Prop. 1950:94

('med förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk\xad ringsrörelse här i riket',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk­ ringsrörelse här i riket; given Drottningholms slott den 24 februari 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om rätt för utländsk försäkrings­ anstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

17

samheten, som generalagenten för varje räkenskapsår skall insända till för- säkringsinspektionen, skall under benämningen försäkringsfond såsom skuld upptagas det å räkenskapsårets sista dag beräknade värdet av anstaltens an­ svarighet på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv) samt på grund av löpande försäkringar (premiereserv). Premiereserven skall beräknas enligt grunder som försäkringsinspektionen godkänt. Försäkrings­ fonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden må över­ skjuta vad anstalten i samband med ansökningen om tillstånd nedsatt för livförsäkring, skall redovisas i värdehandlingar av närmare angiven beskaf­ fenhet eller i vissa andra tillgångar. Angående de värden, till vilka värde­ handlingarna må upptagas, äro bestämmelser meddelade. Värdehandlingar­ na skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. I de sålunda förvarade till­ gångarna njuta försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till sä­ kerhet för fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen grundade för­ bindelser. För varje år skall, senast inom åtta månader efter räkenskaps­ årets utgång, anstalten sätta i förvar på nyss angivet sätt de värdehandling­ ar, i vilka redovisas inträdd ökning av försäkringsfonden jämte tillägg. Ned­ satta värdehandlingar kunna i vissa fall av anstalten efter tillstånd av för­ säkringsinspektionen utbekommas, bl. a. för utbetalande av förfallet försäk­ ringsbelopp, för vilket avsättning ägt rum. Därest tillstånd för utländsk för- säkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse återkallats, skall för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration inträda i likhet med vad som gäller för det fall att svenskt livförsäkrings­ bolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd. Förvaltningen av administrationsboet åligger försäkringsinspektionen. Denna skall omhänder­ taga de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna enligt vad förut nämnts njuta panträtt. Härmed övergå på administrationsboet alla anstal­ tens rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäkringar återförsäkrats, anstaltens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkringarna. För det belopp, varmed värdehandlingarna i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugondei, har admi­ nistrationsboet fordringsrätt hos anstalten. Försäkringsinspektionen skall se­ dan inleda underhandlingar med svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsanstalter, som erhållit tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket, i syfte att till något sådant försäkringsföretag överlåta de till ad­ ministrationsboet börande försäkringarna. Det har förbehållits Kungl. Maj :t att, sedan försäkringstagarna lämnats tillfälle yttra sig, godkänna eller för­ kasta inkommet anbud om övertagande av försäkringarna. Om överlåtelse icke sker, kan i sista hand administrationsboet, enligt Kungl. Maj:ts bestäm­ mande, avvecklas genom fördelning av tillgångarna. Har anstalt upphört att driva livförsäkringsrörelse utan att tillståndet återkallats, är anstalten lik­ väl skyldig att såsom förut redovisa försäkringsfond för redan meddelade livförsäkringar jämte tillägg och att i förvar nedsätta de värdehandlingar,

2 llihnmj till riksdagens protokoll iD.r)0.

i

samt. AV 94.

18

vari inträdd ökning av fonden jämte tillägg redovisas. De årliga uppgifterna till försäkringsinspektionen angående fonden skola i sådant fall insändas av det ombud, som efterträtt generalagenten. Fullgöres ej redovisningen och nedsättningen eller finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, ankommer det på försäkrings­ inspektionen att besluta att administration skall inträda. — Utländsk för- säkringsanstalt må under vissa betingelser överlåta samtliga sina till rörel­ sen här i riket hörande livförsäkringar till svenskt försäkringsbolag eller till utländsk anstalt, som erhållit tillstånd att här driva livförsäkringsrörelse. För att avtal om dylik överlåtelse skall få verkställas kräves tillstånd av för­ säkringsinspektionen. Avgörande för inspektionens bedömning är huruvida överlåtelsen kan ske utan förnärmande av försäkringstagarnas rätt. Innan tillstånd lämnas skola försäkringstagarna beredas tillfälle att yttra sig.

Den i samband med ansökan om tillstånd nedsatta depositionen får endast användas till gäldande av fordringar på grund av försäkringsavtal, som till­ höra rörelsen här i riket, ävensom av böter, avgifter och ersättningar, som i anledning av rörelsen åläggas generalagenten eller anstalten, samt, i händel­ se av särskild administration av anstalts livförsäkringsrörelse, av administra- tionsboets fordran hos anstalten. Om anstalten upphört att driva rörelsen, kan försäkringsinspektionen medge att anstalten får lyfta depositionen, om det visas att samtliga förbindelser, för vilka depositionen utgör säkerhet, full­ gjorts eller att annan godtagbar säkerhet ställts.

Utöver nu nämnda föreskrifter innehåller 1903 års lag bl. a. vissa be­ stämmelser angående anstaltens meddelanden till allmänheten och angående innehållet i försäkringsbrev samt stadganden om klagan över försäkringsm- spektionens beslut och om straff för överträdelse av lagens bestämmelser.

1948 års lag om försäkringsrörelse.

Den nya lagen om försäkringsrörelse, som gäller svenska försäkrings­ bolag, innehåller i förhållande till 1917 års lag i flera hänseenden betydelse­ fulla nyheter, i huvudsak innebärande följande.

Koncessionsbestämmelserna ha skärpts. Under det att enligt 1917 års lag koncessionsprövningen tog sikte uteslutande på den formellt-rättsliga grund­ valen för det tillämnade bolaget, utan att därvid dettas ändamålsenlighet eller liknande omständigheter kommit under bedömande, har i nya lagen såsom villkor för koncession uppställts att rörelsen finnes behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Vidare äger koncessionsmvndigheten — Kungl. Maj :t — för koncession uppställa särskilda villkor, om så finnes erforderligt med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse. I fråga om koncession må slutligen anmärkas, att lagen såsom en nyhet stadgar förbud mot att i samma bolag förena livförsäkringsrörelse med försäkringsrörelse av annat slag, såframt icke särskilda skäl äro därtill.

Vid sidan av den redan tidigare för försäkringsrörelsen gällande saker- hetsprincipen, syftande till att bereda försäkringstagarna skydd, har i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

19

om livförsäkring införts den s. k. skälighetsprincipen. Med livförsäkring jämställer lagen härvid annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Skälighetsprincipen innebär att premierna — varmed här avses bruttopremierna efter avdrag för återbäring — skola vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner försäkringen medför. Skälig- hetskravet tillgodoses i huvudsak genom de försäkringstekniska grunder, som stadfästas för livförsäkringsbolag, och kontroll över tillämpningen utgör ett led i den offentliga tillsynen, som utövas av försäkringsinspektionen.

I säkerhetskravet ligger bl. a. att försäkringsbolagens kapitalplacering i viss mån skall vara föremål för kontroll från det allmännas sida. Bestäm­ melserna i 1917 års lag angående placering i s. k. guldkantade värdepapper ha i nya lagen uppmjukats.

Slutligen kan nämnas, att de bolagsrättsliga bestämmelserna i 1917 års lag anpassats till nya aktiebolagslagen samt att bestämmelser införts, vilka öka allmänhetens möjligheter till kännedom om försäkringsföretagens eko­ nomiska förvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Statistiska uppgifter angående utländsk försäkringsverksamhet

i Sverige.

För närvarande1 driva 28 utländska försäkringsanstalter verksamhet här, nämligen 12 engelska, 8 danska, 3 schweiziska, 2 norska, 2 franska och 1 finsk. Det kan nämnas, att ytterligare 9 utländska företag, som drivit liv­ försäkringsrörelse i vårt land, numera upphört med anskaffningsverksam- heten; flertalet av dessa försäkringsbestånd förvaltas av svenska livförsäk­ ringsbolag. Av de anstalter, som utöva verksamhet här, driver endast en, ett danskt bolag, livförsäkringsrörelse i egentlig mening. Försäkringsbranscher, som i 1903 och 1948 års lagar i vissa hänseenden jämställts med livförsäk­ ring, alltså annan personförsäkring meddelad för livstid eller längre tid än tio år, drivas av 3 anstalter, nämligen 2 danska och 1 schweizisk. För övrigt avser den utländska försäkringsverksamheten här i landet kort olycksfalls- och sjukförsäkring samt brand-, ansvarighets-, trafik-, automobil-, sjö-, luft­ färds-, cykel-, husdjurs-, inbrotts- och vattenledningsskadeförsäkring.

Till upplysning angående omfattningen av utländska försäkringsanstal- ters verksamhet i landet kan meddelas, att anstalternas sammanlagda pre­ mieinkomst för direkt försäkring i Sverige under år 1947 uppgick till om­ kring 20 300 000 kronor, varav omkring 1 756 000 kronor för livförsäkring. Den nämnda sammanlagda premieintäkten utgjorde 2,2 procent av hela det under året till svenska och utländska företag inbetalade prcmiebeloppet för direkt försäkring i Sverige.

1 Uppgifterna avse verksamhetsåret 1947.

21

sker genom en huvudagent och i övrigt på de i lagen stadgade villkoren. Till­ stånd måste sökas hos konungen. Vid ansökningen skall fogas vissa upplys­ ningar om generalagenten och bolaget samt andra föreskrivna handlingar, däribland bevis att deponering skett av ett belopp, som varierar för olika försäkringsgrenar. Angående tillståndsprövningen stadgas, att tillstånd skall vägras om de villkor, som äro uppställda i eller med stöd av lagen, icke äro uppfyllda eller om det antages att den ekonomiska eller försäkringstekniska grunden för verksamheten icke är betryggande eller att bolaget av andra orsaker icke tillfredsställer de krav, som böra ställas med hänsyn till norska försäkringstagare, eller om upprättandet av agenturen icke kan anses för­ enligt med det offentligas eller allmänhetens intresse. Tillåtelse kan vidare vägras om norska försäkringsbolag icke tillåtas driva verksamhet i bolagets hemland. Om bolaget icke ställer sig lagen till efterrättelse eller om föränd­ ring inträder i de förhållanden, som voro bestämmande för tillståndets med­ delande, kan tillståndet återkallas.

Finland. Hithörande förhållanden regleras av lagen den 27 maj 1933 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse i Finland. Ut­ ländsk försäkringsanstalt må under vissa villkor av statsrådet på ansökan kunna beviljas tillstånd att driva rörelse i Finland. Bland villkoren må näm­ nas att anstalten i sitt hemland med laga rätt sedan minst fem år drivit och lorttarande driver sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, att generalagent utsetts och att deponering skett i Finlands bank av belopp, som socialmi­ nisteriet prövar för ändamålet föreslå. Övriga villkor bestå i krav på att vissa handlingar företes, såsom anstaltens reglemente och uppgift om för- säkringsvillkor och ekonomisk ställning. Äro de uppställda villkoren upp­ fyllda och prövar ej statsrådet eljest vara skäl att avslå ansökningen, må det sökta tillståndet beviljas. Iakttager ej anstalten vad i lagen är stadgat eller ha de förhållanden, som voro avgörande för beviljande av tillståndet, väsent­ ligen förändrats, kan statsrådet återkalla tillståndet.

England. Enligt The Assurance Companies Act 1909 med däri gjorda änd­ ringar, senast 1946, skall ett utländskt företag, som önskar driva försäkrings­ rörelse i Storbritannien, inhämta tillstånd därtill av the Board of Trade. Vill­ koren äro desamma som gälla för inhemska företag och innebära följande.

Tillstånd kan som regel endast förvärvas av aktiebolag med ett inbetalt ak­ tiekapital av viss minimistorlek. I vissa fall kan tillstånd dock beviljas även för ömsesidigt bolag. Förelaget skall styrka sin sol vens enligt närmare an­ givna regler. Ingen deposition fordras för erhållande av tillstånd.

Frankrike. Bättcn för utländska försäkringsbolag eller enskilda assura- dörer att driva försäkringsrörelse i Frankrike och Algeriet regleras av flera lagar, utfärdade 1917, 1938 och 1941. Både i fråga om direkt försäkring och återförsäkring kräves tillstånd av finansministeriet. Sökanden skall angiva eu representant, bosatt i Frankrike eller Algeriet, som kan godkännas av tillståndsmyndighcten. En deposition kan avkrävas sökanden. Härvid tilläm­ pas reciprocitetsprincipen, så att depositionens storlek bestämmes med hän­ syn till de säkerheter och garantier, som i sökandens hemland avfordras

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

franska försäkringsföretag för rätt att utöva rörelse där. Som allmänt vill­ kor för erhållande av koncession är beträffande direkt försäkring angivet, att företagets ekonomiska ställning innebär tillräcklig garanti för att det skall kunna uppfylla sina förbindelser. Tillstånd kan återkallas om detta villkor icke längre är uppfyllt eller om rörelsen icke utövas i enlighet med gällande bestämmelser. — Genom en lag av 1946 »nationaliserades» ett antal av de största franska försäkringsbolagen, representerande omkring 62 procent av den totala omfattningen av försäkringsrörelsen i landet efter premieintäkt räknat. Några skärpta restriktioner beträffande utländska försäkringsföre­ tag genomfördes icke i samband därmed.

Schweiz. Flera författningar, delvis av lags natur, delvis förordningar och beslut av förbundsrådet, reglera statsuppsikten över försäkringsväsendet i

Schweiz. Huvudförfattningen är lagen den 25 juni 1885 om tillsyn över pri­ vata försäkringsföretag. Såväl inhemska som utländska företag måste för att få driva rörelse ha erhållit tillstånd av förbundsrådet. Ansökan om tillstånd skall vara åtföljd av handlingar, som lämna upplysning om bl. a. grunder för verksamheten, försäkringsvillkor, aktiekapital eller garantifond för öm­ sesidiga bolag. Ett utländskt företag måste härjämte styrka att det i sitt hemland besitter rättskapacitet samt uppgiva ett huvudkontor och en gene- ralfullmäktig för rörelsen i Schweiz. Utom de i tillsynslagen särskilt angiv­ na uppgifterna kan koncessionsmyndigheten avfordra sökanden ytterligare upplysningar i organisatoriska, finansiella, tekniska och juridiska frågor. Tillstånd kan förbindas med varje villkor, som anses nödvändigt för att skapa en varaktig garanti för försäkringsförpliktelsernas uppfyllande. Äro de formella kraven uppfyllda och kan företagets solvens anses säker, kan koncession icke vägras. Någon behovsprövning sker sålunda icke.

1948 års svenska lagstiftning.

Såsom redan nämnts upptager 1948 års lag om försäkringsrörelse två sär­ skilda koncessionsvillkor av materiell art, nämligen att rörelsen är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Beträffande den allmänna innebörden av dessa villkor må hänvisas till vad därom anförts under förarbetena till lagen.1 De angivna villkoren, som in­ nebära en skärpning i jämförelse med vad som gällt enligt 1917 års lag, hade — ehuru i något avvikande lydelse — uppställts av 1942 års försäkringsut- redning i dess förslag till ny lag om försäkringsrörelse. I fråga om de ut­ ländska försäkringsanstalterna framhöll utredningen, att skärpning av kon- cessionsvillkoren för inhemska försäkringsbolag måste medföra återverk­ ningar beträffande koncessionsprövningen för utländska anstalter, som önskade driva försäkringsrörelse här i riket.

I yttrande över förslaget2 framhöll svenska försäkringsbolags riksförbund med utgångspunkt från utredningens nyss återgivna uttalande, att det syn­ tes nödvändigt att, innan slutlig ståndpunkt toges beträffande koncessions-

1 Se prop. nr 50/1948 sid. 149 it. 2 Se prop. nr 50/1948 sid. 154.

23

reglerna för svenska försäkringsbolag, konsekvenserna därav fullt klarlades. Härvid borde enligt riksförbundets mening beaktas, att införandet av ett restriktivt koncessionssystem för utländska försäkringsanstalter under åbe­ ropande av behovssynpunkten skulle få allvarliga återverkningar för svensk affär i utlandet. Riksförbundet anförde vidare.

Vad särskilt gäller sjöförsäkringen är den utländska affären av betydelse bl. a. därför att den svenska affären genom att samtidigt drabbas av likar­ tade skador i och för sig icke medtör tillräcklig utjämning. Såsom exempel kunna nämnas isvintrarna, som återkomma med en viss periodicitet och medföra svåra förluster för hela den svenska sjöförsäkringsaffären. Genom att bolagen samtidigt teckna risker i utlandet, vilka icke äro utsatta för sam­ ma skadeorsaker, erhålles bättre utjämning. Genom de omvälvningar, som under kriget skett på kontinenten, torde de svenska bolagen ha möjligheter att avsevärt öka den utländska direktaffären. Med den i de tlesta länder till- lämpade reciprocitetsprincipen torde emellertid restriktioner för beviljande av koncessioner för utländska bolag i Sverige medföra, att svenska bolags koncessioner i utlandet indragas eller att nya vägras.

Liknande synpunkter kunna anföras även i fråga om andra försäkrings­ former. Som exempel kan tagas flygförsäkringen, där för närvarande en vä­ sentlig del av flygplansbeståndet i landet är försäkrat direkt i England. Flyg­ trafiken är redan nu och kommer säkerligen att i ännu högre grad i fram­ tiden bliva av starkt internationell karaktär och dess försäkringsfråga måste i stor utsträckning lösas på internationell basis. Ett strängt koncessions- system kan härvid komma att förorsaka olägenheter och svårigheter. Även brandförsäkringen —- för att nämna ett annat exempel — är i icke ringa ut­ sträckning internationellt förgrenad och skulle, till den del så är fallet, kunna för svenskt vidkommande allvarligt skadas av restriktiva bestämmel­ ser, som äro ägnade att försämra vår ställning i den internationella kon­ kurrensen.

I Kungl. Maj :ts förslag till den nya lagen upptogos ifrågavarande mate­ riella koncessionsvillkor i den lydelse, vari de influtit i lagen. Vid remissen till lagrådet av förslaget anförde föredragande statsrådet.1

I ett remissyttrande har särskilt anmärkts, att en restriktiv ltoncessions- bedömning kan medföra ogynnsamma handelspolitiska konsekvenser i vårt förhållande till utlandet. Också denna synpunkt måste givetvis beaktas vid rättstillämpningen. Men jag vill i detta sammanhang varna för ett för starkt framhävande av de handelspolitiska synpunkterna. Jag är väl medveten om dessas vikt, men det synes mig icke rimligt att tillmäta dem utslagsgivande betydelse vid ordnandet av interna svenska angelägenheter, i all synnerhet som det här icke är fråga om diskriminering av utländsk företagsamhet. Vad beträffar de utländska försäkringsanstalter, som önska genom general­ agent driva verksamhet i vårt land, måste dessas ställning i koncessions- hänseende göras till föremål för särskild undersökning. I anslutning där­ till torde en allmän översyn av 1903 års lag bliva nödvändig.

Vid tillkomsten av den förut omnämnda lagen av 1'J'iH om vissa inskränk­ ningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket framhöll vederbörande statsråd, att det icke kunde anses tillfredsstäl­ lande alt de utländska anstalterna bleve gynnsammare ställda i konccssions-

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

1 Se prop. nr Ö0/1U4S sid. 155».

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

hänseende än de svenska, enär båda grupperna i princip borde behandlas lika.1 Lagen är av provisorisk karaktär; det förutsattes att ny lagstiftning beträffande utländska försäkringsanstalter skulle träda i kraft vid ingången av år 1951.

Promemorian.

I promemorian anföres till en början, att den skärpning av koncessions- villkoren för svenska försäkringsbolag, som genomförts genom uppställan­ de av de förut nämnda materiella kraven, motiverats av hänsyn till den för- säkringssökande allmänhetens intressen. Koncessionsprövningen syftade till att vinna en rationell anordning av försäkringsväsendet. Bland annat vore det av vikt att detta icke utbyggdes i vidare mån än som svarade mot be­ hovet. I annat fall förelåge risk att försäkringarna fördyrades och att an­ skaffningen skedde efter osunda principer. Syftet med de restriktiva kon- cessionsbestämmelserna för de svenska bolagen skulle uppenbarligen mot­ verkas, därest icke en liknande materiell koncessionsprövning ägde rum be­ träffande de utländska anstalterna. Rena rättviseskäl syntes vidare tala för att de utländska anstalterna icke gynnades på de inhemskas bekostnad. Det principiellt riktiga torde vara att full likställighet mellan svenska och ut­ ländska anstalter rådde i fråga om de materiella koncessionsvillkoren. Till förmån för en viss uppmjukning av kravet på behövlighet, såvitt gällde ut­ ländska företag, syntes emellertid tala att en restriktiv koncessionsbedöm- ning kunde få ogynnsamma återverkningar på svenska försäkringsbolags möjligheter att driva rörelse i sådana länder, där reciprocitetsprincipen till- lämpas, och även eljest på vårt handelspolitiska förhållande till utlandet. Det syntes ofrånkomligt att denna omständighet beaktades vid koncessions­ prövningen.

I promemorian framhålles vidare, att enligt det förut nämnda statsråds- uttalandet i propositionen till 1948 års lag om försäkringsrörelse det vore meningen att vid koncessionsbedömningen tillbörlig hänsyn skulle tagas till de handelspolitiska återverkningarna och att detta skulle ske vid tillämp­ ningen av koncessionsbestämmelserna. Då så vore fallet, syntes i den nya lagen samma materiella koncessionsvillkor böra uppställas för de utländska anstalterna som för de svenska, d. v. s. den reglering på ifrågavarande om­ råde, som redan genomförts provisoriskt, borde bibehållas.

I utkastet har koncessionsprövningen lagts i Kungl. Maj :ts hand i likhet med vad som gäller enligt 1948 års lag om försäkringsrörelse. Jämte vissa formella koncessionsvillkor, i huvudsak överensstämmande med de nu gäl­ lande, uppställas i 7 § av utkastet såsom villkor för koncession att den till- ämnade rörelsen är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund ut­ veckling av försäkringsväsendet.

I 1948 års lag om försäkringsrörelse finnes i 2 § första stycket ett speciellt koncessionsvillkor, innebärande att med livförsäkringsrörelse ej må förenas försäkringsrörelse av annat slag med mindre särskilda skäl äro därtill. Med

1 Se prop. nr 106/1948.

25

avseende på denna bestämmelse jämställes icke — såsom eljest i lagen livförsäkring med annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. I promemorian har ett motsvarande stadgande före­ slagits för de utländska anstalterna. Det anföres, att huvudsyftet med be­ stämmelsen vore att motverka intressemotsättningar, som lätt uppkomme om livförsäkringsrörelse dreves jämsides med försäkringsrörelse av annat slag. Livförsäkringsrörelse borde nämligen drivas enbart för de försäkrades räkning, medan i fråga om annan försäkring även andra intressen kunde tillåtas att göra sig gällande, i varje fall där verksamheten dreves i aktie­ bolagsform. Den ifrågavarande föreskriften syntes böra gälla även beträf­ fande utländska försäkringsanstalters verksamhet här i landet, ehuru för dessa företags del verkan av bestämmelsen givetvis bleve begränsad.

Såsom ett villkor för koncession stadgas i 1903 års lag att det visas, att den tillståndssökande anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan försäkringsrörelse som är i fråga. I utkastet har bestämmelsen ändrats där­ hän, att anstalt, som söker koncession, skall visa att den i sitt hemland eller annorstädes med laga rätt driver den ifrågavarande rörelsen. Såsom motive­ ring för ändringen anföres i promemorian, att det förekomme att främman­ de försäkringsanstalter utomlands praktiserade viss eller vissa försäkrings­ branscher, som de icke dreve i hemlandet. Om anstaltens allmänna lämplig­ het icke ifrågasattes och övriga koncessionsvillkor vore uppfyllda, syntes något skäl icke finnas att vägra koncession blott på den grund att anstalten icke utövade rörelsen i sitt hemland. Det syntes vara tillräckligt att fordra att den över huvud taget utövade försäkringsrörelse av avsett slag.

Beträffande övriga med koncessionsfrågan sammanhängande bestämmel­ ser i utkastet torde jag få hänvisa till 1—8 §§ i detta.

Yttrandena över promemorian.

Försåkringsinspektionen framhåller, att internationell rörelsefrihet är en väsentlig förutsättning för försäkringsväsendets naturliga och ändamåls­ enliga utveckling. Efter att ha berört den i 1948 års lag om försäkrings­ rörelse införda behovsprövningen fortsätter inspektionen.

Den i den svenska lagen åsyftade regleringen av antalet på den svenska marknaden inom skilda försäkringsbranscher verksamma försäkringsföre­ tag bör självfallet träffa utländska företag lika väl som svenska. Inspek­ tionen biträder därför förslaget att samma koncessionsvillkor, som i detta avseende upptagits i 1948 års lag om försäkringsrörelse, även bör intagas i den planerade nya lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. I motiveringen uttalas, att man med upp­ mjukning av kravet på behövlighet — bör vid koncessionsprövningen för ut­ ländska 'företag beakta även sådana omständigheter som att en restriktiv koncessionsbedömning kan få ogynnsamma återverkningar på svenska för­ säkringsbolags möjligheter att driva rörelse i sådana länder, där reciproci- tetsprincipen tillämpas, och även eljest på vårt handelspolitiska förhållan­ de till utlandet. Inspektionen får i anslutning härtill framhålla, alt hansyn av anförd art icke böra få leda till en uppluckring av de grundläggande principerna för försäkringsverksamhetens reglering i vårt land. De syn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

2 G

1>unkter’ sonl inledningsvis anförts rörande internationell rörelsefrihet för försäkringsväsendet, torde i nu ifrågavarande hänseende icke böra föranleda längre gående medgivanden än att utländska försäkringsföretag må intro­ duceras på den svenska marknaden under i princip lika betingelser som gälla för svenska företag.

\ad nu anförts utesluter emellertid icke att man vid den prövning av marknadens behov och övriga förhållanden, som skall äga rum vid avgö­ randet av en koncessionsansökan, kan komma till skilda resultat i fråga om utländska och svenska företag. Den situationen kan saiunda inträffa att introducerandet av ett utländskt bolag vore ägnat att bättre än ett nystar­ tat svenskt bolag främja försäkringsväsendet i"vårt land. I fråga om försäk­ ringarna å våra stora industririsker, vilka för närvarande i stor utsträck- nin§ genom koassurans uppdelas mellan ett flertal försäkringsgivare, kan det exempelvis befinnas vara till fördel att nya kapitalstarka utländska bolag få insteg på vår marknad för att kunna inträda som koassuradörer vid sidan av de svenska bolagen. I andra fall kunna förutsättningarna vara sådana, att man bör acceptera ett svenskt bolag framför ett utländskt.

Beträffande den föreslagna regeln, att som villkor för erhållande av kon­ cession skall gälla att anstalten i sitt hemland eller annorstädes driver sådan lörsäkringsrörelse som är i fråga, anför försäkringsinspektionen.

En utländsk försäkringsanstalt bör enligt inspektionens mening icke er­ hålla koncession i Sverige med mindre anstalten med laga rätt driver för­ säkringsrörelse i sitt hemland. Ett koncessionsvillkor av denna art förekom­ mer i åtskilliga länder, stundom kompletterat med ett stadgande att verk­ samheten i hemlandet skall ha drivits under någon viss angiven tid. I den italienska lagstiftningen föreskrives exempelvis en minsta tid av tre år be­ träffande skadeförsäkring och tio år i fråga om livförsäkring.

Utgår man från att det utländska företaget driver försäkringsrörelse i sitt hemland, kan det övervägas huruvida man skall fordra att den inhemska rörelsen också innefattar den eller de försäkringsbranscher, som företaget vill driva i vårt land. Enligt inspektionens mening bör man icke tillåta ett bolag, som i sitt hemland driver allenast skadeförsäkringsrörelse, att med­ dela livförsäkring i vårt land. Däremot inger det mindre betänkligheter att låta ett utländskt skadeförsäkringsbolag härstädes meddela någon skade- försäkringsbransch, som bolaget ej driver i hemlandet, under förutsättning att tillfredsställande betingelser kunna anses föreligga för att branschen kommer att drivas på ett sätt som främjar en sund utveckling av försäk­ ringsväsendet i vårt land. I regel torde man i enlighet härmed böra fordra

bolaget på annat sätt förskaffat sig god erfarenhet beträffande branschen

i fråga. Sådan erfarenhet kan bolaget ha förvärvat genom att driva branschen i annat land iin det egna, men också på annat sätt såsom att branschen i hemlandet drivits av ett dotterbolag. I särskilda fall kan det finnas motiv för att ge ett utländskt bolag koncession för en bransch, beträffande vilken bolaget icke kan dokumentera någon erfarenhet. Om exempelvis ett bolag, som i sitt hemland och annorstädes driver allenast brandförsäkring, vill utvidga sin rörelse i Sverige till att omfatta även vissa mindre branscher, som här pläga meddelas i kombination med brandförsäkring, torde princi­ piella hinder icke böra resas häremot.

I anslutning till det sagda föreslår inspektionen eu sådan ändring av stad­ gandet i 6 § 3 i det uppgjorda lagförslaget, att ett utländskt bolag som i vårt land söker koncession för livförsäkring, skall visa att det också i sitt hemland driver livförsäkringsrörelse; likaledes bör ett utländskt bolag, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

30

1948 års lag om försäkringsrörelse.

I 1948 års lag om försäkringsrörelse ingå bland de försäkringstekniska be­ stämmelserna endast sådana allmänna föreskrifter, vilka ansetts erforder­ liga för upprätthållande av säkerhets- och skälighetsprinciperna under väx­ lande betingelser för verksamheten. Tekniska detaljbestämmelser skola en- ligt lagen upptagas i försäkringstekniska grunder, som varje bolag har att upprätta och underställa Kungl. Maj :t för stadfästelse.

Enligt 262 § av lagen skall i försäkringsbolags balansräkning såsom skuld under benämningen försäkringsfond upptagas värdet balansdagen av bola­ gets ansvarighet på grund av dels inträffade försäkringsfall (ersättnings- reserv), dels löpande försäkringar (premiereserv), dels ock, där rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring. För livförsäkringsrörelse meddelas i lagen bestämmelser om ytterligare fyra tekniska fonder, nämligen utjäm­ ningsfond och säkerhetsfond, vilka båda äro att anse såsom komplement till försäkringsfonden, samt återbäringsfond och regleringsfond, till vilka sist­ nämnda båda fonder avsättas överskottsmedel avsedda att återbäras till försäkringstagarna.

I 9 och 173 §§ i lagen angives för vilka slag av försäkring grunder skola tinnas och vad grunderna skola reglera. För livförsäkring skola grunder upp­ rättas beträffande 1) beräkning av försäkringspremier och premiereserv, 2) avsättning till och användning av utjämningsfond, 3) försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, 4) belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 5) verkan av underlåten premiebetalning, 6) försäkringstagares rätt när, annorledes än genom återköp eller på grund av försummad premiebetalning, försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för törsäkringsfall, 7) återbäring till försäkringstagarna samt 8) begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma risk. Skall försäkring, som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas tör all framtid eller för längre tid än tio år, skola grunder upprättas för be­ räkning av premiereserv för sådana försäkringar ävensom för bestämmande av försäkringstagares rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bola­ get eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

I 263 § fastslås de fundamentala principerna för livförsäkringsgrundernas utformning. Dessa grunder skola avse att trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda för­ säkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Finnas grun­ derna icke längre fylla det avsedda ändamålet, åligger det styrelsen och verk­ ställande direktören att utan dröjsmål föranstalta om erforderlig ändring av grunderna. — Närmare bestämmelser om premiegrunder och premiereserv- grunder meddelas i 264 §. Enligt 265 § kunna i vissa fall för bestämd tid meddelas stadfästelse å särskilda premiereservgrunder (övergångsgrunder). — Angående grunder beträffande återköp och fribrev, belåning av försäk­ ringsbrev och verkan av underlåten premiebetalning givas vissa förskrifter i 267—269 §§. — Grunderna beträffande återbäring skola enligt 270 § inne­

Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

31

hålla regler för avsättning till återbäringsfonden samt denna fonds använd­ ning, för tilldelning av återbäring, för förräntning av återbäringsmedel samt för användning av regleringsfond.

Bestämmelser angående utjämningsfond och säkerhetsfond meddelas i 266 och 271 §§. -— I 272 och 273 §§ givas föreskrifter om den ordning i vil­ ken utjämningsfond, säkerhetsfond, återbäringsfond och regleringsfond må tagas i anspråk för täckande av förlust å livförsäkringsrörelsen.

Enligt 274 § skall vid envar tidpunkt ett belopp motsvarande försäkrings­ fonden för livförsäkringar vara redovisat i närmare angivna slag av värde­ handlingar eller tillgångar av annan art. Utan hinder av vad sålunda före­ skrivits må emellertid ett belopp motsvarande högst en tiondel av den s. k. försäkringsfonden för egen räkning (dvs. den del av fonden, som icke mot­ svarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet) för försäkringar i svensk valuta redovisas i andra värdehandlingar än de i paragrafen särskilt angivna, dock icke i aktier. — Meddelar försäkringsbolag försäkring av an­ nat slag än personförsäkring och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skall premiereserven för sådana försäkringar redovisas i värdehandlingar eller andra tillgångar. Bestämmelse härom med­ delas i 275 §. — De värdehandlingar, i vilka enligt 274 § försäkringsfond eller jämlikt 275 § premiereserv helt eller delvis redovisas, skola enligt be­ stämmelse i 276 § förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och un­ der minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäk- ringsinspektionen förordnat ombud. I dessa värdehandlingar njuta försäk­ ringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgöran­ det av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser. Det åligger sty­ relsen och verkställande direktören att tillse att vid envar tidpunkt värde­ handlingar till erforderligt belopp satts i förvar på föreskrivet sätt. — Med­ delar försäkringsbolag såväl livförsäkring som försäkring av annat slag, skola jämlikt 277 § tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas och sättas i förvar på sätt som är föreskrivet beträffande försäkringsfond.

A. Säkerhetsprincipen.

Promemorian.

Såsom inledningsvis nämnts innehåller 1903 års lag föreskrifter om redo­ visning av försäkringsfonden för livförsäkringar, ökad på visst sätt, i särskilt deponerade värdehandlingar eller i vissa tillgångar av annan art. För svenska försäkringsbolag föreskrives motsvarande redovisning ej blott av försäk­ ringsfond för livförsäkringar utan även av premiereserv för försäkring av annat slag än personförsäkring, där den meddelas för all framtid eller för längre tid än tio år. I promemorian uttalas den uppfattningen, att det icke vore erforderligt att i en lag angående utländska försäkringsanstalter upp­ taga bestämmelser om sådan lång sakförsäkring, enär något intresse för ut­ ländska försäkringsföretag att här driva denna försäkringsform icke torde förefinnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Enligt promemorian borde stadgandet i 262 § 1948 års försäkringslag om vad försäkringsfonden skall omfatta efterbildas för de utländska an­ stalternas del. Detta skulle innebära en nyhet i så måtto att i fonden kom- me att ingå även tilldelad återbäring.

I promemorian uttalas vidare, att liksom förut regler om beräkning av den i försäkringsfonden ingående premiereserven borde meddelas i särskilda grunder för livförsäkring. Man syntes böra fordra att Konungens stadfäs- telse söktes å dessa grunder. De i 264 och 265 §§ nya lagen om försäkrings­ rörelse meddelade bestämmelserna om premiereservgrunder och övergångs- grunder syntes böra givas motsvarande tillämpning beträffande utländska försäkringsanstalter.

Föreskriften i 1903 års lag att vid redovisningen i värdehandlingar och andra tillgångar livförsäkringsfonden skall ökas med det belopp, varmed en tjugondei av fonden må överstiga vad anstalten i samband med ansök­ ningen om tillstånd nedsatt för livförsäkring, avsågs vid sin tillkomst skola utgöra en motsvarighet till den för svenska livförsäkringsbolag i 1917 års lag om försäkringsrörelse stadgade skyldigheten att göra avsättning till säker­ hetsfond. Denna fond utgör ett komplement till försäkringsfonden. I nya lagen om försäkringsrörelse finnas bestämmelser om ytterligare en kom­ pletterande fond, nämligen utjämningsfonden. I 271 § av lagen stadgas att i den mån summan av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger fem procent av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet, så ock i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv pro­ cent av nämnda del av premiereserven, till säkerhetsfonden skall avsättas minst en tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan möj­ ligen förefintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts. — I promemorian diskuteras huruvida deposition av något belopp utöver försäkringsfonden bör fordras. Till en början avvisas tanken att för de utländska försäkringsanstalterna införa bestämmelser om avsättning till sä­ kerhets- och utjämningsfonder. I promemorian yttras härom, att man för de utländska anstalternas del över huvud taget icke borde fordra uppläggan­ de av särskilda aktiva fonder för den svenska rörelsen. Därest en anstalt funne det lämpligt att i bokföringshänseende låta tillgångar, som tillhöra rörelsen här i landet, ingå i fonder avseende anstaltens hela rörelse, syntes intet vara att invända mot att så skedde. Däremot syntes man såsom för närvarande böra för anstaltens svenska livförsäkringsrörelse fordra redo­ visning av ett belopp utöver försäkringsfonden för att vinna en motsvarighet till säkerhets- och utjämningsfonderna. Härvid syntes man utan olägenhet kunna behålla den nuvarande schematiska regeln för beräkning av tilläggs­ beloppet. Detta skulle alltså utgöra en tjugondei av livförsäkringsfonden, dock att avräkning finge ske för den fixa deposition som skulle göras i samband med koncessionsansökningen. Denna sistnämnda deposition syn­ tes alltjämt böra bibehållas såsom en särskild säkerhet. Med det föreslagna systemet koinme en faktisk skärpning i förhållande till vad som förut gällt

Kunf/l. Maj:ts proposition nr 94.

33

om skyldighet att redovisa tillägg till livförsäkringsfonden att inträda, i den mån fonden komme att innehålla tilldelad återbäring.

1948 års lag innehåller i fråga om livförsäkringsfonden den betydelsefulla nyheten att redovisningen skall vara fullgjord vid envar tidpunkt. Enligt 1917 års lag, som därutinnan överensstämde med 1903 års lag, behövde erforderlig ökning av depositionen icke ske förrän inom viss tid efter varje räkenskapsårs utgång. I promemorian föreslås, att en motsvarande skärp­ ning av redovisningskravet genomföres för de utländska anstalterna.

Beträffande de värdehandlingar, som utländsk anstalt må använda för placering av det mot försäkringsfonden jämte tillägg svarande beloppet, böra enligt promemorian samma regler som i 274 § nya lagen om försäk­ ringsrörelse tillämpas, innebärande bland annat att fri placeringsrätt med- gives i viss utsträckning.

I 1903 års lag föreskrives att värdehandling, som användes för redovis­ ning av livförsäkringsfonden jämte tillägg, icke må upptagas över sitt verk­ liga värde. Dock må, under förutsättning att de deponerade värdehandling­ arna beräknas kunna å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av an­ staltens förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till be­ lopp motsvarande det angivna värdet, värdehandling, som varit upptagen jämväl i nästföregående års redovisning, kunna åsättas det då beräknade värdet ändå att marknadsvärdet är lägre. — I promemorian föreslås, att den nämnda huvudregeln kompletteras med eu hänvisning till 93 § 1 mom. andra stycket nya lagen om försäkringsrörelse, där en definition av begreppet »verkligt värde» lämnas. Undantagsbestämmelsen föreslås, med hänsyn till att redovisningen enligt förslaget skall vara fullgjord vid envar tidpunkt, utformad så, att under den angivna förutsättningen värdehandling, som jämväl under nästföregående räkenskapsår använts för redovisning, må kun­ na utan hinder av huvudregeln åsättas det då beräknade värdet.

I det vid promemorian fogade lagutkastet ha de bestämmelser, som åsyfta säkerhetsprincipens genomförande, utformats i enlighet med de i prome­ morian framförda synpunkterna. I 6 och 18 §§ meddelas bestämmelser om deposition av ett fixt belopp i samband med koncessionsansökan samt om det deponerade beloppets användning. Dessa regler äro i stort sett likaly- dande med motsvarande bestämmelser i 1903 års lag. Föreskrifter om be­ räkning av försäkringsfond och om redovisning av denna fond jämte tillägg givas i 10, 11, 13 samt 15—17 §§.

Yttrandena över promemorian.

I yttrandena har på det hela tagel utkastet i förevarande del lämnats utan erinran. Några detaljanmärkningar ha emellertid framställts.

Sålunda har riksförbundet förordat redovisning och pantsättning ej blott av försäkringsfond för livförsäkringar utan även — i likhet med vad som gäller för svenska försäkringsbolag — av premiereserv för försäkring av annat slag än personförsäkring, där den meddelas för all framtid eller för längre tid än tio år. Förbundet omnämner, att dylik lång sakförsäkring i

.‘1 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 94.

36

Kuiiql. Maj:ts proposition nr 94.

i första hand i anspråk för rörelsens konsolidering genom att överföras till säkerhetsfond, utjämningsfond, återbäringsfond eller annan likartad fond vid sidan av premiereserven. Om utvecklingen är normal, kunna så små­ ningom säkerhetstilläggen till övervägande del frigöras ur dessa extrafonder genom att de i fonderna avlösas av motsvarande bidrag från säkerhetstillägg, härrörande från yngre årgångar av försäkringar. Skälighetsprincipen fordrar nu att de frigjorda beloppen återgå till försäkringstagarna. Bolagets åter­ bäringssystem måste för att såväl säkerhets- som skälighetskravet skall till­ godoses vara så anordnat, att å ena sidan återbäring icke utbetalas tidigare än att för konsolidering tillräckliga belopp alltid komma att finnas samlade i extrafonderna samt å andra sidan den enskilda försäkringens säkerhetstill- lägg, så långt detta ur konsolideringssynpunkt är möjligt, kommer att åter­ föras till försäkringstagaren senast i samband med försäkringens upphö­ rande.

Ett genomförande av skälighetsprincipen för här verksamma utländska livförsäkringsanstalter efter samma linjer som för svenska livbolag skulle innebära bl. a. att premiesättning och återbäring regleras i grunder, stad­ fästa av koncessionsmyndigheten. Att i detta fall fastställa premiegrunder möter uppenbarligen inga särskilda svårigheter. Vad angår återbäringen måste emellertid hänsyn tagas till vissa speciella omständigheter. Eftersom en utländsk anstalts rörelse här i riket utgör eu del av en större rörelse, måste återbäringsgrunderna i detta fall innehålla regler för beräkning av överskottet å den svenska rörelsen. Det är ju nämligen endast detta över­ skott, som de svenska försäkringstagarna kunna ha anspråk på att få åter- buret till sig. Vid beräkning av överskottet kommer i betraktande dels att den svenska rörelsen måste bidraga till gäldande av centrala kostnader för förvaltning samt för utdelning till aktieägare och garanter, dels ock att det måste sörjas för en betryggande riskutjämning.

Vad angår centrala kostnader måste återbäringsgrunderna innehålla reg­ ler för fördelning av dessa kostnader mellan den svenska rörelsen och an­ staltens övriga rörelse. Fördelningen kan ske i proportion till premieinkoms­ ten eller till sammanlagda försäkringsbeloppet men också på annat sätt. Vi­ dare kan det möjligen befinnas nödvändigt att införa en maximeringsregel för den svenska rörelsens andel i kostnaderna, så att beloppet icke får över­ stiga en viss gräns.

Ur stabilitetssynpunkt är det av vikt att ett försäkringsbestånd, som skall bilda en självständig utjämningsgrupp, icke är alltför litet. År ett sådant be­ stånd obetydligt, kunna förhållandevis få fall av ogynnsamma avvikelser från de vid premiesättningen beräknade riskerna medföra att stora förluster drabba gruppen. För ett dylikt bestånd måste därför en sådan återförsäk­ ring ske att det högsta belopp, som hålles på egen risk inom gruppen, är lågt. Inom ett stort bestånd kan ett väsentligt högre belopp hållas på egen risk. En utländsk anstalt torde i regel bedöma sitt återförsäkringsbehov efter sitt totala bestånd. Dess livförsäkringsrörelse här i landet torde knappast kun­ na väntas bliva av sådan omfattning, att den återförsäkring, som anstalten från nyssnämnda utgångspunkt anser erforderlig, är tillräcklig för att åstad­ komma ett någorlunda stabilt årsöverskott för den svenska rörelsen iso­ lerad.

Om överskottet på den svenska rörelsen skulle beräknas utan en särskild anordning för riskutjämning, kan man räkna med så stora kastningar i över­ skotten för olika år, att dessa överskott icke skulle utgöra ett lämpligt un­ derlag för bedömning av återbäringens skälighet. Sådana regler torde emel­ lertid kunna uppställas för överskottets beräkning att en riskutjämning an­ ordnas. Härvid torde olika metoder vara tänkbara.

Kungi. Maj.ts proposition nr 94.

37

Man kan vid beräkningen av årsöverskottet på den svenska rörelsen be­ trakta de i Sverige tecknade försäkringarna såsom återförsäkrade i den utomlands bedrivna rörelsen. I enlighet med detta betraktelsesätt skulle för varje svensk livförsäkring som överskjuter en viss gräns den svenska rörel­ sen belastas med en återförsäkringspremie för den överskjutande delen. Vid uträkning av den svenska rörelsens årsresultat upptagas då bland utgifterna såväl faktiska utgifter för dödsfall, sjukdom och invaliditet, som återförsäk- ringspremierna. Svårigheten ligger emellertid här i att bestämma återförsäk- ringspremier, som kunna anses skäliga. Dessa premier få icke fastställas så att medel, som på lång sikt bort utgå såsom återbäring, uttagas från den svenska rörelsen.

En annan metod att åstadkomma en riskutjämning är följande. På grund­ val av den i anstaltens hela rörelse — i Sverige och utomlands — under ett år inträffade dödligheten, sjukligheten och invaliditeten uträknas för rö­ relsen gemensamma dödlighets-, sjuklighets- och invaliditetsintensiteter. Vid beräkning av årliga överskottet på den svenska rörelsen upptagas på utgifts­ sidan — i stället för de verkliga utgifterna på grund av dödsfall, sjukdom och invaliditet — de utgifter, som skulle ha uppkommit under året därest dödlighet, sjuklighet och invaliditet inträffat i enlighet med nyssnämnda statistiska beräkningar för samma år. 'Eventuellt kan metoden tillämpas så, att nämnda intensiteter grundas på en längre period än ett år. Metoden för­ utsätter att dödligheten i anstaltens utländska bestånd kan antagas vara i stort sett densamma som i det svenska.

Ovanstående två metoder ha här nämnts såsom exempel på särskilda an­ ordningar för riskutjämning, som kunna vidtagas i samband med beräk­ nandet av överskottet på den svenska rörelsen. Även andra metoder torde kunna komma i fråga. Det är uppenbarligen av vikt, att det system som väl- jes icke blir oproportionerligt arbetskrävande och kostsamt i tillämpningen. Ur denna synpunkt kan det befinnas nödvändigt att i viss mån bygga på approximativa beräkningar.

Av det sagda torde framgå, att möjlighet finnes att för utländska försäk- ringsanstalter uppställa regler för beräknande av överskottet av den svenska livförsäkringsrörelsen på sådant sätt alt underlag för bedömning av åter­ bäringens skälighet erhålles. Under sådant förhållande synes hinder icke möta att för dessa anstalters del genom stadfästa grunder reglera återbä­ ringen till de svenska försäkringstagarna.

Utöver regler för beräknande av nämnda överskott synas återbärings- grunderna — i anslutning till vad som gäller för svenska livförsäkringsbo­ lag — böra innehålla regler för avsättning av vinstmedel för återbäring och dessa medels användning samt för tilldelning av återbäring och förräntning av återbäringsmedel. — I tillstånden för utländska försäkringsanstalter att driva trafikförsäkringsrörelse i Sverige intages, med stöd av ‘21 ij lagen om trafikförsäkring å motorfordon, regelmässigt föreskrift om deponering på visst sätt av regleringsfond. Det torde, åtminstone i vissa fall, vara ända­ målsenligt att en liknande deponering göres av de nu ifrågavarande åter- bäringsmedlen. Obligatorisk skyldighet därtill torde emellertid icke böra stadgas i lagen. I återbäringsgrunderna bör emellertid, då så finnes påkal­ lat, kunna intagas bestämmelser om förvaring och redovisning av medel, som avsatts för återbäring.

För de utländska anstalternas del torde, utöver premie-, premiereserv- och återbäringsgrunder, böra krävas ytterligare följande livförsäkringsgrunder, nämligen grunder beträffande försäkringstagares rätt till återköp och fri- brev, beträffande belåning av försäkringsbrev hos anstalten, beträffande ver­ kan av underlåten premiebetalning och beträffande försäkringstagares rätt

38

när eljest försäkring upphör i förtid eller anstalten av annan orsak är fri från ansvarighet för försäkringsfall. Beträffande samtliga livförsäkrings- grunder synes höra angivas, att de skola avse att trygga anstaltens förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels be­ reda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.

I enlighet med vad sålunda anförts i promemorian har i utkastet skä- lighetsprincipen införts beträffande livförsäkring och därmed jämställd för- säkringsverksamhet. I huvudsak har härvid det för svenska försäkringsbolag gällande systemet följts, dvs. beräkning av premier och återbäring skall enligt utkastet ske jämlikt fastställda grunder. Dessa skola stå i överens­ stämmelse med såväl säkerhets- som skälighetsprincipen. — Nu ifrågavaran­ de bestämmelser återfinnas i 11—14 §§ utkastet.

Yttrandena över promemorian.

Försäkringsinspektionen finner det fullt i sin ordning att, såsom föresla­ gits, även utländska bolag skola upprätta och söka stadfästelse på grunder beträffande beräkning av premier, premiereserv in. in. men avstyrker för­ slaget i fråga om grunder för återbäring. Inspektionen anför härom.

Att även utländska anstalters livförsäkringsrörelse i Sverige bör bedrivas i överensstämmelse med det för svenska livbolag lagstadgade skälighetskra- vet, finner inspektionen i princip riktigt. Inspektionen vill emellertid fram­ hålla att förutsättningarna för bedömandet av huruvida denna princip upp- rätthålles eller icke gestalta sig helt annorlunda då fråga är om utländskt försäkringsbolag.

Såsom närmare utvecklas i det remitterade förslaget, kan man i regel icke vänta att utländska bolags livförsäkringsrörelse i vårt land blir av sådan omfattning alt de därå framkommande årsresultaten utgöra ett lämpligt un­ derlag för bedömning av återbäringens skälighet, med mindre särskilda an­ ordningar träffas för riskutjämning. I förslaget skisseras i anslutning härtill två alternativa metoder för en sådan beräkning av årsöverskotten, att en riskutjämning därigenom anordnas. Den ena metoden bygger på en slags återförsäkringskonstruktion, enligt vilken de i Sverige tecknade försäkring­ arna skulle betraktas såsom återförsäkrade i den utomlands bedrivna rörel­ sen. Metodens svaghet ligger, såsom också framhålles, i svårigheten att be­ stämma återförsäkringspremier, som kunna anses skäliga. Inspektionen vill för sin del understryka dessa svårigheter och förmenar att de äro av den art att metodens användbarhet kan ifrågasättas. Den andra metoden baseras på en riskutjämning av det svenska beståndet tillsammans med det utländska bolagets hela försäkringsbestånd. Denna metod skulle emellertid i det fall att dödligheten i bolagets hemland är lägre eller högre än dödligheten i vårt land leda till att man i ena fallet fordrade att det svenska beståndet skulle tillgodogöras dödlighetsvinster, som uppkommit på grund av rörelsen utan­ för vårt land, och i andra fallet att de på svenska beståndet uppstående död- lighetsvinsterna skulle fråntagas beståndet i vårt land. Man skulle i anslut­ ning härtill som en ytterligare metod kunna tänka sig en riskutjämning till­ sammans med svenska försäkringsbolag. En föreskrift härom skulle emel­ lertid i realiteten innebära att man påtvingade bolaget en återförsäkring, som det icke kan förutsättas vara i behov av. Även i övrigt skulle metoden leda till att man på ett föga lämpligt sätt bunde bolagets handlingsfrihet.

Vad här anförts ger vid handen att det torde vara ytterst svårt om ens möjligt att beträffande utländska livbolags svenska rörelse finna en an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

med verksamhet i utlandet tillämpade en metod, som skulle kunna innebära, att den högre dödligheten i den utländska avdelningen reducerade återbä­ ringen för de svenska försäkringstagarna, skulle försäkringsinspektionen icke gärna kunna underlåta att konstatera, att förfarandet stode i strid mot skälighetsprincipen.

Promemorian anvisar sålunda icke någon acceptabel metod att bedöma skäligheten av utländska bolags grunder för livförsäkring i Sverige. Enligt Folket-Samarbetes mening ligger detta i sakens natur. De tillämpningssvå- righeter, som skälighetsprincipen erbjuder, äro alltid vanskliga men i fråga om utländska anstalter bli svårigheterna oöverkomliga. Om skälighetsprin­ cipen trots detta lagfästes blir tillsynsmyndigheten nödsakad att vara avse­ värt mindre sträng vid dess tillämpning'på utländska anstalter än vid dess tillämpning på svenska anstalter. Slutresultatet av skälighetsprincipens lag­ fästande skulle sålunda bli, att allmänheten bibringades den föreställningen, att de utländska försäkringsbolagens rörelse här i landet vore underkastad samma skälighetskontroll som de inhemska företagen, medan denna kon­ troll i själva verket måste bli en nullitet.

Folket-Samarbete föreslår därför, att skälighetsprincipen utmönstras ur den föreslagna lagen. Även om denna princip icke fastslås i lagen komma enligt Folket-Samarbetes uppfattning de utländska anstalterna att på grund av konkurrensen från svenska livbolag nödgas tillämpa skäliga återbärings- grunder.

Generalagenterna säga sig icke vilja rikta någon anmärkning mot skälig­ hetsprincipen såsom sådan men ifrågasätta huruvida de rent tekniska möj­ ligheterna förefinnas för en tillämpning av denna princip på den av de ut­ ländska försäkringsanstalterna i Sverige bedrivna verksamheten.

Departementschefen.

Vad 1945 års försäkringsutredning i sitt principbetänkande yttrat angå­ ende de praktiska hinder som föreligga mot att inom skadeförsäkringen in­ föra skälighetsprincipen för de utländska anstalternas rörelse här synes övertygande. Varken i departementspromemorian eller i något remissyttran­ de har heller ifrågasatts, att principen skulle genomföras på detta område.

Såsom i promemorian yttrats äro emellertid ifråga om möjligheterna att införa skälighetsprincipen förhållandena annorlunda inom livförsäkrings­ området. Man kan där — i motsats till vad som är fallet inom skadeförsäk­ ringen — reglera förhållandet mellan kostnaden för en försäkring och för­ säkringsgivarens prestation genom återbäring i efterhand, och för denna återbäring kunna tekniska grunder upprättas och underställas koncessions- myndighetens prövning.

I promemorian föreslås ett system för genomförande av skälighetsprin­ cipen inom livförsäkringen, vilket nära ansluter sig till vad som gäller för svenska livförsäkringsbolag. Förslaget innebär att man uppställer krav på att återbäringsgrunder skola upprättas och stadfästas av koncessionsmyn- digheten. Det påpekas emellertid, att man vid upprättandet av sådana grun­ der för de utländska anstalternas del kommer in på speciella problem, sam­ manhängande med nödvändigheten att beräkna årsöverskottet å enbart den

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

41

svenska delrörelsen på elt sådant sätt, att ett användbart underlag erhål- les för bedömning av återbäringens skälighet. Härvid träda framför allt två frågor i förgrunden. Dels måste regler uppställas för beräkning av den sven­ ska rörelsens deltagande i centrala förvaltningskostnader in. in. och dels måste man sörja för en betryggande riskutjämning. I båda dessa hänseen­ den skisseras i promemorian olika tänkbara tillvägagångssätt. I två remiss­ yttranden, som gå ut på att skälighetsprincipen icke bör införas i lagen, kriti­ seras bl. a. de i promemorian nämnda metoderna för anordnande av en risk­ utjämning.

Den ena av dessa metoder, enligt vilken de i Sverige tecknade livförsäk­ ringar som överstiga en viss gräns skulle betraktas såsom återförsäkrade i den utomlands bedrivna rörelsen, betecknas i yttrandena såsom så svår- tillämpad att dess användbarhet ifrågasättes; svårigheten skulle ligga i att fastställa skäliga premier för återförsäkringen.

Redan i promemorian har det vanskliga i denna metod antytts. Trots den angivna svårigheten skulle metoden möjligen kunna användas, om den utländska anstaltens svenska livförsäkringsbestånd vore tämligen stort och av sådan beskaffenhet, att excedentåterförsäkring behövde företagas endast i förhållandevis liten utsträckning. Dessa förutsättningar torde emellertid icke föreligga annat än i undantagsfall. För de fall, då behovet av utjämning är större, torde metoden icke lämpa sig.

Den andra i promemorian nämnda metoden för riskutjämning går ut på att en utjämning anordnas för det svenska livförsäkringsbeståndet tillsam­ mans med den utländska anstaltens hela bestånd av livförsäkringar. Till grund för beräkningen av överskottet å den svenska rörelsen skulle då läg­ gas för anstaltens hela rörelse gemensamma dödlighets-, sjuklighets- och invaliditetsintensiteter. I de nämnda två remissyttrandena har anförts, att denna metod vore användbar endast under förutsättning, att dödligheten inom anstaltens utländska bestånd vore i stort sett densamma som inom det svenska. Vore dödligheten olika i bestånden, skulle eu tillämpning av metoden innebära, att på grund av skillnaden i dödlighet dödlighetsvinster skulle överföras från det ena beståndet till det andra.

Beträffande sistnämnda anmärkning må framhållas, att därest eu konsta­ terad skillnad i dödlighet mellan de olika bestånden förefunnes, metoden likväl skulle kunna användas, om vid uträkningen av de gemensamma död- lighetsintensitetcrna lämpliga korrektioner gjordes med hänsyn till denna skillnad. En sådan beräkningsmetod bleve emellertid mycket komplicerad och i praktiken ofta svårgenomförbar. Det kan f. ö. ifrågasättas om det skulle vara rimligt att avfordra den utländska anstalten sådana uppgifter angående hela dess utländska rörelse, som vore nödvändiga för att kontrollera meto­ dens riktiga tillämpning för ett relativt begränsat bestånd bär i landet.

Till de invändningar mot de nämnda metoderna för riskutjämning, som alltså kunna göras, kommer att det — såsom i ett remissyttrande framhål- lcs — kan ställa sig svårt att bedöma skäligheten av det bidrag, som den svenska rörelsen bör lämna till anstaltens centrala förvaltning, för utdel­ ning åt aktieägare och garanter och för andra ändamål.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Ehuru det givetvis i och för sig vore önskvärt att även för utländska anstal­ ters här bedrivna livförsäkringsrörelse återbäringen reglerades genom grun­ der, som fastställts av koncessionsmyndigheten, finner jag mig av nu angivna skäl icke böra förorda en sådan anordning. I det inom departementet upp­ rättade lagförslaget har därför skälighetsprincipen icke upptagits. Såsom framhållits av försäkringsinspektionen och Folket-Samarbete torde man kunna förvänta, att utländska livförsäkringsanstalter likväl, på grund av- konkurrensen från svenska bolag, komma att bereda sina svenska försäk­ ringstagare villkor, som icke äro sämre än de svenska bolagens.

I promemorian har föreslagits, att — utöver återbäringsgrunder — för livförsäkring skola upprättas grunder beträffande beräkning av försäkrings­ premier och premiereserv, beträffande försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, beträffande belåning av försäkringsbrev hos anstalten, beträf­ fande verkan av underlåten premiebetalning och beträffande försäkrings­ tagares rätt när eljest försäkring upphört i förtid eller anstalten av annan orsak är fri från ansvarighet för försäkringsfall. Jag finner lämpligt att be­ stämmelser om sådana grunder ingå i lagen.

III. Övriga bestämmelser.

Utöver förut omnämnda regler innehåller det vid promemorian fogade lag­ utkastet åtskilliga bestämmelser, vilka i allmänhet hämtats från 1903 års lag eller äga motsvarighet i den nya lagen om försäkringsrörelse. Här kunna särskilt nämnas bestämmelser om tillsyn å försäkringsrörelse, som avses i lagen, föreskrifter angående försäkringsverksamhetens upphörande och be­ träffande överlåtelse av försäkringsbestånd, regler om överklagande av för- säkringsinspektionens beslut och om undantag från lagens tillämplighet, straffbestämmelser och övergångsbestämmelser.

Dessa bestämmelser, vilka i remissyttrandena i stort sett lämnats utan erinran, har jag i allmänhet funnit mig kunna tillstyrka i sak. Det torde icke vara nödvändigt att i detta sammanhang närmare ingå på bestämmel­ serna i fråga. I specialmotiveringen kommer jag att lämna en redogörelse för de anmärkningar, som förekommit under remissbehandlingen, och de övriga frågor, som böra upptagas till diskussion.

Den nya lagen om försäkringsrörelse innehåller detaljerade regler om registrering av ansökningar, anmälningar och beslut i frågor, som gälla svenska försäkringsbolag. Registreringen sker i det hos försäkringsinspek­ tionen förda försäkringsregistret. Vad i registret införes skall, med visst undantag, genom inspektionens försorg kungöras i allmänna tidningarna. I 1903 års lag finnas inga föreskrifter om registrering. Något formligt register rörande utländska försäkringsanstalter föres icke heller.

I det vid promemorian fogade lagutkastet ha bestämmelser om registre­ ring icke medtagits. Däremot innehåller utkastet — liksom 1903 års lag — föreskrifter om att försäkringsinspektionen skall låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om vissa inträffade händelser av natur att böra bringas till allmänhetens kännedom.

46

23 §.

Stadgandet motsvarar 280 § lagen om försäkringsrörelse.

24 §.

Paragrafen innehåller en uppräkning av vissa speciella skyldigheter för generalagenten. Bestämmelserna motsvaras av föreskrifter i 6 § 1903 års lag samt 281—283 och 287 §§ 1948 års lag. Vad i 6 § förstnämnda lag stadgas om kungörande av ändring i anstaltens reglemente och av den årliga upp­ giften om anstaltens verksamhet inom riket har ansetts kunna utelämnas. Rörande innebörden av det i paragrafen förekommande uttrycket »förvalt­ ningsberättelsen» må hänvisas till vad därom anförts vid 6 §.

25 §.

Genom denna paragraf har försäkringsinspektionen tillagts befogenhet att framställa erinringar och ålagts att i vissa fall meddela förelägganden, even­ tuellt vid vite. Härtill har anknutits ett stadgande, att därest föreläggande icke efterkommes, koncessionen kan förklaras förverkad. I lagen om för­ säkringsrörelse finnas motsvarande stadganden i 288 och 289 §§.

34—37 §§.

De i dessa paragrafer meddelade straffbestämmelserna äro utformade i nära anslutning till motsvarande stadganden i 325—330 §§ 1948 års lag. Liksom i nämnda lag lämnas åtskilliga föreskrifter utan straffsanktion. Detta har ansetts möjligt med hänsyn till att de utländska generalagen- turerna stå under fortlöpande tillsyn av offentlig myndighet och att vid kon­ staterad bristande efterlevnad av föreskrifterna inskridande kan ske genom töreläggande vid vite eller —- i sista hand — genom koncessionens återkal­ lande.

39 och 40 §§.

Den föreslagna lagen har avsetts skola träda i kraft den 1 januari 1951, då giltighetstiden utgår för lagen den 17 juni 1948 om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Den nya lagen föreslås skola äga tillämpning även beträffande anstalt, som enligt äldre lag erhållit tillstånd att driva försäkringsrörelse här i riket, dock med vissa undantag. För anstalter, som driva rörelse, avseende annan försäkring än livförsäkring, synes ny koncession för rörelsens fortsatta be­ drivande icke böra fordras. För rörelse, som avser livförsäkring, måste emel­ lertid grunder upprättas och stadfästas i enlighet med bestämmelserna i den nya lagen. Därför bör för sistnämnda slag av rörelse koncession sökas en­ ligt nya lagen. Koncessionsprövningen bör emellertid, i likhet med vad som enligt övergångsbestämmelserna till nya lagen om försäkringsrörelse gäller för existerande svenska försäkringsbolag, icke avse frågan huruvida rörelsen är behövlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Bilaga A.

Utkast

till

Lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att Konungen med­ delat tillåtelse (koncession) därtill, här i riket driva försäkringsrörelse ge­ nom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stadgas i denna lag.

2

§•

Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med livförsäkringsrörelse förena försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl äro därtill.

De nedan i denna lag meddelade särskilda bestämmelserna angående liv­ försäkring, med undantag av stadgandet i 6 § första stycket 5, skola äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som med­ delas för livstid eller för längre tid än tio år.

3 §•

Anstalt må ej för sin rörelse här i riket hava mer än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i fullmakten, använda ombud vid rörelsens drivande.

4 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, råda över sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hava på sätt särskilt är föreskrivet förvärvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke.

Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro efter vad ovan i denna paragraf sägs behöriga, eller av svenskt handelsbolag, om samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande av de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelseledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kommanditdelägare.

5 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall i alla därav härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myn­ dighets avgörande.

Anstaltens verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå under tillsyn av försäkringsinspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

49

Om meddelande av koncession.

6 §•

I ansökan om koncession enligt denna lag skall angivas den försäkrings- gren, som den tillämnade rörelsen skall avse. Ansökningen skall, ställd till Konungen, inlämnas till försäkringsinspektionen och vara åtföljd av:

1. handlingar som styrka generalagentens behörighet enligt 4 §;

2. det för anstalten gällande reglementet;

3. bevis att anstalten i sitt hemland eller annorstädes med laga rätt dri­ ver sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, jämte behörigen styrkt upp­ gift om den tid detta ägt rum och om anmärkningar, som av myndigheterna i hemlandet under de sista tre åren må hava framställts mot anstaltens verksamhet, ävensom anstaltens förvaltnings-och revisionsberättelse för vart och ett av de tio sista åren, därest anstalten så länge varit i verksamhet; dock må, då fråga är om trafikförsäkring, i stället för bevis som nu sagts företes bevis att anstalten äger i hemlandet eller annorstädes driva automo- bilf örsäkringsrörelse;

4. behörig fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket driva försäkringsrörelsen och att uti alla därav härflytande rättsförhållan­ den för anstalten mottaga stämning samt själv eller genom annan tala och svara;

5. bevis att anstalten för ändamål som i 18 § sägs samt på sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken ned­ satt i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av etthundra­ tusen kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller sjö­ försäkring, ett belopp av tvåhundratusen kronor för trafikförsäkring och ett belopp av femtiotusen kronor för varje annat slag av försäkring.

Därest den tillämnade rörelsen avser livförsäkring, skola enligt vad i 11 § sägs upprättas särskilda grunder för verksamheten. Å grunderna, som skola bifogas ansökningen om koncession, skall sökas Konungens stadfästelse.

7 §•

Konungen prövar ansökningens förenlighet med bestämmelsen i 2 § första stycket ävensom huruvida de i 6 § föreskrivna villkoren äro uppfyllda, så ock om upprättade grunder överensstämma med denna lag samt lag och författning i övrigt och om därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den tillämnade rörelsen, särskilda bestämmelser må er­ fordras. Är generalagenten behörig enligt 4 § och finnes den tillämnade rö­ relsen behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av för­ säkringsväsendet, stadfäster Konungen upprättade grunder samt godkän­ ner generalagenten och beviljar koncession för den i ansökningen avsedda verksamheten tills vidare eller, där särskilda omständigheter föranleda där- till, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

8 §•

Sedan koncession beviljats skola de i 6 § omförmälda, vid ansökning­ en fogade handlingarna förvaras hos försäkringsinspektionen. Om bevil­ jande av koncession och godkännande av generalagent låte försäkrings- inspektionen införa kungörelse i allmänna tidningarna.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. JVr 94.

Kungi. Maj.ts proposition nr 94.

51

grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Såsom villkor för stadfästelse å övergångsgrunder må föreskrivas, att anstalten skall på sätt i 17 § sägs sätta jämväl andra värdehandlingar, än där avses, i särskilt förvar.

14 §.

Grunderna beträffande återbäringen skola innehålla regler för beräkning av överskott å anstaltens här i riket drivna livförsäkringsrörelse, för av­ sättning av vinstmedel för återbäring och dessa medels användning samt för tilldelning av återbäring och förräntning av återbäringsmedel. I grun­ derna må ock, därest så finnes påkallat, intagas bestämmelser om redovis­ ning och förvaring av medel, som avsatts för återbäring.

I övrigt skall angående återbäring gälla vad i 270 § andra och tredje styc­ kena lagen om försäkringsrörelse stadgas.

15 §.

Försäkringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden må överstiga vad anstalten enligt 6 § nedsatt för livförsäkring, skall vid envar tidpunkt vara redovisad i värdehandlingar av den i 274 § under 1—7 lagen om försäkringsrörelse omförmälda beskaffenhet eller ock i föl­ jande tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i anstaltens för- säkringsbrev inom återköpsvärdet eller, i den män försäkringsinspektio- nen på framställning av anstalten så medgiver, värdet av återförsäkrings- givares ansvarighet på grund av livförsäkringar, som övertagits i återför­ säkring.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket av­ ses, dock icke i aktier.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

16 §.

Värdehandling må vid redovisning enligt 15 § ej upptagas över sitt verk­ liga värde, bestämt på sätt i 93 § 1 mom. andra stycket lagen om försäk­ ringsrörelse sägs.

Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden järnte tillägg redovisas, beräknas kunna å tider, som med hänsyn till be­ skaffenheten av anstaltens förbindelser prövas tillfredsställande, förvand­ las i penningar till belopp motsvarande det angivna värdet, må värde­ handling, som jämväl under nästföregående räkenskapsår använts för så­ dan redovisning, kunna, utan hinder av vad i första stycket är stadgat, åsättas det då beräknade värdet.

17 §.

De värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg helt eller delvis redovisas, skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en inne- haves av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud; försäkrings- inspektionen dock obetaget att på framställning av anstalten medgiva att värdehandlingarna i stället, på sätt och under villkor som av inspektionen bestämmas, sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på försäkrings­ avtalen grundade förbindelser.

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

att även i andra fall än ovan sagts lämna försäkringsinspektionen de upp­ lysningar, som av inspektionen begäras i fråga om anstalten och dess verk­ samhet inom riket, samt att när som helst för befattningshavare hos försäk­ ringsinspektionen, som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker, rä­ kenskaper och andra handlingar må hava erfarit angående enskildas person­ liga eller ekonomiska förhållanden må ej yppas för allmänheten.

27 §.

Försäkringsinspektionen äge meddela de erinringar i fråga om utländsk försäkringsanstalts verksamhet här i riket, som inspektionen finner på­ kallade.

Finner försäkringsinspektionen, att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade bestäm­ melser eller från grunderna, där sådana finnas,

att grunderna icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet,

att det jämlikt 6 § i riksbanken nedsatta beloppet minskats genom att obli­ gationerna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg redovisas, icke äro tillfyllest, eller

att eljest allvarlig anmärkning mot verksamheten föreligger, skall inspektionen förelägga anstalten att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade härav. Vid meddelande av föreläggande må vite ut­ sättas.

Har föreläggande icke inom den bestämda tiden efterkommits och har ej heller annorledes det anmärkta förhållandet undanröjts, skall försäkrings­ inspektionen göra anmälan därom hos Konungen, som efter anstaltens hö­ rande må förklara koncessionen förverkad.

Beslut, varigenom koncession förklarats förverkad, skall av försäkrings­ inspektionen kungöras i allmänna tidningarna.

28 §.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkrings­ rörelse här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som medde­ las av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till en femtedels pro­ cent av anstaltens hela inkomst av avgifter för nästföregående räkenskapsår för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dock må bidra­ get ej understiga etthundra kronor.

Om försäkringsverksamhetens upphörande och om överlåtelse

av försäkringsbestånd.

29 §.

Upphör utländsk försäkringsanstalt att driva rörelsen här i riket, åligge det anstalten att med bifogande av behörig fullmakt hos försäkringsinspek­ tionen uppgiva ombud, som av inspektionen godkännes, att å anstaltens väg­ nar mottaga stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på re­ dan meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett äge

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Bilaga B.

F ö r sl ag

till

Lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att Konungen med­ delat tillåtelse (koncession) därtill, här i riket driva försäkringsrörelse ge­ nom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stad­ gas i denna lag.

2

§•

Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med livförsäkringsrörelse förena försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl äro därtill.

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket driva livförsäkringsrörelse, alle­ nast om anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, samt skadeförsäkringsrörelse, allenast om anstalten i hemlandet med laga rätt driver skadeförsäkringsrörelse av något slag.

De nedan i denna lag meddelade särskilda bestämmelserna angående liv­ försäkring, med undantag av stadgandet i 6 § första stycket 5, skola äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt må ej för sin rörelse här i riket hava mer än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i anstaltens full­ makt för honom, använda ombud vid rörelsens drivande.

4 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, råda över sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hava på sätt särskilt är föreskrivet förvärvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke.

Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolags­ män äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande av de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelse­ ledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kommandit­ delägare.

5 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall i alla därav härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myn­ dighets avgörande.

Ansökan, som i denna paragraf avses, skall ställas till Konungen och inlämnas till försäkringsinspektionen. Konungen må uppdraga åt inspek­ tionen att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändring av grunder, såvida ändringen icke avser väsentlig omläggning av anstaltens rörelse inom riket.

Har ändring av grunder stadfästs eller har förlängning av koncession be­ viljats, skall försäkringsinspektionen låta införa kungörelse därom i all­ männa tidningarna.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Om försäkringsrörelsens bedrivande.

10

§.

Generalagenten åligger att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställes av försäkringsinspektionen, upprätta redogörelse angående an­ staltens verksamhet inom riket.

bör livförsäkringsverksamhet skall i redogörelsen under beteckningen försäkringsfond såsom skuld upptagas det å räkenskapsårets sista dag beräknade värdet av anstaltens ansvarighet på grund av

dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv),

dels ock återbäring, som anstalten må hava tilldelat försäkringstagare.

11

§•

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

3. belåning av försäkringsbrev hos anstalten;

4. verkan av underlåten premiebetalning;

5. lörsäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller anstalten eljest är fri från ansvarighet för försäkringsfall.

12

§.

Med avseende på de i It § under 1—4 omförmälda grunderna skall vad i 264 §, 265 § 1 inom. samt 267—269 §§ lagen om försäkringsrörelse stadgas äga motsvarande tillämpning. Beträffande övergångsgrunder enligt 265 § 1 mom. nämnda lag gälle vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Såsom villkor för stadfästelse å övergångsgrunder må föreskrivas, att anstalten skall på sätt i 15 § sägs sätta jämväl andra värdehandlingar, än där avses, i sär­ skilt förvar.

13 §.

Försäkringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden må överstiga vad anstalten enligt 6 § nedsatt för livförsäkring, skall vid envar tidpunkt vara redovisad i värdehandlingar av beskaffenhet, som angives i 274 § under 1—7 lagen oan försäkringsrörelse, eller ock i föl­ jande tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i anstaltens fö<r- säkringsbrev inom återköpsvärdet eller, i den mån försäkringsinspektionen på framställning av anstalten så medgiver, värdet av återförsäkringsgi- vares ansvarighet på grund av livförsäkringar, som övertagits i återför- säkring.

66

Kungl. Maj.ts .proposition nr 94.

32 §.

Ombud, som jämlikt 15, 22 eller 27 § förordnats av försäkringsinspektio- nen, äge av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av inspektionen bestämmes.

33 §.

Över försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag må klagan föras hos Konungen inom den tid som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.

34 §.

Driver någon här i riket försäkringsrörelse för utländsk försäkringsan- stalts räkning utan att anstalten erhållit koncession för rörelsen, straffes med dagsböter eller fängelse.

35 g.

Med dagsböter eller fängelse straffes den som i ansökan, som i 6 eller 9 § omförmäles, eller i handling, som fogats vid sådan ansökan, eller i redogörelse enligt 10 § uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

generalagent eller av anstalt jämlikt 27 § utsett ombud, som uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift vid lämnande av underrättelse eller upplysning enligt 24 §;

aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 24 § avlämnats till försäkringsinspektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar orik­ tig eller vilseledande uppgift.

36 §.

Med dagsböter straffes den som bryter mot föreskrift i 19 eller 21 § eller i annat fall än i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående an­ stalt, varom i denna lag är fråga.

37 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Om undantag från lagens tillämplighet m. m.

38 g.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om återförsäkringsrörelse. Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmelser i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

Övergångsbestämmelser.

39 §...................

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951. Genom lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61) om utländsk, försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild iöriattning stridande mot bestämmelserna i denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna, lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. _

4

___ s.,. v; .... .. ............

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 14 feb­

ruari 1950.

Närvarande:

justitieråden G^eijer,

L

ech

,

regeringsrådet Q^uensel, justitierådet B^eckman.

Enligt lagrådet den 4 februari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20 januari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkrings­ rörelse här i riket.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av e. o. hovrättsassessorn A. Brunnberg.

Förslaget föranledde följande yttranden:

7 §.

Lagrådet:

Bestämmelserna i paragrafen torde böra omgrupperas till framhävande av att vissa av dem gälla försäkringsrörelse i allmänhet, medan de övriga blott avse vissa slag därav. De allmänna reglerna, nämligen andra styckets första punkt och vad dess andra punkt innehåller om godkännande av general­ agent, kunde lämpligen bilda ett första stycke. De speciella reglerna i första stycket jämte vad andra styckets andra punkt innehåller om stadfästande av grunder för verksamheten kunde åter bilda ett andra stycke i paragrafen.

15 §.

Lagrådet:

I tredje stycket stadgas att vad i 276 § i 1948 års lag sägs om styrelse och verkställande direktör i stället skall avse generalagent. Meningen torde vara att även vad i nämnda lagrum sägs om behörig företrädare för bolag här skall tillämpas blott å generalagenten. Ett förtydligande härutinnan sy­ nes behövligt.

72

Kungl. May.ts proposition nr 94.

detta komma att iakttagas i tillämpningen. För att utmärka att vitesföre­ läggande närmast är avsett att användas vid mindre svåra fel än de i andra stycket förevarande paragraf angivna har bestämmelsen om vite flyttats till första stycket.

Med anledning av vad lagrådet anmärkt vid 39 § av det remitterade för­ slaget har detta lagrum ändrats så, att tillägget i andra stycket »så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot bestämmelserna i denna lag» fått utgå. .lag delar lagrådets uppfattning att detta tillägg icke är erforderligt om ändring vidtages i kungörelsen den 17 december 1948 om försäkringsanstalternas bidrag till bestridande av kostnaden för försäk- ringsinspektionen. Jag har för avsikt att låta verkställa översyn av kungö­ relsen och kommer därefter att upptaga frågan om ändring av densamma.

Eu ledamot av lagrådet har mot 40 § i det remitterade förslaget an­ märkt, att den vore oklar i två hänseenden. Dels framginge det icke klart huruvida i sista stycket av paragrafen omförmäld förlängning av ansök­ ningstiden finge meddelas endast om begäran därom framställts inom sex månader efter det lagen trätt i kraft, dels vore det ej tydligt uttryckt att anstalten finge fortsätta sin rörelse under sex månader efter lagens ikraft­ trädande, oavsett om ny koncession sökts eller sökes. Meningen med de åsyftade bestämmelserna är följande. Anstalt vilken vid lagens ikraftträ­ dande driver rörelse, som avser livförsäkring och för vilkens fortsatta be­ drivande därför fordras koncession enligt nya lagen, skall ha en ordinarie ansökningstid av sex månader efter nya lagens ikraftträdande. Ansöknings­ tiden kan emellertid på begäran av anstalten förlängas till högst två år. Sådan begäran skall framställas inom den ordinarie ansökningstiden; för alt uttrycka detta har i lagtexten angivits att Konungen eller försäkrings- inspektionen må medgiva, att tiden »utsträckes» till högst två år. Under an­ sökningstiden, d. v. s. sexmånaderstiden eller den längre tid som kan ha be­ stämts, äger anstalten fortsätta sin rörelse enligt äldre tillstånd. Detsamma gäller den tid, som — därest inom ansökningstiden koncessionsansökan gjorts, d. v. s. fråga om koncession väckts — kan förflyta mellan ansök­ ningstidens utgång och beslutet om koncession eller den senare tidpunkt, från vilken koncession skall gälla. I förslaget har såsom en sammanfattning av de olika tidpunkter det här kan vara fråga om använts uttrycket »till dess frågan om koncession avgjorts och, där koncession beviljats, intill den tidpunkt från vilken koncessionen skall gälla». Det må nämnas, att de nu ifrågavarande bestämmelserna, frånsett vissa i detta sammanhang betydel­ selösa redaktionella skiljaktigheter, överensstämma med motsvarande regler i lagen den 17 juni 1948 angående införande av nya lagen om försäkrings­ rörelse. För att förebygga risk för misstolkning har emellertid i förslaget gjorts en mindre jämkning i vad gäller bestämmelsen om utsträckning av ansökningstiden. I övrigt synes någon ändring av 40 § icke påkallad.

Utöver vad nu angivits ha vissa smärre jämkningar av formell natur vid­ tagits i förslaget.

73

Föredraganden hemställer därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte, efter ändringar i angivna hänseenden, jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Ur protokollet:

Ingvar J:son Rörs.

6

Bihang till riksdagens protokoll

1950

.

1

samt. Nr

94

.