglig brist.
Såvitt angår släktnamn gäller förväxlingshindret som antytts endast till förmån för näringsidkare. Huruvida släktnamn som sådant utgör hinder för registrering skall följaktligen icke bedömas efter bestämmelsen i denna punkt utan i stället enligt punkt 3 av förevarande paragraf. Som redan framhållits under sistnämnda punkt går förväxlingsskyddet för näringsid- kares släktnamn längre än skyddet för släktnamn som sådant. Hindret i förevarande punkt avser sålunda icke blott firma som kan förväxlas med namnet därför att detta intagits i oförändrat skick eller med obetydliga till- lägg eller förändringar utan varje firma som på grund av sitt innehåll ob- jektivt sett bör anses förväxlingsbar med namnet. Bakgrunden till detta vidsträcktare skydd för näringsidkares släktnamn är namnbärarens rätt till namnet som potentiell firma enligt förslagets 3 5.
Utanför området för den föreslagna firmalagen faller, som redan fram— hållits vid 1 5, namn som användes i utövning av ideell verksamhet, t. ex. beteckning för stiftelse eller ideell förening. Även dessa rättssubjekt kunna emellertid som ett led i den ideella verksamheten driva näring och de åt- njuta då förväxlingsskydd för sin firma enligt förevarande punkt.
Vad som avses med varumärke och varukännetecken framgår av 1—3 55 VmL.
För registrerat kännetecken gäller förväxlingsskyddet, där registreringen beviljats efter tidigare ansökan. Om två ansökningar avseende samma eller liknande firma samtidigt förekomma till handläggning måste följaktligen den först inkomna ansökningen som regel avgöras innan beslut kan fattas på grund av den senare ansökningen. Denna får därför vila i avvaktan härpå. Detta torde överensstämma med gällande rätt (jfr prop. 1944: 5 s. 220 f.). Firman i den först inkomna ansökningen har emellertid icke alltid före— träde framför firma, vars registrering sökes senare. En omkastning av före- trädesrätten kan bero på att den senare firman är inarbetad eller i vissa fall tagits i bruk före ansökningen.
Firma och varukännetecken, som inarbetats, omfattas av förväxlings- skyddet om inarbetningen består då förväxlingsbart kännetecken begäres registrerat. Släktnamn som begagnas som firma är på grund av förslagets 3 5 skyddat redan från dagen för det första ibruktagandet. För firma som icke utgöres av innehavarens släktnamn har ibruktagandet endast den ver- kan som framgår av punkt 6 nedan. Vad som menas med inarbetning har angetts i 2 5 fjärde stycket och i motiven till detta lagrum.
Såsom framgår av 5 5 kunna kännetecken enligt förslaget i allmänhet anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller lik- nande slag. Frågorna om firmalikhet och branschlikhet ha behandlats i motiven till 5 5. När det gäller varumärke får fordran på branschlikhet
anses uppfylld så snart varumärket och firman tillhöra bransch som avser samma eller liknande varor för vilka märket är skyddat.
Vid tillämpningen av förväxlingshindret måste beaktas att skyddet för annans firma kan vara lokalt avgränsat. Det är sålunda, som redan fram- hållits vid 4 5, enligt förslaget icke tillräckligt för att göra firmarätt gäl- lande mot annan, att denne använder en liknande firma inom samma eller liknande bransch _ alltså begagnar en i förslagets mening förväxlingsbar firma _ utan härför måste tillkomma att firman användes inom sådant område som avses i 4 5 andra och tredje styckena, d.v.s. inom område för vilket registrering gäller eller där inarbetning består. Endast där även denna förutsättning är uppfylld har den som obehörigen använt annans firma gjort sig skyldig till firmaintrång. Ty förväxlingsskyddet gäller blott där användningen av förväxlingsbar firma kan befaras medföra intrång i an- nans äldre rätt. lakttages icke denna begränsning skjuter bestämmelsen över målet, som är att såvitt möjligt förebygga framtida konflikter och rättstvister.
Vid registrering i lokalt register, t.ex. handelsregister, utgör sålunda firma som intagits i register för annat län eller oregistrerad firma som inar- betats inom annat område än det för vilket registrering sökes icke registre- ringshinder. Annans firma som intagits i centralt register, exempelvis aktie- bolags firma, utgör däremot i princip alltid hinder vid registrering i lokalt register. På grund av presumtionsregeln i förslagets 4 5 andra stycket gäller emellertid att hinder för registrering ej föreligger om sökanden förmår visa att innehavaren av den äldre firman icke kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom användningen av det förväxlingsbara kännetecknet. Där annat'icke upplyses om ett aktiebolags verksamhet får denna bevisskyl- dighet anses fullgjord om bolaget enligt uppgift i bolagsordningen skall driva verksamhet inom annan del av landet än där sökanden begär registre— ring.
Vid registrering i centralt register, t.ex. aktiebolagsregistret, gäller å andra sidan att en lokal registrering eller en lokal inarbetning i princip all- tid utgör registreringshinder. Avser bolaget att driva verksamhet i annan del av landet torde registrering emellertid kunna medges utan hinder av den lokala rättigheten om i bolagsordningen intages uppgift om bolagets geografiska verksamhetsområde.
Även för varumärke kan skyddet i vissa fall vara lokalt begränsat. Till oregistrerat varumärke som icke är inarbetat inom hela landet föreligger sålunda enligt 4 5 första stycket VmL varumärkesrätt endast där inarbet— ningen består (se Vmbet. s. 242). Vad ovan sagts om lokalt inarbetad firma som registreringshinder gäller även sådant varumärke. Registrerat varu— märke är alltid skyddat i hela landet.
Omfattningen av den granskningsskyldighet som i övrigt åligger registre—
ringsmyndigheten för att klargöra om registreringshinder är för handen behandlas närmare i ett särskilt avsnitt efter 11 5.
De andra nordiska länderna ha icke ansett erforderligt att föreslå ett särskilt stadgande om förväxlingsskydd för näringsidkares namn vid sidan av bestämmelsen i punkt 3. Sakligt överensstämma eljest de olika nordiska förslagen såvitt avser nu berörda registreringshinder.
Punkt 6
I denna punkt stadgas under vissa villkor registreringshinder för firma som är förväxlingsbar med annans ibruktagna kännetecken.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt Som framgår av motiven till 2 5 uppkommer i samtliga nordiska länder utom Finland firmarätt redan genom ibruktagande, utan registrering eller inarbetning. I alla de nordiska firmalagarna avser emellertid det administra- tiva förväxlingsskyddet som nämnts endast registrerad firma.
Enligt de finska, norska och svenska varumärkeslagarna föreligger re— gistreringshinder för varumärke om märket är förväxlingsbart med varu- kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt an— sökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk (14 5 första stycket punkt 7 VmL; se Vmbet. s. 288 f.). Enligt den danska varumärkeslagen medför ibruktagande inom Danmark fullständig varumärkesrätt varför hindret i denna lag endast avser varumärke som tagits i bruk utomlands.
Förslaget
Registreringshindret har efter förebild av VmL formulerats så att firma icke får registreras >>om firman i annat fall än som avses i punkt 5 ovan är förväxlingsbar med firma, varukännetecken eller i 2 5 tredje stycket avsett kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt an— sökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma in- nan det andra kännetecknet togs i bruk».
Som framgår av 2 och 3 55 är ett ibruktagande enligt förslaget i stånd att ge upphov till firmarätt endast om den ibruktagna firman består av inne— havarens släktnamn. Som förut framhållits tala emellertid billighetsskäl för att ibruktagen firma till vilken icke föreligger firmarätt enligt 3 5 erhåller visst rättsskydd.
Hindret avser icke blott firma utan även bifirma och sekundärt känne- tecken. Skyddet har också ansetts böra omfatta övriga varukännetecken.
A'tt kännetecknet användes här i riket är icke nödvändigt för skydd. Kän- netecken som endast utnyttjas utomlands skall sålunda också kunna beak— tas. För bestämmelsens tillämpning fordras emellertid att ansökningen
gjorts med vetskap om användningen och detta krav torde i praktiken få till följd, att huvudsakligen sådant utomlands använt kännetecken blir skyddat som blivit mera allmänt känt där eller som på grund av särskilda omständigheter måste anses ha kommit till sökandens kunskap.
För att ibruktagande skall föreligga måste kännetecknet faktiskt ha be- gagnats i reklam, affärshandlingar o.d. Det räcker sålunda icke i och för sig med att kännetecknets användning förberetts genom t. ex. beställning av trycksaker e. (1. Enbart ingivandet av registreringsansökan eller om- nämnande av kännetecknet i annan handling till registreringsmyndigheten kan icke heller anses innebära att kännetecknet tagits i bruk.
Skyddet för ibruktaget kännetecken avser som regel endast kännetecken som efter ibruktagandet erhållit fortsatt användning. Skydd torde emellertid vid avbrott i användningen endast böra vägras där innehavaren stadigva- rande upphört med användningen. Ett tillfälligt avbrott bör sålunda icke tillmätas betydelse. Har ibruktagandet skett innan sökanden begärt re- gistrering men först efter det sökanden själv börjat använda firman är hindret icke tillämpligt.
Som förutsättning för hindrets tillämpning gäller också att sökanden vid tiden för ansökningen haft vetskap om det tidigare ibruktagna känne- tecknet. På grund av svårigheten att i registreringsärendet visa sådan vet- skap hos den sökande kan hindret på det administrativa planet huvud- sakligen komma till användning i uppenbara fall." I övrigt torde bestämmel- sen få sin egentliga betydelse i samband med ogiltighetstalan inför domstol enligt 18 och 19 55.
I de andra nordiska texterna upptages motsvarighet till förevarande hin- der endast i det norska förslaget, vilket ger skydd även mot den som i ond tro tager annans redan använda firma i bruk.
Det har tidigare framhållits att bestämmelserna i första stycket av före- varande paragraf i de andra ländernas förslag icke äga karaktären av re- gistreringsföreskrifter utan äro av allmän natur. Detta kan från svensk synpunkt icke anses befogat. Att firma enligt punkt 2 icke får strida mot lag etc. gäller oberoende av uttryckligt förbud, men som påminnelse för registreringsmyndigheten fyller regeln en funktion. Förbudet i punkt 1 mot registrering av skyddad officiell beteckning äger giltighet redan enligt härom given särskild lagstiftning och regeln har icke sin plats i firmalagen annat än som en erinran att registrering av dylik beteckning ej får ske. Övriga punkter i förevarande stycke äro avsedda att skydda privata rättig- heter dels till firma och dels till vissa andra kännetecken. Det firmaskydd som kommer till uttryck genom punkt 5 är givet redan tidigare i förslaget nämligen i 4 5 och bestämmelsen får i fråga om firma karaktären av en
5 Jfr NJA 1925 s. 340 Salamander och NJA 1939 s. 389 = NIR 1939 s. 117 Ex—Lax.
upprepning, om den icke inskränkes till registreringsföreskrift. Vad be- träffar övriga rättigheter, som avses i detta stycke, är flertalet av dem, så— som rätt till släktnamn och titel, skyddade genom annan lagstiftning, var- igenom en materiell Skyddsföreskrift i firmalagen är överflödig. Där undan- tagsvis är fråga om kännetecken utan skydd i särskild lagstiftning, såsom fallet är med t. ex. särskilt Skapat namn i upphovsrättsligt verk i punkt 4 har ett praktiskt behov gjort ett skydd mot registrering av dylika namn behöv- ligt. Men även för dessa rättigheter gäller, att materiella skyddsregler icke ha Sin plats i firmalagen utan erfordra speciell lagstiftning som också be- aktar andra hänsyn än de firmarättsliga. Skyddet enligt bestämmelsen i punkt 6 för ibruktaget kännetecken är enligt det svenska förslaget enbart ett registreringsskydd men bestämmelsen får därmed som nämnts också betydelse som grund för ogiltighetstalan.
A ndra stycket
Detta stycke avser verkan av vederbörande rättsägares medgivande till re- gistrering.
Gällande svensk rätt
I FmL finns icke något direkt stadgande om rätten att begagna annans Släktnamn i firma men att en sådan rätt kan finnas om medgivande av namnbäraren föreligger framgår indirekt av bestämmelsen i 10 5 första stycket F mL att icke någon får >>i sin firma obehörigen intaga annans namn» (se NJA II 1887 nr 3 s. 33). I administrativ praxis har i allmänhet medgi- vande ansetts undanröja detta registreringshinder och namnet tillåtits ingå i firman.
I domstolspraxis förekomma fall då upptagandet av annans släktnamn i firma icke godtagits.7 Användningen av firma har Sålunda förbjudits när den person, vars namn intagits i firma, icke alls haft något med verksamhe- ten att skaffa. Förbudstalan har bl.a. bifallits när firmainnehavare utnytt- jat s.k. »Strohmann», d. v. 5. en helt utomstående person som är bärare av ett inom vederbörande näringsgren känt namn och medgett dess intagande i firman. Som motivering för förbud ha domstolarna åberopat att firmainne- havaren icke haft något rättmätigt intresse att använda namnet.&
Ett korrektiv mot icke önskvärda konsekvenser av medgivande att an- vända annans namn i firma utgör bestämmelsen i 10 5 andra stycket FmL att firma tydligt skall skilja sig från andra förut i samma register intagna firmor. Denna föreskrift skall också förhindra att likalydande firmor till vilseledande av allmänheten komma till användning sida vid sida (se NJA
7 Se Eberstein, Individualiteten, s. 138 tf. ” NJA 1935 s. 661: NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69 Kahl, NJA 1948 B 1148= NIR 1949 s. 132 Ringius; jfr även NIR 1936 s. 70 Tempo.
II 1887 nr 3 S. 33). Även om den äldre firmans innehavare lämnat medgivan- de till registreringen kan sålunda undantag icke göras från denna föreskrift.
Enligt 14 5 andra stycket VmL får registrering ske utan hinder av de bestämmelser i första stycket av samma paragraf, som avse skydd för privaträttsliga intressen, om den vars rätt är i fråga medger det och hinder enligt första stycket eljest ej möter (se Vmbet. S. 289 f. samt prop. 1960: 167 5.114 f. och s. 251 f.).
Nordisk rätt i övrigt
1 de andra länderna är rättsläget i stort sett detsamma som i Sverige både på firmarättens och varumärkesrättens område.
Förslaget
Stadgandet har utformats så att registrering får ske »i fall som avses under 3, 4, 5 och 6 om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första stycket eller enligt 10 5 eljest ej möter».
Medgivande får enligt förslaget betydelse för sådana hinder, som äro uppställda till skydd för privata rättigheter. Rättsverkan av medgivande blir framför allt beroende av att fara för allmänhetens vilseledande ej uppkom- mer. Såsom vid 10 5 framhållits kan i dylika fall även ett allmänt intresse trädas för nära genom att kundkretsen vilseledes. En hänvisning har därför gjorts till bestämmelsen i 10 5 om registreringshinder för vilseledande fir- ma. Men här är även fråga om att tillgodose sådana privata rättigheter som kunna trädas för nära då registrering sker efter medgivande av vederbö- rande rättsägare. I andra stycket har fördenskull hänvisning också gjorts till paragrafens första stycke.
Där registrering sökes efter medgivande av rättsinnehavaren är från all- män synpunkt särskilt av betydelse att kännetecknen icke äro identiska eller praktiskt taget indentiskt lika.9 Om detta är fallet föreligger fara för vilseledande. En ytterligare förutsättning härför är emellertid att firmorna kunna befaras bli använda inom samma geografiska område. Att likaly- dande firmor registreras inom samma bransch av olika näringsidkare för användning sida vid sida är icke heller godtagbart ur allmän synpunkt. Registrering bör sålunda endast tillåtas om något av kännetecknen förses med sådant förtydligande att vilseledande förebygges.
Upptagandet av annans släktnamn i firma torde ur det allmännas syn- punkt kunna godkännas om namnbäraren har Särskild anknytning till före- taget, t. ex. där han har startat verksamheten eller är skapare av uppfinning som skall exploateras av företaget.10 Motsvarande gäller om konstnärsnamn och likartat namn.
' Enligt den vid 5 5 omtalade ordningsföreskriften få identiska firmor över huvud icke inta- gas i samma register.
"1 Jfr de i redogörelsen för gällande rätt angivna rättsfallen samt Eberstein, Individualiteten, s. 138 ff.
Fara för vilseledande torde sällan behöva befaras då det gäller utnytt- jande av upphovsrättsligt verk och liknande rättighet som avses i punkt 4. I dessa fall torde sålunda medgivande i regel utan vidare kunna godtagas.
Med hänsyn till privata rättigheter är i fråga om släktnamn att beakta att flera bärare av namnet i regel finnas och att en enstaka namnbärare icke kan disponera över namnrätten till nackdel för övriga bärare. Med— givande av sådan enstaka bärare får därför i allmänhet betydelse endast om det framgår att just denne avses, t. ex. genom att namnet förenas med för- namn eller titel.
Regeln i förevarande stycke har motsvarighet i de andra ländernas för- slag. De finska och norska texterna gå längre och jämställa med medgivande även att vederbörande rättsägare icke inom rimlig tid vidtagit åtgärd för att hindra fortsatt bruk av firman, således att passivitet från rättsinnehavarens sida förekommit. Från svensk synpunkt anses verkan av passivitet enligt förslaget böra begränsas på sätt som skett i 7 5 första stycket till förmån för inarbetad firma.
Registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet enligt 9—11 55
Som framgår av avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter räknar utredningen med att firmaregistreringen även i framtiden kommer att vara uppdelad på ett flertal myndigheter. Enligt förslaget Skall patent— verket liksom hittills vara central registreringsmyndighet för aktiebolagen, medan registreringen av handelsregisterfirmor och firmor för ekonomiska föreningar äveni fortsättningen skall ske lokalt ehuru fullständigt samman- förd till länsstyrelserna. Det av utredningen föreslagna registret för registre- ring av namn på ideella föreningar och stiftelser skall föras hos patentver- ket. Genom uppdelningen av registreringen på flera myndigheter blir förut- sättningarna för den granskning som kan Ske före firmas registrering delvis olika, beroende på om det är den centrala myndigheten som skall verkställa registreringen eller denna skall äga rum hos lokal myndighet.
I 9—11 55 förslaget till firmalag ha upptagits bestämmelser om registre- ringsförutsättningar och registreringshinder. I det följande skall något beröras vilken omfattning registreringsmyndigheternas granskning enligt utredningens mening bör ha med avseende på firmas överensstämmelse med de nu åsyftade reglerna.
Reglerna i 9—11 55 äro tillkomna för att tillgodose tre grupper med sins- emellan något olika intressen. Det i 9 5 upptagna distinktivitetskravet kan sålunda sägas vara uppställt primärt i firmainnehavarens eget intresse; endast en distinktiv firma kan tillfredsställande fylla firmans känneteckens- funktion, endast för firma som är distinktiv kan rättsordningen ställa det materiella firmaskyddet till förfogande. Bestämmelserna i 10 5 och 11 5 första stycket 1 och 2 uppbäras av det allmännas intresse av att firma icke
är vilseledande och icke innebär missbruk av offentliga beteckningar m. in. eller strider mot allmän ordning. De återstående registreringshindren i 11 5 avse att lämna skydd mot att firma gör intrång i annans känneteckensrätt eller andra intressen av privaträttslig karaktär.
Vad först beträffar myndigheternas prövning med avseende på distink- tivitetskravet torde denna i regel icke fordra någon särskild undersökning. Brister i sådant hänseende falla normalt omedelbart i ögonen. Någon spe- ciell granskning eller undersökning blir därför icke erforderlig annat än i undantagsfall. Så kan inträffa då registreringsmyndigheten har särskild anledning antaga, att firma icke utgör annat än en rent deskriptiv eller generisk term med omedelbar anknytning till den tillämnade verksamheten, men icke utan närmare utredning kan fastställa huru härmed förhåller sig.
Vad nu sagts torde i huvudsak gälla också den undersökning som kan tän— kas ifrågakomma beträffande förhållandet till de i 10 5 och 11 5 första stycket 1 och 2 meddelade bestämmelserna. Icke heller beträffande dessa. bestämmelser bör sålunda i allmänhet någon särskild undersökning bli erforderlig.
Det är först i fråga om registreringshindren i 11 5 första stycket 3—6 som den ovan berörda olikheten i registreringsmyndigheternas förutsätt- ningar kommer till synes. Olikheten hänför sig till det förhållandet att den centrala myndigheten, patentverket, omedelbart har tillgång till aktiebolags- registret, varumärkesregistret och registret för namn på ideella föreningar och stiftelser samt även är den myndighet som har att handlägga ärenden om godkännande av släktnamn och i denna sin egenskap har tillgång till den grundläggande förteckningen över släktnamn vilka bäras av personer i Sverige. Å andra sidan har patentverket icke någon överblick över de fir- mor som äro registrerade i de olika hos länsstyrelserna förda registren. De lokala myndigheterna få endast tillgång till de egna handels- och förenings- registren. Enligt utredningens mening bör lokal registreringsmyndighets granskning med hänsyn till förekomsten av annans firma begränsas till ge— nomgång av de register som myndigheten själv har att föra. Ett ändrat läge inträder dock när det blir möjligt att här i landet liksom i Danmark utge ett årligt samlingsregister över i skilda firmaregister intagna firmor (se härom avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter).
Endast patentverket har förutsättning att särskilt efterforska om i firma ingående ord är annans registrerade varumärke eller om firma innehåller namn på ideell förening eller stiftelse. Patentverket har vidare som antytts särskilda förutsättningar att undersöka om registreringshindret med hänsyn till annans släktnamn trädes för nära. Utredningen räknar också med att verket skall utföra särskild granskning i detta avseende. Även övriga firma- registrerande myndigheter ha emellertid möjlighet att med hjälp av förteck- ningen Sve—riges Släktnamn 1965 (SOU 1965: 36) utföra viss granskning be- träffande släktnamnshindret.
Övriga 1 11 5 första stycket 3—6 upptagna registreringshinder torde icke böra föranleda någon särskild efterforskning från registreringsmyndig— heternas sida. Skulle det emellertid i ett särskilt fall vara uppenbart för myndigheten, att en anmäld firma t. ex. innehåller skyddat konstnärsnamn eller titeln på upphovsrättsligt verk eller att den står i strid med någon an- nan av bestämmelserna i 3—6, i fråga om vilken någon granskning normalt icke skall utföras, åligger det självfallet myndigheten att åberopa även sådant registreringshinder.
Över huvud taget bör bestämmelserna i 9—11 55 ses i sammanhang med 16' och 18 55 förslaget till firmalag, enligt vilka domstol äger förbjuda fort— satt användning av vilseledande firma resp. häva eller ändra registrering av firma som registrerats i strid med lagen. Om hinder mot registrering som avses i 9—11 55 blir känt för myndigheten före registreringsärendets avgö— rande, vare sig detta sker genom myndighetens granskning eller genom mera tillfällig kunskap hos myndigheten eller dess uppmärksamhet fästes vid för— hållandet genom invändning av företrädare för det skyddade intresset eller av tredje man, har myndigheten på grund av bestämmelserna i de förevarande paragraferna möjlighet att avslå ansökningen om registrering. Förslaget bryter sålunda här med vad som tett sig som en brist i nu gäl— lande ordning, nämligen att registreringsmyndigheten i viss utsträckning ansetts nödsakad att bevilja registrering av firma om vilken den vet att den i efterhand kan angripas med domstolstalan.11
Vid sidan av den här berörda granskningen skola registreringsmyndig- heterna utföra viss granskning enligt bestämmelser i speciallagarna till vilka hänvisas i 8 5 andra stycket. Den särskilda prövning som föranledes av bestämmelserna i 12 5 beröres i motiven till denna paragraf.
12 5. Översättning av firma
I denna paragraf stadgas om registrering av firma i översättning.
Gällande svensk rätt
FmL innehåller icke någon föreskrift om det språk som får användas vid avfattningen av firma och icke heller i övriga lagar med bestämmelser om firmaregister ges någon uttrycklig regel härom.1 Firma kan emellertid en- ligt praxis registreras på främmande språk under förutsättning att den ut-
” Jfr NJA 1936 5.518 = NIR 1936 s. 180 Almquist & Co. 1 I 8 5 1955 års lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket före— skrives att det utländska företagets verksamhet skall bedrivas under firma som upptager före— tagets namn med tillägg av ordet filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet (prop. 1955: 87 s. 68 f.). Enligt detta stadgande förutsättes sålunda att firma kan registreras på främman- de språk.
tryckts med bokstäver som tillhöra svenska alfabetet. Firmor på främmande språk äro förhållandevis vanliga och bland dessa dominera de engelsksprå- kiga. Det förekommer också att i en firma sammanförts ord på olika språk, t. ex. Ericson Trading Aktiebolag.
Det egentliga problemet med hänsyn till firma på främmande språk uppkommer först, då registrering begäres för samma firmatext på mer än ett språk. Frågan gäller de olika texternas inbördes förhållande och när- mare bestämt huruvida det kan anses strida mot principen om firmas enhet att betrakta de skilda texterna såsom i förhållande till varandra självstän— diga, inbördes likvärdiga varianter av firman. Man har kallat sådana va- rianter för parallellfirmor.2
Patentverket har, utan att därigenom tagits ståndpunkt till ovannämnda problem, registrerat åtskilliga firmor där samma text varieras på olika språk. I flertalet fall har firman bildats så att en svenskspråkig text kombi- nerats med en engelskspråkig, t. ex. Aktiebolaget Förenade Handelskompa- niet (The United Trading Co. Ltd) och Svenska Kvalitetsutsäden Aktiebolag (Swedish Quality Seeds Ltd). Men även översättning till andra språk före- kommer, exempelvis till spanska och estniska, Svensk-Sydamerikanska Han- delsaktiebolaget (Compafiia Comercial Sueco-Sudamericana) och Aktiebola— get Eesti Maja (Estniska Huset), liksom också översättningar till flera språk, t.ex. Svenska Flyglinjer (Scandinavian Air Express, Swedish Air Lines, Lignes Aériennes Suédoises, Schwedische Luftlinien) Aktiebolag. I regel sättes den utländska varianten inom parentes men ibland ersättes parentesen av ett komma eller ett bindestreck, t. ex. Papper och Ritmaterial Aktiebolag, Paper and Drawing Materials Ltd och Fröken Sverige-Miss Sweden Aktiebolag. Stundom följa varianterna på varandra utan någon förmedling, t. ex. Aktiebolaget Svenska Flygverkstäderna Swedish Airworks Ltd. Undantagsvis placeras den utländska texten före den svenska.
Registrering av firma på mer än ett språk förekommer också i fråga om andra rättssubjekt än aktiebolag. Det hos överståthållarämbetet förda han- delsregistret ger sålunda ett flertal exempel på översättningar både av en- skild näringsidkares och handelsbolags firma. Även här dominerar det engelska språket, t. ex. Internationell Frimärkstjänst (International Stamp Service), Percy Almén, och Stockholms Fartygsservice (Stockholms Ship- Service), Bergstrand & Co., men översättningar förekomma också exempel- vis till franska och spanska, Librairie Francaise (Franska Bokhandeln), Philippe Mallier, och Spanskt Handarbete i Sverige _ Articulos Tipicos Espafioles en Suecia, S. E. Ström.
För att översättning av firma skall kunna registreras fordras att över- sättningen icke är ägnad att vilseleda eller är förväxlingsbar med tidigare registrerad firma.
* Se t.ex. Ant-Wuorinen, Förslag till firmalag, Helsingfors 1945 (Kommittébetänkande 1944z4), s. 33 ff.
Nordisk rätt i övrigt och schweizisk rätt I de nordiska länderna är det endast Finland som i lagstiftningen upp- märksammat och tagit ståndpunkt till frågan om parallellfirma. Detta hänger nära samman med att landet har två officiella språk. Banker, för- säkringsbolag och andelslag3 äga i lag fastslagen befogenhet att använda såväl finsk- som svenskspråkig firma (3 5 2 mom. banklagen, 14 5 lagen om försäkringsbolag och 17 a 5 fjärde stycket förordningen angående handels- register samt om firma och prokura). Enligt finsk registreringspraxis är det emellertid vanligt att även firma för andra subjekt än de nämnda är uppdelad i en finskspråkig och en svenskspråkig text, exempelvis Kymin Osakeyhtiö _ Kymmene Aktiebolag.4 I stället för hela firman använder innehavare av sådana firmor jämförelsevis ofta än den finska och än den svenska delen ensam för sig. Exportföretagen bruka å andra sidan — utan motsvarande registrering i Finland — i olika länder använda sin firma översatt till det främmande landets språk. I det förut omnämnda förslaget till revision av den finska firmalagen avvisas en legalisering av sistnämnda praxis på grund av det avsteg från principen om firmas enhet som fler- språkigheten utgör men även på grund av svårigheterna för registrerings- myndigheten att bedöma om de olika varianterna språkligt helt täcka var- andra.5
Schweiz synes vara det land där man går längst i att tillåta flerspråkiga firmor.6 I Schweiz medges registrering av samma firma på alla de fyra in- hemska språken, tyska, franska, italienska och retoromanska, och även översättning till annat språk godtages. Detta är uttryckligen fastslaget i den schweiziska förordningen om handelsregister den 7 juni 1937.1 Använd- ningen av flerspråkiga firmor är allmänt förekommande i Schweiz och det är icke nödvändigt att firman samtidigt begagnas i mer än en version. Att parallellfirman sålunda får användas ensam för sig motiveras med att syftet med flerspråkigheten är att firman bör förstås inom varje språkområde, där företaget är verksamt.
I Danmark ha vissa aktiebolagsfirmor registrerats på engelska med det danska namnet inom parentes. Vid firmornas användning på den engelska marknaden torde emellertid det danska namnet i regel falla bort. Export- företag begagna också, utan motsvarande registrering i Danmark, i olika länder sin firma översatt till det främmande landets språk. I Norge är läget i stort sett detsamma som i Danmark. För Norges del tillkommer dessutom liknande problem som i Finland därigenom att det officiella språket har
” Andelslag motsvarar ekonomisk förening i Sverige.
' Ant—Wuorinen, a. a. s. 33. & Ant-VVuorinen, a. a. s. 34. ' Även fransk rätt och — med vissa modifikationer — engelsk och holländsk rätt ha accepterat parallellfirma. Däremot anses enligt tysk rätt parallellfirma strida mot principen om firmas enhet.
7 Artikel 39 i förordningen lyder: »Wird eine Firma in mehreren Sprachen gefasst, so sind alle Fassungen, die im Geschäftsverkehr verwendet werden, in das Handelsregister einzutragen; sie mussen inhaltlich iibereinstimmen.»
två former, numera benämnda »bokmål» (tidigare kallat riksmål) och »ny— norsk» (tidigare kallat landsmål).
Förslaget
Firma skall enligt förslaget liksom för närvarande kunna registreras på främmande språk. Och som hittills blir det även möjligt att i firma sam- manföra ord på olika språk.
Översättning av firma är som regel icke avsedd att begagnas i det egna landet utan skall användas i firmans ställe inom annat språkområde. Av särskild betydelse blir översättning för exportföretagen, som ha ett påtag- ligt praktiskt behov av att kunna vända sig till kundkretsen på dennas eget språk. Därvid inträder översättningen i alla firmans funktioner. Översätt— ning av firma utnyttjas sålunda icke i rättslivet som ett sekundärt känne- tecken, som användes vid sidan av firma (se 2 5 tredje stycket), utan be— gagnas som självständig firma. I denna egenskap bör översättningen också skyddas om den skall kunna fylla sin uppgift. Fastän Skyddsbehovet är störst utomlands bör utgångspunkten vara ett skydd i Sverige. Eljest skulle översättningen här kunna utnyttjas som kännetecken för utomstående före- tag varigenom fara för förväxling kunde inträda och användningen på ut— ländska marknader kunde motverkas.
Med hänsyn till frågan huruvida ett godtagande av parallellfirma kan anses strida mot principen om firmas enhet synes avsteget från denna princip vara mera skenbart än verkligt. I realiteten rör det sig här om sam- ma firma ehuru flerspråkigheten framtvingar skilda uttrycksformer inom de olika länderna. Inom varje land är den där begagnade utländska texten »det namn», varunder, enligt den i 1 5 givna firmadefinitionen, verksam- heten bedrives. Principiella betänkligheter behöva sålunda icke hindra ett erkännande av översättning av firma som parallellfirma.
Enligt de överväganden som ovan redovisats har i förevarande paragraf föreslagits ett stadgande, att »firma må registreras i översättning» och att »vad som stadgas om firma skall äga tillämpning även på översättningen».
Bestämmelsen innebär att översättning kan registreras som parallell- firma. Översättningen måste hänföra sig till en tidigare eller samtidigt i registret införd firma. Den tidigare registrerade firman behöver dock icke vara svenskspråkig. Något krav på att översättningen skall vara i minsta detalj överensstämmande med originalfirman kan icke upprätthållas. Re- gistreringsmyndigheten bör sålunda vid sin granskning icke fordra mera än att de olika texterna icke skilja sig från varandra med hänsyn till sitt inne— håll.8 Är detta fallet bör registrering vägras, jfr t. ex. den förut angivna fir- man Svenska Flyglinjer etc. där orden Scandinavian och Swedish ha olika innehåll.
3 Jfr det i den förut anförda schweiziska lagtexten använda uttrycket »inhaltlich iiberein— stimmen».
För att utländsk översättning skall kunna registreras måste den av prak- tiska skäl ha uttryckts med bokstäver som tillhöra svenska alfabetet. En firma som utformats i t. ex. grekisk skrift kan icke godtagas. I fråga om främmande språk torde det praktiska behovet för Sveriges del för närva— rande främst avse engelska, franska, spanska och tyska. Då de faktiska för- hållandena snabbt ändra sig har någon begränsning till vissa språk icke föreslagits.
Med hänsyn till övriga registreringsförutsättningar gäller att översätt— ning i egenskap av parallellfirma skall behandlas som en självständig firma. Frågorna om särskiljningsförmåga, vilseledande och likhet med annan firma bli sålunda att bedöma enbart med hänsyn till översättningens lydelse. Om den översatta firman är registrerbar får dock kravet på särskiljningsför- måga knappast självständig betydelse i fråga om översättningen. Obliga- toriska beteckningar för associationsform skola åtfölja översättningen. I parallellfirma för t. ex. ett aktiebolag kan beteckningen »aktiebolag» eller förkortning därav också vara ägnad att motverka misstag om företagets nationalitet. Vid likhetsbedömning med äldre firmor får beaktas att för- växlingsbar likhet i vissa fall kan föreligga även med firma som utformats på annat språk än översättningen (se härom närmare under 5 5 första stycket).
Om översättning av aktiebolags eller ekonomisk förenings firma skall registreras måste översättningen anges i bolagsordningen resp. förenings— stadgarna (se härom följdändringarna).
När en svensk firma i ett främmande land användes på detta lands språk är regeln att den begagnas utan att den svenska texten bifogas. Att såsom i 1964 års danska förslag till aktiebolagslag föreskriva, att översättningen skall åtföljas av »selskabets hovednavn» synes därför icke vara praktiskt. Betraktar man översättningen som parallellfirma står det också i överens- stämmelse med dess rättsliga natur, att den användes ensam för sig.
Den prövning som måste åligga registreringsmyndigheten beträffande översättning av firma motiverar att tilläggsavgift uttages vid registrering av översättningen.
Stadgandet i förevarande paragraf har motsvarighet i de finska och norska förslagen. Av hänsyn till att det finnes två officiella språk både i Finland och Norge äro texterna i dessa förslag något annorlunda formulerade än i det svenska. Som redan utvecklats vid 1 5 andra stycket inbegriper det danska förslaget översättning under bifirma.
13 5. Tidpunkten för registreringsskyddets inträde I denna paragraf anges från vilken dag registreringsskyddet skall gälla.
Gällande svensk rätt
I leS liksom i speciallagarna saknas bestämmelse om den dag från vilken rätt på grund av registrering skall gälla. Enligt praxis föreligger emellertid rätt till registrerad firma från och med dagen för ansökningens ingivande (se angående aktiebolagsfirma uttalanden av lagrådet och departements- chefen vid tillkomsten av nuvarande aktiebolagslag, NJA II 1945 s. 219 f.).1
Varumärke har enligt VmL registreringsskydd från ansökningsdagen (22 5 första stycket).
Nordisk rätt i övrigt Tidpunkten för registreringsskyddets inträde sammanfaller även i de övriga nordiska länderna enligt praxis med dagen för ansökningens ingi- vande. Från denna dag har också varumärke registreringsskydd i de olika varumärkeslagarna.
Förslaget
Rätt på grund av registrering bör liksom nu uppkomma från och med an- sökningsdagen. I enlighet härmed har i förevarande paragraf föreslagits stadgande, att »registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande». Där ansökan bifalles åtnjutes följaktligen intrångsskydd redan från sist- nämnda dag. Detta gäller även för det fall sökanden efter ansökningens in- givande gör ändring i den sökta firman om ändringen är så oväsentlig att den ej påverkar helhetsintrycket av firman. Göres däremot ändring av den omfattning att det berör den sökta firmans identitet förskjutes ansöknings- dagen. Om vissa begränsningar av'intrångsskyddet under tiden före registre— ringsdagen är stadgat i 23 5.
Registreringsskyddet för firma är i princip icke tidsbegränsat och registre- ringen behöver i motsats till en varumärkesregistrering ej heller förnyas (22 & VmL). Vid underlåten användning av firma kan registrering emeller- tid förlora sin giltighet på grund av det användningstvång som avses skola gälla enligt 18 å andra stycket. Och där det kan antagas, att innehavare av handelsregisterfirma upphört med sin verksamhet, äger registreringsmyn- digheten på eget initiativ i viss ordning avföra firman ur registret enligt särskilda föreskrifter i 22 & förslaget till lag om handelsregister (jfr 173 a % aktiebolagslagen och 74 5 lagen om ekonomiska föreningar).
I fråga om inarbetad firma inträder skyddet som redan utvecklats vid 2 '$” fjärde stycket så snart inarbetningen fullbordats. Ha två firmor samtidigt uppnått inarbetning torde första ibruktagandet bli avgörande för företrä— desrätten (jfr Vmbet. s. 72).
Om innehållet i förevarande stadgande råder enighet mellan de nordiska
1 Jfr NJA 1932 s. 46,3= NIR 1932 s. 66 Lejonmärket samt SvJT 1938 rf s. 88 Göteborgs fastig- hetsägareförening.
länderna men däremot icke om dess plats i lagen. På finsk och svensk sida har överensstämmelse med VmL tett sig som ett önskemål. I det danska förslaget har bestämmelsen intagits i firmalagens % 2 stk. 2 medan den i det norska placerats i registreringslagens % 24.
Om överlåtelse, 14 och 15 55
I detta avsnitt ha upptagits bestämmelser om överlåtelse av firmarätt. Regler om frivillig överlåtelse av firma ha meddelats i 14 &. Bestämmelser om utmätning och konkurs ges i 15 g.
14 &. Frivillig överlåtelse av firma
Första stycket av denna paragraf innehåller den allmänna regeln om över- låtelse av firma. I andra stycket har upptagits en presumtionsregel enligt vilken firma när verksamheten övergår innefattas i överlåtelsen, där ej an— nat avtalats. Personfirma undantages i vissa fall från presumtionsregeln. Tredje stycket innehåller en särbestämmelse om överlåtelse av firmarätt som ingår i dödsbo.
Gällande svensk rätt
Såsom i den inledande översikten utvecklats är FmL:s huvudregel, att firma får överlåtas i samband med själva rörelsen om den förses med ett tillägg som visar att överlåtelse ägt rum (12 å). Överlåtelsevav firman oför- ändrad medges endast i särskilda fall, där kontinuiteten inom företaget kan antagas bli bevarad och det gamla namnets bibehållande fördenskull ansetts berättigat (NJA II 1887 nr 3 s. 37). Detta förutsättes vara händelsen då antingen ett nära personligt förhållande föreligger mellan företagets förutvarande och nye innehavare eller de personer som fortsätta verksam— heten till en del äro desamma som förut. På grund av den nära personliga relationen äger sålunda änka som fortsätter sin avlidne mans rörelse och man som fortsätter hustruns före eller under äktenskapet drivna rörelse begagna firman oförändrad (11 5 första stycket första punkten). Och mot- svarande rätt tillkommer enskild näringsidkares arvinge samt dödsbodel- ägare som skola i handelsbolag fortsätta rörelsen,1 under förutsättning att den avlidne medgivit det eller, om han avlidit utan att ha förordnat annor- lunda, hans samtliga dödsbodelägare äro ense därom (11 5 första stycket andra punkten). Rätt att använda firman oförändrad, när de som fortsätta rörelsen delvis äro desamma som förut, föreligger dels då någon inträder som delägare i enskild näringsidkares eller handelsbolags rörelse och dels
1 Vid FmL:s tillkomst ansågs handelsbolagets rättssubjektivitet icke ha samma räckvidd som nu, se NJA 111895 nr 3 s. 3 ff. och s. 11; jfr Nial, s. 76 ff.
då delägare utträder ur handelsbolag; den utträdandes släktnamn får dock icke kvarstå i firman med mindre han själv medgett det eller, om han av- lidit utan att ha förordnat annorlunda, hans samtliga dödsbodelägare sam- tyckt därtill (11 5 andra stycket).
De anförda bestämmelsernas syfte, att överlåtelse av oförändrad firma endast undantagsvis skall få förekomma, har som redan angetts i den in- ledande översikten icke kunnat genomföras i praktiken. Överlåtelsereglerna ha kringgåtts och övergång av oförändrad firma har i stor utsträckning kunnat uppnås genom tätt på varandra följande inträden i och utträden ur rörelsen. Man har exempelvis i fråga om enskild näringsidkares firma där- vid förfarit så, att den nye innehavaren först upptagits som meddelägare i företaget och blivit registrerad som sådan, varefter till registret anmälts att överlåtaren utträtt och att rörelsen fortsättes av den kvarstående delägaren ensam under oförändrad firma.2
I den lagstiftning som finns om firma vid sidan av FmL saknas särskilda bestämmelser om firmaöverlåtelse. Detta har emellertid icke hindrat att t. ex. även aktiebolags firma i det praktiska livet kunnat överföras på ny innehavare.3
Enligt den äldre varumärkeslagen (1884 års lag 8 5) var överlåtelse av varumärke tillåten endast om rörelsen samtidigt övergick. VmL uppställer icke något förbud mot överlåtelse av varumärke fristående från rörelsen utan medger i princip fri överlåtelse av varumärkesrätt (Vmbet. s. 149 ff. och s. 321). Legaliserandet av fri överlåtelse motiverades med att de äldre över- låtelsereglerna varit till betydande olägenhet för näringslivet och att de i praktiken ofta åsidosatts (Vmbet. s. 150).
Nordisk rätt i övrigt Motsvarande regler om överlåtelse av firma som i FmL återfinnas även i de övriga nordiska ländernas firmalagar. Rättstillämpningen i dessa länder överensstämmer i stort sett med den svenska.
Även enligt de andra nordiska ländernas varumärkeslagar kan varumärke i princip överlåtas utan samband med den rörelse till vilken det hör.
Förslaget Första stycket
Trots sitt angivna restriktiva syfte ha FmL:s överlåtelseregler i det prak- tiska rättslivet gett upphov till en ordning som i stort sett innebär att en- skild näringsidkares och handelsbolags firma kan övergå oförändrad så snart firman tillmätes värde för rörelsens nye innehavare. Även aktiebolags— firma har som nämnts kunnat överföras på ny innehavare. På grund av den
2 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 142 not 3 och NJA 1933 s. 576 Aggerborgs konditori. ' Jfr Eberstein a. a. s. 118 ff. samt Individualiteten, s. 141 f. och 173 f.
utveckling som sålunda faktiskt försiggått får Spörsmålet om firmas över- låtelse annan räckvidd vid den nya firmalagens utformning än det hade vid FmL:s tillkomst. Frågan gäller icke längre huruvida eller i vilka fall över- låtelse av firma för enskild näringsidkare eller handelsbolag bör medges utan om överlåtelse av rörelse under oförändrad firma bör tillåtas generellt. Mycket talar för en sådan regel som synes innebära en naturlig utveckling av det nuvarande rättsläget. Den omfattning i vilken överlåtelse av oför- ändrad firma faktiskt redan sker visar att ett praktiskt behov av ett dylikt stadgande föreligger såsom det mest effektiva medlet att bevara med firma förenad goodwill och överföra denna på ny innehavare.
De vid FmL:s tillkomst befarade riskerna för vilseledande genom avvi- kelser från sanningsprincipen vid överlåtelse av firma ha blivit avsevärt reducerade genom den faktiska utvecklingen.4 Detta belyses om man skiljer mellan företagets förhållande utåt och dess mera inre sida. I förra fallet riktar sig firman mot den stora allmänheten, konsumenterna, medan den i det senare avseendet vänder sig mot kreditgivare, leverantörer, personal- organisationer och myndigheter. Allmänheten synes numera vara väl inför- stådd med att personnamn som ingår i firma icke är något pålitligt vittnes- börd om att namnets bärare medverkar i företaget. Och kreditgivare och andra som inlåta sig på närmare förbindelser med företaget torde icke un- derlåta att anlita tillförlitligare upplysningskällor än firman, såsom firma- registret och kreditupplysningsbyråer. En annan omständighet som bidragit till att minska faran för vilseledande vid överlåtelse av firma är den inom näringslivet rådande tendensen att alltmera övergå till att använda real- firma, en utveckling som utredningen såsom redan nämnts under 1 % avser att legalisera. En firma som icke genom ett personnamn pekar på en viss innehavare är, när den överlåtes oförändrad, i vida mindre grad än en egentlig personfirma ägnad att verka vilseledande angående företagets ägare.
Med hänsyn till det anförda har i första stycket av förevarande paragraf upptagits en allmän regel att firma »må överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet». Beträffande firma som efter överlåtelse blir vilse- ledande i den nye innehavarens verksamhet innehåller förslaget särskilda regler, angivna här nedan.
Bestämmelsen i första stycket gäller alla former av överlåtelse och är generell även i så måtto att den är avsedd att bli tillämplig på alla slags firmor. Detta är en nyhet i förhållande till nuvarande lagstiftning som icke känner annan överlåtelse av firma än den i FmL reglerade, avseende enskild näringsidkare och handelsbolag. Då FmL:s bestämmelser om firmaöver- låtelse utgöra undantag från huvudregeln att namn icke kan överlåtas och därför äro att tolka restriktivt har man tidigare i teori och praxis dragit
4 Överlåtelsereglernas betydelse som skydd mot vilseledande av allmänhet och kreditgivare diskuteras ingående i FmL:s motiv, se NJA II 1887 nr 3 s. 36 ff.
den slutsatsen att annat rättssubjekt än de i FmL upptagna, exempelvis aktiebolag, varken kan av annan förvärva eller självt överlåta firma.5 Denna principiella inställning har som förut nämnts dock icke hindrat att även aktiebolags firma i det praktiska livet kunnat överföras på ny innehavare. Detta har skett på så sätt att beslut om överlåtelse exempelvis till annat för ändamålet nybildat aktiebolag fattats av bolagsstämma, varefter det gamla bolagets firma avregistrerats för att omedelbart därefter på nytt införas i re- gistret för det nya bolagets räkning. De facto har på denna väg en överlå- telse av aktiebolags firma kunnat genomföras i praktiken. Att vid sidan härav aktiebolag övergått på nya händer genom överlåtelse av aktiemajori— teten eller hela aktiestocken innebär icke någon överlåtelse av bolaget och firman, vilka bestå orubbade, utan endast att flera eller färre andelar i före- taget övergå på nya ägare.
Som motivering för att firma för aktiebolag _ och för övriga särskilt bildade rättssubjekt som icke upptagas i FmL —— enligt nuvarande lagstift— ning icke kan utan uttryckligt stadgande överlåtas har anförts ett speciellt skäl utöver dem som åberopats mot firmaöverlåtelse i allmänhet. Aktiebola- gets firma utgör i motsats till den enskilda näringsidkarens bolagets enda namn. Den är därför, framhålles det, av samma natur som det personliga namnet och kan lika litet som detta bli föremål för överlåtelse i egentlig mening. Samma intresse att bevara firmas goodwill och överföra den på ny innehavare finns emellertid beträffande alla slags firmor. I praxis har också i ett färskt rättsfall framträtt en tendens att söka underlätta över- gång av en sedan länge inarbetad goodwill även då fråga är om aktiebolags- firma genom att för sådant fall tillåta överlåtelse av firman.6 Till stöd här- för kan även åberopas att det mellan aktiebolagsfirman och det personliga namnet föreligger den olikheten, att den förra är begränsad till visst an- vändningsområde och därigenom ur denna synpunkt mera jämförlig med enskild näringsidkares firma än med hans personliga namn. Den avser näm- ligen blott den speciella verksamhet som det är den juridiska personens uppgift — och enda uppgift— att bedriva, medan det personliga namnet allenast när det användes som firma har en motsvarande begränsad inne- börd men jämsides härmed kännetecknar en fysisk person även i hans övriga framträdande. Den juridiska personens firma kan därigenom sägas på samma sätt som den enskilde näringsidkarens hänföra sig till viss verk- samhet och det framstår då såsom naturligt att såväl den ena som den andra firman skall kunna överlåtas.
I begreppet firmaöverlåtelse ligger att firma principiellt övergår i sin hel- het, i oförändrad gestalt, innefattande alla dess väsentliga beståndsdelar.
5 Jfr Eberstein, Individualiteten, s. 141 f. och s. 153 f. och rådhusrättens dom i NJA 1962 s. 709 = NIR 1963 s. 214 Gahms Väskor Aktiebolag. " NJA 1962 s. 709 = NIR 1963 s. 214 Gahms Väskor Aktiebolag; med namnet Gahm var i detta fall förknippad en »goodwill som under mer än 50 år inarbetats för rörelsen».
Undergår firman förändringar som påverka dess identitet framträder den som ett nytt kännetecken och fara för förväxling med äldre firma kan upp— komma. Man kan taga det fall att ett handelsbolag har tre delägare vilkas släktnamn ingå i bolagets firma, t. ex. »Hansson, Svensson och Friberg». Om en av delägarna, Friberg, överlåter sin andel till de båda andra med för- behåll att firman icke längre får innehålla hans namn, kan firman icke övergå i sin helhet och de kvarstående bolagsmännen kunna icke under åberopande av firmaöverlåtelse fortsätta verksamheten med blott den änd— ringen av firman att den tidigare bolagsmännens nanm utgår. De återstå- ende namnen, »Hansson och Svensson», godtagas sålunda icke som föremål för överlåtelse. Det kan finnas en äldre firma som består av just dessa två namn och som skilts från den andra firman genom att i denna ingått det tredje namnet, Friberg. Då firmaöverlåtelse i egentlig mening icke förelig- ger blir vad som återstår av den tidigare firman, »Hansson och Svensson», i stället att betrakta som en ny firma. Detta innebär att firman vid kon- kurrens med annan firmarätt får räkna prioritet först från den dag då den anmälts för registrering eller blivit inarbetad och icke från tiden för den ursprungliga firmans uppkomst.
Att firmaöverlåtelse förutsätter att firman övergår i oförändrad gestalt medför icke att varje ändring är utesluten. Men en sådan måste inskränka sig till sådana sidoordnade beståndsdelar som ej påverka firmans identitet och icke ha någon betydelse för dess goodwill. Förändringar med denna innebörd bli i själva verket nödvändiga vid vissa fall av överlåtelse, vilket sammanhänger med förvärvarens person. Om firma överlåtes till rättssub- jekt med annan associationsform än överlåtarens kan beteckning som ut- märker företagsform behöva utgå ur firman resp. införas däri. Om exem— pelvis aktiebolags firma överlåtes till ekonomisk förening skall vid re- gistrering i föreningsregister »aktiebolag» ersättas av »ekonomisk förening». Övertager enskild näringsidkare aktiebolags firma måste ordet aktiebolag utgå. Detta ord skall däremot intagas i firman om verksamhet som drivits av handelsbolag ombildas till aktiebolag. I sistnämnda fall kan emellertid, som redan nämnts vid 10 5, firman i övrigt bibehållas oförändrad, t. ex. Aktiebolaget Seelig & Co. Ändringar av detta slag kunna icke sägas inkräkta på möjligheten att överlåta firma då det som förut framhållits är den öv- riga delen av firman som är bärare av goodwillen. Att överlåtelse i visst fall kan ske utan att den ändrade företagsformen kommer till uttryck i firman framgår av 20 5 andra stycket i den föreslagna lagen om handelsregister.
Enligt FmL får firma överlåtas endast om rörelsen samtidigt övergår och Spörsmålet blir huruvida denna förutsättning skall bibehållas eller om överlåtelse —— såsom skett i VmL (Vmbet. s. 149 ff.) —— bör medges obero— ende av om den tidigare verksamheten fortsättes. Eftersom firma hänför sig till verksamheten i dess helhet (se härom under 4 5 första stycket) kommer Spörsmålet om rörelsens samtidiga övergång när det gäller firma i ett något
annat läge än i fråga om varumärke. Överlåtelse av varumärke fristående från rörelsen ter sig naturlig därför att varumärke icke alltid av allmän- heten förhindes med ett visst bestämt företag utan enbart kan framstå som individualiseringsmedel för den vara för vilken det användes (se Vmbet. s. 153).7 Firma däremot förmedlar alltid associationer även till ett bestämt företag och vid firmaöverlåtelse är det fördenskull som regel i båda kontra- henternas intresse att verksamheten fortsättes och att dess förmögenhets- underlag sålunda i största möjliga omfattning jämte firman övergår på den nye innehavaren. Normalt överlåtes också firma tillsammans med huvud- delen av de förmögenhetsrättigheter som bilda underlaget för rörelsen.
Vad övergång av rörelse innebär i det enskilda fallet är emellertid icke så lätt att ange eftersom förhållandena härvid i hög grad kunna variera. Denna fråga sättes emellertid i realiteten knappast på sin spets annat än för det fall att näringsidkare, samtidigt med att han nedlägger sin verk— samhet, överlåter firman och därmed förbunden goodwill åt ett håll men övriga tillgångar på andra personer, och svaret på Spörsmålet om rörelsens samtidiga övergång blir sålunda beroende av hur man ställer sig till detta fall.
Förut har understrukits att firma som uttrycksmedel för näringsidkarens verksamhet riktar sig åt två olika håll, både bakåt, mot bl.a. leverantö- rerna, och framåt, mot kunderna, främst konsumenterna. Förhållandet till leverantörerna påverkas icke i någon större utsträckning av att firman överlåtes fristående från rörelsens övriga tillgångar. Vad som här är det väsentliga är att verksamheten under firman också i fortsättningen be- drives inom den tidigare branschen på vilken leverantörerna äro inställda. Det är även inom denna bransch som firman har anknytning till en viss bestämd kundkrets. För att bevara och utnyttja det goodwillvärde som denna anknytning ger finns normalt icke heller någon annan möjlighet än att fortsätta verksamheten inom samma bransch. Förändras verksamheten vänder man sig till en kundkrets som icke har något samband med firman i dess tidigare användning. Läget blir då detsamma som när en ny firma antages och någon firmaöverlåtelse föreligger sålunda icke. Användes där- emot firman inom samma bransch blir en överlåtelse möjlig genom att den tidigare innehavaren upphör med sin verksamhet. Firman övergår då utan att sambandet med leverantörer och kunder brytes. Detta innebär i själva verket att en övergång av firman även innefattar möjlighet att fortsätta verk- samheten och att överlåtelse av firma och rörelse i ett dylikt fall icke kan hållas isär utan överlåtelsen av firman inbegriper rörelsen.
Lagstiftaren synes med hänsyn till det sagda berättigad utgå ifrån att verksamheten vid firmaöverlåtelse övergår till så stor del som krävs för dess fortsättande. Och det är då också naturligt att behålla FmL:s regel
7 Varumärke har emellertid enligt VmL karaktären av ett tillbehör till en rörelse och följer in dubio rörelsen, då denna överlåtes, se V mbet. s. 152 f.
att verksamhetens övergång är förutsättning för firmaöverlåtelse. I över- ensstämmelse härmed har första stycket utformats så, att firma får över- låtas »i samband med överlåtelse av näringsverksamhet». Under uttrycket näringsverksamhet inbegripes, som antytts, såväl verksamheten i dess helhet som del därav.
En motsvarande regel om överlåtelse av firma har upptagits i de danska och norska förslagen. Enligt den finska regeln som endast gäller vissa firmasubjekt får firma överlåtas fritt.
Regeln i förevarande stycke gäller även bifirma och de i 2 & tredje stycket upptagna sekundära kännetecknen. För giltig överlåtelse av dylikt känne- tecken fordras sålunda att verksamheten i dess helhet samtidigt övergår eller att kännetecknet överlåtes i samband med den del av verksamheten för vilken det användes. När ett sekundärt känntecken övervägande kom- mit att framstå som varukännetecken torde det i vissa fall vara möjligt att överlåta kännetecknet fristående från verksamheten (jfr Vmbet. s. 153).
Frågan om firma efter överlåtelse är ägnad att vilseleda i den nye inne- havarens verksamhet kan enligt förslaget komma under bedömande både av registreringsmyndighet och av domstol. Registrering kan sålunda vägras med stöd av 10 5 om användning av den överlåtna firman kan befaras vilse- leda allmänheten. Förbud av domstol mot användning av firma som efter överlåtelse är vilseledande kan utfärdas enligt 16 5 första stycket. Är re- gistrerad firma vilseledande i den nye innehavarens verksamhet äger dom— stol vid sidan härav på yrkande därom även häva sj älva registreringen enligt 18 å andra stycket.
I samband med överlåtelse har utredningen övervägt frågan om upplå- telse av firma på licens.
Enligt VmL har innehavare av varumärke möjlighet att till annan — en eller flera —— upplåta rätt att begagna märket, s.k. licens, och där märket är registrerat kan anteckning om sådan upplåtelse göras i varumärkesregist- ret (34 5 första stycket VmL). Legaliserandet av upplåtelse av licens till varumärke motiverades med att dylika avtal i icke obetydlig utsträckning redan förekomma i det praktiska rättslivet (Vmbet. s. 144 och s. 154 ff.). 175 varumärkeslicenser ha registrerats intill december 1964.
Då firma icke som varumärke hänför sig blott till viss yttring av verk- samheten utan till företaget i dess helhet kan licensupplåtelse av firma endast ske till en mottagare och måste sålunda ha naturen av ensamlicens; likalydande firmor tillåtas icke att bestå vid sidan av varandra inom samma bransch. Av samma skäl är en licensgivare urståndsatt att under upplåtelse— tiden själv använda firman. En upplåtelse på licens kan därför fylla en praktisk funktion endast i sådana fall där firmainnehavaren under viss tid icke kan eller vill driva rörelsen själv. Gränsen mellan licens och över- låtelse är emellertid flytande och här åsyftade fall torde icke förekomma så ofta, varför man torde kunna överlämna åt kontrahenterna att själva
avtala om firmans användande (jfr vad som anföres om s. k. arrende- och kommissionsavtal under 1 å andra stycket).& Någon regel angående licens har därför icke upptagits i förslaget. Så har icke heller skett i övriga nor- diska länder.
Från licensupplåtelse får skiljas medgivande att i firma intaga annans firma eller framträdande beståndsdel därav.” Att sådant medgivande har rättsverkan, om fara för allmänhetens vilseledande ej uppkommer, har re- dan framhållits vid 11 5 andra stycket.
Andra stycket
I detta stycke ges en presumtionsregel om firmarättens övergång vid över- låtelse av näringsverksamhet. Från regeln undantages i vissa fall person- firma.
Överlåtelse av rörelse innefattar enligt FmL:s ståndpunkt icke rätt att begagna firman utan härför fordras uttrycklig överenskommelse. Detta har ansetts följa av firmarättens personliga natur."|
Utvecklingen har emellertid även på denna punkt medfört en förskjut- ning som framför allt sammanhänger med den ökade användningen av realfirma. Med hänsyn till sådan firma föreligger icke samma skäl att fordra särskilt medgivande för att firman skall övergå samtidigt med verk- samheten. Utredningens förslag om upphävande av skyldigheten att intaga släktnamn i enskild näringsidkares och handelsbolags firma synes sålunda böra leda till en inskränkning av den nuvarande regeln. Man bör skilja mel- lan personfirma, som innehåller överlåtarens eller, i fråga om handelsbolag, bolagsmans släktnamn, och övriga firmor bland vilka realfirman träder i förgrunden. Ingår överlåtarens eller bolagsmans namn i firman ter sig den- na i övervägande grad såsom personbeteckning och det framstår därför som naturligt att vid överlåtelse av sådan firma bibehålla FmL:s regel att ut- tryckligt medgivande utgör förutsättning för att firman skall åtfölja verk- samheten. Är firman däremot av den andra typen, d. v. s. realfirma, varmed bör jämställas firma som innehåller annat personnamn än överlåtares eller boTagsmans, framträder firman mest som sakbeteckning och det ligger då närmast att firman övergår utan att uttryckligt medgivande krävs. Detta senare läge torde i praktiken bli huvudfallet. I överensstämmelse härmed har andra stycket formulerats sålunda: »Överlåtelse av verksamheten inne- fattar rätt till firman, där ej annat avtalats. Innehåller firman överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags verksamhet, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.»
9 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 133 f. ' Jfr NJA 1937 A 143 = NIR 1937 s. 67 Polytoto. 1” Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 135 f. samt NJA 1933 s. 576 Aggerborgs konditori.
Bifirma och sekundärt kännetecken skola behandlas på samma sätt som realfirma.
Regeln i andra stycket är endast en hjälpregel vid avtalstolkning och vad som skall gälla om firman vid överlåtelse av rörelse blir sålunda i första hand beroende av innehållet i kontrahenternas avtal. Har bestämmelse om firman icke influtit i avtalet skall firman anses innefattad i överlåtelsen av rörelsen såvida den icke innehåller säljarens eget släktnamn eller, där han- delsbolag är säljare, bolagsmännens släktnamn eller släktnamn som till- kommer någon av dem.
När allenast del av verksamheten överlåtes kunna så olika situationer uppstå, atti särskilda regler för detta fall icke ha ansetts kunna uppställas. Hithörande frågor synas sålunda få överlämnas till rättspraxis för lösning.
Om det sakliga innehållet i förevarande stadgande föreligger enighet mel- lan de nordiska länderna.
Tredje stycket
Detta stycke innehåller en särbestämmelse om överlåtelse av firmarätt som ingår i dödsbo.
Enligt förslaget skall firmarätt vid firmainnehavares död principiellt be- handlas såsom en vanlig tillgång av förmögenhetsnatur i hans dödsbo. Under dödsboförvaltningen likställes följaktligen firmarätten, såvitt rör dödsbo- delägarnas rätt, med annan egendom som ingår i kvarlåtenskapen.
I ärvdabalken 18: 1 föreskrives att dödsbodelägare, om ej särskild döds- boförvaltning är anordnad, ha att för boets utredning gemensamt förvalta den dödes egendom. För överlåtelse av firmarätt som ingår i boet fordras sålunda i princip medgivande av samtliga dödsbodelägare. Avträdes döds- boets egendom till förvaltning av boutredningsman äger denne emellertid, om annat ej föreskrives, på grund av sina allmänna befogenheter överlåta firmarätten så snart detta erfordras för boets utredning och oberoende av dödsbodelägares samtycke (ärvdabalken 19: 11). På grund av det personliga inslaget i rätten till sådan firma som innehåller den avlidnes släktnamn bör boutredningsmannen icke äga befogenhet att överlåta denna utan samtycke av samtliga dödsbodelägare. Med hänsyn härtill har i förevarande stycke stadgats: >>Avträdes dödsbo, vari ingår rätt till firma som innehåller den av— lidnes släktnamn, till förvaltning av boutredningsman må denne icke över— låta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.»
Någon motsvarande bestämmelse har ej varit aktuell för Danmarks och Norges del eftersom boutredningsmannainstitutet saknas där. I Finland ha nyligen införts lagbestämmelser om ett sådant institut.
Den rätt att disponera över firma som tillkommer näringsidkare i le-
vande livet ger honom enligt allmänna rättsregler även befogenhet att förv foga över firman genom testamente. Han kan därvid med bindande verkan för testamentstagaren meddela föreskrifter om det sätt på vilket firmarät— ten skall utövas efter hans död. Efterlevande make och bröstarvinge äger emellertid i princip uppbära sin giftorättsandel resp. sin laglott oförkränkt och äro sålunda i fråga om denna del av egendomen icke bundna av in- skränkande föreskrifter. Faller firmarätten på giftorättsandel eller laglott kunna föreskrifter som avse firmarättens utövande följaktligen bli utan verkan.
Om man vill skydda firmainnehavaren mot att firma, som innehåller hans släktnamn, till följd av reglerna om giftorätt och arv utnyttjas i strid mot givna föreskrifter måste särskilt stadgande härom upptagas i firma- lagen. Skyddet enligt ett sådant stadgande kan ha olika omfattning. Man kan tänka sig att de efterlevande endast bli bundna av föreskrifter som ha avseende på vidareöverlåtelse till tredje man t. ex. en föreskrift att aktie— bolag eller förening som övertager verksamheten icke får använda firman utan väsentliga ändringar. Men skyddet kan också utsträckas till att gälla föreskrifter om firmans innehåll när efterlevande make eller bröst- arvinge fortsätter den avlidnes rörelse. Redan enligt FmL (11 5 första stycket) får emellertid som nämnts änka, som fortsätter sin avlidne mans rörelse, och man, som fortsätter hustruns före eller under äktenskapet drivna rörelse, begagna firman oförändrad. Och det finns knappast anledning att utgå ifrån att firmainnehavare skulle ha intresse av att hindra make eller bröstarvingar, som i regel också äro bärare av hans släktnamn, att efter hans död fortsätta rörelsen under oförändrad firma. En eventuell skydds- regel som begränsas till föreskrifter med avseende på överlåtelse till tredje man synes ej heller fylla något praktiskt behov. Skyddsregler av ovan an- givet slag ha därför icke upptagits i förslaget.
Överlåtelse av firmarätt innebär att nye innehavaren också inträder i alla de rättigheter rörande firman som tillkommit överlåtaren. Äger överlåtaren räkna rätt till firman från tiden för dess uppkomst erhåller sålunda den nye innehavaren genom överlåtelsen motsvarande rätt. Å andra sidan kan nye innehavaren icke genom överlåtelsen förvärva bättre rätt än överlåtaren. Detta följer av allmänna rättsregler och behöver icke särskilt utsägas i lag— texten.
De andra nordiska förslagen innehålla en särskild regel om handelsbo- lags firma i fall av bolagsmans död. I sådant fall äga de bolagsmän som fort- sätta verksamheten behålla den avlidnes namn i firman såvida icke annat avtalats när bolaget slutits. Från svensk synpunkt har icke ansetts föreligga skäl att begränsa arvingarnas rätt att i ett dylikt fall in dubio bestämma an- gående fortsättandet av både företag och firma.
15 &. Utmätning och konkurs
I denna paragraf behandlas tvångsöverlåtelse av firma.
Gällande svensk rätt
Då firma icke får överlåtas annat än tillsammans med den rörelse för vilken den begagnas följer av allmänna regler att den icke heller kan ut— mätas (se utsökningslagen 62 5).1
Huruvida firma vid konkurs ingår i konkursboet är omstritt.& Emot att firma skulle räknas till konkursboet talar emellertid att boet icke äger att tillsammans med rörelsen överlåta firma annat än om gäldenären medgivit detta.
Rätt till varumärke får enligt VmL icke utmätas men kan däremot ingå i konkursbo och utan gäldenärens samtycke överlåtas av boet (34 & tredje stycket VmL; Vmbet. s. 153 f.).
Nordisk rätt i övrigt I fråga om firma och varumärke såsom föremål för exekutiva åtgärder är rättsläget i de andra nordiska länderna detsamma som här utom att varu- märkesrätt kan utmätas enligt de danska och finska varumärkeslagarna.
Förslaget
Rätten till firma får enligt förslaget (14 5 första stycket) i princip icke överlåtas annat än tillsammans med den rörelse för vilken firman begagnas. Härav skulle som nämnts enligt allmänna regler följa att firman icke heller kan vara föremål för utmätning. Men det synes lämpligt att i anslutning till 67 å tredje stycket utsökningslagen i den nya firmalagen införa ett ut- tryckligt förbud mot utmätning av firma. En bestämmelse härom har upp- tagits i förevarande paragrafs första stycke, vari stadgas att »rätt till firma mä ej tagas i mät». Firma kan därigenom enligt förslaget ej heller bli före- mål för pantsättning (jfr prop. 1960:167 s. 170). Motsvarande regler bli tillämpliga även på bifirma och de sekundära kännetecknen.
I motsats till vad som för närvarande gäller är förslagets huvudregel att, där rörelse överlåtes, firman innefattas i överlåtelsen om ej annat avtalats. Denna regel är tillämplig på realfirma och därmed jämställd firma, som sålunda enligt förslaget gjorts överlåtbar utan att särskilt medgivande krävs. Skälet härtill är att det personliga inslaget i en sådan firma icke är så starkt utan att denna övervägande ter sig som en sakbeteckning (se härom
1 Jfr Vmbet. s. 143 och 154 samt beträffande upphovsrätt NJA II 1961 s. 275. 2 Jfr Eberstein, Namn och firma, s. 135 f., Lawski, Konkurs- och ackordslagarna, 13 uppl. 1947, ;s. 75 ff. och Vmbet. s. 154.
motiven till 14 å andra stycket). Hänsynen till gäldenären bör på denna grund få stå tillbaka för borgenärernas intresse att taga firmarättens för— mögenhetsvärde i anspråk och firman bör fördenskull ingå i konkursboet. Då den i 27 & konkurslagen upptagna bestämmelsen om vad som räknas till konkursbo förutsätter att dylik egendom är utmätningsbar, erfordras emellertid härför en särskild regel. En sådan har upptagits i andra stycket första punkten av förevarande paragraf, som erhållit följande lydelse: »Av- trädes firmainnehavarens egendom till konkurs, ingår dock rätten till fir- man i konkursboet.»
Från huvudregeln i första punkten bör emellertid undantag göras för fir- ma som övervägande framträder såsom personbeteckning, d. v. s. firma som innehåller firmainnehavarens eller, i fråga om handelsbolag, bolagsmans släktnamn. Vid överlåtelse av rörelsen övergår sådan firma enligt förslaget endast efter särskilt medgivande och dylik firma bör som hittills icke ingå i konkursbo. Härigenom tillvaratages även gäldenärens resp. bolagsmans personliga intresse att själv få fortsätta att driva näringsverksamhet och därvid använda sitt släktnamn som firma. I överensstämmelse härmed har i paragrafens andra stycke andra punkten stadgats: »Innehåller firman gäl- denärens eller, vid handelsbolags konkurs, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.»
Enligt 60 & konkurslagen kan rörelsen i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av konkursboet fortsättas för boets räkning. I detta fall är enligt gällande rätt icke fullt klart om konkursboet utan vidare får använda firman oförändrad, eventuellt med tillägg varav det ändrade förhållandet framgår (j fr 16 & FmL). Men det torde ligga även i gäldenärens resp. bolagsmans intresse att konkursboet kan använda firman så länge boet fortsätter verksamheten. Även om firma icke ingår i konkursbo, bör konkursboet därför vara oförhindrat att begagna firman, där verksamheten fortsättes för boets” räkning. I överenSstämmelse härmed har paragrafens andra stycke andra punkten försetts med följande tillägg: »dock må kon- kursboet använda firman under den tid verksamheten fortsättes för kon- kursboets räkning».
Enligt det norska förslaget skall domstol (skifteretten) kunna bemyndiga konkursbo att förfoga över firma, som innehåller gäldenärens släktnamn, där gäldenären utan rimlig grund nekat konkursboet förfoganderätt. För Sveriges del är en sådan regel obehövlig. Bestämmelsen har ej heller upp— tagits i de danska och finska förslagen.
Om åtgärder mot användning av vilseledande firma, 16 och 17 55
I detta avsnitt ha upptagits bestämmelser om förbud och vissa andra åt— gärder för att förekomma fortsatt användning av vilseledande firma. I 16 å.
anges förutsättningarna för utfärdande av förbud medan 17 % behandlar övriga åtgärder.
16 g. Förbud
I första och andra styckena av denna paragraf stadgas om domstols befo- genhet att förbjuda användning av firma som vilseleder allmänheten. I tredje stycket har upptagits en regel om talerätt.
Gällande svensk rätt
Vid 10 5 har framhållits att FmL och övriga lagar med bestämmelser om firma innehålla vissa föreskrifter som främst ha till syfte att förhindra registrering av för allmänheten vilseledande firmor och härigenom sam- tidigt avse att förverkliga principen om sanning i firma. I dessa lagar fin- nas icke några uttryckliga bestämmelser varigenom man kan ingripa mot användningen av firma som vilseleder. Lagstiftaren har emellertid förut- satt att firma blir använd först efter registrering och genom registrerings- plikten skulle'sålunda också åstadkommas en viss kontroll över att vilse— ledande firmor icke begagnades (se NJA II 1887 nr 3 s. 33). Då registre— ringsplikten som redan framhållits vid 4 & icke upprätthållits i praktiken har denna kontroll blivit illusorisk. Begagnandet av vilseledande firma kan sålunda'enligt FmL endast åtkommas där användningen "samtidigt inne-' bär firmaintrång i vilket fall förhud vid vite kan ifrågakomma (jfr härom under 4 5). '
Om firma är vilseledande i användning som varukännetecken kunna emellertid olika åtgärder tillgripas mot innehavaren. I 35 5 VmL föreskrives sålunda att om varukännetecken efter överlåtelse eller sedan licens därtill upplåtits är vilseledande i den nye innehavarens eller licenstagarens hand, domstol äger i den omfattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda kännetecknet. Vidare stadgas i samma paragraf, att förbud även eljest får meddelas, där varukännetecken är vilseledande eller innehavare av varukännetecken eller annan med hans medgivande använder känne- tecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes. Till förebyggande av fort- satt användning av vilseledande varukännetecken kunna också föreskrivas vissa säkerhetsåtgärder enligt 36 å VmL. Om den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till Vmbet. s. 325 ff. och prop. 1960: 167 s. 173.
Ibland kan användning av vilseledande firma även vara förbjuden i an- nan lagstiftning. I vissa situationer kan sålunda begagnandet av sådan firma vara straffbart som bedrägeri eller därmed likartat brott enligt 9 kap. brottsbalken. Den som lämnar oriktiga och vilseledande uppgifter i utöv- ning av näringsverksamhet kan dessutom under vissa förutsättningar bli
förfallen till ansvar för illojal reklam enligt 1 5 IKL. Även där uppgiften innefattas i firma blir lagrummet tillämpligt (prop. 1931: 175 s. 21). Dessa bestämmelser få emellertid sällan praktisk betydelse i fråga om firma (jfr Vmbet. s. 326).
Nordisk rätt i övrigt
Rättsläget i de andra nordiska länderna torde i stort sett vara detsamma som hos oss såväl i fråga om firma som varumärke.
Förslaget
I motiven till 10 5 har framhållits att firma ofta anger den företagsform under vilken verksamheten bedrives, verksamhetens art eller omfattning eller kvalifikationer hos innehavaren och att fara alltid föreligger att firmas uppgifter i dessa och andra hänseenden kunna bli vilseledande. Special- lagarnas föreskrifter om firmas innehåll ha, som nämnts, fördenskull an- setts otillräckliga som skydd mot vilseledande och i 10 5 har föreslagits en allmän regel om registreringshinder för vilseledande firma.
Om alla de nu nämnda bestämmelserna gäller att de främst skola till- lämpas av registreringsmyndigheterna och endast avse registrerade eller till registrering anmälda firmor. Reglerna få en viss sanktion genom bestäm- melserna i 18 5. Enligt denna paragraf kan sålunda registrering av firma som är vilseledande hävas av domstol. Som skydd mot vilseledande av all- mänheten skulle emellertid de berörda bestämmelserna uppenbarligen bli illusoriska om den som blivit vägrad registrering av vilseledande firma eller fått en sådan registrering upphävd vore oförhindrad att därefter använda firman. Registreringsbestämmelserna mot vilseledande behöva sålunda i och för sig kompletteras med en regel om förbud mot användningen av vilse- ledande firma. Men förslaget avser icke blott registrerade utan även ore- gistrerade kännetecken. Också kännetecken av den senare kategorien kunna på samma sätt som registrerade firmor innehålla uppgifter som kunna bli vilseledande. I fråga om oregistrerade kännetecken kan vilseledande endast förhindras genom bestämmelser om användningen. En regel som förbjuder användningen av vilseledande firma kommer dessutom att när det gäller de oregistrerade kännetecknen ge generellt uttryck för principen om sanning i firma. Med hänsyn till det sagda har i nära anslutning till VmL i förevarande paragraf införts bestämmelser som möjliggör domstolsförbud mot firma- användning varigenom allmänheten vilseledes.
Fall av vilseledande som hänför sig till firmaöverlåtelse behandlas i första stycket av paragrafen. I detta stycke stadgas att »om firma efter överlåtelse är vilseledande i den nya innehavarens verksamhet, äger domstol i den om- fattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda firman».
Av stadgandets utformning framgår att användningen icke behöver helt
förbjudas om genom ett på visst sätt begränsat förbud kan förhindras att firman verkar vilseledande. Det kan t. ex. vara tillräckligt att den som oriktigt använder beteckning för viss associationsform i firman förbjudes att begagna denna beteckning. Ett partiellt förbud får dock icke påverka firmans identitet, då detta kan medföra att firman blir förväxlingsbar med äldre firma (jfr härom motiven till 14 å andra stycket).
En mera generell regel mot vilseledande firmaanvändning har upptagits i andra stycket. Här föreskrives att förbud »må ock eljest meddelas, där firma är vilseledande eller innehavare av firma eller annan med hans medgivande använder kännetecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes».
Bestämmelsen avser både firma som i och för sig är vilseledande och firma som utan att så är fallet blir vilseledande genom sättet på vilket den användes. Det senare kan ske t. ex. genom att innehavaren vid användningen utelämnar eller döljer någon firmabeståndsdel, varigenom återstoden av firman framhäves på ett vilseledande sätt.1
När företag med firma som anger visst slag av verksamhet Övergår till verksamhet av annat slag blir firman i och för sig vilseledande. Men firman kan redan ha blivit inarbetad för själva företaget så att verksamhetens art trätt i bakgrunden. I dessa fall får firman icke någon vilseledande verkan eller också upphör dylik verkan relativt snabbt. Det rör sig här i allmänhet om en successiv omläggning av produktionen allt efter dennas lönsamhet. Och firman blir på så sätt efter hand mer och mer använd för den nya verk- samheten för att slutligen endast känneteckna denna, t. ex. Stockholms Su- perfosf at Fabriks Aktiebolag som numera bedriver kemisk industri i vilken superfosf at icke längre ingår. I dylika fall kommer förbud mot användning av firman icke i fråga.
Förbud kan riktas icke blott mot firmainnehavaren utan även mot annan som använder firman med hans medgivande, exempelvis en agent som ut— nyttjar huvudmannens firma i sin verksamhet. Även vid tillämpningen av bestämmelsen i detta stycke skall förbud meddelas endast i den omfattning som finns påkallat.
I tredje stycket har upptagits en bestämmelse om talerätt. Sådan rätt bör i första hand tillkomma företrädare för det allmänna eftersom förbudet mot vilseledande firma främst motiveras av ett allmänt intresse. Varje närings- idkare som lider förfång genom användning av dylik firma bör emellertid också ha möjlighet till förbudstalan. I vissa fall kan flera näringsidkare inom en bransch ha intresse av sådan talan. Hinder bör då icke föreligga att sammanslutning av näringsidkare uppträder som kärande. I överens- stämmelse med det anförda har regeln i förevarande stycke formulerats så— lunda att talan enligt denna paragraf »må föras av myndighet som Konung- en bestämmer, så ock av envar som lider förfång av firmans användning
1 Jfr NJA 1949 s. 368 = NIR 1949 s. 266 Silvanders—Silvanders i Göteborg som dock avsåg frågan om förväxlingsbar likhet.
ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare». Angående tale- rätten och den processuella behandlingen av förbudstalan hänvisas även till motiven till 19 &.
Vite som förelägges enligt bestämmelserna i denna paragraf bör bestäm- mas i pengar. Blir utdömande av vite aktuellt har den som begärt förbudet att hemställa hos åklagare att föra talan därom (jfr prop. 1960: 167 s. 254).
Även de övriga nordiska förslagen medge förbudstalan vid användning av firma som vilseleder men enighet har icke vunnits om bestämmelsernas pla— cering och närmare utformning, vilket sammanhänger med deras proces- suella natur. I det danska förslaget innefattas förbudsregeln i det mera vidsträckta stadgandet i & 15 om förbudstalan så snart firman strider mot »bestemmelserne i denne lov». Det finska förslaget innehåller i 19 å, jämte en motsvarande allmän regel om förbudstalan, en särbestämmelse att det— samma gäller »om firman användes på sådant sätt, att allmänheten vilse— ledes». I det norska förslaget & 16 ges under rubriken >>Forbud mot bruk av villedende firma» en regel om firma som efter överlåtelse är vilseledande eller eljest användes i strid med firmalagen.
17 &. Säkerhetsåtgärder
I denna paragraf ha upptagits bestämmelser om vissa särskilda åtgärder till förekommande av fortsatt användning av vilseledande firma.
Gällande svensk rätt
Som redan framhållits vid 16 g finnas icke i FmL några uttryckliga regler om särskilda åtgärder mot användningen av vilseledande firma. Endast om begagnandet av sådan firma samtidigt skulle innebära firmaintrång kan förbud vid vite ifrågakomma (se härom under 4 5). Till förhindrande av fortsatt firmaintrång kunna vid sidan av förbud icke föreskrivas åtgärder för att förebygga missbruk av föremål, vilkas användning inneburit intrång. I brottsbalken finnas visserligen regler om förverkande av egendom och om andra åtgärder till förebyggande av missbruk av viss egendom, men de regler som kunde vara av betydelse vidfirmaintrång (36 kap. 2 och 5 55) ha direkt avseende endast på gärningar som äro belagda med straff i brotts- balken och kunna sålunda icke tillämpas vid sådant intrång (jfr NJA II 1962 s. 575).
Om firma är vilseledande i användning såsom varukännetecken kunna emellertid, som förut nämnts, till förebyggande av firmans fortsatta begag— nande föreskrivas vissa säkerhetsåtgärder. I 36 % VmL stadgas sålunda, att domstol i samband med utdömande av vite efter vad som finnes skäligt äger förordna att varukännetecken som i strid mot förbud anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller
så ändras, att det icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske an- norledes kan, enligt samma lagrum, förordnas att den märkta egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras. I paragrafen avsedd egendom får i avbidan på förordnande som där sägs även tagas i beslag (prop. 1960: 167 s.173 och s. 254).
I mål om varumärkesintrång kunna till förebyggande av fortsatt intrång föreskrivas motsvarande säkerhetsåtgärder som enligt 36 & VmL (41 &; jfr Vmbet. s. 338 ff. och prop. 19601167 s. 181 ff. och 255 f.).
Nordisk rätt i övrigt Firmalagarna i de andra nordiska länderna innehålla ej heller bestämmelser om särskilda åtgärder mot användningen av vilseledande firma. Liksom hos oss finnas emellertid i varumärkeslagarna regler om säkerhetsföreskrifter beträffande egendom varå anbragts varukännetecken som vilseleder.
Förslaget
Om en förbjuden firma användes skall innehavaren som regel åläggas att utge det enligt 16 & förelagda vitet. I samband härmed bli förnyade åtgärder mot firmans begagnande aktuella. Om firman kan befaras komma till an- vändning även sedan vitet utdömts kan visserligen talan föras om fortsatt förbud vid nytt vite. Sådan talan får emellertid föras fristående från vites- målet (jfr lagrådets uttalande vid 35 & VmL, prop. 1960:167 5. 254) och möjligheten av ytterligare vitesföreläggande kan icke alltid antagas avhålla firmainnehavaren från att fortsätta användningen av den Vilseledande fir- man. Och risken härför ökar uppenbarligen om icke någon åtgärd vidtages med de föremål varå firman anbragts. Där redan i vitesmålet kan befaras att missbruket av dessa föremål fortsätter bör fördenskull domstolen äga befogenhet att föreskriva erforderliga säkerhetsåtgärder.
I normalfallet bör åtgärd mot fortsatt användning bestå i att den vilse- ledande firman utplånas på de olika föremålen. Alternativt bör i stället kunna föreskrivas att firman skall ändras på dessa föremål på sådant sätt att den ej kan missbrukas. Om missbruk icke kan förebyggas genom någon av dessa åtgärder bör domstolen äga förordna att egendom varå firman an- bragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I överensstämmelse härmed har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf formulerats så— lunda: »I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som i strid mot förbud enligt 16 & anbragts pä skylt, vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall ut- plånas eller så ändras, att den icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras.»
Stadgandet blir tillämpligt när försuttet vite utdömes. Och ändamålet med åtgärderna skall vara att förhindra missbruk av föremål vilkas an—
vändning medfört fara för allmänhetens vilseledande eller skulle ha medfört sådan fara om de fått användas. I och för sig är syftet sålunda icke att ålägga svaranden en ekonomisk börda. Denne får emellertid bekosta före- skriven åtgärd och riskerar även att hans egendom minskar i värde genom åtgärdens genomförande.
Då omständigheterna i det enskilda fallet i hög grad kunna variera har det lagts i domstolens hand att efter vad som finnes skäligt avgöra om några skyddsåtgärder över huvud äro påkallade och i så fall vilka åtgärder som skola föreskrivas. Vid detta avgörande skall icke blott beaktas huruvida fortsatt tredska kan befaras utan även hur kostsamma åtgärderna kunna beräknas bli och hur starkt intresset av skydd mot framtida missbruk kan anses vara. Till undvikande av oskälig värdeförlust bör, som förut antytts, förstörelse av egendom endast föreskrivas om firmaangivelserna icke kunna oskadliggöras på annat sätt.
Åtgärder enligt förevarande stadgande böra icke allenast gälla egendom som är i svarandens besittning eller över vilken han eljest förfogar. Efter- som det är fråga om säkerhetsåtgärder böra de kunna riktas mot envar som använder föremål, varå firman anbragts, på sådant sätt att fara för vilse- ledande kan befaras, t. ex. mot en agent. Att denne är okunnig om att firman är förbjuden hindrar icke att åtgärd vidtages mot honom. Säkerhetsåtgärd bör däremot icke riktas mot den köpare som förvärvat egendomen för att behålla eller förbruka denna då det ligger i sakens natur att missbruk ej behöver befaras från en sådan köpares sida (jfr Vmbet. s. 339 f. och prop. 1960:167 5. 254).
Som framhållits vid 16 & bör, om det ifrågakommer att utdöma vite, den som begärt förbudet hemställa hos åklagare att föra talan därom. Sådan talan är enligt 18 & promulgationslagen till rättegångsbalken i princip jämställd med åtal för brott. På åklagaren ankommer att när så erfordras framställa yrkande om säkerhetsåtgärder. Då i förevarande fall är fråga om förfarande som strider mot allmänt intresse böra emellertid åtgärderna här ha karaktär av förverkande och domstolen äger sålunda även ex officio föreskriva säkerhetsåtgärd.
När åtgärd skall riktas mot annan än svaranden i målet om utdömande av vite blir 17 & promulgationslagen till rättegångsbalken tillämplig.
För att trygga genomförandet av säkerhetsåtgärder är av praktisk vikt att egendom kan tagas i beslag. Regler om beslag finnas i 27 kap. 1 & rätte- gångsbalken. Enligt dessa regler kan beslag läggas bl. a. på föremål som skä- ligen kan antagas vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat. Då det i här åsyftade fall icke gäller föremål som avhänts någon genom brott och åtgärderna dessutom främst skola bestå i oskadliggörande av föremålen kunna de nämnda beslagsreglerna icke tillämpas. De böra därför kompletteras med en analog bestämmelse för i förslaget avsedda fall. I enlighet härmed har i andra stycket upptagits stadgande att »egendom som
avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning».
Av bestämmelsen följer bl.a. att det i förekommande fall föreligger skyl- dighet för åklagaren att genomföra beslagsåtgärd.
Även de övriga nordiska ländernas förslag innehålla bestämmelser om säkerhetsåtgärder beträffande egendom varå anbragts firma som vilseleder; stadgandena återfinnas i 5 18 resp. € 17 i de danska och norska förslagen ochi det finska förslagets 23 5.
Om registrerings upphörande m.m., 18—20 åå
I detta avsnitt ha upptagits regler om hävande och om ändring av registre- ring. Om grunderna för hävande av registrering eller ändring därav stadgas i 18 5. I 19 å meddelas bestämmelser om talerätt medan 20 5 innehåller föreskrifter av i huvudsak administrativ natur.
1 8 &. Ogiltighetsgruuder
I denna paragraf ha meddelats regler angående hävande eller ändring av registrering. Talan härom skall enligt 19 å föras vid domstol.
Gällande svensk rätt
Registrering av firma kan ej hävas i administrativ väg.1 Den som anser att registrering av firma länder honom till förfång kan vid domstol föra talan om förbud mot firmans användning (se härom under 4 5). Meddelas sådant förbud kan på begäran av part anteckning härom ske i registret (se t. ex. 21 & fjärde punkten FmL och 201 5 första stycket aktiebolagslagen) och anteckningen har i huvudsak samma verkan som en ogiltigförklaring av registreringen (jfr NJA II 1887 nr 3 s. 52 samt lagberedningens uttalande vid nyssnämnda lagrum i aktiebolagslagen, NJA II 1946 s. 170). Domstol äger däremot icke förordna om hävande av registrering av förbjuden firma.2 Registrering upphör att gälla när anmälan om rörelsens upphörande eller om bolags eller förenings upplösning intagits i registret (om anmälnings- skyldighet i dessa hänseenden se t.ex. 21 5 första och andra punkterna FmL och 166 & aktiebolagslagen). Firman år efter sådan registreringsåtgärd icke längre en rättsligt bestående firma och förväxlingsskydd föreligger då icke heller på grund av registreringen (se t. ex. 10 å andra stycket F mL och 6 5 andra stycket aktiebolagslagen). Den materiella rätten kan emellertid 1 RÅ 1919 s. 14 Svenska Silikattegelfabriken, Ivar Setterberg & Co.
2 Jfr NJA 1920 s. 169 Svenska Pressbyrån och NJA 1950 C 643 = NIR 1950 s. 208 Tällgårdens Turisthotell.
dessförinnan ha utslocknat genom att firmainnehavaren upphört att fram- träda under firman (se härom under 2 å).3
Som redan antytts vid 13 5 kan firmaregistrering i vissa fall även upp— höra utan åtgörande från firmainnehavarens sida. Detta gäller t. ex. aktie— bolag och ekonomiska föreningar som förklaras upplösta genom beslut av registreringsmyndigheten enligt 173 a & aktiebolagslagen resp. 74 5 lagen om ekonomiska föreningar (NJA II 1951 s. 184 ff. och s. 558 ff.).
Om varumärke registrerats i strid mot VmL kan registreringen hävas av domstol, där ej enligt särskilda stadganden rätt till märket likväl får bestå (25 5 första stycket; Vmbet. s. 304 f.). Registrering av varumärke kan även hävas, om innehavaren ej längre är näringsidkare eller om märket är vilseledande, förlorat sin särskiljningsförmåga eller blivit stridande mot allmän ordning eller ägnat att väcka förargelse, så ock om märket icke varit i bruk under de fem senaste åren och innehavaren icke visar skäl för sin underlåtenhet att använda märket (25 5 andra stycket; Vmbet. s. 305 ff., prop. 1960:167 5. 146 ff. och första lagutskottets utlåtande 1960: 39 s. 31 och s. 35 f.). Angående övriga fall där varumärkesregistrering kan upphöra att gälla hänvisas till 27 och 31 55 VmL.
Om någon efter ansökan hos namnmyndigheten erhållit släktnamn som kommer i kollision med annans känneteckensrätt kan domstol enligt 17 å NL förklara den som erhållit namnet detta förlustig. Den som sålunda för- lorar namn återförvärvar det släktnamn han förut hade.
Nordisk rätt i övrigt Enligt de andra nordiska ländernas firmalagar kan registrering som är annan till förfång hävas av domstol. Varumärkeslagarna innehålla regler om hävande av varumärkesregistrering som överensstämma med de svenska utom att hävande på grund av underlåten användning icke medges i de danska och norska lagarna.
Den som i Finland och Norge av namnmyndighet erhållit släktnamn som kommer i kollision med annans släktnamnsrätt kan av domstol frånkännas rätt till namnet. I Danmark är det däremot i detta fall icke möjligt att ut- verka dom på förlust av släktnamn!l
Förslaget Första stycket
I samband med registrering av firma är det såsom förut nämnts icke möjligt att företaga någon fullständig administrativ prövning av alla de villkor som måste uppställas för en giltig firmarätt. Vid prövning som skall ske enligt
3 Jfr NJA 1959 s. 497 = NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus och Högsta domstolens dom den 1 6 mars 1967, nr T 15, varigenom talan om förbud mot användning av förväxlingsbar firma ogillades därför att käranden sedan flera år upphört men sin rörelse (Västerbottens Import). * Betaenkning om en ny lovgivning om personnavne (1960), s. 35.
11 5 kunna sålunda av praktiska skäl i regel icke beaktas samtliga där an- givna förutsättningar för registrering (se härom avsnittet om registrerings- myndigheternas granskningsskyldighet). Man får därför räkna med att firma emellanåt blir registrerad fastän den icke uppfyller alla de förutsätt- ningar som gälla för en giltig firmarätt. Oriktiga registreringar kunna också komma till stånd av förbiseende. Vid tillämpningen av registreringsbestäm- melserna kunna även uppkomma svåra avvägningsfrågor och ibland måste osäkerhet fördenskull föreligga huruvida beviljad registrering i det särskilda fallet är uttryck för en riktig tillämpning av lagen. Med hänsyn till dessa förhållanden är det nödvändigt att möjlighet finnes till prövning i efterhand av registrerings giltighet. Denna prövning hör av rättssäkerhetshänsyn för- behållas domstol (jfr Vmbet. s. 305 och prop. 1960: 167 s. 146).
Om firma registrerats i strid mot lagens föreskrifter bör domstol liksom i motsvarande fall enligt VmL kunna häva registreringen. När ogiltighets- grunden endast hänför sig till viss beståndsdel av firma bör det emellertid vara möjligt att begränsa ogiltighetsförklaringen till denna beståndsdel. Av praktiska skäl bör domstol i vissa nedan berörda fall, där firma skall upphöra, kunna sätta ny firma i stället för den gamla.
I enlighet härmed har första stycket av förevarande paragraf utformats sålunda: »Om firma registrerats i strid mot denna lag och skälet mot re- gistrering alltjämt föreligger, må i den ordning nedan stadgas registreringen hävas eller ändring av registreringen föreskrivas, där ej enligt 7 5 rätt till firman likväl må bestå.»
Firma har registrerats i strid mot firmalagen om bestämmelserna i 8—12 55 icke iakttagits vid registreringen. Som grund för hävande av re- gistrering kan emellertid även åberopas annan brist av materiell natur som funnits vid registreringen, t.ex. att firmainnehavaren icke varit och ej heller avsett att bli näringsidkare.
En förutsättning för bifall till talan om ogiltigförklaring är att skälet mot registrering alltjämt föreligger. Firma vilken t. ex. vid tiden för re- gistreringen i och för sig varit vilseledande kan därefter ha använts på så- dant sätt och i sådan omfattning att dess vilseledande verkan i praktiken upphört. Registreringen kan då icke hävas eller ändras på grund av före- varande stadgande. Detta kan ej heller ske om hinder som ursprungligen funnits enligt 11 5 första stycket bortfallit medan registreringen varat.
Talan som föres av den som åberopar äldre rätt till förväxlingsbar firma kan icke bifallas om rätten till firma, vars registrering begäres hävd, likväl äger bestå enligt kollisionsregeln i 7 å, d.v.s. i det fall att yngre firma inarbetats utan att innehavaren av den äldre firman inskridit däremot inom rimlig tid (passivitet). Regeln i 7 5 går endast ut på att den yngre firman på grund av inarbetning får bestå vid sidan av den äldre. Det har ansetts naturligt att i det fall, där den inarbetade firman samtidigt är registrerad, också registreringen skall få bestå.
Om firma kan ändras så att den ej strider mot lag behöver registre- ringen icke hävas i sin helhet, t. ex. när i föreningsfirma oriktigt intagits beteckning för annan associationsform (jfr härom under 10 5). Det räcker då om firman ändras så att den icke längre verkar vilseledande. Firmainne- havaren åsamkas härigenom mindre olägenhet än genom total ogiltighets- förklaring eftersom firman efter ändringen kan med bibehållen identitet kvarstå i registret. Ändring av samma natur och som alltså icke påverkar identiteten torde ibland också kunna föreskrivas där firma är alltför lik annan firma genom föreskrift om ett tillägg som är ägnat att särskilja före— tagen (jfr 7 5 andra stycket och motiven till detta lagrum). Vid ändring av firma kan risk uppkomma för kollision med annan firma än den i målet aktuella. I denna fråga skall domstolen inhämta yttrande av rcgistrerings- myndigheten innan målet avgöres (se härom 28 å).
Domstol äger även föreskriva sådan ändring av registrering att ny firma träder i stället för den gamla. En föreskrift av domstol om registrering av ny firma får sin egentliga betydelse i fråga om juridiska personer och främst aktiebolag och ekonomiska föreningar. Dessa rättssubjekt äga i olikhet med enskild näringsidkare icke något annat namn än sin firma. Det är därigenom ett viktigt intresse för aktiebolaget och den ekonomiska för- eningen själv men även för tredje man att företaget snarast erhåller ny firma. I regel är företaget inställt på att fortast möjligt ersätta ogiltig firma med en ny. Domstol bör också i första hand söka uppnå överens- kommelse härom mellan parterna. Lyckas ej detta bör domstolen — i samförstånd med svaranden — förordna att registreringen skall hävas men att med firmans avförande ur registret skall anstå under viss tidsfrist, då det skall åligga svaranden att antaga och låta registrera ny firma som han är beredd att använda i sin verksamhet (jfr 20 5 första stycket). För aktie- bolag och ekonomisk förening bör tidsfristen vara jämförelsevis lång efter- som antagande av ny firma i den ordning aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar föreskriver förutsätter ändring av bolagsordningen resp. föreningsstadgarna och härför erfordras beslut vid bolags- resp. för- eningsstämma. Kan domstol icke vinna svarandens medverkan för dylik åtgärd, återstår såsom sista utväg tvångsföreläggande, varigenom föreskrift ges både om antagande av viss firma och om dennas registrering. Med hän- syn till risken för kollision med annan firma är det nödvändigt att före målets avgörande inhämta yttrande av registreringsmyndigheten. Befogen- heten att tvångsvis ingripa torde äga ringa praktisk betydelse. I lagtexten kommer denna befogenhet till uttryck genom domstols rätt att föreskriva ändring av registreringen. '
För att stadgandet i förevarande stycke skall bli tillämpligt krävs att den brist, vilken åberopas som grund för registrerings hävande eller ändring, förefunnits då ansökan om registrering gjordes eller i vart fall då registre— ringen beviljades.
Andra stycket
I detta stycke upptagas fall där registrering får hävas eller ändras på grund av omständighet som inträffat efter registreringens beviljande. Stadgandet har utformats sålunda: »Registrering må ock hävas eller ändring därav före— skrivas, om innehavaren ej längre är näringsidkare eller om firman förlorat sin särskiljningsförmåga eller blivit vilseledande, stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse, så ock om firman icke varit i bruk under de två senaste åren.»
Förevarande stycke behandlar först det fall att firmainnehavare icke längre är näringsidkare. Enligt förslaget skall firmarättens subjekt vara näringsidkare (se härom under 1 5). När firmainnehavaren förlorar denna egenskap utslocknar sålunda även hans rätt att ha firma och om firman är registrerad bör fördenskull registreringen kunna hävas. Om registreringen fick hållas vid kraft kunde detta också utnyttjas för att mot ersättning lämna medgivande, där registreringen åberopades som hinder mot ansökan om registrering av ny firma.5
Regeln bör icke tillämpas vid ett mera tillfälligt avbrott i verksamheten utan endast där firmainnehavaren stadigvarande upphört att vara närings- idkare (jfr prop. 1960: 167 s. 146 f.).
I förevarande stycke har vidare upptagits bestämmelse om ogiltigförkla- ring av registrering där firma förlorat sin särskiljningsförmåga, d. v. s. blivit degenererad. Enligt VmL får registrering hävas om varumärke på grund av degeneration övergått till att bli en allmän benämning för det ifrågavarande varuslaget (Vmbet. s. 160 ff.). Firma är i regel flerordig och en degeneration motsvarande den, varigenom varumärke övergår till allmän varubenämning, är endast tänkbar beträffande visst eller vissa i firman ingående ord, var- med det efterhand blivit vanligt att beteckna rörelse eller verksamhet av viss art. En sådan utvecklingsgång kan i praktiken förekomma i fråga om nybildade verksamhetsord av det fantasibetonade slaget, t. ex. ord av typen snabbköpu (se om verksamhetsord under 9 5). Förvandlas ett dylikt ord i en flerordig firma till en allmän benämning bibehåller firman i sin helhet i regel tillräcklig distinktivitet och andra näringsidkare äro oförhindrade att utnyttja ordet för att beskriva sin verksamhet. De lida sålunda icke någon obehörig inskränkning i sin rörelsefrihet genom registreringen. Om dår- emot firma enbart består av ett ord som degenererat kan detta vara till hin- der för andras rörelsefrihet och för sådant fall har en bestämmelse om degeneration av firma ansetts vara påkallad. I praktiken torde bestämmelsen sällan bli tillämplig.
I andra stycket avses även de fall att firma blivit vilseledande, stridande
5 Jfr NJA 1959 s. 497 = NIR 1960 s. 121 Lättbetonghus. 5 RÅ 1951 H 53 = NIR 1951 s. 261, där ordet snabbköp ansågs såsom en beteckning för viss butikstyp. .
mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse. Av dessa fall torde endast vilseledande få egentlig praktisk betydelse.
Firma kan efter registreringen ha blivit vilseledande på grund av före— tagets överlåtelse till ny innehavare eller till följd av väsentlig förändring i fråga om arten av den verksamhet för vilken firman registrerats. I dylikt fall kan sålunda registreringen hävas eller ändras. Som förut nämnts bör emellertid beaktas att firma som i och för sig är vilseledande kan ha använts och inarbetats så att dess vilseledande verkan i praktiken upphört.
Bestämmelsen är —— i motsats till stadgandet om vilseledande i 25 5 andra stycket VmL — endast tillämplig där kännetecken »blivit» vilseledande. Om firman redan vid registreringen var vilseledande skall i stället första stycket av förevarande paragraf tillämpas eftersom registreringen då skett i strid med förslagets 10 &. Avvikelsen från VmL beror på att 14 5 2 VmL som motsvarar 10 å i förslaget uttryckligen begränsats till fall där varu— märke uppenbarligen är ägnat att vilseleda allmänheten (prop. 1960:167 s. 148).
Att firma blir stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka för- argelse torde som antytts sällan inträffa. Där regeln undantagsvis kan bli tillämplig torde registreringen icke alltid behöva hävas i sin helhet utan ändring kunna föreskrivas.
I förevarande stycke har slutligen upptagits bestämmelse, att registrering får hävas om firma icke varit i bruk under de två senaste åren, vilket inne— bär att firmainnehavare för bibehållande av sin firmarätt är underkastad s. k. användningstvång.
Att firmarätt för sitt fortbestånd bör vara beroende av att firman an- vändes har också med endast några undantag förordats i svaren på enkäten. Det har därvid framhållits, att firmarätt bör åtnjutas blott om aktuellt behov därav finns, d.v.s. när verksamhet utövas, och att frånvaron av användningstvång leder till att registren belastas med firmor för företag som upphört eller alls icke kommit till stånd.
Utredningen anser i likhet med flertalet av de vid enkäten tillfrågade att rättsskydd genom registrering icke är befogat om firma icke kommer till användning för sitt ändamål. Den utsträckning i vilken särskilt handels- registren till hinder för näringslivet belastas av firmor för företag som upp- hört eller aldrig igångsatts bekräftar detta. Ett användningstvång kan bi- draga till att dessa s.k. döda firmor avlägsnas ur registren.
Enligt den föreslagna bestämmelsen legaliseras liksom i VmL en modi- fierad form av användningstvång. Underlåtenhet att använda firman under viss tid får utgöra hävningsgrund. Tiden har bestämts till två år. Det finns knappast något legitimt behov av en längre tidsfrist där firma registreras som förberedelse till en blivande rörelse eller för det fall firmaanvändningen upphör vid rörelsens nedläggande eller omorganisation. Fördenskull har icke heller föreslagits någon motsvarighet till stadgandet i 25 å andra styc-
ket VmL att hävande icke sker om varumärkesinnehavaren visar skäl för sin underlåtenhet att använda märket. Denna bestämmelse infördes av riksdagen dels av hänsyn till behovet av s.k. förrådsmärken, främst inom läkemedelsindustrin, och dels för att det skulle bli klart att VmL på denna punkt icke stod i strid med artikel 5 avdelning C 1 i Pariskonventionen (första lagutskottets utlåtande 1960: 39 s. 31 och s. 35 f.).
Om firma icke tagits i bruk inom två år från registreringen eller över huvud taget icke blivit använd under de två senaste åren kan registreringen sålunda hävas. Användningen kan emellertid påbörjas eller återupptagas senare om det blott sker innan rättegången avgöres. De åtgärder som måste vidtagas för att ibruktagande skall föreligga ha redan berörts vid 11 & sjätte punkten.
Registrering upphör även enligt förslaget att gälla när anmälan om rö— relsens upphörande eller om bolags eller förenings upplösning intagits i re— gistret. Bestämmelser härom kvarstå i speciallagarna. Det utrensningsför- farande som regleras i 173 a 5 aktiebolagslagen och 74 5 lagen om ekono— miska föreningar föreslås utvidgat till handelsregistren och föreskrifter härom ha intagits i 22 å förslaget till lag om handelsregister.
Enligt de övriga nordiska förslagen kan registrering av firma hävas av domstol under liknande förutsättningar som enligt det svenska. Regeln om användningstvång i det danska förslaget bygger emellertid på andra tidsgränser. Ibruktagande av firma skall sålunda enligt detta ske inom ett år och användning av ibruktagen firma kan underlåtas under tre år.
19 &. Talerätt
Denna paragraf innehåller regler om vem som äger föra talan om hävande och om ändring av registrering.
Gällande svensk rätt
Såsom redan utvecklats vid 18 5 är den som lider förfång genom registre— ring av firma hänvisad att vid domstol föra talan om förbud mot firmans användning. De härom gällande reglerna bli tillämpliga när registrerad firma är förväxlingsbar med kärandens tidigare registrerade firma och avse även yngre firma som tillkommit genom ett formellt riktigt registrerings- beslut (se härom närmare under 4 5). Talerätten är emellertid icke be— gränsad till de i förfångsstadgandena uppräknade subjekten.1 Innehavare av utländsk firma2 och innehavare av namn” och varumärke1 anses sålunda
1 Se Ljungman i Festskrift tillägnad Gösta Eberstein, s. 139 ff. samt rättsfall och litteratur som åberopats där; jfr även NJA 1946 s. 648= NIR 1947 s. 130 Stockholms stadshypoteksförening. ” NJA 1925 s. 338 Borsalino. 3 Jfr NJA 1946 s. 767= NIR 1947 s. 135 Skidfrämjandet och Ljungman a. a. s. 148. 4 NJA 1931 s. 558 Göta choklad och NJA 1932 s. 463= NIR 1932 s. 66 Lejonmärket. Jfr be— träffande förstnämnda rättsfall även Eberstein i årsskrift utg. av Svenska föreningen för industri- ellt rättsskydd 1930, s. 63 ff.
också berättigade att anställa talan. Om firma registrerats trots att den är vilseledande torde talan även kunna föras enligt här åsyftade bestämmelser där registreringen på grund av denna omständighet länder käranden till förfång.5
Enligt 26 & VmL kan talan om registrerings hävande föras av envar som lider förfång av registreringen. Talan som grundas på stadgandena i 13 5, 14 5 1—3 eller 25 å andra stycket VmL får enligt samma paragraf även föras av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer6 ävensom av sammanslut- ning av berörda näringsidkare. Angående den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till Vmbet. s. 307 ff. och prop. 1960: 167 s. 154 och 252 f.
Nordisk rätt i övrigt I de andra nordiska länderna torde talerätt i fråga om registrerad firma finnas i motsvarande utsträckning som här. Kretsen av taleberättigade i mål om hävande av varumärkesregistrering omfattar enligt de danska och norska varumärkeslagarna icke branschsammanslutning.
Förslaget
Som redan utvecklats vid 18 5 skall registrering enligt förslaget kunna hävas eller ändras endast av domstol. Bestämmelse härom har upptagits i före- varande paragraf. Här meddelas även regler om vem som äger föra talan i mål av ifrågavarande slag.
I första punkten har upptagits en bestämmelse om talerätt för envar som har intresse därav. Stadgandet har utformats sålunda: »Om hävande och om ändring av registrering må envar som lider förfång av registreringen föra talan vid domstol mot firmainnehavaren.»
För befogenhet att föra talan krävs att käranden företräder intresse som uppbär den grund för hävande eller ändring av registrering som han åbero- par enligt 18 5.7
I fråga om sådana förutsättningar för registrerings giltighet som kravet att innehavaren är näringsidkare (1 5) och att han utövar verksamhet under sin firma (18 5 andra stycket) bör gälla att envar näringsidkare, som ge- nom registreringen får sin rörelsefrihet otillbörligen beskuren, är befogad att kräva dess hävande.
När firma som registrerats är vilseledande (10 &) bör enskild part i vissa fall kunna föra talan om hävande eller ändring av registreringen.8 En dylik firma kan nämligen vara till skada icke blott för allmänheten utan även
5 Jfr NJA 1935 s. 661= NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69 Kahl samt Eberstein, Individualiteten, & Fånga 26 Stillämpningskungörelsen till VmL föres här avsedd talan av allmän åklagare, där icke Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnat annan myndighet. 7 Jfr Hass/er, Svensk civilprocessrätt (1963), s. 92 f. 3 Jfr NIR 1938 s. 185 Konsum, P. Berzén.
för konkurrenter eftersom kunder genom den vilseledande firman kunna lockas över till det företag för vilket den användes. Det är icke heller otänk— bart att enskild part kan företräda intressen som motivera registrerings- hindren i 11 5 1 och 2.
I 11 5 3—6 uppställas registreringshinder till skydd för olika intressen av privat natur. Talan om registrerings hävande under åberopande av något av dessa registreringshinder förutsätter att käranden är rätt företrädare för det skyddade intresset. Om exempelvis mot A anställes talan om intrång i rätten till B:s registrerade firma, äger A icke till sitt fredande föra talan om hävande av B:s registrering under åberopande av att den kränker rättighet som tillkommer tredjeman.
Om ett flertal näringsidkare inom ett verksamhetsområde ha intresse av hävande eller ändring av registrering bör hinder ej föreligga för bransch- organisation eller annan sammanslutning av näringsidkare att uppträda som kärande. I fall där registrering kan anses strida mot ett allmänt intresse bör talerätt även tillkomma företrädare för det allmänna. I enlighet härmed har andra punkten av förevarande paragraf utformats sålunda: »Talan, som grundas på stadgande i 9 eller 10 5, 11 5 1 och 2 eller 18 å andra stycket, må ock föras av myndighet som Konungen bestämmer ävensom av samman- slutning av berörda näringsidkare.»
Talerätten för det allmänna torde huvudsakligen få betydelse i fråga om registrering som strider mot bestämmelserna i 10 å och 11 5 1 och 2.
Beträffande talan som enligt andra punkten föres av myndighet blir 20 & promulgationslagen till rättegångsbalken tillämplig. I fråga om rättegångs- kostnad och ordningen för målets fullföljd i högre rätt skola sålunda be- stämmelserna i rättegångsbalken angående allmänt åtal äga motsvarande tillämpning. Talan av enskild person eller sammanslutning torde få hand- läggas enligt reglerna för indispositiva mål, vilket är av betydelse bl. a. med hänsyn till påföljder för utevaro samt möjligheten och verkan av talans återkallande (jfr prop. 1960: 167 s. 253).
Angående gemensam handläggning av talan om firmaintrång och talan om hävande eller ändring av registrering hänvisas till vad som för mot- svarande fall anföres i Vmbet. s. 309 ff. samt prop. 1960: 167 s. 154 och 253.
De andra nordiska förslagen innehålla liknande regler om talerätt som det svenska.
20 g. Avförande ur registret
I första stycket av denna paragraf ha upptagits bestämmelser om registre- rings avförande ur registret och om anstånd härmed. Andra stycket inne- håller en regel om registreringsåtgärder vid ändring av firmaregistrering.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt I FmL föreskrives som förut nämnts att anteckning om förbud att använda firma på begäran av part skall göras i vederbörligt register (21 å fjärde punkten). En motsvarande föreskrift finnes i de speciallagar där talan om dylikt förbud är medgiven. Enligt de danska och norska firmalagarna skall under samma förutsättning som i FmL i register verkställas anteckning om registrerings hävande. I Finland skall sådan åtgärd alltid antecknas i han— delsregistret och part är därför skyldig att göra anmälan om hävande.
I VmL stadgas att varumärke skall avföras ur registret sedan beslut om registrerings hävande vunnit laga kraft (27 & första stycket). En motsva- rande regel gäller även i de andra nordiska länderna.
Förslaget
När registrering blivit hävd bör firman avföras ur registret. För att minska olägenheterna av registrerings ogiltighet bör domstol emellertid i vissa fall kunna medge anstånd med firmans avförande. I enlighet härmed har stad- gandet i första stycket av förevarande paragraf utformats sålunda: »Sedan dom om registrerings hävande vunnit laga kraft skall firman avföras ur registret. Domstolen må dock i samband med registreringens hävande för— ordna att med firmans avförande ur registret skall anstå under tid som kan åtgå för antagande och registrering av ny firma.»
När anstånd medgetts avföres firman ur registret först i samband med att den nya firman registreras. Iakttages icke den utsatta tiden skall firman emellertid omedelbart avföras. I fråga om juridisk person förutsättes dock att firma i regel icke avföres utan att ersättas av ny firma (se härom när- mare under 18 5 första stycket).
I samband med ogiltigförklaring av registrering enligt 18 & kan domstol förordna att ny firma skall träda i stället för den gamla. I stället för att häva registrering äger domstol dessutom i vissa fall föreskriva att firman skall på visst sätt ändras. I andra stycket har för här avsedda fall upptagits en särskild registreringsföreskrift: »Sedan dom om ändring av registre- ring vunnit laga kraft skall den nya eller ändrade firman införas i registret.»
Innan domstol fattar beslut om sådan ändring av registrering att ny firma träder i stället för den gamla skall domstolen, som redan utvecklats vid 18 &, inhämta yttrande av registreringsmyndigheten huruvida hinder möter mot registrering av den nya firman. Ny firma som tillkommit i denna ordning har att räkna företrädesrätt från den dag då domstolens begäran om yttrande inkom till registreringsmyndigheten. Denna dag är sålunda i fråga om registreringsskyddets inträde att likställa med ansökningsdagen (se härom under 13 å).
Registreringsåtgärder som avses i förevarande paragraf skola verkställas utan särskild anmälan och domstol bör därför vara skyldig att ex officio
översända dom i mål om hävande eller ändring av registrering till registre- ringsmyndigheten. Bestämmelse om sådan skyldighet för domstol har upp- tagits i 28 5.
För registreringsåtgärder enligt denna paragraf bör icke uttagas särskild avgift. Åtgärderna skola kungöras enligt bestämmelser i speciallagarna. Öv— riga regler om registrerings upphörande återfinnas i dessa lagar.
I de andra nordiska förslagen finnas liknande registreringsföreskrifter som i förevarande paragraf.
Ansvar och ersättningsskyldighet vid firmaintrång m.m., 21—28 55
I detta avsnitt regleras påföljderna vid intrång i firmarätt och vissa därmed sammanhängande frågor. Rättens innehåll har angivits i 4—7 55, varav framgår vad som krävs i objektivt hänseende för att firmaintrång skall föreligga. Bestämmelser om straff och skadestånd vid sådant intrång åter- finnas i 21 och 22 55. 23 5 innehåller regler om begränsning av påföljderna för det intrång i rätt till registrerad firma som skett före registreringen. 24 & behandlar preskription av skadeståndsrätt och 25 & åtgärder till förebyg- gande av fortsatt intrång. I 26 5 ges regler om befrielse från intrångspåföljd i fall då registrering häves eller ändras och i 27 & meddelas bestämmelser om fastställelsetalan. 28 5 innehåller föreskrifter om skyldighet för domstol att inhämta yttrande av registreringsmyndighet och att till sådan myndighet översända dom i mål angående firma.
De objektiva förutsättningarna för firmaintrång framgå som nyss nämnts av 4—7 55 där ensamrättens innehåll angetts. Enligt 4 5 första stycket förutsättes på den objektiva sidan att förväxlingsbart kännetecken användes såsom firma. Användning av annat slag, t. ex. som släktnamn,l innebär icke enligt förslaget firmaintrång.
Den användning av firma till vilken innehavaren har ensamrätt —— och som sålunda åtnjuter skydd mot intrång —— enligt stadgandet i 4 5 första stycket är icke bestämd genom en uppräkning av vissa användningssätt utan får i stället härledas ur firmadefinitionen i 1 5. Eftersom firma enligt denna definition är näringsidkarens namn innefattar firmaanvändning varje an- vändning av firma i innehavarens näringsverksamhet, vare sig det gäller att individualisera honom själv, verksamheten som sådan eller någon yttring därav. Såsom redan utvecklats vid 4 5 första stycket inbegriper firmaan- vändning i vidsträckt mening därigenom allt användande av firman, även
1 Enligt 10 5 första stycket NL äger namnmyndigheten icke att som släktnamn godkänna namn som lätt kan förväxlas med annans här i riket skyddade firma. Om talan mot namnmyndighetens beslut, se 35 & NL. Har någon efter ansökan förvärvat släktnamn som kommer i kollision med annans firmarätt kan domstol på talan av firmainnehavaren förklara den som erhållit namnet detta förlustig, se 17 & NL.
sådant där firman på en gång kännetecknar såväl företaget som yttringar av dess verksamhet i form av varor eller tjänster.2
Firmaanvändning har sålunda en så vidsträckt innebörd att firmaintrång kan föreligga även där firma olovligen utnyttjas för att känneteckna annat företags varor eller tjänster.-"> Mot obehörig användning av sådant slag har emellertid firmainnehavaren i gällande rätt skydd redan enligt stadgandet i 3 g VmL (jfr Vmbet. s. 225 ff.) och om detta lämnas oförändrat kunna VmL:s regler om ansvar och skadestånd i det antydda fallet bli tillämpliga samtidigt som förslagets bestämmelser om firmaintrång (jfr 4, 37 och 38 55 VmL samt Vmbet. s. 236 ff. och 329). Vid VmL:s tillkomst betonades den —— i avvaktan på ny firmalagstiftning — provisoriska karaktären av bestäm- melserna i lagens 3 5 (jfr Vmbet. s. 229 samt prop. 1960: 167 s. 61 och 248). Det blir därför nödvändigt att upptaga frågan om de båda lagarnas tillämp- lighet då firma eller därmed enligt förslaget jämställt kännetecken begagnas såsom varukännetecken.
Att en betydande del av firmaskyddet enligt gällande rätt är förlagt till VmL beror av den egentliga firmarättens hittillsvarande ofullständiga till- stånd. Historiskt sett var det praktiska behov som föranledde att VmL:s föregångare, 1884 års varumärkeslag, gav firmas användning som varukän— netecken ett förstärkt skydd i förhållande till firmaanvändning i övrigt. Med firmarättens legalisering genom en särskild lag som anger den materiella rättens innehåll, försvinner rådande osäkerhetstillstånd på detta rättsområde och firmaintrång blir liksom varumärkesintrång belagt med straffsanktion. Då skyddet härigenom blir av samma valör oavsett hur firma användes finns icke längre någon anledning att ur firmalagen utmönstra ett visst slag av firmaanvändning utan det framstår som mest naturligt att låta firma- användning, så långt detta begrepp sträcker sig, regleras i firmalagen.
Även enligt förslaget blir emellertid firmalagens och VmL:s tillämplig- hetsområden i viss utsträckning helt åtskilda. Där firma olovligen utnyttjas enbart såsom varukännetecken är det tydligt att VmL ensam blir tillämplig. För det fall åter att en påtalad känneteckensanvändning uteslutande riktar sig mot firmainnehavaren själv eller hans företag som sådant är det lika tydligt att endast firmalagen bör komma till användning. Särskilt för mindre företagare fyller firma ofta den begränsade uppgiften att känneteckna inne- havaren själv. Praktiskt framträder firma i dessa fall som namn på före— taget och användes enbart i denna egenskap i annonser, på skyltar, brev— papper och emballage samt vid adressangivelser:i
En samtidig tillämpning kan komma i fråga i sådana fall där någon olovligen begagnar annans firma eller ett därmed förväxlingsbart känne-
2 Rörande förhållandet mellan firma och varumärke jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 16 ff.” Jfr NJA 1950 S. 365 = NIR 1950 s. 206 Kosta. ' Då firma begagnas som underskrift rör det sig endast om identifiering av firmainnehavaren, se härom under 4 5 första stycket.
tecken för att ange att en vara eller en tjänst är en produkt av hans eget företags verksamhet eller på annat sätt har samband därmed. I dylikt fall kan det ofta vara klart att angreppet för firmainnehavaren övervägande har betydelse på varumärkesplanet och han bör då även kunna åberopa VmL. Ibland åter kan det vara vanskligt att avgöra om angreppet, särskilt med hänsyn till skadans omfattning, huvudsakligen ligger på firma— eller varu- märkesplanet och firmainnehavaren bör då ha möjlighet att grunda sitt anspråk på bestämmelserna i båda lagarna. En sådan lösning medför prak— tiska fördelar då den onödiggör prövning av om intrånget företrädesvis rik- tar sig mot kännetecknet såsom firma eller såsom varumärke. På motsva— rande sätt har man löst problemet i skärningen mellan namnrätten å ena sidan samt varumärkes— och firmarätten å den andra.&
Utredningen har med hänsyn till det anförda icke funnit anledning föreslå någon ändring av 3 & VmL.
21 å . Straff och åtal
I första stycket av denna paragraf stadgas om straff vid intrång i firmarätt. Andra stycket innehåller en regel om åtal.
Gällande svensk rätt
I FmL och övriga lagar med firmarättsligt innehåll är intrång i firmarätt icke belagt med straff (jfr NJA II 1887 nr 3 s. 55 f.). Vid firmaintrång finns i stället möjlighet till förbudstalan, varigenom den som begått intrång vid vite kan åläggas att upphöra med intrångshandlingen (se härom närmare under 4 5).
Straffbestämmelser uppställas däremot i 9 5 IKL mot användning av kän- netecken, som lätt kan förväxlas med annans här i riket inarbetade firma. För att straff skall ådömas fordras att gärningen skett med uppsåt att framkalla förväxling. Straffet är dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, fängelse högst ett år. Brottet är angivelsebrott och får sålunda åtalas av allmän åklagare endast om det av målsägande anges till åtal.
I 37 å VmL stadgas straff för den som uppsåtligen gör intrång i rätt till varukännetecken.1 På grund av det varumärkesrättsliga skyddet för firma
5 Se SOU 1960: 5 s. 213. 1 Aven patentintrång och intrång i mönsterrätt och upphovsrätt kan medföra straffpåföljd. Enligt patentförordningen straffas uppsåtligt patentintrång med böter eller fängelse [19 54 mom.; jfr 57 åförslag till patentlag (prop. 1966: 40 s. 201 ff.) där straffskalan jämkats till vad som gäller enligt 37 & VmL]. I lagen om skydd för vissa mönster och modeller stadgas bötesstraff för den som utan tillstånd begagnar mönster som han vet vara här registrerat (16 &, lfr 34 5 förslag till lag om mönster, SOU 1965: 61 s. 308 ff). Intrång i upphovsrätt som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet straffas enligt upphovsrättslagen med böter eller fängelse i högst sex må- nader (53 5).
kan även obehörig användning av annans firma som varukännetecken bli straffbar enligt nämnda stadgande (Vmbet. s. 329). Straffet år här dags- böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet är angivelsebrott. Rörande VmL:s straff- och åtalsbestämmelser hänvisas i övrigt till Vmbet. s. 329 ff., prop. 1960: 167 5.173 ff. och prop. 1966: 40 s. 277.
Nordisk rätt i övrigt I de andra nordiska ländernas firmalagar är intrång i firmarätt ej heller be- lagt med straff. Enligt allmänna rättsregler finns emellertid möjlighet att vid firmaintrång föra talan om förbud mot fortsatt användning av känne— tecknet. För firma och firmaliknande namn föreligger i Norge dessutom intrångsskydd enligt den alltjämt gällande & 26 i 1910 års varumärkeslag (se under 2 5). Obehörig användning som skett med uppsåt att framkalla förväxling kan enligt detta stadgande straffas med böter. Den danska lag- stiftningen mot illojal konkurrens innehåller liksom IKL vissa straffbestäm- melser mot illoj al användning av kännetecken.
Enligt varumärkeslagarna i de övriga nordiska länderna inträder straff- påföljd vid uppsåtligt intrång i varumärkesrätt. I Danmark är straffet en- dast böter medan även frihetsstraff kan liksom hos oss ådömas i Finland och Norge. Talerätten begränsas i den danska lagen till målsägande under det att de finska och norska lagarna i likhet med den svenska medge allmänt åtal efter angivelse av målsäganden.
Förslaget Första stycket
Såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt kan intrång i rätt till firma medföra straff endast dår firman är inarbetad eller i strid med VmL av annan användes som varukännetecken. Vid firmaintrång bör emellertid —— av skäl som redan utvecklats under 2 å andra stycket _— tillämpas ett enhetligt sanktionssystem. Straff bör inträda vid intrång vare sig firman är registrerad eller endast inarbetad och vare sig den obehörigen användes som varukännetecken eller på annat sätt. Straffpåföljden hör i firmalagen liksom i VmL begränsas till uppsåtlig gärning (Vmbet. s. 329 f.). I enlighet härmed har förevarande stycke utformats sålunda: »Gör någon intrång i rätt till kännetecken enligt 4—7 55 (firmaintrång), och sker det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.»
Gärning som kränker annans firmarätt har i förslaget benämnts firma- intrång, och härmed avses även intrång i rätten till bifirma, sekundärt kän- netecken och släktnamn som potentiell firma (1 5 andra stycket, 2 & tredje stycket och 3 5 andra stycket).
För straffbarhet krävs att uppsåtet täcker alla objektiva brottsförutsätt- ningar. Den som gjort sig skyldig till intrånget måste sålunda i normal-
fallet ha haft vetskap om den andra firman och om att denna med ensamrätt tillkom annan samt dessutom ha insett att de båda firmorna kunde bli förväxlade med varandra. Vid 5. k. eventuellt uppsåt bör även ansvar kunna ådömas (se NJA II 1962 s. 17 f.; jfr Vmbet. s. 330).
Vid delaktighet i firmaintrång bör ansvarsfrågan bedömas enligt de all- männa reglerna om fleras medverkan till brott (jfr prop. 1960: 167 s. 175 f. och NJA II 1962 s. 332 ff.). Den medverkande blir straffad för medverkan till intrång i den mån han handlat med uppsåt och sålunda oberoende av om gärningsmannen på grund av bristande subjektiva förutsättningar blir straffri för vad som objektivt sett utgör firmaintrång.
I FmL (7 5) och ett flertal andra lagar med firmarättsligt innehåll finns som förut nämnts en presumtionsregel enligt vilken registrering av firma skall anses ha kommit till tredje mans kännedom. FmL:s regel har i för- slaget överförts till 24 å i den föreslagna lagen om handelsregister. Här an- tydda regel innebär icke att en presumtion uppställes beträffande uppsåtet vid intrång i rätten till registrerad firma. Att presumera uppsåt är nämligen främmande för svensk straffrätt (jfr prop. 1960: 167 s. 176). Som framgår av motiven till 22 5 får presumtionsregeln emellertid betydelse för skade- ståndsskyldigheten vid bedömningen huruvida oaktsamhet föreligger.
Straffskalan överensstämmer med den i 37 å VmL stadgade. Strafflatitu— den har sålunda bestämts till böter eller fängelse i högst sex månader, var- vid icke särskilt angetts att fängelse är avsett för svårare fall (jfr prop. 1960: 167 s. 176). Straffet avses för normalfallet bli böter, och frihetsstraff bör endast komma i fråga vid försvårande omständigheter.
Enligt svensk rätt kan straff endast drabba fysiska personer. I det danska förslaget — där straffet är maximerat till böter — har emellertid intagits en särskild bestämmelse enligt vilken även juridisk person kan åläggas bötes- straff (5 16 stk. 2). Det finska förslaget begränsar liksom det danska straff- satsen till böter medan också frihetsstraff, intill tre månader, kan ådömas enligt det norska förslaget.
Andra stycket
I förevarande stycke har upptagits stadgande att brott enligt första stycket »må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt». Bestämmel- sen överensstämmer mcd den åtalsregel som i anslutning till 57 å andra stycket förslaget till patentlag föreslagits i 37 å andra stycket VmL (se prop. 1966: 40 s. 277). Det är här fråga om angivelsebrott och målsägande kan själv väcka åtal endast om han angett brottet och åklagaren beslutat, att åtal ej skall äga rum (jfr 20 kap. 8 & rättegångsbalken och NJA II 1943 s. 263 f.). Målsäganden blir sålunda i ansvarsfrågan beroende av åklagarmyndighetens ställningstagande vilket emellertid icke torde medföra större olägenheter
eftersom allmänt åtal i regel kommer i fråga endast i grövre och mera uppen— bara fall (jfr prop. 1966: 40 s. 205 f.).
På grund av bestämmelsen i 35 kap. 1 5 brottsbalken får straff ej ådömas om den som begått intrånget icke erhållit del av åtal för brottet inom två år.
Enligt det danska förslaget kan åtal väckas endast av målsägande medan de finska och norska förslagen även medge allmänt åtal efter angivelse av målsäganden.
Enligt de andra nordiska förslagen finns förutom straff för firmaintrång möjlighet att utverka domstols förbud mot att intrånget fortsättes eller upprepas (se under 16 5). Förbudstalan kan väckas vare sig intrånget skett i god tro eller ej. Svensk rätt medger som regel icke att ett till förbud knutet vite förelägges, där straff finns stadgat.2 I VmL har det icke ansetts befogat att göra avsteg från denna allmänna regel (jfr uttalanden av departements- chefen och lagrådet i prop. 1960: 167 s. 177 och s. 254). Med hänsyn härtill har utredningen icke kunnat ansluta sig till de övriga nordiska ländernas förslag att vid firmaintrång även medge en allmän rätt till förbudstalan. Om intrång skett i god tro torde en fastställelsetalan i stort sett fylla samma funktion för firmainnehavaren som en förbudstalan (jfr prop. 1944: 176 s. 51). Regler om fastställelsetalan ha upptagits i 27 %. Enskild part har också möjlighet att föra förbudstalan enligt 16 5 i förslaget där firmors förväxlingsbarhet kan föranleda att även allmänheten vilseledes (jfr prop. 1960: 167 s. 254).
22 5.
Skadestånd
Denna paragraf innehåller bestämmelser om skadestånd vid firmaintrång.
Gällande svensk rätt
Enligt FmL kan firmaintrång medföra _ förutom förbud att använda fir- man — skyldighet att gälda skadestånd. I 6 5 första stycket FmL stadgas så- lunda att den som gjort intrånget även kan åläggas »det skadestånd, som prövas skäligt». En motsvarande bestämmelse återfinns i de speciallagar som medge förbudstalan vid firmaintrång (bl.a. i aktiebolagslagen, 200 5,
3 Denna ståndpunkt stödes framför allt på att straff och vite i förening kan komma att drabba den tilltalade alltför strängt. Avsteg från den allmänna regeln har dock i särskilda fall kommit till uttryck i lagstiftningen. Emellertid fyller ett vitesbelagt förbud vid sidan av straffet en självstän- dig funktion främst då det gäller att komma till rätta med fortsatt underlåtenhet att fullgöra en viss prestation, varom icke är fråga i firmarätten. Jfr Ekelöf, Straffet, skadeståndet och vitet (1942), s. 149 och Strömberg, Om kombination av straff och vite, Förvaltningsrättslig tidskrift 1955 s. 197 ff., särskilt s. 197 och s. 211 samt SOU 1964: 27 s. 269 ff.; se även Petrén, Anteckningar ang. vitets rättsliga natur, Förvaltningsrättslig tidskrift 1946 s. 238 ff., Welamson, Om brottmåls- domens rättskraft (1949), s. 235 ff. och Godenhielm, Sanktionssystemet inom immaterialrätten, Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland, 1965, s. 8 ff.
och lagen om ekonomiska föreningar, 102 å).1 Genom att bestämmelsen om skadestånd utformats såsom en skälighetsregel erbjudes möjlighet att ned- sätta eller underlåta att utdöma skadestånd för fall där intrånget skett av ringa oaktsamhet.2
Enligt 9 5 första stycket IKL är den som begått straffbelagd handling som där sägs skyldig att ersätta all skada.
I 38 & VmL stadgas skadeståndsansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till varumärkesintrång. Föreligger endast ringa oaktsamhet kan ersättningen jämkas. För intrång som begåtts utan uppsåt eller oaktsamhet stadgas icke någon ersättningsskyldighet. Rörande VmL:s skadeståndsbestämmelser hänvisas i övrigt till Vmbet. s. 331 ff. och prop. 1960:167 5.177 ff. och s. 255.
Enligt 22 å NL gäller, att om någon gör intrång i annans rätt till egenartat Släktnamn, han är, om han insett eller bort inse att hans förfarande länder namnhavaren till förfång, pliktig att till denne utgiva ersättning för lidande och annan skada.
Nordisk rätt i övrigt De andra nordiska ländernas firmalagar innehålla icke några regler om skadeståndsansvar vid firmaintrång. I Danmark och Finland kan emellertid uppsåtligt eller av oaktsamhet begånget intrång enligt allmänna rättsregler medföra skyldighet att ersätta skada som uppkommit genom intrånget. I Norge torde skadeståndsskyldighet inträda enligt allmänna regler vid upp- såtligt firmaintrång. Den alltjämt gällande & 26 i 1910 års norska varumär- keslag stadgar ersättningsskyldighet endast för skada som orsakats av straff- belagd handling (se under 21 5).
Enligt varumärkeslagarna är den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår intrång skyldig att ersätta skada som föranletts av intrånget. Skada genom intrång i god tro ersättes i den mån det finnes skäligt, dock högst med beloppet av den vinst som uppkommit genom gärningen. I Finland kan ersättningen i sistnämnda fall högst motsvara vinsten under de tre senaste åren. Den finska lagen medger jämkning av skadestånd vid intrång som begåtts av ringa oaktsamhet.
Skadeståndsansvar på grund av intrång i rätt till släktnamn föreligger enligt finsk rätt men icke enligt dansk och norsk rätt. Endast ekonomisk skada torde vara ersättningsgill enligt finsk rätt.
Förslaget
Tillfogas firmainnehavare skada genom uppsåtligt firmaintrång bör i över- ensstämmelse med allmänna skadeståndsrättsliga principer hela skadan
1 200 & aktiebolagslagen motsvarar 128 5 i 1910 års aktiebolagslag (NJA II 1946 s. 169). Sist- nämnda stadgande var förebild för 6 5 FmL, se Ljungman i Festskrift tillägnad Gösta Eberstein s. 141 f. samt NJA I11911 s. 368 ff. jfrt med NJA II 1910 nr 14 s. 27 ff. och s. 151 f.
* Jfr NJA 1930 s. 240 Birgittaskolan, där skadeståndet helt bortföll, samt NJA 1936 s. 518= NIR 1936 s. 180 Almqvist & Co.
ersättas. Skada som föranletts av oaktsamhet bör även medföra ersättnings- skyldighet, och denna skyldighet bör i enlighet med gällande regler för ska- deståndsansvar inom immaterialrätten omfatta all skada.3 I praktiken kan uppsåtligt firmaintrång vara svårt att påvisa och för säkerställande av fir- mainnehavarens rätt krävs fördenskull främst en allmän regel att vid oakt- samt intrång fullt skadestånd kan utkrävas (jfr Vmbet. s. 330). Till före- kommande av obilliga verkningar bör emellertid jämkningsmöjligheter finnas vid intrång som skett av ringa oaktsamhet (jfr prop. 1960: 167 s. 179 och s. 255). På grund av det anförda har förevarande paragraf utformats sålunda: »Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till firmaintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, må ersättningen därefter jämkas.»
Någon ersättningsskyldighet vid intrång som begås utan uppsåt eller oakt- samhet föreslås icke. Enligt gällande rätt är skadeståndstalan som nämnts anknuten till förbudstalan, vilken kan föras så snart intrång ägt rum och sålunda vare sig intrånget skett i god tro eller ej. Huruvida också skade- ståndsskyldighet kan inträda vid intrång i god tro är oklart. Varken lagmo- tiven (se NJA II 1910 nr 14 s. 27 ff.) eller det knappa råttsfallsmaterial som finns på området ge emellertid stöd för att sådan skyldighet skulle föreligga. Icke heller VmL erkänner som nämnts skadeståndsansvar vid intrång i god tro (prop. 1960: 167 s. 179 f. och s. 255). Stadgande härom har därför icke upptagits i förslaget.
Uppsåtligt intrång innebär normalt som antytts vid 21 & att den som gjort sig skyldig till intrånget haft faktisk vetskap om den andra firman. Även om vetskap saknats kan emellertid skadeståndsansvar inträda där den som begått intrånget förfarit oaktsamt, d.v.s. med iakttagande av vanlig upp- märksamhet bort äga kännedom om att en ensamrätt fanns.4 Kravet på att oaktsamhet styrkes när vetskap om firman saknats bör ställas högre i fråga om oregistrerat kännetecken än beträffande registrerad firma. Sedan firma registrerats och registreringen kungjorts presumeras att firman blivit allmänt känd (se 24 å förslaget till lag om handelsregister; jfr NJA II 1887 nr 3 s. 18 ff.). Detta innebär, som förut utvecklats, icke att den som begår intrång i rätt till registrerad firma under alla förhållanden gör sig Skyldig till uppsåtlig gärning och blir skadeståndsskyldig för sådan gärning. Pre- sumtionsregeln betyder endast att den som gjort intrånget i regel icke kan freda sig under hänvisning till bristande vetskap om firman eftersom han varit skyldig att skaffa sig kunskap om det som intagits i registret.5 Såsom oaktsamhet bör sålunda normalt anses om näringsidkare tager firma i bruk utan att dessförinnan undersöka om den är registrerad för annan.
9 Angående principerna för skadeståndsskyldighet se t. ex. SOU 1963: 33 s. 31 f. och s. 44. Jfr Karlgren, Skadeståndsläran, 2 uppl. 1958, s. 22 f. och s. 101 f. * Såsom normgivande räknar man en person som befinner sig i motsvarande ställning som den handlande, se Karlgren a. a. s. 54. 5 Jfr Eberstein, Firma och varumärke, s. 17.
När vetskap saknats om oregistrerat kännetecken bör kravet på att oakt- samhet styrkes däremot ställas jämförelsevis högt. Någon allmän skyldig- het att hålla reda på andras oregistrerade kännetecken kan icke uppstäl- las. Kan inarbetning styrkas i intrångsmålet torde invändning om bristande kännedom icke böra tillmätas större betydelse.
Vid intrång som skett av uppsåt eller oaktsamhet skall enligt huvudre- geln hela skadan ersättas. Bestämmelsen är en ren skadeståndsregel, d. v. s. ersättningen skall täcka skadan även om den skadeståndsskyldiges vinst är lägre men den skall icke tillföra målsäganden gottgörelse som överstiger skadan (jfr Vmbet. s. 331 f.). I tidigare rättspraxis har funnits en tendens att vid intrång bestämma skadeståndet i underkant. För att trygga firma- innehavarens rätt är det av vikt att skadeståndsbelopp utdömas som fullt motsvara den lidna skadan.
Firmaintrång kan medföra skada i olika hänseenden. En verkan av in- trång är att den firma som utsättes för intrånget mister goodwillvärde som följd av att det konkurrerande företaget håller en sämre standard eller dri- ver sin verksamhet under förhållanden som kunna nedsätta det andra före- taget. Intrånget kan även innebära förlust av goodwillvärde för firman ge- nom att dennas distinktivitet blir försämrad. Från att vara exklusiv kan firman sålunda övergå till att bli mera alldaglig eller s.k. svag firma (jfr Vmbet. s. 333).
Skada genom firmaintrång omfattar vanligen också ett försämrat för- säljningsresultat för firmainnehavaren. Detta behöver icke uppkomma ge- nom lägre intäkter utan kan även inträda genom att en förväntad ökning av omsättningen uteblir. Skada i annan form än som nämnts kan även tänkas.
Bestämmandet av skadans storlek kommer vid firmaintrång icke sällan att medföra svårigheter. Bevisregeln i 35 kap. 5 5 rättegångsbalken blir av Särskild betydelse i dessa fall. Enligt denna regel äger domstol, där fråga är om uppskattning av inträffad skada och full bevisning därom icke alls eller endast med svårighet kan föras, uppskatta skadan till skäligt belopp. Regeln medger en generösare beräkning av skadeståndets storlek än som tidigare varit vanlig.
Förslaget innehåller som nämnts en särskild regel för fall av ringa oakt- samhet. Gränsen mellan intrång av oaktsamhet och ursäktligt intrång kan vara svår att ange, t. ex. där frågan huruvida intrång föreligger är beroende av så pass svårbedömda faktorer som graden av inarbetande eller av för— växlingsbarhet. Om helt skadestånd alltid skulle utgå vid oaktsamhet kunde domstolarna därför till förebyggande av obilliga verkningar bli alltför be- nägna att konstruera gränsfall som utesluta ersättningsskyldighet. En sådan utveckling kunde undergräva firmarättens värde och domstolarna ha för- denskull enligt förslaget erhållit möjlighet att jämka skadeståndet i fall av ringa oaktsamhet. Härigenom torde ett materiellt sett tillfredsställande re-
sultat kunna uppnås. När skadeståndet bestämmes skall hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter. I undantagsfall bör jämkning även kunna ske så att skadeståndet helt bortfaller.
Den skada som tillfogas firmainnehavaren vid firmaintrång kan bli mera omfattande än om enbart varumärkesintrång skulle föreligga genom att den obehörige brukaren angriper hela den goodwill som för företaget för- kroppsligas av dess firma. Som exempel kan tagas den välkända beteck- ningen NK som är förkortning för Aktiebolaget Nordiska Kompaniet. En vara som hänför sig till detta företags verksamhetsområde torde icke kunna utbjudas i marknaden under varumärket NK utan att allmänheten förknippar erbjudandet med Nordiska Kompaniet. Den som obehörigen begagnar be— teckningen NK som varumärke utnyttjar icke endast det anseende som bo- lagets särskilda varor åtnjuta utan hela företagets genom firman förkropps- ligade goodwill. Om intrånget i stället anses enbart ha karaktären av varu— märkesintrång skulle detta kunna betyda att firmainnehavaren icke får hela sin skada ersatt.
Uppsåtligt eller av oaktsamhet begånget intrång medför även enligt de andra nordiska förslagen skyldighet att ersätta skada som uppkommit ge- nom intrånget. I de danska och norska förslagen ersättes även firmaintrång i god tro enligt motsvarande regler som i dessa länders varumärkeslagar. Det finska förslaget innehåller en jämkningsregel liknande den svenska för fall av intrång som skett av ringa oaktsamhet. I dansk och norsk lagstiftning är begreppet ringa oaktsamhet icke brukligt.
23 å. Intrång under ansökningstiden
Denna paragraf innehåller regler om begränsning av påföljderna för det fall att talan om intrång i rätt till registrerad firma avser ansökningstiden, d.v.s. tiden efter ansökningens ingivande men före registreringens med- delande.
Gällande svensk rätt
Som redan framhållits vid 13 5 åtnjuter firma i princip registreringsskydd från och med dagen för registreringsansökans ingivande. Vid firmaintrång torde emellertid förbuds- och skadeståndstalan enligt de förut berörda be— stämmelserna i FmL och speciallagarna (se under 21 och 22 åå) endast kunna grundas på intrångshandlingar som företagits efter det firman blivit registrerad. För att intrång som hänför sig till ansökningstiden Skall kunna beivras, fordras sålunda att firman vid denna tid blivit inarbetad och att 9 5 IKL kan åberopas till skydd.
Enligt FmL (4 5) och flertalet speciallagar skall registrering ofördröj- ligen kungöras. Intrång under tiden mellan registrerings beviljande och
kungörande kan i regel icke medföra skadeståndsskyldighet där icke in- trånget visas ha skett uppsåtligen. Innan kungörelse ägt rum kan nämligen det förhållande som blivit anmält till registret icke med laga verkan åbero- pas mot annan än den som visas ha haft vetskap därom. Detta framgår av den tidigare omtalade presumtionsregeln enligt vilken firma anses ha kom- mit till tredje mans kännedom när registreringen vederbörligen kungjorts (se 7 5 andra stycket FmL och t. ex. 204 5 andra stycket aktiebolagslagen).1
Enligt VmL har registrerat varumärke i princip skydd från dagen för re- gistreringsansökans ingivande. I 39 & VmL ges emellertid särskilda regler om vissa begränsningar med avseende å påföljderna för varumärkesintrång som skett före registreringen eller innan ansökan varit föremål för uppbud. Då talan om sådant intrång grundas på registrering i varumärkesregistret skall såvitt angår tid före registreringsdagen straffbestämmelsen i 37 5 icke äga tillämpning. För tid innan ansökan om registrering kungjorts skall icke heller reglerna om skadestånd i 38 å äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen (Vmbet. s. 334 f.).
Nordisk rätt i övrigt Icke heller i de andra nordiska länderna har frågan om firmaintrång under ansökningstiden blivit direkt uppmärksammad i lagstiftningen. Enligt dessa länders varumärkeslagar kan straffpåföljd liksom hos oss icke ådömas då användning av annans registrerade varumärke hänför sig till ansöknings— tiden. I den norska varumärkeslagen (5 39) äro förutsättningarna för skade- ståndsskyldighet vid intrång före registreringsdagen desamma som i 39 å VmL. I de danska och finska varumärkeslagarna ges icke någon särskild bestämmelse för detta fall.
Förslaget
Av bestämmelsen i förslagets 13 & följer att firmainnehavare, där ansökan om registrering bifalles, skall åtnjuta intrångsskydd redan från dagen för ansökningens ingivande. Då en registreringsansökan i allmänhet leder till registrering av den sökta firman i oförändrad form kan nämligen av annan näringsidkare krävas att han avhåller sig från att använda firman under ansökningstiden och viss påföljd bör inträda där icke detta krav iakttages. Om icke något skydd funnes under tiden mellan ansökans ingivande och registrerings beviljande skulle firmaskyddets värde dessutom för inneha- varen kunna undergrävas särskilt där prövningen förlänges genom invänd— ning eller efter överklagande fortsättes i högre instans. Det Vidsträckta Skyd—
1 I några lagar — som avse subjekt för vilka firmalagens materiella regler få begränsad bety— delse —— saknas regler om registrerings kungörande och uppställes därför icke heller någon pre— sumtion rörande de förhållanden som registrerats, se 76 & lagen om understödsföreningar och 18 kap. 27 5 lagen om allmän försäkring. Förstnämnda stadgande har som förebild 89 5 i den numera upphävda lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor, se NJA II 1910 nr 13 s. 47 f.; jfr beträffande 18 kap. 27 5 lagen om allmän försäkring prop. 1962: 90 s. 380.
det enligt 13 & bör emellertid modifieras i vissa hänseenden. Straffbestäm- melsen i 21 & bör ses som ett skydd mot uppsåtligt angrepp på en av rätts- ordningen erkänd rättighet. Det är följaktligen mindre väl förenligt med bestämmelsens syfte att tillämpa den på handlingar som begåtts medan rät- tigheten ännu är svävande. Skadeståndsskyldighet för intrång begånget av oaktsamhet kan som regel av billighetsskäl icke föreskrivas för tid innan registreringen meddelats. På grund av det anförda har förevarande para- graf utformats sålunda: »Grundas talan om firmaintrång på registrering, skall såvitt angår tid före registreringsdagen 21 & icke äga tillämpning. För tid som nu sagts skall icke heller 22 & äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen.»
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan den omständigheten att registre- ringsansökan ingetts icke grunda någon straffpåföljd för annans användan- de av firman under ansökningstiden. Om firman är inarbetad vid tiden för intrånget kan emellertid liksom nu straff åläggas oberoende av registrering.
Skadeståndsskyldigheten har för tiden före registreringen gjorts beroende av om intrånget skett uppsåtligen. Vid intrång av uppsåt föreligger ersätt- ningsskyldighet för tiden från ansökningens ingivande. Har intrång endast begåtts av oaktsamhet begränsas däremot Skadeståndsskyldigheten till intrångshandlingar som företagits från dagen för registreringen. Med avseende å intrång efter sistnämnda dag skola reglerna om skadeståndsskyl- dighet i 22 å tillämpas utan begränsning. Så blir också fallet om firman är inarbetad då intrånget sker.
Begränsningen av Skadeståndsskyldigheten till uppsåtligt intrång, där intrånget skett under ansökningstiden, är som antytts motiverad av billig- hetsskäl. Den leder dessutom i allmänhet till samma resultat som presum- tionsregeln, d. v. 5. att vederbörande före registreringen till sitt fredande kan åberopa att han varit okunnig om firman. Den för presumtionsregeln av- görande dagen, kungörelsedagen, har nämligen i fråga om skadeståndsskyl— digheten knappast praktisk betydelse eftersom registreringen skall kungöras ofördröjligen, vilket i praktiken innebär att kungörelsen blir publicerad inom någon vecka.
En förutsättning för att skadeståndsanspråk skall kunna göras gällande för intrång under ansökningstiden är att ansökningen leder till registrering. Talan om sådant anspråk kan sålunda icke väckas förrän registrering be— viljats.
I de andra nordiska förslagen har någon uttrycklig bestämmelse om in- trång under ansökningstiden ej ansetts erforderlig.
24 %. Preskription av skadestånd Denna paragraf innehåller bestämmelser om preskription av skadestånd för firmaintrång.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt I FmL saknas särskilt stadgande om preskription av rätt till ersättning vid firmaintrång vilket innebär att den allmänna tioårspreskriptionen även gäl- leri dylika fall.1 Skadestånd för gärning som avses i 9 5 första stycket IKL preskriberas däremot inom två år (13 5).
De andra nordiska ländernas firmalagar innehålla som nämnts icke några särskilda regler om skadeståndsansvar vid firmaintrång (se under 22 5) och skadeståndsrätt på grund av sådant intrång preskriberas sålunda även där enligt allmänna regler.2
Enligt VmL3 må talan om ersättning vid varumärkesintrång endast avse Skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För Skada varom talan ej förts inom denna tid är rätten till ersättning förlorad. Talan kan emellertid alltid väckas inom ett år från varumärkets registrering, där in— trånget avser tid före registreringsdagen (40 å VmL; Vmbet. s. 335 ff.).
I den danska varumärkeslagen (& 40) hänvisas i fråga om preskription till allmänna regler. Härigenom blir »Lov nr 274 af 22 december 1908 om Forseldelse af visse F ordringer» tillämplig, vilket innebär att för skadestånd på grund av varumärkesintrång i princip kommer att gälla en preskrip- tionstid av fem år.4 Den finska varumärkeslagen (40 å) stadgar att talan om ersättning skall väckas inom tre år från det vederbörande fått kännedom om intrånget och om den, som gjort intrånget, dock icke senare än inom tio år från det intrånget skett. Både enligt den danska och den finska lagen kan dock liksom enligt den svenska talan väckas inom ett år från varu- märkets registrering. I den norska varumärkeslagen finns icke någon sär- skild preskriptionsregel utan bestämmelsen om preskription i 28 & norska strafflagens promulgationslag anses tillämplig beträffande skadeståndskrav på grund av varumärkesintrång. Enligt denna bestämmelse gäller en tre— årig preskriptionstid från den dag »den skadelidende er blitt vitende om skaden og den for samme ansvarlige», dock att där kravet grundas på straff- bart intrång preskriptionstiden är tio år.5
Förslaget
Vid Skadeståndskrav på grund av firmaintrång är det liksom vid ersätt- ningsanspråk som grundas på varumärkesintrång önskvärt med en kortare preskriptionstid än tio år.a Skälet är främst att intrånget i åtskilliga fall sker av oaktsamhet och att Skadevållaren därför icke sällan är ovetande om
1 De allmänna reglerna om preskription återfinnas i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer. Det i Vmbet. s. 335 omnämnda förslaget till ny lag om preskription (SOU 1957: 11) har ej lett till lagstiftning. * Dessa regler återges 1 SOU 1957: 11 s. 27 ff. ** Rörande talan om skadestånd vid patentintrång föreslås i prop. 1966: 40 liknande preskrip- tionsregler som iVmL, se 58 & tredje stycket och 60 5 andra stycket. 4 SOU 1957: 11 s. 28, 40 och 46. 5 SOU 1957: 11 s. 40 och 47. " Angående preskriptionens ändamål, se SOU 1957: 11 s. 25.
att han förorsakat skada. Om skadeståndsfrågor få förbli svävande under en längre tid kan detta dessutom vara ogynnsamt för företagens ekonomi och till hinder för deras expansion. Man får ej heller förbise att kontrahen- terna vid firmakollision äro näringsidkare, ofta samtidigt köpmän i köp- lagens mening, och av köpmän krävs i olika situationer en snabbare reak— tion än av andra (jfr Vmbet. s. 336).
Längre preskriptionstid än som stadgas i VmL, d. v. S. en femårstid, kan ej heller anses nödvändig av hänsyn till firmainnehavare som först på ett sent stadium erhåller kännedom om intrånget. Om intrång kunnat fortgå en längre tid utan firmainnehavarens vetskap måste detta ofta bero på att intrånget ej åsamkat honom någon skada.
Det ovan sagda motiverar också att varning eller krav från målsägandens sida icke bör godtagas såsom preskriptionsavbrytande åtgärd. Avbrott i pre— skriptionen bör sålunda endast kunna Ske genom väckande av talan. Pre- skriptionen avbrytes vare sig talan anhängiggöres i tvistemåls form eller såsom enskilt anspråk i brottmål. Talan kan i Sistnämnda fall enligt 45 kap. 5 5 andra stycket rättegångsbalken väckas utan stämning.
Preskriptionstiden bör liksom enligt VmL vara beroende av den tidpunkt då skadan inträffade (jfr Vmbet. s. 337 och prop. 1966: 40 s. 347 f.). Skadan skall sålunda ha uppkommit under de fem senaste åren före talans väckande.
Skadeståndsfordran som preskriberats enligt den antydda regeln bör ej heller kunna utnyttjas för kvittning.
I enlighet med det anförda har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf utformats Sålunda: »Talan om ersättning enligt 22 å må endast avse Skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara för— lorad.»
Enligt 13 & förslaget till firmalag gäller registrering från dagen för an- sökningens ingivande och Skadestånd skall kunna utgå redan från sist— nämnda dag där intrång skett uppsåtligen (jfr 23 5). För att ersättnings- anspråk skall kunna göras gällande fordras emellertid att ansökan leder till registrering. Talan om sådant anspråk kan sålunda icke anhängiggöras förrän registreringsansökningen beviljats.
Ansökningens behandling kan i sällsynta fall draga så länge ut på tiden att skadeståndsanspråket hunnit förfalla enligt preskriptionsregeln i före— gående stycke innan registrering beviljats. En nndantagsregel erfordras därför i fråga om krav som hänför sig till tiden före registreringen. Denna regel har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf som utformats sålunda: »Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där anspråk grundas på registrering, talan föras om intrång som skett före registreringsdagen, om talan väckes inom ett år från nämnda dag.»
Enligt undantagsregeln har målsäganden alltid en tidsfrist om ett år från
registreringsdagen inom vilken han kan väcka talan. Skadeståndskrav för intrång under ansökningstiden som ligger längre tillbaka än fem år från talans väckande kan sålunda även göras gällande inom den angivna fristen. Anhängiggöres talan efter fristens utgång kan däremot skadestånd endast erhållas för intrång inom den i huvudregeln föreskrivna femårstiden.
Förevarande paragraf gäller endast skadestånd för firmaintrång. Talan om straffansvar för sådant intrång preskriberas enligt de allmänna pre- skriptionsreglerna för dylikt ansvar. På grund av bestämmelsen i 35 kap. 1 & brottsbalken får sålunda straff ej ådömas om den som begått intrånget ej erhållit del av åtal för brottet inom två år.
Enligt de danska och norska förslagen preskriberas skadeståndsanspråk på grund av firmaintrång i enlighet med allmänna regler. I det finska för- slaget preskriberas ersättning för sådant intrång inom tre år.
25 &.
Säkerhetsåtgårder vid firmaintrång
I denna paragraf ha upptagits bestämmelser om vissa särskilda åtgärder till förekommande av fortsatt intrång.
Gällande svensk rätt Vid firmaintrång finns möjlighet till förbudstalan, varigenom den som gjort intrång vid vite kan åläggas att upphöra med intrångshandlingen (se härom under 4 5). Om intrång kan befaras fortsätta även sedan vitet ut- dömts kan talan föras om fortsatt förbud vid nytt vite. Vid sidan av förbud kunna som redan framhållits vid 17 5 icke föreskrivas åtgärder för att hindra missbruk av de föremål, vilkas användning inneburit firmaintrång.
Om firmaanvändning innebär varumärkesintrång kunna däremot till före— byggande av firmans fortsatta begagnande föreskrivas vissa säkerhetsåt— gärder. I 41 å VmL stadgas sålunda, att domstol på yrkande av den som lidit varumärkesintrång efter vad som finns skäligt äger förordna att varu- kännetecken som obehörigen anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes får, enligt samma lagrum, förordnas att den märkta egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger domstolen ock, på yrkande, förordna att egen- domen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget. I paragrafen avsedd egendom får, om brott som avses i 37 & VmL skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning (jfr Vmbet. s. 338 ff. och prop. 1960:167 s. 181 ff. och s. 255 f.).
Nordisk rätt i övrigt Firmalagarna i de andra nordiska länderna innehålla ej heller bestämmel- ser om särskilda åtgärder till förebyggande av fortsatt firmaintrång. LikS(m hos oss finnas emellertid i varumärkeslagarna regler om säkerhetsföre- skrifter beträffande egendom varå varukännetecken obehörigen anbragts.
Förslaget
I den nya firmalagen erfordras liksom i VmL bestämmelser till förebyggande av att föremål utnyttjas för fortsatt intrång. Sådana bestämmelser som av- fattats efter förebild av reglerna om säkerhetsåtgärder i 41 & VmL ha upp- tagits i förevarande paragraf. Härom stadgas i första stycket: »På yrkande av den som lidit firmaintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt för- ordna, att firma som obehörigen anbragts på skylt, vara, förpackning, re- klamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, ltt missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förord- nas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt änd— ras. I sådant fall äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget.»
Enligt det föreslagna stadgandet kan domstol vid firmaintrång även om intrånget icke är straffbart — föreskriva motsvarande säkerhetsåtgärc'er som enligt 17 & kunna komma i fråga i mål om utdömande av vite som avses i 16 5. Om grunderna för utformningen av bestämmelserna kan också i huvudsak hänvisas till vad som anförts vid förstnämnda lagrum. Vid firma- intrång som i olikhet med i 16 5 avsedda fall övervägande riktar sig mot ett privaträttsligt intresse uppställas emellertid nu berörda regler främst av hänsyn till målsäganden. Sakligt avviker sålunda förevarande stadgande från 17 5 genom föreskriften att föremål skola kunna utlämnas till måls- äganden mot lösen, varjämte avvikelser även förekomma i processuellt hän- seende.
Det ligger i båda parternas intresse att målsäganden får övertaga före- målen där denne har användning för dessa i befintligt skick och oskälig förstörelse av egendom samtidigt undvikes genom övertagandet. Då det här icke är fråga om skadeståndsanspråk måste en förutsättning för dylikt över- tagande vara att det sker mot lösen. Lösenbeloppet hör av domstolen be- stämmas så att icke föreskriften, som är uppställd till målsägandens skydd, medför att svaranden gör en ekonomisk vinst på dennes bekostnad (jfr Vmbet. s. 339). Föreskrift om föremåls utlämnande mot lösen kan själv- fallet endast meddelas om målsäganden framställer särskilt yrkande härom.
Vid firmaintrång har målsägandens anspråk på att få säkerhetsåtgärder genomförda privaträttslig karaktär och är därför närmast att hänföra till vad som enligt rättegångsbalkens terminologi benämnes enskilt anspråk
(jfr Vmbet. s. 340).1 Åtgärd enligt förevarande paragraf kan sålunda en- dast vidtagas på yrkande av målsäganden och yrkandet skall handläg-q gas enligt de för enskilt anspråk gällande reglerna. Härav följer att yr- kande om säkerhetsåtgärd kan upptagas i särskild rättegång, vilken därvid skall föras i den för tvistemål stadgade ordningen. Föres talan om ansvar för firmaintrånget kan målsägandens anspråk på säkerhetsåtgärder upp- tagas och prövas i samband med ansvarstalan. Enligt 22 kap. 2 å rättegångs- balken är åklagaren i detta fall skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra målsägandens talan, om det kan ske utan olägenhet och hans anspråk ej finnes obefogat.
Om beslag av egendom som avses i paragrafen har stadgats i andra styc- ket: >>Här avsedd egendom må, där brott som avses i 21 & skäligen kan an- tagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i all- mänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.»
Beslagsreglerna kunna endast tillämpas i brottmål, d. v. 5. då talan om ansvar föres i intrångsmålet. Är blott fråga om skadeståndstalan bli i stället reglerna i 15 kap. 3 5 rättegångsbalken att tillämpa (jfr Vmbet. s. 341 och prop. 1960: 167 s. 256). I detta lagrum föreskrives, att om part i rättegång visat sannolika skäl för sin talan och om det skäligen kan befaras, att mot- parten genom att utöva viss verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling eller genom annat sitt förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande eller väsentligt förringar dess värde för parten, rätten äger vid vite meddela motparten förbud eller annat föreläggande eller förordna om egendomens förvaltning av god man eller om annan åtgärd, som finns er- forderlig för Säkerställande av partens rätt. Föreläggande eller förordnande, som nu sagts, kan även meddelas, om det i annat fall är för parten av syn- nerlig vikt och det ej länder motparten till väsentligt förfång.
I fråga om verkställighet av dom på säkerhetsåtgärder som avses i före— varande stadgande hänvisas till vad som för motsvarande fall anföres i Vmbet. s. 341.
De övriga nordiska ländernas förslag innehålla liknande bestämmelser om säkerhetsåtgärder som det svenska beträffande egendom varå firma obe- hörigen anbragts.
26 &.
Bortfall av intrångspåföljd m.m.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om befrielse från straff och ska- destånd m. m. för intrång i fall då registreringen häves eller ändras.
* Jfr Gärde m. fl., Nya rättegångsbalken (1949), s. 274 samt Processlagberedningens förslag till lag om införandet av nya rättegångsbalken m. m., del II, SOU 1944: 10, s. 63 f.
Gällande svensk rätt
Såsom redan utvecklats vid 18 5 har anteckning i firmaregister om domstols förbud att använda firma samma verkan som en ogiltigförklaring av re— gistreringen. Detta anses dock icke innebära att registreringen blir att be- trakta som en nullitet, d. V. 5. att den även saknar rättsverkan med avseende på förfluten tid. Firmarätten antages i princip bestå till dess registreringens verkan upphört genom ogiltigförklaring och obehörig användning av annans registrerade firma blir på så sätt principiellt alltid firmaintrång. I FmL finns emellertid icke någon regel enligt vilken påföljd för intrång bort- faller i händelse firman registrerats i strid mot lagens föreskrifter. Det är sålunda icke fullt klart om svaranden i mål om firmaintrång äger värja sig med invändning om registrerings ogiltighet. I dylikt mål framställd invänd- ning om ogiltighet har för visst fall vid underdomstol lett till ogillande av intrångstalan.1
VmL utgår även från att registreringen äger giltighet till dess den häves och att ogiltighet i princip har verkan först från den dag domen härom vin— ner laga kraft. Principiellt ger varumärkesregistrering Sålunda skydd oav- sett huruvida den skett i strid mot lagen. För att hindra att svarande som följd av nyssnämnda princip dömes till straff och skadestånd samtidigt med att registreringen häves på hans särskilda talan ges i VmL en Special- bestämmelse om bortfall av intrångspåföljd. Enligt 42 5 första stycket VmL medför lagakraftvunnen dom på hävande av varumärkesregistrering att på- följd ej vidare får ådömas för intrång i rätten till märket. I andra stycket av samma paragraf stadgas vidare att i mål om sådant intrång rätten skall, på yrkande av den mot vilken talan föres, förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga sva- randen viss tid inom vilken sådan talan skall väckas. Rörande innebörden av VmL:s bestämmelser om befrielse från intrångspåföljd hänvisas i övrigt till Vmbet. s. 341 f., prop. 1960: 167 s. 188 f., s. 256 ff. och s. 266 f. samt första lagutskottets utlåtande 1960: 39 s. 39 f.
Nordisk rätt i övrigt I Danmark och Norge har dom på hävande av registrering nullitetsverkan Så att registreringen betraktas Såsom från början ogiltig. Särskilda regler om bortfall av intrångspåföljd ha därför icke behövts i dessa länders firma- och varumärkeslagar.
I finsk rätt anses däremot liksom hos oss att dom på registrerings hä— vande i princip endast har verkan för framtiden. Regler om befrielse från
1 Se underdomstolarnas avgöranden i NJA 1931 s. 82 Tattersall. I målet var fråga om restau— rangrörelse som vid denna tidpunkt icke medförde bokföringsskyldighet resp. firmarätt, vilken omständighet måhända orsakat att man betraktat saken såsom »genast uppenbar» _— jfr nedan uttryckssättet i den finska varumärkeslagen (44 5) — och registreringen på denna grund som en nullitet.
intrångspåföljd finnas liksom hos oss i den finska varumärkeslagen (44 5). Om svarande i mål om varumärkesintrång gör invändning om registrerings ogiltighet och saken ej genast är uppenbar, hänvisas han till särskild talan om ogiltighet som skall väckas inom viss av rätten förelagd tid. Utslag i in- trångsmålet får icke ges förrän frågan om registreringens ogiltighet blivit slutligen avgjord.
Förslaget Principen att registrering har rättsverkan ända fram till upphävandet bör upprätthållas i så måtto att ogiltigförklaring icke får medföra att förut av- gjorda intrångsmål rivas upp. Om en annan ordning finge gälla skulle inne- havaren av registreringen utsättas för opåräknade ekonomiska förluster vil- ket vore obilligt, särskilt då den som tidigare gjort intrång även haft möjlig- het att föra talan om registreringens ogiltighet. Har å andra sidan genom lagakraftvunnen dom fastslagits att registreringen är ogiltig, bör straff och skadestånd därefter rimligen icke kunna ådömas för tidigare intrång oavsett vem som begått intrånget.2
Rörande den ordning i vilken den som stämmes för intrång kan fria sig genom invändning om ogiltighet bör inom firmarätten motsvarande regel tillämpas som inom varumärkesrätten. Registreringens giltighet bör sålunda ej få prövas i själva intrångsmålet utan svaranden bör beredas tillfälle att anställa särskild talan om hävande eller ändring av registreringen. Med denna ordning undvikes att skilda domstolar i olika mål om intrång komma till avvikande resultat beträffande registreringens giltighet och skapas sam- tidigt ökade garantier för att en rättegång härom kommer till stånd, vilken vid bifall medför att firman avföres ur registret eller att registreringen ändras. Man undgår också att i och för sig enkla intrångsmål kompliceras av kanske svårutredda frågor om registreringens bestånd (se prop. 1960: 167 s. 188 f. och 256 ff.; jfr för patenträttens del prop. 1966: 40 s. 227).
Regeln om befrielse från straff m. in. har upptagits i första stycket av förevarande paragraf som erhållit följande lydelse: »Har registrering av firma hävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft, må ej enligt 21—25 55 dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd.» De processuella bestämmelserna ha upptagits i andra stycket som utformats sålunda: »Föres talan om intrång i rätten till registrerad firma och gör den mot vilken talan föres gällande att registreringen är ogiltig, skall rätten på hans yrkande för— klara målet vilande i avbidan på att frågan om hävande eller ändring av re— gistreringen slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall rätten i sam— band med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.»
Med hänsyn till den terminologi som begagnas i brottsbalken har ordet
i Detta överensstämmer i stort sett även med förslaget till nordisk patentlag, se NU 1963: 6 s. 320 och 353; jfr prop. 1966: 40 s. 350 ff. 19—514796
påföljd i 42 & VmL i förslaget utbytts mot orden straff, ersättning och säker- hetsåtgärd. Även i övrigt ha bestämmelserna något omformulerats i förhål- lande till VmL.
Den föreslagna ordningen innebär att svarande i intrångsmål kan fria sig från straff m. m. om han vinner dom på hävande eller ändring av re- gistreringen. Om intrångsmålet föres som tvistemål hör han kunna väcka talan om hävande eller ändring i detta mål, d. v. s. såsom genkäromål (jfr Vmbet. s. 310 och prop. 1960: 167 s. 154). Har intrångsmålet anhängiggjorts såsom brottmål kan det däremot ej förenas med mål om hävande eller änd- ring av registreringen utan talan härom måste föras i särskilt mål (jfr prop. 1960:167 5. 259). Svaranden kan då enligt bestämmelsen i andra stycket få intrångsmålet vilandeförklarat.
Rörande befogenheten att föra talan om hävande och om ändring av re- gistrering hänvisas till framställningen under 19 5.
Som förut nämnts innebär en ogiltighetsdom enligt dansk och norsk rätt att registreringen anses ogiltig även för förfluten tid. En särskild regel om ogiltighetens verkan vid intrång har på grund härav ansetts överflödig i de danska och norska förslagen. I fråga om verkan av ogiltighetsförklaring torde dessa förslag emellertid i sak icke skilja sig från det svenska.
Det finska förslaget innehåller bestämmelser om befrielse från straff m. ni. som motsvara de svenska.
2 7 5 . F astställelsetalan
I denna paragraf ha upptagits bestämmelser om fastställelsetalan.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt I FmL finnas icke några särskilda regler om fastställelsetalan. De andra nordiska ländernas firmalagar innehålla icke heller bestämmelser härom.
Regler om fastställelsetalan meddelas däremot i VmL. I 44 & VmL stadgas, att talan om fastställelse, huruvida rätt till varukännetecken består eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, av domstol får upptagas till prövning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden till förfång. Rörande den närmare innebörden av bestämmelserna hänvisas till Vmbet. s. 344 ff.
Den finska varumärkeslagen (46 5) innehåller regler om fastställelse- talan som motsvara de svenska medan de danska och norska varumärkes- lagarna sakna bestämmelser härom.
I 21 å NL finns en regel om fastställelsetalan som utformats efter före- bild av 44 & VmL.
Förslaget
I 13 kap. 2 & rättegångsbalken finns en allmän bestämmelse om faststäl- lelsetalan. Sådan talan är tillåten rörande fråga, huruvida visst rättsförhål- lande består eller icke består, och under förutsättning att angående rätts— förhållandet råder ovisshet, som länder käranden till förfång. Det förut- sättes att lagstiftningen dessutom i särskilda ämnen kan innehålla special- regler om fastställelsetalan. Sådana regler finnas som nämnts i VmL och NL.1
Inom firmarätten synes fastställelsetalan kunna bli aktuell dels huru— vida rätt till firma består eller ej och dels huruvida visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller icke. Sistnämnda typ av fastställelsetalan omfattas ej av rättegångsbalkens bestämmelse. Det har ansetts erforderligt att i VmL och NL upptaga en specialregel angående motsvarande fall inom dessa la- gars tillämpningsområde och därvid har funnits praktiskt att, även om den först angivna typen av fastställelsetalan kunde ske med stöd av rättegångs- balkens stadgande, i VmL och NL omnämna båda typerna.
Då motsvarande måste anses gälla firma har i förevarande paragraf upp- tagits regler om fastställelsetalan som utformats sålunda: »Talan om fast- ställelse, huruvida rätt till firma består eller icke består eller om visst för- farande utgör intrång i sådan rätt eller ej, må av domstol upptagas till pröv- ning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden till förfång.»
Stadgandet avser i överensstämmelse med motsvarande paragraf i VmL både positiv och negativ fastställelsetalan och är tillämpligt i fråga om alla slags kännetecken på firmarättens område, registrerade såväl som ore- gistrerade.
Positiv fastställelsetalan avser fall då firmainnehavaren önskar fastställt, om och i vilken utsträckning han åtnjuter skydd gentemot kännetecken, som annan använder eller ämnar taga i bruk. Grundar han sin rätt enbart på inarbetning kan han ha ett betydande intresse att få fastslaget om en giltig firmarätt är för handen. Såvitt avser rätten till registrerad firma kan intresset av fastställelsetalan väntas komma att avse frågan huruvida kän- netecken, som användes av annan, är förväxlingsbart med kärandens eller icke. I flertalet fall synes positiv fastställelsetalan utgöra en alternativ möj— lighet vid sidan av intrångstalan. Fastställelsetalan torde icke kunna hand- läggas i samband med ansvarstalan för firmaintrång.
Negativ fastställelsetalan går ut på att annan icke har rätt till viss firma eller att dennes rätt ej innebär hinder för käranden att använda ett lik— nande kännetecken. Negativ fastställelsetalan kan också gå ut på att få fastslaget att kärandens firma ej är förväxlingsbar med svarandens. Talan kan vidare avse att svaranden på grund av bestämmelsen om passivitet i 7 & icke längre äger påtala kärandens firmaanvändning. Menar käranden
1 Se även 63 5 förslaget till patentlag, prop. 1966: 40 s. 229 ff.
att svaranden tillkommande registrering beviljats i strid mot lag måste han däremot föra ogiltighetstalan enligt 18 &. Sådan talan kan emellertid i ett och samma mål föras alternativt med negativ fastställelsetalan.
Det finska förslaget innehåller liknande bestämmelser om fastställelse- talan som det svenska. I de danska och norska förslagen ha sådana regler med hänsyn till allmänna processbestämmelser icke ansetts erforderliga.
28 &. Yttrande av registreringsmyndighet och översändande av dom
I denna paragraf ha upptagits föreskrifter om skyldighet för domstol att i vissa fall inhämta yttrande av registreringsmyndighet och att till Sådan myndighet översända dom i mål angående firma.
Gällande svensk och övrig nordisk rätt Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande nordiska firmalagar.
I 45 & VmL finns en bestämmelse enligt vilken domstol skall översända dom i mål angående varukännetecken till patentverket. Motsvarande före- skrifter ha meddelats i den finska varumärkeslagen (49 5). Enligt den dan- Ska lagen skall dom varigenom varumärkesregistrering häves eller ändras översändas till den myndighet som för varumärkesregistret (& 27). I Norge gälla liknande föreskrifter som i Danmark.
Förslaget
Vid kollisionsfall enligt 7 & äger domstol till förebyggande av fara för för- växling vid användning av liknande firmor föreskriva viss ändring även av registrerad firma. Föreskrift om ändrad firma kan också meddelas i sam- band med ogiltigförklaring av registrering enligt 18 5. Vid ogiltigförklaring kan dessutom föreskrivas sådan ändring av registreringen att ny firma trä- der i stället för den gamla. I dessa fall kan risk uppkomma för kollision med andra kännetecken än de i målet aktuella. Huruvida fara föreligger för förväxling med tidigare registrerad firma kan i allmänhet endast bedömas av vederbörande registreringsmyndighet. Det är också som regel nödvändigt att ny eller ändrad firma som kan komma att fastställas av domstolen blir spärrad hos registreringsmyndigheten så att icke förväxlingsbar firma under tiden intages i registret. Domstolen bör Sålunda innan målet avgöres vara skyldig att inhämta yttrande av registreringsmyndigheten om den nya eller ändrade firman. Stadgande härom har upptagits i första stycket av föreva- randa paragraf som erhållit följande lydelse: »Innan beslut om ändring av registrering enligt 7 eller 18 & meddelas, skall domstolen inhämta yttrande av registreringsmyndigheten huruvida hinder möter mot registrering av den nya eller ändrade firman.»
Frågan om företrädesrätt för ny firma som tillkommit efter förordnande av domstol har behandlats vid 20 5.
En liknande föreskrift som i första stycket av förevarande paragraf har. införts i det finska förslaget.
Såsom redan utvecklats vid 20 å Sker anteckning i firmaregister av dom om förbud att använda firma enligt FmL endast på begäran av part. Det är emellertid av allmänt intresse att oriktiga registreringar icke tillåtas kvarstå i firmaregistren. Domstol bör därför alltid vara skyldig att ex officio översända dom i mål om hävande eller ändring av registrering till vederbörande registreringsmyndighet.
För att bereda patentverket möjlighet att följa domstolarnas praxis på firmarättens område bör verket få del av alla domar rörande firma. Till verket bör sålunda även översändas domarom oregistrerad firma och om firma som intagits i annat register än aktiebolags- och filialregistren.
I enlighet med det anförda har i andra stycket av förevarande paragraf upptagits följande stadgande: »Dom i mål om firmaintrång eller i mål, som avses i 16, 19 eller 27 5, skall genom domstolens försorg i avskrift sän- das till patent- och registreringsverket. Angår målet firma som registrerats av annan myndighet än patent- och registreringsverket skall avskrift av domen jämväl översändas till sådan myndighet.»
En liknande föreskrift har meddelats i de andra nordiska förslagen.
Särskilda bestämmelser, 29—31 55 29 5.
Vissa inrättningar och samfälligheter
I första stycket av denna paragraf har upptagits en särskild regel om firma— rätt för statliga inrättningar och därmed jämställda institutioner eller sam-, manslutningar. Andra stycket innehåller en bestämmelse om firmarätt för samfälligheter och andra sammanslutningar som förvärva rättspersonlighet i särskild ordning.
Gällande svensk rätt
Såsom framgår av avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter intagas näringsdrivande statliga inrättningar och institutioner med undan- tag för allmänna försäkringskassor icke i något firmaregister.1 Firma för dylikt rättssubjekt åtnjuter sålunda som regel icke skydd genom registre- ring och innehavaren har ej heller någon i lag angiven talerätt där registre— ring av annans firma är honom till förfång (se närmare om förfångsstad-
1 Allmän försäkringskassa, som är en offentligrättslig korporation, intages i ett hos riksför- säkringsverket fört register men firma för sådan kassa fastställes av Kungl. Maj:t, se lag om all- män försäkring 18 kap. 2 och 3 55.
gandena under 4 och 19 55). Lagregler om registrering av firma och om talerätt vid firmaintrång bli direkt tillämpliga endast där statligt närings- företag drives under formen av aktiebolag.
Frånvaron av föreskrifter om registrering av firma för näringsdrivande statliga inrättningar och institutioner innebär emellertid icke att dessa subjekt sakna firmarätt. Sådan rätt får anses föreligga där firman bildats i enlighet med bestämmelserna i författning som reglerar subjektets bildande och verksamhet. Använder annan obehörigen näringsföretagets firma eller något som kan förväxlas därmed kan användningen sålunda beivras med intrångstalan.2
Vissa lagbestämmelser finnas dessutom som direkt eller indirekt äro av betydelse för statliga företags firmaskydd ehuru de icke i första hand avse att skydda en materiell firmarätt.
I lag den 2 december 1960 om Skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar stadgas förbud mot obehörig användning i varumärke eller annat kännetecken för varor eller tjänster bl.a. av vissa på svenska staten hänsyftande beteckningar. Skyddet mot obehörigt bruk av officiell beteck- ning i varumärke kompletteras i VmL genom bestämmelser om förbud mot registrering av märke vari sådan beteckning utan tillstånd intagits (14 5 första stycket punkt 1). Motsvarande registreringsförbud som i VmL torde i vissa fall även gälla beträffande firma enligt 10 5 första stycket FmL. Om den närmare innebörden av det skydd som enligt här angivna regler beredes firma för statligt näringsföretag hänvisas till framställningen under 11 5 första stycket punkt 1.
Såsom redan utvecklats vid 10 och 16 55 finnas vissa föreskrifter om firmas innehåll som i första hand ha till syfte att hindra att för allmänheten vilseledande firmor komma till användning. I ett fall är den direkta avsikten att förebygga begagnande av firmor som oriktigt ge sken av att statlig verk- samhet bedrives. Detta gäller bestämmelserna i 18 kap. 3 5 andra stycket lagen om allmän försäkring enligt vilka annan än allmän försäkringskassa bl.a. förbjudes att i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen an— vända ordet »försäkringskassa» tillsammans med ordet >>allmän>>. Dessa föreskrifter ge även ett visst firmaskydd för försäkringskassorna. Bestäm- melser som kunna vara till skydd för statlig inrättning finnas också i 2 5 lagen om bankrörelse, där användningen i firma av ordet »bank» förbe- hålles bankaktiebolag och några andra särskilt uppräknade subjekt, där- ibland riksbanken och postbanken.
I den mån en mera allmän regel om förbud mot vilseledande firma till- lämpas vid sidan av specialföreskrifterna om firmas innehåll utvidgas fir- maskyddet för statliga näringsföretag eftersom firma, som oriktigt hän- syftar på sådant företag eller eljest oriktigt ger sken av att innehavas av
2 Jfr NJA 1946 s. 648 = NIR 1947 s. 130 Stockholms stadshypoteksförening.
statlig inrättning, alltid får anses vara vilseledande. Huruvida en allmän regel av detta slag för närvarande gäller är emellertid som framhållits vid 10 å ej fullt säkert.
För vissa juridiska personer ersättes registrering som konstitutivt mo- ment för förvärv av rättspersonlighet av andra åtgärder.3 Detta gäller exem- pelvis flertalet tvångssamfälligheter för vilka anmälan om styrelseval till länsstyrelsen i stället utgör förutsättning för erhållande av rättsperson- lighet, se t. ex. 3 kap. 14 5 och 7 kap. 62 & vattenlagen, 42 5 lagen den 2 juni 1933 om ägofred samt 53 5 lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar.
En tvångssamfållighet Skall i regel också antaga stadgar, se exempelvis 3 kap. 12 & vattenlagen och 50 5 lagen om enskilda vägar. Där så är fallet föreskrives också att stadgarnas fastställande av myndighet är ett vid sidan av anmälan om styrelsevalet nödvändigt villkor för att samfälligheten skall kunna träda i funktion som sådan, se 3 kap. 14 5 vattenlagen och 53 5 lagen om enskilda Vägar.4 Ibland äro stadgar icke obligatoriska, se t. ex. 7 kap. 61 5 vattenlagen, och i dylikt fall äro stadgar icke heller någon absolut förutsättning för rättspersonligheten.
I vissa fall ges föreskrifter om vad dessa juridiska personers namn Skall innehålla, se t.ex. 51 5 lagen om enskilda vägar, vari föreskrives att be- nämning på samfällighet för handhavande av gemensam väghållning skall innehålla ordet vägsamfällighet och att ordet förening ej får ingå däri.
Nordisk rätt i övrigt Statligt näringsföretag som icke drives under formen av aktiebolag intages ej heller i firmaregister i de andra nordiska länderna. Sådant rättssubjekt torde emellertid även där åtnjuta firmaskydd oberoende av registrering. Rörande regler om förbud mot vilseledande firma och bestämmelser till skydd för officiella beteckningar hänvisas till framställningen under 10 5 och 11 5 första stycket punkt 1.
Förslaget
Vissa näringsdrivande statliga inrättningar och med dessa jämställda insti- tutioner eller sammanslutningar ha bildats enligt Särskilda för dem utfär- dade författningar som även reglera den fortsatta verksamheten. De erhålla rättskapacitet och bli bärare av firma utan att intagas i något register. Där statlig inrättning eller motsvarande subjekt bildas i enlighet med särskild författning träder Kungl. Maj:ts fastställelse av organisation och firma i stället för registrering. Då registrering enligt förslaget är den primära
” Jfr lagberedningens förslag till jordabalk m. m. del II (SOU 1960: 25), s. 480. ' I kommunalrättskommitténs betänkande VII om kommunala bolag m. m. föreslås en ny företagsform för kommunal affärsverksamhet, särskilt kommunalföretag. Enligt förslaget skall länsstyrelsen fastställa reglemente för företaget och därefter upptaga det i särskilt register, se SOU 1965: 40 s. 250 f. och 261.
grunden för förvärv av firmarätt (2 5 första stycket) bör firma för rätts- subjekt som tillkommit i nyssnämnda ordning i firmarättsligt avseende lik- ställas med registrerad firma. Detta torde också överensstämma med gil- lande rätt. Det synes lämpligt att direkt i lagtexten ange de mest framträ- dande av de rättssubjekt som här komma i fråga. I enlighet med det anförda har första stycket i förevarande paragraf utformats sålunda: »Sveriges riks- bank, Postbanken, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges allmänna hypo— teksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskre- ditkassan samt rikets landshypoteksföreningar, stadshypoteksföreningar och bostadskreditföreningar ävensom annan inrättning eller sammanslut- ning för vilken Konungen fastställt firma äger ensamrätt till denna som om firman blivit registrerad enligt denna lag.»5
Stadgandets tillämpning är icke inskränkt till de i lagtexten uppräk- nade inrättningarna eller sammanslutningarna utan gäller alla närings- drivande subjekt som bildats enligt särskild författning. Hit böra t.ex. också räknas hushållningssällskap som till fullföljande av sitt ändamål utöva näringsverksamhet. Det är icke heller nödvändigt att verksamheten bedrives med stöd av statsbidrag. Jernkontoret som skall »befrämja den in- ländska järnhanteringen» bl.a. genom försträckningar till delägarna bör hänföras under stadgandet.a
Firma som avses med förevarande bestämmelse åtnjuter motsvarande skydd som registrerad firma. Sökes registrering för yngre förväxlingsbar firma kan ansökan sålunda avslås på den grund att äldre firmarätt före- ligger. Vid firmaintrång kan talan föras om ansvar och skadestånd enligt reglerna för registrerad firma.
Rörande firma för näringsdrivande statliga inrättningar och jämställda institutioner hänvisas även till motiven till 10 och 16 55 och till 11 5 första stycket punkt 1.
Stadgandet i förevarande stycke har motsvarighet i de finska och norska förslagen.
I fråga om vissa samfälligheter äro de associationsrättsliga reglerna av relativt enkel utformning och samfälligheterna konstitueras som juridiska personer efter anmälan om styrelseval till offentlig myndighet eller sedan sådan myndighet fastställt stadgar eller reglemente för dem. Anledningen härtill synes vara samfälligheternas begränsade ändamål och de ofta okom- plicerade förhållanden under vilka de äro verksamma.
Även när det gäller förvärv av firmarätt böra dessa rättssubjekt följa
5 Se lagen den 30 juni 1930 för Sveriges riksbank, förordningen den 21 juni 1922 angående post- sparbanken, förordningen den 26 maj 1965 om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfar- tens sekundärlånekassa, förordningen den 4 mars 1955 om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, förordningen den 29 november 1963 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar samt förordningen den 29 november 1963 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. " Jernkontoret är inrättat enligt Kungl. brev den 29 december 1747 och bedriver sin Verksam- het enligt Kungl. Maj:ts förnyade reglemente av den 29 december 1929.
enklare regler. De behöva firma främst för att kunna identifieras och det materiella firmaskyddet blir för deras del av mindre betydelse. Av vikt är huvudsakligen att firma uttrycker samfällighetens ändamål och i övrigt är lämplig samt skiljer sig från andra firmor för samma eller liknande verksamhet. En prövning av dessa förutsättningar kan utföras av de myn- digheter hos vilka samfälligheterna skola anmälas. Genom anmälan skapas även ett tillräckligt mått av publicitet kring firmorna. I enlighet med det anförda har andra stycket av förevarande paragraf utformats sålunda: »Samfällighet eller annan sammanslutning som enligt vad därom är sär- skilt stadgat gjort anmälan om styrelseval eller erhållit fastställelse pä regle- mente eller stadgar äger jämväl ensamrätt till sin firma efter vad i första stycket sägs.»
I regel skall anmälan om styrelseval ske till länsstyrelse som även har att fastställa reglemente eller stadgar. Skall fastställelse meddelas av Kungl. Maj:t blir emellertid icke förevarande bestämmelse tillämplig utan i stället stadgandet i paragrafens första stycke. Av Kungl. Maj:t fastställes t. ex. reglemente för vattenregleringsföretag som avses i 4 kap. 13 & vattenlagen, se 3 kap. 13 & fjärde stycket vattenlagen.
Rörande särskilda bestämmelser om firmornas innehåll hänvisas till följd- ändringarna. Länsstyrelse torde i samband med anmälan om styrelseval och fastställelse av reglemente eller stadgar utan uttrycklig föreskrift ha att verkställa sådan prövning av firmas innehåll som förutsättes enligt förslaget.
30 &. Firmateckning
I denna paragraf ha upptagits vissa föreskrifter om hur firmateckning bör verkställas.
Gällande svensk rätt
I FmL finnas icke några regler om hur firmateckning av enskild närings- idkare skall ske. Beträffande handelsbolags firma gäller enligt 14 & FmL att om genom avtal är bestämt, att rättighet att teckna bolagets firma endast tillkommer flera bolagsmän i förening, dessa böra verkställa firmateck- ning så, att de jämte firman underskriva sina namn. Under likvidation eller då rörelse eljest utan samband med konkurs är under avveckling bör firma enligt 15 5 FmL tecknas på sådant sätt att det ändrade förhållandet framgår därav. Bestämmelserna i 14 och 15 55 FmL äro endast ordningsföreskrifter och iakttagandet av bestämmelserna är sålunda icke i och för sig ett villkor för att underskrift skall få bindande verkan (se NJA II 1887 nr 3 s. 40 ff.). Om firmateckning för handelsbolag kan verkställas av en bolagsmanx är den
giltig även där firmatecknaren icke underskriver sitt namn utan endast skriver bolagets firma (NJA II 1887 nr 3 s. 40).2
I 94 5 första stycket aktiebolagslagen ges en särskild regel om hur firma för aktiebolag skall tecknas. För att giltig firmateckning skall föreliga fordras enligt detta stadgande att de som teckna firman därvid underskriva sina namn (NJA II 1945 s. 494). Under likvidation skall aktiebolags firma enligt 159 5 första stycket aktiebolagslagen tecknas med tillägg av orden >>i likvidation». Motsvarighet till dessa bestämmelser finns i flertalet av de andra lagarna på associationsrättens område (se t. ex. 35 och 85 55 lagen om ekonomiska föreningar samt 86 och 135 55 lagen om bankrörelse).
Nordvisk rätt i övrigt I de andra nordiska länderna tillämpas i stort sett samma regler som här i fråga om sättet för verkställande av firmateckning.
Förslaget
När ställföreträdare för bolag eller förening ingår skriftligt avtal bör enligt härom gällande regler firmateckning användas (se t. ex. 94 % aktie- bolagslagen och 35 5 lagen om ekonomiska föreningar). Motsvarande anses i praxis gälla för fysisk person som avser att förplikta sig i sin egenskap av köpman.
Firma tecknas emellertid icke sällan på sådant sätt att det är oklart huruvida underskriften har karaktären av firmateckning. Detta är särskilt framträdande vid firmateckning för enskilda näringsidkare och handelsbo- lag i sådana fall då firmateckningen och den enskilda namnteckningen sam- manfalla.
Det har sedan länge ansetts som en brist i lagstiftningen att den som tecknar firma för handelsbolag icke är skyldig att jämte firman underskriva sitt namn.3 I många fall måste det tydligen vara en vansklig sak att avgöra om handelsbolags firma tecknats av behörig person när icke något person— ligt namn skrivits under firman. Motsvarande gäller där enskild närings— idkare använder realfirma vilket blir tillåtet enligt förslaget.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag äger aktiebolag och eko- nomisk förening att vid sidan av firma använda bifirma som särskilt namn för del av verksamheten. Såsom redan utvecklats vid sistnämnda paragraf bör bifirma där den användes som underskrift kombineras med huvud- firman och en särskild regel om firmateckning erfordras sålunda även för detta fall.
I enlighet med det anförda har i första stycket av förevarande paragraf upptagits en allmän regel om sättet för firmateckning som utformats så-
' Jfr Nials.198. & JO påyrkade i skrivelse redan den 17 december 1918 att firmatecknare skulle vara skyldig att även underteckna sitt namn.
lunda: »Vid underskrift med firma skall firmatecknare underskriva sitt nanm. Då bifirma användes såsom underskrift, bör aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens firma tillfogas. Firma bör utskrivas i sin helhet och anbringas med stämpel, skrivmaskin eller på liknande sätt.»
För att firmateckning i firmalagens mening skall föreligga fordras enligt bestämmelsen att firmatecknare jämte firman egenhändigt skriver sitt namn. Fysisk person skall sålunda alltid teckna sitt eget namn. Övriga föreskrifter äro endast ordningsföreskrifter och firmateckningen kan alltså bli giltig även när dessa bestämmelser icke iakttagits.
I analogi med de regler som gälla för fysisk person bör bifirma för juri- disk person tecknas så, att jämte bifirman tecknas huvudfirman samt fir- matecknares eget namn.
Förevarande stadgande gör icke verkställandet av firmateckning på an- givet sätt till villkor för dess bindande verkan.
Föreskrifterna i speciallagarna om firmateckning under likvidation böra ersättas av en allmän bestämmelse i den nya firmalagen som även bör avse firmateckning under konkurs (jfr 15 5 andra stycket förslaget till firmalag). Bestämmelsen har upptagits i andra stycket som utformats sålunda: >>Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg som angiver det ändrade förhållandet.»
Särskilda regler om sättet för firmateckning bli alltjämt tillämpliga vid sidan av föreliggande paragraf vilket understrykes i dennas tredje stycke enligt vilket om firmateckning i övrigt skall gälla »vad därom är särskilt stadgat». Särskilda regler om hur firmateckning skall ske finnas i t. ex. 21 5 lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva för- säkringsrörelse här i riket, 13 & lagen om rätt för utländska bolag och för- eningar att idka näring här i riket samt 4 & förslaget till lag om prokura.
Paragrafen har motsvarighet i de finska och norska förslagen.
31 å. Samlingar-register Förevarande paragraf innehåller bemyndigande för Kungl. Maj:t att för- ordna om upprättande av en för hela riket gemensam förteckning över re— gistrerade firmor samt att meddela närmare föreskrifter angående denna förteckning.
Förslaget
Att man efter hand bör söka nå fram till en fullständig förteckning över samtliga registrerade firmor och för detta ändamål till en början bör upp- rätta ett hjälpregister eller samlingsregister över registrerade firmor har redan utvecklats i avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter.
Ett samlingsregister över registrerade firmor hör omfatta firmor i aktie—
bolagsregistret, försäkringsregistret, bankregistret, handelsregistren och för- eningsregistren. Förteckningar över andra centralt registrerade firmor än här nämnda torde som framgår av de nyssnämnda motiven icke vara erfor- derliga.
Åtgärder för uppläggning av samlingsregistret böra vid lämplig tidpunkt vidtagas av patentverket. Verket har omedelbar tillgång till aktiebolags- registret och avses enligt förslaget skola få tillgång även till förteckningar över bolag som intagits i försäkringsregistret och bankregistret. Såsom un- derlag för samlingsregistret bör ett kortregister uppläggas. Däri höra till en början införas de cirka 400 firmorna i försäkrings- och bankregistren. Ef- ter hand höra i kortregistret även inflyta inträffade förändringar i aktiebo- lagsregistret, d.v.s. firma för nyregistrerat bolag och ändringar rörande äldre firma.
Det bör åläggas länsstyrelserna att efter hand till patentverket översända registerkort för varje företag, nytt eller redan registrerat, om vilket anmälan inkommer till handels- eller föreningsregister. De i patentverket insamlade korten böra uppsorteras i ett enda, alfabetiskt kortsystem vars slutmål är att bli en fullständig förteckning över såväl centralt som lokalt registrerade firmor. Genom patentverkets försorg bör denna förteckning komma läns- styrelserna tillhanda och samlingsregistret på så sätt finnas att tillgå hos samtliga firmaregistrerande myndigheter av betydelse.
Den nuvarande publikationen samling av anmälningar till aktiebolags- registret m.fl. företagsregister saknar numera egentlig betydelse och före- skrifterna rörande denna publikation böra därför upphävas när samlings- registret trätt i funktion. Det anslag som utgått till publikationen bör pa- tentverket därefter disponera för samlingsregistret.
Närmare föreskrifter om registret och dess utsändande böra meddelas av Kungl. Maj:t.
I enlighet med det anförda har i förevarande paragraf upptagits följande stadgande: »Konungen äger förordna att en förteckning för hela riket över registrerade firmor skall upprättas av myndighet som Konungen bestäm- mer. Närmare föreskrifter om denna förteckning och dess utgivande och översändande till vissa myndigheter meddelas jämväl av Konungen.»
I fråga om de andra nordiska länderna har en motsvarande bestämmelse som förut nämnts endast varit aktuell för Norges del. Bestämmelsen har upptagits i 5 25 norska förslaget till registreringslag.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, 32—37 55
Förevarande avsnitt upptager i 32 å bestämmelser om tiden för den nya lagens ikraftträdande m. m. och i 33 å en föreskrift om upphävande av äldre lagstiftning. 34—36 55 innehålla vissa regler om firma som registrerats eller tagits i bruk innan lagen trätt i kraft. I 34 & meddelas dessutom en
bestämmelse om registreringsansökningar som äro under handläggning vid ikraftträdandet. I 37 & ges regler med avseende å firmaintrång som ägt rum före nya lagens ikraftträdande.
32 å.
Utredningen förutsätter att den nya firmalagen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1969. Om det finns lämpligt böra redan dessförinnan åtgär- der kunna vidtagas för upprättandet av den i 31 & avsedda förteckningen över registrerade firmor. I förevarande paragraf är uttryckligen stadgat att föreskrifter om denna förteckning få utfärdas före lagens ikraftträdande.
Till firmalagen erfordras icke några särskilda tillämpningsföreskrifter då förfarandet i registreringsärenden liksom firmaregistrens förande reg- leras genom bestämmelser i speciallagarna och tillämpningsföreskrifter till dessa lagar. Av lagförslagen rörande sistnämnda lagar innehåller förslaget till lag om handelsregister även vissa övergångsbestämmelser om firma. Förslagen avses skola träda i kraft samtidigt med firmalagen.
33 5.
Den nya lagen ersätter vissa bestämmelser om firma i 1 och 2 kap. FmL. Med hänsyn till de omfattande ändringar som måste vidtagas i F mL som konsekvens av den nya firmalagens antagande har utredningen ansett sig böra framlägga förslag till både en ny lag om handelsregister och en ny lag om prokura. Som följd härav föreslås en särskild lag om upphävande av FmL.
I 52 5 VmL har upptagits ett övergångsstadgande angående vissa fall, då någon i näringsverksamhet obehörigen använder annans firma som varu- kännetecken. Eftersom stadgandet avsetts skola gälla endast till dess firma— rätten erhållit en tillfredsställande reglering (se Vmbet. s. 353 och prop. 1960: 167 s. 206 ff.) bör det upphävas i samband med den nya firmalagens antagande. Bestämmelse härom har införts i förevarande paragraf.
Förslaget till firmalag förutsätter som nämnts ändringar även i andra lagar än FmL och VmL, bl.a. i IKL, aktiebolagslagen, lagen om försäk- ringsrörelse, lagen om ekonomiska föreningar, lagen om bankrörelse och lagen om sparbanker. Ändringar av dessa olika lagar upptagas i särskilda lagförslag. I anslutning till dessa förslag anges de nya administrativa för- fattningar eller författningsändringar som bli aktuella.
34 5. Vid införande av ny lagstiftning på immaterialrättens område har man följt grundsatsen att ny lag principiellt skall tillämpas även på sådana rät- tigheter som uppkommit före nya lagens ikraftträdande. I VmL kommer
principen till uttryck i 51 5 som stadgar att den nya lagen med vissa undan- tag skall äga tillämpning jämväl på varumärke som registrerats med stöd av förut gällande varumärkeslag (Vmbet. s. 352 f.).1
I förslaget till ny firmalag uppställas strängare villkor för registrering av firma än i FmL. Enligt allmänna rättsprinciper få de ändrade registre- ringsförutsättningarna icke föranleda upphävande av rättigheter som grun- das på tidigare, i laga ordning meddelade registreringar. Förslaget medför i övrigt icke sådana ändringar av nuvarande lagstiftning att hinder av prin- cipiella skäl kunna anses möta mot tillämpning av den nya lagen på rättig- heter som uppkommit före dennas ikraftträdande. Äldre rättigheter kom- ma i huvudsak att bestå oförändrade men erhålla ett entydigare innehåll sedan firmarätten blivit reglerad genom förslaget. Samtidigt får firmainne- havaren bättre möjligheter än nu att tillvarataga sin rätt. Då förslaget med- för en förbättring av tidigare rättsägares ställning kan det icke väcka be- tänkligheter att göra den nya lagen tillämplig även på dem. Lagen bör så— lunda i största möjliga utsträckning tillämpas också med avseende på firmor skyddade enligt äldre rätt. Härigenom befordras en enhetlig rätts- tillämpning vilket är av betydelse både ur allmän och enskild synpunkt. Endast i de fall där ett strängt fasthållande vid den antagna principen skulle leda till obilliga resultat böra särskilda undantag göras. Såvitt avser firmor som registrerats enligt äldre lag har i överensstämmelse med det sagda i första stycket av förevarande paragraf upptagits stadgande, att »den nya lagen skall i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas äga tillämpning jämväl på firma som registrerats före lagens ikraftträdande».
I fråga om inarbetade kännetecken erfordras icke någon motsvarande be- stämmelse. Dessa kännetecken falla utan vidare in under den nya lagen när denna trätt i kraft (jfr Vmbet. s. 352 f.). Stadgandet i 9 5 IKL om inar- betade kännetecken föreslås som nämnts bli upphävt genom ett särskilt lagförslag.
Förslaget medger i motsats till F mL registrering av firma för icke bok- föringspliktiga näringsidkare. Å andra sidan innebär förslagets krav på sär- skiljningsförmåga som förutsättning för registrering (9 5) en skärpning av nuvarande regler. Även i andra hänseenden t. ex. beträffande registrerings- hinder mot firmor som innehålla annans skyddade kännetecken (11 5) är den nya lagen strängare än den gamla. Dessa olikheter ha betydelse för frå- gan om den nya lagens tillämplighet på registreringsansökningar som äro under handläggning vid ikraftträdandet.
I 54 & VmL stadgas om ansökningar, som äro anhängiga vid lagens ikraft- trädande, att vad gäller registreringsförutsättningarna den äldre lagen skall
1 Jfr 65 5 lagen om upphovsrätt (NJA II 1961 s. 378 och 384), punkt 2 i övergångsbestämmel- serna till förslaget till patentlag (prop. 1966: 40 s. 259 f.) och 51 5 förslaget till lag om mönster (SOU 1965: 61 s. 334 f.).
äga tillämpning, såframt ej sökanden begär att den nya lagen skall till- lämpas å ansökningen (jfr Vmbet. s. 354).
Om annat icke stadgas torde registreringsmyndigheterna i princip vara oförhindrade att efter ikraftträdandet tillämpa den nya lagen på dessför- innan ingivna men ännu icke avgjorda ansökningar eftersom ingivandet av en registreringsansökan icke i och för sig konstituerar någon firmarätt.2 Sådan rätt förvärvas ej förrän genom registreringen.3 Med hänsyn härtill synes det oegentligt att efter nya lagens ikraftträdande vägra registrering t. ex. av firma för icke bokföringspliktig näringsidkare som vid denna tid- punkt är att anse som registrerbar.
Det är å andra sidan icke ändamålsenligt att medge registrering av firma när detta icke längre betraktas som befogat därför att det t. ex. kan bc- faras ge upphov till framtida konflikter. För den sökande kan det visser— ligen synas mest förmånligt om ansökan bedömes efter äldre lag där denna är liberalare än den nya i fråga om registreringsvillkoren. Men i praktiken torde en tillämpning av den nya lagen vara fördelaktigare eftersom förpröv- ningen av ansökan i detta fall är ägnad att ge sökanden ett skydd av högre valör än som vinnes enligt äldre lag.
Att tillämpa den nya lagen på äldre ansökningar torde ej heller vålla svårigheter för registreringsmyndigheterna.
Eftersom man beträffande firma endast behöver räkna med ett fåtal ansökningar med lång behandlingstid saknas skäl att i den nya firmalagen upptaga den i VmL tillämpade ordningen. Den i paragrafens första stycke uppställda huvudregeln bör följas även i här avsedda fall och det synes lämpligt att intaga en uttrycklig regel härom. I enlighet med det anförda har i andra stycket av förevarande paragraf upptagits stadgande av följande lydelse: »Har ansökan om registrering gjorts före nya lagens ikraftträdande men icke dessförinnan avgjorts genom laga kraft ägande beslut skall an— sökningen behandlas och avgöras enligt den nya lagen.»
35 å.
Såsom framgår av motiven till 2 5 är registrering enligt gällande rätt icke alltid erforderlig för uppkomsten av firmarätt. Bokföringspliktiga enskilda näringsidkare och handelsbolag kunna sålunda i princip förvärva firmarätt redan genom firmas antagande och användande.
Eftersom nya lagen överflyttar firmaförvärvet från ibruktagandet till registreringen skulle nya lagens ikraftträdande kunna medföra opåräknade rättsförluster. Man bör därför tillse att den nya lagen icke alltför hastigt av- skär den företrädesrätt som hittills varit förbunden med firmas ibruk—
2 Vid NL:s genomförande har den nya lagstiftningen även utan uttrycklig bestämmelse ansetts tillämplig på namnärenden som anhängiggjorts men ej avgjorts före den nya lagens ikraftträ- dande, se prop. 1963: 37 s. 155. 3 Beträffande firma som tagits i bruk före ikraftträdandet, se motiven till 35 å.
tagande. Genom en övergångsbestämmelse bör medges en respittid under vilken firmainnehavaren kan registrera eller inarbeta firman med bibehållen företrädesrätt. Tiden kan lämpligen sättas till två år. Regeln skall icke gälla firma som består av innehavarens släktnamn eftersom sådan firma enligt 3 & förslaget till firmalag är skyddad oberoende av registrering eller inarbe- tande. Den bör icke heller som utvecklas i samband med ändringsförslaget rörande lagen om försäkringsrörelse gälla vissa försäkringsbolag. I enlighet härmed har stadgandet i förevarande paragraf utformats sålunda: »En- samrätt på grund av ibruktagande före nya lagens ikraftträdande upphör, om firma icke registrerats eller blivit inarbetad inom två år därefter. Vad nu sagts äger icke tillämpning på firma som består av innehavarens släkt- namn eller firma för försäkringsbolag som avses i 349 5 d) lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse.»
Bestämmelsen innebär att firma som blivit registrerad eller inarbetad inom tvåårsperioden även därefter har företrädesrätt från dagen för första ibruktagandet. En förutsättning härför är dock att ensamrätten icke dess- förinnan utslocknat på grund av underlåten användning (se härom under 2 5). Om firma användes efter respittiden utan att vara registrerad eller inarbetad har innehavaren endast det skydd som registreringshindret i 11 & punkt 6 kan ge. På ansökan om registrering blir nya lagen att tillämpa.
36 5.
Som nämnts är den nya lagen strängare än äldre lag i fråga om villkoren för registrering. Att bedöma giltigheten av äldre registrering enligt den nya lagen skulle emellertid framstå såsom obilligt mot firmainnehavare vars firma uppfyllt de krav på registrerbarhet som gällt vid registreringens med- delande. Stadgandet i 18 5 första stycket i förslaget om hävande av sådan registrering som skett i strid mot lagen påkallar därför en särskild över- gångsbestämmelse (jfr 57 & första stycket VmL och Vmbet. s. 357). Be- stämmelsen har upptagits i förevarande paragraf och formulerats sålunda: »Registrering som meddelats enligt äldre lag må hävas eller ändras enligt 18 5 första stycket nya lagen endast såframt jämväl förbud jämlikt äldre lag kunnat utfärdas mot firmans användande.»
Paragrafen innebär ett undantag från huvudregeln i 34 5 första stycket att den nya lagen skall äga tillämpning även på firma som registrerats en- ligt äldre lag. För att en sådan registrering skall kunna hävas eller ändras krävs att den står i strid mot såväl den gamla som den nya lagen. Att re- gistreringen tillkommit i strid mot äldre lag är således icke i och för sig tillräckligt för att den skall kunna hävas eller ändras enligt 18 5 första stycket i förslaget utan den måste strida även mot den nya lagen.
Stadgandet avser icke hävande av äldre registrering med stöd av 18 å andra stycket. Att där angivna hävningsgrunder skola kunna tillämpas även på äldre registrering synes vara av betydande allmänt intresse.
37 5.
Om skadeståndsrätt som kan föreligga enligt FmL gäller den allmänna tioårspreskriptionen (se härom motiven till 24 5). I 24 5 första stycket för- slaget till firmalag har stadgats att talan om ersättning för firmaintrång endast får avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Denna bestämmelse kan icke oförändrad tillämpas på intrång som skett före nya lagens ikraftträdande, eftersom detta i vissa fall skulle innebära att skade- ståndsrätten föll bort redan i och med ikraftträdandet. Å andra sidan skulle om ej annat stadgas, i fall där intrånget pågått både under den äldre och den nya lagens giltighetstid, kunna inträffa att skadeståndsrätten vore preskriberad i fråga om sådant intrång som skett närmast efter ikraft- trädandet medan rätten kvarstod beträffande det intrång som ägt rum dess- förinnan. En särskild preskriptionsregel är därför nödvändig (jfr 58 5 första stycket VmL samt Vmbet. s. 358 f. och prop. 1960: 167 s. 212). Re- geln har upptagits i första stycket av förevarande paragraf som erhållit följande lydelse: »Beträffande ersättning för firmaintrång som ägt rum in— nan lagen trätt i kraft skall gälla, utom vad som finnes stadgat om tioårig preskription, att talan är förlorad om den ej väckes senast 1973.»
Bestämmelsen innebär att skadeståndsrätten är preskriberad fem år efter lagens ikraftträdande även om den tioåriga preskriptionen då ännu ej gått till ända. Har däremot före femårsperiodens utgång tioårspreskription in- trätt skall denna gälla. Skulle lagen ej träda i kraft vid den tidpunkt som förutsätts i 32 å måste givetvis årtalet i förevarande paragraf ändras.
I 26 5 första stycket förslaget till firmalag föreskrives att, om den mot vilken talan föres om intrång i rätten till registrerad firma vinner dom på hävande eller ändring av registreringen, straff, skadestånd eller särskild rättsverkan enligt 21—25 55 ej skall inträda. Den princip för vilken 26 5 ger uttryck hör även gälla då intrånget begåtts före nya lagens ikraftträ- dande. På dylikt intrång kunna emellertid i enlighet med gällande allmänna principer äldre lags påföljdsregler vara tillämpliga. Då 26 & direkt hänvisar till förslagets bestämmelser om intrång i 21—25 åå kan frågan om paragra- fens tillämplighet i ovannämnda fall ge anledning till tvekan. För att und- vika ovisshet har därför i andra stycket av förevarande paragraf upptagits stadgande att »vad i 26 5 föreskrives skall äga motsvarande tillämpning med avseende å intrång som nu sagts» (jfr 38 å andra stycket VmL samt Vmbet. s. 359 och prop. 1960: 167 s. 212).
Förslag till lag om handelsregister
Det har ålegat utredningen att i anslutning till förslaget till firmalag ange de ändringar i nuvarande lagstiftning som måste vidtagas som en konsekvens av nämnda förslags antagande.1 Dessa ändringar äro såvitt an— går FmL av mera ingripande natur än som är fallet i fråga om övriga av förslaget berörda författningar. Med hänsyn härtill har utredningen som nämnts funnit sig böra framlägga förslag till både en ny lag om handels- register och en ny lag om prokura.
FmL är indelad i tre kapitel som i tur och ordning behandla de rättsin- stitut som lagen enligt sin rubrik avser att reglera. Första kapitlet inne- håller sålunda bestämmelser om handelsregister, andra kapitlet regler om firma och tredje kapitlet föreskrifter om prokura. I första kapitlet regleras även förfarandet i samband med registreringen. Andra kapitlet handlar endast delvis om firma och i övrigt om andra förhållanden som näringsid- karna äro skyldiga att anmäla för registrering.
Enligt förslaget ersättas vissa regler om firma i FmL:s andra kapitel av bestämmelser i den föreslagna firmalagen som får karaktären av en all- män firmalag. Även föreskrifter i FmL:s första kapitel bli ersatta genom bestämmelser i den allmänna lagen. I första och andra kapitlen komma härefter huvudsakligen att återstå föreskrifter om handelsregister och for- mella registreringsföreskrifter vilka behöva moderniseras och omarbetas i anslutning till den nya firmalagen. Utredningen har ansett det lämpligt" att sammanföra dessa föreskrifter i en särskild Iag om handelsregister och att dit överföra även sådana bestämmelser i FmL:s tredje kapitel som handla om registrering av prokura. I FmL kvarstår sedan endast materiella regler om prokura som äro av avtalsrättslig natur och dessa regler föreslås som nämnts bli överförda till en särskild lag om prokura.
Registrering i handelsregister får liksom nu en dubbel uppgift. Den skall ge näringsidkaren firmaskydd och samtidigt bereda publicitet åt vissa för allmänheten särskilt viktiga förhållanden rörande hans företag. Vad som införes i handelsregister och kungöres skall anses ha kommit till tredje mans kännedom där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga kännedom därom (jfr 7 & FmL). Med hänsyn till registrering—
1 Inom handelsdepartementet överväges förslag om upphävande av förordningen angående ut- vidgad näringsfrihet, se motiven till 2 & förslaget till lag om handelsregister. Ändringslörslag beträffande denna förordning har därför icke framlagts. Som följd av utredningens förslag torde emellertid ändringar endast krävas i förordningens 10 5.
ens civilrättsliga verkan måste utförliga registreringsföreslqpifm upptaga i själva lagen om handelsregister och denna blir följaktligcpnrelatbvt: om;-1 fattande . cv,]J1.1111.;i:- (:. digra! Eftersom lagförslaget i motsats till FmL i huvudsalg ,inpehälleljjörmella föreskrifter har det fått en annan uppställning än smtpämpda lag.- Några indelning 1 kapitel har icke ansetts erforderlig. ( ,,, ,; ,, -;;- 1, 11;,'1__.',—, '; Vid utarbetandet av lagförslaget har även ett asshsamarhetevforekomg mit med de andra nordiska länderna. På grund—,,. av olikheter; i,, fråga en; näringslagstiftningen och vissa privaträttsliga regler: saml.; statgåörvaltningg ens organisation måste emellertid de särskilda lagam,qm,narrnggidkarn,a,s registrering i stor utsträckning bli en nationell angelägenheh, De plikadänn dernas lagförslag överensstämma dock i betydelseflgllamarrseenden. , ,,,,11 I förslagets 1 5 anges länsstyrelsen såsom den myndighet, m,mlkea; ham delsregister skall föras. De olika slag awfnamgsmlcarehsqm registreras; ; handelsregister uppräknas i 2 5. I denna paragraf,, bestämmas,;ivm1yilka näringsidkare som äro pliktiga att söka gegisrrerrng. ,ä, 5 jmehålleq en regel om registrering av prokura och 4 5 fÖJFSJSEifåäf ,om,v1em som,; gkall gära—ap.» sökan om registrering. Härefter följa,,i 5,-;-,—7—, åå,- bestämmelaeg, 91211 reglage,, ring av firma och i 8 5 en föreskrift ,on; registrering. ay prplgpra,g,å,. a.pgar, vilken länsstyrelse som är rätt rqg1stger1pgsmypd;ghet,,,l,1131—1511,åå färg skrives vad ansökan om registrering. i,g_lika,fglt skal], mhälla Egedäp ,],ä,å ger en föreskrift om firmatecknares pamrtteekrripgq 1,61qel1, H.,. åå Epptgga bestämmelser om förfarandetjjnsambänd ,med,jregstreriqgegqåkylgijghqtpn att göra anmälan då ändripg, ,ipträtg,i regigtrerat, ferhållaade,regleras,,r 18 och 19 55 20—23 % handhar.W%.reaehemwätga1das.mh era/kmr görande- Efter 24 å som meeliåller.,nresmtmmrselamgtsrde"m.m införts i handelsreglstel..1f011a.1 2310th 36% åå. Flere. rrwrssqguameslerm 27 å bestämmelser 01111 Hm.?ainsefweälarltmr. ech.i..2å..å._.a(11reas=lt2nl ansvar vid underlåten anstälmmsller gram—iland. %? & regerats?» (ledsagar. från lagens tillämpaiursearåä puhelwtgaralsm iw evasåqashpaåmn
melser. . 1 try/[?. tziaaaeoue nu mehr/laulu He rollfialuzö'l riognin
m hm. 'mgniiömi 'IÖ(_"lli'ÖJ(f f(ull'i/ .melagzabnldaöl l))m bea'ö uioneg zz.Jli;.'11bnu t.leIJÅ emlm "röd lalodngnirnta )bnml 11111 'iatii'ulze'iöl't ».1.m'1flVl .gninfmnmztiolnotl n'labom 1111. rrrrllit bible Gå nu money /Bl')bb)flf räl (stunl abns'iö'l aaah I denna palaga a1 som orut namnts lanssty1e sen angetts såegrpl deq myndighet hos vilken handelsregister skall föras. Enligt den nuvarande ordningen ,varom bestämmelser ges i 1€=Kå FmL
föres has. 132.131 535.131 äras—Lestat rymmas ..... nåt?... utsaga 'OI _,
Maj :tför 55 foojr ? ars re lst are oror delatst illa Dil 6.09 'if '(12 (110 f'fzcl'flo .'_)() 'I.)1Zfa'3'12'1l 2810 fll ta'rle rm! "fill . () lägra nalc'iaiauq IU'J'I mahr... i (mil Av skäras gin anfor s 1 aåfsnitfet om f1rn1areg1ster o 1Delfi'it'itegijltlil'eipngsrrlz'yrj— diaheter r utrednin en anset att nels e gisnbtre helt -— 79111 flflggflhfl | 1111 rgnntru ”släta-raw 1111. 5111 11211 vr. mgnarmf (Krogh
föras till länsstyrelserna och att ett handelsregister bör finnas för varje län.” I enlighet-härmed har i första stycket av förevarande paragraf upp- tagits bestämmelse att handelsregister föres hos länsstyrelsen. Genom att föreskriften att handelsregister skall föras kommunvis fått bortfalla kom- mer registret att omfatta länsstyrelsens förvaltningsomräde, d.v. s. länet. I de fall där näringsidkaren behöver firmaskydd i flera län äger han enligt lagförslaget söka registrering hos alla berörda länsstyrelser (se 9 5). Frekvensen av sådana registreringar torde bli måttlig. Inom vissa områden kan det emellertid väntas relativt stort antal registreringar över länsgrän— serna, t. ex. inom stockholms- och göteborgsregionerna. Här skulle det vara mera praktiskt att med avseende å registreringen sammanföra två eller flera län och uppdraga registreringen åt en av de berörda länsstyrelserna. Länsindelningen är visserligen föremål för utredning men det är osäkert när nackdelarna ur registreringssynpunkt av den nuvarande indelningen bli helt eliminerade (se om länsindelningsutredningen 1964 års riksdagsberät- telse I Juz24 och om ny länsindelning inom stockholmsregionen prop. 1967: 77). I paragrafens andra stycke har fördenskull föreslagits bestäm— melse att handelsregister efter förordnande av Kungl. Maj:t skall kunna fö- ras gemensamt för två eller flera län. Då kompetensen för vederbörande länsstyrelse lämpligen bör gälla all lokal registrering av näringsidkare inom området, sålunda även den som sker i föreningsregister, har en mot— svarande bestämmelse föreslagits i 4 5 lagen om ekonomiska föreningar. * Har förordnande meddelats om gemensamt handelsregister bör registre— ring icke få ske annat än för hela området och icke för visst län inom detta. Vad som enligt lagen 'skall gälla om län bör således äga motsvarande till- lämpning i fråga om område för vilket föres gemensamt handelsregister. Föreskrift härom har intagits i tredje stycket av förevarande paragraf. Såsom framgår av den som bil. 2 vid betänkandet fogade promemorian angående handels- och föreningsregister utgöres handelsregistret i regel av bundna böcker vari införingarna sålunda måste göras för hand. Utred— ningen förutsätter att länsstyrelserna successivt skola övergå till register med lösbladssystem, vilket möjliggör införingar med maskinskrift. Regi- streringsarbetet bör också kunna underlättas genom ökad användning av modern kontorsutrustning. Närmare föreskrifter om handelsregister och dess förande torde få meddelas genom en särskild tillämpningskungörelse (se 27 5 ).
2 5.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om vilka näringsidkare som införas i handelsregister och föreskrift om skyldigheten att söka registre— ring i sådant register. Paragrafen ersätter 8 5 första, tredje och fjärde styckena FmL.
Som framgår av den inledande översikten införes nu i handelsregister
i princip endast näringsidkare som är skyldig att anmäla sig för registre- ring. Annan näringsidkare än den registreringsskyldige anses icke kunna ha firma och vara subjekt för firmarätt i egentlig mening. Kretsen av de registreringsskyldiga näringsidkarna bestämmes i FmL genom skyldigheten att föra handelsböcker. Envar som vill idka näringsverksamhet som med- för sådan skyldighet är enligt 8 5 första stycket FmL pliktig att anmäla sin firma till handelsregistret. Från denna anmälningsskyldighet undan- tagas emellertid i tredje stycket åtskilliga grupper av näringsidkare var- igenom kretsen av de till handelsregistret anmälningsskyldiga begränsas till enskilda näringsidkare och handelsbolag.2 Bland sistnämnda kategorier näringsidkare göres i tredje stycket undantag även för fartygsredare och rederier (se härom den inledande översikten).
I handelsregister införas sålunda enligt FmL i princip endast bokförings— skyldiga enskilda näringsidkare samt handelsbolag, d. v. s. bolag bestående av personer som sammanslutit sig för att under gemensam firma driva bokföringspliktig näringsverksamhet (1 5 lagen om handelsbolag och enkla bolag).3 Vilken näringsutövning som medför bokföringsskyldighet framgår av hokföringslagen. Enligt 1 & hokföringslagen åligger, med de undantag som nedan sägs, bokföringsskyldighet4 envar som yrkesmässigt driver nå- gon av följande rörelser: 1) handel med varor, värdepapper eller annan lös egendom eller fastigheter, 2) tillverkning eller bearbetning av varor till av.- salu eller på beställning, 3) reparationsverksamhet, 4) framställning eller överföring av elektrisk kraft till avsalu, 5) byggnadsverksamhet, utförande på beting av arbete på annans fastighet, 6) skeppsbyggeri eller varvsrö- relse, 7) verksamhet för utvinnande eller tillgodogörande av mineral, sten— kol, sten, kalksten, torv eller skogsprodukter, 8) tryckeri- eller förlagsrö— relse, 9) apoteksrörelse, 10) hotell- eller pensionatrörelse,:tjll vars utövande fordras tillstånd av myndighet, 11) kafé- eller.värdshusrörelse, 12) teater-, varieté-, cirkus-, biograf— eller därmed jämförlig rörelse eller filminspelnina, 13) järnvägsdrift, rederirörelse—eller kanaldrift, 14): annan verksamhet för befordran mot avgift av personer, gods eller meddelanden, 15) fartygskomf— mission, spedition, bärgning eller magasinering, 16) mäklerirörelse, sk'epp's'L klarerarrörelse, handels- eller befraktningsagentur,4157). bank- eller för- säkringsrörelse, 18) pantlänerörelse eller annan lånerörel'se, 19) advokat— eller likartad verksamhet, verksamhet såsom patentombud, inkasserings— rörelse, eller 20) badhus-' eller tvättinrättningsrörelse;: : ' ,ilr.
. , . , __| _ ._ .,: . Näringsdrivande juridiska personer som icke äro handelsbolag undantagas sålunda frålnlan- mälningsskyldighet enligt FmL:s bestämmelser men bli subjekt för" firmarätt genom att de skola driva sin verksamhet under firma enligt särskildaregler inom den" associationsrättsliga lagstiftningen. Ideell förening eller stiftelse som idkar bokföringspliktig-näring har-hittills icke registrerats i handelsregister. Jfr den inledande översikten not 4. ' ' '
s-Om begreppet handelsbolagvoch bildande av handelsbolag, se Nia], s. 561fo "*..” ”2.1 : f? . v ! För aktiebolag, bolag som blivit infört i handelsregistret, förening som blivit hos länsstyrelse införd i föreningsregister och sambruksförening föreligger-alltid bokföringsskyldighet oavsett arten och omfattningen" avder'a's Verksamhet] ' ' " " ' ' ' _ .. 2
. H* .1-.
-—'11För vissa av de uppräknade rörelserna föreligger dock enligt 2 & bok- föringslagen icke bokföringsskyldighet om rörelsen är av mindre omfatt- ding. Sålunda gäller om de rörelser som angetts under 2), 3), 5)——8), 11), ”14) och 20) att bokföringsplikt icke föreligger om rörelsen vanligen drives utan biträde av flera än make och barn under 16 år samt två andra perso- ner. Undantag har vidare gjorts dels för handel med varor genom kring- föring eller från salustånd eller på annat liknande sätt i fall då rörelseid- karen vanligen icke biträdes av flera än make och barn under 16 år eller en annan person, dels för rederirörelse som innehavaren driver endast med eget, av honom själv fört fartyg och dels för rörelse vilken drives såsom binäring till jordbruk allenast för utnyttjande av fastighetens alster eller naturtillgångar.
Enligt 8 5 fjärde stycket FmL kan enkelt bolag efter ansökning av bo- lagsmännen införas i handelsregister. Enkelt bolag är icke juridisk per- son och har ingen firma.5 Genom registreringen övergår emellertid det enkla bolaget till handelsbolag och blir i denna egenskap underkastat FmL:s bestämmelser (45 å andra stycket lagen om handelsbolag och enkla bo- lag)! För det genom registrering till handelsbolag förvandlade enkla bolaget föreligger som förut nämnts alltid bokföringsskyldighet.
Förslaget till firmalag gör icke som FmL skillnad mellan bokförings- skyldig och annan näringsidkare. Firma skall sålunda enligt förslaget till- komma icke bara den bokföringspliktige utan varje näringsidkare. Sam— tidigt utvidgas näringsidkarebegreppet så att med näringsidkare förstås envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. I fråga om förvärvet av firmarätt inför förslaget dessutom en betydelsefull nyhet ge- nom att i princip knyta uppkomsten av sådan rätt till registrering. Rörande de föreslagna ändringarna hänvisas till 1 och 2 55 förslaget till firmalag och motiven till dessa paragrafer.
Förslaget till ny firmalag vidgar sålunda kretsen av firmasubjekt och ger samtidigt möjlighet till frivillig registrering av firma vilket blir av be- tydelse framför allt för de icke bokföringsskyldiga enskilda näringsidkarna. De nya reglerna omfatta även stiftelser och ideella föreningar vilka subjekt äro näringsidkare i förslagets mening i den mån som de främja sitt syfte ge- nom näringsverksamhet. Som följd av den vidgade möjligheten att regi- strera firma krävs i lagen om handelsregister en allmän bestämmelse om vilka näringsidkare som införas i sådant register. En dylik bestämmelse har upptagits i första stycket av förevarande paragraf vari föreskrives att i handelsregister införas enskild näringsidkare och handelsbolag samt stiftelse och ideell förening som idka näring.
I handelsregister intages först och främst firman. Men i registret skola även införas åtskilliga andra uppgifter om näringsidkaren som böra kom-
5 Om begreppet enkelt bolag och bildande av enkelt bolag, se N ial, s. 370 ff. ' Jfr Nial, s. 60 f. och s. 71 not 2.
ma till allmänhetens kännedom. Lagtexten har därför formulerats så att därigenom utmärkes att det är näringsidkaren och icke bara firman som är föremål för registrering.
Kommanditbolag är icke särskilt nämnt i lagtexten eftersom det endast är en underform av handelsbolag (jfr NJA II 1945 s. 213). Enkelt bolag behandlas i en särskild bestämmelse i paragrafens tredje stycke.
Som förut berörts är firmaregistrering enligt FmL för vederbörande nä- ringsidkare icke bara en rätt utan även en plikt vars åsidosättande med— för ansvarspåföljd. Plikten har ansetts motiverad av näringslivets och all— mänhetens krav på att få tillgång till vissa upplysningar om köpmannen och hans verksamhet, som lämnas under viss kontroll från det allmännas sida.7 Det gäller framför allt upplysningar om firman, om vem som står bakom företaget och om företagets ansvarighetsförhållanden.
Når lagen ålägger köpmannen som en plikt att på egen bekostnad till— handahålla näringsliv och allmänhet vissa uppgifter, befriar den honom samtidigt från skyldighet att i varje särskilt fall visa att det som registre- rats varit känt för hans medkontrahent. Vad som införts i handelsregistret och kungjorts skall sålunda, som tidigare omtalats, anses ha kommit till tredje mans kännedom (7 5 FmL).
Bruket att registrera firma har numera fullständigt trängt igenom i de registreringspliktiga näringsidkarnas krets. Det är också mycket vanligt att icke bokföringsskyldig näringsidkare anmäler sig för registrering i handelsregister för att få sin firma publicerad och skyddad.5 Denna utveck- ling innebär en viss garanti för att registrering i en ur allmän synpunkt önskvärd omfattning kommer till stånd utan att registreringsplikt föreskri- ves i lag. Genom att firmarättens uppkomst enligt förslaget knytes till registreringen torde dessutom intresset för registrering komma att avse- värt öka på grund av de fördelar i skyddshänseende som registreringen ger (se härom närmare motiven till 2 5 första och andra styckena förslaget till firmalag). Mot lagstadgad registreringsplikt talar också den omstän- digheten att pliktens fullgörande i praktiken knappast går att effektivt kontrollera särskilt beträffande den stora gruppen av enskilda näringsid- kare. Den i FmL föreskrivna bötespåföljden vid försummelse att anmäla firma synes betecknande nog nästan aldrig ha tillämpats. Utredningen har av anförda skäl funnit att registreringsplikten i princip bör kunna avskaffas.
Undantag bör dock göras för handelsbolag. Lagen om handelsbolag och enkla bolag torde förutsätta att vissa uppgifter om handelsbolag finnas till- gängliga i offentligt register, bl.a. uppgifter om bolagsmans behörighet att företräda bolaget, om vilken eller vilka av bolagsmännen som äro kom- manditdelägare och om beloppet av varje kommanditdelägares utfästa
7 Jfr NJA II 1887 nr 3 s. 2 f., 5. 20 och s. 22 samt Eberstein, Firma och varumärke, s. 17 f. ' Intresset för registrering beror också på att näringsidkaren med hjälp av registreringsbeviset på ett enkelt sätt kan visa vem som är innehavare av rörelsen, t. ex. i bank och på postanstalt.
insats. Vissa regler om enkla bolag torde också'ha som förutsättning att handelsbolag är intaget i handelsregister (se 45 5 andra stycket jfrt med 50 och 51 åå).
Föreskrift om handelsbolags skyldighet att söka registrering har upp- tagits i andra stycket av förevarande paragraf. Registrering är icke nöd- vändig för att handelsbolag skall vinna rättspersonlighet,” då det anses bli rättssubjekt redan genom bolagsavtalet.10
Registreringsplikt enligt andra stycket gäller även för kommanditbolag såsom en underart av handelsbolag.
Ansvaret för att registreringsplikten för handelsbolag fullgöres åligger enligt 4 5 samtliga bolagsmän. Angående straff för underlåten ansökan stad- gas i 28 5.
I tredje stycket har intagits en bestämmelse om enkelt bolag som har motsvarighet i 8 & fjärde stycket FmL. Bestämmelsen återgår som förut nämnts på en regel i 45 5 andra stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag.
Vid registrering i handelsregister sker en prövning om sökanden är be- hörig att idka näring. Någon uttrycklig bestämmelse att sådan prövning skall ske finns dock icke i FmL. I 3 5 FmL föreskrives emellertid bl.a. att registrering i handelsregister skall vägras om den anmälande icke iakttagit de föreskrifter som finnas för varje särskilt fall stadgade och denna bestäm- melse har ansetts innebära att registrering skall vägras om den anmälande ej visar sig besitta de allmänna kvalifikationer som enligt andra författningar fordras för rätt att idka näring. -
I 1 & näringsfrihetsförordningen stadgas att svensk man och kvinna är, med de undantag och inskränkningar samt under de villkor i övrigt som i förordningen upptagas, berättigad att i stad eller på landet idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering, att till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor ävensom att reda i skepp för såväl inrikes som utrikes fart. Från denkall- männa näringsfrihet som sålunda fastslås i 1 '5 undantagas i 8 5 vissa 'upp- räknade näringar för vilka säl skilda föreskrifter utfärdats. 'Anmärkas bör även att näringsfrihetsförmdningen över huvud icke äger tillämpning på ett flertal näringar vilka äro av sådan art att de icke kunna inrymmas un- ”der uppräkningen i 1 5. -
Näringsfrihetsförordnin'gen stadgar som antytts vissa inskränkningar och "villkor i fiåga 'om svenska medbo1gares rätt till sådan näringsutövning ”som aVSes' i förordningen. Bland annat uppställes såsom villkor att närings- idkare råder över sig och sin egendom när fråga är om grosshandel eller
' Jfr vad' som fifi—”qi ånförts om registrerat enkelt bolag. ' ' ' "" 'En forutsattmng härför är givetvis att syftet med avtalet är att omedelbart bilda ett handels—
bölä'g'.” :j'fr Nitar, s. 71 not 1.
försäljning av varor i bod eller från annat upplagsställe och detsamma gäl- ler den som med biträde av annan än hustru och hemmavarande barn avser att till avsalu tillverka fabriks- eller hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hantering (2 5). Särskilda regler gälla vidare bl. a. för gift kvmnas näringsutövning (4 5, varmed bör jämföras 7 5 lagen om infö— rande av nya giftermålsbalken), om omyndigs näringsutövning (6 5)" och om viss tillverkning innefattande kemisk behandling (7 5).
I näringsfrihetsförordningen finnas vidare stadganden som beträffande vissa näringar ange i vad mån anmälan till myndighet utgör förutsättning för näringens bedrivande. I 9 g 1 mom. föreskrives att den som vill idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller, med biträde av annan än hustru och hemmavarande barn, till avsalu till- verka fabriks- och hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hante— ring, skall göra skriftlig anmälan härom och därvid avlämna betyg som kunna vara erforderliga på grund av stadgandena i 2, 4, 6 och 7 55, d. v. s. beträffande myndighet och konkursfrihet, makes tillstånd och borgen, för- myndares och överförmyndares tillstånd samt yrkeskunnighet vid viss fa- briksrörelse. Anmälan skall göras hos länsstyrelsen eller, om näringen skall utövas i stad för vilken Kungl. Maj:t förordnat särskild registerförare att föra handelsregister, hos denne. Enligt 10 ä 1 mom. skall anmälan enligt 9 & anses ha skett om firmaanmälan gjorts enligt FmL och denna anmälan varit åtföljd av de i 9 5 1 mom. omförmälda betygen. Enligt 10 5 2 mom. skall hos vederbörande myndighet föras särskild förteckning över dem som gjort anmälan enligt 9 5 men icke upptagits i handelsregister. Denna för- teckning brukar som förut nämnts kallas näringsregistret.
Beträffande utlännings rätt till näringsutövning ges särskilda regler i 25—31 åå näringsfrihetsförordningen. Rätt för utlänning att här i riket idka näring som avses i förordningen är i allmänhet beroende av tillstånds- prövning. För övrigt gälla i tillämpliga delar de allmänna stadganden som i förordningen äro meddelade i avseende på näringsutövning.
Om näringsfrihetsförordningen är allmänt tillämplig på svenska juri- diska personer är tveksamt. Förordningen gäller emellertid beträffande sådana enskilda personer som äro delägare i handelsbolag och åtminstone sådana bolagsmän i kommanditbolag som deltaga i förvaltningen av bola- gets angelägenheter.
Angående ovan berörda bestämmelser om rätten till näringsutövning hänvisas i övrigt till' betänkande den 28 mars 1962 med förslag rörande den allmänna näringslagstiftningen (SOU 1962: 1_5),12 s. 40 ff. och s. 77 ff.
I nämnda betänkande föreslås att näringsfrihetsförordningen skall upp-
" Ytterligare bestämmelser 0111 omyndigs rätt att idka näring finnas 1 föräldrabalken, se 15 kap 13 5. Jfr härmed 9 kap. 3 och 5 55, 10 kap. 5 och 6 55 samt 15 kap.14 &. Uttrycket näring i för— äldrabalk'en torde icke endast syfta på sådana näringsfång som 'avSes i näringsfrihetsförord- ningen utan gälla näringsverksamhet öVer huvud taget. . 1” Avgivet av 1958 års näringsrättssakkunnige, justitierådet Otto' Petrén; ,
hävas och att de allmänna regler som erfordras i stället skola införas i andra författningar. I fråga om omyndigs rätt att idka näring anses de en— ligt föräldrabalken redan gällande reglerna härom vara tillfyllest och nå— ringsfrihetsförordningens föreskrifter i denna de] därför kunna utgå utan att ersättas av ny lagstiftning. Som motsvarighet till ett likartat stadgande i näringsfrihetsförordningen föreslås i konkurslagen bestämmelse att kon- kursgäldenär icke får idka näring med vars utövande följer bokförings- skyldighet. Beträffande rätten till näringsutövning för gift kvinna föreslås att om äldre giftermålsbalken är tillämplig på makarnas förmögenhetsför- hållanden den nu stadgade ordningen övergångsvis skall förbli gällande. Vidare har med hänsyn bl.a. till att enligt FmL uppgifter om bokförings- pliktiga rörelser inflyta i handelsregister framlagts förslag att näringsfri- hetsförordningens föreskrifter om näringsregister skola upphävas. I sam— band härmed föreslås dock viss komplettering av FmL.
När det gäller utlänningars och utländska juridiska personers rätt att idka näring har i betänkandet framlagts förslag till ny lag som skall ersätta bestämmelserna härom i näringsfrihetsförordningen och lagen om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. Den nya lagen föreslås till skillnad från de nämnda författningarna skola omfatta alla slag av näringsverksamhet. I princip skall tillstånd utgöra förutsättning för rätt till näringsutövning.
I samband med förslaget om upphävande av föreskrifterna om närings- register föreslås som ovan antytts i betänkandet att till komplettering av FmL:s bestämmelser skola utfärdas föreskrifter om de bevis som böra in- ges i samband med firmaanmälan till handelsregister. I betänkandet an- föres härom bl. a. följande (5. 70 f.).
Med tanke på dem som har att göra anmälan enligt firmalagen torde det vara av värde om klara bestämmelser finns rörande de betyg som bör ingivas. Med nuvarande ordning uppstår knappast några problem, då näringsidkarna i regel torde göra näringsanmälan och firmaanmälan genom en och samma handling och därvid bifoga de betyg som enligt 9 5 1 mom. näringsfrihetsförordningen skall åtfölja näringsanmälan. Efter ett upphävande av stadgandena om näringsanmä— lan, skulle det bli mera märkbart att firmalagen saknar föreskrifter om de betyg som —— redan enligt gällande praxis —— är erforderliga för att firmaanmälan skall registreras. Föreskrifter härom torde därför böra införas.
På grund av det anförda föreslås, att näringsfrihetsförordningens stadganden om anmälningsskyldighet och registrering upphäves. Vidare föreslås, att till komplettering av firmalagens bestämmelser införes föreskrifter om de betyg som skall fogas till firmaanmälan. Med hänsyn till den förestående revisionen av firmalagstiftningen torde sistnämnda föreskrifter lämpligen kunna tills vidare utfärdas i administrativ ordning. Rörande föreskrifternas närmare innehåll må anföras följande. Till följd av vad som föreslagits i det föregående bör enskild näringsidkares firmaanmälan åtföljas av bevis att näringsidkaren är myndig eller, om näringsidkaren är omyndig, bevis om förmyndarens och överförmyn- darens samtycke; skall rörelse å omyndigs vägnar drivas av förmyndare, bör företes bevis om överförmyndarens samtycke. Göres firmaanmälan av gift kvinna,
vars äktenskap ingåtts före år 1921, bör företes antingen bevis att mannen lämnat tillstånd till näringsutövningen och iklätt sig ansvarighet för de förbindelser hon i och för rörelsen kan komma att ingå, eller bevis att sådana åtgärder från man— nens sida icke erfordras; sistnämnda förhållande är för handen, om nya gifter- målsbalken gjorts tillämplig i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden eller om hustrun icke sammanlever med mannen. Vad angår konkurs har i det före- gående föreslagits, att konkursgäldenär ej skall vara berättigad att idka näring, med vars utövande följer bokföringsskyldighet. Följaktligen bör firmaanmälan vara åtföljd även av bevis att näringsidkaren icke är i konkurstillstånd. -— Med hänsyn till att enligt praxis utlänning anses skyldig att vid firmaanmälan styrka, att han är behörig att idka näring här i riket, torde föreskrift även härom böra intagas i författningen.
När det gäller firmaanmälan av handelsbolag bör beträffande envar av bolags- männen företes bevis av innehåll som nyss angivits.
De avgivna förslagen äro under övervägande i handelsdepartementet. Enligt den sakkunniges förslag skall liksom nu kontroll ske från registre— ringsmyndighets sida, att den som vill idka bokföringspliktig näring upp- fyller föreskrivna villkor för rätt till näringsutövning. Om denna fråga löses i överensstämmelse med det avgivna förslaget böra, som den sakkun- nige framhållit, klara bestämmelser finnas om de bevis som skola företes i samband med näringsidkarens registrering i handelsregister. Då en regi- strering av en icke behörig näringsidkare lätt skulle kunna uppfattas såsom en kompetensförklaring böra bevis även avfordras icke bokföringsskyldig enskild näringsidkare. Sådan näringsidkare bör emellertid befrias från skyl- dighet att förete bevis om konkursfrihet och i stället åläggas att lämna uppgift om eventuellt konkurstillstånd. De av den sakkunnige föreslagna föreskrifterna om bevis angående behörighet att idka näring böra upptagas i den blivande tillämpningskungörelsen till lagen om handelsregister.
Här berörda föreskrifter kräva även viss komplettering eftersom handels- registren enligt förslaget även öppnas för näringsdrivande stiftelse och ideell förening. Av styrelseledamot och styrelsesuppleant bör sålunda i registre- ringsansökan fordras uppgift om medborgarskap13 samt förklaring att leda- moten eller snppleanten icke är omyndig. Föreskrifter härom böra intagas i tillämpningskungörelsen.
Var ansökan om registrering skall göras framgår av 9 5. Bestämmelser om ansökans innehåll finnas i 10—13 55. Rörande den civilrättsliga verkan av registrering hänvisas till 24 5.
3 5.
I denna paragraf har intagits en bestämmelse om registrering av prokura som har motsvarighet i 31 5 första stycket FmL. Jfr i fråga om sistnämnda paragraf även 8 och 15 55 i förslaget.
" Uppgift om medborgarskap fordras nu enligt praxis även beträffande enskild näringsidkare
och delägare i handelsbolag. Jfr i fråga om delägare i handelsbolag lag den 30 maj 1916 inne- fattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.
Registrering av prokura skall ske i handelsregister vari huvudmannen intagits. Ordalagen hindra givetvis icke att ansökan om registrering av prokura göres samtidigt som huvudmannen själv begär att bli registrerad.
Föreskriften att prokura registreras på anmälan av huvudmannen har överflyttats till förslagets 4 & tredje stycket.
Bestämmelser om ansökans innehåll finnas i 14 5.
4 5.
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om vem som skall göra ansökan om registrering.
Enskild näringsidkare som skall införas i handelsregister har givetvis att själv göra ansökan härom. Någon särskild regel i detta hänseende behövs icke. För handelsbolag, stiftelse och ideell förening, där ställföreträdarskap kan tillkomma flera personer, fordras däremot särskilda föreskrifter om vem som skall göra ansökan och, om fråga är om handelsbolag, ha ansva— ret för registreringsskyldighetens fullgörande.
Enligt första stycket skall ansökan om registrering av handelsbolag göras av samtliga bolagsmän. Alla bolagsmännen skola sålunda skriva under ansökan för att registreringsmyndigheten skall godtaga de lämnade upp- gifterna. Underskrifterna skola framför allt bestyrka uppgifterna om vilka som äro bolagsmän och om deras rätt att teckna firman.
Bestämmelsen i förevarande stycke, som har motsvarighet i 8 5 andra stycket och 16 & tredje stycket FmL, innebär att samtliga bolagsmän bli ansvariga för att föreskriven registreringsskyldighet fullgöres (jfr försla- gets 2 5 andra stycket). Föreskriften i 8 5 andra stycket F mL om anmäl- ningsskyldighet för likvidator som utsetts av rätten har knappast någon praktisk betydelse och har icke upptagits i förslaget.
Första stycket gäller även ansökan om registrering av enkelt bolag. Sådan ansökan, som är frivillig, skall således göras av samtliga bolagsmän.
I andra stycket föreskrives att ansökan omregistrering av stiftelse och ideell förening skall göras av styrelsen. Det är i och för'sig tillräckligt att ansökningen göres av beslutfört antal styrelseledamöter. På grund av be- stämmelsen i 15 å, som innebär att firmatecknares namnteckning skall fin- nas att tillgå. hos registreringsmyndigheten, torde det emellertid bli vanligt att ansökningen undertecknas av samtliga styrelseledamöter och styrelse- suppleanter.
Bestämmelser om vad ansökan skall innehålla i varje särskilt fall med— delas i lll—13 55.
I samband med registrering i handelsregister prövas som förut nämnts även sökandens behörighet att idka näring. Rörande de bevis som i anled- ning av denna prövning skola fogas vid ansökningen hänvisas till motiven 13111 25 - -
När st1ftelse;och ideell förening söka registrering skall registreringsmyn-
digheten pröva om de äga rättspersonlighet. Stiftelse och ideell förening an- ses ha rättspersonlighet så snart de erhållit en någorlunda fast organisation. Detta krav torde vara uppfyllt för stiftelse om den har styrelse (jfr NJA II 1929 s. 235) och för ideell förening om den antagit stadgar av'viss utför— lighet och utsett styrelse (jfr SOU 1949: 17 s. 80). Föreskrifter om de hand- lingar som skola fogas vid ansökningen för att styrka att stiftelse och ideell förening äga rättspersonlighet böra intagas i tillämpningskungörelsen.
Enligt tredje stycket registreras prokura på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen handelsbolag skall ansökan göras av samtliga bolagsmän. Första punkten i bestämmelsen har motsvarighet i 31 5 första stycket FmL. Föreskriften om prokura för handelsbolag tillämpas redan i praxis på grund av en regel i 18 5 lagen om handelsbolag och enkla bolag. Enligt denna gäller om prokura i handelsbolag att prokura mä meddelas endast av samtliga bolagsmännen i förening.14
Ansökan om registrering skall självfallet göras skriftligen. Om anmälningsskyldighet när ändring skett i förhållande som blivit registrerat ges föreskrifter i 18 och 19 55.
5 5.
I första punkten av denna paragraf föreskrives att näringsidkare skall intagas i handelsregister under den firma varunder han ämnar driva sin verksamhet. —
Bestämmelsen har närmast motsvarighet i föreskriften i 8 5 första stycket FmL om näringsidkarens skyldighet att anmäla sin firma till införande i handelsregistret.
Såsom förut nämnts ha samtliga registreringsbestämmelser om firma som äro av allmän natur sammanförts i förslaget till firmalag. Stadgandet i andra punkten erinrar om att dessa bestämmelser skola iakttagas och föreskriver att därjämte skall »gälla vad nedan i 6 och 7 55 sägs». I 6 5 meddelas vissa särskilda bestämmelser om innehållet i handelsbolags firma medan 7 5 har naturen av ordningsföreskrift.
Firma kan enligt 12 å förslaget till firmalag registreras i översättning (se härom motiven till nämnda paragraf). Registrering skall i tillämpliga delar ske enligt bestämmelserna om registrering av firma.
6 5.
I denna paragraf upptagna bestämmelser om innehållet i firma för han- delsbolag motsvaras av föreskrifter i 9 & FmL som även behandlar enskild näringsidkares firma.
Enligt 9 5 FmL skall firma som registreras för enskild näringsidkare innehålla hans släktnamn med eller utan förnamn och firma som registreras för handelsbolag upptaga alla bolagsmännens namn eller innehålla namnet
" Jfr Nial, s. 201 f.
på en av dem med tillägg som antyder att flera bolagsmän finnas. Motsva- righet till dessa bestämmelser har icke intagits i förslaget då utredningen accepterat bruket av realfirma både för enskilda näringsidkare och han- delsbolag. Skälen för godtagandet av realfirma ha redovisats i motiven till 1 & förslaget till firmalag.
Rörande handelsbolags firma föreskrives i första punkten att firman skall utvisa att delägarna äro flera. Denna föreskrift motiveras av principen om sanning i firma som här ställer kravet att allmänheten genom firman bör få reda på att den har med ett handelsbolag att göra (se härom motiven till 10 5 förslaget till firmalag). Från praktisk synpunkt kan det emellertid ifrågasättas om en sådan föreskrift skall upprätthållas. Hyser tredje man uppfattningen att en rörelse endast har en innehavare kan det sålunda ur ekonomisk synpunkt bara vara till hans fördel om ytterligare en eller flera personer äro ansvariga mot honom. Att firman icke anger att rörelsen dri- ves av handelsbolag kan dock medföra den olägenheten att tredje man icke anser sig behöva gå till handelsregistret för att få upplysning om vem som äger företräda bolaget.
Från regeln att firma skall ange om rörelsen drives av enskild näringsid- kare eller av handelsbolag göras vissa undantag i 20 å andra stycket som sammanhänga med bestämmelserna om överlåtelse av firma.
I andra punkten stadgas att firma för handelsbolag vari finns kom- manditdelägare skall innehålla ordet kommanditbolag. Bestämmelsen har motsvarighet i 9 5 tredje stycket FmL.15
Vid sidan av ovannämnda bestämmelser om firmas innehåll meddelas i 9 & FmL vissa föreskrifter med syfte att förhindra registrering av vilse- ledande firmor.m Föreskrifter med detta syfte finnas även i 10 5 första stycket FmL. Utredningen har i 10 & förslaget till firmalag upptagit en all- män regel om förbud mot registrering av firma som är ägnad att vilseleda allmänheten. Specialförbud mot vilseledande firma kunna nämligen aldrig göras fullständiga. De särskilda registreringsförbuden mot vilseledande firma i 9 och 10 55 FmL — liksom i de olika lagarna om firmaregister — ha därför icke upptagits i förslaget utan ersättas av det generella registre- ringsförbudet i 10 & förslaget till firmalag.
7 5.
Enligt denna paragraf skall firma skilja sig från annan i samma register förut införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande slag. Regeln har närmast motsvarighet i föreskriften i 10 å andra stycket FmL att firma tydligt skall skilja sig från andra för samma kommun
" Jfr 38 5 andra stycket och 43 5 andra stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag. " Jfr beträffande enkelt bolag verkan av att delägarna använda kollektivheteckning som är vilse— ledande, 50 5 lagen om handelsbolag och enkla bolag. Kollektivbeteckning som där avses är icke firma och kan icke intagas i handelsregister.
förut i handelsregistret intagna, ännu bestående firmor (se om betydelsen av denna regel motiven till 4 & förslaget till firmalag).
Bestämmelsen är en ren ordningsföreskrift. Begreppet förväxlingsbar firma som är grundläggande för firmarättens innehåll bestämmes sålunda icke här utan i 5 & förslaget till firmalag. Enligt sistnämnda paragraf skola kännetecken enligt huvudregeln anses förväxlingsbara endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag. Denna regel skall även tillämpas vid firmas registrering (se 11 & punkterna 5 och 6 förslaget till firmalag). Vid registrering av firmor i samma register kan emellertid regeln som förut nämnts icke helt upprätthållas. I samma register böra nämligen identiska firmor icke införas även om de avse olika slag av verksamhet eftersom detta kan medföra att företagen blandas samman vid handhavandet av registret. Enligt förevarande paragraf skall sålunda ny firma oberoende av inne— havarens bransch skilja sig från andra förut i samma register införda fir- mor. Denna föreskrift torde innebära små krav på olikhet mellan firmorna.
Enligt övergångsbestämmelserna får firma som registrerats jämlikt äldre lagen utan hinder av föreskriften i denna paragraf av innehavaren användas i oförändrad form. Om näringsidkare kunna blandas samman vid registrets handhavande äger emellertid registreringsmyndigheten att i registret inom parentes tillägga en särskiljande ortsbestämning.
8 &.
I denna paragraf har intagits en bestämmelse om registrering av prokura som har motsvarighet i 31 5 första stycket FmL. En formell ändring har gjorts då 25 och 26 55 FmL enligt förslaget överflyttas till en särskild lag om prokura där de ingå som 1 och 2 55.
9 5.
Denna paragraf innehåller föreskrifter om var ansökan om registrering skall göras. Paragrafen har motsvarighet i 16 5 första och andra styckena FmL. Tredje stycket i sistnämnda paragraf är obehövligt med hänsyn till den föreslagna lydelsen av 4 5 första och andra styckena.
I första stycket föreskrives att enskild näringsidkare och handelsbolag skall göra ansökan om registrering hos länsstyrelsen i det län där verk- samheten skall drivas eller, om verksamheten skall drivas inom flera län, hos länsstyrelsen i det län där huvudkontor skall inrättas. I förhållande till FmL ha främst vidtagits de ändringar som påkallas av förslaget om in- rättande av ett handelsregister för varje län.
I andra stycket har efter förebild av 4 5 första stycket lagen om eko- nomiska föreningar upptagits föreskrift att ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening skall göras hos länsstyrelsen i det län där stif- telsens eller föreningensstyrelse enligt stadgarna har sitt säte. Det får näm-
ligen antagas att också näring i dessa fall i regel drives inom det län där styrelsen har sitt säte.
Har förordnande enligt 1 5 andra stycket meddelats skall ansökan själv- fallet ske hos den länsstyrelse där det gemensamma handelsregistret föres.
Om avdelningskontor med självständig förvaltning, s.k. filial, inrättas i annan kommun än där huvudkontor är beläget skall enligt 16 å andra styc— ket FmL anmälan till registret för den kommunen ske innan firman får användas där. Denna föreskrift torde framför allt vara motiverad av två skäl: dels det allmännas intresse att för statistiskt ändamål få uppgift huruvida näringsidkarens verksamhet är uppdelad på flera lokalt avgrän- sade enheter (verksamhetsställen) och dels näringsidkarens intresse att erhålla skydd för sin firma.
Av hänsyn till den statliga statistiken finns det icke längre anledning att ålägga näringsidkaren anmälningsskyldighet för filial. Uppgifter om företagens verksamhetsställen inhämtas numera genom det hos statistiska centralbyrån upprättade centrala företagsregistret (se härom avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter). Näringsidkaren bör däremot ha möjlighet att registrera firma även inom län där han icke har huvud- kontor om han har behov av firmaskydd utanför det ursprungliga länet. En sådan regel bör gälla redan därför att registrering enligt förslaget är den primära rättsgrunden för firmaskydd.
Registrering inom annat län än där huvudkontor är beläget bör icke vara beroende av att ett avdelningskontor inrättas inom länet. För att hindra onödiga registreringar inom flera län bör emellertid förhöjd avgift uttagas vid registrering utanför ursprungslänet. En spärr mot sådana registreringar utgör dessutom regeln i 18 5 andra stycket förslaget till firmalag enligt vil- ken registrering kan hävas om firma icke tagits i bruk inom två år från registreringen eller över huvud icke blivit använd under de två senaste åren.
I enlighet med det anförda har i tredje stycket av förevarande paragraf föreskrivits att näringsidkaren utan hinder av vad i första och andra styc— kena sägs må söka registrering även i handelsregister för annat län där verksamheten är avsedd att drivas.
Det har icke ansetts påkallat att som i 16 å andra stycket andra punkten FmL meddela särskild föreskrift om rörelse som har huvudkontor utom riket. Tillstånd till näringsutövning har endast undantagsvis beviljats ut— länning som icke är bosatt här i landet.17 Driver utlänning efter tillstånd näringsverksamhet i Sverige blir han för denna verksamhet underkastad samma regler som svenskar.
10 5. I denna paragraf meddelas bestämmelser om vad enskild näringsidkares ansökan skall innehålla. Paragrafen ersätter 17 5 FmL.
" Angående utländska rättssubjekts rätt till näringsutövning i Sverige, se SOU 1962: 15 s. 77 ff
Enligt punkterna I och 2 skall, liksom enligt 17 _S, FmL, ansökan inne- hålla uppgift om näringsidkarens firma och hans fullständiga namn och hemvist. I registret intages näringsidkaren under firman. Om denna ges närmare bestämmelser i firmalagen och vid sidan härav skall sökanden iakttaga regeln i 7 5 att firman oberoende av verksamhetens art skall skilja sig från annan i registret förut införd firma. Syftet med bestämmelsen att hemvist skall uppges är, utom att individualisera näringsidkaren, att ge registreringsmyndigheten möjlighet att sätta sig i förbindelse med honom då så erfordras. En föreskrift om företagets postadress meddelas i punkt 4.
I ansökan skall vidare enligt punkt 3 anges näringsverksamhetens art och geografiska omfattning. Enligt FmL fordras endast angivande av rörel- sens allmänna beskaffenhet. Förslaget innebär att verksamhetens art skall uppges vilket är nödvändigt bl. a. på den grund att rätten till firman i prin- cip är begränsad till den bransch eller de branscher inom vilka verksam- heten skall utövas. Vidare krävs uppgift om verksamhetens geografiska omfattning eftersom firmarätten där firman icke skall användas inom hela registreringsområdet kan bli begränsad till del av detta (se i anslutning till det anförda 4 och 5 55 förslaget till firmalag).
Genom uppgifterna i punkt 3 skall sålunda enligt förslaget även klar- läggas omfattningen av den firmarätt på vilken sökanden gör anspråk och uppgifterna skola därför samtidigt bilda underlag för registreringsmyndig- hetens prövning huruvida hinder föreligger mot registrering på grund av annans äldre rätt till firma eller varumärke (se härom 11 & punkterna 5 och 6 förslaget till firmalag samt det i motiven till nämnda förslag upp— tagna avsnittet om registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet en- ligt 9—11 55).
Verksamhetens art får icke bestämmas så allmänt som nu ofta sker då detta skulle medföra en alltför vidsträckt firmarätt. Hur långt kravet på specificering skall drivas får närmare bestämmas genom praxis (se härom motiven till 5 5 första stycket förslaget till firmalag).
I fråga om verksamhet som icke skall drivas inom hela länet bör sökanden ange den kommun eller den ort där verksamheten skall utövas.
Enligt punkt 4 skall i ansökan uppges, förutom kontorets postadress, den ort där huvudkontor skall inrättas. Orten för huvudkontoret avgör enligt 9 5 första stycket var ansökan skall göras om verksamheten skall drivas inom flera län. Föreskriften i FmL att platsen för avdelningskontor och dettas postadress skall anmälas har utgått eftersom avdelningskontor som förut nämnts icke behöver anmälas enligt förslaget.
Om sökandens namnteckning ges en bestämmelse i 15 5. Angående de bevis som skola fogas vid ansökan hänvisas till motiven till 2 g. '
Enligt 27 å andra stycket skall vid ansökan om registrering erläggas av- gift med belopp som Kungl. Maj:t föreskriver.
322 m; OM nmmrsamma !.."52 115 .-,'— 'X'-,.V—"V
'I denna paragraf ges bestämmelser om vad handelsbolags ansökan skall
innehålla. Paragrafen ersätter 18 & FmL. ' Enligt punkterna 1—4 skall ansökan innehålla uppgift om bolagets firma, näringsverksamhetens art och geografiska omfattning, den" ort där huvud- kontor skall inrättas och kontorets postadress samt bolagsmännens full— ständiga namn och hemvist. Rörande dessa föreskrifter och de ändringar som föreslagits i jämförelse med FmL hänvisas till motiven till 10 5.
Enligt punkt 5 skall, liksom enligt 18 å FmL, i ansökan uppges av vem och huru bolagets firma skall tecknas, där ej denna befogenhet skall utövas av varje bolagsman för sig. Huvudregeln är att varje "bolagsman äger teckna firman där ej annat avtalats (se 16 5 lagen om handelsbolag. och enkla bolag). Och det är endast de inskränkningar i denna rätt vilka anges i punkt 5 som få registreras. I registret får sålunda intagas överenskommelse mellan bolagsmännen att endast någon eller några av dem eller endast några eller alla" 1 förening skola äga teckna firman. 18 I registret får däremot icke införas uppgift om s.k. kvalificerad firmateckning, d.v.s. därom att viss bolagsman- väl äger som firmatecknare sluta avtal i allmänhet med t1 edje man men att han icke äger rätt att ensam utan allenast gemensamt med annan un— derteckna t. ex. växlar, checkar o. s. v.
Kommanditdelägare är utesluten från befogenheten att företräda bolaget (se 41 5 lagen om handelsbolag och enkla bolag; jfr Nial, s. 356). '
Vad'angår ansökan av kommanditbolag föreskrives i andra stycket att denna förutom uppgifterna i punkterna 1—5 skall innehålla uppgift om Vilken eller vilka av bolagsmännen som äro kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats. Bestämmelsen motsvarar med smärre jämkningar 18 5 andra stycket FmL.
Om firmatecknares namnteckning ges en bestämmelse i 15 5. Angående- de bevis som beträffande samtliga bolagsmän skola fogas vid ansökan hän- visas till motiven till 2 5. Om avgift som skall erläggas vid ansökan, se 27 5- andra stycket.
12' ä.
I denna paragraf ges bestämmelser om vad stiftelses ansökan skall inne— hålla. Paragrafen saknar motsvarighet i FmL.
Enligt punkterna 1 och 2 skall ansökan innehålla uppgift om den firma under vilken stiftelsen skall driva näring och om stiftelsens eget namn om det'ej sammanfaller med fiiman. Namn på stiftelse Och ideell förening fal- ler utanför området för den föreslagna firmalagen om namnet icke användes i utövning av näringsverksamhet (se 1 5 första stycket förslaget till firma-
” Rörande frågan huruvida bolagsmännen helt kunna avstå från ställföreträdarskapet och upp- draga detta åt utomstående se Nial, s. 185 f.
lag). För stiftelse och ideell förening föreligger enligt förslaget icke heller skyldighet att -i firma intaga det egna'namnet- och dessa" juridiskafpersoner kunna-sålunda .haifirm'a som icke sammanfaller med deras eget namn.- Stif— telser som huvudsakligen tillgodose sitt syfte genom..verk'samhet av ekono- misk art torde emellertid som regel för denna verksamhet komma att an— vända firma som består av deras eget namn. En stiftelse av detta slag är exempelvis Stiftelsen Malmö Sjöfartshotell. I övriga fall torde det egna namnet som regel kömma att ingå som huVudb'estä'nds'del' av firman så att denna bildas genom att namnet kombineras med' någon allmän benäm- ning på verksamhetens art. Så snart firman icke sammanfaller med "det egna namnet skall detta namn emellertid särskilt anges i ansökan 'om registrering. ' '
Enligt punkt 3 skall i ansökan uppges näringsverksamhetens art och geografiska omfattning. Rörande denna föreskrift hänvisas till motiven till 105 - _ ' I ansökan skall vidale enligt punkterna 4 och 5 anges'den ort där stif— telsens styrelse har sitt säte samt stiftelsens postadress och styrelseleda— möternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn och hem- vist. Orten för styrelsens säte avgör enligt 9 5 andra stkaet var ansökan om registrering skall göras." '
Enligt punkt 6 skall i ansökan uppges av vem och huru stiftelsens eget namn tecknas om ej denna befogenhet tillkommer Styrelsen ensam. Ställ- företrädare för en stiftelse är i första hand styrelsen. I egenskap av ställ- företrädare äger styrelsen att i Stiftelsens nanm teckna dess firma. Samma befogenhet tillkommer om annat icke föreskrivits den eller dem som i övrigt äga företräda stiftelsen. Om styrelsen bemyndigat annan att teckna stiftelsens eget nanm skall fördenskull uppgift här'om lämnas i registre— ringsansökan.
Stiftelses firma tecknas som nämnts i stiftelsens namn. Detta innebär att jämte firman skall skrivas stiftelsens eget namn varefter de som äga företräda stiftelsen skola underskriva sina namn, exempelvis "'
Solstickeboden . Stiftelsen Solstickan
G. Andersson . ' E. Pettersson
Företrädes stiftelsen av prokurist sker firmateckningen enligt de härom gällande reglerna (jfr 28 å FmL). '
Om firmatecknares namnteckning ges en bestämmelse i 15 &. Rörande de bevis och de handlingar som skola fogas vid ansökan hänvisas till motiven till 2 och 4 55. Om avgift som skall erläggas vid ansökan, 'se 27 å andra stycket.
13 5. I denna paragraf som även saknar motsvarighet i FmL ges föreskrifter om vad ideell förenings ansökan skall innehålla. Föreskrifterna äro lika— lydande med bestämmelserna om stiftelses ansökan i 12 5.
14 5.
Denna paragraf upptager bestämmelser om vad ansökan om registre— ring av prokura skall innehålla. Paragrafen har icke någon direkt motsva- righet i FmL.
Enligt paragrafen skall i ansökan anges den firma för vilken prokuran skall gälla samt prokuristens fullständiga namn och hemvist.
Föreskrift att prokurans innehåll skall uppges har icke upptagits i para— grafen. Prokura är i princip en generell fullmakt som i förhållande till godtroende tredje man ger prokuristen behörighet att i allt vad som hör till huvudmannens rörelse handla på hans vägnar utan att det i regel har någon betydelse om vissa inskränkningar i behörigheten uppställts i pro— kuran själv (se 25 och 27 55 FmL).19 Godtroende tredje man behöver sålunda icke vända sig till handelsregistret för att efterforska hur pro— kuran lyder (jfr 26 5 FmL).
Å andra sidan anger lagen själv att prokuran ej omfattar behörighet att överlåta eller inteckna huvudmannens fasta egendom (25 & FmL). Detta gäller således om intet härom är nämnt i fullmakten eller i ansökan till registret. Vill huvudmannen bemyndiga prokuristen att företräda honom i nyssnämnda hänseenden bör om prokuran är registrerad till handels- registret anmälas att dessa särskilda befogenheter tillkomma prokuristen. _Vidare gäller som allmän regel att om firmainnehavare meddelar flera personer prokura dessa äro behöriga att var för sig självständigt företräda huvudmannen. För att kollektivprokura skall föreligga föreskrives i 26 & FmL att det uttryckligen i fullmakten anges att prokuran endast får an- vändas av prokuristerna gemensamt. Om prokuran är registrerad bör givetvis denna inskränkning anmälas till registret (jfr förslagets 8 5 samt 31 5 första stycket FmL).
Som framgår av 4 & tredje stycket registreras prokura på ansökan av huvudmannen. Föreskrift att ansökan även skall vara underskriven av prokuristen har icke meddelats. På grund av bestämmelsen i 15 5, som innebär att firmatecknares namnteckning skall finnas att tillgå hos registre- ringsmyndigheten, torde det emellertid bli vanligt att ansökningen också undertecknas av prokuristen.
De i motiven till 2 5 omnämnda föreskrifterna om prövning av behörig- heten att idka näring gälla icke prokurist. För utlänning som är prokurist behöver sålunda icke företes bevis om näringstillstånd. Detta skulle kunna
" Jfr Nial, s. 200 f.
utnyttjas till att kringgå reglerna om utlänningars rätt att idka näring här i riket. Utredningen har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på denna fråga ehuru den lärer falla utanför utredningens uppdrag.
Enligt 27 å andra stycket skall vid ansökningen erläggas avgift med belopp som föreskrives av Kungl. Maj:t.
15 5.
Denna paragraf innehåller föreskrift enligt vilken namnteckning av firma— tecknare skall finnas att tillgå hos registreringsmyndigheten. Paragrafen ersätter 22 5 första punkten och 31 å andra stycket FmL.
Enligt FmL skall envar som är berättigad att teckna anmäld firma egenhändigt inskriva hela firmateckningen i handelsregistret eller i ett särskilt bihang till detta om icke firmateckningen verkställts på anmäl- ningsskriften och blivit styrkt av vittnen. Syftet härmed är att bereda visst skydd mot namnförfalskningar (se 1884 års förslag s. 30). Genom att jäm- föra en underskrift med den firmateckning som finns hos registrerings- myndigheten skulle man kunna förvissa sig om att underskriften skett av behörig person. En sådan jämförelse förekommer emellertid sällan varför föreskriften saknar nämnvärd praktisk betydelse. Som framgår av 30 & förslaget till firmalag skall dessutom underskriften i regel bestå av firma- stämpel jämte namnteckning. Föreskriften har därför i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen (32 5 sjunde stycket) och lagen om ekonomiska föreningar (9 & tredje stycket) ändrats till att avse firmatecknarens egen namnteckning. Bestämmelsen i FmL enligt vilken firmatecknare äger inskriva sin namnteckning i registret eller bihang till detta har icke medtagits i förslaget. I stället har i förevarande paragraf föreskrivits att om firmatecknare ej på ansökan om registrering skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning vid ansökningen skall fogas en sär- skild bilaga dårå namnteckningen finns och blivit styrkt av vittnen. Om firmatecknare hos registreringsmyndigheten bekräftar sin namnteckning på ansökningen krävs emellertid icke någon särskild bilaga med namn- teckning. Sådan bilaga behöver sålunda som regel icke bifogas om sökan- den personligen inger ansökan om registrering.
Bestämmelsen gäller envar som ensam eller gemensamt med annan är berättigad att teckna firman. Även prokurist avses. För stiftelse och ideell förening blir föreskriften exempelvis tillämplig på styrelseledamot och sty- relsesuppleant som äger att i stiftelsens eller föreningens namn teckna dess firma.
16 5. I denna paragraf ges regler om behandlingen av registreringsansökan. Paragrafen ersätter 3 5 första stycket FmL. " FmL innehåller icke några föreskrifter om underrättelse till sökanden—
angående hinder flörgbifall; till ansökningen i formel-lt :eller'materiellt..hä1—. seende. 1.3:55 första-stycketvaL: föreskrives endast att registreringi skall- vägras om den anmälande; icke iakttagit de föreskrifter som finnas "för. varje särskilt .fall ”stadgadeeller anmälan innehåller annat än som enligt lag får intagas iregistret. I praxis har emellertid sedan .gammalt tillämpats ett förfarande enligt vilket sökanden under hand underrättats om anmärk- ningar mot ansökan och uppmanats att'vidtaga rättelse. Först sedan sådan underrättelse i' föreläggandeform icke. iakttagits *har beslut om avslag på ansökan meddelats. _ :_
Såväl VmL (19 å) som NL' (31 &) innehålla uttryckliga bestämmelsar om föreläggande då ansökan är ofullständig eller av annat skäl icke kan bifallas utan komplettering (jfr även 15 g första stycket förslaget till patent—. lag, prop.-_ 1966140 5. 113 f.). Sådana bestämmelser böra även intagas i före-' varande lag, där registreringsansökan främst avser sökandens firma. I en— lighet härmed hari första stycket av denna paragraf upptagits bestämmelse att— om sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller re— gistreringsmyndigheten finner annat hinder föreligga för bifall till ansök— ningen sökanden skall föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vid— taga rättelse. - .
Enligt bestämmelsen skall myndigheten underrätta sökanden om varje slag av registreringshinder. Ibland kan det emellertid vara lämpligt att i förstaomgången begränsa anmärkningarna till formella brister och upp- skjuta den materiella granskningen tills ansökningen uppfyller vissa grund- läggande villkor, t.ex. .att uppgift lämnats om firman, ansökningsavgiften erlagts' o.s.v. Det har överlämnats åt registreringsmyndigheten att avgöra inom vilken tid sökanden enligt föreläggandet skall avhjälpa anmärkt brist. = Bestämmelsenyi första stycket hindrar givetvis ej att registreringsmyn- digheten som. hittills söker åstadkomma rättel'se genom underhandskontakt med sökanden. . 1 -
Om sökanden icke följer föreläggandet sker icke någon ytterligare saklig prövning av ansökan. I andra stycket av förevarande paragraf föreskri1es sålunda att om. sökanden underlåter att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa.- anmärkt brist ansökningen skall avskrivas. Underrättelse om denna påföljd :skall intagas i föreläg— gandet. Denna bestämmelse som saknar mots1=arighet i F mL ansluter sig till vad 1 VmL och NL stadgas om avskrivning av ansökan (se 19 än VmL och 31 & NL; jfr 15 å andra stycket. förslaget till patentlag). . :
Anordningen med avskrivning är praktisk både för sökanden och 'registreil ringsmyndigheten. Sökande som på grund a1 föreläggandet funnit det ut- siktslöst att fullfölja ansökningen eller av andra skäl förlorat intresset härfönsl—ipper: onödigt merarbete. .För myndigheten medför avskrivning den fördelen att beslutet i regel kan .fatta's.s0m..en..enkel expeditionsåtgärd utan at:-tzmetra kvalificeradlpersonal. behöver. anlitas. Prövningen. går endast
ut på att avgöra om förutsättningarna för avskrivning. föreligga, d.v.s. i allmänhet om svar på föreläggandet inkommit eller ej. -
Om sökanden efterkommit föreläggandet skall ansökan upptagas till fortsatt saklig prövning. Finner myndigheten därvid att hinder mot bifall till ansökningen alltjämt,,föreliggerblir tredje stycket av förevarande para- graf tillämpligt. Enligt detta stycke skall ansökningen avsläs under förut- sättning att hindret tidigare anförts så att sökanden haft tillfälle att yttra sig däröver. Avslagsbeslut bör Om detta icke enligt sakens natur är obehöv- ligt innehålla de skäl på vilka avgörandet grundas?o Om beslutet skall sökanden underrättas men särskild bestämmelse härom har icke ansetts nödvändig.
Enligt bestämmelsen i tredje stycket har registreringsmyndigheten möj— lighet att ge förnyat föreläggande. Om sådant föreläggande skall utfärdas blir framför allt beroende på myndighetens bedömning av utsikterna att ansökningen skall kunna godkännas efter ytterligare kompletteringar.
Mot slutligt beslut enligt tredje stycket får talan föras genom besvär enligt 25 5.
Om ansvar för bolagsmän som försumma att göra ny ansökan stadgas i 28 5.
17 5.
I denna paragraf ges föreskrifter om de uppgifter som skola intagas i registret när registrering beviljas. Paragrafen har icke någon direkt mot—. svarighet i FmL.
Enligt FmL är det näringsidkarens anmälan som införes i handelsre— gistret. Innehåller anmälan annat än som enligt lag får intagas i registret skall registrering vägras (3 5 första stycket). FmL ger emellertid utom beträffande inskränkningar i prokura icke någon anvisning om vad som icke får intagas i registret. Med hänsyn till näringsidkares registrering har det tydligen ansetts sj älvklart att endast de uppgifter skola registreras för vilka näringsidkaren är anmälningsskyldig enligt 17 eller 18 5 FmL.
I lagen bör uttryckligen anges Vilka uppgifter »som skola införas i han- delsregister när registrering beviljas. Iförsta stycket. av förevarande para-' graf har sålunda upptagits bestämmelse att om. ansökan om näringsidka— res registrering ;bifallits firman och övriga i 10—13. 55 föreskrivna upp- gifter skola införas i registret. »
Bifalles ansökan om registrering av prokura skola enligt andra stycket prokuran och de i 14 5 angivna uppgifterna om prokuristen införaszi re- gistret under den firma föl vilken prokuran skall gälla.; ». ...; ;..f; fm,
Prokura registreras oftast endast genom att uppgift om 'lippdrage't" som
" Rörande motivering av förvaltningsmyndighets beslut, se besvärssakkunnigas betänkande »Lag om förvaltningsförfarandetx(SOU 1964: 27),s. 438 ff. .1».. . "1 f
prokurist införes i registret. Som framgår av motiven till 14 & böra emeller— tid i registret i vissa fall även införas uppgifter om prokurans innehåll.
Vad i registret införes skall enligt 23 å kungöras genom registrerings- myndighetens försorg. Och det som blivit vederbörligen kungjort presu- meras enligt 24 å ha kommit till tredje mans kännedom.
18 5.
I denna paragraf ges föreskrifter angående anmälan om ändring i för— hållande varom inskrivning skett i registret. Paragrafen ersätter bestäm- melseri 21 5 1 och 3 mom., 22 å andra punkten samt 32 5 FmL.
I första stycket som motsvarar 21 Q 1 mom. FmL föreskrives att anmä- lan ofördröjligen skall göras så snart ändring skett i förhållande som bli- vit registrerat. Bestämmelserna ha något förtydligats i jämförelse med FmL. För att förebygga att upphörda företag kvarstå i registret har det fall att näringsidkaren slutat med sin verksamhet uttryckligen nämnts i lagtex- ten (jfr 22 5 nedan). Som exempel har även upptagits överlåtelse av verk- samheten. Samtidigt har det i FmL nämnda fallet att dödsbo fortsätter verksamheten fått utgå.
Enligt FmL föreligger icke skyldighet att anmäla ändring av hemvist. Sådan skyldighet föreskrives däremot i förslaget för att ge registrerings- myndigheten större möjlighet att få förbindelse med näringsidkaren eller med företrädare för honom.
Ändras eller återkallas registrerad prokura föreligger även anmälnings- skyldighet enligt förevarande stycke.
Bestämmelsen i 21 ä 3 mom. FmL att ny fullständig anmälan skall göras om rörelse flyttas från en kommun till en annan eller ändring sker i själva firman har icke upptagits i förslaget. Handelsregister omfattar enligt för- slaget hela länet. Flyttas en verksamhet från ett län till ett annat skall självfallet ansökan om registrering göras i det nya länet liksom också an- mälan om verksamhetens upphörande skall göras i det gamla. Det torde icke vara nödvändigt att direkt utsäga detta i lagtexten. Ändring i firman behöver icke föranleda annat än anmälan om firmaändringen.
Meddelande om konkurs och om ändring i registrerat förhållande ge- nom domstols beslut behandlas i 21 5.
Enligt andra stycket av förevarande paragraf skall vad i 15 5 finns före- skrivet om firmatecknares namnteckning äga motsvarande tillämpning då bemyndigande för ny person att teckna näringsidkarens firma anmäles. Stycket motsvarar 22 å andra punkten FmL.
Föreskrifter om vem som är skyldig att göra anmälan ges i 19 5. Om ansvar vid underlåten anmälan stadgas i 28 5.
19 5.
I denna paragraf ges föreskrifter om vem som skall göra anmälan om
ändring enligt 18 &. Paragrafen ersätter föreskrifter i 21 5 1 och 2 mom. FmL.
Enligt första stycket i förevarande paragraf skall liksom enligt FmL anmälan i den mån ej annat följer av övriga bestämmelser göras i den ordning som föreskrives för ansökan om registrering. Anmälan skall så- lunda ske skriftligen och vara underskriven för handelsbolag av samtliga bolagsmän och för stiftelse och ideell förening av styrelsen (jfr 4 5).
Enskild näringsidkare skall givetvis själv göra alla anmälningar. Om nä- ringsidkaren avlidit skall anmälan enligt FmL göras av hans dödsbodel- ägare och sålunda vara underskriven av dem alla. Förfarandet är omständ- ligt men motiveras av att firman för dödsboet ofta representerar ett bety— dande ekonomiskt värde.
Dödsbo betraktas numera som en juridisk person vilken företrädes av dödsbodelägarna om ej särskild dödsboförvaltning är anordnad (se 18 kap. 1 & ärvdabalken). Vid enskild näringsidkares död förvärvas hans fir— ma och näringsverksamhet följaktligen av dödsboet som har att göra an- mälan om förvärvet och övriga ändringar, om rörelsen fortsättes för döds- boets räkning. Om någon av dödsbodelägarna eller annan person har boets egendom i sin vård (jfr 18 kap. 2 & ärvdabalken) bör emellertid an- mälningsskyldigheten för dödsfallet åligga honom. Föreskrift härom har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf.
Upphör handelsbolag som följd av bolagsmans död åligger anmälnings- skyldigheten enligt FmL förutom övriga bolagsmän även den avlidnes dödsbodelägare. Enligt förslaget fritages avliden bolagsmans dödsbo från anmälningsskyldighet. I tredje stycket första punkten föreskrives sålunda att anmälningsskyldigheten om bolagsman avlidit åligger övriga bolagsmän.
Har handelsbolag trätt i likvidation och likvidator blivit utsedd av rätten åligger anmälningsskyldigheten enligt tredje stycket andra punkten, lik— som enligt FmL, likvidatorn.
Om bolagsman utträder ur handelsbolag skola enligt 21 5 2 mom. FmL de återstående bolagsmännen anmäla avgången för registrering. Den av— gångne själv anses icke ha behörighet att göra anmälan.21 Detta framstår såsom en brist i lagen eftersom de övriga bolagsmännen genom att under- låta anmälan kunna föranleda att den avgångne bolagsmännen belastas med bolagets nytillkomna förbindelser. I tredje stycket tredje punkten har därför stadgats att bolagsman som avgått ur bolaget har rätt att göra an- mälan om avgången.
I tredje stycket fjärde punkten ges en föreskrift om återkallelse av pro— kura som återgår på en bestämmelse i 18 5 lagen om handelsbolag och enkla bolag enligt vilken prokura kan återkallas av envar bolagsman som ej är utesluten från rätten att företräda bolaget.
Fjärde stycket innehåller bestämmelser om anmälan för stiftelse och
”' Jfr Nial, s. 253 f. och s. 275.
ideell. förening av. ändringar.,i. styrelsens sammansättning'och i fråga— om rätten att teckna stiftelsens eller föreningens namn samt av ändringar beträffande styrelseledamöters och styrelsesuppleanters hemvist och stiftel- sens eller föreningens postadress. Skyldighet att göra anmälan skall åvila styrelsens ordförande. -
Då det ibland kan vara av betydelse för t. ex. en styrelseledamot som avgått att avgången genom registrering får publicitet har i förevarande stycke även föreskrivits att lätt att göra anmälan tillkommer den som beröres av anmälningen.
Överlåtes näringsverksamhet skall enligt femte stycket anmälan därom göras av den nye innehavaren Vid anmälningen skall dennes rätt till, fir- man styrkas. Sistnämnda krav får anses uppfyllt om även överlåtaren skri- vit under anmälan och hans namnteckning blivit styrkt av vittnen.
Anmälan enligt förevarande paragraf skall av registreringsmyndigheten behandlas enligt föreskrifterna i 16 5.
20 5.
I denna» paragraf ges föreskrifter om registrering av anmälan rörande i registret intagen näringsidkare.
Enligt förslaget skall varje efter näringsidkarens registrering gjord re- gistreringsanmälan anmärkas i registret om registrering beviljas. Före- skrift härom har intagits 'i förstastycket av förevarande paragraf.
I andra stycket ges vissa särskilda föreskrifter om registrering av an- mälan om överlåtelse av firma. Stycket motsvarar närmast 11 5 första styc- ket andra punkten ,och andra stycket samt 13 å FmL.
I 14 5 första stycket förslagettill firmalag har upptagits en allmän regel"- om överlåtelse av firma. Enligt denna regel får firma överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet. På grund av 10 & förslaget till fir— malag skall emellertid registrering av överlåtelse vägras om användning av den överlåtna firman kan befaras vilseleda allmänheten.
Förevarande förslag utgår ifrån att firmaöverlåtelse som sker i sam-- band med att enskild näringsidkares rörelse ombildas till handelsbolag eller; delägare utträder ur handelsbolag eller dödsbodelägare i handelsbolag fort-' sätta den avlidnesrörejlse som regel icke är ägnad att vilseleda allmänhe-' ten (se om.'skälen.*hårför motiven till 14 5 första stycket förslaget till fir- malag). »I dessafall'utgör emellertid .6 g i förslaget formellt hinder för: registrering av överlåtelsen. I andra stycket av förevarande paragraf har fördenskull upptagits bestämmelse att om någon inträder som delägare. i enskild näringsidkares verksamhet eller om delägare utträder ur handels- bolag eller om enskild näringsidkare avlidit: och verksamheten fortsättes av hans dödsbodelägare anmälan härom får utan hinder av vad i 6 5 är stad—' gat.införa'sw-undernden i registret för verksamheten registrerade firman. Skall bolagsman i fall som nu sagts vara kommanditdelägare gäller dock
enligt sannua stycke vad i 6 5 är föreskrivet om kommanditbolags firma. Undantaget för kommanditbolag föranledes av bestämmelsen i 43 5 andra stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag som gör kommanditdelägare solidariskt ansvarig i förhållande till godtroende tredje man om vid ingå— ende av avtal med delägarens medgivande använts firma Vari icke ingått ordet kommanditbolag. Skyldigheten att i firman intaga ordet komman- ditbolag torde emellertid i praktiken icke inkräkta på möjligheten att över— låta firma (se härom motiven till 14 5 första stycket förslaget till firmalag).
:Om firmaöverlåtelsen i särskilt fall kan befaras få vilseledande verkan är registreringsmyndigheten oförhindrad att vägra registrering med stöd av 10 å i den föreslagna firmalagen.
21 å.
I denna paragraf ges föreskrifter om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols och konkursdomares beslut. Paragrafens andra och tredje stycken ha motsvarighet i 21 g 4 och 5 mom. FmL.
Om registreringsåtgärder som skola verkställas då firmaregistrering hä- ves eller ändras meddelas bestämmelser i 20 & förslaget till firmalag. Till dessa bestämmelser hänvisas i första stycket av förevarande paragraf.
I andra stycket ha upptagits föreskrifter om anteckning i registret av domstols beslut rörande annat förhållande än firma. Stycket motsvarar 21 5 4 mom. FmL men vissa jämkningar ha skett. Föreskriften i styckets andra punkt återgår på en bestämmelse i 16 5 första stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag enligt vilken domstols beslut om bolagsmans skiljande från rätten att företräda bolaget går i verkställighet utan hinder av förd klagan. Då det är ett allmänt intresse att domstolens avgörande alltid kommer till uttryck i registret föreskrives att dom i avskrift skall till- ställas registreringsmyndigheten genom domstolens försorg. En liknande föreskrift har föreslagits i 28 5 andra stycket förslaget till firmalag.
Enligt 21 5 5 mom. FmL skall konkursdomaren för registrering över- sända meddelande om näringsidkarens konkurs. Anteckning om konkurs skall avföras då gäldenären visar att konkursen är avslutad. I tredje stycket i förevarande paragraf har införts motsvarighet till dessa före- skrifter.
Då det är önskvärt att samtliga bestämmelser som avse införing' 1 handels- register av uppgifter om näringsidkare upptagas i lagen om handelSregister, ha till tredje stycket f1ån 54 5 lagen om ackordsförhandling utan konkurs överförts där meddelade föreskrifter såvitt angår i förevarande förslag av- sedda näringsidkare. Enligt förslaget har dessutom konkursdomarens an— mälningsskyldighet utsträckts till att gälla även det fall att näringsidkarens konkurs avslutats. :::-; - ;v
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av näringsidkares egendom till konkurs eller om; inledande för näringsidkaren: av ackordsförhandling
utan konkurs bör anteckning härom på anmälan av konkursdomaren gö- ras i registret. Föreskrift härom har införts i fjärde stycket av förevarande paragraf. I detta stycke har också föreskrivits att upphörande av ackords- förhandling skall antecknas på anmälan av konkursdomaren.
Om kungörande av vad i registret införes är stadgat i 23 5.
22 å.
I denna paragraf ges föreskrifter om avförande ur registret av närings— idkare som upphört med sin verksamhet. Paragrafen saknar motsvarighet i FmL.
I de svar som avgetts i samband med firmaenkäten har framhållits att handelsregistren innehålla ett mycket stort antal registreringar för före- tag som upphört eller aldrig börjat någon verksamhet. Det har understru- kits att detta medför olägenheter både för registreringsmyndigheterna och för allmänheten. Registren bli ohanterliga och s. k. döda firmor utgöra icke sällan hinder för registrering av ny firma. Det framhålles som önsk- värt att skapa en enkel och effektiv form genom vilken företag som upp- hört med sin verksamhet kunna avföras ur registret.
I likhet med de vid enkäten tillfrågade anser utredningen att möjlighet bör införas att på ett effektivare sätt än nu är möjligt ur registren avföra näringsidkare som sedan länge icke låtit sig avhöra och med vilka man ej kan få kontakt. De föreskrifter som fordras böra, som flertalet av de tillfrågade förordat, utformas efter förebild av bestämmelserna i 74 5 lagen om ekonomiska föreningar (jfr 173 a & aktiebolagslagen).
I enlighet härmed föreskrives i första stycket av förevarande paragraf att registreringsmyndigheten efter ett kungörelseförfarande äger avföra näringsidkare som få anses ha upphört med sin näringsverksamhet. Före- ligga tillförlitliga upplysningar om att näringsidkaren upphört med verk- samheten och icke ämnar återupptaga denna kan myndigheten enligt andra stycket utan föregående kungörelse avföra honom ur registret. Rörande dessa föreskrifter hänvisas även till motiven till 74 5 lagen om ekonomiska föreningar (NJA II 1951 s. 185 ff.; jfr i fråga om aktiebolag NJA II 1951 s. 558 ff.).
Avgift bör ej uttagas för registrering eller kungörande som sker enligt förevarande paragraf (jfr 8 5 andra stycket kungörelsen om förande av register för ekonomiska föreningar m. m.).
23 &.
I denna paragraf ges föreskrifter om kungörande av vad som införes i handelsregister. Första stycket i denna paragraf motsvarar 4 5 första styc- ket FmL. Bestämmelsen i andra stycket av sistnämnda paragraf om sam- ling av anmälningar till handelsregistren har icke upptagits i förslaget.
Den bör emellertid under en övergångstid intagas i tillämpningskungörel- sen (se motiven till 31 5 förslaget till firmalag).
Enligt FmL skall kungörelse införas —— förutom i Post- och Inrikes Tid— ningar —— om anmälan avser rörelse i stad i tidning som utges i den staden eller, om flera tidningar utges där, i den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen meddelas. Om tidning ej utges i staden eller om anmälan avser rörelse på landet, skall kungörelsen införas i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas.
Domstolskommittén, vars förslag låg till grund för avvecklingen av ma— gistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna, föreslog att _— oavsett om registrering i handelsregister på grund av Kungl. Maj:ts förordnande skedde genom lokal myndighet _— kungörelse alltid skulle införas i den tidning i länets residensstad där allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas (se prop. 1964: 163 s. 80 f.). Kommitténs förslag föranledde vid remissbehandlingen skilda meningar. Från några håll ifrågasattes även om icke annonseringen borde kunna inskränkas till Post- och Inrikes Tid- ningar.
I anledning av förslag om avveckling av magistrats- och kommunalborg- mästarinstitutionerna remitterades till lagrådet bl. a. förslag till lag om ändring i FmL. Med hänsyn till kungörande enligt 4 & FmL uttalade de— partementschefen därvid, att offentliggörandet i första hand syntes böra riktas till dem som finnas på den ort där rörelsen bedrevs och att kungö- relserna därför borde införas i samma tidningar som dittills (se prop. 1964: 163 s. 85).
Utredningen anser att kungörelsen i ortspressen har betydelse för all- mänhetens möjligheter att erhålla kännedom om nystartade företag och om förändringar beträffande äldre sådana. Ändamålet med kungörelseför- farandet tillgodoses sålunda bäst om kungörelsen införes i ortstidning. Valet av tidning bör anpassas efter näringsverksamhetens geografiska be— lägenhet och förekommande tidningars spridningsområde. Pä grund av den omfattande tidningsnedläggelse som pågår böra emellertid icke i lagen upp- tagas detaljerade föreskrifter om kungörelse i dagstidning.
Kungörande i ortstidning torde i och för sig vara tillräckligt när det gäller registrering av firma i handelsregister. I fråga om andra förhållan- den som registreras torde emellertid kungörande i allmänna tidningarna alltjämt ha betydelse. Då kungörande enligt övriga lagar om firmaregister dessutom alltid skall ske i allmänna tidningarna har sådant kungörande bibehållits i förevarande förslag.
I enlighet med det anförda har i första stycket av denna paragraf före— skrivits att vad i registret införes med undantag för meddelande om kon- kurs och ackordsförhandling utan konkurs skall genom registreringsmyn- dighetens försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna och i tid- ning med allmän spridning inom den ort där näringsverksamheten utövas eller är avsedd att utövas.
Kungörelse bör ske i den tidning .i vilken allmänna påbud'för den aktu— ella orten vanligen meddelas. Särskild föreskrift härom' synes icke erfor- derlig. * ' '
Såväl kungörelse angående beslut om egendomsavträde som om inle- dande" av ackordsförhandling utan konkurs sker genom konkursdomarens försorg. Dessa uppgifter åligga således enligt första stycket icke registre- ringsmyndigheten.
I de fall där i lagen föreskrivits, att anteckning skall ske att tidigare anteckning avföres ur registret, bör kungörelse jämväl ske om den senare anteckningen. Detta gäller även anteckning på grund av" dom som ännu icke vunnit laga kraft. Kungörelse om överrätts beslut om upphävande av beslut om konkurs eller av beslut om inledande av ackordsförhandling utan konkurs sker genom konkursdomarens försorg och ankommer icke på registreringsmyndigheten. Bestämmelsen i andra stycket har avfattats i överensstämmelse härmed.
Om kungörelses innehåll och om avgifter för kungörande böra föreskrif— ter meddelas i tillämpningskungörelsen.
24 5.
Denna paragraf innehåller presumtionsregeln angående verkan av publi- ceringen genom registrering och kungörande. Paragrafen motsvarar 7 & FmL. -
Om publiceringens betydelse vid firmaintrång hänvisas till motiven till 21—23 55 förslaget till firmalag.
25 5.
I denna paragraf meddelas föreskrifter om talan mot slutligt beslut i registreringsärende. Paragrafen har motsvarighet i 3 & tredje stycket FmL.
Enligt FmL får registreringsmyndighetens slutliga beslut endast över— klaga's av sökanden. Enligt VmL (47 5) får talan mot sådant beslut föras hos patentverkets besvärsavdelning även av den som i behörig ordning gjort invändning mot ansökan (jfr 35 & NL och 24 & förslaget till patentlag, prop. 1966: 40, s. 131 ff.). Mot besvärsavdelningens beslut får talan emeller- tid blott föras av sökanden (jfr 25 & förslaget till patentlag).22
Invändning av utomstående mot anmälan för registrering enligt FmL förekommer nästan aldrig i praktiken. Uppbudsförfarande i samband med ansökan såsom i VmL har icke heller anordnats enligt förslaget. En regel om talerätt för invändare mot ansökan om näringsidkares registrering skulle sålunda få ringa praktisk betydelse och har därför icke upptagits i för- slaget. ” I namnärenden är talerätten även för sökanden begränsad till patentverkets besvärsavdelning (se 35 lSNL). ' ' '
'L'A'G "om 'HA'NDELSRE'GIS'TER 335 26 å. _ .
Denna paragraf innehåller i första stycket en hänvisning "till firmalagens bestämmelser om hävande eller ändring av registrering-ooh i andra styc- ket en föreskrift om talan vid domstol angående hävande av registrering i annat fall än som avses i firmalagen.
Registrering av firma kan enligt förslaget till firmalag icke hävas i ad- ministrativ väg. Den som lider förfång av firmaregistrering är i stället hän- visad att vid domstol föra talan om registreringens hävande eller ändring. Om grunderna för sådan talan och om talerätt ges bestämmelser i 18 och 19 55 förslaget till firmalag. I första stycket av förevarande paragraf hän- visas till dessa bestämmelser.
Föreskriften i paragrafens andra stycke har överförts från 6 5 andra stycket FmL. '
27 5.
Denna paragraf innehåller fullmakt för Kungl. Maj:t att meddela till— lämpningsföreskrifter till lagen och att fastställa de avgifter som skola erläggas vid ansökan och anmälan. Paragrafen har motsvarighet i 5 & FmL.
Ansökan om näringsidkares registrering samt anmälan för. registrering skola ske skriftligen och närmare föreskrifter om ansökan och anmälan böra som nämnts intagas i tillämpningskungörelsen. Bestämmelsen i 2 & FmL att om anmälan avlämnas genom ombud eller insändes med posten underskriften skall vara av vittnen styrkt kan emellertid utgå.
Förutom i förslaget förut anmärkta bestämmelser bör tillämpningskun— görelsen även innehålla erforderliga föreskrifter om skyldigheten för re- gistreringsmyndighet att till patentverket expediera sådana uppgifter om varje näringsidkare som förutsättes enligt 31 & förslaget till firmalag (se motiven till denna paragraf).
Avgifterna torde liksom hittills böra bestämmas på grundval av en kost— nadstäckningsprincip. Utredningen förordar emellertid att avgift icke ut- tages vid registrering enligt 20 & förslaget till firmalag och 22 å föreva- rande förslag och att kostnaden för kungörelse i dessa fall skall bestridas av allmänna medel.
Vid registrering i flera län och vid registrering av översättning av firma bör som förut nämnts förhöjd avgift uttagas.
28 5. Denna paragraf innehåller vissa straffbestämmelser. Paragrafen har mot— svarighet i 23 5 FmL. Till böter dömes enligt första stycket bolagsman som försummar före— .skriven ansökan, eller, om_så_dan_ ansökan avskrivits eller avslagits eller föreskriven registrering av firma hävts,-förs»ummar att göra ny-ansökan.
Den som försummar att göra anmälan om ändring enligt 18 & dömes även enligt detta stycke till böter.
Till samma straff dömes enligt andra stycket den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten eller handling som fogas därvid.
I de fall som avses i andra stycket kan det röra sig om förseelser av rela— tivt grov beskaffenhet. Det har dock icke ansetts erforderligt att föreskriva strängare straff än böter. I lagen om ekonomiska föreningar stadgas även bötespåföljd för motsvarande fall (110 5; jfr NJA II 1951 s. 229).
29 5.
Denna paragraf anger vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Paragrafen saknar motsvarighet i FmL.
Näringsdrivande stiftelser och ideella föreningar som registreras eller äro registrerade i annan ordning böra icke införas i handelsregister.
I första punkten undantagas stiftelser som skola intagas i aktiebolags- registret, försäkringsregistret eller bankregistret. Här avses aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser som registreras enligt den särskilda lagen om sådana stiftelser.23
Näringsdrivande ideell förening kan icke registreras enligt 1951 års lag om ekonomiska föreningar (se NJA II 1951 s. 6 ff.). Om sådan förening in- tagits i föreningsregister före lagens ikraftträdande äger den emellertid enligt 4 5 1 mom. lagen angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar m. m. bestå som registrerad förening med oförändrad firma. Så länge föreningen består som registrerad förening enligt 1951 års lag bör den icke få införas i handelsregister. I andra punkten av förevarande paragraf ha därför från lagens tillämpningsområde undantagits föreningar som enligt ovannämnda stadgande äga bestå såsom registrerade föreningar.
Föreskrifter i FmL som ersättas av bestämmelser i lagen om handelsregis- ter föreslås bli upphävda genom en särskild lag.
Enligt övergångsbestämmelserna får som nämnts firma som registre— rats jämlikt äldre lagen utan hinder av föreskriften i 7 5 av innehavaren användas i oförändrad form. Om näringsidkare kunna blandas samman vid registrets handhavande äger emellertid registreringsmyndigheten att i registret inom parentes tillägga en särskiljande ortsbestämning. Innan myndigheten gör sådant tillägg bör firmainnehavaren höras.
" Vissa personalstiftelser föreslås bli avskaffade, se pensionsstiftelseutredningens betänkande »Pensionsstittelser II» (SOU 1965: 41), s. 9 f.
Förslag till lag om prokura
FmL:s tredje kapitel innehåller i 25—32 55 bestämmelser om den sär— skilda handelsrättsliga fullmakt som kallas prokura. Som förut nämnts är prokura enligt FmL i princip en generell fullmakt som ger prokuristen rätt att i allt vad som hör till fullmaktsgivarens rörelse handla på hans väg- nar och teckna hans firma. I fråga om fullmaktsgivarens person fordras att han skall vara innehavare av en i handelsregister införd firma. FmL:s bestämmelser om prokura avse sålunda prokura som meddelats av närings- idkare som är skyldig att genom anmälan till handelsregister ge näringsliv och allmänhet tillgång till vissa upplysningar om sin näringsverksamhet. Om sådan näringsidkare utställer prokura har det ansetts följdriktigt att handelsregistret även ger upplysning om prokuran eftersom denna är en generalfullmakt och medför rätt att teckna firman. Publicitetsprincipen har dock icke tillämpats fullt ut när det gäller prokura. En konsekvent tillämpning skulle ha inneburit obligatorisk anmälan av prokura medan anmälan nu i stället är frivillig. Lagstiftaren har emellertid utgått från att prokura på grund av registreringens verkan som regel blir anmäld till han— delsregistret (se NJA II 1887 nr 3 s. 59 f. och s. 62 f.). Bestämmelserna om prokura utgöra komplement till de allmänna fullmaktsreglerna i avtals— lagen den 11 juni 1915. I den mån sistnämnda regler icke strida mot FmL:s bli de emellertid även tillämpliga på registrerad prokura. I fråga om pro- kura som icke registrerats gälla däremot avtalslagens regler i sin helhet (se NJA II 1915 s. 231).
Av FmL:s bestämmelser om prokura överföras enligt förslaget föreskrif— terna om anmälan. till handelsregister i 31 och 32 55 till den nya lagen om handelsregister. Flertalet av de kvarstående bestämmelserna om prokura hör som förut nämnts samman med avtalslagens regler om fullmakt. FmL:s bestämmelser om prokura kunna emellertid icke utan vidare överflyttas till avtalslagen. Vissa av bestämmelserna överensstämma med de allmänna fullmaktsreglerna och i vilken omfattning särskilda regler om prokura böra ges i avtalslagen kan icke avgöras utan särskild utredning. En sådan uppgift faller uppenbarligen utanför firmautredningens uppdrag.
Liksom förslagets regler om firma och om registrering i handelsregister böra även bestämmelserna om prokura sammanföras i en ny lag, lagen om prokura. De regler som skola flyttas över till denna lag behöva i viss ut- sträckning arbetas om i anslutning till de föreslagna lagarna om firma och om handelsregister. Självfallet har utredningen emellertid vid utform- ningen av förslaget till lag om prokura icke ingått på frågor som röra själva
fullmaktsinstitutet. Förslaget får betraktas som ett provisorium i avbidan på en revision av avtalslagen.
1 5.
Första och andra styckena i denna paragraf motsvara 25 % FmL. Tredje stycket som är nytt innehåller i fråga om registrering av prokura en hän— visning till lagen om handelsregister.
Enligt 25 5 FmL skall fullmaktsgivaren vara sådan näringsidkare som har i handelsregister införd firma. Detta krav har i första stycket uttryckts sålunda att fullmaktsgivaren skall vara näringsidkare som blivit införd i handelsregister. Enligt förslaget till lag om handelsregister (2 5) är det nämligen näringsidkaren och icke bara firman som är föremål för registre- ring. För att få överensstämmelse med terminologien i nya firmalagen har dessutom i första stycket »rörelse» utbytts mot »näringsverksamhet». Be— stämmelsen i andra stycket har kortats ner då det icke behöver särskilt sägas ut att prokuristens behörighet innefattar rätt att ingå förlikning. I första och andra styckena ha dessutom vidtagits språkliga jämkningar.
Hänvisningen i tredje stycket avser bl.a. bestämmelserna i 3 och 8 $& förslaget till lag om handelsregister. Enligt dessa bestämmelser får prokura införas i handelsregister vari huvudmannen intagits om prokuran icke inne- håller annan begränsning eller annat förbehåll än som medgivits. i 1 eller 2 5 lagen om prokura. Ytterligare föreskrifter, som enbart avse registrering av prokura, ges i 4, 14 och 17 55 lagen om handelsregister.
Förevarande paragraf anger, i överensstämmelse med vad hittills ansetts gälla, den behörighet som prokuristen har i förhållande till godtroende tredje man när prokuran är registrerad (jfr 3 5 i förslaget). Att registrerad prokura avses torde framgå av första stycket i förevarande paragraf jäm- fört med 3 5 lagen om handelsregister till vilken tredje stycket hänvisar.
2 &. Paragrafen motsvarar helt 26 % FmL. Att en ändring av prokura till kol- lektiv liksom från kollektiv till vanlig skall anmälas till handelsregistret framgår av 18 5 lagen om handelsregister.
3 5. Denna paragraf motsvarar 27 5 FmL. I överensstämmelse med terminolo- gien i avtalslagen har ordet behörighet utbytts mot ordet befogenhet (jfr NJA II 1915 s. 185).
4 5. Paragrafen har motsvarighet i 28 5 FmL. Föreskriften att prokurist vid firmateckning skall underskriva sitt namn har i förslaget ersatts med en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen avse-r 30 & förslaget till firmalag
vari ges en allmän bestämmelse om hur firmateckning skall verkställas. För att firmateckning i firmalagens mening skall föreligga fordras bl.a. att firmatecknare jämte firman skriver sitt namn. Föreskriften i 28 5 andra punkten FmL har utgått såsom obehövlig.
5 och 6 55.
Paragraferna motsvara 29 och 30 55 FmL. Återkallelse av prokura skall anmälas till handelsregistret enligt 18 5 lagen om handelsregister. Av 24 & samma lag följer att återkallelse som införts i handelsregistret och kungjorts i ortstidningen anses ha kommit till tredje mans kännedom. Firmainnehavaren är sedan icke skyldig att på annat sätt återkalla fullmakten (se 27 å avtalslagen; jfr NJA II 1915 s. 230).
25—30 gg FmL föreslås bli upphävda genom en särskild lag om upphä- vande av FmL.
Förslag till lag om upphävande av lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura
Vissa bestämmelser om firma i 1 och 2 kap. FmL ersättas enligt förslaget av en ny firmalag. Övriga i dessa kapitel givna regler och föreskrifterna om registrering av prokura i 3 kap. avses bli ersatta genom en särskild lag om handelsregister. Slutligen skall en ny lag om prokura träda i stället för prokurabestämmelserna i 3 kap. FmL. I denna lag återstå härefter endast ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som äro upptagna i 3 kap.
FmL kan sålunda i sin helhet upphävas och detta bör ske genom en sär- skild lag. Då övriga lagförslag föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1969 bör FmL upphöra att gälla med utgången av 1968.
I samband med upphävandet av FmL bör föreskrivas att om i annan lag eller författning förekommer hänvisning till sådant stadgande i lagen som ersättes genom bestämmelse i den nya firmalagen eller de nya lagarna om handelsregister eller om prokura, hänvisningen i stället skall anses gälla stadgande i de nya lagarna.
Hänvisning till FmL finns bl. a. i 27 & avtalslagen samt i 2, 18 och 54 Så lagen om handelsbolag och enkla bolag.
Förslag till Lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn
Gällande svensk rätt. I svensk rätt saknas i det stora hela lagstiftning om ideella föreningar.1 Det finns sålunda ej några direkta lagregler om privat- rättsligt skydd för ideell förenings namn.
I VmL och NL ges vissa bestämmelser till skydd för ideell förenings nanm men ideell förening har icke enligt dessa bestämmelser någon befogenhet att vid domstol angripa annans obehöriga användning av föreningens namn. Reglerna i VmL och NL avse sålunda endast ett administrativt ingripande för att hindra kollisioner mellan ideell förenings nanm och registrerat varu— märke resp. släktnamn (se 14 5 4 VmL och prop. 1960:167 5. 113 samt 10 5 5 NL).2
Ideell förening som främjar sitt syfte genom att idka näringsverksamhet och som sålunda även är näringsidkare-'i kan få ett visst namnskydd enligt reglerna om skydd för kommersiella kännetecken. Enligt 9 5 första stycket IKL (eller grunderna för denna bestämmelse) skyddas ideell förenings namn om namnet här i riket inarbetats för föreningen i utövning av näringsverk- samhet. Skyddet gäller i detta fall bara i förhållande till andra näringsidkare som driva samma eller liknande näringsverksamhet som föreningen (se om bestämmelsen i 9 5 första stycket IKL även motiven till 2 och 4 55 förslaget till firmalag).4 Näringsdrivande ideell förening kan vidare förvärva varu- märkesrätt genom registrering eller inarbetande enligt VmL (jfr Vmbet. s. 213 och s. 219). På grund av det förväxlingsskydd som tillkommer varu- kännetecken kan föreningsnamn som ingår såsom beståndsdel av sådant kännetecken indirekt även få ett visst rättsskydd (jfr Vmbet. s. 252 f. och s. 276 f.).
Bristen på lagstiftning om ideella föreningar torde ej innebära att ideell förening i andra fall än de ovan nämnda helt saknar skydd mot annans obe- höriga användning av föreningens namn. I praxis får sålunda ett privaträtts- ligt skydd för ideell förenings namn i princip anses ha godtagits.5 Hur långt
1 Vissa specialbestämmelser finnas. Se förutom de i det följande nämnda bestämmelserna t. ex. 13 och 14 55 förordningen angående utvidgad näringsfrihet och 1 & kollektivmärkeslagen den 2 december 1960. 2 Jfr förslaget till firmalag 11 5 3 och förslag till lag om mönster 4 5 andra stycket, 2 SOU 1965: 61 s. 13 och s. 241. 3 Om begreppet näringsidkare se motiven till 1 5 förslaget till firmalag. ** Huruvida ideell förening kan ha firma och få sitt namn skyddat såsom firma är som förut nämnts en öppen fråga, se den inledande översikten not 4. 5 Se NJA 1946 s. 767 Skidfrämjandet; jfr NJA 1938 s. 232 Malmö byggmästarförening u.p.a. och Eberstein i Festskrift för Birger Ekeberg (1950), s. 138 ff.
detta skydd sträcker sig är emellertid oklart.6 I den mån ideell förenings namn skyddas kan även förkortning av namnet vara föremål för skydd.
Enligt lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser skall s.k. själv- ständig stiftelse7 anmälas hos länsstyrelsen i det län där stiftelsens för- valtning huvudsakligen skall utövas (1 5). Från anmälningsplikten före- ligga omfattande undantag (2 5). Över anmälda stiftelser skall hos läns- styrelsen föras särskild förteckning (21 å). Förteckningen föres i två se- rier, en för stiftelser som stå under tillsyn och en för stiftelser som äro undantagna från tillsyn (2 & kungörelsen den 6 juni 1930 med vissa bestäm- melser i anledning av lagen om tillsyn över stiftelser den 24 maj 1929). Som redan framhållits i avsnittet om firmaregister och registreringsmyndigheter saknar förteckningen betydelse i fråga om stiftelses förvärv av rättsperson- lighet och namnskydd. Förteckningens uppgift är sålunda endast att under- lätta kontrollen över att anmälningsskyldigheten blivit fullgjord och att ligga till grund för den fortsatta tillsynen, vari i första hand ingår övervakning att föreskrivna årsredovisningar insändas.
Liksom när det gäller ideell förening saknas sålunda i svensk rätt direkta lagregler om privaträttsligt skydd för stiftelses namn. Rörande vissa regler i IKL, VmL och NL som ge ett visst namnskydd för stiftelser hänvisas till vad som tidigare anförts om ideella föreningar.
Något avgörande i sista instans angående privaträttsligt skydd för stiftel- ses namn föreligger ännu ej i svensk praxis. Eftersom stiftelser och ideella föreningar ytterst fullfölja likartade eller besläktade syften med sin verk— samhet får det emellertid antagas att stiftelses namn i princip har motsva- rande skydd som namn på ideell förening.
Tidigare lagförslag m.m. Bristen på lagregler om skydd för ideella för- eningars och stiftelsers namn beror främst på att frågan om namnskydd be- traktats såsom ett detaljspörsmål i en allmän lagstiftning rörande dessa subjekt. Särskilt frågan om legal reglering av de ideella föreningarna har vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Ett betänkande med lagförslag rörande ideella föreningar och stiftelser lades fram redan 1903.& På detta betänkande byggde lagförslag om ideella föreningar som förelades 1910 och 1911 års riksdagar.” Frågan om lagstift- ning förföll bägge gångerna på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.
1919 avlämnade hovrättsrådet Arsell såsom särskild utredningsman ett betänkande med förslag till lag om ideella föreningar. Betänkandet föranled- de emellertid ej någon åtgärd från regeringens sida.
1937 igångsattes inom justitiedepartementet en utredning om förenings-
” Jfr Ljungman i Festskrift tillägnad Gösta Eberstein (1950), s. 151 f. " Med »självständig» stiftelse avses en stiftelse som har rättspersonlighet, se prop. 1929: 83 s. 20 f. I motsats till »sj älvständig» ställes »osjälvständig» stiftelse.
” Betänkandet avgavs av 1901 års föreningskommitté. ' Förslaget till 1910 års riksdag omfattade även ekonomiska föreningar.
väsendet och som resultat härav föreligger en av hovrättspresidenten Rom- berg i februari 1938 avgiven promemoria om grunderna för en lagstiftning angående ideella föreningar (justitiedepartementets promemorior 1938: 1). Den parlamentariska utredning till vilken promemorian skulle utgöra en för— beredelse kom aldrig till stånd.
Det senaste förslaget på området är justitierådet Hagberghs 1949 av- givna betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar (SOU 1949: 17). Detta förslag som låg till grund för 1951 års lag om ekonomiska föreningar upptog även vissa bestämmelser om ideella föreningar. Dessa bestämmelser blevo emellertid ej genomförda.
En fullständigare redogörelse för tidigare lagförslag m. 111. finns i justitie- departementets promemoria 1938: 1 s. 3 ff. och i SOU 1949: 17 s. 80 ff. Om 1949 års förslag se även prop. 1951: 34 s. 71 f. och s. 282.
1903 och 1919 års sakkunnjgförslag om ideella föreningar innebar ett visst namnskydd anknutet till registrering av föreningarna. Dessa skulle enligt 1903 års förslag registreras hos länsstyrelserna och som villkor för registre- ring skulle gälla bl.a. att förenings »benämning» var så avfattad att för- eningen tydligt skilde sig från andra kända föreningar. Enligt 1919 års för— slag skulle ideell förening införas i ett hos socialstyrelsen fört register. För- eningens »firma» skulle tydligt skilja sig från andra i registret för ideella föreningar intagna, ännu bestående firmor. Registrering var enligt bägge förslagen en förutsättning för förvärv av rättspersonlighet, en omständighet som torde ha bidragit till att förslagen ej ledde till lagstiftning.
I 1949 års betänkande föreslogs att ideella föreningar frivilligt skulle få registrera sig i samma ordning som ekonomiska föreningar. På det sättet skulle ideella föreningar kunna få namnskydd enligt samma regler som ekonomiska föreningar, d. v. s. ett lokalt skydd på administrativ väg. Utred- ningsuppdraget omfattade ej frågan om namnskydd för icke registrerade ideella föreningar.
I Danmark finns lagstiftning om namnskydd för sammanslutningar mot- svarande de ideella föreningarna i Sverige. Enligt en särskild lag av den 31 mars 192610 kan sådan sammanslutning införas i föreningsregistret som föres för hela landet hos den myndighet som för aktiebolagsregistret. Genom registreringen får sammanslutningen ensamrätt till sitt namn. Sammanslut- ning som använder emblem eller annat särskilt kännetecken för sin verk- samhet kan få registreringsskydd även för sådant kännetecken. Registrering måste regelbundet förnyas. Varje registreringsperiod omfattar tio år. I för- eningsregistret kunna intagas uppgifter även om föreningens styrelse och om vad som skall gälla om rätten att teckna dess namn. Även i Finland finns möjlighet att registrera ideell förening.11 Registrering sker i ett centralre—
10 Lov af 31. marts 1926 om forenings-registeret. ” Lag den 4 januari 1919 om ideella föreningar.
gister som föres hos justitiedepartementets föreningsregisterbyrå. Genom registreringen får den ideella föreningen ett administrativt skydd för sitt namn eftersom förening med förväxlingsbart namn ej får införas i registret. Norge har ett register för ideella föreningar som även föres centralt hos justitiedepartementet. Registreringen är frivillig. Registret är föga utnyttjat och anses sakna praktisk betydelse. Liksom enligt svensk rätt gäller i de andra nordiska länderna att ideella föreningar och stiftelser ha ett visst namnskydd enligt lagstiftningen om kommersiella kännetecken.
Utredningens uppdrag har i fråga om ideella föreningar och stiftelser ur- sprungligen varit begränsat till frågan om firmaskydd för sådana för- eningar och stiftelser som driva ekonomisk verksamhet. Detta uppdrag har som nämnts för de ideella föreningarnas del utvidgats till att avse frågan om ett allmänt namnskydd. Vid en legalisering av namnskyddet för ideella föreningar kan man emellertid ej bortse från namn på stiftelser eftersom dessa inrättningar fullfölja liknande eller jämförbara ändamål med sin verksamhet som de ideella föreningarna. Utredningens uppdrag får därför anses omfatta även frågan om namnskydd för stiftelser.
I skrivelser till justitieministern den 11 december 1953 och den 15 juni 1955, som överlämnats till utredningen, har Folketshusföreningarnas Riks- organisation hemställt om sådan ändring av lagen om ekonomiska förening— ar att folketshusföreningar kunna vinna registrering enligt denna lag. Framställningarna avse ett föreningsrättsligt spörsmål som faller utanför utredningens kompetens. De praktiska olägenheter som föranlett framställ— ningarna och som sammanhänga med bristen på lagregler om ideella för— eningar torde emellertid bli eliminerade genom förevarande lagförslag och utredningens förslag rörande firmalagstiftningen. Utredningen återkommer härtill i motiven till 6 &.
Skäl för lagstiftning. En privaträtt till släktnamn har legaliserats genom NL. Sedan VmL följts av den nya firmalagen blir skyddet för näringsidka- rens namn och för hans särskilda kännetecken fullständigt reglerat i lag. Vad som härefter återstår oreglerat av lag inom känneteckensrätten är vä- sentligen ideella föreningars och stiftelsers namn.12 Ett privaträttsligt skydd för dessa namn får visserligen anses erkänt i praxis men Skyddets omfatt— ning är som nämnts oklart. Det rör sig här om ett rättsområde mellan den egentliga namnrätten och firmarätten och rättstillämpningen ställes därför i brist på lagstiftning inför betydande svårigheter. Uttryckliga lagregler äro fördenskull önskvärda.
Behovet av namnskydd torde vara störst i fråga om de ideella förening-
” Brukare av pseudonym, signatur, artistnamn och liknande kunna även tänkas som subjekt för namnrätt (jfr SOU 1960: 5 s. 33). Den som är näringsidkare får skydd för sådant känne- tecken enligt förslaget till firmalag, se 2 5 samt 11 5 3 och 5; jfr 2 5 samt 14 5 4 och 6 VmL.
arna. Denna grupp av föreningar omfattar en mängd sammanslutningar av de mest skilda slag i fråga om ändamål, storlek och organisation. Dit hänför man i första hand flertalet föreningar för religiös uppbyggelse, politisk verk- samhet, välgörenhet och annat socialt arbete, vetenskaplig forskning, konst, sällskapsliv, idrott och skytte, försvarsföreningar, kamratföreningar, djur- skyddsföreningar o.s.v. vilkas syfte är av mer eller mindre utpräglat ideell natur. Men som ideella föreningar räknas också arbetsmarknadens intresse- organisationer, t. ex. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) med sina un— derorganisationer och Landsorganisationen (LO) med sina underföreningar, fackföreningarna. Som ideella föreningar anses vidare branschsammanslut- ningar, t. ex. Sveriges Köpmannaförbund (jfr SOU 1949: 17 s. 86).
De framställningar rörande lagstiftning om namnskydd som under senare år gjorts av olika slags ideella föreningar visa att bristen på lagregler med- för betydande olägenheter för föreningarna i deras verksamhet.
I fråga om stiftelser i allmänhet torde behovet av namnskydd ej vara lika framträdande som för ideella föreningar. Många stiftelser driva ej någon egen verksamhet utan synas bara utåt i samband med att utdelning av stif- telsens tillgångar sker, oftast genom någon institution som har hand om förvaltningen av stiftelsens angelägenheter. Stiftelsernas namn bestå dess- utom i flertalet fall endast av ord såsom stiftelse, pensionsstiftelse, fond, understödsfond, minnesfond eller donationsfond med stiftarens personnamn eller firma som genitivattribut. Det skydd som kan tillkomma personnamnet eller firman kommer även indirekt stiftelsens namn till godo. l åtskilliga fall kan emellertid behov föreligga av ett direkt skydd för stiftelses namn och övriga kännetecken särskilt som stiftelseformen alltmera användes för att bära upp ekonomisk verksamhet som kan vara mycket omfattande fastän den drives utan vinstsyfte från initiativtagarnas sida, t. ex. Stiftelsen Ek- kronan i Stockholm och Stiftelsen Malmö Sjöfartshotell.
Enligt utredningens förslag till firmalag äro ideella föreningar och stiftel- ser näringsidkare i den mån de främja sitt syfte genom att driva närings- verksamhet (se motiven till 1 & förslaget till firmalag). Sådana föreningar och stiftelser kunna enligt förslaget förvärva firmarätt genom registrering i handelsregister (jfr 2 & förslaget till lag om handelsregister). Ideella för— eningar och stiftelser som driva näringsverksamhet och använda sitt namn såsom firma få härigenom ett bättre namnskydd än de hittills haft. Skyddet gäller emellertid i detta fall bara i förhållande till andra näringsidkare. Och möjligheten till ett begränsat namnskydd via firmaregistren står ej heller öppen för flertalet ideella föreningar och stiftelser.
Frågan om namnskydd för ideella föreningar och stiftelser blir sålunda icke löst i och med genomförandet av den nya firmalagen. Som framgår av det förut anförda tala starka skäl av principiell och praktisk natur för att frågan om namnskydd nu löses genom särskild lagstiftning. En förutsättning
härför är givetvis att en allmän lagstiftning om ideella föreningar och stif- telser icke kan anses aktuell i Sverige.
Lagens utformning. De intressen som skola tillvaratagas genom den sår- skilda nanmskyddslagen ha släktskap med dem som motiverat bestäm- melserna om namnskydd i NL. Den föreslagna lagen har därför kunnat för- enklas genom hänvisningar till NL. Lagförslaget innehåller i huvudsak de regler som behövas för att ge ideella föreningar och stiftelser en materiell namnrätt. De bestämmelser som i övrigt erfordras kunna meddelas i form av kungörelse. Föreskrifter i kungörelsen för registreringssökande (jfr 1 5 första stycket) böra göras tillgängliga genom praktiskt utformade ansök- ningsblanketter.
1 5 i förslaget anger vad som är föremål för namnskydd och olika sätt för skyddets uppkomst. 2 & behandlar namnskyddets innebörd. I 3 g anges re- gistreringsmyndigheten och i 4 5 vissa villkor för registrering. 5 och 6 55 handla om förfarandet vid ansökan om registrering och om vissa registre- ringsätgärder. Bestämmelser rörande tiden för registrerings giltighet och förnyelse finnas i 7 och 8 åå medan 9 % anger när registrering kan hävas. I 10 & slutligen följer en bestämmelse om tillämpningsföreskrifter.
1 5.
Denna paragraf behandlar i första och andra styckena olika sätt för för- värv av skydd för ideell förenings och stiftelses namn. Tredje stycket inne- håller bestämmelser om skydd för emblem eller annat särskilt kännetecken som ideell förening eller stiftelse använder för sin verksamhet.
Enligt första stycket kan ideell förening eller stiftelse förvärva skydd för sitt namn genom registrering.
Registrering som grund för namnskydd ger praktiska fördelar (jfr härom motiven till 2 5 första stycket förslaget till firmalag). Genom registreringen som föregås av registreringsmyndighetens prövning bestämmes sålunda vad som är föremål för skydd, skyddets omfattning och tidpunkten för dess uppkomst. Vid konflikt kan föreningen eller stiftelsen på ett enkelt sätt styrka att den har ett skyddat namn genom att förete ett av myndigheten utfärdat registreringsbevis varigenom annan bevisning härom blir överflödig.
En annan fördel med registreringen är den att registreringsmyndigheten i viss utsträckning kan hindra intrång i skyddet för registrerat namn. Detta blir möjligt genom den likhetsgranskning som myndigheten skall göra vid varje ny ansökan om registrering. Härigenom kunna framtida konflikter förebyggas. Till namn som tidigare fått skydd på annat sätt än genom re— gistrering (se paragrafens andra stycke) kan hänsyn tagas vid gransk- ningen i den mån namnen äro kända för registreringsmyndigheten. Likhets— granskningens omfattning behandlas närmare i anslutning till 4 5.
Ansökningsförfarandet vid registrering bör vara så enkelt som möjligt.
Ansökan bör göras på särskild blankett som tillhandahålles av registrerings- myndigheten. De uppgifter och handlingar som krävas för registrering böra tydligt anges på blanketten.
Huruvida en sammanslutning skall betraktas som ideell förening får be- dömas enligt gängse uppfattning.13 Begreppet ideell förening fick en vid- sträcktare innebörd som följd av 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Enligt äldre lagstiftning jämställdes ideell förening som drev bokförings- pliktig verksamhet med egentlig ekonomisk förening och åtskilliga ideella föreningar infördes på denna grund som ekonomiska föreningar i förenings- register. På denna punkt gjordes ändring genom 1951 års lag (jfr prop. 1951: 34 s. 71 f.). Under begreppet ideella föreningar hänföras sålunda nu- mera alla föreningar med ideellt ändamål, även de som främja detta genom bokföringspliktig verksamhet.
Rörande stiftelsebegreppet hänvisas till l 5 lagen om tillsyn över stiftelser. Endast s. k. självständiga stiftelser avses med förslaget (se not 7 ovan).
Ideell förening eller stiftelse som idkar näring kan som nämnts enligt för- slaget till lag om handelsregister (se 2, 5, 12 och 13 55) förvärva firmaskydd genom registrering i sådant register. Använder föreningen eller stiftelsen sitt namn som firma kan den på så sätt få ett visst namnskydd. Detta namn- skydd gäller emellertid bara i förhållande till andra näringsidkare och be- gränsas dessutom bl. a. genom kravet på branschlikhet (4 och 5 55 förslaget till firmalag). I handelsregister intagen ideell förening eller stiftelse får så- lunda genom firmaregistrering bara ett ofullständigt namnskydd och skall därför även kunna få namnregistrering enligt förevarande lagförslag. Mot- svarande bör gälla i fråga om sådan ideell förening som före den 1 januari 1953 intagits i föreningsregister och enligt 4 5 1 mom. lagen angående in- förande av nya lagen om ekonomiska föreningar m. m. äger bestå såsom re- gistrerad förening.14 Enligt förslaget till lag om handelsregister (29 å) kan i register för ekonomiska föreningar intagen ideell förening ej samtidigt vara införd i handelsregister.
När ideell förening eller stiftelse begär registrering skall registrerings- myndigheten pröva om föreningen eller stiftelsen har rättspersonlighet. Rö- rande de krav som böra ställas för att rättspersonlighet skall anses föreligga se motiven till 4 5 andra stycket förslaget till lag om handelsregister.
Föremål för registrering är ideell förenings eller stiftelses namn. Ett namns uppgift är att individualisera sin innehavare och genom ordet namn i lagtexten anges sålunda även att vad som registreras skall äga viss förmåga att individualisera.
Namn på ideella föreningar bildas i regel efter ett relativt enhetligt möns- ter. Förutom föreningsformen anger namnet sålunda i allmänhet förening—
" Jfr härom 1949 års förslag till lag om registrerade föreningar, SOU 1949: 17 s. 7 och s. 84 ff.; jfr även prop. 1951: 34 s. 71 f.
" I NJA 1938 s. 232 betraktades Malmö byggmästarförening u.p.a. som ideell förening fastän föreningen registrerats såsom ekonomisk förening; jfr NJA II 1951 s. 6 ff.
ens ändamål och dess verksamhetsområde eller dess lokalisering, t. ex. Sve- riges Barnens Dagsledares förening, Svenska Turistföreningen, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Köpmannaförbund, Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, Skånes Naturskyddsförening, Djurgårdens Idrottsförening, Lunds Skyttegille och Örtofta Folkets Hus förening. Ibland anknyter namnet samtidigt till en viss grupp medborgare, ett visst företag 0. s.v. t. ex. Lunds Kristliga Studentför— bund, Arbetarrörelsens Kulturhistoriska förening i Skåne och Televerkets i Malmö Idrotts- och Fritidsförening. Det är också vanligt att namnet i stället för en geografisk beteckning innehåller ett ord som skall symbolisera eller särskilt understryka föreningens ändamål, t. ex. Sångföreningen Lyran, Idrottsföreningen Kamraterna, Idrottsklubben Sparta, Brottarklubben En- vig, Simklubben Ran och Gymnastikföreningen Tigrarna. Namn på ideella föreningar bildas även på annat sätt men namnen ha i stort sett gemensamt att de beskriva föreningens ändamål på sådant sätt som i de anförda exemplen.
Namn på stiftelser bildas som förut antytts på ett enklare sätt än ideella föreningars namn. Stiftelsers nanm bestå sålunda som nämnts ofta endast av ord såsom stiftelse, pensionsstiftelse, fond, understödsfond, minnesfond eller donationsfond med stiftarens personnamn eller firma som genitiv- attribut.
En beskrivande beteckning ter sig naturlig som namn på en ideell förening eller en stiftelse. En sådan beteckning ger bättre möjligheter till kontakt med allmänheten och för denna är det av värde att ändamålet med förening- en eller stiftelsen kommer till uttryck redan i namnet. Namnen synas som regel även bildas på sådant sätt att de äro ägnade som individualiserings- medel med hänsyn till föreningarnas och stiftelsernas ändamål och verksam- het. Att som villkor för registrering skärpa kravet på namns individualise- ringsförmåga skulle därför innebära ett olämpligt tvång och någon skärp- ning åsyftas ej heller med förslaget. Som namn skall emellertid ej få re- gistreras enbart ord som på grund av sin allmänna innebörd icke äro ägnade som individualiseringsmedel, t.ex. allmänna benämningar såsom idrotts_ förening, bilkår, nykterhetsförbund, husmodersförening o.s.v. En bok— btavsbeteckning ensam bör i regel ej heller få registreras men en sådan kan givetvis ingå som del av namn som även innehåller andra beståndsdelar. Har en bokstavsbeteckning använts i sådan utsträckning att den blivit all- mänt känd och av allmänheten uppfattad som föreningens eller stiftelsens särskilda namn har den uppnått tillräcklig förmåga att individualisera (jfr paragrafens andra stycke). Beteckningen kan då också registreras som namn.
Rörande frågan om individualiseringsförmäga som villkor för namns re- gistrering jämför ytterligare vad som anförts angående firma i motiven till 9 & förslaget till firmalag.
Enligt andra stycket äger ideell förening eller stiftelse även utan registre- ring skydd för sitt namn, då namnet blivit allmänt känt. Ett privaträttsligt skydd för ideell förenings och stiftelses nanm torde som nämnts i princip ha godtagits på denna grund i praxis (se not 5 ovan).
Ett kännetecken som genom användning kommit att uppfattas som ut— tryck för en viss person anses ha ett naturligt anspråk på rättsskydd.15 Kännetecknet representerar i detta fall både personliga och ekonomiska in- tressen och annans användning av förväxlingsbart namn kan ej sägas ha stöd av något rättmätigt intresse. Det blir därför en rättslig uppgift att skyd- da det som namn uppfattade och erkända kännetecknet.la
Skydd föreligger endast om namnet är allmänt känt. Är ett namn känt bara lokalt eller bara inom begränsade kretsar bör i regel för skydd fordras att användningen av namnet fått en större omfattning.
I tredje stycket föreskrives att ideell förening eller stiftelse har skydd även för emblem eller annat särskilt kännetecken för sin verksamhet, när kännetecknet registrerats eller utan registrering blivit allmänt känt. Bestäm- melserna om ideell förenings eller stiftelses namn äga motsvarande tillämp- ning i fråga om sådant kännetecken.
Enligt gällande svensk rätt finns som nämnts visst skydd för kännetecken som ideell förening använder vid sidan av sitt namn. Allmänt känd förkort- ning av föreningens namn torde sålunda ha samma skydd som namnet självt.
Den danska lagen om föreningsregistret (& 1 andra stycket) ger ideell för- ening möjlighet att registrera icke bara sitt namn utan även andra känne- tecken av olika slag som föreningen använder för sin verksamhet.
Ett skydd för allmänt känd förkortning av ideell förenings eller stiftelses namn uppbäres av motsvarande intressen som skyddet för själva namnet. När skydd funnits motiverat för ideell förenings namn har man sålunda i praxis gett skydd även för förkortning av namnet (se not 5 ovan). Vad som sagts om förkortning av namn gäller emellertid även andra kännetecken som ha till uppgift att helt eller delvis ersätta namnet i dess funktioner som individualiseringsmedel för en förening eller en stiftelse. Namnskydd bör därför finnas för alla vid sidan av namnet använda, skyddsvärdiga känne- tecken (jfr i fråga om firmaskyddet motiven till 2 g förslaget till firmalag).
Det är framför allt ideella föreningar som begagna särskilda kännetecken vid sidan av det egentliga namnet. Mest använda förutom förkortningar av namnet äro emblem eller föreningsmärken.
Förkortningarnas popularitet har praktiska orsaker. Ideella föreningars nanm äro ofta alltför otympliga redan för internt bruk inom en förening. Sådana namn eller nanm med intetsägande utformning äro ej heller ända-
” Jfr Eberstein i Festskrift för Birger Ekeberg (1950), s. 136 och s. 142 f. 15 Som skäl för ingripande mot annans användning av förväxlingsbart namn kan även åhe- ropas offentligrättsliga hänsyn då det allmänna har intresse av att olika rättssubjekt kan indi- vidualiseras på ett säkert sätt.
målsenliga när en förening skall engagera allmänheten t. ex. vid medlems- värvning eller insamlingsaktioner. I sin propagandaverksamhet ha för- eningarna därför i stället använt förkortning av sitt namn som genom in- tensiv användning fått avsevärd genomslagskraft hos allmänheten.
Förkortningarna äro av varierande slag. Mycket vanliga äro kombinatio- ner av begynnelsebokstäver som bilda bokstavsbeteckningar eller ord ttan egentlig innebörd, t. ex. LO för Landsorganisationen i Sverige, K.A.K. för Kungliga automobil klubben, STF för Svenska Turistföreningen, AIK för Allmänna Idrottsklubben, Saco för Sveriges akademikers centralorganisa- tion och Lugi för Lunds Universitets Gymnastik- och Idrottsförening. En förkortning av annat slag är t. ex. Skidfrämjandet för Föreningen för Sidd- löpningens och F riluftslivets främjande i Sverige.
Emblemet användes liksom en namnförkortning som kännetecken för själva föreningen eller stiftelsen. Emblemet utgöres ofta av en kombination av figur, ord eller bokstäver. Vanligt är att namnets begynnelsebokstiver komponeras in i en geometrisk figur, t. ex. Svenska Turistföreningens em- blem som inom en av linjer skuren cirkel upptager bokstäverna STF jämte en sköld. Ibland ger emblemet en mer eller mindre konkret bild av verk- samhetens ändamål såsom t.ex. Skidfrämjandets emblem som upptager bl. a. en skidlöpande same.
Emblem användes på flaggor, brevpapper, tidskrifter, kläder 0. s. v. Em- blem begagnas även fristående och då mest såsom föreningsmärke eller klubbnål som bäres av medlemmarna. Olika organisationer framför allt inom idrottsrörelsen använda dessutom särskilt komponerade utmärkelse- tecken som bestå av eller upptaga organisationens emblem.
Föreningar och stiftelser som skaffa pengar för sin verksamhet genom insamlingar eller viss försäljning använda härvid ibland ett särskilt känne- tecken. Barnens Dags-föreningarna företa t.ex. insamlingsaktioner under beteckningen »Mitt Sommarbarn» och med hjälp av ett särskilt märke, ritat av en konstnär och upptagande bl.a. en flicka med en blomma i handen. Försäljningen av exempelvis den s.k. solstickan för Stiftelsen Solstickan sker även under ett särskilt av konstnär ritat märke.
Enligt bestämmelserna i förevarande stycke har en ideell förening eller en stiftelse skydd för särskilt kännetecken för sin verksamhet när känne— tecknet registrerats eller utan registrering blivit allmänt känt.
Som villkor för registrering gäller liksom i fråga om namn att det särskilda kännetecknet skall ha viss individualiseringsförmåga (jfr motiven till första stycket). Vid bedömningen huruvida sådan förmåga föreligger torde unge- fär samma principer få tillämpas som vid registrering av varumärke (jfr Vmbet. s. 269 ff.).
Rörande uttrycket »allmänt känt» hänvisas till vad som anförts under andra stycket.
Om ett särskilt kännetecken huvudsakligen användes för yrkesmässigt
bedriven ekonomisk verksamhet och härigenom företrädesvis framträder som firma eller varumärke kan frågan om skydd även vara att bedöma en- ligt reglerna i firmalagen resp. VmL.
2 5.
Denna paragraf anger innebörden av namnskyddet. Enligt första stycket innebär det skydd förslaget ger ideell förenings och stiftelses namn att annan ej obehörigen, till förfång för föreningen eller stiftelsen, får använda kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet.
Bestämmelsen avser icke bara det egentliga namnet utan även särskilt kännetecken för föreningen eller stiftelsen. Detta framgår av 1 5 tredje stycket andra punkten enligt vilken särskilt kännetecken följer samma reg- ler som namnet.
Enligt den danska lagen om föreningsregistret (& 1 andra stycket) har registrerad ideell förening eller sammanslutning ensamrätt till användning- en av sitt namn och sina i registret införda särskilda kännetecken samt så- dana i registret intagna beteckningar under vilka föreningen eller samman- slutningen eljest är verksam eller dess avdelningar äro kända.
Ett relativt vidsträckt skydd är motiverat för ideell förenings namn efter- som en sådan förening även om den har ett huvudändamål ofta genom sin verksamhet samtidigt främjar flera olika ideella syften. Exempelvis en in— tresseorganisation har i regel som främsta ändamål att tillvarataga medlem- marnas intressen i löne- och anställningsfrågor. Men verksamhet för ett så- dant ändamål främjar även ett socialt syfte och organisationen kan sam- tidigt genom bildningsverksamhet tillgodose ett kulturellt ändamål och dess- utom genom andra former av verksamhet främja politiska och idrottsliga syften. Som exempel kan även nämnas att Godtemplarorden förutom sitt sociala syfte att främja avhållsamhet från rusdrycker även tillgodoser kultu- rella och idrottsliga ändamål och att Skidfrämj andet verkar både för sociala och idrottsliga syften och i viss mån också för ett kulturellt ändamål.
De olika ändamål som de ideella föreningarna avse att tillgodose genom sin verksamhet gå ofta i varandra. Verksamhet för religiöst eller politiskt syfte kan sålunda även tillgodose ett socialt ändamål och ett sådant ändamål främjas i regel samtidigt genom verksamhet i välgörande syfte o. s. v.
De ideella föreningarna driva emellertid icke bara en rikt nyanserad ideell verksamhet. För att främja sitt syfte idka de ofta någon form av ekonomisk verksamhet som ibland ligger på gränsen till näringsverksamhet och i andra fall klart är att betrakta som sådan verksamhet.
En ideell förening kan sålunda bedriva sin verksamhet efter flera olika linjer och härigenom förekomma i mycket skiftande sammanhang. Allmän- heten som icke alltid känner så noga till föreningarnas ändamål skiljer ej heller strängt mellan föreningarna efter det egentliga ändamålet utan mera efter den yttre verksamhet med vilken den kommer i kontakt. Även namn-
likhet mellan ideella föreningar med skilda ändamål eller mellan en ideell förening och en näringsidkare kan sålunda vara ägnad att leda till förväx- ling. Men även om risk för direkt förväxling ej föreligger mellan namnens innehavare kan namnlikheten oriktigt ge sken av samhörighet mellan för- eningarna eller mellan föreningen och näringsföretaget. I båda fallen kunna föreningens ideella strävanden hindras genom att den obehöriga namnan- vändningen gör intrång i den goodwill som föreningen åtnjuter för sin verk- samhet. Det torde över huvud vara av intresse för en ideell förening att icke opåkallat få sitt namn förbundet med viss näringsverksamhet. Det är inte bara intresset för föreningen att själv ekonomiskt kunna utnyttja nam- net som här spelar in utan även risken att verksamhetens ideella ändamål kan komma att ifrågasättas av allmänheten om verksamheten sammankopp- las med utomståendes intressen.
De synpunkter som anförts i fråga om namnskyddet för ideella föreningar ha i viss mån även betydelse för namnskydd åt stiftelser. En stiftelse kan också verka för skilda ändamål och stiftelser uppträda i allt större utsträck- ning som näringsidkare.
Ideell verksamhet är sålunda ofta mångskiftande och verksamheten kan samtidigt tillgodose flera olika ändamål. Verksamhetens särskilda karaktär gör dessutom att annans användning av liknande namn kan medföra hinder för verksamhetens genomförande även om namnbärarna ej själva förväxlas. Namnskyddet bör av dessa skäl icke begränsas till ideell verksamhet eller viss sådan verksamhet (jfr 4 och 5 55 förslaget till firmalag) utan i stället i analogi med 19 5 NL i princip vara generellt. För att skyddet emellertid icke skall gå utöver det praktiska behovet har genom bestämmelsen i före- varande stycke liksom i 19 5 andra stycket NL uppställts ett krav att den obehöriga nanmanvändningen innebär förfång för föreningen eller stiftelsen. Genom detta krav begränsas bestämmelsens räckvidd till sådan användning som kan orsaka föreningen eller stiftelsen någon form av skada eller olä- genhet. Användning för rent privat bruk omfattas sålunda icke av bestäm- melsen. Innebörden av uttrycket förfång behandlas närmare nedan.
Reglerna om skydd i 2 & gälla som förut nämnts även särskilda kännetec- ken för ideell verksamhet. Med hänsyn till utformning och användning är det mycket som förenar sådana kännetecken och varumärken. Det kunde därför i och för sig varit motiverat att i viss utsträckning anpassa bestäm- melserna om skydd för särskilda kännetecken till motsvarande regler i VmL. I enkelhetens intresse ha emellertid de särskilda kännetecknen enligt försla- get även i skyddshänseende fått följa samma regler som namnen.
Ideell förenings eller stiftelses namn är skyddat mot att annan obehörigen använder kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet. Efter medgivan- de kan sålunda annan använda föreningens eller stiftelsens nanm eller något som liknar detta.
I detta sammanhang får beaktas att vid kollision mellan olika kännetec-
kensrätter i princip gäller företrädesrätt från tiden för deras uppkomst (jfr 7 % VmL och 6 5 förslaget till firmalag samt i fråga om släktnamn 20 5 första stycket NL och prop. 1963: 37 s. 200 f.). Om innehavaren av det kän— netecken som konkurrerar med föreningens eller stiftelsens namn kan åbe- ropa tidigare rättsgrund får föreningen eller stiftelsen sålunda i princip vika.
Otillåten enligt bestämmelsen i förevarande stycke är användningen av kännetecken som lätt kan förväxlas med föreningens eller stiftelsens namn. Om likheten ej är fullständig skall sålunda det andra kännetecknet stå nam- net ganska nära innan förväxlingsrisk skall anses föreligga.
F örväxlingsregeln i förevarande förslag avviker från motsvarande be- stämmelse i förslaget till firmalag. Enligt sistnämnda förslag skall vid pröv- ningen av likhet mellan firmor förväxlingsrisk anses föreligga så snart för- växling kan ske. Inom firmarätten räknar man emellertid i princip ej med förväxlingsbarhet om icke förutom firmalikhet även branschlikhet finns (se 5 & förslaget till firmalag). Vid likhetsbedömningen tager man så- lunda även hänsyn till andra omständigheter än sådana som hänföra sig till firmornas utformning. I fråga om ideella föreningars och stiftelsers namn blir det emellertid i första hand endast aktuellt att jämföra själva namnen eftersom redan namnlikhet kan göra användningen otillåten. Till följd härav böra de konkurrerande namnen kunna tillåtas stå varandra ganska nära (jfr prop. 1963: 37 s. 88 ff.). För en mildare bedömning vid jämförelse mel- lan ideella föreningars eller stiftelsers namn talar också den omständigheten att dessa namn i regel äro beskrivande och därför sammansatta av ord utan framträdande skyddsvärde. En strängare regel skulle dessutom när enbart namnlikhet är avgörande alltför mycket begränsa rörelsefriheten vid valet av namn. Vid likhetsbedömning kan man emellertid i vissa fall ej helt bortse från arten av den verksamhet för vilken namnen användas. Om två ideella föreningar för olika ändamål t. ex. bedriva verksamhet som saknar allt prak- tiskt samband kan risk för konkret förväxling vara ringa även om deras namn liknar varandra.
Några allmängiltiga regler som ge klara anvisningar för bedömningen av likhetsfrågan kunna ej uppställas. Viss ledning torde emellertid kunna häm- tas av vad som anförts om firmalikhet i motiven till 5 & förslaget till firma- lag.
Som förut nämnts har ideell förening eller stiftelse skydd mot annans an- vändande av samma eller liknande namn endast om den obehöriga använd- ningen är till förfång för föreningen eller stiftelsen. När frågan om förfång skall bedömas får man beakta att det här rör sig om mycket olika och ibland särpräglade förhållanden. Om vid en konflikt visas att namnanvändningen medfört att de tvistande förväxlats med varandra kan detta vara tillräckligt bevis för att förfång uppstått. Så kan vara fallet t. ex. när två intresseorga- nisationer konkurrera om medlemmar under liknande namn eller när två välgörenhetsföreningar göra insamlingar bland allmänheten med hjälp av
alltför lika beteckningar. I andra fall kan direkt avbräck i den ideella verk- samheten på grund av namnanvändningen behöva påvisas för att kravet på förfång skall anses uppfyllt. Detta kan bli nödvändigt t. ex. vid påstående att en förenings verksamhet misskrediteras genom arten av den verksamhet som en annan förening driver under liknande namn. Avbräck kan uppkom- ma genom att viljan till frivilliga, personliga insatser minskar, inkomster bortfalla 0. s. v. Bedriver en förening en mera omfattande ekonomisk verk- samhet har bevisning rörande de ekonomiska förhållandena givetvis särskild betydelse. Hänsyn bör emellertid tagas även till andra än rent ekonomiska intressen.17 Exempelvis kan det som förut antytts för många ideella för- eningar med hänsyn till deras ändamål vara av vitalt intresse att namnet ej blir sammankopplat med någon viss näringsverksamhet även om det icke innebär någon ekonomisk olägenhet för föreningen (jfr SOU 1960: 5 s. 204). Obehörig användning av namnet i näringsverksamhet bör då ej vara tillåten.
Med stöd av bestämmelsen i förevarande stycke kan ideell förening eller stiftelse vid domstol utverka förbud mot svaranden att använda föreningens eller stiftelsens namn (jfr 19 å andra stycket NL och SOU 1960: 5 s. 215).18 Om svaranden ej rättar sig efter förbudet skall överexekutor på föreningens eller stiftelsens begäran förelägga den tredskande vite samt fälla honom till sådant vite på sätt i 38 5 andra stycket utsökningslagen föreskrives.
Om ideell förenings och stiftelses namn skall enligt andra stycket av före- varande paragraf i tillämpliga delar gälla även bestämmelserna rörande sär- skilt skydd för egenartat släktnamn i 20—22 55 NL.
20 å NL innehåller en regel om verkan av passivitet när kännetecken kol- lidera. Genom att regeln blir tillämplig även när ideell förenings eller stif- telses namn kolliderar med annat kännetecken kan sådan förening eller stif- telse få tåla vissa namnintrång om den ej ingriper mot dem inom rimlig tid. Med bestämmelsen avses namn på ideell förening eller stiftelse och konst- närsnamn eller likartat namn som blivit allmänt känt samt kommersiellt kännetecken som inarbetats. Rörande den närmare innebörden av 20 & NL som utformats i nära anslutning till 9 och 10 55 VmL hänvisas till prop. 1963: 37 s. 119 ff. och s. 200 f. samt motiven till 7 & förslaget till firmalag.
21 5 NL ger regler om fastställelsetalan (jfr 44 & VmL och 27 & förslaget till firmalag). På grund av dessa bestämmelser har ideell förening eller stif- telse möjlighet att vid domstol föra talan om fastställelse huruvida rätt till namnet består eller icke består eller huruvida visst förfarande innebär in- trång i sådan rätt eller ej. Om bestämmelserna se i övrigt prop. 1963: 37 s. 121 f.
22 5 NL upptager regler om skadestånd på grund av intrång i namnrätt.
" I Arsells förut omnämnda förslag fanns ett förfångsstadgande liknande det som finns i 6 5 FmL. Enligt förslaget (s. 464) skulle med förfång avses icke bara ekonomisk utan även annan skada.
” Jfr även Bomgren—Gehlin, Namnlagen (1966), s. 128 f.
Med stöd av dessa regler kan ideell förening eller stiftelse av den som i ond tro gjort intrång i dess namnrätt fordra ersättning för av intrånget uppkom- men skada (jfr SOU 1960: 5 s. 216 och prop. 1963: 37 s. 122 ff.).19
3 5.
Enligt denna paragraf registreras ideell förenings och stiftelse—s namn i särskilt register som föres för hela riket i Stockholm av patent- och registre- ringsverket.
Många ideella föreningar och stiftelser ha en begränsad verksamhet och uppmärksammas knappast utanför den ort där de finnas. De föreningar eller stiftelser som framför allt behöva skydd för sina namn driva däremot i regel själva eller genom underföreningar eller kommittéer verksamhet som avser hela eller större delen av landet. För att ett registreringsskydd skall få prak- tisk betydelse för dem bör det därför gälla i hela landet.
För ideella föreningar som huvudsakligen rekrytera sina medlemmar rent lokalt kan emellertid Skyddsbehovet ofta gälla även hela landet eller en stor del därav. Detta beror på att behov av skydd i praktiken som regel uppstår först när föreningarnas verksamhet fortlöpande blir uppmärksammad utan- för hemorten genom press, radio och television, t.ex. i fråga om en idrotts- förening på grund av medlemmarnas idrottsprestationer. Då kunskapen om verksamheten i betydande utsträckning förmedlas och vidmakthålles genom press och övriga massmedia är namnskydd i detta fall även aktuellt inom större delen av landet.
Med hänsyn till Skyddsbehovet böra sålunda namn på ideella föreningar och stiftelser registreras i ett för hela landet fört register.
Tendensen är numera också att ordna registrering på olika områden cen- tralt. Som framgår av avsnittet om firmaregister och registreringsmyndig- heter räknar utredningen även med att all firmaregistrering på grund av utvecklingen på det registreringstekniska området inom överskådlig tid kan komma att sammanföras till ett centralt register.
Det centrala registret för ideella föreningars och stiftelsers namn bör in- rättas hos patentverket. Inom patentverket handläggas för närvarande ären- den angående registrering av varumärken och aktiebolags— och filialfirmor. Verket är även den myndighet som har att handlägga ärenden om godkän- nande av släktnamn. Namnskyddet för ideella föreningar och stiftelser har såsom en del av känneteckensrätten nära släktskap med såväl namnrätten som firma- och varumärkesrätten. Den samlade sakkunskap på dessa rätts- områden som finns att tillgå hos patentverket saknar motsvarighet hos an- nan myndighet. I detta sammanhang bör särskilt observeras att vid tillämp— ning av förslagets 4 & förutsättes viss granskning av de hos patentverket förda registren över firmor och varumärken.
” Jfr även Bomgren-Gehlin, a.a. s. 128 ff.
4 5.
I första och andra styckena av denna paragraf upptages förbud mot re- gistrering av namn som innebär missbruk av offentlig beteckning eller är vilseledande eller gör intrång i annans känneteckensrätt eller andra intres— sen av privaträttslig karaktär. Enligt bestämmelser i tredje stycket äro för- bud som uppställas till skydd för privata rättigheter i vissa fall ej hinder för registrering.
Första stycket I punkt 1 förbjudes registrering av namn vari utan tillstånd intagits sådan internationell beteckning som enligt särskild lagstiftning ej obehörigen får offentligen brukas såsom benämning.
Bestämmelsen åsyftar beteckningar som äro skyddade enligt lagen den 10 juli 1947 om skydd för Förenta Nationernas emblem och namn samt lagen den 30 december 1953 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteck- ningar. Förenta Nationernas emblem eller namn får icke utan medgivande av organisationens generalsekreterare offentligen brukas såsom märke eller benämning. I fråga om de internationella sjukvårdsbeteckningarna gäller i princip att de ej få offentligen användas annat än som kännetecken för mili— tär sjukvård, för militärpräster samt i viss utsträckning för civil sjukvård.
Förbudet i punkt 1 blir endast tillämpligt på verbalbeteckning. Att För- enta Nationernas emblem, Rödakorsmärket och Internationella atomenergi- organets emblem, som är skyddat enligt lag den 26 maj 1961, ej få registreras som märke för ideell förening eller stiftelse framgår av paragrafens andra stycke.
Rörande de olika beteckningar som omfattas av registreringsförbudet hän— visas till de särskilda lagarna om skydd för officiella beteckningar. Förbudet gäller icke bara den officiella beteckningen i oförändrad utformning utan även beteckning som lätt kan förväxlas därmed. När likheten ej är fullstän- dig skall sålunda namnet eller däri intagen beteckning stå den officiella be- teckningen ganska nära innan förväxlingsrisk skall anses föreligga. Detta överensstämmer med gällande rätt i de nämnda lagarna om skydd för offi- ciella beteckningar.
Ett förbud av motsvarande innehåll som i punkt 1 aktualiseras vid re- gistrering av firma, se härom motiven till 11 5 punkt 1 förslaget till firmalag där även lagarna om skydd för officiella beteckningar närmare behandlas.
Försök att missbruka internationella beteckningar bli i regel lätta att kon- statera. Förbudet i punkt 1 bör därför normalt ej ge registreringsmyndig- heten anledning till särskild undersökning.
Enligt punkt 2 får namn ej registreras om namnet är ägnat att vilseleda allmänheten.
Registreringsmyndigheten bör alltid ha möjlighet att vägra registrering av namn som vilseleder. En regel som uppräknar olika fall av vilseledande
är opraktisk och en generell regel om förbud mot vilseledande nanm har därför uppställts. En motsvarande lösning har valts i fråga om registrering av firma, se motiven till 10 5 förslaget till firmalag.
Ideell förenings eller stiftelses namn kan tänkas få vilseledande använd- ning Om det framträder som namn på en enskild näringsidkare, en ekono- misk förening eller ett bolag. Namnet kan även tänkas vilseleda med hänsyn till föreningens eller stiftelsens ändamål eller den verksamhet varigenom ändamålet fullföljes. Det är också tänkbart att namnet oriktigt ger sken av samhörighet med staten eller med en betydelsefull enskild organisation eller ett känt enskilt företag. Andra former av vilseledande kunna även tänkas.
Att namnet vilseleder genom att utpeka innehavaren som något annat än ideell förening eller stiftelse torde främst ha praktiskt intresse. För att i motsvarande fall förekomma vilseledande uppgifter i firma innehåller firma- lagstiftningen föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i firma (se inled- ningen till 8—13 55 i motiven till förslaget till firmalag). Att efter förebild härav kräva att i registrerat namn skall intagas uttrycket ideell förening eller ordet stiftelse synes ej nödvändigt och skulle vara ett olämpligt tvång. Ideella föreningar uppträda för närvarande under många olika benämningar, såsom förening, sällskap, samfund, församling, förbund, societet, gille, klubb, orden, loge o. s. v. Flera av dessa och liknande ord anses sedan länge vid användning i namn utmärka att namnets innehavare är ideell förening. I andra fall kan en kombination med ord som uttrycker föreningens ända- mål klart ange att namnet avser en ideell förening, t. ex. kombinationer som idrottsförening och konstförening.
En förenings karaktär av ideell behöver icke nödvändigtvis utmärkas ge- nom ord eller uttryck av den typ som ovan exemplifierats. Detta kan ske på många andra sätt, exempelvis namn som Akvarievännerna i Malmö och Sångarbröderna torde tillräckligt tydligt ange att innehavaren är ideell förening.
Som framgår av de exempel som nämnts i motiven till 1 5 första stycket kan en inrättnings karaktär av stiftelse även anges genom att ordet fond in- tages i namnet. Stiftelseformen kommer dessutom ofta till uttryck genom olika ordkombinationer vari något av orden stiftelse eller fond ingår.
Namn kan som nämnts tänkas vilseleda genom att oriktigt ge sken av samhörighet med staten. Enligt lag den 2 december 1960 om skydd för va- pen och vissa andra officiella beteckningar är obehörig användning av bl. a. vissa på svenska staten hänsyftande beteckningar förbjuden om använd- ningen sker i näringsverksamhet. I den nya firmalagen föreslås detta skydd liksom i VmL bli kompletterat med bestämmelser av administrativ innebörd (se motiven till 11 5 punkt 1 förslaget till firmalag). Detta slags officiella beteckningar bör ej heller utan särskilt tillstånd få registreras för ideell verksamhet. Ett registreringsförbud torde emellertid i detta fall huvudsak-
ligen ha praktisk betydelse i fråga om statsvapen, statsemblem och andra beteckningar som utgöres av figur 0. d. I paragrafens andra stycke förbjudes sålunda registrering av särskilt kännetecken vari statsvapen utan tillstånd intagits.
Om ett nanm genom någon verbalbeteckning oriktigt getts officiell prägel kan registrering vägras med stöd av bestämmelsen i förevarande punkt. I motiven till 10 å förslaget till firmalag har framhållits att förekomsten av ordet riks i en firma kan ge firman officiell prägel. Om ordet användes i namn på ideell förening torde namnet däremot sällan få sådan prägel. Vid ideell verksamhet är det vanligt att använda ordet riks i namnet bl. a. för att ange att en förening eller organisation är en huvudförening eller en hu- vudorganisation. Vid bedömning huruvida ord av detta slag kan ge ideell förenings nanm Officiell prägel bör man därför iakttaga försiktighet.
Registreringsmyndigheten torde i regel icke behöva göra någon särskild granskning eller undersökning om kännetecken är vilseledande. Normalt ser man nämligen omedelbart detta.
I punkt 3 förbjudes registrering av namn som innehåller något som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat nanm.
Förbudet har utformats i anslutning till liknande bestämmelser i NL (10 5 1 och 4), VmL (14 5 4) och den föreslagna firmalagen (11 5 3). Det skydd som här ges för annans namn går ej så långt som ett förväxlingsskydd utan avser i regel namn som återgetts oförändrat eller med obetydliga tillägg eller förändringar.
För ideell verksamhet användes namn som innehåller annans släktnamn huvudsakligen av stiftelser. I detta fall åsyftas som regel en viss person som genom gåva eller testamente tillskapat stiftelsen under villkor att hans eget namn ingår i stiftelsens namn. Då medgivande här finns att använda namn som utpekar en viss person utgör föreskriften i punkt 3 i regel ej hinder för registrering. Detta kommer till uttryck genom en särskild bestämmelse som upptagits i paragrafens tredje stycke.
Ibland tillkommer en ideell förening eller en stiftelse för att hugfästa en författares eller annan kulturpersonlighets liv och verk och dennes namn intages då i föreningens eller stiftelsens namn. Avses en historisk person bör detta utan vidare vara tillåtet, t. ex. Bellmanssällskapet och Viktor Rydberg- Samfundet i Jönköping. Men även om släktnamnet eller konstnärsnamnet ej åsyftar någon sedan länge avliden bör det i detta fall få användas för stif- telsens eller föreningens verksamhet, t.ex. Selma Lagerlöf-sällskapet och Vilhelm Ekelund-samfundet. I paragrafens tredje stycke har därför före— skrivits att om ideell förenings eller stiftelses nanm innehåller namn som åsyftar avliden registrering får ske om särskilda skäl föreligga. Motsvarande skall gälla om avliden persons porträtt återgetts i särskilt kännetecken för föreningen eller stiftelsen.
Huruvida otillåten användning av annans Släktnamn föreligger torde i regel framgå av registreringsärendet. Någon särskild granskning av släkt- namnsförteckningen torde sålunda registreringsmyndigheten icke behöva utföra. Ej heller finns skyldighet i detta fall att forska efter annans konst— närsnamn. Skyddet blir således i praktiken effektivt bara för sådana konst- närsnamn som äro kända för registreringsmyndigheten. När det gäller konstnärsnamn har bestämmelsen därför sin huvudsakliga betydelse som underlag för talan vid domstol enligt 9 5 i förslaget.
Rörande registreringsförbudet i punkt 3 hänvisas även till motiven till 11 5 punkt 3 förslaget till firmalag.
Bestämmelserna i förevarande punkt och i punkt 4 avse att ge skydd mot att ideell förenings eller stiftelses namn gör intrång i annans känneteckens- rätt. Bortsett från namn på ideella föreningar och stiftelser, som även upp- tagas i punkt 4, ha de kännetecken som avses med bestämmelserna i regel skydd genom särskild lagstiftning, t. ex. NL, VmL och den blivande firma- lagen. Skyddet för varumärke och firma är emellertid enligt denna lagstift- ning begränsat till kännetecknets användande i dess egentliga funktion, d. v. s. till användande som varumärke resp. firma och sträcker sig icke till annan användning, t. ex. som huvudbeståndsdel i namn för ideell förening eller stiftelse. För släktnamn finns enligt NL (19 5) visst skydd mot använ- dande på sistnämnda sätt. Som förut framhållits är det praktiska syftet med bestämmelserna om registrering att om möjligt redan på registreringsstadiet söka förebygga framtida konflikter och rättstvister. Registrering bör därför icke ske av namn som utan tillstånd innehåller kännetecken som är skyddat för annan.
Enligt punkt 4 får namn ej registreras om namnet lätt kan förväxlas med annan ideell förenings eller stiftelses skyddande namn eller annans här i riket skyddade firma eller varumärke eller ock annat kännetecken, som i näringsverksamhet här i riket inarbetats för annan.
Förbudet har utformats i anslutning till liknande bestämmelser i NL (10 5 5 och 6), VmL (14 5 6) och den blivande firmalagen (11 5 5). Genom förbudet ges förväxlingsskydd för olika kännetecken. Om motiven härför se vad som anförts under punkt 3 ovan.
För registrerat kännetecken gäller skyddet om registreringen beviljats efter tidigare ansökan. Namn eller annat kännetecken för ideell förening eller stiftelse som är oregistrerat har skydd om kännetecknet är allmänt känt när det konkurrerande kännetecknet begäres registrerat. Firma och varumärke som inarbetats omfattas av skyddet om inarbetningen består vid sistnämnda tidpunkt. Frågan när ett kännetecken skall anses inarbetat får bedömas enligt bestämmelserna i den lag som reglerar kännetecknet i fråga.
Rätten till kommersiellt kännetecken är knuten till näringsidkare. Rö- rande detta begrepp och uttrycket näringsverksamhet hänvisas till motiven till 1 5 första stycket förslaget till firmalag.
Enligt VmL och den föreslagna firmalagen är skydd för varumärke och firma i princip begränsat till visst eller vissa varuslag resp. visst slags nä- ringsverksamhet. I skyddet enligt förevarande bestämmelse föreligger ej någon motsvarande begränsning. Så snart varumärke eller firma har skydd enligt den för kännetecknet gällande lagstiftningen utgör detta hinder för registrering av namn som lätt kan förväxlas med kännetecknet. Rörande förväxlingskriteriet hänvisas till motiven till förslagets 2 5 första stycket.
I vissa fall kan medgivande att i nanm intaga annans kännetecken få be- tydelse. En bestämmelse härom ges i paragrafens tredje stycke.
Registreringsmyndigheten har möjlighet att undersöka om nanm gör in- trång i namn, som registrerats för annan ideell förening eller stiftelse, eller registrerat varumärke eller firma för aktiebolag eller filial. Det förutsättes att myndigheten skall utföra särskild granskning i dessa avseenden. Ore- gistrerat kännetecken eller i lokalt register införd firma skall beaktas om kännetecknet för särskilt fall är känt för myndigheten. I fråga om dessa kännetecken har bestämmelsen sålunda främst betydelse som underlag för talan enligt förslagets 9 5.
Andra stycket
I detta stycke ges speciella föreskrifter i fråga om registrering av särskilt kännetecken för ideell förening eller stiftelse (jfr 1 5 tredje stycket). Då så- dant kännetecken som nämnts kan utgöras av figur eller kombination av figur, ord eller bokstäver äro bestämmelserna i första stycket som avse ver- balbeteckningar icke uttömmande.
Enligt förevarande stycke får särskilt kännetecken ej registreras om i kännetecknet utan tillstånd intagits sådan internationell beteckning, som enligt lag ej obehörigen får offentligen brukas såsom märke, eller statsvapen eller något som lätt kan förväxlas med beteckningen eller vapnet.20 Dessa registreringsföreskrifter ha redan behandlats under punkterna 1 och 2 i första stycket.
I andra stycket föreskrives vidare att särskilt kännetecken ej får registre- ras Om kännetecknet innehåller annans porträtt eller något, som kränker annans upphovsrätt till konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster.
Något i lag fastslaget allmänt skydd för porträtt finns ej i Sverige. V mL ger emellertid skydd mot registrering av varumärke vari annans porträtt in- går (se 14 5 4 VmL och Vmbet. s. 285).21 Av samma skäl som gälla i fråga om varumärke bör porträtt som regel icke få ingå i kännetecken som re- gistreras för ideell förening eller stiftelse. Om porträttet emellertid åsyftar någon sedan länge avliden eller medgivande erhållits av vederbörande att i
" Rörande statsvapen jfr SOU 1966: 62 s. 37. ” Jfr förslag till lag om mönster 4 5 andra stycket 2, SOU 1965: 61 s. 13.
kännetecknet intaga hans porträtt kan enligt paragrafens tredje stycke re- gistrering ske utan hinder av förevarande bestämmelse.
I fråga om annans upphovsrätt till konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster överensstämmer förslaget med VmL (se 14 5 5 VmL och Vmbet. s. 285). Föreligger medgivande av vederbörande rätts- innehavare kan registrering i regel ske utan hinder av förevarande bestäm- melse.
Registreringsförbudet med hänsyn till porträtt eller upphovsrättsligt verk eller mönster avser liksom förbuden i första stycket punkterna 3 och 4 att lämna skydd mot att nanm gör intrång i intressen av privaträttslig karaktär. Rörande motiven för skydd enligt förevarande förslag hänvisas till vad som anförts under första stycket punkt 3.
Tredje stycket
I tredje stycket ges som redan nämnts en bestämmelse om verkan av ve- derbörande rättsägares medgivande. Enligt detta stycke kan dessutom re- gistrering ske av namn eller porträtt som åsyftar avliden om särskilda skäl föreligga. Bestämmelsen har behandlats under första stycket punkt 3 och andra stycket. Jfr även motiven till 11 5 andra stycket förslaget till firmalag.
5 5.
Enligt denna paragraf skall vid ansökan om registrering av ideell för—- enings eller stiftelses nanm i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 30, 31, 34 och 35 55 NL.
Hänvisningen till 30 5 NL innebär att ansökan om registrering skall göras skriftligen och innehålla uppgift om sökandens postadress. Det bör räcka att ansökan undertecknas av styrelsens ordförande. Föreskrift härom kan ges i tillämpningskungörelsen.
Vid ansökan av ideell förening bör alltid fogas bestyrkt exemplar av för- eningens stadgar. Har stadgar upprättats för stiftelse bör stadgarna även fogas vid stiftelses ansökan. Ansökan bör även åtföljas av avskrift av hand— lingar som visa att styrelse utsetts. I fråga om stiftelse bör avskrift av stif- tarens förordnande inges, t. ex. avskrift av testamente. Föreskrifter om de handlingar som skola fogas vid ansökningen böra upptagas i tillämpnings- kungörelsen.
Om sökanden enligt förslagets 6 5 andra stycket begär registrering av uppgifter om styrelsens sammansättning och om vad som skall gälla i fråga om rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn bör ansökningen även innehålla uppgifter i dessa hänseenden. I tillämpningskungörelsen bör för detta fall föreskrivas att ansökningen skall upptaga styrelseledamöternas och suppleanternas fullständiga namn och hemvist samt ange av vilka och hur föreningens eller stiftelsens namn skall tecknas där ej denna befogen- het skall utövas endast av styrelsen. Skall namnet tecknas av annan person
än styrelseledamot bör även i fråga om denne uppges hans fullständiga namn och hemvist.
Rörande ansökan som avser kännetecken som består av figur eller dylikt bör föreskrivas att ansökningen skall åtföljas av avbildning av kännetecknet.
I samband med ansökningen skall erläggas en avgift till belopp som Kungl. Maj :t bestämmer (30 5 tredje stycket NL). Om avgiftens storlek bör stadgas i tillämpningskungörelsen. Som lämplig registreringsavgift föreslås 200 kronor.
Om ansökan är Ofullständig kan registreringsmyndigheten med stöd av 31 5 NL förelägga sökanden att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rät- telse. Underläter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande el- ler vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökan avskrivas.
På grund av bestämmelserna i 34 5 NL åligger det registreringsmyndig- heten att underrätta Sökanden om slutligt beslut i registreringsärendet. Får sökanden föra talan mot beslutet skall underrättelsen innehålla uppgift om skälen för beslutet samt vad som Skall iakttagas vid fullföljd av talan.
Hänvisningen till 35 5 NL innebär att sökanden får föra talan mot re- gistreringsmyndighetens slutliga beslut om det gått honom emot. Talan skall föras genom besvär hos patentverkets besvärsavdelning inom två må- nader från beslutets dag. Mot besvärsavdelningens beslut får talan icke föras.
6 5.
När ansökan om registrering bifalles skola enligt första stycket förening- ens eller stiftelsens namn och ändamål samt dess postadress införas i re- gistret. Avser ansökningen särskilt kännetecken för föreningen eller stif- telsen införes detta i registret (jfr 1 5 tredje stycket). Registrering av namn och annat kännetecken skall dessutom kungöras.
Eftersom talan ej får föras mot beslut varigenom ansökan bifalles skall namnet eller det särskilda kännetecknet införas i registret i anslutning till beslutet.
Av registret bör direkt framgå huruvida registreringen avser ideell för- ening eller stiftelse. Uppgift härom bör nämligen inflyta i bevis som utfärdas om registreringen. Av figurmärke som registreras bör finnas en avbildning i registret. Om registret och de närmare uppgifter som skola intagas däri böra föreskrifter meddelas i tillämpningskungörelsen.
Kungörande bör ske i någon av de periodiska skrifter som registrerings- myndigheten utger. Närmare föreskrifter om kungörande böra ges i till— lämpningskungörelsen.
Enligt andra stycket kunna på sökandens begäran i registret införas upp- gifter även om föreningens eller stiftelsens styrelse och om vad som skall gälla i fråga om rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn.
En liknande bestämmelse finns i den danska lagen om föreningsregistret (5 1 tredje stycket).
Genom registreringsmyndighetens bevis att ideell förenings eller stiftelses namn blivit registrerat kan föreningen eller stiftelsen på ett enkelt sätt styrka sin rättssubjektivitet, t. ex. vid kontakter med myndigheter och bank- inrättningar. För att beviset skall få praktisk betydelse i dessa sammanhang bör det även innehålla uppgifter om styrelsens sammansättning och om rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn.
Det är framför allt ideella föreningar som ha olägenheter av att icke ge— nom myndighets bevis kunna styrka sin rättssubjektivitet och rätten att teckna namnet. I de förut nämnda framställningarna av Folketshusför- eningarnas Riksorganisation framhållas särskilt svårigheter när lån skall anskaffas. Då uppgifter i registreringsbeviset om styrelsen och rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn fylla ett påtagligt praktiskt behov böra uppgifter i dessa hänseenden kunna införas i registret även om detta i första hand är ett namnskyddsregister.
Av riksorganisationens skrivelser till justitieministern framgår att de lo- kala folketshusföreningarna driva ekonomisk verksamhet bl.a. i form av uthyrning av lokaler för olika ändamål. Den ekonomiska verksamheten sy- nes i regel ha sådan karaktär att folketshusföreningarna enligt förslaget till firmalag äro att betrakta som näringsidkare. Enligt förslaget kunna för- eningarna därför även registrera sig i handelsregister och på denna våg av offentlig myndighet få bevis som eliminerar de olägenheter som påtalats av riksorganisationen.
I anslutning till bestämmelserna i andra stycket bör föreskrivas i tillämp— ningskungörelsen att ändring av styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten att teckna föreningens eller stiftelsens namn bör anmälas för registre- ring av styrelsens ordförande. Att sådan ändring blir registrerad kan ha be- tydelse i förhållande till tredje man (jfr 18 kap. 27 5 andra stycket lagen om allmän försäkring).
7 5.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om den tid under vilken registre- ring gäller och om förnyelse av registrering.
Enligt tillämpningskungörelse till den förut nämnda danska lagen22 gäl- ler registreringsskyddet under tio år från registreringsdagen. Registrering kan förnyas varje gång för tio år räknat från dagen för förnyelsen.
I förslaget till lag om handelsregister (22 5) ha införts bestämmelser om ett utrensningsförfarande som innebär att firmaregistrering kan upphöra utan åtgärd från firmainnehavarens sida om anmälan icke gjorts till registret un- der en tioårsperiod och det kan antagas att firmainnehavaren upphört med sin verksamhet. Detta förfarande har föreslagits för att förebygga att re-
” 11 5 Bekendtgerelse nr. 115 af 14. april 1926 angående forenings—registeret.
gistren belastas av firmor som icke längre användas och som kunna hindra- ny registrering.
Även ur registret för Skydd av ideell förenings och stiftelses namn böra efter hand rensas ut sådana kännetecken som icke längre ha betydelse för innehavarna. I den mån det här gäller föreningens eller stiftelsens eget namn, som i princip icke är tidsbegränsat, kunde ligga närmast att gå samma väg som i fråga om släktnamn och firma och i första hand lagfästa ett till tiden obegränsat skydd. Emellertid synes den metod som redan kommit till användning när det gäller registrerat varumärke, för vilket skyddet i prin- cip är till tiden obegränsat, och som även tillämpas i den danska lagstift- ningen om ideell förenings namn, på ett enklare sätt leda till målet. Enligt förslaget har därför registreringsskyddet för ideell förenings och stiftelses namn begränsats genom bestämmelser om förnyelse av registrering.
I första stycket föreskrives att registrering gäller från dagen för ansök- ningens ingivande till dess tio år förflutit från registreringsdagen.
Ansökningsdagen är även utgångspunkt för registreringsskyddet för firma (se om skälen härför motiven till 13 och 23 55 förslaget till firmalag).
Enligt andra stycket förnyas registrering varje gång för tio år från ut- gången av föregående registreringsperiod.
En registreringsperiod om tio år tillämpas i motsvarande danska lagstift- ning och det i lagen om handelsregister föreslagna utrensningsförfarandet skall även ske i anslutning till en tioårsperiod. Samma tidsperiod bör vara lämplig för registreringsskydd enligt förevarande lag (jfr 22 5 VmL).
Av praktiska skäl räknas den första tioårsperioden från registreringsda- gen och ny registreringsperiod från utgången av föregående period (jfr Vmbet. s. 301 f.).
8 5.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet vid förnyelse av registrering.
Den nya registreringsperioden räknas enligt 7 5 från utgången av före- gående period och icke som i motsvarande danska författning från dagen för förnyelsen. Registreringsmyndigheten skulle därför om annat ej stadgas kunna belastas med ansökningar om förnyelse många år i förväg. I första stycket av förevarande paragraf har fördenskull föreskrivits att ansökan om förnyelse får göras hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före re- gistreringsperiodens utgång. Sedan perioden utgått har föreningen eller stif- telsen sex månader på sig att begära förnyelse.
Enligt praxis erinrar patentverket innehavare av registrerat varumärke om behovet av förnyelse. Erinran skickas ut omedelbart efter registrerings- periodens utgång. Motsvarande förfarande bör tillämpas i fråga om för- nyelse av registrering enligt denna lag.
Enligt andra stycket skall om förfarandet vid ansökan om förnyelse be- stämmelserna i 5 5 äga motsvarande tillämpning.
Ansökan skall således göras skriftligen och vara åtföljd av avgift till be- lopp som Kungl. Maj:t föreskriver.
I ärende om förnyelse kan även utfärdas föreläggande och ansökan kan avskrivas eller avslås. Om ansökan avslås kan talan föras mot beslutet.
Kungörande torde ej erfordras.
9 5.
Denna paragraf behandlar i första stycket frågan om hävande av registre- ring. I andra stycket ges en särskild bestämmelse om talerätt.
I NL motsvaras paragrafen närmast av bestämmelserna i 17 5. Enligt dessa kan domstol om någon efter ansökan hos namnmyndigheten erhållit släktnamn som kolliderar med annans känneteckensrätt förklara den som erhållit namnet detta förlustig.
Regler om hävande av firmaregistrering och om talerätt ha upptagits i 18 och 19 55 förslaget till firmalag.
En oriktig registrering av namn kan ske därför att registreringsmyndig- heten av praktiska skäl ej kunnat taga hänsyn till alla de i 4 5 angivna re- gistreringsförutsättningarna. En sådan registrering kan även ha tillkommit av förbiseende. För att rätta till felaktiga registreringar bör möjlighet finnas att i efterhand pröva registrerings giltighet. Prövningen hör av hänsyn till rättssäkerheten göras av domstol (jfr motiven till 18 5 förslaget till firma- lag).
Om ideell förenings eller stiftelses namn registrerats i strid mot lagen och annan lider förfång av registreringen, kan denne enligt 9 5 första stycket genom talan vid domstol som regel få registreringen hävd.
För att paragrafen skall tillämpas till skydd för intresse av privat natur är det i regel en förutsättning att det registrerade namnet är så likt känne- tecken Som avses i 4 5 första stycket 4 att det lätt kan förväxlas med detta eller att namnet innehåller något som kränker annan i 4 5 angiven privat rättighet.
På grund av reglerna i 20 5 NL om verkan av passivitet vartill hänvisas i 2 5 andra stycket kan yngre kännetecken i vissa fall få bestå vid sidan av ett äldre. Är det yngre kännetecknet registrerat bör även registreringen få bestå. I 9 5 första stycket har därför gjorts det undantaget att registrering ej kan hävas om rätt till det registrerade namnet får bestå enligt ovannämnda regler.
Talan enligt 9 5 första stycket får föras av den som har kännetecken eller företräder annan rättighet som i och för sig borde varit hinder mot registre- ring (jfr motiven till 19 5 förslaget till firmalag).
Föreskrifterna i 4 5 första stycket 1 och 2 och föreskrifterna i 4 5 andra stycket om offentliga beteckningar uppbäras av det allmännas intresse av
att namn icke är vilseledande och icke innebär missbruk av offentliga be- teckningar. Om ideell förenings eller stiftelses namn registrerats i strid mot dessa föreskrifter bör registreringen kunna hävas på talan av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. I andra stycket har upptagits en bestämmelse härom (jfr motiven till 19 5 förslaget till firmalag).
10 5. Denna paragraf innehåller fullmakt för Kungl. Maj:t att meddela tillämp— ningsföreskrifter till lagen.
Det förutsättes att lagen träder i kraft samtidigt med den nya firmalagen, d. v. 5. den 1 januari 1969.
Följ dändringar
Förslag till lag om ändring i lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens
Firma och andra för näringsverksamhet använda kännetecken ha enligt 9 5 första stycket IKL eller grunderna för detta stadgande skydd på grund av inarbetning (se härom närmare motiven till 2 5 förslaget till firmalag). Om det inarbetade kännetecknet är skyddat såsom varukännetecken en- ligt VmL skall emellertid enligt bestämmelse i paragrafens andra stycke denna lag i stället tillämpas. Denna inskränkning infördes då skyddet för varukännetecken blev reglerat genom VmL (jfr Vmbet. s. 225 och inled- ningen till avsnittet om ansvar och ersättningsskyldighet, 21—28 55, i mo— tiven till förslaget till firmalag).
Det i 9 5 IKL kvarstående firmaskyddet överflyttas enligt förslaget till den nya firmalagen och utvidgas samtidigt på motsvarande sätt som redan skett i fråga om Skyddet för varukännetecken enligt VmL (se 2 5 förslaget till firmalag och motiven till denna paragraf). Skydd kommer att finnas så snart intrång göres av oaktsamhet och straff skall kunna inträda vid uppsåtligt intrång även om intrånget icke skett i uppsåt att framkalla för- växling (Se 21 och 22 55 förslaget till firmalag). 9 5 IKL och därtill hörande bestämmelser om talerätt i 11 5 första stycket 4) och andra stycket böra sålunda upphävas.1 Föreskrifter därom ha upptagits i förevarande lagför- slag.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
6 5.
I 6 5 andra stycket stadgas nu bl.a. registreringshinder för aktiebolags firma om den icke tydligt skiljer sig från annan förut i aktiebolagsregistret eller filialregistret införd firma eller från oregistrerad firma som blivit upptagen i stiftelseurkund som godkänts av registreringsmyndigheten. Hind- ret är avsett att bereda förväxlingsskydd för firma som registrerats efter tidigare ansökan.
Enligt förslaget skola bestämmelserna om förväxlingsskydd i andra styc- ket av förevarande paragraf — och deras motsvarighet i övriga lagar om
1 I betänkande av utredningen om illojal konkurrens föreslås att IKL med undantag av vad däri är stadgat om illojal användning av kännetecken skall upphävas, se SOU 1966: 71 s. 315.
firmaregister — ersättas av en generell regel i den nya firmalagen varige- nom registreringshinder stadgas bl.a. för firma som är förväxlingsbar med annans firma som registrerats efter tidigare ansökan (se 11 5 punkt 5 för- slaget till firmalag). Eftersom förväxlingsskyddet skall gälla för firma som registrerats efter tidigare ansökan blir aktiebolags firma liksom nu skyddad från den dag ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande inlämnats till registreringsmyndigheten.1 En förutsättning härför är emellertid att bolaget icke registrerats under annan firma än den i stiftelseurkunden upp— tagna. Detta överensstämmer med gällande rätt.
Det förväxlingsskydd vid registrering som enligt förslaget föreligger för äldre firma är enligt huvudregeln avhängigt av branschlikhet (se 5 5 för- slaget till firmalag). Registreringsföreskriften i 11 5 punkt 5 hindrar så- lunda icke att identiska firmor intagas i aktiebolagsregistret om de avse olika slag av verksamhet.2 Det är emellertid olämpligt att införa identiska firmor i samma register då företagen härigenom kunna blandas samman vid registrets handhavande. I andra stycket andra punkten av förevarande paragraf har därför föreskrivits att ny firma oberoende av innehavarens branschtillhörighet skall skilja sig från annan förut i aktiebolagsregistret införd firma och från oregistrerad firma som upptagits i stiftelseurkund som blivit godkänd för registrering. Med »införd firma» avses sådan firma som är rättsligen bestående. Detta torde icke behöva särskilt utsägas i lag- texten. Föreskriften är en ren ordningsföreskrift och torde innebära små krav på olikhet mellan firmorna. En liknande föreskrift har föreslagits i övriga lagar om firmaregister.
I andra stycket har även 'tillagts en tredje punkt vari intagits en erinran om den nya firmalagens bestämmelser rörande registrering av firma.
Förslaget till firmalag (1 5 andra stycket) ger aktiebolag och ekonomisk förening firmarätt också till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet. Sådant särskilt nanm benämnes i för- slaget bifirma. Reglerna om egentlig firma bli tillämpliga även på bifirma och firmarätt till bifirma skall följaktligen kunna förvärvas både genom registrering och inarbetande. Användande av bifirma blir en frivillig sak och någon skyldighet att registrera namn som begagnas som bifirma skall icke finnas. Rörande bifirma hänvisas i övrigt till motiven till 1 5 andra stycket förslaget till firmalag.
Då användningen av bifirma skall vara frivillig och ofta blir beroende av överväganden i samband med förvaltningen av bolagets angelägenheter bör krav på att bifirma skall antagas av bolagsstämma och anges i bolags- ordningen icke uppställas. I stället bör bolagets styrelse ha befogenhet att antaga bifirma och anmäla den för registrering.
1 Rörande förfarandet då två ansökningar avseende samma firma samtidigt förekomma till handläggning, se motiven till 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. 2 Registreringsföreskriften hindrar däremot att identiska firmor intagas t. ex_iförsäkringsregist— ret eftersom där införda firmor alltid avse verksamhet av samma slag.
Att aktiebolag vid sidan av den egentliga firman kan ha bifirma bör komma till uttryck i anslutning till aktiebolagslagens bestämmelser om firma. I förevarande paragraf har därför föreslagits ett nytt tredje stycke i vars första punkt styrelsens befogenhet att antaga bifirma angetts. Denna befogenhet får utövas innan bolaget blivit registrerat. Ansökan om registre- ring av bifirma kan på så sätt ske samtidigt med ansökan om bolagets regi- strering.
I andra punkten av tredje stycket har i fråga om registrering av bifirma intagits en hänvisning till vad i andra stycket är föreskrivet om aktiebolags firma. Bifirma skall sålunda skilja sig från firma och bifirma som tidigare införts i aktiebolagsregistret och från oregistrerad firma som upptagits i stiftelseurkund som godkänts av registreringsmyndigheten. I övrigt följer bifirma firmalagens regler om registrering av firma.
I samband med hänvisningen till andra stycket sägs uttryckligen att ordet aktiebolag icke får intagas i bifirma. En bifirma som innehåller detta ord blir vilseledande eftersom den ger sken av att ett självständigt företag drives under bifirman (jfr 10 5 förslaget till firmalag).
8 5.
I punkt 2 av förevarande paragraf föreskrives nu att bolagsordningen skall ange föremålet för bolagets verksamhet. På grund av en bestämmelse i 6 5 första stycket aktiebolagslagen skall föremålet för verksamheten anges till sin art (NJA II 1945 s. 217 och s. 225). Att verksamhetens art uppges är enligt förslaget nödvändigt även därför att rätten till firman enligt den nya firmalagen som regel blir begränsad till den bransch eller de branscher inom vilka bolaget skall utöva sin verksamhet. Uppgift krävs emellertid också om det geografiska område inom vilket verksamheten skall drivas eftersom firmarätten om firman icke skall användas inom hela registre— ringsområdet kan bli begränsad till del av detta. I anledning härav har i 8 5 punkt 2 föreslagits ett tillägg av innebörd att bolagsordningen även skall ange verksamhetens geografiska omfattning. Om firmarättens innehåll se i anslutning till det anförda motiven till 4 och 5 55 förslaget till firmalag.
Genom uppgifterna i punkt 2 skall sålunda enligt förslaget även klarläg— gas omfattningen av den firmarätt på vilken bolaget gör anspråk och upp- gifterna skola därför samtidigt bilda underlag för registreringsmyndighe— tens prövning huruvida hinder föreligger mot registrering på grund av an- nans äldre rätt till firma eller varumärke (se härom motiven till 11 5 punk- terna 5 och 6 förslaget till firmalag samt det i anslutning till 11 5 införda avsnittet om registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet enligt 9——- 11 55).
Rörande Spörsmålet hur långt kravet på specificering skall drivas i fråga
om verksamhetens art hänvisas till motiven till 5 5 första» stycket förslaget till firmalag.3
Om bolaget icke skall driva verksamhet i hela landet hör i bolagsord— ningen anges det län eller den kommun eller den ort där verksamheten skall utövas.
Firma kan enligt 12 5 förslaget till firmalag registreras i översättning. Översättning av firma betraktas som parallellfirma men näringsidkare som använder översättning blir icke skyldig att registrera denna. Översättning är nämligen som regel icke avsedd att begagnas här i landet utan skall an— vändas i firmans ställe inom annat språkområde. Begagnar aktiebolag över- isättning torde den emellertid i allmänhet bli registrerad i Sverige även om Skyddsbehovet är störst utomlands. Risk kan annars föreligga för att över- sättningen här blir utnyttjad för utomstående företag varigenom fara för förväxling kan uppkomma och användningen på den utländska marknaden kan motverkas. Rörande översättning av firma hänvisas i övrigt till moti- "ven till 12 5 förslaget till firmalag.
Eftersom översättning av firma betraktas som parallellfirma bör över- sättning som skall registreras för aktiebolag anges i bolagsordningen. En bestämmelse härom har upptagits som ett andra stycke i förevarande para- graf. Nuvarande andra stycket motsvaras i förslaget av tredje stycket.
Vid registrering av översättning bör förhöjd avgift uttagas.
11 5.
Enligt 11 5 första stycket skall stiftelsekungörelsen bl.a. innehålla de bestämmelser som äro intagna i stiftelseurkunden enligt 6 och 7 55 och i förslaget till bolagsordning enligt 8 5 första stycket 3 och 4. På grund av hänvisningen till de bestämmelser som skola intagas i stiftelseurkunden enligt 6 5 komma uppgifter om bolagets firma och föremålet för dess verk- samhet att inflyta i kungörelsen. Denna bör emellertid även ge upplysning om översättning av firma och om det geografiska område inom vilket verk- samheten skall utövas. I 11 5 första stycket föreslås därför ändring av inne— börd att stiftelsekungörelsen även skall innehålla de bestämmelser som äro intagna i förslaget till bolagsordning enligt 8 5 första stycket punkt 2 och andra stycket.
19 5.
Enligt 19 5 andra stycket skall aktieteckning icke vara bindande då frågan om bolagets registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets re— gistrering avslagits. Upphörandet av aktieteckningens bindande verkan är således en följd av att bolagets möjlighet att bli registrerat definitivt upphört. Enligt förslaget är registrering av bolaget också utesluten sedan registre-
3 Jfr beträffande denna fråga även uttalanden vid tillkomsten av lagen om ekonomiska för- eningar NJA II 1951 s. 33.
ringsansökan avskrivits. Bestämmelsen i andra-stycket'h'ar därför ändrats så att aktieteckningens bindande verkan upphör även i detta fall. '
29 5.
29 5 andra stycket innehåller bestämmelser om rätt att frånträda avtal som någon ingått med ställföreträdare för aktiebolag innan bolaget blivit registrerat. Den som slutit avtal med vetskap om att bolaget var oregistrerat äger frånträda avtalet bl. a. i det fall att ansökan om registrering avslagits av registreringsmyndigheten. Enligt förslaget skall rätt att frånträda av- talet även finnas då ansökan avskrivits av registreringsmyndigheten.
32 a 5. .
Denna paragraf som är ny innehåller bestämmelser 0111 vem som skall söka registrering av bifirma.
Enligt förevarande förslag (6 5 tredje stycket) äger aktiebolags styrelse antaga bifirma för bolaget. Registrering av bifirma är som förut nämnts frivillig. Registrering bör kunna sökas såväl av styrelsen som av verkstäl- lande direktören. Bestämmelsen i första punkten har avfattats i överens- stämmelse härmed. '
Har bifirma antagits innan bolaget blivit registrerat bör bifirman kunna anmälas för registrering i samband med ansökan om bolagets registrering. Föreskrift härom har intagits i andra punkten. Ansökan om aktiebolags registrering skall enligt 32 5 aktiebolagslagen göras av styrelsen och verk- ställande direktören. '
Enligt föreskrift 1 tredje punkten skall vid anmälan i två exemplar fogas avskrift av styrelseprotokoll vari beslutet om antagande av bifirma upp— tagits. Den ena pxotokollsavskriften skall enligt 193 5 andra stycket förses med bevis om registreringen och återställas till bolaget.
94 5.
94 5 första stycket innehåller bestämmelse att skriftlig handling som utfärdas för aktiebolag bör undertecknas med bolagets firma och att: de som teckna firman därvid skola underskriva sina namn. I förevarande förslag har föreskriften om hur firmateckning skall ske ersatts med en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen avser 30 5 förslaget till firmalag vari ges en allmän bestämmelse om hur firmateckning skall verkställas. För att firmateckning i firmalagens mening skall föreligga fordras enligt. bestämmelsen att firmatecknare jämte firman skriver sitt namn.
159 5. Enligt 159 5 första stycket skall aktiebolags firma under likvidation teCk-- nas med tillägg av orden »i likvidation». I fråga *om undertecknande av handling som utfärdas för aktiebolag under bolagets likvidation skall i.
övrigt gälla vad i 94 5 första stycket finns föreskrivet. I förevarande för- slag har föreskriften om hur firmateckning skall ske under likvidation fått utgå. Enligt förslaget innehåller nämligen 94 5 första stycket i fråga om hur firmateckning skall verkställas en hänvisning till firmalagen. Hän- visningen avser som förut nämnts 30 5 förslaget till firmalag vari bl. a. före- skrives att firma under likvidation skall tecknas med tillägg som ovan an- getts.
190 5 1 mom.
Sedan stiftelsehandlingar upprättats skola stiftarna enligt 14 5 aktie— bolagslagen hos registreringsmyndigheten göra ansökning om handlingarnas godkännande för registrering av bolaget. Om stiftelsehandlingarnas inne- håll innefattar hinder mot registrering eller föreskrifterna i 14 5 icke iakt- tagits eller stadgad avgift ej erlagts skall enligt 190 5 1 mom. första stycket godkännande av handlingarna vägras. Lagen innehåller icke någon uttryck- lig föreskrift att stiftarna innan slutligt beslut meddelas skola ges tillfälle att rätta eller komplettera ansökningen. Enligt lagmotiven förutsättes emel- lertid att förhandlingar kunna ske mellan myndigheten och stiftarna rö— rande rättelser i de ingivna handlingarna m. 111. För att underlätta sådana förhandlingar skall i ansökningen uppges namn och postadress för ombud som äger att på stiftarnas vägnar mottaga handlingar och meddelanden från myndigheten, s. k. stiftarombud (14 5 första stycket aktiebolagslagen och NJA II 1945 s. 249). I praktiken tillämpas ett förfarande enligt vilket stiftarna under hand underrättas om anmärkningar mot ansökan och upp- manas att vidtaga rättelse. Först sedan sådan underrättelse i föreläggande- form icke iakttagits har avslagsbeslut meddelats. När ansökan eller an- mälan rörande aktiebolag eljest göres hos registreringsmyndigheten be- handlas den på motsvarande sätt.
I förslaget till lag om handelsregister ha upptagits uttryckliga bestäm- melser om föreläggande då ansökan är ofullständig eller av annat skäl icke kan bifallas utan komplettering (se 16 5 förslaget till lag om handelsre- gister och motiven till denna paragraf). Sådana bestämmelser böra även finnas i aktiebolagslagen där förfarandet i samband med registrering även kan avse aktiebolags firma.
I förevarande förslag föreskrives sålunda i första stycket av 190 5 1 mom. att om hinder för godkännande av stiftelsehandlingarna föreligger stiftarna skola föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse. Föreläggandet skall tillställas stiftarombudet.
Enligt bestämmelsen åligger det registreringsmyndigheten att underrätta stiftarna om varje slag av hinder mot handlingarnas godkännande. Det har Överlämnats åt myndigheten att avgöra inom vilken tid stiftarna enligt föreläggandet skola avhjälpa anmärkt brist. Bestämmelsen hindrar ej att
registreringsmyndigheten som hittills söker åstadkomma rättelse genom underhandskontakt med stiftarna.
Om stiftarna icke följa föreläggandet sker icke någon ytterligare saklig prövning av stiftelsehandlingarna. I andra stycket av 190 5 1 mom. som tillagts i förevarande förslag föreskrives sålunda att om stiftarna underlåta att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist ansökningen om stiftelsehandlingarnas godkännan- de skall avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i före- läggandet.
Möjligheten att avskriva ansökan ger praktiska fördelar. Stiftare som på grund av föreläggandet funnit det utsiktslöst att fullfölja ansökningen eller av andra skäl förlorat intresset härför slippa onödigt merarbete. För registreringsmyndigheten medför avskrivning den fördelen att beslutet som regel kan fattas som en enkel expeditionsåtgärd utan att mera kvali- ficerad personal behöver användas.
Om stiftarna efterkommit föreläggandet skall ansökan upptagas till fort- satt saklig prövning. Finner myndigheten därvid att hinder mot bifall till ansökningen alltjämt föreligger blir bestämmelsen i tredje stycket av 190 5 1 mom. tillämplig. Enligt denna bestämmelse som även införts genom före- varande förslag skall godkännande av stiftelsehandlingarna vägras under förutsättning att hindret tidigare anförts så att stiftarna haft tillfälle att yttra sig däröver.
Registreringsmyndigheten har enligt bestämmelsen möjlighet att ge för- nyat föreläggande. Om sådant föreläggande skall utfärdas blir framför allt beroende på myndighetens bedömning av utsikterna att stiftelsehand- lingarna skola kunna godkännas efter ytterligare kompletteringar.
Enligt 190 5 1 mom. fjärde stycket som motsvarar sista punkten i nu- varande första stycket skall beslut varigenom godkännande vägras med angivande av skälen ofördröjligen med posten tillställas stiftarombudet.
Mot slutligt beslut kan talan föras genom besvär enligt 206 5. Femte stycket i förevarande förslag motsvarar nuvarande andra stycket."
190 5 2 mom.
Teckningslista och kungörelse som upprättats sedan bolagsstämma fattat beslut om aktiekapitalets ökning skall godkännas av registreringsmyndig- heten (53 5). I andra stycket av 190 5 2 mom. ges en bestämmelse om regi- streringsmyndighetens behandling av ansökan om godkännande. Enligt denna bestämmelse skall godkännande av handlingarna vägras om vissa i lagen angivna brister föreligga. Enligt förevarande förslag skall vid behand- lingen av ansökan som avses i 190 5 2 mom. tillämpas regler motsvarande dem som föreslagits i föregående mom. rörande ansökan om stiftelsehand- lingars godkännande. Bestämmelsen i andra stycket av förevarande mom. har ändrats i överensstämmelse härmed.
...g . . _ 1915-
Enligt 191 5 andra stycket förfaller godkännande av stiftelsehandlingarna omrfrägan om bolagets registrering förklaras förfallen eller ansökan om registrering avslås. Godkännandets förfallande är således en legal följd av att bolagets möjlighet att bli registrerat definitivt upphört. Enligt förslaget är. registrering av bolaget också utesluten sedan registreringsansökan av— skrivits. Bestämmelsen i andra stycket har därför ändrats så att godkän- nandet förfaller även i detta fall.
192 5 1 mom.
. 192 5 1 mom. innehåller regler om behandlingen av ansökan om aktie- bolags registrering. I första punkten uppräknas olika grunder på vilka registrering skall vägras. Någon skyldighet för registreringsmyndigheten att underrätta sökanden om hinder för bifall till ansökningen har icke föreskrivits. Som nämnts vid 190 5 1 mom. tillämpas emellertid i praktiken ett förfarande enligt vilket registreringsmyndigheten under hand söker åstadkomma rättelse av ofullständigheter och andra brister i ansökan. Enligt förslaget skall ansökan om registrering behandlas enligt regler motsvarande demsom föreslagits i 190 5 1 mom. rörande ansökan om god- kännande av stiftelsehandlingar. I första punkten av förevarande mom. som utgör första stycket i förslaget har sålunda gjorts ett tillägg av innebörd att sökanden skall föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse. I ett nytt andra stycke har sedan upptagits föreskrifter om av— skrivning av ansökan om sökanden ej följer föreläggandet. Tredje stycket som även är nytt innehåller regler om avslagsbeslut för det fall hinder mot bifall föreligger även efter det yttrande avgivits. Rörande de föreslagna bestämmelserna hänvisas till vad som anförts vid 190 5 1 inom.
; 192 5 1 mom. i dess nuvarande lydelse upptager i andra punkten be- stämmelser som föranletts av lagens stadganden angående registrerings- myndighetens förberedande granskning av stiftelsehandlingarna samt stif- tarberättelse och granskningsberättelse. Har godkännande meddelats av registreringsmyndigheten skall med visst undantag förnyad granskning ej ske av stiftelsehandlingarna och berättelserna om bolagsbildningen ägt rum på grundval av dessa. Denna huvudregel synes böra modifieras även ifråga om firma så att myndigheten icke blir bunden av sitt tidigare god- kännande av firman. Om vid stiftelsehandlingarnas godkännande t. ex. för- bisetts att firma är förväxlingsbar med äldre kännetecken bör registrerings— myndigheten utan hinder av godkännandet kunna vägra registrering. Detta skall givetvis även gälla om hindret påpekats av någon utomstående. Andra punkten i förevarande mom. som utgör fjärde stycket i förslaget har änd— rats i överensstämmelse härmed.
192 5 2 mom.
Om vissa förhållanden rörande aktiebolag som inträffat efter registre- ringen skall bolaget enligt aktiebolagslagen göra anmälan till registret. 192 5 2 mom. innehåller bestämmelser om behandlingen av sådan anmälan. I första punkten anges olika grunder på vilka registrering av anmälan skall vägras. Ingen föreskrift finns angående underrättelse till bolaget om hinder för registrering. Som förut nämnts tillämpas emellertid i praxis ett förfarande med underrättelse om anmärkningar mot anmälan eller handlingar som fogats vid denna.
Enligt förslaget skallanmälan för registrering — som bl.a. kan avse ändring av aktiebolags firma — behandlas enligt regler motsvarande dem som föreslagits i paragrafens föregående mom. rörande ansökan om bola- gets registrering. 192 5 2 mom. har därför ändrats så att föreskrifterna om registreringsmyndighetens behandling av registreringsansökan även bli tillämpliga vid behandlingen av anmälan. Samtidigt har enImindre jämk- ning av redaktionell art gjorts i andra punkten av förevarande mom.
193 5.
193 5 innehåller bestämmelser om de anteckningar som skola införas i aktiebolagsregistret när aktiebolag beviljas registrering.
Med hänsyn till de ändringar som föreslagits i 8 5 aktiebolagslagen ha tillägg gjorts i punkterna 2 och 3 av förevarande paragraf. Framför nu- varande andra stycket har dessutom intagits ett nytt stycke som innehåller föreskrifter i anslutningtill de regler som föreslagits om bifirma i 32 a 5.
Tillägget i punkt 2 avser översättning av aktiebolags firma. Har över- sättningen angetts i bolagsordningen skall den införas i aktiebolagsregist— ret. I pnnkt 3 har tillagts en föreskrift enligt vilken verksamhetens geogra- fiska omfattning skall antecknas i registret.
Det nya andra stycket innehåller i första punkten bestämmelse att om ansökningen upptager anmälan om antagande av bifirma även bifirman skall införas i registret och den rörelsegren anges för vilken den skall användas. I styckets andra punkt ges en föreskrift om de protokollsavskrif— ter som enligt 32 a 5 skola fogas vid anmälan.
194 5.
Enligt 194 5 första stycket första punkten skall endast sådan anmälan antecknas i aktiebolagsregistret som avser förhållande varom anmälnings- skyldighet föreligger enligt aktiebolagslagen. Förslaget inför möjlighet till frivillig registrering av bifirma. I förevarande förslag föreskrives därför att varje anmälan som enligt aktiebolagslagen göres efter bolagets registre- ring skal] anmärkas i registret om registrering beviljas.
Bestämmelsen i första stycket andra punkten att om anmälan avser änd-
ring av aktiebolags firma ny fullständig inskrivning rörande bolaget skall göras i registret, synes olämplig och har utgått i förevarande förslag (jfr i fråga om ekonomisk förening NJA II 1951 s. 221). I den mån särskilda föreskrifter om registreringsåtgärder behövas i detta fall böra dessa medde- las i administrativ ordning.
200 5.
200 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds- och skade- ståndstalan vid firmaintrång.
I FmL och övriga lagar med firmarättsligt innehåll är intrång i firmarätt som förut nämnts icke belagt med straff. Den som anser att användningen av aktiebolags firma kränker hans firmarätt är enligt ovannämnda bestäm- melser hänvisad att vid domstol föra talan om förbud för bolaget att an- vända sin firma (se härom motiven till 4 5 förslaget till firmalag). Dom- stolen kan vid vite ålägga bolaget att upphöra med användningen av firman men äger icke förordna om hävande av firmaregistreringen. Denna kan ej heller hävas i administrativ väg. Av domstol meddelat förbud kan emeller- tid på parts begäran antecknas i aktiebolagsregistret (se 201 5 första styc- ket aktiebolagslagen och motiven till 18 5 förslaget till firmalag).
Förslaget till firmalag straffbelägger intrång i firmarätt och stadgar ersättningsskyldighet för den som gör sådant intrång (21 och 22 55). En- ligt förslaget blir dessutom envar som lider förfång av firmaregistrering berättigad att vid domstol föra talan om registreringens hävande eller änd- ring (18 och 19 55). Förbud av domstol blir korrektiv mot firmaanvänd- ning varigenom allmänheten vilseledes (16 5 ).
Genom att regler om firmaintrång och ogiltigförklaring av firmaregistre- ring införas i den allmänna firmalagen behövas icke särskilda regler härom & aktiebolagslagen och övriga lagar om firmaregister. Dessa lagar böra emellertid för fullständighetens skull innehålla en hänvisning till firma- lagens bestämmelser om hävande eller ändring av firmaregistrering. En sådan hänvisning har i förevarande förslag upptagits i första stycket av 200 5.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
201 5.
201 5 innehåller bestämmelser om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut. Paragrafens första stycke är tillämpligt även när aktie- bolag av domstol förbjudits att använda sin firma (NJA II 1946 s. 170).
Enligt förslaget ersättas som nämnts aktiebolagslagens regler om för- budstalan i 200 5 av allmänna bestämmelser i firmalagen varigenom dom- stol får möjlighet att döma till ansvar vid firmaintrång och häva eller ändra firmaregistrering. Föreskrifter om de registreringsåtgärder som skola verk-
ställas i sistnämnda fall meddelas även i firmalagen (20 5). En hänvisning till dessa föreskrifter har i förevarande förslag upptagits i ett nytt första stycke av 201 5.
Dom i mål om hävande eller ändring av firmaregistrering skall enligt 28 5 andra stycket förslaget till firmalag genom domstolens försorg sändas till registreringsmyndigheten. Även i sådana mål rörande firma där beslutet icke föranleder anteckning i aktiebolagsregistret skall dom enligt bestäm- melsen sändas till registreringsmyndigheten. Denna får således alltid del av dom i mål om firmaintrång och dom i mål om förbud att använda vilse- ledande firma (se motiven till 28 5 andra stycket förslaget till firmalag).
I andra stycket av 201 5 har i förevarande förslag upptagits en bestäm- melse om anteckning i aktiebolagsregistret av domstols beslut rörande an- nat förhållande än firma. Stycket motsvarar i huvudsak paragrafens nu- varande första stycke. En redaktionell jämkning har emellertid gjorts för att ange att annat förhållande än firma avses. Då det är ett allmänt intresse att domstolens avgörande alltid kommer till uttryck i registret har i en ny andra punkt föreskrivits att domstolen ex officio skall översända sin dom till registreringsmyndigheten.
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för aktiebolag av ackordsförhandling utan kon— kurs skall enligt nuvarande andra stycket i 201 5 anteckning härom på anmälan göras i registret. Anteckning i registret skall enligt samma stycke även ske när anmälan göres att ackordsförhandlingen upphört. Föreskrif- terna ha i förevarande förslag upptagits i tredje stycket av 201 5. Enligt förslaget skall konkursdomaren i dessa fall vara skyldig att göra anmälan till registreringsmyndigheten.
201 5 tredje stycket i paragrafens gällande lydelse har utgått i förslaget.
202 5.
202 5 andra stycket ger en föreskrift om kungörande av vissa registrerings- åtgärder. I förslaget har hänvisningen till 201 5 andra stycket ändrats till att avse 201 5 tredje stycket.
202 5 tredje stycket innehåller en bestämmelse om samling av anmäl- ningar till aktiebolagsregistret. Bestämmelsen har utgått i förslaget. Den bör emellertid överföras till tillämpningskungörelsen och behållas under en övergångstid (se motiven till 31 5 förslaget till firmalag).
203 5.
Vad denna paragraf innehåller om samling av anmälningar till aktie- bolagsregistret har utgått i förslaget. Om skälet härför se vad som anförts under 202 5.
205 5.
205 5 innehåller i första punkten en bestämmelse om styrkande inför vissa myndigheter av behörighet att företräda aktiebolag. Enligt paragra- fens andra punkt skall vad samling av anmälningar utvisar om behörig- heten äga vitsord för myndigheten om ej annat förhållande visas vara för handen.
I förevarande förslag har endast upptagits en föreskrift som återger in- nehållet i andra punkten. Bestämmelsen i första punkten har däremot utgått i förslaget. Den bör såsom skett i lagstiftningen om ekonomiska föreningar överflyttas till tillämpningskungörelsen (j fr 9 5 kungörelsen om förande av register för ekonomiska föreningar m. m. och NJA II 1951 s. 224).
206 5.
206 5 innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot registrerings- myndighetens beslut.
Enligt nuvarande ordning skall talan mot beslut av registreringsmyn- digheten föras hos Kungl. Maj:t genom besvär inom två månader från be— slutets dag. Besvären prövas i regeringsrätten.
I varumärkesärenden, namnärenden och ärenden angående patent år patentverkets besvärsavdelning överinstans (47 5 VmL, 35 5 NL och 8 5 för- ordningen angående patent; jfr 25 5 förslaget till patentlag, prop. 1966: 40 s. 134 ff.).4 Mönsterskyddsutredningen har i sitt år 1965 avgivna betän- kande med förslag till lag om mönster m. m. (SOU 1965: 61 s. 282 f.) före- slagit samma ordning för ärenden angående mönsterregistrering. Sedan detta förslag genomförts komma endast ärenden angående aktiebolags- och filialregistren att falla utanför besvärsavdelningens kompetens. Då det är önskvärt att alla inom patentverket handlagda ärenden få en likartad be- handling bör besvärsavdelningen vara överinstans även i fråga om dessa ärenden. En sådan ordning är också ägnad att minska regeringsrättens ar- betsbörda.5 Enligt förevarande förslag skall sålunda talan mot registrerings- myndighetens beslut föras hos patentverkets besvärsavdelning. Föreskrift härom har upptagits i första stycket av 206 5. Detta stycke har samtidigt ändrats så att det även kommer att omfatta avskrivningsbeslut.
Med hänsyn till besvärstiden föreslås icke någon ändring utan denna blir som hittills två "månader från beslutets dag.
Besvärsavdelningen bör vara beslutför med tre ledamöter av vilka minst två böra vara rättskunniga (jfr 2 5 förslaget till lag om patent- och registre- ringsverkets besvärsavdelning, prop. 1966: 40, s. 272 ff.).
' Frågan om en särskild besvärsavdelning inom patentverket för varumärkesärenden och namn- ärenden har ingående behandlats vid tillkomsten av VmL och NL, se prop. 1960: 167 s. 196 ff. och prop. 1963: 37 s. 146 ff. Reglerna om besvärsavdelningens sammansättning och verksam- het föreslås sammanförda i en särskild lag om patent— och registreringsverkets besvärsavdel- _ ning, se prop. 1966: 40 s. 266 ff. ' . 5 Om förslag rörande den framtida organisationen av förvaltningsrättskipningen se SOU 1966: 70.
[ namnärenden är talerätten begränsad till en instans. Klagan får sålunda icke föras över besvärsavdelningens beslut (35 5 NL). I varumärkesärenden får talan mot besvärsavdelningens beslut föras av sökanden men icke av invändare (47 5 VmL). Enligt förslaget till patentlag (25 5) skall samma ordning gälla som i VmL.
I ärenden angående aktiebolags- och filialregistren bör talan liksom nu kunna föras hos Kungl. Maj:t. Särskilt i fråga om aktiebolags firma är det angeläget att samma ordning tillämpas som för varumärke. En bestäm- melse om talan mot besvärsavdelningens beslut har i förevarande förslag upptagits i ett nytt andra stycke av 206 5. Besvärstiden har i överensstäm- melse med vad som gäller enligt VmL (47 5) satts till två månader från beslutets dag. '
Besvär över beslut av besvärsavdelningen prövas av regeringsrätten. Be- svärsinlaga skall vara ställd till Kungl. Maj:t och inges till handelsdeparte- mentet. ' '
Tredje stycket i förslaget motsvarar nuvarande andra stycket i 206 5. I förslaget har hänvisning i detta stycke även gjorts till paragrafens nya andra stycke.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar
4 5. . *
| |
I 4 5 föreskrives att föreningsregister skall föras hos länsstyrelsen. Enligt förslaget till lag om handelsregister skall även sådant register föras hos länsstyrelsen. Efter förordnande av Kungl. Maj:t skall emellertid handelsregister kunna föras gemensamt för två eller flera län. Möjligheten att förordna om gemensamt handelsregister har införts särskilt med tanke på stockholms- och göteborgsregionerna där länsindelningen ur närings- geografisk synpunkt framför allt framstår som föråldrad (om ny länsindel- ning inom stockholmsregionen se prop. 1967: 77).
Ger näringslivets utveckling inom vissa län anledning att inrätta gemen- samt handelsregister för länen kan man som regel utgå ifrån att även för- eningsregistret bör vara gemensamt. Om endast gemensamt handelsregister inrättades skulle firmagranskningen dessutom bli ofullständig i de län som omfattades av förordnandet. I ett nytt tredje stycke av förevarande para- graf har därför föreslagits bestämmelse att föreningsregister efter förord— nande av Kungl. Maj :t skall kunna föras gemensamt för två eller flera län. Vad som i föreningslagen sägs om lån skall äga motsvarande tillämpning i fråga om område för vilket föres gemensamt föreningsregister.
6 5. I 6 5 föreskrives-vad stadgarna måste innehålla för att en förening skall bli registrerad. '
Enligt punkt .? skola stadgarna ange ändamålet med föreningens verk- samhet och verksamhetens art. I denna punkt har föreslagits ett tillägg som innebär att även verksamhetens geografiska omfattning skall anges. Om betydelsen i firmarättsligt hänseende av uppgifterna om verksamhe- tens art och geografiska omfattning se vad som anförts under 8 5 punkt 2 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Om föreningen icke skall driva verksamhet i hela länet bör i stadgarna anges den kommun eller den ort där verksamheten skall utövas.
Firma kan enligt 12 5 förslaget till firmalag registreras i översättning. I ett nytt andra stycke av förevarande paragraf har föreslagits bestämmelse att om förenings firma skall registreras i översättning denna skall anges i stadgarna. Om översättning av firma se i övrigt vad som anförts under 8 5 andra stycket lagförslaget rörande aktiebolagslagen.
Vid registrering av översättning hör förhöjd avgift uttagas.
7 5.
7 5 innehåller bestämmelser om förenings firma. Föreskrifterna i andra och fjärde styckena som ha till syfte att hindra registrering och användning av vilseledande firma ha utgått i förevarande förslag. De ersättas av de allmänna reglerna i 10 och 16 55 förslaget till firmalag. Jfr vad som anförts om föreskrifter mot vilseledande firma i mo- tiven till 6 5 förslaget till lag om handelsregister.
Bestämmelsen i 7 5 tredje stycket om förväxlingsskydd för tidigare i samma föreningsregister införd firma ersättes av en generell regel i 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. I stället för bestämmelsen om förväxlings- skydd har i 7 5 andra stycket föreslagits föreskrift att firman skall skilja sig från annan i samma register förut införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande slag. Bestämmelsen är en ren ordningsföreskrift.
Andra stycket innehåller även en erinran om firmalagens regler om regi- strering av firma.
Rörande bestämmelserna i nuvarande tredje stycket och det nya andra stycket i 7 5 se även vad som anförts under 6 5 andra stycket lagförslaget angående aktiebolagslagen.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och eko- nomisk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet, s.k. bifirma. I förevarande förslag har i 7 5 tredje stycket upptagits bestämmelse att föreningens styrelse äger antaga bifirma. För registrering av bifirma gäller vad i andra stycket är föreskrivet om förenings firma. En motsvarande bestämmelse har före— slagits i aktiebolagslagen, se lagförslaget rörande denna lag under 6 5 tredje stycket.
9 a 5.
Denna paragraf som är ny innehåller bestämmelser om vem som skall söka registrering av bifirma.
Registrering av bifirma för ekonomisk förening är frivillig. Registrering bör kunna sökas såväl av styrelsen som av dess ordförande. Bestämmelsen i första punkten har avfattats i överensstämmelse härmed.
Har bifirma antagits innan föreningen blivit registrerad bör bifirman kunna anmälas för registrering i samband med ansökan om föreningens registrering. Föreskrift härom har intagits i andra punkten. Ansökan om förenings registrering skall enligt 8 5 lagen om ekonomiska föreningar göras av styrelsen.
Enligt bestämmelse i tredje punkten skall vid anmälan i två exemplar fogas avskrift av styrelseprotokoll vari beslutet om antagande av bifirma
upptagits.
35 5.
I 35 5 första stycket föreskrives att skriftlig handling som utfärdas för förening bör undertecknas med föreningens firma och att de som teckna firman därvid skola underskriva sina namn. I förevarande förslag har föreskriften om hur firmateckning skall ske ersatts med en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen gäller 30 5 förslaget till firmalag vari ges en allmän bestämmelse om hur firmateckning skall verkställas. För att. firmateckning i firmalagens mening skall föreligga fordras enligt bestäm- melsen att firmatecknare jämte firman skriver sitt namn.
85 5.
I 85 5 första stycket föreskrives att föreningens firma under likvidation skall tecknas med tillägg av orden »i likvidation» och att de som teckna firman därvid skola underskriva sina namn. I förevarande förslag har denna föreskrift ersatts med en hänvisning till 35 5 första stycket. Enligt bestäm- melse i detta stycke bör skriftlig handling som utfärdas för förening under- tecknas med föreningens firma. I fråga om hur firmateckning skall verk- ställas hänvisar 35 5 första stycket till firmalagen. Hänvisningen gäller 30 5 förslaget till firmalag vari bl. a. föreskrives att firma under likvidation skall tecknas med tillägg som ovan angetts och att firmatecknare jämte firman skall skriva sitt namn.
100 5. 100 5 innehåller bestämmelser om behandlingen av ansökan om förenings registrering och av anmälan för registrering. I första stycket första punkten anges olika grunder på vilka registrering skall vägras. Lagen innehåller icke någon föreskrift att sökanden innan slutligt beslut meddelas skall ges tillfälle att rätta eller komplettera ansökan
eller anmälan. I praxis tillämpas emellertid ett förfarande enligt vilket sö- kanden under hand underrättas om anmärkningar mot ansökan eller anmä— lan och uppmanas att vidtaga rättelse. Först sedan sådan underrättelse i föreläggandeform icke iakttagits har registrering vägrats.
I aktiebolagslagen där även närmare föreskrifter saknas om registrerings- ärendenas behandling har utredningen föreslagit uttryckliga bestämmelser om föreläggande då ansökan eller anmälan är ofullständig eller av annat skäl icke kan föranleda registrering utan komplettering (se 190 och 192 55 förslaget till lag om ändring av aktiebolagslagen). Sådana bestämmelser böra även införas i lagen om ekonomiska föreningar där förfarandet i sam— band med registrering även avser förenings firma.
För att paragrafen skall bli mera överskådlig har den i förevarande för- slag uppdelats på fyra moment.
I 1 mom. första stycket har upptagits första punkten i nuvarande första stycket vari gjorts en ändring som innebär att sökanden om hinder för registrering föreligger skall föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. I 1 mom. har samtidigt föreslagits två nya stycken. Enligt 1 mom. andra stycket skall ansökan eller anmälan avskrivas om sökanden underlåter att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vid- taga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist. Underrättelse rörande sådan påföljd som avses i detta stycke skall intagas i föreläggandet. Föreligger även efter det yttrande avgetts hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret skall enligt 1 mom. tredje stycket registrering vägras om anledning ej föreligger att ge sökanden nytt före- läggande. Motsvarande bestämmelser ha föreslagits i aktiebolagslagen. Rö- rande bestämmelserna i förevarande mom. hänvisas till vad som anförts under 190 och 192 55 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Till 2 mom. har överförts bestämmelsen i andra punkten av nuvarande första stycket. I bestämmelsen har gjorts en formell ändring.
3 mom. motsvarar nuvarande andra stycket. Hänvisningen till 7 5 tredje stycket har ändrats så att den i stället gäller 7 5 andra stycket. Ytterligare en redaktionell ändring har vidtagits.
Föreskriften i 3 mom. blir enligt förslaget tillämplig även då hinder för registrering av firman föreligger på grund av stadgandet i 11 5 punkt 5 firmalagen.
4 mom. motsvarar nuvarande tredje stycket som i förslaget uppdelats på två stycken. 1 bestämmelsen i andra stycket om talan mot registrerings- myndighetens beslut har även upptagits avskrivningsbeslut.
101 5 1 mom. 101 5 1 mom. innehåller bestämmelser om de anteckningar som skola införas i föreningsregistret när förening beviljas registrering. Med hänsyn till de ändringar som föreslagits i 6 5 ha tillägg gjorts i
1 och 2 punkterna av 1 mom. i förevarande paragraf. I detta mom. har dess- utom upptagits ett nytt stycke som innehåller en bestämmelse om registre- ring av bifirma (jfr 9 a 5 i förslaget).
Tillägget i punkt :( avser översättning av firma. Har översättningen an— getts i stadgarna skall den införas i föreningsregistret. I punkt 2 har till— lagts en föreskrift enligt vilken verksamhetens geografiska omfattning skall antecknas i registret.
Det nya andra stycket innehåller bestämmelse att om ansökningen upp— tager anmälan om antagande av bifirma även denna skall införas i registret och den rörelsegren anges för vilken bifirman skall användas.
I 5 5 kungörelsen om förande av register för ekonomiska föreningar m. ni. hör föreskrivas att det ena exemplaret av det protokoll som innehåller be- slutet om antagande av bifirma —— och som skall inges i registreringsärendet — skall förses med bevis om registreringen och återställas till föreningen.
102 5.
102 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds- och skade- ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förevarande förslag ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller ändring av firmaregistrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktiebolags— lagen. Om skälen tör ändringen se vad som anförts under 200 5 i lagförslaget rörande aktiebolagslagen.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
103 5 1 mom.
103 5 1 mom. innehåller bestämmelser om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut. Bestämmelsen i första stycket är tillämplig även när förening av domstol förbjudits att använda sin firma (NJA II 1951 s. 222).
Enligt förslaget ersättas reglerna om förbudstalan i 102 5 första stycket av allmänna bestämmelser i firmalagen varigenom domstol får möjlighet att döma till ansvar vid firmaintrång och häva eller ändra firmaregistre- ring. Föreskrifter om de registreringsåtgärder som skola verkställas i sist- nämnda fall meddelas även i firmalagen (20 5). En hänvisning till dessa föreskrifter har i förevarande förslag upptagits i ett nytt första stycke av 103 5 1 mom.
Dom i mål om hävande eller ändring av firmaregistrering skall enligt 28 5 andra stycket förslaget till firmalag genom domstolens försorg sändas till registreringsmyndigheten. Även i Sådana mål rörande föreningsfirma där beslutet icke föranleder anteckning i föreningsregistret skall dom enligt bestämmelsen sändas till registreringsmyndigheten. Vederbörande registre-
ringsmyndighet får således alltid del av dom om firmaintrång som avser föreningsfirma och dom om förbud att använda vilseledande sådan firma.
I andra stycket av 103 5 1 mom. har i förevarande förslag upptagits en bestämmelse om anteckning i föreningsregistret av domstols beslut rörande annat förhållande än firma. Stycket motsvarar i huvudsak nuvarande första stycket. En redaktionell jämkning har emellertid gjorts för att ange att annat förhållande än firma avses. Då det är ett allmänt intresse att domsto— lens avgörande alltid kommer till uttryck i registret har i en ny andra punkt föreskrivits att domstolen ex officio skall översända sin dom till registreringsmyndigheten.
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av förenings egendom till konkurs eller om inledande för förening av ackordsförhandling utan kon- kurs skall enligt nuvarande andra stycket i 103 5 1 mom. anteckning härom efter anmälan göras i registret. Anteckning i registret skall enligt samma stycke även ske när anmälan göres att ackordsförhandlingen upphört. Före- skrifterna ha i förevarande förslag upptagits i tredje stycket av 103 5 1 mom. Enligt förslaget skall konkursdomaren i dessa fall vara skyldig att göra anmälan till registreringsmyndigheten.
103 5 1 mom. tredje stycket i mom.:s gällande lydelse har utgått i för- slaget.
104 5. 104 5 andra stycket ger en föreskrift om kungörande av vissa registre- ringsåtgärder. I förslaget har hänvisningen till 103 5 1 mom. andra stycket ändrats så att den i stället gäller 103 5 1 mom. tredje stycket.
110 5.
110 5 innehåller vissa straffbestämmelser. Enligt punkt 7 i paragrafen inträder straff för den som bryter mot för- budet i 7 5 sista stycket att i firma använda uttrycket ekonomisk förening eller förkortning därav. Straffet är dagsböter.
7 5 sista stycket ersättes i förevarande förslag bl.a. av bestämmelsen i 16 5 förslaget till firmalag enligt vilken domstol vid vite äger förbjuda användningen av firma som är ägnad att vilseleda allmänheten. 110 5 punkt 7 har därför utgått i förslaget.
I kungörelsen om förande av register för ekonomiska föreningar m.m. böra förutom i förslaget förut anmärkta bestämmelser införas erforderliga föreskrifter om skyldigheten för registreringsmyndighet att till patentverket expediera sådana uppgifter om varje förening som förutsättas enligt 31 5 förslaget till firmalag (se motiven till denna paragraf).
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 5 lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag
För jämvägsaktiebolag gälla i princip aktiebolagslagens föreskrifter. La- gen om järnvägsaktiebolag innehåller emellertid i 3 5 vissa särregler om godkännande av bolagsordning. Enligt aktiebolagslagens system för bolags- bildning förutsättes att stiftelsehandlingarna, inklusive förslag till bolags- ordning, granskas av registreringsmyndigheten, d. v. s. patentverket, redan innan aktieteckning verkställes och aktietecknarna på konstituerande bo- lagsstämma besluta om antagande av förslaget till bolagsordning och om bildande av aktiebolag. Patentverket har emellertid ansetts icke böra bifalla en ansökan om godkännande av stiftelsehandlingarna för järnvägsbolag förrän Kungl. Maj:t prövat förslaget till bolagsordning från de synpunkter som avses med lagen om järnvägsaktiebolag. Därför stadgas i 3 5 första stycket att patentverket innan godkännande meddelas skall med eget ytt- rande underställa förslaget till bolagsordning Kungl. Maj:ts prövning. Den- na skall bl.a. avse bolagsordningens överensstämmelse med lag och för- fattning. Eftersom bolagsordningen skall ange bolagets firma omfattar prövningen även frågan om firman bildats i överensstämmelse med lag.
I 3 5 andra stycket föreskrives att bolagsordning som godkänts av Kungl. Maj:t icke får ändras utan att Kungl. Maj:ts godkännande av ändringen erhållits.
Vid nya firmalagens ikraftträdande böra frågor om järnvägsaktiebolags firma undantagas från prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet. Sådana frå- gor höra i första instans prövas endast av patentverket. Mot patentverkets beslut bör talan kunna föras hos patentverkets besvärsavdelning och mot besvärsavdelningens beslut hos regeringsrätten (se 206 5 lagförslaget rö- rande aktiebolagslagen). Enligt förevarande förslag skall sålunda Kungl. Maj:t vid prövningen av förslaget till bolagsordning icke pröva firman. Som följd härav skall icke heller krävas Kungl. Maj:ts godkännande av änd- ringsbeslut som endast avser bolagets firma. I fråga om skälen för änd— ringarna hänvisas till motiven till den ändring som föreslagits i 4 5 1 mom. lagen om försäkringsrörelse.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 9 och 64 55 lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar
Enligt 9 5 andra stycket lagen om bostadsrättsföreningar får annan än bostadsrättsförening icke i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet bostadsrätt. Bryter någon mot detta förbud dömes han enligt 64 5 andra stycket till dagsböter.
Använder annan än bostadsrättsförening ordet bostadsrätt i sin firma är den ägnad att vilseleda allmänheten. Föreskrifterna i 9 5 andra stycket och
64 5 andra stycket ha därför utgått i förevarande förslag. De ersättas av de allmänna reglerna i 10 och 16 55 förslaget till firmalag. Enligt 16 5 kan domstol vid vite förbjuda användningen av firma som är ägnad att vilseleda allmänheten.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalsstiftelser
Stiftelse som avses i lagen om aktiebolags pensions- och andra personal- stiftelser1 är enligt förslaget till firmalag att betrakta som näringsidkare och dess namn såsom firma (se om förslagets näringsbegrepp motiven till 1 5 första stycket). I förevarande förslag har därför ordet benämning eller böjningsform av detta ord i pensionsstiftelselagens 2, 11, 15, 16, 24 och 25 55 utbytts mot ordet firma eller motsvarande form härav. I 2 5 andra stycket har intagits en erinran om firmalagens regler om registrering av firma. I 32 5 första stycket har dessutom hänvisningen till 2 5 fjärde stycket ändrats till att avse 2 5 femte stycket.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar
8 5.
I 8 5 föreskrives vad stadgarna måste innehålla för att en understödsför- ening skall bli registrerad.
Enligt punkt 2 skola stadgarna ange föremålet för föreningens verk- samhet. Av 1 5 följer att föremålet skall vara försäkringsverksamhet på personförsäkringens område. I fråga om understödsförening som antagits till erkänd arbetslöshetskassa har i särskild ordning föreskrivits att i stad- garna även skall anges kassans verksamhetsområde i geografiskt hänseende (se 8 5 förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskas- sor).2
I punkt 2 har föreslagits ett tillägg som innebär att verksamhetens geo- grafiska omfattning alllid skall anges i stadgarna. Rörande betydelsen i firmarättsligt hänseende av uppgifterna om verksamhetens art och geo— grafiska omfattning hänvisas till vad som anförts i motiven till 8 5 punkt 2 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Firma kan enligt 12 5 förslaget till firmalag registreras i översättning. För att översättning av firma för juridisk person som förvärvar rättsper—
1 Vissa pensionsstiftelser föreslås bli avskaffade, se pensionsstiftelseutredningens betänkande »Pensionsstiftelser II» (SOU 1965: 41), s. 9 f. Jfr i fråga om föreskriften i 8 5 även förordningens 4 5 andra stycket. Förordningen är efter ändringen genom förordningen den 4 juni 1964 omtryckti SFS 1964: 495.
sonlighet genom registrering skall kunna införas i register förutsättes att översättningen upptagits i bolagsordning eller stadgar (jfr 6 5 andra stycket förslaget till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar). Då understödsförening icke har praktiskt behov av att använda översättning av sin firma har någon föreskrift om översättning icke föreslagits i förevarande paragraf.
9 5.
9 5 innehåller bestämmelser om understödsförenings firma.3 Föreskrifterna i andra stycket som ha till syfte att hindra registrering och användning av vilseledande firma ha utgått i förslaget. De ersättas av de allmänna reglerna i 10 och 16 55 förslaget till firmalag.
Bestämmelsen i 9 5 tredje stycket om förväxlingsskydd för tidigare regi- strerad understödsförenings firma ersättes av en generell regel i 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. I stället för bestämmelsen om förväxlingsskydd har i 9 5 andra stycket upptagits en erinran om firmalagens regler om regi— strering av firma.
Rörande bestämmelserna i nuvarande tredje stycket och det nya andra stycket i 9 5 se även vad som anförts under 6 5 andra stycket i motiven till lagförslaget angående aktiebolagslagen.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och ekono- misk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet, s.k. bifirma (jfr 7 5 tredje stycket för- slaget till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar). Några bestämmelser om rätt för understödsförening att antaga bifirma ha ej föreslagits då sådan förening ej torde ha behov av bifirma.
25 5.
25 5 innehåller vissa bestämmelser om firmateckning. I förslaget har föreskriften om hur firmateckning skall ske ersatts av en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen avser 30 5 förslaget till firmalag vari ges en all- män regel om hur firmateckning skall verkställas.
57 5.
I 57 5 första stycket första och tredje punkterna föreskrives att skriftlig handling som utfärdas för understödsförening i likvidation bör undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden >>i likvidation» och att de som teckna firman därvid skola underskriva sina namn. I förevarande förslag ha dessa föreskrifter ersatts av en hänvisning till 25 5 första stycket. Enligt bestämmelse i detta stycke bör skriftlig handling som utfärdas för under— ” En föreskrift om sådan förenings firma finns även i 1 5 tredje stycket förordningen om er—
kända arbetslöshetskassor. Enligt denna föreskrift skall dylik kassas firma innehålla ordern »erkänd arbetslöshetskassa».
4388 FÖLJDÄNDRINGAR stödsförening undertecknas med föreningens firma. I fråga om hur firma- teckning skall verkställas hänvisar 25 5 första stycket till firmalagen. Hän- visningen gäller som nämnts 30 5 förslaget till firmalag vari bl. a. föreskri- ves att firma under likvidation skall tecknas med tillägg som ovan angivits och att firmatecknare jämte firman skall skriva sitt namn.
69 5.
69 5 innehåller bestämmelser om vad sökanden skall iakttaga vid anmälan för registrering.
I lagen ges icke några närmare föreskrifter om hur tillsynsmyndigheten skall behandla anmälan om denna är bristfällig eller om ärendet av annan Orsak ej kan avgöras utan komplettering. I 70 5 uppräknas emellertid vissa grunder på vilka myndigheten skall vägra registrering.
I aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar där även när— mare föreskrifter saknas om registreringsärendenas behandling har utred— ningen föreslagit uttryckliga bestämmelser om föreläggande då ansökan eller anmälan ar ofullständig eller av annat skäl icke kan föranleda registre- ring utan komplettering (se 190 och 192 55 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen och 100 5 förslaget till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar). Sådana bestämmelser böra även införas i lagen om understödsföreningar. Med hänsyn till uppläggningen av 70 5 ha be- stämmelserna i förslaget införts i tredje, fjärde och femte styckena av före- varande paragraf. Då motsvarande regler som nämnts föreslagits i aktie- bolagslagen hänvisas i fråga reglernas innehåll till vad som anförts under 190 och 192 55 i ändringsförslaget rörande aktiebolagslagen.
Vid registrering i understödsföreningsregister torde bestämmelserna icke få samma betydelse som vid registrering i aktiebolagsregistret eller i för— eningsregister eftersom det enligt förevarande lag åligger tillsynsmyndig— heten att meddela råd och vägledning i fråga om understödsförenings bil— dande och 1 fråga om åtgärder som erfordras för registrering (se 78 5).
71 5. 71 5 innehåller bestämmelser om de anteckningar som skola införas i legistret när registrering av understödsförening beviljas. Med hänsyn till den ändring som föreslagits i 8 5 har ett tillägg gjorts i punkt 3 av förevarande paragraf. Enligt tillägget skall verksamhetens geo- grafiska omfattning även antecknas i registret.
72 5.
Enligt 72 5 tredje stycket skall ny, fullständig inskrivning i registret göras om anmälan avser ändring i förenings firma. Bestämmelsen synes olämplig och har icke upptagits i förslaget (jfr i fråga om ekonomisk förening NJA II 1951 s. 221).
74 5. 4 74 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds- och skade- ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förevarande förslag ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller ändring av firmaregistrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktiebo- lagslagen. Om skälen för ändringen se vad som anförts under 200 5 lagför— slaget rörande aktiebolagslagen. Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
75 5.
I 75 5 ges föreskrifter 0111 vissa registreringsåtgärder på grund av dom- stols beslut. _
Enligt förslaget ersättas reglerna om förbudstalan i 74 5 första stycket av allmänna bestämmelser i firmalagen varigenom domstol får möjlighet att döma till ansvar vid firmaintrång och häva eller ändra firmaregistre- ring. Föreskrifter om de registreringsåtgärder som skola verkställas i sist- nämnda fall meddelas även i firmalagen (20 5). En hänvisning till dessa föreskrifter har i förevarande förslag upptagits i ett (nytt»första stycke av 75 5.
Dom i mål om hävande eller ändring av firmaregistrering skall enligt 28 5 andra stycket förslaget till firmalag genom domstolens försorg sän- das till tillsynsmyndigheten. '
I andra stycket av 75 5 har i förevarande förslag upptagits en bestäm- melse om anteckning i registret av domstols beslut rörande annat förhål— lande än firma. Stycket motsvarar i huvudsak nuvarande första stycket. En redaktionell jämkning har emellertid gjorts för att ange att annat för— hållande än firma avses. Då det är ett allmänt intresse att domstolens avgörande alltid kommer till uttryck i registret har i en ny andra punkt föreskrivits att domstolen ex officio skall översända sin dom till tillsyns- myndigheten.
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av förenings egendom till konku1s skall anteckning om konkursen enligt nuvarande andra stycket på särskild ansökan avföras ur registret. Föreskriften har i förevarande förslag upptagits i tredje stycket av 75 5. Enligt förslaget skall konkurs- domaren i detta fall vara skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndig- heten.
Förslag till lag angående ändring i. lagen den 30 april 1948 om sambruksföreningar . 5 5. _ , .
I 5 5 föreskrives vad stadgarna måste innehålla. för att en s'ambruksför? ening skall bli registrerad.
Enligt punkt 1 skola stadgarna ange »det namn under vilket föreningen skall driva sin verksamhet (föreningens firma)». En definition av firma ges enligt förslaget i 1 5 i den nya firmalagen och det finns knappast nå— got praktiskt skäl att upprepa definitionen i förevarande lag. I punkt 1 har därför endast föreskrivits att stadgarna skola ange föreningens firma.
Enligt punkt 2 skola stadgarna innehålla uppgift om föremålet för för- eningens verksamhet. Vad föremålet skall vara framgår av 1 5 där den verksamhet som sambruksförening äger bedriva närmare beskrives och sammanfattas under benämningen föreningsjordbruk.
I punkt 2 har föreslagits ett tillägg som innebär att stadgarna skola ange inom vilken del av landet som verksamheten skall drivas. Eftersom det i detta fall rör sig om verksamhet inom ett begränsat geografiskt område skall uppgiften avse den kommun eller de kommuner där verksamhet skall utövas.
Rörande betydelsen i firmarättsligt hänseende av uppgifterna om verk- samhetens art och geografiska omfattning se vad som anförts i motiven till 8 5 punkt 2 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
I fråga om sambruksförening har icke meddelats någon bestämmelse om översättning av firma. Se härom närmare vad som anförts under 8 5 lagförslaget rörande understödsföreningar.
6 5.
6 5 innehåller bestämmelser om sambruksförenings firma. Föreskrifterna i andra stycket första punkten och tredje stycket som ha till syfte att hindra registrering och användning av vilseledande firma ha utgått i förslaget. De ersättas av de allmänna reglerna i 10 och 16 55 förslaget till firmalag.
Bestämmelsen i andra stycket andra punkten om förväxlingsskydd för tidigare registrerad sambruksförenings firma ersättes av en generell regel i 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. I stället för bestämmelsen om för- växlingsskydd har i 6 5 andra stycket upptagits en erinran om firmalagens regler om registrering av firma.
Rörande bestämmelserna i nuvarande andra stycket andra punkten och det nya andra stycket i 6 5 se även vad som anförts under 6 5 andra styc- ket i motiven till lagförslaget angående aktiebolagslagen.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och eko— nomisk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet, s. k. bifirma (jfr 7 5 tredje—styc— ket förslaget till lag angående ändring i lagen Om ekonomiska föreningar). Några bestämmelser om rätt för sambruksförening att antaga bifirma ha icke föreslagits då sådan förening ej torde ha behov av bifirma.
30 5 innehåller vissa bestämmelser om firmateckning. I förslaget har föreskriften om hur firmateckning skall ske ersatts med en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen avser 30 5 förslaget till firmalag vari ges en all- män regel om hur firmateckning skall verkställas.
55 5. 55 5 innehåller föreskrifter om de anteckningar som skola införas i re— gistret när sambruksförening beviljas registrering. Med hänsyn till den ändring som föreslagits i 5 5 punkt 2 har ett tillägg gjorts i punkt 3 av förevarande paragraf. Enligt tillägget skall den kom- mun eller de kommuner där verksamheten skall utövas även antecknas i registret.
56 5.
56 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds— och skade— ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förevarande för— slag ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller änd— ring av firmaregistrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktie- bolagslagen. Om skälen för ändringen se vad som anförts under 200 5 lag— förslaget rörande aktiebolagslagen.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
Vissa föreskrifter rörande registrering av sambruksförening ha utfär— dats i administrativ ordning och upptagits i kungörelsen den 30 april 1948 om registrering av sambruksföreningar.
Kungörelsens 5 5 första stycket innehåller bestämmelser om behand— lingen av ansökan om förenings registrering och av anmälan för registre— ring. I samband med firmalagens ikraftträdande höra i detta stycke göras ändringar motsvarande dem som upptagits i 100 5 1 mom. förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar.
I bestämmelsen i 5 5 andra stycket andra punkten om talan mot re— gistreringsmyndighetens beslut bör införas ändring motsvarande den som upptagits i 100 5 4 mom. andra stycket ändringsförslaget rörande lagen om ekonomiska föreningar.
' 8 5 som innehåller föreskrifter om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut bör ändras på sätt som föreslagits i fråga om bestäm- melserna i 103 5 1 mom. lagen om ekonomiska föreningar.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse
4 5 1 mom.
Enligt lagen om försäkringsrörelse får sådan rörelse som regel drivas endast av försäkringsaktieholag eller ömsesidigt försäkringsbolag vilka er- hållit koncession av Kungl. Maj :t (se 1 och 349 55). Registrerings- och till- synsmyndighet för försäkringsbolag är försäkringsinspektionen (3 5). Mot inspektionens beslut på grund av tillsyn över försäkringsbolag liksom mot dess beslut varigenom registrering vägrats får talan föras genom besvär hos Kungl. Maj:t (318 5).
Enligt 2 5 14 lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt är rege— ringsrätten behörig att upptaga mål om anteckning i försäkringsregistret. Besvär över andra beslut av försäkringsinspektionen rörande tillämpningen av lagen om försäkringsrörelse avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Med hänsyn till koncessionstvänget för försäkringsaktieholag föreskri- ves i 4 5 1 mom. att bolagsordning för sådant bolag skall stadfästes av Kungl. Maj:t. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsin- spektionen (4 5 3 mom.) som med eget yttrande överlämnar ansökningen till finansdepartementet varefter ärendetavgöres av Kungl. Maj :t i stats- rådet. I ärendet om stadfästelse prövar Kungl. Maj:t bolagsordningens överensstämmelse med lagen om försäkringsrörelse samt lag och författ- ning i övrigt. Eftersom bolagsordningen skall ange bolagets firma (6 5) innefattar prövningen även frågan om firman överensstämmer med lag.
Om koncession beviljas och bolaget kommer till stånd kan sedan sty- relse och revisorer utsetts (24 5) registrering sökas i försäkringsregistret. Om försäkringsinspektionen i registreringsärendet skulle finna att det nya bolagets firma är alltför lik firman för ett äldre försäkringsbolag skall re- gistrering vägras (7 5 och 304 5 1 mom.). Är sökanden missnöjd med be- slutet kommer frågan om bolagets firma till slut att avgöras av regerings- rätten. Firman kan sålunda på grund av bestämmelserna i 4 5 1 mom.—— teoretiskt sett —— komma att prövas både av Kungl. Maj:t i statsrådet och av regeringsrätten.
Firma för försäkringsaktieholag kan även i annan ordning bli prövad av Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt 4 5 2 mom. skall Kungl. Maj:ts stadfäs- telse sökas på beslut om ändring av stadfäst bolagsordning. I Kungl. Maj:ts ställe äger emellertid försäkringsinspektionen besluta i sådant ärende om det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerhg vikt. Ändrings- beslut som endast avser bolagets firma torde räknas till det slags ärenden somicke behöva underställas Kungl. Maj:ts prövning. Om inspektionen vägrar stadfästelse på ändringsbeslutet blir detta efter besvär prövat av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Den prövning av firma som nu skall ske enligt lagen om försäkrings—
rörelse grundas på reglerna i lagens 7 5. Denna paragraf ger i första styc- ket en formell föreskrift om firmas innehåll. Andra stycket upptager en bestämmelse som avser att lämna skydd mot att ny firma gör intrång i annat försäkringsbolags firmarätt. Med hänsyn till sitt syfte synes bestäm— melsen innefatta ett ämne i vilket det icke bör tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att besluta.1 Frågan om bolagets firma borde därför ha undan- tagits från den prövning som skall ske vid stadfästelse av bolagsordning. Man torde emellertid ha ansett frågan om firman vara av underordnad beskaffenhet och därför funnit det opraktiskt att göra undantag enbart för firman. I praktiken torde detta medföra att firmafrågor som angå försäk- ringsbolag undandragas regeringsrättens prövning.
Enligt förslaget skola vid registrering av firma för försäkringsbolag för— utom särskilda föreskrifter i lagen om försäkringsrörelse de allmänna reg— ler tillämpas som upptagas i firmalagen. För registrering av firma fordras enligt dessa regler att firman äger distinktivitet, att den ej är vilseledande och att den ej gör intrång i olika intressen av privaträttslig karaktär (se avsnittet om registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet enligt 9— 11 55 i förslaget till firmalag). Den prövning som skall ske på grundval av firmalagens bestämmelser innebär rättstillämpning av sådan art att regeringsrättens medverkan är påkallad. Frågan om firman förutsättes där- för enligt förevarande förslag bli prövad av registreringsmyndigheten och om registrering vägras i sista instans av regeringsrätten. Formellt gäller denna ordning redan nu men den tillämpas som förut nämnts knappast i praktiken därför att frågan om försäkringsbolags firma i första eller sista instans kan upptagas och avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.
I 4 5 1 mom. har med hänsyn till det anförda föreslagits ett tillägg av innebörd att frågan huruvida bolagets firma överensstämmer med lag icke skall prövas i ärendet om stadfästelse av bolagsordningen.
Innan försäkringsinspektionen yttrar sig till Kungl. Maj :t i ärendet om stadfästelse bör inspektionen liksom hittills preliminärt pröva frågan om bolagets firma.
4 5 2 mom.
I 4 5 2 mom. föreskrives som förut nämnts att Kungl. Maj:ts stadfäs— telse även skall sökas på beslut om ändring av stadfäst bolagsordning. Denna föreskrift föreslås ändrad så att stadfästelse ej skall krävas på ändringsbeslut som endast avser bolagets firma. Rörande skälen för den föreslagna ändringen se vad som anförts under 4 5 1 mom.
6 5. l 6 5 regleras bolagsordningens obligatoriska innehåll.
* Rörande kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten, se SOU 1959: 4 s. 43 ff.
Enligt punkt 3 skall verksamhetsområdet anges i bolagsordningen om verksamheten avser direkt försäkring här i riket. Med verksamhetsområde torde här avses det geografiska område där de försäkrade »riskerna» äro belägna, d. v. s. det område inom vilket försäkringsobjekten finnas. För verksamhet som avser återförsäkring anses verksamhetsområdet icke kun- na bestämmas (se prop. 1948: 50 s. 286). Vid återförsäkring torde sålunda icke anges var riskerna äro belägna utan försäkring meddelas t. ex. för viss kvotdel av ett annat bolags försäkringar.
Försäkringsbolag vars verksamhet endast avser direkt försäkring inom del av landet torde bara behöva firmaskydd inom sitt verksamhetsområde. Omfattar bolagets verksamhet dessutom återförsäkring knyter bolaget som regel affärsförbindelser även utanför verksamhetsområdet och använder då sin firma inom ett vidsträcktare område än verksamhetsområdet. Hela det område inom vilket bolaget skall använda sin firma och till vilket det firmarättsliga skyddet sålunda skall hänföra sig bör anges i bolagsord- ningen (om skyddsområde för firma se motiven till 4 5 förslaget till firma— lag). Då registreringsområdet för firman icke alltid kommer att samman- falla med området för direkt försäkring, d. v. s. verksamhetsområdet en— ligt paragrafens nuvarande lydelse, har sistnämnda område i förslaget be- tecknats som koncessionsområdet.
I enlighet med det anförda har i punkt 3 föreslagits ändring av innebörd att bolagsordningen skall ange verksamhetens geografiska omfattning och i fråga om direkt försäkring koncessionsområdet för sådan försäkring.
Rörande betydelsen i firmarättsligt hänseende av uppgiften om verksam- hetens geografiska omfattning hänvisas i övrigt till vad som anförts under 8 5 punkt 2 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Firma kan enligt 12 5 förslaget till firmalag registreras i översättning. I ett nytt andra stycke av förevarande paragraf har föreslagits bestämmel— se att om försäkringsaktieholags firma skall registreras i översättning den— na skall upptagas i bolagsordningen. Om översättning av firma se i övrigt vad som anförts under 8 5 andra stycket lagförslaget rörande aktiebolags— lagen.
Vid registrering av översättning bör förhöjd avgift uttagas. Tredje stycket i förslaget motsvarar nuvarande andra stycket.
7 5. 7 5 innehåller bestämmelser om försäkringsaktieholags firma. Bestämmelsen i 7 5 andra stycket om förväxlingsskydd för tidigare re- gistrerat försäkringsbolags firma och för utländsk försäkringsanstalts fir- ma ersättes av en generell regel i 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. I stäl— let för bestämmelsen om förväxlingsskydd har i 7 5 andra stycket upp- tagits en erinran om firmalagens regler om registrering av firma.
Rörande bestämmelserna i nuvarande andra stycket och det nya andra
stycket i 7 5 se även vad som anförts under 6 5 andra stycket i motiven till lagförslaget angående aktiebolagslagen.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och eko- nomisk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet, s. k. bifirma (jfr 6 5 tredje styc- ket förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen).
Försäkringsbolag får enligt 2 5 1 mom. lagen om försäkringsrörelse i princip icke driva annan rörelse än försäkringsrörelse. För dispens från det principiella förbudet krävas särskilda skäl (se prop. 1961:171 s. 64 ff. och s. 80 ff.). Då försäkringsbolag endast undantagsvis får driva främ— mande rörelse och sådan rörelse dessutom skall ha särskilt samband med försäkringsverksamheten synes försäkringsbolag ej ha behov av bifirma. Några bestämmelser om rätt för försäkringsbolag att antaga bifirma ha därför ej föreslagits.
16 5.
Enligt 16 5 andra stycket skall aktieteckning icke vara bindande då frå- gan om bolagets registrering förklarats förfallen eller ansökan om registre- ring avslagits. Upphörandet av aktieteckningens bindande verkan är såle- des en följd av att bolagets möjlighet att bli registrerat definitivt upphört. Enligt förslaget är registrering av bolaget också utesluten sedan registre— ringsansökan avskrivits. Bestämmelsen i andra stycket har därför ändrats så att aktieteckningens bindande verkan upphör även i detta fall.
26 5.
26 5 andra stycket innehåller bestämmelser om rätt att frånträda avtal som någon ingått med ställföreträdare för försäkringsaktieholag innan bo- laget blivit registrerat. Den som slutit avtal med vetskap om att bolaget var oregistrerat äger frånträda avtalet bl. a. i det fall att ansökan om registre- ring avslagits av registreringsmyndigheten. Enligt förslaget skall rätt att frånträda avtalet även finnas då ansökan avskrivits av registreringsmyn- digheten.
87 5.
87 5 första stycket innehåller bestämmelse att skriftlig handling som utfärdas för försäkringsaktieholag bör undertecknas med bolagets firma och att de som teckna firman därvid skola underskriva sina namn. I före- varande förslag har föreskriften om hur firmateckning skall ske ersatts av en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen avser 30 5 förslaget till firmalag vari ges en allmän bestämmelse om hur firmateckning skall verk— ställas. För att firmateckning i firmalagens mening skall föreligga ford- ras enligt bestämmelsen att firmatecknare jämte firman skriver sitt namn.
100 5 1 mom.
Enligt 100 5 1 mom. andra stycket skall i försäkringsaktieholag vars verksamhetsområde omfattar hela riket eller vars verksamhet eljest är av stor omfattning minst en av revisorerna vara aruktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. Det område som avses med »verksamhetsom- råde» benämnes i förslaget koncessionsområde (se 6 5 punkt 3; jfr prop. 1948: 50 s. 324). Bestämmelsen i andra stycket av förevarande mom. har ändrats i överensstämmelse härmed.
151 5.
Enligt 151 5 första stycket skall försäkringsaktieholags firma under likvidation tecknas med tillägg av orden >>i likvidation». I fråga om un- dertecknande av handling som utfärdas för försäkringsaktieholag under bolagets likvidation skall i övrigt gälla vad i 87 5 första stycket finns före- skrivet. I förevarande förslag har föreskriften om hur firmateckning skall ske under likvidation fått utgå. Enligt förslaget innehåller nämligen 87 5 första stycket i fråga om hur firmateckning skall verkställas en hänvisning till firmalagen. Hänvisningen avser som förut nämnts 30 5 förslaget till firmalagen vari bl. a. föreskrives att firma under likvidation skall teck- nas med tillägg som ovan angetts. '
166 5 1 och 2 mom.
166 5 1 och 2 mom. innehålla bl. a. bestämmelser om stadfästelse av bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag. Bestämmelserna äro lika- lydande med reglerna i 4 5 1 och 2 mom.
170 5. 170 5 anger de ämnen som ovillkorligen skola regleras i bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag. Paragrafen motsvarar 6 5 i fråga om försäkringsaktieholagen.
171 5. .
171 5 innehåller regler om ömsesidigt försäkringsbolags firma. Bestäm— melsen i andra stycket ansluter sig till motsvarande föreskrift för försäk- ringsaktieholag i 7 5 andra stycket.
178 5. Denna paragraf ansluter sig till motsvarande bestämmelser för försäk- ringsaktieholag i 16 5.
188 5. . Denna paragraf ansluterlsig till motsvarande bestämmelser för försäk- ringsaktieholag i 26 5.
246 5. Denna paragraf ansluter sig till motsvarande bestämmelser för försäk- ringsaktieholag i 151 5. " "
288 5 4 mom.
288 5 4 mom. innehåller bestämmelser om förverkande av koncession. Enligt förslaget skall koncession även förverkas om ansökan om bolagets registrering blivit avskriven.
304 5 1 och 2 mom.
304 5 1 och 2 mom. innehålla bestämmelser om behandlingen av ansö- kan om försäkringsbolags registrering och av anmälan för registrering.
I lagen ges icke nägra närmare föreskrifter om hur försäkringsinspek— tionen skall behandla ansökan eller anmälan om denna är bristfällig eller om ärendet av annan orsak ej kan avgöras utan komplettering. I föreva— rande mom. uppräknas emellertid vissa grunder på vilka inspektionen skall vägra registrering.
I aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar där även när- mare föreskrifter saknas om registreringsärendenas behandling har ut- redningen föreslagit uttryckliga bestämmelser om föreläggande då ansö- kan eller anmälan är ofullständig eller av annat skäl icke kan föranleda registrering utan komplettering (se 190 och 192 55 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen och 100 5 förslaget till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar). Sådana bestämmelser böra även in- föras i lagen om försäkringsrörelse. Bestämmelserna ha upptagits i 1 och 2 mom. av förevarande paragraf. Då motsvarande regler som nämnts före- slagits i aktiebolagslagen hänvisas i fråga om reglernas innehåll till vad som anförts under 190 och 192 55 i ändringsförslaget rörande aktiebolagslagen.
305 5.
305 5 innehåller bestämmelser om de anteckningar som skola införas i försäkringsregistret när försäkringsaktieholag beviljas registrering.
Med hänsyn till de ändringar som föreslagits i 6 5 lagen om försäk- ringsrörelse ha ändringar gjorts i punkterna 2 och 4 av förevarande para- graf. I punkt 2 har införts ett tillägg som avser översättning av försäk- ringsaktieholags firma. Har översättningen angetts i bolagsordningen skall den intagas i försäkringsregistret. I punkt 4 har föreskrivits att anteckning om verksamhetens geografiska omfattning och om koncessionsområdet för direkt försäkring skall införas i registret.
306 5. 306 5 innehåller bestämmelser om de anteckningar som skola införas i försäkringsregistret när ömsesidigt försäkringsbolag beviljas registrering.
Paragrafen ansluter sig till motsvarande bestämmelser för försäkringsaktie- bolag i 305 5.
307 5.
307 5 innehåller föreskrifter om registrering av anmälan som göres efter det försäkringsbolag registrerats.
Bestämmelsen i första stycket andra punkten att om anmälan avser änd- ring av försäkringsbolags firma ny fullständig inskrivning rörande bolaget skall göras i registret, synes olämplig och har utgått i förevarande förslag (jfr i fråga om ekonomisk förening NJA II 1951 s. 221). I den mån särskilda föreskrifter om registreringsåtgärder behövas i detta fall böra dessa med- delas i administrativ ordning.
308 5 2 mom.
Beslut om ökning av aktiekapitalet som innehåller bestämmelse om mini— miteckning skall enligt 56 5 anmälas för registrering. Har registrerings— anmälan icke gjorts inom föreskriven tid skall försäkringsinspektionen enligt 308 5 2 mom. till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom lagakraftägande beslut registrering vägrats skall inspek- tionen förklara ökningsbeslutet förfallet. Sådan förklaring skall enligt för- slaget även meddelas om registreringsanmälan genom lagakraftägande be- slut avskrivits.
312 5.
312 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds- och skade— ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förevarande förslag ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller ändring av firmaregistrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktiebolags— lagen. Om skälen för ändringen se vad som anförts under 200 5 i lagförslaget rörande aktiebolagslagen.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
313 5.
313 5 innehåller bestämmelser om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut.
Enligt förslaget ersättas reglerna om förbudstalan i 312 5 första stycket av allmänna bestämmelser i firmalagen varigenom domstol får möjlighet att döma till ansvar vid firmaintrång och häva eller ändra firmaregistre— ring. Föreskrifter om de registreringsåtgärder som skola verkställas i sist— nämnda fall meddelas även i firmalagen (20 5 ). En hänvisning till dessa
föreskrifter har i förevarande förslag upptagits i ett nytt första stycke av 313 5.
Dom i mål om hävande eller ändring av firmaregistrering skall enligt 28 5 andra stycket förslaget till firmalag genom domstolens försorg sändas till försäkringsinspektionen. Även i sådana mål rörande försäkringsbolags firma där beslutet icke föranleder anteckning i försäkringsregistret skall dom enligt bestämmelsen sändas till försäkringsinspektionen. Inspektionen får således alltid del av dom om firmaintrång som avser försäkringsbolags firma och dom om förbud att använda vilseledande sådan firma.
I andra stycket av 313 5 har i förslaget upptagits en bestämmelse om anteckning i försäkringsregistret av domstols beslut rörande annat förhål— lande än firma. Stycket motsvarar i huvudsak nuvarande första stycket. En redaktionell jämkning har emellertid gjorts för att ange att annat för- hållande än firma avses. Då det är ett allmänt intresse att domstolens av- görande alltid kommer till uttryck i registret har i en ny andra punkt före- skrivits att domstolen ex officio skall översända sin dom till försäkrings— inspektionen.
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av försäkringsbolags egen— dom till konkurs skall enligt nuvarande andra stycket i 313 5 anteckning härom efter anmälan göras i registret. Föreskriften har i förevarande förslag upptagits i tredje stycket av 313 5. Enligt förslaget skall konkursdomaren i detta fall vara skyldig att göra anmälan till försäkringsinspektionen.
313 5 tredje stycket i paragrafens gäll-ande lydelse har utgått i förslaget.
314 5.
314 5 andra stycket ger en föreskrift om kungörande av vissa registre— ringsåtgärder. I förslaget har hänvisningen till 313 5 andra stycket ändrats så att den i stället gäller 313 5 tredje stycket.
314 5 tredje stycket innehåller en bestämmelse om samling av anmäl— ningar till försäkringsregistret. Bestämmelsen har utgått i förslaget. Den bör emellertid överföras till tillämpningskungörelsen och behållas under en övergångstid (se motiven till 31 5 förslaget till firmalag).
315 5. Vad denna paragraf innehåller om samling av anmälningar till försäk-
ringsregistret har utgått i förslaget. Om skälet härför se vad som anförts under 314 5.
317 5. 317 5 innehåller i första punkten en bestämmelse om styrkande inför vissa myndigheter av behörighet att företräda försäkringsbolag. Enligt para— grafens andra punkt skall vad samling av anmälningar utvisar om behörig-
heten äga vitsord för myndigheten om ej annat förhållande visas vara för handen.
I förevarande förslag har endast upptagits en föreskrift som återger innehållet i andra punkten. Bestämmelsen i första punkten har däremot utgått i förslaget. Den bör såsom skett i lagstiftningen om ekonomiska föreningar överflyttas till tillämpningskungörelsen (jfr 9 5 kungörelsen om förande av register för ekonomiska föreningar m. m. och NJA II 1951 s. 224).
318 5.
318 5 innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot försäkrings— inspektionens beslut.
Enligt andra stycket skall talan mot beslut varigenom registrering väg- rats föras hos Kungl. Maj:t genom besvär inom två månader från beslutets dag. Enligt förslaget skall motsvarande gälla i fråga om beslut varigenom ansökan eller anmälan avskrivits. Besvären prövas i regeringsrätten.
Sockenbolag som enbart meddela husdjursförsäkring äro icke underkas- tade bestämmelserna i den allmänna försäkringslagen (se 349 5 d) lagen om försäkringsrörelse). Sockenbolag är emellertid skyldigt att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter enligt de föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar. Sådana föreskrifter ha senast meddelats i en kun- görelse den 17 december 1948 (nr 805). I denna kungörelse föreskrivs bl. a. att sockenbolag en månad efter det bolaget trätt i verksamhet skall göra anmälan därom till försäkringsinspektionen och vid anmälningen foga av- skrift av stadgarna för bolaget. Antalet sockenbolag som äro verksamma inom husdjursförsäkringen har under tiden 1957—1964 nedgått med om- kring 300 och uppgick vid utgången av 1964 till 608.
Sockenbolag torde erhålla rättspersonlighet och bli bärare av firma så snart stadgar antagits för bolaget och styrelse blivit utsedd. Sockenbolag förvärvar således firmarätt redan genom firmans antagande och användande (se härom närmare motiven till 2 5 förslaget till firmalag). Enligt en över- gångsbestämmelse till den föreslagna firmalagen (35 5) skall firmarätt på grund av ibruktagande före nya lagens ikraftträdande i princip upphöra om firman icke registrerats eller blivit inarbetad inom två år därefter. Med hänsyn till sockenbolagens i allmänhet okomplicerade förhållanden bör icke anordnas särskilt registreringsförfarande enbart för att bereda dem firmaskydd (jfr beträffande utvidgad tillsyn prop. 1950: 220 s. 59). De behöva fir-ma främst för att kunna identifieras och det materiella firma- skyddet blir för deras del av mindre betydelse. Allt flera sockenbolag uppgå dessutom i större företagsenheter eller bli upplösta. Sockenbolag som äro verksamma inom husdjursförsäkringen böra därför oberoende av registre- ring bibehållas vid den firmarätt de förvärvat före nya firmalagens ikraft- trädande. En bestämmelse härom har föreslagits i 35 5 förslaget till firmalag.
I kungörelsen den 17 december 1948 om försäkringsregistrets förande m. m. böra förutom i förslaget förut anmärkta bestämmelser införas erfor- derliga föreskrifter om skyldigheten för försäkringsinspektionen att till patentverket expediera sådana uppgifter om varje försäkringsbolag som förutsättes enligt 31 5 förslaget till firmalag (se motiven till denna paragraf).
Förslag till lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse
2 5.
2 5 stadgar förbud mot att annan än riksbanken, bankaktiebolag, post- banken, sparbank och Sveriges allmänna hypoteksbank i sin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelsen använder ordet bank. I fråga om användningen av ordet bank i registrerad understödsförenings firma hän- visar paragrafen till vad därom är särskilt stadgat (9 5 andra stycket lagen om understödsföreningar). Den som bryter mot bestämmelsen i 2 5 skall enligt 182 5 andra stycket straffas med dagsböter.
Enligt 8 5 lagen den 31 mars 1955 angående införande av nya lagen om bankrörelse skall bestämmelsen i 2 5 nya lagen om förbud att använda ordet bank i firma ej tillämpas på aktiebolag som före den 1 januari 1912 erhållit av Kungl. Maj :t stadfäst bolagsordning.
Om annan näringsidkare än som avses i 2 5 lagen om bankrörelse använ— der ordet bank i firma eller firmaliknande kännetecken är kännetecknet som regel ägnat att vilseleda allmänheten. Vilseledande firma får enligt 10 5 förslaget till firmalag icke registreras. Användning av vilseledande känne- tecken kan dessutom enligt förslagets 16 5 vid vite förbjudas av domstol.l Det allmännas intresse att hindra registrering och användning av firma vari ordet bank intagits på ett vilseledande sätt blir sålunda tillgodosett genom de generella reglerna i 10 och 16 55 nya firmalagen. Bestämmelserna i 2 5 och 182 5 andra stycket lagen om bankrörelse ha därför utgått i före- varande förslag (jfr 9 5 ändringsförslaget angående lagen om understöds— föreningar).
Övergångsstadgandet i 8 5 lagen angående införande av nya lagen om bankrörelse avser Aktiebolaget Sundsvalls pantbank (prop. 195513 s. 241) vars firma ej heller enligt förslaget till firmalag är att anse som vilse— ledande (se motiven till 10 och 16 55; jfr 34 och 36 55 förslaget till firma- lag).
451 och 2 mom.
Vid tillkomsten av bankaktiebolag tillämpas beträffande bolagsbild- ningen liksom i fråga om bildande av försäkringsbolag ett oktroj- eller koncessionssystem. I likhet med bolagsordning för försäkringsbolag skall
* Rörande förväxlingsskydd för riksbanken, postbanken och Sveriges allmänna hypoteksbank, se 29 5 förslaget till firmalag.
sålunda bolagsordning för bankbolag enligt 4 5 1 mom. lagen om bank- rörelse stadfästas av Kungl. Maj:t. Stadfästes bolagsordningen meddelar Kungl. Maj:t samtidigt oktroj för viss tid. Stadfästelseprövningen tager bl. a. sikte på huruvida bolagsordningen överensstämmer med lagen om bankrörelse samt lag och författning i övrigt. Eftersom bolagsordningen skall ange bolagets firma innefattar prövningen även frågan om firman överensstämmer med lag.
Enligt 4 5 2 mom. skall Kungl. Maj:ts stadfästelse även sökas på beslut om ändring av stadfäst bolagsordning, t. ex. i fråga om bolagets firma. Kungl. Maj:t kan emellertid uppdraga åt tillsynsmyndigheten att i stället meddela stadfästelse på ändringsbeslut.
Registrerings- och tillsynsmyndighet för bankbolag är bankinspektionen (162 och 174 55). Besvär över bankinspektionens beslut på grund av till- syn över bankbolag upptagas och avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Besvär över beslut varigenom inspektionen vägrat registrering, t. ex. där— för att firma är alltför lik annan banks firma, upptagas och avgöras där- emot av regeringsrätten (175 5; jfr 2 5 14 lagen om Kungl. Maj:ts regerings— rätt).
Reglerna om stadfästelse av bolagsordningen i 4 5 1 och 2 mom. lagen om bankrörelse ansluta sig i huvudsak till motsvarande bestämmelser i 4 5 1 och 2 mom. lagen om försäkringsrörelse. Vid 4 5 1 mom. i ändringsför- slaget rörande sistnänmda lag har framhållits att frågan om försäkrings- bolags firma på grund av stadfästelseprövningens omfattning kan komma att upptagas både av Kungl. Maj:t i statsrådet och av regeringsrätten. Då försäkringsbolags firma vid nya firmalagens ikraftträdande i sista instans endast bör prövas av regeringsrätten har i bestämmelserna rörande bolags- ordning för försäkringsbolag föreslagits sådana ändringar att frågan om firman blir undantagen från stadfästelseprövningen. Med hänsyn till bolags— ordning för bankbolag ha motsvarande ändringar upptagits i 4 5 1 och 2 mom. av förevarande förslag. Beträffande den närmare motiveringen för ändringarna hänvisas till vad som anförts under 4 5 1 och 2 mom. ändrings- förslaget rörande lagen om försäkringsrörelse.
5 5.
I 5 5 föreskrives vad bolagsordningen måste innehålla för att bli stadfäst. Enligt punkt 2 skall bolagsordningen ange de rörelsegrenar bolaget får utöva. Bankrörelse som får idkas av affärsbank omfattar enligt 53 5 in— och utlåning av pengar och annan verksamhet som har samband därmed.
I punkt 2 har föreslagits ett tillägg som innebär att även verksamhetens geografiska omfattning skall anges i bolagsordningen. Rörande betydelsen i firmarättsligt hänseende av uppgifterna om verksamhetens art och geogra— fiska omfattning hänvisas till vad som anförts i motiven till 8 5 punkt 2 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Firma kan enligt 12 5 förslaget till firmalag registreras i översättning. I ett nytt andra stycke av förevarande paragraf har föreslagits bestäm- melse att om bankbolags firma skall registreras i översättning denna skall anges i bolagsordningen. Om översättning av firma se i övrigt vad som an- förts under 8 5 andra stycket lagförslaget rörande aktiebolagslagen.
Vid registrering av översättning bör förhöjd avgift uttagas. Tredje stycket i förslaget motsvarar nuvarande andra stycket.
65.
6 5 innehåller bestämmelser om bankbolags firma. Bestämmelsen i 6 5 andra stycket om förväxlingsskydd för tidigare re- gistrerat bankbolags firma och för utländsk bankinrättnings firma ersättes av en generell regel i 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. I stället för be- stämmelsen om förväxlingsskydd har i 6 5 andra stycket upptagits en erin- ran om firmalagens regler om registrering av firma.
Rörande bestämmelserna i nuvarande andra stycket och det nya andra stycket i 6 5 se även vad som anförts under 6 5 andra stycket i motiven till lagförslaget angående aktiebolagslagen.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och eko— nomisk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet, s. k. bifirma (jfr 6 5 tredje styc- ket förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen).
Bankbolag får som nämnts enligt 53 5 lagen om bankrörelse icke driva annan verksamhet än sådan som omfattar in— och utlåning av pengar och vad därmed har samband. Då bankbolag icke får driva främmande rörelse synes bankbolag ej heller ha behov av bifirma. Några bestämmelser om rätt för bankbolag att antaga bifirma ha därför ej föreslagits.
13 5.
Enligt 13 5 andra stycket skall aktieteckning icke vara bindande om ansökan om bolagets registrering icke gjorts inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägande beslut ansökan om registrering av- slagits. Upphörandet av aktieteckningens bindande verkan är således en följd av att bolagets möjlighet att bli registrerat definitivt upphört. Enligt förslaget är registrering av bolaget också utesluten sedan registreringsan- sökan avskrivits. Bestämmelsen i andra stycket har därför ändrats så att aktieteckningens bindande verkan upphör även i detta fall.
86 5.
86 5 första stycket innehåller bestämmelse att skriftlig handling som utfärdas för bankbolag bör undertecknas med bolagets firma och att de som teckna firman därvid skola underskriva sina namn. I förevarande för— slag har föreskriften om hur firmateckning skall ske ersatts med en hän-
visning till firmalagen. Hänvisningen avser 30 5 förslaget till firmalag vari ges en allmän bestämmelse om hur firmateckning skall verkställas. För att firmateckning i firmalagens mening skall föreligga fordras enligt bc- stämmelsen att firmatecknare jämte firman skriver sitt namn.
135 5.
Enligt 135 5 första stycket skall bankbolags firma under likvidation teck— nas med tillägg av orden >>i likvidation». I fråga om undertecknande av handling som utfärdas för bankbolag under bolagets likvidation skall i övrigt gälla vad i 86 5 första stycket finns föreskrivet. I förevarande förslag har föreskriften om hur firmateckning skall ske under likvidation fått utgå. Enligt förslaget innehåller nämligen 86 5 första stycket i fråga om hur firmateckning skall verkställas en hänvisning till firmalagen. Hän— visningen avser som förut nämnts 30 5 förslaget till firmalag vari bl. a. föreskrives att firma under likvidation skall tecknas med tillägg som ovan angetts.
155 5.
I 155 5 regleras olika fall av förverkande av oktroj. Oktroj skall bl. a. förverkas om genom lagakraftägande beslut ansökan om bolags registre— ring blivit avslagen. Enligt förslaget skall detsamma gälla om ansökan genom lagakraftägande beslut blivit avskriven.
164 5 1 och 2 mom.
164 5 1 och 2 mom. innehålla bestämmelser om behandlingen av an- sökan om bankbolags registrering och av anmälan för registrering.
I lagen ges icke några närmare föreskrifter om hur bankinspektionen skall behandla ansökan eller anmälan om denna är bristfällig eller om ärendet av annan orsak ej kan avgöras utan komplettering. I förevarande mom. uppräknas emellertid vissa grunder på vilka inspektionen skall vägra registrering.
! aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar där även när- mare föreskrifter saknas om registreringsärendenas behandling har utred- ningen föreslagit uttryckliga bestämmelser om föreläggande då ansökan eller anmälan är ofullständig eller av annat skäl icke kan föranleda registre- ring utan komplettering (se 190 och 192 55 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen och 100 5 förslaget till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar). Sådana bestämmelser böra även införas i lagen om bankrörelse. Bestämmelserna ha upptagits i 1 och 2 mom. av före- varande paragraf. Då motsvarande regler som nämnts föreslagits i aktie- bolagslagen hänvisas i fråga om reglernas innehåll till vad som anförts un- der 190 och 192 55 i ändringsförslaget rörande aktiebolagslagen.
165 5.
165 5 innehåller bestämmelser om de anteckningar som skola införas i bankregistret när bankbolag beviljas registrering.
Med hänsyn till de ändringar som föreslagits i 5 5 lagen om bankrörelse ha ändringar gjorts i punkterna 2 och 3 av förevarande paragraf. I punkt 2 har införts ett tillägg som avser översättning av bankbolags firma. Har översättningen angetts i bolagsordningen skall den intagas i bankregistret. I punkt 3 har föreskrivits att anteckning om verksamhetens geografiska omfattning även skall införas i registret.
170 5.
170 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds- och skade- ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förevarande förslag ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller ändring av firmaregistrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktiebolags- lagen. Om skälcn för ändringen se vad som anförts under 200 5 i lagförsla- get rörande aktiebolagslagen.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
171 5.
171 5 innehåller bestämmelser om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut.
Enligt förslaget ersättas reglerna om förbudstalan i 170 5 första stycket av allmänna bestämmelser i firmalagen varigenom domstol får möjlighet att döma till ansvar vid firmaintrång och häva eller ändra firmaregistre— ring. Föreskrifter om de registreringsåtgärder som skola verkställas i sist— nämnda fall meddelas även i firmalagen (20 5). En hänvisning till dessa föreskrifter har i förevarande förslag upptagits i ett nytt första stycke av 171 5.
Dom i mål om hävande eller ändring av firmaregistrering skall enligt 28 5 andra stycket förslaget till firmalag genom domstolens försorg sändas till bankinspektionen. Även i sådana mål rörande bankbolags firma där beslutet icke föranleder anteckning i bankregistret skall dom enligt bestäm— melsen sändas till bankinspektionen. Inspektionen får således alltid del av dom om firmaintrång som avser bankbolags firma och dom om förbud att använda vilseledande sådan firma.
I andra stycket av 171 5 har i förslaget upptagits en bestämmelse om anteckning i bankregistret av domstols beslut rörande annat förhållande än firma. Stycket motsvarar i huvudsak nuvarande första stycket. En redak— tionell jämkning har emellertid gjorts för att ange att annat förhållande än firma avses. Då det är ett allmänt intresse att domstolens avgörande alltid
kommer till uttryck i registret har i en ny andra punkt föreskrivits att dom- stolen ex officio skall översända sin dom till bankinspektionen.
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av bankbolags egendom till konkurs skall enligt nuvarande andra stycket i 171 5 anteckning härom efter anmälan göras i registret. Föreskriften har i förevarande förslag upp- tagits i tredje stycket av 171 5. Enligt förslaget skall konkursdomaren i detta fall vara skyldig att göra anmälan till bankinspektionen.
171 5 tredje stycket i paragrafens gällande lydelse har utgått i förslaget.
172 5. 172 5 andra stycket ger en föreskrift om kungörande av vissa registre- ringsåtgärder. I förslaget har hänvisningen till 171 5 andra stycket ändrats så att den i stället gäller 171 5 tredje stycket.
175 5.
175 5 innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot bankinspektio- nens beslut.
Enligt andra stycket skall talan mot beslut varigenom registrering väg- rats föras hos Kungl. Maj :t genom besvär inom två månader från beslutets dag. Enligt förslaget skall motsvarande gälla i fråga om beslut varigenom ansökan eller anmälan avskrivits. Besvären prövas i regeringsrätten.
182 5. Denna paragraf innehåller ansvarsbestämmelser. I förslaget har para- grafens andra stycke utgått. Om skälen härför se vad som anförts under 2 5.
I kungörelsen den 31 mars 1955 om bankregistrets förande m. m. böra införas erforderliga föreskrifter om skyldigheten för bankinspektionen att till patentverket expediera sådana uppgifter om varje bankbolag som förut- sättas enligt 31 5 förslaget till firmalag (se motiven till denna paragraf).
Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket
8 5.
8 5 första stycket innehåller bestämmelser om firma för filial genom vil— ken utländskt företag idkar näring här i riket (jfr 1 5). Rörande den änd— ring som föreslagits i detta stycke hänvisas till vad som anförts under 6 5 andra stycket förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
9 5.
I 9 5 föreskrives bl. a. att filial innan den börjar sin verksamhet skall anmälas för registrering hos registreringsmyndighet som i 15 5 sägs. Enligt bestämmelse i 15 5 första stycket första punkten är patentverket registre- ringsmyndighet för filialer. Eftersom förslaget i 10 5 inför en regel om talan mot registreringsmyndighets beslut hos patentverkets besvärsavdelning bör verkets egenskap av registreringsmyndighet anges redan i förevarande paragraf. Bestämmelsen i 15 5 första stycket första punkten har därför överförts till ett nytt tredje stycke i 9 5. En redaktionell jämkning har samtidigt gjorts i paragrafens första stycke.
10 5.
10 5 första stycket innehåller bestämmelser om registreringsmyndighe- tens behandling av anmälan för registrering. Enligt förslaget skall anmälan behandlas enligt regler motsvarande dem som föreslagits i 192 5 1 mom. aktiebolagslagen rörande ansökan om aktiebolags registrering. De nya be- stämmelserna ha i förevarande förslag upptagits i 10 5 första, andra och tredje styckena. Till tredje stycket har även överflyttats föreskriften i första punkten av nuvarande andra stycket. Rörande de föreslagna bestäm- melserna hänvisas till vad som anförts vid 192 5 1 mom. lagförslaget an— gående aktiebolagslagen.
10 5 andra stycket andra punkten som i förslaget motsvaras av fjärde stycket innehåller föreskrifter om fullföljd av talan mot registreringsmyn- dighetens beslut. Enligt nuvarande ordning skall talan mot sådant beslut föras hos Kungl. Maj :t. Enligt förslaget skall patentverkets besvärsavdelning vara överinstans i ärenden angående filialregistret. Mot beslut på besvärs— avdelningen skall talan kunna föras hos Kungl. Maj :t. Motsvarande bestäm— melser ha föreslagits i aktiebolagslagen i fråga om ärenden angående aktie— bolagsregistret. Rörande de nya fullföljdsreglerna hänvisas till vad som anförts under 206 5 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
14 5. En redaktionell jämkning har gjorts i paragrafens andra stycke. Jämk- ningen beror på de ändringar som föreslagits i 10 5.
15 5. I 15 5 första stycket första punkten föreskrives att patentverket skall vara registreringsmyndighet för filialer. Föreskriften har överförts till 9 5. Om skälet härför se vad som anförts under sistnämnda paragraf.
17 5. 17 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds— och skade— ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förslaget ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller ändring av firma-
registrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktiebolagslagen. Om skälen för ändringen se vad som anförts under 200 5 lagförslaget rö- rande aktiebolagslagen.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
Vissa föreskrifter om registrering i filialregister som äro av betydelse i firmarättsligt hänseende ha upptagits i tillämpningskungörelsen till 1955 års lag, d. v. s. kungörelsen den 21 oktober 1955 om anmälningar till filial— registret och om filialregistrets förande m.m.
I kungörelsens 2 5 1 mom. meddelas bestämmelser om vad anmälan för registrering av filial skall innehålla. I anmälan skall uppgift lämnas bl.a. om det utländska företagets och filialens firma och verksamhet samt den ort där filialkontoret skall vara beläget. Enligt förslaget skall det utländska företaget genom anmälan även ange omfattningen av den firmarätt på vil- ken företaget gör anspråk i Sverige. Företagets firmarätt kan emellertid icke bestämmas endast med hjälp av ovannämnda uppgifter. Härför fordras att filialens verksamhet anges till sin art och att det geografiska område uppges inom vilket företaget avser att driva verksamhet i Sverige. Föreskrift att uppgifter skola lämnas i dessa hänseenden bör införas i 2 5 1 mom. i samband med firmalagens ikraftträdande. Rörande den firmarättsliga be- tydelsen av uppgifterna om verksamhetens art och geografiska omfattning hänvisas till vad som anförts vid 8 5 punkt 2 förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Kungörelsens 6 5 innehåller bestämmelser om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut. I paragrafen böra upptagas föreskrifter mot- svarande dem som föreslagits i 201 5 första och andra styckena aktiebolags- lagen. Angående dessa föreskrifter hänvisas till motiven till nyssnämnda lagrum i ändringsförslaget rörande aktiebolagslagen.
Som förut nämnts överväges inom handelsdepartementet ett sakkunnig- förslag (SOU 1962: 15) enligt vilket bestämmelser om utlänningars och utländska juridiska personers näringsutövning i Sverige skola samman- föras i en gemensam författning (se härom motiven till 2 5 förslaget till lag om handelsregister). I den nya författningen ha regler motsvarande dem som behandlats i förevarande lagförslag upptagits i 18#20, 23. 24 och 26 55 (se SOU 1962: 15 s. 13 ff.).
Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
2 5. 2 5 stadgar förbud för annan penninginrättning än sparbank och post- sparbank att i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten använda
ordet sparbank eller att som beteckning på inlåningsräkning begagna ordet sparbanksräkning. Den som bryter mot bestämmelserna i 2 5 skall enligt 96 5 punkt 4 straffas med dagsböter.
Om annan penninginrättning än sparbank eller postbanken använder ordet sparbank i firma eller firmaliknande kännetecken är kännetecknet ägnat att vilseleda allmänheten. Bestämmelsen om förbud att begagna ordet sparbank i firma eller annat kännetecken för näringsverksamhet har därför utgått i förslaget. Den ersättes av de allmänna reglerna i 10 och 16 55 för— slaget till firmalag. Enligt 16 5 kan domstol vid vite förbjuda användningen av kännetecken som är ägnat att vilseleda allmänheten (jfr angående an- vändningen av ordet bank i firma vad som anförts under 2 5 ändringsför— slaget rörande lagen om bankrörelse).
5 5.
5 5 innehåller föreskrifter om sparbanks firma. I första stycket föreskrives i första punkten att sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank och i andra punkten att för utmärkande av rörel- sens beskaffenhet annan beteckning än sparbank ej får användas. Första punkten kvarstår i förslaget oförändrad. Om sparbank använder firma eller annat kännetecken som oriktigt anger verksamhetens art blir kännetecknet vilseledande. Bestämmelsen i första stycket andra punkten om förbud att använda annan beteckning än sparbank har därför utgått i förslaget. Den ersättes av 16 5 förslaget till firmalag. Enligt 16 5 kan domstol vid vite förbjuda sparbank att använda kännetecken som är ägnat att vilseleda allmänheten.
Bestämmelsen i 5 5 andra stycket om förväxlingsskydd för tidigare regi— strerad sparbanks firma ersättes av en generell regel i 11 5 punkt 5 förslaget till firmalag. I stället för bestämmelsen om förväxlingsskydd har i 5 5 andra stycket upptagits en erinran om firmalagens regler om registrering av firma.
Rörande bestämmelserna i nuvarande andra stycket och det nya andra stycket i 5 5 se även vad som anförts under 6 5 andra stycket i motiven till lagförslaget angående aktiebolagslagen.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och eko— nomisk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet, 5. k. bifirma (jfr 6 5 tredje stycket förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen).
Då sparbank ej får driva främmande rörelse synes sparbank ej ha behov av bifirma. Några bestämmelser om rätt för sparbank att antaga bifirma ha därför ej föreslagits.
7 5. Stiftare av sparbank skola upprätta reglemente för sparbanken och söka stadfästelse på reglementet hos tillsynsmyndigheten (4 och 5 55). Tillsyns- myndighet är bankinspektionen (85 5).
Enligt 7 5 får stadfästelse på reglemente ej meddelas om ej sparbanken prövas vara nyttig för det allmänna samt reglementet finnes överensstäm- ma med lagen om sparbanker ävensom med lag och författning i övrigt. Efter- som reglementet skall ange sparbankens firma innefattar stadfästelsepröv- ningen även frågan om firman överensstämmer med lag. Efter besvär över tillsynsmyndighetens beslut i ärendet om stadfästelse kan frågan om firman komma att upptagas och avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet (91 5 första stycket). Då sparbanks firma vid nya firmalagens ikraftträdande i sista instans endast bör prövas av regeringsrätten (91 5 andra stycket och 2 5 14 lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt) har i förevarande paragraf gjorts ett tillägg enligt vilket stadfästelse på reglementet icke innebär godkännande av sparbankens firma. Frågan om firman förutsättes sålunda enligt försla- get bli prövad av bankinspektionen i dess egenskap av registreringsmyndig- het (90 5) och om registrering vägras i sista instans av regeringsrätten. Be- träffande den närmare motiveringen för ändringen se vad som anförts om stadfästelseprövning av bolagsordning för försäkringsbolag under 4 5 1 mom. ändringsförslaget rörande lagen om försäkringsrörelse.
10 5.
10 5 andra stycket innehåller bestämmelser om rätt att frånträda avtal som någon slutit med styrelsen eller annan ställföreträdare för sparbank innan sparbanken registrerats. Den som slutit avtal med vetskap om att sparbanken var oregistrerad äger frånträda avtalet bl. a. i det fall att an— sökan om registrering avslagits av registreringsmyndigheten. Enligt försla- get skall rätt att frånträda avtalet även finnas om ansökan avskrivits av registreringsmyndigheten.
8651 och 2 mom.
86 5 1 och 2 mom. innehålla bestämmelser om behandlingen av ansökan om sparbanks registrering och av anmälan för registrering.
I lagen ges icke några närmare föreskrifter om hur bankinspektionen skall behandla ansökan eller anmälan om denna är bristfällig eller om ärendet av annan orsak ej kan avgöras utan komplettering. I förevarande mom. uppräknas emellertid vissa grunder på vilka inspektionen skall vägra registrering.
I aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar där även när- mare föreskrifter saknas om registreringsärendenas behandling har ut- redningen föreslagit uttryckliga bestämmelser om föreläggande då ansökan eller anmälan är ofullständig eller av annat skäl icke kan föranleda regi-- strering utan komplettering (se 190 och 192 55 förslaget till lag om änd- ring i aktiebolagslagen och 100 5 förslaget till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar). Sådana bestämmelser böra även införas i lagen om sparbanker. Bestämmelserna ha upptagits i 1 och 2 mom. av förevarande
paragraf. Då motsvarande regler som nämnts föreslagits i aktiebolagslagen hänvisas i fråga reglernas innehåll till vad som anförts under 190 och 192 55 i ändringsförslaget rörande aktiebolagslagen.
87 5.
87 5 innehåller i första stycket bestämmelser om förbuds— och skade— ståndstalan vid firmaintrång. Dessa bestämmelser ha i förevarande förslag ersatts av en hänvisning till firmalagens regler om hävande eller ändring av firmaregistrering. En motsvarande ändring har föreslagits i aktiebolags- lagen. Om skälen för ändringen se vad som anförts under 200 5 i lagförsla— get rörande aktiebolagslagen.
Som följd av ändringen i första stycket har en redaktionell jämkning gjorts i paragrafens andra stycke.
88 5.
88 5 innehåller bestämmelser om vissa registreringsåtgärder på grund av domstols beslut.
Enligt förslaget ersättas reglerna om förbudstalan i 87 5 första stycket av allmänna bestämmelser i firmalagen varigenom domstol får möjlighet att döma till ansvar vid firmaintrång och häva eller ändra firmaregistre— ring. Föreskrifter om de registreringsåtgärder som skola verkställas i sist- nämnda fall meddelas även i firmalagen (20 5). En hänvisning till dessa föreskrifter har i förevarande förslag upptagits i ett nytt första stycke av 88 5.
Dom i mål om hävande eller ändring av firmaregistrering skall enligt 28 5 andra stycket förslaget till firmalag genom domstolens försorg sändas till bankinspektionen. Även i sådana mål rörande sparbanks firma där be- slutet icke föranleder anteckning i sparbanksregistret skall dom enligt be- stämmelsen sändas till bankinspektionen. Inspektionen får således alltid del av dom om firmaintrång som avser sparbanks firma och dom om förbud att använda vilseledande sådan firma.
I andra stycket av 88 5 har i förslaget upptagits en bestämmelse om anteckning i sparbanksregistret av domstols beslut rörande annat förhål— lande än firma. Stycket motsvarar i huvudsak nuvarande första stycket. En redaktionell jämkning har emellertid gjorts för att ange att annat för- hållande än firma avses. Då det är ett allmänt intresse att domstolens avgörande alltid kommer till uttryck i registret har i en ny andra punkt föreskrivits att domstolen ex officio skall översända sin dom till bank— inspektionen.
Om överrätt upphävt beslut om avträdande av sparbanks egendom till konkurs skall enligt nuvarande andra stycket i 88 5 anteckning härom efter anmälan göras i registret. Föreskriften har i förevarande förslag upptagits i
tredje stycket av 88 5. Enligt förslaget skall konkursdomaren i detta fall vara skyldig att göra anmälan till bankinspektionen.
89 5. I 89 5 första stycket ges föreskrifter om kungörande av registrerings- åtgärder. I förslaget har hänvisningen till 88 5 andra stycket ändrats så att den i stället gäller 88 5 tredje stycket.
91 5.
91 5 innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot bankinspektio- nens beslut.
Enligt andra stycket skall talan mot beslut varigenom registrering väg— rats föras hos Kungl. Maj:t genom besvär inom två månader från beslutets dag. Enligt förslaget skall motsvarande gälla i fråga om beslut varigenom ansökan eller anmälan avskrivits. Besvären prövas i regeringsrätten.
Föreskrifter om vad reglemente för sparbank måste ange för att bli stadfäst ha upptagits i 1 5 kungörelsen den 3 juni 1955 om sparbanker. Då sparbank icke har praktiskt behov av att använda översättning av sin firma behöver någon bestämmelse om översättning icke införas i denna paragraf (jfr vad som anförts under 8 5 lagförslaget rörande understöds— föreningar).
16 och 39 55 i kungörelsen ge föreskrifter om undertecknande av skrift- lig handling som utfärdas för sparbank. I samband med firmalagens ikraft- trädande höra i dessa paragrafer göras ändringar motsvarande dem som upptagits i 86 resp. 135 5 förslaget till lag om ändring i lagen om bank- rörelse.
57 5 i kungörelsen som innehåller en bestämmelse om handlingar som skola fogas vid anmälan enligt 88 5 lagen om sparbanker bör upphävas.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen
I jordbrukskasserörelsen ingå dels jordbrukets kreditkassor, vilka ut- göras av jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit, dels en riksorganisation. Kreditkassorna och riksorganisationen äro registrerade såsom ekonomiska föreningar. Vad som är stadgat om ekonomiska för— eningar skall även gälla i fråga om kreditkassorna och riksorganisationen om ej annat följer av lagen om jordbrukskasserörelsen (1 5). Jordbruksv- kasserörelsen står under tillsyn av bankinspektionen (5 5).
4 5. 4 5 innehåller föreskrifter om kreditkassas firma. Kreditkassas firma behöver icke innehålla de beståndsdelar som äI'O'
obligatoriska för föreningsfirma enligt lagen om ekonomiska föreningar (7 5 första stycket). I jordbrukskassas firma skall i stället intagas ordet jordbrukskassa och i centralkassas firma uttrycket centralkassa för jord— brukskredit. Föreskrifter härom upptagas i 4 5 första stycket lagen om jordbrukskasserörelsen. I centralkassas firma torde dessutom utöver vad däri obligatoriskt skall ingå kunna intagas ord eller uttryck som utmärker att centralkassan även fullgör på jordbrukskassa ankommande uppgifter (23 5; jfr prop. 1956: 122 s. 92).
4 5 andra stycket stadgar förbud för annan än förening som avses i lagen om jordbrukskasserörelsen att i sin firma eller eljest vid utövning av rörelsen använda ord eller uttryck som obligatoriskt skall ingå i kredit- kassas firma. Den som bryter mot föreskriften i 4 5 andra stycket straffas enligt 85 5 punkt 1 med dagsböter. Bestämmelserna i 4 5 andra stycket och 85 5 punkt 1 ha utgått i förevarande förslag. Rörande skälen härför hän- visas till vad som anförts vid 2 5 i ändringsförslaget angående lagen om bank- rörelse.
Enligt 1 5 andra stycket förslaget till firmalag får aktiebolag och ekono- misk förening firmarätt även till särskilt namn som användes för del av den juridiska personens verksamhet. En bestämmelse om rätt för ekono- misk förening att antaga bifirma har föreslagits i 7 5 tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar.
Då kreditkassa endast får driva bankmässig verksamhet (30 5) böra. bestämmelserna om bifirma icke gälla kreditkassorna. En föreskrift som undantager bestämmelserna om bifirma från tillämpning på kreditkassa har i förevarande förslag upptagits i 4 5 andra stycket.
7 5.
Jordbrukskassas stadgar skola enligt. 7 5 första stycket stadfästas av länsstyrelsen. Stadfästelse skall även sökas på beslut om ändring av stad- garna. Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där kassans styrelse har sitt säte, d. v. 5. den länsstyrelse som är registreringsmyndighet enligt 4 5 lagen om ekonomiska föreningar.
Föreskrifter om prövningens omfattning ges i 7 5 andra stycket. Enligt dessa föreskrifter skall länsstyrelsen bl. a. pröva om stadgarna överens- stämma med lagen om jordbrukskasserörelsen samt lag och författning i övrigt. Eftersom kassans firma skall anges i stadgarna omfattar pröv— ningen även frågan om firman överensstämmer med lag.
Stadfästelse av stadgar och ändringsbeslut sker genom en särskild för- valtningsakt som är skild från registreringen vilken äger rum enligt de allmänna reglerna i lagen om ekonomiska föreningar (jfr prop. 1956: 122 s. 96). Efter besvär över länsstyrelsens beslut i ärendet om stadfästelse kan sålunda frågan om jordbrukskassans firma komma att upptagas och avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet (jfr SOU 1959: 4 s. 349 f.). Då firma
vid nya firmalagens ikraftträdande i sista instans endast bör prövas av regeringsrätten (se 100 5 tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar och 2 5 14 lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt) har i 7 5 andra stycket föreslagits ett tillägg enligt vilket stadfästelse på stadgarna icke innebär godkännande av kassans firma. Frågan om firman förutsättes sålunda, enligt förslaget bli prövad av länsstyrelsen i dess egenskap av registrerings- myndighet och om registrering vägras i sista instans av regeringsrätten. Som följd härav skall föreskriften om stadfästelse på beslut om ändring i jordbrukskassas stadgar icke gälla ändringsbeslut som endast avser kas- sans firma. Sistnämnda föreskrift har i förslaget upptagits i tredje stycket av 7 5. I fråga om den närmare motiveringen för ändringarna hänvisas till vad som anförts om stadfästelseprövning av bolagsordning för försäk- ringsbolag under 4- 5 1 mom. ändringsförslaget rörande lagen om försäk— ringsrörelse.
Föreskrifter om jordbrukskassas verksamhetsområde i geografiskt hän— seende ges i 10 5. Enligt dessa föreskrifter skall verksamhetsområdet fast- ställas av riksorganisationen och vara skilt från andra jordbrukskassors. Föreskrift att uppgift om verksamhetsområdet skall intagas i stadgarna har icke lämnats. Av 6 5 första stycket förslaget till ändring i lagen om ekonomiska föreningar följer emellertid att jordbrukskassas verksamhets— område skall anges i dess stadgar (jfr beträffande centralkassa 20 5 lagen om jordbrukskasserörelsen).
8 5.
Enligt 8 5 får jordbrukskassa icke registreras förrän kassan godkänts och stadfästelse meddelats på dess stadgar. Ändring av stadgarna får ej heller registreras innan stadfästelse meddelats på ändringsbeslutet. Enligt förslaget skall stadfästelse icke sökas på ändringsbeslut som endast av- ser jordbrukskassas firma (se 7 5). Andra punkten i 8 5 har ändrats i överensstämmelse härmed.
18 5.
Centralkassas stadgar skola enligt 18 5 första stycket stadfästas av Kungl. Maj:t. Centralkassa kan enligt 18 5 tredje stycket icke registreras såsom ekonomisk förening förrän stadfästelse meddelats på stadgarna.
Enligt 18 5 andra stycket får centralkassas stadgar icke heller ändras utan att Kungl. Maj:t stadfäst ändringen. Registrering av ändring får enligt 18 5 tredje stycket ej ske förrän ändringsbeslutet blivit stadfäst.
I 18 5 första och andra styckena ha upptagits ändringar motsvarande dem som föreslagits i 4 5 1 och 2 mom. förslaget till ändring i lagen om bankrörelse. 18 5 tredje stycket har ändrats på motsvarande sätt som 8 5 i förevarande lag.
28 5.
Enligt 28 5 tredje stycket får riksorganisationen icke registreras såsom ekonomisk förening förrän dess stadgar blivit stadfästa av Kungl. Maj:t. Till denna bestämmelse har föreslagits ett tillägg enligt vilket för stad- fästelseprövningen skall gälla i tillämpliga delar vad som stadgas i 18 5.
I 28 5 tredje stycket föreskrives att registrering ej heller får ske av ändring i stadgarna förrän ändringsbeslutet blivit stadfäst. Denna före— skrift som i förslaget upptagits i fjärde stycket har ändrats på motsva- rande sätt som 8 5 i förevarande lag.
85 5. Denna paragraf innehåller ansvarsbestämmelser. I förslaget har bestämmelsen i paragrafens första punkt utgått. Se härom vad som anförts under 4 5.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 18 kap. 3 5 lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring
18 kap. 3 5 andra stycket lagen om allmän försäkring stadgar förbud för annan än allmän försäkringskassa att i sin firma eller eljest vid be- teckning av rörelsen använda ordet försäkringskassa tillsammans med ordet allmän eller eljest i firman intaga något, varigenom kan ges sken av att firman innehaves av en allmän försäkringskassa. Bestämmelsen har utgått i förevarande förslag.1 Rörande skälen härför hänvisas till vad som anförts vid 2 5 i ändringsförslaget angående lagen om bankrörelse.
Allmän försäkringskassa som är en offentligrättslig korporation skall enligt förslaget till. firmalag åtnjuta motsvarande firmaskydd som en pri- vaträttslig förening (se härom 29 5 förslaget till firmalag). I 18 kap. 3 5 andra stycket lagen om allmän försäkring har därför i förevarande förslag upptagits en hänvisning till firmalagens bestämmelser.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 26 april 1963 om kreditaktiebolag
I fråga om kreditaktiebolag gälla aktiebolagslagens regler i den mån ej annat följer av bestämmelserna i lagen om kreditaktiebolag (1 5). Enligt förslaget till ändringi aktiebolagslagen (6 5 tredje stycket) skall aktiebolag äga antaga särskilt namn för del av verksamheten, 5. k. bifirma. Med hän- syn till det speciella ändamål kreditaktiebolagen ha böra bestämmelserna om bifirma icke gälla sådana bolag (jfr vad som anförts under 6 5 änd-
1 305 andra stycket lagen den 25 maj 1962 angående införande av lagen om allmän försäk— ring innehåller en bestämmelse om förbud att i firma använda ordet sjukkassa tillsammans med något av orden allmän eller central (jfr prop. 1962: 90 s. 402). Denna bestämmelse kommer även att sakna betydelse sedan nya firmalagen trätt i kraft.
ringsförslaget rörande lagen om bankrörelse). Föreskrift härom har i före- varande förslag upptagits i en ny paragraf, betecknad 1 a 5.
2 5 lagen om kreditaktiebolag innehåller vissa bolagsrättsliga särbestäm- melser. Sålunda skall bolagsordning för kreditaktiebolag godkännas av Kungl. Maj:t. Även för ändring av bolagsordningen krävs Kungl. Maj:ts godkännande.
I 2 5 ha föreslagits ändringar motsvarande dem som upptagits i förslaget till ändring i 3 5 lagen om järnvägsaktiebolag. Härom hänvisas till sist- nämnda förslag.
Förslag till lag om ändring i vattenlagen den 28 juni 1918
Vissa samfälligheter förvärva som förut nämnts rättspersonlighet efter anmälan av styrelseval till länsstyrelsen eller sedan denna dessutom fast— ställt stadgar för samfälligheten. Dessa juridiska personers namn falla icke in under det nuvarande firmabegreppet men behandlas enligt förslaget som firma (se härom motiven till 1 och 29 55 förslaget till firmalag).
Om samfälligheter av detta slag finnas bestämmelser i 3, 7 och 8 kap. vattenlagen. I 3 kap. behandlas vattenregleringsföretag, i 7 kap. torrlägg- ningsföretag och i 8 kap. företag rörande avloppsvatten. Vid firmalagens ikraftträdande erfordras vissa föreskrifter om firma för sådana företag. Enligt förevarande förslag skola deltagare i företaget när stadgar antagas eller styrelse första gången utses bestämma den firma under vilken verk- samheten skall bedrivas. Firman skall uttrycka företagets ändamål. Upp- rättas stadgar skall firman anges i stadgarna. Om icke stadgar äro obli- gatoriska skall firman anmälas till länsstyrelsen i samband med anmälan om styrelseval. De föreslagna ändringarna ha upptagits i 3 kap. 12 och 13 55, 7 kap. 61 och 62 55 samt 8 kap. 48 och 49 55 vattenlagen.
Länsstyrelsen skall pröva om firman har föreskrivet innehåll. Några mera vidlyftiga beskrivningar i firma av verksamhetens beskaffenhet skola icke fordras. Rörande länsstyrelsens prövning hänvisas i övrigt till vad. som anförts i motiven till 29 5 förslaget till firmalag.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 1 9 juni 1919 om flottning i allmän flottled
Enligt 34 5 lagen om flottning i allmän flottled skall för flottningsförening finnas reglemente som skall fastställas av länsstyrelsen. Reglementet skall enligt förevarande. förslag ange föreningens firma. I en ny paragraf, be- tecknad 34 a 5, har dessutom föreskrivits att firman skall uttrycka ända— målet med föreningens verksamhet. Se i övrigt vad som anförts i motiven till ändringsförslaget rörande vattenlagen.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 41 och 42 55 lagen den 2juni 1933 om ägofred
Enligt 41 5 lagen om ägofred skall för stängsel- eller betessamfällighet finnas en särskilt utsedd styrelse. Det står samfälligheten fritt att antaga stadgar. För att bli gällande måste emellertid stadgarna fastställas av läns- styrelsen. Anmälan om val av styrelse skall enligt 42 5 göras hos länssty— relsen inom tid som i laga ordning bestämts.
I 41 och 42 55 ha föreslagits ändringar motsvarande dem som upptagits i förslaget till ändring i vattenlagen.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar
Enligt 50 5 lagen om enskilda vägar skola stadgar antagas för vägsam- fällighet. I 51 5 föreskrives att stadgarna för att bli gällande skola granskas och fastställas av länsstyrelsen. Motsvarande gäller för vägförening enligt 88 5.
Stadgar för vägsamfällighet eller vägförening skola enligt förevarande förslag ange samfällighetens eller föreningens firma. Firman skall inne- hålla ordet vägsamfällighet resp. vägförening. Föreskriften i 51 5 angående förbud att intaga ordet förening i firma för vägsamfällighet har utgått (jfr 2 5 ändringsförslaget rörande lagen om bankrörelse). Se i övrigt vad som anförts i motiven till ändringsförslaget rörande vattenlagen.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 5 lagen den 5 maj 1960 om fiskevårdsområden
Enligt 4 5 lagen om fiskevårdsområden meddelas beslut om bildande av fiskevårdsområden av länsstyrelsen som i samband därmed har att fast— ställa stadgar för området.l
Enligt förevarande förslag skola stadgarna ange den firma under vilken verksamheten skall bedrivas. Firman skall innehålla ordet fiskevårdsom- råde. Se i övrigt vad som anförts i motiven till förslaget till ändring i vattenlagen.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 5 lagen den 16 december 1966 om vissa gemensamhetsanläggningar
De fastigheter för vilka gemensamhetsanläggning inrättas enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar utgöra en samfällighet för anläggningens
* Fiskevårdsområdet är i motsats till jaktvårdsområdet en juridisk person, jfr NJA II 1960 s. 12 f. och s. 61 f.
utförande, underhåll och drift. När fastighetsägare begär det skola fastig- hetsägarna på samfällighetsstämma bl.a. utse styrelse och antaga firma under vilken verksamheten skall bedrivas. Enligt 22 5 andra stycket skall firman uttrycka samfällighetens ändamål och vara lämplig i övrigt samt tydligt skilja sig från andra förut anmälda eller registrerade firmor. Samfäl- lighetsstämmans beslut skall anmälas till länsstyrelsen i det län där samfäl- lighetens styrelse skall ha sitt säte.
Enligt förevarande förslag skall firman liksom nu uttrycka samfällighe- tens ändamål. I övrigt skall firman följa firmalagens bestämmelser. Se även vad som anförts i motiven till ändringsförslaget rörande vattenlagen.
Det förutsättes att de föreslagna följdändringarna träda i kraft samtidigt med den nya firmalagen, d. v. 5. den 1 januari 1969.
Sammanfattning av utredningens förslag
Utredningens huvuduppgift har varit att reformera firmalagstiftningen där den redan 1887 tillkomna lagen om handelsregister, firma och prokura (fir- malagen) är den centrala författningen. Under den tid som gått sedan firma— lagen började tillämpas ha revolutionära förändringar skett i fråga om pro— duktion och varudistribution och de kommersiella kännetecknen, firman såväl som varumärket, ha därigenom fått en långt större betydelse än de tidigare haft. I den moderna ekonomien ha de blivit ett oumbärligt hjälpme- del vid produktion och distribution.
Firma användes för att individualisera olika företagare och deras produk- ter. För den reklam som dagens konkurrens framtvingar är det nödvändigt att företag och produkter kunna effektivt individualiseras, särskiljas från andra företag inom branschen och deras produkter. Detta sker såväl genom firman som varumärket. För flertalet mindre och medelstora företag är fir- ma det enda individualiseringsmedlet.
För allmänheten, konsumenterna, ge firmorna ledning vid valet mellan olika konkurrerande företag och deras produkter. Genom att firman kan vägleda köparen till det inköp han ur olika synpunkter anser mest förmån- ligt har firman även förmåga att stimulera en verksam konkurrens mellan olika näringsidkare.
Liksom varumärkesskyddet uppbäres skyddet för firma av både enskilda och allmänna intressen, som kunna sägas i allt väsentligt väl harmoniera med varandra. Utredningens på denna grunduppfattning baserade förslag innebär ett i olika hänseenden förstärkt firmarättsligt skydd och reglerna härom upptagas i en allmän firmalag med uppgift att reglera firmaskyddet för alla slag av näringsidkare.
Under utredningsarbetet ha frågor som namnskydd utanför den egent- liga firmalagstiftningen aktualiserats genom att olika ideella organisationer begärt ökat skydd åt namn på ideella föreningar och åt särskilda känne— tecken för sådana föreningar. Utredningen har därför även framlagt förslag till lagstiftning om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.
Utredningsarbetet om firmalagstiftningenlhar bedrivits i samverkan med kommittéer i Danmark, Finland och Norge. Som ett resultat av det nordiska
samarbetet föreligga nu lagförslag —— för de övriga kommittéernas del dock icke till alla delar slutgiltiga —— som i sina mest väsentliga delar överens- stämma. Vid utarbetandet av förslagen har man eftersträvat en anpass- ning till övrig immaterialrättslig lagstiftning, som tillkommit efter nordiskt samarbete. För Sveriges del har hänsyn främst tagits till 1960 års varu— märkeslag.
Den nuvarande firmalagen, 1887 års lag om handelsregister, firma och prokura, skall enligt utredningens förslag ersättas av tre särskilda lagar. F irmadelen får sin motsvarighet i en allmän firmalag som i åtta avsnitt reglerar firmaskyddet för alla slags näringsidkare. Den del av 1887 års lag som handlar om handelsregister och registrering i sådant register motsva— ras i förslaget av lagen om handelsregister. Vad som härefter återstår av den nuvarande firmalagen är materiella regler om den särskilda handels- rättsliga fullmakten prokura och dessa föreslås bli sammanförda i en ny lag om prokura. I anslutning till den nya firmalagen upptager förslaget åt- skilliga ändringar i ett stort antal författningar som vid sidan av nu gällan- de firmalag ge föreskrifter om firma, bl. a. lagen om aktiebolag, lagen om ekonomiska föreningar, lagen om försäkringsrörelse och lagen om bank- rörelse. I fråga om kännetecken som användas i ideell verksamhet föreslås som nämnts bestämmelser i en särskild lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn.
Förslaget till firmalag innefattar i motsats till gällande lagstiftning en full- ständig reglering av firmaskyddet. Den nuvarande svenska firmalagstift- ningen är knapphändig. De direkta lagbestämmelserna om firmaskydd avse huvudsakligen det administrativa skydd som uppnås genom registrering. Visst skydd för såväl registrerade som oregistrerade firmor kan erhållas genom varumärkeslagen och lagen mot illojal konkurrens, men de mate- riella reglerna om firmaskydd ha i Sverige i huvudsak utbildats genom rättspraxis. Förslaget utgår från denna praxis som byggts ut till en full- ständig firmalag.
Förslaget till firmalag omfattar både registrerade och oregistrerade kän- netecken (2 och 3 5 5). En annan viktig utvidgning är att firmaskydd skall kunna förvärvas icke bara, som för närvarande, av bokföringsskyldiga nä- ringsidkare (köpmän) utan av alla slag av näringsidkare (1 5 första styc— ket), vilket fär betydelse särskilt med hänsyn till enskilda näringsidkare. Även statliga inrättningar och därmed jämställda institutioner eller sam- manslutningar tillerkännas uttryckligen firmaskydd genom förslaget (29 5).
Såsom primär form för förvärv av firmarätt uppställes registrering (2 5 första stycket). Med skydd på grund av registrering har likställts skydd genom inarbetning (2 5 andra stycket). Men i praktiken blir registrerings- skyddet i flera avseenden fördelaktigare än inarbetningsskyddet, särskilt därför att den som registrerat sin firma redan genom registreringsbeviset
kan styrka sin rätt medan den som åberopar inarbetning måste förebringa särskild utredning om inarbetningen.
För firma som är i bruk men varken registrerats eller inarbetats föreslås ett begränsat skydd bestående i att annan än brukaren ej skall kunna för sin räkning registrera firman om han känner till att den redan tagits i bruk (11 5 punkt 6). I motsats till gällande rätt uppnås sålunda enligt för- slaget ej något firmaskydd i egentlig mening genom ibruktagande. Undan- tag härifrån göres i fråga om firma som består av näringsidkarens eget släktnamn. Släktnamn som firma skyddas liksom för närvarande utan re- gistrering eller inarbetning (3 5).
Med firma skall enligt förslaget förstås namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid därvid förekommande underskrifter tecknar (1 5 första stycket). Firma är alltså enligt förslaget liksom nu så— dant särskilt nanm som användes i näringsverksamhet. En betydelsefull nyhet i förslaget är att detta ej föreskriver någon skyldighet för vare sig enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag att intaga släktnamn i firma.
En utvidgning i förhållande till gällande rätt är att aktiebolag och eko- nomisk förening får firmarätt till bifirma, d. v. s. särskilt namn under vil- ket bolagct eller föreningen driver del eller gren av verksamheten (1 5 andra stycket). Förslaget ger bifirma samma skydd som firma och bifirma kan sålunda även registreras. I firmaregister skall däremot ej få intagas andra kännetecken än firma och bifirma, såsom firmaförkortning, slagord och andra 5. k. sekundära kännetecken. Sådana kännetecken kunna vinna skydd men bara genom inarbetning (2 5 tredje stycket). En mellanställning intaga enligt förslaget bokstavs- och sifferfirmor. Dessa firmor äro i princip regi- strerbara men enligt en specialregel få de ej registreras innan de inarbetats (9 5 tredje stycket).
Firma får liksom nu avfattas på främmande språk och översättning av firma kan enligt uttrycklig föreskrift registreras (12 5).
Särskiljningsförmåga är enligt förslaget ett allmänt villkor för skydd. Firma skall sålunda vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet (9 5 första stycket). Firma som enbart består av allmän benämning på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst eller enbart utgöres av ortnamn som användes i den allmänna samfärdseln eller annat sådant nanm anses icke i och för sig äga särskiljningsförmåga. Vid bedömandet härav skall emellertid enligt uttrycklig bestämmelse hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och om- fattning firman varit i bruk (9 5 andra stycket).
En viss skärpning av nuvarande praxis vid bedömningen av särskilj nings- förmåga förordas av utredningen. Detta gäller främst s. k. deskriptiva firmor.
Rätten till kännetecken innebär enligt förslaget att annan än innehavaren ej får använda förväxlingsbart kännetecken såsom firma, d. v. s. för att
känneteckna näringsföretag och yttringar av dess verksamhet i form av va— ror eller tjänster (4 5 första stycket). Rätten avser alla slag av användning och även sådan som sker muntligen. För registrerad firma skall skydd i första hand gälla inom hela det område för vilket firman registrerats. En- dast om firmainnehavarens rätt icke därav lider intrång kan den begränsas till del av registreringsområdet (4 5 andra stycket). Liksom nu skall firma- skyddet i princip bara gälla firmans användning för verksamhet av samma eller liknande slag som den vilken omfattas av registreringen eller täckes av inarbetningen (5 5). För firma som är synnerligen starkt inarbetad och känd inom vida kretsar av allmänheten skall skyddet emellertid kunna avse begagnande även för verksamhet av annat slag. Motsvarande skall gälla även i vissa andra fall om firmans renommé särskilt lätt skulle kunna skadas.
Särskilda bestämmelser ha meddelats om grunderna för lösande av tvist om rätt till kännetecken som äro förväxlingsbara. I princip är det tidigare rättsgrund som avgör (6 5) men utrymme har getts för en passivitetsregel (7 5)-
Enligt förslaget får firma överlåtas i samband med överlåtelse av närings— verksamhet (14 5). Bestämmelsen är avsedd att tillämpas på alla slags fir— mor. Detta är en nyhet i förhållande till nuvarande lagstiftning.
Någon genomgripande omläggning av systemet för registrering av firma föreslås icke då firmaregistreringen inom en överskådlig framtid kan tän- kas bli helt överflyttad till automatisk databehandling. Enligt förslaget kom— mer sålunda firma att registreras i de register som redan äro inrättade för olika slag av firmasubj ekt (8 5). Firma för enskild näringsidkare och han— delsbolag skall således registreras i handelsregister, firma för ekonomisk förening i föreningsregister, firma för aktiebolag i aktiebolagsregistret o. s. v. Registreringen i handelsregister, som nu i vissa län är uppdelad mellan länsstyrelsen och särskilda registerförare, skall enligt förslaget fullständigt sammanföras till länsstyrelserna.
Den nuvarande prövningen av ansökan av om registrering av firma har utvidgats enligt förslaget och registreringen kan på så sätt bygga på ett säk- rare underlag än den nu gör (11 5).
Registrering som skett i strid mot lagen skall kunna hävas vilket är en nyhet i förhållande till gällande lagstiftning ( 18 5). Fråga om hävande av registrering skall bara kunna prövas av domstol. Det allmännas intresse i förevarande sammanhang tillgodoses genom en bestämmelse om talerätt för myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (19 5). Bland hävningsgrunderna har bl. a. upptagits att firma icke varit i bruk under de två senaste åren. Detta innebär att innehavare av registrerad firma för behållande av sin firmarätt är underkastad s. k. användningstvång. Härigenom hindras sådana missförhållanden som att personer i affärssyfte registrera firmor utan att
använda dem och sedan mot ersättning lämna medgivande till registrering av liknande firmor.
En betydelsefull nyhet i förslaget är att i lagen upptagits ett flertal regler avsedda att skydda allmänheten mot vilseledande genom firma. Firma får alltså ej registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten (10 å). Registrering av vilseledande firma skall vidare kunna hävas av domstol (18 å), och dessutom skall domstol äga meddela förbud mot användningen av firma som vilseleder och detta vare sig firman är registrerad eller ej (16 5).
Vid firmaintrång skall enligt förslaget tillämpas samma sanktionssystem som vid varumärkesintrång enligt varumärkeslagen. Uppsåtligt intrång skall kunna straffas med böter eller fängelse i högst sex månader (21 5). Vid intrång av uppsåt eller oaktsamhet skall ersättning kunna utgå till firmainnehavaren (22 å). Straffsanktion är en nyhet i förhållande till nuvarande firmalagstiftning.
I förslaget till lag om handelsregister ha upptagits bestämmelser om han- delsregister och registrering i sådant register. Handelsregister skall ej längre föras kommunvis utan enligt förslaget skall bara ett handelsregister finnas för varje län. Detta medför att nuvarande system med särskilda regis— terförare i vissa kommuner avskaffas och att länsstyrelsen ensam blir registreringsmyndighet. I handelsregister skall liksom nu kunna införas enskilda näringsidkare och handelsbolag. Ideella föreningar och stiftelser som idka näring ha hittills icke intagits i handelsregister. Enligt förslaget skola dessa slags näringsidkare även kunna registreras i sådant register. Enskilda näringsidkare och handelsbolag äro för närvarande skyldiga att söka registrering i handelsregister. I förslaget begränsas registreringsskyl- digheten till handelsbolag. För-slaget innebär i övrigt att nuvarande föreskrif- ter om registrering i handelsregister moderniseras och anpassas till den nya firmalagen.
I förslaget till ny lag om prokura ha sammanförts den gällande firmala- gens materiella regler om prokura. Reglerna ha i viss utsträckning arbetats om i anslutning till de föreslagna lagarna om firma och om handelsregister. Förslaget till lag om prokura får ses som ett provisorium i avbidan på en revision av avtalslagen.
Förslaget till lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn är en betydelsefull nyhet då direkta lagregler om privaträttsligt skydd för sådana namn saknas i gällande rätt. I praxis torde visserligen ett privaträttsligt skydd i princip ha godtagits för kännetecken som användas i ideell verk- samhet men hur långt skyddet sträcker sig är oklart.
Såväl ideell förening som stiftelse skall enligt förslaget kunna registrera sitt namn och därigenom få skydd för namnet. Registreringen är helt
frivillig och endast avsedd för sådana organisationer som anse sig ha särskilt behov av namnskydd. Registrering föreslås ske i särskilt register som för hela riket skall föras hos patent- och registreringsverket. Har ideell förenings eller stiftelses namn blivit allmänt känt får föreningen eller stif- telsen enligt förslaget skydd för namnet oberoende av registrering.
Även emblem och annat kännetecken som föreningen eller stiftelsen använder vid sidan av namnet skyddas enligt förslaget. Skydd förvärvas på samma sätt som för namnet.
Det skydd förslaget ger ideell förenings och stiftelses namn innebär, att annan ej obehörigen, till förfång för föreningen eller stiftelsen, får använda kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet. Kravet att den obehöriga namnanvändningen skall innebära förfång har uppställts för att skyddet ej skall gå utöver det praktiska behovet. Genom detta krav begränsas skyddet så att bara sådan användning kan angripas som kan orsaka för- eningen eller stiftelsen nägon form av skada eller olägenhet. Användning för t. ex. rent privat bruk kan ej förhindras.
I fråga om skyddet för ideell förenings och stiftelses namn skola i vissa delar även tillämpas föreskrifter i namnlagen till skydd för egenartat släkt- namn.
Särskiljningsförmåga uppställes som villkor för registrering av ideell förenings och stiftelses nanm. För sådan registrering komma även i övrigt att gälla liknande förutsättningar som vid registrering av firma enligt för- slaget till firmalag. Namn får t. ex. ej vara vilseledande eller göra intrång i annans känneteckensrätt eller andra intressen av privaträttslig karaktär.
Registrering av ideell förenings eller stiftelses namn skall enligt förslaget gälla från dagen för registreringsansökningens ingivande till dess tio år förflutit från registreringsdagen. Registrering förnyas varje gång för tio år från utgången av föregående registreringsperiod.
Om ideell förenings eller stiftelses namn registrerats i strid mot lagen skall registreringen kunna hävas. Frågan om hävande skall endast kunna prövas av domstol.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1969.
' . .. 'l . I'." . . 'l.'J'.€. , - ' . " _. . ' ' , n': . " '. , | * _ll . *! _... — . ': ll »il ” _j ' l'l _ . ' . _ ' "'.;w ! — ': ' ,. .. n!!]! BILAGOR '- .i. _ .. * * . . ...-74 ' . .. ' . '....» l il ." . l- . . ..- . .. g...? .. ..-f "..—l. LUVA! tuli/. "'lll' —"——'. ' '. 'i'llJ'..l..lit..".1['.|. n:..jugnuj Illi'lå'
jr ' 'f:.| ,i""..;' ' . -' "..! .! [Hill. .l'm t.fl.li.lullil'l ilj? , . "' " '-.' ""* '. i .' "». '1 ".'| 'l'l'l-Eil' 'ai)r-.'.J'.|"l" '_1- . .I;'.-_';-i.'-:i ., . ' .. . . . |. .! -... _'r L . . | 1 . .. r. . _ . .1 ,..r._. _ u,) l_1,.h| J,A|./ [u.-, , u, . _ — _ . *. . 1 (. - il. . '.! ; »."ll 'rll'm. 1 www.? Phu.. . . . . _ 1 _ . |||. 'i'.. ;;. yn : .l'p || 1 '_._i..i . . . ' . ' .J* '..'| . ". l *.l"_.; ':.l'.-l.'".'.' lil. i |- .. .. '. ' J . . |l1l.' l , i ' || lll i!" | A | _! . v l , . 1 ' __ . ' .” ". " »..Nl ' Jimi? lll ' milf"? ,.'l|.|l|."'lr1lI fli. l'.' '=' 'I 1t,1u1|ih'u|'|'| - . __."W'; .. . -' ':-.'rl. fl.-r l'. fl . mil.. luv-' lr. :e'w'".|l"_1'.'1. ru. |l.'l'|l _.l'hI
JA,-; . ....--;-_'., ut. :...-__ .H.-...nu») .1-1:i'.,l,., anda.-1...1'..,1;_4:1;'lbj upp.
. 3. - . . *1- ', ”__ l- i'll ' .'.-- ." '.11'" .. 'l-J '. ] "Allo dill-||| _ 1| !. . *, . .,, l» ...-. ...-- —. ... . . ' .,..n' . .i. ... :' -
' ' _ r...”. '. '. .? '. r ,; ' ' ' ' * ' ' ' ' ' ' "r.—J.... ' ».'.- .-'.'I 4 !. ' _'> ' ' ..lnf. 'In "5513?" .:.l- .[V 1 l.. . .. | .a'ä-l; .' ».” | *" _ . vm 'md ...g..." 'till'-lav. _..-;-.......-.,J.»f.-,—-.- . ? . . . —l',j)'u1 'n.) 71.0 .nnl'ill ij. ." I., » ' _ . i",. nal-....f. l.". %, . " ' » :*— ' .,. . . ' i : :. .: . ..... .. fl »». L '.-.';:.'.'n'.--...- . ...l . ' . '. . '.'-fw, ....' '_1. .. | | .. ..l'w't. >".erånljjll _!h'. |? | . . . _ * . . r .' |. .' . rf _.-" . .., '. .lul-t '_ ” ... 'Vi.."...i..—.1'|'1'*Bf . * | . '
Sverige Förslag till Firmalag1
Allmänna bestämmelser
1 5.
Med firma förstås i denna lag det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid där- vid förekommande underskrifter tecknar.
Vad som sägs om firma skall även gälla särskilt namn under vilket ak- tiebolag eller ekonomisk förening driver del av verksamheten ( bi- firma).
2 %.
Ensamrätt till firma vinnes genom att firman registreras enligt vad där- om i denna lag föreskrives och eljest för olika slag av firma särskilt stad— gas. (Jfr nedan 13 5.)
(Jfr nedan 18 å andra stycket.)
Bilaga 1
Parallella nordiska tex
Danmark Udkast til Firmalov
& 1.
Ved firma forstås det navn, under hvilket erhvervsdrivende udever de- res virksomhed, og som de anven- der ved underskrift for denne.
Lovens regler finder tilsvarende anvendelse på de aktieselskaber og andre selskaber med begrzenset an- svar, stiftelser og andre selvejende institutioner tilkommende binavne, der anvendes som firma for virksom- heden eller en del af denne.
5 2.
Eneret til firma opnås ved, at firmaet registreres i overens- stemmelse med de derom gaeldende regler, eller ved,
at firmaet tages i brug. Den ved registrering opnåede ene— ret gaelder fra den dag, da firmaet anmeldes til registrering.
Eneretten til registrerade firmaer består, indtil firmaet udslettes af vedkommende register eller har vae- ret ude af brug i 3 år, og for uregi—
1 Vissa bestämmelser i det svenska förslaget motsvaras av föreskrifter & de danska och norska utkasten till lagar om registrering av firma m. m. I dessa fall ha föreskrifterna i re- gistreringslagarna anmärkts i uppställningen. Ikraftträdande— och övergångsbestämmelser- na ha utelämnats i parallelltexterna.
ter till Firmalagen
Finland Förslag till Firmalag
Allmänna bestämmelser 1 5.
Med firma förstås i denna lag det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och vid därvid före- kommande underskrifter tecknar.
Såframt ej i denna lag eller i lagen om handelsregister annorlunda stad- gas, skall vad som sägs om firma gälla även
a) särskilt namn under vilket ak- tiebolag eller andelslag driver del av verksamheten, samt
b) andra benämningar som använ- des såsom kännetecken för verksam- heten eller del därav.
2 &.
Ensamrätt till firma vinnes genom att firman registreras enligt vad där- om i lagen om handelsregister före- skrives.
(Jfr nedan 13 5.)
Norge Utkast til Firmalov
Kap. I. Alminnelige beslemmelser
& 1.
Med firma forstås i denne lov det navn som en naeringsdrivende bruker for sin virksomhet og i un- derskrift for denne.
Når en naeringsdrivende driver en del av sin virksomhet under saerskilt navn (bifirma), jfr. & 13, får lovens regler tilsvarende anvendelse på det— te.
5 2. Enerett til firma oppnås ved at firmaet registreras i firmaregisteret.
(& 24 utkast till lov om registre- ring av firma n1.v.)
(5 26 andra stycket utkast til lov om registrering av firma m.v.)
Sverige
Har firma blivit inarbetad äger innehavaren ensamrätt även utan re- gistrering.
Genom inarbetning förvärvas en- samrätt jämväl till annat för nä— ringsverksamhet använt kännetec- ken. Vad i dcnna lag sägs om inarbe- tad firma skall äga motsvarande till- lämpning på kännetecken som nu sagts.
Firma anses inarbetad, om den här i riket är allmänt känd bland dem till vilka verksamheten riktar
sig. 3 &.
Envar må i näringsverksamhet an- vända sitt släktnamn som firma, där det ej är ägnat att framkalla förväx- ling med annans skyddade känne- tecken.
Näringsidkare har ock skydd en— ligt denna lag mot att hans släkt— namn, även om han icke använder det som firma, av annan obehörigen användes som sådant kännetecken.
4 5.
Rätt till kännetecken enligt 1—3 55 innebär, att annan än innehavaren icke må använda ett därmed för- växlingsbart kännetecken såsom fir— ma.
Rätt till registrerad firma gäller inom område för vilket firman regi— strerats, med mindre det visas att innehavaren icke kan lida skada el- ler åsamkas olägenhet genom att an- nan inom området använder förväx- lingsbart kännetecken.
Danmark
strerede firmaers vedkommende, så laenge firmaet er i brug.
Lovens regler om beskyttelse for firma finder tilsvarende anvendelse på andre benaevnelser, der benyttes som kendetegn for virksomheden eller en del af denne.
53.
Enhver må som firma anvende sit sleegtsnavn, hvis det ikke sker på en måde, der er egnet til at fremkalde forveksling med en andens beskytte- de kendetegn.
& 4.
Eneret til firma udelukker andre fra uhjemlet at anvende et med fir-- maet forveksleligt kendetegn som firma.
Et registreret firma nyder beskyt- telse inden for registreringsområdet og det yderligere område, hvor det er taget i brug.
Finland
Har firma blivit inarbetad äger innehavaren ensamrätt även utan re— gistrering.
Ensamrätt till i 1 5 2 mom. punkt b) avsedd benämning vinnes endast genom inarbetning.
En firma anses inarbetad, om den här i landet är allmänt känd bland dem till vilka verksamheten riktar
sig.
3 €.
Envar må använda sitt släktnamn som firma, där det ej är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade firma.
4 5.
Ensamrätt till firma innebär att annan än innehavaren icke må an- vända en därmed förväxlingsbar fir- ma.
Rätt till registrerad firma gäller inom hela landet, med mindre det vi- sas, att innehavaren av firman icke kan lida skada eller åsamkas olägen- het genom att annan inom viss del därav använder förväxlingsbar fir- ma.
429 Norge
Er firmaet innarbeidet, har inne— haveren enerett uten registrering.
Ved innarbeidelse oppnås også enerett til andre benevnelser som brukes som kjennetegn for virksom— heten eller del av den. Reglene i denne lov om innarbeidet firma, får tilsvarende anvendelse på slike be— nevnelser.
Et firma betraktes som innarbei- det når det her i riket må anses ahninnelig kjent blant dem som virk— somheten retter seg til.
Q 3.
Enhver har rett til å bruke sitt slektsnavn som firma, når det ikke skjer på en slik måte at det blir egnet til å forveksles med kjennetegn som er vernet for en annen.
& 4. Enerett til kjennetegn etter 55 1—— 3 utelukker andre fra å nytte et for- vekslingsbart kjennetegn som firma.
Retten gjelder innenfor det om— råde der innehaveren kan antas å lide skade eller ulempe ved at en annen bruker et forvekslingsbart firma. For et registrert firma gjelder retten alltid innenfor registrerings- området, hvis det ikke godtgjöres at
Sverige
På grund av inarbetning gäller rätt till firma inom område där inarbet- ningen består.
5 &.
Kännetecken anses förväxlingsba- ra enligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma eller lik- nande slag.
Dock må även eljest förväxlings- barhet kunna åberopas:
a) till förmån för kännetecken, som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av all- mänheten här i riket, såframt med hänsyn härtill användningen av ett annat liknande kännetecken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill; eller
b) till förmån för kännetecken, som är inarbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av den verksam- het, om vilken är fråga, användning- en av ett annat liknande kännetec- ken uppenbarligen skulle förringa det förras goodwill.
6 5.
Vid avgörande av tvist om rätt till kännetecken, vilka äro förväxlings- bara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 7 % sägs.
Danmark
Et uregistreret firma nyder be- skyttelse inden for det område, hvor det er taget i brug.
& 5.
Firmaer anses kun som forveksle- lige i henhold til denne lov, såfremt de anvendes i virksomhed af samme eller beslaegtet art.
Forvekslelighed kan dog anses at foreligge,
a) når et firma er saerlig staerkt indarbejdet og er så kendt i vide kredse her i landet, at en andens brug af et lignende firma selv inden for en anden art of virksomhed ville indebaere en utilbgörlig udnyttelse af det farste firmas vaerdi (good-will), eller
b) når et firma er indarbejdet, og en andens brug af et lignende firma for en anden art af virksomhed un- der hensyn til dennes saerlige karak- ter åbenbart er egnet til vaesentligt at forringe det indarbejdede firmas goodwill.
& 6. Kraever to eller flere hver for sig ret til firmaer, der er forvekslelige, har den ferst opståede ret fortrin.
"Finland
På grund av inarbetning gäller rätt till firma inom område där in- arbetning består.
5 &.
Firmor anses förväxlingsbara en- ligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma eller liknande slag.
Dock må även eljest förväxlings- barhet kunna åberopas:
a) om firma är ovanligt egenar- tad,
h) om firma är synnerligen starkt inarbetad och känd inom vida kret— sar av allmänheten här i landet, så- framt med hänsyn härtill använd- ningen av en annan liknande firma skulle innebära ett otillbörligt ut- nyttjande av den förras goodwill, el— ler
c) om firma är inarbetad och med hänsyn till den särskilda arten av firmainnehavarens verksamhet användningen av en annan liknande firma uppenbarligen skulle i väsent- lig mån skada den förras goodwill.
6 5.
Vid avgörande av tvist om rätt till firmor, vilka äro förväxlingsba- ra, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 7 5 sägs.
Norge innehaveren ikke kan lide skade el- ler ulempe ved at en annen bruker et forvekslingsbart firma der. (_ Jfr ovan andra stycket.)
5 5. Eneretten etter 5 4 gjelder bare hvis kjennetegnene anvendes i virks- omhet av samme eller lignende slag.
Betingelsen i förste ledd gjelder ikke
a) når et firma er uvanlig Saer- preget eller originalt,
b) när et firma er saerlig sterkt innarbeidet og så kjent i vide kretser her i riket, at det ville bety en util- börlig utnytting eller forringing av den anseelse (»goodwill») firmaet hadde oppnådd, om lignende firma i det foreliggende tilfelle ble brukt av en annen,
0) när et firma er innarbeidet, og det på grunn av virksomhetens saer- lige karakter åpenbart ville skade dens anseelse vesentlig om lignende firma ble brukt i annen virksomhet.
ä 6.
Gjör flere hver for seg krav på enerett til firmaer som er egnet til forveksling, skal den ha fortrinns- rett som har eldst hjemmel for sitt krav, hvis ikke annet fölger av be- stemmelsene i ä 7.
Sverige
7 5.
Har firma inarbetats, må rätt där— till bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, så- framt innehavaren av den äldre rät- ten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av firman.
I fall som avses i första stycket må efter vad som finnes skäligt fö- reskrivas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av en ortsangivelse eller med annat förtydligande.
Om registrering av firma 8 5. Om register där olika slag av fir- ma registreras är särskilt stadgat.
För registrering av firma skall, utom vad sålunda är för olika fall fö— reskrivet, gälla vad nedan i 9—13 55 sägs.
Danmark
5 7.
Et yngre firma kan dog bestå ved siden af et dermed forveksleligt zeld— re firma, hvis indehaveren af det zeldre firma ikke inden rimelig tid har taget de nddvendige skridt til at hindre brugen af det yngre firma.
Domstolene kan, hvis det findes rimeligt, bestemme, at et af firmaer— ne eller begge kun må anvendes på saerlig måde såsom med tilfgöjelse af en stedsangivelse eller anden tydelig- gnrelse.
& 8.
Firma for en enkeltmandsvirk- somhed må ikke indeholde noget, som antyder et selskabsforhold, eller at ansvaret er begraenset.
Firma for et ansvarligt interes- sentskab skal tydeligt angive et sel— skabsforhold. Såfremt firmaet ikke indeholder navnene på samtlige del- tagere, eller såfremt intet personnavn er optaget i firmaet, skal dette inde- holde en tilfgöjelse, der angiver et selskabsforhold, f.eks. interessent- skab eller en deraf dannet forkortel- se. Firmaet må ikke indeholde navn på andre end fuldt ansvarlige delta- gere.
Firma for et kommanditselskab skal indeholde ordet »kommandit- selskab» eller en deraf dannet for- kortelse. Firmaet må ikke indeholde navn på andre end fuldt ansvarlige deltagere.
Firma for selskaber med begrzen-
Finland 7 5 .
Har firma inarbetats, må rätt där- till bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbar firma, såframt inne- havaren av den äldre firman icke inom rimlig tid inskridit mot an- vändningen av den yngre firman.
Till undvikande av fara för för- växling i fall som avses i första momentet, må domstol efter vad som finnes skäligt föreskriva, att endera firman eller båda må användas en- dast på särskilt sätt, såsom med till- fogande av en ortsangivelse eller med annat förtydligande.
8 5.
Enskild näringsidkares firma må icke innehålla namn på annan per- son än innehavaren, ej heller något, som antyder ett bolagsförhållande eller att ansvaret är begränsat.
Firma för öppet bolag skall utvisa, att delägarna äro flera. Firman må ej innehålla nanm på person, som icke är bolagsman, ej heller något, som antyder att ansvaret är begränsat.
Kommanditbolags firma skall in- nehålla ordet kommanditbolag. Fir- man må ej innehålla namn på per— son, som icke är personligen ansva- rig bolagsman.
Aktieholags firma skall vara lika- lydande med bolagets i bolagsord- ningen fastställda namn.
Andelslags firma skall innehålla ordet andelslag eller i sammansätt- ning antingen ordet andels eller or- det -lag. I firman må ej medlemmar- nas tillskottsplikt omnämnas.
28—514796
Norge 5 7.
Et innarbeidet, yngre firma, kan bestå ved siden av et eldre firma som det kan forveksles med, hvis inne- haveren av den eldre rett ikke innen rimelig tid har tatt skritt for å hind- re bruk av det yngre firma.
For å unngå forvekslingsfare i tilfelle som nevnt i förste ledd, kan retten, om den finner det rimelig, bestemme at ett eller begge firmaer i fremtiden bare må brukes på saer— lig måte, såsom med tilföyelse av stedsangivelse eller med annet klar- gjörende tillegg.
& 8.
A. For firma som tas i bruk eller registreres for en enkelt naerings- drivende, et ansvarlig selskap, eller kommandittselskap gjelder fölgende regler:
a) Enkeltmanns firma må ikke inneholde noe som antyder et sel- skapsforhold. Dog kan virksomhe- ter som drives av en forening, in- neholde foreningens navn.
b) Et ansvarlig selskaps firma må vise at det er flere deltagere.
c) Et kommandittselskaps firma skal enten inneholde ordet komman— dittselskap eller et annet ord som angir et selskapsforhold.
Firmaer som er nevnt i förste ledd, må ikke inneholde noe som an- tyder at ansvaret er begrenset. And- re personnavn enn innehaverens el— ler fullt ansvarlige deltageres må ikke opptas i firmaet.
B. Et aksjeselskaps firma skal in—
Sverige
9 5.
Firma som registreras skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet. Detta villkor skall icke i och för sig anses vara uppfyllt om firma enbart består av allmän benämning på verksam- hetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst eller enbart utgöres av ortnamn som brukas i den allmän— na samfärdseln eller förvaltningen eller annat dylikt namn.
set ansvar skal indeholde udtryk, der angiver den saerlige organisa- tionsform.
Firma for en selvejende institu- tion skal indeholde ord som stiftel- se, fond, legat eller lignende beteg- nelse, der angiver den saerlige organi- sationsform.
Traeder en virksomhed i likvida- tion, eller kommer den under kon- kurs eller administration, skal fir- maet bibeholdes med en tilfajelse, hvoraf det aendrede forhold fremgår.
De i lovgivningen (i Övrigt) inde- holdte bestemmelser om beskaffen- heden af firma for visse arter af virksomhed forbliver uaendret.
& 9.
For at et firma skal kunne opnå beskyttelse, må det vaere egnet til at opfattes som navn for en bestemt virksomhed.
Et firma, som udelukkende består af en almindelig betegnelse for ar- ten af den pågaeldende virksomhed eller for de af denne udhudte varer eller tjenesteydelser eller alene af navn på större geografisk område så- som landsdel, egn, kommune eller lignende, skal normalt anses ikke at
Firma för i vederbörande regis— ter registrerad stiftelse och ideell förening skall innehålla det namn som införts i registret.
Firma för ekonomisk förening skall tydligt utvisa att fråga är om en sådan sammanslutning.
Firma för ömsesidigt försäkrings- bolag, ömsesidiga skadeförsäkrings- föreningar och hypoteksföreningar skall vara likalydande med det namn som intagits i deras stadgar.
De bestämmelser om firma i öv- rigt, som finnas i andra lagar, skola fortfarande gälla.
Har näringsidkare enligt vad som i lag stadgas trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall till firman fogas ett tillägg, som anger det för- ändrade förhållandet.
9 5.
Firma skall äga förmåga att indi— vidualisera innehavarens verksam- het. Detta villkor anses i och för sig ickc vara uppfyllt om firman en- bart består av allmän benämning på verksamhetens art eller däri ut— bjuden vara eller tjänst eller enbart utgöres av nanm på större geogra— fiskt område såsom landskap, kom- mun eller dylikt.
Norge neholde ordet aksjeselskap (lutlag) eller forkortelsen A/S (L/L).
Et kommandittaksjeselskaps fir- ma skal inneholde ordet komman- dittaksjeselskap.
C. Firma for samvirkelag skal in- neholde ordet samvirkelag, salgslag, andelslag, eller forkortelsene S/L el- ler A/L eller et annet utrykk som angir organisasjonsformen. (Kong- en kan bestemme hvilke utrykk som skal ansees å tillfredsstille dette krav.)
D. Statsbedrifter som er organi— sert etter lov 25. juni 1965 om visse statsbedrifter m.m., og interkommu— nale selskaper, skal i sitt firma ha et utrykk som betegner virksomheten. Det samme gjelder kredittforening— er.
E. De bestemmelser som er gitt i andre lover om hva et firma skal eller ikke kan inneholde, gjelder fortsatt.
Kongen kan gi naermere regler om firma for foretak som ikke måtte gå inn under foranstående bestem- melser.
& 9.
For at annet firma enn som nevnt. i 5 3 skal kunne registreres, må det vaere egnet til å bli oppfattet som navn for et bestemt foretak.
Når et firma bare består av ord' som er en alminnelig betegnelse for virksomhetens art eller de varer el— ler tjenester som utbys, eller bare— består av navn på område som fyl— ke, kommune eller lignende, skal det i alminnelighet ikke anses å fylle: dette krav.
Vid bedömande av om firma upp— fyller villkoret i första stycket skall hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk. Vid bedömningen skall bortses från beståndsdel som utgöres av så- dan beteckning som aktiebolag, han— delsbolag och ekonomisk förening el- ler förkortning därav.
Firma som enbart består av bok- stäver eller siffror må registreras en— dast om firman blivit inarbetad.
10 %. Firma må ej registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten.
11 &.
Firma må ej registreras:
1. om i firman utan tillstånd in- tagits sådan statlig eller internatio- nell beteckning, som enligt lag eller författning icke må obehörigen bru- kas som firma, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed;
2. om firman eljest strider mot lag eller författning eller allmän ord- ning eller är ägnad att väcka för- argelse ;
fyldestgare det i stk. 1 anfarte krav. Det samme gaelder et firma, som alene består af tal eller af bogstaver, der ikke opfattes som ord.
Ved skannet over, om et firma opfylder det opstillede krav, skal der tages hensyn til alle foreliggende forhold, herunder saerlig til den tid og det omfang, hvori firmaet har vaeret anvendt. Den del af firmaet, som angiver virksomhedens organi- sationsform, er dog i denne hense- ende uden betydning.
& 10.
Et firma må ikke vaere egnet til at vildlede.
& 11.
I et firma må ikke uden hjemmel optages benaevnelser for statskende— tegn, officielle internationale kende- tegn eller noget, der kan forveksles dermed.
Et firma må ikke stride mod lov eller offentlig orden eller vaere egnet til at vaekke forargelse.
Finland
Vid frågans bedömande skall hän- syn tagas till alla föreliggande om- ständigheter, särskilt till den tid och omfattning firman varit i bruk. Vid bedömningen skall bortses från sådan beståndsdel som utgöres av någon av beteckningarna öppet bo- lag, kommanditbolag, aktiebolag och andelslag.
Firma som enbart består av siff— ror eller av bokstäver, vilka icke kun- na uppfattas såsom ett ord, anses ha- va individualiseringsförmåga en- dast om firman har blivit inarbetad.
10 5. Firma må ej vara vilseledande.
11 å.
Firma må ej strida mot lag eller allmän ordning eller vara ägnad att väcka förargelse.
Firma må ej utan vederbörligt till— stånd innehålla sådan statlig eller internationell benämning, som enligt lag icke må brukas i näringsverk- samhet, eller något som lätt kan för- växlas därmed.
437. Norge
Ved avgjörelsen av om et firma fyller kravet etter förste ledd, skal det tas hensyn til alle de faktiske omstendigheter, saerlig til hvor lenge og i hvilken utstrekning firmaet har vaert i bruk. Den del av firmaet som viser virksomhetens organisa- sjonsform, får ikke betydning ved denne avgjörelse.
Firma som alene består av tall eller bokstaver som ikke kan oppfat- tes som ord, kan bare registreres når det er blitt innarbeidet.
& 10.
Firma må ikke vaere egnet til å villede.
& 11.
Firma må ikke 1) stride mot lov eller den offent- lige orden eller vaere egnet til å vekke forargelse,
2) uten hjemmel inneholde benev- nelse for et statssymbol, eller en anerkjent eller i innland eller utland alminnelig brukt benevnelse på en internasjonal organisasjon, eller andre kjente benevnelser som bru- kes av en slik organisasjon, eller benevnelser som lett kan forveksles med disse,
Sverige
3. om firman innehåller eller be- står av något, som är ägnat att upp- fattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat nanm, där namnet uppenbarligen icke åsyf- tar någon sedan länge avliden, eller ock såsom beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämför- lig sammanslutning;
4. om firman innehåller något, som är ägnat att uppfattas såsom titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller ock såsom särskilt skapat namn i sådant verk, där nam- net är allmänt känt;
5. om firman är förväxlingsbar med annan näringsidkares namn, med annans firma eller varumärke, som registrerats efter tidigare an- sökan, eller med annans firma eller varukännetecken, som eljest åtnju- ter skydd då ansökan om registre- ring göres; eller
6. om firman i annat fall än som avses i punkt 5 ovan är förväxlings- bar med firma, varukännetecken el- ler i 2 5 tredje stycket avsett känne- tecken, som vid tiden för ansök— ningen användes av annan, samt an- sökningen gjorts med vetskap här- om och sökanden ej använt sin fir- ma innan det andra kännetecknet togs i bruk.
1 fall som avses under 3, 4, 5 och 6 må registrering ske, om den vars rätt är i fråga medgiver det och hinder enligt första stycket eller enligt 10 & eljest ej möter.
Danmark
Et firma må ikke indeholde noget, der er egnet til at opfattes som an- denmands navn, medmindre der der- ved åbenbart sigtes til forlaengst af- dade personer.
Et firma må ikke indeholde noget, der er egnet til at opfattes som saer- egen titel for en andens beskyttede litteraere eller kunstneriske vaerk.
Et firma må ikke vaere forveksle- ligt med andenmands firma, vare- maerke eller andet forretningskende- tegn.
I et firma må ikke optages saer- egent navn på andenmands faste ejendom eller noget, der kan for- veksles dermed.
Et firma, der strider mod bestem- melserne i stk. 3—6, kan dog an- vendes, når den, hvis ret ville kunne kraenkes, giver sit samtykke til an- vendelsen.
Finland
Firma må ej innehålla något, som är ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller an— nat likartat nanm, med mindre nam- net uppenbarligen åsyftar någon se- dan länge avliden.
Firma må ej innehålla något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egen- artad, eller ock såsom särskilt ska— pat namn i dylikt verk, där namnet är allmänt känt.
Firma må ej vara förväxlingsbar med annans skyddade firma eller varukännetecken.
Bestämmelsernai 3—5 mom. skola dock ej gälla, om den, vars rätt är i fråga, giver sitt tillstånd till firma- användningen eller icke inom skälig tid vidtagit åtgärd för att hindra
Norge 3) inneholde noe som er egnet til å oppfattes som annens navn, kunst- nernavn eller lignende, med mindre det åpenbart siktes til en forlengst avdöd person,
4) inneholde noe som er egnet til å oppfattes som den saerpregede tit- tel på en annens vernede litteraere eller kunstneriske verk, eller som saerskilt laget navn i slikt verk, hvis navnet er blitt alminnelig kjent,
5) vaere egnet til forveksling med firma eller varemerke som er vernet for en annen,
6) inneholde szeregent navn på annens faste eiendom, eller noe som kan forveksles med det.
Den som har tatt et firma i bruk eller begjaert det registrert med kjennskap til at et forvekslingsbart firma allerede var tatt i bruk av en annen og måtte forstå at det kunne oppstå fare for forveksling, må vike for det annet firma selv om dette ikke har oppnådd vern etter ä 2.
Bestemmelsene i förste ledd nr. 3—6 og i annet ledd, får ikke an- vendelse når den hvis rett er kren— ket, samtykker eller ikke innen ri— melig tid tar skritt for å hindre den
Sverige
12 å.
Firma må registreras i översätt- ning. Vad som stadgas om firma skall äga tillämpning även på över- sättningen.
13 å. Registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande.
Om överlåtelse
14 &. Firma må överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksam- het.
Överlåtelse av verksamheten inne- fattar rätt till firman, där ej annat avtalats. Innehåller firman överlåta- rens eller, vid överlåtelse av han- delsbolags verksamhet, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.
Avträdes dödsbo, vari ingår rätt till firma som innehåller den avlid- nes släktnamn, till förvaltning av
Danmark
(Jfr ovan 5 2 andra stycket.)
12 %.
Firma kan overdrages eller i for— bindelse med indehaverens dödsfald overgå til ny indehaver sammen med virksomhed, for hvilken det anven— des.
Ved overdragelse af en virksom- hed anses retten til det herfor be- nyttede firma omfattet af overdra- gelsen, medmindre andet måtte vaere aftalt. Dette gaelder dog ikke, hvis firmae alene indeholder overdrage- rens navn.
Overgår virksomheden ved inde- haverens dyldsfald til en arving eller til den efterlevende aegtefaelle, med-
Finland
fortsatt bruk av firman och hinder enligt denna lag eljest ej möter.
12 &.
Firma må avfattas på två eller flera språk under förutsättning att lydelserna överensstämma till sitt innehåll (parallellfirma). Vad som stadgas om firma skall i sådant fall gälla för envar av de olika lydel— serna.
13 &. Registrering gäller från dagen för anmälans ingivande.
Om överlåtelse av firma m. m.
14 &. Enskild näringsidkares, öppet bo- lags och kommanditbolags firma må överlåtas till annan näringsidkare.
Vid överlåtelse av verksamheten innefattas rätten till firman i över- låtelsen, där ej annat avtalats. Inne- håller firman innehavarens eller bo- lagsmans släktnamn, skall vad nu sagts icke äga tillämpning.
Norge fortsatte bruk. % 7 annet ledd får i så fall tilsvarende anvendelse på ved- kommende firma.
5 12.
Et firma kan registreres i tekster på to eller flere språk eller målfor- mer (parallellfirma). Tekstene skal i innhold stemme overens.
Det som i denne lov er bestemt om firma, skal gjelde for hver enkelt av tekstene.
5 13.
Bifirma kan antas når flere virk- somheter som tidligere har vaert dre- vet under forskjellig firma er sluttet sammen, eller när en bedrift har ut— videt sin virksomhet til å omfatte nye grener. Bifirma kan også antas for egne utsalgssteder etter handels- lovgivningen.
Kap. II. Overdragelse, innehavers död, utlegg og konkurs
5 14.
Et firma kan overdras sammen med virksomhet som det brukes for.
Ved overdragelse av hele virksom— heten går retten til firmaet over til den nye eier, hvis ikke annet er av- talt. Når virksomheten drives under firma som inneholder overdragerens eller en av overdragernes slektsnavn, gjelder dette ikke.
Blir en virksomhet som drives av et ansvarlig selskap eller komman- dittselskap ved et medlems död over-
Sverige
boutredningsman må denne icke överlåta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.
Danmark
falger retten til firmaet, medmindre afdade måtte have bestemt andet.
Overdrages eller overgår et firma til en anden, regnes den nye inde- havers beskyttelse fra det tidspunkt, da overdrageren eller den, fra hvem hans ret bidrarer, opnåede sin ret til firmaet. Det samme gaelder selv- om firmaet aendres i sin angivelse af indehaverforholdet, ved tilföjelse af noget, som antyder et efterfölger- forhold, eller for så vidt angår virk- somhedens organisationsform.
(Jfr ovan 5 12 tredje stycket.)
(Jfr nedan 5 13 andra stycket.)
5 13.
Indtreeder nogen som deltager i en virksomhed, der hidtil har vaeret dre- vet af enkeltmand, et ansvarligt inte- ressentskab eller et kommanditsel- skab, kan firmaet bibeholdes ufor- andret. Det samme gaelder, hvis en deltager udtraeder af et ansvarligt
Finland
I ovannämnda fall äger den nya innehavaren räkna sin rätt från tiden för firmans uppkomst även om fir- man ändrats i enlighet med vad som i lagen om handelsregister stadgas.
15 &. Övergår verksamhet vid dödsfall till den avlidnes make eller arvinge, må firman användas oförändrad.
16 5.
Dör bolagsman i öppet bolag eller personligen ansvarig bolagsman i kommanditbolag och fortsätter nå- gon eller några av de övriga person- ligen ansvariga bolagsmännen verk- samheten, må firman användas oför- ändrad. Detta gäller även om den avlidnes namn ingår i firman, med mindre annat avtalats mellan bolags— männen.
17 å.
Inträder någon som delägare i. verksamhet, vilken drives av enskild näringsidkare, öppet bolag eller kommanditbolag, må firman bibe- hållas oförändrad. Detsamma gäller om bolagsman utträder ur öppet bo- lag eller kommanditbolag; dock må
Norge tatt av de andre medlemmer, kan firmaet beholdes uforandret selv om det inneholder hans slektsnavn, der- som det ikke i avtale er tatt forbe- hold mot dette.
(Jfr ovan 5 14 tredje stycket.)
Sverige
15 5. Rätt till firma må ej tagas i mät.
Avträdes firmainnehavarens egen- dom till konkurs, ingår dock rätten till firman i konkursboet. Innehåller firman gäldenärens eller, vid han— delsbolags konkurs, delägares släkt- namn skall vad nu sagts icke äga tillämpning; dock må konkursboet använda firman under den tid verk— samheten fortsättes för konkurs- boets räkning.
Danmark
interessentskab eller et kommandit- selskab; dog må hans navn ikke bi— beholdes i firmaet, medmindre han har tilladt dette. Har han tilladt dette, anses han samtidig at have givet samtykke til, at den eller de tilbagevaerende deltagere kan over- drage firmaet videre i overensstem- melse med reglerne i 5 12.
Där en deltager i et ansvarligt interessentskab elller en ansvarlig deltager i et kommanditselskab, og fortszettes virksomheden af den eller de övrige ansvarlige deltagere, kan afdades navn bibeholdes i firmaet, medmindre han kontraktsmaessigt har taget forbehold herimod. Har han ikke taget sådant forbehold, an- ses han at have givet den eller de tilbagevaerende deltagere tilladelse til at overdrage firmaet videre i over— ensstemmelse med reglerne i 5 12.
5 14.
I retten til et firma eller anden benaevnelse som i 5 2, stk. 4, naevnt, kan der ikke göres udlaeg.
Ved konkurs indgår retten til fir— maet eller anden benaevnelse som i 5 2, stk. 4, naavnt, som et aktiv i konkursboet; hvis firmaet inde- holder fallentens slaegtsnavn, gaelder dette dog kun den övrige del af fir- maet.
hans nanm icke bibehållas i firman, med mindre han tillåter detta.
(Jfr ovan 16 5.)
18 5. Rätt till firma må ej tagas i mät.
Försättes enskild näringsidkare, öppet bolag eller kommanditbolag i konkurs, ingår rätten till firman i konkursboet. Innehåller firman gäl- denärens eller personligen ansvarig bolagsmans namn, fordras dock här- till hans samtycke.
(Jfr ovan 5 14 tredje stycket.)
5 15.
Rett til firma kan ikke vaere gjen- stand for utlegg eller annen separat tvangsforfölgning fra innehaverens kreditorer.
Ved konkurs går retten til firmaet inn i konkursboet; men inneholder det skyldnerens slektsnavn, gjelder dette bare for den övrige del av fir- maet. Nekter skyldneren i et slikt til- felle å samtykke i at boet skal få bestemme over hele firmaet, kan boet bringe Spörsmålet inn for skifteret- ten, som kan gi samtykke dersom den finner at skyldneren ikke har rimelig grunn for sin nektelse.
Sverige
Om förbud mot användning av vilseledande firma
16 5.
Om firma efter överlåtelse är vilse- ledande i den nye innehavarens verk- samhet, äger domstol i den omfatt- ning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda firman.
Sådant förbud må ock eljest med- delas, där firma är vilseledande eller innehavare av firma eller annan med hans medgivande använder kån- netecknet på sådant sätt, att allmän— heten vilseledes.
(Jfr nedan 18 å.)
Talan enligt denna paragraf må föras av myndighet som Konungen bestämmer, så ock av envar som lider förfång av firmans användning ävensom av sammanslutning av be- rörda näringsidkare.
17 5.
I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skä- ligt förordna, att firma som i strid mot förbud enligt 16 å anbragts på skylt, vara, förpackning, reklam- tryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att den icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. '
& 15.
Strider et firma mod bestemmel- serne i denne lov, kan det ved dom forbydes at anvende firmaet.
(5 22 udkast til lov om firma- registre.)
Sag kan anlaegges af handelsmi- nisteren eller de myndigheder eller erhvervsorganisationer, som ministe- ren dertil bemyndiger, samt i övrigt af enhver, der har interesse deri.
(Jfr nedan 5 18.)
Finland
Om förbud mot användande av firma
19 5.
Användes firma som strider mot bestämmelserna i denna lag eller i lagen om handelsregister må inne- havaren förbjudas att fortfara med användandet. Detsamma gäller om firman användes på sådant sätt, att allmänheten vilseledes.
Om förbud som i 1 mom. sågs må envar, som lider förfång av fir- mans användande, vid domstol föra talan mot firmainnehavaren. Talan, som grundas på stadgandena i 8 5, 10 5 eller 11 5 1 och 2 mom., må ock föras av allmän åklagare ävensom utav sammanslutning av berörda nä- ringsidkare, som därtill bemyndigats av handels- och industriministeriet.
(Jfr nedan 23 g.)
Norge Kap. III. Forbud mot bruk av vill- Iedende firma, tvungen slettelse av firma m. v.
& 16.
Går et firma over til ny innehaver, og er det på dennes hånd egnet til å villede, eller brukes ellers et firma i strid med denne lov, kan det ved dom forbys innehaveren å bruke fir- maet i uforandret form, og ellers gis de pålegg som retten finner påkrevd.
Er firmaet registrert, kan det på- bys slettet av registret etter reglene i lov om firmaregister.
Söksmål kan reises av vedkom— mende departement og for övrig av enhver som har rettslig interesse i det.
5 17.
Når bruken av et firma blir for— budt etter & 16, kan retten påby at der treffes slike forholdsregler at fortsatt bruk av firmaet hindres. Så- ledes kan det bestemmes at skilter, reklamemateriell o. 1. skal endres på en naermere angitt måte, ödelegges, eller etter påstand fra en krenket, overleveres ham uten eller mot ve- derlag etter rettens skjönn.
Sverige
Egendom som avses i första styc- ket må i avbidan på förordnande som där sågs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmän- het är stadgat äga motsvarande till- lämpning.
Om registrerings upphörande m. m. 18 5.
Om firma registrerats i strid mot denna lag och skälet mot registre- ring alltjämt föreligger, må i den ordning nedan stadgas registrering- en hävas eller ändring av registre- ringen föreskrivas, där ej enligt 7 5 rätt till firman likväl må bestå.
Registrering må ock hävas eller ändring därav föreskrivas, om inne- havaren ej längre är näringsidkare eller om firman förlorat sin särskilj- ningsförmåga eller blivit vilseledan- de, stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse, så ock om firman icke varit i bruk un— der de två senaste åren.
19 5.
Om hävande och om ändring av registrering må envar som lider för- fång av registreringen föra talan vid domstol mot firmainnehavaren. Ta- lan, som grundas på stadgande i 9 eller 10 5, 11 g 1 och 2 eller 18 å andra stycket, må ock föras av myn- dighet som Konungen bestämmer ävensom av sammanslutning av be— rörda näringsidkare.
20 5. Sedan dom om registrerings hä- vande vunnit laga kraft skall firman avföras ur registret. Domstolen må
(5 22 första stycket udkast til lov om firmaregistre.)
(5 22 andra stycket udkast til lov om firmaregistre.)
(5 22 tredje stycket udkast til lov om firmaregistre.)
Finland Norge
(5 26 utkast til lov om registrering av firma 111. V.)
( 5 28 andra stycket utkast til lov om registrering av firma 111. V.)
Sverige
dock i samband med registreringens hävande förordna att med firmans avförande ur registret skall anstå under tid som kan åtgå för anta— gande och registrering av ny firma.
Sedan dom om ändring av regi- strering vunnit laga kraft skall den nya eller ändrade firman införas i registret.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m. 21 5.
Gör någon intrång i rätt till kän- netecken enligt 4—7 åå (firmain— trång), och sker det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Brottet må åtalas av allmän åkla- gare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän syn- punkt
22 5.
Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet gör sig skyldig till firma- intrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, må ersättningen därefter jämkas.
Danmark
& 16.
Forsaetlig kraenkelse af en andens firmaret påtales af den kraenkede og straffes med bride. Sagerne behand- les som handelssager i den borger- lige retsplejes former.
Er en overtraedelse af denne lov begået til fordel for et aktieselskab eller lignende, kan bödeansvar på— laegges virksomheden som sådan.
& 17.
Den, som forsaetligt eller uagtsomt kraenker en andens firmaret, er plig- tig at erstatte den derved forvoldte skade.
Kraenker nogen en andens firma- ret, uden at det sker forsaetligt eller uogtsomt, er han, om og i det om- fang det skannes rimeligt, pligtig at erstatte den forvoldte skade, dog ikke ud over den Vinding, han må antages at have indvundet ved kraenkelsen.
Finland
Straff och ersättningsskyldighet m. m. 20 5. Den som uppsåtligen gör intrång i annans rätt till firma enligt 4— 7 Så, straffes med böter.
Den som efter meddelat förbud mot användande av firma fortfar med användandet, straffes med böter eller fängelse högst sex månader.
Åtal må väckas av allmän åkla- gare endast om det av målsägare an- gives till åtal.
21 5.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till in- trång i annans rätt till firma, skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, må skadeståndet enligt prövning nedsättas.
451 Norge
Kap. IV. Straff, erstatning m. v.
5 18.
Den som forsettlig krenker en an- nens firmarett, jfr. 55 4—7, straffes med böter eller fengsel inntil 3 må- neder. Offentlig påtale finner hare sted etter begjaering av fornaermede.
& 17 gjelder tilsvarende.
g 19.
Den som forsettlig eller uaktsomt har brukt firma i strid med annens rett, plikter a erstatte skaden.
Er bruken skjedd i god tro, kan retten i den utstrekning som finnes rimelig tilplikte brukeren å erstatte skaden, dog ikke ut over den vin-- ning som må antas å vaere oppnådd ved inngrepet.
5 17 gjelder tilsvarende.
Sverige 23 5.
Grundas talan om firmaintrång på registrering, skall såvitt angår tid före registreringsdagen 21 5 icke äga tillämpning. För tid som nu sagts skall icke heller 22 & äga tillämp- ning, där ej intrånget skett uppsåt- ligen.
24 &.
Talan om ersättning enligt 22 & må endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara förlorad.
Utan hinder av vad i första styc- ket sägs må, där anspråk grundas på registrering, talan föras om in- trång som skett före registrerings- dagen, om talan väckes inom ett år från nämnda dag.
25 &.
På yrkande av den somlidit firma- intrång äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att firma som obehörigen anbragts på skylt, vara, förpackning, reklamtryck, af- färshandling eller dylikt skall utplå— nas eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger rätten ock, på yr— kande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som li- dit intrånget.
Danmark
5 18.
Strider et firma mod bestemmel— serne i denne lov, kan retten bestem- me, at der ska] traeffes foranstalt- ninger til forhindring af brug af re- klamemateriale eller andre genstan- de, hvis fortsatte anvendelse ville vaare lovstridig. Det kan således be- stemmes, at vedkommende genstan- de skal zendres på naermere angivet måde, tilintetgöres eller efter påstand af den kraenkede udleveres til den- ne enten uden eller mod et af retten fastsat vederlag.
Finland
22 &.
Talan om skadestånd enligt 21 & må endast gälla skada, som inträf- fat under de tre senaste åren innan talan väcktes. För tidigare skedd skada vare rätten till skadestånd för- lorad.
23 5.
I samband med talan om förbud mot användande av firma, om in— trång i annans rätt till firma eller om hävande av registrering äger rät- ten på därom gjort yrkande efter vad som finnes skäligt förordna, att fir- ma som obehörigen anbragts på skylt, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annor- ledes, må förordnas, att egendom varå firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger rätten jämväl på yrkande av den som lidit intrånget förordna, att egendomen skall mot av rätten ' fastställd lösen utlämnas till honom.
Norge
(Jfr ovan 5 18 andra stycket.)
Sverige
Här avsedd egendom må, där brott som avses i 21 å skäligen kan anta- gas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvaran- de tillämpning.
26 5.
Har registrering av firma hävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft, må ej enligt 21—25 55 dömas till straff, ersättning eller så- kerhetsåtgärd.
Föres talan om intrång i rätten till registrerad firma och gör den mot vilken talan föres gällande att registreringen är ogiltig, skall rät— ten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om hävande eller ändring av registre- ringen slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall rätten i sam- band med vilandeförklaringen före- lägga honom viss tid inom vilken så- dan talan skall väckas.
27 &.
Talan om fastställelse, huruvida rätt till firma består eller icke består eller om visst förfarande utgör in- trång i sådan rätt eller ej, må av domstol upptagas till prövning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden till förfång.
28 5.
Innan beslut om ändring av regi- strering enligt 7 eller 18 å medde- las, skall domstolen inhämta yttran- de av registreringsmyndigheten hu- ruvida hinder möter mot registrering av den nya eller ändrade firman.
Finland
Här avsedd egendom må, där brott som avses i 20 & skäligen kan anta- gas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i all— mänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.
24 5.
Gör i mål om intrång i rätt till re- gistrerad firma svaranden gällande, att registreringen icke lagligen hade bort ske, skall rätten på svarandens yrkande uppskj uta målets avgörande tills frågan om registreringens hä- vande avgjorts. Är talan härom icke väckt, skall rätten förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
Häves registreringen må, sedan do— men därom vunnit laga kraft, påföljd för intrång i rätten till firman ej ådömas.
25 &.
Talan om fastställelse, huruvida rätt till firma består eller icke består eller om visst förfarande utgör in- trång i sådan rätt eller ej, må av domstol upptagas till prövning, dår ovisshet råder om förhållandet och detta länder käranden till förfång.
26 5.
Innan beslut enligt 7 5 2 mom. meddelas, skall domstolen inhämta yttrande av patent- och registersty- relsen.
Norge
Sverige
Dom i mål om firmaintrång eller i mål, som avses i 16, 19 eller 27 5, skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till patent- och re- gistreringsverket. Angår målet fir- ma som registrerats av annan myn- dighet än patent- och registrerings- verket skall avskrift av domen jäm- väl översändas till sådan myndighet.
Särskilda bestämmelser 29 5.
Sveriges riksbank, Postbanken, Svenska skeppshypotekskassan, Sve- riges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa, Svenska bostadskreditkas- san samt rikets landsliypoteksför- eningar, stadshypoteksföreningar och bostadskreditföreningar även- som annan inrättning eller samman- slutning för vilken Konungen fast- ställt firma äger ensamrätt till den- na som om firman blivit registrerad enligt denna lag.
Samfällighet eller annan manslutning som enligt vad därom är särskilt stadgat gjort anmälan om styrelseval eller erhållit fastställelse på reglemente eller stadgar äger jäm- väl ensamrätt till sin firma efter vad i första stycket sägs.
S am-
30 5.
Vid underskrift med firma skall firmatecknare underskriva sitt namn. Då bifirma användes såsom under- skrift, bör aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens firma till-
Danmark
(5 22 tredje stycket udkast til lov om firmaregistre.)
Finland 27 5.
Dom i mål om intrång i annans rätt till firma och i mål, som avses i 19 eller 25 5, skall genom domsto- lens försorg i avskrift sändas till pa— tent- och registerstyrelsen.
Särskilda bestämmelser 28 &.
Statliga och kommunala inrätt- ningar äga ensamrätt till sitt nanm som om namnet varit registrerat som firma enligt denna lag.
Detsamma gäller understöds- och arbetslöshetskassor samt pensions- stiftelser och andra dylika inrätt— ningar eller sammanslutningar, vil- kas stadgar fastställas av statsrådet eller något av dess ministerier och vilka införts i vederbörande register ävensom flottningsföreningar, vilka införts i vattendomstolens register.
29 5.
Vid firmateckning bör hela fir- man utskrivas och firmatecknare egenhändigt underskriva sitt namn. Då sådant särskilt namn, som av- ses i 1 5 2 mom., användes såsom
457 Norge
(5 28 första stycket utkast til lov om registrering av firma 111. V.)
Kap. V. Forskjellige bestemmelser. & 20.
Statsforetak som drives under eget navn uten å vaere registrerings- pliktig, har vern for navnet etter reg- lene i denne lov som om det var re— gistrert.
g 21.
Et firma tegnes ved at det fulle firma först skrives med tydelig lese- lige bokstaver, stemples e. l., og at den eller de berettigede deretter skri- ver sin signatur.
Sverige
fogas. Firma bör utskrivas i sin hel- het och anbringas med stämpel, skrivmaskin eller på liknande sätt.
Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg som angiver det ändrade förhållandet.
Om firmateckning gäller i övrigt vad därom är särskilt stadgat.
31 5.
Konungen äger förordna att en förteckning för hela riket över re- gistrerade firmor skall upprättas av myndighet som Konungen bestäm— mer. Närmare föreskrifter om denna förteckning och dess utgivande och översändande till vissa myndigheter meddelas jämväl av Konungen.
Danmark
5 19.
Ved »ansvarligt interessentskab» forstås i denne lov et selskab, der be- står af to eller flere deltagare, som haefter med hele deres formue (per- sonligt), en for alle og alle for en, for selskabets forpligtelser.
Ved »kommanditselskab» forstås i denne lov et selskab, der består af en eller flere deltagere, som haefter med hele deres formue (komplementarer), og af en eller flere deltagere (kom- manditister), som kun haefter med et begraenset belab for selskabets for- pligtelser.
Ved »selskab med begraenset an- svar» forstås i denne lov et selskab, i hvilket ingen af deltagerne haafter
Finland
underskrift, bör företagets firma till— fogas.
Om firmateckning gälle i övrigt vad därom är särskilt stadgat.
Norge
Ved tegning av bifirma skal ho- vedfirmaet tilföyes i parantes.
När en prokurist tegner firmaet skal han til dette gjöre en tilföyel- se som viser prokuraforholdet (pr. procura, p. p. eller lignende). Det samme gjelder ved kollektivprokura.
Trer en virksomhet i likvidasjon, erklaeres den konkurs eller kommer den under offentlig akkordforhand- ling, må firmaet gis en tilföyelse som angir det endrede forhold.
(& 25 utkast til lov om registrering av firma 111. V.)
5 22.
Med ansvarlig selskap forstås i denne lov selskap hvor to eller flere medlemmer har udelt personlig an— svar for selskapets forpliktelser.
Med kommandittselskap forstås selskap som består av ett eller flere medlemmer med udelt personlig an- svar for selskapets förpliktelser (komplementarer) og dessuten av ett eller flere medlemmer (komman- ditister) som bare hefter med et be- grenset belöp for selskapets forplik- telser.
Med aksjeselskap forstås selskap som går in under lov om aksjesel- skaper.
Med kommandittaksjeselskap for-
Sverige
32 37 55 Ikraftträdande- övergångsbestämmelser.
och
personligt for selskabets forpligtel- ser. Lovens regler om selskaber ned begraenset ansvar finder også anven— delse på selskaber med veksltnde medlemstal eller vekslende kaptal, selv om deltagerne er f uldt ansvrrli- ge.
Finland
Norge stås selskap som går inn under lov om kommandittaksjeselskaper.
Med samvirkelag menes selskaper som har til formål å fremme med- lemmenes forbruksmessige eller yr- kesmessige interesser, forutsatt at de er stiftet som selskaper med veks- lende medlemstall og vekslende ka- pital.
Med interkommunale selskaper menes selskaper dannet av kommu— ner til fremme av ökonomiske fel- lesinteresser.
& 23 Ikraftträdande— och övergångs- bestämmelser.
Bilaga 2
PM
ang. handels- och föreningsregister
Handelsregistret
Kungl. kungörelsen den 4 november 1887 om handelsregistrens förande m. m. (SFS nr 79) innehåller föreskrifter om handelsregisters utseende och förande, om vissa förteckningar till registren, m. m. 1 förevarande sammanhang torde följande vara av intresse och böra återges av dessa föreskrifters innehåll.
Handelsregisters blad skola numreras; vart blad omfattar två vid regist- rets öppnande i dagen liggande sidor. (1 5 första stycket.)
Handelsregistren skola föras i överensstämmelse med de vid kungörelsen fogade formulären1 och på dem befintliga anvisningarna. Varje ny firma eller firma, varom eljest fullständig firmaanmälan göres, införes på första lediga blad. Efter införandet av en anmälan skall en linje dragas genom uppläggets alla kolumner för att skilja denna anmälan från en följande, avseende samma firma. När ett blad icke vidare lämnar utrymme för in- skrivning av anmälningar rörande firman, fortsättes inskrivningen på nästa lediga blad, varvid hänvisningar från det ena bladet till det andra skola göras. (2 5.)
Godkännes anmälan till införande i handelsregistret, skall anteckning därom ske på anmälningsskriften med uppgift om det blad, där anmälan registreras, och om inskrivningens nummer (d. v. s. »rummets» nummer) på samma blad. De anmälningsskrifter, vilka föranlett registrering, jämte därtill hörande bilagor skola förvaras som bihang till handelsregistret. De förra förses med nummer i fortlöpande följd för varje år, så att de under ett år inskrivna anmälningarna bilda en särskild samling. (3 5.)
Till handelsregistret skall föras en förteckning, vari firmorna och namnen på deras innehavare upptagas i alfabetisk ordning med uppgift om det eller de blad där de förekomma. (1 5 andra stycket.)
1 Ett handelsregisters blad kan i korthet beskrivas sålunda: Överst i vänstra hörnet står bladets nummer. Därnäst är plats att — såsom en rubrik över bladet —— införa firma och kommun- namn. Därunder äro tryckta kolumner, numrerade från 1 till 7 och enligt sina rubriker avsedda för anteckning om, kol. 1: nr (d. v. s. numret å det »rum» på upplägget där en anmälan registre- rats); kol. 2: dag då anmälan intagits i registret samt dagar då kungörelsen (om anmälan) blivit införd i ortstidningen och allmänna tidningarna; kol. 3: anmälans innehåll; kol. 4: fir- mans innehavare; kol. 5: prokurist och anteckningar enl. 15 5 FmL samt om inskränkning i bo- lagsmännens befogenhet att teckna firman; kol. 6: anmärkningar; kol. 7: aktens nr.
Hos länsstyrelsen skall dessutom föras en alfabetiskt ordnad längd över kommunerna på landet, upptagande de för varje kommun i handelsregist- ret intagna firmorna. (1 5 tredje stycket.)
På grundval av inhämtade upplysningar från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser lämnas här en redogörelse i stora drag för hur han- delsregistren och därtill hörande förteckningar föras, m. m. Vad därvid sägs om länsstyrelse gäller även överståthållarämbetet, där ej annat anmär- kes eller framgår av sammanhanget. Det må erinras om att alla städer före den 1 januari 1965 fört och vissa av dem alltjämt föra egna handelsregister. Den förändring härvidlag som inträtt från och med nämnda dag beröres när- mare i ett senare avsnitt av framställningen.
Inledningsvis bör nämnas att ärenden rörande anteckning i handels- registret —— liksom i förenings- och näringsregistren _ handläggas på lands— kansliets (inom överståthållarämbetet första kansliavdelningens) allmänna sektion. Ärendena äro normalt s. k. enmansärenden, vilket innebär att den tjänsteman som i länsstyrelsens arbetsordning ålagts föredragningsskyldig— heten äger att ensam avgöra ärendena. I de flesta länsstyrelser är detta nu- mera en landskanslist. I överståthållarämbetet och sju länsstyrelser är dock befattningshavare i högre tjänsteställning än landskanslist föredragande, därav i några länsstyrelser jurist. I tveksamma fall och särskilt om det ifrå- gasättes att vägra registrering föredrages ärendet för sektionschefen, even- tuellt avdelningschefen, som då beslutar i ärendet. Beträffande handelsregis- terärenden torde detta dock mera sällan behöva ske. Den förbredande gransk- ningen av ärendena, bl. a. jämförelsen med tidigare registrerade firmor, och införandet i registret m. m. utföres vanligen av biträdespersonal.
Anmälningar till handelsregistret diarieföras i regel icke. Så sker dock hos överståthållarämbetet, och hos några länsstyrelser förekommer att an- mälan diarieföres om den synes kräva komplettering eller eljest särskild an- ledning föreligger därtill. Däremot anbringas alltid på anmälningshandling- arna datumstämpel utvisande den dag då handlingen inkom till registre- ringsmyndigheten.
Sedan anmälningarna granskats och efter eventuellt erforderlig kom- plettering befunnits klara för registrering samlas de för kungörande viss dag med bestämda tidsmellanrum, vanligen en vecka, tio dagar eller två veckor. Föredraganden justerar kungörelsekonceptet och signerar det- samma —— en åtgärd som kan sägas innebära det formella »beslutet» om registrering —— varefter kungörelsen sändes för intagande i ortstidningen och Post- och Inrikes Tidningar. Den dag kungörelsen är dagtecknad räknas som den då anmälningen registrerades.
Då handelsregisteranmålningarna inkomma till länsstyrelsen eller, vil- ket torde vara vanligare, i samband med att kungörelsen upprättas åsättas anmälningarna nummer i löpande följd för år (»aktens nummer»). Dylik
numrering synes dock icke ske hos alla länsstyrelser. På anmälningshand- lingen antecknas (stämplas och ifylles) vidare uppgift om att, och i regel även när, anmälningen intagits i handelsregistret, om bladets och »infö- ringsrummets» nummer samt eventuellt ytterligare andra uppgifter.
Vanligen läggas de till ett vart kungörelsetillfålle hörande anmälnings- handlingarna i aktnummerordning i en bunt för sig och arkiveras efter hand, årsvis. Även andra system för akternas ordnande och arkivering förekomma.
Godkända anmälningar införas i handelsregistret som hos alla länssty— relser föres enligt det fastställda formuläret. I allmänhet utgöres registret av bundna böcker, vari följaktligen införingarna måste göras för hand. Två länsstyrelser ha dock lösbladssystem, vilket möjliggör införingar med maskinskrift.
Till handelsregistret föres ett kommunvis ordnat sökregister, vanligen i form av kortregister eller registerremsor av papp, vilka fastsättas i ver- tikala metallramar på ett vridbart stativ. Även register av tekniskt annor- lunda beskaffad typ förekomma.
Som regel är Sökregistret upplagt efter firmorna. Registerkort eller mot- svarande upptar sålunda som första uppgift den i handelsregistret införda firman. Vidare antecknas på kortet eller motsvarande numret på det blad i handelsregistret där firman är införd ävensom uppgift om den kommun vari rörelsen drives. På sina håll förekomma ytterligare anteckningar, såsom om firmainnehavarens namn m. fl. uppgifter, vilka den med han- delsregistret sysselsatta personalen funnit det vara lämpligt att ha lätt tillgängliga vid besvarandet av telefonförfrågningar o. likn.
För varje kommun äro registerkorten eller motsvarande ordnade alfa- betiskt efter firmorna. Förutom att registret fungerar som sökregister till handelsregistret utgör det ett hjälpmedel att vid anmälan av ny firma konstatera huruvida någon med denna förväxlingsbar firma redan finns i samma kommun.
Sökregistret torde fylla samma ändamål som den förteckning och den längd om vilkas förande stadgas i 1 5 andra och tredje. styckena ovan- nämnda kungörelse. Många länsstyrelser föra icke någon annan »förteck- ning» eller »längd» till handelsregistret än detta sökregister. Andra åter ha vid sidan därav ytterligare något kortregister, t. ex. över firmainne— havarna efter deras namn, eller en eller flera liggare vari firmorna och/eller firmainnehavarnas namn införas enligt ett Visst system. Vanligast är lig- gare med alfabetiskt kantregister; firma (firmainnehavares namn) införes däri under den bokstav varmed firman (namnet) börjar och på detta upp— lägg på första lediga rad. Under varje bokstav komma sålunda införingarna i kronologisk ordning. I här ifrågavarande kortregister och liggare göres vid varje däri införd firma (firmainnehavares namn) anteckning om num- ret på det blad i handelsregistret där firman återfinnes.
Den ovan lämnade redogörelsen har för länsstyrelsernas del närmast haft avseende på det handelsregister och de olika därtill hörande hjälpregister vilka föras för ett läns landsbygdskommuner. Som ovan antytts ha läns- styrelserna intill den 1 januari 1965 endast haft befattning med handels- registret för sådana kommuner, medan olika stadsmyndigheter (magistrat, kommunalborgmästare) utövat motsvarande funktion var inom sin stads område. I samband med magistrats— och kommunalborgmästarinstitutio— nernas avveckling från och med nämnda datum har det emellertid varit nödvändigt att för städernas vidkommande till annan myndighet överflytta handhavandet av ärendena rörande firmaanmälningar och förandet av han- delsregister m. m. enligt FmL. Arbetsuppgifterna i fråga ha överförts till länsstyrelsen som sålunda nu i princip är registreringsmyndighet för alla kommuner i länet. Kungl. Maj:t äger emellertid för stad förordna särskild handelsregisterförare. Särskilt förordnad registerförare skall föra handels— registret såvitt gäller stadens område.
Till följd av de ändrade bestämmelser som fr. o. m. den 1 januari 1965 gälla i nu ifrågavarande hänseenden ha handelsregisterärendena i 81 stä- der övergått till att handläggas av vederbörande länsstyrelse. I 51 städer har Kungl. Maj :t förordnat särskild registerförare. Vilka dessa äro fram- går av bifogade förteckning (Bilaga A).
I de städer som överlämnat bestyret med handelsregistret till länssty- relsen synes detta register ha förts i allt väsentligt på samma sätt som hos länsstyrelserna för landsbygden, i de flesta fall i bundna liggare, i några få fall på lösblad. I någon eller några städer som använt sistnämnda system ha de lösa bladen insatts i pärmar, icke i tidsordning efter anmälan om ny firma utan så att firmorna kommit i bokstavsordning, vilket i och för sig gjort särskilt sökregister överflödigt. I övrigt har i allmänhet förts sökregister, upplagt efter firmorna eller firmainnehavarnas namn eller. kombinerat, efter både firmorna och innehavarnas namn. Kontorstekniskt sett ha sökregistren varit av typer liknande dem som förekomma hos läns- styrelserna. I en del mindre städer har man kunnat nöja sig med att föra den i författningen föreskrivna »förteckningen» över firmorna i alfabetisk ordning.
Länsstyrelserna förfara i huvudsak efter två i princip olika metoder' när det gäller förandet av de handelsregister som överflyttats till dem. Den ena metoden innebär att alla efter den 1 januari 1965 anmälda nya firmor införas i samma handelsregister, d.v.s. det av länsstyrelsen redan dessför- innan förda registret. Någon åtskillnad göres sålunda icke mellan firmor från stad, vars handelsregister länsstyrelsen numera för, och andra firmor. I de från städerna överlämnade registren införas då endast ändringsan- målningar m.m. rörande firmor som införts däri före den 1 januari 1965. Flertalet länsstyrelser förfara på detta sätt.
Den andra metoden som kommit till användning är att länsstyrelsen i
30—514796
alla avseenden fortsätter att föra det från stad överlämnade handelsregistret. Även nya firmor införas således däri, och något successivt sammanförande av stadens handelsregister och länsstyrelsens till en enhet äger ej rum såsom enligt den förra metoden.
Övertagna sökregister av olika slag, motsvarande sådana som även läns- styrelsen själv för ordnade kommunvis, fortsätter länsstyrelsen givetvis att föra för varje stad för sig. I en del fall, där staden saknat sökregister eller detta är av annan teknisk typ än det länsstyrelsen har, kommer läns- styrelsen att upprätta (nytt) sökregister.
Antalet i handelsregistren införda nya firmor i medeltal under åren 1939 —1941 och 1949—1951 samt under år 1965 redovisas länsvis i härvid fogad Bilaga B. Uppgifterna för de båda treårsperioderna äro hämtade från tidi- gare sammanställt och inom firmautredningen tillgängligt statistiskt ma- terial.
Föreningsregistret
I Kungl. kungörelsen den 30 juni 1952 om förande av register för eko— nomiska föreningar m.m. (SFS nr 495) föreskrives att föreningsregister skall vara inrättat enligt lösbladssystem. Till registerblad skola användas blanketter enligt vid kungörelsen fogat formulär. (1 5.)
Varje förening som registreras skall upptagas på särskilt upplägg. Varje till ett upplägg hörande blad skall förses med rubrik innehållande förening— ens firma. Inskrivning på föreningens upplägg skall ske i tidsföljd med angivande av dagen för uppgifts intagande i registret och för dess kungö— rande i allmänna tidningarna och ortstidning. (2 5.)
Ansökningar och anmälningar jämte därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje förening, förvaras i akter, ordnade i bokstavsföljd efter föreningarnas namn. (3 5.)
Föreningsregistrets upplägg skola sammanföras i samlingspärm, därvid de ordnas i bokstavsföljd efter föreningarnas namn, eller förvaras i akterna. (4 5.)
Om förening beslutar att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat — och följaktligen föreningen skall registreras i det senare länet —— har länsstyrelsen att efter beslutets registrering översända utdrag av registret jämte den för föreningen inrättade akten till länsstyrelsen i det andra länet. (6 5.)
De upplägg i föreningsregistret som avse bostadsrättsföreningar skola enligt föreskrift i lagen om bostadsrättsföreningar hållas samlade i en av- delning för sig av registret.
I enlighet med texten på den föreskrivna blanketten till registerblad an- tecknas därå i huvudet dagarna för föreningens registrering och kungöran— det därom i ortstidning och allmänna tidningarna samt föreningens firma.
Därunder finnas utrymmen anvisade för följande uppgifter, vilka enligt lagen om ekonomiska föreningar skola intagas i registret, nämligen orten där styrelsen har sitt säte, föreningens postadress, ändamålet med förening- ens verksamhet och verksamhetens art, föreningens räkenskapsår, firma- tecknare och styrelsens sammansättning. Plats finns även för anteckning beträffande bostadsrättsförening om dagen då ekonomisk plan mottagits. Enligt lagen om ekonomiska föreningar skola i registret jämväl antecknas anmälda ändringar i vad däri införts samt anmälningar om bl.a. vissa föreningsbeslut, konkurs, fusion och likvidation.
Beträffande föreningsregistrets förande hos överståthållarämbetet och de olika länsstyrelserna samt förfarandet i övrigt i föreningsärendena må här följande redovisas efter inhämtade upplysningar.
Om handläggningen m.m. av ärenden rörande anteckning i förenings- registret gäller i huvudsak vad härutinnan anförts ovan i fråga om handels- registerärenden i länsstyrelsen. När ärende avser registrering av ny förening eller ändring av stadgar för redan registrerad förening sker en granskning av föreningens stadgar (stadgeändring). I fråga om ny förening — liksom då ändringen avser föreningens ändamål —— skall bl.a. konstateras huru- vida föreningen är att anse som ekonomisk förening och i övrigt stad- garnas (stadgeändringens) lagenliga innehåll kontrolleras. Med hänsyn härtill är föredragningsskyldigheten i föreningsregisterärendena i något stör— re utsträckning anförtrodd befattningshavare med juridisk utbildning och kan eljest anledning till föredragning av ärende för sektionschefen eller avdelningschefen föreligga oftare än i handelsregisterärenden.
Ansökningar och anmälningar till föreningsregistret diarieföras vanligen ej men förses givetvis alltid med anteckning (stämpel) utvisande den dag handlingen inkom till registreringsmyndigheten. Endast överståthållaräm— betet och två länsstyrelser föra dessa ärenden i diarium, främst för att under- lätta kontrollen av anmälningsavgifterna. Vid flera länsstyrelser föras dock sådana föreningsärenden in i diarium eller något slag av enkel liggare vilka erfordra komplettering eller vari avgiften dröjer. I övrigt torde tillämpas att handlingarna i de i något avseende ofullständiga registreringsärendena —— om de ej återsändas till sökanden _ helt enkelt samlas i ett omslag i avvak- tan på komplettering.
Liksom fallet är i handelsregisterärenden upprättas koncept till kan- görelse i klara föreningsregisterärenden till viss, med bestämda mellanrum återkommande dag. Sedan föredraganden justerat och signerat konceptet sändes kungörelsen för intagande i Post- och Inrikes Tidningar och i tid- ning i residensstaden. Den dag kungörelsen är daterad anses som registre— ringsdag.
Föreningsregistret föres hos alla registreringsmyndigheterna i överens- stämmelse med det fastställda formuläret (tryckta blanketter). De flesta,
länsstyrelser förvara registeruppläggen i akterna; hos sju länsstyrelser insättas uppläggen i stället i särskild pärm.
Med något undantag förvaras de till föreningsregistret hörande akterna i hängmappar på vilkas ena uppåtvända kant föreningens firma står att läsa. Samlingen av akter eller i pärm insatta registerupplägg, ordnade i bok— stavsordning efter firmorna, bildar i sig själv ett överskådligt register då det gäller att söka rätt på en viss förenings akt eller upplägg eller att jämföra firman för en ny förening, som ansöker om registrering, med tidigare i länet registrerade föreningars firmor. Hos överståthållarämbetet och en läns- styrelse föres dock även ett särskilt kortregister eller annat motsvarande re- gister över föreningarna.
Vid anmälan om ändring av förhållande varom uppgift skall vara införd i föreningsregistret antecknas alltid att och när sådan ändring registrerats och kungjorts. Utförligheten av dylika anteckningar i registret varierar dock något de olika registreringsmyndigheterna emellan. Medan några i registret fullständigt anteckna vari ändringen består, nöja sig de flesta med att kort ange i vilket hänseende ändring skett. Där man förfar på det senare sättet kompletteras den föreskrivna registeranteckningen hos vissa länsstyrelser med strykningar och tillägg (med maskin eller blyerts) i den ursprungligen intagna uppgiften, t.ex. om styrelsens sammansättning eller om firma- tecknare, så att aktuell uppgift är tillgänglig vid förfrågningar och utfär- dande av registreringsbevis utan att man skall behöva gå till ansöknings- och anmälningshandlingarna i akten. Vid några länsstyrelser förfar man i stället så, att man ser till att den senaste anmälningen om ändring av sty- relse eller firmatecknare (i enlighet med vad tryckt formulär till ändrings— anmälan ger anvisning om) kompletteras med en fullständig uppgift om alla styrelseledamöter och suppleanter, resp. firmatecknare, så att uppgift om aktuella förhållanden i dessa avseenden, då sådan erfordras för något ändamål, ej skall behöva sammanställas från flera olika handlingar i akten.
Antalet i länsstyrelsernas föreningsregister införda nya ekonomiska för- eningar i medeltal under åren 1939—1941 och 1949—1951 samt under år 1965 redovisas länsvis i härvid fogad Bilaga C. Uppgifterna för de båda treårsperioderna äro hämtade från tidigare sammanställt och inom firma- utredningen tillgängligt statistiskt material.
Stockholm i mars 1966.
Bengt Svanström
Bilaga A till bilaga 2
Förteckning över städer i vilka Kungl. Maj:t förordnat särskild handelsre— gisterförare fr. 0. m. den 1 januari 1965 tills vidare.
Stockholms län: Lidingö, Nacka, Norrtälje, Södertälje och Öregrund, Södermanlands län: Eskilstuna, Flen, Katrineholm, Strängnäs, Torshälla och Trosa, Östergötlands län: Norrköping, Mjölby, Skänninge, Söderköping och Vad— stena, Jönköpings län: Eksjö, Huskvarna, Nässjö, Sävsjö, Tranås, Vetlanda och Värnamo, Kalmar län: Nybro, Blekinge län: Sölvesborg, Kristianstads län: Simrishamn, Malmöhus län: Hälsingborg, Höganäs, Eslöv, Skanör med Falsterbo och Trelleborg, Älvsborgs län: Alingsås, Borås och Ulricehamn, Skaraborgs län: Falköping, Hjo, Lidköping och Skara, Värmlands län: Arvika, Filipstad, Hagfors och Säffle, Västmanlands län: Sala, Kopparbergs län: Ludvika och Säter, Gävleborgs län: Bollnäs, Hudiksvall och Sandviken, Västernorrlands län: Kramfors, Norrbottens län: Boden och Kiruna.
Bilaga B till bilaga 2
Antalet i handelsregistren införda nya firmor
i medeltal
Län År 1965
åren1939—41 ären1949—51 Stockholms stad ............................... 1 748 3 062 1 812 Stockholms län ....................... 445 942 1 122 Uppsala » ....................... 159 305 319 Södermanlands » ....................... 246 322 438 Östergötlands » ....................... 473 761 531 Jönköpings » ....................... 452 729 572 Kronobergs » ....................... 230 426 281 Kalmar » ....................... 311 476 349 Gotlands » ....................... 63 109 90 Blekinge » ....................... 186 293 295 Kristianstads » ....................... 357 612 480 Malmöhus » ....................... 1 048 1 774 1 551 Hallands » ....................... 263 413 391 Göteborgs och Bohus » ....................... 825 1 785 1 738 Älvsborgs » ....................... 586 1 104 780 Skaraborgs » ....................... 290 540 433 Värmlands » ....................... 396 643 527 Örebro » ....................... 383 617 468 Västmanlands » ....................... 195 453 365 f Kopparbergs » ....................... 310 583 364 ' Gävleborgs » ....................... 284 519 422 Västernorrlands » ....................... 364 619 395 Jämtlands » ....................... 163 317 220 Västerbottens » ....................... 250 504 389 Norrbottens » ....................... 243 463 354 Summa 10 270 18 371 14 686
Bilaga C till bilaga 2
Antalet i länsstyrelsernas föreningsregister införda nya ekonomiska föreningar
i medeltal Lån År 1965 åren 1939—41 åren 1949—51
Stockholms stad ............................... 262 64 61 Stockholms län ....................... 42 42 63 Uppsala » ....................... 26 16 39 Södermanlands » ....................... 29 20 35 Östergötlands » ....................... 49 19 52 Jönköpings » ....................... 18 33 21 Kronobergs » ....................... 19 19 8 Kalmar » ....................... 33 29 17 Gotlands » ....................... 2 8 2 Blekinge » ....................... 19 19 16 Kristianstads » ....................... 25 27 12 Malmöhus » ....................... 62 75 25 Hallands » ....................... 25 17 15 Göteborgs och Bohus » ....................... 202 94 97 Älvsborgs » ....................... 50 41 38 Skaraborgs » ....................... 35 19 56 Värmlands » ....................... 29 27 76 Örebro » ....................... 30 21 18 Västmanlands » ....................... 20 25 75 Kopparbergs » ....................... 49 46 21 Gävleborgs » ....................... 28 26 33 Västernorrlands » ....................... 20 30 42 Jämtlands » ....................... 17 29 17 Västerbottens » ....................... 50 42 15 Norrbottens » ....................... 22 27 12
Summa 1 163 815 866
Bilaga 3 PM
ang. aktiebolagsregistret m. 111.
Enligt nu gällande aktiebolagslag har registreringsmyndigheten, patent- verket, att handlägga bildandet av aktiebolag i två inbördes självständiga etapper. Först sker på ansökan av bolagets stiftare godkännande av stif- telsehandlingarna, varvid det tilltänkta bolagets firma prövas och god— kännes. Efter godkännandet av stiftelsehandlingarna ha stiftarna att i all— männa tidningarna (Post- och Inrikes Tidningar) och en ortstidning kun— göra bolagsbildningen. Sedan aktieteckning skett och bolaget härefter på konstituerande stämma bildats, prövar patentverket den av bolagsledningen gjorda ansökningen om bolagets registrering. I mycket stor omfattning avse ansökningar om godkännande av stiftelsehandlingar numera s. k. skriv- bordsbolag med firma, som vid registreringstillfället erhåller ändrad lydelse. För övriga bolag blir firman i regel densamma som tidigare godkänts. Sö— kandena ha emellertid möjlighet att i samband med registreringen jämka eller helt ändra firman. I enstaka fall kan sådan ändring ha föranletts av att invändning gjorts mot den kungj orda firman.
Utöver firma för nybildade aktiebolag har patentverket att i ej ringa omfattning pröva ändring av firma för bestående aktiebolag. Ändring av firma beslutas på bolagstämma och kommer till uttryck i ändring av bo— lagsordningens bestämmelse om bolagets firma. Rörande sådan ändring skall anmälan göras för registrering.
År 1966 inkommo 6 200 ansökningar om godkännande av stiftelsehand- lingar och över 2 300 anmälningar avseende ändring av registrerade bolags firmor. Beträffande antalet registrerade och bestående aktiebolag under se- naste tioårsperiod meddelas följande, till jämnt hundratal avrundade siffror:
under året vid årets ut—
registrerade gånåntåZStå_ 1957 .................... 1 800 36 100 1958 .................... 1 900 37 400 1959 .................... 2 600 39 300 1960 .................... 5 500 44 300 1961 .................... 5 200 48 900 1962 .................... 4 400 52 600 1963 .................... 5 000 56 900 1964 .................... 5 200 61 300 1965 .................... 5 700 66 200
1966 .................... 6 100 71 300
Diarieföring samt förteckning över firmor som äro under behandling Till patentverket inkomma bolagsärenden emottagas av verkets registra- tor, som förser de inkomna handlingarna med datumstämpel. Anteckning om tiden på dagen då ärende inkommit göres ej.
På verkets bolagsbyrå införas ansökningar om godkännande av stiftelse- handlingar i ett diarium avseende bolagsbildningar och förses med löpande nummer för året. Detta diarium utgör samtidigt en liggare beträffande åtgärder vid underlåten ansökan om bolags registrering (191 5 aktiebo- lagslagen). Inkommen ansökan om bolags registrering införes i det nu nämnda diariet under samma nummer som ansökningen om godkännande av stiftelsehandlingar.
Beträffande inkomna ansökningar om bolagsbildning och anmälningar rörande ändring av firma föres kortregister med firmorna ordnade i bokstavsföljd. I firma ingående dominant och andra beståndsdelar av be- tydelse för firmagranskningen erhålla som regel särskilda kort. Göres un- der ärendes handläggning ändring av firman skall i kortregistret insättas nytt eller nya kort upptagande den ändrade firman och däri ingående väsentliga beståndsdelar. Sedan ärende slutbehandlats uttagas korten —- vid avslag avvaktas dock att beslutet vunnit laga kraft. Kort rörande fir— mor som föranlett avslag bevaras i en särskild kortlåda.
Aktiebolagsärendenas prövning och avgörande in. in. Inkomna bolagsärenden fördelas på rotlar. För de mera kvalificerade ärendena finnas f. n. 14 rotlar, vilka förestås av byrådirektör eller i viss omfattning av förste byråsekreterare.
Rotelinnehavaren granskar firmor i förhållande till förut registrerade aktiebolagsfirmor och inkomna ansökningar och anmälningar rörande fir- mor med ledning av den nedan nämnda förteckningen över de i aktiebo— lagsregistret införda firmorna och kortregistret över de firmor som äro under behandling. Vidare granskas i firma ingående fantasiord gentemot registrerade varumärken. Även annan prövning förekommer, exempelvis med hänsyn till i firman ingående släktnamn och beteckning som kan tänkas verka vilseledande.
Rotelinnehavare har ensam beslutanderätt då det gäller bifall till an- sökningar och anmälningar. I tveksamma fall ävensom i frågor av prin- cipiell betydelse sker föredragning för bolagsbyråns chef med beslutande- rätt för denne. Ifrågasättes avslag i firmaärendet föredrages ärendet för ämbetsverkets chef.
De ärenden som rotelinnehavare successivt avgör sammanföras som re- gel en gång i veckan till s. k. session. I godkända registreringsärenden upp- sättas koncept, bl. a. innehållande de uppgifter som enligt aktiebolagslagen skola införas i registret. På konceptet antecknas bl. a. dagen för registre— ringen, vilken sammanfaller med dagen för sessionens hållande.
Nyregistrerade aktiebolag erhålla registernummer i löpande följd.
Handlingarna i registreringsårendcn förvaras i påsar, akter, en för varje bolag, varå antecknas bolagets firma och registernummer ävensom senare inkomna registreringsanmälningar och data för avgörandena i dessa ären— den.
Aktiebolagsregistret
Ursprungligen utgjordes aktiebolagsregistret av bundna böcker. Bestäm- melserna om detta registers förande sakna numera praktiskt intresse. En- ligt den nu gällande kungörelsen den 19 december 1947 om aktiebolags— registrets förande m. m. (SFS nr 971) skall aktiebolagsregistret utgöras av bundna böcker eller efter registreringsmyndighetens bestämmande be— stå av lösbladssystem.
Under år 1948 påbörjades systemet med lösblad. För nybildat bolag upp- lägges ett blad med de uppgifter som enligt aktiebolagslagen skola införas i registret. På samma eller följande blad införas de ändringar varom se— dermera registrering sker. lnföringarna göras med maskinskrift. Bladen samlas i pärmar. Patentverket har sedermera successivt övergått till att föra registeruppgifter även för äldre bolag på lösblad.
I februari 1966 har en väsentlig rationalisering av kansliarbetet genom— förts. Vad som tidigare krävde tre olika skrivetapper, nämligen upprät- tande av koncept _— med maskin eller för hand —— vidare iordningstäl- lande av manuskript till kungörelse i Posttidningen och slutligen införan- det i registret, göres numera i en enda skrivning med maskin, varvid tre genomslag tagas. Härigenom vinnes även att införandet i registret kan ske samma dag som session hålles.
Den som är intresserad av att erhålla kännedom om vad som gäller för ett aktiebolag kan i viss omfattning telefonledes erhålla upplysning härom från bolagsbyrån. Därvid meddelas ur aktiebolagsregistret bolagets firma, föremålet för bolagets verksamhet, styrelsens säte och sammansättning, rätten att teckna bolagets firma, bolagets aktiekapital m. 111. Vid person- ligt besök kan den intresserade genom studium av bolagsakten erhålla när- mare upplysningar ur de handlingar, varpå registreringarna grunda sig.
Förteckning över de i aktiebolagsregistret införda firmorna Denna förteckning, varom bestämmelser givas i den nämnda kungörel- sen den 19 december 1947 om aktiebolagsregistrets förande m. m., skall upptaga aktiebolagen i alfabetisk ordning med uppgift på det nummer un- der vilket varje bolag införts i registret. Anteckning skall vidare göras om ändring av bolags firma ävensom rörande bolags likvidation och upplös— ning.
Patentverket låter jämväl i förteckningen på särskild plats införa domi— nant och andra i firma ingående beståndsdelar av intresse vid firmagransk-
ningen, varvid hänvisning lämnas till bolagets gällande firma. Detta har dock hittills skett med viss begränsning med hänsyn till bl. a. att förteck- ningen eljest skulle bli alltför omfattande och svåröverskådlig.
Förteckningen skrevs ursprungligen för hand i en bunden bok, seder— mera i flera böcker. Sedan 40 år tillbaka föres förteckningen på lösblad, ordnade i pärmar. Med hänsyn till det växande antalet firmor får efter hand ett blad ersättas av två eller flera, varvid överföringarna ske med maskinskrift.
Förteckningen, vilken f. n. omfattar 20 band, användes huvudsakligen för två olika ändamål, nämligen dels för efterforskning av visst bolags registernummer och dels för den löpande firmagranskningen. Åtminstone när det gäller det sistnämnda ändamålet är förteckningen behäftad med vissa brister. Inom patentverket undersökes för närvarande möjligheterna att ersätta förteckningen med maskinella anordningar, radregister c. (1.
K ungörelseförfarande Vad i aktiebolagsregistret införes skall enligt 202 & aktiebolagslagen oför- dröjligen kungöras i allmänna tidningarna. Enligt praxis sänder patent- verket manuskript till kungörelse av vad i aktiebolagsregistret införts för en vecka till Posttidningen så att införande kan ske i den närmast föl— jande fredag utkommande tidningen.
Posttidningen inför dessa kungörelser i en särskild bilaga, vari även in- tagas uppgifter rörande i vissa andra register gjorda införingar. Bilagan i fråga benämnes Samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och and— ra företagsregister, varom ytterligare uppgifter lämnas här nedan.
Samling av anmälningar Enligt 202 & aktiebolagslagen skall en samling för hela riket av vad som kungjorts enligt nämnda lag genom det allmännas försorg efter hand he- fordras till trycket samt förses med register. Motsvarande föreskrift läm- nas i övriga författningar rörande andra associationer ävensom i FmL. Vad därvid är att iakttaga anges i kungörelsen den 21 november 1924 om införande i allmänna tidningarna av uppgifter ur aktiebolagsregistret m. fl. register samt om utgivande av samlingar omfattande dessa uppgifter (SFS nr 504), vilken kungörelse erhållit ändrad lydelse genom kungörelse den 21 oktober 1955 (SFS nr 574).
Sedan tidigare föreskrifter om årliga firmaregister och personregister till vad som kungjorts under året upphävts, upprättas sedan 1925 månat- ligt register rörande de företag som förekomma i de under månaden ut- komna, i det föregående omnämnda bilagorna till Posttidningen.
Manuskript till månadsregister iordningställes hos patentverket och översändes till Posttidningen för tryckning. Genom Posttidningens för- sorg hopfästes det tryckta registret med de därtill hörande bilagorna, Vilka
för förevarande ändamål tryckas på bättre papper än som användes i tid- ningsbilagorna. Det sålunda åstadkomna månadshäftet betitlas liksom veckohäftena Samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och andra företagsregister.
Enligt Kungl. skrivelse den 21 december 1917 åligger det patentverket att översända varje häfte av samlingen av anmälningar till samtliga dom- stolar, länsstyrelser och överexekutorer. Antalet sålunda månatligen ut- sända exemplar utgör f. n. 225. Därutöver sänder patentverket 15 exemplar till prenumeranter.
Filialregistret Genom lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket ha sådana företag beretts tillfälle att, efter till— stånd av Kungl. Maj:t, i Sverige idka näring genom filial. Filial skall an— mälas till patentverket för införande i det hos verket förda filialregistret.
Då anmälan om filial inkommer till bolagsbyrån, upprättas kort med filialens fullständiga firma och däri ingående beståndsdelar av betydelse för firmagranskning. Dessa kort inplaceras bland korten som utgöra för- teckningen över aktiebolagsfirmor under behandling. Sedan filialen blivit införd i filialregistret utsorteras ej dessa kort utan de kvarstå för att ut- göra ledning vid granskning av kommande ansökningar och anmälningar rörande aktiebolagsfirmor och filialfirmor.
Filialregistret föres på lösblad och förvaras särskilt.
Vid utgången av år 1966 voro 33 filialer införda i registret, varav 27 ägde bestånd.
Stockholm i mars 1967.
Erik Sandegren
Rättsfall
Hänvisningarna avse sida och not där rättsfallet åberopats
A—Bilskolan: NJA 1956 s. 664, NIR 1957 s. 242
Adam och Eva: NJA 1961 s. 590, NIR 1961 s. 217
Adamssons sjukvårdsaffär: NJA 1935 s. 467, NIR 1935 s. 183 Aggerborgs konditori: NJA 1933 s. 576
Almqvist & Co: NJA 1936 s. 518, NIR 1936 s. 180
Birgittaskolan: NJA 1930 s. 240 Bolinder: NJA 1937 s. 504, NIR 1938 s. 81
Borsalino: NJA 1925 s. 338
Bas-Lax: NJA 1939 s. 389, NIR 1939 s. 117
Fläkta Örn: NJA 1936 s. 311, NIR 1936 s. 180 Fruktcentralen: NJA 1945 s. 269, NIR 1945 s. 76 Fruktcentrum: NJA 1946 s. 646, NIR 1947 s. 130
Bilaga 4
156: 157: 174: 184: 193: 204: 161: 184: 187: 169: 186: 244: 250: 169: 237: 277:
277: 169: 186: 211: 157: 267:
©
[C:O—OHIOCÖHMHHNPNHUICBM
MOOHUlOM IQ
157:8 167: 232:
156: 174: 174: 184: 187:
CDi—A w
hdn-401015:
478 Fyffes: NIR 1941 s. 85
Gahms Väskor: NJA 1962 s. 709, NIR 1963 s. 214 Göta choklad: NJA 1931 s. 558
Götatryckeriet: NJA 1962 s. 716, NIR 1963 s. 219 Göteborgs fastighetsägareförening: SvJT 1938 rf s. 88
Häckel: NIR 1961 s. 220 Juristbyrå: RÅ 1956 s. 63
Kahl: NJA 1935 s. 661, NIR 1934 s. 164 och 1936 s. 69
Kerma-Carma: NJA 1946 s. 651, NIR 1947 s. 132 KF: RÅ 1929 s. 308 KF: NJA 1941 s. 672, NIR 1942 s. 91
Konsum, 13. Berzén: NIR 1938 s. 185 Kosta: NJA 1950 s. 365, NIR 1950 s. 206
Lejonmärket: NJA 1932 s. 463, NIR 1932 s. 66
Liberty: RÅ 1940 s. 33, NIR 1940 s. 83 Ljungs Armaturfabrik: NJA 1964 s. 259, NIR 1966 s. 64
Lättbetonghus: NJA 1959 s. 497, NIR 1960 s. 121
Mätapparater-Mätinstrument: RÅ 1947 H 99
Oljeeldning: NJA 1931 s. 597
246: 246: 267: 196: 156: 193: 242:
157:
218:
213: 233: 268: 186: 204: 156: 157: 193: 204: 268: 204: 272:
193: 242: 267: 157: 156: 196: 197: 156: 184: 204: 262: 265:
187:
204:
y—AD—AIQNHBODUI
wid
CDU—DWNNGDWQNIUI
UwHHMwNUOWPÖHl—l
CD
Pantbod: RÅ 1931 s. 168 214: 217:
Paraden: NJA 1936 s. 331, NIR 1936 s. 179 189: Polyfoto: NJA 1937 A 143, NIR 1937 s. 67 206: 250:
Porta: NJA 1945 s. 394, NIR 1946 s. 210 204: Punch: RÅ 1965 H 49, NIR 1966 s. 163 198: Ramlösa: SvJT 1940 rf s. 5 204: Ringius: NJA 1948 B 1148, NIR 1949 s. 132 233: Salamander: NJA 1925 s. 340 157: 232: Savoy: NJA 1933 s. 558, NIR 1933 s. 142 146: 156:
174: 193:
Silvandcrs: NJA 1949 s. 368, NIR 1949 s. 266 186: 198: 257:
Skidfrämjandet: NJA 1946 s. 767, NIR 1947 s. 135 267: Snabbköp: RÅ 1951 H 53, NIR 1951 s. 261 206: 265:
Standard: NJA 1930 s. 236 189: Stockholms Allmänna Hypoteksförening: NJA 1946 s. 648, NIR 1947186: 8. 130 219: 267:
294:
Svenska pressbyrån: NJA 1920 s. 169 261: Svenska silikattegelfabriken: RÅ 1919 s. 14 261: Tailor Club: RÅ 1963 H 45 214: Tattersall: NJA 1931 s. 82 156: 174: 288: Tempo: NIR 1936 s. 70 233: The Swedish Radio: RÅ 1963 H 42, NIR 1963 s. 224 219: Tällgårdens Turisthotell: NJA 1950 C 643, NIR 1950 s. 208 156: 261: Törsleffco: NJA 1944 s. 298, NIR 1943/44 5. 204 174: Utsädesaktiebolaget: RÅ 1946 H 68 187:
Västerbottens Import: Högsta domstolens dom 16/3 1967 262:
FPwCDCDHNIM
ooo:
Hw—m—lwwmwaoo
00 O
HNNHI—IVP-HCÖ |..A
#NMHwHC—ONP
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967
. Nordiskt institut för samhällsplanering. . Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. . Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. . Inter-nordisk verkställighet med anledning av 1 2 8 4 5. 6 7 8 beslut rörande vårdnad om barn m. m. Nordisk Institut for vldereuddannelse ! have- kunst og landskabsplanlegntng. . Dansk, norsk og svensk presses indhold at nor- disk stöt. . Nordisk radio- och TV-konterens på Biskops Arnö . Nordiska bestämmelser för skeppsapotek.
STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1967
Systematisk förteckning (Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkremindelnlng för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [28] Förtidsröstnlng och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28] Firmaskydd. (35)
Försvarsdepartementet Tjänstestallning inom krigsmakten. Esselte. [15]
Socialdepartementet
Batrnlstugor, Barnavårdsmannaskap. Barnolycks- a . [8] Narkotikaproblemet. Del I. [25]
Kommunikationsdepartementet
Länsförvaltnlngsutredningen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen. II. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelnlngsutrednlngen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaitrafikutredninge'n. 1. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] 2. Vänerns och Fältterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. 33
Finansdepartementet
Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [8] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro— grambudgetering. Del I. [11] :. Programbudgete— ring. Del II — Studier och försök. [12] 3. Program- budgetering. Del III — En sammanfattning. [18] Lag om Skatterätt. [24] Kompensation ! vissa fall för bensinskatt som ut- fåqu' till användande av motorsåg och snöskoter. 3
Eckleaiutikdepartementet
Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- rin en. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] 1962 rs ungdomsutrednlng. statens stöd till ung- domsverksamhet V. [19] Filmens inflytande på sin publik. [31]
Jordbruksdepartementet Den framtida jordbrukspolitiken. [71
Inrikeadepartementet
Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [30]