Prop. 1951:114

('angående lönerevision för vissa chefstjänstemän m. in.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

1

Nr 114.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönerevision för

vissa chefstjänstemän m. in.; given Stockholms slott den 16 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförord- ning den 30 juni 1947 (nr 376),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 416),

3) kungörelse om ändrad lydelse av 9 g 2 mom. 1947 års allmänna fainil- jcpensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 417),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 114.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensions-

reglemente den 30 juni 1947 (nr 416).

Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom., 14 § 2 mom. och 20 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 1947 skola erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan angives.

V §•

2 mom. För följande —-------- levnadsålder:

A. Ordinarie befattningar.

Lönegradsbeteckning

Lönegrads-

nummer

Levnadsår

1

Ca................................................... J

1—16

60

1 17-37

65

Co................................................... 1-25

65

3

55

4, 5

50

6

60

Ma..................................................

7

50

8

60

9

50

*

10, 11

55

12

60

Mo................................................... 1—25

65

Coa ...............................................

1

63

Cob.................................................

1

63

B. Extra ordinarie befattningar.

Lönegradsbeteckning

Lönegrads-

nummer

Levnadsår

Ce...................................................

1 1—16

60

l 17—37

65

Cs................................................... 1-25

65

Me................................................... 1, 2, 4

50

För här etc.------------ års ålder. Utan hinder etc.------------- riksdagens beslut. För ovan etc.-------- — särskild pensionsålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114,

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 1947 års allmänna

familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 417).

Härigenom förordnas, att 9 § 2 inom. 1947 års allmänna familjepensions­ reglemente den 30 juni 1947 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.

9 §•

2 mom. För befattning —- —- -— inom lönegraden.

Såsom undantag------------ 4 128 kronor.

Löneplan

nr

Löneklass

Familjepensions-

underlag,

kronor

Löne-

klass

Familjepensions-

underlag,

kronor

Löne-

klass

Familjepensions-

underlag,

kronor

1296

17

1908

30

3 444

1296

18

1980

31

3 576

1296

19

2 064

32

3 696

1296

20

2148

33

3 804

1356

21

2 232

34

3 912

1404

22

2 340

35

4 02C

1464

23

2 484

36

4 128

1524

24

2 628

37

4 224

1584

25

2 772

38

4 320

lo

1632

26

2 916

39

4 404

1692

27

3 048

40

4 488

1764

28

3180

1836

29

3 312

3 048

10

4 200

18

5 568

3180

11

4 308

19

3312

12

4 416

20

5 964

3 432

13

4 572

21

3 564

14

4 764

22

3 696

15

4 968

23

3 816

16

5172

24

3 948

17

5 364

25

4 080

3 804

3 048

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Cb 10, omfattande löneklassen 36 (slutlöneklassen i Ca 33), ansetts vara att jämställa med sådan chefstjänst, som beröres av chefslöneutredningen. Öv­ riga rektorstjänster av ifrågavarande slag skulle falla utanför utredningens uppdrag. Då en dylik uppdelning av de beträffande arbetsuppgifternas art i stort sett enhetliga rektorstjänsterna synts utredningen orimlig, har ut­ redningen ansett sig helt böra avstå från att ingå på frågan om rektors- tjänsternas löneställning. Utredningen har förutsatt, att denna fråga skulle komma att behandlas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Frågan om utredningsuppdragets avgränsning har berörts i vissa av re­ missyttrandena. Sålunda har överbefälhavaren uttalat, att det med hänsyn till den tidigare godtagna principen att de militära lönerna skola avvägas med hänsyn till arbetets art och tjänsteansvaret måste vara principiellt fel­ aktigt att i detta sammanhang av de militära befattningshavarna endast beröra sådana i lönegraderna Ma 12, Mo 12 och högre. Vissa militära be­ fattningshavare i lägre löneställning vore nämligen enligt överbefälhavarens mening jämställda med byråchefer. Närmast gällde detta sektions- och avdelningschefer i högre staber samt militära byråchefer i försvarsväsen- dets centrala ämbetsverk. Överbefälhavaren förutsatte att han i samband med tjänsteförteckningskommitténs arbete skulle få tillfälle att framlägga sina samt försvarsgrenschefernas synpunkter i denna fråga.

Försvarets civilförvaltning har yttrat, att beträffande avgränsningen av de tjänster vilka omfattades av utredningen intet syntes vara att erinra såvitt avsåge de civila tjänsterna. I fråga om civilmilitära och militära beställningar framhålles, att flera byråchefstjänster inom försvarsgrensförvaltningarna vore avsedda för regemenlsofficerare samt att vissa byråchefs- eller högre befattningar förutsatts skola kunna besättas med antingen civil, civilmilitär eller militär tjänsteman. För befattningarna hade därvid upptagits alternativa lönegrader, exempelvis Ma 12, Ma 11 eller Ca 33; Ca 31 eller Ca 33. Med den av utredningen gjorda avgränsningen till lönegraden Ca (Ce) 33 re­ spektive Ma 12 uppstode onekligen vissa ojämnheter i lönehänseende. Så­ lunda skulle t. ex. löneskillnaden för två militära byråchefer, av vilka den ene vore överste (Ma 12) och den andre överstelöjtnant i lägsta löneklassen (Ma 11), komma att uppgå till icke mindre än (1 828 — 1 402 =) 426 kro­ nor för månad å 5-ort, trots att vederbörandes arbetsuppgifter såsom byrå­ chefer måhända vore likvärdiga. Nu angivna förhållanden sammanhängde emellertid med att lönerna för den militära personalen av organisatoriska skäl anknutits till beställningar, vilka icke såsom sådana vore förenade med bestämda arbetsuppgifter utan i viss mån vore att betrakta såsom led i en befordringsgång. Att av nu angiven anledning undantaga de militära be- ställningshavarna i Ma 12 från den i betänkandet föreslagna löneförbätt­ ringen borde dock icke ifrågakomma.

De civilmilitära byråcheferna utgjordes huvudsakligast av ingenjörper­ sonal. Några bestämda regler funnes icke f. n. om denna personals utnytt­ jande inom försvaret. Så länge detta vore förhållandet, syntes den ojämn­

flyttning av byråchefs- och rådstjänsterna utan inskränkte sig till att föreslå överförande av ett mindre antal byråchefsbefattningar och därmed jämför­ liga tjänster från dåvarande löneplan A till dåvarande löneplan C med pla­ cering lägst i lönegraden C 7.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga redogjorde även för till de sak­ kunniga framställda förslag om beredande av förbättrad löneställning för vissa verkschefer. I anslutning härtill anförde de sakkunniga i huvudsak följande.

Då de sakkunniga funnit sig böra omförmäla de förslag utanför utred­ ningsuppdragets ram, som sålunda framställts, hade detta sin orsak när­ mast däri, att de sakkunniga under fortgången av sitt arbete icke kunnat undgå att finna, att mot bakgrunden av den allmänna löneutveckling, som ägt rum, löneställningen för vissa till lönegraden B 1 hänförliga chefsbefatt­ ningar framstode såsom svag. Härvid hade de sakkunniga ingalunda förbi­ sett, att vissa tjänster å A-planen och därmed jämförliga tjänster å C-planen kunde vara av den beskaffenhet, att de skäligen borde ersättas högre än chefsbefattningar för mindre verk. Även med beaktande därav syntes det dock de sakkunniga föreligga grundad anledning att det här omförmälda spörsmålet uppmärksammades och att en översyn jämväl i detta hänseende komme till stånd. Vid en sådan syntes även en del andra chefsbefattningar kunna komma i fråga.

De sakkunnigas betänkande, som avlämnades i juni 1942, föranledde på grund av rådande ekonomiska läge icke något förslag till 1943—1945 års riksdagar. I 1946 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj :t ett ge­ nomförande i begränsad utsträckning av de sakkunnigas detaljförslag. Här­ vid uttalade chefen för finansdepartementet bl. a., att den i betänkandet be­ rörda frågan om en allmän löneförbättring för befattningshavarna i byrå- chefsgraden på grund av sin räckvidd ansetts kunna närmare övervägas en­ dast i viss omedelbar anslutning till en allmän lönereglering. Beträffande spörsmålet om en allmän differentiering i lönehänseende av byråchefs- och rådstjänsterna hade med hänsyn till den av de sakkunniga förebragta utred­ ningen förslag härom icke ansetts böra framläggas. Vidare framgår av de­ partementschefens uttalande, att detalj förslagen granskats med utgångs­ punkt från att lönegraden A 30 (nuvarande Ca 33) skulle bibehållas såsom ensam normallönegrad för byråchefstjänsterna samt att vid evalvering från A-planen till C-planen lönegrad A 30 skulle motsvaras av lönegrad C 6 (nu­ varande Cp 10). Med anledning av vad de sakkunniga anfört angående verkschefslönerna uttalade departementschefen, att han, ehuru en jämkning av vissa verkschefers löneställning kunde förefalla befogad, i avvaktan på den förestående allmänna löneregleringen icke för det dåvarande vore be­ redd att framlägga något förslag i detta hänseende.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke någon erinran från riksdagens sida (skr. nr 16).

Frågan om en förbättring av vissa verkschefslöner upptogs emellertid till behandling i 1947 års statsverksproposition. Härvid anförde chefen för finansdepartementet bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

13

Verkscheferna i allmänhet tillhörde antingen löneplan B eller löneplan C, beroende på om befattningen tillsattes genom fullmakt eller medelst förord­ nande för viss tid. Löneläget för dessa båda slag av befattningar skilde sig därigenom att förordnandetjänsterna genomgående vore förenade med 2 000 kronor högre lön än motsvarande fullmaktstjänster. Denna löneskill­ nad hade ansetts påkallad med hänsyn till den lösare anställningsform, som tillsättning med förordnande i allmänhet innebure. Med tiden hade emel­ lertid, särskilt till följd av den relativa sammanpressning av löneskalan som ägt rum, löneställningen för verkscheferna i fullmaktsställning kommit att framstå såsom mindre tillfredsställande. Samtidigt hade utvecklingen givit vid handen, att olikheten i anställningsform icke hade sådan reell inne­ börd i fråga om verkschefsbefattningarna, att den borde föranleda en skill­ nad i löneställningen för dessa tjänster. Från dessa utgångspunkter hade vid budgetarbetet en förbättring ansetts böra genomföras i löneställningen för de verkschefer, som åtnjöte lön enligt dåvarande löneplan B. Denna förbättring syntes böra åstadkommas genom att verkschefsbefattningarna i lönegraderna" B 1 och B 2 uppflyttades till närmaste högre lönegrader samt i lönegrad B 3 erhölle samma löneställning som förordnandetjänsterna i då­ varande lönegraden C 12. Härvid borde dock icke någon ändring ske av själva anställningsformen för de berörda befattningarna.

Kungl. Maj :ts i överensstämmelse härmed framlagda förslag föranledde ej erinran från riksdagens sida (skr. nr 56).

Försvarets tjänsteför tecknings sakkunniga framhöllo i sitt betänkande (SOU 1946:94) bl. a. angelägenheten av att frågan om lämpliga organisa­ tionsenheter och dessas benämning inom såväl central- som lokalmyndighet snarast gjordes till föremål för utredning. De sakkunniga uttalade vidare, att en löneställning motsvarande 30 lönegraden (nuvarande 33 lönegraden' för sådana ledande befattningar som byråchefstjänsterna icke kunde anses vara tillfyllest med hänsyn till uppgifter, ansvarsställning och kompetens­ krav. Härutöver anförde de sakkunniga hl. a. följande:

För byråchefstjänst ävensom för därmed i avseende å arbetsuppgifter lik­ ställd befattning vid fabrik eller liknande inrättning förordas 32 lönegraden såsom en lämpligt avvägd löneställning. Där högre löneställning redan kom­ mit till användning, finna de sakkunniga det tillrådligt, att undersökning verkställes rörande möjligheten att uppdela verksamheten på flera byråer av normal storleksordning. Därest emellertid göromålen anses böra sam­ manhållas i en större organisationsenhet, bör chef för dylik organisations­ enhet placeras såsom avdelningschef i 34 lönegraden. Samma lönestall- ning synes även regelmässigt böra tillkomma chef för fabrik eller annan in­ rättning med motsvarande ställning. Att vid en inplacering i 32 lönegraden av byråchefstjänsterna en intervall av fyra lönegrader uppkommer mel­ lan dessa tjänster och byrådirektörstjänsterna synes de sakkunniga med tanke på de i verksledningen ingående chefernas betydelsefulla ställning inom statsförvaltningen vara fullt motiverat.

Vid behandlingen av försvarets tjänsleförteckningssakkunnigas betän­ kande i propositionen 1947:246 framhöll chefen för finansdepartementet beträffande förslaget om löneförbättring för viss chefspcrsonal bl. a., att det icke vore möjligt all taga slutlig ståndpunkt till ett lönespörsmål av

Kungl. Maj:ts proposition nr 11±.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

sådan principiell räckvidd enbart på grundval av utredning rörande för­ hållandena inom vissa grenar av försvarsväsendet.

I direktiven för 7.945 års lönekommitté uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet bl. a. följande.

Till löneregleringen hörde även en avvägning av lönenivån olika lönta­ gargrupper emellan. I främsta rummet mötte härvid — utom frågan om dyrortsgraderingen — spörsmålet om förhållandet mellan lägsta och högsta lönelägena. Kravet på ett återställande av tidigare reallöner gjorde sig med ökad styrka gällande ju lägre lönerna vore och ju mindre marginal de följ­ aktligen lämnade för anpassning efter ett skärpt ekonomiskt tryck. Det vore huvudsakligen ur denna synpunkt som den år 1944 genomförda pro­ visoriska lönetilläggsregleringen ansetts påkallad och fått sin omfattning bestämd. Uppenbart vore emellertid, att även löntagarna i mellangraderna och högre grader i längden borde kunna resa allt starkare anspråk på eu återgång till tidigare reallöner. En förbättring av reallönerna även för dessa löntagare vore också nödvändig av rekryteringshänsyn och ur andra lönepo­ litiska synpunkter, vilka staten som arbetsgivare måste anlägga, även om det låge i sakens natur, att tendensen i ett utvecldingsläge som det dåva­ rande borde gå i riktning mot en relativ minskning av spännvidden i löne­ skalan.

I sitt betänkande I (SOU 194(1:48) framlade lönekommittén förslag till två allmänna statliga löneplaner, nämligen cn dyrortsgrupperad (löneplan 1) och en icke dyrortsgrupperad (löneplan 2). Av vad lönekommittén an­ förde angående uppbyggnaden av löneplan l torde följande vara av intresse i förevarande sammanhang.

Vid hänsynstagande till det ekonomiska läget, de tidigare gällande grund­ lönerna, levnadskostnadsutvecklingen i olika lägen och löneutvecklingen för de privatanställda jämte de andra faktorer, som ansetts vara av bety­ delse, hade en allmän förhöjning av tjänstemännens nuvarande kontanta avlöningsförmåner ansetts motiverad. Olika skäl, däribland hänsyn till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper av privatanställda utvecklat sig, hade ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhållandevis större för lägre tjäntemän än för högre. Eu särskilt kraftig relationsförbättring hade ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattningshavarna. Skäl hade emellertid också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet genomföra en relativt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning av löneställningen. Längst upp på löneskalan hade en lika stor pro­ centuell höjning ej ansetts kunna genomföras. Det framlagda förslaget inne- bure likväl i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som framför allt ansetts betingat av behovet att uppehålla en fullgod re­ krytering och att söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad arbetskraft från statlig till enskild tjänst. Dessa synpunkter hade anlagts även på frågan om löneställningen för rekryteringspersonalen till de högre tjänsterna, vilken emellertid ansetts böra erhålla något större procentuell ökning än tjänstemännen inom de högsta lönelägena. Inom om­ rådet mellan de båda huvudskikten hade redan av rent tekniska skäl eu ut­ jämning blivit nödvändig.

Beträffande frågan, i vilken mån de reallöner tjänstemännen skulle ha åtnjutit år 1935, om 1939 års avlöningsreglemente då tillämpats, uppnåd­ des genom lönekommitténs förslag, vore det vanskligt att fälla något be­

Kungl. Moj:ts proposition nr 111.

Av de hörda verkscheferna behandlade 45 mer eller mindre ingående frå­ gan om skälen för en löneförbättring för chefstjänstemännen. Härvid åbe­ ropades huvudsakligen fyra skäl för en förbättring av lönen i byråchefs- och rådsgraden, nämligen:

1) Chefstjänstemännens reallönenivå har starkt försämrats under de se­ naste årtiondena.

2) De nuvarande lönerna för chefstjänstemännen svara icke mot bety­ delsen och omfattningen av dessa tjänstemäns arbetsuppgifter samt där­ med förenat ansvar. Det framhålles, att arbetsuppgifterna blivit alltmer komplicerade.

3) De nuvarande löneförmånerna i byråchefs- och rådsgraden äro icke tillräckliga för att säkerställa en tillfredsställande rekrytering i konkur­ rens med kommuner och enskilda företag.

4) Lönerna för byråchefer (motsvarande) böra överstiga lönerna för när­ mast underställda tjänstemän mera än nu är fallet.

Utredningen understryker, att på ett par undantag när de verkschefer, som uttalat sig om skälen för en löneförbättring, härvid särskilt framhål­ lit angelägenheten att säkerställa en tillfredsställande rekrytering till stats­ förvaltningens chefstjänster. I flera fall ha direkta jämförelser gjorts med löner, som utbetalas till stadsdomare, stadsfiskaler, Stockholms stads chefs­ tjänstemän etc. Av särskilt intresse äro följande uttalanden om konkur­ rensen från kommuner och enskilda företag i fråga om dugliga tjänstemän.

Presidenten i hovrätten över Skåne och Blekinge har uttalat bl. a„ att konkurrensen från rådhusrätterna om de skickligare hovrättsjuristerna vore besvärande. De höga lönerna och fördelen att ej behöva flytta hade föranlett att flera av de dugligaste yngre juristerna i skånska hovrätten sökt sig över till rådhusrätter, och denna utveckling syntes komma att fortgå i stegrad grad. Sedan den 1 oktober 1946 hade icke mindre än nio dugande hovrättsjurister lämnat hovrätten för att övergå till rådhusrätt eller annan tjänst. Det bleve ej möjligt att i konkurrens med stadsdomsto- lar, affärsföretag och advokater för den statliga domarbanan förvärva och där behålla skickliga jurister med mindre lönen för de högre hovrättsdo­ marna avsevärt höjdes. Chefen för försåkringsrådet upplyser, att det vid flera tillfällen inträffat, att befattningshavare med hänsyn till avlönings- villkoren lämnat rådet för att övergå till annan verksamhet med väsentligt förmånligare avlöning. Chefen för riksförsäkringsanstalten har framhållit, att verket i fråga om möjligheterna att behålla dugliga, till högre befatt­ ningar lämpliga tjänstemän vore utsatt för en kännbar konkurrens från enskilda olyclcsfallsförsäkringsbolags sida. Chefen för generaltullstyrelsen har betonat bl. a., att konkurrensen om den arbetskraft, som vore lämplig för ledande poster i förvaltningen, väsentligt skärpts och att härtill bidra­ git icke blott statsförvaltningens utbyggnad utan även den ökade efter­ frågan på dylik arbetskraft inom kommunalförvaltningen, inom närings­ livets organisationsväsen och bland affärsföretagen. Chefen för domänstyrelsen har framhållit, att verkningarna av den genomförda sammanpress­ ningen av löneskalan måste bliva särskilt betänkliga för ett affärsdrivande verk som domänstyrelsen, vilket måste bedriva sin verksamhet under så­ väl ekonomiskt som organisatoriskt i stort sett likartade förhållanden som enskilda företag. Ej minst i fråga om rekryteringen av högre tjänster gjor­

I fråga om löneutvecklingen för statliga tjänstemän fann chefslöneutred- ningen det vara av intresse att jämföra nominallöneutvecklingen för, å ena sidan, olika chefstjänstemannagrupper och, å andra sidan, lägre tjänste­ mannagrupper. Skilda meningar kunna givetvis råda om värdet av en dylik jämförelse med hänsyn till att inkomstfördelningen i det svenska samhället i dess helhet förändrats under de senaste decennierna. Utredningen ansåg det emellertid vara av betydelse att i fråga om statstjänstemännen få den­ na inkomstförskjutning siffermässigt belyst.

Undersökningen omfattade den lönereglering, som inom den civila stats­ förvaltningen genomfördes under åren 1876—1882, och därefter följande löneregleringar. I undersökningen medtogos följande tjänster och deras motsvarigheter under tidigare löneregleringsperioder: generaldirektör i Cp 19 och Co 19, överdirektör i Co 17, byråchef i Ca 33, förste byråsekreterare i Ca 29, byråsekreterare i Ca 24 och expeditionsvakt i Ca 9. Angående de­ taljerna i undersökningen hänvisas till betänkandet. Resultatet av under­ sökningen redovisas i följande tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Storleken av lönen för vissa statliga tjänstemän, uttryckt i procent

av byråchef slönen.

Lönereglering

Generaldirektör Över­ direktör

Co 17

Förste byråsekr.

Ca 29

Byrå­

sekr. Ca 24

Expedi-

Cp 19 Co 19

tionsvakt

Ca 9

Grundlön ..........................................

129 100

79 57 13

Grundlön ..........................................

_

126

115 78 63

1920 (1922)

Grundlön .......................................... 159

143 126 76

64 26

Lön inkl. tillägg i juni 1939.......... 148

134 119 86

69 31

Grundlön ........................................... 148

133 119

85 67 30

Lön inkl. tillägg i juni 1947.......... 137 125

114 89

Grundlön ........................................... 139

139 129 88

70 34

Lön inkl. rörlig förhöjning i juli

1947................................................... 135

135 126 89 72

Utredningen har sammanfattningsvis framhållit bl. a., att den relativa löneförsämringen för chefstjänstemännen vore betydande i jämförelse med icke blott expeditionsvaktgruppen utan även byråsekreterar- och förste by- råsekreterargrupperna. Vad byråsekreterargruppen anginge finge beaktas, att byråsekreterar-(notarie-)tjänst tidigare i allmänhet uppnåddes först efter mångårig tjänstgöring och i stor utsträckning utgjorde sluttjänst, me­ dan numera e. o. byråsekreterartjänst utgjorde slutledet i amanuensernas reglerade befordringsgång. Ur tabellen kunde vidare utläsas, att 1920 (1922)

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

tar ytterligare ett antal löneklasser. Storleken av intervallerna mellan löne- klasserna stiger successivt till 600 kronor mellan 43 och 44 löneklasserna. Denna intervall bibehålies sedan oförändrad. Även det statliga lönegradssys- temel tillämpas i dessa städer. Lönegraderna 1—37 överensstämma således helt med motsvarande statliga lönegrader. Göteborgs stad använder sig där­ jämte av den statliga löneplanen 2. I regel behöva tjänstemännen ej vid­ kännas pensionsavdrag på de i löneplanerna upptagna beloppen. Slutligen må nämnas, att då ifrågavarande undersökning gjordes städerna tilläm­ pade samma rörliga förhöjning av månadslön som staten (12 procent å högst 1 200 kr/mån.). I vissa städer fick enligt en då gällande bestäm­ melse i vederbörande avlöningsreglemente varje förändring av den statliga rörliga förhöjningen automatiskt tillämpning i städerna i fråga.

Den procentuella löneökningen under perioden 1938—1949 befanns vara mycket varierande icke blott inom uppgiftsmaterialet i dess helhet utan även i fråga om lönerna i viss stad eller för visst slag av tjänst. Utredningen har framhållit, att orsakerna härtill vore flera.

Städernas tillväxt hade varit olika stor, bl. a. på grund av att betydande inkorporeringar ägt rum i vissa städer. På grund av omorganisation och lik­ nande anledningar hade vidare en del tjänster förändrat karaktär under ifrågavarande tidsperiod. Slutligen hade städerna — under medverkan av Svenska stadsförbundet —• i allt större utsträckning strävat efter enhetliga lönesättningsgrunder, vilket även det varit ägnat att medföra ojämnheter i fråga om förekommande löneförbättringar, eftersom utgångsläget varit mycket varierande.

Utredningen har emellertid sökt att genom en medeltalsberäkning få ett ungefärligt mått på löneökningen för chefstjänstemän i ifrågavarande stä­ der. Den genomsnittliga löneökningen befanns därvid uppgå till omkring 50 procent. En uppdelning av materialet i grupper efter lönenivån den 1 januari 1938 och en beräkning av den genomsnittliga löneförbättringen för var och en av grupperna visade, att den procentuella löneförbättringen i all­ mänhet varit mindre i de högre inkomstgrupperna. Förhållandet belyses närmare i följande sammanställning.

Den genomsnitUiga löneförbättringen

januari 1938—januari 1949

................... ca 61 % .................... » 56 % ................... > 49 % ................... » 41 % ................... * 32 %

För att möjliggöra en jämförelse mellan löneläget för statliga och ifrå­ gavarande kommunala chefstjänster lämnas följande översikt över vissa av sistnämnda tjänsters lönegradsplacering den 1 januari 1949. Där ej annat angives, avses placering å den dvrortsgrupperade löneplanen.

Bruttolön l/i 1938

10 000—11 999 12 000—12 999 13 000—14 999 15 000—16 999 17 000—

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Procentuell lönestegring åren 1938—1948 för vissa yrkesgrupper i

enskild tjänst.

P r o c e n t t a 1

Yrkesgrupp

Å 1 d

r s g r u p p

20—21

år

22-24

år

25-29

år

30-34

år

35-44

år

45-59

år

60 år

o. där­

över

Samt­

liga

Driftingenjörer och andra ingenjörer

i chefsställning, laboratorieförestån- dare, arbetsstudiechefer o. d..........

95 76 58

57 46 62

Andra ingenjörer (ej direkt arbets-

ledande) samt vetenskapligt och konstnärligt utbildad personal.... 133 93

85 76 77 74 78 75

Personal i verkmästareställning ....

—

— 83 72

72 63 63 68

Kontorspersonal i ledande ställning

såsom kontorschefer, ombudsmän kamrerare o. d...................................

99 82 71 60 44

Lägre kontorspersonal av olika slag:

a) manlig...........................................

118 113 100 88 81

73 61

no

b) kvinnlig .......................................

125 119 102 91

80 76 78 107

ständig, ledande verksamhet för företaget i dess helhet eller betydande de­ lar av detsamma. Några allmänna uppgifter angående löneutvecklingen och lönenivån för denna kategori har utredningen icke kunnat erhålla.

Genom arbetsgivareföreningens förmedling har utredningen även fått del av vissa löneuppgifter i absoluta tal för högre tjänstemän i ett antal indu­ striföretag. Ur uppgifterna, som avsågo år 1948, har utredningen lämnat vissa exempel å månadslöner, överstigande 2 000 kronor. Av dessa exem­ pel framgår, att en sådan månadslön förekom för olika slags ingenjörer, kamrerare, ombudsmän m. fl. vid enskilda industriföretag. Beträffande de­ talj uppgifterna torde få hänvisas till betänkandet.

Utredningen erinrar att det i vissa företag förekommer, att tjänstemän i det löneläge, varom här är fråga, äga uppbära vinstandel.

Från två statliga bolag, AB Svenska tobaksmonopolet samt AB Vin- & spritcentralen, ha erhållits vissa uppgifter rörande löneutvecklingen för hos dessa bolag anställda chefstjänstemän. Detta utredningsmaterial är alltför obetydligt för att kunna göras till föremål för statistisk bearbetning. Vad den vid tiden för utredningen gällande lönenivån angår må framhållas, att i AB Vin- & spritcentralen löner, överstigande 24 000 kronor för år, ut- gingo till bl. a. vice verkställande direktören, en fabriksdirektör, en avdel­ ningschef och en filialchef. Vid AB Svenska tobaksmonopolet uppbar en teknisk chef och vice verkställande direktör över 40 000 kronor i årslön, 30 000 kronor eller däröver utgingo till två direktörsassistenter, en tobaks- expert och en fabriksföreståndare samt mellan 24 000 och 30 000 kronor till en kamrer (kontorschef), en tobaksexpert (avdelningschef), tre fabriks­ föreståndare och en föreståndare för tobakskontor.

25

I anslutning till förestående redogörelse för löneförhållanden inom kom­ munal och enskild tjänst påpekar chefslöneutredningen, att vid en jämfö­ relse mellan avlöningsförmånerna för, å ena sidan, statstjänstemän och, å andra sidan, kommunalt och privat anställda icke blott de kontanta lö­ nernas storlek utan även pensionsförmånerna och andra sociala förmåner böra beaktas. Härvidlag syntes tidigare ha gällt, att staten erbjudit särskilt goda förmåner i angivna hänseenden. Med tiden hade dock dessa förmåner förbättrats även i icke-statlig verksamhet. Beträffande kommunal anställ­ ning syntes det utredningen helt allmänt kunna göras gällande, att de so­ ciala förmånerna i sådan anställning i stort sett vore lika goda som i stats­ tjänst. Vad anginge det privata näringslivet hade utredningen funnit, att de sociala förmåner, gällande avtal för tjänstemännen erbjöde, i vissa hän­ seenden vore fullt jämförbara med dem som erhölles i statstjänst. De tjänstemän inom det privata näringslivet, som innehade tjänsteställning närmast motsvarande de statliga chefstjänstemännen, vore icke anslutna till några tjänstemannaorganisationer, och deras anställningsförhållanden vore i allmänhet beroende av personliga avtal. Med hänsyn till vad som i kollektivavtalen för de lägre tjänstemännen stadgades, kunde man enligt utredningens mening utgå från att även de högre privatanställda tjänste­ männen numera åtnjöte icke oväsentliga sociala förmåner. Vad särskilt pensionen anginge vore privatanställda tjänstemän såsom regel anslutna till Svenska personalpensionskassan och således berättigade till en pension, som till skillnad från den statliga vore oantastbar. Regelmässigt hade de dock att vidkännas avdrag å lönen för avgift till pensionskassan.

Arbetsuppgifter m. m. för tjänstemän i byråchefs- och rådsgraden. Med hänsyn till att statsförvaltningen omfattar så många olika verksamhets­ grenar (exempelvis rättskipning, försvar, socialvård, undervisning, trafik- väsen, affärsdrift) äro arbetsuppgifterna för de statliga chefstjänstemän­ nen mycket varierande. Jämväl det ansvar, som tjänsten lägger å dem, är skiftande till sin natur. Av angivna skäl fann utredningen det icke möjligt att lämna en allmän redogörelse för arbetsuppgifter och ansvar för de statliga chefstjänstemännen. Vad särskilt anginge tjänster i byråchefs- och rådsgraden syntes i detta sammanhang böra bortses från sådana rådstjäns­ ter, vilka icke vore förenade med chefsskap över en byrå (hovrättsråds-, kammarrättsråds- och försäkringsrådsbefattningarna). Vidare funnes det vissa tjänster med byråchef sbenämning, vilka icke heller vore förenade med chefskap över byrå. Hit hörde exempelvis byråchefstjänsterna i de­ partementen. Nära dessa stode i vissa avseenden kanslirådstjänsterna.

Även från sådana speciella byråchefstjänster bortsåges i detta samman­ hang. Beträffande byråchefstjänsterna i egentlig mening kunde enligt ut­ redningens mening urskiljas följande huvudgrupper av arbetsuppgifter.

1. Organiserande och ledning av arbetet inom byrån.

2. Meddelande av beslut i byråfrågor, i vissa fall på verkets vägnar. 'A. Ledamotskap i verksstyrelse.

4. Föredragning inför verkschef och/eller verksstyrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Dessa arbetsuppgifter kräva, framhåller utredningen, att byråchefen bå­ de kunskaps- och erfarenhetsmässigt behärskar det verksamhetsområde, inom vilket byrån har sin uppgift. Han bör vidare genom uppslagsrikedom, förmåga att taga initiativ och allmän handlingskraft kunna bidraga till ut­ vecklingen inom detta arbetsområde. I regel fordras även goda arbetsle- dande egenskaper. Utöver det allmänna ansvaret för att byrån fullgör sina åligganden vilar ofta å byråchefen ett speciellt ansvar av skiftande natur. Det ekonomiska ansvaret har sålunda beträffande åtskilliga byråchefer särskild betydelse. Administrativt förvaltningsrättsliga avgöranden påvila i vissa verk vederbörande byråchefer. Även i andra fall blir den enskilde medborgarens rätt och välfärd icke sällan beroende av beslut, vilka fattas av byråchef eller på vilka han har ett avgörande inflytande. Över huvud taget möter det stora svårigheter att gradera det ansvar, som åvilar byrå­ cheferna. Det väsentliga och för alla gemensamma kan enligt utredning­ ens mening sägas ligga däri, att byråchefen under verkschefen — undan­ tagsvis under överdirektör eller avdelningschef — bär ansvaret för verk­ samheten inom byråns arbetsområde.

Utredningen påpekar även, att byråchefernas arbetsbörda ofta är betung­ ande och att detta icke alltid kan avhjälpas genom förstärkning av byråns arbetskrafter eller andra organisatoriska åtgärder. I varje fall syntes med ansvaret för byrån tämligen regelmässigt följa, att fritiden i betydande utsträckning inkräktades av omsorger om arbetet på byrån.

Vid avvägande av lönenivån för viss tjänstemannagrupp brukar hänsyn även tagas till den utbildning eller det kunskapsmått, som normalt fordras för fullgörande av de arbetsuppgifter, vilka åligga gruppen i fråga. Utred­ ningen framhåller emellertid att, i den mån formella kompetenskrav upp­ ställas i fråga om byråchefstjänster, dessa krav i regel äro desamma som för de tjänster, från vilka byråchefstjänsterna i allmänhet rekryteras. Vi­ dare utgör enligt utredningens mening den formella kompetensen — ehuru i och för sig viktig — endast en av de kvalifikationer, som en duglig byrå­ chef bör besitta. Utredningen fann därför icke anledning att i detalj ingå på vilken formell kompetens som inom olika verksamhetsområden fordras av tjänstemän i byråchefs- och rådsgraden.

Remissyttrandena, överbefälhavaren har anfört bl. a. följande.

Den i betänkandet lämnade summariska redogörelsen för de arbetsupp­ gifter, som anses karakterisera byråchefstjänsterna i allmänhet, motsvarar endast en del av de arbetsuppgifter, som falla exempelvis på en sektions- eller avdelningschef i försvarsstaben eller någon av försvarsgrensstaberna. Någon adekvat jämförelse mellan chefstjänster tillhörande olika statliga verksamhetsgrenar torde svårligen kunna göras. Ifrågavarande befattnings­ havare vid försvaret ha ett synnerligen vidsträckt arbetsfält, som omspän­ ner även andra verksamhetsgrenar, statliga som icke-statliga. En uppvär- dering icke blott av de militära byråchefsbefattningarna utan även av av­ delningschefers samt vissa andra militära chefers löneställning är därför i hög grad påkallad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Den rörliga förhöjningens niaximering.

Enligt 4 § statens löneplansförordning skall månadslönen höjas eller sän­ kas efter vissa grunder vid förändringar i levnadskostnadsnivån. Höjningen eller säkningen skall dock beräknas på högst 1 200 kronor av månadslö­ nen. Detta stadgande har aldrig satts i kraft, men enligt särskilda, av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut utfärdade bestämmelser ha alltsedan den 1 juli 1947 bestämmelser av samma sakliga innehåll varit gällande. Detta innebär, att löntagare med högre månadslön än 1 200 kro­ nor erhållit en procentuellt lägre kompensation för stegrade levnadskostna­ der än övriga löntagare.

Chefslöneutredningen. Utredningen har i en vid betänkandet fogad pro­ memoria lämnat en redogörelse för de särskilda begränsningar, som tidigare gällt i fråga om kompensation för ökade levnadskostnader. Beträffande in­ nehållet i denna redogörelse torde få hänvisas till nämnda promemoria. Vi­ dare har utredningen erinrat, att frågan om den rörliga förhöjningens maxi- mering berörts av flera verkschefer i deras yttranden till utredningen och att därvid yrkanden framförts om maximeringens slopande.

För egen del har chefslöneutredningen föreslagit, att gällande begräns­ ning till 1 200 kronor av det månadslönebelopp, å vilket rörlig förhöjning må beräknas, skall upphävas. Till stöd härför har utredningen anfört i hu­ vudsak följande.

Dyrtidskompensationen hade från början karaktär av en tillfällig hjälp, vilken under kristid utgått utöver de i stat eller avlöningsreglemcnte fast­ ställda avlöningsförmånerna. Att en dylik tillfällig löneförmån i första hand ansetts böra utgå till dem, som på grund av låg lönenivå och försörjnings­ plikt framstått såsom i särskilt behov av löneförbättring, vore i och för sig naturligt, framför allt med hänsyn till att i dylika krislägen den finansiella situationen begränsade de medel, som kunde ställas till förfogande för att avhjälpa statstjänstemännens av dyrtiden föranledda ekonomiska svårighe­ ter. Även det dyrtidstillägg, som utgått enligt kungörelsen 1923:265 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, hade från början haft karaktären av en sådan tillfällig, av dyrtiden föran­ ledd löneförbättring. Detta tillägg hade emellertid kommit att — om än efter varierande grunder — utgå intill löneregleringen den 1 juli 1939 och den lönenivå, som statstjänstemännen i olika lönegrader dessförinnan upp­ nått, inberäknat angivna dyrtidstillägg och vissa provisoriska löneförmå­ ner, hade i stort sett blivit bestämmande för deras löneförmåner fr. o. m. sagda dag.

En sådan utveckling hade tidigare förutsetts av dem, som ansett en sär­ skild begränsning av dyrtidstillägget för de högre tjänstemännen omotive­ rad. Enligt angivna uppfattning vore en sådan begränsning ägnad att rubba den inbördes löneavvägningen mellan olika tjänster och att föregripa en

29

kommande lönereglering. Dessa synpunkter, vilka tydligen haft sitt berätti­ gande i fråga om det dyrtidstillägg, som utgått enligt 1923 års kungörelse, ha enligt utredningens mening ökad tyngd med avseende på det rörliga till- lägg (rörlig förhöjning), som enligt 1939 års resp. 1947 års lönesystem ut­ gör en del av den tjänstemännen enligt avlöningsreglemente tillkommande lönen. I detta sammanhang har utredningen erinrat om följande uttalande av 1945 års lönekommitté.

Med avseende å eventuella levnadskostnadsförändringar intill löneregle­ ringens ikraftträdande föreslår kommittén, att garantibestämmelserna om rörligt tillägg skola så tillämpas, som om de varit gällande fr. o. m. andra kvartalet 1946 och pristalet detta kvartal utgjort 110. Det ingår vidare som ett betydelsefullt moment i förhandlingsresultatet, att, därest lönereglering­ en skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle utgått med 6 procent. Under förutsättning att levnadskostnaderna icke vid ikraftträdandet eller dessförinnan nedgå till en nivå motsvarande pristalet 104 eller därunder medför vad nu angivits, att rörligt tillägg vid ikraftträ­ dandet garanteras skola utgå med minst 6 procent.

Samtidigt som förhandlingsöverenskommelse träffades om beloppen i de statliga löneplanerna och viss höjning av lönen garanterades tjänstemän­ nen, rubbades sålunda den inbördes relationen mellan lönebeloppen i de olika löneklasserna genom en annan överenskommelse, som innebar att i fråga om månadslöner över 1 200 kronor förhöjningen av lönen skulle bliva procentuellt lägre än i fråga om övriga månadslöner. Utredningen har icke kunnat finna någon saklig grund för att på detta sätt undanhålla de högre tjänstemännen en del av den rörliga förhöjningen av lönen, eftersom den­ na rörliga förhöjning har karaktären av en beståndsdel av lönen, som en­ dast avviker från grundlönen på det sättet, att dess storlek är beroende av levnadskostnadernas förändring. För undvikande av missförstånd har ut­ redningen understrukit, att vad här sagts gäller den normala höjning av lönen, varom stadgas i statens löneplansförordning. Att andra synpunkter — bl. a. statsfinansiella hänsyn — måste få avgörande betydelse vid en steg­ ring av levnadskostnaderna av inflatorisk karaktär, fann utredningen själv­ klart.

Utredningen har även erinrat, att 1936 års lönekommitté på sin tid fun­ nit, att därest en ren reallönesynpunkt skulle anläggas på frågan, en be­ gränsning av underlaget för det rörliga tillägget näppeligen kunde sakligt motiveras. Ur marknadslöncsynpunkt syntes däremot en maximering väl försvarlig. De högre och högsta lönerna i enskild tjänst vore som regel myc­ ket stabila och jämkades sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Mången gång justerades de endast vid nybesättandet av respektive befattningar.

Med anledning av detta uttalande av 1936 års lönekommitté har utred­ ningen framhållit, att dyrtidskompensation i form av procentuella tillägg infördes på den allmänna arbetsmarknaden våren 1940. Svenska arbetsgi­ vareföreningen rekommenderade då sina medlemmar att utbetala rörligt till-

Kungl. Mcij:ts proposition nr 114.

Kungi. Maj:ts proposition nr 114.

31

Reservanten inom statskontoret har framhållit bl. a. att, även om ur löne- teknisk synpunkt skäl kunde anföras för en sådan åtgärd, han ansåge reella förutsättningar härför icke föreligga under de närmaste åren. Det syntes fö­ ga realistiskt att med de begränsade resurser, som under de närmaste åren kunde tänkas stå till förfogande för beredande av löneförbättringar, förbin­ da en reglering av löneställningen för byråchefer och andra högre tjänste­ män med den mera vittsyftande frågan om maximeringens borttagande, sär­ skilt som detta spörsmål på ett helt annat sätt än en jämkning av löneställ­ ningen för ett begränsat antal högre tjänster ingrcpe i grunderna för 1947 års lönereglering.

Reservanten inom statens lönenämnd har framhållit, att det rörliga löne­ tillägget utginge på grundval av ett levnadskostnadsindex, vilket vore base­ rat på förändringar av levnadskostnaderna för en familj i ett helt annat in­ komstläge än det vari chefstjänstemännen befunne sig. Det kunde ifrågasät­ tas huruvida eventuella förändringar i levnadskostnadsindex, t. ex. till följd av höjda priser å mera betydelsefulla livsmedel, kunde få sådana återverk­ ningar, att de motiverade så avsevärt olika löneförstärkningar, som bleve en följd av utredningens förslag. Behovet av löneförstärkning syntes i stäl­ let mera sammanhänga med försörjningspliktens storlek, antalet familje­ medlemmar m. m. än med den för befattningen fastställda grundlönen.

Det syntes i förevarande sammanhang vidare böra uppmärksammas att bestämmelsen om maximering av det rörliga tillägget vore en detalj av den löneöverenskommelse, vilken på sin tid efter förhandlingar träffades mellan 1945 års lönekommitté och de anställdas huvudorganisationer. Frågan om ändringar syntes därför vara ett spörsmål av sådan natur, att detsamma icke borde behandlas annat än i samband med en allmän omprövning av lönebe- stämmelserna, varvid även andra önskemål än chefstjänstemännens kunde bliva beaktade.

Svenska landstingsförbundet har ställt sig mycket tveksamt till lämplig­ heten av att nu slopa maximeringen av den rörliga förhöjningen och såsom skäl härför anfört i huvudsak följande.

Slopandet av maximeringen av det rörliga tillägget medför konsekvenser långt utöver det statliga området. Landsting, städer och landskommuner ha alltmer övergått till att tillämpa statens löneplan och statens regler om rör­ ligt tillägg. Vid fastställande av lönen för en viss högre befattning har ut­ gångspunkten oftast varit att lönen jämte rörligt tillägg skulle uppgå till ett belopp, som motsvarar den vid tillfället gällande allmänna lönenivån. För vissa landstingsanställda läkare förekommer exempelvis en lön å 22 000 kronor jämte rörligt tillägg enligt statens regler, d. v. s. för närvarande 1 728 kronor. Därest staten slopar maximeringen, medför detta automatiskt, att maximeringen slopas även för dylika befattningshavare, vilka sålunda skulle erhålla en avsevärd lönehöjning, trots att lönen fastställts helt nyligen och sålunda på intet sätt kan anses vara eftersläpande. Konsekvenserna härav kunna bli ett sönderbrytande av den kommunala löneavvägningen. Det stat­ liga rörliga tillägget är vidare konstruerat så, att det icke allenast skall kompensera levnadskostnadsfördyringen utan även under vissa förutsätt­ ningar kan lämna rum för en allmän lönelyftning. Därest eu sådan kommer alt genomföras i form av en förhöjning av det rörliga tillägget, synes slo­ pandet av maximeringen medföra ökade svårigheter alt nu bedöma den lönenivå, som skäligen bör fastställas för ifrågavarande befattningshavare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

33

allmänna arbetsmarknaden särskilt efterfrågade tekniska personalen. Be­ träffande vissa av tjänsterna, exempelvis verkstadsdirektörerna i telegraf - och järnvägsstyrelserna, är emellertid uppgiften såsom chef för en byrå inom styrelsen förenad med arbetsuppgifter, som ligga vid sidan av de för byrå­ chefer i allmänhet gällande. Utredningen har även framhållit, att byrå­ organisationen bibehållits i vissa verk, ehuru byråerna ha sådan omfattning och så betydande och maktpåliggande uppgifter, exempelvis beträffande ve­ derbörande verks lokalförvaltning, att verkets organiserande på större en­ heter, omfattande flera byråer, syntes motiverat. En sådan organisation på större enheter förekomme exempelvis i flygförvaltningen.

Den verkställda granskningen av den redan förefintliga differentieringen av byråchefstjänsterna i statsförvaltningen och därvid gjorda iakttagelser beträffande de olika verkens organisation ha bibringat utredningen den uppfattningen, att förutsättningar nu i stort sett saknas för en allmän pröv­ ning av frågan om differentierad löneställning för dem som närmast under vederbörande verkschef ha att svara för viss del av ett verks arbetsområde. I likhet med försvarets tjänsteförteckningssakkunniga anser utredningen därför angeläget, att frågan om lämpliga organisationsenheter och deras benämning inom statsförvaltningens olika verk upptages till närmare under­ sökning. Först sedan enhetliga normer i detta avseende skapats, kunna en­ ligt utredningens mening förutsättningar föreligga för en prövning av frågan om byråchefstjänsternas differentiering eller snarare för en detalj prövning av de verkscheferna underordnade chefstjänstemännens inplacering å löne­ skalan. Utredningen understryker önskvärdheten av att en kommande sådan prövning och värdering av de olika tjänsterna sker på grundval av arbets­ uppgifter och ansvar för tjänsternas innehavare. Den nuvarande ordningen, enligt vilken rekryteringshänsyn i hög grad påverka eljest likvärdiga tjäns­ ters inbördes placering, har synts utredningen otillfredsställande.

Remissyttrandena. Vad utredningen anfört angående behovet av en all­ män översyn av de olika verkens organisation in. m. har i huvudsak bi­ trätts eller lämnats utan erinran av samtliga i ärendet hörda myndigheter och personalorganisationer.

Överbefälhavaren har härvid understrukit vikten av att försvarsmakten i en dylik undersökning representeras av härför kvalificerad personal ur samtliga försvarsgrenar.

Försvarets civilförvaltning har erinrat om ett i utredningens betänkande redovisat yttrande, enligt vilket vid tillskapandet av nya ämbetsverk icke alltid upprätthållits samma stränga krav som tidigare i fråga om byrå­ chefstjänsternas arbetsuppgifter. Följden härav hade blivit, att det för när­ varande rådde en markerad ojämnhet med avseende på olika byråchefers arbetsuppgifter och ansvar, vilken ojämnhet i och för sig skulle berättiga till en differentiering av byråchefstjänsterna. Även om en sådan differen­ tiering skulle vara tänkbar, kunde likväl ifrågasättas, om härigenom skulle inom ramen för nuvarande lönesystem kunna åstadkommas den rältvisan-

3

Bihang till riksdagens protokoll 1951. I samt. Xr 111.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli.

de avvägning, som vore erforderlig såsom grundval för lönebestämningen. Snarare finge i stället den utvägen väljas, att genom organisatoriska för­ ändringar framdeles paritet olika byråer emellan åstadkommes, så att by­ råchef stjänsterna inom statsförvaltningen i avseende å arbetets kvalitet och omfattning vägde någorlunda jämnt sinsemellan.

Statskontoret har understrukit vikten av att den av utredningen föror­ dade undersökningen snarast komme till stånd och har även funnit ange­ läget, att i avvaktan på undersökningens resultat särskild försiktighet iakt- tages vid tillämpande av den föreslagna löneregleringen på tjänster, vilka till följd av speciella förhållanden inplacerats å löneskalan efter förmån­ ligare grunder än som normalt tillämpats.

SR har framhållit, att en differentiering av tjänster, som vore att hän­ föra till den normala byråchefsgraden, ur flera synpunkter icke vore er­ forderlig eller lämplig. Däremot borde en sådan differentiering ske i fråga om tjänster vid verk, där omfattningen av verksamheten och arbetsupp­ gifternas karaktär avveke från vad som normalt kunde anses tillkomma byråchef. I likhet med utredningen ansåge förbundet att frågan i denna del — såsom närmast ett organisatoriskt spörsmål — borde göras till föremål för särskild utredning.

TCO har funnit det angeläget, att den föreslagna organisationsundersök- ningen så snart som möjligt komme till stånd. Organisationsfrågan samt frågan om chefsbefattningarnas differentiering syntes böra prövas i ett sammanhang av särskilda utredningsmän. Något hinder för att dessa båda frågor löstes fristående från övriga lönespörsmål, vilka skulle behandlas av tjänsteförteckningskommittén, syntes icke föreligga. Den organisations- och differentieringsutredning, som nu avsåges, borde icke omfatta domar­ na. Domstolarnas organisation följde normer, vilka avveke från de för statsförvaltningens övriga verk gällande.

I förenämnda specialutredningar syntes böra innefattas jämväl frågor rörande evalvering i lön av förekommande avlöningsförslärkningar, befatt­ nings- och ställföreträdararvoden.

Förslag till lönerevision för de statliga chefstjänstemännen.

Chefslöneutredningen. Utredningen har, såsom redan den föregående re­ dogörelsen giver vid handen, funnit behov föreligga av en allmän löneför­ bättring för de statliga chefstjänstemännen. Löneförbättringen borde med­ föra, att lönen inklusive rörligt tillägg vid då rådande inkomstläge kom­ me att uppgå till ungefär 1 800 kronor för månad i byråchefs- och råds­ graden. Detta löneläge nås enligt utredningens förslag dels genom slo­ pande av maximeringen av det belopp, varå rörlig förhöjning beräknas, dels genom höjning av grundlönenivån med inemot 12 %. Även för öv­ riga chefstjänstemän åsyftar utredningen en genomsnittlig grundlöneök­ ning på omkring 12 %. För åstadkommande av denna grundlöneökning för­ ordar utredningen ändring av löneplan 2 från nuvarande löneklass 13 och uppåt.

na löneskillnad bör ökas betydligt. I denna uppfattning har utredningen styrkts av vissa upplysningar, som utredningen inhämtat angående lönere­ lationerna vid de privata företagen mellan tjänstemän i förtagsledningen och övriga tjänstemän. Även i de större städerna syntes löneskillnaden mel­ lan chefstjänstemännen och övriga tjänstemän vara betydligt större än inom statsförvaltningen. Såväl verkschefer som personalorganisationer ha­ de för övrigt till utredningen framfört förslag om ökat avstånd i lönehän- seende mellan byråcheferna och dem underställda tjänstemän.

Vad sålunda anförts angående behovet av en allmän löneförbättring har närmast avseende på chefstjänstemän i byråchefs- och rådsgraden men gäller enligt utredningens mening i tillämpliga delar för övriga statliga chefstjänstemän.

I fråga om den allmänna löneförbättringens storlek uttalar utredningen, att även om vid den levnadskostnadsnivå, som rådde under utredningsarbetets utförande, en månadslön på omkring 2 000 kronor skulle vara motiverad, därest hänsyn endast toges till lönenivån i icke-stat- lig verksamhet, utredningen dock stannat för att förorda en något lägre lönenivå eller 1 800 kronor för månad. Härvid har utredningen beaktat bl. a., att ett stort antal verkschefer förordat en höjning av den normala byråchefs- och rådsgraden till Ca 37 samt att den statliga ordinarie an­ ställningen alltjämt erbjuder större trygghet än olika anställningsformer i icke-statlig verksamhet.

I fråga om de tjänster, som f. n. ha en högre löneställning än byrå­ chefs- och rådstjänster i allmänhet, delar utredningen den uppfattning, som verkscheferna under kommunikationsdepartementet givit uttryck åt i ett yttrande till utredningen, nämligen att dessa högre chefstjänstemän böra erhålla en procentuellt sett lika stor förhöjning av grundlönen som byråcheferna och de med dem i lönehänseende jämställda. Under förutsätt­ ning att maximeringen av den rörliga förhöjningen slopas kommer för upp­ nående av den av utredningen åsyftade löneförbättringen att erfordras en ökning av grundlönen i byråchefs- och rådsgraden med ungefär 12 procent.

I anslutning' härtill har utredningen framhållit, att då utredningens för­ slag avvägts bl. a. i syfte att vinna en bättre anslutning mellan de i statlig och kommunal tjänst gällande lönenivåerna för chefstjänstemän det syn­ tes angeläget, att ett genomförande av utredningens förslag för slatstjänste- männens del icke medförde en motsvarande lönerevision för de kommunalt anställda.

Frågan om utbyggnad av löneplan 1 har ingående behandlats av utredningen, som sammanfattningsvis framhåller, att den nuvarande lö- neplanen icke är uppbyggd efter något enhetligt system. En eventuell ut­ byggnad av löneplanen kan därför tänkas ske på flera olika sätt. Antingen kan den intervall — 504 kronor— som nu användes i löneplanens övre del begagnas även i påbyggnaden av löneplanen eller också kan löneplanen ut­

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 114.

Beträffande sitt förslag till ny inplacering i lönegrad av de statliga chefstjänsterna framhåller utredningen i fråga om byråchefs- och rådstjänsterna, att det i första hand gäller att taga ställning till om tjänsterna böra bibehållas på löneplan 1 eller om de böra överföras till löneplan 2. Härvid är att märka, att utredningen icke ansett sig ha att framlägga förslag om ändring av anställningsformen för olika slag av chefs­ tjänster. Ett överförande av byråchefs- och rådstjänster till löneplan 2 för- utsättes fördenskull normalt skola ske genom deras placering i Co-lönegrad såsom ordinarie tjänster, i den mån de för närvarande tillsättas med full­ makt eller konstitutorial. Under denna förutsättning begränsas skillnaden mellan de två alternativen till att avse två faktorer, nämligen 1) dyrorts- graderad lön eller icke samt 2) löneklassuppflyttning inom byråchefs- och rådsgraden eller endast ett lönebelopp. I analogi med vad som gäller i fråga om de i Ma 12 löneklass 37 placerade överstarna och de i Cb-lönegrad pla­ cerade rektorerna är det dock möjligt att konstruera en byråchefs- och råds­ grad på löneplan 1, som endast omfattar en löneklass. Valet skulle under sådana förhållanden stå mellan följande tre alternativ:

1) placering i Ca-lönegrad, omfattande fyra löneklasser på den dyrorts- grupperade löneplanen 1;

2) placering i Ca-lönegrad, omfattande en löneklass på den dyrortsgrup- perade löneplanen 1;

3) placering i Co-lönegrad, omfattande en löneklass på den icke dyrorts- grupperade löneplanen 2.

Vissa myndigheter och personalorganisationer, som i yttranden till ut­ redningen förordat, att byråchefs- och rådstjänsterna skola bibehållas på löneplan 1, ha närmare motiverat detta sitt ställningstagande. Härvid har i huvudsak framhållits, att övervägande skäl tala för att befattningshavarna i byråchefsgraden alltjämt skola åtnjuta dyrortsgrupperade löner och så­ lunda tillhöra löneplan 1 samt att sociala skäl tala för att byråcheferna och likställda komma i åtnjutande av den inkomstökning, som uppflyttning i löneklass vart tredje år innebär. Sist angivna motiv har anförts av Sveriges juristförbund, som tillagt att då förbundet ansåge det önskvärt, att chefs­ tjänst av byråchefskaraktär skulle uppnås senast i 45-årsåldern eller unge­ fär sammanfallande med den tidpunkt, som i familjens struktur kunde be­ räknas vara mest ansträngande för ekonomien (möjligen bortsett från tiden för bosättningen), det vore lämpligt med en viss kontinuerlig inkomstökning i form av löneklassuppflyttning.

Vad andra verkschefer och personalorganisationer framhållit till stöd för förslag om byråchefs- och rådstjänsternas överförande till löneplan 2 kan sammanfattas sålunda. Byråchefstjänsterna äro chefsbefattningar och samt­ liga sådana befattningar böra i princip hänföras till löneplan 2 med löne­ grader, som endast omfatta en löneklass. Den begynnelselön, som kan er­ bjudas, är av stor betydelse i fråga om vissa byråchefs- och rådstjänster. Löneplan 1 giver icke utrymme för erforderliga löneförbättringar. Av vissa yttranden framgår även, att dyrortsgruppering icke ansetts erforderlig i by­ råchefs- och rådsgraden.

Chefslöneutredningen har för egen del erinrat, att 1947 års riksdag i skri­ velse nr 245 angående omorganisation av medicinalstyrelsen förklarade sig

Kungl. Maj:ts proposition nr U4.

Kungl. Maj:Is proposition nr 114.

ålder, då utgifterna för familjen genomsnittligt sett äro förhållandevis hö­ ga. Detta skulle tala för att den nyutnämnde byråchefen omedelbart bere- des den lön, som anses motiverad med hänsyn till hans ansvar och arbets­ uppgifter. Vidare framhålles, att rekryteringen torde befrämjas, om byrå­ chefs- och rådstjänstemännen avlönas enligt en lönegrad, vilken endast om­ fattar ett lönebelopp, som motsvarar slutlönen.

Utredningen påpekar vidare, att vissa övergångssvårigheter undvikas om byråchefs- och rådstjänstemännen inplaceras i en lönegrad som endast om­ fattar en löneklass. Härom anför utredningen bl. a. följande.

Vid de partiella tjänsteförteckningsrevisioner, som efter förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga m. fl. genomförts år 1942 och följande år, har tjänsteman, vilkens tjänst uppflyttats i lönegrad, i regel erhållit samma löneklassplacering i den högre lönegraden som vid befordran. Skulle denna princip tillämpas vid en uppflyttning av byråcheferna från Ca 33 till Ca 37 blir följden, att samtliga byråchefer, som vid tidpunkten för upp- flyttningen äro placerade i någon av löneklasserna 33—35, placeras i 37 löneklassen och att samma löneklassplacering kommer de i 36 löneklassen placerade byråcheferna till del, under förutsättning att de icke tillhört sist­ nämnda löneklass i minst tre år. Ett sådant resultat finner utredningen synnerligen otillfredsställande. Enligt utredningens mening måste av utred­ ningen föreslagen uppräkning av byråchefslönerna till väsentlig del betrak­ tas som en justering av 1947 års lönereglering och endast till viss del som en partiell tjänsteförteckningsrevision. Ett stöd för denna uppfattning har utredningen funnit i direktiven för 1949 års tjänsteförteckningskoinmitté, enligt vilka den nya kommittén har att Aid tjänsteförteckningsrevisionen hålla sig inom ramen för det allmänna löneläge, som fastställts genom 1947 års lönereglering eller som för byråchefer m. fl. kan bliva fastställt på grund­ val av förevarande utredning. Med beaktande härav synes lönerevisionen för byråchefs- och rådstjänstemännen i förevarande avseende vara att jämställa med den lönerevision, som tjänsteförteckningsrevisionen för viss statsan­ ställd sjukvårds- och ekonomipersonal i förening med 1947 års löneregle­ ring medförde för bl. a. den lägre ekonomipersonal, som före den 1 juli 1947 tillhört lönegrad med någon av beteckningarna V, MV, Ek och U. En­ ligt 6 § h) kung. 1947: 553 med övergångsbestämmelser i anledning av ikraftträdandet av nya avlöningsreglementen skulle för tid före den 1 juli 1947 tjänsten anses ha varit åsatt lönegradsbeteckningen Ce och det löne- gradsnummer, som åsattes tjänster av motsvarande slag fr. o. m. sagda dag. Detta innebar, att vederbörande fick för löneklassplacering i den nya löne­ graden tillgodoräkna sig hela anställningstiden i den tidigare gällande löne­ graden.

Såsom ett särskilt skäl att vid byråchefs- och rådstjänsternas lönegrads- uppflyttning tillämpa ett tillgodoräkningsförfarande må framhållas, att re­ sultatet av lönerevisionen eljest blir ojämnt icke blott inom den grupp, som nu är placerad i Ca 33, utan även i förhållande till de i Cp 10 nu placerade byråcheferna.

Utredningen har sålunda kommit till den uppfattningen, att om byråche­ ferna uppflyttas i lönegraden 37, starka skäl tala för en övergångsbestäm­ melse, som innebär, att byråchef i den nya lönegraden erhåller den löne­ klassplacering, som skulle ha tillkommit honom, om byråchefstjänsten va­ rit placerad i 37 lönegraden vid den tidpunkt, då han tillträdde sagda tjänst, och omräkning av hans lönetur skett enligt övergångsbestämmelserna vid 1947 års lönereglering. Därest en sådan bestämmelse med säkerhet kunde

4G

för tjänstemän, inordnade i den ordinarie byråorganisationen. Där inom större organisationsenhet i ett ämbetsverk chefen intager en högre ställning än vanlig byråchef, bör det dock ej vara uteslutet att inplacera närmast un­ derordnad tjänsteman i förslagsvis Ca 34. Samma placering har utredningen ansett kunna ifrågakomma för chef för lokal förvaltning.

Remissyttrandena. Överbefälhavaren ansluter sig till utredningens upp­ fattning om behovet av en höjning av byråchefernas löneställning och un­ derstryker, att motsvarande även gäller för andra militära chefstjänstemän än byråchefer, överbefälhavaren har emellertid ifrågasatt om med hänsyn till det civila löneläget ens en månadslön på 2 000 kronor i byråchefs- och rådsgraden kunde giva staten tillräcklig konkurrenskraft. I varje fall syn­ tes denna lönenivå utgöra ett minimum, som icke utan allvarliga olägenhe­ ter för rekryteringen kunde underskridas. Under hänvisning härtill har överbefälhavaren uttalat sig för en omarbetning av löneplan 2.

Beträffande inplaceringen i lönegrad av de statliga chefstjänsterna anför överbefälhavaren i huvudsak följande.

Vissa befattningar i högre staber samt militära byråchefstjänster i de centrala ämbetsverken böra i lönehänseende jämställas med civila byrå­ chefsbefattningar. Härutöver böra beaktas samtliga beställningshavare i lö­ negrad Ma 11 (överstelöjtnant, kommendörkapten av 1. graden), vilka tjänstgöra såsom chefer eller närmast under högre chefer i befattningar som äro förenade med stort ansvar och omfattande arbetsuppgifter (för­ bands- och fartygschefer, skolchefer, utbildningsledare m. fl.) Steget mel­ lan lönegraderna Ma 11 samt Ma 10 är icke tillräckligt stort med hänsyn till dels skillnaden i arbetsuppgifter, dels det fåtal beställningar, som finnas i den förstnämnda graden i förhållande till den sistnämnda. Närmast kan lönegrad Ma 11 (löneklasserna 32—33—34) jämföras med lönegrad Ca 33 (33—34—35—36), d. v. s. nuvarande byråchefsgraden. Därest en uppflytt- ning av byråchefsgraden sker till Ca 37:40 (en löneklass), bör av anförda skäl motsvarande uppjustering göras även för beställningshavare i Ma 11.

Beträffande de högre chefsbefattningarna från Ma 12 (Mo 12) och uppåt bör nuvarande Ma 12 överflyttas till löneplan 2 (Mo 12) samt — för bibe­ hållande av spännvidden — en ändring i inplaceringen av övriga militära högre chefsbefattningar göras.

De avsevärda skillnaderna i lönehänseende mellan exempelvis vissa ge­ neraldirektörer och de högsta militära chefsposterna (överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna) stå icke i rimlig relation till de militära högsta che­ fernas ansvar och arbetsuppgifter. Här må endast nämnas, att cheferna för krigsmaterielverket och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap in­ placerats i lönegraderna Cp 23 resp. Cp 22, medan överbefälhavaren och för­ svarsgrenscheferna placerats i Mp 21 resp. Mp 20. Vilka synpunkter som än läggas på affärsdrift m. m„ torde man icke kunna bortse ifrån att som företag betraktade varken krigsmaterielverket eller riksnämnden kunna jämföras med försvarsgrenarna i fråga om verksamhetens omfattning.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker, att ett på föreliggande betänkande i huvudsak grundat förslag till allmän lönerevision snarast genomföres. Ett ytterligare uppskjutande av ställningstagandet till förevarande spörsmål borde icke ifrågakomma, vare sig med åberopande av andra pågående löne-

Kungl. Maj.ts proposition nr 111.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

av prejudicerande övergångsbestämmelser för inplacering av byråcheferna i den nya högre lönegraden. Ett dylikt motiv för avsteg från den normala lönegrads- och löneklasskonstruktionen torde knappast böra godtagas. Äm­ betsverket anser även, att farhågorna för eventuella konsekvenser vid den kommande tjänsteförteckningsrevisionen av den av utredningen såsom kom­ plement förordade övergångsregeln icke böra överdrivas. Därest emellertid 1949 års tjänsteförteckningskommitté skulle finna regeln i fråga innebära ett föregripande av dess utredningsarbete, kan det måhända vara förtjänt att överväga viss begränsning av rätten att för inplacering i den nya lönegraden tillgodoräkna den tid vederbörande tillhört den för hans byråchefstjänst nu gällande lönegraden, exempelvis genom generellt avdrag av tre år.

Statskontoret kan helt ansluta sig till utredningens uppfattning rörande behovet av en omarbetning av löneplanerna 1 och 2vDå emellertid denna fråga faller utanför ramen för den verkställda undersökningen, som syftar till en så snart som möjligt efter det nuvarande lönestoppets hävande ge­ nomförd förbättring av chefstjänstemannalönerna, torde man tills vidare böra begränsa sig till de ändringar i löneplan 2, som bliva en direkt följd av den föreslagna uppräkningen av byråchef slönerna. Under hänvisning till vad statskontoret i det föregående anfört rörande metoden för löneför­ bättringens beräkning föreslår statskontoret, att löneplan 2 ändras på så­ dant sätt, att den procentuella löneförhöjningen totalt kommer att motsva­ ra högst den för byråchefer föreslagna, d. v. s. 13 å 14 procent.

En viss regressivitet vid utmätande av löneförbättringen i de högre lö­ negraderna inom löneplan 2 kan måhända vara motiverad redan av den anledningen, att de högsta lönerna utmätts efter helt andra och mer scha­ blonmässiga beräkningsgrunder än lönerna å löneplan 1 och sannolikt ock­ så under visst hänsynstagande till den ekonomiska effekten av maxime- ringen.

En reservant inom statskontoret har med utgångspunkt från att maxime- ringen av den rörliga delen av lönen tills vidare bibehålies ansett den av utredningen föreslagna konstruktionen av löneplan 2 i huvudsak kunna godtagas. Däremot borde en inplacering av tjänsterna i den nya lönepla- nens olika lönegrader icke verkställas på basis av den föreliggande utred­ ningen. Utredningen syntes nämligen icke ha tillräckligt beaktat, att löne­ plan 2 vid nyinrättandet av chefstjänster i viss omfattning använts som ett instrument för att kompensera det i och för sig otillfredsställande löne­ läget för byråcheferna å löneplan 1, oaktat dessa nytillkomna tjänster kva­ litativt vore att jämställa med byråchefsbefattningar. Vidare hade för vissa chefstjänstemän partiella tjänsteförteckningsrevisioner genomförts, till vilka hänsyn även måste tagas i detta sammanhang. I fråga om löneklass- placeringen för de byråchefer, som uppflyttats från Ca 33 till Ca 37, för­ ordar samme reservant, att sedvanliga sneddningsregler först tillämpas vid en tänkt placering av byråcheferna i 35 lönegraden och att därefter den av utredningen angivna löneklassplaceringsregeln tillämpas.

Statens lönenåmnd har funnit en allmän löneförbättring för de statliga chefstjänstemännen påkallad. Utredningens principförslag "i fråga om stor­ leken av den allmänna löneförbättringen, 12 procent å grundlönen, har icke heller givit lönenämnden anledning till erinran. Lönenämnden har jämväl

Kungl. Maj. ts proposition nr 114.

Ett av de skäl som framförts till stöd för förslaget är, att lönerna för ifrågavarande statstjänstemän äro lägre än motsvarande kommunala be­ fattningshavares löner. I anslutning härtill uttalas att »det synes angeläget, att ett genomförande av utredningens förslag för statstjänstemännens del icke medför en motsvarande lönerevision för de kommunalt anställda».

Städerna, utom Stockholm, ha under åren 1947—48 genomfört allmänna tjänsteförteckningsrevisioner. Därvid ha de anpassat sina löneplaner efter statens löneplan 1 och antagit bestämmelser om rörlig förhöjning av lö­ nerna, som ansluta till statens bestämmelser och sålunda även till den nu enligt dessa gällande maximeringen. Det är riktigt att den kommunala lö­ nesättningen efter dessa revisioner ej sällan kommit att ligga på en högre nivå än den där motsvarande statstjänstemannalöner nu ligga. I den mån löneförhöjningen för de högre statstjänstemännen nu ges i den formen, att den rörliga förhöjningens maximering slopas, och därest resultatet härav blir, att maximeringen slopas även på det kommunala området, blir följden tydligen, att löneklyftan mellan kommunala och statliga tjänstemän icke blott vidmakthålles utan — på grund av de förras högre löneläge — t. o. m. något vidgas. Med organisationernas saxningstaktik finnes givetvis även stor risk för att en statlig löneförbättring i form av höjda grundlöner skall åberopas och utnyttjas såsom ett led i löneaktioner mot kommunerna på samma sätt som de kommunala löneförhöjningarna för de senaste lönereg­ leringarna nu åberopas mot staten.

SR har uttalat bl. a., att ökningen av grundlönen med omkring 12 pro­ cent får betraktas som ett minimum. För byråchefernas del bör denna grundlöneökning åstadkommas genom att byråcheferna överföras till den nya löneplan 2 och placeras lägst i 13 lönegraden.

Med anledning av utredningens uttalande, att lönegraderna 33—36 å lö­ neplan 1 icke böra utnyttjas för tjänstemän i den ordinarie byråorganisa­ tionen, framhåller förbundet, att förhållandena inom olika förvaltningsom­ råden äro så skiftande, att undantag härifrån i vissa fall kunna anses mo­ tiverade.

SACO har uttalat, att byråchefs- och rådslönen bör uppgå till minst 24 000 kronor per år (vid då rådande levnadskostnadsnivå). Till stöd härför anför

SACO i huvudsak följande.

Utredningens uppfattning, att »vid nuvarande levnadskostnadsnivå en månadslön på omkring 2 000 kronor skulle vara motiverad», har stöd i de faktiska förhållandena på den privata arbetsmarknaden. Med utredningens ensidigt ekonomiska inställning att i princip endast framlägga förslag om en konkurrensduglig lön ha vissa synpunkter av väsentligen social karak­ tär men med betydelse för arbetstagarens möjligheter att fullgöra en god arbetsprestation kommit i bakgrunden. Det skulle ha varit av betydelse att få utrett, vilken standard en statlig chefstjänsteman bör anses vara berät­ tigad till. Enligt SACO:s uppfattning skulle en objektiv utredning och vär­ dering på grundval av en sådan frågeställning sannolikt medföra en välvil­ ligare syn på chefslönerna än vad som nu ofta är fallet.

Det kan ifrågasättas, om utredningen med sitt förslag nått syftet att åstad­ komma ett så betydande avstånd mellan byråchefstjänster och närmast un- der liggande tjänster, att befordran till byråchef skulle innebära en verklig inkomstförbättring. Dels utgör den behållna inkomstskillnaden mellan slut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Utredningen har i den grundläggande frågan om löneavvägningen för byrå­ chefs- och rådstjänsterna funnit en månadslön på omkring 2 000 kronor mo­ tiverad mot bakgrunden av den nuvarande lönenivån i icke-statlig verksam­ het. Likväl förordas en löneställning av endast 1 800 kronor per månad. Motiveringen för denna nedprutning är enligt TCO:s mening på intet sätt övertygande. Utredningen förbigår dels att den större tryggheten samtidigt innebär en större bundenhet, som är en fördel för staten-arbetsgivaren och en nackdel för den anställde, dels ock att vad det gäller med chefstjänster inom statsförvaltningen jämförliga befattningar på'andra områden anställ­ ningstryggheten för innehavare av dylika förtroendeposter torde vara nära nog jämbördig.

Ur synpunkten av statsförvaltningens intresse torde en löneförbättring av sådan storlek vara motiverad, att statsverkets konkurrensförmåga i fråga om kvalificerad arbetskraft återställes åtminstone till förkrigsnivå. Med hän­ syn till den utjämning med avseende på andra löneförmåner än kontantlön, som ägt rum beträffande statlig och enskild tjänst, vore det för detta ända­ mål erforderligt, att de statliga lönerna höjdes något mer, relativt sett, än vad som skett i fråga om lönerna i privat tjänst under motsvarande tid.

Om TCO anser sig böra godtaga utredningens förslag, sker detta under trycket av de för närvarande helt otillfredsställande förhållandena. En regle­ ring av lönerna i byråchefs- och högre grader hade rätteligen bort ske redan i anslutning till 1947 års lönereglering. Ifrågavarande befattningshavare ha sålunda under flera år gått förlustiga de löneförmåner, de rättvisligen bort komma i åtnjutande av. Allt efter som åren gå ökar också antalet av dem, som på grund av uppnådd pensionsålder nödgas lämna tjänsten utan att ha blivit delaktiga av den löneförbättring de haft befogade anspråk på. Det är därför ur flera synpunkter ytterst angeläget, att lösningen av lönespörsmå- let nu icke ytterligare förhalas.

TCO förutsätter, att för löneregleringen tillämpas det alternativ, enligt vilket byråchefs- och rådstjänster placeras i den nya lönegraden Ca 13. Därest tjänsterna i fråga skulle placeras i Ca 37: 40 erhålles icke ens den månadslön av 1 800 kronor — rörligt tillägg utan maximering inräknat — som utredningen förordat. Det förutsättes även att differentieringsfrågan med det snaraste blir föremål för omprövning.

Utöver de i betänkandet angivna skälen för placering av byråchefstjäns­ terna å löneplan 2 må framhållas, att den lönedifferentiering, som torde bliva en följd av den av utredningen förordade organisationsundersökningen och detaljprövningen av lönegradsplaceringen, lättare kan genomföras, då fråga endast blir om att välja olika lönegrader inom samma löneplan. Det må på­ pekas också, att statsskatterna ha en starkt dyrortsutj ämnande effekt i de högre inkomstlägena. Slutligen kan framhållas, att ett betydande antal chefstjänstemannagrupper, där befattningarna äro spridda på olika dyr­ orter, redan tillhöra löneplan 2, exempelvis häradshövdingar, vägdirektörer och länsarkitekter. Vidare skall enligt utredningens förslag jämväl lands- sekreterare och landskamrerare överflyttas till löneplan 2 och den s. k. pro- fessorsutredningen utmynnar likaledes i förslag om överflyttning till löne­ plan 2 av professorerna.

Särskilda framställningar. I detta sammanhang torde jag få anmäla, att sedan chefslöneutredningens betänkande framlagts från myndigheter och organisationer inkommit framställningar, som syfta till att i samband med prövningen av de i betänkandet framlagda förslagen vissa chefstjänsters

kvarstå i verkets tjänst visst antal år. Skulle ett system med lönetillägg icke böra ifrågakomma, anser vattenfallsstyrelsen, att den ledande perso­ nalen skulle kunna kontraktsanställas.

Chefen för domänstyrelsen har i skrivelse den 2 december 1950 hemställt bl. a., att generaldirektören, överdirektören och försäljningschefen i do­ mänstyrelsen skola — i stället för lön enligt löneplan — erhålla särskilda arvoden, som för varje särskilt fall fastställas av Kungl. Maj:t, och därjämte rätt till pension efter lämplig lönegrad. Arvodena skulle, liksom i närings­ livet i övrigt, helt bestämmas och avpassas efter möjligheten att för tjäns­ terna kunna förvärva de lämpligaste kandidater, som över huvud taget stå att få.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Vissa specialfrågor.

Chefslöneutredningen. Vid en lönerevision för de statliga chefstjänstemän­ nen uppkomma vissa speciella frågor rörande inplaceringen av särskilda tjänster m. m. En del av dessa frågor ha berörts av chefslöneutredningen.

Tjänster i lönegraderna Ca 34—Ca 37. I lönegraderna Ca 34—Ca 37 äro f. n. placerade följande tjänster.

Antal

Tjänst

Lönegrad

1 förste taxeringsintendent ............................ Ca 35 2 kanslidirektörer ........................................... Ca 37 24 landskamrerare ................................................ Ca 37 24 landssekreterare ............................................ Ca 37

1 skattedirektör ......................................................Ca 37

Beträffande tjänsten som förste taxeringsintendent har utredningen fun­ nit övervägande .skäl tala för att frågan om löneställningen för denna be­ fattning hänskjutes till 1949 års tjänsteförteckningskommitté, vilken har att pröva de i lönegrad Ca 32 placerade taxeringsintendenternas lönegrads- placering. I avbidan härpå bör enligt utredningens mening tjänsten bibehål­ las i lönegrad Ca 35.

Landssekreterare och landskamrerare skola enligt utredningens för­ slag överföras till löneplan 2 och placeras i lönegraden Co 15 å den nya löneplanen. Till stöd för detta förslag har framhållits, att den nuvarande grundlönen i lönegrad Ca 37 löneklass 40 å 5-ort uppgår till 19 056 kronor för år samt att detta belopp uppräknat med 12 procent (ungefär mot­ svarande den procentuella grundlöneökningen för byråchef) utgör 21 343 kronor, medan grundlönen i den föreslagna lönegraden Co 14 utgör 20 700 kronor och i nya lönegraden Co 15 21 900 kronor. Valet av löneplan 2 för ifrågavarande tjänster har av utredningen motiverats med att dessa tjäns­ ter mera äro att jämställa med souschefstjänster än med byråchefs­ tjänster. Även för kanslidirektörerna och skattedirektören föreslår utred­ ningen placering i lönegrad Co 15 å nya löneplan 2.

dare undantagas från den allmänna löneförbättringen. Det skulle ankom­ ma på tjänsteförteckningskommittén att i ett sammanhang pröva löneställ- ningen för samtliga tjänster i en dylik serie. Över huvud taget har det an­ setts angeläget att undvika sådana uppflyttningar av tjänster, som kunna innebära ett föregripande av den kommande allmänna tjänsteförtecknings- revisionen.

I detta sammanhang har utredningen uppmärksammat, att utredning­ ens begränsning till att avse tjänster i lägst Ca 33 eller Cp 10 måste för­ anleda vissa ojämnheter i lönerelationerna mellan de chefstjänster, som få del av löneförbättringen, och vissa lägre chefstjänster, såsom exempel­ vis avdelningscheferna vid statens provningsanstalt. Enligt utredningens uppfattning äro emellertid dessa ojämnheter i lönerelationerna icke av så­ dan karaktär, att de utgöra hinder för ett genomförande av utredningens förslag, utan det bör ankomma på tjänsteförteckningskommittén att un­ dersöka, om och i vad mån i de särskilda fallen skäl föreligga för en löne­ förbättring för de lägre chefstjänsterna i anslutning till den för byråche­ ferna föreslagna.

I promemorian ingå även vissa överväganden i fråga om vilka tjänster som av nyss angivna skäl böra helt eller delvis undantagas från den all­ männa lönerevisionen. Då utredningsarbetet i förevarande delar icke var avslutat vid utredningsmannens frånfälle, föreligger icke ett slutligt ställ­ ningstagande från hans sida beträffande samtliga tjänster. Vid sådant för­ hållande synes redogörelsen för innehållet i promemorian kunna begränsas till de avsnitt, vilka utmynna i förslag som ligga till grund för ställnings­ tagandena i det följande.

Revisionssekreterarna i nedre justitierevisionen äro, i likhet med hov­ rättsråden, placerade i Ca 33. Processreformen har emellertid medfört, att arbetsuppgifterna ändrats såväl för hovrättsråd som för revisionssekrete­ rare. Presidenterna i Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och

Blekinge samt hovrätten för Västra Sverige ha i yttrandena till utredningen ifrågasatt, att revisionssekreterarbefattningarna skulle indragas, eller för­ ordat, att de skulle erhålla en lägre löneställning än den för hovrättsråds- tjänsterna avsedda. Sedan tillräcklig erfarenhet vunnits om processrefor­ mens inverkan på arbetsuppgifterna för olika domarkategorier, bör enligt utredningens mening domartjänsternas löneställning snarast upptagas till omprövning av 1949 års tjänsteförteckningskommitté eller av särskilda för ändamålet tillkallade utredningsmän. I avbidan på resultatet av sagda om­ prövning böra revisionssekreterartjänsterna bibehållas i Ca 33. I den mån de nuvarande ordinarie revisionssekreterarna icke senast i samband med lönerevisionens genomförande kunna överflyttas till hovrättsrådstjänster, böra de — i avbidan på en sådan åtgärd — personligen erhålla placering i Ca 37 och överföras till övergångsstat. Ett mot antalet tjänster å övergångs­ stat svarande antal revisionssekreterartjänster i Ca 33 skulle därvid hållas vakant.

Häradshövdingarnas löner reglerades den 1 juli 1943, varvid de inplace­ rades i dåvarande lönegraden B 2 (numera Co 14). Domsagorna indelades i fem lönegrupper och häradshövdingarna i domsagor tillhörande grupperna

II—V erhöllo utöver lönen avlöningsförstärkning med 1 250, 2 500, 3 750

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

den Cp 23 (grundlöneökning 300 kr./år). Av angivna skäl föreslås vidare att överdirektören i Cp 17 och överingenjören i Cp 14 placeras i nya löne­ graden Cp 15 resp. Cp 14 (oförändrad grundlön, resp. grundlöneökning 900 kr./år). I fråga om dessa tjänster har för övrigt ansetts gälla, att löneställ- ningen bestämts under visst hänsynstagande till löneläget inom privatin­ dustrien.

Fortifikations förvaltningen. I fråga om tjänsterna såsom sektionschef, forskare i Cp eller Cr 12 och chefsarkitekt i Cp 12 är att märka, att de äro avsedda för sektionschefer och att sådana befattningar eljest i fortifikations- förvaltningen äro placerade i högst Ca 31. Med hänsyn till bl. a. angivna om­ ständigheter har utredningen — i avbidan på resultatet av tjänsteförteck- ningskommitténs arbete — icke förordat någon förändring i löneställningen för dessa tjänster.

Flygförvaltningen. Tjänsten såsom anskaffningschef, chef för materielavdelningens anskaffningsbyrå, är placerad i Cp 17. Beträffande denna tjänst må erinras, att departementschefen vid behandlingen i propositionen 1943: 180 av 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag till organisation av flygförvaltningen — med hänsyn till nödvändigheten av att för den bety­ delsefulla posten som anskaffningschef i konkurrens med det privata nä­ ringslivet förvärva en verklig kapacitet — förordade, att denna chefstjänst placerades i dåvarande lönegraden C 10 (numera Cp 17) i stället för den av förvaltningsutredningen föreslagna lönegraden C 6 (nuvarande Cp 10).

Motsvarande avlöningsförmån hade föreslagits för anskaffningschef en (över­ direktören) i krigsmaterielverket. Då redan vid avvägandet av den nuva­ rande lönegradsplaceringen för anskaffningschefen hänsyn tagits till kon­ kurrensen från det privata näringslivet och löneställningen således skett efter förmånligare grunder än som normalt tillämpats för statsförvaltningens chefstjänstemän, har utredningen icke förordat högre lönegradsplacering för denna tjänst än i nya Cp 15 (oförändrad grundlön).

Arméstaben. Studierektorn är placerad i Ce 33, medan motsvarande tjäns­ ter vid marin- och flygstaberna äro placerade i Ce 26. Med hänsyn härtill och då icke heller rektor stjänster i allmänhet omfattas av utredningens förslag bör studierektorn vid arméstaben bibehållas vid nuvarande löne­ gradsplacering.

Den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsnämndsdirektören i Stockholm samt två av länsarbetsdirektörerna äro placerade i Ca 33 medan övriga 22 länsarbetsdirektörer äro placerade i lägre lönegrad än den 33 :e. Vid sådant förhållande bör det ankomma på tjänsteförteckningskommittén att pröva såväl arbetsnämndsdirektörens som samtliga länsarbetsdirektörers löne- ställning. I avbidan på denna prövning böra de i Ca 33 placerade direktö­ rerna kvarstå i nämnda lönegrad.

Uppsala universitet. Räntmästaren vid Uppsala universitet är placerad i

Ca 33, medan motsvarande tjänsteman vid Lunds universitet tillhör Ca 32. Den förre uppbär fr. o. in. den 1 juli 1948 utöver lönen såsom avlönings- förstärkning ett belopp av 6 000 kronor för år, vilket belopp utgår från sta­ ten för Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning. Löneställning­ en för räntmästarna vid Uppsala och Lunds universitet böra enligt utred­ ningens mening prövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté. 1 avbidan på resultatet av denna prövning böra båda räntmästarna bibehållas vid nu­ varande lönegradsplaceringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

59

Skogsvårdsstyrelserna. Av läns jägmästarna äro 3 placerade i Ca 33, 8 i

Ca 32 och 14 i Ca 30. Med hänsyn till att flertalet länsjägmästare äro place­ rade i lägre lönegrad än Ca 33 och då över jägmästarna äro placerade i Ca 32, bör det ankomma på tjänsteförteckningskommittén att pröva frågan om läns jägmästarnas löneställning. I avbidan härpå böra de tre i Ca 33 placerade läns jägmästarna bibehållas i nuvarande löneställning.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Beträffande generaldi­ rektören (Cp 22) i riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förkla­ rade departementschefen i propositionen 1946: 339, att nämndens ordfö­ rande tillika borde vara chef för nämnden. Det syntes nämligen med en sådan anordning lättare att för ifrågavarande betydelsefulla verksamhets ledning erhålla en person, som hade de härför erforderliga speciella kvali­ fikationerna. Med hänsyn till vikten av att för posten erhålla en dugande och kvalificerad kraft föreslog departementschefen, att befattningen place­ rades i dåvarande C 15 (numera Cp 22). Utredningen anser skäl tala för att ifrågavarande generaldirektör stjänst icke placeras högre å den nya lönepla- nen än i den nya lönegraden Cp 22 (grundlöneökning 1 800 kr./år). Direk­ tören i Cp 17 är chef för riksnämndens affärsavdelning. I sitt utlåtande den 20 oktober 1947 angående ordnandet av den ekonomiska försvarsberedska- pen uttalade riksnämnden, att med hänsyn till den konkurrens från närings­ livet, som torde göra sig gällande vid förvärvet av en lämplig person på denna mycket viktiga post, direktören ej syntes böra placeras i lägre löne­

grad än Cp 17. Detta motsvarade en årlig lön av cirka 23 600 kronor. För

att till direktörsposten skulle kunna förvärvas reservförrådsnämndens då­ varande direktör — årsarvode 25 800 kronor — föreslog nämnden vidare, att medgivande skulle lämnas att till denne, om han förordnades till direktör, utbetala ett årligt tilläggsarvode av 2 500 kronor. Förslaget godtogs av Kungl. Maj :t och riksdagen. Enligt utredningens mening har avlöningen till riks­ nämndens direktör bestämts efter andra riktlinjer än som normalt tilläm­ pats i fråga om statsförvaltningens chefstjänstemän, i så måtto att större hänsyn tagits till löneläget inom näringslivet. Utredningen kan därför icke tillstyrka, att direktören inplaceras på den nya löneplan 2 efter de allmänna riktlinjerna. Å andra sidan har en viss ökning av grundlönen synts mo­ tiverad. Utredningen förordar direktörstjänstens placering i nya lönegrad Cp 18 (grundlöneökning 1 200 kronor för år). För nuvarande innehavaren av tjänsten bör det personliga lönetillägget minskas med belopp motsvarande löneförbättringen. Förrådschefens nuvarande löneställning (Ce 33) har ut­ redningen funnit förhållandevis hög. Beträffande denna tjänst uttalade de­ partementschefen i propositionen 1948: 100, att arbetsuppgifterna, som be­ stode bl. a. i att svara för vården av nämndens lager, att ha tillsyn över byggnader och andra anläggningar, exempelvis oljecisterner, vore synner­ ligen maktpåliggande. Att såsom statskontoret föreslagit ersätta förrådsche- fen med en befattningshavare i högst byrådirektörs löneställning syntes de­ partementschefen uteslutet med hänsyn till svårigheterna att i konkurrens med det enskilda näringslivet erhålla en dugande kraft för ifrågavarande uppgif­ ter, som i huvudsak vore av teknisk natur. Departementschefen biträdde av angivna skäl riksnämndens förslag om lorrådschefstjänstens placering i Ce 33' Utredningen är för sin del icke övertygad om att en uppflyttning av 1'örrådschefstjänsten till den nya byråchefsgraden är motiverad. Frågan om eu eventuell förändring av tjänstens lönegradsplacering synes därför böra prövas av 1949 års tjänsteförteekningskommitté.

Telegrafverket. Telefon- och telegrafdirektörerna, vilka nu äro placerade i Ca 33, synas böra bibehållas vid denna placering i avbidan på resultatet av 1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Avlöningsförstärkningar m. m. Till vissa tjänstemän, som beröras av chefslöneregleringen, utgå sådana avlöningsförstärkningar eller befattnings- arvoden, som avses i 37 § statens allmänna avlöningsreglemente. Enligt ut­ redningens mening bör det ankomma på 1949 års tjänsteförteckningskom- mitté att pröva frågor om avvägningen av dessa särskilda lönetillägg även beträffande chefstj änstemännen.

Liksom det nyssnämnda personliga lönetillägget till direktören i riksnämn- den för ekonomisk försvarsberedskap böra enligt utredningens mening de personliga lönetillägg som utgå till byråcheferna å bostadsstyrelsens lånebyrå och lantbruksstyrelsens jordförbättringsbyrå minskas med ett mot löne­ förbättringen svarande belopp. Angående grunderna för dessa lönetillägg anför utredningen i huvudsak följande.

Till byråchefen å bostadsstyrelsens lånebyrå utgår ett personligt löne­ tillägg å 4 500 kronor för år. Av propositionen 1948: 218 framgår, att detta avlöningstillägg ansågs böra tillkomma dåvarande chefen för statens bygg- nadslånebyrås tertiärlåneavdelning för att skydda honom mot avlönings- minskning, om han bleve chef för bostadsstyrelsens lånebyrå.

Till chefen å lantbruksstyrelsens jordförbättringsbyrå utgår ett särskilt arvode å 2 400 kronor. Av 1946 års statsverksproposition framgår, att på grund av de till lantbruksingenjörerna utgående övergångsersättningarna en lantbruksingenjör i många fall skulle få vidkännas avlöningsminskning vid övergång till ifrågavarande byråchefstjänst. Kungl. Maj :t borde därför äga möjlighet att bestämma, att ett särskilt tilläggsarvode skulle utgå till den som erhölle förordnande å tjänsten.

Vidare föreslår utredningen, att det särskilda arvode å 1 200 kronor, som utgår till överlantmätare för hans medverkan i lantbruksnämnderna, skall indragas.

Enligt beslut vid 1948 års riksdag placerades samtliga överlantmätare i Ca 33 och tillerkändes dessutom ett årligt arvode å 1 200 kronor från lant­ bruksnämndernas anslag. I motiveringen för detta förslag anförde de­ partementschefen bl. a. följande.

Hur önskvärt det än vore att få till stånd en definitiv lösning av frågan om överlantmätarnas Iöneställning med det snaraste synes detta icke möj­ ligt i nuvarande läge. Frågan bör prövas i samband med en allmän över­ syn av löneställningen för byråchefs- och rådstjänster samt med dem jäm­ förliga befattningar. På grund av att 1947 års riksdag placerat distrikts- lantmätarna i 32 lönegraden anser jag det emellertid oundvikligt att de femton nu i denna lönegrad placerade överlantmätarna uppflyttas till 33 lönegraden. Då jag sålunda icke kunnat föreslå någon slutlig löneregle­ ring har jag dock såsom ett provisorium ansett mig böra förorda att över­ lantmätarna för sin medverkan i lantbruksnämnderna skola åtnjuta ett årligt arvode av 1 200 kronor från nämndernas anslag. Denna anordning avses, såsom uttryckligen angivits, endast skola gälla intill dess överlant­ mätarnas lönefråga blivit definitivt löst.

Remissyttrandena. Av vad remissyttrandena innehålla i fråga om de sär­ skilda tjänsternas placering torde i förevarande sammanhang få återgivas följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

liga till lönegrad 33 eller högre lönegrader å löneplan 1 och till löneplan 2 hänförda chefstjänster. I hithörande lönegrader ha under årens lopp vid skilda tillfällen inplacerats tjänster, för vilka lönesättningen skett från vitt skilda utgångspunkter. En i ett sammanhang, efter enhetliga grunder gjord förutsättningslös omprövning av löneställningen för dessa tjänster eller grupper av tjänster anses därför motiverad. Lönenämnden finner det icke vara uteslutet, att en dylik undersökning visar, att tillräckliga skäl icke föreligga för en så långt gående differentiering som f. n. av chefs­ tjänsterna å löneplan 2. I den mån befattningar i lönegrad 33 å löneplan 1 befinnas böra vara placerade i lägre lönegrad än byråchefs- och rådstjäns­ ter, bör frågan om deras placering -—- således även förste byrådirektörsbe- fattningarnas — hänskjutas till tjänsteförteckningskommittén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Såsom jag inledningsvis nämnt har frågan om en lönerevision för chefs- tjänstemännen varit föremål för överläggningar med Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation. Härvid har enighet nåtts om följande grunder för en lönerevision, avsedd att genomföras den 1 juli 1951.

1) Byråchefer och övriga tjänstemän i lönegrad Ca 33 uppflyttas till lö­ negrad Ca 37 och tjänstemän med lön enligt löneklass 10 eller högre löne- klass å löneplan 2 erhålla den grundlöneförbättring, som föreslagits av chefslöneutredningen (s. 35). Vid uppflyttning av byråchef (motsvarande) från lönegrad Ca 33 till lönegrad Ca 37 skall vederbörande placeras i löne­ klass, som om byråchefstjänsten varit hänförd till lönegrad Ca 37 redan vid tjänstetillträdet.

2) Från lönerevisionen undantagas helt eller delvis vissa under över­ läggningarna diskuterade, i det följande närmare angivna tjänster i avbi- dan på en förnyad översyn av deras inplacering å löneskalan. Denna över­ syn skall så bedrivas, att resultatet av densamma kan föreläggas 1952 års riksdag.

3) Rörlig förhöjning skall räknas å högst 1 600 kronor av månadsgrund- lönen.

4) Vissa avlöningsförstärkningar m. m., vilka äro avvägda med hänsyn till hittills gällande löneskalor för chefstjänstemännen, omprövas i den mån de genom lönerevisionen uppkomna löneförändringarna giva anledning därtill.

I överenskommelsen ingår även, att i fråga om tjänstepensionerna det maximibelopp för månad, varå rörligt tillägg må beräknas, höjes till 1 100 kronor samt att tjänste- och familjepensionsunderlagen för tjänstemän med lön enligt löneplan 2 ändras i anslutning till nyss omförmälda grundlöne­ förändringar.

Organisationernas representanter ha i anslutning till överenskommelsen gjort följande gemensamma uttalande.

Ehuru organisationerna liksom chefslöneutredningen anse skäl saknas för ett bibehållande av maximeringen av det rörliga tillägget och icke finna

Kungi. Maj.ts proposition nr 114.

underställda tjänstemän -varit föremål för en fortgående reducering. Med beaktande av det ansvar och den stora arbetsbörda, som åvila chefstjänste­ männen, synes en sådan utveckling otillfredsställande.

Vad sist anförts ger enligt min mening en naturlig grund för ställnings­ tagande till frågan, vilka tjänstemän som böra omfattas av en lönerevision. Då ett av skälen för löneförbättringen är att öka löneavståndet mellan byråchefer (motsvarande) och dem underställda tjänstemän, synes på sätt utredningen förordat lönerevisionen böra begränsas till tjänstemän i löne­ graderna Ca (Ce) 33 och högre på löneplan 1 samt lönegraderna Co, Cp, Cq, Cr, Cs, Mo, Mp och Mr 10 och högre på löneplan 2. Jag är medveten om att det i närmast lägre lönelägen finnes ett begränsat antal tjänstemän, som kunna göra berättigade anspråk på att icke helt sättas åsido vid en lönerevision för byråchefer (motsvarande). Det torde emellertid få ankom­ ma på 1949 års tjänsteförteckningskommitté att pröva detta spörsmål lik­ som även den av utredningen berörda frågan om de i Cb-lönegrad place­ rade rektorernas löneställning.

Mina överväganden av frågan om omfattningen och den närmare ut­ formningen av chefslönerevisionen ha skett på grundval av de utredningar och förslag, som framlagts av chefslöneutredningen. Jag har därvid ansett mig kunna i huvudsak ansluta mig till de synpunkter utredningen anfört.

Vad särskilt angår frågan om höjning av det belopp, varå rörlig förhöj­ ning högst må beräknas, har utredningens förslag att maximeringen av detta belopp skall slopas biträtts av samtliga i ärendet hörda myndigheter. Mot förslaget har dock framhållits av en reservant inom vardera av statskonto­ ret och statens lönenämnd, att en sådan åtgärd skulle kunna betraktas som ett avsteg från grunderna för den förhandlingsöverenskommelse, på vilken 1947 års lönereglering vilar.

Med hänsyn bl. a. till att den rörliga förhöjningen nu utgör en procen­ tuellt större andel av lönen än som förutsattes vid 1946 års förhandlingar, synes det rimligt att maximibeloppet i viss utsträckning höjes. En dylik höj­ ning är även lämplig som ett av medlen för uppnående av åsyftad förtjänst­ nivå för chefstjänstemännen och synes stå helt i linje med den ökning av maximibeloppet från 900 till 1 200 kronor, som skedde vid 1947 års löne­ reglering. Vid sitt tillstyrkande av angivna höjning uttalade 1946 års riks­ dag, att man vid ställningstagande till denna fråga icke finge bortse från det allmännas intresse av att reallönenivån även för högre tjänster i viss mån alltfort garanterades.

I fråga om den nu förevarande höjningen har jag — med beaktande bl. a. av den inträdda levnadskostnadsstegringen — ansett skäligt, att det nya maximibeloppet fastställes till 1 600 kronor för månad. Denna höjning ut­ gör —- såsom framgår av det föregående —- ett led i den med personalorga­ nisationerna träffade överenskommelsen.

Vid min prövning av frågan hur stor grundlöneökning som bör tillkom­ ma de berörda tjänstemännen har jag funnit utredningens förslag på denna punkt sakligt grundade och biträder sålunda förslagen (s. 35).

graderna Co, Cp, Cq, Cr, Cs, Mo, Mp och Mr 10 och högre inplaceras i den nya löneplanen, allt på sätt framgår av chefslöneutredningens förslag (s. 35). Rörlig förhöjning av månadslönen beräknas å högst 1 600 kronor för månad. Lönerevisionen bör gälla från och med den 1 juli 1951.

Såsom det anförda giver vid handen har jag icke ansett mig böra i före­ varande sammanhang förorda en ändring av löneställningen för chefs­ tjänstemännen i enlighet med vad vattenfallsstyrelsen och chefen för do­ mänstyrelsen hemställt.

Här framlagda förslag föranleda ändringar i statens löneplansförordning. I anledning härav har inom civildepartementet upprättats förslag till för­ ordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 juni 19i7 fnr 376), vilket förslag torde böra föreläggas riksdagen till antagande. Någon ändring av den i 4 § statens löneplansförordning intagna föreskriften rörande maximering av det belopp, varå rörligt tillägg må be­ räknas, anser jag icke påkallad, eftersom sistnämnda författningsrum ald­ rig satts i kraft.

Även i statens allmänna avlöningsreglemente bli vissa ändringar erfor­ derliga i anledning av den av mig förordade lönerevisionen. Dessa ändring­ ar äro av formell art. Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att vid­ taga ifrågavarande ändringar torde böra utverkas.

Innan jag härefter övergår till att behandla de specialfrågor, som upp­ komma i samband med den föreslagna lönerevisionen, vill jag erinra, att chefslöneutredningen funnit angeläget, att frågan om lämpliga organisa­ tionsenheter och deras benämning inom statsförvaltningens olika verk upp­ tages till närmare undersökning. Först sedan enhetliga normer i detta av­ seende skapats, föreligga enligt utredningens mening förutsättningar för en detaljprövning av de verkscheferna underordnade chefstjänstemännens in­ placering å löneskalan. De av utredningen framförda synpunkterna synas mig värda allt beaktande. Jag är emellertid icke nu beredd att taga ställ­ ning till frågan om och i vilken form de av utredningen föreslagna under­ sökningarna böra komma till stånd.

Av den föregående redogörelsen framgår, att särskilda överväganden er­ fordras för inplaceringen av vissa tjänster och att andra tjänster i de ifrå­ gavarande lönegraderna ansetts böra helt eller delvis undantagas från den allmänna löneförbättring, som lönerevisionen innebär. Inplaceringen å löne­ skalan av sistnämnda tjänster bör av olika skäl underkastas en särskild prövning. Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden anmäla frågan om tillkallande av särskilda sakkunniga för att inom civildepartementet biträ­ da med denna prövning. Enligt min mening bör arbetet härmed kunna be­ drivas så, att resultatet kan anmälas för 1952 års riksdag. Så bör även kunna bli fallet med den översyn av vissa tjänster, som skall ankomma på tjänsteförteckningskommittén. Detta gäller tjänster, som även förekomma i lägre lönegrader än dem, som beröras av chefslönerevisionen. Jag vill i detta sammanhang anmäla, att jag under hand meddelat tjänsteförteck­ ningskommittén att den med nu nämnda undantag icke bör till prövning

Kungl. May.ts proposition nr 114.

För verkstad söveringenjören i Cp 11 vid statens järnvägar förordar jag i likhet med utredningen en placering i nya lönegraden Cp 13.

Vad därefter angår de tjänstemän, som tillhöra lönegrad 15 å löneplan 2, kan en placering i endera av lönegraderna 15 eller 16 å nya löneplanen 2 ifrågakomma. En placering i lönegrad Cp 16 finner jag motiverad för de nu till lönegrad 15 hänförda distriktscheferna, verkstadsdirektören och över­ ingenjören vid statens järnvägar samt kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk. Vissa skäl kunna anföras för att samma placering skulle tillkomma överingenjören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Jag har emel­ lertid ansett detta vara en fråga, som bör närmare prövas vid den särskilda översynen. I fråga om översten och flygöverdirektören i flygförvaltningen synes — i avbidan på ett ställningstagande till militära förvaltningsutred- ningens förslag — högre placering än i nya 15 lönegraden icke böra ifråga­ komma. Innehavaren av överstebeställningen, vilken tjänstgör såsom chef för flygförvaltningens materielavdelning, torde dock tills vidare böra erhålla vikariatslöneförordnande i lönegrad Cp 16. För den i 15 lönegraden pla­ cerade överdirektören i lantbruksstyrelsen förordar jag bibehållen placering i 15 lönegraden å nya löneplanen 2 liksom för vex-kstadsdirektören vid ma­ rinverkstäderna i Karlskrona.

Vad angår undantagen från den allmänna lönerevisionen kan jag i huvud­ sak ansluta mig till utredningens förslag i de delar, de återgivits i det före­ gående (s. 56—59). Vid ärendets beredning har jag emellertid funnit skäl föreligga att ytterligare ett antal tjänster helt eller delvis undantagas från lönerevisionen.

Detta gäller till en början tjänster i lönegraderna Ca eller Ce 33 eller Cp 10, vilka äro avsedda för chefer för sektioner eller andra underavdelningar, vilka ingå i en byrå. För dylika tjänster har chefslöneutredningen räknat med en placering i högst Ca eller Ce 34 eller Cp 11. Då jag i likhet med vissa remissmyndigheter icke är beredd att på grundval av föreliggande utredning taga ställning till dessa tjänsters slutliga inplacering, förordar jag att de tills vidare bibehållas vid nuvarande lönegradsplacering. Det nu sagda inne­ bär, att från lönerevisionen undantagas tjänsterna som förste byrådirektör i Ca eller Ce 33 i krigsmaterielverket, fortifikationsförvaltningen och vatten­ fallsstyrelsen, förrådschef i Ce 33 i riksnämnden för ekonomisk försvarsbe­ redskap, överinspektör i Cp 10 i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, trafik- direktör och avdelningsdirektör i Cp 10 i telegrafstyrelsen samt avdelnings­ direktör i Cp 10 i vattenfallsstyrelsen. Beträffande förrådschefstjänsten i riksnämnden må erinras, att även utredningen uttalat sig för dess bibehål­ lande i lönegrad Ce 33.

Den omständigheten, att 1946 års militära förvaltningsutrednings nyligen framlagda betänkande innefattar förslag till en genomgripande omorgani­ sation av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, bör föranleda sär­ skild försiktighet med lönerevisionens tillämpning å chefstjänsterna vid dessa myndigheter. Av denna anledning föreslår jag, att de i Ce 33 placerade

Kungl. Maj:ts proposition nr llé.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

samt befattningen såsom chef för normaliebyrån, vilken kan vara civil tjänsteman i Ce 33 eller civilmilitär beställningshavare i Ca 31.

Berörda spörsmål torde få närmare övervägas i samband med prövning­ en av militära förvaltningsutredningens förslag. Såsom en provisorisk an­ ordning vill jag förorda att tjänsteman i lägre lönegrad än Ca 37 eller Ma 12, som förordnas att uppehålla byråchefstjänst i armé-, marin- eller flyg­ förvaltningen eller häremot svarande tjänst eller kommenderas till sådan tjänstgöring, erhåller vikariatslöneförordnande i 37 lönegraden.

Vid försvarets fabriksverk kunna f. n. sex överingenjörer, fabrikschefer placeras i högst Cp 14. Det synes icke påkallat att höja maximilönegraden för samtliga dessa tjänster i enlighet med de allmänna normerna. Jag för­ ordar därför, att tre av ifrågavarande tjänster må hänföras till högst Cp 15 och återstående tre till högst Cp 14. För de fyra i högst Ce 33 placerade fabriksingenjörstjänsterna vid fabriksverket anser jag icke påkallat att nu bereda möjlighet till högre lönegradsplacering.

Vid marinverkstäderna i Karlskrona och Stockholm äro f. n. verlcstads- direktörerna placerade i Cp 15 resp. Cp 14 och överingenjörerna i Cp 12 resp. Cp 10. Löneställningen för verkstadsdirektörerna skall dock omprövas vid uppkommande ledighet å tjänsterna. Då lönerelationen mellan samtliga dessa tjänster synes böra särskilt undersökas, har jag funnit övervägande skäl tala för att annan ändring icke nu vidtages i deras löneställning än den som följer av omarbetningen av löneplan 2. Verkstadsdirektören i Karlskrona bör härvid — såsom förut nämnts —- placeras i nya lönegraden Cp 15 och verkstadsdirektören i Stockholm i nya lönegraden Cp 14.

Utredningen har förordat, att vissa tjänster skola helt eller delvis undan­ tagas från den allmänna lönerevisionen av den anledningen att de på grund av speciella förhållanden inplacerats å löneskalan efter förmånligare grun­ der än som normalt tillämpats. Vad utredningen härutinnan föreslagit an­ ser jag mig böra biträda med den jämkningen att överdirektören i krigs- materielverket bör placeras i nya lönegraden Cp 16 i stället för Cp 15, som förordats av utredningen.

Enligt min mening har emellertid ytterligare ett antal tjänster inplacerats efter gynnsammare principer än som normalt tillämpats. Detta gäller föl­ jande tjänster, nämligen chefen för kasernbyrån (Cp 14) i fortifikalionsför- valtningen, kanslicheferna (Cp 14) i statens sakrevision och statens organi- sationsnämnd, generaldirektören i organisationsnämnden (Cp 22), över­ direktören och souschefen (Gp 17) i lantbruksstyrelsen, överfyringenjören (Cp 12; vakant) i lotsstyrelsen, byråchefen i Cp 12 i försäkringsinspektio- nen, överingenjören (Cp 14) och kanslichefen (Cp 12) i riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, rektorn (Ca 33) vid statens polisskola och verkstadsöveringenjören (Cp 12) i telegrafverket. Den löneställning, som jag föreslår för nu ifrågavarande tjänster, framgår av följande sammanställ­ ning, i vilken även upptagas de övriga tjänster, vilka jag anser böra i avbi- dan på den förut omnämnda översynen helt eller delvis undantagas från den allmänna lönerevisionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Antal

Myndighet Befattning

Nuv. lönegrad

Före­ slagen lönegrad

Grundlö­ neökning

för år kronor

Anm.

Flygvapnet

flygdirektörer av 1. graden .... Ca 33 Ca 33

Vid uppehållande av

flygdirektör av 1. el. 2. graden Ca 33 el. Ca 33 el.

byråchefstjänst (mot­ svarande) vikariats- lön i Ca 37

Den offentliga arbetsförmedlingen

arbetsnamn dsdirektö r..................

Ca 31

Ca 33

Ca 31

Ca 33

länsarbetsdirektörer .................. Ca 33 Ca 33

—

Väg- och vaitenbyggnadsstyrelsen

överinspektörer............................... Cp 10 Cp 10

—

Statens sakrevision

kanslichef......................................

Cp 14 Cp 14 900

Statens organisalionsnämnd

generaldirektör............................... Cp 22 Cp 22

1800

kanslichef...................................... Cp 14 Cp 14

900

Uppsala universitet

räntmästare ................................... Ca 33 Ca 33

_

Lanlbruksslyrelsen

överdirektör och souschef.......... Cp 17 Cp 16 1200

Skogsvårdsstyrelserna

länsjägmästare...............................

Ca 33

Ca 33

—

Lotsstyrelsen

överfyringenjör.............................. Cp 12 Cp 13 900

Vakant

Försäkringsinspeklionen

byråchef....................................

Cp 12 Cp 13 900

Riksnämnden för ekonomisk ör-

svarsberedskap generaldirektör..............................

Cp 22

Cp 22 1800

direktör ..........................................

Cp 17 Cp 16 1200

överingenjör.................................. Cp 14 Cp 14

900

kanslichef....................................... Cp 12 Cp 13 900

förråd schef...................................... Ce 33 Ce 33

—

Översta thållaråmbetel

förste taxeringsintendent.............

Ca 35 Ca 35

—

Statens polisskola

rektor .............................................. Ca 33 Ca 33

_

Telegrafverket

verkstadsöveringenjör ................

Cp 12 Cp 13 900

1 trafikdirektör.................................

Cp 10 Cp 10

—

avdelningsdirektörer .................. Cp 10 Cp 10 —

2 telegrafdirektörer........................... Ca 33 Ca 33 — 1 telefondirektör.............................. Ca 33 Ca 33

—

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

73

Antal

Myndighet Befattning

Nuv. lönegrad

Före­ slagen lönegrad

Grundlö­ neökning

för år kronor

Anm.

2

Statens vattenfallsverk

avdelningsdirektörer..................... Cp 10 Cp 10

2

förste byrådirektörer...................

Ca 33 Ca 33

—

3

Försvarets fabriksverk

överingenjörer, fabrikschefer .. högst högst

900

4

fabriksingenjörer..........................

Cp 14

högst

Cp 14

högst

_

1

Marinverksläderna i Karlskrona

och Stockholm verkstadsdirektör...........................

Ce 33

Cp 14

Ce 33

Cp 14

900

1

överingenjör.................................. Cp 12

Cp 12

—

1

överingenjör.................................. Cp 10 Cp 10 —

I sammanställningen ha icke medtagits de prästerliga befattningshavare, som enligt riksdagens principbeslut skola placeras i de av chefslönerevisio­ nen berörda lönegraderna. Löneställningen för dessa befattningshavare torde emellertid icke böra behandlas i förevarande sammanhang utan synes få prö­ vas, när frågan om prästlöneregleringens ikraftträdande upptages.

I den mån icke tjänster i lönegraderna Ca eller Ce 33 eller högre å löne- plan 1 eller lönegraderna Co, Cp, Cq, Cr, Cs, Mo, Mp eller Mr 10 eller högre å löneplan 2 enligt i det föregående framlagda förslag skola helt eller delvis undantagas från lönerevisionen eller eljest behandlas på annat sätt än som följer av de allmänna normerna för revisionen, skola de fr. o. m. den 1 juli 1951 inplaceras i lönegrad enligt sagda normer.

Med hänsyn till att det beträffande löneplanen 2 formellt är fråga om så­ dana ändringar, som vederbörande befattningshavare ej äro skyldiga att underkasta sig, torde befattningshavarna böra beredas möjlighet att efter särskild anmälan kvarstå på den nuvarande löneplanen 2. Tjänsteman, som i enlighet härmed kvarstår på äldre löneplan, bör föras å övergångsstat. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda i anledning härav erforder­ liga övergångsbestämmelser.

Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj :t att vid­ taga de ändringar i gällande personalförteckningar, som följa av ett bifall till de av mig i det föregående framlagda förslagen. Likaså torde bemyndigande böra inhämtas att efter prövning i varje särskilt fall enligt de normer, som må godkännas för de lönegradsplacerade tjänsterna, ändra sådana arvoden, som nu äro avvägda efter viss löneklass, lägst 33 löneklassen å löneplan 1 och lägst 10 löneklassen å löneplan 2. Sådana arvoden utgå bl. a. till stats­ råden.

Såsom utredningen förutsatt torde sådana förmåner som avlöningsför- stärkningar, befattningsarvoden o. d. böra prövas i särskild ordning. Som en

omedelbar konsekvens av ändringen av löneplan 2 bör dock den avlönings- förstärkning, som tillkommer chef för försvarsstaben och chef för armésta­ ben, om han är beställningshavare i Mo 14, böra höjas från 2 100 kronor till 2 400 kronor. I anledning härav böra även avlöningsförstärkningarna till cheferna för marin- och flygstaben höjas till 2 400 kronor.

Vidare bör efter Kungl. Maj :ts prövning det befattningsarvode å 1 080 kronor för månad, som nu utgår till militär beställningshavare som är chef för försvarsbyrå inom civilt ämbetsverk, kunna höjas med skillnaden i grund­ lön mellan 33 och 37 löneklasserna eller med 2 016 kronor till 3 096 kronor.

Vad angår de av utredningen berörda personliga lönetilläggen biträder jag förslaget, att dessa skola minskas med hänsyn till löneförbättringen. Det personliga lönetillägget för chefen för bostadsstyrelsens lånebyrå bör såle­ des minskas till (4 500 — 3 636 = avrundat) 900 kronor. Det särskilda ar­ vodet å 2 400 kronor till chefen för lantbruksstyrelsens jordförbättringsbyrå och det personliga lönetillägget å 2 500 kronor till direktören i riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap böra helt indragas. Detsamma gäller ett personligt lönetillägg å 1 008 kronor för år, som utgår till en professor vid lantbrukshögskolan. Av skäl som utredningen anfört böra vidare överlant­ mätarnas särskilda arvoden å 1 200 kronor för år indragas.

Riksdagens bemyndigande bör utverkas att medgiva de överskridanden av maximerade anslag eller anslagsposter, som erfordras för nästa budgetår med anledning av lönerevisionen.

Såsom jag inledningsvis nämnt, är jag icke beredd att nu framlägga för­ slag till lönereglering för professorer. Jag bär emellertid ansett rimligt att de professorer, som nu äro placerade i lönegrad Ca 33, såsom ett proviso­ rium få del av den lönegradsuppflyttning, som jag i det föregående förordat för tjänstemän i Ca (Ce) 33. Jag har därför icke undantagit dessa profes­ sorer från sagda lönegradsuppflyttning. Däremot har jag icke ansett det möjligt att — i enlighet med ett från personalhåll framställt yrkande — föreslå ett provisorium, som nu skulle i lönehänseende jämställa samtliga professorer. Detta skulle enligt min mening innebära ett föregripande av det slutliga ställningstagandet till universitetslönekommitténs förslag.

För de professorer, som nu åtnjuta s. k. oreglerad lön och därutöver ett provisoriskt lönetillägg å 3 600 kronor för år, förordar jag att •— i anslut- ning till den allmänna lönerevisionen för chefstjänstemännen —- det provi­ soriska lönetillägget höjes med 2 400 kronor för år till 6 000 kronor.

Medel för bestridande av kostnaderna för detta provisoriska lönetillägg, 675 000 kronor, torde i detta sammanhang böra äskas av riksdagen. I årets statsverksproposition har under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1951/52 till Provisoriskt lönetillägg preliminärt beräknats ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor. Med godtagande av denna preliminära beräkning, vid vil­ ken hänsyn icke tagits till här föreslagen höjning av det provisoriska tilläg­ get till professorerna, får jag föreslå att för nästa budgetår äskas ett belopp av (1 300 000 + 675 000 =) i runt tal 2 000 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Här framlagda förslag föranleda ändringar i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. I anledning härav ha inom civildeparte­ mentet upprättats förslag till dels kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 416), dels kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 1947 års allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 417), vilka förslag torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj :t att i SPA- reglementet göra de ändringar, som motsvara de föreslagna ändringarna i 1947 års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestäm­ melser, som kunna bli erforderliga i anledning av de i det föregående av­ sedda ändringarna i pensionsförfattningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Kostnadsberäkning.

Vid ett procenttal för den rörliga förhöjningen av 33 å högst 509 kronor för månad och 32 å överskjutande del av månadslönen upp till 1 600 kro­ nor kan den årliga kostnadsökningen vid ett genomförande av de i det före­ gående framlagda förslagen till löneförbättringar beräknas till cirka 6 500 000 kronor enligt följande sammanställning.

Grundlöneökning .......................................................................................... 3 000 000

därav för reglerade professorstjänster 260 000 kronor Rörlig förhöjning å den del av månadsgrundlönen som översti­

ger 1 200 men ej 1 600 kronor............................................................. 2 825 000 Provisoriskt lönetillägg för oreglerade professorer ......................... 675 000

Summa kronor 6 500 000

Till angivna kostnader komma kostnaderna för pensionsregleringen.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till 1) förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens lö- neplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepen­ sionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 416),

3) kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. 1947 års allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 417),

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.